Resolution från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Förenade för demokratin”

(2023/C 184/01)

Föredragande:

Stefano MALLIA (MT–I) Oliver RÖPKE (AT–II) Séamus BOLAND (IE–III)

Rättslig grund	Artikel 50 i arbetsordningen
Antagande vid plenarsessionen	23.3.2023
Plenarsession nr	577
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	181/0/5

Återhämtningen efter pandemin, de demokratiska värdena, det medborgerliga utrymmet, mediefriheten, mångfalden och den liberala demokratin hotas både i och utanför EU, och situationen har förvärrats sedan kriget bröt ut i Europa: Mindre än 50 % av världens befolkning lever i ett demokratiskt system.

Medan världen fortsätter att bevittna det ohyggliga kriget i Ukraina och dess förödande humanitära, sociala och ekonomiska konsekvenser framför Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) en uppmaning om att stärka demokratin och de demokratiska värdena.

Den extraordinära mobiliseringen av organisationer i det civila samhället i EU som erbjuder humanitärt, logistiskt och medicinskt bistånd till det ukrainska folket har också visat hur viktigt det är med ett väl sammankopplat, effektivt och livskraftigt civilt samhälle. Om vi blickar bortom Ukraina ser vi också gräsrotsrörelser som kämpar för demokrati i Iran, Belarus och Moldavien. Om de stärks, stärks demokratierna.

Det är nu viktigare än någonsin att investera i att göra demokratierna mer motståndskraftiga och bättre rustade att skydda våra grundläggande rättigheter samt skapa långvarig fred och stabilitet och i slutändan välstånd för alla.

Det råder ingen tvekan om att vi bör inleda en gemensam reflektion kring nya strategier för att stärka strukturerna för deltagandedemokrati. Ett starkt, oberoende och mångfasetterat civilt samhälle är viktigare än någonsin som en nyckelfaktor för att trygga ett aktivt medborgarskap och en motståndskraftig demokrati som kan värna rättsstatsprincipen, de grundläggande rättigheterna, yttrandefriheten och integriteten i vår demokratiska livsstil. Demokratin i EU är till sin natur och oåterkalleligt kopplad till begreppen jämlikhet, rättvisa, respekt för de mänskliga rättigheterna och icke-diskriminering, i enlighet med artikel 2 i EU-fördraget.

I tider av komplexa förändringar och utmaningar kan samtals-/deltagandedemokrati vara ett inslag i en större bild av den systemförändring som behövs. Det finns många exempel som, om de genomförs effektivt, kan ge beslutsfattarna möjlighet att fatta svåra beslut om de mest utmanande politiska problemen och öka förtroendet mellan medborgarna och myndigheterna. Förutsättningen är att man ser till att mångfalden av åsikter och rätten att fritt uttrycka dem beaktas. Deltagandedemokrati är dock inte en patentlösning. Demokratiska samhällen står inför många olika utmaningar som kräver olika metoder för deltagande. Demokratisk samhällsstyrning kräver därför att olika mekanismer används för olika ändamål för att dra nytta av deras starka och svaga sidor.

Vi måste tillsammans sträva efter en ny balans mellan representativ demokrati, deltagandedemokrati och direktdemokrati.

I slutsatserna om demokratin i EU från konferensen om Europas framtid av den 9 maj 2022, särskilt förslagen 36 och 39, fastställs målen att öka medborgarnas deltagande och stärka strukturerna för deltagandedemokrati och samtalsåtgärder. Med tanke på resultaten av konferensen om Europas framtid och den viktiga roll som EESK redan spelar skulle kommittén vilja redogöra för olika alternativ som skulle kunna utgöra en plan för institutionella reformer för att på bästa sätt tjäna EESK:s syften.

Mot denna bakgrund och med utgångspunkt i det civila samhällets dagar 2023 framför Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) följande ståndpunkter:

1.

Kommittén efterlyser ett ändamålsenligt genomförande av artikel 11 i EU-fördraget, inbegripet en EU-strategi för det civila samhället och en europeisk stadga för föreningar för att förena olika byggstenar för ett verkligt stärkande och inkluderande utrymme, i syfte att förnya engagemanget och genomföra en strukturerad civil dialog med alla EU-institutioner, i synnerhet genom att det organiserade civila samhället bjuds in till sociala toppmöten och konferenser på hög nivå. För att det civila samhällets deltagande ska bli meningsfullare och bredare är det också viktigt med resurser. Det behövs bättre finansieringsmöjligheter samt skäliga och transparenta politiska ramar för det civila samhällets organisationer, inbegripet gränsöverskridande skydd, för att bygga upp kapacitet och motståndskraft för alla organisationer i det civila samhället, inbegripet ungdomsorganisationer, den sociala ekonomin och frivilligsektorn, liksom tillgång till flexibla och hållbara resurser, oavsett om de är privata eller offentliga.

2.

EESK betonar behovet av att stärka den centrala roll som det organiserade civila samhället och arbetsmarknadens parter spelar när det gäller att stödja samtalsdemokrati, som ett komplement till den representativa demokratin, för att ytterligare stärka den civila dialogen i alla medlemsstater och på EU-nivå. De europeiska demokratiernas styrka och kraft bygger på ett stabilt och omfattande samarbete mellan EU och dess medlemsstater, som måste bidra till att bygga upp kapaciteten hos det civila samhällets organisationer, eftersom oberoende organisationer i det civila samhället är ”väktare av det allmänna bästa”, med en central roll när det gäller att kartlägga hållbara lösningar, främja samhällsinnovationer och skapa ömsesidigt förtroende inom samhällena. Det civila samhällets organisationer bidrar också till att kartlägga processer, tillhandahålla sakkunskap för att öka mångfalden i debatterna och underlätta deltagandedemokrati i enlighet med fördragen.

3.

Kommittén efterlyser en helhets- och samarbetsinriktad syn på utbildning för att möta de nuvarande utmaningarna. En EU-politik för kompetens bör utformas gemensamt med det civila samhällets organisationer och arbetsmarknadens parter, som har politiskt kapital, konkreta kunskaper och en förståelse av rådande behov och brister. I detta sammanhang anser EESK att 2025 bör utropas till Europaåret för frivilligarbetare, eftersom sektorn har en nyckelroll att spela i utvecklingen av informella färdigheter.

4.

EESK betonar att generella färdigheter utgör den verkliga ryggraden i en deltagande- och samtalsdemokrati: samarbete, kritiskt tänkande, problemlösning, demokratisk och kollektiv förvaltning, konfliktlösning, medborgarutbildning och mediekunnighet. Dessa färdigheter är centrala för att bekämpa antidemokratiska tendenser, främja europeiska värden och överbrygga nuvarande socioekonomiska och politiska klyftor, samtidigt som det civila samhällets organisationer och arbetsmarknadens parter ges möjlighet att gemensamt utforma politiken genom rådgivande eller deltagandebaserade metoder för att uppnå ansvarsskyldighet, transparens och aktivt medborgarskap.

5.

Kommittén är fast besluten att bidra till vidareutvecklingen av verktyg för att stärka deltagande- och samtalsdemokratin, såsom det europeiska medborgarinitiativet och EU:s offentliga samråd på nätet, som allmänheten fullt ut måste kunna ta del av och få information om.

6.

EESK betonar betydelsen av valet till Europaparlamentet 2024 och civilsamhällesorganisationernas avgörande roll när det gäller att uppmuntra valdeltagande och proeuropeiska stämningar samt motverka röstskolkning och desinformation. Kommittén uppmanar de europeiska politiska familjerna att i sina valmanifest understryka civilsamhällesorganisationernas roll när det gäller att stärka det demokratiska livet.

7.

Kommittén upprepar sin beredvillighet att tillsammans med organisationer i det bredare civila samhället och EU-institutionerna fungera som en brobyggare för att diskutera EU-projektet med medborgarna, utöver dem som redan är övertygade, och nå ut till dem i deras samhällen, regioner, städer och byar. Det är därför mycket viktigt att skapa möjligheter att delta i offentliga debatter och främja en kultur av deltagande på alla nivåer.

8.

Kommissionen bör i sitt organisationsschema inrätta kontaktpersoner för civil dialog. Den bör också samarbeta med medlemsstaterna för att främja stärkta strukturer för civil dialog och stödja upprättandet av sådana strukturer om de ännu inte finns, med hjälp av EU-medel. Detta initiativ skulle öka medvetenheten om och förbättra kvaliteten på den civila dialogen och på så sätt hjälpa kommissionen och medlemsstaterna att bättre förstå de fördelar som en välfungerande civil dialog kan medföra för det politiska beslutsfattandet. Dessutom skulle den civila dialogen stärkas genom forskning och övervakning, som skulle leda till kartläggning och utbyte av bästa praxis.

9.

I detta avseende betonar EESK att ungdomars och ungdomsorganisationers deltagande är särskilt viktigt för att mobilisera förstagångsväljare och unga väljare. För att uppnå full representativitet är det nödvändigt att stödja lösningar som möjliggör ett brett deltagande och främjar lika möjligheter i detta avseende. Man måste nå ut till dem som befinner sig längst bort från de beslutsfattande centrumen och inleda diskussioner med dem. Ett ökat deltagande på lokal nivå förefaller nödvändigt.

10.

Dessutom uppmanas Europaparlamentet, Europeiska rådet och medlemsstaterna att snarast ändra 1976 års valakt för att klargöra principen om att valen ska vara allmänna, direkta och hemliga. Detta skulle göra det möjligt att införa normer i hela EU och därmed garantera rösträtt för personer med funktionsnedsättning.

Med utgångspunkt i ovanstående rekommendationer och konferensen om Europas framtid framhåller EESK följande:

11.

Kommittén ser det nyligen undertecknade protokollet om samarbete med kommissionen (27 oktober 2022) som ett förnyat politiskt åtagande att bidra till den europeiska politiska agendan och till EU:s huvudsakliga syfte, mål (1) och ambitioner, dvs. att uppnå en konkurrenskraftig, ekonomiskt välmående, socialt inkluderande och miljömässigt hållbar union, samtidigt som man ser till att omställningen till klimatneutralitet, digitaliseringen och de demografiska förändringarna är socialt rättvisa och att den europeiska gröna given och det digitala decenniet 2030 blir en framgång för alla européer. EU måste också vägledas av den europeiska pelaren för sociala rättigheter och en konkurrenskraftsagenda, den politiska färdplan som säkerställer att ingen lämnas utanför.

12.

EESK står redo – och har nu, mer än någonsin, legitimitet – att fungera som ett centralt nav för medborgarnas och det organiserade civila samhällets deltagande, inbegripet framtida medborgarpaneler. Ett sådant nav skulle ha till uppgift att förstärka effekterna av pågående medborgarsamråd som anordnas av kommissionen och andra institutioner, och även att systematiskt samla in synpunkter från det europeiska organiserade civila samhället på alla viktiga prioriteringar och politikområden på den europeiska politiska dagordningen. Detta kommer att bidra till att öka allmänhetens förtroende för EU-projektet och EU:s institutioner genom att medborgarna ges en faktisk roll i det offentliga beslutsfattandet. EESK skulle vara en värd som vägleder, övervakar, utformar, organiserar, driver och underlättar överläggningarna med hjälp av externa experter och företrädare för det civila samhällets organisationer. Detta erbjudande bygger i synnerhet på slutrapporten från konferensen om Europas framtid av den 9 maj 2022, i vilken man uttryckligen uppmanar till att ”stärka EESK:s institutionella roll och dess roll som förmedlare och garant för verksamhet inom deltagandedemokratin, såsom en strukturerad dialog med civilsamhällesorganisationer och medborgarpaneler”. I detta sammanhang bör rekommendationerna i EESK:s yttranden på eget initiativ och förberedande yttranden som begärts av kommissionen i förekommande fall ses över genom utvärderingar av EU:s politik.

13.

Kommittén anser att medborgarpanelerna och samråden med det civila samhällets organisationer skulle kunna inriktas på fastställandet av dagordningen, såsom utarbetandet av kommissionens arbetsprogram, eller kopplas till livscykeln för viktiga lagstiftningsprioriteringar. Medborgarnas synpunkter skulle kunna vara mest användbara under den förberedande lagstiftningsfasen, för att diskutera och lägga fram rekommendationer inför vissa viktiga (lagstiftnings)förslag. I detta syfte skulle samråd med medborgarpaneler och det civila samhällets organisationer kunna genomföras på grundval av en årlig färdplan och tidsplan som fastställts av EESK i samarbete med EU-institutionerna. Detta skulle kunna inbegripa specifika begäranden från kommissionen, Europaparlamentet eller Europeiska unionens råd, av kommittén själv på eget initiativ eller på initiativ av dess partnerorganisation, Europeiska regionkommittén.

14.

EESK upprepar att verksamhetscykeln skulle kunna inledas med talet om tillståndet i unionen och avsiktsförklaringen, inför kommissionens årliga arbetsprogram för efterföljande år. Samråden skulle äga rum under det första halvåret efterföljande år.

15.

Som ett komplement till verktygen för att stärka rättsstatsprincipen kommer EESK att fortsätta att föreslå övriga EU-institutioner att det ska inrättas ett årligt EU-forum om grundläggande rättigheter, mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen. Detta forum kommer att förbättra övervakningen genom att ge EU:s beslutsfattare möjlighet att få tidig varning från det organiserade civila samhället och gräsrotsorganisationer från alla EU-medlemsstater beträffande den fullständiga och öppna tillämpningen av artikel 2 i EU-fördraget. Dessutom uppmanar kommittén kommissionen att ta med ett kapitel om det civila samhället i den kommande översynen av handlingsplanen för demokratin i Europa. EESK kommer också att spela en viktig roll när det gäller att övervaka kandidatländernas anslutningsprocesser och underlätta en meningsfull diskussion med de berörda parterna för att se till att de europeiska värdena respekteras, inbegripet de som påverkar nationella och etniska minoriteter.

16.

Kommittén kommer att lansera en europeisk vecka för det civila samhället för att stärka sin roll som det europeiska civila samhällets hus och bredda räckvidden för sina flaggskeppsinitiativ, såsom det civila samhällets dagar, det europeiska medborgarinitiativets dag, Ditt Europa, din mening och priset till det civila samhället. Detta initiativ kommer att föra samman nyckelaktörer inom europeiska och nationella organisationer i det civila samhället och utgöra ett forum för dialog om frågor som är av intresse för det civila samhällets aktörer på europeisk nivå. EESK kommer att sträva efter att stärka verksamheten på gräsrotsnivå för att i så stor utsträckning som möjligt nå ut till dem som har begränsade möjligheter att delta i debatter om EU-frågor och se till att deras röster beaktas i beslutsprocessen.

---

(1)  Artiklarna 2 och 3 i fördraget om Europeiska unionen.

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Ungdomshandlingsplanen i EU:s yttre åtgärder 2022–2027”

(yttrande på eget initiativ)

(2023/C 184/02)

Föredragande:	Michael MCLOUGHLIN
Medföredragande:	Tatjana BABRAUSKIENĖ

Beslut av EESK:s plenarförsamling	22.9.2022
Rättslig grund	Artikel 52.2 i arbetsordningen
	Yttrande på eget initiativ
Ansvarig sektion	Yttre förbindelser
Antagande av sektionen	6.3.2023
Antagande vid plenarsessionen	22.3.2023
Plenarsession nr	577
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	157/0/1

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) välkomnar ungdomshandlingsplanen i EU:s yttre åtgärder (nedan kallad ”handlingsplanen”), men påpekar att utmaningar kan komma att uppstå i samband med införandet och genomförandet, vilket kommer att kräva övervakning och tillsyn. EESK vill delta aktivt i genomförandet av handlingsplanen.

1.2

EESK menar att den sakkunskap och erfarenhet som finns inom ungdomsorganisationerna i EU och runt om i världen är en stor tillgång i genomförandet av planen, för både kommissionen och EU:s delegationer. Kommittén anser också att alla EU-anställda som arbetar med ungdomar bör få grundläggande kompetens i frågor såsom ungdomsvänliga utrymmen, samrådsfärdigheter och ungdomsarbetsmetoder.

1.3

EESK skulle vilja att man under genomförandet kontinuerligt uppmärksammar de mest marginaliserade ungdomarna, inbegripet ungdomar med funktionsnedsättning, och att allt arbete som rör ledarskap kompletteras med ett lika stort fokus på gräsrotsstöd till ungdomar i lokalsamhällen. Ledarskaps- och deltagandeprocesser bör utformas för att säkerställa engagemang på gräsrotsnivå och nedifrån och upp-processer för att skapa ledare med förankring i vardagslivet.

1.4

EESK betonar att datainsamling och övervakning är en stor utmaning i genomförandet av handlingsplanen. Detta bör omfatta regelbunden rapportering från kommissionen, Europeiska utrikestjänsten, relevanta finansierade organ och organisationer i det civila samhället, i överensstämmelse med den kartläggning och den bristanalys vad gäller internationella uppgifter om ungdomar som kommissionen nyligen gjort (1).

1.5

EESK välkomnar och uppmuntrar kopplingar till det arbete som utförs av Förenta nationerna (FN) och dess organ på detta område, särskilt vad gäller agendan för ungdomar, fred och säkerhet och eventuella synergier med FN:s kommitté för barnets rättigheter.

1.6

EESK bedömer att EU:s viktigaste ungdomspolitik, såsom Erasmus+ och ungdomsgarantin, kan bidra till arbetet på områdena ungdomsengagemang och ungdomspolitik. När sådana strukturer används bör man säkerställa oberoende ansökningsförfaranden och vara observant på frågor som viseringar och språk.

1.7

EESK rekommenderar rådet att uppmuntra EU:s medlemsstater att utarbeta egna planer med fokus på frågor såsom dem i handlingsplanen och att arbeta i partnerskap med det civila samhället, särskilt ungdomsorganisationer. Dessutom bör befintliga kopplingar och partnerskap med det civila samhället mellan EU:s medlemsstater och målländerna vidareutvecklas och stärkas, särskilt mellan ungdomsorganisationer.

1.8

EESK rekommenderar också att målländerna uppmuntras och ges de verktyg som behövs för att ta fram en egen konkret och målinriktad ungdomspolitik och inrätta nationella ungdomsråd eller liknande. I sitt stöd till målländerna bör kommissionen samtidigt vägledas av principerna för mänskliga rättigheter.

1.9

EESK anser att man bör skapa kopplingar mellan handlingsplanen och Europaåret för kompetens för att säkerställa att detta arbete prioriteras i partnerländerna.

1.10

EESK anser att verksamhet som är inriktad på utbildning bör fokuseras på jämlikhet, särskilt skydd av unga flickor, och att strategier bör säkerställa att de som är svårast att nå engageras. Alla möjligheter till stipendier bör vara öppna och transparenta och omfatta särskilda metoder för att uppmuntra dem som är svårast att nå.

1.11

Det är EESK:s fasta övertygelse att medborgarengagemang med alla organisationer i det civila samhället, såsom ungdomsorganisationer, fackföreningar och grupper för unga företagare, bör främjas.

1.12

EESK anser att man i EU:s handelspolitik bör undersöka dess inverkan på och koppling till ungdomar, särskilt inom kapitlen om handel och hållbar utveckling och avtalen om ekonomiskt partnerskap.

1.13

EESK rekommenderar att man utvecklar särskilda samhällsbaserade tjänster för ungdomars psykiska hälsa och sätter upp mål för både utfallsvärden och kvalitativa förbättringar avseende psykisk hälsa för arbetet med ungdomar inom ramen för yttre åtgärder, i linje med kommissionens studie.

1.14

EESK anser att kampen mot barnarbete bör utgöra en viktig del av handlingsplanen, så att det på tjugohundratalet till slut blir ett minne blott.

2.   Bakgrundsinformation: relevant EESK-verksamhet

2.1

I oktober 2018 antog EESK sitt yttrande om EU:s nya ungdomsstrategi (2), i vilket kommittén framhöll behovet av en sektorsövergripande strategi för ungdomar och av att ägna större uppmärksamhet åt sysselsättning, psykisk hälsa, jämlikhet och utbildning. EESK betonade också vikten av EU:s yttre åtgärder i detta avseende.

2.2

I september 2020 antog EESK yttrandet ”Mot ett strukturerat ungdomsengagemang för klimat och hållbarhet i EU:s beslutsprocess” (3). I yttrandet menade kommittén också att man bör inrätta rundabordssamtal om klimat och hållbarhet för ungdomar, se till att en ungdomsdelegat ingår i den officiella EU-delegationen till partskonferensen för FN:s ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC COP) och inkludera ungdomars synpunkter i EESK:s yttranden om klimat och hållbarhet.

2.3

I yttrandet ”Ungdomspolitiken på västra Balkan som en del av innovationsagendan för västra Balkan” (4), som antogs i juli 2022, uppmanade EESK regeringarna på västra Balkan att följa EU:s viktigaste ungdomspolitiska dokument och att investera mer i evidensbaserad ungdomspolitik som syftar till att ta itu med utmaningar i anslutning till utvecklingen av ungdomsfrågor, vilket innebär att tillräckliga och tydliga budgetanslag måste säkras.

2.4

EESK har unika förutsättningar att underlätta samarbetet med ungdomsnätverk. Kommittén inrättade en samordningsgrupp för Europaåret för ungdomar som fick i uppdrag att stärka samarbetet med ungdomsorganisationer och ungdomar under och efter Europaåret och att samarbeta med övriga EU-institutioner och organisationer i det civila samhället för att säkerställa bättre övergripande integration av ungdomar i deras dagliga verksamhet. I september 2022 antog EESK yttrandet ”EU:s ungdomstest” (5), i vilket ett mer strukturerat, meningsfullt och målinriktat ungdomsdeltagande efterlystes.

3.   Allmänna kommentarer om handlingsplanen

3.1

EESK välkomnar varmt det gemensamma meddelandet ”Ungdomshandlingsplanen i EU:s yttre åtgärder 2022–2027”, som innebär ett viktigt steg framåt när det gäller yttre åtgärder och ungdomspolitik och ett erkännande av de potentiella synergieffekterna dem emellan, vilket är hög tid. I samband med Europaåret för ungdomar utgör en sådan utveckling också ett erkännande av att ungdomar och ungdomars liv påverkas av alla politikområden, och synpunkter från denna grupp måste inkluderas i allt politiskt arbete, inte bara på de områden som traditionellt förknippas med ungdomar.

3.2

Kriget i Ukraina fortsätter att få allvarliga konsekvenser för civilbefolkningen, särskilt för barn, tonåringar och unga människor. Fokus för handlingsplanen i Ukraina, liksom i andra områden i världen som påverkas av konflikter, bör vara att öka ungdomars motståndskraft, stödja ungdomars samhällsengagemang och ge ungdomar möjlighet att vara drivkrafter för förändring i sina samhällen, särskilt med avseende på återhämtningen efter konflikter.

3.3

Meddelandet är också utformat på ett lämpligt sätt mot bakgrund av hur världen ser ut efter covid-19, och det medges att krisen slog som hårdast mot ungdomar, deras utbildning och deras fria rörlighet. Även om covid-19-pandemins effekter på ungdomar erkänns i Europa har denna fråga fått mindre uppmärksamhet på andra håll i världen, särskilt i utvecklingsländerna och i instabila stater.

3.4

Vi stöder i huvudsak tanken att all intern ungdomspolitik bör kunna omsättas i EU:s yttre förbindelser, med hänsyn tagen till de specifika lokala och regionala sammanhang där yttre åtgärder vidtas. I ljuset av detta skulle vi stödja att ungdomstestet för EU:s politik också rekommenderas för dem som genomför handlingsplanen.

3.5

EESK ser också positivt på att handlingsplanen bygger på den europeiska pelaren för sociala rättigheter och EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati, där behovet av ett jämlikt, fullständigt och meningsfullt deltagande av ungdomar i det offentliga och politiska livet betonas. Även om ungdomar befinner sig i frontlinjen när det gäller förändring är de fortfarande alltför ofta underrepresenterade, vilket inte ligger i linje med deras grundläggande rättigheter. EESK uppskattar handlingsplanens höga ambitionsnivå och tydliga fokus på åtgärder. Kommittén värdesätter också att man i handlingsplanen erkänner de generationsöverskridande dimensionerna av dagens globala utmaningar.

3.6

Meddelandet sammanför allt viktigt politiskt arbete som rör ungdomar på olika områden. Vid genomförandet kommer det att vara viktigt att ha viss övergripande tillsyn, särskilt med tanke på de olika genomförandeorgan och den mångfald av strategier som berörs. Detta bör även inbegripa dem som ansvarar för ungdomar och utbildning, ungdomsorganisationer och ungdomar själva samt biståndsorgan och andra nationella organ i EU:s medlemsstater, finansierade organ och organisationer i det civila samhället. Likaså måste man i genomförandet beakta olika berörda finansieringskällor, aktörer och indikatorer. Detta kommer generellt sett att bli en utmaning, men ett effektivt tillsynssystem kommer att ge utdelning och skulle kunna vara en modell för ett samordnat genomförande av politiken.

3.7

Datainsamlingen behöver förbättras avseende ungdomar inom nästan alla områden för yttre åtgärder. Genomförandet av handlingsplanen måste inriktas på detta utmanande område, i enlighet med den kartläggning och den bristanalys vad gäller internationella uppgifter om ungdomar som kommissionen nyligen gjort. Det kan vara svårt att dela upp utfall och resultat och att se på vilket sätt ett visst program eller initiativ faktiskt har bidragit till ett resultat. Därför kräver alla insatser som rör ungdomar en longitudinell analys.

3.8

EU och alla dess institutioner bör samarbeta med Förenade kungariket för att se till att samarbetsandan och det interkulturella lärandet och erfarenheterna från Erasmus+ och alla andra former av samarbete inte går förlorade för ungdomar och ungdomsorganisationer i landet. Alla sätt att optimera möjligheterna att återuppbygga förbindelserna med brittiska civilsamhällesorganisationer bör utforskas, och nya bör främjas och skapas (6).

Ledarskap och deltagande

3.9

Handlingsplanen är i hög grad inriktad på ledarskap och deltagande. Detta är välkommet och ligger helt i linje med bästa praxis i arbetet med ungdomar. EESK menar dock att ett mycket grundligt och samtalsbaserat tillvägagångssätt kommer att behövas för att vidareutveckla en sådan strategi i EU:s yttre åtgärder. Även inom EU och dess medlemsstater återstår mycket att göra när det gäller deltagarbaserad praxis, trots kraftfulla insatser. Ungdomars ledarskap uppstår i allmänhet genom bra gräsrotsarbete i en stödjande miljö. Detta frambringar i sin tur ungdomar som kan göra sina röster hörda, men utifrån kontakter med sina jämnåriga och erfarenheter beträffande lokala frågor såsom miljö, transport, utbildning, psykisk hälsa, socialt bistånd och många fler. Detta arbete underlättas ofta av det civila samhällets organisationer. Vi hoppas att de tematiska programmen om det civila samhället och mänskliga rättigheter och demokrati kan inriktas på dessa behov.

3.10

Ett antal faktorer som hänger samman med detta måste därför finnas med för att god praxis ska kunna skapas på detta område. I Erasmus+-programmet försöker man fortfarande prioritera ungdomar med begränsade möjligheter, vilket i själva verket innebär ett erkännande av att detta ledande program fortfarande har långt kvar på området. När det handlar om kontakter mellan människor och rörlighet spelar administrativa aspekter såsom viseringar en avgörande roll i att säkerställa en smidig upplevelse för deltagarna, och här behövs en gemensam strategi. Att lösa dessa utmaningar i utvecklingsländer, instabila stater eller till och med totalitära länder kommer helt klart att vara ännu svårare. I slutändan måste allt planerat ledarskap och deltagarbaserat arbete bygga på erfarenheter från gräsrots- och lokalsamhällesnivå.

3.11

Vi måste vara försiktiga så att vi inte vänder på processen genom att först arbeta med ”ledare” i avsaknad av en verklig gräsrotsrörelse. Finansiärer och internationella icke-statliga organisationer kan inte skapa ett sådant ledarskap, och man måste se till att det finns goda kopplingar på gräsrotsnivå. Därför behöver vi ett transparent urval, öppna och inkluderande metoder och skydd mot att stater och andra, särskilt i instabila stater, tar över. Engagemang, deltagande och ledarskap är av avgörande betydelse, och med hjälp av vår strategi måste det byggas upp infrastruktur för att förverkliga detta. Långsiktigt stöd till ungdomsorganisationer och det civila samhället måste prioriteras framför kortsiktiga projektbaserade strategier. Samarbetet med ledare på ungdomsområdet kräver också strategier för att hantera en ständigt föränderlig grupp som befinner sig i en övergående fas i livet, växer och utvecklas och i något skede kommer att behöva eller vilja gå vidare.

3.12

Meningsfullt stöd till gräsrotsorganisationer som är verksamma på fältet bör tillhandahållas så att de kan utvecklas internt och bli relevanta aktörer i sina lokalsamhällen. Vi hoppas att man i det arbete som utförs av ungdomsstyrelsen för internationella partnerskap – Youth Sounding Board (YSB) – på detta område, och inom dialogplattformen med ungdomsorganisationer inom ramen för det politiska forumet för utvecklingsdialog, kommer att beakta detta. Dessutom kan stöd till fackföreningar och fackliga ungdomsorganisationer bidra till att uppmuntra och stödja ungdomars demokratiska deltagande på arbetsplatsen. De nationella ungdomsråden kan sörja för en god infrastruktur när det gäller att besluta vem man ska arbeta med i partnerländerna, förutsatt att de är oberoende. Det gäller även initiativ såsom det globala initiativ för ungdomsmobilisering som genomförs av de sex stora ungdomsorganisationerna (7).

Genomförandemetoder

3.13

Man hänvisar i omfattande utsträckning till Erasmus+ i handlingsplanen, vilket är välkommet. I detta avseende undviker man i meddelandet att ”uppfinna hjulet på nytt”. Programmets strukturer och processer kan och bör användas i EU:s yttre förbindelser när så är relevant. Vid genomförandet kan det underlätta att dela upp programmet i sina olika delar, till exempel ungdomsfrågor, skolor, yrkesutbildning och högskoleutbildning. Hinder såsom viseringar, brist på finansiering och språkbarriärer bör undanröjas, och genomförandet bör inriktas på ömsesidigt lärande, kompetensutveckling och erfarenhet. Om nationella programkontor används bör de granskas noggrant för att säkerställa respekt för lämpliga aktörer i det civila samhället och deras oberoende.

3.14

Grundläggande yrkesutbildning ökar ungdomars anställbarhet i framtiden och deras deltagande i livslångt lärande. Yrkesutbildningspolitik och god praxis stöder social inkludering och integration på arbetsmarknaden för unga som varken arbetar eller studerar.

3.15

Meddelandet skapar användbara kopplingar mellan EU:s yttre åtgärder och barnets rättigheter, där EU nyligen har utvecklat en strategi. En starkare koppling till FN:s konvention om barnets rättigheter från 1989 när det gäller att genomföra handlingsplanen skulle också vara användbar, till exempel genom att Genèvekommitténs rapporter från konventionsstaterna används. Många ungdomar är under 18 år och principerna i barnkonventionen kan tjäna som vägledning, men EU:s ungdomsarbete slutar inte vid denna ålder. Vi bör inte alltid se 18 som en automatisk åldersgräns.

3.16

En Team Europe-strategi måste tillämpas för att genomföra handlingsplanen på nationell, regional och multilateral nivå. EU bör följaktligen anpassa sig till de särskilda behoven och förhållandena i de olika regionerna. EESK menar att det skulle vara fördelaktigt om partnerskapen bidrog till att fylla kunskaps- och dataluckor vad gäller ungdomar, särskilt de som rör de prioriterade områdena utveckling av digitala färdigheter, klimatförändringar och den gröna given. EESK tycker att det ska bli intressant att under de kommande månaderna se hur de många åtgärderna ska genomföras och är redo att bidra.

3.17

Vi hade hoppats på ett större gensvar under samrådsprocessen om handlingsplanen och en större representativitet bland svaren. Detta belyser behovet av att ungdomar får all relevant information om viktiga ämnen så att de kan fatta välgrundade beslut och på ett korrekt och meningsfullt sätt bidra till beslutsprocessen. Verktyg såsom kvalitetsmärket från Europeiska samarbetsorganisationen för ungdomsinformation och ungdomsrådgivning (Eryica) kan vara till nytta här.

4.   Särskilda kommentarer om vissa delar av handlingsplanen

4.1

I handlingsplanen sammanställs många pågående verksamheter, och utmaningarna i samband med genomförandet kommer att bli enorma, särskilt efter covid-19-pandemin. Tillgång till utbildning och jämställdhet mellan könen är avgörande och framsteg har gjorts på detta område.

Utbildning

4.2

Vid genomförandet av handlingsplanen bör man skapa starka kopplingar till Europaåret för kompetens. EESK framhåller vikten av att beakta kompetensutvecklingsbehoven, i synnerhet på området begränsning av och anpassning till klimatförändringarna och när det gäller den cirkulära ekonomin, psykisk och fysisk hälsa samt sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, även vid ungdomars omskolning och kompetensutveckling (8). Den sociala och den medborgerliga dialogen spelar en avgörande roll och måste stärkas.

4.3

Återigen kommer flera aktörer att vara involverade i utbildningen, så tydliga mål och mått behövs. Ständiga insatser måste inriktas på dem som är svårast att nå, särskilt i de fattigaste och mest sårbara staterna. Utgiftsåtagandet på 10 % från kommissionens instrument för grannskapet, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete – Europa i världen och i budgeten för humanitärt bistånd är välkommet, och vi skulle vilja se andra organs och staters åtaganden. De långsiktiga lösningarna på utbildningsområdet måste komma från regeringarna i målländerna, och lokala civilsamhällesorganisationer bör spela en viktig roll. Det internationella samfundet kan inte vara huvudaktören på lång sikt. Vi hoppas att toppmötet om utbildning i omvandling kan bidra till framsteg på detta område.

4.4

Bestämmelserna om stipendier och stiftelser är välkomna, men vi måste ägna uppmärksamhet åt frågor som rör urval och se till att det civila samhällets organisationer involveras. Det är viktigt att öppna, rättvisa och inkluderande förfaranden för urval av deltagare i akademiska program fastställs när dessa möjligheter skapas och att man prioriterar att erbjuda personer med begränsade möjligheter en plats.

4.5

Att maximera humankapitalets värde är avgörande för att öka konkurrenskraften och bekämpa arbetslösheten, med respekt för hållbar utveckling. Detta förutsätter en arbetskraft som har en rad generella färdigheter och anpassningsförmåga. Utbildningspolitiken måste utvecklas och genomföras i nära samarbete med arbetsmarknadens parter och inriktas mer på kompetens än på kvalifikationer. Detta kommer att bidra till att minska kompetensglappet.

Ungdomsorganisationer

4.6

Flera forum och organ som har som syfte att engagera ungdomar beskrivs i meddelandet. Plattformen inom det politiska forumet för utvecklingsdialog är välkommen, så länge den säkerställer kontakter på gräsrotsnivå med ungdomsorganisationer, som är oberoende, självorganiserade och helst ungdomsledda.

4.7

Det finns i meddelandet ett välkommet omnämnande och en hänvisning till att ungdomsorganisationer bör involveras. Genomförandet av handlingsplanen skulle gynnas av ett samarbete som omfattar de olika modeller för ungdomsarbete som finns i EU. Denna praxis kan vara lika relevant som ungdomars synpunkter, eftersom den bygger upp kapacitet bland alla ungdomar på lokal nivå, vilket i sin tur banar väg för ungdomsledare som är stadigt förankrade i lokala erfarenheter. Omfattande belägg och modeller finns tillgängliga genom partnerskapet mellan EU och Europarådet och frivilligsektorn för ungdomar.

4.8

Ungdomsorganisationer kan vara en enorm tillgång i genomförandet av planen. EU:s medlemsstater bör uppmuntras att involvera sin ungdomssektor på detta område i nationella handlingsplaner. Vi bör prioritera bra modeller och arbete från EU:s ungdomsorganisationer när det gäller utveckling, konflikter och människorättsarbete framför exempelvis amerikanska modeller för ”ungdomsutveckling”, som ofta importeras som en färdig lösning till utvecklingsländer och andra regioner och som ofta inte är förankrade i samma värderingar. Detta skulle fungera väl med åtagandet att ta fram skräddarsydda lösningar för vissa regioner.

4.9

Genomförandet av åtaganden på utbildningsområdet bör också omfatta informella och icke-formella system i samhällen, civilsamhällesorganisationer och ungdomsarbetsorganisationer. Unescos och Europarådets definitioner ger god vägledning här tillsammans med arbetet avseende kapitlet om ungdomsfrågor inom Erasmus+. Vi måste inse de enorma fördelarna för alla med lärande utanför skolmiljön, som är livslångt och livsvitt.

4.10

Den politiska dialogen är viktig och målen i handlingsplanen är ambitiösa, men vi får inte försumma ländernas egen ungdomspolitik och regeringarnas ansvar, eller behovet av en verklig frivilligsektor och av det civila samhället. Genomförandet av handlingsplanen måste också stödja utvecklingen av ungdomsarbetspolitiken, utvecklingen av nationella ungdomsråd och liknande organ samt strategier som exempelvis EU:s ungdomstest.

4.11

Ungdomsorganisationer har redan upprättat förbindelser runt om i världen, vilket framgår av världens sex stora ungdomsorganisationers arbete, och genomförandet av planen bör involvera dem, bygga vidare på det befintliga arbetet och utgöra en förebild för fler initiativ. Vi bör också vara försiktiga med att vara alltför restriktiva i fråga om deltagande. Det är oklart om deltagandeprocesser användes vid urvalet av frågor till fonden för främjande av ungdomars egenmakt. Ungdomar kanske inte alltid väljer de frågor som andra anser vara viktiga, särskilt i utvecklingsländerna eller i instabila stater där frågor av mer praktisk natur kan vara viktigare.

4.12

Åtgärder för kapacitetsuppbyggnad för ungdomsorganisationer är mycket välkomna och bör åtföljas av effektivt stöd för att starta gräsrotsrörelser i partnerländer där EU:s delegationer kan spela en avgörande roll runt om i världen. Partnerskap med EU-organisationer bör erbjudas där så är lämpligt, och arbetet måste övervakas. Det är viktigt att främja skapandet och stärkandet av nätverk med organisationer både inom och utanför EU.

Effektivt genomförande

4.13

Många aktörer, strategier och budgetposter är involverade i detta arbete, till exempel EU:s delegationer, olika generaldirektorat vid kommissionen, Europeiska utrikestjänsten, rådet och medlemsstaterna samt en rad olika biståndsbudgetar. Vid genomförandet av handlingsplanen måste man säkerställa tydlighet och lämpligt sektorsövergripande samarbete för att se till att det i slutändan finns ett starkt fokus på målgruppen, samtidigt som en tillräcklig budget tillhandahålls.

4.14

Kontaktskapande koncept kan bygga vidare på befintligt arbete och inspireras av partnersamverkan och andra initiativ inom Erasmus+ (ungdomsdelen). Projekt för ungdomars delaktighet (utan transnationell dimension) inom Erasmus+ kan också utgöra bra förebilder för ungdomsprojekt i målländerna.

4.15

Ungdomar är framtidens ledare och drivkrafter för förändring samt viktiga partner när det gäller att bidra till ett framgångsrikt genomförande av Agenda 2030 för hållbar utveckling, Parisavtalet om klimatförändringar och den digitala omställningen. Handlingsplanen bör säkerställa att EU:s yttre åtgärder ger ungdomar egenmakt på det politiska, sociala och ekonomiska planet. EESK är redo att göra sin del genom åtagandet att genomföra rekommendationen från konferensen om Europas framtid om att stärka kommitténs institutionella roll och roll som samordnare av och garant för verksamhet med koppling till deltagandedemokrati, såsom en strukturerad dialog med civilsamhällesorganisationer och medborgarpaneler.

4.16

Hänvisningarna till övergången till vuxenlivet i handlingsplanen är starka, vilket är mycket välkommet och ligger i linje med ungdomsarbetets värderingar i EU. Viktiga aspekter i detta sammanhang är att ungdomar blir medvetna om sina rättigheter och skyldigheter som medborgare och förvärvar grundläggande ekonomikunskaper och kunskaper avseende främmande språk, planetens hållbarhet och entreprenörskap. Likaså välkomnar EESK kopplingen till FN:s agenda för ungdomar, fred och säkerhet och uppmaningen till ett bredare samarbete med FN. När handlingsplanen genomförs måste vi vara medvetna om att ungdomar i allmänhet befinner sig långt från beslutsfattandet på många områden.

4.17

FN:s säkerhetsråds resolution 2250 (2015) om ungdomar, fred och säkerhet är ett viktigt verktyg i det globala samarbetet med ungdomar. I resolutionen fastställs fem huvudpelare för åtgärder: deltagande, skydd, förebyggande åtgärder, partnerskap samt avståndstagande och återintegrering. I denna banbrytande resolution uppmanas de undertecknande parterna att ge ungdomar en starkare röst i beslutsfattandet på lokal, regional, nationell och internationell nivå och att överväga att inrätta mekanismer som gör det möjligt för ungdomar att på ett meningsfullt sätt delta i fredsprocesser. Stöd bör ges till dem som vill genomföra denna agenda lokalt och nationellt. Kopplingen till och samordningen med fonden för främjande av ungdomars egenmakt skulle här ge upphov till många synergieffekter.

Jämställdhet

4.18

EESK anser att det är avgörande för en hållbar utveckling att man utnyttjar ungdomars potential och stöder jämställdhet. EU:s yttre åtgärder syftar till att ge ungdomar egenmakt på det politiska, sociala och ekonomiska planet och hjälpa dem att delta i beslutsfattande och den politiska processen på ett meningsfullt och inkluderande sätt. EESK menar att flickors och unga kvinnors egenmakt är avgörande för att säkerställa en hållbar utveckling, och uppskattar att det i handlingsplanen talas om att säkerställa jämställdhet och sätta stopp för diskriminering. EESK påpekar att handlingsplanen bör omsättas i meningsfulla, strategiska och långsiktiga åtgärder som gynnar unga män och kvinnor i lika hög grad. Detta inbegriper att man utvecklar strategier som främjar jämställdhetsintegrering inom alla områden för yttre åtgärder.

4.19

Det är viktigt att öka antalet ungdomar, särskilt unga kvinnor, med kompetens inom naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik (STEM) och digitala färdigheter, och att få flickor att börja intressera sig för STEM-området i tidig ålder, stödja kvinnliga företagare och kvinnliga förebilder inom dessa sektorer och investera i program för att skapa intresse för dessa ämnen bland kvinnliga elever på högstadiet och gymnasiet.

Psykisk hälsa

4.20

Att psykisk hälsa tas upp i meddelandet är välkommet, och vi hoppas att detta område kommer att få en framträdande plats i genomförandet av handlingsplanen. Eftersom hälso- och sjukvårdssystemen är svaga runt om i världen bör det mer ”ungdomsvänliga” genomförandet av förbättringar på området konkretiseras.

Personer med funktionsnedsättning

4.21

EESK anser vidare att det är lika viktigt att hänvisa till ungdomar med funktionsnedsättning i meddelandet och att detta även bör spela en framträdande roll i genomförandet av ungdomshandlingsplanen. Ungdomar med funktionsnedsättning är en grupp som ofta glöms bort när det handlar om att främja ungdomars egenmakt och demokratiska deltagande och detta bör framhävas i genomförandet av handlingsplanen.

Ekonomiska möjligheter

4.22

Rätt kompetens kommer att vara avgörande för ungdomars framtida ekonomiska möjligheter. Stöd kommer att behövas för entreprenörer och nystartade företag, inbegripet finansiering och krediter, eftersom det kommer att finnas många möjligheter, inte minst på det digitala området, särskilt i utvecklingsländerna.

4.23

När det gäller ekonomiska möjligheter utgör modellen med EU:s ungdomsgaranti ett bra exempel på hur man med lämpliga anpassningar kan skapa möjligheter för unga som varken arbetar eller studerar. Utbildning om arbetstagares rättigheter och sociala rättigheter kommer att behövas för att förverkliga agendan för anständigt arbete.

4.24

Frågor som handel måste behandlas som en del av handlingsplanen, till exempel i kapitlen om hållbarhet i frihandelsavtal, och deltagandet av det civila samhället, till exempel ungdomsorganisationer, bör främjas. Det är fortfarande ungdomar som är mest utsatta för barnarbete och andra former av vanvård. I syfte att bekämpa detta bör kampen mot barnarbete göras till en viktig del av handlingsplanen, så att det på tjugohundratalet till slut blir ett minne blott. I detta sammanhang måste det skapas ekonomiska resurser som gör att barnarbetare inte längre är beroende av sin inkomst. Samtidigt måste möjligheten att bedriva verksamhet för företag som använder barnarbete i sin globala produktionskedja begränsas.

4.25

Ungdomar är ofta de som först ger sig ut på farliga resor med målet att emigrera till Europa och andra platser. För att se till att ungdomar inte tvingas ta farliga och ofta olagliga vägar över internationella gränser bör handlingsplanen omfatta ett aktivt samarbete med tredjeländer med syftet att inrätta humanitära korridorer och vidarebosättningsprogram för ungdomar, så att de kan ta sig till Europa på ett säkert och lagligt sätt.

---

(1)  Kalantaryan, S., McMahon, S. och Ueffing, P., ”Youth in external action”, JRC130554, Europeiska unionens publikationsbyrå, Luxemburg, 2022.

(2)  EUT C 62, 15.2.2019, s. 142.

(3)  EUT C 429, 11.12.2020, s. 44.

(4)  EUT C 443, 22.11.2022, s. 44.

(5)  EUT C 486, 21.12.2022, s. 46.

(6)  REX/563 – informationsrapporten ”Genomförandet av avtalet om Förenade kungarikets utträde ur EU, inbegripet protokollet om Irland/Nordirland”

(7)  https://globalyouthmobilization.org/.

(8)  EUT C 100, 16.3.2023, s. 38.

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Ungdomarnas roll i den gröna omställningen”

(förberedande yttrande på begäran av det svenska ordförandeskapet)

(2023/C 184/03)

Föredragande:

Nicoletta MERLO

Remiss från det svenska ordförandeskapet	Skrivelse av den 14.11.2022
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Sysselsättning, sociala frågor och medborgarna
Antagande av sektionen	8.3.2023
Antagande vid plenarsessionen	22.3.2023
Plenarsession nr	577
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	152/00/01

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) anser att ungdomar både kan och måste spela en avgörande roll i samband med den gröna omställningen. Det behövs i allra högsta grad en ny styrningsmodell som är mer inkluderande och kan säkerställa ungdomars aktiva deltagande i beslutsprocessen, men även överbryggar befintliga hinder.

1.2

EESK betonar vikten av att säkerställa att ungdomsorganisationer har en ledande roll i beslutsprocessen och i att utveckla och sprida projekt som rör hållbarhet och miljö, bland annat genom att man säkerställer att de får det ekonomiska stöd de behöver.

1.3

Det är mycket viktigt för EESK att man kontinuerligt övervakar såväl de omedelbara som de framtida effekterna av offentliga investeringar, inklusive investeringar inom ramen för den gröna omställningen, för ungdomar. Med hjälp av indikatorer bör man bedöma de ekonomiska, politiska och sociala konsekvenserna före, under och efter godkännandet av de politiska åtgärder som ska genomföras.

1.4

EESK uppmuntrar EU-institutionerna och medlemsstaterna att genomföra åtgärder och mekanismer för att se till att ungdomsperspektivet beaktas inom alla politikområden och att genom ett fullt anammande av EU:s ungdomstest skapa utrymme för att säkerställa ungdomars aktiva deltagande.

1.5

EESK anser att det är av avgörande betydelse att de initiativ och politiska åtgärder som ska antas inom ramen för Europaåret för kompetens kopplas till den gröna omställningen, hållbar utveckling och de utmaningar som ungdomar står inför i denna snabbt föränderliga värld.

1.6

Det är mycket viktigt att titta på utbildning och hur de färdigheter ungdomar förväntas ha i denna fråga kan utvecklas med hjälp av en övergripande strategi som kan förmedla teoretiska och praktiska färdigheter. Det kan bland annat röra sig om att införa och förbättra insatser för övergången från skola till arbete och lärlingsutbildningar, men även om att involvera arbetsmarknadens parter. Utbildning om dessa frågor bör också struktureras, utformas och utvecklas med avstamp i regionerna och deras behov, inom den bredare ram som fastslagits på nationell nivå.

1.7

EESK anser att man måste börja undervisa barn redan i tidig ålder om hållbarhet och miljöskydd och använda innovativa utbildningsverktyg som beaktar miljöskydd, social och ekonomisk utveckling och uppnåendet av tillhörande mål. Utbildning av god kvalitet för alla och anständiga arbetsvillkor för dem som tillhandahåller den är avgörande för att åstadkomma detta.

1.8

EESK betonar betydelsen av att skolor arbetar med frågor som rör den gröna omställningen, i samförstånd med lokala myndigheter och med aktiviteter utanför skolan, särskilt med ungdomsorganisationer och det organiserade civila samhället. På så vis ökar även medvetenheten och deltagandet bland vanliga medborgare. Mot denna bakgrund ser EESK positivt på erfarenheterna av projektet om det gröna Erasmus och ser fram emot dess genomförande.

1.9

För att rusta såväl yngre som äldre arbetstagare med rätt färdigheter för att bemästra den innovation som den gröna omställningen leder till anser EESK att det är viktigt att satsa på arbetsplatsförlagt lärande samt främja arbetsplatsanknuten utbildning, praktikplatser och lärlingsutbildningar av god kvalitet. Detta kan skapa ett gynnsamt förhållande mellan marknadens behov och ungdomars individuella kompetens. Social dialog och kollektiva avtalsförhandlingar kan spela en grundläggande roll i detta sammanhang.

1.10

EESK håller det för avgörande att utbildningspolitiken är helomfattande och integrerad med industripolitiken, i samordning med andra utvecklingsstrategier. Den bör planeras i detalj på regional och lokal nivå i nära samarbete med arbetsmarknadens parter i syfte att säkerställa att den gröna omställningen blir en rättvis sådan och att ingen lämnas utanför.

1.11

För att säkerställa ett adekvat deltagande av kvinnor i sektorer med koppling till den gröna omställningen bör jämställdhet utgöra en integrerad del av den gröna omställningen. Medlemsstaterna bör satsa mer resurser på studie- och yrkesvägledning för skolungdomar och ge dem stöd att komma ut i arbetslivet med hjälp av effektiva offentliga arbetsförmedlingar som har adekvata förankringar i den lokala produktionsstrukturen.

1.12

Unga företagare kan spela en viktig roll i att driva på innovation, även inom ramen för den gröna omställningen. EESK anser att dessa ungdomar måste uppmuntras med hjälp av särskilda utbildningsinsatser och stöd till innovativa projekt, och genom att man säkerställer ett tillräckligt ekonomiskt stöd.

1.13

För att säkerställa att den gröna omställningen även är en rättvis sådan och för att undvika företagsnedläggningar och de förlorade arbetstillfällen som hör därtill anser EESK att medlemsstaterna med avstamp i de nationella planerna för återhämtning och resiliens bör prioritera att investera betydande resurser för att stödja företag som behöver ställa om sin verksamhet, placera om arbetstagare som har sagts upp och stödja företagare, särskilt unga sådana, som avser att investera i gröna företag.

2.   Bakgrund till yttrandet

2.1

Detta förberedande yttrande har utarbetats på begäran av det svenska ordförandeskapet för Europeiska unionens råd i syfte att titta närmare på ungdomarnas roll i den gröna omställningen.

2.2

Med ”grön omställning” avses en omställning av EU:s ekonomi och samhälle i syfte att huvudsakligen genom politiska åtgärder och investeringar uppnå klimat- och miljömålen i linje med den europeiska klimatlagen, som fastställer kravet om att uppnå klimatneutralitet senast 2050, den europeiska gröna given och Parisavtalet, på ett sätt som säkerställer att omställningen är rättvis och inkluderande för alla.

2.3

Inför dessa stora utmaningar är det viktigt att notera att den generation som är mest angelägen och medveten om behovet av att agera för att uppnå miljömässig hållbarhet är den yngre generationen. Om det i dag finns ett område på vilket vi kan upprätta en fördelaktig koppling mellan ungdomars hjärtefrågor och värderingar samt vår tids öppna frågor, och där det finns stor potential för att förnya modellerna för produktion och konsumtion, är det på området miljö, främjande av hälsa och bevarande av planetens biologiska mångfald.

2.4

Under de senaste åren har klimataktioner mobiliserat ett stort antal ungdomar i hela Europa, och flera miljörelaterade och sociala rörelser bestående av ungdomar som demonstrerar i syfte att avkräva regeringar och beslutsfattare konkreta åtgärder för att skydda miljön och uppnå klimatneutralitet har växt fram på lokal, regional, nationell och europeisk nivå.

2.5

År 2022 utropades till Europaåret för ungdomar för att hylla och stödja ungdomar, den generation som drabbats hårdast av pandemin, genom att ingjuta nytt hopp, styrka och framtidstro i dem, men även för att skapa ett tillfälle att belysa att den gröna och den digitala omställningen erbjuder nya utsikter och möjligheter.

3.   Ungdomarnas deltagande i den gröna omställningen

3.1

För att åstadkomma en rättvis grön omställning är det nödvändigt att genomföra FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling och dess 17 mål för hållbar utveckling inom ramen för den europeiska gröna given, bland annat genom att införa en ny styrningsmodell som är mer inkluderande och kan säkerställa ungdomars aktiva deltagande i beslutsprocessen.

3.2

De beslut som i dag fattas av politiska ledare om klimatförändringar och andra miljöfrågor kommer att få återverkningar i synnerhet på dagens ungdomar och kommande generationer. Ungdomar har rätt att komma till tals i de frågor som rör dem, såsom anges i Agenda 2030, vars mål för hållbar utveckling erkänner ungdomar som ”avgörande aktörer för förändring”.

3.3

Även om ungdomars roll i att bygga upp en mer hållbar, inkluderande och grönare värld erkänns i allt högre grad, och trots att ett år har tillägnats dem, står det klart att ungdomar i själva verket fortfarande tycker att det är svårt att delta aktivt i beslutande organ.

3.4

Under de senaste åren har vi trots en hög grad av ungdomsaktivism i klimatfrågor också bevittnat ett ökande missnöje med och ett minskat förtroende för politiska institutioner bland ungdomar. Det leder till att ungdomars aktiva engagemang i politiska partier minskar och att deras deltagande sjunker i politiska val, både som väljare och som kandidater. Detta utgör ett hot mot det demokratiska systemet och ett hinder för utarbetandet av framåtblickande politik, inte minst den politik som behövs för att möta utmaningarna i samband med klimatomställningen och som kan bemöta olika hjärtefrågor och behov. I detta avseende anser EESK att man måste prioritera att främja ungdomars deltagande i politiken och i andra beslutsprocesser och att alla alternativ bör undersökas så att detta blir genomförbart och effektivt på alla nivåer.

3.5

Som utgångspunkt är det viktigt att kartlägga och överbrygga de sociala, ekonomiska och kulturella hinder som står i vägen för ungdomars fulla deltagande, och som eventuellt kan härledas till bristande medvetenhet eller svårigheter att få tillgång till information om mekanismer för ungdomars deltagande och representation. Ytterligare en aspekt som bör betonas är att ungdomar i dag ofta engagerar sig och för dialog på nya informella sätt, ofta med hjälp av teknik och sociala medier, och detta bör man ta vederbörlig hänsyn till eftersom hela generationer kan mobiliseras.

3.6

Hållbarhet är en viktig del av ungdomars syn på världen och färgar deras beslut, om än med en stor dos pragmatism. Ungdomsorganisationer företräder miljontals unga människors intressen och hjärtefrågor i Europa, och kan därför spela en viktig roll för att se till att den yngre generationen inte bara har en röst i institutionerna och i det civila samhället, utan också kan ge ett meningsfullt och välavvägt bidrag till beslutsprocessen på lokal, regional, nationell och europeisk nivå (1).

3.7

Av dessa skäl betonar EESK vikten av att skapa möjligheter så att alla de mest representativa ungdomsorganisationerna, till att börja med de som företräder de mest utsatta ungdomarna och dem som bor i randområden och på landsbygden, kan delta i beslutsprocessen och i att utarbeta nya förslag på hållbarhetsområdet.

3.8

Ungdomsorganisationer kan fylla många funktioner och spela en avgörande roll när det gäller att sprida och genomföra miljö- och hållbarhetsrelaterade projekt. Därför uppmanar EESK EU-institutionerna att ge dessa sammanslutningar ett strukturellt ekonomiskt stöd i form av lämpliga och specifika resurser. På så vis ges ungdomsorganisationer rätt förutsättningar för att säkerställa och utveckla ungdomars deltagande i den gröna omställningen.

3.9

Enbart deltagande räcker dock inte. I all offentlig politik måste inverkan på ungdomar och deras förväntningar beaktas, inbegripet kommande generationers förväntningar. Därför måste bedömningar göras före, under och efter genomförandet av alla investeringar, inklusive investeringar inom ramen för den gröna omställningen, så att man med hjälp av indikatorer med säkerhet kan fastställa vilka ekonomiska, politiska och sociala konsekvenser investeringarna får för de yngre generationerna.

3.10

EESK uppmuntrar EU-institutionerna och medlemsstaterna att genomföra åtgärder och mekanismer som säkerställer att ungdomsperspektivet beaktas inom alla politikområden, samtidigt som man genom ett fullt anammande av EU:s ungdomstest (2) skapar utrymme för ungdomar att inkomma med konsekventa och kompetensbaserade bidrag avseende de utmaningar de står inför.

3.11

Det som krävs både för vår planet och för att medlemsstaterna ska kunna vidareutvecklas är att stärka ungdomars egenmakt på fyra områden: deltagande i förändringsprocesser, möjlighet att spela en aktiv roll genom att i individuella och kollektiva beslut utöva ansvar, förbättrad kunskap om de omvandlingar som sker och de oundvikliga följderna av den gröna och den digitala omställningen samt utveckling av färdigheter för att kunna agera på ett kvalificerat vis.

4.   Den gröna omställningen – utbildning och arbetsmarknad

4.1

2023 har utropats till Europaåret för kompetens. EESK anser att det är av avgörande betydelse att de initiativ och politiska åtgärder som ska antas i detta sammanhang kopplas till den gröna omställningen, hållbar utveckling och de utmaningar som ungdomar står inför i denna snabbt föränderliga värld.

4.2

Med tanke på klimat- och miljönödläget bör utbildning för hållbarhet bli en prioriterad fråga i skolan. Pedagoger spelar en avgörande roll när det gäller att se till att elever är kunniga i klimatfrågor och har de kunskaper och färdigheter de behöver för att delta i den gröna ekonomin. Det finns många strategier som lärare och skolor kan använda sig av för att utforska dessa frågor med elever. Detta förutsätter dock även en utbildning av god kvalitet för alla och anständiga arbetsvillkor för dem som tillhandahåller den. Det är av största vikt att säkerställa tillräcklig finansiering på europeisk, nationell, regional och lokal nivå för att stödja projekt och initiativ som främjar och genomför undervisning och lärande på områdena miljö och hållbarhet.

4.3

Frågan om den gröna omställningen och strategier för hållbar utveckling genomsyrar allt. Det är därför nödvändigt att titta på utbildning och hur de färdigheter ungdomar förväntas ha i denna fråga kan utvecklas med hjälp av en övergripande strategi som kan förmedla teoretiska och praktiska färdigheter. Det kan bland annat röra sig om att införa och förbättra insatser för övergången från skola till arbete och lärlingsutbildningar. Utbildning om dessa frågor bör också struktureras, utformas och utvecklas med avstamp i regionerna och deras behov, inom den bredare ram som fastslagits på nationell nivå och med beaktande av livslångt lärande.

4.4

Man måste börja undervisa barn redan i tidig ålder om hållbarhets- och miljöskyddsfrågor. Undervisningen bör inledas redan i förskolan och fortsätta med hjälp av med särskilda program under hela skolgången. Det är därför viktigt att även lärare får särskild fortbildning och att de ges möjligheter att kontinuerligt uppdatera sina färdigheter.

4.5

Att införa vägledning för den gröna och den kulturella omställningen i utbildningsprocesser går hand i hand med att bekräfta skolans bildande roll, eftersom den har anförtrotts uppgiften att ge medborgerlig vägledning så att elever får kännedom om nya och hållbara sätt att leva på vår planet. Detta gör eleverna till huvudaktörer i en förändring som styr dem mot en ny samhällsmodell där miljöfrågor är centrala och där de kan testa och sprida nya livsstilar som är i balans med naturen.

4.6

I rådande situation, som är stadd i konstant och snabb förändring, krävs det innovativa utbildningsmiljöer. Ett nytt miljörelaterat alfabet skulle kunna utarbetas i linje med målen i Agenda 2030 och inriktas på metoderna för att genomföra den cirkulära ekonomin och de verktyg som erbjuds genom livscykeltänkandet (3), som beaktar miljöskydd, social och ekonomisk utveckling och uppnåendet av relaterade mål.

4.7

Kommittén betonar att alla behöver kunskap om hur klimatförändringarna kan bekämpas, särskilt när det gäller alla aspekter av hållbar konsumtion och produktion, ansvarsfulla livsmedelsval och minskat matsvinn samt användning av hållbar energi. Ungdomars utbildning bör stödjas genom livslångt lärande för föräldrar och medborgarutbildning (4).

4.8

Huruvida den ekologiska omställningen lyckas beror därför på skolans förmåga att arbeta i samförstånd med lokala myndigheter och med aktiviteter utanför skolan, särskilt med ungdomsorganisationer och det organiserade civila samhället. På så vis ökar även medvetenheten och deltagandet bland vanliga medborgare. Mot denna bakgrund ser EESK positivt på erfarenheterna av projektet om det gröna Erasmus och ser fram emot dess genomförande.

4.9

Medvetenhet och kunskap om samt positivt ledarskap i miljöskyddsfrågor är ännu mer framträdande i den yngre generationen, nämligen generation Z eller ”Gen Z” (personer under 25 år), och bland dem som har högre utbildning och solidare kulturella redskap. Detta innebär att medvetenheten och den tillförlitliga informationen kommer att öka och befästas, men också att de positiva reaktioner som krävs kan stärkas genom att man förbättrar ungdomars utbildning och stärker deras sociala och ekonomiska humankapital. Låg utbildning och svårigheter att komma in i arbetslivet bromsar däremot inte bara ungdomars möjlighet att bidra till ländernas nuvarande tillväxt, utan försvagar också deras roll som aktiva deltagare i nya tillväxtprocesser som är mer i linje med utmaningarna i den tidsålder de lever i.

4.10

Utan färdigheter är inte omställningen möjlig. Såväl yngre som äldre arbetstagare måste rustas med rätt färdigheter för att bemästra den innovation som den gröna omställningen leder till och som oundvikligen har, och i framtiden kommer att ha, en betydande inverkan på arbetslivet. EESK anser att det är viktigt att satsa på arbetsplatsförlagt lärande. Arbetsplatsförlagt lärande, dvs. de metoder för utbildning och lärande som äger rum i arbetslivet, särskilt i form av lärlingsutbildningar, är en avgörande tillgång för att (åter) förvärva både tekniska och övergripande färdigheter. Arbetsplatsanknuten utbildning, praktikplatser och lärlingsutbildningar är tre metoder som på sina egna och olika sätt bidrar till att skapa ett gynnsamt förhållande mellan marknadens behov och ungdomars individuella kompetens. Arbetsmarknadens parter har en viktig roll att spela i att uppnå detta genom social dialog och kollektiva avtalsförhandlingar.

4.11

Den gröna omställningen måste vara en rättvis sådan och säkerställa omskolning och fortbildning för arbetstagare och arbetstillfällen av god kvalitet så att ingen lämnas utanför. Detta är anledningen till att EESK håller det för avgörande att utbildningspolitiken är helomfattande och integrerad med industripolitiken, i samordning med andra utvecklingsstrategier. Den bör planeras i detalj på regional och lokal nivå i nära samarbete med arbetsmarknadens parter.

4.12

Det finns för närvarande belägg för att en sådan helhetssyn saknas och att gröna färdigheter, och därmed gröna arbetstillfällen, inte sprids i tillräcklig mån, särskilt bland dem med lägre utbildnings- och kompetensnivå. Detta riskerar att leda till nya motsättningar – mellan dem som besitter gröna färdigheter och därför har en utmärkt anställbarhet i den gröna omställningens olika scenarier och dem som i stället förblir utestängda från dessa utbildningsprocesser, besitter begränsade färdigheter och ofta utför operativa uppgifter som riskerar att försvinna på grund av den kombinerade effekten av den gröna omställningen och industrins automatisering.

4.13

Jämställdhet måste också vara en integrerad del av strategierna för en grön ekonomi. Unga kvinnor är underrepresenterade inom tekniska och vetenskapliga områden eftersom det är mindre troligt att de väljer specialiserade utbildningar inom dessa sektorer på grund av könsstereotyper enligt vilka en del yrken anses vara avsedda för män. För att säkerställa ett adekvat deltagande av kvinnor i sektorer som på grund av den gröna omställningen genomgår stora förändringar, eller kommer att göra det inom en snar framtid, måste man ta itu med dessa stereotyper. Studie- och yrkesvägledning i skolan kan spela en avgörande roll. EESK anser att medlemsstaterna bör satsa mer resurser på att erbjuda skolungdomar studie- och yrkesvägledning och ge dem stöd att komma ut i arbetslivet med hjälp av effektiva offentliga arbetsförmedlingar som har adekvata förankringar i den lokala produktionsstrukturen.

4.14

Utvecklingen av innovation är en förutsättning för att den gröna omställningen ska lyckas. För att målen ska kunna uppnås är det därför avgörande att genom särskild utbildning och stöd till innovativa projekt uppmuntra unga människor med företagaranda alltigenom innovationsprocessen, och att säkerställa ett tillräckligt ekonomiskt stöd.

4.15

Den gröna omställningen i EU skulle kunna skapa 1 miljon nya arbetstillfällen fram till 2030, men skulle också kunna leda till att mellan 500 000 och 2 miljoner människor blir arbetslösa, enligt en konsekvensbedömning (5) av Europeiska miljöbyrån. EESK anser att medlemsstaterna med avstamp i de nationella planerna för återhämtning och resiliens bör prioritera att investera betydande resurser för att stödja företag som behöver ställa om sin verksamhet, placera om arbetstagare som har sagts upp och stödja företagare, särskilt unga sådana, som avser att investera i gröna företag.

---

(1)  EESK:s yttrande ”Mot ett strukturerat ungdomsengagemang för klimat och hållbarhet i EU:s beslutsprocess” (EUT C 429, 11.12.2020, s. 44).

(2)  EESK:s yttrande ”EU:s ungdomstest” (EUT C 486, 21.12.2022, s. 46).

(3)  https://www.lifecycleinitiative.org/starting-life-cycle-thinking/what-is-life-cycle-thinking/

(4)  EESK:s yttrande ”Att ge ungdomar egenmakt för att uppnå hållbar utveckling genom utbildning” (EUT C 100, 16.3.2023, s. 38).

(5)  https://www.eea.europa.eu/policy-documents/swd-2020-176-final-part

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Träbyggnation för minskade koldioxidutsläpp inom byggsektorn”

(förberedande yttrande på begäran av det svenska ordförandeskapet)

(2023/C 184/04)

Föredragande:	Rudolf KOLBE
Medföredragande:	Sam HÄGGLUND

Remiss	Svenska rådsordförandeskapet, 14.11.2022
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Beslut av EESK:s plenarförsamling	14.12.2022
Ansvarig sektion	Sektionen för transporter, energi, infrastruktur och informationssamhället
Antagande av sektionen	7.3.2023
Antagande vid plenarsessionen	22.3.2023
Plenarsession nr	577
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	153/2/4

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) betraktar biobaserade byggmaterial som en viktig hävstång för den gröna omställningen. En ökning av andelen trä i byggsektorn i syfte att minska koldioxidutsläppen måste uppmuntras genom en aktiv och hållbar skogsförvaltning i EU och får inte hindras av politiska begränsningar.

1.2

Med tanke på den offentliga sektorns funktion som förebild uppmanar EESK medlemsstaterna att öka användningen av trä i offentliga byggnader, eftersom den understiger det sammantagna genomsnittet.

1.3

EESK anser också att stödåtgärder för forskning, utveckling och innovation beträffande alternativa byggmaterial som är lättillgängliga för små och medelstora företag är ett viktigt sätt att utnyttja potentialen för träbyggnation.

1.4

EESK föreslår att man ifrågasätter hinder för träbyggnation som följer av formella, rättsliga och tekniska krav vad gäller deras nödvändighet för planeringskvaliteten, och konstaterar att innovation måste ha möjlighet att motsvara den aktuella kunskapsnivån inte bara genom att man följer standarder utan också genom att man använder ”likvärdiga alternativ”.

1.5

Eftersom olika byggrättsliga bestämmelser för förnybara byggmaterial också skapar hinder för användningen av dem efterlyser EESK harmoniseringsåtgärder och ser Bauhausinitiativet som en viktig drivkraft i detta sammanhang.

1.6

EESK rekommenderar en konsekvent användning av livscykelanalyser för kvalificerad hållbarhetsbedömning över hela livscykeln för byggnader och för att jämföra miljöpåverkan.

1.7

EESK understryker betydelsen av minimistandarder för koldioxidutsläpp från byggnader under hela livscykeln och motsvarande obligatorisk koldioxidrapportering i hela byggsektorn.

1.8

EESK anser att direktivet om byggnaders energiprestanda är det viktigaste politiska verktyget för att fastställa krav på minskade koldioxidutsläpp under byggnaders hela livscykel. EESK uppmanar kommissionen att utveckla ett system för koldioxidcertifiering där träprodukters roll när det gäller att kompensera för utsläpp beaktas fullt ut.

1.9

EESK anser att det är mycket viktigt att kunskap överförs – såsom planeras inom ramen för Bauhausakademin – och att lämplig utbildning och fortbildning tillhandahålls på nationell nivå. Utbildning och fortbildning om användning av nya hållbara byggmetoder och byggmaterial behövs för alla som deltar i byggprocessen: planerare, arkitekter, ingenjörer, tekniker, it-specialister och byggarbetare.

1.10

Kvalitetsbaserade upphandlingsförfaranden, med användning av hållbarhets- och livscykelkriterier, samt valet av lämpliga upphandlingsförfaranden som möjliggör innovativa lösningar, är enligt EESK en förutsättning för att klimatmålen ska kunna uppnås och träbyggnation främjas. EESK efterlyser därför såväl en starkare rättslig skyldighet när det gäller kvalitetskonkurrens och klimatvänlig offentlig upphandling som åtgärder för att utbilda de upphandlande myndigheterna beträffande detta.

1.11

EESK uppmanar medlemsstaterna att delta i den österrikiska och den finländska regeringens initiativ Wood POP, som syftar till att mobilisera offentliga och privata aktörer inom träsektorn på nationell och regional nivå och stödja en omorientering av investeringarna till hållbara biobaserade lösningar och träbaserade värdekedjor.

2.   Allmänna kommentarer

2.1

Traditionen med träbyggnation har en fler hundra år gammal innovationshistoria. Användningen av hållbara material har bl.a. inkluderats i idéerna i det nya europeiska Bauhaus (1).

2.2

EESK håller med kommissionen om att innovativa och biobaserade (bygg)material som är framställda på ett hållbart och koldioxidsnål sätt är av yttersta vikt för den gröna omställningen. Enligt byggnadsrapporten från Internationella energiorganet (IEA) (2) står byggnader för närvarande för 33 % (2021) av de globala koldioxidutsläppen. Den största delen är direkt och indirekt kopplad till byggnadernas drift, men 6,4 % (2021) orsakas av uppförandet och tillverkningen av byggmaterial. Transport, rivning och infrastruktur ingår inte i detta. Utsläppen från transporter hänförs till transportsektorn. Man kan utgå från att de faktiska utsläppen från byggverksamhet är högre. Inom EU står enligt kommissionen byggnader för omkring 40 % av energiförbrukningen och omkring en tredjedel av växthusgasutsläppen. Minskade utsläpp av växthusgaser beror främst på energirenoveringsåtgärder, ökande andelar förnybara energikällor och förnyelse av uppvärmningssystem. Samtidigt ökar dock antalet huvudsakliga bostäder och den användbara golvytan per bostad.

2.3

EESK understryker skogarnas enorma betydelse för människornas liv i hela världen. Europas 400 miljarder träd absorberar till exempel nästan 9 % av de europeiska utsläppen av växthusgaser. Kommittén är medveten om att avskogningen är ett enormt globalt problem, men inom EU ökar skogsresurserna. Mellan 1990 och 2020 ökade skogsarealen med 9 % och virkesvolymen i de europeiska skogarna med 50 % (3). EESK stöder till fullo alla kommissionens insatser för att ta itu med det globala problemet, och betonar att man måste fortsätta att främja friska och växande skogar i unionen. En ökning av andelen trä i byggsektorn i syfte att minska koldioxidutsläppen bör uppmuntras genom en aktiv och hållbar skogsförvaltning i hela EU och får inte hindras av politiska begränsningar.

2.4

EESK konstaterar därför att utnyttjandet av potentialen hos träbyggnation (såväl massiv som icke massiv) vad gäller klimatskydd måste vara oupplösligt förbundet med en hållbar skogsförvaltning. Inom ramen för det österrikiska projektet CareforParis (4), där det federala forskningscentrumet för skog (BFW), universitetet för naturresurser och livsvetenskaper (BOKU), Wood K plus och den federala miljömyndigheten samarbetade, utarbetades och analyserades olika scenarier för skogsförvaltning. I scenarierna utgår man från olika klimatförändringar och anpassningsstrategier för den österrikiska skogen och visar på möjliga utvecklingar fram till 2150. Skogens och träprodukters koldioxidbalans samt undvikande av koldioxidutsläpp genom användning av träprodukter analyserades närmare. Samspelet mellan skogstillväxt, träanvändning och växthusgasutsläpp som undvikits genom träprodukter leder till en positiv växthusgasbalans. Europas skogar är en viktig kolsänka. Mellan 2010 och 2020 uppgick den genomsnittliga årliga koldioxidbindningen i skogsbiomassa i Europa till 155 miljoner ton. I EU-28 motsvarar bindningen 10 % av bruttoutsläppen av växthusgaser (5). En viktigare hävstång för klimatskyddet är att fossila råvaror och energikällor ersätts med trä (som material och energikälla) och de utsläpp som undviks på detta sätt. Att trä tillhandahålls för att ersätta material med högre livscykelutsläpp är därför en viktig åtgärd i kampen mot klimatförändringarna.

2.5

Inbäddad energi är den energi som är nödvändig för att producera, lagra, transportera, infoga och slutligen bortskaffa material och komponenter samt byggnader. Jämfört med andra konventionella byggmaterial binder trä kol redan innan det används som byggmaterial (ett träd består till ca 50 % av rent kol). När man tittar på träets utsläppsbalans är faktorerna ursprung, transportavstånd och typ av bearbetning samt återanvändbarhet av stor betydelse. Jämförelser av likvärdiga byggnader under hela livscykeln visar att trä, till skillnad från andra byggmaterial, ger bättre värden i fråga om inbäddad energi, växthusgasutsläpp, luft- och vattenföroreningar och andra effektindikatorer. Med de träprodukter (dvs. trä som används som material) som för närvarande produceras per år undviks enbart tack vare substitutionseffekten ca 10 % av de totala årliga växthusgasutsläppen.

2.6

Konkret kan man med träbyggnation spara upp till 40 % av koldioxidutsläppen jämfört med betong. Om man tillämpar den omräkning från volym till vikt som rekommenderas av Hagauer et al. (2009) (6) uppgår torrvikten hos 1 fastkubikmeter (m3f) trä (barr- och lövved blandat) till 417 kg. Om man antar att C-halten är 50 % är koldioxidekvivalenten 0,765 ton per m3f. Av detta följer att av ytterligare 1 miljon m3f avverkat bruksfärdigt trä kommer 0,765 miljoner ton koldioxid att bindas i varaktiga produkter.

2.7

Andelen träbyggnader har ökat under de senaste åren. I t.ex. Österrike har träbyggnadernas andel (7) ökat med mer än 70 % på 20 år och uppgick 2018 till 24 % av den producerade användbara golvytan. Av denna avsåg 53 % bostadshus, 11 % affärs- och industribyggnader och 29 % jordbruksbyggnader. Som jämförelse uppgick andelen i fråga om offentliga byggnader till bara 7 %. I Sverige och Finland består 90 % av alla nya enfamiljshus av trä, och ca 20 % av de nybyggda flerfamiljshusen har en träkonstruktion.

2.8

Förtätning av städer är ett viktigt verktyg i kampen mot klimatförändringarna och går oundvikligen hand i hand med en ökning av byggnadshöjden. Aktuella projekt visar att det är möjligt med höga höjder inom träbyggnation. Exempel på detta är Sara kulturhus i Sverige med 20 våningar och en höjd på 75 meter (8) och Ascent Tower i Milwaukee med 18 våningar i trä (9).

2.9

Dagens system för träbyggnation kan enkelt anpassas för att tillhandahålla heltäckande lösningar för renovering av byggnader, så att bostäder av hög kvalitet skapas och betydande energibesparingar kan uppnås. Vid renoveringsprojekt utnyttjas inte bara den lättillgängliga stadsinfrastrukturen, utan också den inbäddade energi som redan finns i det befintliga byggnadsbeståndet.

2.10

Att använda befintliga reserver i stället för att lägga till nya byggnader innebär en effektivare användning av de resurser som en stad har att erbjuda och måste därför principiellt prioriteras. Fördelarna är den snabba monteringen och sammanfogningen av komponenterna, ett bättre förhållande mellan bärförmåga och vikt jämfört med andra material och en därmed jämförelsevis låg egentyngd som påverkar den befintliga konstruktionen.

2.11

Trä är också väl lämpat för kaskadanvändning. Användning i flera steg ökar mervärdet, minskar resursförbrukningen och binder koldioxid under en längre period.

2.12

De formella, rättsliga och tekniska kraven för planeringskvalitet inom träbyggnation är jämförelsevis högre och mer omfattande än för andra byggnadssätt. Denna grad av komplexitet står i vägen för en ökning av träbyggnationens marknadsandel. Standardisering av komponenter, fogar och sammansättningar kan stödja genomförandet samt säkerställa ekonomisk lönsamhet och kvalitet. Ett befintligt initiativ är databasen dataholz.eu, som på nätet tillhandahåller komponenter och komponentfogar som provats för Tyskland och Österrike. EESK konstaterar principiellt att även inom träbyggnation måste innovation på alla områden ha möjlighet att motsvara den aktuella kunskapsnivån inte bara genom att man följer befintliga standarder, utan också genom att man använder ”likvärdiga alternativ”.

3.   Särskilda kommentarer

3.1

EESK konstaterar att träbuggnationssystem tack vare standardisering, precision och kvalitet är väl lämpade för såväl nybyggnation som renovering av befintliga byggnader och förtätning av städer. Till deras många fördelar hör anpassningsförmåga, hög förtillverkningsgrad, kortare byggtider samt lägre vikt jämfört med andra byggmaterial.

3.2

Ett väsentligt kriterium för bedömning av byggnader är miljöpåverkan under hela livscykeln. Miljöpåverkan uppstår vid uppförande (tillverkning och transport av de byggprodukter som används), användning och demontering (inklusive återvinning eller bortskaffande av byggprodukterna). Miljöpåverkan visas genom livscykelanalyser (EN 15804:15.02.2022).

3.3

Livscykelanalys är ett lämpligt verktyg för att bedöma byggprodukters hållbarhet. EESK rekommenderar att livscykelanalysverktyget för kvalificerad hållbarhetsbedömning över hela livscykeln används konsekvent för byggnader för att visa och jämföra miljöpåverkan.

3.4

De byggrättsliga kraven för användning av förnybara byggmaterial har mildrats under de senaste åren. Möjligheterna att bygga med trä har utökats, framför allt med avseende på brandskydd. Ämnet behandlas också i aktuella projekt.

3.5

I forskningsprojektet ”TIMpuls” (10), som leds av det tekniska universitet i München (TUM), undersöks för närvarande bränder i flervåningshus i trä i syfte att ta fram en lämplig grund för ett enhetligt regelverk för uppförande av höghus i trä.

3.6

Aktuella forskningsresultat och genomförda projekt visar att träbyggnation inte på något sätt släpar efter andra konstruktionsmetoder vad gäller brandsäkerhet och dessutom har fördelar när det gäller seismisk säkerhet (11).

3.7

Olika rättsliga krav, t.o.m. inom medlemsstaterna, skapar ofta onödiga hinder. EESK efterlyser därför ytterligare harmonisering av de byggrättsliga bestämmelserna i syfte att säkerställa jämlikhet med andra byggmaterial.

3.8

EESK uppmanar medlemsstaterna att öka användningen av trä i offentliga byggnader, eftersom den understiger det sammantagna genomsnittet. Den offentliga sektorn måste föregå med gott exempel när det gäller att utnyttja träbyggnationens potential för att uppnå klimatmålen. I synnerhet enastående, innovativa enskilda byggnader i trä kan vara en källa till identitet och ge impulser för ökad användning av trä.

3.9

I upphandlingsförfaranden används ofta inte eller i för liten utsträckning kriterier såsom bioekonomi, hållbarhet, livscykelkostnader, klimatpåverkan osv. för att fastställa den bästa anbudsgivaren, till nackdel för träbyggnadslösningar. EESK efterlyser därför ett starkare krav på att i offentlig upphandling beakta kriterier som bidrar till uppnåendet av klimatmålen.

3.10

När det gäller förtillverkade träkonstruktioner måste planeringen nästan ligga på utförandenivå för att inte riskera tolkningsutrymme samt säkerställa en entydig jämförbarhet. För att vinna fördelar i fråga om teknisk och ekonomisk optimering och genomförandetid (12) måste det breda produktutbudet och inverkan av tillverknings-, logistik- och monteringsprocesser beaktas tidigare än vid byggnation med låg förtillverkningsgrad. Detta kan möjliggöras genom att man i ett tidigt skede tar med anbudsgivarinformation genom att välja det lämpligaste upphandlingsförfarandet, t.ex. arkitekttävling eller konkurrenspräglad dialog, eller genom att upphandlaren involverar specialiserade planerare.

3.11

EESK understryker det nya europeiska Bauhaus betydelse för att främja högkvalitativa klimatvänliga byggmaterial och därmed användningen av trä inom byggsektorn. För närvarande uppgår andelen trä som byggmaterial i EU till bara 3 %, vilket innebär att träbyggnationens klimatpotential är långt ifrån utnyttjad. Kommittén anser därför att stödet till forskning, utveckling och innovation beträffande alternativa byggmaterial inom ramen för det nya europeiska Bauhaus är en viktig faktor för att utnyttja denna potential.

3.12

I många fall är användarna inom byggsektorn ännu inte överallt tillräckligt medvetna om användningsmöjligheterna. Ofullständiga kunskaper leder ofta till att trä bara används i begränsad utsträckning. EESK anser därför att kunskapsöverföring inom Europa – såsom planeras inom ramen för Bauhausakademin – är mycket viktigt, och konstaterar samtidigt att man måste se till att lämpliga utbildnings- och fortbildningsmoduler tillhandahålls i tillräcklig utsträckning även på nationell nivå. Utbildning och fortbildning om användning av nya hållbara byggmetoder och byggmaterial kommer att behövas för alla kategorier av arbetstagare som deltar i byggprocessen: planerare, arkitekter, ingenjörer, tekniker, it-specialister och byggarbetare. Den gröna omställningen kan bara förverkligas om det finns personer med lämplig utbildning.

3.13

EESK välkomnar det gemensamma europeiska sociala projektet RESILIENTWOOD under ledning av den europeiska träbearbetningsindustrins sammanslutning (CEI-Bois) och den europeiska bygg- och träarbetarfederationen (EFBWW), som syftar till att utarbeta rekommendationer och riktlinjer för företag, yrkesutbildning och myndigheter för att locka unga människor till EU:s träindustri, anpassa sig till de tekniska förändringarna och vidareutbilda arbetstagarna.

3.14

EESK anser att det är viktigt att offentliggöra teknisk information för att ställa den aktuella kunskapsnivån inom träbyggnation till förfogande för alla aktörer samt fastställa konstruktionsstandarder och byggnadsfysikaliska standarder i syfte att underlätta byggnation med trä.

3.15

Direktivet om byggnaders energiprestanda är den viktigaste EU-rättsakten för byggsektorn. Enligt direktivet ska EU:s medlemsstater fastställa prestandanivåer för sina byggnader, strategiskt planera utfasningen av fossila bränslen i byggnadsbeståndet genom långsiktiga renoveringsstrategier samt genomföra ytterligare åtgärder. Direktivet är således det självklara politiska verktyget för att fastställa krav på och tydliga utlösande faktorer för minskade koldioxidutsläpp under byggnaders hela livscykel.

3.16

Direktivets bestämmelser måste anpassas till klimatneutralitetsmålen och visa på de viktigaste och mest brådskande åtgärder som ska vidtas fram till 2050. Det är visserligen viktigt att förbättra byggnaders energiprestanda, men utan en tydlig förståelse av byggnaders integrerade koldioxidavtryck finns det en risk för att åtgärderna inte blir optimala.

3.17

EESK välkomnar den förordning om ekodesign för hållbara produkter som föreslogs våren 2022 som ett viktigt steg mot miljövänligare och cirkulära produkter. Fastställandet av minimikriterier, såsom minskning av produkters miljö- och klimatavtryck, kan alldeles utmärkt tillämpas även inom träbyggnation och skapa ekonomiska innovationsmöjligheter, även om träbyggnation för närvarande inte omfattas av förordningen.

3.18

Obligatorisk koldioxidrapportering för byggsektorn under hela livscykeln kommer att underlätta datainsamling och riktmärkning och ge byggsektorn möjlighet att utveckla nödvändig kompetens och kapacitet. Bindande minimistandarder för koldioxidutsläpp under hela livscykeln måste införas och skärpas med tiden. EESK uppmanar kommissionen att utveckla ett system för koldioxidcertifiering där träprodukters roll när det gäller att kompensera för utsläpp beaktas fullt ut.

3.19

EESK uppmanar medlemsstaterna att fullt ut delta i den österrikiska och den finländska regeringens nya initiativ Wood POP, som är en plattform för att främja den trärelaterade politiska dialogen som syftar till att mobilisera viktiga offentliga och privata aktörer inom träsektorn på nationell och regional nivå och samtidigt stödja en omorientering av investeringarna till hållbara biobaserade lösningar och träbaserade värdekedjor.

3.20

I sitt kompletteringsyttrande CCMI/205 ”Industri 5.0 inom träbyggnadssektorn” betonar EESK att trä som byggmaterial utgör en stor möjlighet eftersom det är ett hållbart och kostnadseffektivt alternativ till traditionella byggmaterial såsom betong och stål. En annan fördel är den höga arbetsproduktiviteten, som möjliggör snabbare och effektivare byggnadsarbeten. Dessutom erbjuder träbyggnation sysselsättningsmöjligheter på landsbygden. Träbyggnation medför miljöfördelar, eftersom trä är en förnybar resurs och orsakar lägre koldioxidutsläpp än andra material vid produktion och under hela livscykeln. Träbyggnation främjar dessutom bevarande och underhåll av skogar och bidrar därmed till att minska utsläppen av växthusgaser.

---

(1)  EUT C 275, 18.7.2022, s. 73, EUT C 155, 30.4.2021, s. 73.

(2)  IEA (2022), ”Buildings – Sectorial overview”, på https://www.iea.org/reports/buildings.

(3)  https://foresteurope.org/wp-content/uploads/2016/08/SoEF_2020.pdf.

(4)  Weiss P., Braun M., Fritz D., Gschwantner T., Hesser F., Jandl R., Kindermann G., Koller T., Ledermann T., Ludvig A., Pölz W., Schadauer K., Schmid B.F., Schmid C., Schwarzbauer P., Weiss G., 2020: ”Endbericht zum Projekt CareforParis”. Klima- und Energiefonds, Wien.

(5)  https://foresteurope.org/wp-content/uploads/2016/08/SoEF_2020.pdf.

(6)  Hagauer, D., B. Lang, C. Pasteiner och K. Nemesthoty, 2009, ”Empfohlene Umrechnungsfaktoren für Energieholzsortimente bei Holz- bzw. Energiebilanzberechnungen”. Förbundsministeriet för jordbruk, skogsbruk, miljö och vattenförvaltning, avdelning V/10 – energi och miljöekonomi, eget förlag, Wien.

(7)  ”Holzbauanteil in Österreich. Eine statistische Erhebung aller Hochbauvorhaben in den Jahren 1998 – 2008 – 2018”. Robert Stingl, Gabriel Oliver Praxmarer, Alfred Teischinger, BOKU Wien på uppdrag av proHolz Austria.

(8)  Se Sara kulturhus, Skellefteå, White Arkitekter 2021.

(9)  Se Ascent Tower, Milwaukee, WIEHAG 2021.

(10)  www.cee.ed.tum.de/hbb/forschung/laufende-forschungsprojekte/timpuls (läst 23.01.2023).

(11)  Se forskningsprojektet ”Erdbebensicherheit von Holzgebäuden”, Fachhochschule Bern, 2020, www.bfh.ch/de/forschung/referenzprojekte/erdbebensicherheit-holzgebaeude (läst 23.01.2023).

(12)  Se forskningsprojektet ”leanWOOD – Neue Kooperations- und Prozessmodelle für das vorgefertigte Bauen mit Holz”, HSLU Hochschule Luzern, 2017.

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om åtgärder för en hög nivå av interoperabilitet inom den offentliga sektorn i hela unionen (akten om ett interoperabelt Europa)”

(COM(2022) 720 final – 2022/0379 (COD))

och ”Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om en stärkt interoperabilitetspolitik för den offentliga sektorn – Att sammankoppla offentliga tjänster, stödja offentlig politik och leverera samhällsnytta – Mot ett interoperabelt Europa”

(COM(2022) 710 final)

(2023/C 184/05)

Föredragande:

Vasco DE MELLO

Remiss	a) Europaparlamentet, 21.11.2022 b) Europeiska unionens råd, 25.11.2022
Rättslig grund	a) Artikel 172 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt b) Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Inre marknaden, produktion och konsumtion
Antagande av sektionen	10.3.2023
Antagande vid plenarsessionen	22.3.2023
Plenarsession nr	577
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	200/0/3

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) anser i likhet med kommissionen att interoperabilitet mellan offentliga tjänster är en grundläggande förutsättning för att en digital inre marknad ska kunna upprättas.

1.2

Uppnåendet av detta mål får dock inte innebära att medlemsstaterna antar en strategi som går ut på en fullständig digitalisering av offentliga tjänster till nackdel för dem som tillhandahålls personligen; hänsyn bör tas till de mest utsatta befolkningsgrupperna. Utbildning i digitala färdigheter bör vara tillgänglig för alla, men särskilt för dessa befolkningsgrupper.

1.3

Snarare än att minska personalen kommer utvecklingen och driften av digitala tjänster inledningsvis att skapa ett ytterligare behov av personal. Tillräcklig personal är en förutsättning för en framgångsrik digital omställning.

1.4

EESK noterar med tillfredsställelse att digitaliseringen av offentliga tjänster utvecklades avsevärt under pandemin.

1.5

Kommittén stöder inrättandet av en styrningsmodell för denna politik som består av två huvudorgan – styrelsen för ett interoperabelt Europa och gemenskapen för ett interoperabelt Europa.

1.6

EESK välkomnar att meddelandet skapar utrymme för utformningen av experimentella lösningar som möjliggör partnerskap mellan den offentliga sektorn och innovativa teknikföretag och nystartade företag, i syfte att skapa innovativa experimentella lösningar som kan tillämpas inom och delas av offentliga tjänster.

1.7

När det gäller framtida finansieringsprogram för projekt för interoperabilitet mellan offentliga tjänster är det enligt EESK:s mening viktigt att man ställer som villkor för beviljandet av medel att de principer och strukturer som förespråkas inom den europeiska interoperabilitetsramen antas.

1.8

EESK välkomnar att denna process utgör ett inslag i den så kallade dubbla omställningen, men varnar för att vissa tekniska digitaliseringslösningar kan vara mycket energiintensiva.

1.8.1

Kommittén anser att dataskyddet, med tillämpning av tillbörlig försiktighet, inte får utgöra ett hinder för vare sig offentliga tjänster eller privatpersoner som skapar nya interoperabla lösningar.

1.8.2

EESK anser dessutom att tillgången till uppgifter, för personer, företag eller andra offentliga tjänster, bör omfattas av olika behörighetsnivåer för att garantera datasekretess och säkerställa att endast uppgifter som är absolut nödvändiga lämnas ut.

2.   Bakgrund till yttrandet

2.1

Skapandet av en inre marknad, dvs. ett område med fri rörlighet för personer, varor, tjänster och kapital, förutsätter att alla befintliga nationella hinder undanröjs.

2.2

Sedan EU-projektet inleddes, och särskilt efter inrättandet av den inre marknaden, har EU försökt avskaffa alla typer av hinder som skulle kunna sätta käppar i hjulet för skapandet av en verklig inre marknad.

2.3

För att en verklig inre marknad ska kunna existera måste människor och företag snabbt och enkelt kunna tillgå och interagera med offentliga tjänster i medlemsstaterna, oavsett om det är på lokal, regional eller nationell nivå.

2.4

Dessutom förutsätter förekomsten av ett öppet område som det i Europa datadelning och samarbete mellan myndigheter på alla nivåer.

2.5

Sedan 1990-talet har kommissionen strävat efter att åstadkomma och bibehålla interoperabilitet (1) eller, ännu hellre, sammanlänkning mellan medlemsstaternas olika offentliga tjänster (2).

2.6

Behovet av detta har ökat i takt med att den inre marknaden har gått över till nya digitala arbetssätt (3).

2.7

Digitaliseringen innebär en verklig revolution, både i fråga om människors vanor och när det gäller hur företag och offentlig förvaltning fungerar.

2.8

De senaste åren har ett antal offentliga tjänster i medlemsstaterna som tidigare endast tillhandahölls personligen också tillhandahållits digitalt, vilket har medfört enorma fördelar för både privatpersoner, företag och de offentliga tjänsterna själva och möjliggjort enorma besparingar, i fråga om både arbetstid och ekonomiska kostnader.

2.9

Covid-19-krisen har påskyndat denna utveckling genom att visa att interoperabilitet mellan olika europeiska offentliga tjänster skulle kunna bli ett användbart verktyg för att tillämpa den fria rörligheten för personer, vilket covidintyget utgör ett exempel på.

2.10

Europeiska unionen konstaterar att digitaliseringen av den offentliga sektorn, med tanke på dess bidrag till BNP (4), skulle kunna vara en nyckelfaktor i den europeiska digitaliseringsprocessen, inte bara på grund av dess hävstångskapacitet i förhållande till andra sektorer, utan också som ett centralt inslag i denna process inom ramen för den europeiska ekonomin.

2.11

Till följd av detta omfattar planerna för återhämtning och resiliens offentliga investeringar i digitalisering av den offentliga förvaltningen på totalt 47 miljarder euro.

2.12

Europeiska unionen, genom kommissionen, och medlemsstaternas regeringar har med tiden insett behovet av att öka interoperabiliteten hos och sammanlänkningen av nationella offentliga tjänster, både mellan dem och mellan dessa tjänster och EU:s tjänster (5), så att människor och företag i hela EU kan få tillgång till dessa tjänster oavsett var de befinner sig.

2.13

Interoperabilitet mellan offentliga tjänster är visserligen inte en ny fråga (6), men det aktuella meddelandet syftar till att skapa en mer formell, stabilare och säkrare ram för samarbete, vilket leder till att den befintliga sammanlänkningen mellan de olika nationella offentliga tjänsternas digitala system och mellan dem och Europeiska unionens egna tjänster ökar ännu mer (7). Detta bör fungera som en katalysator när det gäller att uppnå detta mål, så att offentliga tjänster till 100 % tillhandahålls online i EU år 2030, såsom föreslås i ”Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Digital kompass 2030: den europeiska vägen in i det digitala decenniet” (COM(2021) 118 final).

2.14

I det meddelande som är föremål för detta yttrande anges därför följande huvudpelare för genomförandet av en enhetlig strategi på detta område: — Inrättande av en styrningsstruktur för interoperabilitet bestående av två organ (styrelsen för ett interoperabelt Europa och gemenskapen för ett interoperabelt Europa), som syftar till att göra det möjligt för offentliga förvaltningar att samarbeta både på allmän (europeisk, nationell, regional och lokal) nivå och sektorsspecifikt (avseende rättsliga frågor, transporter, inrikes frågor, hälsa, ekologi osv.) samt med privata berörda parter – med mandat att komma överens om gemensamma interoperabilitetslösningar (t.ex. ramverk, öppna specifikationer, öppna standarder, applikationer eller riktlinjer). — Införande av en obligatorisk bedömning av eventuella konsekvenser för den gränsöverskridande interoperabiliteten av att ett informationssystem för offentliga tjänster införs eller ändras. — Gemensamt skapande av ett ekosystem av interoperabilitetslösningar för EU:s offentliga sektor (införande av kataloger över erkända interoperabilitetstillgångar som kan användas av förvaltningar och vid beslutsfattande, såsom digitala verktyg, specifikationer eller lösningar), så att offentliga förvaltningar på alla nivåer i EU och andra berörda parter kan bidra till att skapa, förbättra och återanvända sådana lösningar och de därmed tillsammans kan skapa innovation och värde för allmänheten. — Införande av ett villkor för beviljandet av viss EU-finansiering till skapande eller förstärkning av nationella informationssystem att man använder lösningar och principer som fastställts på förhand av Europeiska unionen (8).

3.   Allmänna kommentarer

3.1

EESK anser i likhet med kommissionen att interoperabilitet mellan offentliga tjänster är en grundläggande förutsättning för att en digital inre marknad ska kunna upprättas och återstående hinder på den fysiska marknaden undanröjas (9).

3.2

Att fastställa ett mål för 2030 om att offentliga tjänster till 100 % ska tillhandahållas online i hela EU förutsätter att man påskyndar och uppgraderar ett transeuropeiskt nät som kopplar samman dem och använder gemensamma tekniska, semantiska, rättsliga och organisatoriska komponenter, bland annat.

3.3

Uppnåendet av detta mål får dock inte medföra att man på nationell nivå antar en strategi som går ut på en fullständig digitalisering av offentliga tjänster till nackdel för dem som tillhandahålls personligen; hänsyn bör tas till de mest utsatta befolkningsgrupperna eftersom alla måste ha tillgång till offentliga tjänster som tillhandahålls personligen. Utbildning i digitala färdigheter bör vara tillgänglig för alla, men särskilt för dessa befolkningsgrupper.

3.4

Snarare än att minska personalen kommer utvecklingen och driften av digitala tjänster inledningsvis att skapa ett ytterligare behov av personal. Tillräcklig personal är en förutsättning för en framgångsrik digital omställning.

3.5

Syftet med digitaliseringen bör vara att tillhandahålla en bättre offentlig tjänst.

3.6

Som EESK påpekat i ett tidigare yttrande ska det ”alltså inte vara frågan om att ersätta människor med dataverktyg, utan om att frigöra människors tid för att kunna använda den till uppgifter med större mervärde” (10).

3.7

Generella nedskärningar av arbetstillfällen kan inte legitimeras med hänvisning till digitalisering och användning av artificiell intelligens. Avskaffandet av rutinuppgifter till följd av digitaliseringen bör innebära att de anställda får mer tid att ägna sig åt krävande arbetsuppgifter och rådgivning till människor.

3.8

Dessutom kommer det år 2030 utan tvivel att finnas en minoritet av personer i digitalt utanförskap som endast har tillgång till offentliga tjänster personligen (11). Analoga sätt för människor att få tillgång till offentliga tjänster för att kunna använda dem får inte försvåras eller avskaffas i samband med digitaliseringen.

3.9

EESK välkomnar därför att detta meddelande syftar till att fördjupa och förbättra den offentliga sektorns interoperabilitetsnivå genom att inrätta en rättslig ram som fastställs på EU-nivå (12).

3.10

EESK konstaterar att denna ökade interoperabilitet kommer att innebära enorma fördelar för både medborgarna – särskilt för gränsarbetare – och företagen, samt för medlemsstaternas offentliga förvaltningar själva.

3.11

För att dessa fördelar ska få verkligt genomslag är det dock, vilket kommissionen medger, inte tillräckligt att fastställa tekniska regler som möjliggör sammanlänkning av tjänster. Det behövs tillräckliga nationella offentliga investeringar på alla nivåer.

3.12

Det behövs samordning både inom lagstiftningsarbetet och mellan sektorsspecifika tjänstenätverk för att undvika dels att de resultat som uppnås genom interoperabilitet inte får önskad effekt på grund av onödig byråkrati, dels att samma uppgifter tillhandahålls mer än en gång av medborgare eller företag till olika offentliga tjänster, vilket leder till dubbelarbete och onödiga kostnader.

3.13

Dessutom bör det inte finnas några nationella hinder för digitala offentliga tjänster som gör det omöjligt att använda dem över gränserna, i fråga om deras anslutbarhet eller interoperabilitet, med medborgare och företag från andra medlemsstater eller med andra offentliga tjänster som tillhör andra medlemsstater (13).

3.14

EESK noterar med tillfredsställelse att digitaliseringen av offentliga tjänster utvecklades avsevärt under pandemin och nedstängningarna.

3.15

Mot bakgrund av detta välkomnar vi att syftet med meddelandet i fråga är att uppnå samstämmighet mellan alla interoperabilitetsstrategier, både nationella strategier och europeiska sektorsspecifika strategier, genom att uppmuntra användning av gemensamma modeller, delning av tekniska specifikationer och andra delbara lösningar.

3.16

Av samma skäl stöder EESK principen om återanvändning och överföring av element och data av olika offentliga tjänster, såväl europeiska som nationella.

3.17

Kommittén är också bekymrad över språkanvändningen när det gäller offentliga tjänsters interoperabilitet. Språkanvändningen bör inte vara ett byråkratiskt hinder, och det måste säkerställas att data- och informationsutbytet sker på ett språk som kan förstås av alla.

3.18

Kommittén stöder inrättandet och institutionaliseringen av en styrningsmodell för denna politik som består av två huvudorgan. Dessa är styrelsen för ett interoperabelt Europa, som ska ledas av kommissionen och bestå av företrädare för alla medlemsstater, en företrädare för Europeiska regionkommittén och en företrädare för Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, respektive gemenskapen för ett interoperabelt Europa, som samlar aktörer inom det civila samhället och den privata sektorn (14) (15).

3.19

EESK anser att det är viktigt att involvera det civila samhället, särskilt arbetsmarknadens parter, i utformningen av interoperabilitetspolitiken, inte bara för att människor och företag är de slutliga målgrupperna för denna politik, utan också för att det civila samhället kan bidra med nya tekniska lösningar till politiken som inte skulle kunna uppnås via den offentliga sektorn.

3.20

EESK anser att det civila samhället bör involveras på olika nivåer och att kommissionen bör uppmuntra och skapa incitament för medlemsstaterna att främja detta deltagande på olika nivåer – nationell, regional och lokal.

3.21

EESK välkomnar kommissionens inrättande av en enda kontaktpunkt i syfte att koncentrera och centralisera all kunskap och alla lösningar som rör interoperabilitet. Dessa kan tillhandahållas av både offentliga och privata enheter.

3.22

I likhet med kommissionen anser EESK att de offentliga tjänsterna i EU bör minska sitt beroende av digital infrastruktur som tillhandahålls av tredjeländer, vilket äventyrar den europeiska digitala suveräniteten.

3.23

I detta sammanhang betonar vi att kommissionen anser att öppna system bör användas, helst som programvara med öppen källkod, så att lösningar kan delas mellan utvecklare.

3.24

EESK välkomnar i detta hänseende att meddelandet skapar utrymme för och uppmuntrar utformningen av experimentella lösningar som möjliggör partnerskap mellan den offentliga sektorn och innovativa teknikföretag och nystartade företag, i syfte att skapa innovativa experimentella lösningar som efter en lyckad testfas kan tillämpas inom och delas av offentliga tjänster.

3.25

När det gäller framtida finansieringsprogram för projekt för interoperabilitet mellan offentliga tjänster är det enligt EESK:s mening viktigt att man ställer som villkor för beviljandet av medel att de principer och strukturer som förespråkas inom den europeiska interoperabilitetsramen antas.

3.26

Detta kommer att vara ett bra sätt att tvinga offentliga tjänster att anta gemensamma standarder för interoperabilitet på frivillig basis.

3.27

Kommittén är förvånad över att man i detta meddelande, till skillnad från tidigare meddelanden (16), inte nämner de fördelar som interoperabla europeiska offentliga system kan bidra med i kampen mot bedrägerier och som kommer att leda till effektivitetsvinster och ökade inkomster för medlemsstaterna.

3.28

I detta sammanhang betonar EESK att interoperabla system bör kombineras med användningen av artificiell intelligens, som skulle kunna vara till hjälp för offentliga tjänster vid dataanalys och dessutom göra det möjligt att skapa och skicka larm- och varningssignaler till olika offentliga tjänster i medlemsstaterna.

3.29

Slutligen har vi två avslutande kommentarer om den gröna omställningen och dataskydd:

3.29.1

Ett av syftena med meddelandet är att införliva strategin för interoperabilitet mellan offentliga system i strategierna för både den gröna och den digitala omställningen.

3.29.2

EESK påpekar att vissa högeffektiva it-lösningar kan vara mycket energiintensiva.

3.29.3

Detta gäller blockkedjetekniken, som visserligen är mycket effektiv ur säkerhetssynpunkt, till exempel när det gäller känsliga uppgifter, men som förbrukar mycket energi.

3.29.4

EESK välkomnar i detta avseende det sätt på vilket reglering av regulatoriska sandlådor har åstadkommits i meddelandet.

3.29.5

Kommittén anser att dataskyddet, med tillämpning av tillbörlig försiktighet, inte får utgöra ett hinder för vare sig offentliga tjänster eller privatpersoner som skapar nya interoperabla lösningar.

3.29.6

EESK anser dessutom att tillgången till uppgifter, för personer, företag eller andra offentliga tjänster, bör omfattas av olika behörighetsnivåer för att garantera datasekretess och säkerställa att endast uppgifter som är absolut nödvändiga lämnas ut.

3.29.7

På så sätt kan man undvika problem liknande dem som nyligen uppstått när det gäller tillgången till uppgifter som lagras i det centrala registret över verkligt huvudmannaskap, som redan har varit föremål för ett avgörande från Europeiska unionens domstol.

---

(1)  Interoperabilitet i offentlig sektor är enligt definitionen det som ”möjliggör för förvaltningar att samarbeta och få offentliga tjänster att fungera över nationella, sektoriella och organisatoriska gränser”. Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om en stärkt interoperabilitetspolitik för den offentliga sektorn – Att sammankoppla offentliga tjänster, stödja offentlig politik och leverera samhällsnytta – Mot ett interoperabelt Europa.

(2)  Genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 1719/1999/EG lanserades ett initiativ från kommissionen om interoperabilitet mellan offentliga tjänster, som omfattade en rad riktlinjer, innefattande fastställande av projekt av gemensamt intresse, för transeuropeiska nät för elektroniskt datautbyte mellan förvaltningar.

(3)  Skapandet av en digital inre marknad har medfört ett brådskande behov av att inte bara undanröja hinder för dess existens, utan också av att skapa mekanismer för att förhindra att nya hinder uppstår.

(4)  Enligt Eurostats uppgifter för 2022 står den offentliga sektorn för 53,1 % av EU:s BNP – ”Government finance statistics”, Statistics Explained (europa.eu).

(5)  Se till exempel slutförklaringarna från de ministermöten som hölls i Tallinn (2017), Berlin (2020) och Strasbourg (2022).

(6)  År 2010 lade kommissionen fram meddelandet ”Interoperabilitet för europeiska offentliga tjänster” (COM(2010) 744 final), som behandlades i EESK:s yttrande TEN/448–449 och vars genomförande stöddes av programmet om lösningar för att uppnå interoperabilitet mellan offentliga förvaltningar i EU (ISA) – Europaparlamentets och rådets beslut nr 922/2009/EG, som 2015 följdes av ISA2-programmet – Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2015/2240, och programmet för ett digitalt Europa – Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/694.

(7)  I kommissionens förslag konstateras att den frivilliga strategi som hittills använts inte är tillräcklig för att uppnå de föreslagna interoperabilitetsmålen.

(8)  Se den motivering som åtföljer förslaget till förordning och meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om en stärkt interoperabilitetspolitik för den offentliga sektorn – Att sammankoppla offentliga tjänster, stödja offentlig politik och leverera samhällsnytta – Mot ett interoperabelt Europa.

(9)  Redan i sitt yttrande TEN/635 ”Europeiska interoperabilitetsramen – genomförandestrategi” betonade EESK interoperabilitetens betydelse för fullbordandet av den digitala inre marknaden (EUT C 81, 2.3.2018, s. 176).

(10)  Se Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén – EU:s handlingsplan för e-förvaltning 2011–2015 – Utnyttja IKT för att skapa en smart, hållbar och innovativ förvaltning” och ”Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Interoperabilitet för europeiska offentliga tjänster” (EUT C 376, 22.12.2011, s. 92).

(11)  Detta är en konstant farhåga som behandlats i yttranden från EESK (EUT C 81, 2.3.2018, s. 176).

(12)  EESK har i tidigare yttranden uttryckt sitt stöd för alla EU-projekt som syftar till att uppnå målen för EU:s digitala omställning (EUT C 365, 23.9.2022, s. 13).

(13)  Ett område som skulle kunna skapa hinder för gränsöverskridande interoperabilitet mellan offentliga tjänster är personuppgifter.

(14)  Styrelsen för ett interoperabelt Europa har till uppgift att utforma åtgärder och att stödja, ge råd i samband med och övervaka den europeiska interoperabilitetspolitiken, medan gemenskapen för ett interoperabelt Europa kommer att samla aktörer inom det civila samhället för att hjälpa styrelsen för ett interoperabelt Europa att hitta och fastställa eventuella nya lösningar som den kan komma att föreslå.

(15)  Det alternativ som kommissionen för närvarande har antagit ligger i linje med EESK:s rekommendationer i tidigare yttranden (EUT C 81, 2.3.2018, s. 176).

(16)  Se bilagan till ”Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Europeiska interoperabilitetsramen – genomförandestrategi”.

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om harmonisering av vissa delar av insolvensrätten

(COM(2022) 702 final – 2022/0408[COD])

(2023/C 184/06)

Föredragande:	Sandra PARTHIE
Medföredragande:	Philip VON BROCKDORFF

Remiss	Europaparlamentet, 26.1.2023 Europeiska unionens råd, 30.1.2023
Rättslig grund	Artikel 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Sektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion
Antagande av sektionen	10.3.2023
Antagande vid plenarsessionen	22.3.2023
Plenarsession nr	577
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	207/0/3

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) understryker att en väl utformad insolvensordning bör hjälpa livskraftiga företag att fortsätta med sin verksamhet och därmed att undvika förtida avveckling. Målet bör vara att hitta en balans mellan förtida avveckling och förfaranden som inleds för sent. Insyn i förfarandena och enkel tillgång till information om ett företags resultat är viktiga faktorer i detta sammanhang. En väl utformad insolvensordning bör dessutom avskräcka långivare från att bevilja högrisklån och företagsledare och aktieägare från att ta sådana lån och från att fatta andra obetänksamma finansiella beslut (1).

1.2

EESK menar att insolvensreformer som syftar till att uppmuntra omstrukturering av skulder och intern omorganisering bidrar till att bevara arbetstillfällen, samtidigt som de minskar både antalet konkurser bland små och medelstora företag och avvecklingen av lönsamma företag. Kommittén skulle dock vilja se förslag som syftar till att ta itu med den kvarstående frågan om fysiska personers insolvens.

1.3

EESK betvivlar att förslaget, som framhålls som ett viktigt steg när det gäller att täppa till relevanta luckor för att förbättra EU:s kapitalmarknadsunion, verkligen kan uppfylla dessa förväntningar. I förslaget ges ingen harmoniserad definition av insolvensgrunder eller rangordningen av fordringar, som båda är av största vikt vad gäller att uppnå större effektivitet och begränsa de befintliga skillnaderna mellan nationella insolvensregler.

1.4

EESK uppmanar således kommissionen, Europaparlamentet och rådet att se över förslaget i artikel 27 om att ålägga motparter, till exempel leverantörer till ett företag som inleder ett insolvensförfarande, att underteckna kontrakt med återstående skyldigheter, som sedan överlåts till förvärvaren av affärsverksamheten utan motpartens samtycke. I själva verket innebär detta att motparterna på konstlad väg binds till en kontraktspartner som de aldrig har valt eller kontrollerat och att deras näringsfrihet inskränks. Om de kontraktsenliga uppsägningsrättigheterna vid insolvens begränsas kommer viktiga leverantörer att vara mindre villiga att tillhandahålla krediter, särskilt när det handlar om mikroföretag och små och medelstora företag som har ekonomiska svårigheter.

1.5

EESK välkomnar emellertid förslaget om att införa ett särskilt förfarande för att underlätta och påskynda avvecklingen av mikroföretag, vilket möjliggör en mer kostnadseffektiv insolvensprocess för sådana företag. Dessa arrangemang stöder också en ordnad avveckling av mikroföretag ”utan tillgångar” och ger ett svar på problemet att vissa medlemsstater vägrar tillgång till ett insolvensförfarande om det beräknade återvinningsvärdet är lägre än de rättsliga kostnaderna. EESK understryker att detta omfattar omkring 90 % av insolvensfallen i EU och att förfarandet därför är mycket viktigt.

1.6

EESK stöder detta särskilda förfarande, men befarar att kravet på att de nationella domstolarna ska utföra dessa uppgifter kan leda till att de nationella rättssystemen överbelastas, om de blir ansvariga för att bedöma huruvida ett mikroföretag verkligen är insolvent och för att genomföra de nödvändiga långdragna förfarandena, inbegripet realisering av tillgångar och fördelning av intäkter. Kommittén rekommenderar därför att man tar hjälp av andra behöriga aktörer, såsom förvaltare, så att bördan för rättsväsendet minskar (2).

1.7

Slutligen vill EESK påpeka att ineffektiva insolvensförfaranden kan leda till fler nödlidande lån, vilket äventyrar den finansiella stabiliteten och påverkar krediter, inflation och BNP i fasta priser. EESK menar att effektiva ordningar för insolvens och borgenärs- och gäldenärsrättigheter är ett av de kompletterande verktyg som den politiska beslutsfattaren har till sitt förfogande för att begränsa ökningen av nödlidande lån genom att öka sannolikheten att lån återbetalas och genom att snabbare justera nivåerna av nödlidande lån.

2.   Sammanfattning av kommissionens förslag

2.1

Syftet med förslaget är att minska skillnaderna i nationell insolvenslagstiftning och på så sätt åtgärda problemet med potentiellt ineffektiva insolvensramar i medlemsstater där sådana skillnader finns, öka insynen i insolvensförfaranden i allmänhet och minska hindren för den fria rörligheten för kapital. Genom att harmonisera särskilda aspekter av insolvenslagstiftningen syftar förslaget särskilt till att minska informations- och inlärningskostnaderna för gränsöverskridande investerare. Förhoppningen är att mer enhetliga insolvenslagar därmed ska leda till ett ökat utbud av finansiering för företag i hela unionen.

2.2

Det aktuella förslaget syftar till att täppa till vissa luckor i tidigare EU-lagstiftning om insolvensregler, dvs. Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1023 (3) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/848 (4), särskilt vad gäller återvinning av tillgångar från avvecklade insolvensbon, förfarandenas effektivitet samt förutsägbar och rättvis fördelning av det återvunna värdet mellan borgenärerna. Detta inbegriper frågor som rör återvinningstalan, spårning av tillgångar, företagsledares skyldigheter och ansvar, försäljning av ett företag som en fortgående verksamhet genom ”prepack-förfaranden”, kriteriet för utlösande av ett insolvensförfarande, en särskild insolvensordning för mikroföretag och småföretag, rangordning av fordringar och borgenärskommittéer.

2.3

Det har konstaterats att det finns stora skillnader mellan medlemsstaternas befintliga nationella insolvensregler när det gäller hur lång tid det tar att avveckla ett företag och vilket värde som i slutändan kan återvinnas. I vissa medlemsstater leder detta till långdragna insolvensförfaranden och ett lågt genomsnittligt återvinningsvärde i avvecklingsärenden. Enligt kommissionen utgör detta ett hinder för kapitalmarknadsunionen och för gränsöverskridande investeringar inom EU.

3.   Allmänna kommentarer

3.1

EESK välkomnar kommissionens förslag om ökad insyn och tillgång till information i fråga om gränsöverskridande insolvensregler och insolvensförfaranden. Kommittén anser dock att detta förslag endast utgör ett första steg mot att uppnå konvergens mellan insolvensordningarna i EU:s medlemsstater. EESK skulle också vilja se förslag som syftar till att ta itu med den kvarstående frågan om fysiska personers insolvens.

3.2

EESK understryker att en väl utformad insolvensordning bör hjälpa livskraftiga företag att fortsätta med sin verksamhet och därmed att undvika förtida avveckling. Ordningen bör också avskräcka långivare från att bevilja högrisklån och företagsledare och aktieägare från att ta sådana lån och från att fatta andra obetänksamma finansiella beslut (5). Ett företag som påverkas av en tillfällig ekonomisk nedgång eller ett felaktigt beslut kan komma på fötter igen om det ekonomiska läget förbättras eller om företaget vidtar korrigerande åtgärder. När detta sker gynnas alla berörda parter. Borgenärer kan få tillbaka en större del av sina investeringar, fler arbetstagare får behålla sina arbeten och nätverket av leverantörer och kunder bevaras.

3.3

I detta sammanhang hänvisar EESK till studier som visar att effektiva reformer av borgenärers rättigheter är förknippade med lägre kreditkostnader, ökad tillgång på krediter, högre återvinningsgrad för borgenärer och effektivare bevarande av arbetstillfällen (6). Även rätten att delta för en borgenärskommitté med möjligt deltagande av en arbetstagarföreträdare bör stärkas. Om borgenärerna i slutet av ett insolvensförfarande kan få tillbaka merparten av sina investeringar kan de fortsätta att investera i företag och förbättra företagens tillgång till krediter. Likaså kan borgenärer med säkerhetsrätt fortsätta med sin utlåning och förtroendet för konkurssystemet upprätthållas om man i systemet respekterar den absoluta rangordningen av fordringar (7).

3.4

EESK menar att insolvensreformer som syftar till att uppmuntra omstrukturering av skulder och intern omorganisering bidrar till att bevara arbetstillfällen och minskar både antalet konkurser bland små och medelstora företag och avvecklingen av lönsamma företag.

3.5

De stora skillnaderna i nationell insolvenslagstiftning lyfts ofta fram som hinder för gränsöverskridande investeringar, vilket även gäller skatteregler. EESK menar att större konvergens i insolvenslagstiftningen skulle bidra till att kapitalmarknaderna fungerar bättre och därmed underlätta investeringar i hela EU. Centrala aspekter av insolvenslagstiftningen harmoniseras emellertid inte genom förslaget. Det gäller till exempel en harmoniserad definition av insolvensgrunder och rangordningen av fordringar, som båda är av största vikt vad gäller att uppnå större effektivitet och begränsa de befintliga skillnaderna mellan nationella insolvensregler. Detta inger inget större hopp i fråga om att uppnå det välbehövliga men ambitiösa målet om en kapitalmarknadsunion.

3.6

EESK framhåller dock sitt orubbliga stöd för en öppnare EU-omfattande kapitalmarknad som ger företag tillgång till ett större utbud av investeringar, och noterar kommissionens och Världsbankens slutsats (8) att en ökning av andelen tillgångar som återvinns som ett resultat av mer effektiva insolvens- och borgenärsrättigheter ökar tillgången på krediter för europeiska företag.

4.   Särskilda kommentarer

4.1

EESK konstaterar att det finns betydande skillnader mellan medlemsstaternas insolvensförfaranden. Nationell lagstiftning är antingen mer till förmån för gäldenärernas rådighet över sina tillgångar eller mer till förmån för borgenärernas rättigheter, eller så prioriteras sysselsättning och arbetslagstiftning. Detta tar sig uttryck i olika preferenser avseende avveckling av företag, rangordning av borgenärers fordringar och företagsledarnas, förvaltarnas och domstolarnas roller. Vid utformningen av politiken måste hänsyn också tas till skillnaderna mellan aktieägare och borgenärer. Medan aktieägare främst svarar på förebyggande verktyg och rationaliseringsverktyg, svarar borgenärer mer på tillgången till omstruktureringsverktyg. EESK menar att kommissionens förslag är ett första steg mot konvergens i hela EU, men att det fortfarande inte handlar om faktisk harmonisering. Man tar inte heller itu med den kvarstående frågan om insolvens när det gäller fysiska personer.

4.2

EESK stöder kommissionens ståndpunkt att nationell insolvenslagstiftning är en viktig faktor för utländska investerare. Kommittén påpekar dock att antalet insolvensfall med ett gränsöverskridande tillhandahållande av krediter inte överstiger 20 % av alla ärenden och att uppgifter för G20-länderna visar att ett effektivt rättssystem endast ökar mängden utländska direktinvesteringar från 2 till 3 % av BNP. Dessutom handlar en stor del av de utländska direktinvesteringarna om företagssammanslagningar och förvärv av befintliga företag, och inte om investeringar i nya företag.

4.3

EESK anser därför att man inte ska förvänta sig alltför mycket när det gäller effekterna av konvergensen i insolvenslagstiftningen på investeringarna. Kommittén konstaterar samtidigt att tillhandahållandet av en effektiv rättslig ram för borgenärers rättigheter, större insyn för alla potentiella investerare i insolvenslagstiftningen och likvärdig information om den rättsliga situationen kan ha en positiv inverkan på utländska investeringar. Rättslig förutsebarhet i fråga om regler om borgenärers och gäldenärers rättigheter och större harmonisering av förfaranden för ianspråktagande av säkerhet i medlemsstaterna skulle också minska riskerna och ge ytterligare drivkraft för gränsöverskridande investeringar och intern handel.

4.4

Vidare anser EESK att det är mycket viktigt att investerare får information om och insyn i frågor som rör återvinningstalan, spårning av tillgångar, företagsledares skyldigheter och ansvar, försäljning av ett företag som en fortgående verksamhet genom prepack-förfaranden, kriteriet för utlösande av ett insolvensförfarande, en särskild insolvensordning för mikroföretag och småföretag, rangordning av fordringar och borgenärskommittéer.

4.5

EESK välkomnar även att det genom förslaget införs ett särskilt förfarande för att underlätta och påskynda avvecklingen av mikroföretag, vilket möjliggör en mer kostnadseffektiv insolvensprocess för sådana företag. Dessa arrangemang stöder också en ordnad avveckling av mikroföretag ”utan tillgångar” och ger ett svar på problemet att vissa medlemsstater vägrar tillgång till ett insolvensförfarande om det beräknade återvinningsvärdet är lägre än de rättsliga kostnaderna. EESK understryker att detta omfattar omkring 90 % av insolvensfallen i EU och att förfarandet därför är mycket viktigt.

4.6

Samtidigt som EESK stöder detta särskilda förfarande befarar vi dock att kravet på att de nationella domstolarna ska utföra dessa uppgifter, i enlighet med artikel 12 ff. i direktivet, kan leda till att de nationella rättssystemen överbelastas, om de blir ansvariga för att bedöma huruvida ett mikroföretag verkligen är insolvent och för att genomföra de nödvändiga långdragna förfarandena. Vi menar att detta delvis skulle motverka syftet med den föreslagna lagstiftningen. I tidigare yttranden (9) har EESK påpekat att en systematisk hänskjutning till domstol kanske inte är att föredra och rekommenderat att det inrättas nya organ som kan ansvara för denna uppgift. Ett effektivt deltagande av oberoende förvaltare har visat sig vara fördelaktigt, särskilt för dåligt organiserade mikroföretagare i förenklade avvecklingsförfaranden, och EESK anser att man aktivt bör överväga att involvera förvaltare (10).

4.7

EESK rekommenderar också att förvaltare, oavsett i vilken medlemsstat de har utnämnts, snabbt ska få direkt tillgång till de nationella registren över tillgångar om de har ett berättigat intresse. Kommittén påpekar likaså att sådana register ännu inte har upprättats i alla medlemsstater, och uppmanar de berörda myndigheterna att snarast råda bot på denna situation.

4.8

Av effektivitetsskäl välkomnar EESK förslaget om prepack-förfaranden, som går ut på att försäljningen av gäldenärens verksamhet (eller en del av den) förbereds och förhandlas innan insolvensförfarandet formellt inleds. Detta gör det möjligt att genomföra försäljningen och erhålla intäkterna kort efter att det formella insolvensförfarande som syftar till att avveckla ett företag har inletts. Kommittén varnar dock för förslaget i artikel 27 om att ålägga motparter, till exempel leverantörer till ett företag som inleder ett insolvensförfarande, att underteckna kontrakt med återstående skyldigheter, som sedan överlåts till förvärvaren av affärsverksamheten utan motpartens samtycke. I själva verket innebär detta att motparterna på konstlad väg binds till en kontraktspartner som de aldrig har valt eller kontrollerat och att deras näringsfrihet inskränks. Detta gäller i än högre grad för arbetstagare, vars fria yrkesval inte får åsidosättas genom ett påtvingat byte av arbetsgivare. Kommissionen, Europaparlamentet och rådet uppmanas följaktligen att se över detta förslag. Dessutom bör en borgenärskommittés möjliga deltagande och kontroll stärkas även i prepack-förfarandet.

4.9

EESK påpekar också att man i direktivet i själva verket inte tar upp frågan om konvergens i rangordningen av fordringar. Det ges inte heller någon definition av insolvensgrunder. Eftersom dessa aspekter är en viktig förutsättning för harmoniserade insolvensförfaranden är det enligt kommittén djupt beklagligt att kommissionen inte har gjort mer i detta avseende.

4.10

Inte heller kriterier för utlösande av ett insolvensförfarande tas upp i tillräcklig utsträckning i förslaget, trots att motsatsen hävdas i meddelandet om direktivet. I förslaget anges att de två faktorer som normalt leder till att ordinarie insolvensförfaranden inleds i medlemsstaterna är betalningsinställelsetestet och balansräkningstestet.

4.11

I syfte att förenkla insolvensförfarandena, vilket EESK i princip stöder, föreslås i direktivet att oförmåga att betala skulder när de förfaller bör vara kriteriet för att inleda ett förenklat avvecklingsförfarande. I stället för att ge vägledning om hur de särskilda omständigheter under vilka detta kriterium är uppfyllt ska fastställas uppmanas medlemsstaterna i förslaget att själva fastställa dessa, vilket innebär att man går miste om möjligheten att skapa samstämmighet i hela EU.

4.12

EESK konstaterar också att bankerna normalt sett är de primära finansiella intermediärerna och att de är av grundläggande betydelse för ett stabilt finansiellt system. Nödlidande lån urholkar lönsamheten och kan äventyra bankernas betalningsförmåga. Ordningar för insolvens och borgenärs- och gäldenärsrättigheter är ett av de kompletterande verktyg som den politiska beslutsfattaren har till sitt förfogande för att begränsa ökningen av antalet nödlidande lån och bidra till en lösning när de når problematiska nivåer. Analyser på företagsnivå visar att reformer av insolvensordningar som minskar hindren för omstrukturering av företag och de personliga kostnaderna i samband med företagskonkurser kan minska mängden kapital som går förlorat i så kallade zombieföretag. Dessa vinster realiseras delvis genom omstrukturering av svaga företag, vilket i sin tur öppnar för en omfördelning av kapital till mer produktiva företag.

4.13

Slutligen rekommenderar EESK att kommissionen regelbundet offentliggör statistik om insolvensärenden inom ramen för den relevanta insolvenslagstiftningen, så att effektiviteten i det system som inrättats kan bedömas med jämna mellanrum.

---

(1)  Världsbanken, ”Resolving Insolvency”, hämtad den 3 januari 2023.

(2)  Världsbanken, ”Principles for Effective Insolvency and Creditor/Debtor Regimes”, reviderad utgåva från 2021, principerna c6.1 och c19.6.

(3)  Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1023 av den 20 juni 2019 om ramverk för förebyggande rekonstruktion, om skuldavskrivning och näringsförbud och om åtgärder för att göra förfaranden rörande rekonstruktion, insolvens och skuldavskrivning effektivare samt om ändring av direktiv (EU) 2017/1132 (Rekonstruktions- och insolvensdirektiv) (EUT L 172, 26.6.2019, s. 18).

(4)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/848 av den 20 maj 2015 om insolvensförfaranden (EUT L 141, 5.6.2015, s. 19).

(5)  Världsbanken, ”Resolving Insolvency”, hämtad den 3 januari 2023.

(6)  Världsbanken, ”Resolving Insolvency”, hämtad den 3 januari 2023.

(7)  Världsbanken, ”Resolving Insolvency”, hämtad den 3 januari 2023.

(8)  How Insolvency and Creditor/Debtor Regimes Can Help Address Nonperforming Loans. EFI Note-Finance. Washington DC: Världsbanken.

(9)  Bland annat EESK:s yttrande om företagsinsolvens (EUT C 209, 30.6.2017, s. 21).

(10)  Världsbanken, ”Principles for Effective Insolvency and Creditor/Debtor Regimes”, reviderad utgåva från 2021, principerna c6.1 och c19.6.

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 6/2002 om gemenskapsformgivning och om upphävande av kommissionens förordning (EG) nr 2246/2002”

(COM(2022) 666 final – 2022/0391(COD))

och ”Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om formskydd” (omarbetning)

(COM(2022) 667 final – 2022/0392(COD))

(2023/C 184/07)

Föredragande:

Ferre WYCKMANS

Remiss	a) Rådet, 21.12.2022 b) Europaparlamentet, 12.12.2022 Rådet, 21.12.2022
Rättslig grund	a) Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt b) Artiklarna 114 och 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Sektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion
Antagande vid plenarsessionen	22.3.2023
Plenarsession nr	577
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	148/0/3

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) menar att ett effektivt system för formskydd är till gagn för konsumenterna och den stora allmänheten genom att det främjar rättvis konkurrens och god affärssed. Det bidrar också till ekonomisk utveckling genom att stimulera kreativitet inom industri, produkter, kommersiell verksamhet och export.

1.2

I de flesta medlemsstater måste en formgivning registreras hos en nationell myndighet för industriellt rättsskydd för att vara skyddad enligt lag. Beroende på tillämplig nationell lagstiftning och typen av formgivning kan en formgivning även omfattas av upphovsrättsligt skydd som oregistrerad formgivning eller som konstverk. I vissa medlemsstater kan skyddet som industriell formgivning och upphovsrättsligt skydd kombineras, medan de i andra medlemsstater ömsesidigt utesluter varandra. Under vissa omständigheter kan en formgivning även skyddas enligt lagstiftningen om illojal konkurrens, men villkoren för skydd och omfattningen av befintliga rättigheter och rättsmedel kan variera avsevärt.

1.3

EESK anser att det är mycket viktigt att anpassa den rättsliga ramen för formgivning till den digitala tidsåldern för att främja EU:s återhämtning och resiliens samt innovation och konkurrenskraft. Kommittén ställer sig bakom den nya definitionen av formgivning i förslaget till direktiv. Den blir ännu mer relevant i ljuset av den tekniska utvecklingen genom att begreppet ”produkt” utvidgas till att omfatta tekniska formgivningar som inte tar sig uttryck i fysiska produkter.

1.4

EESK stöder också begränsningen av skyddet till sådana detaljer i utseendet som tydligt framgår av ansökan om registrering, eftersom det ökar skyddets rättssäkerhet.

1.5

EESK gläds åt att man i förslaget till förordning anammar Europeiska unionens domstols lösning i domen av den 20 december 2017 i Acacia-målet (1), i vilken tolkningen av begreppet ”reparationsklausul” klargörs, särskilt eftersom den stärker konsumentskyddet.

1.6

EESK tror emellertid inte att sammanslagningen av avgiften för offentliggörande och registreringsavgiften kommer att minska det totala avgiftsbelopp som ska betalas, eftersom den föreslagna kostnaden för förnyelser innebär en avsevärd ökning. Denna åtgärd är således inte så fördelaktig för små och medelstora företag och enskilda formgivare som hävdas. Kommittén efterlyser lägre belopp för små och medelstora företag och enskilda formgivare, eventuellt i proportion till deras omsättning.

1.7

EESK anser att den förenkling som strykningen av kravet på samma klasstillhörighet innebär är nödvändig men otillräcklig, eftersom man fortfarande behöver göra de system för inlämning av formgivningsansökningar som finns på webbplatserna för de nationella myndigheterna för industriellt rättsskydd och Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) mer användarvänliga. För att komma till rätta med denna utmaning skulle myndigheterna kunna använda sig av patentombuden och på så sätt göra det lättare för små och medelstora företag och enskilda formgivare att skydda sina formgivningar.

1.8

Det är enligt EESK inte lämpligt att tillämpa artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) för att utarbeta regler om tvister och överklagande av beslut som fattats av EUIPO, eftersom en delegerad akt endast är avsedd att komplettera den grundläggande akten och endast får avse icke väsentliga delar. De bestämmelser som enligt förslaget till förordning ska antas genom en delegerad akt avser dock de rättigheter som fastställts i avdelning VI om rättskipning i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artikel 47 om rätten till ett effektivt rättsmedel och till en opartisk domstol. De kan med andra ord inte betraktas som icke väsentliga delar.

1.9

EESK rekommenderar att sådana bestämmelser slås fast i själva förordningen.

2.   Bakgrund

2.1

I gällande rätt harmoniseras medlemsstaternas lagstiftning om formskydd delvis genom Europaparlamentets och rådets direktiv 98/71/EG (2) (nedan kallat ”direktivet”), och genom rådets förordning (EG) nr 6/2002 (3) (nedan kallad ”förordningen”) inrättas ett fristående system för skydd av enhetliga rättigheter i hela EU för registrerade gemenskapsformgivningar och oregistrerade gemenskapsformgivningar, förutsatt att dessa uppfyller skyddskraven, dvs. kraven på nyhet och särprägel. I avsaknad av registrering kan innehavaren ha svårt att bevisa att det föreligger en rätt till formgivningen. Dessutom är skyddstiden begränsad till tre år och rättigheternas omfång mindre.

2.2

Förordningen ändrades 2006 för att ge verkan åt EU:s anslutning till Haagsystemet för internationell registrering av industriella formgivningar, vars syfte var att inrätta ett gemensamt, enkelt, billigt och centraliserat förfarande för registrering av formgivningar inom Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten (Wipo).

2.3

I förordningen undantas reservdelar från skyddet av gemenskapsformgivningar eftersom ingen överenskommelse kunde nås på den punkten under utarbetandet av direktivet. I avsaknad av stöd från rådet drog kommissionen tillbaka sitt förslag till översyn av direktivet 2014.

2.4

Detta förslag följer på detta misslyckande och på kommissionens meddelande ”Att utnyttja EU:s innovationspotential – En handlingsplan för immateriella rättigheter till stöd för EU:s återhämtning och resiliens” av den 25 november 2020, som offentliggjordes efter reformen av varumärkesrätten. Tanken är att det ska vara mer ändamålsenligt i den digitala tidsåldern samt mer tillgängligt och effektivt för enskilda formgivare, små och medelstora företag samt industrier. Det ska innebära lägre kostnader och mindre komplexitet samt öka rättssäkerheten i skyddssystemet.

3.   Allmänna kommentarer

3.1

En industriell formgivning består av ett föremåls dekorativa utseende. Den kan vara tredimensionell eller tvådimensionell. En lyckad formgivning skapar harmoni mellan funktion och form. Oavsett om det rör sig om bord eller telefoner gör formgivningen att föremålet blir attraktivt eller att det föredras framför ett annat.

3.2

En industriell formgivning kan avse olika industri- och hantverksprodukter, till exempel tekniska eller medicinska instrument, klockor, smycken, lyxartiklar, hushållsartiklar, elektriska apparater, fordon, arkitektoniska strukturer, textilprodukter, fritidsartiklar osv.

3.3

Genom att göra föremålet attraktivt och tilltalande ökar den industriella formgivningen produktens marknadsvärde. Formskydd bidrar därför till att säkerställa avkastning på investeringar.

3.3.1

EESK menar att ett effektivt system för skydd därmed är till fördel för konsumenterna och den stora allmänheten genom att det främjar rättvis konkurrens och god affärssed.

3.3.2

Det främjar också den ekonomiska utvecklingen genom att stimulera kreativitet inom industri och industriproduktion samt utvecklingen av kommersiell verksamhet och export.

3.4

I de flesta medlemsstater måste en formgivning registreras hos en nationell myndighet för industriellt rättsskydd för att vara skyddad enligt lag. Beroende på tillämplig nationell lagstiftning och typen av formgivning kan en formgivning även omfattas av upphovsrättsligt skydd som oregistrerad formgivning eller som konstverk.

3.5

I vissa medlemsstater kan skyddet som industriell formgivning och upphovsrättsligt skydd kombineras, medan de i andra medlemsstater ömsesidigt utesluter varandra. En formgivning kan även skyddas enligt lagstiftningen om illojal konkurrens, men villkoren för skydd och omfattningen av befintliga rättigheter och rättsmedel kan variera.

3.6

Med tanke på EU:s mål att främja återhämtning och resiliens samt innovation och konkurrenskraft anser EESK att det är mycket viktigt att anpassa den rättsliga ramen för formgivning till den digitala tidsåldern. Kommittén ställer sig bakom den nya definition som föreslås eftersom den är relevant i ljuset av den tekniska utvecklingen, samtidigt som begreppet ”produkt” utvidgas till att omfatta tekniska formgivningar som inte tar sig uttryck i fysiska produkter.

3.7

Vidare stöder EESK att rättssäkerheten stärks genom begränsningen av skyddet till sådana detaljer i utseendet som tydligt framgår av ansökan om registrering.

3.8

EESK stöder likaså att omfattningen av de rättigheter som är knutna till en registrerad formgivning anpassas för att ta hänsyn till de utmaningar som den ökade användningen av 3D-printing innebär. Kommittén stöder också tillägget, såsom i varumärkesrätten, av rätten för innehavare av formgivningar att förhindra att förfalskade produkter transiteras genom EU:s territorium eller placeras i en annan tullsituation utan att övergå till fri omsättning där, i syfte att bekämpa intrång.

4.   Särskilda kommentarer

4.1    Reparationsklausulen och konsumentskyddet

4.1.1

Formskyddet för reservdelar (beståndsdelar i en sammansatt produkt) har varit föremål för omfattande diskussioner. Det görs gällande genom förordningen, med ett undantag – den så kallade reparationsklausulen – som syftar till att begränsa tillverkarnas eller utrustningsleverantörernas monopol (särskilt i fråga om motorfordon) på reservdelsmarknaden (artikel 110). I reparationsklausulen föreskrivs att innehavaren av en formgivning som avser en reservdel inte får utöva monopol eller hindra tredje part från att på marknaden släppa ut reservdelar som används för att reparera en produkt och för att åter ge produkten sitt ursprungliga utseende.

4.1.2

Tillverkaren av en sammansatt slutprodukt (bil, klocka, mobiltelefon osv.) har ofta kontroll över hela produktionskedjan. Det är därför sannolikt att tillverkaren går med dubbel vinst, på den marknad där slutprodukten säljs och på den marknad där reservdelarna säljs.

4.1.3

Inom beteendeekonomin har man dock visat att de flesta konsumenter gör sitt val baserat på försäljningspriset för primärprodukten, utan att ta hänsyn till försäljningspriset för sekundärtjänsterna. De är därmed bundna av sin ursprungliga investering och tvingas betala ett pris som de inte nödvändigtvis skulle ha accepterat under andra omständigheter.

4.1.4

EESK konstaterar att denna situation således kan komma att skapa konkurrensrättsliga problem, eftersom den ursprungliga tillverkaren/montören med formskydd har en betydande konkurrensfördel, som i slutändan kan missgynna konsumenten, gentemot — kunder, genom att den kan ta höga priser eller använda sig av kopplingsförbehåll, — reparatörer, när det gäller att ha kontroll över marknaden eller diktera egna marknadsvillkor för reparatörer som den väljer att leverera till, — leverantörer, genom att den skulle kunna förbjuda dem att leverera till oberoende reparatörer eller förbjuda oberoende leverantörer att kopiera reservdelar för att försörja reparationsmarknaden.

4.1.5

För att undvika monopolisering av andrahandsmarknaderna beslutade unionslagstiftaren att på följande sätt begränsa de rättigheter som kan erhållas för reservdelar: — Den första begränsningen kallas ibland ”must match”-undantaget (artikel 8.2). Detaljer i en produkts yttre utseende som är nödvändiga för sammankoppling med en annan produkt kan inte skyddas. — Den andra begränsningen avser skydd av delar som inte är synliga.

4.1.6

Delar som inte syns vid normal användning av produkten kan inte skyddas genom en formgivningsansökan (artikel 4.2). Det gäller till exempel — mekaniken i en klocka, — insidan av de flesta hushållsapparatsmotorer, — motorn i en bil (som inte anses vara synlig vid normal användning av fordonet, även om den är väl synlig när motorhuven lyfts).

4.1.7

De reservdelar som kan skyddas är därmed sådana som inte innefattar någon sammankopplingsmekanism och som är synliga. Enligt förordningen är det med andra ord möjligt att skydda ett stort antal delar. För en bil handlar det till exempel om — strålkastarna, — stänkskärmarna, — motorhuven och dörrarna (men inte gångjärnen), — ratten.

4.1.8

En produkt som inte skyddas av en formgivningsansökan kan därför reproduceras av vilken konkurrerande reservdelstillverkare som helst i syfte att försörja reparationsmarknaden.

4.1.9

Tillämpningen av dessa bestämmelser har emellertid väckt frågor. EESK gläds således åt att man i förslaget till förordning beaktar Europeiska unionens domstols lösning i domen av den 20 december 2017 i Acacia-målet, i vilken tolkningen av begreppet ”reparationsklausul” klargörs.

4.1.10

EESK påpekar att appellationsdomstolen i Paris tillämpade denna lösning i praktiken i sin dom av den 11 september 2018 i mål nr 2017/01589, som handlar om fälgar sålda i en nätbutik. Säljaren kunde inte med framgång åberopa reparationsklausulen eftersom dessa fälgar tillhandahölls för estetisk personalisering av fordon och trimning. De omtvistade fälgarna befanns således utgöra intrång och säljaren ålades påföljder för intrång i formgivningar.

4.1.11

Vissa medlemsstater har liberaliserat sin marknad för reservdelar. I och med den franska lagen om klimat och resiliens, nr 2021–1104 av den 22 augusti 2021, är marknaden för försäljning av vissa reservdelar till motorfordon öppen sedan den 1 januari 2023.

4.1.12

Syftet med åtgärden är att sänka priserna på denna marknad. Mellan 2019 och 2020 steg de med i genomsnitt 8 %, delvis på grund av den tekniska komplexiteten hos de olika delarna, såsom motorer till elektriska backspeglar, sensorer installerade i vindrutor osv. De mest liberala staterna inom denna sektor har ingen välutvecklad industri, med ett anmärkningsvärt undantag för Tyskland – ett land med stora biltillverkare, men vars marknad redan är öppnare. I Frankrike ska sedan den 1 januari 2023 utrustningsleverantörer, oavsett om de är leverantörer av originalutrustning, det vill säga att de har deltagit i monteringen av det nya fordonet, eller oberoende leverantörer, kunna saluföra glasrutorna. Leverantörer av originalutrustning i form av andra synliga reservdelar (optiska delar, backspeglar osv.) kommer således att kunna saluföra delarna precis som tillverkarna.

4.2    Kostnader för formskydd

4.2.1

EUIPO har ett elektroniskt system för inlämning av formgivningsansökningar, för vilka kostnaden för närvarande börjar på 350 euro. EESK påminner om att en registrerad gemenskapsformgivning inledningsvis gäller för en period på fem år från och med datumet för ansökan. Den kan förnyas vart femte år i upp till 25 år.

4.2.2

Till ansökningsavgiften tillkommer tre olika avgifter, nämligen följande: — Registreringsavgiften på 230 euro, plus en extra registreringsavgift på 115 euro för den andra till och med den tionde ytterligare registreringen och 50 euro för varje registrering efter den tionde. — Avgiften för offentliggörande på 120 euro, plus 60 euro för det andra till och med det tionde ytterligare offentliggörandet och 30 euro för varje offentliggörande efter det tionde. — Avgiften för senareläggning av offentliggörandet på 40 euro, plus 20 euro för den andra till och med den tionde formgivningen och 10 euro för varje formgivning efter den tionde.

4.2.3

Vilka avgiftsbelopp som ska betalas beror på följande två faktorer: — Hur många formgivningar som ansökan avser. — Huruvida offentliggörandet av formgivningen senareläggs.

4.2.4

Avgifterna är strukturerade enligt följande: — En grundavgift för en enda formgivning eller för den första formgivning som ingår i en gemensam ansökan. — En lägre avgift för den andra till och med den tionde formgivningen. — En ännu lägre avgift för varje formgivning från och med den elfte.

4.2.5

I förslaget till förordning föreskrivs att kostnaden ska sänkas för den första förnyelsen (efter fem år) till 70 euro och att kostnaden ska höjas för den andra förnyelsen (efter tio år) till 140 euro, för den tredje förnyelsen (efter 15 år) till 280 euro och för den fjärde förnyelsen (efter 20 år) till 560 euro. Summan av avgifterna för de två första förnyelserna är densamma som i dag, dvs. totalt 210 euro, men avgifterna för efterföljande förnyelser höjs avsevärt.

4.2.6

Detta förslag förefaller inte vara så fördelaktigt för små och medelstora företag och enskilda formgivare som hävdas. EESK efterlyser därmed lägre belopp för små och medelstora företag och enskilda formgivare, eventuellt i proportion till deras omsättning.

4.2.7

EESK bedömer inte heller att ändringen i avgiftsstrukturen genom sammanslagningen av avgifterna för offentliggörande och registrering kommer att minska den totala kostnaden för avgifterna.

4.3    Strykning av kravet på samma klasstillhörighet

4.3.1

Även om en ansökan kan avse flera formgivningar måste de enligt kravet på samma klasstillhörighet nödvändigtvis vara avsedda att ingå i eller användas för produkter i samma ”klass”. Dessa klasser framgår av en förteckning som kallas ”Locarnoklassificeringen”.

4.3.2

Enligt artikel 2.1 i Locarnoöverenskommelsen om upprättande av en internationell klassificering för mönster är Locarnoklassificeringen i sig av administrativ karaktär, och omfattar följande: — En förteckning över klasser och underklasser. — En alfabetisk förteckning över produkter med industriella formgivningar, i vilken det anges vilka klasser och underklasser de ingår i. — Förklarande anmärkningar.

4.3.3

Strykningen av kravet på samma klasstillhörighet i förslaget till förordning, som skulle göra det möjligt för företag att lämna in gemensamma ansökningar om formskydd genom att kombinera flera formgivningar i en ansökan utan att det behöver röra sig om produkter som tillhör samma Locarnoklass, syftar till att uppmuntra små och medelstora företag och enskilda formgivare att lämna in sina formgivningar för att skydda dem.

4.3.4

EESK anser att den förenkling som strykningen av kravet på samma klasstillhörighet innebär är nödvändig men otillräcklig, eftersom man fortfarande behöver göra de system för inlämning av formgivningsansökningar som finns på webbplatserna för de nationella myndigheterna för industriellt rättsskydd och EUIPO mer användarvänliga.

4.3.5

För att komma till rätta med denna utmaning skulle myndigheterna kunna utnyttja patentombudens sakkunskap och på så sätt göra det lättare för små och medelstora företag och enskilda formgivare att skydda sina formgivningar.

4.3.6

Patentombuden kommer naturligtvis att fortsätta att bistå rättighetshavare när det gäller utnyttjandet av deras formgivningar och företräda dem i tvister.

4.4    Delegering av befogenheter och antagande av delegerade akter

4.4.1

I förslaget till förordning anges att bestämmelserna om tvister om formskydd ska antas genom delegerade akter. Det rör sig om följande: — Återkallelse och ändring av en formgivning (artiklarna 47a och 47b). — Ärenden om ogiltigförklaring (artikel 53a). — Förfarandet för överklagande av EUIPO:s beslut (artikel 55a). — Muntlig förhandling i EUIPO:s överklagandenämnder (artikel 64a). — Bevisupptagning (artikel 65a). — Underrättelse om beslut och kallelser (artikel 66a). — Förfarandet för meddelanden till EUIPO (artikel 66d). — Beräkning av tidsfrister och tidsfristernas längd (artikel 66f). — Återupptagande av förfarande vid EUIPO (artikel 67c). — Auktoriserat ombud vid EUIPO i händelse av tvist (artikel 78a). — Betalning av avgifter (artikel 106aa).

4.4.2

Det är enligt EESK inte lämpligt att tillämpa artikel 290 i EUF-fördraget för att utarbeta regler om tvister och överklagande av beslut som fattats av EUIPO, eftersom en delegerad akt endast är avsedd att komplettera den grundläggande akten och endast får avse icke väsentliga delar. Bestämmelserna i fråga avser dock de rättigheter som fastställs i avdelning VI om rättskipning i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artikel 47 om rätten till ett effektivt rättsmedel och till en opartisk domstol. De kan med andra ord inte betraktas som icke väsentliga delar av den grundläggande akten.

---

(1)  De förenade målen C-397/16 och C-435/16.

(2)  Europaparlamentets och rådets direktiv 98/71/EG av den 13 oktober 1998 om mönsterskydd (EGT L 289, 28.10.1998, s. 28).

(3)  Rådets förordning (EG) nr 6/2002 av den 12 december 2001 om gemenskapsformgivning (EGT L 3, 5.1.2002, s. 1).

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet – Strategisk framsynsrapport 2022 – Samverkan mellan den gröna och digitala omställningen i den nya geopolitiska situationen

(COM(2022) 289 final)

(2023/C 184/08)

Föredragande:

Angelo PAGLIARA

Remiss	Europeiska kommissionen, 27.10.2022
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Sektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion
Antagande av sektionen	10.3.2023
Antagande vid plenarsessionen	22.3.2023
Plenarsession nr	577
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	204/0/3

Ingress

Kommissionens rapport och detta yttrande har utarbetats i en tid som präglas av de sociala, geopolitiska och ekonomiska konsekvenserna av Rysslands fortsatta militära aggression mot Ukraina. De strategiska val som Europeiska unionen gör under dessa månader kommer att prägla inte bara hur den gröna och den digitala omställningen uppnås, utan även EU:s resiliens och strategiska oberoende.

Med den grundläggande roll som det organiserade civila samhället spelar när det gäller att identifiera och tolka megatrender i åtanke, och därmed vikten av att det organiserade civila samhället involveras i ett tidigt skede i EU:s strategiska framsynsprocess, vill Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) också genom föreliggande yttrande bidra till utarbetandet av 2023 års strategiska framsynsrapport, som kommer att fokusera på strategisk vägledning för att stärka EU:s globala roll.

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

EESK uppmanar kommissionen att fortsätta att utveckla den strategiska framsynsagendan och efterlyser ett större deltagande i processen redan från början. Ett ökat deltagande av EESK, som är arbetsmarknadsparternas och det organiserade civila samhällets röst, skulle förbättra EU:s analys- och framsynsförmåga och bidra till att identifiera tendenser och möjliga lösningar.

1.2

EESK hoppas att den strategiska framsynsagendan, liksom kommissionens åtgärder, kommer att inriktas på att skapa en ny utvecklingsmodell där ekonomisk, miljömässig och social hållbarhet beaktas på lämpligt sätt.

1.3

Eftersom förverkligandet av den dubbla omställningen också beror på människors vilja och beteende rekommenderar EESK att kommissionen även uppmärksammar farhågorna i samhället och människors eventuella motstånd mot de föreslagna förändringarna.

1.4

I rapporten beskrivs den önskade framtiden och de resurser som krävs för att uppnå den, utan att risker och hot hanteras tillräckligt ingående. EESK uppmanar kommissionen att beskriva riskerna tydligare och att analysera möjligheterna och scenarierna i händelse av att de eftersträvade målen inte uppnås, särskilt i den del som rör tillgången på råvaror, sällsynta jordartsmetaller och vattenresurser samt möjliga relaterade problem.

1.5

De rådande geopolitiska utmaningarna kommer att påverka försörjningssystemen och resiliensen i Europas jordbruksbaserade livsmedelssektor. Den senaste tidens händelser i samband med covid-19 och Rysslands militära aggression mot Ukraina har stört vårt distributionssystem och detta kan sannolikt inträffa igen på kort sikt. EESK välkomnar rekommendationen att minska EU:s beroende av import av foder, gödselmedel och andra insatsvaror och föreslår att man fastställer en definition av öppet strategiskt oberoende som tillämpas på livsmedelssystem, baserat på livsmedelsproduktion, arbetskraft och rättvis handel. Det övergripande målet bör vara att säkerställa livsmedelstrygghet för alla EU-medborgare genom en hälsosam, hållbar, resilient och rättvis livsmedelsförsörjning.

1.6

I den strategiska framsynsrapporten beaktas inte den strategiska betydelsen av ett starkt, sammanhållet och innovativt europeiskt industrisystem som kan skapa arbetstillfällen av hög kvalitet. EESK uppmanar kommissionen att utarbeta särskilda prognoser för framtiden för den europeiska industripolitiken och rekommenderar att man antar en lämplig ekonomisk politik för att stärka dess konkurrenskraft och produktivitet på lång sikt samt främja offentliga och privata investeringar i detta avseende.

1.7

Rysslands militära aggression mot Ukraina, energikrisen och den nya ekonomiska och geopolitiska verkligheten kommer att påverka hur den gröna och den digitala omställningen uppnås. EESK välkomnar EU:s beslutsamhet att uppnå sina mål, men uppmanar samtidigt kommissionen och rådet att ta fram alla nödvändiga verktyg för att stärka det strategiska energioberoendet, stärka det europeiska industrisystemet och stödja företag och arbetstagare som en uppföljning av insatserna under pandemikrisen genom att ett instrument baserat på Sure-modellen antas.

1.8

EESK välkomnar att den sociala dimensionen i högre grad har beaktats, och uppmanar liksom tidigare i kommitténs yttrande från 2021 kommissionen att som en del av sin strategiska analys utveckla särskilda prognosverktyg för omställningarnas inverkan på de sociala trygghetssystemen och följaktligen föreslå särskilda åtgärder för att mildra de sociala effekterna av den dubbla omställningen.

1.9

För att stärka EU:s roll som global aktör anser EESK att EU måste stå fast vid sina värden och fortsätta att arbeta tillsammans med tredjeländer, stärka den gemensamma utrikespolitiken, söka efter gemensamma lösningar och se till att vårt samarbete och vår handel gynnar de ekonomiska och sociala rättigheterna för folken i dessa länder, särskilt med tanke på långsiktig hållbarhet.

2.   Allmänna kommentarer

2.1

Rysslands militära aggression på ukrainskt territorium och konsekvenserna för det ekonomiska, sociala och industriella systemet – i fråga om teknik, handel, investeringsstandarder och förändringar i industristrukturen – stärker behovet av att investera i den gröna och den digitala omställningen, även i syfte att eftersträva europeiskt strategiskt oberoende. Av dessa skäl välkomnar EESK de strategiska övervägandena om samspelet mellan den gröna och den digitala omställningen och deras förmåga att stärka varandra.

2.2

De på varandra följande kriserna, först pandemin och därefter kriget, har ökat kravet på säkerhet i olika aspekter av livet i takt med att befolkningen vill ha bättre skydd. För att målen för den gröna och den digitala omställningen ska kunna uppnås måste man därför ägna stor uppmärksamhet åt de potentiella negativa ekonomiska och sociala konsekvenserna samt återverkningarna på alla andra områden, bland annat genom att tillhandahålla lämpliga politiska instrument. I detta avseende påpekar EESK att EU-medborgarna, särskilt de svagaste, skulle kunna vara mer motvilliga till den förändring som dessa omställningar medför om de upplever att de lider skada av omställningarnas konsekvenser.

2.3

Att öka EESK:s deltagande i verksamheten inom den strategiska framsynscykeln – som arbetsmarknadsparternas och det organiserade civila samhällets röst – skulle stärka EU:s analys- och framsynsförmåga och bidra till att bättre identifiera tendenser.

2.4

EESK utvecklar det organiserade civila samhällets förmåga till strategisk framsyn både genom sina ledamöter och, genom dem, de nationella organisationer som de företräder, och genom det civila samhället på EU-nivå, genom sin kontaktgrupp, där de största nätverken och organisationerna i det civila samhället på EU-nivå är representerade. Kommittén underlättar framför allt dialog och samråd med det organiserade civila samhället, ökar medvetenheten om hur viktig den strategiska framsynen är och tillhandahåller också konkreta verktyg för att uppnå detta. Det strukturerade deltagandet av det organiserade civila samhället, företrätt av EESK, kommer också att göra det lättare att på ett helhetsinriktat sätt täcka de olika dimensionerna (den industriella, den sociala, den ekonomiska, den miljömässiga osv.) i den strategiska agendan.

2.5

Av alla dessa skäl är kommittén mycket angelägen om att samarbeta med kommissionen i den strategiska framsynscykeln redan från början av processen för att göra den mer delaktighetsbaserad. Ett exempel på detta är den hearing genom vilken EESK har samlat in synpunkter från det civila samhällets organisationer och sakkunniga för att reflektera över de utmaningar och möjligheter som EU kommer att stå inför när det gäller utvecklingen mot ett socialt och ekonomiskt hållbart Europa. EESK lämnar genomgående i detta yttrande synpunkter och förslag om dessa centrala aspekter som kommissionen bör fokusera på i sin nästa rapport.

2.6

Med tanke på de utmaningar och möjligheter som Europa kommer att stå inför under de kommande årtiondena kommer strategisk framsyn att få ökad betydelse. EESK uppmanar därför kommissionen att fortsätta att utveckla den strategiska framsynsagendan genom att stärka EESK:s deltagande i analys- och utvecklingsfasen av rapporten.

2.7

I rapporten beaktas inte tillräckligt att den digitala klyftan mellan EU:s regioner äventyrar målen för den gröna och den digitala omställningen. I nästa strategiska rapport måste man ta hänsyn till dessa klyftor, de eventuella konsekvenserna ur ett socialt perspektiv samt de möjligheter som finns.

2.8

Kommittén är medveten om att digital teknik kan ha en positiv inverkan på att klimatmålen uppnås, inte minst genom att stärka energitryggheten, och att den gröna omställningen också har potential att omvandla den digitala sektorn och ekonomin. I detta avseende välkomnar EESK de många hänvisningarna till behovet av investeringar i teknik och av lämplig politik för att uppnå målen, och ser också positivt på att behovet av att anta cybersäkerhetsåtgärder för att skydda strategisk teknik lyfts fram.

2.9

I den strategiska framsynsrapporten 2022 framhålls vid flera tillfällen frågan om de energibehov som digitaliseringen ger upphov till och den förbrukning som genereras av driften av nät, system och enheter, som uppvägs av ökad effektivitet och hållbarhet i de processer som de tillämpas på (jordbruk, logistik, datormoln osv.). Hänvisningarna till behovet av att förbättra energieffektiviteten och se till att Europa åter intar en mer central plats i den cirkulära ekonomin i sektorn (från tillgång till råvaror till hantering av elektroniskt avfall och utveckling av avancerad digital teknik) verkar vara lägliga.

2.10

Den digitala omställningens fördelar i fråga om hållbarhet och energibesparingar (dematerialisering och ”utbyte”) bör dock nämnas mer uttryckligen i syfte att bidra till att stärka medborgarnas och beslutsfattarnas anslutning till värdet och effekterna av dessa djupgående omvandlingsprocesser.

2.11

Bland de förändringar som är förknippade med digitaliseringen finns ingen hänvisning till kryptovalutor och digitala valutor. Deras ökande spridning är nämligen direkt kopplad till att digitaliseringen är allestädes närvarande och till utvecklingen av blockkedjeteknik, vars flöden överstiger staternas regleringskapacitet, vilket ger stort manöverutrymme åt den illegala ekonomin. EESK framhåller därför behovet av att i den strategiska framsynsrapporten avsätta utrymme för tolkning och analys av användningen av kryptovalutor och digitala valutor, och uppmanar kommissionen att anta och genomföra ett gemensamt regelverk i linje med G20-gruppens slutsatser.

2.12

EESK välkomnar att ett särskilt avsnitt i framsynsrapporten ägnas åt jordbruket, eftersom man här, till skillnad från många andra områden, sätter EU-politikens roll och EU-åtgärdernas centrala ställning när det gäller att bestämma den framtida utvecklingen i centrum för framsynen. I rapporten anges i detta fall de åtgärder som EU ska vidta för att förhindra en riskfylld tillbakagång, i motsats till vad som i allmänhet är fallet på de andra analyserade områdena.

2.13

EU:s livsmedelssystem bör bli mer diversifierade. Arbetskraften inom jordbruket bör stärkas, särskilt genom att man lockar unga människor och säkerställer anständiga arbetsvillkor och löner. Handelspolitiken bör vara anpassad till EU:s standarder för hållbara livsmedel och konkurrenskraft. Man bör också ta itu med koncentrationen i livsmedelskedjorna och det finansiella ägandet, liksom marknadstransparens, med målet att säkerställa att framtida kriser inte förvärras av överdriven råvaruspekulation.

2.14

EESK vill betona att tillgång till råvaror av avgörande betydelse i det nuvarande geopolitiska sammanhanget inte bara är mycket viktigt för att målen för den gröna och den digitala omställningen ska kunna uppnås, utan framför allt för att man ska kunna upprätthålla och stärka det europeiska industrisystemet samt för den sociala, ekonomiska och sysselsättningsmässiga resiliensen. I detta avseende föreslår EESK att kommissionen genomför en mer detaljerad ingående analys (även ur geopolitisk synvinkel) med hjälp av lämpliga analys- och prognosverktyg.

2.15

EESK påpekar att vatten och vattenresurser, som nämns vid flera tillfällen i rapporten, inte bara utgör ett problem utan också en möjlighet, särskilt när det gäller förbättrad vatteneffektivitet, resursförvaltning och kampanjer för att öka medvetenheten om en ansvarsfull konsumtion. I synnerhet den blå ekonomin spelar en betydande roll och har en allt större potential för EU:s ekonomi och för världsekonomin när det gäller att skapa arbetstillfällen och förbättra människors välbefinnande och hälsa. EESK anser att man i största möjliga utsträckning bör ta vara på dessa möjligheter – som omfattar ett brett spektrum av både traditionella och framväxande sektorer och verksamheter – samtidigt som man minimerar de negativa effekterna på klimatet, den biologiska mångfalden och miljön.

2.16

Kommittén uppmanar kommissionen att i den dubbla omställningen ta större hänsyn till möjliga förändringar i scenariot till följd av kriget i Ukraina, särskilt när det gäller försörjningen med energi och råvaror av avgörande betydelse.

2.17

EESK ställer sig bakom uppmaningen om att anpassa EU:s politik till en ny ekonomisk modell, om att locka fler investeringar som kan öka välbefinnandet och om att öka produktiviteten och konkurrenskraften i Europas industriella och ekonomiska system. I detta sammanhang efterlyser kommittén särskilda prognoser beträffande framtiden för den europeiska industripolitiken, som är avgörande för att fullständigt strategiskt oberoende ska kunna uppnås.

2.18

EESK stöder rekommendationen att öka de offentliga och privata investeringarna för att målen med omställningen ska kunna uppnås. Kommittén påpekar dock att Europas ekonomiska val, särskilt utsikterna till en ytterligare höjning av räntorna, kan inverka negativt på investeringarna.

2.19

EESK välkomnar efterlysningen av en rättvis omställning och det ökade fokuset på social sammanhållning och den sociala dialogens roll jämfört med föregående rapport. EESK hoppas också att uppmärksamhet på den sociala dimensionen och arbetets kvalitet kommer att prioriteras på den europeiska dagordningen, så att man vänder på en prioriteringsskala där de fortfarande placeras i en underordnad ställning.

2.20

EESK uppskattar den uppmärksamhet som i den strategiska framsynsrapporten 2022 ägnas åt de förändringar som den dubbla omställningen medför på arbetsmarknaden och i fråga om den ekonomiska situationen för de mest utsatta grupperna i samhället (familjer, befolkningsgrupper), samt den samtidiga betoningen av behovet av tillräckliga resurser för sociala insatser. EESK anser också att man bör ägna större uppmärksamhet åt frågor som rör fattigdom och social utestängning.

2.21

EESK uppmanar EU att beakta den åldrande befolkningen och de demografiska förändringarna och den därav följande ökningen av förutsebar efterfrågan på vård å ena sidan och bristen på vårdpersonal å andra sidan. EU måste se till att vården förblir tillgänglig och ekonomiskt överkomlig och inte blir en lyxvara.

2.22

EESK vill fästa uppmärksamheten på hur vagt man i den strategiska framsynsrapporten 2022 tar upp frågan om den påskyndade hybridiseringen av arbetsplatserna till följd av digitaliseringen (bl.a. genom att förvisa den till ett inskott i punkten om digitalisering och efterfrågan på transport), framställer den som ett resultat av en rent teknisk omvandlingsprocess och utelämnar frågan om dess effekter på arbetsvillkor och anställningsförhållanden samt de därmed sammanhängande regleringsbehoven.

2.23

EESK konstaterar att systemet för strategisk framsyn riskerar att bli alltför ekonomistiskt och inriktat på konkurrens och marknaden som det verkliga kittet för EU:s åtgärder, intressen och strategier. Det ger det civila samhället och arbetstagarna en kompletterande roll, utan att man tar tillräcklig hänsyn till den dubbla omställningens förmåga att generera nytt och större välstånd och underlätta skapandet av nya modeller som kan minska sårbarheterna och socialisera de vinster som skapas.

2.24

EESK uppmanar kommissionen att genomföra en särskild Eurobarometerundersökning om de ämnen som ska ingå i nästa strategiska framsynsrapport för att bättre förstå medborgarnas förväntningar och åsikter. Detta är också avgörande för att pejla den framtida acceptansen av de åtgärder som föreslås i framsynsanalysen.

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska centralbanken samt Europeiska ekonomiska och sociala kommittén – Mot ett starkare clearingsystem i EU”

(COM(2022) 696 final)

och om ”Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordningarna (EU) nr 648/2012, (EU) nr 575/2013 och (EU) 2017/1131 vad gäller åtgärder för att minska alltför stora exponeringar mot centrala motparter i tredjeland och effektivisera unionens clearingmarknader”

(COM(2022) 697 final – 2022/0403 (COD))

(2023/C 184/09)

Föredragande:

Florian MARIN

Remiss	Rådet, 31.1.2023 Europaparlamentet, 1.2.2023 Europeiska kommissionen, 8.2.2023
Rättslig grund	Artikel 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Ekonomiska och monetära unionen, ekonomisk och social sammanhållning
Antagande av sektionen	2.3.2023
Antagande vid plenarsessionen	22.3.2023
Plenarsession nr	577
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	201/1/3

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) välkomnar förslaget till förordning (1) och kommissionens insatser för att säkerställa våra kapitalmarknaders strategiska oberoende, öka den interna clearingkapaciteten och göra EU:s clearingsystem säkrare och stabilare. EESK anser att det är mycket viktigt för den finansiella stabiliteten på EU:s kapitalmarknader att det finns ett konkurrenskraftigt och effektivt clearingsystem.

1.2

Kommittén anser att EU-baserade clearingcentraler bör utveckla, utforma och investera i att förbättra sina kapacitetsramar i syfte att uppmuntra marknadsoperatörerna att cleara sin verksamhet i EU.

1.3

Vi anser att en övergripande plan borde ha genomförts för att uppmuntra övergången till EU-baserade clearingaktörer omedelbart efter brexit och är besvikna över den långsamma beslutsprocessen eftersom det gäller en derivatmarknad på 81 biljoner euro. EESK förväntade sig en tydligare hållning i fråga om att minska exponeringen mot centrala motparter i Förenade kungariket och mer specifika regler och incitament för att driva på övergången till EU-baserade centrala motparter.

1.4

Kommittén anser att det är mycket viktigt att ha specifika data om EU:s clearingsystem som omfattar alla tillgångsklasser och volymer, och anser att mer bör göras i detta avseende. Förhållandet mellan insamlade data och riskdynamiken bör bedömas regelbundet för att få en exakt bild av riskerna när det gäller den finansiella stabiliteten. Utöver finansiella risker måste riskmodellerna också ta hänsyn till centrala motparters sociala, styrningsrelaterade och miljömässiga risker och bör tillmätas samma betydelse inom olika riskscenarier och riskanalyser.

1.5

Vi efterlyser en omfattande utvärdering av potentiella extra kostnader för Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) och andra EU-organ när det gäller arbetskraft, it-system, gemensamma tillsynsgrupper och den föreslagna gemensamma övervakningsmekanismen.

1.6

Med tanke på de ytterligare befogenheter som Esma tilldelats genom 2019 års ändringar av Emir-förordningen och det aktuella förslaget till förordning anser EESK att Esmas verksamhet bör omfattas av ett system med kontroller och motvikter. Esma bör göra mer för att se till att en betydande andel av de tjänster som tillhandahålls deras kunder i EU clearas av centrala motparter i EU.

1.7

När det gäller transaktioner inom grupper ställer vi oss positiva till beslutet att inte undanta enheter från länder som är förtecknade som icke samarbetsvilliga jurisdiktioner på skatteområdet respektive högriskjurisdiktioner när det gäller bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism från clearingkrav och marginalsäkerhetskrav.

1.8

Kommittén är besviken över att kommissionen inte har gjort någon övergripande bedömning av den befintliga ramen och av hur EU-marknadens attraktionskraft har förändrats under de senaste åren, med tanke på att förordningen senast ändrades för mer än tre år sedan. EESK välkomnar införandet av artikel 7b och uppmanar Esma att lägga fram en rapport om de främsta orsakerna till användningen av centrala motparter i tredjeland ett år efter det att förordningen trätt i kraft.

1.9

Kommittén anser att det bör vara ett krav att centrala motparter i EU ska vara transparenta i fråga om sina avgifter, marginalsäkerhetskrav och åtgärder under perioder av marknadsstress i syfte att förbättra förutsägbarheten för alla marknadsaktörer.

1.10

Vi uppmanar kommissionen att förklara hur man specifikt definierar termen ”brådskar” i de föreslagna ändringarna av artikel 20 och uppmanar medlagstiftarna att fastslå vid vilka undantag det ”brådskar” med ett beslut.

1.11

EESK stöder de föreslagna ändringarna av artikel 23 när det gäller inrättandet av gemensamma tillsynsgrupper och den gemensamma övervakningsmekanismen. Kommittén anser att det civila samhället bör involveras i den övervakningsmekanism som inrättas genom artikel 23c och att EESK bör delta som observatör i mekanismen.

1.12

Vi menar att tidsfristen på fem år för kommissionens översyn av tillämpningen av förordningen är för lång. Mer bör också göras för att minska den tid som krävs för att bevilja tillstånd eller utvidga verksamheter och tjänster, samt för att bygga upp en central databas. EESK efterlyser ökad interoperabilitet i det europeiska clearingsystemet, tillsammans med en minskad administrativ börda och enklare lösningar för tillträde.

1.13

Kommittén stöder den ökade transparens som blir resultatet av ändringarna av artikel 38, där det fastställs att clearingmedlemmar och kunder som tillhandahåller clearingtjänster ska informera sina kunder och potentiella kunder om modeller för marginalsäkerheter och eventuella förluster eller andra kostnader.

2.   Bakgrund till yttrandet

2.1

Kapitalmarknadsunionen, som lanserades 2015 av kommissionen, är ett ambitiöst långsiktigt projekt som är inriktat på att säkerställa det fria flödet av kapital i unionen, en av den inre marknadens fyra grundläggande friheter. Brexit har lett till en kraftig minskning av EU:s globala roll på kapitalmarknaderna, från 22 % av den globala verksamheten före brexit till endast 14 % (2). Trettio år efter lanseringen av den inre marknaden, tjugo år efter det att euron infördes och sju år efter genomförandet av initiativet om kapitalmarknadsunionen återstår det fortfarande arbete för EU när det gäller att skapa en inre kapitalmarknad.

2.2

Genom ”Emir-Refit-förordningen” (3) och ”Emir 2.2-förordningen” (4) har transparensen avseende centrala motparter i tredjeland ökat, ändringar av clearingmandatet införts och Esma, EU:s tillsynsmyndighet, getts ytterligare befogenheter. Detta förslag till förordning ger Esma ännu större befogenheter. Eftersom clearingkapaciteten är en viktig del av kapitalmarknadsunionen äventyras de europeiska finansmarknaderna av ett alltför stort beroende av tjänster som tillhandahålls av centrala motparter i tredjeland, särskilt i Förenade kungariket. Som en del av brexitavtalet gjorde EU det möjligt för brittiska clearingorganisationer att fortsätta att tillhandahålla tjänster till EU:s marknadsaktörer fram till slutet av juni 2022. Denna tidsfrist har förlängts med tre år på grund av hotet mot finansmarknadens stabilitet, i syfte att ge tillräckligt med tid för en gradvis övergång till clearingverksamhet i EU.

2.3

Förslaget till förordning syftar till att skapa ytterligare stabilitet, förutsägbarhet och proportionalitet för alla operatörer med clearingskyldigheter. Genom förslaget införs också krav på att marknadsaktörerna ska redovisa hur beroende de är av tredjeländer för behandlingen av sina derivattransaktioner. De föreslagna ändringarna är också inriktade på åtgärder för att göra centrala motparter i EU mer attraktiva och minska den administrativa bördan, främja central clearing i EU genom att göra clearingaktörer skyldiga att inneha ett aktivt konto hos centrala motparter i EU samt ge lokala myndigheter de befogenheter som krävs för att övervaka risker i samband med gränsöverskridande transaktioner.

3.   Allmänna kommentarer

3.1

EESK har efterlyst lagstiftning som stärker EU:s kapitalmarknader och gör dem mer stabila och attraktiva under lång tid (5). Med tanke på den senaste tidens geopolitiska utveckling (Rysslands invasion av Ukraina, höjda energipriser, geopolitiska spänningar i många delar av världen och covid-19-pandemin) och de omedelbara effekterna på den ekonomiska situationen påpekar EESK att det krävs snabba åtgärder för att säkerställa och öka stabiliteten på EU:s finansmarknader. EESK anser att det är avgörande för den finansiella stabiliteten på EU:s kapitalmarknader att det finns ett konkurrenskraftigt och effektivt clearingsystem.

3.2

Kommittén välkomnar förslaget till förordning och kommissionens föresats att vidta åtgärder för att säkerställa våra kapitalmarknaders strategiska oberoende, bygga upp vår interna clearingkapacitet och se till att clearingsystemet är säkrare och mer motståndskraftigt. Vid förstärkningen av EU:s clearingmarknad bör hänsyn tas till de kostnader som uppstår till följd av kapitalrörelser från clearingmarknader utanför EU, behovet av att skydda den riskbaserade metoden och det ömsesidiga beroendet mellan finansiella marknader i tredjeland och i EU.

3.3

Förslaget om att ändra Emir-förordningen kommer efter den dramatiska ökningen av energipriserna i Europa, främst till följd av Rysslands oberättigade angrepp på Ukraina. Detta har skapat instabilitet på clearingmarknaderna, och vissa företag har inte kunnat ställa säkerhet för sina derivatkontrakt. EESK uppmanar med eftertryck till att fortsätta att prioritera konsolideringen av clearingsektorn i EU. Pris, likviditet, risker, marginaler, reglering och effektivitet bör beaktas i syfte att göra EU:s clearingsystem mer konkurrenskraftigt. Kommittén ställer sig bakom behovet av att minska den tid som krävs för att bevilja tillstånd eller utvidga verksamheter och tjänster, samt för att bygga upp en central databas.

3.4

Vi anser att EU-baserade centrala motparter måste utarbeta, utforma och investera i att förbättra sina kapacitetsramar i syfte att övertyga marknadsaktörerna att cleara sin verksamhet i EU, särskilt genom att förbättra sin teknik och sin operativa kapacitet, säkerställa ett bättre samarbete mellan marknadsaktörerna och förbättra riskhanteringsmetoderna. För att förbättra förutsägbarheten måste de centrala motparterna vara öppna om sina avgifter, marginalsäkerhetskrav och åtgärder under perioder av marknadsstress.

3.5

Stabila kapitalmarknader kräver en balanserad och stabil arbetsmarknad. Utöver finansiella risker måste riskmodellerna också ta hänsyn till centrala motparters sociala, styrningsrelaterade och miljömässiga risker och bör tillmätas samma betydelse inom olika riskscenarier och riskanalyser.

3.6

EESK välkomnar det samråd som kommissionen genomförde i början av 2022, mötena med företrädare för medlemsstaterna och Europaparlamentet, sektorn för finansiella tjänster och de ekonomiska och finansiella kommittéerna samt de bilaterala mötena med berörda parter.

3.7

Kommittén är besviken över att tidsfristen avseende rätten för clearingcentraler som är baserade i Förenade kungariket att ha obegränsad tillgång till EU-baserade aktörer förlängdes med tre år till den 30 juni 2025. En detaljerad plan borde ha införts för att omedelbart efter brexit stimulera en övergång till clearingaktörer baserade på EU-marknaden. Vi ställer oss kritiska till den tidigare bristen på åtgärder, det begränsade samrådet och den långsamma beslutsprocessen eftersom det gäller en derivatmarknad på 81 biljoner euro.

3.8

Europeiska banker drar nytta av en pool med flera valutor på den brittiska marknaden, och övergången till europeiska clearingcentraler skulle ge upphov till en eurobaserad clearingprocess, med betydande kostnader för banksystemet. Även om EESK stöder denna omställning och anser att den måste genomföras så snart som möjligt vill kommittén påpeka att rätt incitament måste tillhandahållas för att förhindra att bankerna går över till andra marknader. Mer riktade och anpassade incitament bör beaktas för att konsolidera clearingsektorn i EU.

3.9

Eftersom många marknadsaktörer i EU clearar sina derivattransaktioner i andra länder förväntade sig EESK ett tydligare ställningstagande mot denna trend och mer specifika regler och incitament för att få till stånd en övergång till EU-baserade centrala motparter. Kommittén förväntade sig att åtminstone offentliga organ skulle bli skyldiga att cleara i EU och efterlyser en tydlig vision om att så snart som möjligt få ett slut på detta beroende.

3.10

Vid utvecklingen av clearingverksamheten i EU bör man ta hänsyn till hela leveranskedjan, till gagn för marknadsaktörerna. Marknadslikviditeten bör hanteras med aktsamhet när exponeringen mot brittiska centrala motparter minskas, vid sidan av ett mer långsiktigt perspektiv och standardisering av tillträdeskraven för EU:s clearingmarknad. Hänsyn bör tas till att kunderna bör förberedas för clearing, och olika simuleringar bör genomföras till förmån för dessa kunder. Vi anser också att Esma noggrant bör anpassa åtgärderna till små och medelstora marknadsaktörer.

3.11

EESK understryker hur viktiga centrala motparter från tredjeland är för EU:s finansiella stabilitet. Det är mycket viktigt att minska koncentrationsriskerna och se till att förbindelserna med dessa centrala motparter bygger på en transparent, förutsägbar, proportionell och riskorienterad strategi. Detta förslag till förordning kommer att ge Esma ännu fler befogenheter, och kommittén skulle vilja se ett system med kontroller och motvikter för Esmas verksamhet.

3.12

För att man ska få en tydlig bild i övervakningssyfte är det viktigt att ha specifika data om clearingsystemet i EU. Dessa data måste vara jämförbara och omfatta alla tillgångsklasser och volymer. Det är viktigt att samla in rätt data för att få en korrekt bild av riskerna avseende den finansiella stabiliteten, och synergieffekterna mellan insamlade data och riskdynamiken bör beaktas systematiskt. EESK anser att mer bör göras i detta avseende.

3.13

Större synergier mellan clearingverksamhet och den europeiska gemensamma kontaktpunkten bör beaktas. Den gemensamma kontaktpunkten främjar en datadriven finanssektor och förbättrar avsevärt företagens och finansinstitutens tillgång till data och till enheternas uppgifter. Den anpassar också ekonomin till den digitala framtiden, stärker den digitala suveräniteten, påskyndar informationsflödet och fastställer gemensamma standarder, med fokus på data, teknik och infrastruktur (6).

3.14

Kommittén ställer sig bakom förslaget om att göra Emir-reglerna för derivat mindre strikta och tillåta att bankgarantier och remburser godtas som höglikvida säkerheter, eftersom dessa icke-kontanta alternativ säkerställer marknadslikviditet och redan används i stor skala på mer avancerade kapitalmarknader, såsom den amerikanska. Vi stöder centralbankernas större roll när det gäller att skydda EU:s konsumenter.

3.15

EESK ställer sig bakom de föreslagna ändringarna av artiklarna 11, 14, 15 och 17 när det gäller genomförandeperioden på fyra månader för icke-finansiella motparter som för första gången måste utväxla säkerheter, och när det gäller de kortare och mindre komplicerade förfarandena för centrala motparter som vill utvidga sitt produktutbud. Kommittén välkomnar de föreslagna ändringarna eftersom de kommer att effektivisera processen för utvidgning av verksamheter och tjänster samt beviljande av och avslag på ansökan om auktorisation. Det behövs ökad interoperabilitet i det europeiska clearingsystemet, tillsammans med en minskad administrativ börda och enklare lösningar för tillträde.

4.   Särskilda kommentarer

4.1

EESK instämmer inte i kommissionens uttalande att ”[detta] lagstiftningsinitiativ inte [kommer] att påverka Esmas eller andra EU-organs utgifter” och anser att kostnaderna kommer att öka på områden som arbetskraft, it-system, gemensamma tillsynsgrupper och den föreslagna gemensamma övervakningsmekanismen. Kommittén noterar att kommissionen i den föreslagna ändringen av artikel 90 uppmanar Esma att rapportera om ”personal- och resursbehov”. Vi efterlyser därför en grundlig bedömning av merkostnaderna samt en beräkning och ett tillkännagivande av de beräknade budgetkonsekvenserna.

4.2

EESK erkänner och stöder kommissionens förslag om att införa en skyldighet för alla marknadsaktörer som omfattas av clearingkrav att ha ett konto hos centrala motparter i EU. Kommittén uppmanar Esma att, efter samråd med Europeiska bankmyndigheten, Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten, Europeiska systemrisknämnden och Europeiska centralbankssystemet, fastställa att en betydande andel av de tjänster som tillhandahålls deras kunder i EU och som konstaterats ha stor systemvikt måste clearas hos centrala motparter i EU.

4.3

Vi välkomnar avsikten att uppmana marknadsaktörerna att rapportera de exakta siffrorna och beroendet av utländska clearingorganisationer. EESK förväntar sig att Esma snabbt utvecklar de tekniska standarder som specificerar denna information, ser fram emot en grundlig rapport ett år efter ikraftträdandet och förväntar sig att Emir-förordningen ändras i enlighet med detta.

4.4

När det gäller transaktioner inom grupper välkomnar kommittén att enheter från länder som förtecknas som icke samarbetsvilliga jurisdiktioner på skatteområdet och länder som förtecknas som högriskjurisdiktioner när det gäller bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism inte undantas från clearingkravet och marginalsäkerhetskraven. Kommittén stöder till fullo de administrativa åtgärderna avseende dessa jurisdiktioner och anser att dessa enheter utgör ett betydande hot mot EU:s finansiella system.

4.5

Även om digital uppdatering innebär ytterligare budgetbehov anser vi att det är mycket viktigt att digitala investeringar finns på plats för att stödja de föreslagna uppdateringarna av Emir-förordningen. EESK uppskattar förslaget om ett avancerat it-program för inlämning av tillsynshandlingar online, som är tillgängligt för alla berörda myndigheter.

4.6

Kommittén är besviken över att kommissionen inte har gjort någon grundlig utvärdering av den befintliga ramen, med tanke på att förordningen senast ändrades för mer än tre år sedan. För att de aktuella ändringarna ska vara ändamålsenliga skulle vi dessutom ha förväntat oss en riktad analys av hur EU-marknadens attraktionskraft har förändrats under de senaste åren, särskilt i samband med den senaste tidens betydande geopolitiska skeenden.

4.7

EESK anser att de tekniska standarder som utarbetas i enlighet med artikel 7 bör vara transparenta och inkluderande. Möjligheten att införa ändringar för att snabbt anpassa dessa standarder bör också beaktas. Det är viktigt för kapitalförvaltarna att tillhandahålla verktyg för prisjämförelser avseende genomförandekostnader, clearingkostnader och clearingmedlemmars kostnader.

4.8

Kommittén välkomnar införandet av artikel 7b där det anges att leverantörer av clearingtjänster ska rapportera om omfattningen av clearing i en central motpart i tredjeland och informera sina kunder om att det är möjligt att cleara det berörda kontraktet hos en central motpart i EU. Vi uppmanar Esma att utarbeta ett standardiserat rapporteringsförfarande som kan användas i alla medlemsstater, och anser att en rapport om de huvudsakliga orsakerna till att centrala motparter i tredjeland används bör läggas fram ett år efter det att förordningen trätt i kraft. En gemensam strategi för böter för marknadsaktörer bör också hanteras noggrant för att säkerställa proportionalitet på den inre marknaden.

4.9

EESK uppmanar kommissionen att klargöra den exakta innebörden av ordet ”brådskar” i de föreslagna ändringarna av artikel 20, och uppmanar medlagstiftarna att komma överens om och ange vid vilka undantag det ”brådskar” med ett beslut.

4.10

Kommittén stöder de föreslagna ändringarna av artikel 23 när det gäller inrättandet av gemensamma tillsynsgrupper och den gemensamma övervakningsmekanismen, men noterar att de kommer att få budgetkonsekvenser eftersom dessa myndigheter kommer att behöva anställa mer personal, även för Esma. Vi anser att det civila samhället bör involveras i den övervakningsmekanism som inrättas genom artikel 23c, särskilt när det gäller framtida politiska beslut.

4.11

En ordentlig utvärdering av risker till följd av sammanlänkningar, inbördes kopplingar och koncentration inom ramen för tillsynskommittén för centrala motparter (artikel 24a) kräver också att det civila samhället deltar, och EESK bör vara en del av den gemensamma övervakningsmekanismen som observatör. Hänsyn bör tas till behovet av att minska överlappningen av ansvar mellan det stora antalet myndigheter som är involverade i clearingsystemet. Samarbetet mellan europeiska och nationella myndigheter bör vara effektivt och anpassat till dynamiken i marknadsriskerna.

4.12

Den femåriga tidsfristen för kommissionen att noggrant se över tillämpningen av förordningen efter dess ikraftträdande förefaller mycket lång, med tanke på perioden mellan ändringarna av Emir-förordningen. EESK förväntade sig dessutom att kommissionen skulle lägga fram en rapport om tillämpningen av ”Emir-Refit-förordningen” och ”Emir 2.2-förordningen”, något som man enades om den 2 januari 2023, men kommissionen föreslår nu att rapporten annulleras. Kommittén motsätter sig detta förslag och anser att det kan leda till att ändringarna av Emir inte alls utvärderas, med tanke på de därav följande ändringar som redan gjorts i Emir-förordningen.

4.13

Kommittén stöder slutligen den ökade transparens som blir resultatet av förslaget att ändra artikel 38, när det gäller skyldigheten för clearingmedlemmar och kunder som tillhandahåller clearingtjänster att informera sina kunder och potentiella kunder om modeller för marginalsäkerheter och eventuella förluster eller andra kostnader, i det fall att den centrala motparten tillämpar återhämtningsåtgärder. Vi anser att clearingmedlemmar också bör bidra till att förbättra transparensen inom EU:s clearingsystem.

---

(1)  COM(2022) 697 final.

(2)  Report – A new vision for EU capital markets.

(3)  EUT L 141, 28.5.2019, s. 42.

(4)  EUT L 322, 12.12.2019, s. 1.

(5)  EUT C 155, 30.4.2021, s. 20.

(6)  EUT C 290, 29.7.2022, s. 58.

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till rådets direktiv om ändring av direktiv 2011/16/EU om administrativt samarbete i fråga om beskattning

(COM(2022) 707 final – 2022/0413(CNS))

(2023/C 184/10)

Föredragande: Petru Sorin DANDEA

Medföredragande: Benjamin RIZZO

Remiss	Rådet, 7.2.2023
Rättslig grund	Artiklarna 113, 115 och 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Ekonomiska och monetära unionen, ekonomisk och social sammanhållning
Antagande av sektionen	2.3.2023
Antagande vid plenarsessionen	22.3.2023
Plenarsession nr	577
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	208/0/5

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) välkomnar kommissionens förslag till direktiv om administrativt samarbete i fråga om beskattning (”DAC 8”), som utgör ett viktigt steg framåt när det gäller att förbättra och komplettera det nuvarande direktivet om administrativt samarbete i fråga om beskattning (”DAC”).

1.2

EESK bedömer att de föreslagna förbättringarna av DAC är effektiva vad gäller att avskräcka innehavare av kryptotillgångar från att inte följa finanspolitiska regler, vilket stärker kampen mot skattebedrägeri, skatteundandragande och skatteflykt, i linje med flera tidigare initiativ från kommissionen.

1.3

EESK anser att kommissionens initiativ är helt förenligt med principen om rättvis och effektiv beskattning, som är en hörnsten i den europeiska sociala marknadsekonomin, med syftet att se till att alla bidrar med sin beskärda del och behandlas lika och proportionellt, oavsett vilken typ av tillgångar som innehas.

1.4

EESK konstaterar att en global insats för att reglera kryptotillgångar och deras användning är avgörande för att man ska lyckas ta itu med de växande globala problemen med och konsekvenserna av dessa tillgångar. Det pågående arbetet inom Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) och G20 med att nå en global överenskommelse om kryptovalutornas transparens är av största vikt i detta sammanhang, och EESK uppmuntrar kommissionen att spela en aktiv roll på den internationella arenan.

1.5

EESK sätter värde på att en bättre och effektivare beskattning av kryptotillgångar kommer att bidra till att öka skattetäckningen och stärka de nationella budgetarna, vilket gör att ytterligare medel kan avsättas för det allmänna bästa och kommissionens investeringsprioriteringar (grön omställning och digitalisering).

1.6

EESK menar att rapporteringssystemet med skatteregistreringsnummer (TIN-nummer) är den effektivaste efterlevnadsmetoden när det gäller att säkerställa de nya reglernas effektivitet. Kommittén stöder därför helhjärtat kommissionens förslag om TIN-nummer, då det bidrar till att förhindra eventuella misstag och därmed förbättrar systemets rättsliga säkerhet och förutsägbarhet.

1.7

EESK anser att rapporteringsskyldigheterna inte bör begränsas till enbart utbyten och överföringar av kryptotillgångar. Av transparens- och säkerhetsskäl bör de – åtminstone i den inledande fasen – i stället utökas till att omfatta det totala innehavet av kryptotillgångar, även om det fortfarande står klart att endast faktiska vinster bör beskattas.

1.8

EESK framhåller behovet av effektiva och proportionella sanktioner, där medlemsstaterna själva får fastställa de faktiska sanktionsbeloppen. EESK rekommenderar också att kommissionen, efter att direktivet genomförts, rapporterar om de sanktionssystem som medlemsstaterna infört och vid behov ger vägledning om eventuella ändringar.

1.9

EESK hoppas att man med sanktionerna och efterlevnadsåtgärderna kommer att kunna skapa en god balans mellan å ena sidan reglernas effektivitet och en lämplig avskräckande effekt och å andra sidan proportionalitet. Proportionaliteten skulle exempelvis kunna säkerställas genom att vederbörlig hänsyn tas till hur många transaktioner som är kopplade till de överträdelser som ett visst företag gjort sig skyldigt till.

1.10

EESK betonar att de särskilda bestämmelserna och skyddsåtgärderna i fråga om dataskydd i förslaget till direktiv, vilka ligger i linje med bestämmelserna i den allmänna dataskyddsförordningen, bör tillämpas och respekteras fullt ut i enlighet med höga standarder, så att ett fullständigt skydd av de grundläggande rättigheterna säkras för de personer vars uppgifter kommer att samlas in, utbytas och lagras.

1.11

EESK rekommenderar att kommissionen i sitt förslag inkluderar regler som syftar till att stärka samarbetet mellan de skatteförvaltningar som redan omfattas av den nuvarande texten och de myndigheter som ansvarar för att bekämpa penningtvätt och finansiering av olaglig verksamhet och terrorism. I detta sammanhang upprepar kommittén att de offentliga myndigheterna – i detta fall skatteförvaltningarna – behöver ha tillräckligt med resurser i form av såväl kvalificerad personal som avancerad digital teknik och höga digitala standarder.

2.   Kommissionens förslag

2.1

Syftet med kommissionens förslag till rådets direktiv om ändring av direktiv 2011/16/EU (1) om administrativt samarbete i fråga om beskattning (”DAC 8”) (2) är att uppdatera det nuvarande DAC så att rapporteringen och utbytet av upplysningar mellan skatteförvaltningarna omfattar även inkomst och intäkter från kryptotillgångar som förvärvats av användare bosatta i EU. Skatteförvaltningarna saknar för närvarande de uppgifter som krävs för att övervaka intäkter som förvärvats genom kryptotillgångar, som man lätt köper och säljer över gränserna.

2.2

Lagstiftningsinitiativet syftar till att införa större skattetransparens i fråga om kryptotillgångar genom särskilda bestämmelser om rapportering och utbyte av upplysningar för direkta skatteändamål. I förslaget förtydligas också de befintliga tillämpliga bestämmelserna för att förhindra kryphål och stärka den rättsliga ramen.

2.3

DAC 8 är i överensstämmelse med definitionerna i förordningen om marknader för kryptotillgångar (3), som i sig inte utgör någon grund för skatteförvaltningarnas insamling och utbyte av de upplysningar som krävs för att beskatta inkomst från kryptotillgångar. DAC 8 bygger dock på erfarenheterna från denna förordning och är bundet till det auktorisationskrav som redan införts genom den, vilket innebär att ytterligare administrativa bördor för tjänsteleverantörer av kryptotillgångar undviks.

2.4

Förslaget är förenligt med OECD:s nyligen godkända regelverk för rapportering av kryptotillgångar (4) och med ändringarna av OECD:s gemensamma rapporteringsstandard. Sådana standarder har också fått stöd av G20. Under kommissionens samråd uttryckte de flesta medlemsstater sitt stöd för en anpassning av tillämpningsområdet för EU:s rättsliga ram till det arbete som gjorts inom OECD.

2.5

I syfte att förbättra medlemsstaternas förmåga att upptäcka och bekämpa skattebedrägeri, skatteundandragande och skatteflykt kommer alla rapporteringsskyldiga tjänsteleverantörer av kryptotillgångar, oavsett storlek eller plats för verksamheten, att behöva rapportera transaktioner gjorda av kunder som är bosatta i EU. Både nationella och gränsöverskridande transaktioner omfattas. I vissa fall kommer rapporteringsskyldigheterna också att omfatta icke-fungibla token (NFT). Bilaga VI innehåller närmare bestämmelser om de skyldigheter som rapporteringsskyldiga tjänsteleverantörer av kryptotillgångar ska uppfylla.

2.6

Rapporteringspliktiga transaktioner inbegriper bytestransaktioner och överföringar av rapporteringspliktiga kryptotillgångar. Både nationella och gränsöverskridande transaktioner omfattas av förslaget och aggregeras per typ av rapporteringspliktig kryptotillgång.

2.7

Finansinstitut ska rapportera om e-pengar och centralbankers digitala valutor, samtidigt som omfattningen av det automatiska utbytet av förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor för fysiska personer med stor nettoförmögenhet utökas. Det handlar om fysiska personer med minst 1 000 000 euro i finansiell eller investeringsbar förmögenhet eller förvaltade tillgångar. Medlemsstaterna ska utbyta upplysningar om förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor som utfärdats, ändrats eller förnyats mellan den 1 januari 2020 och den 31 december 2025.

2.8

Förslaget kommer inte att begränsa medlemsstaternas möjlighet att utforma sina efterlevnadssystem. En gemensam miniminivå för sanktioner kommer dock att fastställas och verkställas för de allvarligaste fallen av bristande efterlevnad, till exempel total avsaknad av rapportering trots administrativa påminnelser.

3.   Allmänna kommentarer

3.1

EESK välkomnar och stöder kommissionens förslag till DAC 8, eftersom det utgör ett viktigt steg framåt när det gäller att förbättra och komplettera DAC i enlighet med rekommendationerna från revisionsrätten, som påpekat följande: ”Om en skattebetalare innehar pengar i elektroniska kryptovalutor är plattformen eller en annan elektronisk leverantör som tillhandahåller portföljtjänster till sådana kunder inte skyldig att deklarera sådana belopp eller vinster till skatteförvaltningarna. Därför är pengar som innehas i sådana elektroniska instrument i stort sett obeskattade.” (5)

3.2

EESK bedömer att de föreslagna förbättringarna av DAC utgör ett effektivt verktyg vad gäller att avskräcka innehavare av kryptotillgångar från att inte följa finanspolitiska regler, vilket stärker kampen mot skattebedrägeri, skatteundandragande och skatteflykt, i linje med flera initiativ som kommissionen tagit på senare år.

3.3

EESK lovordar det breda och konkreta samråd som kommissionen genomfört om det aktuella förslaget, med alla intressenter och med en mer specifik målgrupp med aktörer inom branschen, som kommissionen rådfrågat separat. Medlemsstaterna fick också möjlighet att uttrycka sin ståndpunkt, varvid de uppmuntrade kommissionen att i sitt arbete nära följa OECD:s pågående arbete. Samråden gjorde lagstiftningsprocessen öppnare och mer meningsfull, trots att förslaget är mycket tekniskt.

3.4

EESK understryker att en global insats för att reglera kryptotillgångar och deras användning är nödvändig om man ska lyckas ta itu med de växande globala problemen med och konsekvenserna av dessa tillgångar. I detta sammanhang är det pågående arbetet och de pågående förhandlingarna inom OECD och G20 vad gäller att nå en global överenskommelse om kryptovalutornas transparens av största vikt, och EESK uppmuntrar kommissionen att spela en ledande roll på den internationella arenan.

3.5

EESK anser att kommissionens initiativ är helt i linje med principen om rättvis och effektiv beskattning, som är en hörnsten i den europeiska sociala marknadsekonomin, med syftet att se till att alla bidrar med sin beskärda del och behandlas lika och proportionellt, oavsett vilken typ av tillgångar som innehas eller vilken betalningsform som godtas.

3.6

EESK sätter värde på att en bättre och effektivare beskattning av kryptotillgångar kommer att bidra till att öka skattetäckningen och stärka de nationella budgetarna, vilket gör att ytterligare medel kan avsättas för det allmänna bästa och kommissionens investeringsprioriteringar (grön omställning och digitalisering).

3.7

EESK håller helt och hållet med kommissionen om att mer transparens kommer att minska skillnaderna och den nuvarande omotiverade differentieringen i den rättsliga ramen och behandlingen, som innebär att användare av kryptotillgångar har ”en fördel framför dem som inte investerar i kryptotillgångar”, vilket undergräver såväl ”målet för rättvis beskattning” som den inre marknadens rätta funktion och verkligt lika villkor.

3.8

EESK stöder att man som rättslig grund för förslaget använder både artikel 113 i EUF-fördraget (eftersom de upplysningar som utbyts också skulle kunna användas för mervärdesskatteändamål) och artikel 115 i EUF-fördraget. Tillnärmning av nationell lagstiftning som inverkar på den inre marknadens funktion, som förankras i artikel 115, är faktiskt relevant i detta fall, med tanke på att kryptotillgångar kan användas för flera ändamål. Skillnader i såväl den allmänna rättsliga ramen som efterlevnadsverktygen bör följaktligen undvikas på hela den inre marknaden, eftersom de kan ha en negativ inverkan på konsolideringen av den.

4.   Särskilda kommentarer

4.1

EESK uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att i det nuvarande förslaget inkludera rapporteringsskyldigheter för fysiska personer med kryptotillgångar. Det skulle med säkerhet öka förslagets effektivitet och tillämpningsområde.

4.2

EESK menar att ett rapporteringssystem med TIN-nummer är den effektivaste efterlevnadsmetoden när det gäller att säkerställa de nya reglernas effektivitet. Kommittén stöder därför helhjärtat kommissionens förslag om TIN-nummer, då det bidrar till att öka förslagets effektivitet, med tanke på att TIN-nummer, som unika identifieringskoder, gör att misstag kan förhindras och därmed att systemets rättsliga säkerhet och förutsägbarhet förbättras.

4.3

EESK noterar att de flesta medlemsstater redan har lagstiftning om eller åtminstone administrativa riktlinjer för beskattning av inkomst som förvärvats genom investeringar i kryptotillgångar, men de behöriga myndigheterna saknar ofta de uppgifter som krävs för att omsätta detta i praktiken. Således kan rättslig säkerhet och klarhet endast säkerställas genom att man tar itu med nationella brister med hjälp av ett lagstiftningsinitiativ på EU-nivå som syftar till att främja ett effektivt och ändamålsenligt samarbete mellan skatteförvaltningarna.

4.4

EESK anser att rapporteringsskyldigheterna inte bör begränsas till enbart utbyten och överföringar av kryptotillgångar. Av transparens- och säkerhetsskäl bör de – åtminstone i denna inledande fas – i stället utökas till att omfatta det totala innehavet av kryptotillgångar, även om det fortfarande står klart att endast faktiska vinster bör beskattas.

4.5

EESK framhåller behovet av effektiva och proportionella sanktioner, där medlemsstaterna själva får fastställa de faktiska sanktionsbeloppen. Minimitrösklar tycks kunna öka effektiviteten hos de nya reglerna om beskattning av kryptovalutor. EESK hoppas att man med sanktionerna och efterlevnadsåtgärderna kommer att kunna skapa en god balans mellan å ena sidan reglernas effektivitet och en lämplig avskräckande effekt och å andra sidan proportionalitet. Proportionaliteten skulle exempelvis kunna säkerställas genom att vederbörlig hänsyn tas till hur många transaktioner som är kopplade till de överträdelser som ett visst företag gjort sig skyldigt till.

4.6

Vidare bör kommissionen, efter att direktivet genomförts, rapportera om de sanktionssystem som medlemsstaterna infört och ge vägledning om de ändringar som behöver göras i systemet med sanktioner och efterlevnadsåtgärder.

4.7

EESK betonar att de särskilda bestämmelserna och skyddsåtgärderna i fråga om dataskydd i förslaget till direktiv, vilka ligger i linje med bestämmelserna och principerna i den allmänna dataskyddsförordningen, bör tillämpas och respekteras med noggrannhet i enlighet med höga standarder, så att ett fullständigt skydd av de grundläggande rättigheterna säkras för de personer vars uppgifter kommer att samlas in, utbytas och lagras.

4.8

EESK uppmanar återigen medlemsstaterna att göra tillräckliga investeringar i sina skatteförvaltningar och andra berörda förvaltningar för att säkra den kapacitet som krävs för att fullgöra uppgiften att förbättra samarbetet i fråga om beskattning.

4.9

EESK rekommenderar slutligen att kommissionen i sitt förslag inkluderar kravet på samarbete mellan de skatteförvaltningar som redan omfattas av den nuvarande texten och de myndigheter som ansvarar för att bekämpa penningtvätt och finansiering av olaglig verksamhet och terrorism, eftersom kryptotillgångar kan ha använts för olagliga ändamål och penningtvätt vid flera tillfällen under de senaste åren. I detta sammanhang upprepar kommittén att de offentliga myndigheterna – i detta fall skatteförvaltningarna – behöver ha tillräckligt med resurser i form av kvalificerad personal samt avancerad digital teknik och höga digitala standarder.

---

(1)  Rådets direktiv 2011/16/EU av den 15 februari 2011 om administrativt samarbete i fråga om beskattning och om upphävande av direktiv 77/799/EEG (EUT L 64, 11.3.2011, s. 1).

(2)  COM(2022) 707 final.

(3)  COM(2020) 593 final.

(4)  ”Crypto-Asset Reporting Framework and Amendments to the Common Reporting Standard”, OECD, den 8 oktober 2022.

(5)  Europeiska revisionsrätten (2021), ”Utbyte av skatteupplysningar i EU: solid grund men brister i genomförandet”. Upplysningsutbytet har ökat, men vissa uppgifter rapporteras fortfarande inte.

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet: Mot ett direktiv om straffrättsliga påföljder för överträdelser av unionens restriktiva åtgärder

(COM(2022) 249 final)

om Förslag till rådets beslut om att lägga överträdelse av unionens restriktiva åtgärder till de brottsområden som fastställs i artikel 83.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt

(COM(2022) 247 final)

och om Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om fastställandet av brottsrekvisit och påföljder med avseende på överträdelser av unionens restriktiva åtgärder

(COM(2022) 684 final)

(2023/C 184/11)

Föredragande:

José Antonio MORENO DÍAZ

Remiss	Europeiska kommissionen, 26.7.2022
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Sysselsättning, sociala frågor och medborgarna
Antagande av sektionen	8.3.2023
Antagande vid plenarsessionen	22.3.2023
Plenarsession nr	577
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	141/1/2

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) välkomnar beslutet att lägga till överträdelser av sanktioner i förteckningen över brott i artikel 83.1 i EUF-fördraget, samt förslaget till direktiv om tillnärmning av definitioner och minimipåföljder i nationell lagstiftning i fråga om överträdelser av påföljder.

1.2

EESK beklagar dock att ovannämnda beslut inte var föremål för en fullständig demokratisk överläggning i Europaparlamentets utskott för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor på grund av aktiveringen av det skyndsamma förfarandet. Kommittén anser likaledes att det fortfarande är bekymrande att det förslag till direktiv som kommissionen lagt fram inte har föregåtts av en konsekvensbedömning. EESK beklagar dessutom att kommissionen i sitt förslag till direktiv om fastställandet av brottsrekvisit och påföljder med avseende på överträdelser av sanktioner inte nämner Europeiska ekonomiska och sociala kommittén bland de berörda parter som rådfrågats.

1.3

Vid utarbetandet av direktivet uppmanar EESK kommissionen, Europaparlamentet och Europeiska unionens råd att utvidga det humanitära undantaget, undanta humanitära organisationer och humanitär personal från straffrättsligt ansvar, anpassa denna bestämmelse till nuvarande internationell praxis, samt att se till att det finns lämpliga mekanismer för att förhindra missbruk i brottsliga eller politiska syften.

1.4

EESK stöder införandet av lämpliga garantier och arrangemang för att skydda visselblåsare och journalister som offentliggör försök att kringgå sanktioner, och dessa åtgärder bör omfattas av ovannämnda undantag.

1.5

Vi uppmanar kommissionen, Europaparlamentet och Europeiska unionens råd att se till att den privata sektorn och det civila samhällets organisationer får adekvat information och proaktivt stöd för att anpassa sig till den nya lagstiftningen och uppfylla nya krav.

1.6

EESK uppmuntrar kommissionen, Europaparlamentet och Europeiska unionens råd att, utöver att främja en harmonisering av lagstiftningen, se till att medlemsstaterna har den administrativa kapacitet, de medel och den utbildade personal som behövs för att kunna upptäcka, vidta rättsliga åtgärder mot och bestraffa överträdelser av sanktioner. Detta skulle kunna stödjas genom samarbete mellan medlemsstaterna i form av utbyte av bästa praxis i fråga om upptäckt och lagföring.

1.7

EESK välkomnar att man i förslaget till direktiv står fast vid att principen om förbud mot retroaktiv tillämpning måste respekteras. Vi understryker behovet av att garantera att det finns lämpliga arrangemang som skyddar de anklagade personernas processuella rättigheter och andra mänskliga rättigheter.

1.8

Kommittén anser fortfarande att det är bekymrande att vanliga brott av så pass allvarlig karaktär som könsrelaterat våld och hatbrott fortfarande inte räknas som ”eurobrott” enligt tillämpningsområdet för artikel 83.1 i EUF-fördraget, och betonar att geopolitiska skäl inte bör ges företräde framför våra medborgares skydd och välbefinnande.

2.   Bakgrund

2.1

Utrikespolitiska sanktioner (eller restriktiva åtgärder, på EU-jargong) antas av Europeiska unionens råd inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp) och tar sig formen av bindande lagstiftning med direkt effekt i alla EU:s medlemsstater.

2.2

Till skillnad från sanktionslagstiftningen, som antas centralt och är tillämplig i hela EU, sker genomförandet och verkställandet av sanktioner på ett decentraliserat sätt: medlemsstaternas myndigheter ansvarar för att övervaka att företag och privatpersoner följer förbud, bevilja undantag, fastställa påföljder för överträdelser samt utreda och vidta rättsliga åtgärder mot dem. Detta gäller alla sanktioner utom förbud mot inresa, som förvaltas direkt av statliga myndigheter.

2.3

Den decentraliserade karaktären hos systemet för genomförande av EU-sanktioner leder till fragmentering (1): Den nationella lagstiftningen varierar i fråga om hur överträdelser av sanktioner definieras och vad de anses omfatta, samt beträffande vilka påföljder de kan leda till. Även den administrativa förmågan att göra utredningar varierar. Dessutom har de enskilda nationella myndigheterna ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller att avgöra huruvida ett undantag av humanitära skäl ska beviljas eller inte.

2.4

Forskning har bekräftat att det finns stora skillnader i hur olika EU-medlemsstater genomför och verkställer sanktioner (2). I en studie som nyligen tagits fram av det europeiska nätverket för utredning och lagföring av folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser (”nätverket mot folkmord”) framhålls stora skillnader i påföljderna för överträdelser av sanktioner mellan EU:s medlemsstater (3).

2.5

Kommissionen har vissa tillsynsbefogenheter i detta sammanhang: den säkerställer att alla medlemsstater fullgör sina skyldigheter enligt EU:s sanktionsförordning, t.ex. att de har lämpliga påföljder att ta till. Liksom på andra områden av EU:s politik har kommissionen rätt att inleda ett överträdelseförfarande mot alla medlemsstater som inte fullgör dessa skyldigheter, men några sådana åtgärder har hittills aldrig vidtagits. Kommissionen stöder också genomförandet av sanktioner genom att ge vägledning, t.ex. om beviljande av undantag.

2.6

Även om systemet har en uppenbar inneboende potential till fragmentering är det först nyligen som kommissionen har börjat vidta vissa åtgärder (4) för att förbättra genomförandet och verkställandet av EU:s sanktioner. Kommissionen återupptog visserligen sina insatser på detta område redan innan den ryska invasionen av Ukraina i februari 2022, men den våg av sanktioner som invasionen föranledde gav ytterligare anledning att förstärka genomförandet och verkställandet av sanktioner.

2.7

I rådets beslut 2022/2332 (5) anges att överträdelser av EU-sanktioner är ett område av brottslighet som uppfyller kriterierna i artikel 83.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, dvs. det som brukar kallas ”eurobrott”, vilket gör det möjligt för kommissionen att föreslå lagstiftning för att tillnärma definitionerna av brott och påföljder i medlemsstaterna (6).

2.8

Detta förslag motiveras av att överträdelser kan bidra till att skapa permanenta hot mot fred och säkerhet samt mot rättsstaten, demokratin och de mänskliga rättigheterna i tredjeländer och ofta har en gränsöverskridande dimension. Det anges specifikt att överträdelser av sanktioner är ett ”särskilt allvarligt område av brottslighet i och med att det kan skapa permanenta hot mot internationell fred och säkerhet, undergräva konsolidering av och stöd till demokrati, rättsstaten och de mänskliga rättigheterna och leda till väsentlig ekonomisk, samhällelig och miljörelaterad skada” (7). Den nuvarande situationen ger enskilda och företag som överväger att kringgå reglerna möjlighet att se över vilka alternativ som gynnar dem bäst och förhindrar samtidigt att lika villkor skapas för EU-aktörer.

2.9

Den 30 juni 2022 nådde Europeiska unionens råd en överenskommelse om texten och begärde att Europaparlamentet skulle godkänna utkastet till rådets beslut om att lägga till överträdelse av unionens restriktiva åtgärder bland de områden av brottslighet som anges i artikel 83.1 i EUF-fördraget (8). Europaparlamentet gav sitt samtycke genom det brådskande förfarandet den 7 juli 2022 (9). Beslutet antogs den 28 november 2022 (10).

2.10

Den 2 december 2022 lade kommissionen fram ett utkast till direktiv i vilket man föreslog att minimiregler ska införas för fastställandet av brottsrekvisit och påföljder med avseende på överträdelser av sanktioner (11).

3.   Allmänna kommentarer

3.1

Konstaterandet att överträdelser av sanktioner ska utgöra ett område av brottslighet i den mening som avses i artikel 83.1 i EUF-fördraget är ett positivt steg som kommer att bidra till att harmonisera kategoriseringen av överträdelser av sanktioner och påföljderna i samband med dessa i hela EU samt förbättra genomförandet och verkställandet av sanktioner.

3.2

EESK uppmanar Europeiska kommissionen, Europaparlamentet och Europeiska unionens råd att beakta de farhågor som tas upp i följande avsnitt när de lägger fram och antar det direktiv som för närvarande behandlas och annan materiell sekundärlagstiftning om införandet av minimiregler för fastställandet av brottsrekvisit och påföljder i samband med överträdelser av sanktioner.

4.   Särskilda kommentarer

4.1

Europaparlamentet godkände utkastet till rådets beslut genom ett brådskande förfarande. Detta innebär att Europaparlamentet gav sitt godkännande utan föregående överläggningar i sitt utskott för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (LIBE). Det starka geopolitiska skäl som ligger till grund för antagandet av förslaget bör inte ändra det faktum att lagstiftningsförslag behöver genomgå en lämplig demokratisk granskning. Normerna i fråga om demokratisk ansvarsskyldighet bör upprätthållas. EESK erinrar på nytt om vikten av att säkerställa att Europaparlamentet gör en vederbörlig granskning av det förslag till direktiv om införandet av minimiregler för fastställandet av brottsrekvisit och påföljder i samband med överträdelser av sanktioner som för närvarande behandlas.

4.2

På samma sätt nämns i förslaget till direktiv att kommissionen avstod från att genomföra en konsekvensbedömning med hänvisning till det akuta ”behovet av att ställa enskilda och juridiska personer som är inblandade i överträdelser av unionens restriktiva åtgärder till svars” (12). Även om kommittén medger att det är lämpligt att påskynda antagandet av direktivet om straffrättsliga påföljder för överträdelser av unionens sanktioner anser vi att det förhållandevis brådskande behovet av att harmonisera definitioner och påföljder inte rättfärdigar att man förbigår den konsekvensbedömning som bör åtfölja utarbetandet av direktivet. Detta inte minst eftersom fysiska och juridiska personer som är inblandade i överträdelser av sanktioner redan kan ställas till svars enligt befintlig nationell lagstiftning, vilket innebär att ett försenat antagande av direktivet inte kommer att innebära att överträdelser förblir ostraffade. EESK stöder därför genomförandet av en sedvanlig konsekvensbedömning, och när direktivet väl har antagits förespråkar vi att det snabbt träder i kraft.

4.3

EESK välkomnar de omfattande samråd som kommissionen genomfört med ett brett spektrum av berörda parter, men beklagar att Europeiska ekonomiska och sociala kommittén inte nämns bland dem i kommissionens förslag till direktiv om fastställandet av brottsrekvisit och påföljder med avseende på överträdelser av sanktioner.

4.4

Den uppmärksamhet som ägnas åt att upptäcka, vidta rättsliga åtgärder mot och bestraffa överträdelser av sanktioner bör åtföljas av en jämförbar insats för att vägleda ekonomiska aktörer och aktörer i det civila samhället i genomförandet av sanktioner. Brister i genomförandet av sanktioner beror ofta på bristande medvetenhet bland berörda parter i den privata sektorn, trots de nationella organens insatser för att informera dem (13). Man bör komma ihåg att merparten av EU:s ekonomiska aktörer är små och medelstora företag som ofta är obekanta med de skyldigheter som följer av sanktionslagstiftningen, eftersom ekonomiska åtgärder var ovanliga i tidigare sanktionspraxis (14). EESK välkomnar kommissionens aktuella insatser för att förbättra stödet till ekonomiska aktörer och uppmuntrar en fortsättning av dem (15).

4.5

Lämpliga regler bör införas för att upprätthålla humanitära insatser i jurisdiktioner som omfattas av sanktioner. Ansvaret för eventuella överträdelser av sanktioner är fortfarande ett problem för humanitära aktörer som bedriver hjälpinsatser i jurisdiktioner som är föremål för kraftfulla sanktioner (16). Dessa aktörer riktar konsekvent uppmärksamhet mot svårigheten att garantera att inga överträdelser av sanktionslagstiftningen äger rum i samband med deras verksamhet, samt de negativa konsekvenserna av att de stridande parterna ser ett samband mellan dem och västländernas sanktioner (17). FN:s säkerhetsråds resolution 2664 (18) antogs nyligen, i december 2022, och innehåller ett generellt undantag som gör det möjligt att tillhandahålla medel och tjänster till humanitära organisationer (19). Antagandet av resolutionen, som snabbt implementerades av de amerikanska myndigheterna (20), innebär att de snäva humanitära klausuler som fortfarande finns i EU-lagstiftningen är ett undantag som sticker ut. För att se till att påföljdsramen inte hindrar humanitära insatser bör formuleringarna i det föreslagna direktivet skärpas. För närvarande undantas endast ”tillhandahållande av humanitärt bistånd till behövande” (21) från kriminalisering. EESK stöder antagandet av ett bredare humanitärt undantag som undantar all personal vid opartiska humanitära organisationer från straffrättsligt ansvar när det gäller EU:s sanktionssystem. En sådan klausul skulle säkerställa att EU:s rättsliga ramar för sanktioner överensstämmer med internationell humanitär rätt. Samtidigt bör det finnas bestämmelser som förhindrar eventuellt missbruk i brottsliga eller politiska syften. Skyddet av humanitära aktörer bör omfatta undersökande journalister.

4.6

EESK uppmanar kommissionen att övervaka genomförandet av direktivet, med avseende inte bara på antagandet av lagstiftning utan även på frågan huruvida den administrativa, finansiella och tekniska kapaciteten samt personalresurserna och utbildningsmöjligheterna räcker till för att nationella förvaltningar samt rättsliga och brottsbekämpande myndigheter ska kunna genomföra inslagen i den nya lagstiftningen. Om utrustningen, personalen och de ekonomiska resurserna inte svarar mot behoven kommer harmoniseringen av lagstiftningen sannolikt att bli ett misslyckande när det gäller att upptäcka, vidta rättsliga åtgärder mot och bestraffa överträdelser av sanktioner. Dessutom uppmanar EESK kommissionen att fastställa de kriterier som den kommer att tillämpa för övervakning, för att ge berörda parter viss vägledning.

4.7

När fällande domar i brottmål medger förverkande av tillgångar bör en betydande del av intäkterna avsättas för ersättning till offer och, när det gäller de sanktioner som för närvarande införts mot ryska aktörer i samband med kriget mot Ukraina, till återuppbyggnadsinsatser i Ukraina efter kriget. Vi stöder detta krav, i linje med EESK:s yttrande (22) om kommissionens förslag till direktiv om återvinning och förverkande av tillgångar. EESK uppmanar vidare kommissionen att samarbeta med berörda organisationer i det civila samhället när det gäller definitionen av offer och utformningen av mekanismer för att kanalisera intäkter som uppburits i samband med kringgåendet av sanktioner till offer eller till satsningar på sociala investeringar som direkt gynnar dem. För att främja ansvarsskyldighet förespråkar kommittén ökad öppenhet, genom att man offentliggör uppgifter om tillgångar som förverkats och om vad de därefter använts till.

4.8

Det föreslagna direktivet bör också innehålla lämpliga bestämmelser om skydd för visselblåsare och undersökande journalister som avslöjar metoder för kringgående av sanktioner. Deras centrala roll som aktörer för tidig varning förtjänar skydd. I detta avseende stöder EESK kommissionens förslag om att utvidga skyddet enligt direktiv (EU) 2019/1937 (23) till att omfatta rapportering av överträdelser av EU:s restriktiva åtgärder samt personer som rapporterar sådana överträdelser.

4.9

Såsom framgår av direktivets nuvarande lydelse bör åtgärder vidtas för att upprätthålla principen om förbud mot retroaktiv tillämpning av straffrättsliga påföljder, i linje med principen ”inget straff utan lag”. EESK understryker behovet av att garantera att det finns lämpliga arrangemang som skyddar de anklagade personernas processuella rättigheter och andra mänskliga rättigheter.

4.10

Även om klassificeringen av överträdelser av sanktioner som ”eurobrott” har varit en snabb process anser vi att det är problematiskt att så pass allvarliga och vanligt förekommande brott som hatbrott och könsrelaterat våld inte kan täckas in av tillämpningsområdet för artikel 83.1. i EUF-fördraget. Geopolitiska skäl bör inte ges företräde om detta innebär att andra brott av direkt relevans för våra medborgare kommer i andra hand.

4.11

Slutligen bör man inte glömma att syftet med att harmonisera påföljderna är att öka trovärdigheten hos de sanktioner som antas inom ramen för Gusp. Med hänsyn till detta bör medlemsstaterna sträva efter att respektera viseringsförbud med samma noggrannhet som förväntas av EU-medborgare och EU-aktörer (24).

---

(1)  Portela, C., ”Implementation and Enforcement”, i N. Helwig et al., Sharpening EU sanctions policy, FIIA Report 63, Utrikespolitiska institutet i Finland, Helsingfors. Studie beställd av statsrådets kansli i Finland, 2020, s. 107.

(2)  Druláková, R. och Přikryl, P., ”The implementation of sanctions imposed by the European Union”, Central European Journal of International and Security Studies, vol. 10, nr 1, 2016, s. 134.

(3)  Nätverket mot folkmord: ”Prosecution of sanctions (restrictive measures) violations in national jurisdictions: a comparative analysis”, 2021.

(4)  Europeiska kommissionens meddelande ”Det europeiska ekonomiska och finansiella systemet: främja öppenhet, styrka och motståndskraft” (COM(2021) 32 final).

(5)  Rådets beslut (EU) 2022/2332 av den 28 november 2022 om angivande av överträdelse av unionens restriktiva åtgärder som ett område av brottslighet som uppfyller kriterierna i artikel 83.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUT L 308, 29.11.2022, s. 18).

(6)  Europeiska kommissionens meddelande ”Mot ett direktiv om straffrättsliga påföljder för överträdelser av unionens restriktiva åtgärder” (COM(2022) 249 final).

(7)  Denna formulering på s. 4 i kommissionens meddelande COM(2022) 249 final avspeglas i skäl 10 i rådets beslut (EU) 2022/2332 (EUT L 308, 29.11.2022, s. 18).

(8)  Europeiska unionens råd, pressmeddelande av den 30 juni 2022.

(9)  Europaparlamentets lagstiftningsresolution, TA/2022/0295.

(10)  EUT L 308, 29.11.2022, s. 18.

(11)  Europeiska kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om fastställandet av brottsrekvisit och påföljder med avseende på överträdelser av unionens restriktiva åtgärder (COM(2022) 684 final).

(12)  COM(2022) 684 final.

(13)  Druláková, R. och Zemanová, S., ”Why the implementation of multilateral sanctions does (not) work: lessons learnt from the Czech Republic”, European Security, vol. 29, nr 4, 2020, s. 524.

(14)  Portela, C., ”Sanctions in EU foreign policy”, i N. Helwig et al., Sharpening EU sanctions policy, FIIA Report 63, Utrikespolitiska institutet i Finland, Helsingfors. Studie beställd av statsrådets kansli i Finland, 2020, s. 23.

(15)  Rådets beslut (Gusp) 2022/1506 av den 9 september 2022 om Europeiska unionens insats till stöd för utvecklingen av it-verktyg för att förbättra spridningen av information om unionens restriktiva åtgärder (EUT L 235, 12.9.2022, s. 30).

(16)  Portela, C., ”What if the EU made sanctions compatible with humanitarian aid?”, i F. Gaub (ed.) What if…? Fourteen Scenarios for 2021, EUISS: Paris, 2020.

(17)  Debarre, A., Safeguarding humanitarian action in sanctions regimes, New York: International Peace Institute, 2019.

(18)  Förenta nationernas resolution 2664, S/RES/2664(2022).

(19)  I punkt 1 i S/RES/2664(2022) anges att tillhandahållande av medel eller tillhandahållande av varor och tjänster som är nödvändiga för att säkerställa att humanitärt bistånd tillhandahålls i tid av Förenta nationerna, icke-statliga organisationer eller andra aktörer, enligt de tillägg som gjorts av enskilda kommittéer som inrättas av säkerhetsrådet, är tillåtet och inte innebär en överträdelse av den frysning av tillgångar som beslutats av säkerhetsrådet eller dess sanktionskommittéer.

(20)  Förenta staternas finansministerium, pressmeddelandet ”Treasury Implements Historic Humanitarian Sanctions Exception” av den 20 december 2022.

(21)  COM(2022) 684 final.

(22)  EUT C 100, 16.3.2023, s. 105.

(23)  Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1937 av den 23 oktober 2019 om skydd för personer som rapporterar om överträdelser av unionsrätten (EUT L 305, 26.11.2019, s. 17).

(24)  Mangas Martin, A., ”Sobre la vinculatoriedad de la PESC y el espacio aéreo como territorio de un estado (Comentario al auto del TS español de 26 de noviembre de 2020, sala de lo penal” [Om den bindande karaktären hos den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och luftrummet som en stats territorium) (kommentar till Spaniens högsta domstols beslut av den 26 november 2020, brottmålsavdelningen)]. Revista General de Derecho Europeo, 53, 2021.