Resolution från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Gemensamma insatser mot ett existentiellt hot: arbetsmarknadens parter och det civila samhället förespråkar ambitiösa klimatåtgärder

(2023/C 75/01)

Föredragande:

Peter SCHMIDT Isabel CAÑO AGUILAR Sandra PARTHIE Josep PUXEU ROCAMORA Neža REPANŠEK Lutz RIBBE

Rättslig grund	Artikel 50 i arbetsordningen Resolution
Antagande vid plenarsessionen	26.10.2022
Plenarsession nr	573
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	104/1/0

Det årliga mötet för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (COP27) kommer att äga rum i Sharm El-Sheikh, Egypten, den 6–18 november.

I linje med promemorian till EESK:s presidium av den 22 februari 2022 inrättade EESK en tillfällig arbetsgrupp för partskonferensen för FN:s ramkonvention om klimatförändringar för att utarbeta EESK:s resolution om partskonferensen, anpassad till nästa partskonferens prioriteringar och UNFCCC-förhandlingsprocesserna, och för att göra kommittén som helhet mer förtrogen med UNFCCC-processen och göra den delaktig i klimatförhandlingarna.

Den tillfälliga arbetsgruppen består av sex medlemmar av NAT-sektionen samt en ungdomsföreträdare som deltar regelbundet, i enlighet med yttrandet på eget initiativ ”Mot ett strukturerat ungdomsengagemang för klimat och hållbarhet i EU:s beslutsprocess” (1). Under de senaste månaderna har den tillfälliga arbetsgruppen träffat relevanta organisationer och institutioner, såsom Europeiska kommissionen, Regionkommittén, kontoret för klimatförespråkarna på hög nivå och Climate Action Tracker, samt företrädare för det civila samhället – ungdomar, företag, jordbrukare, fackföreningar och icke-statliga miljöorganisationer – för att utbyta information och söka synergier. Klimatnödläget betonades i alla dessa samtal.

År 2022 håller på att bli ett år då klimatförändringarna driver på extrema väderhändelser mer än någonsin tidigare. Från extrema värmeböljor och bränder i Europa och delar av Sydasien till katastrofala översvämningar i Pakistan och Bangladesh samt långvarig torka i Östafrika, med tusentals döda och miljontals fler som fördrivits eller riskerar hungersnöd.

I detta avseende anges det i den senaste rapporten från Mellanstatliga panelen för klimatförändringar (2) att för att den globala uppvärmningen ska kunna begränsas till 1,5 oC måste utsläppen av växthusgaser nå sin topp senast före 2025, att utsläppen måste halveras till 2030 och att det är absolut nödvändigt med djupgående och omedelbara utsläppsminskningar inom alla sektorer för att detta ska kunna ske. Den politik som för närvarande förs (3) förväntas dock leda till en uppvärmning på ca 2,7 oC, och ländernas nuvarande åtaganden – de nationellt fastställda bidragen – kommer att begränsa uppvärmningen till 2,4 oC.

Rysslands invasion av Ukraina har dramatiskt ökat komplexiteten i en situation som redan var ekonomiskt och socialt svår. Det är dock inte möjligt att låta det akuta klimatläget vänta. Eventuella särskilda åtgärder som antas måste vara exceptionella och tidsbegränsade, och EU måste påskynda omvandlingen av sin energi- och klimatpolitik för att hantera kortsiktiga chocker och samtidigt gå vidare med den oundvikliga utfasningen av fossila bränslen i samhällena. Europa måste vara ledande när det gäller klimatåtgärder och överbrygga klyftorna mellan ambitioner och politiska åtgärder.

I den resolution som utarbetats av den tillfälliga arbetsgruppens medlemmar uppmanas EU:s institutioner och regeringar att höja klimatambitionerna, i linje med vetenskapen och de vetenskapliga rönen, och läggs särskild tonvikt vid det organiserade civila samhällets roll när det gäller att påskynda klimatåtgärderna. Den sociala resiliensen kan bara stärkas med ett starkt civilt samhälle samt starka sociala aktörer och gräsrotsrörelser.

Vi är den sista generation som kan stoppa klimatförändringarna, och EESK bör, i egenskap av det europeiska civila samhällets röst, spela en ledande roll när det gäller att främja dessa omvandlingar till koldioxidneutrala, inkluderande och socialt rättvisa samhällen.

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs politiska rekommendationer

Höjda klimatambitioner för att hantera klimatnödläget och stärkta klimatåtgärder i EU

Som det organiserade civila samhällets röst i Europa, i egenskap av rådgivande organ till Europaparlamentet, rådet och kommissionen och som en del av det globala civila samhället

1.

framhåller Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) att Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) antogs för 30 år sedan med det slutliga målet att ”uppnå en stabilisering av koncentrationerna av växthusgaser i atmosfären på en nivå som kan förhindra farlig antropogen inverkan på klimatsystemet” (artikel 2) och att detta mål inte har uppnåtts.

2.

Genom Parisavtalet 2015 övergick vi alla från klimatkonventionens kvalitativa mål – att förhindra inverkan på klimatet – till ett kvantitativt mål: att ”hålla ökningen i den globala medeltemperaturen långt under 2 oC över förindustriell nivå samt göra ansträngningar för att begränsa temperaturökningen till 1,5 oC över förindustriell nivå” (4).

3.

Målet på 1,5 oC kommer inte att vara tillräckligt för att klimatförändringarnas dramatiska konsekvenser ska kunna undvikas. Beläggen visar att klimatförändringarna redan förändrar alla regioner i världen. Översvämningar, torka, stormar, bränder och värmeböljor ökar exponentiellt, med förödande sociala effekter och ekonomiska konsekvenser på flera miljarder varje år. (5)

4.

Vi lever i ett klimatnödläge och får inte ge upp när det gäller artikel 2 i konventionen trots att UNFCCC för närvarande inte lever upp till förväntningarna.

5.

Kommittén är djupt övertygad om att politiska beslut måste bygga på vetenskap och vetenskapliga rön, och påpekar att Mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC) har fastställt tydliga riktmärken: utsläppen måste nå sin topp senast före 2025 (6), och världen måste senast 2030 minska utsläppen med 45 % jämfört med 2010 års nivåer för att hålla möjligheten till 1,5 oC vid liv.

6.

Rysslands invasion av Ukraina har förvärrat en redan svår situation som kännetecknas av inflation, höga energi- och livsmedelspriser samt möjlig energibrist, vilket har allvarliga konsekvenser för medborgarnas liv och skapar allvarliga sociala och ekonomiska utmaningar, åtminstone på kort sikt. EESK anser att den rådande situationen gör EU:s klimatåtgärder ännu mer brådskande och att den nya geopolitiska situationen förstärker behovet av att EU påskyndar omvandlingen av sin energi- och klimatpolitik.

7.

Kommittén är övertygad om att den europeiska gröna given måste stärkas för att målet om att fasa ut fossila bränslen ur ekonomin ska kunna uppnås, de externa beroendena ska kunna minskas ytterligare, resiliensen ska kunna säkerställas och en rättvis omställning ska kunna främjas, och om att exceptionella undantag från de överenskomna målen enbart får medges under begränsad tid (7). Utvecklingen av öppet strategiskt oberoende bör säkerställa minskat beroende i fråga om energi, råvaror av avgörande betydelse och livsmedel.

8.

EESK uppmanar med kraft EU att axla en ledande roll och uppmanar kommissionen och EU:s medlemsstater att uppdatera de nationellt fastställda bidragen i enlighet med klimatpakten från Glasgow. Vi efterlyser en skälig global fördelning grundad på rättvisa, historiskt ansvar och förmåga.

9.

Kommittén välkomnar Europaparlamentets beslut om utsläppshandelssystemet (8) och kolsänkor (9), som leder till en liten ökning av EU:s utsläppsminskningsmål som, även om den är otillräcklig, utgör en uppmaning om att höja EU:s nationellt fastställda bidrag.

10.

EESK uttrycker oro över att många länder har aviserat långsiktiga planer för att uppnå klimatneutralitet senast 2050 eller 2060 som inte understöds av motsvarande planer på kort och medellång sikt, och uppmanar därför kommissionen att intensifiera EU:s diplomatiska insatser för att främja det internationella samfundets antagande av politiska ramar som liknar den europeiska gröna given. Kommittén står redo att stödja denna strävan genom att samarbeta med organisationer i det civila samhället över hela världen, med Agenda 2030 och målen för hållbar utveckling som kompass för de kommande avgörande åren.

11.

EU uppmanas att vidareutveckla sektorsspecifika strategier för skräddarsydda åtgärder eller ”klimatklubbar” som skulle kunna utvecklas bland de länder som har de mest ambitiösa klimatprogrammen för att uppmuntra till snabbare åtgärder från andra länders sida – genomförandet av gränsjusteringsmekanismen för koldioxid (CBAM) skulle kunna vara ett verktyg för detta.

12.

Beslutsamma och tydligt definierade åtgärder är nödvändiga för att göra artikel 6 i Parisavtalet operativ och slutföra Parisregelboken, som fastställer en ram för frivilligt internationellt samarbete för att länderna ska kunna minska utsläppen i syfte att fullgöra sina åtaganden och undvika vissa fallgropar när det gäller dubbelräkning eller risken för falska utsläppsminskningskrediter.

Översyn av vår rådande ekonomiska modell för att på ett ändamålsenligt sätt ta itu med begränsning och anpassning samt tryggande av tillräcklig tillgång till klimatfinansiering

13.

I syfte att påskynda omställningen till ett klimatneutralt samhälle måste vi se över vår rådande ekonomiska modell för att ompröva vårt sätt att konsumera och producera och vårt sätt att värdera tillräcklighet. EESK uppmanar EU att föreslå en ny vision om välstånd för människorna och planeten på grundval av principerna om miljöhållbarhet, rätten till ett anständigt liv och skyddet av sociala värden (10).

14.

Kommittén föreslår en ny styrningsram för att utveckla dessa omvälvande förändringar, och uppmuntrar regeringarna och de regionala myndigheterna att inrätta kommissioner för en rättvis omställning så att arbetsmarknadens parter och det civila samhällets organisationer, inbegripet ungdomsorganisationerna, kan ge rekommendationer samt förhandla fram och utveckla nationella och regionala planer för en rättvis omställning (11). De hittillsvarande initiativen för att ta itu med de sociala utmaningarna i samband med den gröna omställningen har varit fragmenterade (12).

15.

Den snabba omställningen till en koldioxidfri ekonomi kommer att innebära enorma utmaningar för medborgare, arbetstagare, företag och regioner, särskilt dem som är mest beroende av koldioxidintensiva sektorer och industrier (13). De nationellt fastställda bidragen bör därför omfatta en detaljerad kartläggning och analys av hur omställningen kommer att påverka sysselsättningen och kompetensen i landet, delregionerna och sektorerna, inklusive underleverantörerna och värdekedjorna i senare led, samt åtföljas av nationella sysselsättningsplaner och strategier för en rättvis omställning (14) som bygger på ILO:s princip om en rättvis omställning. EESK stöder därför förslaget från konferensen om Europas framtid (15) om att säkerställa en rättvis omställning, som skyddar arbetstagare och arbetstillfällen genom lämplig finansiering för omställning och ytterligare forskning.

16.

Den privata sektorns ansvar när det gäller att uppnå målet om att fasa ut fossila bränslen kommer att kräva en snabb omställning av systemen i en aldrig tidigare skådad omfattning. Den privata sektorn spelar en avgörande roll i processen.

17.

Kommittén är medveten om de många olika insatser som görs av företag och entreprenörer i hela EU för att utveckla affärslösningar som syftar till att mildra och anpassa sig till klimatrelaterade utmaningar, och anser att innovativa och ansvarsfulla affärsmodeller bör ta itu med klimatförändringarna genom att fokusera på mätbara hållbarhetsmål, bl.a. minskad användning av vatten, energi eller kemikalier.

18.

Kommittén är bekymrad över att de minskade växthusgasutsläppen i EU medför ökade utsläpp utomlands för att tillgodose EU:s konsumtion, vilket genererar spridningseffekter för växthusgaser (16), och anser att EU:s strategi för inventering av växthusgaser måste omfatta de växthusgasutsläpp som är kopplade till importerade produkter, att frikopplingen av socioekonomiska framsteg från negativ inhemsk och importerad påverkan på klimatet och den biologiska mångfalden måste prioriteras samt att CBAM är en stödjande åtgärd för att detta mål ska kunna uppnås.

19.

Förlusten av biologisk mångfald och klimatförändringarna förstärker varandra ömsesidigt, vilket forskarsamhället har betonat. Vi efterlyser en helhetssyn på miljöåtgärder som tar itu med kopplingarna mellan förlust av biologisk mångfald och klimatförändringar, och föreslår att man ser över och utökar de skyddade områdena samt insatserna för att skydda de återstående naturresurserna inom ramen för EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030 (17).

20.

Kommittén är bekymrad över att klimatförändringarnas konsekvenser i oproportionerligt hög grad påverkar de mest utsatta människorna och att de samhällen som bär minst ansvar för de globala utsläppen drabbas av de värsta konsekvenserna och inte alltid har de resurser som krävs för att hantera dem.

21.

EESK påpekar att anpassningsåtgärder blir allt viktigare i takt med att de anormala klimathändelserna blir allt fler och att det är mycket viktigt att bättre förutse klimatförändringarnas konsekvenser, framhåller att man i Parisavtalet understryker vikten av anpassningsplaneringsprocesser på nationell nivå genom att ålägga alla länder att rapportera om de framsteg som gjorts och anser att inkludering ständigt måste beaktas för att undvika att befintliga ojämlikheter förstärks.

22.

EESK efterlyser en ökning av de utvecklade ländernas totala klimatfinansieringsbidrag, med ”likvärdig betoning” på finansiering av begränsning och anpassning, eftersom planeringen och genomförandet av anpassningen kommer att begränsas utan ytterligare anpassningsmedel, särskilt i utvecklingsländerna. Kommittén efterlyser ytterligare åtgärder för att se till att denna princip respekteras, med tanke på att begränsning skyddar mot en förvärrad klimatkris för framtida generationer, medan anpassning skyddar nuvarande och framtida generation från de extrema väderhändelser som de rådande klimatförändringarna redan orsakar (18). Medlen för klimatanpassning utgör för närvarande bara 25 % av den globala klimatfinansieringen, och tidigare åtaganden om att anpassningsmedlen ska höjas till 40 % senast 2025 fullgörs inte (19).

23.

Kommittén välkomnar kommissionens bidrag på 100 miljoner euro till anpassningsfonden, men uppmanar samtidigt EU:s medlemsstater att fördubbla anpassningsfinansieringen från 2019 års nivåer senast 2025, och efterlyser ytterligare insatser för att genomförandeplanens mål på 100 miljarder US-dollar ska kunna uppnås. För närvarande finns det ingen global finansieringsmekanism för att stödja återhämtningen från de förluster och skador som dessa människor lider, och EU:s medlemsstater och kommissionen uppmanas att ställa sig bakom ”förlust- och skademekanismen” för att reparera klimatförändringarnas konsekvenser.

24.

Som en del av åtgärderna för klimaträttvisa måste EU:s regeringar och institutioner utveckla en framåtblickande och heltäckande europeisk migrations- och asylpolitik som ger skydd åt personer som drivits på flykt på grund av klimatet, med början i ett formellt erkännande av klimatflyktingar.

Främjande av effektiva sektorsspecifika åtgärder för att uppnå klimatneutralitet

25.

Den cirkulära ekonomin och bioekonomin gör det möjligt att utveckla en ny vision om välstånd för människor och måste påskyndas ytterligare (20). Cirkulärekonomiska strategier som genomförs i olika sektorer och länder har potential att minska de globala växthusgasutsläppen med 39 % (21). EESK uttrycker oro över att EU bara är omkring 12 % cirkulärt trots den omfattande uppgradering av lagstiftningen som inleddes 2015 genom EU:s första handlingsplan för den cirkulära ekonomin, och menar att ytterligare framsteg enbart kan uppnås genom samarbete med alla delar av det civila samhället, särskilt för att övervinna kvarstående politiska, kulturella, infrastrukturrelaterade, styrningsrelaterade och finansiella hinder (22).

26.

Kommittén anser att omställningsstrategier för att införa hållbara livsmedelssystem vederbörligen bör integreras i de nationellt fastställda bidragen, och är medveten om att många länder visserligen nämner jordbrukets begränsnings- och anpassningspotential i sina nationellt fastställda bidrag, men att mycket få fastställer mål i förhållande till andra led i livsmedelssystemet (23), vilket innebär att möjligheterna till stor del förblir outnyttjade (24). EESK upprepar sina rekommendationer om att anta en heltäckande livsmedelspolitik, såsom från jord till bord-strategin, inbegripet klimatåtgärder, och att säkerställa ett strukturerat engagemang av berörda parter längs hela livsmedelskedjan (25) och på alla styresnivåer, särskilt genom att producenterna sätts i centrum för jordbruksstrategierna och görs delaktiga i beslutsfattandet.

27.

Kommittén är bekymrad över situationen i Afrika, som har bidragit med mindre än 4 % till de globala utsläppen, men som utmärker sig oproportionerligt som en av världens mest utsatta regioner och riktar, mot bakgrund av att COP27 äger rum i Afrika, en tydlig vädjan till EU om att prioritera ekonomiska, tekniska och kapacitetsuppbyggande resurser för Afrika i syfte att stödja kontinentens åtagande vid COP21 i Paris, och om att ta hänsyn till att de flesta av de afrikanska nationellt fastställda bidragen innehåller begränsnings- och anpassningsmål som förutsätter att länderna får lämpligt internationellt stöd, vilket äventyrar skyddet av värdefulla ekosystem som måste bevaras, såsom skogar eller savanner, samt utvinning av fossila bränslen.

28.

EESK efterlyser ett omedelbart stopp för subventioner till fossila bränslen, välkomnar REPowerEU-meddelandet, eftersom det innehåller lösningar som ligger i linje med målen för den gröna given och den europeiska energiunionen (26) (27), och anser att regeringarna måste tillhandahålla en ram för investeringar i banbrytande teknik på områden såsom energieffektivitet och produktion av förnybar energi, genom stöd till forskning, innovation och utveckling, och att lagstiftningen bör utformas för att möjliggöra och stärka utvecklingen av ny teknik och dess marknadspenetration, inbegripet åtgärder på efterfrågesidan för att skapa pionjärmarknader och uppmuntra konsumtion av koldioxidsnåla produkter (28).

29.

Kommittén välkomnar digitala lösningar som möjliggör miljöskydd och hållbarhetsomvandling inom transport, energisystem, byggnader, jordbruk och andra sektorer, men noterar också att den övergripande digitaliseringen hittills inte har bidragit till en minskning av energiefterfrågan och koldioxidutsläppen, och betonar därför behovet av stödjande politik för att mildra rekyl- och induktionseffekterna (29).

30.

Klimatförändringarna har också allvarliga konsekvenser för företag, särskilt små och medelstora företag, såsom avbrott i leveranskedjor och skador på produktionsanläggningar på grund av extrema väderfenomen, och tvingar dem att göra ibland kostsamma ändringar av sina affärs- och verksamhetsmodeller, liksom investeringar för att hantera regleringsmässiga eller andra krav. Tidiga användare av nya hållbara affärsmodeller bör få stöd för att se till att deras innovation inte leder till en konkurrensnackdel.

31.

Stöd till den privata sektorn måste vara förenligt med principerna om rättvis tillgång till finansieringsverktyg för små och medelstora företag och bör baseras enbart på klimatmål (30). Det kommer att krävas omfattande arbete längs värdekedjorna samt sektorsövergripande samarbete.

32.

Harmonisering och standardisering är avgörande för att man ska kunna uppnå en branschövergripande skalbarhet av lösningar genom teknik, kompetenshöjning och reglering som bör stödjas av EU:s regeringar på internationell nivå. Det kommer att vara avgörande för i synnerhet små och medelstora företag att få tillgång till åtföljande instrument och kapacitetsuppbyggnad för att kunna uppfylla nya krav och öka marknadstillträdet i EU.

Egenmakt så att det civila samhället kan påskynda klimatåtgärderna samt efterlysning av en ny styrningsram

33.

Omfattningen av de insatser som krävs förutsätter integrerade politiska åtgärder på flera nivåer och sektorsövergripande lösningar med ett verkligt engagemang från det civila samhällets sida. EESK föreslår därför en ny styrningsram för att utveckla dessa omvälvande förändringar.

34.

På arbetsplatsnivå bör denna nya styrningsram garantera social dialog genom att säkerställa arbetstagarnas rättigheter och deltagande och stärka kollektivavtalen.

35.

Den bredare dialogen bör också stärkas, med bidrag från regioner, aktörer på landsbygden och städer, arbetsmarknadens parter, kooperativ och det civila samhället, för att säkerställa social rättvisa och trovärdighet och konkretisera åtagandet om att ingen ska hamna på efterkälken (31). Att underlätta prosumentstrategier kan till exempel påskynda omställningen till ett renare energisystem, skapa nya ekonomiska modeller och bidra till att skydda de mest utsatta grupperna i våra samhällen från att t.ex. inte längre ha tillgång till värme, ljus och it.

36.

Kommittén är fast övertygad om att nedifrån och upp- och gräsrotsinitiativ verkligen måste stödjas och uppmuntras för att påskynda begränsningen av och anpassningen till klimatförändringarna och stärka den sociala resiliensen, och på så sätt frigöra potentialen hos en samarbetskultur och nedifrån och upp-lösningar. Det finns ett lika stort och väsentligt behov av att investera mer i social innovation för att integrera de kulturella och samhälleliga förändringar som krävs för att klimatskyddet ska införlivas i företagens, myndigheternas och hushållens vardag.

37.

Jämställdhet bör inte behandlas som en separat och fristående fråga utan bör anses vara grundläggande för att undvika könsblinda åtgärder och strategier. Klimatförändringarna påverkar inte alla delar av befolkningen på samma sätt, och om klimatpolitiken inte utformas på rätt sätt kan den vidmakthålla dessa orättvisor och obalanser. Till exempel spär kvinnors ojämlika deltagande i beslutsprocesser och på arbetsmarknaden på orättvisorna och hindrar ofta kvinnor från att fullt ut bidra till planering, beslutsfattande och genomförande på klimatområdet. (32)

38.

Kommittén är övertygad om att ett starkare ungdomsengagemang i beslutsprocesserna, från utarbetandet av lagstiftningsförslag och initiativ till genomförandet, övervakningen och uppföljningen, är det bästa sättet att ta hänsyn till den generationsöverskridande dimensionen av dessa förändringar (33). Därför har EESK sedan 2021 inkluderat en ungdomsdelegat i den officiella EU-delegationen till UNFCCC COP-mötena, och har åtagit sig att förstärka ungdomarnas och ungdomsorganisationernas röster i kommitténs arbete. Parterna och övriga berörda aktörer rekommenderas starkt att anta en liknande strategi.

39.

EESK erkänner den roll som ursprungsbefolkningar spelar i frontlinjen för klimatförändringarna – ursprungsbefolkningar värnar mer än 80 % av planetens återstående biologiska mångfald (34) –, välkomnar ursprungsbefolkningarnas ökande engagemang i klimatpolitiken och uppmanar med kraft parterna att aktivt involvera dem i genomförandet av klimatåtgärder.

40.

EESK åtar sig att vidta åtgärder för att genomföra ovannämnda politiska rekommendationer.

---

(1)  EUT C 429, 11.12.2020, s. 44.

(2)  https://www.ipcc.ch/2022/04/04/ipcc-ar6-wgiii-pressrelease/

(3)  https://climateactiontracker.org/global/temperatures/

(4)  Parisavtalet.

(5)  På grundval av ”Economic losses from weather and climate-related extremes in Europe reached around half a trillion euros over past 40 years”, European Environment Agency; ”New report: World counts the cost of a year of climate breakdown”, UK charity fighting global poverty, Christian Aid, Media Centre; ”The Costs of Extreme Weather Events Caused by Climate Change”, CMCC; ”Billion-Dollar Weather and Climate Disasters”, National Centers for Environmental Information (NCEI).

(6)  ”Climate Change 2022: Mitigation of Climate Change”, IPCC.

(7)  EESK:s resolution ”Kriget i Ukraina och dess ekonomiska, sociala och miljömässiga konsekvenser” (EUT C 290, 29.7.2022, s. 1).

(8)  Klimatet: Parlamentet driver på för snabbare EU-åtgärder och energioberoende.

(9)  Fit for 55: Parliament agrees to higher EU carbon sink ambitions by 2030.

(10)  EESK:s yttrande ”Den hållbara ekonomi vi behöver” (EUT C 106, 31.3.2020, s. 1).

(11)  EESK:s yttrande ”55 %-paketet (’Fit for 55’): nå EU:s klimatmål 2030 för klimatneutralitet” (EUT C 275, 18.7.2022, s. 101).

(12)  EESK:s yttrande ”Social dialog inom ramen för den gröna omställningen” (EUT C 486, 21.12.2022, s. 95).

(13)  EESK:s yttrande ”55 %-paketet (’Fit for 55’): nå EU:s klimatmål 2030 för klimatneutralitet” (EUT C 275, 18.7.2022, s. 101).

(14)  EESK:s yttrande ”55 %-paketet (’Fit for 55’): nå EU:s klimatmål 2030 för klimatneutralitet” (EUT C 275, 18.7.2022, s. 101).

(15)  Konferensen om Europas framtid – rekommendationer antagna av den europeiska medborgarpanelen.

(16)  2021 Europe Sustainable Development Report, SDSN Europe.

(17)  EESK:s pågående yttrande (NAT/841) ”Mål för återställande av natur i EU:s strategi för biologisk mångfald”.

(18)  EESK:s yttrande ”Att bygga upp ett klimatresilient Europa – den nya EU-strateg för klimatanpassning” (EUT C 374, 16.9.2021, s. 84).

(19)  ”António Guterres: 50% of All Climate Finance Needed for Adaptation”.

(20)  EESK:s yttrande ”Att utveckla synergier mellan olika färdplaner för den cirkulära ekonomin” (EUT C 14, 15.1.2020, s. 29).

(21)  Circularity Gap Report 2021, ”Climate Change Mitigation through the Circular Economy”.

(22)  EESK:s yttrande ”Att bygga upp ett klimatresilient Europa – den nya EU-strategin för klimatanpassning” (EUT C 374, 16.9.2021, s. 84).

(23)  ”Enhancing NDCs For Food Systems – recommendations for decision-makers”, NDC Action Project.

(24)  EESK:s yttrande ”Livsmedelstrygghet och hållbara livsmedelssystem” (EUT C 194, 12.5.2022, s. 72).

(25)  EESK:s yttrande ”Från jord till bord: en strategi för hållbara livsmedel” (EUT C 429, 11.12.2020, s. 268).

(26)  EESK:s yttranden ”Klimaträttvisa” (EUT C 81, 2.3.2018, s. 22), och ”Att bygga upp ett klimatresilient Europa – den nya EU-strategin för klimatanpassning” (EUT C 374, 16.9.2021, s. 84).

(27)  EESK:s yttrande ”REPowerEU: Gemensamma europeiska åtgärder för säkrare och hållbarare energi till ett mer överkomligt pris” (EUT C 323, 26.8.2022, s. 123).

(28)  EESK:s yttrande ”55 %-paketet (’Fit for 55’): nå EU:s klimatmål 2030 för klimatneutralitet” (EUT C 275, 18.7.2022, s. 101).

(29)  EESK:s yttrande ”Digitalisering och hållbarhet – status quo och behovet av åtgärder ur det civila samhällets perspektiv” (EUT C 429, 11.12.2020, s. 187).

(30)  EESK:s yttrande ”55 %-paketet (’Fit for 55’): nå EU:s klimatmål 2030 för klimatneutralitet” (EUT C 275, 18.7.2022, s. 101).

(31)  EESK:s yttrande ”55 %-paketet (’Fit for 55’): nå EU:s klimatmål 2030 för klimatneutralitet” (EUT C 275, 18.7.2022, s. 101).

(32)  2020 Pocket Guide to Gender Equality under the UNFCCC, WEDO.

(33)  EESK:s yttrande ”Mot ett strukturerat ungdomsengagemang för klimat och hållbarhet” (EUT C 429, 11.12.2020, s. 44).

(34)  ”Indigenous peoples defend Earth's biodiversity – but they're in danger”.

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Digital suveränitet: en viktig hörnsten för digitalisering och tillväxt i EU

(yttrande på eget initiativ)

(2023/C 75/02)

Föredragande:

PHILIP VON BROCKDORFF

Beslut av EESK:s plenarförsamling	20.1.2022
Rättslig grund	Artikel 52.2 i arbetsordningen
	Yttrande på eget initiativ
Ansvarig sektion	Inre marknaden, produktion och konsumtion
Antagande av sektionen	7.10.2022
Antagande vid plenarsession	26.10.2022
Plenarsession nr	573
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	185/0/3

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

Trots betydande framsteg för att stärka EU:s digitala suveränitet finns det fortfarande ett starkt beroende av teknikföretag baserade i länder utanför EU. Detta hämmar EU:s ledarskap och strategiska oberoende i den digitala världen och begränsar i sin tur potentialen för ekonomisk tillväxt i EU.

1.2

I en onlinemiljö som fortfarande domineras av teknikföretag från länder utanför EU uppstår frågan om i vilken omfattning medborgare, företag och regeringar i EU har kontroll över sina digitala data. Denna fråga kanske inte framstår som en prioritering under den rådande krisen, men behovet av att ta itu med obalansen när det gäller digital suveränitet får inte bagatelliseras.

1.3

Mot denna bakgrund anser Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) att EU måste minska sitt beroende av teknikjättar från länder utanför EU genom att fördubbla sina ansträngningar för att utveckla en säker, inkluderande och värdebaserad digital ekonomi som kan konkurrera med teknikjättar från länder utanför EU och lägga tonvikt på tillförlitlig konnektivitet, datasäkerhet och artificiell intelligens (AI).

1.4

EESK uppmanar därför till att investeringar i den digitala sektorn i betydande utsträckning ska inriktas på öppet strategiskt oberoende i den digitala ekonomin. Detta bör inbegripa investeringar i digital kapacitet, utbildning och yrkesutbildning, infrastruktur och teknik. EESK efterlyser också likvärdiga förutsättningar i den digitala omställningen genom att arbetstagarnas rättigheter skyddas och företag av alla storlekar kan samexistera och blomstra utan överreglering.

1.5

Kommittén noterar att innovationer som t.ex. molntjänster och AI har blivit viktiga strategiska tillgångar inom EU, vilket bidrar positivt till den potentiella tillväxten i EU:s ekonomi. EU tappar dock mark i den globala kapplöpningen för att utveckla ny teknik i den digitala världen, och i fråga om viss teknik släpar EU:s privata investeringar efter i jämförelse med liknande investeringar i Förenta staterna och Kina.

1.6

EESK efterlyser förnyade insatser för att inrätta offentlig-privata partnerskap inom digital teknik och stödja storskalig EU-forskning på området för ny teknik med det uttryckliga målet att hålla jämna steg med Förenta staterna:s och Kinas forskningskapacitet.

1.7

Kommittén hävdar att de befintliga obalanserna i den digitala suveräniteten delvis beror på nationella barriärer som fortsätter att hindra fullbordandet av en verklig inre marknad. I nuläget är den inre marknaden huvudsakligen sammansatt av flera mindre nationella marknader, utan den omfattning som krävs för att ett enda EU-baserat företag ska kunna konkurrera med världens digitala jättar. Dessutom skiftar nivåerna av digital utveckling, infrastruktur och kapacitet i EU.

1.8

EESK uppmanar kommissionen att gå vidare med sitt digitala regelverk som syftar till att skydda EU-medborgarna från den digitala världens excesser och samtidigt tillhandahålla en ram för en mer människocentrerad och etisk miljö.

1.9

Lika viktigt är det att göra plattformar, ekosystem och verksamheter på nätet mer öppna, rättvisa och förutsägbara med regler för algoritmers transparens och neutralitet, och att hänsyn tas till datadelning och interoperabilitet.

1.10

EESK stöder uppmaningarna till EU att utveckla en moln- och datainfrastruktur för att bygga upp sin digitala suveränitet och ta itu med den enorma obalansen på marknaden för moln- och datalagring som nästan helt domineras av företag baserade utanför EU.

1.11

Kommittén konstaterar också att EU har potential att bli världsledande inom insamling och behandling av data, vilket är ryggraden i den digitala ekonomin. EU:s dataram för insamling och delning av data har en enorm potential inom strategiska sektorer som hälsa, arbetsmarknad och transport.

1.12

Kommittén efterlyser en uppdatering av konkurrens- och konsumentskyddspolitiken på den inre marknaden. Här bör man också uppmärksamma snedvridande metoder hos teknikföretag utanför EU samt det växande inflytandet från kinesiska digitala företag i EU. I detta sammanhang välkomnar EESK att det skett en utveckling på lagstiftningsområdet, t.ex. genom rättsakten om digitala marknader och den föreslagna europeiska förordningen om halvledare.

1.13

EESK konstaterar att små och medelstora företag spelar en nyckelroll i utformningen av EU:s digitala suveränitet, särskilt genom deras samverkan med stora europeiska teknikföretag.

1.14

Slutligen betonar EESK vikten av utbildning på alla nivåer (både yrkesutbildning och akademisk utbildning) för utvecklingen av EU:s digitala suveränitet.

2.   Bakgrund

2.1

Digital suveränitet kan i grova drag beskrivas som det oberoende som ligger till grund för hur regeringar och företag hanterar och konfigurerar sina egna data och sin egen hård- och programvara. Man har alltför länge påtalat att EU i hög grad är beroende av ett litet antal stora teknikföretag som är verksamma utanför unionen.

2.2

Ett belägg för EU:s omfattande beroende av teknikföretag som är baserade utanför unionen är att uppskattningsvis 92 % av alla data i västvärlden lagras på servrar med ägare i Förenta staterna. Detta omfattar onlinedata, data som hämtas från sociala medier och data som administreras av nationella regeringar (1).

2.3

Det är inte förvånande att denna situation har lett till en växande oro för att företag och nationella regeringar i EU kanske inte har fullständig kontroll över data och fortsättningsvis är starkt beroende av stora teknikföretag som är baserade utanför unionen, vilket gör det svårt för EU-baserade teknikföretag att konkurrera med motsvarigheter i Förenta staterna. Ett annat bekymmer är att EU sakta men säkert förlorar sin förmåga att på ett effektivt sätt se till att lagstiftningen efterlevs i den digitala miljön.

2.4

Oroväckande nog begränsar detta starka beroende av Förenta staterna-baserade teknikföretag EU:s ledarskap och strategiska oberoende i den digitala världen, vilket i sin tur skulle kunna begränsa potentialen för ekonomisk tillväxt i EU. Det ekonomiska inflytandet från teknikföretag som är baserade utanför EU får inte bagatelliseras. Detsamma kan sägas om företagens inflytande på EU:s medborgare och deras konsumtionsmönster, men också med avseende på hur de formar det sätt på vilket dessa interagerar med andra medborgare i och utanför EU.

2.5

I dag vet kanske stora teknikföretag utanför EU mer om oss än vad våra närmaste familjemedlemmar och vänner gör, och bristen på integritet är oroande. I praktiken kontrollerar vi inte våra egna data på nätet – det gör i stället stora teknikföretag, och webben är fortfarande till stor del oreglerad. Avsikten med åtgärder såsom EU:s allmänna dataskyddsförordning (2) är att fastställa nya bestämmelser. Problemet är att teknikföretagen agerar snabbare än EU hinner ta itu med problemet. Stora teknikföretag är ofta verksamma på områden där de har en betydande informationsfördel jämfört med tillsynsmyndigheterna, och kan fortfarande i stor utsträckning fritt spåra medborgarnas rörelser på nätet och samtidigt samla in information och därefter utnyttja dessa uppgifter i vinstsyfte.

2.6

Mot denna bakgrund har kommissionens ordförande betecknat digital politik som en av de viktigaste prioriteringarna under hennes mandatperiod 2019–2024, och har utlovat teknisk suveränitet. Vi är dock fortfarande långt ifrån att uppnå detta, och kommissionen har själv uttryckt oro över att stora teknikföretag utanför EU struntar i EU:s regler och grundläggande värden. De senaste åren har internetekonomin konsoliderats kring dessa teknikjättar som använder kakor för att kontrollera data och upprätthålla oligopolistiskt marknadsinflytande. Europaparlamentet har å sin sida uttryckt oro över de säkerhetshot som är förknippade med den ökande kinesiska tekniska närvaron i EU och har särskilt efterlyst åtgärder på EU-nivå för att minska Kinas allt större inflytande inom 5G-infrastrukturen.

2.7

Det är oroväckande att hela sektorer av EU:s ekonomi fortsättningsvis är starkt beroende av stora onlineplattformar som inte är baserade i EU. Detta berövar medlemsstaterna deras digitala suveränitet på nyckelområden som t.ex. upphovsrätt, dataskydd och beskattning. Denna oro har också spritts till andra områden, t.ex. e-handel och desinformation online.

2.8

I en onlinemiljö som domineras av teknikföretag baserade utanför EU uppstår frågan om huruvida EU-medborgarna kan återfå kontrollen över sina digitala data och huruvida EU på ett effektivt sätt och inom en rimlig tidsram kan åtgärda obalansen när det gäller digital suveränitet. Insikter i dessa frågor tas upp i avsnitten 3 och 4.

3.   Allmänna kommentarer

3.1

Först och främst måste EU minska sitt beroende av teknikjättar från länder utanför EU genom att fördubbla sina ansträngningar för att utveckla en säker, inkluderande och värdebaserad digital ekonomi som kan konkurrera med teknikjättar från länder utanför unionen och lägga tonvikt på tillförlitlig konnektivitet, datasäkerhet och artificiell intelligens (AI). EESK anser att den värdebaserade aspekten är särskilt viktig och betonar den sociala och etiska dimensionen samt arbetstagarnas rättigheter i en digital ekonomi.

3.2

Kommissionen har bemött utvecklingen i den digitala ekonomin genom att 2021 utarbeta en digital kompass för EU:s digitala årtionde med fokus på infrastruktur, förvaltning, näringsliv och kompetens. Genom kompassen fastställs mål på EU-nivå och nationell nivå, föreslås en robust gemensam styrningsram för att övervaka framstegen och ta itu med brister och framläggs ytterligare förslag till projekt som omfattar flera länder och kombinerar investeringar från EU, medlemsstaterna och den privata sektorn. Detta kompletterades av rättsakten om digitala marknader, en rättslig ram som syftar till att skapa en högre grad av konkurrens på de europeiska digitala marknaderna genom att hindra stora företag från att missbruka sitt marknadsinflytande och genom att låta nya aktörer komma in på marknaden. Det nyligen framlagda förslaget till en europeisk förordning om halvledare syftar till att öka produktionen av mikrochipp i hela EU som svar på den ökande efterfrågan och med målet att minska beroendet av leverantörer från länder utanför Europa. Detta skulle motverka Kinas dominans, särskilt när det gäller tillverkning av halvledarchipp.

3.3

I takt med att EU:s ekonomi återhämtar sig efter pandemin, och med tanke på de stigande priserna, efterlyser EESK ett framgångsrikt genomförande av den digitala kompassen och uppmanar EU:s regeringar att skapa incitament för företag att investera ytterligare i digital kapacitet och mänskliga resurser. Denna investering skulle bidra till att stärka det strategiska oberoendet i den digitala omvandlingen av EU:s ekonomi. EU-regeringarnas investeringar för att förbättra den digitala kapaciteten, infrastrukturen och tekniken är också att betrakta som avgörande.

3.4

Kommittén noterar att innovationer som t.ex. molntjänster och AI har blivit viktiga strategiska tillgångar inom EU, vilket bidrar positivt till den potentiella tillväxten i EU:s ekonomi. EU tappar dock fortfarande mark i den globala kapplöpningen för att utveckla ny teknik i den digitala världen. När det gäller exempelvis AI släpar EU:s privata investeringar efter i jämförelse med liknande investeringar i Förenta staterna och Kina. Detsamma gäller för teknik för datainsamling och åtkomst till data och kvantdatorteknik, där EU:s investeringar i blockkedjeteknik och sakernas internet också släpar efter motsvarande investeringar i Förenta staterna och Kina.

3.5

EESK noterar också de olika finansiella instrument som inrättats för att minska klyftan gentemot amerikanska och kinesiska investeringar i digital teknik. Dessa instrument skulle helt klart kunna vara ett stöd för forskning och innovation inom digital teknik, men precis som det påpekas i punkt 3.3 krävs ytterligare investeringar, och EESK efterlyser förnyade insatser för att inrätta offentlig-privata partnerskap inom digital teknik och stödja storskalig EU-forskning på området för ny teknik med det särskilda målet att hålla jämna steg med forskningskapaciteten i Förenta staterna och Kina.

3.6

EESK anser att digital suveränitet inte bara är en fråga om att EU ska återta förlorad mark eller ligga steget före på det digitala området. Det är heller inte en fråga om huruvida den digitala suveräniteten handlar om att EU är protektionistiskt till sin natur. Det handlar i stället om att skapa lika villkor för EU-baserade teknikföretag i syfte att, såsom anges i titeln på detta initiativyttrande, öka potentialen för ekonomisk tillväxt i EU och därmed gynna det europeiska samhället i stort.

3.7

Det finns goda grunder till varför EU-baserade teknikföretag kan behöva behandlas mer gynnsamt än företag som är baserade i länder utanför EU om de ska lyckas sälla sig till de främsta globala digitala ledarna. EESK hävdar dock att de befintliga obalanserna i den digitala suveräniteten delvis beror på nationella barriärer som fortsätter att hindra fullbordandet av en verklig inre marknad. I nuläget är den inre marknaden huvudsakligen sammansatt av flera mindre nationella marknader, utan den omfattning som krävs för att ett enda EU-baserat företag ska kunna konkurrera med företag i samma storleksklass som Microsoft i denna värld. Dessutom skiftar nivåerna av utveckling och infrastruktur i EU. Därför är det inte förvånande att den digitala marknaden fortsätter att domineras av företag som är baserade i länder utanför EU.

3.8

EESK anser vidare att insatser till förmån för digital suveränitet kommer att bidra till att ta itu med frågor som rör integritet och personuppgifter, beskattning, data och offentlig upphandling. Detta kommer inte att ske över en natt trots ett kraftfullare regelverk. I synnerhet beskattning har visat sig vara ett kontroversiellt område eftersom Förenta staterna-baserade teknikföretag kan få intäkter genom interaktion med kunder i EU, vilket väcker frågan om fysisk närvaro, som vanligen innebär beskattningsbarhet.

3.9

Avslutningsvis har EESK i ett tidigare yttrande (3) redan framhållit vikten av digital suveränitet som en avgörande pelare för Europas ekonomiska, sociala och miljömässiga utveckling och även betonat att denna suveränitet måste bygga på global konkurrenskraft och på nära samarbete mellan medlemsstaterna. Detta är en förutsättning för att EU ska bli världsledande på den internationella arenan, i synnerhet när det gäller den digitala teknikens tillförlitlighet.

4.   Särskilda kommentarer

4.1

EESK uppmanar medlemsstaterna att effektivt genomföra det digitala regelverket, som syftar till att skydda EU-medborgarna från den digitala världens excesser och samtidigt tillhandahålla en ram för en mer människocentrerad och etisk miljö. Kommittén menar att regelverket bör bidra till en effektivare förvaltning av EU:s digitala sektor. Skyddet av arbetstagare och rätten till kollektiva förhandlingar bör också underlätta den digitala omställningen. Samtidigt bör EU:s teknikföretag ges tillräckligt med utrymme för innovation så att de kan höja sig i förhållande till teknikföretag utanför EU, och internationella partnerskap bör uppmuntras när så är möjligt.

4.2

Att fastställa regler för EU-data kommer att bidra till att göra EU mer suveränt i formell bemärkelse, men kommer inte att vara tillräckligt för att EU:s teknikföretag ska kunna nå samma globala räckvidd som företag baserade i länder utanför EU. För att uppnå detta krävs politisk styrning, investeringar i forskning och innovation och åtgärdande av de befintliga bristerna på den inre marknaden.

4.3

Detta förutsätter en mer framåtblickande ansats i fråga om det regelverk som ska forma den digitala ekonomin under de kommande åren. Lika viktigt är att göra plattformar, ekosystem och verksamheter på nätet mer öppna, rättvisa och förutsägbara med regler för algoritmers transparens och neutralitet, och att hänsyn ska tas till datadelning och interoperabilitet.

4.4

Vid uppbyggnaden av EU:s digitala suveränitet efterlyser EESK ökad samordning mellan nationella jurisdiktioner och i synnerhet tillsynsmyndigheterna på detta område. Det krävs en omprövning av de befintliga styrningsstrukturerna för att dels stärka interaktionen mellan medlemsstaterna, dels underlätta gemensamt beslutsfattande som rör det digitala området. Kommittén anser att detta kommer att vara avgörande för att stödja insatser som syftar till att uppnå någon form av digital suveränitet. Samtidigt varnar EESK för överreglering, som skulle kunna hämma den potentiella ekonomiska tillväxten.

4.5

EESK stöder uppmaningarna till EU att utveckla en moln- och datainfrastruktur för att bygga upp sin digitala suveränitet och ta itu med den enorma obalansen på marknaden för moln- och datalagring som nästan helt domineras av företag baserade utanför EU. Detta skulle också bidra till att minska säkerhetsriskerna för EU:s medborgare. I detta sammanhang upprepar EESK sitt stöd för EU:s projektinitiativ Gaia-X, som syftar till att skapa en säker miljö för hantering av data för medborgare, företag och regeringar.

4.6

Kommittén konstaterar också att EU har potential att bli världsledande inom insamling och behandling av data, vilket är ryggraden i den digitala ekonomin. EU:s dataram för insamling och delning av data har en enorm potential inom strategiska sektorer som hälsa, arbetsmarknad och transport. Detta skulle göra det möjligt för medborgare och företag att få tillgång till data från hela EU (i linje med reglerna om integritet och dataskydd) och skulle öka effektiviteten på den inre marknaden.

4.7

I detta sammanhang efterlyser EESK en uppdatering av konkurrenspolitiken på den inre marknaden och åtgärder mot de befintliga obalanserna. Här bör man också uppmärksamma snedvridande metoder hos teknikföretag utanför EU samt det växande inflytandet från kinesiska digitala företag i EU.

4.8

Kommittén är medveten om att digital suveränitet kan uppnås endast under förutsättning att i) EU-baserade teknikföretag anpassar sig till lagstiftningsramen, ii) åtgärder för att ta itu med bristerna på den inre marknaden vidtas, och iii) EU-baserad forskning och innovation på det digitala området samt investeringar möjliggörs. EESK kan inte heller bortse från den roll som små och medelstora företag skulle kunna spela när det gäller att forma EU:s digitala suveränitet. Små och medelstora företag har kanske inte de ekonomiska resurserna för att direkt bygga upp den digitala ekonomin, men de kan utan tvekan bidra genom samverkan med stora europeiska teknikföretag.

4.9

Slutligen betonar kommittén vikten av utbildning på alla nivåer (oavsett om den är yrkesinriktad eller akademisk) för att utveckla EU:s digitala suveränitet. Utbildningsinstitutioner måste investera i relevant forskning och innovation och man måste skapa en ram för kvalificerad personal som är kapabel att stödja EU:s digitala strategi. En samordnad strategi för alla utbildningsinstitutioner i EU rekommenderas också.

---

(1)  https://www.weforum.org/agenda/2021/03/europe-digital-sovereignty/

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).

(3)  EUT C 365, 23.9.2022, s. 13.

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Krisberedskap

(yttrande på eget initiativ)

(2023/C 75/03)

Föredragande:

Paul RÜBIG

Beslut av EESK:s plenarförsamling	24.2.2022
Rättslig grund	Artikel 52.2 i arbetsordningen
	Yttrande på eget initiativ
Ansvarig sektion	Inre marknaden, produktion och konsumtion
Antagande av sektionen	7.10.2022
Antagande vid plenarsessionen	26.10.2022
Plenarsession nr	573
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	184/8/9

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att snarast utarbeta en plan för att avsevärt stärka oberoendet/suveräniteten hos EU:s inre marknad när det gäller energiproduktionsanläggningar, livsmedelsproduktion, vattenförsörjning och brytning av nödvändiga råvaror, inbegripet oberoende/suveränitet rörande den teknik som behövs för detta. För att undvika energifattigdom och arbetslöshet bland EU:s medborgare och konsumenter måste EU:s oberoende/suveränitet på dessa områden inbegripa forskning och utveckling (FoU), materialbearbetning, utformning, tillverkning, installation, idrifttagning och underhåll av berörda anläggningar på EU:s inre marknad. Den effektivaste krisberedskapen bygger på motståndskraft, såväl teknisk som social. Kontinuerliga förbättringar av energisystemens motståndskraft mot naturliga, politiska eller andra hot bör integreras i all energipolitik.

1.2

EESK rekommenderar att EU skyndsamt fastställer åtgärder på kort sikt för att bygga energiproduktionsanläggningar på EU:s inre marknad i syfte att uppnå EU:s mål om oberoende/suveränitet.

1.3

EESK bedömer att man kan förhindra en utbredd och långvarig energibrist i EU genom att — vara öppen för olika tekniker (när det gäller tillämpningar för energiproduktion och energianvändning), — stärka och utveckla EU:s inre marknad för energi, — förbättra samarbetet och samordningen med likasinnade partner samt samarbeta närmare med grannländer och länder utanför EU, — föra en ambitiös handelspolitik och se till att försörjningen är diversifierad, — ta itu med obalansen mellan utbud och efterfrågan på arbetsmarknaden, — förbättra kommunikationen och öka medvetenheten, — påskynda innovation och digitalisering, — göra det lättare att få tillgång till finansiering, — säkerställa tillräckliga investeringar (för att underlätta den gröna omställningen, etc.), — se till att politiken är realistisk – på energi- och klimatområdet måste vi till exempel omvärdera 55 %-paketet för att skapa en balans mellan att nå målen för 2030 och 2050 och att finna en ekonomiskt och socialt dräglig väg genom denna omställning; vinsterna från handeln med utsläppsrätter bör användas för att finansiera ett pristak för gas på grundval av Förenta staternas Henry Hub och investeringar i nya energiproduktionsanläggningar inom EU.

1.4

För att tidsramarna för den gröna given inte ska behöva omprövas och för att en realistisk energipolitik ska kunna genomföras bör förfarandena för bedömning av alternativ, konsekvenser och risker avseende EU:s gröna giv och energipolitiken omfatta inte bara åtgärdernas inverkan på klimatet, utan även deras inverkan på konsumenternas köpkraft i EU och konkurrenskraften i EU:s ekonomi, och på så sätt skydda arbetstillfällen i EU.

1.5

Med tanke på hur allvarlig krisen är menar EESK att inga åtgärder får uteslutas vid hanteringen av den.

1.6

Inom ramen för de åtgärder som ska vidtas bör enligt EESK en del av svaret vara att genomföra den strategiska EU-planen för energiteknik och REPowerEU-planen. Det handlar i synnerhet om att — förbättra energieffektiviteten och främja cirkularitet, — genomföra REPowerEU-planen för att få ett slut på EU:s beroende av ryska fossila bränslen, — bygga ut lagerhållningen av gas och stärka de samordnade påfyllningsoperationerna, övervaka och optimera elmarknaderna, styra investeringar till energisystemen och stärka konnektiviteten i EU:s omedelbara grannskap med hjälp av Acer (1), Berec, Entso-G (2), Entso-E (3) samt kunskaps- och innovationsgrupperna InnoEnergy, RawMaterials och Manufacturing inom Europeiska institutet för innovation och teknik (EIT), med beaktande av utvecklingen vad gäller det europeiska stomnätet för vätgas samt vätgas- och koldioxidlagring, — bygga 1 000 energiproduktionsanläggningar i EU med ett tillståndsförfarande på 14 dagar och omedelbart påbörja investeringar med 50 % ekonomiskt stöd från EU i form av intäkter från handeln med utsläppsrätter.

1.7

EESK rekommenderar att konsumenterna uppmuntras och stöds när det gäller att investera i sin egen energiproduktion och energieffektivitet. Detta innebär att det behövs informationskampanjer och skatteincitament.

1.8

Vidare bedömer EESK att EU bör bygga ny infrastruktur för överföring av energi och transport av energitillgångar (rörledning från Nordafrika till Spanien) och för förnybara energikällor såsom vätgas, biometan och ammoniak (Campfire).

1.9

Som svar på krisen rekommenderar EESK att följande åtgärder vidtas på kort sikt: — Skydda andra källor, särskilt olja, kol, gas, uran, vatten, livsmedel och foder. — Utarbeta planer och koncept för energisparande och energiransonering i EU:s samtliga 27 medlemsstater. — En ransonering bör ha tydliga prioriteringar, exempelvis förhandlingsplaner med energiintensiva industrier i fråga om ransonering av energi och förhandlingar om nya WTO-handelsavtal med nya prioriteringar för livsmedel, foder, vatten och sanitet. — Sjukhus, hälso- och sjukvård, räddningstjänst och omsorgstjänst för äldre och utsatta grupper bör vara prioriterade vad gäller lagring och försörjning av el och gas. — Utfärda regler för att säkerställa att olje- och gasreserverna är tillräckliga. — Främja energibesparing och nya energikällor. — Intensifiera EU:s FoU-verksamhet inom energiforskningen, särskilt på områdena alternativa energikällor, fusionsenergi, energilagring, vätgas- och ammoniakteknik, energieffektivitet i energiintensiva industriprocesser samt hushållsapparater. — Påskynda offentliga förfaranden för godkännande av nya projekt som tillhandahåller ytterligare energi på kort och medellång sikt, såsom lossningsanläggningar för vätgas i EU:s hamnar, rörledningar och hamnanläggningar för återförgasning av flytande naturgas (LNG). — Begära att alla företag i EU som producerar eller tillhandahåller produkter och tjänster som behövs i krissituationer säkerställer sin reservkraftförsörjning, uppdaterar sina beredskapsplaner, regelbundet genomför utbildnings- och övningsverksamhet inför kriser etc. (t.ex. företag inom telekom, radio och tv, räddningstjänster, företag som sköter offentliga servrar och elleverantörer).

1.10

Utöver de kortsiktiga åtgärderna rekommenderar EESK att även följande åtgärder vidtas på medellång och lång sikt:

1.10.1

EESK uppmanar kommissionen att utarbeta planer och att på EU-nivå genomföra följande samordnade åtgärder och insatser: — Införa metanseparering med hjälp av elektrolys/pyrolys och ångreformera metan i syfte att producera vätgas och fast kol. — Använda de diversifierade och långvariga metanreserverna som råvara för vätgas (energibärare) och kol, och fullt ut utforska fördelarna med att använda dem som jordförbättringsmedel i jordbruket i syfte att öka avkastningen och förbättra livsmedelstryggheten. — Avsevärt påskynda upphandlingen av kritisk energiinfrastruktur, dvs. förenkla och rationalisera EU-bestämmelser som sinkar upphandling av kritisk energiinfrastruktur. — EU:s nya ramdirektiv för vatten. Man måste prioritera säkerställandet av en snabb energiförsörjning. — EU:s nya förordning om leveranskedjan måste förenklas. Fokus bör ligga på att säkerställa en hållbar försörjning av kritiska råvaror och varor för EU, något som förhandlas fram inom ramen för bilaterala handelsavtal. — Stärka produktionskedjorna och transportsystemen för att uppväga eventuella framtida störningar vad gäller möjligheten för EU:s företag (industri och handel) att få tillgång till kritiska råvaror. — Minska importberoendet vad gäller kritiska råvaror och prefabricerade produkter. — Fokusera på EU:s tekniska suveränitet/oberoende. — Utveckla en gränsöverskridande elnätsinfrastruktur (380 kV eller mer). — Säkra produktionen av transformatorer för spänningsändring (högspänning/lågspänning, växelström/likström). — Återuppta de tusentals energiproduktionsprojekt (vattenkraft, geotermisk energi, vattenlagring osv.) som har försummats i åratal, antingen för att avkastningsgraden varit låg (då man har haft tillgång till billig gas från Ryssland) eller på grund av byråkratiska hinder. — Utforska ny utvinningsteknik. Det finns flera regioner i EU med ansenliga naturgasreservoarer, som kan utvinnas med hjälp av ny teknik som nyligen utvecklats av europeiska universitet. Mot bakgrund av EU:s mål om suveränitet/oberoende på energiområdet bör EU allvarligt titta närmare på denna nya utvinningsteknik och uppmuntra regionerna att prova den. — Ompröva lokal produktion av gas/olja och e-bränslen där så är möjligt och nödvändigt eller öka den befintliga produktionen som en kortsiktig åtgärd.

1.10.2

Stärka yrkesutbildningen för och yrkeskunskapen bland elektriker och jordbrukare samt skapa arbetstillfällen inom vattenförvaltning.

1.10.3

EESK rekommenderar att man verkar för att öka antalet studerande i de s.k. MINT-ämnena (MINT = m atematik, i ngenjörsvetenskap, n aturvetenskap, t eknikvetenskap) inom EU, då det fortfarande inte förändrats, medan man i länder i Asien avsevärt har ökat antalet studerande i fysik, IKT och ingenjörsvetenskap. EESK rekommenderar att man tar fram initiativ och fastställer incitament för att öka antalet ingenjörer, tekniker och högteknologiska arbetstillfällen i EU, i syfte att uppnå målen i fråga om teknisk suveränitet/tekniskt oberoende.

1.10.4

Sist men inte minst anser EESK att det är viktigt att upprätthålla köpkraften hos EU:s medborgare och konsumenter genom att fokusera på EU:s tekniska suveränitet/oberoende och på så sätt minska unionens importberoende (när det gäller teknik och energi) och öka antalet högteknologiska arbetstillfällen i EU.

1.11

Slutsatserna och rekommendationerna kan sammanfattas med frågan om huruvida konsumenternas prioritetsordning har ändrats från 1. miljö, 2. pris och 3. försörjningstrygghet till 1. försörjningstrygghet, 2. pris och 3. miljö.

2.   Allmänna kommentarer

2.1

Definition av begreppet ”krishantering”: organisation och styrning av resurser och ansvar för hantering av alla humanitära aspekter vid kriser, nämligen — förebyggande åtgärder, — beredskap, — åtgärder, — begränsning, — återhämtning.

2.2

Ingen vet hur länge det brutala kriget i Ukraina kommer att pågå, hur mycket infrastruktur som kommer att förstöras eller hur många miljoner ukrainska flyktingar som kommer att fly till EU:s medlemsstater, något som gör att antalet nya konsumenter på den inre marknaden ökar med flera miljoner.

2.3

Kriget i Ukraina kommer helt säkert att få dramatiska konsekvenser för EU, eftersom unionen är starkt beroende av fossila bränslen och råvaror som importeras från Ryssland och Ukraina. För att EU ska kunna uppnå oberoende/suveränitet – ett av unionens viktigaste mål – rekommenderas skyndsamma investeringar i EU:s egna gruv- och elproduktionsanläggningar.

2.4

Under 2021 bestod några EU-länders naturgasimport till 100 % av rysk naturgas och några länders oljeimport till 70 % av rysk olja. I september 2022 hade en del EU-länder (t.ex. Polen, Bulgarien och de tre baltiska staterna) slutat importera gas från Ryssland och många EU-länder hade lyckats minska sin import av rysk naturgas avsevärt genom att importera mer gas från andra länder, främst flytande naturgas via naturgasterminaler. Som en följd av det har gaspriserna skjutit i höjden i EU, och de fortsätter att stiga. I juli 2022 var de genomsnittliga gaspriserna i EU ungefär åtta gånger högre än i Förenta staterna, vilket har påverkat EU:s konkurrenskraft negativt.

2.5

Följaktligen ökar risken för att massvis av arbetstillfällen kommer att gå förlorade i EU. Enligt Eurofer har EU:s stålindustri 330 000 direkt anställda högkvalificerade arbetstagare, och bidrar indirekt till ytterligare nästan 2,2 miljoner människors försörjning. Aluminium-, cement-, pappers- och glasindustrin samt den kemiska industrin sysselsätter också, direkt och indirekt, hundratusentals arbetstagare. På den inre marknaden skulle energiproduktionsanläggningar kunna erbjuda hundratusentals nya välbetalda arbetstillfällen och därmed öka konsumenternas köpkraft i EU.

2.6

Beträffande livsmedelstrygghet kommer EU-länderna systematiskt att sträva efter att bli mindre beroende av tillgången på vete från Ukraina och Ryssland. Vi måste överväga gödselmedelssubventioner, ta mark i anspråk för livsmedels- och foderproduktion och använda jordbruks- och livsmedelsavfall för att producera biogas.

3.   Katastrofberedskap (4)

3.1

EU har gjort en hel del när det gäller beredskap för nödsituationer, men kriget i Ukraina har visat att unionen måste fortsätta och till och med intensifiera sina ansträngningar på följande områden: — Strömavbrott som orsakas av tekniska fel, cyberattacker m.m., som kan påverka — kommunikationssystem, — sanitetssystem, vattenförsörjning och rening av avloppsvatten, — driftskontinuitet inom industrin. — El- och gasransonering för konsumenterna och industrin i EU. Risken för detta har ökat dramatiskt i och med kriget i Ukraina. — Störningar i råvarutillgången på grund av kollapsade produktionskedjor eller transportsystem (t.ex. anhopningen av 400 stora lastfartyg i hamnen i Shanghai i april 2022 till följd av stadens covid-19-nedstängning). — Cyberhot eller cyberincidenter: Hur skulle EU kunna öka företagens motståndskraft och säkerställa driftskontinuitet som garanterar försörjningen för konsumenterna i EU? — Andra angrepp: Företagen måste ha beredskap för att kunna motstå och snabbt hämta sig från angrepp.

3.2

Krissituationer och katastrofer belyser vikten av FN:s 17 mål för hållbar utveckling (5). Katastrofer kan vara naturkatastrofer (6), katastrofer orsakade av industriolyckor eller tekniska olyckor (maskinhaverier orsakade av människan eller CBRN-katastrofer), krig, politiska och civila katastrofer (7), epidemier och hungersnöd samt effekter av livsmedels- och foderproduktionen.

4.   Viktiga organ inom Europeiska kommissionen

4.1

EU har behöriga och specialiserade organ som kan hjälpa till att vägleda debatten om och arbetet med krisberedskap. Det handlar närmare bestämt om följande organ: — GD Europeiskt civilskydd och humanitära biståndsåtgärder (Echo) (8). — Centrumet för samordning av katastrofberedskap (ERCC) (9). — Unionens kunskapsnätverk för civilskydd (10). — Unionens civilskyddsmekanism (11).

5.   Aktuella exempel på potentiella kritiska nödsituationer för EU:s medlemsstater, särskilt när det gäller energiproducerande anläggningar

5.1

Kollaps i försörjningskedjan för produktion av fossil energi (kol, olja, naturgas och uran). År 2021 utgjorde fossila bränslen ca 80 % av all primärenergi som användes i EU, varav merparten hade importerats.

5.2

Strömavbrott, och därmed kommunikationsavbrott, orsakade av tekniska fel, cyberkrig eller terrorattacker. Produktionen av förnybar el är oregelbunden. Det blåser inte alltid och solen skiner inte alltid när EU behöver stora mängder energi. Därför måste ökningen av vind- och solkraftskapaciteten i EU kompletteras med bygget av mycket stora energilagringsanläggningar.

5.3

Förmågan att trygga försörjningen av kritiska råvaror (koppar, litium, kobolt, sällsynta jordartsmetaller osv.) genom nya strategier för gruvdrift, återvinning m.m. på EU:s inre marknad.

5.4

Förmågan att säkra en konkurrenskraftig inre marknad för försörjning av halvfabrikat (EU:s bilindustri har till exempel sedan kriget i Ukraina inleddes upplevt en allvarlig brist på ukrainsktillverkade kablage).

5.5

För det enorma antalet vindkraftverk som behövs för att målen om minskade koldioxidutsläpp från elkraftproduktionen ska kunna nås krävs koppar motsvarande 14 gånger den årliga globala produktionen (25 miljoner ton jämfört med de 350 miljoner ton som behövs), aluminium motsvarande 7,2 gånger den årliga globala produktionen och specialstål av det slag som behövs för vindkraftverken motsvarande 3,9 gånger den årliga globala produktionen. Solpaneler tillverkas främst i Kina.

5.6

Det finns ett akut behov av leveranser av stora mängder fossila bränslen till dess att ett tillräckligt antal produktionsanläggningar för förnybar energi har byggts i EU.

6.   Åtgärder

6.1

Med tanke på omfattningen av EU:s energiförbrukning kommer unionens gröna omställning att ta ungefär två årtionden. Rådet rekommenderade vid sitt sammanträde i Versailles att omställningen skulle påskyndas, något som skulle visa sig vara en mycket utmanande uppgift.

6.2

Den största flaskhalsen för en snabbare omställning handlar inte bara om pengar, utan snarare om de råvaror som krävs för de ca 700 000 stora vindkraftverk på 5 MW som behövs runtomkring i hela EU, samt för de miljontals anläggningar för sol- och vattenkraft, fusionsenergi och energilagring som måste byggas. Dessutom måste anläggningar för geotermisk energi och lagring av vätgas, ammoniak och koldioxid byggas. För att den kraftigt ökade mängden decentraliserad el ska kunna distribueras måste det ske en enorm utbyggnad av hög- och medelspänningsnätet.

6.3

Vart och ett av dessa 700 000 stora vindkraftverk på 5 MW (som vanligtvis producerar 12,5 GWh elenergi per år) är ca 200 meter höga, står på ett grundfundament tillverkat av ca 2 000 ton armerad betong, kräver ca 600 ton specialstål, 20 ton koppar samt en försörjning av mycket sällsynta jordartsmetaller, som huvudsakligen måste importeras från Kina eller Ryssland. Om alla dessa ton material som behövs multipliceras med de ca 700 000 vindkraftverk som behövs inom EU står det klart att vi kommer att behöva extremt stora mängder betong, stål, koppar och andra material, vars produktion skulle ge upphov till enorma mängder ytterligare koldioxid. När det gäller sällsynta jordartsmetaller (för elgeneratorerna och batterierna), såsom neodym och dysprosium, är resursbristen ett ännu större problem, som skulle vara mycket svårt att avhjälpa till 2050.

7.   Begränsning

7.1

Om man i Tyskland fortsätter att bygga vindkraftverk i 2021 års takt skulle det ta 160 år att bygga de 70 000 vindkraftverk som behövs för den gröna given.

7.2

Sammanfattningsvis hävdar många ingenjörer att det kommer att vara mycket svårt att nå målen i den gröna given senast 2050 på grund av brist på de material (sällsynta jordartsmetaller, koppar, stål osv.) och på de ingenjörer och kvalificerade arbetstagare (t.ex. elektriker) som EU:s gröna giv förutsätter.

8.   Förebyggande åtgärder

8.1

Många energiintensiva industrier, däribland stålindustrin, den kemiska industrin och cementindustrin, ska senast 2050 vara omställda till förnybar vätgas eller ammoniak producerad genom förnybar elkraft. Många är omedvetna om att det för omställningen av alla dessa energiintensiva industrier krävs ungefär tio gånger mer förnybar elkraft än för omställningen till e-mobilitet och utfasningen av fossila material inom stålindustrin.

8.2

Järn- och stålproduktionen står för en fjärdedel av den totala mängd koldioxid som industrier i hela världen släpper ut. År 2020 producerades ca 1 870 miljoner ton stål världen över, varav ca 57 % i Kina och 7 % i EU. Av de 1 870 miljoner ton stål som produceras globalt framställs ca 1 300 miljoner ton (65 %) med hjälp av masugnsmetoden, där järnmalmen reduceras med koks, vilket genererar mycket stora koldioxidutsläpp (ca 1,4 ton koldioxid per ton stål).

8.3

I EU:s 27 medlemsstater produceras ca 150 miljoner ton stål per år, varav ca 90 miljoner ton med hjälp av masugnsmetoden. För att ställa om produktionen av dessa 90 miljoner ton råjärn (som reduceras med koks i masugnar) till fossilfritt järn framställt med hjälp av förnybar vätgas skulle det behövas ca 360 TWh förnybar el per år (senast 2050). 360 TWh per år är en enorm mängd förnybar energi. Det är mer förnybar el än vad som krävs för elektrifieringen av alla personbilar i hela EU. Inte mindre än 30 000 stora vindkraftverk kommer att behövas för att producera denna förnybara el för EU:s stålindustri.

8.4

Inom EU uppgick elproduktionen 2019 till ca 2 904 TWh, varav endast omkring 35 % kom från förnybara källor. Omkring 38 % (1 112 TWh) producerades dock genom fossila bränslen och ca 26 % genom kärnkraft (765 TWh). Endast 13 % producerades genom vindkraft, 12 % genom vattenkraft, 4 % genom solkraft, 4 % genom bioenergi och 2 % genom geotermisk energi. Den största delen av 2019 års produktion av förnybar el i EU (1 005 TWh) kom från vindkraft (367 TWh, 42 % av all förnybar energi). Ytterligare 39 % producerades av vattenkraftverk (345 TWh) och 12 % av solkraftverk (125 TWh). Den återstående andelen om 6 % kom från bioenergi (55 TWh).

8.5

Pumpkraftverk måste byggas i större omfattning för att nätet ska kunna stabiliseras i händelse av överhängande strömavbrott.

8.6

Vattenkraft måste flyttas högre upp på den energi- och klimatpolitiska dagordningen. Hållbart utvecklade vattenkraftverk måste erkännas som förnybara energikällor. Regeringarna bör inkludera stora och små vattenkraftverk i sina långsiktiga utbyggnadsmål, energiplaner och premiesystem för förnybar energi, på samma sätt som för intermittent förnybara energikällor.

---

(1)  Europeiska unionens byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter.

(2)  https://www.entsog.eu/

(3)  https://www.entsoe.eu/

(4)  https://ec.europa.eu/echo/what/humanitarian-aid/disaster-preparedness_en

(5)  https://sdgs.un.org/goals

(6)  https://www.conserve-energy-future.com/10-worst-natural-disasters.php

(7)  https://www.samhsa.gov/find-help/disaster-distress-helpline/disaster-types/incidents-mass-violence

(8)  https://ec.europa.eu/echo/index_en

(9)  https://erccportal.jrc.ec.europa.eu/

(10)  https://civil-protection-knowledge-network.europa.eu/

(11)  https://ec.europa.eu/echo/what/civil-protection/eu-civil-protection-mechanism_en

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om En digital euro

[yttrande på eget initiativ]

(2023/C 75/04)

Föredragande:

Juraj Sipko

Beslut av EESK:s plenarförsamling	20.1.2022
Rättslig grund	Artikel 52.2 i arbetsordningen
	Yttrande på eget initiativ
Ansvarig sektion	Ekonomiska och monetära unionen, ekonomisk och social sammanhållning
Antagande av sektionen	6.10.2022
Antagande vid plenarsessionen	26.10.2022
Plenarsession nr	573
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	183/1/1

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

Den snabba tekniska innovationen inom finanssektorn har lett till att centralbanker runt om i världen gradvis har utarbetat digitala valutor. Europeiska centralbanken (ECB-Eurosystemet) gör som sina globala systerinstitutioner och beslutade i juli 2021 att utforska ett möjligt införande av en digital euro. Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) välkomnar att ECB fortsätter att arbeta i riktning mot införandet av en digital euro. För närvarande är ECB-Eurosystemet i färd med att vidta en rad åtgärder i riktning mot införandet av en digital euro enligt en bestämd tidsplan. Ett beslut om att införa en digital euro har dock ännu inte fattats.

1.2

EESK anser att finansiell och digital delaktighet är mycket viktig vid införandet av den digitala euron. Kommittén förväntar sig således att införandet av en digital euro kommer att gynna alla invånare i euroområdet. En förutsättning är att den digitala euron gör det möjligt att genomföra betalningstransaktioner snabbare och effektivare.

1.3

EESK konstaterar att en ny form av pengar kommer att uppstå genom införandet av den digitala euron. I detta sammanhang betonar kommittén att alla positiva aspekter och möjligheter måste beaktas när man överväger att införa den, men att man också måste framhålla alla potentiella risker, särskilt när det gäller finanssektorn. Därför måste man vid utformningen av den digitala euron ta hänsyn till övervakningen, tillsynen och hanteringen av potentiella risker.

1.4

EESK anser att finansiell stabilitet är en av de viktigaste frågorna på vägen mot införandet av en digital euro. I denna process kommer det därför att vara viktigt att ECB vidtar alla nödvändiga tillsynsåtgärder för att bekämpa olagliga transaktioner, särskilt sådana som syftar till penningtvätt och finansiering av terrorism, samt för att bekämpa cyberattacker.

1.5

I och med att förberedelser görs inför införandet av en digital euro ser EESK utrymme för att göra betalningssystemet mer effektivt och konkurrenskraftigt. Den digitala euron skulle kunna minska riskerna och samtidigt främja den finansiella stabiliteten.

1.6

EESK stöder ECB-Eurosystemets åtgärder för att införa en digital euro. Med tanke på att detta är ett mycket komplext projekt som också i hög grad påverkas av den innovativa teknikens nuvarande dynamiska utveckling kommer det att vara viktigt att ECB anger olika alternativ för utformningen. I detta sammanhang är det viktigt att både online- och offline-transaktioner möjliggörs. Dessutom måste systemen vara kompatibla med varandra vid gränsöverskridande betalningstransaktioner.

1.7

EESK följer nära ECB:s arbete med antagandet av den digitala euron och kommer fortsätta att göra det. I och med att beslutsprocessen inom ECB-Eurosystemet fortskrider är det därför viktigt att alla väsentliga och systemrelaterade åtgärder vidtas för att välja ut den modell som är lämpligast när det gäller att möjliggöra finansiell delaktighet, finansiell stabilitet och skydd av integriteten. ECB håller för närvarande på att undersöka och se över olika utformningar.

1.8

Med tanke på att detta är ett komplext och mycket krävande projekt som berör alla invånare i Europeiska unionens medlemsstater betonar EESK att det civila samhället måste involveras i de fortsatta förberedelserna inför och förhandlingarna och diskussionerna om införandet av en digital euro.

2.   Allmänna kommentarer

2.1

Den pågående tekniska utvecklingen leder till en snabb digitalisering inom alla sektorer i ekonomin och i samhället som helhet. Den tekniska innovationens snabba utveckling och effekter märks också i finanssektorn och i institutioner som tillhandahåller betalningstjänster. Den snabba digitaliseringsprocessen fortskrider också inom den offentliga sektorn.

2.2

Centralbanker runt om i världen är i färd med att diskutera och besluta om huruvida de ska införa en digital centralbanksvaluta. Hittills har centralbankerna i Bahamas och Nigeria antagit en digital valuta som lagligt betalningsmedel. Dessutom håller mer än 110 länder runtom i världen på att undersöka möjligheten att införa en digital valuta.

2.3

Som första G20-stat har Folkrepubliken Kina (1) framgångsrikt inlett ett projekt med en digital valuta, som hittills inte har någon koppling till andra centralbanker i världen. I januari 2022 offentliggjorde Förenta staternas Federal Reserve System en studie om för- och nackdelarna med att införa en digital US-dollar.

2.4

För närvarande håller 90 procent av centralbankerna, som står för 95 % av världens BNP, på att undersöka införandet av en digital valuta (2). Närmare hälften av världens centralbanker håller på att ta fram eller genomföra särskilda tester i samband med införandet av en digital centralbanksvaluta. Dessutom har två tredjedelar av centralbankerna för avsikt att införa en digital centralbanksvaluta för detaljisttransaktioner på kort eller medellång sikt.

2.5

Det råder allmän enighet om att centralbankernas införande av digitala valutor kan förväntas leda till lägre kostnader och effektivare, snabbare och säkrare betalningstransaktioner.

2.6

Den pågående processen med centralbankernas införande av digitala valutor hänger samman med den dynamiska utvecklingen på marknaden för kryptovalutor. Dessutom har uppkomsten och den snabba spridningen av covid-19 ytterligare påskyndat digitaliseringsprocessen.

2.7

När beslut fattas om införande av digitala centralbanksvalutor kommer det att vara viktigt att ta hänsyn till deras inverkan på den makrofinansiella stabiliteten. Stater som har beslutat att anta och eventuellt införa digitala valutor kan få betydande fördelar, inte bara i fråga om snabbhet, effektivitet och transaktionsvolym, utan också när det gäller en störningsfri funktion hos betalnings- och avvecklingssystemet.

2.8

Europeiska centralbankens införande av en digital euro bör syfta till att bevara de offentliga medlens roll som en hörnsten i betalningssystemet och även bidra till Europas strategiska oberoende och ekonomiska effektivitet. Dessutom bör det bidra till en rättvisare, mer diversifierad och mer motståndskraftig europeisk marknad för massbetalningar, samtidigt som en hög grad av säkerhet och integritetsskydd säkerställs. Eurosystemet har mycket riktigt åtagit sig att möjliggöra en hög standard när det gäller integritetsskydd. Dock skulle ett bättre integritetsskydd än det som gäller för nuvarande betalningslösningar behöva införlivas i regelverket.

3.   Huvudsakliga kommentarer

3.1

EESK konstaterar att ECB i sina åtgärder i riktning mot införandet av den digitala euron bör inrikta sig på att minska och undanröja potentiella risker. När det gäller själva den digitala euron diskuteras för närvarande flera modeller, bl.a. modeller som bygger på tredjepartsvalidering, peer-to-peer-validering och med offline- eller onlinefunktioner. (3) https://www.ecb.europa.eu/paym/digital_euro/investigation/governance/shared/files/ecb.degov220504_magdesignfeatures.en.pdf?2e15ee7911b93a720fbdebe09cfa1a79

3.2

EESK förväntar sig att man inom ramen för ECB:s strategi för att införa en digital euro kommer att undersöka alla typer av risker och inrikta sig på att vidta åtgärder för att undanröja de potentiella riskerna.

3.3

Kommittén betonar att ECB i sina planer på att införa en digital euro också bör fokusera på att bevara den finansiella stabiliteten och säkerställa en smidig penningpolitisk övergång. Därför kommer det att vara viktigt med ytterligare ingående analyser av de olika inslagen i utformningen av den digitala euron, bl.a. när det gäller den digitala eurons framtida inverkan på den makrofinansiella stabiliteten.

3.4

EESK förväntar sig att man under den fortsatta tekniska utvecklingen också måste ta hänsyn till andra möjliga risker i samband med denna process. ECB:s strategi för den digitala euron måste således hantera två utmaningar – dels att säkerställa finansiell stabilitet och en smidig penningpolitisk övergång, dels att trygga en dynamisk process i fråga om teknisk utveckling och innovation.

3.5

EESK förväntar sig att alla nödvändiga åtgärder mot finansiering av terrorism och annan olaglig verksamhet kommer att behöva vidtas när utlandsbetalningar görs (4). I detta sammanhang ser EESK stort utrymme för ömsesidigt fördelaktigt internationellt samarbete och samordning mellan centralbanker och internationella valuta- och finansinstitut och ekonomiska institutioner (5).

3.6

EESK konstaterar att man vid bedömningen av de olika formerna av pengar bör ta hänsyn till deras funktioner, nämligen som värdebevarare, beräkningsenhet och bytesmedel. En digital euro bör främst användas som betalningsmedel och inte bli ett instrument för finansiella investeringar, för att undvika negativa konsekvenser för finanssektorn.

3.7

För att den digitala euron ska kunna fungera optimalt som betalningsmedel utgår EESK från att det kommer att vara viktigt att tillgången på finansiella medel är tillräcklig och inte har några fastlagda begränsningar. EESK påpekar också att det är viktigt att både fysiska och juridiska personer godtas i ömsesidiga betalnings- och avvecklingstransaktioner. Det måste dock finnas verktyg för att förhindra att den digitala euron används för investeringsändamål (6).

3.8

EESK förväntar sig att ECB, i övervägandena om att införa en digital euro, måste hantera vissa utmaningar, i synnerhet vad gäller betalningarnas säkerhet och effektivitet, finansiell delaktighet, inbegripet finansiell stabilitet och transmission av penningpolitiken osv. Privata företags planer på att införa digitala valutor har påskyndat projekten för digitala centralbanksvalutor. Det är mycket viktigt att ECB förväntar sig ytterligare konkurrens från den privata sektorns digitala valutor (7).

3.9

EESK påpekar att det är viktigt att ECB beslutar hur villkoren för att förebygga ett potentiellt marknadsmisslyckande ska fastställas. Dessutom måste man fastställa hur man ska hantera privata banker samt finansinstitut som tillhandahåller inhemska och gränsöverskridande betalningstjänster. Därför kommer det under förberedelsefasen att vara viktigt för ECB att besluta om vilken modell för den digitala centralbanksvalutan som man ska välja.

3.10

Följande modeller för digitala centralbanksvalutor finns i nuläget: en direkt modell, en indirekt modell, en intermediär modell och en hybridmodell. EESK påpekar dessutom att interoperabiliteten mellan centralbankerna kommer att vara en av de största utmaningarna när det gäller att tillämpa en av de möjliga modellerna för ECB:s digitala valuta (8).

3.11

EESK förväntar sig att gränsöverskridande betalningssystem för detaljisttransaktioner med användning av den digitala euron kommer att vara tillräckligt snabba, kosta mindre samt vara mer transparenta, säkrare och betydligt mer tillgängliga.

3.12

Kommittén betonar att sammankopplingen av massbetalningar kommer att göra det lättare att utföra enskilda transaktioner enligt de olika modeller som de enskilda centralbankerna kommer att anta när den digitala euron införs. Ju högre interoperabiliteten är mellan leverantörerna av de enskilda betaltjänsterna desto nöjdare blir användarna och tjänsteleverantörerna.

3.13

EESK betraktar den digitala euron som en ny form av pengar. Den tekniska innovationen leder till två former av digitala valutor – a) digitala tillgångar för centralbankerna och b) privata digitala tillgångar. I detta sammanhang måste hänsyn tas inte bara till den potentiella konkurrensen utan även till den digitala eurons ställning i internationella monetära förbindelser som den näst viktigaste reservvalutan.

4.   Särskilda rekommendationer

4.1

Om en digital euro införs kommer ECB, i samarbete med affärsbankerna, att se till att kontanter fortsätter att cirkulera och fortsatt kan användas i detaljhandeln (9).

4.2

ECB bör övervaka alla potentiella risker. ”Stablecoin” (10) kommer att vara en viktig åtgärd för att säkerställa stabilitet för valutan i blockkedjetekniken. Det kommer således att vara viktigt att specificera hur ECB ska hantera denna form av digital valuta – stablecoin – som också kan kopplas till den digitala euron.

4.3

EESK betonar att det fortsatt kommer att vara mycket viktigt med kontanter för att en valuta ska vara inkluderande. Vissa grupper i samhället – särskilt äldre och ekonomiskt utsatta personer – har inte alltid tillgång till digitala konton och kreditkort. För dem är kontanter det enda betalningsmedlet. Dessutom är kontanter ett skydd mot alltför stora intrång i medborgarnas privata sfär. Den ökande mängden sedlar i ekonomin är ett bevis på förtroendet för denna form av betalningsmedel, förmodligen sedan och även på grund av finanskrisen 2008.

4.4

EESK konstaterar att nästan alla de centralbanker som har antagit en strategi för att införa en digital centralbanksvaluta strävar efter att fastställa och testar formen, systemet, utformningen och modellen för sin framtida digitala valuta.

4.5

EESK ser det dilemma som ECB står inför som ett resultat av den tekniska innovationsprocessen (11): Hur ska man gå vidare med den pågående digitaliseringen av euron samtidigt som man säkerställer kopplingar till andra digitala centralbanksvalutor samt ombesörjer finansiell delaktighet och makroekonomisk och finansiell stabilitet?

4.6

EESK förväntar sig att införandet av en digital euro inte ses som en lösning på alla frågor i samband med den pågående tekniska revolutionen. Man kan förvänta sig att kontantbetalningar kommer att användas i betydligt mindre omfattning. Dessutom måste man hantera frågan om penningpolitisk suveränitet, inte minst genom att stödja digitaliseringsprocessen i samband med utländska betalningar och överföringar, inbegripet att ta itu med den centrala frågan om finansiell inkludering. Dessa är alla olösta frågor som ECB fortfarande står inför.

4.7

EESK konstaterar att man inte kan tillämpa samma strategi för införandet av en digital euro för alla medlemsstater, eftersom det finns nationella skillnader. Vid övergången till en digital euro måste man därför först och främst beakta möjligheterna att använda den i respektive land. Den digitala euron kommer att erbjudas alla medborgare i euroområdet – på samma sätt som kontanter erbjuds alla medborgare i euroområdet, oavsett land. Hur den används kan variera beroende på vanor och normer i de enskilda länderna.

4.8

EESK förstår att det, när man försöker utforma de olika inslagen i införandet av den digitala euron, kommer att vara viktigt att ta särskild hänsyn till integritetsvillkoren samt till tidpunkten för marknadsintroduktionen. Det kommer dessutom att vara viktigt att använda den befintliga infrastrukturen och den nya tekniska strukturen för att garantera säkerheten för betalningstransaktioner och förfaranden för kundidentifiering.

4.9

EESK utgår från att den digitala euron i praktiken kommer att åtnjuta en hög nivå av integritetsskydd. Även om tidsplanen ännu inte har fastställts exakt är det redan nu mycket viktigt med noggranna förberedelser. EESK konstaterar dessutom att ECB kommer att ta hänsyn till alla krav på bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism när den digitala euron ges ut. Det innebär dock inte att banken själv kommer att utföra kontroller avseende kundkännedom. Beroende på den digitala eurons utformning kan dessa till exempel göras av privata enheter som står under tillsyn.

4.10

Bedömningen av den nationella suveräniteten och inverkan på det europeiska banksystemet är också viktiga frågor. Även om det europeiska betalningssystemet i sin helhet för närvarande inte är fullständigt enhetligt är det en stor fördel att det är tillgängligt för såväl fysiska som juridiska personer. Hittills, och sedan den globala finanskrisen, har det varit relativt effektivt, stabilt och säkert.

4.11

EESK uppmanar till ett fullbordande av bankunionen. En fullständig och genuin bankunion skulle bidra till att göra den europeiska banksektorn än mer motståndskraftig och enhetlig. Detta är också av avgörande betydelse och fördelaktigt med tanke på den potentiella digitala euron.

4.12

EESK påpekar att affärsbankerna i länderna i euroområdet för närvarande gynnas av fördelaktiga villkor för betalningstransaktioner. Mot denna bakgrund kan man förvänta sig att affärsbanker och andra institut i finanssektorn, inbegripet sådana som tillhandahåller betaltjänster, samarbetar intensivt med ECB i utformningen och införandet av den digitala euron.

4.13

Vid införandet och genomförandet av digitala centralbanksvalutor i länderna i euroområdet måste åtminstone följande, mycket viktiga aspekter beaktas: i) Om den digitala euron godtas som grundläggande betalningsmedel måste möjligheten att utföra betalningstransaktioner i kontanter fortfarande vara tillgänglig. ii) Den digitala euron måste kunna användas och vara tillgänglig inom euroområdet, och eventuellt även utanför detta. iii) Det bör beaktas att den digitala euron i samband med den digitala omställningen också kan komma att användas i transaktioner under nya förhållanden som inte existerade för kontantbetalningar.

4.14

EESK förväntar sig att ECB förbereder och kommer att genomföra en rad åtgärder som syftar till att införa en digital euro i enlighet med den antagna tidsplanen. Kommittén framhåller dessutom behovet av ett mycket nära samarbete i fråga om att säkerställa en hög grad av sammankoppling av betalningssystemen, inte bara inom medlemsstaterna i euroområdet, utan även med andra centralbanker runt om i världen och med relevanta valuta- och finansinstitut. Dessa måste också tillhandahålla nödvändigt tekniskt stöd.

4.15

För att den digitala euron ska kunna införas måste en lång rad materiella och systemrelaterade förutsättningar uppfyllas i syfte att säkerställa att den fungerar effektivt. Eftersom detta kommer att påverka alla medborgare i euroområdets medlemsstater, inklusive EU:s medlemsstater, är det mycket viktigt att det civila samhället, forskarsamhället och den akademiska världen deltar i de fortsatta diskussionerna om antagandet och införandet av den digitala euron.

---

(1)  Folkrepubliken Kina inledde ett projekt med en digital yuan redan 2014, och valutan användes under de olympiska vinterspelen 2022. Hittills används den digitala yuanen endast på Folkrepubliken Kinas territorium.

(2)  För mer information, se: https://news.bitcoin.com/105-countries-are-exploring-central-bank-digital-currencies-cbdc-tracker-shows/

(3)  För mer information se:

(4)  För mer information, se EESK:s senaste yttrande i denna fråga – ”Lagstiftningspaket för bekämpning av penningtvätt” (EUTC 152, 6.4.2022, s. 89).

(5)  Följande institutioner är mest involverade i processen för införande av digitala centralbanksvalutor: Internationella valutafonden, Banken för internationell betalningsutjämning, Världsbanken och andra offentliga och privata valuta- och finansinstitut och ekonomiska institutioner.

(6)  För mer information se:

https://www.ecb.europa.eu/paym/digital_euro/investigation/governance/shared/files/ecb.degov220711_tools.en.pdf?fb2430528d8f964513dd66ffcd8cbaf7

(7)  Privata digitala valutor (kryptovalutor) kan konkurrera med de digitala centralbanksvalutorna. Sedan den globala finanskrisen har antalet privata digitala valutor ökat kraftigt.

(8)  När olika modeller för gränsöverskridande betalningssystem kopplas samman är det viktigt att de är kompatibla med varandra.

(9)  För mer information, se EESK:s tidigare yttrande om en EU-strategi för massbetalningar (EUT C 220, 9.6.2021, s. 72).

(10)  Stablecoin är en kryptovaluta med fast pris vars marknadsvärde är kopplat till andra tillgångar. I motsats till andra kryptovalutor, t.ex. bitcoin, kan stablecoin knytas till tillgångar såsom vissa reserver eller konvertibla valutor som kan handlas på fondbörser, däribland US-dollarn eller euron.

(11)  Denna tekniska utveckling bygger på en process med decentraliserade finansiella tjänster, t.ex. de experiment som utförs av stora teknikföretag. Diem/Libra och införandet av e-CNY är resultatet av en revolutionerande teknisk process.

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Rekapitalisering av företagen i EU – ett innovativt sätt att uppnå en hållbar och inkluderande återhämtning

(yttrande på eget initiativ)

(2023/C 75/05)

Föredragande:

Antonio GARCÍA DEL RIEGO

Beslut av EESK:s plenarförsamling	20.1.2022
Rättslig grund	Artikel 52.2 i arbetsordningen
	Yttrande på eget initiativ
Ansvarig sektion	Ekonomiska och monetära unionen, ekonomisk och social sammanhållning
Antagande av sektionen	6.10.2022
Antagande vid plenarsessionen	26.10.2022
Plenarsession nr	573
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	186/0/2

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

Färska uppgifter tyder på ett underskott på eget kapital och hybridkapital på 450–600 miljarder euro. Detta äventyrar många företags överlevnad, särskilt med tanke på att nya ekonomiska spänningar uppstår och att företagen i EU är överskuldsatta. Företagen i EU förlitar sig främst på bankfinansiering, och andra finansieringskällor bör därför uppmuntras. Detta förutsätter medverkan av aktörer såsom kapitalförvaltare, försäkringsbolag och pensionsfonder.

1.2

I detta sammanhang rekommenderar EESK att man utvecklar en ram som förstärker finansiella hybridsinstrument så att de blir lätta att genomföra, stärker företagens balansräkningar och ger företagen möjlighet att upprätthålla sin investeringsnivå utan att öka sin skuldsättning. På så sätt kan de förbli konkurrenskraftiga och anpassa sig till framtiden genom att främja sin gröna och sin digitala omställning.

1.3

Mycket efterställda instrument är det bästa möjliga alternativet av flera skäl: i) De finns redan och är reglerade i olika europeiska länder, vilket gör dem till ett säkert instrument för mikroföretag samt små och medelstora företag. ii) De är en smidig långsiktig lösning som är lätt att genomföra för företag av alla storlekar, jämfört med mer sofistikerade alternativ såsom obligationer eller aktier. iii) De är en produkt som är kompatibel med familjeföretag, som utgör 60 % av företagen i EU, eftersom familjerna vanligtvis vill behålla kontrollen över sitt företag.

1.4

För att vara en ändamålsenlig lösning bör dessa instrument ha status som kapital likställt med eget kapital, så att de inte redovisas som skuld i balansräkningarna och rangordnas just före eget kapital vid betalningar enligt vattenfallsprincipen om ett företag likvideras.

1.5

För att få stort genomslag och nå företag av alla storlekar är det bästa alternativet ett system med samarbete mellan privata och offentliga institutioner, bl.a. banker, kapitalförvaltare, den offentliga sektorn och institutionella investerare (försäkringsbolag och pensionsfonder).

1.6

Denna rekommendation tjänar ett långsiktigt mål med en lösning som kan genomföras på kort sikt och skulle stödja kapitalmarknadsunionen. En EU-omfattande instrumentmodell skulle kunna dra nytta av den inre marknadens synlighet, likviditet och omfattning och skapa bred attraktionskraft bland institutionella investerare som söker skuld- och hybridriskprofiler, men med högre avkastning, samtidigt som mindre företags behov tillgodoses. Med tillräcklig omfattning på EU-nivå skulle en framgångsrik ram kunna utvecklas till en väldefinierad tillgångsklass som uppmuntrar investeringar och EU-integration.

2.   Bakgrund

2.1

Små och medelstora företag utgör ekonomins ryggrad: I EU-27 utgör de 99,8 % av alla företag och står för nästan två tredjedelar (65 %) av arbetstillfällena och mer än hälften (53 %) av det mervärde som skapas av den icke-finansiella sektorn (1).e utgör realekonomin och den viktigaste faktorn för social sammanhållning i många europeiska regioner. År 2020 fanns det över 22,5 miljoner små och medelstora företag. Det finns knappt 200 000 medelstora företag, men de står för 17,3 % av mervärdet och 16 % av sysselsättningen (2).

2.2

Covid-19 drabbade ekonomin hårt under hela 2020 och en del av 2021, men regeringarnas snabba insatser med tillfälliga offentliga åtgärder förhindrade en utbredd våg av covid-19-relaterade konkurser, främst genom lösningar för att hantera likviditetsproblem och kortsiktiga problem som lett till överskuldsättning bland företag i EU.

2.3

Dee flesta offentliga stödåtgärder som redan beviljats är nu på väg att upphöra, samtidigt som det uppstått nya spänningar som påverkar de globala och europeiska ekonomierna, såsom energikrisen, inflationen, slutet på ECB:s ackommoderande penningpolitik, ökade riskpremier, ökade finansieringskostnader, problem i leveranskedjorna och Rysslands invasion av Ukraina.

2.4

Europas ställning som ledare i den gröna omställningen kommer att förutsätta stora investeringar från offentliga och privata aktörer. De små och medelstora företagens försvagade ställning kan göra det svårt för dem att anpassa sig till nya standarder och få dem att halka efter stora företag eller medelstora företag från andra delar av världen.

2.5

Med tanke på att en stor del av företagen är överskuldsatta (3) och samtidigt behöver långsiktiga resurser för att möta kommande utmaningar behövs nya lösningar som stärker kapitalet i mikroföretag, små och medelstora företag och små midcap-bolag. Befintliga initiativ på europeisk nivå, såsom EIB:s Escalar-program, är vanligtvis inriktade på snabbväxande bolag som betraktas som expanderande företag eller företag i ett tidigt skede som finansieras av riskkapitalfonder. Nya lösningar bör komplettera de som redan tagits i bruk och inriktas på befintliga och etablerade mikroföretag samt små och medelstora företag, som utgör majoriteten av de europeiska företagen.

2.6

Vissa länder har vidtagit selektiva åtgärder för att stärka företagens investeringskapacitet och samtidigt undvika risken för ”zombifiering”. I Spanien och Frankrike uppgår dessa program till mer än 30 miljarder euro för 15 000 företag (4), där mycket efterställda lån används som huvudsakligt instrument och kreditbetyg som urvalskriterium för att se till att mottagarna är livskraftiga företag.

3.   Allmänna kommentarer

3.1

De europeiska företagens överskuldsättning kräver någon form av rekapitaliseringsinstrument som ger dem möjlighet att upprätthålla eller öka sina investeringar. De offentliga marknaderna har hittills gett befintliga börsnoterade företag tämligen gott stöd, men de privata saknar det djup som krävs för att stödja mindre företag. Det underskott på eget kapital och hybridkapital som EU skulle kunna ställas inför på grund av pandemin och de minskade statliga stödåtgärderna uppskattas till 450–600 miljarder euro (5).

3.2

Mikroföretag, små och medelstora företag och små midcap-bolag rapporterar i allmänhet att de har svårare att få tillgång till finansiering än stora företag, särskilt långsiktig finansiering:

3.2.1

När de ansöker om lån hävdar en större andel att de möter hinder (7 % av de små och medelstora företagen jämfört med 4 % av de stora företagen), att de har en lägre andel beviljanden (72 % jämfört med 85 %) och en högre andel avslag (6 % jämfört med 2 %) och att de får sämre villkor, enligt Safe-undersökningen (6).

3.2.2

Familjeföretag utgör mer än 60 % av alla europeiska företag (och andelen uppgår till hela 85 % i Spanien och 75 % i Italien, Frankrike och Tyskland) (7). Dessa företag är mindre benägna att söka egetkapitalalternativ för långsiktig finansiering som kräver att man måste avstå från kontrollen över företaget.

3.3

Dessutom tenderar små och medelstora företag att ha en mindre diversifierad portfölj av externa finansiella instrument, ofta bankbaserade och inriktade på kortfristig användning. i) De små och medelstora företagens beroende av banker är fortfarande stort i euroområdet, där 70 % av den externa finansieringen är beroende av banker, jämfört med 40 % i Förenta staterna (8). ii) 63 % av de stora företagen uppger att de använder medel för fasta investeringar, jämfört med 38 % av de små och medelstora företagen, och bara 28 % av mikroföretagen (9).

3.4

I detta yttrande på eget initiativ rekommenderar vi därför att man utvecklar en gemensam ram för mycket efterställda finansiella instrument som främjar rekapitaliseringen av företag i EU. Denna ram bör säkerställa att dessa instrument betraktas som kapital likställt med eget kapital, för att inte påverka företagens skuldkvot och kreditbetyg.

3.4.1

I yttrandet uppmanas EU att vidta gemensamma åtgärder för att på ett korrekt sätt utveckla denna gemensamma ram i enlighet med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, som tillåter att unionen ingriper när målen för en åtgärd bättre kan uppnås på unionsnivå på grund av den föreslagna åtgärdens omfattning och verkningar.

3.4.2

Denna ram för mycket efterställda instrument bör i) överbrygga ovannämnda finansieringsunderskott i långsiktig finansiering för att stärka balansräkningarna och stödja investeringar, ii) ge familjeföretag ett instrument som kan främja deras långsiktiga investeringar utan att familjerna måste avstå från kontroll över sitt företag, eftersom studier visar att de är villiga att dela ut en del av vinsten och/eller emittera hybridinstrument (10), iii) vara förenlig med de metoder som tillämpas av de viktigaste finansgivarna (affärsbanker, kapitalförvaltare, den offentliga sektorn) så att den kan nå de flesta företag, iv) bidra till att locka institutionella investerare, såsom försäkringsbolag och pensionsfonder, som omfattas av Priip-förordningen (11), förvaltar besparingar och är viktiga aktörer när det gäller att kanalisera mer tillgångar till realekonomin.

3.5

Det finns olika typer av mycket efterställda instrument som skulle kunna användas för att stärka de små och medelstora företagens och midcap-bolagens balansräkningar, såsom obligationer, konvertibla obligationer, system med aktier med olika röstvärde och hybridlån (t.ex. andelslån): i) Obligationsemissioner används främst av stora bolag och för stora emissioner. De är komplexa och dyra. Till exempel finns det, trots att användningen av företagsobligationer har ökat avsevärt de senaste åren, sammantaget bara 2 000 aktiva emittenter, främst större företag. (12) ii) Privata konvertibla obligationer har den stora fördelen att de är extremt flexibla i fråga om struktur, eftersom de är privata kontrakt. Det innebär dock också en låg säkerhetsnivå för mindre företag, som vanligtvis har sämre finanskunskaper, och höga transaktionskostnader. De används främst av sofistikerade riskkapitalinvesterare. iii) Med system med aktier med olika röstvärde avses emission av två klasser av aktier, varav den ena vanligtvis ger begränsad eller ingen rösträtt samtidigt som den tillhandahåller eget kapital. Detta instrument är visserligen tillåtet i vissa medlemsstater (13) (t.ex. de nordiska länderna, Polen, Portugal och Italien), men i många andra (t.ex. Tyskland, Frankrike och Spanien) är det inte det, och en storskalig användning verkar vara svårare att uppnå eftersom det skulle kräva en hög grad av anpassning till det företag som emitterar aktier. iv) Hybridlån är skuldinstrument som är mycket efterställda och långsiktigt inriktade (vanligtvis inklusive amorteringsfria perioder). Detta är ett instrument som regleras i många jurisdiktioner, vilket ger företagen större säkerhet och gör processen smidigare, eftersom produkten inte skapas för varje transaktion. Dessutom missgynnar det inte företag i fråga om skuldsättning eftersom det ligger sist i återbetalningsordningen, före eget kapital.   Användning Genomförbarhet Tidigare resultat Företagsskydd Investerarskydd Obligationer Låg(t) Hög(t) Låg(t) Medelhög(t) Hög(t) Konvertibla obligationer Medelhög(t) Medelhög(t) Låg(t) Låg(t) Hög(t) Aktier med olika röstvärde Låg(t) Medelhög(t) Medelhög(t) Hög(t) Medelhög(t) Hybridlån Hög(t) Hög(t) Medelhög(t)–hög(t) Hög(t) Medelhög(t) Källa: Inbonis Rating.

3.6

Ett hybridlåneinstrument är det bästa alternativet av flera skäl: i) Det utgör en långsiktig lösning som är lätt att genomföra och ger större skydd åt företag än obligationer eller aktier. ii) För mikroföretag samt små och medelstora företag säkerställer det att kontrollen inte försvagas eller går förlorad, samtidigt som det har kostnadsrelaterade fördelar, såsom möjlighet till skatteavdrag eller lägre emissionskostnader. iii) För långivare ger det en attraktiv avkastning, utan att innehavarna måste involveras i företagens beslut. iv) Andelslån, ett slags hybridlån, finns redan och regleras i många europeiska länder, t.ex. Spanien (”préstamos participativos”), Frankrike (”prêts participatifs”), Tyskland (”partiarisches Darlehen”) och nyligen Portugal (”empréstimos participativos”) (14).

3.6.1

Hybridlån är det instrument som valts för olika offentliga och privata initiativ för att ta itu med bristen på kapitalfinansiering i hela EU: i minst sex program i tre medlemsstater, liksom vissa av Europeiska investeringsfondens program, används detta hybridandelslån. i) Frankrike har ”France Relance”, ett statsunderstött program för efterställda skulder på 12,7 miljarder euro, som riktar sig till 10 000 företag, främst små och medelstora företag, med andelslån och efterställda obligationer. Detta program distribueras av banker och finansieras av institutionella investerare. ii) I Spanien finns fonden för rekapitalisering av covid-19-drabbade företag på 1 miljard euro, för små och medelstora företag och midcap-bolag som har solvensproblem men som är bärkraftiga, med hjälp av andelslån. iii) I Spanien finns också en stödfond med en löptid på 15 år på totalt 9 miljarder euro för produktiva industriinvesteringar (600 miljoner euro per år), som är offentligt finansierad och använder vanlig skuld, andelslån och eget kapital, med inriktning på företag med industriella investeringsprojekt. iv) I Valencia har den regionala utvecklingsbanken, Instituto Valenciano de Finanzas, lanserat flera finansieringsprogram med andelslån för att stödja små och medelstora företag och strategiska midcap-bolag som har ett investeringsprojekt, med totalt 400 miljoner euro per år. v) Nederländerna har lanserat ett stödprogram med efterställda lån till små och medelstora företag på 400 miljoner euro.

3.7

För att säkerställa ett effektivt genomförande och nå ut till alla mikroföretag samt små och medelstora företag med största möjliga genomslag är det bästa operativa systemet ett system med många offentliga och privata originatorer och distributörer, som inte behöver vara desamma. Originatorerna omfattar banker, kapitalförvaltare och den offentliga sektorn, medan investerarna kan vara bankerna själva, den offentliga sektorn eller institutionella investerare (försäkringsbolag och pensionsfonder). Denna ram avser nyligen utfärdade transaktioner, inte värdepapperisering av befintliga transaktioner. Detta är till exempel vad som gjordes i Frankrike med dess program ”France Relance” (15).

3.8

Begränsning av potentiellt upplevda risker med ett hybridlånesystem som distribueras i stor skala i Europa: Upplevd risk Lösning Övervakning av skuggbankverksamhet Att inkludera verktyg för att hantera risker, såsom kreditbetyg, skulle undanröja risken för skuggbankverksamhet. Utträngning av banker Ett hybridlåneinstrument skulle återställa företagens solvens och bankerna skulle därför vara villiga att fortsätta utlåningen till dem. Förenlighet med initiativet för avdrag för att minska snedvridningen till förmån för skuldfinansiering (Debra) Det här initiativet syftar också till att förhindra företags överskuldsättning, så det är förenligt med huvudsyftet med Debra-initiativet. Återställande av olönsamma företags solvens Att införa marknadsstandarder såsom kreditbetyg skulle hindra olönsamma företag från att få tillgång till dessa instrument. Många offentliga program med andelslån har inkluderat detta krav.

4.   Särskilda kommentarer

4.1

Den föreslagna ramen för hybridlån bör uppfylla vissa standarder som gör den attraktiv för alla intressenter: företag, finansinstitut som fungerar som distributörer och institutionella investerare.

4.2

Det är mycket viktigt att ramen säkerställer att detta slags hybridlån betraktas som eget kapital, med följande effekter: i) För beräkningen av skuldkvoten, så att den inte ökar den befintliga skuldsättningen eller inte har en alltför stor inverkan på skuldkvoten. I Frankrike fastställs till exempel i artikel 313–14 i ”Code monétaire et financier” (penning- och finanslagen) att andelslån behandlas som eget kapital vid bedömningen av de mottagande företagens finansiella situation. ii) För kapitalminskningsändamål. Detta är till exempel fallet i den spanska lagen, enligt vilken andelslån ingår i beräkningen av eget kapital för kapitalminsknings- och företagsupplösningsändamål och andelslån bara kan återbetalas eller amorteras i förtid om detta följs av en kapitalökning med samma belopp (16). iii) I händelse av insolvens bör detta hybridlån vara efterställt och rangordnas efter vanliga skulder eller vanliga borgenärer och före aktieägarna. Om skulden inte konstrueras på detta sätt skulle företagens förmåga att ta upp skulder från traditionella källor sannolikt undergrävas. Ett av syftena med handlingsplanen för kapitalmarknadsunionen är att uppnå större konvergens mellan de olika insolvenssystemen i medlemsstaterna.

4.2.1

Det finns fall där hybridlån betraktas som eget kapital enligt International Financial Reporting Standards (IFRS) och Basel II. Till exempel när ett hybridlån har obegränsad löptid uppfyller det villkoren för eget kapital enligt IFRS-reglerna på grund av dess mycket efterställda ställning (17). I allmänhet kan hybridinstrument betraktas som eget kapital om de är ogaranterade och efterställda samt har betalats ut i sin helhet, om de inte kan lösas in på innehavarens initiativ, om de kan användas för att täcka förluster och om skyldigheten att betala ränta kan skjutas upp (18).

4.2.2

EESK rekommenderar att Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU (19) ändras så att redovisningsförfarandet harmoniseras för hybridlån eller andra typer av skuld med en löptid på mer än åtta år (20), med en amorteringsfri period på minst tre år och med rörlig ränta, varav en del är kopplad till ”framgång” som definieras efter eget gottfinnande (i fråga om tillväxt, lönsamhet osv.). Denna ändring skulle underlätta behandlingen av hybridlån som eget kapital vid beräkning av ett företags nettoförmögenhet i handelsrättsligt hänseende och som eget kapital eller kapitalbas för redovisningsändamål.

4.3

För att undvika osäkerhet bör instrumentet fortsätta att betraktas som skuld för andra (dvs. skattemässiga och rättsliga) ändamål, och därför bör emissionen av ett egetkapitalliknande instrument inte innebära att företagen förlorar kontrollen över rösterna.

4.3.1

En annan viktig punkt för både företag och investerare är att den periodiska ränta som betalas på det efterställda skuldinstrumentet inte får omfattas av någon källskatt, så att poolen erhåller ränteintäkterna brutto.

4.4

När det gäller investeringssidan skulle ett instrument i form av kapital likställt med eget kapital, såsom det som föreslås, vara ett godtagbart instrument för europeiska långsiktiga investeringsfonder (Eltif), i enlighet med artikel 10 i Eltif-förordningen (21), vilket skulle göra att det omedelbart kan bli en del av det finansiella ekosystemet.

4.4.1

Eltif-fonderna skulle senare kunna marknadsföras i EU genom att man offentliggör ett prospekt eller ett faktablad som uppfyller kraven i prospektförordningen (22) respektive förordningen om paketerade och försäkringsbaserade investeringsprodukter för icke-professionella investerare. Detta skulle bidra till att icke-professionella investerare integreras i den privata skuldsättningen och realekonomin, något som ännu inte har uppnåtts genom gräsrotsutlåningsinitiativen.

4.4.2

Instrumentet bör helst omfatta marknadsstandarder såsom kreditbetyg från Esma-registrerade institut eller bedömningar av indikatorer för miljö, samhällsansvar och bolagsstyrning, för att stärka investerarbasen.

4.5

Slutligen skulle detta initiativ stödja kapitalmarknadsunionen. En EU-omfattande strategi, en gemensam europeisk instrumentmodell, skulle kunna dra nytta av den inre marknadens synlighet, likviditet och omfattning och skapa bred attraktionskraft bland institutionella investerare som söker skuld- och hybridriskprofiler, men med bättre avkastning, samtidigt som mindre företags behov tillgodoses. Med tillräcklig omfattning på EU-nivå skulle en framgångsrik ram kunna utvecklas till en väldefinierad tillgångsklass som uppmuntrar investeringar och EU-integration.

---

(1)  ”Annual Report on European SMEs 2020/2021”, Europeiska kommissionen, juli 2021.

(2)  ”Annual Report on European SMEs 2020/2021”, Europeiska kommissionen, juli 2021.

(3)  Skuldkvoten ökade med 18,8 procentenheter mellan slutet av 2019 och början av 2021, och nådde en topp på 164,4 %. ”ECB Economic Bulletin”, nr 2/2022.

(4)  Frankrikes ekonomiministerium, Cofides, Sepides, Instituto Valenciano de Finanzas.

(5)  ”Recapitalising EU businesses post COVID-19”, AFME och PwC.

(6)  ”Survey on the access to finance of enterprises (SAFE)”, Europeiska kommissionen, november 2021.

(7)  European Family Businesses, EFB.

(8)  ”European SMEs Financing Gap”, Euler Hermes.

(9)  ”Survey on the access to finance of enterprises (SAFE)”, Europeiska kommissionen, november 2021.

(10)  ”Recapitalising EU businesses post COVID-19”, AFME och PwC.

(11)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1286/2014 av den 26 november 2014 om faktablad för paketerade och försäkringsbaserade investeringsprodukter för icke-professionella investerare (Priip-produkter) (EUT L 352, 9.12.2014, s. 1).

(12)  ”The rise of non-bank finance and its implications for monetary policy transmission”, 2021, ECB.

(13)  ”Study on minority shareholders protection”, slutrapport, Europeiska kommissionen.

(14)  Den rättsliga ramen för andelslån antogs genom lagdekret 11/2022 av den 12 januari.

(15)  ”Dispositif de garantie aux fonds de prêts participatifs et d’obligations subordonnées”, Europeiska kommissionen.

(16)  Resolution av den 20 december 1996 från Instituto de Contabilidad y Auditoría de Cuentas (institutet för redovisning och revision).

(17)  Kommissionens beslut SA.60113 (2021/N) – Finland – covid-19-stöd till Finnair.

(18)  Basel II. 4. ”Hybrid debt capital instruments”; bilaga 1a. ”Definition of capital”. ”(d) Hybrid (debt/equity) capital instruments”.

(19)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG (EUT L 182, 29.6.2013, s. 19).

(20)  Man måste hålla i åtanke att ett företags genomsnittliga livslängd ligger kring denna siffra och när det gäller riskkapital är ännu lägre (fem år).

(21)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/760 av den 29 april 2015 om europeiska långsiktiga investeringsfonder (EUT L 123, 19.5.2015, s. 98).

(22)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1129 av den 14 juni 2017 om prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad, och om upphävande av direktiv 2003/71/EG (EUT L 168, 30.6.2017, s. 12).

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén – Ytterligare överväganden angående Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, Europeiska rådet, rådet, Europeiska centralbanken, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, Regionkommittén och Europeiska investeringsbanken – Årlig översikt över hållbar tillväxt 2022

(COM(2021) 740 final)

(yttrande på eget initiativ)

(2023/C 75/06)

Föredragande:

Judith VORBACH

Beslut av EESK:s plenarförsamling	24.3.2022
Rättslig grund	Artikel 52.2 i arbetsordningen
	Yttrande på eget initiativ
Ansvarig sektion	Ekonomiska och monetära unionen, ekonomisk och social sammanhållning
Antagande av sektionen	6.10.2022
Antagande vid plenarsessionen	27.10.2022
Plenarsession nr	573
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	133/0/0

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

Sedan antagandet av det första yttrandet om den årliga översikten över hållbar tillväxt 2022 har situationen förändrats dramatiskt på grund av Rysslands angrepp mot Ukraina. Till följd av detta sänktes prognoserna för den reala BNP-tillväxten i EU och inflationsprognoserna för euroområdet reviderades uppåt till en rekordhög nivå, främst till följd av prishöjningar på gasmarknaden. Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) konstaterar att samtliga centrala mål inom den välståndsinriktade ekonomiska politiken är under press, samtidigt som fragmentering och spänningar på det geoekonomiska planet tillsammans med covid-19 kvarstår som allvarliga riskfaktorer.

1.2

EESK upprepar uttryckligen att det krävs en balanserad strategi för den ekonomiska politiken för att man ska kunna ta itu med långvariga problem och hantera den rådande krisen. EU:s mål enligt artikel 3 i EU-fördraget utgör grunden för EU:s tidigare, nuvarande och framtida välstånd, politiska stabilitet, uppåtgående konvergens, konkurrenskraft och motståndskraft. Den nuvarande krisen får inte äventyra rättvisan och miljömålen. När det gäller stigande priser finns det ett akut behov av att skydda de mest sårbara och särskilt utsatta företagen, särskilt små och medelstora företag. Dessutom är det avgörande att man bevarar köpkraften hos låg- och medelinkomsthushåll, som står för en stor del av den ekonomiska efterfrågan. Solidaritet med Ukrainas folk, ett förstärkt strategiskt oberoende för EU och strävan efter fred bör också stå i centrum.

1.3

Faciliteten för återhämtning och resiliens har blivit det viktigaste verktyget för att genomföra EU:s politiska prioriteringar inom ramen för den europeiska planeringsterminen. Den har bidragit till att stabilisera ekonomin under pandemin och spelar en viktig roll i hanteringen av den nuvarande krisen. EESK anser att de nationella planerna för återhämtning och resiliens bör genomföras på ett sådant sätt att de har en konkret inverkan på människors välbefinnande. Eftersom de landsspecifika rekommendationerna kommer att spela en viktigare roll efterlyser EESK noggrann övervakning och en balanserad strategi. EESK efterlyser en reform av planeringsterminen som garanterar ett deltagande av hög kvalitet från det organiserade civila samhällets sida. När det gäller de nationella planerna för återhämtning och resiliens välkomnar EESK rekommendationen avseende ”en framgångsrik tillämpning av partnerskapsprincipen” och anser att det organiserade civila samhällets deltagande bör göras obligatoriskt.

1.4

EESK välkomnar de höjda målen för förnybar energi och effektivitet och betonar att miljömässig hållbarhet måste stå i centrum, samtidigt som det krävs en reform av den europeiska elmarknaden som bör genomföras på ett snabbt och brådskande sätt. Det behövs massiva investeringar för att främja den gröna omställningen och förstärka det strategiska oberoendet, och EESK uppmanar kommissionen att tillhandahålla en strukturerad översikt över vilka EU-medel som ska användas och i vilken utsträckning investeringar omfattas av EU-program, medlemsstaternas finansiering eller privata eller blandade finansieringsverktyg. EESK rekommenderar att man genomför en klimatanpassningsfond och i framtiden även undersöker hur Next Generation EU och/eller InvestEU kan stärkas. EESK varnar för att i samband med omstrukturering av medel eller utarbetandet av den nya fleråriga budgetramen skära ner anslagen till sociala mål.

1.5

Fullbordandet av den inre marknaden bör främja den uppåtgående konvergensen mellan medlemsstaterna. Snedvridningar och hinder bör åtgärdas, och regionerna bör ges stöd för att kunna utnyttja sin fulla potential. Det krävs framsteg när det gäller fullbordandet av kapitalmarknads- och bankunionen samt genomförandet av strategin för hållbar finansiering, liksom säkerställande av stabilitet på finansmarknaderna. EESK efterlyser en rättvis och balanserad strategi för att förbättra företagsklimatet och produktiviteten. Utbildning och forskning är fortfarande viktiga verktyg för att öka konkurrenskraften samt främja en rättvis dubbel omställning och ett rättvist strategiskt oberoende. EESK välkomnar de förslag som lyfts fram i meddelandet om vår europeiska tillväxtmodell, men betonar också vikten av att stärka det strategiska oberoendet, flytta produktionen av nyckelprodukter till EU och inte försumma sociala och miljömässiga mål längs leveranskedjorna.

1.6

Kommissionen hävdar med rätta att offentligt stöd för att stimulera privata investeringar måste vara väl inriktat på projekt med tydligt mervärde och att konkurrenspolitiken bör spela en nyckelroll. EESK betonar vikten av öppenhet och övervakning för att säkerställa integritet och uppnå de avsedda målen. Dödviktseffekter bör undvikas genom att man säkerställer att investeringar som ändå skulle ha gjorts inte subventioneras, och de offentliga budgetarna bör inte överbelastas med risker. Statliga stödåtgärder bör slutligen även villkoras mot skapande av arbetstillfällen av hög kvalitet och mot att arbetstagarrättigheter, miljönormer och skattskyldigheter respekteras.

1.7

EESK stöder kommissionens rekommendationer om att tillåta automatiska stabilisatorer att verka, öka investeringarna och fortsätta att tillämpa den allmänna undantagsklausulen under hela 2023. Kommittén har dock vissa invändningar när det gäller begränsningen av ökningen i nationellt finansierade löpande utgifter till en nivå som ligger under den potentiella produktionstillväxten på medellång sikt och planerna på att bedöma om det är relevant att inleda förfaranden vid alltför stora underskott under våren 2023. Hittills har EU:s finanspolitiska regler knappt genomförts, och sanktionerna har aldrig tillämpats. EESK upprepar att den finanspolitiska ramen bör moderniseras genom att man fastställer realistiska mål och inför en gyllene regel utan att äventyra den finanspolitiska hållbarheten på medellång sikt, samtidigt som riktlinjer för en övergångsperiod bör läggas fram. Ett sunt värde för euron måste säkerställas genom en balanserad monetär och finanspolitisk strategi i linje med sund makroekonomisk styrning. Slutligen betonar EESK att ett rättvist system för utgifter och inkomster är en förutsättning för finanspolitisk hållbarhet.

2.   Allmänna kommentarer

2.1

I februari 2022 antog EESK ett yttrande om den årliga strategin för hållbar tillväxt 2022 (1). EU hade vid den tidpunkten nyligen gått igenom den djupaste recessionen i sin historia (2), samtidigt som exceptionella stödåtgärder hade vidtagits för att mildra konsekvenserna och avvärja en instabil situation. Med Next Generation EU hade EU nått en ny fas i den ekonomiska politiken och solidariteten. Eftersom kommissionen hade gett planeringsterminen en betydande roll i faciliteten för återhämtning och resiliens och därigenom ökat dess betydelse för den politiska samordningen upprepade EESK sin uppmaning om att det organiserade civila samhället bör göras mer delaktigt. EESK välkomnar agendan för konkurrenskraftig hållbarhet samtidigt som vi framhåller att dess fyra principer – miljömässig hållbarhet, produktivitet, rättvisa och makroekonomisk stabilitet – bör tillmätas samma betydelse när det handlar om att uppnå de avsedda förstärkande effekterna och en rättvis grön och digital omställning.

2.2

Liksom tidigare år tar tilläggsyttrandet hänsyn till den pågående planeringsterminen och ger underlag för nästa cykel. Detta är särskilt viktigt i år. Sedan Rysslands angrepp mot Ukraina har det geopolitiska landskapet förändrats dramatiskt, prioriteringarna har ändrats och politiken har anpassats, vilket återspeglas i meddelandena om REPowerEU (3) och vår europeiska tillväxtmodell (4). Planeringsterminen, som i sig genomgår en systemförändring, har under pandemin visat sig vara en trovärdig ram för EU:s politiska samordning. I vårpaketet återspeglas återigen konsekvenserna av den nuvarande krisen på ett heltäckande sätt. I likhet med meddelandet (5) är detta yttrande uppbyggt kring principerna i agendan för konkurrenskraftig hållbarhet.

2.3

Kriget i Ukraina och de efterföljande sanktionerna, tillsammans med de smittspridningsåtgärder som tillämpas i Kina och den avtagande tillväxten i Förenta staterna, drabbar EU:s ekonomi. Den snabba ökningen av energi- och livsmedelsråvarupriserna driver upp inflationen, vilket urholkar köpkraften och hämmar konkurrenskraften. EU är sårbart på grund av sitt geografiska läge, sitt stora beroende av importerade bränslen och sin höga grad av integration i de globala värdekedjorna. I sommarprognosen sänktes uppskattningarna av den reala BNP-tillväxten till 2,7 % 2022, medan inflationsprognoserna reviderades upp till en rekordhög nivå på 8,3 % 2022 (6). Kommissionen betonar att den unika karaktären och omfattningen av de chocker som uppstått till följd av kriget gör prognoserna mycket osäkra. Ytterligare prisökningar, i kombination med andrahandseffekter, kan förstärka stagflationskrafterna, och politiska återverkningar är sannolika. Geopolitiska spänningar och covid-19 är fortfarande allvarliga riskfaktorer (7).

2.4

Den pågående krisen sätter press på alla de viktigaste målen för den välståndsinriktade ekonomiska politiken (8), det vill säga miljömässig hållbarhet, hållbar tillväxt för alla, full sysselsättning och arbete av hög kvalitet, rättvis fördelning, hälsa och livskvalitet, finansiell stabilitet, prisstabilitet, balanserad handel på grundval av en rättvis och konkurrenskraftig industriell och ekonomisk struktur samt stabila offentliga finanser. EESK upprepar uttryckligen att det krävs en balanserad politisk strategi som fokuserar på alla dessa mål i syfte att ta itu med långvariga problem och hantera den senaste tidens kriser på lämpligt sätt, i enlighet med artikel 3 i EU-fördraget. Att hålla fast vid EU:s mål och principer har varit grunden för EU:s tidigare välstånd och utgör också grunden för nuvarande och framtida politisk stabilitet, uppåtgående konvergens, konkurrenskraft och motståndskraft mot nya kriser. EU:s reaktion på Rysslands angrepp får inte äventyra rättvisan och miljömålen.

2.5

Orsakerna till de aldrig tidigare skådade prisökningarna är många och inbegriper även brister i EU:s politik. Kommissionens ordförande Ursula von der Leyen har med rätta slagit fast att den nuvarande utformningen av elmarknaden inte längre fungerar och behöver reformeras (9). EESK uppmanar kommissionen och rådet att snabbt driva på en reform av EU:s energimarknad och som en del av reformen även ta itu med skadlig kortsiktig volatilitet och långsiktiga prisökningar. EESK efterlyser eftertryckligen drastiska, extraordinära och även tillfälliga åtgärder. Möjliga utgångspunkter är rangordningseffekten, EU:s energibörs (EEX), missbruk av marknadsinflytande och effekterna av spekulativa transaktioner och högfrekvenshandel. Elpriserna bör frikopplas från gaspriserna, och pristak bör beaktas. Exceptionella vinster bör bli föremål för avgifter, på ett sätt som inte avskräcker från investeringar i koldioxidsnåla lösningar.

2.6

Huvudfokus för EU:s prioriteringar måste vara solidaritet med Ukrainas befolkning samt att stärka EU:s strategiska oberoende och sträva efter fred. Detta ligger i linje med artikel 21 i EU-fördraget, där det bland annat anges att unionen ska föra en politik för att ”skydda sina värden, sina grundläggande intressen, sin säkerhet, sitt oberoende och sin integritet”, ”konsolidera och stödja demokrati” och ”bevara freden, förebygga konflikter och stärka internationell säkerhet”. Här noterar EESK också de mål som fastställs i rådets Versaillesförklaring, nämligen att stärka EU:s suveränitet genom att minska dess strategiska beroenden, öka försörjningstryggheten när det gäller råvaror av avgörande betydelse och fasa ut beroendet av Ryssland när det gäller fossila bränslen. EESK välkomnar de åtgärder som vidtas för att gradvis fasa ut beroendet av fossila bränslen och efterlyser ytterligare åtgärder i denna riktning.

2.7

Faciliteten för återhämtning och resiliens har blivit det viktigaste verktyget för att genomföra EU:s politiska prioriteringar inom ramen för planeringsterminen och har redan på ett avgörande sätt bidragit till att stabilisera ekonomin under pandemin, förstärka den dubbla omställningen och intensifiera samarbetet mellan kommissionen och medlemsstaterna. Faciliteten för återhämtning och resiliens kommer hädanefter att spela en nyckelroll när det gäller att mobilisera och kanalisera resurser för att hantera den pågående krisen och genomföra REPowerEU. Medlemsstaterna uppmanas att föreslå ett särskilt REPowerEU-kapitel i sina nationella planer för återhämtning och resiliens på grundval av de nya landsspecifika rekommendationerna. EESK betonar vikten av att genomföra de uppdaterade nationella planerna för återhämtning och resiliens på ett ändamålsenligt och hållbart sätt, så att de får en positiv och konkret inverkan på människors välbefinnande. Genom att koppla uppnåendet av de mål som anges i de nationella planerna för återhämtning och resiliens till utbetalning av delbetalningar från faciliteten för återhämtning och resiliens gör man emellertid de landsspecifika rekommendationerna mer betydelsefulla. Denna ändring av förfarandena måste övervakas och utvärderas, och EESK uppmanar kommissionen och rådet att säkerställa ett balanserat tillvägagångssätt.

2.8

Det krävs i synnerhet ett närmare deltagande av arbetsmarknadens parter och det civila samhällets organisationer i planeringsterminen på nationell nivå för att säkerställa att alla samhällsgrupper är ordentligt representerade, främja skräddarsydda lösningar som fullt ut stöds av det organiserade civila samhället och uppnå ett brett egenansvar för de nationella planerna för återhämtning och resiliens. EESK efterlyser en reform av planeringsterminen som garanterar ett ändamålsenligt deltagande av hög kvalitet genom ett direktiv eller en förordning. Under ett formellt samrådsförfarande som grundar sig på regler och öppna förfaranden bör det civila samhällets organisationer vederbörligen informeras skriftligen och ges tillräckligt med tid för att analysera förslagen och utarbeta sina kommentarer och förslag. Införlivandet eller avvisandet av dessa förslag ska åtföljas av en motivering i offentliga handlingar.

2.9

I samband med de nationella planerna för återhämtning och resiliens uppskattar EESK kommissionens rekommendation om att utgå från ”en framgångsrik tillämpning av partnerskapsprincipen i programplaneringen och genomförandet av sammanhållningspolitiken”, vilket EESK efterlyste i sitt yttrande om den årliga översikten över hållbar tillväxt 2022. Deltagande av det organiserade civila samhället måste bli obligatoriskt. I sin första resolution (10) om det civila samhällets deltagande i utformningen av planerna konstaterade EESK att detta deltagande till stor del var otillräckligt i de flesta medlemsstater och efterlyste miniminormer för ett sådant samråd. I sin andra resolution (11) uppmanade EESK många medlemsstater att öka civilsamhällesorganisationernas deltagande, främja transparent genomförande och övervakning samt förbättra tillhandahållandet av information till allmänheten, samtidigt som man uppmuntrar till ytterligare dialog om de nationella planerna för återhämtning och resiliens med alla berörda parter, vilket också skulle kunna bidra till att förhindra missbruk och bedrägerier. Resolutionen innehåller dessutom exempel på god praxis, såsom inrättandet av ett övervakningsorgan som omfattar det organiserade civila samhället, vilket kan tjäna som förebild för andra medlemsstater. Vid sin årliga konferens upprepade EESK:s grupp för den europeiska planeringsterminen sin uppmaning om att göra det civila samhällets deltagande obligatoriskt enligt lag (12). En lämplig medverkan från det organiserade civila samhällets och de lokala och regionala myndigheternas sida var även en uppmaning som framfördes i det gemensamma initiativbetänkandet från Europaparlamentets budgetutskott och utskott för ekonomi och valutafrågor om genomförandet av faciliteten för återhämtning och resiliens (13), som innehåller parlamentets bidrag till den granskningsrapport om genomförandet av faciliteten för återhämtning och resiliens som kommissionen antog den 29 juli 2022 (14).

3.   Särskilda kommentarer

3.1   Hållbarhet på energi- och miljöområdet

3.1.1

Kommissionen framhåller med rätta att en snabbare utfasning av fossila bränslen ”minskar vårt fossilberoende och bidrar samtidigt till våra klimatmål för 2030”. EESK betonar att miljömässig hållbarhet måste stå i centrum och välkomnar höjningen av målet för förnybar energi till minst 45 % av EU:s totala energimix, tillsammans med energieffektivitetsmålet om en minskning av energiförbrukningen med 13 % fram till 2030 som en del av REPowerEU-planen. Kommittén välkomnar också rekommendationerna om investeringar i energi, som bland annat bör inriktas på att stödja utsatta hushåll, främja hållbar mobilitet och utfasning av fossila bränslen inom industrin samt forskning och innovation och förstärkning av infrastrukturen, även i ett gränsöverskridande sammanhang.

3.1.2

Det fanns redan före kriget i Ukraina ett glapp mellan investeringsbehoven och finansieringen. För att nå det mellanliggande målet att utsläppen ska minska med 55 % fram till 2030 jämfört med 1990 års nivåer uppskattar man att det kommer att krävas ytterligare investeringar på upp till 520 miljarder euro per år (15). Det kommer också att vara nödvändigt att investera i kompetenshöjning och omskolning, klimatanpassning och viktig teknik, t.ex. batterier. Å andra sidan kommer omkring 30 % av EU:s budget för 2021–2027 att gå till den gröna omställningen. Sammanhållningspolitiken förväntas tillhandahålla omkring 100 miljarder euro under detta årtionde, och 224,1 miljarder euro ska hämtas från faciliteten för återhämtning och resiliens (16). Kommissionens analys har nyligen visat att REPowerEU förutsätter ytterligare investeringar på 210 miljarder euro fram till 2027, utöver vad som krävs för att uppnå målen i 55 %-paketet. För att mobilisera finansiering föreslås olika möjligheter som till stor del bygger på lånedelen inom faciliteten för återhämtning och resiliens. EESK uppmanar kommissionen att tillhandahålla en strukturerad översikt av vilka EU-medel som ska användas och i vilken utsträckning investeringar omfattas av EU-program, privata investeringar i medlemsstaterna eller blandade former.

3.1.3

Med tanke på det brådskande behovet och det gemensamma intresset av att påskynda energiomställningen rekommenderar EESK eftertryckligen att medlemsstaterna snabbt och på ett heltäckande sätt utnyttjar de möjligheter som erbjuds genom Next Generation EU, de nationella planerna för återhämtning och resiliens och den REPowerEU-plan som nyligen lades fram. Om de befintliga åtgärderna visar sig vara otillräckliga för att tillgodose de eventuellt ökande finansieringsbehoven kommer ytterligare åtgärder att krävas. EESK anser att en klimatanpassningsfond (17) bör inrättas för att ge omedelbart stöd i händelse av katastrofer. Även om en gyllene regel införs kan det dessutom hända att vissa medlemsstater fortfarande inte kommer att kunna tillhandahålla de belopp som behövs utan att äventyra sin finanspolitiska hållbarhet. Därför bör man överväga att stärka Next Generation EU och/eller InvestEU. En sammankoppling av bidrag och/eller lån och investeringar i energiomställningen kan utgöra en vändpunkt. EESK efterlyser en rättvis och balanserad strategi för att förbättra företagsklimatet och produktiviteten. I samband med omstrukturering av medel och även vid utarbetandet av den nya fleråriga budgetramen varnar EESK under alla omständigheter för att skära ner anslagen till sociala mål och en rättvis omställning.

3.1.4

Kommissionen framhåller med rätta att ”[o]mställningen av EU:s ekonomi […] endast [kan] lyckas om den är rättvis och omfattar alla, och om alla kan dra nytta av de möjligheter som den medför” (18). Detta får inte bli tomma ord. EESK efterlyser återigen en kartläggning och analys av de effekter som omställningen kommer att få på sysselsättning och kompetens (19). I tider av osäkerhet och kriser bör man i ännu högre grad säkerställa social dialog och en sund företagsstyrning med arbetstagarmedverkan samt arbetsmarknadsparternas och civilsamhällesorganisationernas medverkan i det politiska beslutsfattandet. Slutligen bör alla aspekter av miljömässig hållbarhet, inbegripet biologisk mångfald och förebyggande av föroreningar, fortsätta att stå högt upp på dagordningen. Principen om att inte orsaka betydande skada bör också tillämpas i samband med de uppdaterade nationella planerna för återhämtning och resiliens.

3.2   Produktivitet

3.2.1

Fullbordandet av den inre marknaden bör främja ekonomisk och social konvergens uppåt mellan medlemsstaterna. EESK håller med kommissionen om att snedvridningar inom och hinder på den inre marknaden måste åtgärdas. Att hjälpa regionerna att frigöra sin fulla potential kommer inte bara att bidra till en mer integrerad inre marknad utan också till att öka EU:s produktivitet och bidra till en hållbar energiförsörjning, eftersom kapaciteten att producera förnybar energi varierar avsevärt mellan regionerna. Det krävs framsteg när det gäller att fullborda kapitalmarknadsunionen och bankunionen samtidigt som man säkerställer stabilitet på finansmarknaderna för att främja att finansiering och investeringar är tillförlitliga och sunda. I synnerhet stärker upplåningen inom ramen för Next Generation EU EU:s kapitalmarknader och eurons internationella roll. EESK framhåller dessutom ramen för hållbar finansiering, som syftar till att styra privata investeringar mot hållbarhet, samtidigt som vi betonar vikten av att beakta klimatrelaterade risker.

3.2.2

EESK välkomnar en övergripande politisk strategi som omfattar investeringar och reformer för att förbättra företagsklimatet och främja produktiviteten på ett rättvist och balanserat sätt. Reformerna bör inriktas på ändamålsenlig offentlig förvaltning, modern transportinfrastruktur, utbildning av hög kvalitet och resurseffektivitet. EESK håller med kommissionen om att oberoende, högkvalitativa och effektiva rättssystem och välfungerande ramar för korruptionsbekämpning är avgörande. Forskning och innovation förblir, tillsammans med utbildning, viktiga verktyg för att främja produktivitet, konkurrenskraft, den gröna och den digitala omställningen, uppåtgående konvergens och EU:s strategiska oberoende. EESK välkomnar kommissionens rekommendationer om att bland annat underlätta kunskapsöverföring, producera spetskompetens, främja företagsinnovation och locka begåvningar.

3.2.3

EESK kommenterar meddelandet om vår europeiska tillväxtmodell enligt följande: Kommissionen lyfter fram åtgärder för att minska strategiska beroenden, såsom internationella partnerskap, industriallianser, offentliga och privata investeringar och, i synnerhet, diversifiering av leveranskedjor. EESK betonar hur viktigt det är att EU främjar en frihandelsagenda på ett rättvist sätt utan att bortse från miljömässiga och sociala mål längs leveranskedjorna. När det gäller tillgången på råvaror och förnödenheter av avgörande betydelse bör EU sträva efter strategiskt oberoende, så att man inte på nytt gör sig beroende av stater som inte delar EU:s värden. Dessutom bör produktionen av viktiga produkter, såsom läkemedel, flyttas till EU för att säkerställa deras tillgänglighet i händelse av en nödsituation.

3.2.4

Digitalisering är en möjliggörande faktor för den gröna omställningen, produktiviteten och konkurrenskraften. Kommissionen lyfter med rätta fram fyra åtgärdsområden, nämligen digital utbildning, digitala färdigheter och digital kompetens, säker och hållbar infrastruktur för digital teknik och konnektivitet, digital omställning av företag samt digitalisering av offentliga tjänster och utbildningssystem. För att uppnå dessa mål krävs mer investeringar i viktig digital teknik, inbegripet cybersäkerhet, artificiell intelligens, dataområden och halvledare. EESK efterlyser en hållbar digitalisering genom att sociala rättigheter tryggas, energieffektiviteten ökas och det elektroniska avfallet och vattenanvändningen minskas.

3.2.5

Kommissionen hävdar att en stor del av investeringarna för att finansiera den dubbla omställningen och öka motståndskraften kommer att komma från den privata sektorn, samtidigt som offentliga investeringar bör vara välriktade och bidra till att locka privata investeringar och korrigera marknadsmisslyckanden. EU strävar efter att mobilisera minst 1 biljon euro under det kommande årtiondet genom EU:s budget och tillhörande instrument. Kommissionen framhåller med rätta att offentligt stöd måste vara väl inriktat på projekt med tydligt mervärde och att konkurrenspolitiken bör spela en nyckelroll. EESK betonar behovet av transparens och övervakning för att man ska kunna säkerställa integritet och uppnå de avsedda målen, i synnerhet inom ramen för InvestEU eller liknande program. Dödviktseffekter bör undvikas genom att man säkerställer att investeringar som ändå skulle ha gjorts inte subventioneras. Anslagen måste vara transparenta och riskerna bör delas på ett rättsligt bindande sätt så att den offentliga sektorn inte överbelastas. Jämfört med offentlig finansiering bör inga högre kostnader uppstå, och statliga stödåtgärder bör villkoras mot skapande av arbetstillfällen av hög kvalitet och mot att arbetstagarrättigheter och skattskyldigheter respekteras.

3.3   Rättvisa

3.3.1

EU är visserligen ett relativt välmående område med globala mått mätt, men ojämlikheter mellan och inom medlemsstater och regioner utgör en stor utmaning. Kommissionen visar att de totala inkomstskillnaderna och risken för fattigdom eller social utestängning tack vare snabba politiska åtgärder låg kvar på en relativt stabil nivå under 2019 och 2020, medan effekterna på medellång sikt är osäkra. Många som redan hade det sämre har drabbats oproportionerligt hårt. Prishöjningarna drabbade låginkomsthushåll hårdast. Dessutom fortsatte bostadspriserna att stiga kraftigt, med den snabbaste tillväxten på tio år i vissa medlemsstater, samtidigt som räntorna har börjat stiga. Miljontals människor har mindre pengar att röra sig med och kämpar för att få ekonomin att gå ihop. En enorm osäkerhet kvarstår på många områden, klimatrelaterade katastrofer ökar och den dubbla omställningen orsakar strukturella förändringar.

3.3.2

Social hållbarhet är inte bara ett mål i sig utan också en förutsättning för en stabil ekonomisk och politisk situation, rättvis produktivitet och konkurrenskraft. Sjunkande realinkomster och dystra framtidsutsikter påverkar inte bara individens välbefinnande utan även den ekonomiska efterfrågan och därmed investeringsplaner, produktion och tillväxt. Även om banksektorn har visat sig vara motståndskraftig och nödlidande lån har minskat avsevärt, med undantag för tre medlemsstater, kan denna motståndskraft äventyras om det sker en ytterligare konjunkturnedgång. EESK varnar för sådana andrahandseffekter. När det gäller stigande priser finns det ett akut behov av att skydda de mest utsatta och bevara köpkraften hos låg- och medelinkomsthushåll, som står för en stor del av den ekonomiska efterfrågan.

3.3.3

EESK välkomnar eftertryckligen de åtgärder som vidtagits för att skydda de mest utsatta och mildra de sociala konsekvenserna av de många kriserna i EU, t.ex. Sure, och för att stödja människor som flyr från Ukraina. EESK håller också med kommissionen om vikten av att säkerställa tillgång till utbildning av god kvalitet på alla nivåer, tillräcklig täckning genom sociala skyddsnät och överkomliga och subventionerade bostäder, jämte med effektiva, resilienta och hållbara hälso- och sjukvårdssystem. EESK vill fästa uppmärksamheten på behovet av att även stödja ungdomar som drabbats av energikrisen. Ett fullständigt genomförande av den europeiska pelaren för sociala rättigheter är avgörande: dess genomförande i den europeiska planeringsterminen tillsammans med övervakningen via den sociala resultattavlan är ett steg i rätt riktning. Sist men inte minst är reformerna och investeringarna inom de nationella planerna för återhämtning och resiliens, som bidrar till social inkludering och resiliens, mycket välkomna.

3.3.4

Intervjuer som genomförts inom ramen för EESK:s resolution om det organiserade civila samhällets deltagande visar att den sociala dimensionen är relativt underutvecklad i vissa nationella planer för återhämtning och resiliens. EESK rekommenderar att man uppmärksammar fördelningseffekterna och noggrant beaktar den europeiska pelaren för sociala rättigheter i samband med de nationella planerna för återhämtning och resiliens. EESK efterlyser dessutom en uppskattning av de investeringar som krävs för att genomföra pelaren. EESK betonar vikten av att hitta en balans mellan ekonomiska friheter och sociala och arbetsmarknadsrelaterade rättigheter. Nationella rättigheter för att skydda anställda bör aldrig klassas som administrativa hinder för marknaden (20). När den inre marknaden stärks bör sociala rättigheter och arbetstagares rättigheter respekteras i lika hög grad i syfte att trygga EU:s framsteg mot ekonomisk, social och miljömässig hållbarhet på ett rättvist sätt.

3.4   Makroekonomisk stabilitet

3.4.1

Genom att möjliggöra och genomföra omfattande finanspolitiskt stöd på nationell nivå och EU-nivå kunde man på ett avgörande sätt bidra till att trygga den ekonomiska, sociala och politiska stabiliteten, inte minst eftersom dessa åtgärder ökade förtroendet. Även om den ekonomiska återhämtningen har påverkats allvarligt sedan kriget bröt ut är det mycket troligt att den expansiva finanspolitiska inriktningen under 2022 kommer att bidra till att mildra effekterna av den senaste krisen igen och säkerställa stabiliteten. EESK stöder kommissionens rekommendationer om att tillåta automatiska stabilisatorer att verka och att öka investeringarna för att genomföra den dubbla omställningen. I synnerhet är det mycket glädjande att den allmänna undantagsklausulen fortsätter att gälla under hela 2023, eftersom den ekonomiska situationen i EU inte har återgått till det normala och medlemsstaterna vid behov måste kunna reagera snabbt. EESK konstaterar att ECB har höjt räntorna för första gången på elva år och efterlyser med kraft politiska åtgärder som kan säkerställa att avkastningsskillnaderna mellan europeiska obligationer är måttliga och förhindra turbulens på finansmarknaderna, för att inte äventyra privata investeringar i energiomställningen och undvika en recession. Även om dessa mål kan komma att kräva omfattande användning av ECB:s verktygslåda kommer penningpolitiken på egen hand inte att kunna bromsa den nuvarande prisdynamiken på ett hållbart sätt.

3.4.2

EESK välkomnar de diskretionära finanspolitiska åtgärderna för att dämpa effekterna av de höga energipriserna, som beräknas uppgå till 0,6 % av EU:s BNP 2022, för de mest sårbara och särskilt utsatta industrierna. Energibristen och effekterna på andra råvarupriser kan dock också vara relevanta på medellång sikt, parallellt med pågående geopolitiska spänningar och ytterligare nedåtriktat tryck på EU:s ekonomi. Dessutom utgör de låga tillväxtutsikterna i kombination med ett ökat pristryck nya dilemman för EU:s ekonomiska politik. EESK stöder därför kommissionens rekommendation om att EU bör vara redo att reagera på den föränderliga ekonomiska situationen. Situationen måste övervakas noggrant, så att nya svårigheter som gör det nödvändigt med en stabiliserande finanspolitisk stimulans kan upptäckas i ett tidigt skede, och behovet av att förlänga stödåtgärderna förutses.

3.4.3

Kommittén ställer sig tveksam till att begränsa ökningen i nationellt finansierade löpande utgifter till en nivå som ligger under den potentiella produktionstillväxten på medellång sikt i medlemsstater med hög skuldsättning. EESK betonar samtidigt att man vid all begränsning av de primära löpande utgifterna måste ta hänsyn till de sociala konsekvenserna och varnar för nedskärningar i utgifterna för sociala tjänster, hälso- och sjukvård och utbildning. Skillnaderna mellan medlemsstaterna bör däremot hanteras på ett välståndsinriktat sätt, till exempel genom att främja forskning och utveckling och underlätta utbildning. EESK hyser också tvivel om huruvida det är lämpligt att föreslå att förfaranden vid alltför stora underskott ska inledas under våren 2023, och påpekar att EU:s finanspolitiska regler knappt genomfördes (21) och att sanktionerna i den andra fasen av förfarandet vid alltför stora underskott aldrig tillämpades eftersom de skulle ha förvärrat situationen ytterligare i en tid av ekonomiska svårigheter. EESK ifrågasätter dessutom den eventuella tillämpningen av förfaranden vid alltför stora underskott medan undantagsklausulen fortfarande är aktiverad.

3.4.4

EESK framför återigen sina synpunkter på bristerna i den nuvarande finanspolitiska ramen och upprepar att ramen bör moderniseras, bland annat genom att man fastställer realistiska och operativa underskotts- och skuldmål (22), inför en gyllene regel för investeringar och tillåter större flexibilitet och landsspecifik differentiering utan att äventyra den finanspolitiska hållbarheten på medellång sikt. Ett sunt värde för euron måste säkerställas genom en balanserad monetär och finanspolitisk strategi i linje med sund makroekonomisk styrning. EESK har också uppmanat kommissionen att lägga fram riktlinjer för en övergångsperiod under vilken förfarandet vid alltför stora underskott inte bör inledas innan den reviderade ramen träder i kraft (23). Dessutom betonade Europaparlamentet i sin resolution av den 8 juli 2021”vikten av att ha en tydlig väg mot en reviderad finanspolitisk ram, helst innan den allmänna undantagsklausulen avaktiveras”, och framhöll att ”tillämpningen av den nuvarande finanspolitiska ramen, i synnerhet anpassningsbanorna, [skulle] leda till en snabb skuldminskning som skulle kunna undergräva ekonomiernas återhämtning”. För att undvika stabilitetsrisker och öka krisberedskapen och insatskapaciteten bör man slutligen överväga att inrätta lämpliga EU-medel.

3.4.5

EESK stöder till fullo rekommendationen att man bör fortsätta med samordnade insatser för att intensifiera kampen mot aggressiv skatteplanering och skatteundandragande, liksom de spridningseffekter som detta leder till mellan medlemsstaterna, och efterlyser samordnade åtgärder. EESK välkomnar OECD-avtalet om reformen av bolagsbeskattningen och uppmanar medlemsstaterna att snabbt genomföra den. EU bör främja detta avtal på internationell nivå, i synnerhet med viktiga handelspartner. Dessutom är strategier som syftar till att flytta skattebördan bort från arbete och – så länge fördelningseffekterna noga övervägs – i riktning mot att stödja den dubbla omställningen välkomna. Fastighetsskatt är till exempel mindre snedvridande och skulle möjliggöra en skatteväxling bort från arbete. EESK vill dessutom fästa uppmärksamheten på att man i samband med säkerställandet av en försiktig finanspolitik endast tar upp utgiftsrelaterade åtgärder och inte intäktsbaserade åtgärder. Sammantaget är ett rättvist intäktssystem en förutsättning för finanspolitisk hållbarhet och för att återställa sunda offentliga finanser, särskilt i kraftigt skuldsatta länder.

---

(1)  Se EESK:s yttrande om Årlig översikt över hållbar tillväxt 2022 (EUT C 275, 18.7.2022, s. 50)

(2)  Se ”European Economic Forecast. Spring 2020” (europa.eu), s. 1.

(3)  COM(2022) 230 final.

(4)  Europeiska kommissionens meddelande ”Mot en grön, digital och resilient ekonomi: vår europeiska tillväxtmodell”.

(5)  ”Europeiska planeringsterminen 2022: meddelande om vårpaketet” — Europeiska kommissionen (europa.eu).

(6)  ”Summer 2022 Economic Forecast: Russia’s war worsens the outlook” (europa.eu).

(7)  ”Spring 2022 Economic Forecast: Russian invasion tests EU economic resilience” | Europeiska kommissionen (europa.eu).

(8)  Se EESK:s yttrande om Årlig översikt över hållbar tillväxt 2022 (EUT C 275, 18.7.2022, s. 50).

(9)  Tal av kommissionens ordförande Ursula von der Leyen under debatten vid Europaparlamentets plenarsammanträde (8.6.2022) om slutsatserna från Europeiska rådets extra möte den 30–31 maj 2022.

(10)  EUT C 155, 30.4.2021, s. 1.

(11)  Se EESK:s resolution om Det organiserade civila samhällets medverkan i de nationella planerna för återhämtning och resiliens – hur kan den förbättras? (EUT C 323, 26.8.2022, s. 1).

(12)  ”Annual ESG Conference 2022”, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (europa.eu).

(13)  2021/2251(INI), punkt 88.

(14)  COM(2022) 383 final

(15)  En ökning från de 683 miljarder euro per år som investerats under det senaste årtiondet. I ett mellanscenario uppskattades ytterligare årliga investeringsbehov till i genomsnitt 360 miljarder euro fram till 2030. Se Bruegel Policy Contribution nr 18/21, september 2021. Ytterligare investeringar kommer att behövas efter 2030.

(16)  COM(2022) 231 final.

(17)  Se EESK:s yttrande om Klimatanpassningsfond finansierad av Sammanhållningsfonden och Next Generation EU (EUT C 486, 21.12.2022, s. 23).

(18)  Europeiska kommissionens meddelande ”Mot en grön, digital och resilient ekonomi” (COM(2022) 83 final).

(19)  Se EESK:s yttrande om 55 %-paketet (”Fit for 55”): nå EU:s klimatmål 2030 för klimatneutralitet, (EUT C 275, 18.7.2022, s. 101).

(20)  Se EESC:s yttrande om Årlig översikt över hållbar tillväxt 2022 (EUT C 275, 18.7.2022, s. 50), punkt 3.2.3.

(21)  Enligt IMF:s prognoser från oktober 2015 förväntades regeln om skuldminskning på en tjugondel inte iakttas av nio medlemsstater under de följande tre åren. Den andra fasen av förfarandet vid alltför stora underskott genomfördes inte (Bruegel Policy Contribution, mars 2016).

(22)  Klaus Regling, direktör för Europeiska stabilitetsmekanismen, föreslår att skuldkvoten justeras från 60 % till 100 %, samtidigt som underskottet per år behålls på 3 % av BNP.

(23)  EUT C 429, 11.12.2020, s. 227, och EUT C 105, 4.3.2022, s. 11.

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Ytterligare överväganden avseende rekommendation till rådets rekommendation om den ekonomiska politiken i euroområdet

(COM(2021) 742 final)

(yttrande på eget initiativ)

(2023/C 75/07)

Föredragande:

Juraj SIPKO

Beslut av EESK:s plenarförsamling	22.3.2022
Rättslig grund	Artikel 52.2 i arbetsordningen
	Yttrande på eget initiativ
Ansvarig sektion	Ekonomiska och monetära unionen, ekonomisk och social sammanhållning
Antagande av sektionen	6.10.2022
Antagande vid plenarsessionen	27.10.2022
Plenarsession nr	573
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	170/1/2//

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

EESK noterar att den nuvarande ekonomiska utvecklingen i euroområdet och EU i stort kännetecknas av en exceptionellt stor ekonomisk, geoekonomisk och politisk osäkerhet. Detta beror på två pågående systemchocker, nämligen den fortsatta förekomsten av covid-19 och Rysslands invasion av Ukraina. Det finns också en ny risk som hänger samman med fragmenteringen mellan sektorer inom internationell handel, betalningar, kapital och finansmarknader, inbegripet tillverkning, forskning och transport. Systemriskerna har lett till en enorm ökning av statsskulden och en ökning av inflationen. Att ta itu med klimatförändringarna förblir dock den största utmaningen för euroområdet och EU:s medlemsstater.

1.2

Kommittén erinrar om att kampen mot den fortsatta förekomsten av covid-19 långt ifrån är över. Därför bör alla väsentliga och systemiska åtgärder vidtas för att bekämpa sjukdomen, samtidigt som man förbereder sig för eventuella andra epidemier och pandemier. Vi betonar att den högsta avkastningen på investeringar finns inom hälso- och sjukvårdssektorn, vilket bekräftas av erfarenheterna från de senaste två åren.

1.3

EESK vill se ett slut på Rysslands aggression och kriget i Ukraina samt ett återställande av Ukrainas territoriella integritet. Detta kan skapa förutsättningar för motståndskraftig, inkluderande och hållbar ekonomisk tillväxt i länderna i euroområdet och i EU:s medlemsstater.

1.4

EESK följer noga de ytterst ogynnsamma inflationstendenserna, som främst beror på stigande priser på råvaror, livsmedel och energi, samt störningar i leveranskedjan. I denna situation är räntehöjningar inte ett särskilt effektivt verktyg. En alltför snäv penningpolitik kan också öka risken för recession och försena privata investeringar i energiomställningen, trots att behovet är akut. Vi rekommenderar därför att ECB genomför en lämplig proportionalitetsbedömning och omsorgsfullt analyserar bieffekterna av en åtstramad penningpolitik och dess konsekvenser för de långsiktiga prisstabilitetsmålen. Kommittén uppmuntrar dock Europeiska centralbanken att sänka kärninflationen utan att äventyra EU:s ekonomiska återhämtning. Med tanke på ovannämnda risker bör ECB gå varsamt fram när det gäller att normalisera penningpolitiken.

1.5

Med tanke på de kraftigt stigande energi- och livsmedelspriserna rekommenderar vi att de ekonomiska beslutsfattarna i medlemsstaterna inrättar ett fungerande och effektivt socialt skyddsnät för de mest utsatta befolkningsgrupperna, inklusive de mest drabbade delarna av medelklassen, så att ingen lämnas på efterkälken.

1.6

Vi är oroade över den pågående ökningen av statsskulden. Därför rekommenderar vi att åtgärder vidtas för att konsolidera de offentliga finanserna på medellång sikt. I syfte att fylla på de nationella budgetarna ser EESK utrymme för rättvis beskattning, kombinerat med en effektiv användning av offentliga medel.

1.7

Att aktivera den allmänna undantagsklausulen till följd av covid-19 var rätt beslut. Även om den har förlängts till 2023 kommer ytterligare en förlängning att behöva övervägas om systemriskerna kvarstår. Vi förväntar oss därför att kommissionen utan dröjsmål tar fram konkreta åtgärder för att reformera stabilitets- och tillväxtpakten.

1.8

Trots de framsteg som gjorts för att upprätta en finansiell union måste alla konkreta och systemiska åtgärder antas och genomföras med målet att fullborda bankunionen och kapitalmarknadsunionen. I detta syfte uppmanar vi de ansvariga organisationerna och de behöriga institutionerna att samarbeta för att skapa en finansiell union.

1.9

Fragmenteringen har negativa effekter. Kommittén pekar på instabiliteten på marknaden för statsobligationer inom euroområdet. Därför är det välkommet att Europeiska centralbanken den 15 juni 2022 tillkännagav att åtgärder ska utarbetas med målet att komma till rätta med fragmenteringen i euroområdet.

1.10

EESK stöder omställningen av euroområdets ekonomier. Samtidigt framhäver detta den existentiella risk som är förknippad med klimatförändringarna. Mot denna bakgrund, och trots den oförutsedda komplexa geoekonomiska utvecklingen, rekommenderas en övergång till förnybara energikällor och användning av de finansiella resurser som finns tillgängliga inom ramen för återhämtningsplanen samt andra finansiella resurser, däribland finansiering från den privata sektorn.

1.11

Precis som andra EU-länder står euroländerna för närvarande inför systemchocker, risker och hot. Med tanke på den kritiska period som mänskligheten befinner sig i uppmanar vi därför alla länder och behöriga internationella institutioner att samarbeta för att ta itu med de tidigare aldrig skådade systemchocker, risker och hot som världen för närvarande står inför. Att skjuta upp antagandet och genomförandet av åtgärder kan få långtgående konsekvenser, inte bara i form av materiella förluster, utan även – och framför allt – för människors liv.

2.   Bakgrund och sammanhang

2.1

För närvarande är två veritabla systemchocker aktuella, nämligen covid-19 och Rysslands invasion av Ukraina, och tillsammans med den efterföljande geoekonomiska fragmenteringen har detta lett till utbredd osäkerhet. Dessutom har stigande priser på råvaror och livsmedel lett till betydande socioekonomiska risker i både euroområdet och EU som helhet. Mot bakgrund av det existentiella hot som klimatförändringarna utgör är omställningen till en grön ekonomi en av de största utmaningarna för euroområdet och EU:s medlemsstater.

2.2

Dagens ekonomiska utveckling åtföljs av oöverträffade veritabla externa chocker i euroländerna. Mot bakgrund av de underliggande makroekonomiska indikatorerna kan denna utveckling därför inte betraktas som stabil. Dessutom står vissa specifika medlemsstater i euroområdet inför långvariga strukturella utmaningar på vägen mot att bygga upp hållbara, motståndskraftiga och inkluderande ekonomier.

2.3

Före dessa två systemchocker var inflationen relativt låg i nästan alla medlemsstater i euroområdet. En relativt lägre inflationstakt noterades redan innan klimatkrisen bröt ut, och vissa euroländer upplevde till och med deflation. Rådande inflationsutveckling kräver omfattande användning av ECB:s verktygslåda. För närvarande är inflationen ett av de största hoten mot en hållbar, motståndskraftig och inkluderande ekonomisk tillväxt i euroområdet. Att minska och stabilisera inflationen och hålla den inom inflationsmålet, dvs. under 2 %, kan inte uppnås utan lämplig omläggning av Europeiska centralbankens penningpolitik. I detta sammanhang har Europeiska centralbankens råd vidtagit de åtgärder som krävs för att fullgöra bankens mandat att eftersträva prisstabilitet och skydda den finansiella stabiliteten. Det är viktigt att ECB den närmaste tiden går varsamt fram när det gäller att normalisera penningpolitiken.

2.4

Inflationen är den högsta sedan inrättandet av den europeiska monetära unionen. Det beror på en rad faktorer som gradvis har lett till stigande inflationstakt även under den galopperande globala covid-19-krisen. Den pågående ekonomiska återhämtningen i euroområdet har ytterligare förvärrat denna negativa trend till följd av det minskade utbudet. Rysslands invasion av Ukraina har också bidragit till högre priser. Det är befogat att fråga sig i vilken utsträckning Europeiska centralbankens penningpolitik, med hjälp av alla tillgängliga instrument som står till dess förfogande, kan bromsa inflationstillväxten och gradvis få den att återgå till och hålla den inom det uttalade inflationsmålet utan att äventyra den gemensamma valutans stabilitet och den ekonomiska återhämtningen från covid-19-krisen.

2.5

Som det kunde konstateras under hösten 2021 är den nuvarande inflationstrenden varken tillfällig eller kortsiktig, och är ett tecken på utbredd osäkerhet. Under andra halvåret i fjol berodde prisökningarna främst på energipriserna, störningar i leveranskedjorna, en ovanligt kraftig ökning av råvarupriserna och högre transportkostnader. Med tanke på att orsakerna till de nuvarande prisökningarna är komplexa kommer penningpolitiken inte i sig att kunna begränsa inflationen. Det krävs en diversifiering av energiimporten och följaktligen ett minskat beroende av leveranser från Ryssland. Diversifiering ger också euroområdets medlemsstater en historisk möjlighet att inleda brådskande strukturreformer (t.ex. administrativa reformer, reformer av rättsväsendet och reformer som syftar till att stärka rättsstatsprincipen) och minska importberoendet av traditionella energiinsatsvaror. Det behövs dessutom marknadsinterventioner för att kontrollera den rådande prisvolatiliteten på energimarknaden. I detta sammanhang välkomnar EESK kommissionens förslag om en krisintervention för att komma till rätta med de höga energipriserna.

2.6

Samtidigt finns det belägg för att många företag har kunnat öka sina vinster per enhet trots stigande energipriser. Europeiska centralbankens analys visar att vinsterna har varit en viktig bidragande faktor till den totala inhemska inflationen, eftersom företagen har övervältrat högre kostnader och skyddat och ökat vinstmarginalerna. Marknadsinterventioner inom energisektorn kan dessutom hämma prisökningarna.

2.7

De nuvarande prisökningarna är främst kopplade till utbudet. Denna trend inverkar negativt på euroområdets konkurrenskraft, leder till högre kostnader och pressar upp lönerna i tider av ekonomisk nedgång. Om detta negativa mönster fortsätter skulle det kunna leda till stagflation (även om det för närvarande inte förekommer i euroområdet som helhet). Senast noterades stagflation för nästan 40 år sedan. Det kan inte uteslutas att en oönskad stagflation inträffar ifall de externa systemchockerna fortgår. Å andra sidan pekar EESK på möjliga negativa effekter på efterfrågan om låg- och medelinkomsttagare drabbas av reallöneförluster.

2.8

Under 2021 sågs en relativt gynnsam trend i den ekonomiska tillväxten i euroområdets medlemsstater, utan förväntningar på en kraftig avmattning i investerings- och handelsflödena till följd av utbredd ekonomisk osäkerhet. Den globala covid-19-krisen kan komma att vidga klyftan i den ekonomiska tillväxten i euroområdet om inte strukturreformer antas och genomförs. Denna trend i riktning mot fördjupade skillnader kan ha stor inverkan på konvergensen och förvärra denna negativa utveckling i medlemsstaterna i euroområdet.

2.9

På kort sikt är utsikterna till potentiell investeringstillväxt knappast uppmuntrande. De instrument som antagits för återhämtningen efter covid-19 (faciliteten för återhämtning och resiliens) har i viss mån tappat farten till följd av den investeringsosäkerhet som orsakats av kriget i Ukraina. Det är därför viktigt att de enskilda ekonomierna kan hantera de fortsatta störningarna i handels- och investeringsflödena och den fortsatta osäkerheten i den globala ekonomin, men främst den stora osäkerheten i euroområdets medlemsstater.

2.10

Den ekonomiska avmattningen beror också på betydande höjningar av energipriserna för hushållen. Vissa medlemsstater har vidtagit åtgärder för att ta itu med prisökningarna i form av subventioner, omläggning av mervärdesskatten (inklusive ytterligare sociala avgifter) och sociala energitaxor för hushållen med de lägsta inkomsterna. Det är därför på sin plats att ompröva den effektiva energianvändningen i hushållen och ändra vanorna när det gäller energikonsumtion. Stigande energipriser har lett till ett gradvis undanträngande av andra produkter från konsumentkorgen, för vilka efterfrågan nu har minskat. Dessutom leder högre energipriser för hushållen till en förändring i hushållens konsumtionsmönster och en betydande minskning av konsumtionen av vissa konsumtionsvaror. Energi är dock en basvara och kan endast reduceras i begränsad utsträckning, vilket innebär att i synnerhet fattigare hushåll kommer att drabbas av dessa prishöjningar.

2.11

Covid-19 har haft en mycket negativ inverkan på de offentliga finanserna i euroområdets medlemsstater. Stabilitets- och tillväxtpaktens allmänna undantagsklausul aktiverades i mars 2020 för att hantera covid-19-krisen. Den tillfälliga ramen för statligt stöd inrättades också, vilket gjorde det möjligt att i stor skala använda skatteincitament för att stödja företagssektorn men också för att upprätthålla den sociala stabiliteten.

2.12

De finanspolitiska åtgärderna och produktionsnedgången har lett till en betydande ökning av den offentliga skuldkvoten, särskilt i vissa medlemsstater med hög skuldsättning. Det är av yttersta vikt att fortsätta att säkerställa en hållbar offentlig skuldsättning genom en gradvis minskning av statsskulden. Med tanke på att energipriserna kommer att fortsätta att ligga kvar på en hög nivå på medellång sikt kommer det att krävas en översyn av marknads- och prissättningsmekanismerna, tillsammans med ytterligare finanspolitiska stödåtgärder, för att stödja de hushåll och företag som påverkas mest av energiprisökningarna.

2.13

Ökade utgifter för säkerhet och andra kritiska prioriteringar kan leda till en tillfällig försämring av euroområdets ekonomiska ställning i världsekonomin. Därmed står medlemsstaterna i euroområdet inför den stora utmaningen att gå mot en hållbar ekonomisk tillväxt och upprätthålla euroområdets andel i förhållande till andra globala konkurrenter, med hjälp av alla tillgängliga verktyg i kombination med effektiv individuell politik, inbegripet diplomatiska verktyg.

2.14

På senare tid har eurons växelkurs sjunkit gentemot US-dollarn till följd av en negativ geopolitisk utveckling, en nedgång som började i maj 2021. Deprecieringen av euron, som är den näst största reservvalutan, beror främst på de olika penningpolitiska åtgärder som vidtas av Europeiska centralbanken och Federal Reserve System (FED).

2.15

På grundval av ovanstående analyser har kommissionen lagt fram sin ekonomiska prognos (juli 2022), som i hög grad tar intryck av händelserna i Ukraina. Enligt prognosen förmodas den ekonomiska tillväxten i år komma att uppgå till 2,7 % i EU:s medlemsstater och 2,6 % i euroområdet, för att nästa år sjunka till 1,5 % respektive 1,4 % enligt kommissionens beräkningar. Den genomsnittliga inflationstakten beräknas uppgå till 7,6 % i EU och 7,6 % i euroområdet i år, medan inflationen nästa år förväntas sjunka till 4,6 % respektive 4 %.

3.   Allmänna kommentarer

3.1

EESK betonar att den ekonomiska utvecklingen på kort och även medellång sikt i länderna i euroområdet är starkt påverkad av återverkningarna av Rysslands invasion av Ukraina, ett förhållande som kan förvärras. Denna negativa utveckling är systemisk och liknar inte något som vi upplevt sedan andra världskriget. Det är därför mycket svårt att jämföra den med andra chocker som historiskt sett har haft en negativ inverkan på den ekonomiska utvecklingen i euroområdet. Under alla omständigheter råder en mycket utbredd osäkerhet, vilket gör det svårare att sia om den framtida utvecklingen.

3.2

Kommittén påpekar att utvecklingen hos de underliggande makroekonomiska och mikroekonomiska indikatorerna i euroländerna inte är uppmuntrande. Osäkerheten är exceptionellt hög. Det finns framför allt ett antal okända variabler som kan komma att påverka den redan extremt utbredda osäkerheten som främst är av geopolitisk och ekonomisk karaktär.

3.3

Vi anser att inflationstrenden utgör en stor risk för de socioekonomiska framstegen i euroländerna. Den nuvarande inflationsrisken är främst kopplad till försörjning och störningar i värdekedjorna. Händelserna i Ukraina har vid sidan av åtgärder för att begränsa spridningen av covid-19 lett till förändringar avseende utbudet, särskilt när det gäller energiinsatsvaror, inbegripet råvarupriser.

3.4

Rådande inflationsutveckling kräver att ECB:s verktygslåda används i stor omfattning för att prisstabilitet genom en ackommoderande penningpolitik ska kunna uppnås. ECB bör gå varsamt fram när det gäller att normalisera penningpolitiken. Dessutom förväntas penningpolitiken även i fortsättningen stödja den ekonomiska politiken i euroländerna.

3.5

Vi betonar att risken för inflation inte har begränsats i medlemsstaterna och att försöken att undanröja den är halvdana. Med tanke på den fortsatt ogynnsamma inflationstrenden och dess inverkan på hushållen, tillsammans med förändrad konkurrenskraft, uppmanar vi alla behöriga och ansvariga institutioner att anta och genomföra samtliga brådskande åtgärder i syfte att motverka de negativa prischockerna. Samtidigt måste turbulens på marknaden för statsobligationer i euroområdet förhindras (1).

3.6

EESK välkomnar offentliggörandet av REPowerEU-programmet. Vi förutsätter att detta program kommer att bidra till ett gradvis minskat beroendet av energitillförsel från Ryska federationen. Det ger också möjlighet att gradvis eliminera de största kostnadsriskerna, som utgör ett stort hot mot prisstabiliteten i euroländerna.

3.7

Vi förväntar oss att REPowerEU ska bidra till ytterligare två viktiga aspekter: (i) Att REPowerEU stimulerar fler investeringar i utvalda sektorer och områden, och därmed förverkligar en idé som lades fram redan innan Ryssland invaderade Ukraina. Grundtanken är att detta år ska kännetecknas av ökade investeringar, särskilt på utvalda områden av allmänt intresse. (ii) Att REPowerEU i hög grad också ska bidra till de viktigaste strukturella förändringar som den nuvarande generationen står inför och därmed uppfylla de centrala målen att göra euroområdets ekonomier mer konkurrenskraftiga, hållbara och motståndskraftiga, i syfte att uppnå de överordnade målen i den gröna given.

3.8

EESK övervakar noga hur investeringarna egentligen omfördelas jämfört med de ursprungliga investeringsplanerna. Investeringstillväxten kan förväntas bli lägre i sektorer som är kopplade till EU-ländernas energiomställning och genomförande av prioriteringarna i den gröna given. Det är oklart vilka utsikterna kommer att vara inom sektorer och områden som inte är direkt kopplade till varandra. Mot denna bakgrund kommer det att vara viktigt att följa utvecklingen av små och medelstora företag inom traditionella ekonomiska sektorer (som inte är strategiskt nödvändiga eller eftersträvar spetskompetens i världsklass) i syfte att utnyttja de potentiella möjligheter som enskilda regioner erbjuder dem.

3.9

Vi stöder helhjärtat att vederbörlig hänsyn tas inte bara till uppfyllandet av aktuella kritiska prioriteringar utan också till att säkerställa enhetliga innovationsresultat i alla regioner, euroområdet och EU som helhet. Att underskatta detta mål kan leda till att regionerna i euroområdet och EU:s medlemsstater glider ifrån varandra.

3.10

Kommittén välkomnar möjligheten till starkare konvergens tack vare tillväxten i de tidigare mindre utvecklade medlemsstaterna i euroområdet, som i ett längre tidsperspektiv har ökat i en snabbare takt än genomsnittet i euroområdet. I detta sammanhang bör det noteras att covid-19 och det pågående kriget i Ukraina kan leda till en fördjupad divergens i euroområdets medlemsstater, vilket inte bidrar till att förverkliga de grundläggande idéer som anges i Maastrichtfördraget.

3.11

Vi välkomnar och stöder den aktuella debatten om utformningen av den nya institutionella ramen för de offentliga finanserna i EU:s medlemsstater. I detta sammanhang påpekar kommittén att en uppdatering av stabilitets- och tillväxtpaktens finanspolitiska regler framför allt är motiverad av att den finansiella hållbarheten måste bringas i samklang med de uppenbara offentliga investeringsbehoven.

3.12

Vi anser att det finns utrymme för ömsesidig samordning och kopplingar mellan olika typer av politiska åtgärder som syftar till att säkerställa en hållbar offentlig skuldsättning. I motiverade fall finns det dessutom ett behov av att stödja finanspolitiska strategier i linje med en medelfristig strategi för finanspolitiska korrigeringar inriktade på återhämtning och resiliens. Kommittén förväntar sig realistiska och genomförbara lösningar som utmynnar i en plattform för offentliga finanser, som bör genomföras utan dröjsmål.

3.13

Med tanke på att de offentliga budgetarna är ansträngda till följd av covid-19-krisen måste ytterligare kompensationsåtgärder med målet att hjälpa hushåll och företag att hantera energikrisen vara målinriktade och verkningsfulla. Vi förstår och respekterar med fog skälen till att värna de säkerhetsrelaterade, humanitära och sociala behoven i nuläget, samt även de effekter detta får på de nationella budgetarna i euroområdet. I detta sammanhang välkomnar vi kommissionens beslut att förlänga tillämpningsperioden för undantagsklausulen i stabilitets- och tillväxtpakten, och uppmanar kommissionen att så snart som möjligt lägga fram konkreta reformförslag för den.

3.14

Kommittén har upprepade gånger påpekat att det liksom tidigare, men i ännu högre grad i dag, krävs större insatser för att stärka euroområdets ställning på det internationella planet. För närvarande står ekonomierna i euroområdet inför nya utmaningar kopplade till övergripande säkerhetsrisker och strukturförändringar. Dessutom kan den ekonomiska och politiska utvecklingen komma att påverka eurons ställning i det internationella monetära systemet och betalningssystemet. Ett slut på den ryska aggressionen och kriget i Ukraina jämte ett återställande av Ukrainas territoriella integritet kan leda till ett uppsving för världsekonomin och till en starkare ekonomi i euroområdet.

4.   Särskilda kommentarer

4.1

Mot bakgrund av den rådande situationen med utbredd geopolitisk och ekonomisk osäkerhet, som är kopplad till riskerna för stigande inflation och växande offentlig skuldsättning, är kommittén övertygad om att det framöver är viktigt att fokusera på rätt prioriteringar när man utnyttjar medel från faciliteten för återhämtning och resiliens, i syfte att säkerställa relativ socioekonomisk stabilitet i euroområdets medlemsstater. Detta instrument gör det möjligt för EU:s medlemsstater att gemensamt emittera obligationer på kapitalmarknaderna och har hittills varit mycket effektivt. Vi ställer oss därför mycket positiva till att det används konkret även i framtiden. Därför ser vi möjligheter att använda faciliteten för återhämtning och resiliens även efter 2026.

4.2

EESK betonar att Rysslands pågående invasion av Ukraina kan komma att leda till oönskad recession, och till och med stagflation, i vissa euroländer. Därför behövs det nu mer än någonsin en noggrann övervakning av denna negativa utveckling och förebyggande åtgärder för att hantera den.

4.3

Arbetslöshetsgraden och utvecklingen på arbetsmarknaden tyder på relativ stabilitet. Samtidigt pekar kommittén på de förhållandevis stora skillnaderna mellan de nationella arbetslöshetssiffrorna jämfört med perioden före 2008. Den strukturella arbetslösheten är utbredd i vissa medlemsstater i euroområdet, jämte bristen på kvalificerad arbetskraft. Det är denna relativa brist på högkvalificerad arbetskraft som inskränker möjligheterna till ökad konkurrenskraft inom vissa sektorer och områden. I detta sammanhang noterar EESK att det fortfarande finns tillräckligt, men ännu outnyttjat, utrymme för kompetenshöjning och omskolning i euroområdets medlemsstater och inom EU som helhet.

4.4

Kommittén är mycket oroad över de negativa tendenserna när det gäller ojämlikhet och den ökande fattigdomen i euroområdets medlemsstater och i EU i stort. Denna ojämlikhet, i ordets vidaste bemärkelse, är i stor utsträckning också ett arv efter den globala finanskrisen. Covid-19 har ytterligare förvärrat denna negativa trend. Stigande energi- och livsmedelspriser drabbar för närvarande de mest utsatta befolkningsgrupperna samt låg- och medelinkomsthushåll. Vi uppmanar därför med kraft alla behöriga institutioner att inrätta ett socialt skyddsnät som är verkningsfullt och inte lämnar någon på efterkälken.

4.5

Vi vill än en gång fästa uppmärksamheten på den tänkbara och oförutsägbara utvecklingen av ytterligare mutationer, pandemier och epidemier. Uppkomsten och den snabba spridningen av covid-19 visade att hälso- och sjukvårdssektorn i stor utsträckning var oförberedd på pandemin. En bättre beredskap, men framför allt en mer ansvarsfull politik från alla behöriga organs och institutioners sida på detta område, är därför absolut nödvändig. Såsom utvecklingen under de senaste två åren har visat noterar vi att den största avkastningen på investeringar finns inom hälso- och sjukvård samt förebyggande åtgärder.

4.6

Beslutet att stödja tillhandahållandet av ytterligare likviditet sedan covid-19-utbrottet har visat sig vara riktigt. Med tanke på att vissa specifika verksamheter stannade av kommer det nu att bli nödvändigt att fokusera på att säkerställa solvensen för vissa företag. Ytterligare likviditet kommer också att behövas för att stödja tillväxten efter pandemin. Vi anser därför att det är mycket viktigt att gå vidare med inrättandet av kapitalmarknadsunionen och bankunionen.

4.7

EESK påpekar att det pågår en splittringsprocess i världsekonomin. Rysslands invasion av Ukraina har lett till fragmentering av internationell handel, internationella betalningar, internationella valutaförbindelser och finansiella förbindelser, internationella transporter, internationell vetenskap och forskning, globala värdekedjor och även andra områden. Dessa förvecklingar har haft en mycket negativ inverkan på den socioekonomiska utvecklingen i euroländerna.

4.8

Vi noterar att den rådande utbredda ekonomiska och geoekonomiska osäkerheten, tillsammans med höga risker, är den mest komplexa situationen i hela det europeiska integrationsprojektets historia. Med tanke på hur oförutsägbar den framtida socioekonomiska utvecklingen är finns det ett stort behov av att de behöriga institutionerna antar och genomför en lång rad åtgärder för att minska och eliminera externa chocker för ekonomierna i euroområdets medlemsstater.

---

(1)  Vi ser därför positivt på ECB:s tillkännagivande av den 15 juni 2022 att man avser att ta fram ett instrument för att bekämpa fragmenteringen i euroområdet.

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Att öka arbetskraftens rörlighet för att underlätta den ekonomiska återhämtningen

(yttrande på eget initiativ)

(2023/C 75/08)

Föredragande:

Philip VON BROCKDORFF

Beslut av EESK:s plenarförsamling	20.1.2022
Rättslig grund	Artikel 52.2 i arbetsordningen
	Yttrande på eget initiativ
Ansvarig sektion	Sektionen för sysselsättning, sociala frågor och medborgarna
Antagande av sektionen	29.9.2022
Antagande vid plenarsessionen	26.10.2022
Plenarsession nr	573
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	101/0/0

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) har i flera av sina yttranden lyft fram betydelsen av arbetskraftens rörlighet och konstaterat att arbetskraftens rörlighet inom EU under årens lopp har ökat, men bara i måttlig takt.

1.2

EESK anser att det behövs en mer djupgående analys av varför antalet ”EU-flyttare” i arbetsför ålder uppvisar en mindre procentuell ökning än under tidigare år, bortsett från de restriktioner som orsakats av pandemin. EESK efterlyser också en studie för att fastställa de ekonomiska kostnaderna för den nuvarande situationen på arbetsmarknaden.

1.3

Vi rekommenderar mer verkningsfulla nationella åtgärder med tonvikt på aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder, såsom arbetsrelaterade förmåner för arbetstagare från EU och tredjeländer.

1.4

EESK uppmanar kommissionen att i den europeiska planeringsterminen inkludera indikatorer som en del av de landsspecifika rekommendationerna, i syfte att övervaka den nationella politiken som på ett eller annat sätt begränsar arbetstagarnas rörlighet inom EU.

1.5

Kommittén uppmanar också kommissionen att analysera den negativa utvecklingen när det gäller arbetskraftens rörlighet, i synnerhet kompetensflykten inom vissa sektorer och regioner. Samtidigt måste åtgärder för att motverka kompetensflykt gå hand i hand med åtgärder för att främja uppåtgående social och ekonomisk konvergens.

1.6

EESK rekommenderar också medlemsstaterna att ytterligare förbättra sina relevanta portaler genom att inkludera de minimiarbetsvillkor som krävs enligt nationell lagstiftning för att undvika missbruk. EESK efterlyser också ytterligare insatser för att förbättra språkkunskaperna.

1.7

EESK uppmanar medlemsstaterna att underlätta rörligheten för personer med funktionsnedsättning.

1.8

EESK anser också att jämställdhet är en viktig faktor när det gäller att öka arbetskraftens rörlighet i EU, såsom anges i SOC/731 (1).

1.9

EESK uppmanar kommissionen att kontinuerligt övervaka samordningen av de sociala trygghetssystemen och säkerställa gemensamma lösningar för nya situationer som uppkommer, exempelvis distansarbete från utlandet. EESK efterlyser dessutom ökade insatser för att skapa ett europeiskt socialförsäkringsnummer som en möjlighet att komma förbi sådant som hindrar människor i gränsöverskridande situationer att få tillgång till sociala trygghetssystem.

1.10

Kommittén konstaterar att goda arbets- och anställningsvillkor samt livskvalitetsfrågor, såsom tillgång till bra skolor och fritidsanläggningar, är nödvändiga för att företagen ska kunna behålla en konkurrensfördel och locka till sig kvalificerade arbetstagare.

1.11

Kommittén konstaterar vidare att under covid-19-pandemin förbättrades möjligheterna till distansarbete rejält. Allt fler arbetstagare är intresserade av att arbeta på distans från utlandet under en kort period eller tillfälligt. EESK ser fram emot kommande förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter om ett direktiv i frågan.

1.12

EESK efterlyser ett EU-omfattande nätverk av informationspunkter, inklusive onlinetjänster, men även fysiska tjänster och telefontjänster, i syfte att hjälpa arbetstagare och arbetsgivare att hantera förfrågningar på områden som bank- och försäkringstjänster.

1.13

Kommittén betonar att den statistiska analys som pågår av flödena i arbetskraftens rörlighet är ett viktigt bidrag för att kunna åtgärda kompetensglapp på EU:s arbetsmarknader och bedöma dels konsekvenserna av vissa händelser, till exempel kriget i Ukraina, dels rörligheten för personer i arbetsför ålder inom och mellan EU:s medlemsstater.

2.   Allmänna kommentarer

2.1

I en tid av stor ekonomisk osäkerhet, med en nedjustering av de ekonomiska prognoserna och sannolikt en snar höjning av räntorna inom euroområdet för att motverka förväntad hög inflationstakt, skulle arbetskraftens rörlighet i EU kunna spela en avgörande roll för EU:s ekonomiska återhämtning och tillväxtutsikter. Det är allmänt vedertaget att fri rörlighet för arbetstagare och tjänster bidrar till ekonomisk tillväxt och sammanhållning i unionen samt skapar arbetstillfällen på den inre marknaden. Effekten är tydlig: Ökad rörlighet i syfte att tillsätta vakanser förbättrar fördelningen av arbetskraft, ökar det ekonomiska resultatet och välfärden, särskilt om arbetsvillkoren är rättvisa. EU:s arbetsmarknad bygger också på principen om likabehandling, i enlighet med artikel 45 i EUF-fördraget och specificeras i ett antal sekundärrättsakter. På det hela taget skulle EU:s ekonomi gagnas av ökad rörlighet på arbetsmarknaden. För enskilda medlemsstater kan det dock uppstå vinster och förluster, beroende på de långsiktiga effekterna av rörlighetsflödenas riktning. På kort sikt skulle arbetskraftens rörlighet vara fördelaktig för ursprungsländer med strukturell arbetslöshet. Nettoeffekterna för mottagarländerna skulle dock till stor del bero på bland annat arbetstagarnas arbetsvillkor.

2.2

EESK har i ett antal yttranden lyft fram betydelsen av arbetskraftens rörlighet och konstaterat att den inom EU har ökat under årens lopp, men i måttlig takt. Mätt i procent släpar den fortfarande efter arbetskraftens rörlighet i Förenta staterna. Enligt en studie som utförts av Europeiska kommissionens generaldirektorat för regionalpolitik har ca 2,8 % av den totala befolkningen i arbetsför ålder i Förenta staterna flyttat till en annan delstat, medan motsvarande siffra för EU är ca 1,2 % (2).

2.3

Enligt Eurostats befolkningsstatistik för 2019 flyttade 13 miljoner personer i arbetsför ålder (20–64 år) inom EU från en medlemsstat till en annan. Men den procentuella ökningen av antalet personer i arbetsför ålder som flyttade inom EU var lägre än under tidigare år, och pandemin har inte bidragit till en ökning.

2.4

I EU:s arbetskraftsundersökning från 2019 angavs antalet ”EU-flyttare” (”EU movers”, definition: EU-medborgare som är bosatta i en annan medlemsstat än det land där de är medborgare) i arbetsför ålder uppgå till 11,9 miljoner, varav 9,9 miljoner var ”aktiva flyttare” (”active movers”, definition: EU-medborgare som börjar arbeta i en annan medlemsstat utan att behöva ha arbetstillstånd). Detta motsvarar 4,2 % av den totala arbetskraften i de dåvarande 28 medlemsstaterna. Med Förenade kungarikets utträde ur EU har antalet arbetstillfällen för EU-medborgare uppenbarligen minskat. De viktigaste mottagarländerna är nu Tyskland, Frankrike, Italien och Spanien.

2.5

Rumänien och Polen är de största ursprungsländerna för ”aktiva flyttare”, och ”EU-flyttarnas” huvudsakliga sektorer för ekonomisk verksamhet är tillverkning samt grossist- och detaljhandel. Andra relativt viktiga sektorer är bygg och transport, social omsorg och hushållstjänster, turism och jordbruk.

2.6

Antalet gränsarbetare i EU-28 var 1,5 miljoner, och – återigen – i och med att Förenade kungariket lämnade EU har antalet minskat. De länder som har flest gränsarbetare bosatta på sitt territorium är Frankrike, Tyskland och Polen. Andra betydande flöden går mellan Slovakien, Ungern och Österrike. EESK noterar att arbetskraftens rörlighet inom EU motiveras av en rad olika skäl, beroende på den enskildes personliga situation, bland annat löneskillnader mellan värdlandet och gränsarbetarens bosättningsland. Bakom ett beslut att flytta utomlands för att arbeta kan det finnas en kombination av olika skäl, bland annat att det rör sig om säsongsanställning inom sektorer som jordbruk och turism. På senare tid har vi kunnat se hur den försämrade köpkraft som medborgare drabbas av i hela EU faktiskt motverkar arbetskraftens rörlighet, i synnerhet om de stigande priserna också påverkar kostnaderna för hyresbostäder.

2.7

Under de senaste åren har rörligheten ökat bland högutbildade ”flyttare”. Mer än en tredjedel av ”EU-flyttarna” ingår i denna kategori. Omvänt har andelen lågutbildade ”flyttare” minskat med samma procentandel som ökningen av högutbildade ”flyttare”. Det finns anledning att notera att rörligheten för högkvalificerade ”flyttare” är en viktig utvecklingsfaktor för den kunskapsbaserade ekonomin. De viktigaste destinationsländerna i EU för högkvalificerade ”flyttare” är Tyskland, Spanien, Frankrike, Belgien och Österrike. Högkvalificerade ”flyttare” arbetar oftast inom näringslivet, undervisning/forskning eller som ingenjörer, och många ser ut att vara överkvalificerade. Uppskattningsvis 55 % av de högkvalificerade ”flyttarna” är kvinnor.

2.8

Enligt Eurostats demografiska prognoser förväntas genomsnittsåldern för EU-medborgare öka. Kännetecknande är också att befolkningen i arbetsför ålder förväntas minska i förhållande till hela befolkningen, särskilt de som är mellan 20 och 39 år. Omvänt kommer andelen av äldre åldersgrupper att öka kraftigt. Denna demografiska utveckling kommer att ha en betydande inverkan på det potentiella antalet ”EU-flyttare” under de kommande åren, eftersom människor är mest benägna att flytta i början av sitt yrkesverksamma liv och mindre benägna att flytta när de blir äldre. Detta styrks av att det årliga antalet personer i åldersgrupperna 20–29 år och 30–39 som flyttar till ett annat land är högre än för andra åldersgrupper.

2.9

Eftersom antalet personer i yngre åldersgrupper också minskar i ursprungsländerna förväntas detta leda till att antalet mobila arbetstagare minskar i hela EU. Denna förväntade minskning av rörligheten kan dock motverkas av EU:s åldrande befolkning, som ger upphov till ökad efterfrågan på specialiserad hälso- och sjukvård och social omsorg, något som kräver en ökad rekrytering av mobila arbetstagare.

2.10

Som framgår av ovanstående är det uppenbart att rörlighetsflödena inom EU fortfarande är en utmaning som begränsar utbudet och leder till dålig arbetskraftsmatchning inom de flesta sektorer, däribland it och högteknologisk industri. Denna situation har inte blivit bättre av pandemin. Rörligheten inom EU har begränsats av nedstängningar och andra restriktioner såsom stängda gränser och reseförbud. Före pandemin var arbetskraftens rörlighet från öst till väst större än de flöden som gick i syd-nordlig riktning, och med tillströmningen av flyktingar från det krigshärjade Ukraina väntas detta hålla i sig. Under alla omständigheter – ju tidigare rörligheten bland EU:s medborgare återgår till de nivåer som gällde före pandemin, desto bättre. Antalet ”aktiva flyttare” på arbetsmarknaden minskade med 4 % mellan 2019 och 2020 (3).

2.11

Ömsesidigt erkännande av examensbevis och kvalifikationer är avgörande för att kunna fylla vakanser där det fortfarande råder brist på arbetskraft och för att underlätta rörligheten. Erkännandesystemet måste dock stärkas för att kunna fungera på ett bra sätt och stödja arbetskraftens rörlighet. Problemet uppstår främst i fråga om ömsesidigt erkännande av yrkeskvalifikationer snarare än på akademisk eller professionell nivå. Med detta sagt är det viktigt att inse att ömsesidigt erkännande kan gå till på olika sätt beroende på om det rör sig om akademiska kvalifikationer eller yrkeskvalifikationer. Man bör också komma ihåg att EU enligt artikel 166 i EUF-fördraget fullt ut ska respektera medlemsstaternas ansvar för yrkesutbildningens innehåll och organisation och samtidigt understödja och komplettera medlemsstaternas insatser.

3.   Särskilda kommentarer

3.1

EESK anser att det behövs en mer djupgående analys av varför antalet ”EU-flyttare” i arbetsför ålder uppvisar en mindre procentuell ökning än under tidigare år, bortsett från de restriktioner som orsakats av pandemin. Kommittén efterlyser också en studie för att fastställa den ekonomiska kostnad som det nuvarande läget på arbetsmarknaden med dess fragmentering på medlemsstatsnivå ger upphov till: ”kostnaden för en icke-enhetlig arbetsmarknad i EU”.

3.2

EESK rekommenderar mer verkningsfulla nationella politiska åtgärder, såsom incitament för rörlighet, inbegripet cirkulär rörlighet (genom investeringar i ursprungsländer i form av utbytesprogram och program för ömsesidigt lärande), med tonvikt på aktiva nationella arbetsmarknadspolitiska åtgärder, såsom arbetsrelaterade förmåner för arbetstagare från EU och tredjeländer. I detta sammanhang anser EESK att man genom att erbjuda arbetssökande ekonomiskt stöd, exempelvis att täcka flyttkostnaderna för dem som tar ett arbete i en annan medlemsstat eller region, ytterligare skulle främja rörligheten. Dessutom krävs ytterligare insatser för att förbättra informationen om arbetstillfällen i andra EU-länder och om stöd som underlättar logistiken i samband med flytten till ett annat land – t.ex. hjälp med att hitta bostad, registrera skatterättslig hemvist, hitta skola till barnen och eventuellt arbete till medföljande osv. EESK rekommenderar att man använder AI-verktyg i ett gemensamt EU-omfattande nät (”EU wide web”) där alla lediga jobb i EU:s medlemsstater samlas på ett ställe, i syfte att bättre matcha profiler och arbetskrav. På samma sätt bör mer riktade incitament skapas för att uppmuntra arbetslösa att flytta till medlemsstater med låg arbetslöshet. Bristen på kvalificerad arbetskraft är det mest akuta problem som företag i EU har, något som framgår av den rapport som ECB publicerade den 1 juni 2022 (”Survey on the access to finance of enterprises”).

3.3

EESK beklagar att EU:s arbetsmarknad fortfarande är fragmenterad. Arbetskraftens rörlighet har lidit av den splittrade strategi som hittills tillämpats. Ytterligare splittrade strategier, särskilt på nationell nivå, måste undvikas. Samtidigt som det är nödvändigt att garantera likabehandling av lokala och mobila arbetstagare uppmanar EESK kommissionen att i den europeiska planeringsterminen inkludera indikatorer som en del av de landsspecifika rekommendationerna, i syfte att övervaka den nationella politiken som på ett eller annat sätt begränsar arbetstagarnas rörlighet inom EU.

3.4

För att rörligheten bland arbetstagare och yrkesverksamma i EU ska kunna öka måste befintliga bestämmelser efterlevas bättre, tillgången till information öka och samarbetet mellan medlemsstaterna stärkas. Kommittén anser att kommissionen har en avgörande roll i allt detta. Enskilda medlemsstater kan vara ovilliga att anta ytterligare reformer av den inre marknaden av rädsla för att det på kort sikt kan leda till förlorade arbetstillfällen, särskilt i de länder som redan släpar efter och i länder/sektorer med låg produktivitet. I teorin skulle den fria rörligheten för arbetstagare bidra till att lösa detta problem, men ur ett nationellt perspektiv skulle det samtidigt kunna leda till förlust av resurser och potentiell kompetensflykt. Det kan därför bli nödvändigt för kommissionen att analysera den negativa utvecklingen när det gäller arbetskraftens rörlighet, i synnerhet kompetensflykten inom vissa sektorer och regioner. Samtidigt måste åtgärder för att motverka kompetensflykt gå hand i hand med åtgärder för att främja uppåtgående social och ekonomisk konvergens. EESK inser att det kan finnas ett antal variabler som kan spela in, bland annat den förväntade demografiska utvecklingen och dess inverkan på storleken på och sammansättningen av befolkningen i arbetsför ålder i både ursprungs- och mottagarländer.

3.5

Även om utbildnings- och valideringsstandarder alltid måste respekteras uppmanar EESK medlemsstaterna att minska byråkratin och tillämpa den grundläggande principen om likabehandling. I detta sammanhang anses det nödvändigt att ytterligare förbättra nuvarande mekanismer för ömsesidigt erkännande och portaler för rörlighet i arbetslivet. EESK noterar viktiga förbättringar av Eures-portalen för rörlighet i arbetslivet, onlineplattformen Europass och systemet för europeisk klassificering av färdigheter, kvalifikationer och yrken (Esco), och uppmanar medlemsstaterna att ytterligare förbättra sina relevanta portaler genom att inkludera de minimiarbetsvillkor som krävs enligt nationell lagstiftning. Det senare anses vara särskilt relevant för att undvika missbruk av arbetsvillkoren för mobila arbetstagare i gränsregioner och för arbetstagare från tredjeland. Kommittén efterlyser också ytterligare insatser för att förbättra språkkunskaperna, eftersom bristande språkkunskaper utgör ett stort hinder för den fria rörligheten i EU.

3.6

EESK uppmanar medlemsstaterna att underlätta rörligheten för personer med funktionsnedsättning. Att anta en gemensam europeisk definition av statusen ”person med funktionsnedsättning” i enlighet med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning samt att ömsesidigt erkänna statusen ”person med funktionsnedsättning” mellan medlemsstaterna är i detta sammanhang rätt väg att gå.

3.7

EESK anser att jämställdhet är en viktig faktor när det gäller att öka arbetskraftens rörlighet i EU, såsom anges i SOC/731. Detta bör ingå i ett bredare åtagande att följa normerna för demokrati och jämlikhet för alla som ett sätt att öka arbetskraftens rörlighet.

3.8

EESK rekommenderar att värdmedlemsstaterna ger personer som arbetar i värdlandet tillgång till utbildning, exempelvis språkprogram, när de börjar arbeta där, och i ett senare skede omskolning om så krävs, i syfte att åtgärda bristen på arbetskraft inom vissa sektorer och stödja den digitala omställningen och åtgärder för en klimatneutral ekonomi.

3.9

EESK noterar också att Erasmus+ skulle kunna öka arbetskraftens rörlighet i hela EU och hänvisar till en studie som genomfördes 2011 (4) där man har analyserat hur utlandsstudier påverkar rörligheten på arbetsmarknaden senare i livet. Man har använt exponering för Erasmus som en oberoende källa till variation för utlandsstudier. Studien visade att utlandsstudier avsevärt ökar sannolikheten för arbete utomlands efter avlagd akademisk examen. Sannolikheten för att de som har studerat utomlands kommer att arbeta utomlands efter examen är ungefär 15 procentenheter högre än för dem som inte har studerat utomlands.

3.10

EESK välkomnar den förbättrade samordningen av de sociala trygghetssystemen i EU, men noterar med viss oro att mobila arbetstagare, särskilt gränsarbetare, fortfarande stöter på svårigheter vad gäller att få tillgång till de sociala trygghetssystemen. EESK uppmanar därför kommissionen att kontinuerligt övervaka samordningen av de sociala trygghetssystemen och säkerställa gemensamma lösningar för nya situationer som uppkommer, exempelvis distansarbete från utlandet. Vikten av samordnade åtgärder på unionsnivå kan inte betonas tillräckligt. Medlemsstaterna måste se till att mobila arbetstagare alltid har sociala rättigheter, även i krissituationer. Samtidigt som vi är medvetna om de befintliga skillnaderna mellan pensionssystemen i EU efterlyser EESK också ökade insatser för att bättre samordna och skydda mobila arbetstagares pensionsrättigheter i hela EU, eventuellt genom riktade landsspecifika rekommendationer inom ramen för den europeiska planeringsterminen. EESK efterlyser dessutom ökade insatser för att skapa ett europeiskt socialförsäkringsnummer som en möjlighet att komma förbi sådant som hindrar människor i gränsöverskridande situationer att få tillgång till sociala trygghetssystem.

3.10.1

Det bör noteras att den paneuropeiska privata pensionsprodukten (PEPP) (5) förväntas vara särskilt attraktiv för egenföretagare och mobila arbetstagare som arbetar i olika länder under sitt yrkesliv. Möjligheten att byta leverantör av PEPP-produkter över gränserna kommer utan tvekan att bidra till arbetskraftens rörlighet, även om det inte är givet i vilken utsträckning eftersom det ännu inte finns några PEPP-produkter tillgängliga.

3.10.2

När PEPP-konceptet lades fram välkomnades det av EESK som ett avgörande steg i att uppmuntra EU-medborgarna att på lämpligt sätt förbereda sina pensionsår och som en viktig byggsten i kapitalmarknadsunionen. Eftersom inga PEPP-produkter ännu är tillgängliga anser EESK dock att det behövs ytterligare insatser i anslutning till handlingsplanen för kapitalmarknadsunionen (6), inom ramen för åtgärd 9, i syfte att stimulera deltagandet i tjänstepensionssystem.

3.11

Under covid-19-pandemin förbättrades möjligheterna till distansarbete rejält (7). Allt fler arbetstagare är intresserade av att arbeta på distans från utlandet under en kort period eller tillfälligt. EESK ser fram emot de kommande förhandlingarna mellan arbetsmarknadens parter om översynen och uppdateringen av det autonoma avtalet om distansarbete från 2002, som ska läggas fram för antagande i form av ett rättsligt bindande avtal som genomförs genom ett direktiv.

3.12

Kommittén konstaterar att goda arbets- och anställningsvillkor samt livskvalitetsfrågor, såsom tillgång till bra skolor och inrättningar av hög och hållbar standard, är nödvändiga för att företagen ska kunna behålla en konkurrensfördel och locka till sig kvalificerade arbetstagare. EESK framhåller också vikten av pågående investeringar i formell och informell utbildning och livslångt lärande för att stödja omställningen till en digital och koldioxidneutral ekonomi. I en dynamisk och snabbt föränderlig miljö är det av avgörande betydelse att snabbt och effektivt anpassa sig till arbetsmarknadens föränderliga behov, samtidigt som man måste inser hur bristen på arbetskraft påverkar den befintliga arbetskraften. Relevant för detta är de europeiska arbetsmarknadsparternas ramavtal om digitalisering, där det anges att båda parter åtar sig att arbeta för kompetenshöjning eller omskolning i syfte att möta företagens digitala utmaningar.

3.13

EESK betonar att förfarandena för såväl arbetskraftens rörlighet som utstationering av arbetstagare behöver digitaliseras, så att informationsutbytet mellan nationella myndigheter kan förbättras och oproportionerliga hinder kan undanröjas. Detta kommer också att bidra till att reglerna övervakas och tillämpas på ett korrekt sätt. EESK ställer sig bakom förslaget i Europaparlamentets resolution av den 20 maj 2021 – ”Konsekvenserna av EU:s bestämmelser om fri rörlighet för arbetstagare och tjänster: arbetskraftens rörlighet inom EU som ett redskap för att matcha behov och kompetens på arbetsmarknaden” (2020/2007(INI)) (8) – i vilken man rekommenderar att en gemensam hjälpcentral inrättas för arbetstagare och framtida arbetsgivare avseende tillämpliga unionsregler, som både digitalt och fysiskt är belägen inom Europeiska arbetsmyndigheten. I enlighet med artikel 5 i förordningen om Europeiska arbetsmyndigheten ska myndigheten förbättra tillgång och tillgänglighet till information om arbetskraftens rörlighet samt dess kvalitet, bland annat genom en enda unionsomfattande webbplats som fungerar som en gemensam portal för att få tillgång till informationskällor och informationstjänster på både unionsnivå och nationell nivå på alla EU-språk. Dessutom bör Europeiska arbetsmyndigheten stödja medlemsstaterna i uppdateringen av sina nationella webbplatser.

3.14

Parallellt med detta uppmanar EESK medlemsstaterna att digitalisera sina offentliga tjänster, särskilt de relevanta socialförsäkringstjänsterna, för att underlätta rörligheten för europeiska arbetstagare i hela EU, samt garantera att rättigheter kan överföras och att skyldigheterna i fråga om rörlighet för arbetstagare och yrkesverksamma efterlevs.

3.15

Samtidigt efterlyser EESK ett EU-omfattande nätverk av informationspunkter, inklusive onlinetjänster, men även fysiska tjänster och telefontjänster, i syfte att hjälpa arbetstagare och arbetsgivare att hantera förfrågningar på områden som bank- och försäkringstjänster.

3.16

Kommittén betonar att den statistiska analys som pågår av flödena i arbetskraftens rörlighet är ett viktigt bidrag för att kunna åtgärda kompetensglapp på EU:s arbetsmarknader och bedöma dels konsekvenserna av vissa händelser, till exempel kriget i Ukraina, dels rörligheten för personer i arbetsför ålder inom och mellan EU:s medlemsstater. Vi inser att matchningen på europeisk nivå är betydligt svårare än på nationell eller regional nivå. EESK anser dock att Eures-rådgivarnas roll när det gäller att tillhandahålla välgrundat stöd till mobila arbetstagare är av avgörande betydelse.

3.17

Det är också relevant att bedriva forskning om rörligheten bland arbetstagare från tredjeland och deras arbetsvillkor. Kommittén är bekymrad över att det förekommer otrygga arbetsvillkor för arbetstagare från tredjeländer i medlemsstaterna, och efterlyser en starkare efterlevnad av bestämmelserna. EESK noterar också att arbetskraften från EU:s medlemsstater inte kommer att vara tillräckligt rörlig för att kunna parera kompetensbristen. Arbetskraftsmigrationen från tredjeländer kommer också att behöva underlättas och förbättras. I detta avseende välkomnar EESK det senaste paketet om migrationspolitik, men upprepar sin uppfattning att verkningsfulla åtgärder måste vidtas för att göra det möjligt för arbetslösa EU-medborgare att komma in på arbetsmarknaden.

---

(1)  EUT C 443, 22.11.2022, s. 63

(2)  https://epc2010.princeton.edu/papers/100976

(3)  Annual Report on Intra-EU Labour Mobility 2021.

(4)  Parey och Waldinger (2011), Studying abroad and the effect on international labour market mobility: evidence from the introduction of Erasmus.

(5)  EESK:s yttrande om en europeisk privat pensionsprodukt (PEPP) (EUT C 81, 2.3.2018, s. 139).

(6)  Se EESK:s yttrande om En kapitalmarknadsunion för människor och företag – en ny handlingsplan (EUT C 155, 30.4.2021, s. 20).

(7)  EUT C 220, 9.6.2021, s. 13, EUT C 220, 9.6.2021, s. 106.

(8)  EUT C 15, 12.1.2022, s. 137.

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén Att förbättra jämlikheten i EU

(yttrande på eget initiativ)

(2023/C 75/09)

Föredragande:	Ozlem YILDIRIM
Medföredragande:	Cristian PÎRVULESCU

Beslut av EESK:s plenarförsamling	20.1.2022
Rättslig grund	Artikel 52.2 i arbetsordningen
	Yttrande på eget initiativ
Ansvarig sektion	Sysselsättning, sociala frågor och medborgarna
Antagande av sektionen	29.9.2022
Antagande vid plenarsessionen	26.10.2022
Plenarsession nr	573
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	140/13/31

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) erinrar om ingressen till Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, där det anges att ”unionen [bygger] på de odelbara och universella värdena människans värdighet, frihet, jämlikhet och solidaritet […]”. Kommittén vill även lyfta fram betydelsen av artikel 20 i stadgan, i vilken principen om alla människors likhet inför lagen stadfästs.

1.2

Tillämpningen av jämlikhetsprincipen inte bara förbjuder diskriminering, utan främjar också en konsekvent tillämpning av rättsreglerna.

1.3

EESK uppmanar med eftertryck rådet, Europaparlamentet och kommissionen att bygga vidare på skyddet mot diskriminering när det gäller tillgång till varor och tjänster, särskilt genom att anta förslaget till direktiv (1) om genomförande av principen om likabehandling av personer oavsett religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning.

1.4

Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna utgör en solid grund, och instrumenten för skydd av de grundläggande rättigheterna måste utvecklas på ett enhetligt sätt i hela unionen. Dessutom är det viktigt att inkludera alla samspel, miljöer och situationer där diskriminering kan förekomma. Skillnaden i rättsligt skydd ger upphov till oacceptabla rangordningar mellan rättigheter och innebär att vissa kategorier av personer lämnas helt utan skydd.

1.5

Det nuvarande europeiska skyddssystemet bygger huvudsakligen på enskilda brottsoffers tillgång till rättslig prövning och rättsskydd. Samtidigt visar flera studier att rapporteringen och förfarandena inte tar hänsyn till den strukturella, intersektionella och systemiska dimensionen när det gäller ojämlikhet, och att offren sällan vänder sig till rättsväsendet. Det är statistiskt sett ytterst ovanligt, och då endast som en sista utväg (2).

1.6

EESK betonar att den komplexa ojämlikhet och diskriminering som orsakas av sociala strukturer endast kan avhjälpas genom konsekventa och mångsidiga politiska åtgärder, konkreta medel och långsiktiga åtaganden. Medvetandehöjande åtgärder, synlighet och utbildning är viktiga verktyg som bör företas i alla delar av samhället.

1.7

Främjandet av jämlikhet och skyddet av de grundläggande rättigheterna måste integreras i en bredare social vision som mångfaldigar och stärker de verktyg genom vilka medlemsstaterna och EU-institutionerna verkställer stödet till enskilda personer samt offentliga och privata aktörer.

1.8

EESK anser att EU aktivt bör främja erkännandet av den allmänna jämlikhetsprincipen och positiva skyldigheter när det gäller tillämpningen av denna. För att detta ska kunna åstadkommas måste institutionerna börja utveckla nästa generation åtgärder för att främja jämlikhet i Europa.

1.9

Den tekniska utvecklingen gör det visserligen lättare för många medborgare att få åtkomst till rättigheter, men den kan samtidigt leda till nya ojämlikheter och därmed till nya behov av att ingripa i syfte att säkerställa att principen om likabehandling övervakas och tillämpas.

1.10

För att avlasta individen vid rättstvister, ge den rättsliga prövningen kraft som står i proportion till de handlingar som fördöms och göra den rättsliga ramen till ett effektivt avskräckande medel i regleringen av diskriminering, ställer sig kommittén positiv till att EU antar lagstiftning med normer som underlättar genomförandet i medlemsstaterna av kollektiva åtgärder för att förbättra tillgången till rättslig prövning och dess genomslag vad gäller att bekämpa diskriminering och främja likabehandling.

1.11

EESK menar att EU måste se till att myndigheterna i medlemsstaterna sörjer för säkerhet, likabehandling och skydd för politiska aktörer, aktörer inom facklig verksamhet och samhällsaktörer som ett naturligt uttryck för unionens värden i fråga om demokrati, rättsstatsprincipen och icke-diskriminering på grundval av politiska åsikter.

1.12

Kapaciteten att utnyttja befintliga rättsliga instrument och samarbeta med offentliga institutioner måste också förbättras hos alla aktörer som arbetar med medborgarfrågor, särskilt de som är engagerade i skyddet av mänskliga rättigheter.

2.   Allmänna kommentarer

2.1

EESK erinrar om ingressen till Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, där det anges att ”unionen [bygger] på de odelbara och universella värdena människans värdighet, frihet, jämlikhet och solidaritet […]”. Kommittén vill även lyfta fram betydelsen av artikel 20 i stadgan, i vilken principen om alla människors likhet inför lagen stadfästs.

2.2

Tillämpningen av jämlikhetsprincipen inte bara förbjuder diskriminering, utan främjar också en konsekvent tillämpning av rättsreglerna.

2.3

I dag erkänner EU de många olika formerna av ojämlikhet och deras intersektionella dimension (bl.a. könsrelaterad, etnisk, social och generationsrelaterad ojämlikhet).

2.4

Mer än 20 år efter antagandet av Amsterdamfördraget visar samtliga europeiska och nationella indikatorer att det i fråga om sysselsättning samt tillgång till varor, utbildning, offentliga tjänster och socialt skydd fortfarande förekommer diskriminering på grund av etniskt ursprung, ras, kön, sexuell läggning, åskådning och övertygelse, funktionshinder och ålder.

2.5

Denna fortsatta diskriminering beror framför allt på komplexa processer som ofta överlappar varandra och som är resultatet av integrerade förfaranden, system och regler som skapar och återskapar direkt eller indirekt diskriminering. De många orsakerna till ojämlikhet leder till situationer som med andra ord är systemiska och som utgör verkliga hinder för främjandet av jämlikhet (3).

2.6

EESK noterar också, inte bara via sina ledamöter utan även genom verksamhet som bedrivs direkt i medlemsstaterna, en försämring av det allmänna samhällsklimatet och en tilltagande spridning av diskriminerande beteenden gentemot utsatta personer. I ljuset av detta finns det ett tydligt behov av snabba och samordnade åtgärder på nationell och europeisk nivå.

2.7

Efter nästan två år med covid-19-krisen ser dessutom flera FN-organ, däribland Internationella arbetsorganisationen (ILO) (4), oroväckande tecken på fördjupade sociala och territoriella ojämlikheter. Covid-19-krisen har förvärrat de sociala och ekonomiska ojämlikheterna och i hög grad påverkat de europeiska företagens förmåga att bevara och skapa arbetstillfällen.

2.8

Som en följd av detta är samhällsgrupper som lever i fattigdom och otrygghet oundvikligen mer utsatta för diskriminering, som därmed läggs till andra sårbarheter. EESK framhåller behovet av att inrikta sig på den specifika karaktären hos sådan diskriminering och att utveckla en kraftfull politik för att bekämpa diskriminering av ekonomiskt och socialt utsatta grupper i EU.

2.9

EESK betonar att den komplexa ojämlikhet och diskriminering som orsakas av sociala strukturer endast kan avhjälpas genom kraftfulla politiska åtgärder, konkreta medel och långsiktiga åtaganden. Det behövs ett större och mer meningsfullt stöd till nationella likabehandlings- och människorättsorgan, särskilt i syfte att stärka deras oberoende och öka personalresurserna och de finansiella medlen. Medvetandehöjande åtgärder, synlighet och utbildning är viktiga verktyg som måste företas i alla delar av samhället och den offentliga politiken.

2.10

Främjandet av jämlikhet och skyddet av de grundläggande rättigheterna måste integreras i en bredare social vision som mångfaldigar och stärker de verktyg genom vilka medlemsstaterna och EU-institutionerna verkställer stödet till enskilda personer samt offentliga och privata aktörer.

2.11

EESK upprepar sitt fulla stöd för den nya handlingsplanen för den europeiska pelaren för sociala rättigheter och anser att den har många inslag som ligger i linje med främjandet av jämlikhet, skyddet av de grundläggande rättigheterna och kampen mot diskriminering (5). För att handlingsplanens mål ska kunna uppnås måste mer uppmärksamhet ägnas åt genomförandet.

2.12

I linje med sina tidigare yttranden (6) ger EESK erkänsla för EU:s insatser när det gäller jämställdhet, skydd mot diskriminering på grund av etniskt ursprung, ras eller ålder, religion, åskådning eller övertygelse, skydd av hbtqia+-personers rättigheter, rättigheter för personer med funktionsnedsättning samt integrering av romer och främjande av migranters rättigheter.

2.13

Som kommittén redan har påpekat har stadgan en potential som inte har utnyttjats av människorättsorgan, organisationer i det civila samhället och arbetsmarknadens parter. Förbättringar behövs för att förstärka dess inverkan på skyddet, förebyggandet, främjandet, genomförandet och efterlevnaden av jämlikhetsprincipen (7).

2.14

Det nuvarande europeiska skyddssystemet bygger huvudsakligen på enskilda brottsoffers tillgång till rättslig prövning och rättsskydd. Samtidigt visar utförda studier entydigt att rapporteringen och förfarandena inte tar hänsyn till den strukturella, intersektionella och systemiska dimensionen när det gäller ojämlikhet, och att offren sällan vänder sig till rättsväsendet. Det är statistiskt sett ytterst ovanligt, och då endast som en sista utväg (8).

2.15

På sysselsättningsområdet är kampen mot diskriminering i dag begränsad till situationer som motsvarar de diskrimineringsformer som anges i artikel 19 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (kön, ras, etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning).

2.16

Dessutom är EU-lagstiftningens skydd av tillgång till varor och offentliga tjänster begränsat till diskrimineringsgrunderna ras eller etniskt ursprung samt jämställdhet. Ingen annan form av ojämlikhet erkänns som sådan och skyddet mot diskriminering varierar från en diskrimineringsgrund till en annan.

2.17

I dagsläget varierar skyddet mot diskriminering avsevärt mellan medlemsstaterna. Vissa ger skydd avseende tillgång till varor och tjänster mot alla de former av diskriminering som anges i artikel 19, medan andra erbjuder skydd som går utöver dessa. Till följd av detta varierar skyddet mot diskriminering, och därmed jämlikheten, mellan medlemsstaterna.

2.18

Det är mot bakgrund av dessa slutsatser och med inkludering för ögonen som det är nödvändigt att fastställa vilka åtgärder som ska vidtas härnäst för att komma till rätta med de nuvarande begränsningarna i genomförandet av ett effektivt skydd av jämlikheten inom unionen.

3.   Särskilda kommentarer

3.1   Att främja en allmän jämlikhetsprincip i medlemsstaterna

3.1.1

Den rådande situationen i Europa belyser att jämlikhetsprincipen är en strävan som fortfarande omgärdas av mycket osäkerhet. Kommissionen uppger till exempel själv att lika tillgång till hälso- och sjukvård var en stor utmaning i EU under covid-19-pandemin (9).

3.1.2

I dag införlivar vissa EU-länder den allmänna jämlikhetsprincipen i sina rättsliga ramar genom att fastslå rätten till likabehandling i det civila samhället, i ekonomiska förbindelser och i kontakterna med staten, medan andra endast bestraffar diskriminering som uttryckligen är förbjuden enligt lag, utan någon positiv skyldighet att genomföra principen om likabehandling (10).

3.1.3

Dessa skillnader skapar en betydande klyfta mellan EU-medborgare/invånare när det gäller tillämpningsområdet för jämlikhetsprincipen, dess rättsliga skydd och de krav som ställs på dess faktiska genomförande.

3.1.4

EESK uppmanar kommissionen att erkänna de strukturella svårigheter som hindrar ett fullständigt förverkligande av jämlikhetsprincipen, vilka också blottlägger de begränsade resultaten och den utbredda ojämlikheten i dagens Europa. Nationella likabehandlingsorgan och människorättsorganisationer bör delta aktivt i denna fortlöpande utvärderingsprocess.

3.1.5

Det är mycket viktigt att unionen antar en ambitiös politik för att främja principen om jämlikhet och lika möjligheter, i linje med de värden som fastställs i fördraget om Europeiska unionen och i stadgan om de grundläggande rättigheterna, genom åtaganden inom alla sina befogenhetsområden. Därför stöder EESK kommissionens nya initiativ, som grundar sig på artiklarna 157 och 19 i fördraget, med fokus på de nationella likabehandlingsorganens effektivitet och utvecklingen av deras potential, mångfaldiga roller och kapacitet.

3.1.6

Unionen måste förse sig med konkreta verktyg för att omsätta den allmänna jämlikhetsprincipen i en rättslig princip som är tillämplig på alla medlemsstater och som innebär skydd som går längre än ojämlik behandling kopplad till de sju diskrimineringsgrunder som anges i artikel 19 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Användningen av strukturfonderna skulle till exempel vara ett effektivt sätt att framgångsrikt vidta åtgärder mot diskriminering.

3.1.7

Att erkänna en allmän princip om likabehandling, införa positiva skyldigheter och erkänna deras systemiska dimension är sätt att främja kampen mot ekonomiska och sociala ojämlikheter.

3.2   Att ta itu med digital ojämlikhet och diskriminering

3.2.1

Den tekniska utvecklingen gör det visserligen lättare för många medborgare att få åtkomst till rättigheter, men den leder samtidigt till nya ojämlikheter i fråga om tillgång till rättigheter och tjänster och till nya behov av att ingripa för att upprätthålla principen om likabehandling.

3.2.2

Den digitala omställningen av offentliga tjänster och tillgången till varor och tjänster (inklusive samhällsviktiga tjänster) har lett till en djupgående förändring av förhållandet till användaren genom att fysiska hinder har avlägsnats, men samtidigt har nya digitala hinder uppstått. Omställningen hindrar vissa medborgare från att få tillgång till rättigheter och tjänster, särskilt de som är mest missgynnade, som är utsatta eller som har en funktionsnedsättning, och framför allt majoriteten av de äldre i EU (11).

3.2.3

Dessa brister kräver att ny offentlig politik för digital integration utformas och genomförs samt att positiva skyldigheter för offentliga och privata aktörer gentemot användarna införs, inbegripet enkel och kostnadsfri tillgång.

3.2.4

Utöver de tekniska svårigheterna i anslutning till digital åtkomst, och i samband med de verktyg som bygger på algoritmer (12) och biometrisk teknik (13), noterar EESK att vi står inför nya utmaningar när det gäller kränkningar av rättigheter och uttryck för diskriminering.

3.2.5

Såsom framgår av det arbete som Europarådet (14) och Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (15) gjort ger algoritmiska beslut upphov till verktyg för beslutsfattande som innehåller diskriminerande fördomar som bygger på sökning bland automatiserade resultat. De mest relevanta rättsliga instrumenten för att minska riskerna för AI-baserad diskriminering är lagstiftningen om icke-diskriminering och dataskyddslagstiftningen. Om de tillämpas effektivt skulle båda dessa rättsliga instrument kunna bidra till att bekämpa olaglig diskriminering.

3.2.6

EESK menar att övervakningen av dessa återverkningar kräver en stark offentlig politik som omfattar hela EU:s inre marknad och ekonomiska aktörer utanför EU. I linje med den rättsakt om digitala tjänster som för närvarande är under antagande, kräver detta att man inför övervakningsförfaranden för automatiserat beslutsfattande, uppgiftskontroller, utvärderingar, konsekvensbedömningar och korrigeringsprocesser i samband med utvecklingen och genomförandet av denna teknik. Antagandet av direktivet om digitala tjänster kan också bidra till att lösningar hittas.

3.3   Att utveckla skyddet av likabehandling och kampen mot diskriminering i arbetslivet

3.3.1

EESK betonar sysselsättningens avgörande betydelse när det gäller integration och infriandet av löftet om jämlikhet för alla.

3.3.2

Trots EU:s långvariga engagemang för jämställdhet i arbetslivet påminner den nuvarande situationen oss om att det vanligen är kvinnor som i första hand drabbas av konsekvenserna av kriser (ekonomiska, sociala, hälsorelaterade osv.). Jämställdhet på arbetsplatsen är fortfarande en av de största utmaningarna för EU-länderna. I och med covid-19-krisen sjönk sysselsättningsgraden för kvinnor i alla åldersgrupper och yrkesgrupper till i genomsnitt 61,8 % (16).

3.3.3

Denna bristande jämställdhet överlappar andra former av ojämlikhet. Eurostats undersökning från 2019 visar att 68 % av alla personer med funktionsnedsättning riskerade att drabbas av fattigdom eller social utestängning, jämfört med 28,4 % av befolkningen i allmänhet (17). 21 % av dem som betraktade sig själva som hbt-personer kände sig diskriminerade på arbetsplatsen, liksom 25 % av personerna med nordafrikansk, afrikansk eller romsk bakgrund (18).

3.3.4

Eurobarometern om diskriminering från 2020 visar att 59 % av européerna anser att den främsta orsaken till diskriminering är etniskt ursprung eller hudfärg, och studier visar att diskrimineringen är särskilt tydlig när det gäller sysselsättning, där den har en betydande inverkan i fråga om lika möjligheter och social integration. Effektiva metoder bör införas för att vid domstolar kunna fastställa huruvida det föreligger diskriminering, såsom Clerc-metoden, som erkänns av Frankrikes högsta domstolar och som gör det möjligt att jämföra karriärutvecklingen för personer som anställts på samma nivå (19).

3.3.5

I dag begränsas EU:s politik för att bekämpa diskriminering i arbetslivet till en rättslig ram som gör det möjligt att inför domstol fastställa huruvida det föreligger diskriminering, vilket innebär att de potentiella offren åläggs en mycket tung börda när det gäller att bekämpa diskriminering i form av att väcka talan mot arbetsgivaren, tjänsteleverantören eller staten.

3.3.6

Kommissionen erkänner sedan länge att diskriminering är resultatet av kollektiva företeelser. Rättstvister som avgörs på enskild basis är mycket betungande för offren. Det är väldokumenterat och ytterst vanligt att fall av diskriminering inte prövas i domstol (20). Diskriminering i arbetslivet leder sällan till rättstvister och det sker nästan ingen rättsprövning av diskriminering när det gäller tillgång till varor och tjänster. Mekanismer och förfaranden för främjande av jämlikhet som inte involverar rättsväsendet skulle kunna stärkas, liksom stödet för kostnadsfri rättshjälp och för rättstvister av allmänt intresse.

3.3.7

För att avlasta individen vid rättstvister, ge den rättsliga prövningen kraft som står i proportion till de handlingar som fördöms och göra den rättsliga ramen till ett effektivt avskräckande medel i regleringen av diskriminering, ställer sig kommittén positiv till att EU antar lagstiftning med processrättsliga verktyg som underlättar tillgången till rättigheter i medlemsstaterna, till exempel via mekanismer för kollektiva åtgärder som förbättrar tillgången till rättslig prövning och dess genomslag vad gäller att bekämpa diskriminering och främja likabehandling.

3.3.8

Vidare kan rättsprocesser inte vara det enda sättet att hantera kollektiv och systemisk diskriminering på om EU har för avsikt att bekämpa diskriminering i arbetslivet på ett effektivt sätt.

3.3.9

EU måste utvidga sin uppsättning åtgärder mot diskriminering till att omfatta mer än rättslig prövning, genom att kräva att föregripande verktyg används för att ingripa mot ojämlikheter i ett tidigt skede, rätta till metoder och förebygga diskriminering.

3.3.10

EESK anser att dylik politik bör genomföras mot diskriminering på grundval av alla de diskrimineringsgrunder som anges i artikel 19 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Kommittén uppmanar därför kommissionen i) att åta sig att effektivt verkställa befintliga åtgärder eller vidta nya åtgärder för att främja jämlikhet i arbetslivet som ett led i sin sysselsättnings- och antidiskrimineringspolitik, och att säkerställa att befintlig lagstiftning genomförs i praktiken, ii) att anta åtgärder för att göra utredningar om diskriminering på arbetsplatsen vanligare och för att hjälpa fram arbetsgivarnas bedömnings-, rapporterings- och övervakningsskyldigheter, och iii) att stödja företag i arbetet med att utveckla metoder mot diskriminering och för inkludering.

3.4   Att utvidga och harmonisera tillämpningsområdet för skyddet mot diskriminering inom unionen

3.4.1

EESK uppmanar med eftertryck EU att bygga vidare på skyddet mot diskriminering när det gäller tillgång till varor och tjänster, särskilt genom att anta förslaget till direktiv om genomförande av principen om likabehandling av personer oavsett religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning.

3.4.2

EESK noterar att det nuvarande skyddet mot diskriminering när det gäller tillgång till varor och tjänster innebär att skyddsnivåerna rangordnas enligt diskrimineringsgrund och därför skapar en ojämlik skyddssituation för dem som drabbas av diskriminering på dessa grunder.

3.4.3

Principen om icke-diskriminering är en hörnsten i skyddet av de grundläggande rättigheterna inom unionen, men så länge som antagandet av förslaget till direktiv är lagt på is kommer unionen inte att kunna fullgöra sitt uppdrag att säkerställa allas lika rättigheter i det europeiska offentliga rummet.

3.4.4

EESK uppmanar rådet, Europaparlamentet och kommissionen att se till att detta förslag till direktiv antas i en version som innehåller dess övergripande förslag om att förbättra tillgången till rättigheter och rättsliga förfaranden, särskilt mekanismer som syftar till att underlätta tillgången till rättigheter genom att anta förfaranden för grupptalan, med målet att säkerställa effektivitet och erkännande av behörigheten hos de nationella organen för bekämpning av diskriminering.

3.4.5

EU bör ytterligare öka sina ansträngningar och samarbetet på fältet för att säkerställa att hbtqia+-personers värdighet och grundläggande rättigheter respekteras utan undantag samt att dessa personer inte förföljs någonstans och att deras deltagande i det offentliga livet stärks.

3.5

EESK anser att EU aktivt bör främja erkännandet av en allmän princip och positiva skyldigheter när det gäller lika möjligheter. EU-institutionerna måste också stödja nationella likabehandlingsorgan och människorättsorganisationer genom att anta bindande normer, så att deras fulla potential kan utnyttjas och en ändamålsenlig tillämpning av befintlig lagstiftning kan säkerställas.

3.6   Att förnya skyddet mot diskriminering av personer inom politik, facklig verksamhet och medborgarrörelser

3.6.1

Under de senaste åren har personer som engagerar sig inom politik, facklig verksamhet, arbetstagarsammanslutningar och medborgarrättsrörelser över hela Europa haft svårt att utöva sin yttrande- och handlingsfrihet, till exempel när det gäller rätten att demonstrera för att föra fram krav eller förhandla.

3.6.2

EESK anser att både EU och medlemsstaterna i enlighet med sin lagstiftning och tillämpliga internationella instrument på ett effektivt sätt måste se till att myndigheterna i medlemsstaterna faktiskt sörjer för säkerhet, likabehandling och skydd för politiska aktörer, arbetsmarknadens parter och samhällsaktörer som ett naturligt uttryck för unionens värden i fråga om demokrati, rättsstatsprincipen och icke-diskriminering på grundval av politiska åsikter.

3.6.3

Alla medlemsstater har ratificerat ILO:s konvention (nr 87) angående föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten och konvention (nr 98) angående tillämpningen av principerna för organisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten. Föreningsfriheten och organisationsrätten måste också respekteras och främjas. Det är viktigt med diskussioner på nationell nivå och EU-nivå om hur man kan se till att arbetstagare har tillgång till facklig representation och kan utöva den kollektiva organisationsrätten och rätten till kollektiva åtgärder (21). I linje med ILO:s internationellt erkända normer uppmanar EESK med eftertryck medlemsstaterna och kommissionen att i enlighet med sin lagstiftning, sina system för arbetsmarknadsrelationer och tillämpliga internationella instrument se till att de effektivt skyddar föreningsfriheten samt organisationsrätten och rätten till kollektiva förhandlingar.

3.7   Effektiva nationella institutioner för att främja jämlikhet, skydda grundläggande rättigheter och bekämpa diskriminering

3.7.1

Tillämpningen av europeiska och nationella bestämmelser på detta område hämmas alltför ofta av betydande begränsningar kopplade till de rättsliga, institutionella, organisatoriska och finansiella aspekter som är kännetecknande för varje enskild medlemsstat.

3.7.2

Kommittén anser att konkreta planer, inklusive ekonomiskt stöd, bör tas fram för att förbättra de berörda nationella institutionernas kapacitet.

3.7.3

Kommittén uppmanar kommissionen att utarbeta ett program för stöd till nationella institutioner med ansvar för mänskliga rättigheter i syfte att förbättra, stärka och effektivisera deras kapacitet att utforma, godkänna och efterleva internationella normer, inbegripet medvetandehöjande åtgärder, kunskaper och bemötande av alla gruppers särskilda behov.

3.7.4

Kapaciteten att utnyttja befintliga rättsliga instrument och samarbeta med offentliga institutioner måste också förbättras hos alla aktörer som arbetar med sociala frågor och samhällsfrågor, särskilt de som är engagerade i skyddet av mänskliga rättigheter. Det är nödvändigt att bättre stödja sociala aktörer och organisationer i det civila samhället som säkerställer tillgången till rättslig prövning för personer som utsatts för diskriminering. Stödet kan ges i form av utbildning, medvetandehöjande åtgärder, utbyte av kunskap och bästa praxis, ekonomiskt och organisatoriskt stöd samt skydd mot angrepp och smutskastningskampanjer.

3.7.5

Kommittén har tidigare lyft fram och upprepar behovet av att skapa en effektiv och tillgänglig mekanism för att upptäcka och rapportera fysiska och verbala angrepp, hot och trakasserier, inklusive missbruk av rättsprocesser, samt hatpropaganda mot det civila samhällets organisationer, inbegripet människorättsorganisationer (22). När dessa angrepp sker i den digitala sfären måste de snabbt spåras och de berörda inläggen avlägsnas.

---

(1)  COM(2008) 426.

(2)  Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter, ”Equality in the EU 20 years on from the initial implementation of the equality directives”, april 2021.

(3)  J. Mulder, ”Indirect sex discrimination in employment”, EELN (europeiska nätverket av juridiska experter på jämställdhet och icke-diskriminering), Europeiska kommissionen, 2020.

(4)  Se framför allt ILO:s 8:e rapport från oktober 2021 om den pågående krisens inverkan på sysselsättningen: Internationella arbetsorganisationen, ”ILO Monitor: COVID-19 and the world of work. Eighth edition”, 27 oktober 2021.

(5)  ”Handlingsplan för den europeiska pelaren för sociala rättigheter”, COM(2021) 38 (EUT C 374, 16.9.2021, s. 38).

(6)  Se yttrandena ”Situationen för kvinnor med funktionsnedsättning” (SOC/579) (EUT C 367, 10.10.2018, s. 20); ”Situationen för romska kvinnor” (SOC/585) (EUT C 110, 22.3.2019, s. 20); ”Utformningen av EU:s agenda för rättigheter för personer med funktionsnedsättning 2020–2030” (SOC/616) (EUT C 97, 24.3.2020, s. 41); ”Mångfaldshantering i EU:s medlemsstater” (SOC/642) (EUT C 10, 11.1.2021, s. 7); ”Jämlikhetsstrategi för hbtqi-personer 2020–2025” (SOC/667) (EUT C 286, 16.7.2021, s. 128); ”Handlingsplan för integration och inkludering för 2021–2027” (SOC/668) (EUT C 286, 16.7.2021, s. 134) och ”EU:s strategi för rättigheter för personer med funktionsnedsättning 2021–2030” (SOC/680) (EUT C 374, 16.9.2021, s. 50) samt ”The new EU Roma strategic framework for equality, inclusion and participation (full package)”.

(7)  Yttrandet om ”Strategi för att stärka tillämpningen av stadgan om de grundläggande rättigheterna i EU” (SOC/671) (EUT C 341, 24.8.2021, s. 50).

(8)  Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter, ”Equality in the EU 20 years on from the initial implementation of the equality directives”, op. cit.

(9)  Europeiska kommissionen, ”Solidaritet i hälsa: att minska ojämlikhet i hälsa i EU” (COM(2009) 567 final).

(10)  N. Crowley, ”Making Europe more Equal: A legal Duty?”, Equinet, 2016.

(11)  Défenseur des droits, ”Dématérialisation et inégalités d’accès aux services publics”, 2019, och ”Dématérialisation des services publics: trois ans après, où en est-on?”, 2022.

(12)  J. Gerards, R. Xenidis, ”Algorithmic discrimination in Europe”, EELN, Europeiska kommissionen, 2020.

(13)  Défenseur des droits, ”Technologies biométriques: L’impératif respect des droits fondamentaux”, 2021.

(14)  Europarådet, F. Zuiderveen Borgesius, ”Discrimination, artificial intelligence and algorithmic decision-making”, 2018.

(15)  Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter, ”Rätt förutsättningar för framtiden – artificiell intelligens och grundläggande rättigheter”, 2021.

(16)  Europeiska jämställdhetsinstitutet (Eige), ”Gender equality and the socio-economic impact of the COVID-19 pandemic”.

(17)  Eurostat, ”Disability statistics – poverty and income inequalities”, 2019.

(18)  Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter, ”Equality in the EU 20 years on from the initial implementation of the equality directives”, op. cit.

(19)  V.A. Chappe, ”La preuve par la comparaison: méthode des panels et droit de la non-discrimination”, Sociologies pratiques, 2011/2 nr 23, s. 45–55; Défenseur des droits, rambeslut nr 2022–139 av den 31 augusti 2022; Frankrikes högsta domstol, arbetsrättsliga avdelningen, 10/07/1998 nr 90-41231, 04/07/2000 nr 98-43285 och 28/06/2006 nr 04-46419.

(20)  Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter, ”Equality in the EU 20 years on from the initial implementation of the equality directives”, op. cit.

(21)  Se även yttrandet ”Rimliga minimilöner i Europa” (SOC/632), punkterna 4.5.3 och 4.5.6 (EUT C 429, 11.12.2020, s. 159).

(22)  Yttrandet om ”Strategi för att stärka tillämpningen av stadgan om de grundläggande rättigheterna i EU” (SOC/671) (EUT C 341, 24.8.2021, s. 50).