Europeiska unionens domstols senaste offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning

(2023/C 45/01)

Senaste offentliggörandet

EUT C 35, 30.1.2023

Senaste listan över offentliggöranden

EUT C 24, 23.1.2023

EUT C 15, 16.1.2023

EUT C 7, 9.1.2023

EUT C 482, 19.12.2022

EUT C 472, 12.12.2022

EUT C 463, 5.12.2022

Dessa texter är tillgängliga på

EUR-Lex: http://eur-lex.europa.eu

Domstolens beslut (sjätte avdelningen) av den 15 december 2022 (begäran om förhandsavgörande från Consiglio di Stato – Italien) – Società Eredi Raimondo Bufarini S.r.l. – Servizi Ambientali mot Ministero dell'Interno, Ministero della Transizione Ecologica, Comitato tecnico regionale delle Marche, Coordinamento per l’uniforme applicazione sul territorio nazionale di cui all’art. 11 del D.Lgs. 105/2015

(Mål C-144/22) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Artiklarna 53 och 99 i domstolens rättegångsregler - Artikel 267 FEUF - Omfattningen av den skyldighet att begära förhandsavgörande som åvilar nationella domstolar som dömer i sista instans - Undantag från denna skyldighet - Kriterier - Situationer i vilka den korrekta tolkningen av unionsrätten är så uppenbar att det inte finns utrymme för rimligt tvivel - Krav på att den nationella domstol som dömer i sista instans måste vara övertygad om att saken är lika uppenbar för domstolar som dömer i sista instans i övriga medlemsstater och för EU-domstolen)

(2023/C 45/02)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Consiglio di Stato

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Società Eredi Raimondo Bufarini S.r.l. – Servizi Ambientali

Motpart: Ministero dell'Interno, Ministero della Transizione Ecologica, Comitato tecnico regionale delle Marche, Coordinamento per l’uniforme applicazione sul territorio nazionale di cui all’art. 11 del D.Lgs. 105/2015

Avgörande

Artikel 267 FEUF ska tolkas så, att en nationell domstol mot vars avgöranden det inte finns något rättsmedel enligt nationell lagstiftning får avstå från att hänskjuta en fråga om tolkningen av unionsrätten till EU-domstolen och avgöra frågan under eget ansvar när den korrekta tolkningen av unionsrätten är så uppenbar att det inte finns utrymme för rimligt tvivel. Huruvida så är fallet ska bedömas med hänsyn till unionsrättens särdrag, de särskilda svårigheter som dess tolkning medför och risken för skillnader i rättspraxis inom Europeiska unionen.

Den nämnda nationella domstolen är inte skyldig att på ett detaljerat sätt styrka att andra domstolar som dömer i sista instans i medlemsstaterna och EU-domstolen skulle göra samma tolkning. Den måste däremot, efter en bedömning som tar hänsyn till dessa omständigheter, ha nått övertygelsen att saken är lika uppenbar för dessa andra nationella domstolar och för EU-domstolen.

---

(1)  Datum för ingivande: 28.02.2022..

Överklagande ingett den 4 april 2022 av Beata Sołowicz av det beslut som tribunalen (tredje avdelningen) meddelade den 28 januari 2022 i mål T-725/21, Sołowicz mot kommissionen

(Mål C-236/22 P)

(2023/C 45/03)

Rättegångsspråk: polska

Parter

Klagande: Beata Sołowicz (ombud: advokaten M. Korpalski)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Domstolen (sjunde avdelningen) har den 23 november 2022 beslutat att inte meddela prövningstillstånd och att Beata Sołowicz ska bära sina rättegångskostnader.

Överklagande ingett den 9 maj 2022 av Ahmad Aziz av det beslut som tribunalen (nionde avdelningen) meddelade den 5 maj 2022 i mål T-789/21, Aziz mot Europeiska utrikestjänsten

(Mål C-315/22 P)

(2023/C 45/04)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Ahmad Aziz (ombud: L. Cuschieri, avukat)

Övrig part i målet: Europeiska utrikestjänsten

I beslut av den 19 december 2022 avvisade domstolen (tionde avdelningen) överklagandet eftersom det är uppenbart att det i vissa delar inte kan tas upp till sakprövning och i övriga delar är ogrundat samt fastställde att Ahmad Aziz skulle bära sina egna rättegångskostnader.

Överklagande ingett den 9 maj 2022 av Ahmad Aziz av det beslut som tribunalen (nionde avdelningen) meddelade den 5 maj 2022 i mål T-808/21, Aziz mot Europeiska utrikestjänsten

(Mål C-317/22 P)

(2023/C 45/05)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Ahmad Aziz (ombud: L. Cuschieri, avukat)

Övrig part i målet: Europeiska utrikestjänsten

I beslut av den 19 december 2022 avvisade domstolen (tionde avdelningen) överklagandet eftersom det är uppenbart att det i vissa delar inte kan tas upp till sakprövning och i övriga delar är ogrundat samt fastställde att Ahmad Aziz skulle bära sina egna rättegångskostnader.

Överklagande ingett den 2 juni 2022 av Ahmad Aziz av det beslut som tribunalen (nionde avdelningen) meddelade den 31 maj 2022 i mål T-128/22, Aziz mot Europeiska datatillsynsmannen

(Mål C-357/22 P)

(2023/C 45/06)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Ahmad Aziz (ombud: L. Cuschieri, avukat)

Övrig part i målet: Europeiska datatillsynsmannen

I beslut av den 19 december 2022 avvisade domstolen (tionde avdelningen) överklagandet eftersom det är uppenbart att det i vissa delar inte kan tas upp till sakprövning och i övriga delar är ogrundat samt fastställde att Ahmad Aziz skulle bära sina egna rättegångskostnader.

Överklagande ingett den 22 juni 2022 av Group Nivelles av den dom som tribunalen (nionde avdelningen) meddelade den 27 april 2022 i mål T-327/20, Group Nivelles mot Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet

(Mål C-419/22)

(2023/C 45/07)

Rättegångsspråk: nederländska

Parter

Klagande: Group Nivelles NV (ombud: J.A.M. Jonkhout, advocaat)

Övriga parter i målet: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO), Easy Sanitary Solutions BV

Domstolen (prövningstillståndsavdelningen) har den 16 december 2022 beslutat att inte meddela prövningstillstånd och att Group Nivelles BV ska bära sina rättegångskostnader.

Överklagande ingett den 18 augusti 2022 av Compass Tex Ltd av det beslut som tribunalen (tionde avdelningen) meddelade den 28 juni 2022 i mål T-704/21, Compass Tex Ltd mot Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet

(Mål C-550/22 P)

(2023/C 45/08)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Compass Tex Ltd (ombud: M. Gail, Rechtsanwalt)

Övrig part i målet: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet

Europeiska unionens domstol (Avdelningen för prövningstillstånd) har genom beslut av den 7 december 2022 beslutat att inte meddela prövningstillstånd och att klaganden ska bära sina egna rättegångskostnader.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Corte d’appello di Lecce (Italien) den 12 oktober 2022 – brottmål mot PY

(Mål C-636/22)

(2023/C 45/09)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Corte d’appello di Lecce

Part i brottmålet vid den nationella domstolen

PY

Tolkningsfrågor

a)

Utgör artikel 5.3 i rådets [rambeslut] 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna, (1) tolkad mot bakgrund av artikel 1.3 i rambeslutet och artikel 7 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, hinder för en lagstiftning som den italienska enligt vilken de verkställande rättsliga myndigheterna – inom ramen för ett förfarande angående en europeisk arresteringsorder för lagföring – undantagslöst och automatiskt saknar befogenhet att vägra att överlämna tredjelandsmedborgare som uppehåller sig eller är bosatta i Italien, oavsett vad de har för anknytning till det landet?

b)	Om den första frågan besvaras jakande, på grundval av vilka kriterier och villkor ska då denna anknytning anses vara så stark att den verkställande rättsliga myndigheten är skyldig att vägra att överlämna den berörda personen?

---

(1)  EGT L 190, 2002, s. 1.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Fővárosi Törvényszék (Ungern) den 18 oktober 2022 – P. Mali Kerékpárgyártó és Forgalmazó Kft. mot Nemzeti Adó – és Vámhivatal Fellebbviteli Igazgatósága

(Mål C-653/22)

(2023/C 45/10)

Rättegångsspråk: ungerska

Hänskjutande domstol

Fővárosi Törvényszék

Parter i det nationella målet

Klagande: J. P. Mali Kerékpárgyártó és Forgalmazó Kft.

Motpart: Nemzeti Adó- és Vámhivatal Fellebbviteli Igazgatósága

Tolkningsfråga

Ska Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (1) (nedan kallad tullkodexen) tolkas så, att 84 § punkt 8 i az uniós vámjog végrehajtásáról szóló 2017. évi CLII. törvény (2017 års lag nr CLII om tillämpning av unionens tullrätt) (nedan kallad tullagen), är förenlig med proportionalitetskravet i artikel 42.1 i förordningen, då denna nationella bestämmelse, när det gäller det tulltillägg som obligatoriskt ska tas ut när tullbeloppet blivit för lågt till följd av en överträdelse avseende oriktiga uppgifter i tulldeklarationen, inte ger tullmyndigheterna möjlighet att beakta samtliga omständigheter i ärendet eller det beteende som kan tillskrivas den ekonomiska aktör som ingav tulldeklarationen, utan det som en tvingande regel föreskrivs att ett tulltillägg ska tas ut motsvarande 50 procent av det belopp med vilket tullen blivit för låg, oavsett hur allvarlig den begångna överträdelsen är och oavsett hur det ansvar som kan tillskrivas den berörda ekonomiska aktören har undersökts och bedömts?

---

(1)  EUT L 269, 2013, s. 1.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Oberlandesgericht Koblenz (Tyskland) den 27 oktober 2022 – BZ mot DKV Deutsche Krankenversicherung AG

(Mål C-672/22)

(2023/C 45/11)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Oberlandesgerichts Koblenz

Parter i det nationella målet

Klagande: BZ

Motpart: DKV Deutsche Krankenversicherung AG

Tolkningsfrågor

1.

Ska artikel 15.3 jämförd med artikel 12.5 i den allmänna dataskyddsförordningen tolkas så, att den personuppgiftsansvarige (i detta fall försäkringsgivaren) (1) är skyldig att kostnadsfritt förse den registrerade (i detta fall försäkringstagaren) med en första kopia av de personuppgifter som är under behandling och som rör den registrerade, även om den registrerade inte begärt kopian för något av de syften som avses i skäl 63 första meningen i den allmänna dataskyddsförordningen, nämligen för att vara medveten om att behandling sker och kunna kontrollera att den är laglig, utan för ett annat legitimt syfte som dock inte är relaterat till personuppgiftsskydd (i detta fall för att kontrollera huruvida höjningar av premien för en privat sjukförsäkring är giltiga), och gäller detta även om de begärda uppgifterna redan har översänts till försäkringstagaren via post inom ramen för förfarandet för höjning av premier enligt 203 § Versicherungsvertragsgesetz (VVG) (försäkringsavtalslagen)?

2.

Om fråga 1 besvaras jakande: Omfattar begreppet personuppgifter, i den mening som avses i artikel 4.1 och artikel 15.3 första meningen i den allmänna dataskyddsförordningen, a) uppgifter om justeringar av försäkringspremien för en privat sjukförsäkring som försäkringsgivaren gjort i förhållande till försäkringstagaren, i synnerhet uppgifter om storleken på de justeringar som gjorts och om de berörda försäkringstarifferna, och b) lydelsen av de skäl som angetts för justeringarna av försäkringspremien (203 § stycke 5 VVG)?

3.

Om fråga 1 besvaras jakande och fråga 2 helt eller delvis besvaras jakande: Omfattar rätten för en försäkringstagare som tecknat en privat sjukförsäkring att begära att försäkringsgivaren förser försäkringstagaren med en kopia av de personuppgifter som är under behandling hos försäkringsgivaren även en rätt att erhålla en kopia av de komplement till försäkringsbrevet som försäkringsgivaren har skickat till försäkringstagaren beträffande höjningar av försäkringspremien samt medföljande följebrev och tillägg, eller avser denna rätt endast rätten att erhålla en kopia av de egna personuppgifterna som sådana, varvid försäkringsgivaren själv får fastställa på vilket sätt denne sammanställer uppgifterna åt försäkringstagaren i dennes egenskap av registrerad?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 2016, s. 1).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Rechtbank Gelderland (Nederländerna) den 31 oktober 2022 – Gemeente Dinkelland mot Ontvanger van de Belastingdienst/Grote ondernemingen, kantoor Zwolle

(Mål C-674/22)

(2023/C 45/12)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Rechtbank Gelderland

Parter i det nationella målet

Klagande: Gemeente Dinkelland

Motpart: Ontvanger van de Belastingdienst/Grote ondernemingen, kantoor Zwolle

Tolkningsfrågor

1)

Ska rättsregeln att ersättning för dröjsmålsränta ska utgå när det föreligger en rätt till återbetalning av skatt som uppburits i strid med unionsrätten tolkas så, att en beskattningsbar person som beviljas återbetalning av mervärdesskatt ska ersättas för dröjsmålsränta a) när återbetalningen är ett resultat av misstag i den beskattningsbara personens bokföring, såsom dem som beskrivs i [förevarande begäran om förhandsavgörande], som skattemyndigheten inte på något sätt kan klandras för, respektive b) när återbetalningen är ett resultat av en omräkning av fördelningsnyckeln för avdrag för mervärdesskatt för allmänna kostnader under de omständigheter som beskrivs i [förevarande begäran om förhandsavgörande]?

2)	För det fall fråga 1 ska besvaras jakande: Från vilken dag föreligger det i dessa fall rätt till ersättning för dröjsmålsränta?

Begäran om förhandsavgörande framställd av Nejvyšší správní soud (Republiken Tjeckien) den 2 november 2022 – B2 Energy s.r.o. mot Odvolací finanční ředitelství

(Mål C-676/22)

(2023/C 45/13)

Rättegångsspråk: tjeckiska

Hänskjutande domstol

Nejvyšší správní soud

Parter i det nationella målet

Klagande: B2 Energy s.r.o.

Motpart: Odvolací finanční ředitelství

Tolkningsfrågor

Ska artikel 138.1 i rådets direktiv 2006/112/EG (1) av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt, mot bakgrund av Europeiska unionens domstols dom av den 9 december 2021 i mål C-154/20, Kemwater ProChemie, EU:C:2021:989, tolkas så, att möjligheten att utöva rätten till undantag från mervärdesskatteplikt vid leverans av varor till en annan medlemsstat i Europeiska unionen ska nekas, utan att skattemyndigheten är skyldig att bevisa att leverantören av varorna har medverkat i ett mervärdesskattebedrägeri, när leverantören inte har bevisat att varorna har levererats till en viss mottagare i en annan medlemsstat inom Europeiska unionen, med ställning som beskattningsbar person som anges i skattehandlingarna, trots att de uppgifter som behövs för att kontrollera att den faktiska mottagaren i en annan medlemsstat i Europeiska unionen hade denna ställning, mot bakgrund av de faktiska omständigheterna och de uppgifter som den beskattningsbara personen har lämnat, är tillgängliga?

---

(1)  EUT L 347, 2006, s. 1.

Talan väckt den 4 november 2022 – Europeiska kommissionen mot Irland

(Mål C-679/22)

(2023/C 45/14)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: U. Małecka, L. Malferrari, E. Manhaeve, L. Armati)

Svarande: Irland

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Irland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/1808 (1) av den 14 november 2018 om ändring av direktiv 2010/13/EU (2) om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster (direktivet om audiovisuella medietjänster), mot bakgrund av ändrade marknadsförhållanden, genom att inte inom den föreskrivna fristen anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet, eller i vart fall genom att inte omedelbart underrätta kommissionen om sådana åtgärder,

—	förplikta Irland att erlägga ett schablonbelopp baserat på ett dagsbelopp på 5 544,90 euro och som minst uppgår till 1 376 000 euro,

—

om det fördragsbrott som avses i första punkten pågår till dess att avgörande meddelas i första instans, förplikta Irland att till kommissionen betala ett bötesbelopp på 33 257,20 euro per dag från tidpunkten för nämnda avgörande till den tidpunkt då den medlemsstaten uppfyller sina skyldigheter enligt direktivet, och

—	förplikta Irland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Genom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/1808 av den 14 november 2018 ändrades direktiv 2010/13/EU om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster (direktiv om audiovisuella medietjänster) med beaktande av utvecklingen på marknaden. Genom direktiven från år 2010 och år 2018 harmoniseras de nationella lagstiftningarna om audiovisuella medier – de traditionella tv-sändningarna och audiovisuella tjänster på begäran. I direktivet från år 2018 återfinns regler för utformning av den tekniska utvecklingen och skapar rättvisa konkurrensförhållanden för de nya audiovisuella tjänsterna.

Genom skrivelse av den 20 november 2020 skickade kommissionen en formell underrättelse till Irland, eftersom den inte hade underrättats om att nödvändiga åtgärder för att följa direktivet hade vidtagits. Då den inte erhöll någon ytterligare information om genomförandet av direktivet skickade kommissionen, den 23 september 2021, ett motiverat yttrande till Irland. Irland har emellertid ännu inte vidtagit de aktuella genomförandeåtgärderna och kommissionen har under alla omständigheter inte underrättats om några sådana omständigheter.

---

(1)  EUT L 303, 2018, s. 69.

(2)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU av den 10 mars 2010 om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster (direktiv om audiovisuella medietjänster) (kodifierad version) (Text av betydelse för EES) (EUT L 95, 2010, s. 1).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Nejvyšší soud (Republiken Tjeckien) den 15 november 2022 – RegioJet a. s., STUDENT AGENCY k.s. mot České dráhy a.s., Správa železnic, státní organizace, Česká republika, Ministerstvo dopravy

(Mål C-700/22)

(2023/C 45/15)

Rättegångsspråk: tjeckiska

Hänskjutande domstol

Nejvyšší soud

Parter i det nationella målet

Klagande: RegioJet a. s., STUDENT AGENCY k.s.

Motpart: České dráhy a.s., Správa železnic, státní organizace, Česká republika, Ministerstvo dopravy

Tolkningsfråga

Ska artikel 108.3 sista meningen i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt tolkas så, att en nationell domstol, i ett förfarande som inletts på begäran av en tredje part (en konkurrent), är skyldig att ålägga stödmottagaren att återbetala det stöd som beviljats i strid med denna bestämmelse, även om preskriptionstiden för kommissionens befogenhet enligt artikel 17.1 i rådets förordning (EU) 2015/1589 (1) av den 13 juli 2015 om genomförandebestämmelser för artikel 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (fram till den dag då domstolen avgjort målet) har löpt ut, så att det beviljade stödet ska anses utgöra befintligt stöd enligt artikel 1 b iv och artikel 17.3 i nämnda förordning?

---

(1)  EUT L 248, 2015, s. 9.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Sąd Najwyższy (Polen) den 18 november 2022 – Advance Pharma sp. z o.o. mot Skarbowi Państwa – Główny Inspektor Farmaceutyczny

(Mål C-711/22)

(2023/C 45/16)

Rättegångsspråk: polska

Hänskjutande domstol

Sąd Najwyższy

Parter i det nationella målet

Klagande: Advance Pharma sp. z o.o.

Motpart: Skarb Państwa – Główny Inspektor Farmaceutyczny

Tolkningsfrågor

Ska ett rättsmedel som förekommer i vissa av EU:s medlemsstaters rättssystem i form av en möjlighet att återuppta ett förfarande som avslutats genom en lagakraftvunnen dom, efter ett avgörande från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna i vilket det har fastställts åsidosättanden av konventionens normer, anses utgöra, mot bakgrund av artikel 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna jämförd med artikel 19.1 och 19.2 i fördraget om Europeiska unionen, en väsentlig del av rätten till ett effektivt rättsskydd på civilrättens område, när det i en medlemsstats rättssystem föreskrivs ett annat rättsmedel för att säkerställa domstolsskyddet för en part i ett förfarande som avslutats genom en lagakraftvunnen dom?

Begäran om förhandsavgörande framställd av Corte suprema di cassazione (Italien) den 21 november 2022 – LivaNova plc mot Ministero dell’Economia e delle Finanze m.fl.

(Mål C-713/22)

(2023/C 45/17)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Corte suprema di cassazione

Parter i det nationella målet

Klagande: LivaNova plc

Motparter: Ministero dell’Economia e delle Finanze, Ministero dell’Ambiente e della Tutela del Territorio e del Mare och Presidenza del Consiglio dei ministri

Tolkningsfrågor

Utgör artikel 3 i sjätte direktivet [82/891/EEG] (1), som är tillämplig (artikel 22) även på delning genom bildande av nya bolag, i den del där det fastställs a) att ”[o]m en skuld inte har fördelats i delningsplanen och en tolkning av denna inte gör det möjligt att bestämma fördelningen skall varje mottagande bolag ansvara solidariskt för skulden” och b) att ”[m]edlemsstaterna får bestämma att detta solidariska ansvar skall begränsas till den nettobehållning som tilldelas vart och ett av de mottagande bolagen”, hinder för en tolkning av den nationella rättsregeln i artikel 2506-bis tredje stycket i civillagen, som innebär att det mottagande bolagets solidariska ansvar, i fråga om en ”skuld” som inte har fördelats i planen, inte bara avser redan fastställda skulder utan även i) sådana som kan identifieras utifrån skadliga konsekvenser, som har uppstått efter delningen, av handlande (handlande eller underlåtenhet att handla) före själva delningen eller ii) senare handlande som är en följd därav och som utgör en fortlöpande överträdelse, vilket har gett upphov till en miljöskada, vars verkningar ännu inte kunde fastställas fullt ut när delningen genomfördes?

---

(1)  Rådets sjätte direktiv 82/891/EEG av den 17 december 1982 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om delning av aktiebolag (EGT L 378, 1982, s. 47).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Landgericht Ravensburg (Tyskland) den 23 november 2022 – QR mot Mercedes-Benz Bank AG

(Mål C-715/22)

(2023/C 45/18)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landgericht Ravensburg

Parter i det nationella målet

Klagande: QR

Motpart: Mercedes-Benz Bank AG

Tolkningsfrågor

1.

Är det förenligt med unionsrätten, särskilt med ångerrätten enligt artikel 14.1 första meningen i direktiv 2008/48/EG (1), när det av nationell rätt, i samband med ett kreditavtal som är knutet till ett köpeavtal och efter det att konsumentens ångerrätt enligt artikel 14.1 i direktiv 2008/48/EG har utövats med giltig verkan, följer att a) en konsuments rätt gentemot kreditgivaren att få de belopp som betalats i amortering återbetalda börjar gälla först när konsumenten har lämnat ut den köpta varan eller har bevisat att han eller hon har avsänt varan till kreditgivaren? b) konsumenten enligt 358 § led 4 första meningen och 357 § led 4 första meningen första fallet i Bürgerliches Gesetzbuch (BGB) (den tyska civillagen) är skyldig att överlämna bilen på den plats där kreditgivaren har sitt säte? c) kreditgivaren inte har gjort sig skyldig till dröjsmål med mottagandet av bilen, om kreditgivaren visserligen är beredd att först få bilen överlämnad, men bestrider att de materiellrättsliga villkoren för ett giltigt frånträde av avtalet är uppfyllda? d) konsumentens talan om återbetalning efter det att den finansierade bilen har lämnats ut av de belopp som konsumenten betalat i amortering ska avvisas som för tillfället ogrundad, om kreditgivaren inte har gjort sig skyldig till dröjsmål med mottagandet av den köpta varan?

2.	Följer det av unionsrätten att de nationella bestämmelser och rättsprinciper som beskrivs i fråga 1 leden a–d inte är tillämpliga om de inte kan tolkas i enlighet med direktivet?

3.

Om konsumentens åberopande av ångerrätten enligt artikel 14.1 i direktiv 2008/48/EG även kan anses utgöra rättsmissbruk när en av de obligatoriska uppgifter som föreskrivs i artikel 10.2 i direktiv 2008/48/EG inte har lämnats på ett korrekt sätt vare sig i kreditavtalet eller i efterhand: Kan bedömningen som rättsmissbruk särskilt grundas på följande omständigheter? a) Att konsumenten fortsätter använda den finansierade bilen tills det har klarlagts i domstol huruvida frånträdet är giltigt. b) Att konsumenten vägrar betala ersättning för bilens värdeminskning på grund av användningen. c) Att avtalet har upphört att gälla i förtid eller genom att tiden har löpt ut när meddelande om frånträde lämnas och banken har avstått från sin säkerhet.

---

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG av den 23 april 2008 om konsumentkreditavtal och om upphävande av rådets direktiv 87/102/EEG (EUT L 133, 2008, s. 66).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Rayonen sad Svilengrad (Bulgarien) den 23 november 2022 – ”SISTEM LUX” OOD mot Teritorialna direktsia ”Mitnitsa Burgas”

(Mål C-717/22)

(2023/C 45/19)

Rättegångsspråk: bulgariska

Hänskjutande domstol

Rayonen sad Svilengrad

Parter i det nationella målet

Klagande:”SISTEM LUX” OOD

Förvaltningsmyndighet som är behörig i det administrativa sanktionsförfarandet: Teritorialna direktsia ”Mitnitsa Burgas”

Tolkningsfrågor

1)

Ska artikel 42.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen, (1) som innehåller en uttömmande förteckning över de typer av administrativa sanktioner som kan åläggas vid överträdelser av tullagstiftningen, jämförd med artikel 17.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, tolkas så, att den utgör hinder mot en nationell bestämmelse såsom artikel 233.6 i Zakon za mitnizite (tullagen), enligt vilken som ytterligare administrativ sanktion föreskrivs att föremålet för överträdelsen ska förverkas (förverkande av egendom till staten)? Får föremålet för överträdelsen förverkas i fall där den förverkade egendomen tillhör en annan person än den som begått överträdelsen?

2)

Ska artikel 42.1 i förordning (EU) nr 952/2013, jämförd med artikel 49.3 i stadgan, tolkas så, att en nationell bestämmelse såsom artikel 233.6 i tullagen, i vilken utöver sanktionen ”böter” vidare föreskrivs att föremålet för överträdelsen ska förverkas (förverkande av egendom till staten), i följande fall utgör ett oproportionerligt ingrepp i äganderätten som inte står i proportion till det legitima mål som eftersträvas: Generellt i fall där den förverkade egendomen, som var föremål för överträdelsen, tillhör den person som har begått överträdelsen, i fall där den tillhör en tredje part som inte har begått överträdelsen och särskilt i fall där gärningsmannen inte har begått överträdelse uppsåtligen utan av oaktsamhet?

3)

Ska artikel 2.1 i rambeslut 2005/[212], (2) jämförd med artikel 17.1 i stadgan och med beaktande av EU-domstolens dom av den 14 februari 2021 i mål С-393/19, (3) per argumentum a fortiori tolkas så, att bestämmelsen även är tillämplig i fall där handlingen inte utgör något brott, utan en administrativ överträdelse, varvid skillnaden mellan båda endast utgörs av kriteriet ”i stor omfattning” i överensstämmelse med det i rättspraxis antagna värdet från de smugglade varorna? Ska artikel 1 fjärde strecksatsen i rådets rambeslut 2005/212/RIF av den 24 februari 2005 om förverkande av vinning, hjälpmedel och egendom som härrör från brott och artikel 2.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/42/EU av den 3 april 2014 om frysning och förverkande av hjälpmedel vid och vinning av brott i Europeiska unionen (4) i detta fall tolkas så, att begreppet ”förverkande” särskilt betecknar ett straff eller en åtgärd som endast får åläggas av en domstol och inte beslutas av en förvaltningsmyndighet, och i denna bemärkelse utgör hinder mot en nationell bestämmelse såsom artikel 233.6 jämförd med artikel 231 i tullagen?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (EUT L 269, 2013, s. 1).

(2)  Rådets rambeslut 2005/212/RIF av den 24 februari 2005 om förverkande av vinning, hjälpmedel och egendom som härrör från brott (EUT L 68, 2005, s. 49).

(3)  ECLI:EU:C:2021:8.

(4)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/42/EU av den 3 april 2014 om frysning och förverkande av hjälpmedel vid och vinning av brott i Europeiska unionen (EUT L 127, 2014, s. 39).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Landgericht Erfurt (Tyskland) den 23 november 2022 – HK mot Debeka Lebensversicherungsverein a. G.

(Mål C-718/22)

(2023/C 45/20)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landgericht Erfurt

Parter i det nationella målet

Kärande: HK

Svarande: Debeka Lebensversicherungsverein a. G.

Tolkningsfrågor

1)

Utgör unionsrätten, särskilt artikel 31 i tredje livförsäkringsdirektivet (1) och artikel 15.1 i andra livförsäkringsdirektivet (2), i förekommande fall jämförda med artikel 38 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, hinder för en nationell bestämmelse enligt vilken fullständig konsumentinformation tillhandahålls först tillsammans med försäkringsbrevet, efter det att konsumenten begärt detta, (den så kallade försäkringsbrevmodellen)? Om frågan besvaras jakande: Innebär denna omständighet i sig att konsumenten har ångerrätt, det vill säga en rätt att frånträda försäkringsavtalet? Är det möjligt att mot en sådan ångerrätt invända att konsumenten förverkat sin ångerrätt eller att konsumenten missbrukar sina rättigheter?

2)

Innebär den omständigheten att en försäkringsgivare inte har informerat konsumenten om eller har lämnat felaktig information om hans eller hennes ångerrätt att försäkringsgivaren inte kan åberopa förverkande eller rättsmissbruk för att bestrida de rättigheter som konsumenten får till följd av detta, särskilt ångerrätten?

3)

Innebär den omständigheten att en försäkringsgivare inte har lämnat konsumenten någon konsumentinformation eller endast har lämnat konsumenten ofullständig eller felaktig konsumentinformation, att försäkringsgivaren inte kan åberopa förverkande eller rättsmissbruk för att bestrida de rättigheter som konsumenten får till följd av detta, särskilt ångerrätten?

4)

Utgör unionsrätten, särskilt artikel 15.1 i andra livförsäkringsdirektivet, artikel 31 i tredje livförsäkringsdirektivet och artikel 35.1 i direktiv 2002/83 (3), i förekommande fall jämförda med artikel 38 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, hinder för en nationell bestämmelse eller rättspraxis enligt vilken försäkringstagaren – efter att legitimt ha utövat sin ångerrätt – åläggs åberops- och bevisbördan avseende beräkningen av den nytta som försäkringsgivaren själv har dragit? Om en sådan fördelning av åberops- och bevisbördan är tillåten, krävs det då enligt unionsrätten, i synnerhet enligt effektivitetsprincipen, att försäkringstagaren i gengäld har rätt att begära upplysningar av försäkringsgivaren eller begära att försäkringsgivaren på annat sätt ska underlätta för försäkringstagaren att göra gällande sina krav?

---

(1)  Rådets direktiv 92/96/EEG av den 10 november 1992 om samordning av lagar och andra författningar som avser direkt livförsäkring och om ändring av direktiven 79/267/EEG och 90/619/EEG (tredje livförsäkringsdirektivet) (EGT L 360, 1992, s. 1).

(2)  Rådets direktiv 90/619/EEG av den 8 november 1990 om samordning av lagar och andra författningar om direkt livförsäkring, och med bestämmelser avsedda att göra det lättare att effektivt utnyttja friheten att tillhandahålla tjänster, och om ändring av direktiv 79/267/EEG (EGT L 330, 1990, s. 50).

(3)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/83/EG av den 5 november 2002 om livförsäkring (EGT L 345, 2002, s. 1).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Sofiyski gradski sad (Bulgarien) den 24 november 2022 – Brottmålsförfarande

(Mål C-722/22)

(2023/C 45/21)

Rättegångsspråk: bulgariska

Hänskjutande domstol

Sofiyski gradski sad

Tolkningsfråga

Är det förenligt med artikel 2 jämförd med artikel 1 tredje strecksatsen i rambeslut 2005/212 (1) att en nationell lag tolkas så, att en lastbil (dragfordon och påhängsvagn) som använts av medlemmar i en organiserad kriminell organisation för blotta innehavet och transporten av stora mängder punktskattepliktiga varor (cigaretter) utan skattemärke, inte ska förverkas i egenskap av hjälpmedel?

---

(1)  Rådets rambeslut 2005/212/RIF av den 24 februari 2005 om förverkande av vinning, hjälpmedel och egendom som härrör från brott (EUT L 68, 2005, s. 49).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesarbeitsgericht (Tyskland) den 7 december 2022 – I GmbH mot J R

(Mål C-749/22)

(2023/C 45/22)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesarbeitsgericht

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: I GmbH

Motpart: J R

Tolkningsfråga

Ska artikel 7.1 i direktiv 2003/88/EG (1) och artikel 31.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna tolkas så, att de utgör hinder för nationella bestämmelser eller nationell praxis enligt vilken det förhållandet att årlig betald semester, som arbetstagaren ansökt om och arbetsgivaren beviljat, tidsmässigt sammanfaller med en av behöriga myndigheter beslutad karantän i hemmet grund av misstanke om smitta, inte ger arbetstagaren rätt att få tillgodoräkna sig semesterdagar när denne inte är arbetsoförmögen på grund av sjukdom under karantänen?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden (EGT L 299, 2003, s. 9).

Överklagande ingett den 15 december 2022 av Airoldi Metalli SpA av det beslut som tribunalen (fjärde avdelningen) meddelade den 5 oktober 2022 i mål T-1/22, Airoldi Metalli SpA mot kommissionen

(Mål C-764/22 P)

(2023/C 45/23)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Airoldi Metalli SpA (ombud: M. Campa, avvocato, D. Rovetta, avocat, P. Gjørtler, advokat, V. Villante, avvocato)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	slå fast att förevarande överklagande kan tas upp till prövning,

—	upphäva det beslut som tribunalen meddelade den 5 oktober 2022 i mål T-1/22, Airoldi Metalli Spa mot Europeiska kommissionen, och fastställa att Airoldi Metalli Spa:s talan kan tas upp till prövning,

—	återförvisas målet till tribunalen för prövning i sak av Airoldi Metalli Spa:s talan, och

—	förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna för förevarande överklagande och förfarandet i första instans.

Grunder och huvudargument

Till stöd för överklagandet åberopar klaganden två grunder.

Första grunden för överklagandet: Felaktig rättstillämpning vid tolkningen av den sista delen av artikel 263 fjärde stycket och av kravet på och begreppet regleringsakt som inte medför genomförandeåtgärder – Felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna och missuppfattning av bevisningen.

Andra grunden för överklagandet: Felaktig rättstillämpning vid tolkningen av artikel 263 fjärde stycket FEUF och i synnerhet kravet på ”direkt och personligen berör” – Felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna.

Tribunalens dom av den 30 november 2022 – ADS L. Kowalik, B. Włodarczyk mot EUIPO – ESSAtech (Tillbehör till trådlös fjärrkontroll)

(Mål T-611/21) (1)

(Gemenskapsformgivning - Ogiltighetsförfarande - Registrerad gemenskapsformgivning som återger ett tillbehör till en trådlös fjärrkontroll - Ogiltighetsgrund - Detaljer i en produkts utseende som uteslutande är betingade av en teknisk funktion - Artiklarna 8.1 och 25.1 b i förordning (EG) nr 6/2002 - Omständigheter som har åberopats eller bevisning som ingetts för första gången vid överklagandenämnden - Artikel 63.2 i förordning nr 6/2002 - Motiveringsskyldighet - Artikel 41.1 och 41.2 c i stadgan om de grundläggande rättigheterna)

(2023/C 45/24)

Rättegångsspråk: polska

Rättegångsdeltagare

Klagande: ADS L. Kowalik, B. Włodarczyk s.c. (Sosnowiec, Polen) (ombud: advokaten M. Oleksyn)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: M. Chylińska och J. Ivanauskas)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: ESSAtech (Přistoupim, Tjeckien)

Saken

Klaganden har genom sitt överklagande med stöd av artikel 263 FEUF begärt ogiltigförklaring av det beslut som meddelades av EUIPO:s tredje överklagandenämnd den 5 juli 2021 (ärende R 1070/2020-3).

Domslut

1)	Det beslut som meddelades av EUIPO:s tredje överklagandenämnd den 5 juli 2021 (ärende R 1070/2020-3) överklagas.

2)	EUIPO ska ersätta kostnaderna för förfarandet såväl inför överklagandenämnden vid EUIPO som inför tribunalen.

---

(1)  EUT C 502, 13.12.2021.

Talan väckt den 17 september 2022 – ClientEarth mot kommissionen

(Mål T-579/22)

(2023/C 45/25)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: ClientEarth AISBL (Bryssel, Belgien) (ombud: T. Johnston, barrister)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara kommissionens beslut i en skrivelse av den 6 juli 2022 (nedan kallat det angripna beslutet) genom vilket kommissionen avslog sökandens begäran om intern omprövning av den 3 februari 2022, vilken sökanden ingav med stöd av artikel 10 i Århusförordningen (1), av kommissionens delegerade förordning (EU) 2021/2139 av den 4 juni 2021 (2) i enlighet med förordning (EU) 2020/852 (3) (nedan kallad taxonomiförordningen), och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder.

1.	Första grunden: Kommissionen gjorde sig i det angripna beslutet skyldig till felaktig rättstillämpning vad avser omfattningen av dess behörighet genom att i samband med antagandet av den delegerade förordningen åsidosätta ett antal viktiga delar i taxonomiförordningen.

2.	Andra grunden: Kommissionen gjorde sig i det angripna beslutet skyldig till två fall av uppenbart felaktig bedömning vad avser vetenskapliga belägg för förbränning av skogsbiomassa som energikälla.

3.	Tredje grunden: Kommissionen gjorde sig i det angripna beslutet skyldig till flera fall av uppenbart felaktig bedömning vad avser framställning av OBC:er.

4.	Fjärde grunden: Kommissionen gjorde sig i det angripna beslutet skyldig till uppenbart felaktig bedömning vad avser framställning av bioplast.

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1367/2006 av den 6 september 2006 om tillämpning av bestämmelserna i Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor på gemenskapens institutioner och organ (EUT L 264, 2006, s. 13) (Århusförordningen)

(2)  Kommissionens delegerade förordning (EU) 2021/2139 av den 4 juni 2021 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 genom fastställande av tekniska granskningskriterier för att avgöra under vilka villkor en ekonomisk verksamhet ska anses bidra väsentligt till begränsningen av eller anpassningen till klimatförändringarna och för att avgöra om den ekonomiska verksamheten inte orsakar någon betydande skada för något av de andra miljömålen (EUT L 442, 2021, s. 1).

(3)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 av den 18 juni 2020 om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar och om ändring av förordning (EU) 2019/2088 (EUT L 198, 2020, s. 13).

Talan väckt den 31 oktober 2022 – SBM Développement mot kommissionen

(Mål T-667/22)

(2023/C 45/26)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: SBM Développement SAS (Ecully, Frankrike) (ombud: advokaterna B. Arash och H. Lindström)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	fastställa att talan kan tas upp till prövning och bifalla den,

—

ogiltigförklara kommissionens genomförandebeslut (EU) 2022/1388 av den 23 juni 2022 om olösta invändningar vad gäller bestämmelserna och villkoren i produktgodkännandet av biocidprodukten Pat’Appât Souricide Canadien Foudroyant som hänskjutits av Frankrike och Sverige i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 528/2012 (EUT L 208, 2022, s. 7),

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fem grunder.

1.	Den första grunden avser ett åsidosättande av rättsregler vid tillämpningen av artikel 48, samt ett åsidosättande av artikel 1.1 och 32 i förordning (EU) 528/2012 (nedan kallad förordningen om biocidprodukter). (1)

2.	Den andra grunden avser ett åsidosättande av artiklarna 33, 35 och 36 i förordningen om biocidprodukter.

3.	Den tredje grunden avser ett åsidosättande av rättsregler vid tillämpningen av fördragen – principerna om rättssäkerhet och skydd för berättigade förväntningar.

4.	Den fjärde grunden avser ett åsidosättande av artikel 19 i förordningen om biocidprodukter, jämte en uppenbart oriktig bedömning.

5.	Den femte grunden avser maktmissbruk och ett åsidosättande av rättsregler vid tillämpningen av fördragen – principerna om rättssäkerhet, skydd för berättigade förväntningar och proportionalitet, samt artikel 16 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 528/2012 av den 22 maj 2012 om tillhandahållande på marknaden och användning av biocidprodukter, EUT L 167, 2012, s. 1.

Talan väckt den 28 november 2022 – UniSystems Luxembourg och Unisystems systimata pliroforikis mot Esma

(Mål T-750/22)

(2023/C 45/27)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: UniSystems Luxembourg Sàrl (Bertrange, Luxemburg), Unisystems systimata pliroforikis monoprosopi anonymi emporiki etairia (Kallithea, Grekland) (ombud: advokaten N. Korogiannakis)

Svarande: Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma)

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara Esmas beslut (som delgavs sökandena genom skrivelse av den 17 september 2022) att rangordna sökandenas anbud på andra plats i upphandlingen av ett ramavtal med flera leverantörer avseende rådgivningstjänster inom informations- och kommunikationsteknik (IKT) – PROC/2021/12 ”Tillhandahållande av externa IT-tjänster” och att tilldela det första kontraktet grundat på ramavtalet till det konsortium som rangordnats på första plats,

—

förplikta Esma att betala ersättning till sökandena för den skada de lidit till följd av förlust av kontraktet med ett belopp på 3 500 000 euro jämte ränta för de två första åren av kontraktsutförandetiden och, om kontraktet förlängs, såsom uttryckligen föreskrivs, att betala ytterligare ersättning till sökandena motsvarande kontraktets totala löptid, på grundval av ett årligt belopp på 1 750 000 euro jämte ränta, med avdrag för belopp som eventuellt motsvarar bruttomarginalen för de specifika kontrakt som sökandena skulle utföra i egenskap av leverantör som rangordnats på andra plats i nämnda upphandling,

—	alternativt, om tribunalen skulle finna att sökandena inte har rätt till ersättning för hela den skada de lidit till följd av Esmas rättsstridiga beslut, har sökandena yrkat skadestånd för så kallad möjlighetsförlust med ett belopp på 400 000 euro jämte ränta, och

—	förplikta Esma att ersätta sökandenas rättegångskostnader och andra kostnader med anledning av förfarandet vid tribunalen, även om talan ogillas.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena två grunder.

1.

Första grunden: Åsidosättande av budgetförordningen (1) och förfrågningsunderlaget. Sökandena gör gällande att det pris som den högst rangordnade leverantören i ramavtalsupphandlingen erbjudit är onormalt lågt/specifikt, eftersom yrkeskategorierna har prissatts på en nivå som ligger under den lagstadgade minimilönen i Tyskland och Grekland. Av samma skäl anser sökandena att förfrågningsunderlaget samt principerna om insyn och god förvaltning har åsidosatts.

2.

Andra grunden: Åsidosättande av motiveringsskyldigheten, av rätten till ett effektivt rättsmedel och av väsentliga formföreskrifter. — Första delen av den andra grunden: Åsidosättande av motiveringsskyldigheten, otillräcklig motivering. — Andra delen av den andra grunden: Åsidosättande av principen om rätt till ett effektivt rättsmedel och åsidosättande av väsentliga formföreskrifter.

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 193, 2018, s. 1).

Talan väckt den 7 december 2022 – Sboarina mot parlamentet

(Mål T-761/22)

(2023/C 45/28)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Gabriele Sboarina (Verona, Italien) (ombud: advokaten M. Paniz)

Svarande: Europeiska parlamentet

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara beslutet ”Ändring av ålderspensionsrättigheterna för en före detta italiensk ledamot av Europaparlamentet”, vilket meddelades genom en skrivelse av den 21 september 2022, mottagen den 5 oktober 2022, som översänts av Europaparlamentets generaldirektorat för ekonomi och som avser ”Ny beräkning av pensionsrättigheter till följd av beslut nr 150 av den 3 mars 2022 av deputeradekammarens presidium” och alla andra tidigare och/eller senare rättsakter,

—	fastställa att sökanden har rätt att bibehålla den pension som betalats ut av Europaparlamentet till den del den hade intjänats vid tidpunkten för den första utbetalningen,

—	förplikta Europaparlamentet att till sökanden utge alla belopp som felaktigt innehållits med tillägg av uppräkning av värdet och lagstadgad ränta från och med den dag då återstoden hölls inne, och

—	förplikta Europaparlamentet att verkställa den dom som ska meddelas och att omedelbart komplettera den ursprungliga pensionen.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden sju grunder.

1.

Första grunden: Åsidosättande av Europaparlamentets presidiums befogenhet (artikel 25 i Europaparlamentets arbetsordning). — Sökanden gör gällande att det angripna beslutet är rättsstridigt då det antogs av enhetschefen vid enheten för ledamöternas löner och sociala rättigheter i avsaknad av nödvändig medverkan av Europaparlamentets presidium, som har att fatta ekonomiska, organisatoriska och administrativa beslut som rör Europaparlamentets ledamöter i den mening som avses i artikel 25 i Europaparlamentets arbetsordning

2.

Andra grunden: Åsidosättande av artikel 296.2 FEUF och artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (1). Otillräcklig motivering av den omtvistade rättsakten. — Sökanden gör gällande att det angripna beslutet är rättsstridigt, eftersom den inte är tillräckligt motiverad, i strid med artikel 296.2 FEUF och artikel 41 i stadgan om de grundläggande rättigheterna.

3.

Tredje grunden: Det angripna beslutet antogs utan giltig rättslig grund. Felaktig tillämpning av bilaga III till bestämmelserna (2) om kostnadsersättning och andra ersättningar till ledamöterna och artiklarna 74–75 i beslut om tillämpningsföreskrifter för ledamotsstadgan (3) (tillämpningsföreskrifterna). — Sökanden gör gällande att det angripna beslutet är rättsstridigt i den mån den antogs utan giltig rättslig grund, eftersom artikel 2.1 i bilaga 3 till bestämmelserna om kostnadsersättning upphävdes till följd av att ledamotsstadgan trädde i kraft (artiklarna 74–75 i tillämpningsföreskrifterna).

4.

Fjärde grunden: Felaktig tolkning av artikel 75 i tillämpningsföreskrifterna och bilagorna I, II och III till bestämmelserna för kostnadsersättning. Åsidosättande av artikel 28 i ledamotsstadgan och av sökandens rätt till pension. — Sökanden gör gällande att det angripna beslutet är rättsstridigt, eftersom Europaparlamentet har gjort en felaktig tolkning och tillämpning av artikel 75 i tillämpningsföreskrifterna och artikel 2.1 i bilaga 3 till bestämmelserna om kostnadsersättning. Sökanden anser att dessa bestämmelser ska tolkas så, att hänvisningen till bilagorna I, II och III till bestämmelserna om kostnadsersättning i artikel 75 i tillämpningsföreskrifterna, särskilt artikel 2.1 i bilaga III, med nödvändighet ska förstås så, att den avser den ersättning som var tillämplig medan bilaga III var i kraft. Tvärtom gör parlamentets tolkning och tillämpning av dessa bestämmelser det möjligt att ändra sökandens pension ett obegränsat antal gånger, vilket uppenbart strider mot artikel 28 i ledamotsstadgan, principen om skydd för berättigade förväntningar och rättssäkerhetsprincipen. — Även om Europaparlamentets tolkning, enligt vilken institutionen enligt artikel 2.1 i bilaga 3 till bestämmelserna om kostnadsersättning är skyldig att anpassa den europeiska pensionen till det belopp som fastställts för ledamöterna i det nationella parlamentets lägre kammare, är denna anpassning underkastad begränsningar i unionsrätten och kan under alla omständigheter endast avse pensionsbeloppet och sättet för utbetalning av pensionen, vilket innebär att det inte är möjligt att automatiskt införliva åtgärder som påverkar rätten till pension. I förevarande fall har den rättsakt som var tillämplig på sökanden till följd av Europaparlamentets automatiska införlivande av beslut 150/2022, inte bara ändrat sökandens rätt till pension, vilket påverkade hans grundläggande villkor till följd av en retroaktiv omräkning som omvandlat denna pension, utan den är även oförenlig med unionsrätten.

5.

Femte grunden: Åsidosättande av principen om skydd för berättigade förväntningar, rättssäkerhetsprincipen, skyddet för förvärvade rättigheter och likhetsprincipen. — Sökanden gör gällande att det angripna beslutet är rättsstridigt, eftersom Europaparlamentet, genom att föreskriva ett automatiskt införlivande av beslut 150/2022 och en efterföljande omräkning av sökandens pension genom en ny, retroaktiv metod som direkt och varaktigt påverkar rätten till pension, har åsidosatt rättssäkerhetsprincipen, enligt vilken det inte är möjligt att åsidosätta förvärvade rättigheter i enlighet med andemeningen och syftet med artikel 28 i ledamotsstadgan och artikel 75 i tillämpningsföreskrifterna samt principen om skydd för berättigade förväntningar, som inte gör det möjligt att urholka och/eller omvandla pensioner. Genom att endast påverka före detta italienska parlamentsledamöter, som är de enda mottagarna av en åtgärd som retroaktivt gör en ny beräkning av avgiftsfinansierade pensionsutbetalningar som intjänats när avgiftsmetoden ännu inte hade införts i Italien, strider denna omräkning uppenbart mot principen om likabehandling, vilket skapar olaglig diskriminering jämfört med före detta ledamöter från andra medlemsstater, liksom ledamöter som valts efter 2009 och alla andra medborgare i allmänhet, som inte utsätts för någon sådan behandling.

6.

Sjätte grunden: Åsidosättande av artikel 17 i stadgan. Överträdelse av artikel 1 i protokoll 1 till Europakonventionen. De uppoffringar som gjorts är inte proportionerliga. — Sökanden anser att det angripna beslutet, genom att minska det pensionsbelopp som han ursprungligen hade rätt till i egenskap av ledamot av Europaparlamentet, direkt påverkar hans rätt till egendom. Han anser även att detta ingrepp gjordes i avsaknad av en konkret motivering och att det ledde till en oproportionerlig och orimlig uppoffring.

7.

Sjunde grunden: Åsidosättande av artiklarna 21 och 25 i stadgan, artikel 10 FEUF och artikel 15 i den europeiska pelaren för sociala rättigheter. — Sökanden anser att Europaparlamentet, genom det angripna beslutet, har åsidosatt artiklarna 21 och 25 i stadgan, artikel 10 FEUF och artikel 15 i den europeiska pelaren för sociala rättigheter och direktiv 2000/78/EG (4) genom att införliva en ny pensionsberäkningsåtgärd som, på grund av det sätt på vilket den konstruerats huvudsakligen påverkar äldre.

---

(1)  EUT C 202, 2026, s. 389.

(2)  Det utvidgade presidiets beslut av den 4 november 1981, Presidiets beslut av den 24 och 25 maj 1982, ändrat den 13 september 1995 och den 6 juni 2005.

(3)  Beslut av Europaparlamentets presidium av den 19 maj och den 9 juli 2008 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets ledamotsstadga (EUT C 159, 2009, s. 1).

(4)  Rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling (EGT L 303, 2000, s. 16).

Överklagande ingett den 8 december 2022 – Azalee Cosmetics mot EUIPO – L’Oréal (UK) (LA CRÈME LIBRE)

(Mål T-765/22)

(2023/C 45/29)

Överklagandet är avfattat på: engelska

Parter

Klagande: Azalee Cosmetics (Paris, Frankrike) (ombud: advokaten I. Tribouillet)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: L’Oréal (UK) Ltd (London, Förenade kungariket)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden vid tribunalen

Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket CREME LIBRE – Registreringsansökan nr 18 252 904

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s första överklagandenämnd den 7 oktober 2022 i ärende R 229/2022-1

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO och motparten vid överklagandenämnden att ersätta rättegångskostnaderna samt ersätta klaganden för de kostnader som uppkommit med anledning av invändnings- och överklagandeförfarandet, inklusive kostnaderna för överklagandet.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

Talan väckt den 8 december 2022 – Canel Ferreiro mot rådet

(Mål T-766/22)

(2023/C 45/30)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Maria Canel Ferreiro (Overijse, Belgien) (ombud: advokaten N. Maes)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	bifalla talan,

—	förklara att talan kan tas upp till prövning och att den är välgrundad,

—	ogiltigförklara det beslut som fattades av tillsättningsmyndigheten vid Europeiska unionens råd den 25 november 2021 om att ålägga sökanden disciplinpåföljden varning,

—	ogiltigförklara det beslut som fattades av tillsättningsmyndigheten vid Europeiska unionens råd den 1 september 2022 om att avslå sökandens klagomål nr 2022_009 i enlighet med artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna,

—

ogiltigförklara den administrativa utredningen EN-2101 och utredningsrapporten av den 28 maj 2021 från enheten för administrationens juridiska rådgivare vid generaldirektoratet för organisatorisk utveckling och organisatoriska tjänster – Direktoratet för personalfrågor vid Europeiska unionens råds generalsekretariat, gällande sökanden, och

—	förplikta svaranden att ersätta de kostnader som uppkommit för sökanden inom ramen för detta förfarande.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder.

1.	Första grunden: Den administrativa utredningen är rättsstridig. Enligt sökanden överskred utredarna de faktiska och tidsmässiga ramarna för det uppdrag de fått av tillsättningsmyndigheten.

2.

Andra grunden: Beslutet att avslå klagomålet är rättsstridigt. Sökanden gör i detta avseende gällande att principen om god förvaltning, som fastställs i artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, har åsidosatts och att sökanden inte gavs rätt till en opartisk behandling av sitt ärende.

3.	Tredje grunden: Åsidosättande av rätten till försvar. Sökanden gör gällande att det inte finns något konkret anklagelse rörande den omständighet som hon kritiserats för.

4.	Fjärde grunden: Brist på bevis. Enligt sökanden finns inte tillräckliga bevis för överträdelserna av artiklarna 12 och 21 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen och dessa kan därför inte åberopas mot sökanden för att motivera disciplinpåföljden varning.

Överklagande ingett den 10 december 2022 – Fibrecycle mot EUIPO (BACK-2-NATURE)

(Mål T-772/22)

(2023/C 45/31)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Fibrecycle Pty Ltd (Helensvale, Australien) (ombud: T. Stein, lawyer)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Omtvistat varumärke: Internationell registrering som designerar Europeiska unionen av varumärket BACK-2-NATURE – Registreringsansökan nr 1 485 655

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s andra överklagandenämnd den 5 oktober 2022 i ärende R 1699/2020-2

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 7.1 b i Europarlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

Överklagande ingett den 12 december 2022 – Contorno Textil mot EUIPO – Harmont & Blaine (GILBERT TECKEL)

(Mål T-773/22)

(2023/C 45/32)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Contorno Textil, SL (Almedinilla, Spanien) (ombud: advokaterna E. Sugrañes Coca och C. Sotomayor Garcia)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Harmont & Blaine SpA (Caivano, Italien)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden

Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket GILBERT TECKEL – Registreringsansökan nr 18 148 635

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s fjärde överklagandenämnd den 10 oktober 2022 i ärende R 372/2022-4

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ändra det överklagade beslutet och slå fast att registreringsansökan nr 18 148 635 ska beviljas för samtliga varor i klass 25 då det inte ska anses föreligga någon risk för förväxling mellan de motstående varumärkena om man beaktar skillnaderna mellan kännetecknen,

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna, eller, alternativt

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—	Åsidosättande av likabehandlingsprincipen och rättssäkerhetsprincipen.

Talan väckt den 13 december 2022 – TP mot kommissionen

(Mål T-776/22)

(2023/C 45/33)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: TP (ombud: advokaterna T. Faber, F. Bonke och I. Sauvagnac)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara det beslut som fattats av kommissionens delegerade utanordnare, generaldirektören för GD Reform, om att utesluta sökanden från att delta i tilldelningsförfaranden som regleras av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046, (1) från att väljas ut för att genomföra Europeiska unionens medel och från att delta i tilldelningsförfaranden som regleras av rådets förordning (EU) 2018/1877, (2) som antogs den 1 oktober 2022 och delgavs sökanden den 3 oktober 2022 (nedan kallat ”det angripna beslutet”);

—	alternativt ersätta det angripna beslutet med en måttlig ekonomisk påföljd som står i proportion till sökandens begränsade deltagande i genomförandet av projektet;

—	förplikta Europeiska kommissionen att ersätta sökanden för den skada som sökanden har lidit till följd av det angripna beslutet, och

—	under alla omständigheter förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden följande grunder.

1.

Första grunden: Det angripna beslutet strider mot artikel 136.1 i förordning 2018/1046 genom att inte fastställa de relevanta omständigheter som krävs för att fatta ett beslut om uteslutning av sökanden, inte minst genom att inte fastställa att sökanden – personligen – skulle ha gjort sig skyldig till betydande brister när det gäller att uppfylla de huvudsakliga skyldigheterna vid genomförandet av det kontrakt som ingicks mellan det konsortium som sökanden ingick i och kommissionen, vilket krävs enligt artikel 136.1 i förordning 2018/1046.

2.

Andra grunden: Det omtvistade beslutet strider mot artikel 136.3 i förordning 2018/1046 och den allmänna proportionalitetsprincipen, eftersom: — uteslutningssanktionen mot sökanden inte uppnår syftet med det system för tidig upptäckt och uteslutning som föreskrivs i förordning 2018/1046, och — uteslutningspåföljden mot sökanden inte tar hänsyn till dess underordnade roll i genomförandet av projektet för byggande av avlopps- och vattendistributionsnät i staden Famagusta (Cypern).

3.

Tredje grunden: Det angripna beslutet strider mot den allmänna rättssäkerhetsprincipen genom att retroaktivt fastställa en uteslutningssanktion enligt förordning 2018/1046, som är strängare än den ekonomiska sanktion som den ovannämnda utanordnaren skulle ha fastställt enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU, EURATOM) nr 966/2012. (3)

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 193, 2018, s. 1).

(2)  Rådets förordning (EU) 2018/1877 av den 26 november 2018 med budgetförordning för elfte Europeiska utvecklingsfonden och om upphävande av förordning (EU) 2015/323 (EUT L 307, 2018, s. 1).

(3)  Europaparlamentets och Rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (EUT L 298, 2012, s. 1).

Överklagande ingett den 12 december 2022 – Desimo mot EUIPO – Red Bull (EL TORO ROJO)

(Mål T-778/22)

(2023/C 45/34)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Desimo, Lda (Lissabon, Portugal) (ombud: advokaterna S. Estima Martins, J. Mioludo och D. Simões)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Red Bull GmbH (Fuschl am See, Österrike)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden

Omtvistat varumärke: EU-figurmärke innehållande ordelementet ”EL TORO” – Registreringsansökan nr 18 026 515

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s femte överklagandenämnd den 29 september 2022 i ärende R 326/2022-5

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet och helt avslå invändning nr B003089768,

—	bevilja registrering av varumärket i fråga för alla angivna varor och tjänster, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 8.5 i förordning 2017/1001.

Överklagande ingett den 13 december 2022 – Transport Werk mot EUIPO – Haus & Grund Deutschland (Haus & Grund)

(Mål T-779/22)

(2023/C 45/35)

Överklagandet är avfattat på tyska

Parter

Klagande: Transport Werk GmbH (Offenbach am Main, Tyskland) (ombud: advokaten D. Donath)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Haus & Grund Deutschland Zentralverband der Deutschen Haus-, Wohnungs- und Grundeigentümer e.V. (Berlin, Tyskland)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: EU-ordmärket ”Haus & Grund” – EU-varumärke nr 7 161 052

Förfarande vid EUIPO: Annulleringsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s femte överklagandenämnd den 26 oktober 2022 i ärende R 84/2022-5

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet,

—	förplikta EUIPO att annullera EU-varumärke nr 7 161 052, ”Haus & Grund” för samtliga varor och tjänster i klasserna 9, 16, 35, 36, 38, 42 och 45, det vill säga

Klass 9: Databärare; datorprogramvara för anskaffning, avyttring, förvaltning, uthyrning, uppförande och skötsel av byggnader, anläggningar och inredning.

Klass16: Trycksaker.

Klass 35: Annons- och reklamverksamhet; företagsledningstjänster; företagsadministration; konsulttjänster och rådgivning för företag; kontorstjänster; efterforskning, insamling systematisk sammanfattning av meddelanden, inkluderande rättsliga domar och beslut samt alla typer av föreskrifter.

Klass 36: Fastighetsmäkleri; sakkunniga utlåtanden inom försäkringsverksamhet, finansiell verksamhet, fastighetsverksamhet och monetära tjänster.

Klass 38: Överföring av nyheter, inklusive rättsliga domar och beslut samt alla slags föreskrifter.

Klass 42: Tekniska utlåtanden; teknisk rådgivning; utarbetande av datorprogramvara för anskaffning, avyttring, uthyrning, uppförande, förvaltning och skötsel av byggnader, anläggningar och anordningar; utarbetande av datorprogramvara för optimering av driften, kostnadseffektiviteten, nyttjandet, marknadsföringen och värdebeständigheten hos fastigheter och inrättningar.

Klass 45: Juridiska tjänster.

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 59.1 a jämförd med artikel 7.1 c i Europaparlaments och rådets förordning (EU) nr 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 59.1 a i Europaparlamentets och rådets artikel 7.1 b i förordning (EU) 2017/1001.

Överklagande ingett den 13 december 2022 – TUI Holding mot EUIPO – inCruises International (INCRUISES)

(Mål T-780/22)

(2023/C 45/36)

Överklagandet är avfattat på: engelska

Parter

Klagande: TUI Holding Spain, SLU (Palma de Mallorca, Spanien) (ombud: advokaten H. Fangmann)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: inCruises International LLC (San Juan, Puerto Rico, Förenta staterna)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket INCRUISES – Registreringsansökan nr 18 034 630

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s andra överklagandenämnd den 21 september 2022 i ärende R 1081/2021-2

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 47.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 33.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

Talan väckt den 13 december 2022 – Madre Querida m.fl. mot kommissionen

(Mål T-781/22)

(2023/C 45/37)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Madre Querida, SL (Burela, Spanien), Hermanos Galdo, SL (Burela), Pesqueras Breogan, SL (Burela), Breso Pesca, SL (Burela), Casariego 99, SL (Ribadeo, Spanien), Pesquerías Mapa, SL (Gozon, Spanien), Virgen de Pastoriza, SL (Burela), Pesca Norte Breogan, SL (Burela), Basanta Frá Hnos, CB (Burela), Armapesca Burela, SL (Burela), Deycon Pesca, SL (Viveiro, Spanien), Larrabaste, SLU (Cariño, Spanien), Pesqueras Canoura, SL (Burela), Pesqueras Luarquesa, SL (Navia, Spanien), Pastor Nauta, CB (Cervo, Spanien), Villaselan 99, SL (Tapia de Casariego, Spanien), Organización de Productores Pesqueros del Puerto de Burela (LUGO) (Burela) (ombud: advokaterna Á. Givaja Sanz, A. Lamadrid de Pablo och V. Romero Algarra)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara artikel 2 i och bilaga II till kommissionens genomförandeförordning (EU) 2022/1614 (1) av den 15 september 2022 om fastställande av befintliga djuphavsfiskeområden och av en förteckning över områden där känsliga marina ekosystem förekommer eller sannolikt förekommer,

—

subsidiärt, och dessutom, förklara artikel 9.6 och 9.9 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/2336 (2) av den 14 december 2016 om upprättande av särskilda villkor för fiske efter djuphavsbestånd i Nordostatlanten och bestämmelser för fiske i Nordostatlantens internationella vatten samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 2347/2002 (nedan kallad den grundläggande förordningen) ogiltig med stöd av artikel 277 FEUF, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena två grunder.

1.

Första grunden: Genomförandeförordningens artikel 2 och bilaga II strider mot allmänna unionsrättsliga principer, särskilt principen om icke-diskriminering och proportionalitetsprincipen. De strider mot principen om icke-diskriminering genom att olika redskap behandlas identiskt och genom att vattnen i nordöstra Atlanten behandlas olika. De strider mot proportionalitetsprincipen i den mån gränserna för vad som är lämpligt och nödvändigt för att genomföra målen för den gemensamma fiskepolitiken överskrids.

2.	Andra grunden, subsidiär till den första grunden: Artikel 9.6 och 9.9 i den grundläggande förordningen är rättsstridig eftersom den strider mot allmänna unionsrättsliga principer, i den mån den strider mot artikel 291 FEUF och mot proportionalitetsprincipen.

---

(1)  Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2022/1614 av den 15 september 2022 om fastställande av befintliga djuphavsfiskeområden och av en förteckning över områden där känsliga marina ekosystem förekommer eller sannolikt förekommer (EUT L 242, 2022, s. 1).

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/2336 av den 14 december 2016 om upprättande av särskilda villkor för fiske efter djuphavsbestånd i Nordostatlanten och bestämmelser för fiske i Nordostatlantens internationella vatten samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 2347/2002 (EUT L 354, 2016, s. 1).

Talan väckt den 16 december 2022 – Frankrike mot kommissionen

(Mål T-785/22)

(2023/C 45/38)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Republiken Frankrike (ombud: T. Stéhelin, B. Fodda och E. Leclerc)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara meddelandet om allmänt uttagningsprov EPSO/AST/154/22 – assistenter (AST 3) inom områdena ekonomisk förvaltning, bokföring och likviditetsförvaltning, offentlig upphandling, grafisk design och produktion av visuellt innehåll, sociala och digitala medier och webbansvarig, som publicerades den 22 september 2022 i Europeiska unionens officiella tidning, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder som huvudsakligen är identiska med eller liknar de grunder som åberopas i mål T-555/22, Frankrike/kommissionen.

Talan väckt den 16 december 2022 – PB mot SRB

(Mål T-789/22)

(2023/C 45/39)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: PB (ombud: advokaten N. de Montigny)

Svarande: Gemensamma resolutionsnämnden (SRB)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara beslutet av den 15 februari 2022,

—	vid behov, ogiltigförklara beslutet av den 6 september 2022 att avslå hans klagomål,

—	förplikta svaranden att betala skadestånd till sökanden med 50 000 euro för den skada som orsakats av åsidosättandet av hans rätt att höras och hans rätt till försvar,

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan mot Gemensamma resolutionsnämndens (SRB) beslut att avslå hans begäran om bistånd åberopar sökanden tre grunder.

1.

Första grunden: Åsidosättande av sökandens rätt till försvar och brister i förfarandet. Inom ramen för den första delgrunden gör sökanden gällande att öppenhetsprincipen har åsidosatts och att det inte är möjligt att lita på att myndigheten med behörighet att sluta anställningsavtal (nedan kallad anställningsenheten) är oberoende och invänder mot beslutet att inte ge tillgång till nödvändiga upplysningar och omständigheter i akten. Inom ramen för den andra delgrunden gör sökanden gällande att principen om konfidentiell behandling har åsidosatts i samband med handläggningen av hans begäran om bistånd, att förfarandegarantierna inte har iakttagits, att förfarandet inte genomförts på ett rättvist och objektivt sätt, och slutligen att artikel 4.2 och 4.3 i de allmänna genomförandebestämmelserna om förebyggande av trakasserier har åsidosatts. Inom ramen för den tredje delgrunden gör sökanden gällande att det brustit i objektiv och subjektiv opartiskhet och att det förekommit intressekonflikter som negativt påverkat prövningen av hans begäran om bistånd. Inom ramen för den fjärde delgrunden gör sökanden gällande att anställningsenheten åsidosatt rätten att höras på ett ändamålsenligt sätt.

2.	Andra grunden: Åsidosättande av artikel 24 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen (nedan kallade tjänsteföreskrifterna), åsidosättande av biståndsskyldigheten och omsorgsplikten samt brister i administrationen.

3.	Tredje grunden: Uppenbart oriktiga bedömningar och åsidosättande av artikel 12a i tjänsteföreskrifterna.

Överklagande ingett den 21 december 2022 – Quatrotec Electrónica mot EUIPO – Woxter Technology (WOXTER)

(Mål T-792/22)

(2023/C 45/40)

Överklagandet är avfattat på: spanska

Parter

Klagande: Quatrotec Electrónica, SL (Madrid, Spanien) (ombud: advokaterna I. Valdelomar Serrano, J. Rodríguez-Fuensalida y Carnicero, P. Ramells Higueras, A. Figuerola Moure och P. Muñoz Moreno)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Woxter Technology Co. Ltd (Causeway Bay, Hong Kong, Kina)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: Figurmärket WOXTER – EU-varumärke nr 3 217 031

Förfarande vid EUIPO: Ogiltighetsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s fjärde överklagandenämnd den 28 september 2022 i ärende R 0323/2022-4

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	fastställa att artikel 58.1 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 har tillämpats felaktigt i det överklagade beslutet,

—	ogiltigförklara EU-varumärket nr 3 217 031 WOXTER (figurmärke) för samtliga varor och tjänster i klasserna 9, 37 och 39 samt

—	förplikta motparten att ersätta rättegångskostnaderna, inklusive de kostnader för företrädarna som uppkommit till följd av detta förfarande.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 58.1 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

Talan väckt den 21 december 2022 – TU mot parlamentet

(Mål T-793/22)

(2023/C 45/41)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: TU (ombud: advokaten N. de Montigny)

Svarande: Europaparlamentet

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara [konfidentiellt] beslut (1) att inte förnya sökandens anställningsavtal som ackrediterad parlamentsassistent,

—	ogiltigförklara det tysta avslaget den [konfidentiellt] och i andra hand, i vart fall den [konfidentiellt], på sökandens formella begäran den [konfidentiellt] om beviljande av ställning som uppgiftslämnare och skydd enligt artiklarna 22a, b och c i tjänsteföreskrifterna,

—	ogiltigförklara, i den mån det är nödvändigt, beslutet att avslå sökandens klagomål, vilket delgavs vederbörande den [konfidentiellt],

—	fastställa att parlamentet har gjort sig skyldigt till en överträdelse av de bestämmelser som är tillämpliga på och det skydd som ställningen som uppgiftslämnare ger,

—	förplikta svaranden att till sökanden utge ett belopp på 200 000 euro som ersättning för den skada som sökanden lidit till följd av att artiklarna 22a-c i tjänsteföreskrifterna och tillämpliga interna bestämmelser inte har iakttagits,

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna,

—	i andra hand, och om sökanden skulle förlora talan, förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden sex grunder.

1.	Första grunden: Åsidosättande av artikel 22c i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen (nedan kallade tjänsteföreskrifterna) under det administrativa förfarandet.

2.	Andra grunden: Åsidosättande av de skyddsregler som är knutna till sökandens ställning som uppgiftslämnare, av artikel 22c i tjänsteföreskrifterna, av artikel 3 i de interna genomförandebestämmelserna till denna artikel och av skyldigheten att ge råd och bistånd till visselblåsare.

3.	Tredje grunden: Åsidosättande av artikel 4 i de interna bestämmelserna om genomförande av artikel 22c och, i andra hand, att parlamentets tolkning av dessa bestämmelser är rättsstridig eller att dessa bestämmelser är inadekvata och otillräckliga.

4.	Fjärde grunden: Åsidosättande av sekretessen och skyddet av uppgiftslämnarens identitet.

5.

Femte grunden: Åsidosättande av principen om likabehandling och icke-diskriminering, otillåten positiv särbehandling av ackrediterade parlamentsassistenter och otillåten negativ diskriminering i förhållande till andra uppgiftslämnare, åsidosättande av skyddet för visselblåsare, åsidosättande av artikel 24 i tjänsteföreskrifterna och av bistånds- och omsorgsplikten samt åsidosättande av rätten till ett förfarande som åtminstone framstår som objektivt.

6.	Sjätte grunden: Administrationen har gjort sig skyldig till förfarandefel i syfte att kringgå sin skyldighet att säkerställa att sökanden inte åsamkas någon faktisk skada till följd av att denna har lämnat ut uppgifterna i enlighet med artikel 22b i tjänsteföreskrifterna.

---

(1)  Konfidentiella uppgifter har dolts.

Tribunalens beslut av den 30 november 2022 – C & J Clark International mot kommissionen

(Mål T-790/16 och T-861/16) (1)

(2023/C 45/42)

Rättegångsspråk: engelska

Ordföranden på sjätte avdelningen har förordnat om avskrivning av målet.

---

(1)  EUT C 14, 16.01.2017.

Tribunalens beslut av den 28 november 2022 – Deichmann mot kommissionen

(Mål T-154/17) (1)

(2023/C 45/43)

Rättegångsspråk: nederländska

Ordföranden på sjätte avdelningen har förordnat om avskrivning av målet.

---

(1)  EUT C 129, 24.04.2017.

Tribunalens beslut av den 28 november 2022 – Van Haren Schoenen mot kommissionen

(Mål T-155/17) (1)

(2023/C 45/44)

Rättegångsspråk: nederländska

Ordföranden på sjätte avdelningen har förordnat om avskrivning av målet.

---

(1)  EUT C 129, 24.4.2017.

Tribunalens beslut av den 28 november 2022 – FLA Europe mot kommissionen

(Mål T-347/17) (1)

(2023/C 45/45)

Rättegångsspråk: nederländska

Ordföranden på sjätte avdelningen har förordnat om avskrivning av målet.

---

(1)  EUT C 249, 31.7.2017.

Tribunalens beslut av den 30 november 2022 – NIke European Operations Netherlands m. fl. mot kommissionen

(Mål T-351/17) (1)

(2023/C 45/46)

Rättegångsspråk: engelska

Ordföranden på sjätte avdelningen har förordnat om avskrivning av målet.

---

(1)  EUT C 249, 31.07.2017.

Tribunalens beslut av den 30 november 2022 – Jana shoes e.a. mot kommissionen

(Mål T-360/17) (1)

(2023/C 45/47)

Rättegångsspråk: engelska

Ordföranden på sjätte avdelningen har förordnat om avskrivning av målet.

---

(1)  EUT C 249, 31.07.2017.

Tribunalens beslut av den 30 november 2022 – adidas International Trading e.a. mot kommissionen

(Mål T-24/18) (1)

(2023/C 45/48)

Rättegångsspråk: engelska

Ordföranden på sjätte avdelningen har förordnat om avskrivning av målet.

---

(1)  EUT C 94, 12.03.2018.

Tribunalens beslut av den 30 november 2022 – Wendel m.fl. mot kommissionen

(Mål T-124/18) (1)

(2023/C 45/49)

Rättegångsspråk: engelska

Ordföranden på sjätte avdelningen har förordnat om avskrivning av målet.

---

(1)  EUT C 152, 30.04.2018.

Tribunalens beslut av den 28 november 2022 – Van Haren Schoenen mot kommissionen

(Mål T-126/18) (1)

(2023/C 45/50)

Rättegångsspråk: nederländska

Ordföranden på sjätte avdelningen har förordnat om avskrivning av målet.

---

(1)  EUT C 142, 23.4.2018.

Tribunalens beslut av den 28 november 2022 – Cortina et FLA Europe mot kommissionen

(Mål T-127/18) (1)

(2023/C 45/51)

Rättegångsspråk: nederländska

Ordföranden på sjätte avdelningen har förordnat om avskrivning av målet.

---

(1)  EUT C 142, 23.04.2018.

Tribunalens beslut av den 30 november 2022 – adidas International Trading e.a. mot kommissionen

(Mål T-130/18) (1)

(2023/C 45/52)

Rättegångsspråk: engelska

Ordföranden på sjätte avdelningen har förordnat om avskrivning av målet.

---

(1)  EUT C 152, 30.04.2018.

Tribunalens beslut av den 30 november 2022 – Deichmann mot kommissionen

(Mål T-131/18) (1)

(2023/C 45/53)

Rättegångsspråk: engelska

Ordföranden på sjätte avdelningen har förordnat om avskrivning av målet.

---

(1)  EUT C 152, 30.04.2018.

Tribunalens beslut av den 30 november 2022 – Deichmann Shoes UK mot kommissionen

(Mål T-141/18) (1)

(2023/C 45/54)

Rättegångsspråk: engelska

Ordföranden på sjätte avdelningen har förordnat om avskrivning av målet.

---

(1)  EUT C 152, 30.4.2018.

Tribunalens beslut av den 30 november 2022 – Buffalo – Boots mot kommissionen

(Mål T-142/18) (1)

(2023/C 45/55)

Rättegångsspråk: engelska

Ordföranden på sjätte avdelningen har förordnat om avskrivning av målet.

---

(1)  EUT C 152, 30.04.2018.

Tribunalens beslut av den 28 november 2022 – Caprice Schuhproduktion mot kommissionen

(Mål T-157/18) (1)

(2023/C 45/56)

Rättegångsspråk: nederländska

Ordföranden på sjätte avdelningen har förordnat om avskrivning av målet.

---

(1)  EUT C 142, 23.04.2018.

Tribunalens beslut av den 5 december 2022 – Eland Oil & Gas mot kommissionen

(Mål T-471/19) (1)

(2023/C 45/57)

Rättegångsspråk: engelska

Ordföranden på andra avdelningen har förordnat om avskrivning av målet.

---

(1)  EUT C 312, 16.09.2019.

Tribunalens beslut av den 5 december 2022 – W.S. Atkins International mot kommissionen

(Mål T-758/19) (1)

(2023/C 45/58)

Rättegångsspråk: engelska

Ordföranden på andra avdelningen har förordnat om avskrivning av målet.

---

(1)  EUT C 27, 27.01.2020.

Tribunalens beslut av den 5 december 2022 – Experian Finance 2012 mot kommissionen

(Mål T-771/19) (1)

(2023/C 45/59)

Rättegångsspråk: engelska

Ordföranden på andra avdelningen har förordnat om avskrivning av målet.

---

(1)  EUT C 45, 10.02.2020.

Tribunalens beslut av den 15 december 2022 – Rigid Plastic Containers Finance och RPC Pisces Holdings mot kommissionen

(Mål T-781/19) (1)

(2023/C 45/60)

Rättegångsspråk: engelska

Ordföranden på andra avdelningen har förordnat om avskrivning av målet.

---

(1)  EUT C 45, 10.02.2020.

Tribunalens beslut av den 5 december 2022 – St Schrader Holding Company UK mot kommissionen

(Mål T-782/19) (1)

(2023/C 45/61)

Rättegångsspråk: engelska

Ordföranden på andra avdelningen har förordnat om avskrivning av målet.

---

(1)  EUT C 45, 10.02.2020.

Tribunalens beslut av den 14 december 2022 – KPMG Advisory mot kommissionen

(Mål T-614/21) (1)

(2023/C 45/62)

Rättegångsspråk: italienska

Ordföranden på första avdelningen har förordnat om avskrivning av målet.

---

(1)  EUT C 481, 29.11.2021.

Tribunalens beslut av den 12 december 2022 – NT mot EMA

(Mål T-806/21) (1)

(2023/C 45/63)

Rättegångsspråk: franska

Ordföranden på nionde avdelningen har förordnat om avskrivning av målet.

---

(1)  EUT C 73, 14.02.2022.