27.3.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/2

Domstolens dom (tionde avdelningen) av den 9 februari 2023 – Europeiska kommissionen mot Republiken Slovakien

(Mål C-342/21) (1)

(Fördragsbrott - Miljö - Direktiv 2008/50/EG - Luftkvalitet - Artikel 13.1 och bilaga XI - Systematiskt och kontinuerligt överskridande av gränsvärdena för mikropartiklar (PM10) i vissa områden i Slovakien - Artikel 23.1 - Bilaga XV - Period under vilken gränsvärdena överskrids ”så kort som möjligt” - Lämpliga åtgärder)

(2023/C 112/02)

Rättegångsspråk: slovakiska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: R. Lindenthal och M. Noll-Ehlers)

Svarande: Republiken Slovakien (ombud: S. Ondrášiková)

Domslut

Republiken Slovakien har

—

underlåtit att uppfylla de skyldigheter som åligger denna medlemsstat enligt artikel 13.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/50/EG av den 21 maj 2008 om luftkvalitet och renare luft i Europa, jämförd med bilaga XI till direktivet, genom att systematiskt och kontinuerligt överskrida det dagliga gränsvärdet för mikropartiklar (PM10) från och med 2005 till och med 2019, med undantag för 2016, i området SKBB01, regionen Banská Bystrica, och, med undantag för 2009, 2015 och 2016, i tätorten SKKO01.1, Košice, och

—

denna medlemsstat har, i detta område och denna tätort samt i området SKKO02, regionen Kosiče, underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 23.1 andra stycket i nämnda direktiv, jämförd med bilaga XV till direktivet, genom att inte i sina luftkvalitetsplaner föreskriva lämpliga åtgärder för att säkerställa att den period under vilken gränsvärdet överskrids är så kort som möjligt.

2)	Republiken Slovakien ska ersätta rättegångskostnaderna

(1) EUT C 278, 12.07.2021.

27.3.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/3

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 9 februari 2023 (begäran om förhandsavgörande från Raad van State – Nederländerna) – Staatssecretaris van Justitie en Veiligheid mot S och E, C mot Staatssecretaris van Justitie en Veiligheid

(Mål C-402/21 (1), Staatssecretaris van Justitie en Veiligheid m.fl. (Återkallande av en turkisk arbetstagares uppehållstillstånd))

(Begäran om förhandsavgörande - Associeringsavtalet EEG-Turkiet - Beslut nr 1/80 - Artiklarna 6 och 7 - Turkiska arbetstagare som redan är integrerade på arbetsmarknaden i värdmedlemsstaten och som har en motsvarande uppehållsrätt - Nationella myndigheters beslut att återkalla uppehållstillståndet för turkiska medborgare som har en laglig vistelsetid i den berörda medlemsstaten på mer än 20 år på grund av att de anses utgöra ett faktiskt, verkligt och tillräckligt allvarligt hot mot ett grundläggande samhällsintresse - Artikel 13 - Så kallad standstill-klausul - Artikel 14 - Rättfärdigandegrund - Allmän ordning)

(2023/C 112/03)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Raad van State

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Staatssecretaris van Justitie en Veiligheid, E, C

Motparter: S, Staatssecretaris van Justitie en Veiligheid

Domslut

Artikel 13 i associeringsrådets beslut nr 1/80 av den 19 september 1980 om utveckling av associeringen mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Turkiet

ska tolkas på så sätt

att den kan åberopas av turkiska medborgare som har de rättigheter som avses i artikel 6 eller artikel 7 i detta beslut.

Artikel 14 i beslut nr 1/80

ska tolkas på följande sätt:

Turkiska medborgare som, enligt de behöriga nationella myndigheterna i den berörda medlemsstaten, utgör ett verkligt, faktiskt och tillräckligt allvarligt hot mot ett samhällsintresse, kan åberopa artikel 13 i beslutet för att motsätta sig att en ”ny begränsning” – i den mening som avses i denna bestämmelse – tillämpas på dem, vilken innebär att nämnda myndigheter får återkalla deras uppehållstillstånd på grund av hänsyn till allmän ordning. En sådan begränsning kan vara motiverad enligt artikel 14 i beslut nr 1/80, under förutsättning att den är ägnad att säkerställa förverkligandet av det eftersträvade målet att skydda den allmänna ordningen och att den inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(1) EUT C 391, 27.9.2021.

27.3.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/4

Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 9 februari 2023 (begäran om förhandsavgörande från Bundesarbeitsgericht – Tyskland) – X-FAB Dresden GmbH & Co. KG mot FC

(Mål C-453/21 (1), X-FAB Dresden)

(Begäran om förhandsavgörande - Skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter - Förordning (EU) 2016/679 - Artikel 38.3 - Dataskyddsombud - Förbud mot att avsätta ett dataskyddsombud för att ha utfört sina uppgifter - Krav på funktionellt oberoende - Nationell lagstiftning enligt vilken ett dataskyddsombud inte får avsättas om det inte föreligger synnerliga skäl - Artikel 38.6 - Intressekonflikt - Kriterier)

(2023/C 112/04)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesarbeitsgericht

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: X-FAB Dresden GmbH & Co. KG

Motpart: FC

Domslut

Artikel 38.3 andra meningen i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) ska tolkas så, att den inte utgör hinder för nationell lagstiftning enligt vilken en personuppgiftsansvarig eller ett personuppgiftsbiträde endast får avsätta ett dataskyddsombud som ingår i den ansvariges eller biträdets personal om det föreligger synnerliga skäl, även om avsättandet inte har något samband med ombudets utförande av sina uppgifter, under förutsättning att förverkligandet av målsättningarna med dataskyddsförordningen inte undergrävs genom nämnda lagstiftning.

Artikel 38.6 i förordning 2016/679 ska tolkas så, att det kan föreligga en ”intressekonflikt”, i den mening som avses i denna bestämmelse, när ett dataskyddsombud anförtros andra uppgifter eller uppdrag som leder till att vederbörande fastställer ändamålen och medlen för behandlingen av personuppgifter hos den personuppgiftsansvarige eller dennes personuppgiftsbiträde, vilket det ankommer på den nationella domstolen att bedöma från fall till fall, på grundval av en bedömning av samtliga relevanta omständigheter, bland annat den personuppgiftsansvariges eller personuppgiftsbiträdets organisatoriska struktur och mot bakgrund av den tillämpliga lagstiftningen i dess helhet, inklusive de sistnämndas eventuella strategi.

(1) EUT C 490, 6.12.2021.

27.3.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/4

Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 9 februari 2023 (begäran om förhandsavgörande från Fővárosi Törvényszék – Ungern) – Euler Hermes SA Magyarországi Fióktelepe mot Nemzeti Adó- és Vámhivatal Fellebbviteli Igazgatósága

(Mål C-482/21) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Beskattning - Mervärdesskatt - Direktiv 2006/112/EG - Artikel 90 - Beskattningsunderlag - Nedsättning - Försäkringsgivare som utbetalar ersättning till försäkringstagare för fordringar som inte har betalats, inklusive mervärdesskatt - Nationell lagstiftning enligt vilken denna försäkringsgivare, i egenskap av rättslig efterträdare, nekas nedsättning av beskattningsunderlaget - Principen om skatteneutralitet - Effektivitetsprincipen)

(2023/C 112/05)

Rättegångsspråk: ungerska

Hänskjutande domstol

Fővárosi Törvényszék

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Euler Hermes SA Magyarországi Fióktelepe

Motpart: Nemzeti Adó- és Vámhivatal Fellebbviteli Igazgatósága

Domslut

Artikel 90.1 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt, i dess lydelse enligt rådets direktiv 2010/45/EU av den 13 juli 2010, och principen om skatteneutralitet

ska tolkas enligt följande:

De utgör inte hinder för en medlemsstats lagstiftning enligt vilken den nedsättning av beskattningsunderlaget vid utebliven betalning som föreskrivs i denna bestämmelse inte tillämpas på en försäkringsgivare som, inom ramen för ett avtal om försäkring av kundfordringar, som ersättning för en utebliven betalning, betalar försäkringstagaren en del av beskattningsunderlaget för den aktuella beskattningsbara transaktionen, inklusive mervärdesskatt, trots att denna del av fordran och alla rättigheter som är knutna till den enligt avtalet har överlåtits till denna försäkringsgivare.

(1) EUT C 471, 22.11.2021.

27.3.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/5

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 9 februari 2023 (begäran om förhandsavgörande från Oberster Gerichtshof – Österrike) – UniCredit Bank Austria AG mot Verein für Konsumenteninformation

(Mål C-555/21, (1) UniCredit Bank Austria)

(Begäran om förhandsavgörande - Konsumentskydd - Direktiv 2014/17/EU - Konsumentkreditavtal som avser bostadsfastighet - Artikel 25.1 - Förtidsbetalning - Konsumentens rätt till en nedsättning av den sammanlagda kreditkostnaden, där nedsättningen ska utgöras av räntan och kostnaderna under avtalets återstående löptid - Artikel 4 led 13 - Begreppet ”konsumentens sammanlagda kreditkostnad” - Kostnader som är oberoende av avtalets löptid)

(2023/C 112/06)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Oberster Gerichtshof

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: UniCredit Bank Austria AG

Motpart: Verein für Konsumenteninformation

Domslut

Artikel 25.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/17/ЕU av den 4 februari 2014 om konsumentkreditavtal som avser bostadsfastighet och om ändring av direktiven 2008/48/EG och 2013/36/EU och förordning (EU) nr 1093/2010

ska tolkas så,

att den inte utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken konsumentens rätt till nedsättning av den sammanlagda kreditkostnaden vid förtidsbetalning av krediten, endast innefattar ränta och kostnader som är beroende av kreditens löptid.

(1) EUT C 513, 20.12.2021.

27.3.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/6

Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 9 februari 2023 (begäran om förhandsavgörande från du Bundesarbeitsgericht – Tyskland) – ZS mot Zweckverband ”Kommunale Informationsverarbeitung Sachsen” KISA, Körperschaft des öffentlichen Rechts

(Mål C-560/21 (1), KISA)

(2023/C 112/07)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesarbeitsgericht

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: ZS

Motpart:”Zweckverband Kommunale Informationsverarbeitung Sachsen” KISA, Körperschaft des öffentlichen Rechts

Domslut

(1) EUT C 37 av den 24.01.2022

27.3.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/6

Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 9 februari 2023 (begäran om förhandsavgörande från Finanzgericht Bremen – Tyskland) – LB GmbH. mot Hauptzollamt D

(Mål C-635/21 (1), LB GmbH (Air loungers))

(Begäran om förhandsavgörande - Tullunion - Gemensamma tulltaxan - Kombinerade nomenklaturen - Tullklassificering - Nummer 9401 - Omfattning - Uppblåsbara soffor (air loungers))

(2023/C 112/08)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Finanzgericht Bremen

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: LB GmbH.

Motpart: Hauptzollamt D

Domslut

Nummer 9401 i Kombinerade nomenklaturen, som återfinns i bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan, i dess lydelse enligt kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/1821 av den 6 oktober 2016 ska tolkas så, att det inte omfattar en typ av uppblåsbar soffa, bestående av en inre tunnel av plast och ett ytterskikt i textil.

(1) EUT C 64, 7.2.2022

27.3.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/7

Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 9 februari 2023 (begäran om förhandsavgörande från Augstākā tiesa (Senāts) – Lettland) – ”Druvnieks” SIA

(Mål C-668/21 (1), Druvnieks)

(Begäran om förhandsavgörande - Jordbruk - Gemensam jordbrukspolitik - Stöd till landsbygdsutveckling - Gemensamma regler - Förordning (EU) nr 1306/2013 - Artikel 60 - Bestämmelse om kringgående - Begreppet ”förutsättningar som skapats på ett konstlat sätt” - Avslag på en ansökan om stöd med hänsyn till situationen för ett företag tillhörande samma ägare som det företag som ansökt om stödet i fråga)

(2023/C 112/09)

Rättegångsspråk: lettiska

Hänskjutande domstol

Augstākā tiesa (Senāts)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande:”Druvnieks” SIA

Ytterligare deltagare i rättegången: Lauku atbalsta dienests

Domslut

Artikel 60 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 av den 17 december 2013 om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 352/78, (EG) nr 165/94, (EG) nr 2799/98, (EG) nr 814/2000, (EG) nr 1290/2005 och (EG) nr 485/2008,

ska tolkas så,

att begreppet ”förutsättningar som skapats på ett konstlat sätt” i den artikeln kan omfatta en situation där ett företag har ansökt om stöd från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) och inte det sökande företaget självt utan ett annat företag med samma ägare, vars jordbruksverksamhet det förstnämnda företaget har övertagit, uppfyller villkoren för att ansökan ska avslås enligt nationell rätt, om det framgår av samtliga objektiva omständigheter att trots att de villkor som föreskrivs i förordningen formellt sett är uppfyllda uppnås inte målsättningarna med sektorslagstiftningen inom jordbruket, och det är styrkt att det funnits en avsikt att utverka en förmån enligt det unionsrättsliga regelverket genom att på ett konstlat sätt skapa förutsättningar härför.

2)	Artikel 60 i förordning nr 1306/2013 ska tolkas så, att den kan tillämpas trots att ingen administrativ sanktion har ålagts företaget som ansökt om stöd eller dess ägare.

(1) EUT C 37, 24.1.2022.

27.3.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/8

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 7 februari 2023 (begäran om förhandsavgörande från Conseil d'État – Frankrike) – Confédération paysanne m.fl. mot Premier ministre, Ministre de l'Agriculture et de l'Alimentation

(Mål C-688/21) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Miljö - Avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer - Direktiv 2001/18/EG - Artikel 3.1 - Led 1 i bilaga I B - Tillämpningsområde - Undantag - Metoder för genetisk modifiering vilka på vedertaget sätt har använts och under en längre tid inte har visat sig medföra säkerhetsproblem - Slumpmässig mutagenes in vitro)

(2023/C 112/10)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Conseil d'État

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Confédération paysanne, Réseau Semences Paysannes, Les Amis de la Terre France, Collectif Vigilance OGM et Pesticides 16, Vigilance OG2M, CSFV 49, OGM: dangers, Vigilance OGM 33, Fédération Nature et Progrès

Motparter: Premier ministre, Ministre de l'Agriculture et de l'Alimentation

Intervenient: Fédération française des producteurs d’oléagineux et de protéagineux

Domslut

Artikel 3.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/18/EG av den 12 mars 2001 om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön och om upphävande av rådets direktiv 90/220/EEG, jämförd med led 1 i direktivets bilaga I B och mot bakgrund av skäl 17 i direktivet,

ska tolkas så,

att organismer som framställts med hjälp av en metod för mutagenes som innebär att det sätt på vilket det mutagena ämnet modifierar den berörda organismens genetiska material är detsamma som vid en metod för mutagenes vilken på vedertaget sätt har använts i ett antal tillämpningar, och vilken under en längre tid inte har visat sig medföra säkerhetsproblem, men som skiljer sig från nämnda andra metod för mutagenes genom andra särdrag, omfattas i princip inte av det undantag som föreskrivs i den bestämmelsen, förutsatt att det fastställs att dessa särdrag kan leda till genetiska modifikationer av den berörda organismens genetiska material som till sin art eller utvecklingstakt skiljer sig från dem som framställs genom tillämpning av den nämnda andra metoden för mutagenes. De effekter som utmärker odling in vitro motiverar emellertid inte i sig att detta undantag inte ska anses gälla organismer som erhållits genom tillämpning in vitro av en metod för mutagenes vilken på vedertaget sätt har använts i ett antal tillämpningar in vivo, och vilken under en längre tid inte har visat sig medföra säkerhetsproblem med avseende på dessa tillämpningar.

(1) EUT C 37, 21.01.2022.)

27.3.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/9

Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 9 februari 2023 – Évariste Boshab mot Europeiska unionens råd

(Mål C-708/21 P) (1)

(Överklagande - Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik - Restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter mot bakgrund av situationen i Demokratiska republiken Kongo - Förordning (EG) nr 1183/2005 - Artikel 2b och artikel 9.2 - Beslut 2010/788/Gusp - Artikel 3.2 och artikel 9.2 - Beslut att låta klaganden kvarstå i förteckningarna över de personer och enheter som omfattas av dessa åtgärder - Beslut (Gusp) 2019/2109 - Genomförandeförordning(EU) 2019/2101)

(2023/C 112/11)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Évariste Boshab (ombud: advokaterna T. Bontinck, P. De Wolf, A. Guillerme och T. Payan)

Övrig part i målet: Europeiska unionens råd (ombud: M.-C. Cadilhac och S. Lejeune)

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Évariste Boshab ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som har uppkommit för Europeiska unionens råd.

(1) EUT C 51, 31.1.2022)

27.3.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/9

Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 9 februari 2023 (begäran om förhandsavgörande från Bundesfinanzhof – Tyskland) – A mot Finanzamt X

(Mål C-713/21 (1), Finanzamt X (Tjänster som tillhandahålls av innehavaren av ett träningsstall)

(Begäran om förhandsavgörande - Gemensamt system för mervärdesskatt - Direktiv 2006/112/EG - Artikel 2.1 c - Begreppet ”tillhandahållande av tjänster mot ersättning” - Enhetlig tjänst bestående i att inhysa och träna hästar samt att tävla med dessa hästar - Ersättning som består i överlåtelse av rätten till hälften av de prispengar som hästägaren erhåller vid framgångsrikt tävlingsdeltagande)

(2023/C 112/12)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesfinanzhof

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: A

Motpart: Finanzamt X

Domslut

Artikel 2.1 c i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt

ska tolkas enligt följande:

Det utgör en enhetlig tjänst mot betalning, i den mening som avses i denna bestämmelse, när innehavaren av ett träningsstall för tävlingshästar tillhandahåller en enhetlig tjänst som består i att inhysa och träna hästar samt att tävla med dessa hästar, när hästägaren betalar för denna tjänst genom att överlåta rätten till hälften av de prispengar som denne erhåller vid framgångsrikt tävlingsdeltagande.

(1) EUT C 119, 14.03.2022.

27.3.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/10

Domstolens dom (nionde avdelningen) av den 9 februari 2023 (begäran om förhandsavgörande från Retten i Esbjerg – Danmark) – Skatteministeriet Departementet mot Global Gravity ApS

(Mål C-788/21, (1) Global Gravity)

(Begäran om förhandsavgörande - Tullunion - Gemensamma tulltaxan - Klassificering av varor - Kombinerade nomenklaturen - Undernumren 7616 99 90 och 8609 00 90 - Tubular Transport Running System (TubeLock) - Begreppet ”container”)

(2023/C 112/13)

Rättegångsspråk: danska

Hänskjutande domstol

Retten i Esbjerg

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Skatteministeriet Departementet

Motpart: Global Gravity ApS

Domslut

Undernummer 8609 00 90 i Kombinerade Nomenklaturen i bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan, i dess lydelse enligt kommissionens genomförandeförordning (EU) 1001/2013 av den 4 oktober 2013,

ska tolkas så,

att det inte omfattar ett system för transport av rör som består av ett antal par av rörhållare av aluminium, mellan vilka de rör som ska transporteras placeras lodrätt, och varje par av rörhållare är sammankopplade med två stödstänger försedda med öglor, varpå rör placeras ovanpå till dess att den önskade mängden rör har packats och, när rören är färdigpackade, stålkedjor fästs på de stödstänger som finns i vart och ett av de fyra hörnen (genom öglorna) för att underlätta att hela systemet håller ihop. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva om anordningen i fråga är av detta slag.

(1) EUT C 109, 7.3.2022

27.3.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/11

Domstolens dom (tionde avdelningen) av den 9 februari 2023 (begäran om förhandsavgörande från Tribunale Amministrativo Regionale per la Lombardia – Italien) – VZ mot CA

(Mål C-53/22) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Prövningsförfaranden på området för offentlig upphandling av varor och bygg- och anläggningsarbeten - Direktiv 89/665/EEG - Artikel 1.3 - Berättigat intresse av att få saken prövad - Tillgång till prövningsförfaranden - Konstaterat allvarligt fel i yrkesutövningen på grund av ett konkurrensbegränsande samarbete (avtal) - En annan ekonomisk aktör har uteslutits definitivt från den aktuella upphandlingen på grund av att aktören inte ansetts uppfylla de angivna minimikraven)

(2023/C 112/14)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Tribunale Amministrativo Regionale per la Lombardia

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: VZ

Motpart: CA

Ytterligare deltagare i rättegången: RT, BO, Regione Lombardia, Regione Liguria

Domslut

Artikel 1.3 i rådets direktiv 89/665/EEG av den 21 december 1989 om samordning av lagar och andra författningar för prövning av offentlig upphandling av varor och bygg- och anläggningsarbeten, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EG av den 26 februari 2014,

ska tolkas på så sätt att

den inte utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning som innebär att i ett fall där en ekonomisk aktör varit förhindrad att delta i en upphandling på grund av att denne inte uppfyllde ett av de villkor för deltagande i upphandlingen som angavs i upphandlingsmeddelandet och genom ett lagakraftvunnet avgörande har fått avslag på sin ansökan om överprövning avseende lagenligheten av nämnda villkor, så saknar denna aktör möjlighet att ansöka om överprövning av den upphandlande myndighetens beslut att inte upphäva tilldelningsbeslutet i upphandlingen efter det att det genom ett domstolsavgörande slagits fast att både den vinnande anbudsgivaren och samtliga övriga anbudsgivare deltagit i ett konkurrensrättsstridigt avtal inom samma område som det som upphandlingen avser.

(1) EUT C 148, 4.04.2022.

27.3.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/12

Domstolens beslut (åttonde avdelningen) av den 22 december 2022 – Europeiska kommissionen (C-341/21 P) mot KM, Europaparlamentet och Europeiska unionens råd (C-357/21 P) mot KM, Europeiska kommissionen, Europaparlamentet

(Förenade målen C-341/21 P och C-357/21 P) (1)

(Överklagande - Artikel 182 i domstolens rättegångsregler - Personalmål - Pension - Tjänsteföreskrifterna för tjänstemännen i Europeiska unionen - Artikel 20 i bilaga VIII - Beviljande av efterlevandepension - Efterlevande maken till en tidigare tjänsteman som uppbar avgångspension - Äktenskap som ingåtts efter det att tjänstemannen lämnat sin tjänst - Villkor att äktenskapet ska ha varat i minst fem år vid tjänstemannens bortgång - Artikel 18 i bilaga VIII - Äktenskap som ingåtts innan tjänstemannen lämnade sin tjänst - Villkor som innebär att äktenskapet endast måste ha varat i minst ett år - Invändning om rättstridighet avseende artikel 20 i bilaga VIII - Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna - Artikel 20 - Principen om likabehandling - Artikel 21.1 - Principen om förbud mot diskriminering på grund av ålder - Artikel 52.1 - Det föreligger inte någon godtycklig eller uppenbart olämplig uppdelning med hänsyn till det syfte som unionslagstiftaren eftersträvar)

(2023/C 112/15)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

(Mål C-341/21 P)

Klagande: Europeiska kommissionen (ombud: T. S. Bohr och B. Mongin)

Övriga parter i målet: KM (ombud: M. Müller-Trawinski, Rechtsanwalt), Europarlamentet (ombud: J. Van Pottelberge), Europeiska unionens råd (ombud: M. Alver och M. Bauer)

(Mål C-357/21 P)

Klagande: Europeiska unionens råd (ombud: M. Alver och M. Bauer)

Övriga parter i målet: KM (ombud: M. Müller-Trawinski, Rechtsanwalt), Europeiska kommissionen (ombud: T. S. Bohr och B. Mongin), Europaparlamentet (ombud: J. Van Pottelberge)

Avgörande

1)	Den dom som meddelades av Europeiska unionens tribunal den 24 mars 2021, KM/kommissionen (T-374/20, ej publicerad, EU:T:2021:162), upphävs.

2)	KM:s talan i mål T-374/20 ogillas.

3)	KM ska förutom att bära sina egna rättegångskostnader ersätta de kostnader som uppkommit för Europeiska kommissionen och Europeiska unionens råd, såväl i mål T-374/20 som i målen C-341/21 P och C-357/21 P.

4)	Europaparlamentet ska bära sina rättegångskostnader i mål T-374/20.

(1) EUT C 303, 8.8.2022.

EUT C 310, 2.8.2021.

27.3.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/13

Domstolens beslut (åttonde avdelningen) den 22 december 2022– Jean-François Jalkh mot Europaparlamentet

(Mål C-82/22 P) (1)

(Överklagande - Artikel 181 i domstolens rättegångsregler - Institutionell rätt - Europaparlamentsledamot - Protokoll (nr 7) om Europeiska unionens immunitet och privilegier - Artikel 9 tredje stycket - Beslut att upphäva den parlamentariska immuniteten - Uppenbart att överklagandet delvis inte kan tas upp till prövning och delvis är ogrundat)

(2023/C 112/16)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Jean-François Jalkh (ombud: F. Wagner, avocat)

Övrig part i målet: Europaparlamentet (ombud: A. Dumbrăvan och N. Lorenz)

Avgörande

1)	Överklagandet avvisas delvis, i den del det uppenbart inte kan tas upp till prövning, och ogillas i övrigt, i den del det uppenbart är ogrundat.

2)	Jean-François Jalkh ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europaparlamentets rättegångskostnader.

(1) EUT C 138, 28.3.2022.

27.3.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/14

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal Superior de Justicia del País Vasco (Spanien) den 14 oktober 2022 – XXX mot Randstad Empleo SA, Serveo Servicios SA, Axa Seguros Generales SA de Seguros y Reaseguros

(Mål C-649/22)

(2023/C 112/18)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Tribunal Superior de Justicia del País Vasco

Parter i det nationella målet

Klagande: XXX

Motparter: Randstad Empleo SA, Serveo Servicios SA, Axa Seguros Generales SA de Seguros y Reaseguros

Tolkningsfråga

Ska artiklarna 20 och 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 2 FEU och artiklarna 3 f och 5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/104/EG (1) tolkas så, att de utgör hinder för en tolkning i rättspraxis av spansk lag enligt vilken begreppet ”grundläggande arbets- och anställningsvillkor” inte omfattar ersättning till en arbetstagare som hyrts ut av ett bemanningsföretag och vars anställningsavtal har upphört att gälla när han förklarats ha total och bestående arbetsoförmåga efter att ha drabbats av en arbetsplatsolycka vid det kundföretag där han arbetat?

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/104/EG av den 19 november 2008 om arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag (EUT L 327, 2008, s. 9).

27.3.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/14

Begäran om förhandsavgörande framställd av Juzgado de lo Social no 1 de Sevilla (Spanien) den 27 oktober 2022 – CCC mot Tesorería General de la Seguridad Social (TGSS), Instituto Nacional de la Seguridad Social (INSS)

(Mål C-673/22)

(2023/C 112/19)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Juzgado de lo Social no1 de Sevilla

Parter i det nationella målet

Sökande: CCC

Svarande: Tesorería General de la Seguridad Social (TGSS), Instituto Nacional de la Seguridad Social (INSS)

Tolkningsfrågor

Juzgado de lo Social número uno de Sevilla beslutar följande:

En begäran om föhandsavgörande tillställs Europeiska unionens domstol med stöd av artikel 267 TFUE beträffande tolkningen av artikel 5 och skäl 37 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1158 av den 20 juni 2019 om balans mellan arbete och privatliv för föräldrar och anhörigvårdare och om upphävande av rådets direktiv 2010/18/EU (1):

Är den spanska lagstiftarens underlåtenhet att i artikel 48.2 i Texto Refundido de la Ley del Estatuto de los Trabajadores (den omarbetade lydelsen av lagen om arbetstagare) och i artiklarna 177, 178 och 179 i Texto Refundido de la Ley General de la Seguridad Social (konsoliderad version av den allmänna socialförsäkringslagen) införa bestämmelser genom vilka det beaktas att en familj med en ensamstående förälder, när det gäller balansen mellan arbete och privatliv med avseende på perioden av vård av ett nyfött barn, har särskilda behov i jämförelse med när ett barn föds i en familj med två föräldrar, varvid båda föräldrarna kan förvänta sig att få rätt till betald ledighet om de båda två uppfyller kraven för att beviljas ersättning från socialförsäkringen, förenlig med direktivet, som föreskriver att det särskilt ska beaktas bland annat om barn föds i en familj med en ensamstående förälder, vad gäller fastställandet av villkoren för rätten till föräldraledighet och de särskilda formerna för denna ledighet?

Ska villkoren för att beviljas ledighet från arbetet vid ett barns födelse, villkoren för att få rätt till ekonomisk ersättning från socialförsäkringen och systemet för att komma i åtnjutande av föräldraledighet och, i synnerhet, av en eventuell förlängning av föräldraledigheten på grund av att det inte finns någon annan förälder än den biologiska modern som kan vårda barnet, i avsaknad av särskilda bestämmelser av den spanska lagstiftaren, tolkas flexibelt mot bakgrund av unionsrätten?

(1) EUT L 188, 2019, s. 79–93

27.3.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/15

Begäran om förhandsavgörande framställd av Audiencia Provincial de Alicante (Spanien) den 7 november 2022 – Julieta och Rogelio mot Agencia Estatal de la Administración Tributaria

(Mål C-687/22)

(2023/C 112/20)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Audiencia Provincial de Alicante

Parter i det nationella målet

Klagande: Julieta och Rogelio

Motpart: Agencia Estatal de la Administración Tributaria

Tolkningsfrågor

Är det möjligt att tillämpa principen om att nationell rätt ska ges en tolkning som innebär att den överensstämmer med unionsrätten, med avseende på artikel 23.4 i direktivet (1), när de faktiska omständigheterna (såsom i förevarande fall, med hänsyn till tidpunkten för ansökan om skuldavskrivning) hänför sig till perioden mellan direktivets ikraftträdande och sista dagen för införlivande, och den tillämpliga nationella lagstiftningen (den omarbetade insolvenslagen i dess lydelse enligt kungligt lagstiftningsdekret 1/20) inte är den som införlivar direktivet (lag 16/22)?

Är en nationell lagstiftning, såsom den spanska lagstiftningen som den följer av den omarbetade insolvenslagen (i dess lydelse enligt kungligt lagstiftningsdekret 1/2020), som inte anger några som helst skäl till att offentligrättsliga fordringar utesluts från möjligheten till avskrivning av obetalda skulder förenlig med artikel 23.4 i direktivet? Äventyras eller hotas genomförandet av de mål som eftersträvas med direktivet genom sådan lagstiftning, genom att avskrivning av offentligrättsliga fordringar utesluts genom denna lagstiftning och det inte anges några giltiga skäl för detta?

Innehåller artikel 23.4 i direktivet en uttömmande och sluten uppräkning av de kategorier av fordringar som kan undantas från skuldavskrivning, eller är denna uppräkning tvärtom endast exemplifierande, och står det den nationella lagstiftaren helt fritt att fastställa de kategorier av fordringar som kan undantas enligt vad den finner lämpligt, förutsatt att detta är vederbörligen motiverat i enlighet med den nationella lagstiftningen?

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1023 av den 20 juni 2019 om ramverk för förebyggande rekonstruktion, om skuldavskrivning och näringsförbud och om åtgärder för att göra förfaranden rörande rekonstruktion, insolvens och skuldavskrivning effektivare samt om ändring av direktiv (EU) 2017/1132 (Rekonstruktions- och insolvensdirektiv) – EUT L 172, 2019, s. 18.

27.3.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/16

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal Supremo (Spanien) den 16 november 2022 – Asociación Española de Productores de Vacuno de Carne – ASOPROVAC mot Administración General del Estado

(Mål C-708/22)

(2023/C 112/23)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Tribunal Supremo

Parter i det nationella målet

Klagande: Asociación Española de Productores de Vacuno de Carne – ASOPROVAC

Motpart: Administración General del Estado

Tolkningsfrågor

Ska artiklarna 4 och 32.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1307/2013 (1) av den 17 december 2013 och artikel 60 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 (2) av den 17 december 2013 tolkas så, att de utgör hinder för en nationell lagstiftning som kungligt dekret 41/2021, i vilket det för att förhindra att konstlade förutsättningar skapas för att stöd för offentligt ägd permanent gräsmark som används gemensamt ska beviljas stödmottagare som inte använder marken, föreskrivs att betning bara får ske med djur från det egna jordbruksföretaget?

Ska artikel 60 i förordning (EU) nr 1306/2013, vilken rör skapande av konstlade förutsättningar för att beviljas stöd, tolkas så, att den utgör hinder för en nationell lagstiftning som kungligt dekret 41/2021, enligt vilket konstlade förutsättningar för att få tillgång till stöd presumeras ha skapats i de fall där jordbruksverksamheten i form av bete på offentligt ägd permanent gräsmark som används gemensamt sker med djur som inte kommer från stödsökandens eget jordbruksföretag?

Ska artikel 4.1.c i förordning (EU) nr 1307/2013 tolkas så, att den utgör hinder för en nationell lagstiftning som kungligt dekret 1075/2014 av den 19 december 2014, i vilket det föreskrivs att bete på jordbruksarealer inte kan anses utgöra en verksamhet genom vilken dessa arealer hålls i ett skick som gör dem lämpliga för bete?

Ska artikel 4.1 c i förordning (EU) nr 1307/2013 tolkas så, att den utgör hinder för en nationell lagstiftning som kungligt dekret 1075/2014 av den 19 december 2014, i vilket det föreskrivs att den som bara innehar en icke-exklusiv betesrätt på mark som den inte äger och som överlåter denna rätt till någon annan för att denne ska använda marken för att utfordra sina djur, inte anses bedriva en sådan jordbruksverksamhet som avses i led i) i artikel 4.1 c?

Ska punkterna 1.b och 1.c i artikel 4 i förordning (EU) nr 1307/2013 tolkas så, att de utgör hinder för en nationell lagstiftning som kungligt dekret 1075/2014 av den 19 december 2014, i vilket det föreskrivs att den som bara innehar en icke-exklusiv betesrätt på gemensamt använd mark som den inte äger, inte kan anses vara förvaltare av den betesmark som betesrätten avser vad beträffar verksamheten att hålla dessa jordbruksarealer i ett skick som gör dem lämpliga för bete?

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1307/2013 av den 17 december 2013 om regler för direktstöd för jordbrukare inom de stödordningar som ingår i den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 637/2008 och rådets förordning (EG) 73/2009 (EUT L 347, 2013, s. 608)

(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 av den 17 december 2013 om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 352/78, (EG) nr 165/94, (EG) nr 2799/98, (EG) nr 814/2000, (EG) nr 1290/2005 och (EG) nr 485/2008 (EUT L 347, 2013, s. 549)

27.3.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/17

Överklagande ingett den 24 november 2022 av Europeiska kommissionen av den dom som tribunalen (sjätte avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 14 september 2022 i förenade målen T-371/20 och T-554/20 Pollinis France mot kommissionen

(Mål C-726/22 P)

(2023/C 112/24)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Europeiska kommissionen (ombud: S. Delaude, C. Ehrbar, G. Gattinara)

Övrig part i målet: Pollinis France

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva den överklagade domen,

—	förplikta Pollinis France att ersätta rättegångskostnaderna i målen T-371/20 och T-554/20 samt i förevarande mål om överklagande.

Grunder och huvudargument

Europeiska kommissionen gör gällande två grunder till stöd för sitt överklagande.

Tribunalen har gjort en felaktig tolkning av begreppet ”en fråga där institutionen inte fattat något beslut” i artikel 4.3 första stycket i förordning nr 1049/2001.

Tribunalen har tillämpat begreppet ”en fråga där institutionen inte fattat något beslut” på ett felaktigt sätt genom att ha begränsat tillämpningen av artikel 4.3 första stycket i förordning nr 1049/2001 till frågor som institutionen har att avgöra eller som den inom kort ska avgöra.

Tribunalen har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning vid bedömningen av om ”ett utlämnande av de begärda handlingarna allvarligt skulle undergräva beslutsförfarandet” i den mening som avses i artikel 4.3 första stycket i förordning nr 1049/2001. Det andra yrkandet är uppdelat i två delar.

För det första har tribunalen ersatt besluten med sin egen tolkning och har fört ett motstridigt resonemang.

För det andra har tribunalen felaktigt bortsett från Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter samt kommittéernas standardregler vid bedömningen av om ”ett utlämnande av de begärda handlingarna allvarligt skulle undergräva beslutsförfarandet”.

Därutöver har inte lämpliga rättsliga kriterier tillämpats vid bedömningen av de relevanta omständigheterna och tribunalen har inte heller gjort en bedömning av de relevanta omständigheterna mot bakgrund av den samlade bevisningen.

27.3.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/18

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal de première instance de Liège (Belgien) den 2 december 2022 – Casino de Spa SA m.fl.

(Mål C-741/22)

(2023/C 112/25)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Tribunal de première instance de Liège

Parter i det nationella målet

Klagande: Casino de Spa SA m.fl.

Motpart: État belge (SPF Finances)

Tolkningsfrågor

Ska artikel 135.1 i) i rådets direktiv 2006/112 av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt och neutralitetsprincipen tolkas så, att de utgör hinder för en skillnad i behandling i en medlemsstat mellan lotterier online som erbjuds av Loterie Nationale, som är en offentlig inrättning, vilka är undantagna från mervärdesskatt, och andra hasardspel online som erbjuds av privata näringsidkare, vilka är föremål för mervärdesskatt, under antagandet att det rör sig om jämförbara tjänster?

Ska den nationella domstolen – för att inom ramen för föregående fråga avgöra om det rör sig om två jämförbara kategorier som konkurrerar med varandra och som ska behandlas lika i mervärdesskattehänseende eller om det rör sig om olika kategorier som därför kan behandlas olika – enbart ta hänsyn till huruvida de båda formerna av spel konkurrerar med varandra ur genomsnittskonsumentens synvinkel, i den meningen att tjänster är jämförbara när de har liknande egenskaper och fyller samma behov hos konsumenten, vilket ska avgöras på grundval av om de används på ett jämförbart sätt, och när de skillnader som finns inte har något betydande inflytande på genomsnittskonsumentens beslut att välja den ena eller den andra tjänsten (ersättningskriteriet), eller måste den nationella domstolen ta hänsyn till andra kriterier, såsom att medlemsstaten har ett utrymme att skönsmässigt undanta vissa kategorier av spel från skatteplikt medan andra kategorier är föremål för mervärdesskatt, att lotterier tillhör en annan kategori av spel som anges i artikel 135.1 i) i mervärdesskattedirektivet, att olika lagbestämmelser tillämpas på Loterie Nationale och på andra hasardspel, att tillsynsmyndigheterna för de båda kategorierna är olika samt att den lagstiftning som är tillämplig på Loterie Nationale eftersträvar samhälleliga mål och målet att skydda spelarna?

Ska principen om lojalt samarbete som anges artikel 4.3 i fördraget om Europeiska unionen, jämförd med artikel 267 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, bestämmelserna i rådets direktiv 2006/112 av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt och, i förekommande fall, effektivitetsprincipen, tolkas så att den möjliggör för en medlemsstats författningsdomstol att – på eget initiativ och utan att begära förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF – med stöd av en bestämmelse i nationell rätt, i förevarande fall artikel 8 i speciallagen av den 6 januari 1989 om Författningsdomstolen, bibehålla verkningarna bakåt i tiden av nationella bestämmelser om mervärdesskatt, vilka har bedömts strida mot den nationella konstitutionen och av detta skäl har upphävts, och vilkas oförenlighet med unionsrätten också har åberopats till stöd för talan om upphävande vid den nationella domstolen, utan att denna invändning emellertid prövades av nämnda domstol, genom att allmänt grunda sig på ”de budgetmässiga och administrativa svårigheter som återbetalning av redan betald skatt skulle orsaka”, varigenom beskattningsbara personer helt berövas rätten till återbetalning av mervärdesskatt som uppburits i strid med unionsrätten?

För det fall föregående fråga ska besvaras nekande, innebär då samma bestämmelser och principer, tolkade mot bakgrund av bland annat domen av den 10 april 2008, Marks & Spencer, C-309/06, enligt vilken de allmänna gemenskapsrättsliga principerna, däribland principen om skatteneutralitet, ger en näringsidkare som har utfört leveranser eller tjänster rätt att återfå de belopp som felaktigt tagits ut i skatt på leveranserna eller tjänsterna (dom av den 10 april 2008, Marks & Spencer, C-309/06), att den berörda medlemsstaten måste återbetala den mervärdesskatt som har uppburits i strid med unionsrätten till de beskattningsbara personerna, när detta såsom i förevarande fall följer av en dom som EU-domstolen senare meddelar som svar på tolkningsfrågor och i vilken den bekräftar, för det första, att de upphävda nationella bestämmelserna inte var förenliga med rådets direktiv 2006/112 av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt och, för det andra, att Författningsdomstolens beslut att bibehålla verkningarna bakåt i tiden av de bestämmelser som den upphävde inte är förenligt med unionsrätten?

Har den skillnad i behandling mellan, å ena sidan, lotterier (fysiska och online) och, å andra sidan, andra spel och vadslagning online som infördes genom artiklarna 29, 30, 31, 32, 33 och 34 i ramlagen av den 1 juli 2016, vilka upphävdes genom Författningsdomstolens dom nr 34/2018 av den 22 mars 2018, men vilkas verkningar bibehölls efter det datumet vad gällde skatt som redan hade betalats för perioden från den 1 juli 2016 till den 21 maj 201[8], gett upphov till en selektiv fördel för näringsidkare som erbjuder dessa lotterier, och således ett stöd som beviljats av den belgiska staten eller med hjälp av medel från den belgiska staten och som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag, vilket är oförenligt med den inre marknaden i den mening som avses i artikel 107 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt?

För det fall föregående fråga ska besvaras jakande, innebär då medlemsstatens skyldighet att säkerställa rättigheterna för de enskilda som påverkas av det olagligt beviljade stödet, såsom den följer av bland annat domen av den 5 oktober 2006, Transalpine Ölleitung in Österreich, C-368/04, principen om lojalt samarbete och de allmänna gemenskapsrättsliga principerna, inbegripet principen om skatteneutralitet, vilka ger den näringsidkare som har utfört leveranserna eller tjänsterna rätt att återfå de belopp som felaktigt tagits ut i skatt på leveranserna eller tjänsterna (dom av den 10 april 2008, Marks & Spencer, C-309/06), att beskattningsbara personer som har fakturerat mervärdesskatt har möjlighet att på grundval av det olagliga statliga stödet återfå ett belopp motsvarande den betalda skatten i form av skadeersättning jämte ränta för skada som lidits?

27.3.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/20

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunale ordinario di Bergamo (Italien) den 7 december 2022 – KH mot Istituto nazionale della previdenza sociale (INPS)

(Mål C-747/22)

(2023/C 112/26)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Tribunale ordinario di Bergamo

Parter i det nationella målet

Klagande: KH

Motpart: Istituto nazionale della previdenza sociale (INPS)

Tolkningsfråga

Ska artiklarna 29 och 26 i direktiv 2011/95 (1) tolkas på så sätt att de utgör hinder för nationella bestämmelser som de som följer av artikel 2.1 a i lagdekret nr 4/2019 där det föreskrivs att personer för att ha rätt till en förmån som är avsedd att bekämpa fattigdom, att underlätta tillträde till arbetsmarknaden och att främja social integration såsom ”medborgarlön” ska ha varit bosatta i landet i tio år, varav sammanhängande de senaste två åren före ansökan?

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU av den 13 december 2011 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet (omarbetning) (EUT L 337, 2011, s. 9).

27.3.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/20

Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesverwaltungsgericht (Tyskland) den 15 december 2022 – Bayerische Ärzteversorgung, Bayerische Architektenversorgung, Bayerische Apothekerversorgung, Bayerische Rechtsanwalts- und Steuerberaterversorgung, Bayerische Ingenieurversorgung-Bau m. Psychotherapeutenversorgung mot Deutsche Bundesbank

(Mål C-758/22, Bayerische Ärzteversorgung m.fl.)

(2023/C 112/27)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesverwaltungsgericht

Parter i det nationella målet

Klagande: Bayerische Ärzteversorgung, Bayerische Architektenversorgung, Bayerische Apothekerversorgung, Bayerische Rechtsanwalts- und Steuerberaterversorgung, Bayerische Ingenieurversorgung-Bau m. Psychotherapeutenversorgung

Motpart: Deutsche Bundesbank

Tolkningsfrågor

Frågor om tolkningen av förordning (EU) 2018/231 och (EU) nr 549/2013: (1)

a)	Krävs det enligt punkt 3.19 första stycket b i bilaga A till ENS att det står alla konsumenter av produkter som producenten erbjuder fritt att välja om de vill köpa eller inte, och de gör sina val utifrån det begärda priset? För det fall denna fråga besvaras nekande:

I de fall där den stora majoriteten av dessa konsumenter, utan att ha en sådan valfrihet, erhåller produkter från producenten som uppgår till mer än hälften av dess produktionsvärde på grund av det lagstadgade kravet på obligatorisk anslutning och betalning av obligatoriska avgifter till det belopp som producenten har fastställt, räcker det då, för att kraven i bestämmelsen ska anses vara uppfyllda, att en minoritet har haft möjlighet att ansluta sig till producenten frivilligt och har utnyttjat denna möjlighet, för att erhålla produkterna genom att betala samma avgifter som de personer för vilka anslutningen är obligatorisk?

Ska marknadsverksamhet till ekonomiskt signifikanta priser i den mening som avses punkterna 3.17-3.19 i bilaga A till ENS alltid anses föreligga när det 50 %-kriterium som fastställs i punkt 3.19 tredje stycket, tredje och fjärde meningen i bilaga A till ENS, nämligen att försäljningen under flera år i rad ska täcka minst 50 procent av kostnaderna, är uppfyllt, eller ska detta kriterium inte tolkas som ett tillräckligt villkor, utan som ett nödvändigt villkor som ska läggas till de båda villkor som anges i punkt 3.19 första stycket andra meningen a och b i bilaga A till ENS?

3.	Ska vid bedömningen av huruvida institutionella enheter är marknadsproducenter i den mening som avses i punkt 3.24 i bilaga A till ENS, utöver punkterna 3.17, 3.19 och 3.26 i bilaga A, hänsyn även tas till de ytterligare kraven i punkt 1.37 andra stycket i bilaga A till ENS?

a)	Förutsätter punkt 2.107 i bilaga A till ENS, för att en institutionell enhet ska kunna klassificeras i delsektor S.129, med nödvändighet att alla dess förmåner utges till samtliga förmånstagare på grundval av avtal? Om så är fallet:

Är kravet på att förmånen ska grunda sig på avtal i denna mening redan uppfyllt när den obligatoriska anslutningen och de obligatoriska avgifterna till den institutionella enheten samt de obligatoriska förmånerna från denna enhet, visserligen är lagligt reglerade genom stadgar, men de som är obligatoriskt anslutna även kan göra anspråk på ytterligare förmåner genom frivilliga ytterligare avgifter?

Ska artikel 1.1 tredje meningen f i förordning (EU) 2018/231 tolkas så, att endast de institutionella enheter som uppfyller de båda kriterierna i punkt 2.117 i bilaga A till ENS, är undantagna från begreppet pensionsinstitut i första meningen i denna bestämmelse, eller omfattar detta undantag även andra institutionella enheter som ska anses som pensionssystem inom social trygghet enligt punkt 17.43 i bilaga A till ENS, utan att samtliga krav i punkt 2.117 i bilaga A till ENS är uppfyllda?

Omfattar begreppet offentlig förvaltning i punkt 2.117 b och nr 17.43 i bilaga A till ENS endast respektive primär enhet, eller omfattar begreppet även pensionsinstitut som upprättats enligt lag, som är rättsligt oberoende, organiserade genom obligatoriskt anslutning och finansierade genom avgifter samt som har rätt att ha egen administration och en egen bokföring?

Om det sistnämnda är fallet:

Avses med att bestämma och godkänna avgifter och förmåner i punkt 2.117 b i bilaga A till ENS bestämmande av ett belopp eller är det tillräckligt att de risker som åtminstone ska omfattas av försäkringen och miniminivån på försäkringen samt principerna och gränserna för uppbörd av avgifter föreskrivs i lag, men beräkningen av avgifter och förmåner inom dessa ramar överlåts till pensionsinstitutet?

c)	Omfattar begreppet offentlig förvaltningsenhet i den mening som avses i punkt 20.39 i bilaga A till ENS endast institutionella enheter som uppfyller alla krav i punkterna 20.10 och 20.12 i bilaga A till ENS?

(1) Europeiska centralbankens förordning (EU) 2018/231 av den 26 januari 2018 om statistikkrav för pensionsinstitut (ECB/2018/2) (EUT L 45, 2018, s. 3) jämförd med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 549/2013 av den 21 maj 2013 om det europeiska national- och regionalräkenskapssystemet i Europeiska unionen (EUT L 174, 2013, s. 1) (nedan kallad ENS).

27.3.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/22

Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesverwaltungsgericht (Tyskland) den 15 december 2022 – Sächsische Ärzteversorgung mot Deutsche Bundesbank

(Mål C-759/22, Sächsische Ärzteversorgung)

(2023/C 112/28)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesverwaltungsgericht

Parter i det nationella målet

Klagande: Sächsische Ärzteversorgung

Motpart: Deutsche Bundesbank

Tolkningsfrågor

Frågor om tolkningen av förordning (EU) 2018/231 och (EU) nr 549/2013: (1)

a)	Krävs det enligt punkt 3.19 första stycket b i bilaga A till ENS att det står alla konsumenter av produkter som producenten erbjuder fritt att välja om de vill köpa eller inte, och de gör sina val utifrån det begärda priset? För det fall denna fråga besvaras nekande:

3.	Ska vid bedömningen av huruvida institutionella enheter är marknadsproducenter i den mening som avses i punkt 3.24 i bilaga A till ENS, utöver punkterna 3.17, 3.19 och 3.26 i bilaga A, hänsyn även tas till de ytterligare kraven i punkt 1.37 andra stycket i bilaga A till ENS?

a)	Förutsätter punkt 2.107 i bilaga A till ENS, för att en institutionell enhet ska kunna klassificeras i delsektor S.129, med nödvändighet att alla dess förmåner utges till samtliga förmånstagare på grundval av avtal? Om så är fallet:

Om det sistnämnda är fallet:

c)	Omfattar begreppet offentlig förvaltningsenhet i den mening som avses i punkt 20.39 i bilaga A till ENS endast institutionella enheter som uppfyller alla krav i punkterna 20.10 och 20.12 i bilaga A till ENS?

27.3.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/23

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal judiciaire de Marseille (Frankrike) den 16 december 2022 – Procureur de la République mot OP

(Mål C-763/22)

(2023/C 112/29)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Tribunal judiciaire de Marseille

Parter i det nationella målet

Sökande: Procureur de la République

Tilltalad: OP

Tolkningsfråga

Utgör rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna (1) hinder för att en medlemsstats lagstiftning ger en statlig myndighet behörighet att besluta huruvida en europeisk arresteringsorder eller en framställning om utlämning från ett tredjeland avseende samma person ska verkställas, utan att det finns någon möjlighet att överklaga det beslutet?

(1) EGT L 190. 2002, s. 1.

27.3.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/23

Begäran om förhandsavgörande framställd av Amtsgerichts München (Tyskland) den 16 december 2022 – WD mot Allane SE

(Mål C-766/22)

(2023/C 112/30)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Amtsgericht München

Parter i det nationella målet

Klagande: WD

Motpart: Allane SE

Tolkningsfrågor

1)	Ska leasingavtal med en konsument avseende motorfordon med fast körsträcka och löptid på 24 månader anses röra tjänster som avser ”biluthyrning” och omfattas sådana avtal därför av undantaget från ångerrätt vid distansavtal enligt artikel 16 led l i direktiv 2011/83/EU? (1)

2)	Om fråga 1 besvaras nekande: Ska leasingavtal med en konsument avseende motorfordon med fast körsträcka anses utgöra avtal om finansiella tjänster i den mening som avses i artikel 2 b i direktiv 2002/65/EG, (2) som överensstämmer med artikel 2 led 12 i direktiv 2011/83/EU?

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter och om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG och om upphävande av rådets direktiv 85/577/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG (EUT L 304, 2011, s. 64).

(2) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/65/EG av den 23 september 2002 om distansförsäljning av finansiella tjänster till konsumenter och om ändring av rådets direktiv 90/619/EEG samt direktiven 97/7/EG och 98/27/EG (EGT L 271, 2002, s. 16).

27.3.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/24

Begäran om förhandsavgörande framställd av Bezirksgericht für Handelssachen Wien (Österrike) den 19 december 2022 – Bundesarbeitskammer mot HDI Global SE

(Mål C-771/22)

(2023/C 112/31)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bezirksgericht für Handelssachen Wien

Parter i det nationella målet

Klagande: Bundesarbeitskammer

Motpart: HDI Global SE

Tolkningsfrågor

Ska artikel 17 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2302 (1) av den 25 november 2015 om paketresor och sammanlänkade researrangemang, om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 och Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU samt om upphävande av rådets direktiv 90/314/EEG (direktivet om paketresor) tolkas så, att betalningar som resenären har erlagt till researrangören innan resan påbörjades endast omfattas av ställd säkerhet om skälet till varför resan inte äger rum är obestånd, eller omfattar ställd säkerhet även de betalningar som erlades till researrangören innan insolvensförfarandet inleddes, när resenären säger upp reseavtalet före obeståndet, med anledning av extraordinära omständigheter i den mening som avses i artikel 12 i det ovannämnda direktivet 2015/2302?

Ska artikel 17 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2302 av den 25 november 2015 om paketresor och sammanlänkade researrangemang, om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 och Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU samt om upphävande av rådets direktiv 90/314/EEG (direktivet om paketresor) tolkas så, att betalningar som resenären har erlagt till researrangören innan resan påbörjades omfattas av ställd säkerhet om resenären säger upp reseavtalet före obeståndet, med anledning av extraordinära omständigheter i den mening som avses i artikel 12 i det ovannämnda direktivet 2015/2302, men obeståndet skulle ha inträffat under den avtalade reseperioden?

Ska artikel 17 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2302 av den 25 november 2015 om paketresor och sammanlänkade researrangemang, om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 och Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU samt om upphävande av rådets direktiv 90/314/EEG (direktivet om paketresor) tolkas så, att betalningar som resenären har erlagt till researrangören innan resan påbörjades omfattas av ställd säkerhet om resenären säger upp reseavtalet före obeståndet, med anledning av extraordinära omständigheter i den mening som avses i artikel 12 i det ovannämnda direktivet 2015/2302, och researrangörens obestånd var en följd av samma extraordinära omständigheter?

(1) EUT L 326, 2015, s. 1.

27.3.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/25

Begäran om förhandsavgörande framställd av Amtsgericht Nürnberg (Tyskland) den 21 december 2022 – JX mot FTI Touristik GmbH

(Mål C-774/22, FTI Touristik)

(2023/C 112/32)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Amtsgericht Nürnberg

Parter i det nationella målet

Kärande: JX

Svarande: FTI Touristik GmbH

Tolkningsfråga

Ska artikel 18.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 (1) av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område tolkas på så sätt att den, förutom att reglera internationell behörighet, även innehåller en bestämmelse avseende de nationella domstolarnas territoriella behörighet i tvister angående reseavtal, vilken ska beaktas av den domstol vid vilken talan väckts, om både konsumenten, i egenskap av resande, och dennes avtalspartner, researrangören, har hemvist i samma medlemsstat, men resedestinationen inte är belägen i denna medlemsstat utan i utlandet (så kallad oäkta inhemsk situation), vilket får till följd att konsumenten, som ett komplement till nationella behörighetsregler, kan göra gällande avtalsgrundade anspråk gentemot researrangören vid domstolen för den ort där konsumenten har hemvist?

(1) EUT 2012, L 351, s. 1.

27.3.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/25

Begäran om förhandsavgörande framställd av Amtsgericht Hamburg (Tyskland) den 22 december 2022 – flightright GmbH mot TAP Portugal

(Mål C-778/22, flightright)

(2023/C 112/33)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Amtsgericht Hamburg

Parter i det nationella målet

Kärande: flightright GmbH

Svarande: TAP Portugal

Tolkningsfråga

Ska artikel 5.3 i förordning (EG) nr 261/2004 (1) tolkas så, att ett lufttrafikföretag måste erbjuda passagerare, som missat en anslutande flygning till följd av extraordinära omständigheter, en ombokning snarast möjligt – en transferförbindelse utan ”Check-Through” – genom vilken passagerarna, i jämförelse med en senare direktförbindelse nästföljande dag, anländer till sin bestämmelseort 5 timmar och 15 minuter tidigare, dock fortfarande med en försening på 18 timmar och 15 minuter, och genom vilken passagerarna dessutom måste ta tre flygningar i stället för en direktflygning och de på båda de mellanliggande flygplatserna är tvungna att hämta sitt bagage, lämna behörighetsområdet och för var och en av de anslutande flygningarna checka in på nytt två timmar före tidtabellsenlig avgångstid, lämna in sitt bagage och därefter gå igenom säkerhetskontrollen, varvid två av dessa flygningar genomförs av brasilianska inrikesflygbolag, varav ett av dessa är ett så kallat lågprisflygbolag[?]

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 (EUT L 46, 2004, s. 1).

27.3.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/26

Överklagande ingett den 27 december 2022 av Eulex Kosovo av den dom som tribunalen (första avdelningen) meddelade den 19 oktober 2022 i mål T-242/17, RENV, SC mot Eulex Kosovo

(Mål C-785/22 P)

(2023/C 112/34)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Eulex Kosovo (ombud: L.-G. Wigemark, och advokaten E. Raoult)

Övrig part i målet: SC

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	pröva överklagandet i sak och upphäva den överklagade domen i dess helhet,

—	ogilla talan i dess helhet, och

—	förplikta SC att ersätta rättegångskostnaderna i målen T-242/17, C-730/18 och T-242/17 RENV samt rättegångskostnaderna i förevarande mål om överklagande.

Grunder och huvudargument

Klaganden har till stöd för sitt överklagande åberopat flera synpunkter gällande den överklagade domen:

—	Synpunkter gällande tribunalens bedömning av huruvida SC:s talan kunde tas upp till sakprövning.

—	Synpunkter gällande tribunalens antagande att den hade behörighet och att SC:s talan kunde tas upp till sakprövning.

—	Synpunkter gällande tribunalens bedömning av grunderna för talan.

—	Synpunkter gällande tribunalens bedömning av SC: yrkande om ersättning.

27.3.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/27

Begäran om förhandsavgörande framställd av Oberlandesgericht Frankfurt am Main (Tyskland) den 25 januari 2023 – Fadern mot modern

(Mål C-35/23 , Greislzel (1))

(2023/C 112/35)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Oberlandesgericht Frankfurt am Main

Parter i det nationella målet

Klagande: Fadern

Motpart: Modern

Ytterligare deltagare i rättegången: Barnet L, advokat (juridiskt ombud)

Tolkningsfrågor

I vilken utsträckning är regleringsmekanismen i artiklarna 10 och 11 i Bryssel IIa-förordningen (2) begränsad till förfaranden som rör EU-medlemsstaters ömsesidiga förhållanden?

Närmare bestämt:

Är artikel 10 i Bryssel IIa-förordningen tillämplig, med följden att domstolarna i den hittillsvarande hemviststaten behåller sin behörighet, om barnet före bortförandet hade hemvist i en EU-medlemsstat (Tyskland) och återlämnandeförfarandet enligt Haagkonventionen om bortförande av barn (nedan kallad Haagkonventionen) genomförs mellan en EU-medlemsstat (Polen) och ett tredjeland (Schweiz) och ett återlämnande av barnet har nekats i detta förfarande?

Om fråga 1 besvaras jakande:

2)	Vilka krav ställs inom ramen för artikel 10 b i) i Bryssel IIa-förordningen i fråga om åberopande av bibehållen behörighet?

3)	Är artikel 11.6–8 i Bryssel IIa-förordningen också tillämplig vid genomförandet av ett återlämnandeförfarande enligt Haagkonventionen i förhållandet mellan ett tredjeland och en EU-medlemsstat i egenskap av tillflyktstat, om barnet hade hemvist i en annan EU-medlemsstat före bortförandet?

(1) Förevarande mål har getts ett fiktivt namn som inte är det riktiga namnet på deltagarna i rättegången.

(2) Rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000 (EUT L 338, 2003, s. 1)

27.3.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/27

Överklagande ingett den 27 januari 2023 av Kurdistans arbetarparti (PKK) av den dom som tribunalen (fjärde avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 30 november 2022 i de förenade målen T-316/14 RENV och T-148/19, PKK mot rådet

(Mål C-44/23 P)

(2023/C 112/36)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Kurdistans arbetarparti (PKK) (ombud: A.M. van Eik, T. Buruma, advocates)

Övriga parter i målet: Europeiska unionens råd, Europeiska kommissionen, Republiken Frankrike, Konungariket Nederländerna

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—

upphäva den dom som tribunalen meddelade den 30 november 2022 i de förenade målen T-316/14 RENV och T-148/19 där tribunalen ogillade talan om ogiltigförklaring av rådets genomförandeförordning (EU) 2015/513 (1) av den 26 mars 2015, av rådets genomförandeförordning (EU) 2015/1325 (2) av den 31 juli 2015, av rådets genomförandeförordning (EU) 2015/2425 (3) av den 21 december 2015, av rådets genomförandeförordning (EU) 2016/1127 (4) av den 12 juli 2016, av rådets genomförandeförordning (EU) 2017/150 (5) av den 27 januari 2017, av rådets genomförandeförordning (EU) 2017/1420 (6) av den 4 augusti 2017, av rådets beslut (Gusp) 2019/25 (7) av den 8 januari 2019 och av rådets beslut (Gusp) 2019/1341 (8) av den 8 augusti 2019 såvitt de avser PKK (även kallat KADEK, KONGRA-GEL);

—	avgöra målet i de delar som är föremål för överklagandet och ogiltigförklara nämnda genomförandeförordningar och beslut såvitt de avser PKK (även kallat KADEK, KONGRA-GEL), och

—	förplikta rådet att ersätta klagandens rättegångskostnader i detta mål vid domstolen och i de förenade målen T-316/14 RENV och T-148/19 vid tribunalen, jämte dröjsmålsränta.

Grunder och huvudargument

Klaganden gör gällande att tribunalen gjorde följande fel i den överklagade domen.

Tribunalen gjorde en felaktig tillämpning av artikel 1.3 i) i gemensam ståndpunkt 2001/931 (9) såvitt särskilt avser tolkningen av syftesbegreppet däri och dess tillämpning i målet. Tribunalen gjorde fel då den inte biföll den rättsliga grund där det gjordes gällande ett åsidosättande av artikel 1.3 i gemensam ståndpunkt 2001/931.

II.

Tribunalen gjorde fel då den slog fast att rådet kunde stödja sig på beslutet av den 29 mars 2001 från UK Home Secretary (nedan kallat 2001 års beslut) och beslutet enligt artikel 1.4 i gemensam ståndpunkt 2001/931 då det inte är klart huruvida de omständigheter som nämns i skälen i samband med 2001 års beslut ligger till grund för 2001 års beslut i det att dessa omständigheter var föråldrade och inte utgjorde stöd för slutsatsen att klaganden var en terroristgrupp i den mening som avses i artikeln. Tribunalen gjorde fel då den inte biföll den rättsliga grund där det gjordes gällande ett åsidosättande av artikel 1.3 och 1.4 i gemensam ståndpunkt 2001/931 såvitt de omtvistade omständigheterna grundas på 2001 års beslut.

III.

Tribunalen gjorde fel då den slog fast att rådets prövning fullgjorde skyldigheterna enligt artikel 1.6 i gemensam ståndpunkt 2001/931, att prövningen företogs i vederbörlig ordning och att klaganden inte skulle vinna framgång med argumentet att rådets åsidosatt artikel 1.6 såvitt avser 2015, 2016 och 2017 års åtgärder och 2019 års beslut.

IV.	Tribunalen åsidosatte proportionalitetsprincipen och tillämpade densamma på ett felaktigt sätt i målet.

V.	Tribunalen gjorde fel då den fann att rådet hade fullgjort sin motiveringsskyldighet.

(1) Rådets genomförandeförordning (EU) 2015/513 av den 26 mars 2015 om genomförande av artikel 2.3 i förordning (EG) nr 2580/2001 om särskilda restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter i syfte att bekämpa terrorism och om upphävande av genomförandeförordning (EU) nr 790/2014 (EUT L 82, 2015, s. 1).

(2) Rådets genomförandeförordning (EU) 2015/1325 av den 31 juli 2015 om genomförande av artikel 2.3 i förordning (EG) nr 2580/2001 om särskilda restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter i syfte att bekämpa terrorism och om upphävande av genomförandeförordning (EU) 2015/513 (EUT L 206, 2015, s. 12).

(3) Rådets genomförandeförordning (EU) 2015/2425 av den 21 december 2015 om genomförande av artikel 2.3 i förordning (EG) nr 2580/2001 om särskilda restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter i syfte att bekämpa terrorism och om upphävande av genomförandeförordning (EU) 2015/1325 (EUT L 334, 2015, s. 1).

(4) Rådets genomförandeförordning (EU) 2016/1127 av den 12 juli 2016 om genomförande av artikel 2.3 i förordning (EG) nr 2580/2001 om särskilda restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter i syfte att bekämpa terrorism och om upphävande av genomförandeförordning (EU) 2015/2425 (EUT L 188, 2016, s. 1).

(5) Rådets genomförandeförordning (EU) 2017/150 av den 27 januari 2017 om genomförande av artikel 2.3 i förordning (EG) nr 2580/2001 om särskilda restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter i syfte att bekämpa terrorism, och om upphävande av genomförandeförordning (EU) 2016/1127 (EUT L 23, 2017, s. 3).

(6) Rådets genomförandeförordning (EU) 2017/1420 av den 4 augusti 2017 om genomförande av artikel 2.3 i förordning (EG) nr 2580/2001 om särskilda restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter i syfte att bekämpa terrorism, och om upphävande av genomförandeförordning (EU) 2017/150 (EUT L 204, 2017, s. 3).

(7) Rådets beslut (Gusp) 2019/25 av den 8 januari 2019 om ändring och uppdatering av förteckningen över personer, grupper och enheter som omfattas av artiklarna 2, 3 och 4 i gemensam ståndpunkt 2001/931/Gusp om tillämpning av särskilda åtgärder i syfte att bekämpa terrorism och om upphävande av beslut (Gusp) 2018/1084 (EUT L 6, 2019, s. 6).

(8) Rådets beslut (Gusp) 2019/1341 av den 8 augusti 2019 om uppdatering av förteckningen över personer, grupper och enheter som omfattas av artiklarna 2, 3 och 4 i gemensam ståndpunkt 2001/931/Gusp om tillämpning av särskilda åtgärder i syfte att bekämpa terrorism och om upphävande av beslut (Gusp) 2019/25 (EUT L 209, 2019, s. 15).

(9) Rådets gemensamma ståndpunkt av den 27 december 2001 om tillämpning av särskilda åtgärder i syfte att bekämpa terrorism (EGT L 344, 2001, s. 93).

27.3.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/30

Tribunalens dom av den 8 februari 2023 – Aquind m.fl. mot kommissionen

(Mål T-295/20) (1)

(Energi - Transeuropeiska energiinfrastrukturer - Förordning (EU) nr 347/2013 - Delegerad förordning om ändring av förteckningen över projekt av gemensamt intresse - Artikel 172 andra stycket FEUF - En medlemsstat godkänner inte att ett projekt för elsammanlänkning ges status som ett projekt av gemensamt intresse - Kommissionen har inte fört in projektet i den ändrade förteckningen - Motiveringsskyldighet - Principen om god förvaltning - Likabehandling - Rättssäkerhet - Berättigade förväntningar - Proportionalitet - Artikel 10 i energistadgefördraget)

(2023/C 112/38)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Sökande: Aquind Ltd (Wallsend, Förenade kungariket), Aquind SAS (Rouen, Frankrike), Aquind Energy Sàrl (Luxemburg, Luxemburg) (ombud: S. Goldberg, C. Davis, J. Bille, solicitors, och advokaten E. White)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: O. Beynet och B. De Meester)

Parter som har intervenerat till stöd för svaranden: Förbundsrepubliken Tyskland (ombud: J. Möller och S. Costanzo), Konungariket Spanien (ombud: M. Ruiz Sánchez), Republiken Frankrike (ombud: A.-L. Desjonquères, A. Daniel, W. Zemamta och R. Bénard)

Saken

Talan med stöd av artikel 263 FEUF med yrkande om ogiltigförklaring av kommissionens delegerade förordning (EU) 2020/389 av den 31 oktober 2019 om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 347/2013 vad gäller unionens förteckning över projekt av gemensamt intresse (EUT L 74, 2020, s. 1).

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Aquind Ltd, Aquind SAS och Aquind Energy Sàrl ska ersätta rättegångskostnaderna.

3)	Förbundsrepubliken Tyskland, Konungariket Spanien och Republiken Frankrike ska bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 247, 27.7.2020.

27.3.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/31

Tribunalens dom av den 8 februari 2023 – Carpatair mot kommissionen

(Mål T-522/20) (1)

(”Statligt stöd - Luftfartssektorn - Åtgärder som Rumänien har genomfört till förmån för flygplatsen i Timișoara - Åtgärder som flygplatsen i Timișoara har genomfört till förmån för Wizz Air och de flygbolag som använder flygplatsen - Beslut om att det till viss del inte har förekommit något statligt stöd till förmån för flygplatsen i Timișoara och de flygbolag som använder flygplatsen - Flygplatsavgifter - Talan om ogiltigförklaring - Regleringsakt - Villkoret personligen berörd - Konkurrensställningen har påverkats väsentligt - Villkoret direkt berörd - Berättigat intresse av att få saken prövad - Upptagande till prövning - Artikel 107.1 FEUF - Selektiv karaktär - Fördel - Villkoret privat aktör”)

(2023/C 112/39)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Sökande: Carpatair SA (Timişoara, Rumänien) (ombud: advokaterna J. Rivas Andrés och A. Manzaneque Valverde)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: F. Tomat och C. Georgieva)

Parter som har intervenerat till stöd för svaranden: Wizz Air Hungary Légiközlekedési Zrt. (Wizz Air Hungary Zrt.) (Budapest, Ungern) (ombud: advokaterna E. Vahida, S. Rating och I.-G. Metaxas-Maranghidis), Societăţii Naţionale ”Aeroportul Internaţional Timişoara – Traian Vuia” SA (AITTV) (Ghiroda, Rumänien (ombud: V. Power och R. Hourihan, solicitors)

Saken

Sökanden har väckt talan med stöd av artikel 263 FEUF och har yrkat om ogiltigförklaring av kommissionens beslut (EU) 2021/1428 av den 24 februari 2020 om det statliga stöd SA.31662 – C/2011 (f.d. NN/2011) som Rumänien har genomfört till förmån för Timișoara International Airport – Wizz Air (EUT L 308, 2021, s. 1), i den mån det däri slås fast att vissa åtgärder inte utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF.

Domslut

Artikel 2 i kommissionens beslut (EU) 2021/1428 av den 24 februari 2020 om det statliga stöd SA.31662 – C/2011 (f.d. NN/2011) som Rumänien har genomfört till förmån för Timișoara International Airport – Wizz Air ogiltigförklaras i den del det däri slås fast att de flygplatsavgifter som anges i luftfartspublikationen från år 2010 och de avtal som ingicks mellan Societăţii Naţionale ”Aeroportul Internaţional Timişoara – Traian Vuia” SA (AITTV) och Wizz Air Hungary Légiközlekedési Zrt. (Wizz Air Hungary Zrt.) år 2008 (inklusive 2010 års ändringsavtal) inte utgör statligt stöd.

2)	Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Carpatair SA:s rättegångskostnader.

3)	Wizz Air Hungary och AITTV ska bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 378, 9.11.2020.

27.3.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/32

Tribunalens dom av den 8 februari 2023 – PBL och WA mot kommissionen

(Mål T-538/21) (1)

(Statligt stöd - Stöd till förmån för en fotbollsklubb - Beslut att inte registrera ett klagomål som ingetts av en av medlemmarna i en fotbollsklubb - Ställning som berörd part)

(2023/C 112/40)

Rättegångsspråk: franska

Rättegångsdeltagare

Sökande: Penya Barça Lyon: Plus que des supporters (PBL) (Bron, Frankrike) och WA (ombud: advokaten J. Branco)

Svarande: Europeiska Kommissionen (ombud: B. Stromsky och G. Braga da Cruz)

Saken

Sökandena har med stöd av artikel 263 FEUF yrkat dels att kommissionens beslut COMP.C.4/AH/mdr 2021(092342) av den 1 september 2021 angående statusen hos ett klagomål om ett påstått statligt stöd som beviljats fotbollsklubben Paris Saint-Germain (SA.64489) ska ogiltigförklaras, dels att flera ålägganden ska meddelas för Europeiska kommissionen.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Penya Barça Lyon: Plus que des supporters (PBL) och WA ska ersätta rättegångskostnaderna, inbegripet de kostnader som uppkommit med anledning av det interimistiska förfarandet.

(1) EUT C 431, 25.10.2021.

27.3.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/32

Tribunalens dom av den 8 februari 2023 – UniSkin mot EUIPO – Unicskin (UNISKIN by Dr. Søren Frankild)

(Mål T-787/21) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket UNISKIN by Dr. Søren Frankild - Det äldre figurmärket UNICSKIN YOUR EFFECTIVE SOLUTION - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling - Varu- och tjänsteslagslikhet - Det äldre varumärkets särskiljningsförmåga - Känneteckenslikhet - Artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/100)

(2023/C 112/41)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: UniSkin ApS (Silkeborg, Danmark) (ombud: advokaten M. Hoffgaard Rasmussen)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: E. Śliwińska och T. Frydendahl)

Motpart vid EUIPO:s överklagandenämnd: Unicskin, SL (Madrid, Spanien)

Saken

Klaganden har med stöd av artikel 263 FEUF yrkat ogiltigförklaring av det beslut som meddelades av fjärde överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) den 20 oktober 2021 (ärende R 771/2021-4).

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	UniSkin ApS ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 73, 14.2.2022.

27.3.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/33

Tribunalens dom av den 8 februari 2023 – Bensoussan mot EUIPO – Lulu’s Fashion Lounge (LOULOU STUDIO)

(Mål T-24/22) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket LOULOU STUDIO - Det äldre internationella ordmärket LULU’S - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling - Artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001)

(2023/C 112/42)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Ugo Bensoussan (Paris, Frankrike) (ombud: advokaterna V. Bouchara och A. Maier)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: T. Frydendahl)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Lulu’s Fashion Lounge LLC (Chico, Kalifornien, Förenta staterna) (ombud: advokaterna C. Bercial Arias, K. Dimidjian-Lecompte och K. Henry)

Saken

Klaganden yrkar genom sitt överklagande enligt artikel 263 FEUF ogiltigförklaring av det beslut som meddelades av EUIPO:s fjärde överklagandenämnd den 12 november 2021 (ärende R 480/2021-4).

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Ugo Bensoussan ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 138, 28.3.2022.

27.3.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/34

Tribunalens dom av den 8 februari 2023 – Sport1 mot EUIPO – SFR (SFR SPORT1)

(Mål T-141/22) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket SFR SPORT 1 - Det äldre nationella och det äldre internationella figurmärket sport1 - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling föreligger inte - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001) - Särskiljningsförmåga som förvärvats till följd av användning - Faktorer som är beroende av varandra)

(2023/C 112/43)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Sport1 GmbH (Ismaning, Tyskland) (ombud: advokaterna J. Krekel och C. Otto)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: E. Markakis)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Société française du radiotéléphone – SFR (Paris, Frankrike) (ombud: advokaten M. Pasquier)

Saken

Överklagande enligt artikel 263 FEUF, i vilket klaganden har yrkat att tribunalen ska ogiltigförklara det beslut som meddelades av EUIPO:s första överklagandenämnd den 10 december 2021 (ärende R 2329/2020-1).

Domslut

Det beslut som meddelades av första överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) den 10 december 2021 (ärende R 2329/2020-1) ogiltigförklaras delvis, i den mån som överklagandenämnden fann att det inte förelåg någon risk för förväxling avseende de tjänster som omfattas av det sökta varumärket och som anges i punkterna 42–44 och 52–61 i det beslutet.

2)	Överklagandet ogillas i övrigt.

3)	EUIPO ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Sport1 GmbH.

4)	Société française du radiotéléphone – SFR ska bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 191, 10.5.2022.

27.3.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/34

Tribunalens beslut av den 9 februari 2023 – Folkertsma mot kommissionen

(Mål T-778/21) (1)

(Skadeståndstalan - Avtal om tekniskt bistånd för att stödja Bangsamoros övergångsmyndighet (Subatra) - Kommissionen har begärt att sökanden ska ersättas som expert - Uppsägning av avtalet mellan den vinnande anbudsgivaren och sökanden - Utomobligatoriskt skadeståndsansvar - Tillräckligt klar överträdelse av en rättsregel som ger enskilda rättigheter - Orsakssamband - Uppenbart att talan helt saknar rättslig grund)

(2023/C 112/44)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Rommert Folkertsma (Zierikzee, Nederländerna) (ombud: advokaterna L. Levi och P. Baudoux)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: C. Giolito och T. Van Noyen)

Saken

Sökanden har väckt talan med stöd av artikel 268 FEUF och yrkat ersättning för den ekonomiska och ideella skada som han lidit till följd av Europeiska kommissionens begäran att ersätta honom som expert inom ramen för ett projekt som syftar till att Republiken Filippinerna ska få tekniskt bistånd från Europeiska unionen.

Avgörande

1)	Talan ogillas.

2)	Rommert Folkertsma ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 84, 21.2.2022.

27.3.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/35

Tribunalens beslut av den 7 februari 2023 – Euranimi mot kommissionen

(Mål T-81/22) (1)

(Talan om ogiltigförklaring - Dumpning - Import av kallvalsade platta produkter av rostfritt stål med ursprung i Indien och Indonesien - Slutgiltig antidumpningstull - Villkoret personligen berörd ej uppfyllt - Regleringsakt som medför genomförandeåtgärder - Avvisning)

(2023/C 112/45)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: European Association of Non-Integrated Metal Importers & distributors (Euranimi) (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaterna M. Campa, D. Rovetta, P. Gjørtler och V. Villante)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: K. Blanck och G. Luengo)

Saken

Sökanden, en sammanslutning som tillvaratar intressen för europeiska importörer, distributörer, handlare och förädlare av ointegrerat stål, rostfritt stål och metallvaror, har med stöd av artikel 263 FEUF yrkat ogiltigförklaring av kommissionens genomförandeförordning (EU) 2021/2012 av den 17 november 2021 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och slutgiltigt uttag av den provisoriska tull som införts på import av kallvalsade platta produkter av rostfritt stål med ursprung i Indien och Indonesien (EUT L 410, 2021, s. 153).

Avgörande

1)	Talan avvisas.

2)	Det finns inte längre någon anledning att pröva den interventionsansökan som ingetts av Association Européenne de l’Acier (Eurofer).

3)	European Association of Non-Integrated Metal Importers & distributors (Euranimi) ska ersätta rättegångskostnaderna.

4)	Euranimi, Europeiska kommissionen och Eurofer ska bära sina rättegångskostnader som uppkommit i samband med Eurofers interventionsansökan.

(1) EUT C 148, 4. 4.2022.

27.3.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/36

Beslut meddelat av tribunalens ordförande den 1 februari 2023 – Grodno Azot och Khimvolokno Plant mot rådet

(Mål T-117/22 R)

(Interimistiska åtgärder - Gemensam utrikes-och säkerhetspolitik - Restriktiva åtgärder med anledning av situationen i Belarus - Ansökan om uppskov med verkställigheten - Situation som ställer krav på skyndsamhet föreligger inte)

(2023/C 112/46)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Grodno Azot AAT (Grodno, Belarus), Khimvolokno Plant (Grodno) (ombud: advokaterna N. Tuominen och L. Engelen)

Svarande: Europeiska unionens råd (ombud: A. Boggio Tomasaz och A. Antoniadis)

Saken

Sökandena ansöker med stöd av artiklarna 278 och 279 FEUF om uppskov med verkställigheten av rådets genomförandebeslut (Gusp) 2021/2125 av den 2 december 2021 om genomförande av beslut 2012/642/Gusp om restriktiva åtgärder med anledning av situationen i Vitryssland (EUT L 430, 2021, s. 16) och rådets genomförandeförordning (EU) 2021/2124 av den 2 december 2021 om genomförande av artikel 8a.1 i förordning (EG) nr 765/2006 om restriktiva åtgärder mot Vitryssland ((EUT L 430, 2021, s. 1) i den del de berör sökandena.

Avgörande

1)	Ansökan om uppskov med verkställigheten avslås.

2)	Frågan om rättegångskostnader anstår.

27.3.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/36

Tribunalens beslut av den 30 januari 2023 – Beijing Unicorn Technology mot EUIPO – WD Plus (Cirkel med två skarpa spetsar)

(Mål T-631/22) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Återkallande av invändningen - Anledning saknas att döma i saken)

(2023/C 112/47)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Beijing Unicorn Technology (Beijing, Kina) (ombud: advokaterna M. Kinkeldey, S. Brandstätter och S. Clotten)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: V. Ruzek)

Motpart vid överklagandenämnden: WD Plus GmbH (Hannover, Tyskland)

Saken

Genom överklagande som getts in med stöd av artikel 263 FEUF begär klaganden ogiltigförklaring av beslutet av andra överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) av den 26 juli 2022 (ärende R 246/2022-2).

Avgörande

1)	Det finns inte längre anledning att döma i saken.

2)	Beijing Unicorn Technology Co. Ltd ska bära sina rättegångskostnader och ersätta rättegångskostnaderna för Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO).

(1) EUT C 463, 5.12.2022.

27.3.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/37

Talan väckt den 25 januari 2023 – Stevi och The New York Times mot kommissionen

(Mål T-36/23)

(2023/C 112/48)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Matina Stevi (Bryssel, Belgien), The New York Times Company (New York, New York, Förenta staterna) (ombud: advokaten B. Kloostra)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara kommissionens bekräftande beslut C(2022) 8371 final av den 15 november 2022 (det angripna beslutet) och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena tre grunder.

Första grunden: Åsidosättande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 (1), och särskilt artikel 3.1 i samma förordning, samt åsidosättande av artikel 11 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

Kommissionen har genom att tillämpa ett utomrättsligt argument som bygger på artikel 7.1 i kommissionens beslut (EU) 2021/2121 (2) åsidosatt förordning nr 1049/2001 och särskilt artikel 3 a i samma förordning. Detta har skett genom att kommissionen förklarat att icke registrerade textmeddelanden inte kan anses utgöra handlingar enligt förordning nr 1049/2001 och/eller genom att kommissionen inte tillämpat artikel 3 a i förordning nr 1049/2001 på den begärda informationen. Kommissionen har på detta sätt åsidosatt den grundläggande rätten till information enligt artikel 11 i unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

Andra grunden: Åsidosättande av förordning nr 1049/2001 och särskilt artikel 2.3 i denna förordning.

Kommissionen har genom att tillämpa ett utomrättsligt argument som bygger på artikel 7.1 i beslut 2021/2121 åsidosatt artikel 2.3 i förordning nr 1049/2001 genom att anse att icke registrerade textmeddelanden inte ska anses utgöra handlingar som innehas av kommissionen enligt förordning nr 1049/2001 och/eller genom att tolka artikel 2.3 i förordning nr 1049/2001 på ett sätt som gjorde att kommissionen kom fram till att den inte innehade den begärda informationen.

Tredje grunden: Åsidosättande av principen om god förvaltningssed och motiveringsskyldigheten.

I det angripna beslutet menar kommissionen, utan att ange skäl därför, att den begärda informationen inte existerar, vilket, utan att någon förklaring ges, motsäger de uttalanden som gjorts av kommissionens ordförande. Detta visar på missförhållanden i handläggningen.

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, 2001, s. 43).

(2) Kommissionens beslut (EU) 2021/2121 av den 6 juli 2020 om registerhantering och arkiv (EUT L 430, 2021, s. 30).

27.3.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/38

Överklagande ingett den 3 februari 2023 – Pollen + Grace mot EUIPO – Grace Foods (POLLEN + GRACE)

(Mål T-41/23)

(2023/C 112/49)

Överklagandet är avfattat på: engelska

Parter

Klagande: Pollen + Grace Ltd (London, Förenade kungariket) (ombud: P. Johnson, Barrister-at-Law, och L. Buckley, Solicitor)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Grace Foods Ltd (Castries, Saint Lucia)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden

Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket POLLEN + GRACE – Registreringsansökan nr 17 099 623

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s fjärde överklagandenämnd den 13 december 2022 i ärende R 1815/2021-4

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO och motparten i förfarandet vid överklagandenämnden att bära sina rättegångskostnader och ersätta klagandens rättegångskostnader.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

27.3.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/39

Talan väckt den 6 februari 2023 – Kaili mot parlamentet och Eppo

(Mål T-46/23)

(2023/C 112/50)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Eva Kaili (Ixelles, Belgien) (ombud: advokaten S. Pappas)

Svarande: Europaparlamentet, Europeiska åklagarmyndigheten

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det beslut som fattades av den europeiska chefsåklagaren den 15 december 2022 om begäran att häva sökandens parlamentariska immunitet,

—	ogiltigförklara det beslut som meddelades av Europaparlamentets ordförande den 10 januari 2023 om tillkännagivande av ovan nämnda begäran vid parlamentets plenarsammanträde och att hänvisa det till utskottet för rättsliga frågor, och

—	förplikta svarandena att bära sina rättegångskostnader och ersätta sökandens rättegångskostnader i förevarande förfarande.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fem grunder.

Den första grunden: Den europeiska chefsåklagaren saknade behörighet att fatta det angripna beslutet. Enligt de tillämpliga föreskrifterna i artikel 9 i Europaparlamentets arbetsordning hade endast medlemsstaterna – vid den tidpunkt då den europeiska chefsåklagaren fattade sitt beslut den 15 december 2022 – rätt att fatta ett sådant beslut. Det beslut som fattades av den europeiska chefsåklagaren den 15 december 2022 har därför antagits med bristande behörighet.

Den andra grunden: Åsidosättande av följande två väsentliga formföreskrifter:

—	Motiveringsskyldigheten: I den europeiska chefsåklagarens beslut motiveras inte i) huruvida sökanden togs på bar gärning och ii) huruvida sökandens privilegier och immunitet hindrar utredningen av de påstådda oegentligheterna.

—	Rätten till försvar: Varken den europeiska chefsåklagaren eller Europaparlamentets ordförande lät sökanden få kopior av de handlingar som de grundade sina beslut på. Dessutom fick sökanden inte yttra sig innan de angripna besluten antogs.

Den tredje grunden: Avsaknaden av tillräcklig och adekvat motivering innebär ett åsidosättande av artikel 29.2 i rådets förordning (EU) 2017/1939 av den 12 oktober 2017 om genomförande av fördjupat samarbete om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten (1) och/eller åsidosättande av föreskrifterna i den förordningen samt principen om icke-retroaktivitet.

4.	Den fjärde grunden: Åsidosättande av proportionalitetsprincipen.

5.	Den femte grunden: Åsidosättande av principen om demokrati och rätten till en rättvis rättegång.

(1) EUT L 283, 2017, s. 1.

27.3.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/40

Överklagande ingett den 7 februari 2023 – Vinet Miłosz Jeleń mot EUIPO – The Animal Store, Food and Accessories (WILD INSPIRED)

(Mål T-47/23)

(2023/C 112/51)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Vinet Miłosz Jeleń (Mszalnica, Polen) (ombud: juristen M. Bac-Matuszewska)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: The Animal Store, Food and Accessories, SL (Valencia, Spanien)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket WILD INSPIRED – Registreringsansökan nr 18 334 973

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s andra överklagandenämnd den 8 december 2022 i ärende R 1299/2022-2

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

27.3.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/40

Överklagande ingett den 8 februari 2023 – Olive Line International mot EUIPO – Santa Rita Harinas (SANTARRITA)

(Mål T-52/23)

(2023/C 112/52)

Överklagandet är avfattat på: spanska

Parter

Klagande: Olive Line International, SL (Madrid, Spanien) (ombud: advokaten K. Guridi Sedlak)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Santa Rita Harinas, SLU (Loranca de Tajuña, Spanien)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden

Omtvistat varumärke: EU-ordmärket ”SANTARRITA” – Registreringsansökan nr 18 236 520

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s femte överklagandenämnd den 7 december 2022 i ärende R 577/2022-5

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet och förklara att det inte föreligger någon risk för förväxling mellan de motstående varumärkena, då motparten vid överklagandenämnden, som innehar det motstående varumärket, inte styrkt verkligt bruk av sitt kännetecken för produkter med friterad lök, eller

—	i andra hand ogiltigförklara det överklagade beslutet och förklara att det inte föreligger någon risk för förväxling mellan de motstående varumärkena avseende produkter med processad olja och friterad lök i klass 29, då produkterna skiljer sig åt samt

—	förplikta EUIPO, och den andra motparten för det fall denne deltar i målet, att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

Åsidosättande av artikel 8.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) förordning 2017/1001.

27.3.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/41

Överklagande ingett den 8 februari 2023 – TVR Automotive mot EUIPO – TVR Italia (TVR)

(Mål T-53/23)

(2023/C 112/53)

Överklagandet är avfattat på engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: TVR Automotive Ltd (Walliswood, Förenade kungariket) (ombud: advokaterna A. von Mühlendahl och H. Hartwig)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: TVR Italia Srl (Milano, Italien)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden

Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket TVR – Registreringsansökan nr 12 185 922

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s femte överklagandenämnd den 24 oktober 2022 i ärende R 1493/2018-5

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO, och TVR Italia Srl för det fall denne intervenerar i förevarande mål, att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b i rådets förordning (EG) nr 207/2009 om gemenskapsvarumärken.

27.3.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/42

Överklagande ingett den 8 februari 2023 – Tiendanimal mot EUIPO – Salvana Tiernahrung (SALVAJE)

(Mål T-55/23)

(2023/C 112/54)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Tiendanimal Comercio Electronico de Articulos para Mascotas, SL (Malaga, Spanien) (ombud: advokaten S. Correa Rodríguez)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Salvana Tiernahrung GmbH (Klein Offenseth-Sparrieshoop, Tyskland)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden

Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket ”SALVAJE” – Registreringsansökan nr 14 882 666

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s femte överklagandenämnd den 7 november 2022 i ärende R 2192/2021-5

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet och avslaget på registreringsansökan nr 14 882 666 avseende registrering av figurmärket (och formgivningen) SALVAJE i klass 31 samt gällande vissa av tjänsterna i klass 35, och

—	förplikta motparten och Salvana Tiernahrung GmbH, för det fall det sistnämnda bolaget intervenerar i förevarande förfarande, att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning nr 2017/1001.

27.3.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/43

Överklagande ingett den 8 februari 2023 – Laboratorios Ern mot EUIPO – Ahlberg-Dollarstore (A’PEAL)

(Mål T-56/23)

(2023/C 112/55)

Överklagandet är avfattat på engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Laboratorios Ern, SA (Barcelona, Spanien) (ombud: advokaten R. Guerras Mazón)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Ahlberg-Dollarstore AB (Kista, Sverige)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket A’PEAL – Registreringsansökan nr 18 337 467

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s första överklagandenämnd den 15 november 2022 i ärende R 911/2022-1

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet och avslå ansökan om registrering av det omtvistade varumärket för alla varor i klasserna 3 och 5, och

—	förplikta EUIPO och, för det fall Ahlberg-Dollarstore AB intervenerar i förevarande mål, Ahlberg-Dollarstore AB att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 8.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

27.3.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/43

Överklagande ingett den 9 februari 2023 – Goldair Tourism mot EUIPO – Gkolemis Etaireia (Goldair Tourism)

(Mål T-57/23)

(2023/C 112/56)

Överklagandet är avfattat på engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Goldair Tourism Touristikes Epicheiriseis AE (Paiania, Grekland) (ombud: advokaten E. Ventouri)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Gkolemis Etaireia Aeroporikon Exypiretiseon AE (Marousi, Grekland)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Klaganden

Omtvistat varumärke: EU-ordmärket Goldair Tourism – EU-varumärkesregistrering nr 18 275 928

Förfarande vid EUIPO: Annulleringsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s fjärde överklagandenämnd den 19 december 2022 i ärende R 1385/2022-4

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska ogiltigförklara det överklagade beslutet i den del det berör klaganden, det vill säga i den del där annulleringsbegäran vunnit bifall.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 27.4 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/625.

—	Åsidosättande av artiklarna 60.1 a och 8.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

27.3.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/44

Överklagande ingett den 9 februari 2023 – Supermac’s mot EUIPO – McDonald’s International Property (BIG MAC)

(Mål T-58/23)

(2023/C 112/57)

Överklagandet är avfattat på: engelska

Parter

Klagande: Supermac’s (Holdings) Ltd (Galway, Irland) (ombud: advokaterna V. von Bomhard och J. Fuhrmann)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: McDonald’s International Property Co. Ltd (Chicago, Illinois, Förenta staterna)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: EU-ordmärket ”BIG MAC” – EU-varumärke nr 62 638

Förfarande vid EUIPO: Upphävandeförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s fjärde överklagandenämnd den 14 december 2022 i ärende R 543/2019-4

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara punkt 1 i beslutsdelen av det överklagade beslutet i den del det avser:

—	”mat framställd av kött- och kycklingprodukter, charkuterismörgåsar, kycklingsmörgåsar” i klass 29 i Niceöverenskommelsen om internationell klassificering av varor och tjänster vid registrering av varumärken av den 15 juni 1957, i ändrad lydelse,

—	”ätbara smörgåsar, kycklingsmörgåsar” i klass 30;

—	”tjänster som tillhandahålls inom ramen för eller i samband med restaurangverksamhet eller driften av andra lokaler eller anläggningar där mat och dryck serveras och drive-in-försäljningsställen; förberedelse av take-away-beställningar” i klass 42.

—	ändra det överklagade beslutet på så sätt att McDonald’s talan avslås vad avser alla varor och tjänster, med undantag för ”charkuterismörgåsar” i klass 30, och

—	förplikta EUIPO och McDonald’s International Property Company, Ltd., om MacDonald’s intervenerar, att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 51.1 a i rådets förordning (EG) nr 207/2009.

27.3.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/45

Överklagande ingett den10 februari 2023 – DEC Technologies mot EUIPO – Tehnoexport (DEC FLEXIBLE TECHNOLOGIES)

(Mål T-59/23)

(2023/C 112/58)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: DEC Technologies BV (Enschede, Nederländerna) (ombud: advokaten R. Brtka)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Tehnoexport d.o.o. (Indjija, Serbien)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Klaganden vid tribunalen

Omtvistat varumärke: EU-figurmärket DEC FLEXIBLE TECHNOLOGIES – EU-varumärke nr 18 194 573

Förfarande vid EUIPO: Annulleringsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s femte överklagandenämnd den 6 december 2022 i ärende R 2009/2021-5

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 59.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

27.3.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/46

Överklagande ingett den 9 februari 2023 – Ilovepdf mot EUIPO (ILOVEPDF)

(Mål T-60/23)

(2023/C 112/59)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Klagande: Ilovepdf, SL (Barcelona, Spanien) (ombud: advokaten J. Oriol Asensio)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket ILOVEPDF – Registreringsansökan nr 18 142 577

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s femte överklagandenämnd den 18 november 2022 i ärende R 641/2021-5

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska ogiltigförklara det överklagade beslutet (och det omtvistade beslutet av den 12 februari 2021) och meddela ett nytt beslut som ersätter de tidigare besluten, så att förfarandet för att offentliggöra det sökta varumärket ILOVEPDF i tidningen om EU-varumärken kan genomföras, och förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna samt återbetala de ansökningsavgifter som klaganden betalat till EUIPO i samband med överklagandet till EUIPO:s femte överklagandenämnd.

Grunder

—	Överklagandenämnden underlät i det överklagade beslutet att pröva en viktig prejudiciell processuell fråga, som rörde omprövning av beslut och efterföljande upprepning av registreringshinder.

—	Åsidosättande av artikel 7.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 7.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 94 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

27.3.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/46

Överklagande ingett den 10 februari 2023 – Ona Investigación mot EUIPO – Formdiet (BIOPÔLE)

(Mål T-61/23)

(2023/C 112/60)

Överklagandet är avfattat på spanska

Parter

Klagande: Ona Investigación, SL (Madrid, Spanien) (ombud: advokaten T. Villate Consonni)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Formdiet, SA (Alcarras, Spanien)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket BIOPÔLE – Registreringsansökan nr 18 157 716

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s femte överklagandenämnd den 15 november 2022 i ärende R 1097/2022-5

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska bifalla yrkandena och avslå ansökan om registrering av det omtvistade varumärket.

Grund

Åsidosättande av artikel 8.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 2017/1001.

27.3.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/47

Överklagande ingett den 13 februari 2023 – Aesculap mot EUIPO – Aeneas (AESKUCARE Food Intolerance)

(Mål T-64/23)

(2023/C 112/61)

Överklagandet är avfattat på tyska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Aesculap AG (Tuttlingen, Tyskland) (ombud: advokat N. Hebeis)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Aeneas GmbH & Co. KG (Wendelsheim, Tyskland)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: EU-figurmärket ”AESKUCARE Food Intolerance” – Registreringsansökan nr 17 918 102

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s andra överklagandenämnd den 29 november 2022 i ärende R 21/2022-2

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, i den del EUIPO:s invändningsenhets beslut av den 30 november 2021 upphävdes och invändningen avseende de aktuella varorna och tjänsterna i klass 5, 42 och 44 ogillades,

—	förplikta EUIPO att ersätta kostnaderna för förfarandet vid tribunalen och intervenienten att ersätta kostnaderna för förfarandet vid EUIPO.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 8.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) förordning 2017/1001.

27.3.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/48

Överklagande ingett den 13 februari 2023 – Aesculap mot EUIPO – Aeneas (AESKUCARE)

(Mål T-65/23)

(2023/C 112/62)

Överklagandet är avfattat på tyska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Aesculap AG (Tuttlingen, Tyskland) (ombud: advokaten N. Hebeis)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Aeneas GmbH & Co. KG (Wendelsheim, Tyskland)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: EU-ordmärket ”AESKUCARE” – Registreringsansökan nr 17 789 025

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s andra överklagandenämnd den 12 november 2022 i ärende R 18/2022-2

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet såvitt det innebär att beslutet av EUIPO:s invändningsenhet den 30 november 2021 upphävdes och invändningen avseende varor och tjänster i klasserna 5, 42 och 44 avslogs, och

—	förplikta EUIPO att ersätta de rättegångskostnader som uppkommer vid tribunalen och förplikta intervenienten att ersätta de kostnader som uppkommit i samband med förfarandet vid EUIPO.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 8.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

27.3.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/48

Överklagande ingett den 13 februari 2023 – Aesculap mot EUIPO – Aeneas (AESKUCARE Allergy)

(Mål T-66/23)

(2023/C 112/63)

Överklagandet är avfattat på tyska

Parter

Klagande: Aesculap AG (Tuttlingen, Tyskland) (Ombud: advokaten N. Hebeis)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Aeneas GmbH & Co. KG (Wendelsheim, Tyskland)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: EU-figurmärke AESKUCARE Allergy – Registreringsansökan Nr. 17 917 493

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s andra överklagandenämnd den 23 november 2022 i ärende R 20/2022-2

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet i den del det beslut som fattades av invändningsenheten vid EUIPO den 30 november 2021 upphävdes och invändningen avseende varor och tjänster i klasserna 5, 42 och 44 ogillades, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna vid tribunalen och kostnaderna för förfarandet vid EUIPO.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 8.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

27.3.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/49

Överklagande ingett den 10 februari 2023 – DEC Technologies mot EUIPO – Tehnoexport (Återgivning av en kvadrat med bågar)

(Mål T-68/23)

(2023/C 112/64)

Överklagandet är avfattat på: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: DEC Technologies BV (Enschede, Nederländerna) (ombud: advokaten R. Brtka)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Tehnoexport d.o.o. (Indjija, Serbien)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Klaganden

Omtvistat varumärke: EU-figurmärke (Återgivning av en kvadrat med bågar) – EU-varumärke nr 18 124 427

Förfarande vid EUIPO: Annulleringsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s femte överklagandenämnd den 30 november 2022 i ärende R 2012/2021-5

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 59.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

		ISSN 1977-1061
Europeiska unionens officiella tidning		C 112

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	66 årgången 27 mars 2023

Innehållsförteckning		Sida
	IV Upplysningar
	UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN
	Europeiska unionens domstol
2023/C 112/01	Europeiska unionens domstols senaste offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning	1