30.12.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 498/1

Resolution från Europeiska regionkommittén om tillståndet i Europeiska unionens regioner och kommuner

(2022/C 498/01)

EUROPEISKA REGIONKOMMITTÉN (ReK) HAR ANTAGIT DENNA RESOLUTION

MED BEAKTANDE AV

—

sin årliga EU-rapport om tillståndet i regionerna och kommunerna, som bygger på en inkluderande, objektiv och evidensbaserad metod, som omfattar den regionala och lokala barometern med de lokala och regionala företrädarnas åsikter, som involverar flera partner och institutioner (1) och som förser de politiska beslutsfattarna på europeisk, nationell, regional och lokal nivå med belägg och viktiga rekommendationer om de mest akuta utmaningarna inför det kommande året,

—	resultatet av konferensen om Europas framtid och de många förslag som är direkt relevanta för de lokala och regionala myndigheterna, vilka har en nyckelroll när det gäller att tillhandahålla lösningar på medborgarnas problem,

—	talet om tillståndet i unionen 2022, som Europeiska kommissionens ordförande höll den 14 september 2022, samt avsiktsförklaringen till Europaparlamentets talman och rådets ordförande,

OCH AV FÖLJANDE SKÄL:

—

Rysslands olagliga och orättfärdiga krig mot Ukraina har orsakat och fortsätter att orsaka död och förstörelse och har tvingat miljontals människor att lämna sina hem antingen för en annan ort i Ukraina eller för EU, särskilt dess östra medlemsstater, och de lokala och regionala myndigheterna är den första nivån för att ge stöd.

—

Utöver effekterna av klimatförändringarna, konsekvenserna av covid-19-pandemin och handelsstörningarna har även effekterna av kriget i Ukraina gjort att många hushåll, små och medelstora företag och lokala och regionala myndigheter i hela EU hamnat under stark press till följd av det avsevärda ökade trycket från energi- och livsmedelspriserna och den ständigt ökande inflationen.

Europeiska regionkommittén betonar att dess årliga EU-rapport om tillståndet i regionerna och kommunerna visar på en oroväckande växande territoriell klyfta i EU till följd av konsekvenserna av covid-19-pandemin, kriget i Ukraina och de allt snabbare klimatförändringarna.

Det är beklagligt att kommissionens ordförande i sitt tal om tillståndet i unionen varken erkände de lokala och regionala myndigheternas aktiva och centrala roll när det gäller att ta itu med dessa utmaningar eller behovet av mer flernivåstyre i utformningen av EU:s politik samt av att göra sammanhållning till EU:s övergripande mål, såsom föreskrevs redan i Maastrichtfördraget, genom vilket subsidiaritetsprincipen infördes och ReK inrättades.

Inflationen påverkar områdena på olika sätt och riskerar att ytterligare förvärra befintliga territoriella, sociala och ekonomiska ojämlikheter. Högre energi- och transportkostnader drabbar utsatta samhällsgrupper hårdare. Människor i låginkomstregioner drabbas oproportionerligt hårt av prisökningar på basvaror och råvaror, med risk för fattigdom.

Kommittén betonar betydelsen av gränsöverskridande samarbete för att ytterligare stärka EU både samhälleligt, ekonomiskt och administrativt. En tredjedel av EU:s befolkning lever i gränsregioner, och större städer eller ekonomiska centrum ligger ofta på andra sidan gränsen. Denna outnyttjade potential vad gäller hälso- och sjukvård, krishantering, energiförsörjning, mobilitet, utbildning och arbete måste utnyttjas bättre och ges särskilt stöd.

ReK uppmanar EU att stödja kommunerna och regionerna i EU och i Ukraina så att de kan möta de utmaningar som kriget ger upphov till. Att Ukraina återuppbyggs är en nödvändighet, en moralisk plikt och en investering för EU. Processen måste följa OECD:s princip om bättre återuppbyggnad och säkerställa hållbara, gröna och digitala strategier för integrerad territoriell utveckling. Både återuppbyggnaden av Ukraina och de efterverkningar kriget och pandemin fått i EU kommer att kräva en tydlig omprioritering i den nuvarande fleråriga budgetramen. Vi ser redan i dag en ansträngd ekonomisk situation för kommuner, regioner och medlemsstater i unionen. Återuppbyggnaden av Ukraina måste också gå hand i hand med främjandet av lokal demokrati på grundval av starka partnerskap med de lokala och regionala myndigheterna i EU. En decentraliserad återuppbyggnadsprocess skulle också ge de ukrainska medborgarna utsikter att stanna kvar i sitt land och därigenom dämpa ytterligare migrationsströmmar. Samtidigt avvisar ReK hinder för ukrainska medborgares invandring och efterlyser en översyn av rådets direktiv 2001/55/EG (2) om tillfälligt skydd så snart som möjligt för att ge flyktingar en uppehållsgaranti på mer än tre år.

Stödet till ukrainska flyktingar bör vara ett incitament för att uppnå en reform av EU:s migrations- och asylsystem som bygger på solidaritet, incitament för en rättvis fördelning av bördan och respekt för de grundläggande rättigheterna samt skydd av de yttre gränserna. Detta är än mer angeläget med tanke på att de kraftigt stigande livsmedelspriserna i världen kan leda till en tillströmning av migranter till EU:s kommuner och regioner.

De lokala och regionala myndigheterna drabbas också av kraftigt stigande energiräkningar för offentliga tjänster och inflationens effekter på offentlig upphandling och löner. De lokala och regionala myndigheterna måste betraktas som aktiva partner i energibesparingskampanjer, i nya projekt för produktion av förnybar energi samt i beredskapsplaner för energistörningar så att lokala förhållanden och gränsöverskridande lösningar beaktas. Vi pekar också på potentialen hos lokal produktion av förnybar energi för att diversifiera EU:s energimix och minska vårt beroende av tredjeländer, och anser att EU:s finansieringsordningar, regler för offentlig upphandling och regler för statligt stöd bör anpassas så att även lokala investeringsplaner kan fortsätta att genomföras i en tid av hög inflation.

EU-institutionerna och medlemsstaterna uppmanas att vidta extraordinära åtgärder för att stödja de lokala och regionala myndigheterna i deras insatser för att mildra effekterna av energikrisen på hushåll, utsatta grupper och lokala små och medelstora företag samt se till att de offentliga tjänsterna fortsätter att fungera, bland annat genom att ge dem en del av skatteintäkterna från energiföretagens exceptionella vinster.

ReK uppmanar kommissionen att utan dröjsmål föreslå ett EU-omfattande pristak för all import av gas till Europeiska unionen och att stödja en frikoppling mellan gas- och energipriserna, vilket skulle bidra till att dämpa inflationstrycket.

10.

EU uppmanas att med respekt för subsidiaritetsprincipen utveckla en hälsopolitik för EU som stärker EU:s krisberedskap och förmåga att hantera hälsohot och stöder kommunernas och regionernas arbete med att förbättra folkhälsan, förebygga sjukdomar och undanröja hälsorisker.

11.

ReK inser att kommunerna och regionerna måste ges möjlighet att dra största möjliga nytta av Next Generation EU och fokusera på långsiktiga investeringar. I detta syfte måste reglerna för ekonomisk styrning omprövas och tidsramen för återhämtningsåtgärderna förlängas till dess att EU:s regioner återgår till den makroekonomiska situation som rådde före covid-19.

12.

Med tanke på att covid-19-pandemin och Rysslands invasion av Ukraina hindrar våra regioner och kommuner från en kraftfull återhämtning uppmanar vi i detta sammanhang eftertryckligen kommissionen, rådet och Europaparlamentet att ändra de finansiella bestämmelserna för att förlänga tidsfristerna för certifiering när det gäller React-EU-projekt, i linje med tidsplanen för faciliteten för återhämtning och resiliens, i syfte att säkerställa en djupgående återhämtning i våra territorier genom att optimera användningen av EU-medel.

13.

Mot denna bakgrund välkomnar vi kommissionsordförandens tillkännagivande av en ändamålsenlig halvtidsöversyn av den fleråriga budgetramen. Denna halvtidsöversyn bör konsolidera sammanhållningspolitiken trots dess nuvarande genomförandegrad och det låga finansiella genomförandet, som främst beror på covid-19-pandemin och konkurrensen med faciliteten för återhämtning och resiliens. Halvtidsöversynen bör också vara ett tillfälle att inrätta en ny europeisk fond för att, i enlighet med metoden med delad förvaltning, hantera oväntade kriser, först av allt kriget i Ukraina. Kontinuerliga finansiella överföringar från sammanhållningspolitiken till krisinsatser hämmar nämligen sammanhållningspolitikens förmåga att fullgöra sin roll enligt EU-fördragen.

14.

Man bör omedelbart inleda diskussionerna om sammanhållningspolitikens framtid, med en inkluderande strategi där alla berörda parter och medborgare är delaktiga. Sammanhållningsalliansen kommer att fungera som en gemensam plattform för diskussion och utbyte med EU-institutionerna i en konstruktiv dialog med kommunerna och regionerna. Principen om att ”inte orsaka skada för sammanhållningen” bör tillämpas i all relevant EU-politik, bland annat genom att man gör systematiska territoriella konsekvensbedömningar och tar itu med utvecklingsklyftorna i områden med särskilda demografiska och geografiska utmaningar. Kommissionen uppmanas att samarbeta nära med ReK för att definiera denna princip.

15.

ReK håller med Europaparlamentet om att en pakt mellan öar och en EU-agenda för öar bör införas, med deltagande av de viktigaste intressenterna, dvs. de nationella, regionala och lokala myndigheterna, de ekonomiska och sociala aktörerna, det civila samhället, den akademiska världen och de icke-statliga organisationerna, i linje med stadspakten och den framtida landsbygdspakten. Vi påminner kommissionen om behovet av att genomföra en studie av den varierande situationen för öregionerna i Europeiska unionen.

16.

ReK betonar att 43 % av EU-medborgarna sätter de lokala och regionala myndigheterna i centrum för klimatåtgärderna (en ökning med 10 % från 2019 till 2021, mellan nedstängningen till följd av och återhämtningen efter covid-19) och att 160 kommuner i 21 medlemsstater har lämnat in handlingsplaner för anpassning inom ramen för borgmästaravtalet för klimat och energi. Övriga kommuner och regioner uppmanas att följa dessa exempel på bästa praxis.

17.

Anpassning och insatser mot klimatkrisen, liksom bevarande och återställande av miljön, är centrala inslag i uppbyggnaden av mer resilienta och hållbara samhällen och ekonomier, och insatserna måste utformas lokalt i enlighet med områdenas särskilda behov och särdrag. ReK upprepar därför sin efterlysning av enklare tillgång till EU-medel för lokala och regionala myndigheter som genomför politik inom ramen för den gröna given.

18.

De gemensamma insatserna för att bekämpa klimatförändringarna bör förstärkas på EU-nivå och nationell nivå, eftersom naturkatastrofer påverkar nästan 50 miljoner människor i EU och i genomsnitt har lett till en ekonomisk förlust på 12 miljarder euro per år under de senaste fyrtio åren. Samtidigt blir det allt viktigare att förena klimat-, miljö- och socialpolitiken för att se till att ingen människa och ingen plats hamnar på efterkälken när den nödvändiga gröna omställningen påskyndas. I detta sammanhang är det viktigt att skydda, se över och anpassa regional och lokal infrastruktur så att man bättre kan klara av allt allvarligare klimatfenomen som drabbar medborgare, regionala ekonomier, viktig infrastruktur och leveranskedjor.

19.

Det är välkommet att kommissionens ordförande i sitt tal om tillståndet i unionen meddelade att EU:s brandbekämpningskapacitet ska fördubblas.

20.

Kommittén noterar städernas starka intresse för att delta i EU-uppdraget för klimatneutrala och smarta städer, och efterlyser en mer inkluderande syn på den digitala omställningen och mobilitetsomställningen, bland annat genom att man intensifierar åtgärderna för att främja minskade koldioxidutsläpp och trafikomställning i stadsområden, samt konnektivitet mellan stad och landsbygd, för att förhindra att de befintliga regionala ojämlikheterna förvärras ytterligare.

21.

De lokala och regionala myndigheterna bör göras fullt delaktiga i EU:s delegation till den 27:e partskonferensen för FN:s ramkonvention om klimatförändringar (COP27) och den 15:e partskonferensen för FN:s konvention om biologisk mångfald (COP15) via ReK:s ledamöter. COP27 kommer att utgöra ett tillfälle att formellt erkänna de lokala och regionala myndigheternas roll när det gäller att höja ambitionsnivån och påskynda åtgärderna för begränsning av och anpassning till klimatförändringarna samt klimatfinansiering, och vi upprepar vår uppmaning om att inkludera lokala och regionala bidrag som ett komplement till nationellt fastställda bidrag.

22.

Kommittén efterlyser en grundlig översyn av förordningen om styrningen av energiunionen för att lägga grunden för ett systematiskt deltagande av kommunerna och regionerna i planeringen och genomförandet av de nationella energi- och klimatplanerna. Denna översyn bör också vara ett tillfälle att inrätta en heltäckande EU-ram för att bekämpa energi- och mobilitetsfattigdom.

23.

ReK framhåller betydelsen av de nationella planerna för återhämtning och resiliens inom ramen för faciliteten för återhämtning och resiliens när det gäller att stödja den gröna och den digitala omställningen och uppnå målen för hållbar utveckling. Eftersom städerna står för nästan 75 % av den globala energiförbrukningen, 70 % av de globala koldioxidutsläppen, 70 % av åtgärderna för att begränsa klimatförändringarna och 90 % av åtgärderna för klimatanpassning, och eftersom antalet lokala och regionala myndigheter som åtagit sig att agera ökar snabbt, måste de bli fullvärdiga partner i utarbetandet och genomförandet av initiativ inom ramen för den gröna given, särskilt på politikområden såsom bostäder, renovering av byggnader, förnybar energi, hållbar mobilitet och stadsförgröning, samt i initiativ såsom det nya europeiska Bauhaus.

24.

I detta sammanhang upprepar kommittén sin efterlysning av en europeisk bostadsstrategi som ska främja ekonomiskt överkomliga, hållbara och subventionerade bostäder samt nödbostäder. Strategin ska stå i samklang med subsidiaritetsprincipen och bör i synnerhet i den europeiska planeringsterminen och de nationella reformprogrammen införa ett kvantitativt mål för nationella offentliga investeringar i ekonomiskt överkomliga, hållbara och subventionerade bostäder samt nödbostäder i alla EU:s medlemsstater, och underlätta tillgången till privata investeringar genom att inkludera ekonomiskt överkomliga och subventionerade bostäder samt nödbostäder i EU:s framtida sociala taxonomi.

25.

Vi framhåller på nytt att de lokala och regionala myndigheterna måste göras delaktiga i utvärderingen och genomförandet av faciliteten för återhämtning och resiliens och de nationella planerna för återhämtning och resiliens för att även se till att återhämtningsmedlen används på ett sätt som är förenligt med de europeiska struktur- och investeringsfonderna. Trots instrumentets rättsliga grund i sammanhållningspolitiken har denna delaktighet visat sig vara alldeles för begränsad i många medlemsstater, vilket har skapat fallgropar för ett effektivt genomförande och en risk för att de nationellt fastställda planerna saknar synergier med regionala och lokala prioriteringar och utvecklingsstrategier.

26.

Kommittén framhåller den ihållande och betydande innovationsklyftan. Av de 20 regionerna med de största utgifterna för forskning och utveckling är 19 mer utvecklade, medan två tredjedelar av de 50 regionerna med de lägsta utgifterna är mindre utvecklade. ReK understryker den stora potentialen hos pilotåtgärden för partnerskap för regional innovation när det gäller att stödja utvecklingen av platsbaserade lösningar och skapandet av nedifrån och upp-riktade ”territoriella uppdrag” inom ramen för EU:s nya innovationsagenda, och upprepar samtidigt hur viktiga det europeiska forskningsområdets nav är.

27.

Vi betonar den digitala omvandlingens roll som ett övergripande inslag för att överbrygga klyftan i Europa samt behovet av digital sammanhållning. Med den nya ”uppdragsstrategin” för utformning av politiken måste sammanhållningspolitiken fortsätta att stödja långsiktiga mål (EU-mål) i framtiden. För en hållbar återhämtning och resilienta samhällen är det nödvändigt att överbrygga de digitala klyftorna med hjälp av heltäckande och inkluderande strategier som omfattar alla förvaltningsnivåer.

28.

År 2021 uppgick den genomsnittliga arbetslösheten bland ungdomar i åldern 15–29 år i EU till 13 %, vilket innebär en minskning med 0,9 procentenheter jämfört med 2020. De regionala skillnaderna är betydande, med högre ungdomsarbetslöshet i spanska, grekiska och italienska regioner. Mot denna bakgrund uppmanar ReK kommissionen att lägga fram förslag för att ta itu med långtidsarbetslösheten och ungdomsarbetslösheten, som båda förvärrats till följd av krisen. Kommittén betonar likaledes det brådskande behovet av att ta itu med klyftorna mellan könen när det gäller sysselsättning. Vi varnar vidare för den ökande risken för fattigdom, inbegripet barnfattigdom.

29.

Kommittén välkomnar uppmaningen från kommissionens ordförande om ökad solidaritet mellan generationerna, och betonar ReK:s ledande roll när det gäller att samarbeta med ungdomar och ungdomsorganisationer för att forma Europas framtid, särskilt genom att utarbeta en EU-stadga om ungdomar och demokrati.

30.

Under perioden 2011–2020 ökade andelen kvinnor som valdes till alla politiska nivåer, från lokal till nationell nivå. Det är dock beklagligt att de fortfarande bara utgör en tredjedel av det totala antalet folkvalda på alla nivåer. År 2021 uppnådde bara 16 av 285 regionala församlingar i EU en jämn könsfördelning bland de valda kandidaterna. Kommittén är medveten om att även dess egen sammansättning är långt ifrån könsbalanserad, och förväntar sig att medlemsstaterna tar itu med denna fråga. ReK kommer därför att reflektera över hur man kan öka kvinnors deltagande i dess arbete samt antalet kvinnor i dess ledande befattningar och bland ledamöterna, och uppmanar medlemsstaterna att organisera initiativ som syftar till att ge kvinnor egenmakt i den lokala och regionala politiken för att övervinna diskrimineringen i den politiska världen och bekämpa de hinder som kvinnor möter på sin väg, inbegripet stereotypa föreställningar.

31.

Medlemsstaterna bör med de lokala och regionala myndigheternas fulla deltagande införa alla åtgärder som krävs för att snabbt uppnå målet i EU:s direktiv om bekämpning av våld mot kvinnor och våld i nära relationer. Kommittén framhåller av samma skäl att det är viktigt att samtliga medlemsstater i EU ratificerar Istanbulkonventionen, Europarådets konvention som syftar till att skapa en heltäckande ram på paneuropeisk nivå för att skydda kvinnor mot alla former av våld samt förebygga, lagföra och få ett slut på våld mot kvinnor och våld i hemmet.

32.

ReK anser att kommunernas och regionernas roll som arbetsgivare samt utförare och beställare av välfärdstjänster är avgörande för den sociala sammanhållningen, jämställdheten och sysselsättningen i Europa. Ett starkt deltagande av arbetsmarknadens parter, kommunerna och regionerna i såväl framtagandet som genomförandet av EU-initiativ på det sociala området är nödvändigt för att åtgärderna ska få lämplig och reell effekt i genomförandet av handlingsplanen för den europeiska pelaren för sociala rättigheter. Den europeiska planeringsterminen spelar här en avgörande roll, och den lokala och regionala nivån måste äga besluten och ha ansvaret för hur de gemensamma målen ska nås. En territoriell dimension och målen för hållbar utveckling bör även inkluderas i en reform av planeringsterminen.

33.

ReK stöder efterlysningen från Europaparlamentet och kommissionens ordförande i talet om tillståndet i unionen av ett konvent för att se över fördragen. Kommittén bör vara fullt delaktig i konventet för att företräda de lokalt och regionalt folkvalda i EU, och är fast besluten att främja begreppet aktiv subsidiaritet och att samarbeta mer med regionala parlament och sammanslutningar av lokala och regionala myndigheter. Flernivåstyre är oundgängligt för att EU:s beslutsprocess ska vara inkluderande och effektiv, och särskild uppmärksamhet bör ägnas åt regioner med lagstiftningsbefogenheter och deras legitima befogenheter. I detta sammanhang välkomnas kommissionens tillkännagivande om att integrera medborgarförsamlingar och andra metoder för deltagandedemokrati i EU:s beslutsfattande. ReK betonar dock den roll som spelas av demokratiskt valda företrädare, som är ansvariga inför sina väljare, och åtar sig att spela en aktiv roll i dessa processer.

34.

ReK har för avsikt att föreslå konkreta åtgärder för att ta itu med den territoriella dimensionen av EU:s politik för att uppnå EU:s övergripande sammanhållningsmål, bland annat med beaktande av förslagen från konferensen om Europas framtid samt gränsregionernas och randområdenas särskilda behov.

35.

Europeiska regionkommittén ger sin ordförande i uppdrag att översända den årliga EU-rapporten om tillståndet i regionerna och kommunerna och denna resolution till Europaparlamentets talman, Europeiska kommissionens och Europeiska rådets ordförande samt de 27 EU-medlemsstaternas stats- och regeringschefer, och uppmuntrar de regionalt och lokalt folkvalda företrädarna i EU att sprida rapporten till medborgarna och lokala medier.

Bryssel den 12 oktober 2022.

Vasco ALVES CORDEIRO

Europeiska regionkommitténs ordförande

(1) https://cor.europa.eu/sv/our-work/Pages/State-of-Regions-and-Cities-2022.aspx?origin=spotlight

(2) Rådets direktiv 2001/55/EG av den 20 juli 2001 om miniminormer för att ge tillfälligt skydd vid massiv tillströmning av fördrivna personer och om åtgärder för att främja en balans mellan medlemsstaternas insatser för att ta emot dessa personer och bära följderna av detta (EGT L 212, 7.8.2001, s. 12).

30.12.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 498/6

Yttrande från Europeiska regionkommittén – Mot en makroregional strategi för Medelhavsområdet

(2022/C 498/02)

Föredragande:

Nikola DOBROSLAVIĆ (HR–EPP)

POLITISKA REKOMMENDATIONER

EUROPEISKA REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

De makroregionala strategiernas bidrag till territoriell sammanhållning, lokal demokrati och samarbete vid de yttre gränserna

Europeiska regionkommittén (ReK) anser att makroregionerna spelar en nyckelroll när det gäller att stärka den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen i Europeiska unionen och dess nära grannskap genom att göra det möjligt för gränsområden att gemensamt ta itu med specifika och gemensamma utmaningar genom utbyte och samarbete samt genomförande.

Kommittén betonar att detta tillvägagångssätt möjliggör större samstämmighet och komplementaritet mellan politik, åtgärder och finansieringsprogram som genomförs av olika förvaltningsnivåer i ett avgränsat geografiskt område. På så sätt, genom att främja flernivåstyre, bidrar makroregionerna till ökad politisk effektivitet och större genomslag.

ReK påminner om att makroregionala strategier bygger på principen om flernivåstyre, och om att regioner i och utanför EU måste spela en central roll i deras utveckling och uppbyggnad samt i fastställandet av deras gemensamma mål, tillsammans med EU:s medlemsstater och andra berörda länder.

Vi konstaterar att Medelhavsområdet omfattar flera kandidatländer och potentiella kandidatländer samt länder utanför EU, och betonar makroregionernas betydelse för att stärka samarbetet över EU:s gränser. Detta samarbete är nödvändigt för att ta itu med gemensamma utmaningar och även för att involvera länder utanför EU i ett djupare och mer omfattande samarbete med unionen.

Vi påminner om antagandet av Europaparlamentets resolution av den 3 juli 2012 om utvecklingen av EU:s makroregionala strategier: nuvarande praxis och framtidsutsikter, särskilt i Medelhavsområdet (1).

ReK erinrar om rapporten ”A Cohesion Strategy for the Mediterranean” (2014) från församlingen för lokala och regionala myndigheter i EU och Medelhavsområdet (Arlem), om förutsättningarna för diskussioner om en ram för makroregional styrning av Medelhavsområdet, utifrån principerna om flernivåstyre samt en progressiv strategi med variabel geometri.

ReK påminner också om att Europeiska unionens råd (2) har meddelat att det är öppet för gemensamma initiativ som syftar till att inrätta nya makroregionala strategier.

En makroregion i Medelhavsområdet, ett viktigt verktyg för att ta itu med utmaningarna i Medelhavsområdet

Kommittén vill lyfta fram Medelhavsområdets unika resurser. Med sin kust på 46 000 km och sina 22 kustländer är det hem för mer än 500 miljoner människor, varav 1/3 av befolkningen är koncentrerad till kustområden och omkring 150 miljoner arbetstillfällen är direkt kopplade till Medelhavet.

Vi understryker Medelhavets betydelse för miljön – det motsvarar endast 1 % av världshaven, men står för 20 % av världens marina produktion (3). Det är också en av de största reservoarerna för marin och kustnära biologisk mångfald, med 28 % av de endemiska arterna, 7,5 % av de vilda djuren och 18 % av den globala marina floran.

10.

ReK framhåller potentialen i Medelhavsområdet, som är ett sammanhängande geografiskt område vars befolkning har ett gemensamt historiskt och kulturellt arv, till följd av en lång tradition av samarbete och utbyte av idéer, varor och människor mellan dess tre kuster.

11.

Medelhavsområdet står inför utmaningar i fråga om styrning, socioekonomiska och humanitära frågor, klimat, säkerhet och miljö, som kräver gemensamma åtgärder.

12.

I linje med vad som påpekas i den första utvärderingsrapporten om klimat- och miljöförändringar i Medelhavsområdet, utgiven av MedECC, betonar kommittén att alla delregioner i Medelhavsområdet påverkas av den senaste tidens antropogena miljöförändringar, och att de främsta faktorer som underblåser förändringarna är klimat, befolkningstillväxt, föroreningar, ohållbara mark- och havsanvändningsmetoder samt främmande arter. I de flesta områden påverkas både naturliga ekosystem och människors försörjningsmöjligheter (4).

13.

Med nuvarande takt kommer den globala uppvärmningen att leda till en temperaturökning med 2,2 grader i Medelhavsområdet senast 2040, samtidigt som regionen värms upp 20 % snabbare än det globala genomsnittet. Klimatförändringarnas effekter är redan mycket synliga genom spridningen av extrema naturfenomen. Samhällena i Medelhavsområdet drabbas således hårdast av klimatförändringarna (de hyser redan 50 % av världens vattenfattiga befolkning, och vattenbristen påverkar livsmedelstryggheten; 49 av Unescos 51 kulturmiljöer är också hotade). Majoriteten av effekterna av klimatförändringarna förvärras av andra miljöutmaningar, såsom en alltför kraftig intensifiering av urbaniseringen, jordbruket, fisket och turismen samt markförstöring, ökenspridning och föroreningar (av luft, mark, sötvatten och hav).

14.

I enlighet med vad som framhålls i yttrandet ”På väg mot ett hållbart utnyttjande av naturresurserna på öarna i Medelhavsområdet” betonar kommittén Medelhavsöarnas mycket stora sårbarhet i samband med den globala uppvärmningen, som redan har både ekonomiska konsekvenser (för t.ex. fiske och turism) och sociala konsekvenser (i fråga om t.ex. utvandring). Vi rekommenderar att man utarbetar en särskild strategi för klimatförändringarnas konsekvenser på makroregional nivå för denna typ av områden, där ögruppernas och öarnas särskilda behov beaktas och ett närmare samarbete främjas mellan dessa områden, medlemsstaterna och Europeiska unionen när det gäller att ta itu med miljöutmaningar och främja hållbar utveckling.

15.

Trots uppenbara gemensamma drag kännetecknas Medelhavsområdet av stora skillnader i utvecklingsnivå. Dessa skillnader, inbegripet svagheter i institutionell kapacitet, infrastruktursammanlänkning och handelsförbindelser, påverkar stabiliteten, välståndet och säkerheten i samhällena i Medelhavsområdet.

16.

Kommittén anser att covid-19-krisen är en påminnelse om det akuta behovet av en samordnad strategi och en förstärkning av den gemensamma resiliensen mot epidemier, ekonomiska chocker och klimatförändringar.

17.

ReK vidhåller att makroregionen i Medelhavsområdet också kan fungera som ett samordningsverktyg för hanteringen av migrationsströmmar som särskilt påverkar regionala och lokala myndigheter vid EU:s yttre gränser.

18.

ReK påminner om att Medelhavsområdet, med tanke på Rysslands angrepp mot Ukraina, spelar en nyckelroll för att mildra krigets effekter och ta emot fördrivna befolkningsgrupper, samtidigt som arbetet fortgår med att säkerställa framsteg mot att uppnå fred i alla dess kustterritorier.

19.

Mot bakgrund av dessa utmaningar bekräftar vi behovet av att sammanföra alla tre kuster på ett mer integrerat sätt för att stärka sammanhållningen, öka regionens Europaomfattande och globala tyngd och dess innovationspotential samt bidra till människors välbefinnande och bevarandet av miljön.

20.

I denna process erkänner ReK den viktiga roll som spelas av de lokala och regionala myndigheterna, som i hög grad mobiliseras genom initiativ och nätverk som unionen för Medelhavsområdet, församlingen för lokala och regionala myndigheter i EU och Medelhavsområdet (Arlem) och alliansen för samarbete i Medelhavsområdet (MedCoopAlliance), samt Medelhavskommissionen vid konferensen för perifera kustregioner i Europa (CPMR).

21.

ReK påpekar att alla de utmaningar som Medelhavsområdet står inför (klimatförändringar, erosion, ökenspridning, plastförorening, migration, överturism etc.) är koncentrerade till ögrupper och öar, som därför utgör idealiska pilotområden för genomförandet av en integrerad politik för hållbar utveckling i Medelhavsområdet, och kommittén uppmanar kommissionen att gå vidare med utarbetande av en havsområdesanpassad östrategi.

22.

Vi håller med kommissionen om att målen för den europeiska gröna given bör återspeglas i ett nära samarbete med grannländer som står inför samma klimat- och miljöutmaningar.

23.

De lokala och regionala myndigheterna vid de tre kusterna, som spelar en viktig roll när det gäller att hantera klimatförändringarnas effekter, har efterlyst en ”grön giv för Medelhavsområdet” (5).

24.

ReK erkänner den viktiga roll som lokala myndigheter spelar (och måste spela) som allierade till regioner och länder i genomförandet av globala och regionala agendor.

25.

ReK betonar också att en makroregional strategi, som främjar stärkandet av den politiska dialogen, är avgörande för genomförandet av den nya agendan för Medelhavsområdet, i enlighet med kommissionens meddelande från februari 2021 om ett förnyat partnerskap med det södra grannskapet (6).

Mot en integrerad strategi för hela Medelhavsområdet

26.

Kommittén välkomnar de positiva resultat och det ökade samarbete som möjliggjorts genom engagemanget från aktörerna i Medelhavsområdet, särskilt de lokala och regionala myndigheterna. Dessa aktörer, och i synnerhet de lokala och regionala myndigheterna, uppmanas att utöka detta samarbete för att bana väg för inrättandet av en makroregional strategi för Medelhavsområdet.

27.

Vi uppskattar de stora framsteg som gjorts i riktning mot integration i Medelhavsområdet genom den adriatisk-joniska makroregionala strategin (Eusair) och WestMed-initiativet.

28.

Kommittén uppmanar kommissionen att brådskande driva på framstegen för WestMed-initiativet genom att förse det med resurser, en stabil struktur och en långsiktig konsolideringsstrategi som underlättar den makroregionala integrationen i västra Medelhavsområdet.

29.

ReK betonar att de befintliga samarbetsinitiativen, programmen och huvudaktörerna inom flernivåstyre överlag måste samordnas bättre så att deras insatser och effekter inte försvagas. Områdena runt Medelhavet måste därför äntligen få ett operativt instrument som gör det möjligt för dem att utarbeta och genomföra en integrerad strategi, en konkret handlingsplan och gemensamma projekt som svar på de gemensamma prioriteringar som fastställts i befintliga institutionella samarbetsramar såsom unionen för Medelhavsområdet och Arlem samt initiativ såsom MedCoopAlliance eller BlueMed med flera.

30.

Kommittén anser att den makroregionala strategin för Medelhavsområdet kommer att kunna ta itu med dessa utmaningar, inte genom att ersätta befintliga strategier utan genom att komplettera de åtgärder som vidtas inom ramen för dessa och på så sätt maximera deras effekter. Den kommer att kunna ge svar på gemensamma utmaningar, såsom de som härrör från kampen mot klimatförändringarna och den digitala omvandlingen, och omvandla dem till stora möjligheter för en hållbar utveckling. Den kommer således att bidra till en rättvis och inkluderande grön omställning genom att dra nytta av gemensamma möjligheter, med särskild hänsyn till den mänskliga dimensionen och möjligheter för ungdomar, och på så sätt frigöra regionens ekonomiska potential till gagn för medborgarna.

31.

Vi betonar att en makroregional strategi, för att tillhandahålla meningsfulla lösningar på gemensamma utmaningar, med nödvändighet måste utformas på Medelhavsnivå och omfatta dess tre delar: västra Medelhavsområdet, östra Medelhavsområdet och adriatisk-joniska regionen. Den måste därför vara öppen för alla redan från början och i slutändan syfta till att täcka hela Medelhavsområdet med dess tre kuster.

32.

Kommittén anser att den makroregionala strategin för Medelhavsområdet, liksom alla makroregionala strategier för havsområden, bör ägna särskild uppmärksamhet åt öområden i enlighet med artikel 174 i EUF-fördraget, och efterlyser att man på ett ändamålsenligt sätt beaktar dessa områdens särdrag och särskilda sårbarhet genom att upprätta ett starkare partnerskap som inbegriper konkreta och samordnade åtgärder mellan dessa områden, medlemsstaterna och EU.

33.

Denna regionala integration bör ske stegvis, utifrån en frivillig strategi från nationella, regionala och lokala myndigheter i Medelhavsområdet, med tanke på utmaningarna i samband med vissa instabila situationer av säkerhetsmässig, politisk och diplomatisk karaktär.

Huvudprinciper för flernivåstyre på Medelhavsnivå

34.

ReK anser att styrningen av en framtida makroregional strategi i Medelhavsområdet fullt ut bör återspegla principen om flernivåstyre, med deltagande av europeiska, nationella, regionala och lokala myndigheter samt deras respektive sammanslutningar och euroregioner.

35.

Kommittén anser att en makroregional strategi för Medelhavsområdet, för att kunna fungera, måste bygga på ett stabilt och representativt styrningssystem med i) en generalförsamling på politisk nivå med deltagande av europeiska, nationella, regionala och lokala myndigheter, ii) en styrelse med en nationell samordningsmedlem (från regional eller nationell nivå) från varje land som företräds i strategin, som främjar de regionala och lokala myndigheternas deltagande i beslutsprocessen, samt observatörer från nätverk av regionala och lokala myndigheter, deras respektive sammanslutningar och euroregioner, och iii) tematiska åtgärdsgrupper som ska utarbeta och genomföra konkreta samarbetsprojekt som mobiliserar offentliga och privata socioekonomiska aktörer, den akademiska världen och det civila samhället.

36.

Vi föreslår att det, med utgångspunkt i den goda praxisen från WestMed, inrättas ett årligt roterande medordförandeskap, som innehas av en duo av ett EU-land och ett partnerland och som samarbetar med starkt stöd från organisationer som företräder regionala och lokala myndigheter. Ordförandeskapet bör utvecklas med hänsyn tagen till föregående, nuvarande och kommande ordförandeland och med bibehållande av en balans mellan de EU-länder och partnerländer som finns representerade i strategin, samtidigt som stödet från de organisationer som företräder regionala och lokala myndigheter också roterar på samma sätt. Denna dynamik är avgörande för att säkerställa att de olika styrningsorganen för den makroregionala strategin beaktas och har koppling till varandra för att tillhandahålla strategisk vägledning för makroregionens åtgärder genom årliga arbetsprogram. Ett tekniskt sekretariat (sekretariatet för den makroregionala strategin för Medelhavsområdet) bör samordna och stödja strategin.

37.

För att säkerställa förenlighet med befintliga initiativ föreslår ReK att företrädare för viktiga internationella och Europa-Medelhavsbaserade institutioner, organ och initiativ, såsom unionen för Medelhavsområdet, Arlem och MedCoopAlliance, samt företrädare för Eusair och WestMed, involveras i genomförandet av strategin. Europeiska grupperingar för territoriellt samarbete (EGTS), i egenskap av ”laboratorier” för flernivåstyre, erbjuder också intressanta möjligheter när det gäller att stödja målen i den nya agendan för Medelhavsområdet.

En makroregional strategi med inriktning på prioriterade utmaningar

38.

En makroregional strategi i Medelhavsområdet bör inriktas på ett begränsat antal gemensamma utmaningar som hanteras gradvis över tid. Kommittén understryker att den gröna och den digitala omställningen är centrala utmaningar som bör prioriteras.

39.

Kommittén efterlyser som ett första steg att insatserna ska fokuseras på de viktigaste utmaningarna: klimatförändringarna, den digitala omvandlingen, miljön, den humanitära krisen och den nödvändiga gröna omställningen. Följande prioriteringar kräver omgående samordnade åtgärder på Medelhavsnivå: framtiden för ögrupper och öar och kust- och stadsområden, havsföroreningar (särskilt mikroplast och avloppsvatten), bevarande av den biologiska mångfalden, agroekologi, den cirkulära ekonomin, hantering och förebyggande av naturkatastrofer, minskning av växthusgasutsläppen, klimatanpassning och ett svar på den humanitära krisen genom säkerställande av grundläggande mänskliga rättigheter.

40.

Kommittén anser att kommissionen, genom Interreg Euro-MED eller andra relevanta befintliga program (eftersom makroregionala strategier lyder under regeln ”inga nya EU-medel, ingen ny lagstiftning och inga nya formella strukturer”), på kort sikt bör stödja utarbetandet under 2024 av ett pilotprojekt om att sätta stopp för havsföroreningar i Medelhavet, vilket också tematiskt sett bidrar till EU-uppdraget ”Återställa våra hav och vatten senast 2030” (7). Målet är att inleda ett gemensamt arbete mellan de länder och regioner som vill utarbeta en makroregional strategi för Medelhavsområdet och på så sätt testa dess huvudprinciper kring ett konkret mål.

41.

Insatserna skulle sedan kunna utvidgas till att omfatta följande utmaningar i samband med den nya agendan för Medelhavsområdet:

a)	Att främja en balanserad och hållbar ekonomisk utveckling genom gemensamma projekt som syftar till att stärka forskning, innovation och ett hållbart utnyttjande av naturresurser samt entreprenörskap med inbördes sammanlänkningar.

b)	Att integrera den blå ekonomin.

Att främja mänsklig utveckling, inbegripet kultur och kulturarv, turism, utbildning, hälsa, sysselsättning, ungdomsutveckling, social delaktighet för marginaliserade grupper och stöd till flyktingar samt tillgodose de behov som uppstår som en följd av migrationsströmmar, särskilt vid EU:s yttre gränser.

d)	Att stärka konnektiviteten genom transportinfrastruktur och digital infrastruktur.

e)	Att stärka livsmedels- och energioberoendet i Medelhavsområdet med tanke på konsekvenserna av klimatförändringarna och kriget i Ukraina som orsakats av Ryssland.

f)	Att stärka offentliga och privata institutioners verktyg och kapacitet för att bekämpa orsakerna till klimatförändringarna och förlusten av biologisk mångfald.

En operativ handlingsplan som bygger på befintlig finansiering

42.

ReK anser att en makroregional strategi för Medelhavsområdet måste bygga på en operativ handlingsplan för att prioriteringarna ska omsättas i konkreta åtgärder i Medelhavsområdet. För att garantera att den territoriella dimensionen införlivas på rätt sätt i planen så att den inte bara bidrar till en gemensam vision om en bättre, sammanhållen och hållbar utveckling i Medelhavsområdet, utan även omfattar det civila samhället på Medelhavets tre kuster, kommer de lokala och regionala myndigheterna, som befinner sig närmast medborgarna, att delta i utarbetandet av planen.

43.

Omfattande finansiering kan uppbådas för att stödja Medelhavsprojekt, inbegripet 7 miljarder euro som öronmärkts av kommissionen inom ramen för det europeiska instrumentet för grannskapet, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete. Programmen för europeiskt territoriellt samarbete med verksamhet i Medelhavsområdet (Next-MED, Euromed, Adrion, Marittimo) utgör också en viktig möjlighet att främja projekt som kan bidra till målen för en makroregional strategi.

44.

Många program som genomförs direkt av kommissionen, såsom Horisont Europa, Life eller Erasmus+, är öppna för tredjeländers deltagande och är därför en intressant källa till ytterligare finansiering. Program såsom partnerskap för forskning och innovation i Medelhavsområdet (Prima) eller de bilaterala instrument som inrättats av Europeiska unionen i grannländerna stöder dessutom direkt samarbetet i Medelhavsområdet.

45.

Givare såsom Världsbanken och Europeiska investeringsbanken, och institutioner såsom Anna Lindh-stiftelsen, är också aktiva i Medelhavsområdet och kan främja framväxten av gemensamma projekt.

46.

Vi påpekar slutligen att många länder, regioner och städer genomför program för decentraliserat samarbete som också kan bidra till genomförandet av större samarbetsprojekt i Medelhavsområdet.

47.

ReK betonar dessutom att genomförandet av programmen för europeiskt territoriellt samarbete 2021–2027 kommer att åtföljas av utarbetande av styrningsmekanismer för att underlätta samordningen av de EU-medel som finns tillgängliga på området. Detta kan i praktiken bidra till framväxten av en makroregional strategi för Medelhavsområdet.

Slutsatser

48.

ReK välkomnar den nya impuls till samarbete i Medelhavsområdet som gavs vid det forum för Medelhavsområdet som anordnades under det franska ordförandeskapet.

49.

ReK ser fram emot nästa EU-ordförandeskap som kommer att innehas av ett Medelhavsland, nämligen Spanien, 2023, med förhoppning om att fokus återigen ska sättas på styrningen i Medelhavsområdet och möjligheterna till en ny makroregional styrnings- och samarbetsram för detta.

50.

Kommittén uppmanar kommissionen och EU:s medlemsstater att stödja utvecklingen av en makroregional strategi för Medelhavsområdet och andra nödvändiga nya makroregionala strategier.

51.

ReK uppmanar även Europaparlamentet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén att stödja den impuls som ges för en makroregional strategi för hela Medelhavsområdet, för att åstadkomma ett bättre, integrerat och sammanhållet Medelhavsområde.

52.

Vi uppmanar Europeiska rådet att under 2022 ge kommissionen i uppdrag att utarbeta en makroregional strategi för Medelhavsområdet, åtföljd av en handlingsplan, som kan godkännas av rådet och Europaparlamentet under det spanska ordförandeskapet under andra halvåret 2023.

Bryssel den 11 oktober 2022.

Vasco ALVES CORDEIRO

Europeiska regionkommitténs ordförande

(1) P7_TA (2012) 0269

(2) 13424/20. Rådets slutsatser om genomförandet av EU:s makroregionala strategier, den 2 december 2020.

(3) Randone. et al. 2017, ”Reviving the Economy of the Mediterranean Sea: Actions for a Sustainable Future”, WWF Mediterranean Initiative.

(4) MedECC (2020), ”Climate and Environmental Change in the Mediterranean Basin – Current Situation and Risks for the Future. First Mediterranean Assessment Report”, [Cramer, W., Guiot, J., Marini, K. (eds.)], Unionen för Medelhavsområdet, Plan Bleu, UNEP/MAP, Marseille.

(5) Plenarsammanträde i församlingen för lokala och regionala myndigheter i EU och Medelhavsområdet (Arlem) den 23 januari 2020

(6) JOIN(2021) 2 final. Se även ReK:s yttrande ”Förnyat partnerskap med det södra grannskapet. En ny agenda för Medelhavsområdet” (EUT C 440, 29.10.2021, s. 19).

(7) EU-uppdraget ”Återställa våra hav och vatten senast 2030”.

30.12.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 498/12

Yttrande från Europeiska regionkommittén – EU:s kommuners och regioners roll i återuppbyggnaden av Ukraina

(2022/C 498/03)

Huvudföredragande:

Dario NARDELLA (IT–PES), borgmästare, Florens

Referensdokument:

Remiss från det tjeckiska rådsordförandeskapet

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, Europeiska rådet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Stöd till och återuppbyggnad av Ukraina

COM(2022) 233 final

POLITISKA REKOMMENDATIONER

EUROPEISKA REGIONKOMMITTÉNS (ReK) STÅNDPUNKT

Europeiska regionkommittén fördömer återigen det oprovocerade krig som Ryssland för mot Ukraina, vilket utgör ett gravt brott mot internationell rätt, en kränkning av demokratiska principer och rättsstatsprincipen, en oprovocerad, omotiverad och oförsvarlig aggression mot det ukrainska folket samt ett angrepp på Ukrainas suveränitet och territoriella integritet, som ReK upprepar sitt orubbliga stöd för. ReK ansluter sig därför till de globala fördömandena av de så kallade folkomröstningarna i de ryskockuperade områdena i Ukraina i slutet av september 2022, eftersom de strider mot nästan alla tänkbara demokratiska normer. EU:s medlemsstater, EU-institutionerna och EU:s partnerländer uppmanas att förbli enade i sitt stöd till Ukraina, som också kämpar för vår frihet och för de europeiska värdena. Konsekventa sanktioner är avgörande för detta stöd och för att sätta press på den ryska angriparen.

Det är djupt beklagligt att Rysslands invasion inte bara har lett till mer än 10 000 dödsoffer – huvudsakligen civila – och många fler skadade, utan även till miljontals fördrivna personer i Ukraina och i tredjeländer. ReK fördömer att de ryska angriparna i det ockuperade Ukraina riktar in sig på lokala och regionala företrädare, liksom journalister och människorättsförsvarare, som de tar till fånga och för bort. Tillsammans med Europarådets kongress för lokala och regionala myndigheter kräver vi att dessa personer omedelbart och villkorslöst friges. Kommittén understryker att den ryska invasionen har lett till en massiv förstörelse av Ukrainas infrastruktur och byggnader, skolor, sjukhus, civila bostäder och kulturarv, enligt vissa uppskattningar till ett värde av drygt 750 miljarder euro, och en avsevärd förväntad minskning av BNP med 35 % (enligt Internationella valutafonden IMF:s prognoser). ReK framhåller också att Ukrainas ekonomi har förlorat 30–50 % av sin produktionskapacitet, och förlusterna är koncentrerade till ekonomiskt viktiga regioner i östra och södra Ukraina.

Återuppbyggnaden av Ukraina är en europeisk nödvändighet och en moralisk skyldighet som dels kommer att kräva ytterligare resurser utöver EU:s nuvarande fleråriga budgetram, eventuellt genom tillämpning av artikel 122 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, dels ny finansiering utanför budgeten. Med tanke på de exceptionella omständigheter som omger kriget i Ukraina stöder ReK idén om att tidigarelägga halvtidsöversynen av den fleråriga budgetramen till 2023.

Av de 9 miljarder euro i makroekonomiskt stöd som EU utlovat till Ukraina har man hittills enats om endast 6 miljarder euro, jämfört med de uppskattade månatliga behoven på 5–7 miljarder euro. Krigssituationen kräver en avsättningsnivå på 70 % i EU:s budget, jämfört med den normala nivån på 9 %, och EU:s budget för 2021–2027 har inte längre tillräckliga marginaler för att finansiera lån. ReK betonar därför behovet av alternativa sätt att finansiera stödet, bland annat genom ytterligare offentliga garantier från medlemsstaterna.

Europeiska regionkommittén understryker att återuppbyggnadsprocessen måste följa en nedifrån och upp-strategi, med deltagande av Ukrainas och EU:s lokala och regionala myndigheter, och bygga på Ukrainas decentraliseringsreform, som redan före den 24 februari 2022 var långt framskriden. Vi hänvisar i detta sammanhang till rekommendationerna i studien om utmaningar och möjligheter för de lokala och regionala myndigheternas deltagande i återuppbyggnaden av Ukraina (1), som offentliggjordes i september 2022. En decentraliserad återuppbyggnadsprocess är också det bästa sättet att ge de ukrainska medborgarna utsikter att stanna kvar i sitt land och därigenom dämpa ytterligare migrationsströmmar. Samtidigt avvisar ReK konstlade hinder för ukrainska medborgares invandring och anser att man snart bör överväga en översyn av rådets direktiv 2001/55/EG (2) om tillfälligt skydd för att ge flyktingar en uppehållsgaranti på mer än tre år.

Europeiska rådets beslut att bevilja Ukraina status som kandidatland välkomnas. Kandidatstatusen bör bli en drivkraft för den ukrainska administrationens nya reformansträngningar, och återuppbyggnaden bör utgöra en möjlighet till ytterligare tillnärmning till EU:s normer och politik. I detta sammanhang betonar ReK att associeringsavtalet mellan Ukraina och EU redan omfattar cirka 70 % av EU:s regelverk. Kommittén förväntar sig att Ukraina fortsätter sin kamp mot korruption, som i kommissionens yttrande om Ukrainas ansökan om medlemskap i Europeiska unionen fastställdes som ett av de sju områden där brådskande reformer behövs (3) och som kommer att bedömas före utgången av 2022. Reformerna bör också ge garantier för en öppen och rättvis fördelning av biståndsmedlen.

ReK skulle, även inom ramen för en gemensam rådgivande kommitté, kunna inleda åtgärder med syftet att förbereda i synnerhet tillnärmningen till EU:s regelverk för sammanhållningspolitiken samt stödja kapacitetsuppbyggnad och god samhällsstyrning genom kollegialt lärande och utbyte av bästa praxis.

Allmänna principer för återuppbyggnadsprocessen i Ukraina

Kommittén ser positivt på Luganoförklaringen, där man erkänner det ukrainskt ledda utkastet till återhämtnings- och utvecklingsplan som en övergripande ram för återhämtningsprocessen, vilken möjliggör ett samordnat deltagande av och partnerskap med flera berörda parter.

Det internationella samfundet bör under EU:s ledning inrätta en effektiv samordningsplattform mellan Ukrainas regering och alla dess bilaterala och multilaterala partner, organisationer och internationella finansinstitut och givare, med målet att utarbeta och genomföra Ukrainas återhämtnings- och utvecklingsplan. Kommissionens planer på att inrätta en återuppbyggnadsplattform för Ukraina, som samordnar all givarfinansiering för återuppbyggnaden av landet, är avgörande för detta ändamål förutsatt att plattformen tillämpar partnerskapsprincipen till fullo och involverar alliansen av kommuner och regioner för att återuppbygga Ukraina som en fullvärdig partner i alla skeden av planerings- och genomförandefaserna.

10.

Kommittén instämmer i att återuppbyggnadsprocessen i Ukraina bör differentieras både vad gäller tidsplan, säkerhetsrisk och regional utsatthet för kriget samt särskilda sammanhållningsutmaningar (4). Det första steget – förmodligen medan fientligheterna fortfarande pågår – bör vara katastrofinsatser, det andra steget att återställa kritisk infrastruktur och kritiska tjänster och det tredje steget att bana väg för långsiktig hållbar tillväxt. I alla dessa tre steg av återuppbyggnaden måste uppmärksamhet ägnas åt kapacitetsuppbyggnad av kommunerna så att de lokala myndigheterna i Ukraina ges möjlighet att själva samordna återuppbyggnaden i sitt område.

11.

EU och andra internationella givare, inbegripet enskilda medlemsstater, bör i det första steget tillhandahålla omedelbar biståndsfinansiering för att hjälpa den ukrainska befolkningen att tryggt klara av nästa vinter. I de regioner som ligger i frontlinjen bör denna finansiering inriktas på humanitärt bistånd (livsmedel, bränsle, läkemedel, system för dricksvatten och behandling av dricksvatten osv.), tillhandahållande av tillfälliga bostäder (tält, monteringsfärdiga bostadskomplex, värmesystem osv.), minröjning samt logistiskt stöd, för att undvika att dessa regioner isoleras, och även på att tillhandahålla nödvändiga transportmedel såsom bussar, ambulanser, brandbilar, lastbilar, grävmaskiner osv. I regioner som efter omständigheterna är ganska säkra, och i regioner som ligger relativt långt från striderna, bör tekniskt stöd ges i syfte att tillhandahålla tjänster, ge husrum åt och integrera internflyktingar, omlokalisera industriell kapacitet och säkra transportkorridorer för humanitärt bistånd till och export från Ukraina.

12.

I detta sammanhang välkomnar kommittén att kommissionen den 16 september i det första steget åtog sig att tillhandahålla 150 miljoner euro för att hjälpa internflyktingar i Ukraina och 100 miljoner euro för återuppbyggnad av skolor som förstörts i ryska bombningar, men anser att dessa belopp i hög grad är otillräckliga mot bakgrund av behoven för det första steget av den snabba återhämtningen, vilka beräknas till 17 miljarder euro, varav 3,4 miljarder euro redan 2022.

13.

Det andra steget i återuppbyggnadsprocessen bör ägnas åt återställande av kritisk infrastruktur och kritiska tjänster, inbegripet fjärrvärme, el, vatten och avlopp, skolor, sjukhus och civila bostäder. Offentliga bygg- och anläggningsarbeten skulle göra det möjligt att anställa människor i områden med omfattande förstörelse.

14.

ReK föreslår att det tredje steget i återuppbyggnadsprocessen ska lägga grunden för långsiktig hållbar tillväxt på grundval av en strategi för integrerad planering på territoriell nivå, där man drar nytta av systemiska strategier för hållbara, gröna, smarta och inkluderande områden utifrån OECD:s princip om bättre återuppbyggnad. Detta steg bör särskilt inriktas på att uppnå det mål som den ukrainska regeringen har fastställt om att fram till 2030 minska alla utsläpp av växthusgaser med 65 %. Alla investeringar i energisektorn bör bidra till utfasningen av fossila bränslen och till att minska Ukrainas beroende av fossila bränslen, med tanke på att 30 % av solenergikapaciteten och 90 % av vindkraftsanläggningarna har förstörts eller ligger i områden som ockuperas av ryska styrkor. Investeringarna bör också inriktas på att återuppbygga många ukrainska kommuners fjärrvärmesystem, vilka ska ersättas med moderna fjärrvärmesystem som inte bygger på förbränning av fossila bränslen. I detta steg skulle det också vara av avgörande betydelse att återuppbygga bostadsbeståndet, skolor och sjukhus för att ge ukrainska flyktingar och fördrivna personer möjlighet att komma tillbaka till de hem de hade före kriget.

15.

EU, medlemsstaterna och internationella finansinstitut bör ge bidrag snarare än lån, eftersom Ukraina sannolikt inte kommer att ha råd med lånekostnader eller klara av att betala tillbaka ytterligare skulder på kort sikt. Lån skulle öka risken för en skuldkris i framtiden, med tanke på att Ukraina redan före kriget hade en utlandsskuld på cirka 130 miljarder euro, vilket motsvarar 80 % av BNP. Om institutionerna inte kan ge bidrag bör lån ges utan eller med mycket låga räntor, särskilt för projekt som syftar till att bistå kommuner.

16.

Mot bakgrund av den inledda processen för Ukrainas anslutning till EU och för att legitimera en stark samordnande roll för EU i återuppbyggnadsstrategin bör kommissionen föreslå en omfattande återuppbyggnadsfacilitet för Ukraina, som kan utformas på samma rättsliga grund som EU:s facilitet för återhämtning och resiliens med en återbetalning från och med 2027. Denna facilitet bör göra det möjligt för EU att förfinansiera en betydande andel (40 %) av kostnaderna för återuppbyggnad och återhämtning i Ukraina, som Ukrainas regering, kommissionen och Världsbanken gemensamt uppskattat till 349 miljarder euro för perioden mellan den 24 februari och den 1 juni 2022, med särskilt stor betydelse för bostads-, transport-, handels- och industrisektorerna och med förstörelsen koncentrerad till regionerna Tjernihiv, Donetsk, Luhansk, Charkhiv, Kiev och Zaporizjzja.

17.

I ljuset av detta är det positivt att gruppen av Ukrainas sex fordringsländer enligt ett tillkännagivande av den 20 juli är beredd att skjuta upp betalningen av den skuld som Ukraina har ingått med gruppens medlemmar fram till slutet av 2023.

18.

ReK uppmuntrar EU och internationella finansinstitut att förbereda de rättsliga grunderna för användning av ryska tillgångar, som frysts inom ramen för sanktioner, för Ukrainas återuppbyggnadsprocess.

19.

Snabbhet är avgörande för att ta itu med den humanitära katastrofen i Ukraina och därför är det nödvändigt att villkoren ska vara rimliga och anpassade till omständigheterna och baseras på mätbara och verifierbara resultat.

20.

Återuppbyggnadsprocessen bör bygga på höjda sociala och miljömässiga standarder och dessa bör tillnärmas EU:s regelverk. ReK uppmanar därför de ukrainska myndigheterna att fullt ut anpassa sin arbetslagstiftning till de normer som Internationella arbetsorganisationen anger.

21.

ReK välkomnar Luganoförklaringens princip om demokratiskt deltagande, som kräver att återhämtningsprocessen ska vara en insats som omfattar hela samhället, inbegripet fördrivna medborgare i Ukraina och utomlands, lokalt självstyre och faktisk decentralisering. ReK stöder också förklaringens stöd för flerpartsengagemang och betoningen på integritet, öppenhet och ansvarsskyldighet som grundläggande principer för ett framgångsrikt genomförande av den nationella återhämtnings- och utvecklingsplanen.

Kommunernas och regionernas roll

22.

ReK välkomnar president Volodymyr Zelenskyjs bärande idé för Ukrainas återuppbyggnad och långsiktiga utveckling, som bygger på partnersamverkan mellan kommuner och regioner i Ukraina och EU, samt Europeiska rådets ordförandes inbjudan till ReK att stödja återuppbyggnadsplanen för Ukraina, som är förankrad i en praktisk och välgrundad strategi med samarbete mellan lokala och regionala myndigheter i Ukraina och EU.

23.

Alliansen av kommuner och regioner för att återuppbygga Ukraina, som lanserades den 30 juni 2022, är ett verktyg för att kartlägga de lokala och regionala behoven i Ukraina, samordna insatserna med de kommuner och regioner i EU som är redo att använda resurser för att stödja en effektiv och hållbar återuppbyggnad av Ukraina och underlätta samarbetet mellan dess viktigaste partner med EU-institutionerna och inom ”återuppbyggnadsplattformen för Ukraina”, samt mellan EU:s och Ukrainas lokala och regionala myndigheter och sammanslutningar, och visa upp återuppbyggnadsprojekt som genomförs av ukrainska lokala myndigheter.

24.

ReK åtar sig att via alliansen underlätta tillhandahållandet av sakkunskap genom ett program för partnersamverkan och kollegialt utbyte för att bygga upp kapacitet, främja god samhällsstyrning och ge tekniskt stöd till ukrainska kommuner och regioner, med målet att ge de ukrainska kommunerna och regionerna möjlighet att genomföra en återuppbyggnadsprocess som inte bara omfattar en hållbar återuppbyggnad av infrastrukturen utan även den sociala dimensionen, utbildning, demokrati och samhällsstyrning. Även om bilaterala kollegiala program med kommuner och regioner, inklusive partnersamverkan, kan vara mycket lämpliga i vissa kapacitetsuppbyggnads- och återuppbyggnadsinsatser på lokal nivå, skulle bredare investeringsprogram kunna involvera en större grupp kommuner och regioner samt kunniga intressenter, även i syfte att förbereda tillnärmningen till styrningsmodellerna för EU:s regionalpolitik.

25.

ReK uppmanar EU att erkänna de lokala och regionala myndigheternas nyckelroll vid sidan av alla sammanslutningar av lokala myndigheter i Ukraina och EU som ingår i den europeiska alliansen av kommuner och regioner för att återuppbygga Ukraina (5), och förväntar sig riktat stöd för att stärka kapaciteten hos de ukrainska lokala myndigheterna och deras sammanslutningar, vilket skulle kunna samordnas via den framtida återuppbyggnadsplattformen för Ukraina.

26.

Ukrainas reformer för decentralisering och regional utveckling har i hög grad bidragit till konsolideringen av den lokala demokratin, stärkt självstyre och den allmänna motståndskraften hos landets lokalsamhällen. Dessa reformer genomfördes med betydande stöd från EU:s lokala och regionala myndigheter och deras sammanslutningar, bland annat genom programmet ”U-LEAD with Europe”, och med riktat stöd från ReK inom dess arbetsgrupp för Ukraina och genom kollegialt samarbete. Dessa framgångsrika decentraliseringsreformer har fört Ukraina närmare EU och dess värden frihet, demokrati och rättsstatsprincipen.

27.

Kommittén betonar att EU:s regioner som gränsar till Ukraina har visat solidaritet utan motstycke genom att ta emot ett stort antal ukrainare som flyr från kriget och att de därför också behöver samordnat och systematiskt stöd från EU.

28.

ReK föreslår att man utvecklar ett förstärkt U-LEAD-program som utvecklas till det viktigaste multilaterala instrumentet för att stödja lokalsamhällen och främja decentralisering i Ukraina. Detta ”U-LEAD 2.0” skulle bygga på medel från en särskild budgetpost för stöd till den fortsatta decentraliseringen i Ukraina och till de lokala och regionala myndigheternas kapacitetsuppbyggnad, så att de snarast möjligt kan tillämpa EU:s regelverk för sammanhållningspolitiken. Det skulle vara ett program för kollegialt utbyte och ett program för gemensamma investeringsprojekt, som skulle möjliggöra ett nära deltagande av lokala och regionala myndigheter i EU och Ukraina i planeringen och genomförandet av den EU-stödda återuppbyggnaden.

29.

ReK påminner om den breda kollegiala erfarenhet med deltagande av ReK-ledamöter som vunnits i men även utanför Ukraina, och insisterar på den roll som ReK och dess partner i alliansen, i egenskap av EU:s nav för kollegialt samarbete på lokal och regional nivå, skulle kunna spela för att mobilisera EU:s kommuner och regioner till stöd för återuppbyggnaden av Ukraina.

30.

Det är mycket viktigt att ge det lokala självstyret ännu större möjligheter att inta en ledande roll i återhämtningen och återuppbyggnaden tillsammans med Ukrainas centralregering, EU och andra internationella partner. ReK upprepar sin vädjan om ett fortsatt fokus på att förbättra god lokal och regional samhällsstyrning, inbegripet öppenhet, korruptionsbekämpning, skydd av de lokala mediernas frihet och främjande av e-förvaltning.

31.

Det behövs en enkel åtagandemekanism, undanröjande av byråkratiska hinder och tillräckliga resurser som skulle göra det möjligt för EU-institutioner, europeiska kommuner, regioner, euroregioner, europeiska grupperingar för territoriellt samarbete och sammanslutningar att hjälpa sina ukrainska motparter med deras återuppbyggnadsinsatser samt en inkluderande strategi som sammanför kommuner och regioner, i syfte att bevara samstämmigheten med det som hittills har uppnåtts för Ukrainas hållbara territoriella utveckling (i Ukraina och i EU).

32.

Vi lyfter fram den viktiga roll som EU:s strategi för Donauregionen, som Ukraina deltar i, spelar när det gäller att bistå Ukraina vid återuppbyggnaden. Denna strategi utgör en integrerad ram för samarbetet, med deltagande av regionala och lokala myndigheter.

33.

ReK välkomnar i detta sammanhang Eurocities initiativ att den 19 augusti med de behöriga ukrainska myndigheterna underteckna ett samförståndsavtal för att stödja en hållbar återuppbyggnad av ukrainska städer (6), vilket kompletterar det samarbete som inletts inom ramen för alliansen.

34.

Kommittén välkomnar kommissionens åtagande att tillåta flexibilitet för att fortsätta med programmen för gränsöverskridande samarbete med stöd av det europeiska grannskapsinstrumentet samt med Interregprogrammen för transnationellt samarbete, och i synnerhet dess åtagande att till 100 % medfinansiera de gränsöverskridande programmen med Ukraina och Moldavien för att genomföra samarbetsprojekt som störts av den ryska militära aggressionen mot Ukraina.

35.

Kommittén efterlyser att insatser inom ramen för befintliga Interregprogram som involverar ukrainska regioner ska ingå i återuppbyggnadsprocessen.

36.

ReK efterlyser ett ändamålsenligt system för flernivåstyre som bygger på OECD:s principer om offentliga investeringar på alla förvaltningsnivåer.

37.

Kommittén förväntar sig att de ukrainska lokala och regionala myndigheterna får tillgång till EU-program såsom Horisont Europa och EU4Culture.

38.

Kommittén erinrar om att alliansen bjuder in institutionella finansiella partner såsom Europeiska investeringsbanken EIB (särskilt inom ramen för EIB:s och ReK:s handlingsplan), Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling EBRD, Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling OECD och Europarådets utvecklingsbank för att förbereda projekt på lokal och regional nivå med stöd av EU:s lokala och regionala expertis.

39.

ReK betonar den nyckelroll som borgmästare och regionala ledare i Ukraina spelar för nationens motståndskraft och lovordar deras mod i kampen för våra värden, som är en inspirationskälla för alla européer och bidrar till den starka dynamiken för lokal demokrati och lokal egenmakt, som måste vara en viktig del av återuppbyggnaden av Ukraina.

Bryssel den 11 oktober 2022.

Vasco ALVES CORDEIRO

Europeiska regionkommitténs ordförande

(1) https://cor.europa.eu/sv/engage/studies/Pages/default.aspx?from=01/01/2022&to=01/01/2023

(3) Kommissionens yttrande om Ukrainas ansökan om medlemskap i Europeiska unionen, COM(2022) 407 final, 17 juni 2022.

(4) Se ”Blueprint for the Reconstruction of Ukraine”: https://cepr.org/publications/books-and-reports/blueprint-reconstruction-ukraine.

(5) https://cor.europa.eu/sv/engage/Pages/European-Alliance-of-Cities-and-Regions-for-the-reconstruction-of-Ukraine.aspx

(6) https://www.president.gov.ua/en/news/u-prisutnosti-prezidenta-pidpisano-memorandum-z-eurosities-s-77165

30.12.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 498/17

Yttrande från Europeiska regionkommittén – Ny ram för mobilitet i städer

(2022/C 498/04)

Föredragande:

Linda GAASCH (LU–De gröna), Ledamot, kommunfullmäktige, Luxemburg

Referensdokument:

Meddelande från kommissionen till europaparlamentet, rådet, europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt regionkommittén Styrkan i handelspartnerskap: tillsammans för grön och rättvis ekonomisk tillväxt

COM(2021) 811 final

SWD(2021) 470 final

POLITISKA REKOMMENDATIONER

EUROPEISKA REGIONKOMMITTÉNS (ReK) STÅNDPUNKT

ReK välkomnar offentliggörandet av den nya ramen för mobilitet i städer mot bakgrund av behovet av brådskande åtgärder för att främja minskade koldioxidutsläpp och trafikomställning i stadsområden, som fortsätter att stå för 23 % av alla koldioxidutsläpp från transporter.

ReK understryker behovet av en effektiv strategi för flernivåstyre som bygger på aktiv subsidiaritet för att uppnå målen i EU:s strategi för smart och hållbar mobilitet. Kommittén uppmanar EU att stärka den direkta dialogen med lokala och regionala myndigheter i detta syfte samt att stärka de finansieringsmöjligheter som finns tillgängliga inom ramen för EU:s budget som en del av en aktiv subsidiaritetsstrategi.

Vi erinrar om att ekonomisk tillväxt i städer har ett direkt samband med flexibel mobilitet och att detta förutsätter en stomme av robust kollektivtrafik. Trafikstockningar kostar 270 miljarder euro per år (1) på EU-nivå, utöver miljöpåverkan. Kollektivtrafikinfrastruktur har varit kroniskt underfinansierad under de senaste årtiondena, och ökad EU-finansiering behövs för att påskynda mobilitetsomställningen och stödja de lokala och regionala myndigheterna i de investeringar som krävs för att uppnå EU:s hållbarhetsmål.

ReK bekräftar sitt stöd för den ökade inriktningen på planer för hållbar mobilitet i städer (SUMP) och målet om en mer harmoniserad strategi i hela EU. Kommittén betonar de miljömässiga och samhälleliga fördelarna med aktiv mobilitet såsom gång och cykling, särskilt på folkhälsoområdet, och efterlyser en ambitiös strategi i de kommande uppdaterade riktlinjerna för planerna för hållbar mobilitet i städer. Det behövs en integrerad strategi för tilldelning av utrymme och fysisk planering som bygger på bästa praxis på detta område och en övergripande säkerhetsstrategi i stadsområden. Ett aktivt deltagande av medborgarna, särskilt kvinnor och personer med funktionsnedsättning, är särskilt viktigt för att öka egenansvaret för förändringar i tilldelningen av utrymme och förbättra kollektivtrafiken i stadsområden.

ReK understryker att politiska beslut på mobilitetsområdet påverkar könen på olika sätt, eftersom kvinnor traditionellt använder kollektivtrafik mer än män, medan män i högre grad använder bil. Vi uppmanar de lokala och regionala myndigheterna att innan de lägger fram sina förslag bedöma hur framtida politiska förslag påverkar könen.

Vi framhåller behovet av en stödjande ram för att stödja de lokala och regionala myndigheternas insatser när det gäller internaliseringen av externa kostnader och genomförandet av principen om att förorenaren betalar, samt ökad flexibilitet i samband med budgetprocesser. I detta sammanhang är det viktigt att beakta situationen i de östeuropeiska länderna, särskilt i mindre utvecklade regioner. Dessa tenderar att ha ett större antal mer förorenande fordon (bilar, bussar). Det skulle vara viktigt att reglera försäljningen av mer förorenande fordon (Euro 1–Euro 4) på EU-nivå, eftersom dessa fordon överförs från den västeuropeiska marknaden till den östeuropeiska marknaden. I detta avseende skulle det också vara viktigt för fattigare regioner och länder att stödsystem utvecklas för att hjälpa dem att komma ikapp västeuropeiska förhållanden. Till följd av det geopolitiska sammanhanget behövs det en strategi för de stigande bensinpriserna som är förenlig med unionens mål om minskade koldioxidutsläpp inom transportsektorn. I detta sammanhang är det möjligt att använda offentliga stöd för att främja miljövänlig kollektivtrafik och trafikomställning i stadsområden, samt för att bekämpa mobilitetsutestängning i stadsnära och perifera landsbygdsområden.

En central roll för aktiv mobilitet

Det är hälsosamt och hållbart att promenera, och det orsakar inga kostnader för fotgängarna. Cykling är ett koldioxidneutralt och billigt transportalternativ som smidigt kan kombineras med andra former av transport. Därför uppmanar ReK kommissionen att främja åtgärder för att öka medvetenheten och sprida kunskapen om fördelarna med aktiv mobilitet, jämfört med användningen av privata fordon, där man särskilt betonar dess roll när det gäller att förebygga sjukdomar kopplade till en stillasittande livsstil, såsom hjärt-kärlsjukdomar, övervikt och diabetes.

ReK beklagar i detta avseende att de mest förorenande transportsätten i städerna, dvs. enskilda bensin- och dieselfordon, trots dessa fördelar upptar den största delen av det offentliga utrymme som är avsett för mobilitet. Vi uppmanar kommissionen att omgående, genom ny finansiering, uppmuntra lokala myndigheter att på nytt upplåta detta utrymme till mer aktiv mobilitet såsom gång eller cykling och en solid, välstrukturerad och integrerad kollektivtrafik.

Gång och cykling är till nytta för ett närområdes eller samhälles mikroekonomi, eftersom fotgängare och cyklister tenderar att använda företag och tjänster inom en mindre radie från sina bostäder. ReK framhåller också att dessa typer av mobilitet även är till stor nytta för människors hälsa, särskilt när det gäller vissa sjukdomar såsom hjärt-kärlsjukdomar, och att detta leder till stora ekonomiska besparingar för samhället.

10.

Mikromobilitet kan spela en roll som en flexibel och ekonomiskt överkomlig lösning för den första och sista transportsträckan och längre bort. Vi understryker vikten av god tillgänglighet för aktiv mobilitet, inklusive säkra cykelparkeringar vid knutpunkter för kollektivtrafiken (såsom stationer), och lösningar med delad användning för den sista kilometern. Att använda mikromobilitet på detta sätt bör uppmuntras även i stadsnära områden och landsbygdsområden.

11.

Det är viktigt att stimulera enskilda personers inköp av cyklar, inbegripet elcyklar, när det gäller att fasa ut fossila bränslen och minska trafikstockningar. Vi upprepar att det finns ett behov av att uppmuntra en gradvis utfasning av åtgärder inom den privata sektorn, såsom bidrag för tjänstebilar, och att ersätta dessa med mer hållbara mobilitetsalternativ.

12.

ReK uppmanar kommissionen att påskynda sitt arbete för en europeisk cykelstrategi, vilket först diskuterades vid transportministrarnas informella möte 2015, i syfte att tillhandahålla en europeisk ram och riktlinjer för cykelpolitiken.

13.

Vi rekommenderar att man främjar aktiv mobilitet genom att minska ojämlikheten när det gäller utrymme och förbättra gators säkerhet och infrastruktur. Dessutom är det önskvärt att man ökar antalet cykelparkeringar (vid både ankomst- och avresestationen), offentliga stationer med pumpar, verktyg och laddstationer samt möjligheter till cykelreparationer. Kostnaden för att bygga och underhålla cykelvägar av hög kvalitet är mycket lägre än kostnaden för att anlägga nya vägar och/eller utvidga befintliga vägar.

14.

System såsom trängselavgifter och områden med mycket låga eller inga utsläpp bidrar till att minska de enskilda motoriserade transporterna i städerna, reducera luftföroreningarna av kväveoxider och partiklar samt förbättra den lokala folkhälsan och kan även ge viktiga intäkter för utveckling och förbättring av kollektivtrafiken och infrastruktur och tjänster för aktiv mobilitet. Genom att minska de motoriserade individuella transporterna uppmuntrar dessa system också medborgarna till att ta större egenansvar för sin närmiljö och skapar utrymme för sociala kontakter och minskad isolering, samtidigt som de främjar fysisk aktivitet och motion.

15.

Det är beklagligt att kommissionens förslag om TEN-T för närvarande inte innehåller några bestämmelser om cykeldelnings- eller cykelförvaringsanläggningar och direkta tillfartsvägar till de multimodala knutpunkterna i de urbana knutpunkterna i TEN-T.

16.

ReK föreslår en EU-omfattande strategi för säker aktiv mobilitet för att uppmuntra ett samordnat europeiskt svar på utmaningen att göra gång och cykling så säkert som möjligt.

17.

ReK efterlyser ytterligare en Euro-utsläppsnorm för personbilar, skåpbilar, lastbilar och bussar (Euro 7/VII), för att minska utsläppen av giftiga föroreningar (dvs. kväveoxid, ammoniak, kolmonoxid och partiklar PM 10–2,5) och för att undvika tiotusentals förtida dödsfall varje år. Vi beklagar djupt kommissionens beslut att på nytt senarelägga Euro 7/VII i sitt arbetsprogram för 2022, vilket väcker tvivel om dess ”nollföroreningsambitioner” och dess engagemang för den europeiska gröna given, och äventyrar industrins förmåga att planera för tekniska förändringar.

Tillgänglig mobilitet för alla

18.

ReK efterlyser ett kollektivtrafiksystem som är tillgängligt för alla medborgare, genom inkluderande design, särskilt med beaktande av personer med funktionsnedsättning och betonar fördelarna med att inkludera användare i ett tidigt skede av planeringen av infrastruktur och transporttjänster. Vi framhåller att tillgänglighet inom ramen för EU:s handikappstrategi 2021–2030 och den europeiska rättsakten om tillgänglighet är viktigt, liksom även projekt såsom Access City-priset.

19.

Vi vill se en mer övergripande strategi för att säkerställa tillgänglighet under hela resan.

20.

Behovet av att ta itu med mobilitetsfattigdom är avgörande för den sociala, ekonomiska och territoriella sammanhållningen. Vi efterlyser därför ett multimodalt och integrerat tillvägagångssätt för att bekämpa mobilitetsutestängning och säkerställa lika tillgång till stadskärnor. I detta avseende välkomnas kommissionens åtagande i den nya ramen för mobilitet i städer att ”komma till rätta med ojämlik tillgång till kollektivtrafik, inklusive genom förbättrad tillgänglighet till järnvägsstationer”. Vi förespråkar vidare ytterligare stöd till mindre städer, stadsnära områden samt beroende landsbygds- och bergsområden, särskilt i mindre utvecklade regioner, för att säkerställa dessa områdens konnektivitet och lika tillgång till omställningen till hållbar mobilitet för deras invånare.

Stärka kollektivtrafiken som ryggraden i mobilitet i städer

21.

ReK välkomnar kommissionens avsikt att ”samarbeta med nationella och lokala myndigheter i syfte att säkerställa att [kollektivtrafik] kan fortsätta att utgöra grunden för mobiliteten i städer”. Kommittén understryker behovet av att samordna alla tillgängliga verktyg och resurser i detta syfte, inbegripet den viktiga roll som allmän trafikplikt spelar för att säkerställa förbindelser med stadskärnor.

22.

Det finns ett akut behov av övergripande kapacitetsökningar för kollektivtrafik, både när det gäller geografisk täckning och ökad turtäthet, för att ta hänsyn till den förväntade ökningen av passagerarvolymerna. Vi erinrar om de senaste årtiondenas kroniska underinvesteringar och det investeringsgap som kollektivtrafikoperatörerna står inför, vilket framhållits av revisionsrätten.

23.

ReK understryker att kollektivtrafiken måste kompletteras med alternativa utbud och multimodala koncept och efterlyser i detta avseende flexibla och efterfrågestyrda lösningar för den första och sista kilometern samt vikten av att främja aktiv mobilitet, särskilt cykling.

24.

Det finns dock behov av att tillhandahålla och utvidga hållbar infrastruktur för kollektivtrafik, inbegripet lämpliga laddningssystem för elbussar som gör det möjligt att genomföra resor mellan städer med ogynnsamma klimatförutsättningar och terrängförhållanden förutom att man ökar den kommersiella hastigheten.

25.

Vi efterlyser en förstärkning av multimodala knutpunkter för att möjliggöra smidiga anslutningar mellan olika transportsätt, däribland en förbättring av tillgången till aktiv mobilitet och tillhandahållandet av säkra cykelparkeringar, så att byten för passagerare och omlastningar av gods kan ske snabbare och effektivare.

26.

Vi betonar vikten av förbindelser mellan stadsnära områden, inbegripet gränsöverskridande förbindelser, eftersom pendling inte stannar vid stadens gränser och måste underlättas även inom landsbygdsområden och över de nationella gränserna i gränsregioner, t.ex. genom att man tillhandahåller infartsparkeringar i anknytning till transportnätet.

27.

Det finns behov av åtgärder för att främja utbyggnaden av beställtjänster för kollektivtrafik, särskilt i avlägset belägna landsbygdsområden och landsbygdsområden i de yttersta randområdena, och kommissionen uppmanas därför att stödja testningen av sådana lösningar och att föreslå ett finansierings- och subventioneringssystem för denna typ av tjänst.

28.

Kommittén påminner om att de yttersta randområdena, på grund av sina terrängförhållanden och begränsade yta, tampas med betydande trafikstockningar i sina största städer, särskilt vid kusten. Projekt för att göra transporterna renare och mer hållbara håller emellertid på att utvecklas i dessa områden och kan fungera som god praxis i andra EU-regioner och i grannländerna.

29.

ReK betonar vikten av multimodala biljettsystem för att göra hållbara transportsätt så tillgängliga och effektiva som möjligt för användarna, samtidigt som man på ett heltäckande sätt skyddar passagerarnas rättigheter i samband med förseningar och andra tillkortakommanden.

30.

ReK uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att stödja gemensam offentlig upphandling för kollektivtrafikoperatörer eller lokala och regionala myndigheter som vill samarbeta på detta område för att uppnå mer hållbara och standardiserade inköpsprocesser. Kommittén efterlyser en förnyad EU-finansieringsmekanism för att stödja upphandling av rena bussar samt betonar behovet av att se till att EU:s budgetregler är förenliga med verkligheten vid inköp av rullande materiel.

31.

Vi framhåller behovet av att stödja omskolning och kompetenshöjning av kollektivtrafikoperatörer och lokala och regionala myndigheter i samband med den ökande digitaliseringen av kollektivtrafiktjänster och kollektivtrafiksystem.

32.

Kommittén betonar vikten av att utveckla och modernisera järnvägsinfrastrukturen, särskilt i områden där det finns tecken på betydande försämring, och att i detta sammanhang ta fram stödsystem.

Nollvision

33.

ReK betonar den avgörande betydelsen av en mer ambitiös strategi för att säkerställa skyddet av oskyddade trafikanter för att uppmuntra en ytterligare trafikomställning till aktiva transportsätt.

34.

Kommittén understryker att en förnyad strategi för fördelning av vägutrymmet i stadsområden kommer att få den mest avgörande inverkan på oskyddade trafikanters säkerhet, samtidigt som den uppmuntrar till beteendeförändringar och minskar både luft- och bullerföroreningar samt trafikstockningar. Vi välkomnar kommissionens avsikt att i detta avseende ge vägledning i samband med genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/96/EG (2) om förvaltning av vägars säkerhet.

35.

ReK framhåller de betydande resultaten av att införa övergripande hastighetsminskningar för att förbättra trafiksäkerheten i stadsområden, vilket Europeiska gemenskapernas kommission för första gången formulerade i sitt meddelande om hastighetsbegränsningar i gemenskapen (3). Vi upprepar Europaparlamentets uppmaning till kommissionen om att utfärda en rekommendation till medlemsstaterna (4) om en hastighetsbegränsning på 30 km/tim i stadsområden på gator som lämpar sig för detta, och framhåller de positiva effekter som denna politiska förändring har medfört i olika städer genom att minska antalet dödsfall i trafiken och rent generellt ha en positiv inverkan på hälsan i städer, vilket också bekräftades vid den tredje globala ministerkonferensen om trafiksäkerhet i februari 2020 och därefter av FN:s generalförsamling.

36.

ReK understryker att bilfria dagar har en positiv inverkan på städerna, eftersom de erbjuder möjligheter för medborgarna att utforska alternativa transportsätt och hjälper dem att åter göra offentliga platser till sina. Vi uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag om att uppmana städer i EU att utse minst en dag per år till en samordnad bilfri dag.

37.

ReK betonar behovet av att utforma gator för låga hastigheter och bättre synlighet för de mest utsatta användarna av det offentliga rummet, och framhåller effektiviteten av trafikdämpande infrastruktur samt nudging-åtgärder.

38.

Vi uppmanar kommissionen att beakta dessa rekommendationer i sin kommande vägledning om infrastruktur av hög kvalitet för oskyddade trafikanter.

Framtidssäkrad mobilitet i städer

39.

ReK understryker att även om nya tekniska lösningar spelar en viktig roll för att göra städerna mer trivsamma att bo i, bör befintlig teknik såsom el(last)cyklar eller elektriska (tråd)bussar, spårvagnar och tåg utgöra stommen när man siktar på utsläppsfria gods- och passagerartransporter.

40.

Vi vill lyfta fram vikten av att påskynda framstegen mot integrerade biljettsystem för alla kollektivtrafikslag och uppmanar kommissionen att överväga att ta fram en standardiserad EU-app, inom ramen för ett gemensamt regelverk, som syftar till att underlätta tillträdet i städer över hela EU och att gynna användningen av kollektivtrafik, vilket inverkar positivt på både järnvägsturism och pendling.

41.

ReK efterlyser ett nära och tidigt samarbete med lokala och regionala myndigheter om transportföretagens och passagerarnas potentiella användning av europeiska e-identitetsplånböcker, såsom anges i den nya ramen för mobilitet i städer.

42.

Vi påminner om att delad mobilitet är en lösning för att minska trafiken i städerna och de problem som är förknippade med trafikstockningar, och att utvecklingen av denna bör uppmuntras.

43.

Datainsamling är ett viktigt medel för planeringen av transportinfrastrukturen och alla insamlade uppgifter bör därför göras tillgängliga för alla relevanta aktörer. Samtidigt som det är viktigt att gynna lättanvända lösningar, inbegripet allt-i-ett-mobilappar, måste också dataskyddet säkerställas. Det är nödvändigt att man tillämpar en gemensam och samordnad metod för datainsamling i de olika regionerna som underlättar utbytet av bästa praxis och jämförandet av tillförlitliga mobilitetsindikatorer.

44.

Vi betonar behovet av att ta vederbörlig hänsyn till jämställdhetsaspekten vid utformningen av politiken för hållbar mobilitet, med beaktande av kvinnors och andra gruppers särskilda behov och deras ytterligare utsatthet för mobilitetsfattigdom.

SUMP som ett viktigt verktyg för att minska koldioxidutsläppen från mobilitet i städer

45.

ReK bekräftar sitt stöd för ett ökat fokus på planer för hållbar mobilitet i städer, i anslutning till den nya ramen för mobilitet i städer och som ett obligatoriskt krav för de över 400 urbana knutpunkter som fastställs i den föreslagna översynen av TEN-T-förordningen. De städer/kommuner som redan har tagit fram planer som motsvarar kraven i SUMP bör dock kunna använda dessa.

46.

Vi stöder också rekommendationen att städer ska anta planer för hållbar mobilitet i städer. Kommittén understryker dock behovet av att utarbeta planer för hållbar mobilitet i städer som kan utvidgas till att omfatta områden med flera kommuner som fungerar som ett storstadsområde eller en tätort.

47.

ReK välkomnar kommissionens avsikt att begära att medlemsstaterna genomför långsiktiga stödprogram för planerna för hållbar mobilitet i städer i syfte att bidra till att bygga upp kapacitet och för att planerna ska genomföras i enlighet med EU:s riktlinjer för dem. Ett nära samarbete med lokala och regionala myndigheter bör vara obligatoriskt i detta sammanhang. Kommissionen uppmanas att verka för ett nära samarbete mellan de planerade nationella programförvaltarna och företrädare för lokala och regionala myndigheter på fältet, och att övervaka detta samarbete i praktiken.

48.

För att hantera mobilitetsomställningen i stadsområden är det avgörande att planerna för hållbar mobilitet i städer effektivt täcker funktionella områden som helhet. Vi uppmanar kommissionen att överväga olika sätt att skapa incitament för förbättrad konnektivitet och tillgång till mobilitetstjänster i förortsområden, stadsnära områden och kringliggande landsbygdsområden.

49.

ReK välkomnar den aviserade förenklade uppsättningen indikatorer och riktmärkningsverktyg som enligt planerna ska offentliggöras i slutet av 2022, liksom den planerade stödåtgärden för FSE-programmet till stöd för urbana knutpunkter inom TEN-T på detta område. Det är dock viktigt att inte arbetet med att ta fram och följa upp indikatorer leder till en orimlig arbetsbörda för städer/kommuner.

50.

Det behövs harmoniserad datainsamling på viktiga områden (t.ex. antalet kilometer av cykelbanor, dagliga användare, olyckor, typ av nätverk) i samordning med de lokala och regionala myndigheterna för att bättre underbygga framtida beslutsfattande och investeringsval om aktiv mobilitet, även i samband med planer för hållbar mobilitet i städer. Den administrativa bördan för insamling, tillhandahållande och underhåll av dessa data måste hållas så låg som möjligt.

51.

Vi fäster uppmärksamheten på integrations- och tillgänglighetsmålen för den nya ramen för mobilitet i städer och välkomnar indikatorn för överkomliga priser i kollektivtrafiken i samband med den uppdaterade vägledningen för planerna för hållbar mobilitet i städer. Detta kan bidra till att minska potentiella risker till följd av mobilitetsfattigdom.

52.

ReK stöder utvecklingen av planer för hållbar mobilitet i städer men insisterar, för att se till att subsidiaritetsprincipen respekteras, på att kommissionen bör stärka det direkta samrådet med europeiska städer och deras sammanslutningar i sitt pågående och framtida arbete med indikatorer för planer för hållbar mobilitet i städer. ReK noterar att omkring 50 städer deltog i det nyligen genomförda pilotprojektet om utvecklingen av indikatorer för hållbar mobilitet i städer (SUMI), och påpekar samtidigt att många europeiska städer redan har utarbetat högkvalitativa planer för hållbar mobilitet i städer med operativa indikatorer. ReK skulle i framtiden kunna underlätta bredare utåtriktad verksamhet och mer direkta informationsflöden mellan EU och de lokala och regionala myndigheterna för att se till att de indikatorer som kommissionen föreslår inte ger upphov till byråkrati eller onödiga bördor för de lokala och regionala myndigheterna.

53.

ReK ser positivt på att den nya ramen för mobilitet i städer fokuserar på godstransporter i städer och på den föreslagna integreringen av stadslogistik i planerna för hållbar mobilitet i städer, särskilt med tanke på den betydande ökningen av e-handeln och förändringarna i fraktutdelningsmönstren till följd av covid-19-pandemin. Vi betonar den viktiga potentialen hos utsläppsfria lösningar, tekniker och fordon för stadslogistik och uppmuntrar användningen av moderna lastcyklar och cykelsläpvagnar, eftersom ungefär hälften av alla motordrivna resor för varutransporter inom europeiska städer skulle kunna flyttas över till cyklar. Detta mål fastställdes redan av EU:s transportministrar i deras ”Förklaring om cykling som ett klimatvänligt transportsätt” från 2015.

54.

Vi efterlyser åtgärder som gör det möjligt att stödja användningen av stadsjärnvägar för godstransporter.

55.

ReK välkomnar avsikten att främja dialog och samarbete mellan alla parter, inklusive lokala myndigheter, och att stödja datadelning om stadslogistik som grund för övervakning av framsteg och långsiktig planering. Vi efterlyser ett aktivt deltagande från de lokala och regionala myndigheternas sida när det gäller de rapporteringskrav som planeras i samband med de rationaliserade indikatorerna för hållbar mobilitet i städer.

Finansiering

56.

ReK betonar att den betydande trafikomställning till kollektiva och aktiva transportsätt som planeras i den nya ramen för mobilitet i städer och strategin för hållbar och smart mobilitet endast kommer att vara möjlig med förstärkt och samordnat stöd från offentliga myndigheter på EU-nivå samt på nationell och lokal och regional nivå, och framför allt med mer riktad finansiering.

57.

Vi uppmanar kommissionen att tillhandahålla en mer detaljerad översikt över de finansieringskällor som finns tillgängliga för mobilitet i städer och hur de lokala och regionala myndigheterna kan få tillgång till dessa medel. Samtidigt är det mycket viktigt att långsiktiga strategier och budgetar tillhandahåller en stabil ram för planering och investeringar i mobilitet i städer.

58.

Kommittén är bekymrad över att den finansiering som finns tillgänglig för mobilitet i städer inom ramen för EU:s instrument antingen är ganska begränsad i praktiken, svår att få tillgång till eller olämplig för lokala och regionala myndigheter och/eller beroende av godtyckliga faktorer såsom ett gynnsamt samarbete mellan nationella och subnationella förvaltningsnivåer. ReK efterlyser en ökning, inom nästa fleråriga budgetram och i linje med nationella bestämmelser med samma mål, av beloppen för de program och verktyg som finns tillgängliga som direkt finansiering för lokala och regionala myndigheter.

59.

Det är oroväckande att vissa aspekter av reglerna i det europeiska national- och regionalräkenskapssystemet (ENS) i praktiken kan vara svåra att förena med de lokala och regionala myndigheternas betydande infrastrukturinvesteringar, särskilt kravet på att sådana utgifter ska bokföras under ett enda budgetår, vilket skapar ett alltför stort underskott i motsvarande regionalräkenskaper. Vi rekommenderar att man optimerar potentialen i tillgänglig EU-finansiering genom att göra det möjligt för lokala och regionala myndigheter att successivt registrera sådana utgifter i sina räkenskaper under infrastrukturens livscykel.

60.

ReK framhåller många lokala och regionala myndigheters förväntningar på att EU ska vidta kraftfullare åtgärder för att uppmuntra internalisering av externa kostnader inom transportsektorn och en mer systematisk tillämpning av principerna om att förorenaren betalar och användaren betalar. Det behövs en stödjande ram för att stödja de lokala och regionala myndigheternas insatser i detta avseende.

61.

Vi insisterar på att intäkterna från koldioxidskatten bör kanaliseras till järnvägs- eller cykelnätet och andra hållbara infrastrukturprojekt som är nödvändiga för en omställning av transportsystemet. På det hela taget är en effektiv och rimlig koldioxidskatt en central del av en klimatvänlig mobilitetspolitik.

Styrning och utbyte av bästa praxis

62.

ReK understryker behovet av en effektiv strategi för flernivåstyre som bygger på aktiv subsidiaritet och välkomnar kommissionens avsikt att knyta lokala och regionala myndigheter närmare till den förnyade expertgruppen för mobilitet i städer (EGUM) vid sidan av företrädare för medlemsstaterna. Vi uppmanar kommissionen att göra kommittén delaktig i detta sammanhang. Kommittén understryker vikten av att stärka medverkan från dem som främst använder aktiva mobilitetssätt (fotgängare och cyklister) samt från kollektivtrafikanvändare i planeringen av mobilitet i städer.

63.

Vi efterlyser utbyte av bästa praxis med fokus på en lämplig infrastruktur som tillhandahåller säkra och lättanvända utrymmen för aktiv mobilitet såsom gång och cykling. I detta hänseende är det viktigt med separata gångvägar och cykelbanor.

64.

När det gäller trafiksäkerhet behövs ett utbyte av erfarenheter och bästa praxis för att säkerställa ett tillvägagångssätt som bidrar till nya vanor.

65.

Vi välkomnar det stora intresse som EU:s kommuner uttryckt för EU:s uppdrag för klimatneutrala och smarta städer, vilket återspeglar det starka engagemanget i många kommuner i EU för att genomföra mobilitetsomställningen, men även behovet av ytterligare stöd – ekonomiskt, tekniskt och strategiskt – från EU-nivå. Kommissionen bör upprätthålla denna dynamik genom att se till att alla kommuner i EU som vill bli associerade deltar så aktivt som möjligt.

66.

ReK insisterar särskilt på att EU:s uppdrag för klimatneutrala och smarta städer och ”100 klimatneutrala städer” inte får öka ojämlikheten och skillnaderna mellan de städer som kommit längst och de som släpar efter. Vi anser att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt uppdragets mål att stödja alla städer i EU i den gröna omställningen.

67.

EU-institutionerna bör föregå med gott exempel och anta liknande program som ”de 100 klimatneutrala städerna”.

68.

ReK efterlyser ett EU-omfattande utbyte av bästa praxis om kollektivtrafikens överkomlighet och uppmanar dessutom kommissionen att genomföra en studie om genomförbarheten av att införa ett kostnadsfritt kollektivtrafiksystem i hela EU för att skapa incitament för trafikomställning. Denna studie bör behandla både sociala och finansiella aspekter, inbegripet biljettförsäljningens nuvarande roll när det gäller att kompensera för de ökande löpande kostnader som bärs av lokala och regionala myndigheter och kollektivtrafikföretag.

Bryssel den 11 oktober 2022.

Vasco ALVES CORDEIRO

Europeiska regionkommitténs ordförande

(1) Revisionsrättens särskilda rapport 06/2020: https://www.eca.europa.eu/sv/Pages/DocItem.aspx?did=53246.

(2) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/96/EG av den 19 november 2008 om förvaltning av vägars säkerhet (EUT L 319, 29.11.2008, s. 59).

(3) COM(86) 735 final.

(4) Europaparlamentets resolution om EU:s ram för trafiksäkerhetspolitik 2021–2030. — Rekommendationer om nästa steg mot nollvisionen (2021/2014(INI)) (EUT C 132, 24.3.2022, s. 45).

30.12.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 498/24

Yttrande från Europeiska regionkommittén – ReK:s roll när det gäller att stärka klimatdiplomatin på lokal och regional nivå inför COP27 och COP28

(2022/C 498/05)

Föredragande:

Olgierd GEBLEWICZ (PL–EPP), regionpresident, Zachodniopomorskie (Västpommern)

POLITISKA REKOMMENDATIONER

EUROPEISKA REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Europeiska regionkommittén (ReK) betonar den betydelse som de lokala och regionala myndigheterna har för att klimatambitionerna ska kunna uppnås, med fokus på det framtida genomförandet av FN:s mål för hållbar utveckling, och för att bestämmelserna i Parisavtalet ska fullgöras så att målet om att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 oC kan uppnås.

Kommittén beklagar att de lokala och regionala myndigheternas roll inte erkänns i rådets slutsatser av den 21 februari 2022 om EU:s klimatdiplomati: påskynda genomförandet av resultaten från Glasgow-konferensen, där man betonar den avgörande betydelsen av klimatdiplomati och av EU:s utåtriktade insatser gentemot tredjeländer för att påskynda genomförandet av klimatpakten från COP26 i Glasgow.

Kommittén uppmanar de nationella myndigheterna att när de förhandlar om villkoren för globala klimatmål och utarbetar nationellt fastställda bidrag och nationella anpassningsplaner verkligen involvera sina lokala och regionala myndigheter, eftersom de är de aktörer som konkret fullgör de internationella utfästelserna och åtagandena. ReK konstaterar därför att nationellt fastställda bidrag som de lokala och regionala myndigheterna inte ställer sig bakom sannolikt inte kommer att kunna genomföras framgångsrikt och att UNFCCC systematiskt bör kontrollera detta steg innan de godkänns. I detta sammanhang uppmanas de nationella regeringarna att inkludera både regionala och lokala delegater i de nationella förhandlingsdelegationerna vid UNFCCC:s klimattoppmöte.

Kommunerna och regionerna går i bräschen när det gäller att hantera klimatförändringarnas konsekvenser, såsom klimatrelaterade katastrofer, sociala konsekvenser såsom energifattigdom och ökade väderrelaterade hälsoproblem, miljöproblem såsom den dramatiska förlusten av biologisk mångfald, ekosystem och deras tjänster samt befintliga ojämlikheter som fördjupas av klimatförändringarna. Klimatdiplomati på lokal och regional nivå är nödvändig för att de nationella klimatmålen ska kunna uppnås, eftersom de lokala och regionala myndigheterna utarbetar och genomför detaljerade anpassnings- och begränsningsplaner där lokala miljöförhållanden, socioekonomiska krav, energi och klimaträttvisa vederbörligen beaktas.

ReK betonar att kommuners och regioners framgångsrika klimatåtgärder kan vara mer ambitiösa än de nationella målen utan att tillväxt och territoriell sammanhållning försämras. Detta påvisar en stark ”demonstrationseffekt” och utgör en hävstång för nationella, regionala och lokala politiska grupper som strävar efter att anta en mer progressiv klimatpolitik.

Det är mycket viktigt att stödja kommunernas och regionernas klimatnätverk samt stärka deras lokala och regionala klimatdiplomatiska åtgärder för att bygga upp en avgörande politisk resiliens mot tillbakagång på nationell nivå och därigenom säkerställa att de globala klimatmålen uppnås.

Genom att samarbeta med berörda lokala och regionala parter, bl.a. företag, universitet och forskningscentrum, organisationer i det civila samhället och medborgare, bidrar kommunerna och regionerna till att öka medvetenheten om och allmänhetens acceptans för klimatåtgärder på lokal, regional, nationell och global nivå samt möjliggör och främjar ett gott liv för alla inom planetens gränser.

ReK påminner om att klimatagendan var en av de viktigaste frågor som togs upp av medborgarpanelerna och plenarförsamlingen vid konferensen om Europas framtid, vilket resulterade i 49 förslag som kompletterades med detaljerade åtgärder. Unionsmedborgarna efterlyser en snabbare grön omställning och framhåller behovet av att fokusera på utbildning och bättre kommunikation samt ta itu med social rättvisa (1).

ReK påminner om att klimatförändringarna har en tydlig könsdimension, eftersom kvinnor globalt sett påverkas mer av konsekvenserna av klimatförändringarna. Kvinnliga ledares deltagande i klimatförhandlingarna är därför avgörande för ändamålsenliga klimatåtgärder, och klimatdiplomatin på lokal och regional nivå kan bidra till att överbrygga denna klyfta, eftersom fler kvinnor proportionellt sett är aktiva i lokalpolitiken.

10.

ReK betonar att det i kommunerna finns ett stort antal unga som ligger i framkant när det gäller klimatåtgärder genom att de bildar nya rörelser och tar nya initiativ, såsom ungdomsklimatstrejken, vilket skapar en ny typ av press på lokala, regionala och centrala myndigheter. Genom samarbete med ungdomsorganisationer ger kommunerna unga rätt verktyg, plattformar och skydd för att uttrycka sina åsikter via gatuträffar eller deltagande i kommunfullmäktigesammanträden. I slutändan skapar kommunerna och regionerna aktivt morgondagens ledare, som är redo att ta itu med lokala problem och representera sitt eget lokalsamhälle.

11.

Det är särskilt viktigt att de lokala och regionala myndigheterna deltar i kartläggningen av de möjligheter och risker som planerade klimatåtgärder innebär för sysselsättning, inkomster och näringsverksamhet bland olika kön, åldersgrupper, yrkesgrupper och affärsområden.

12.

Med tanke på närheten till medborgarna är kommunerna och regionerna instrument för att uppnå egenmakt, självbestämmande och god samhällsstyrning i lokalsamhället: diplomati på lokal och regional nivå skapar en direkt koppling mellan medborgarna och globala angelägenheter och överbryggar de demokratiska bristerna i traditionellt multilateralt beslutsfattande där medborgarna inte är delaktiga i de beslut som fattas.

13.

Klimatdiplomatin på lokal och regional nivå kan bidra till att övervinna specifika utmaningar inom diplomatin mellan stater, såsom ofta förekommande dödlägen och klyftor mellan nord och syd.

14.

ReK vill fästa uppmärksamheten på internationella sammanslutningar av regioner och kommuner för klimatåtgärder såsom Under2 Coalition, som ger ett viktigt bidrag till den internationella klimatpolitiken på lokal och regional nivå och därför bör göras mer delaktiga i FN-förhandlingarna. Kommissionen uppmanas att inkludera dessa allianser i sin klimatdiplomati.

15.

ReK pekar på flera nivåer där aktörer på lokal och regional nivå för den internationella klimatagendan och EU:s klimatagenda framåt:

a)	Genom att anta en progressiv klimatpolitik inom sina områden och samtidigt samarbeta med lokala berörda parter och företrädare för olika grupper för att främja genomförandet.

b)	Genom att engagera andra aktörer på lokal och regional nivå i horisontell diplomati så att de åtar sig ambitiösa klimatmål och på så sätt skapa bredare och starkare gemenskaper av klimatambitiösa områden.

c)	Genom att med hjälp av vertikal diplomati påverka den nationella miljö- och klimatpolitiken och med kraft framföra sina åsikter i klimatdebatten och de statliga förhandlingarna samt begränsa den potentiella skadan i händelse av ogynnsam nationell politik.

d)	Genom att främja UNFCCC:s arbete för klimatskydd på lokal nivå och bidra med ett specifikt perspektiv till UNFCCC:s förhandlingsprocess.

e)	Genom att möjliggöra medborgardeltagande och dialog mellan ett stort antal olika medborgare för att stärka klimatåtgärderna och acceptansen för åtaganden om ytterligare klimatåtgärder.

f)	Genom att samarbeta med staterna för att förbättra den nationella övervakningen, rapporteringen och verifieringen, eftersom de lokala och regionala myndigheterna kan tillhandahålla mer detaljerad och korrekt information.

g)	Genom att tillhandahålla kapacitetsuppbyggnad, institutionellt stöd eller tekniskt bistånd till tredjeländer.

16.

De största samarbetsutmaningarna för den framtida utvecklingen av klimatdiplomatin på lokal och regional nivå mellan regionala och lokala myndigheter i EU och i tredjeländer är de följande:

a)	Beroendet av nivån av decentralisering, politisk autonomi och lokal demokrati.

b)	Den begränsade rättsliga ramen med regler för samarbete mellan kommuner och regioner samt det ojämna och otillräckliga samarbetet mellan kommuner/regioner och nationella regeringar.

c)	Den otillräckliga finansieringen och det otillräckliga samarbetet mellan kommuner/regioner och finansinstitut.

d)	Bristen på teknisk personal och tekniskt bistånd, kapacitetsuppbyggnad och uppmuntran av i synnerhet mindre och mindre utvecklade kommuner och regioner.

e)	Avsaknaden av uppgifter om samarbetsinitiativ, vilket gör det omöjligt att på ett korrekt sätt spåra klimatdiplomatin på lokal och regional nivå och bedöma dess fulla inverkan och betydelse.

f)	Avsaknaden av en strukturerad regelbunden dialog med den lokala och regionala nivån i klimatförhandlingarna och under COP-sammanträdena.

g)	Bristen på deltagande från de lokala och regionala myndigheternas sida i utarbetandet av nationellt fastställda bidrag.

17.

Kommittén uppmanar därför kommissionen att ta itu med luckorna och begränsningarna och att främja klimatdiplomatin på lokal och regional nivå mellan EU:s kommuner och regioner och EU:s grannländer och partnerskapsländer inför kommande partskonferenser i Egypten, Förenade Arabemiraten och därefter.

18.

ReK erkänner vikten av att fokusera på storstäder med tanke på deras ekonomiska makt och betydelsefulla roll när det gäller att både orsaka och potentiellt erbjuda viktiga lösningar på klimatkrisen. Klimatförändringarnas karaktär kräver dock en lösning som är grundligt integrerad inom hela territoriet och därför måste man även lägga vikt på små och mellanstora städer, som lider av mer begränsat deltagande i nätverk och stadsdiplomati och åtnjuter lägre internationellt erkännande. Dessutom bör befintliga internationella och lokala glesbygdsnätverk användas för att underlätta kunskapsutbyte.

19.

ReK understryker att världens ögrupper och öar är särskilt sårbara för klimatförändringar, och efterlyser förbättrat utbyte av klimatkunskap mellan öarna i EU samt mellan dessa och öar i resten av världen.

20.

ReK står redo att fungera som den viktigaste samordnande institutionen för klimatdiplomati på lokal och regional nivå i EU och dess grannländer. Kommittén är beredd att axla ett större ansvar vid COP-sammanträdena, spela en samordnande roll och företräda de ståndpunkter som de lokala och regionala myndigheterna i EU har, i partnerskap med västra Balkan och Turkiet samt EU:s östra och södra grannskap.

21.

ReK åtar sig att lägga fram Arlems och Corleaps förslag om klimatfrågor för UNFCCC, via sitt deltagande i unionens officiella delegation till COP. Lokala och regionala myndigheter bör inkluderas i alla stadier av förberedelserna och förhandlingarna i samband med COP.

22.

EU-institutionerna, de internationella finansinstituten och alla internationella partner, inklusive de lokala och regionala myndigheter i EU som kommer att bidra till återuppbyggnaden av ukrainska städer samt industri- och energianläggningar som förstörts genom det ryska kriget, uppmanas att inrikta återuppbyggnadsinvesteringarna i enlighet med nyckelaspekterna i Parisavtalet samt målen i EU:s gröna giv, i syfte att uppnå målet om nettonollutsläpp senast 2050, ett energioberoende som bygger på förnybara energikällor, en koldioxidfri ekonomi, ett hållbart jordbruk samt bevarande och återställande av ekosystem och biologisk mångfald.

23.

Kommittén välkomnar inrättandet av en särskild agenda inom UNFCCC-processen – det förstärkta Lima-arbetsprogrammet för jämställdhet och handlingsplanen för jämställdhet – för att se till att klimatpolitiken genomförs på ett mer jämställdhetsorienterat och jämställdhetsmedvetet sätt och se till att kvinnor kommer till tals i den globala diskussionen och de internationella förhandlingarna om klimatförändringar. Vi välkomnar särskilt utnämningen av nationella kontaktpunkter för jämställdhet och klimatförändringar (NGCCFP) för varje part. ReK står redo att samarbeta med UNFCCC och andra relevanta partner inom detta område.

24.

ReK förstår städernas roll i fenomenet global klimatmigration, som består i att tillhandahålla sysselsättning och skydd för dem som flyr från skadliga och ogynnsamma miljöförhållanden. Lokala och regionala myndigheter står för närvarande inför aldrig tidigare skådade ekonomiska och humanitära utmaningar på grund av klimatförändringarnas konsekvenser, eftersom de tar emot klimatflyktingar som sätter press på de redan begränsade resurser som städerna kan tillhandahålla. Lokala och regionala myndigheter kan samtidigt tillsammans med lokala organisationer och andra berörda parter tillhandahålla en snabb lösning på problem såsom social nöd och ekologisk katastrof som orsakas av tillströmningen av människor till stadsområden.

Engagemanget hos ReK:s organ för yttre förbindelser för den globala klimatagendan

25.

Samarbetet mellan de europeiska lokala och regionala myndigheterna och deras motsvarigheter i tredjeländer spelar en viktig roll för att främja klimatdiplomati på lokal och regional nivå, dvs. genom alliansbyggande och åtgärder för att främja, utvidga och finansiera befintliga och nya initiativ som stöder utbyte av kunskap och bästa praxis genom europeiska, nationella, regionala och lokala nätverk samt samarbete mellan städer, såsom inbördes utvärderingar och ömsesidigt lärande, studiebesök, grön partnersamverkan, mentorskap mellan partner samt coachning.

26.

Alla ReK:s organ och plattformar för yttre förbindelser (Arlem, Corleap, arbetsgrupper/gemensamma rådgivande kommittéer, peer-to-peer-samarbete och forumet ”Städer och regioner för internationella partnerskap”) är aktivt engagerade i arbetet med att uppnå de globala klimatmålen, som de har åtagit sig att uppnå i sina respektive handlingsplaner och arbetsprogram.

27.

Kommittén värdesätter den stora och underutforskade potential som klimatdiplomati på lokal och regional nivå har för att främja erkännandet av kommunernas och regionernas roll i UNFCCC-ramen. I detta avseende konstaterar vi att insatserna av Arlemmedlemmar och partner på södra halvklotet ledde till att flernivåsamarbete återinfördes i texten för klimatpakten från Glasgow vid COP26.

ARLEM

28.

Klimatåtgärder är centrala i Arlems arbete med FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling och dess mål för hållbar utveckling, som har gett upphov till ytterligare samarbete mellan lokala och regionala myndigheter i Medelhavsområdet, dvs. diplomati på lokal och regional nivå, för att bekämpa de gemensamma utmaningar som klimatförändringarna innebär för alla områden.

29.

Kommittén lovordar Arlems aktiva deltagande i relevanta ministerkonferenser inom unionen för Medelhavsområdet, såsom dess ministermöten om blå ekonomi, om energi och om miljö och klimatförändringar, där företrädare för Arlem regelbundet framhåller de lokala och regionala myndigheternas roll när det gäller att begränsa och anpassa sig till klimatförändringarnas effekter.

30.

Samtidigt som ReK lovordar det långvariga klimatsamarbetet mellan städer i Medelhavsområdet, särskilt kuststäderna, bör ett bredare geografiskt engagemang uppmuntras med lokala och regionala myndigheter utanför kuststräckorna.

CORLEAP

31.

Prioriteringarna för det östliga partnerskapet när det gäller klimatagendan har satt ett tydligt fokus på att påskynda den gröna omställningen, samtidigt som man har antagit de riktlinjer som främjas genom Parisavtalet, FN:s agenda för målen för hållbar utveckling och EU:s gröna giv. Det finns ett verkligt intresse för den gröna given, som ofta betraktas som ett led i de bredare nationella insatserna för att anta de nationella gröna agendorna i linje med internationella åtaganden, särskilt genom de nationellt fastställda bidragen och målen för hållbar utveckling.

32.

Alla insatsområden inom den gröna given återfinns i strategierna på nationell nivå i länderna i det östliga partnerskapet, där energi är det dominerande fokuset.

33.

Kommittén understryker behovet av att med finansiering och tekniskt bistånd stödja de länder i det östliga partnerskapet som strävar efter att minska sitt beroende av ryska energileveranser och prioritera ren energi.

34.

ReK uppmärksammar det framskridna engagemanget för EU:s gröna agenda i kommunerna och regionerna i det östliga partnerskapets trioländer (Ukraina, Moldavien och Georgien) via deras partnerskapsavtal, och välkomnar varmt Europeiska rådets beslut att bevilja Ukraina och Moldavien status som kandidatländer.

35.

Borgmästaravtalets ”östra del” är ett framträdande nätverk för klimatåtgärder i länderna i det östliga partnerskapet. Borgmästaravtalet öst har samlat 361 nya undertecknare från lokala myndigheter som är villiga att åta sig att minska koldioxidutsläppen med 30 % fram till 2030 och att öka resiliensen genom att anpassa sig till klimatförändringarna.

Utvidgningspartner

36.

Kommittén understryker den centrala roll som den gröna agendan och hållbar konnektivitet spelar i 2021 års utvidgningspaket och stöder genomförandet av den ekonomiska planen och investeringsplanen för västra Balkan, som kan ge ett stort bidrag till den gröna omställningen i regionen (2).

37.

ReK erkänner, inom Balkanområdet, potentialen hos ”B40 Balkan Cities Network” som en viktig milstolpe när det gäller klimatdiplomati mellan städer i regionen, med hållbar utveckling och klimatåtgärder bland de topprioriterade områdena. Nätverket omfattar nu 24 städer och strävar efter att växa ytterligare i regionen.

Flernivåstyre

38.

ReK efterlyser en väl utformad ram för flernivåstyre med en beskrivning av reglerna för europeiskt, nationellt samt regional och lokalt samarbete om klimatdiplomati inom EU och med potentiellt genomförande i partnerskapsländerna. Med tanke på bristen på stöd till och inkludering av kommuner samt mindre och mindre utvecklade regioner bör man inom ramen ta särskild hänsyn till sådana underrepresenterade lokala och regionala myndigheter för att säkerställa ett rättvist och jämlikt deltagande i processen.

39.

Kommittén föreslår att man överväger att utnämna klimatambassadörer för de lokala och regionala myndigheterna inom ReK:s organ för yttre förbindelser, med beaktande av ReK:s befintliga ambassadörer för borgmästaravtalet och för klimatpakten, och skapa synergier mellan dem, så att de internt kan samordna sina bidrag till ReK:s officiella delegation till partskonferenserna.

40.

ReK efterlyser en starkare samordning mellan kommuner och regioner för att utfärda gemensamma uttalanden inför UNFCCC COP-evenemangen och den globala översynen 2023, i nära samarbete med globala partner, däribland LGMA, Iclei, Regions4, Under2 Coalition och det globala borgmästaravtalet. Kommittén uppmuntrar de lokala och regionala myndigheterna i medlemsstaterna och partnerskapsländerna, särskilt från Arlem, Corleap och västra Balkan, att anordna multilaterala sammanträden mellan de lokala och regionala myndigheternas klimatambassadörer och medlemsstaternas företrädare.

41.

Kommittén framhåller den potentiella kopplingen mellan klimatdiplomati på lokal och regional nivå och EU:s energipolitik, särskilt betydelsen av energitrygghet inom ramen för den globala omställningen till ren och rättvis energi via yttre energipolitik och energidiplomati, för att möta både den energikris som förvärrats av Rysslands olagliga invasion av Ukraina och det existentiella hot som klimatförändringarna medför.

42.

ReK uppmanar EU att intensifiera sitt engagemang runt om i världen genom särskilda partnerskap som involverar lokala och regionala myndigheter, inom områdena energitrygghet, energiomställning till en effektiv och förnybar modell och strategisk tillräcklighet.

43.

ReK framhåller kommunernas och regionernas roll som nav för global klimatinnovation för att utveckla ny politik och fastställa mål för utsläppsminskning, klimatanpassning och begränsning av klimatförändringarna som är mer ambitiösa än de nationellt fastställda bidragen. Kommittén upprepar sin efterlysning av ett system med regionalt och lokalt fastställda bidrag som komplement till de nationellt fastställda bidragen för att erkänna, övervaka och uppmuntra de lokala och regionala myndigheternas insatser för att minska koldioxidutsläppen.

Innovationsnav

44.

ReK förespråkar samarbete mellan den privata sektorn, de lokala och regionala myndigheterna och FN:s agenda för innovativa klimatidéer för att tillhandahålla unika och gränsöverskridande lösningar som kan föra den globala klimatagendan framåt. Enskilda kommuner och regioner kan dessutom genomföra innovativa åtgärder som kan skalas upp eller införas på andra håll om de är framgångsrika. I detta avseende föreslår vi att man bygger vidare på initiativ såsom Innovate4Cities inom det globala borgmästaravtalets innovationspelare.

45.

Kommittén företräder medlemsstaternas lokala och regionala myndigheter och deras internationella partnerinitiativ under de europeiska och globala diskussionerna om klimatinnovation. Vi lyfter fram exempel på framgångsrikt samarbete mellan EU och dess partner om innovativa klimatlösningar.

Finansiering

46.

Klimatdiplomati och klimatambitioner på lokal och regional nivå förutsätter lämpliga medel och investeringar. Kommittén framhåller i detta avseende vikten av att göra direkta medel tillgängliga för lokala och regionala myndigheter för att genomföra klimatåtgärder och klimatanpassningar.

47.

Kommittén betonar behovet av synergier mellan offentliga och privata finansieringskällor på global nivå, EU-nivå samt nationell, regional och lokal nivå, och efterlyser ökat ekonomiskt stöd, inklusive direkta medel, till EU:s lokala och regionala myndigheter och deras yttre partner, för att påskynda klimatdiplomatin och genomföra målen i Parisavtalet.

48.

EU:s klimatfinansiering som går till begränsning av och anpassning till klimatförändringarna bör vara specifik och riktad till den regionala och lokala nivån. EU-uppdragets fokus på anpassning och betoningen på att hjälpa 150 regioner att hitta anpassningsvägar välkomnas särskilt, men det skulle kunna utvidgas och användas också inom EU:s externa klimatfinansiering och stöd till andra regioner i Afrika, Latinamerika och Asien.

49.

Kommuner och regioner har globalt sett en varierande grad av fungerande ”gröna” marknader eller investeringar. Kommittén stöder engagemang i projekt och nätverk mellan partner, vilka ger lokala och regionala myndigheter möjlighet att lära av mer erfarna partner om de tillvägagångssätt som tillämpas på andra håll och få inspiration till sina egna lokala eller regionala agendor. I detta avseende är det nödvändigt att hjälpa de lokala och regionala myndigheterna att utarbeta egna klimatanpassningsstrategier för att stärka skyddet av och resiliensen hos lokalsamhällen och livsmiljöer.

Forskning

50.

Kommittén är medveten om behovet av en mer strukturerad metod för att bedöma den pågående internationella klimatdiplomatin på lokal och regional nivå och behovet av ökad datainsamling för att fullt ut förstå dess omfattning, särskilt på södra halvklotet. Samordningsinsatserna bör ge en fullständig överblick över nuvarande multilaterala klimatåtgärder på lokal och regional nivå, särskilt från EU:s lokala och regionala myndigheter och deras partnerskapsinitiativ.

51.

ReK efterlyser en verktygslåda och en plattform för lokala och regionala myndigheters självbedömning och självrapportering om klimatåtgärder och internationell diplomati.

Bryssel den 12 oktober 2022.

Vasco ALVES CORDEIRO

Europeiska regionkommitténs ordförande

(1) I förslag 3/åtgärd 11 efterlyses ett ökat EU-ledarskap samt en starkare roll och ett större ansvar för att främja ambitiösa klimatåtgärder, en rättvis omställning och stöd för att hantera förluster och skador inom det internationella ramverket.

(2) CDR 109/2022, ”Utvidgningspaketet 2021”.

30.12.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 498/30

Yttrande från Europeiska regionkommittén – Mot en strukturell inkludering av kommuner och regioner i UNFCCC COP27

(2022/C 498/06)

Föredragande:	Alison Gilliland (IE–PES), ledamot, Dublin City Council
Referensdokument:	Förberedande yttrande

POLITISKA REKOMMENDATIONER

EUROPEISKA REGIONKOMMITTÉNS (ReK) STÅNDPUNKT

Att sörja för omgående storskaliga insatser för att hantera klimatkrisen genom att effektivt koppla samman anpassnings- och begränsningsåtgärder genom åtgärder på flera nivåer

Europeiska regionkommittén (ReK) är djupt oroad över slutsatserna i den sjätte utvärderingsrapporten från Mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC), som belyser hur ekosystem runt om i världen har lidit avsevärd skada till följd av klimatrisker, och som bestyrker att många av klimatförändringarnas effekter redan är oåterkalleliga. Kommittén noterar de bevis som finns i rapporten, och som visar att de nuvarande klimatanpassningsåtgärderna ofta är ineffektiva på grund av otillräcklig finansiering och bristande planering, vilket skulle kunna åtgärdas genom en mer inkluderande styrning.

I IPCC:s rapporter framhålls de lokala och regionala myndigheterna som viktiga aktörer när det gäller att sörja för anpassnings- och begränsningslösningar. ReK betonar på nytt att de lokala och regionala myndigheterna genomför 70 % av åtgärderna för att begränsa klimatförändringarna och 90 % av klimatanpassningspolitiken (1). Lösningar måste tillhandahållas av och i samarbete med lokala och regionala myndigheter som direkta svar på de risker som klimatförändringarna innebär för byar, städer och de omgivande regionerna, som alla har sina särskilda klimatförhållanden. Mer än 1 miljard människor i låglänta områden är utsatta för risker i form av stigande havsnivåer, marksänkning vid kuster eller översvämning vid högvatten, medan 350 miljoner stadsbor runt om i världen lever med hotet om vattenbrist.

Kommittén hänvisar i detta sammanhang till överenskommelsen vid COP26 om att fortsätta ansträngningarna för att begränsa temperaturökningen till 1,5 oC över förindustriell nivå (2), och efterlyser ett snabbare genomförande av klimatåtgärderna samt mer ekonomiskt stöd till och vägledning för lokala och regionala myndigheter.

ReK upprepar att FN:s ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) i partnerskap med FN:s konvention om biologisk mångfald (UNCBD) och FN:s utvecklingsprogram (UNDP) bör arbeta med att ta fram en enhetlig ram för klimatneutralitet och klimatresiliens, skydd av biologisk mångfald och hållbar utveckling, där överlappande strategier undviks. Edinburghförklaringen om den globala ramen för biologisk mångfald efter 2020 (3) är välkommen, som ett exempel på ett inkluderande angreppssätt som omfattar alla styresnivåer.

Kommittén erinrar om den roll som EU spelar när det gäller att visa prov på ledarskap genom att inom ramen för den europeiska gröna given verka för att bli den första klimatneutrala världsdelen. Det är viktigt att öka EU:s insatser för att på ett effektivt sätt uppnå klimatneutralitet senast 2050, samtidigt som man systematiskt tillämpar principen om att inte orsaka skada och strävar efter att undvika koldioxidinlåsning och koldioxidläckage. Vi välkomnar den väg som stakats ut genom den europeiska klimatlagen och 55 %-paketet och genom riktade initiativ såsom EU-uppdragen om anpassning till klimatförändringar respektive klimatneutrala och smarta städer. Vi framhåller vikten av att beakta den rådande geopolitiska krisen och dess ekonomiska konsekvenser genom att man stärker stödet och samtidigt fortsätter på den inslagna vägen. Vi understryker vikten av att utrota energifattigdom och att ta itu med de sociala konsekvenserna av omställningen till ren energi, särskilt i regioner som är mycket beroende av fossila bränslen, när man genomför klimatplaner och tillhandahåller långsiktiga lösningar för tillräcklig energiförsörjning.

ReK understryker att målet att uppnå global energitrygghet inte får ses som ett alternativ till Parisavtalet, och uppmanar parterna att påskynda omställningen till ett energisystem som helt och hållet består av förnybar energi och främja tillräcklig energiförsörjning. Åtgärderna i REPowerEU-planen för att hantera de störningar på den globala energimarknaden som orsakats av Rysslands illegitima invasion i Ukraina välkomnas, som en tydlig signal om att klimatåtgärderna kan och måste påskyndas. De lokala och regionala myndigheterna har bäst förutsättningar för att främja en rättvis, inkluderande och hållbar omställning genom att vidta åtgärder för att stödja de mest utsatta grupperna av dem som drabbas av energi- och mobilitetsfattigdom, upprätta partnerskap för att mobilisera näringslivet och det civila samhället och utveckla decentraliserade innovativa lösningar som avsevärt stärker försörjningstryggheten samtidigt som de minskar överföringsförlusterna och utsläppen.

Att stärka EU:s klimatambitioner genom att bygga vidare på en effektiv flernivåstyrning

I klimatpakten från Glasgow betonas hur brådskande det är att vidta flernivå- och samarbetsåtgärder (4), samtidigt som den viktiga roll som aktörer som inte är parter, däribland det civila samhället, ursprungsbefolkningar, lokalsamhällen, unga, barn samt lokala och regionala myndigheter, spelar när det gäller att bidra till framsteg i uppnåendet av Parisavtalets mål erkänns formellt (5). Följaktligen vill kommittén påpeka att framgången med den europeiska gröna given och Parisavtalet är avhängig av att alla styresnivåer faktiskt involveras.

ReK står redo att samarbeta med EU-institutionerna kring en sammanhängande operativ strategi, som ska tas fram inför den 27:e partskonferensen för UNFCCC, COP27. Vi är öppna för och önskar se ändamålsenliga samråd och samarbetsinitiativ på regelbunden basis under såväl förberedelserna som förhandlingarna.

Kommissionen uppmanas att lyfta fram de lokala och regionala myndigheterna vid COP27 genom att öka synligheten för klimatåtgärder på lokal och regional nivå i unionen i programmet för och vid sidoevenemangen i EU-paviljongen, i samarbete med ReK.

10.

Kommittén erkänner vikten av att de nationella regeringarna ställer sig bakom målen från Paris och Glasgow, samt deras roll när det gäller att stödja de lokala och regionala myndigheterna. Rådet uppmanas att formellt erkänna de lokala och regionala myndigheternas avgörande roll i fråga om att påskynda en rättvis klimatomställning och att göra den socialt förenlig med lokala och regionala behov i sina slutsatser om förberedelserna inför COP27. Det tjeckiska rådsordförandeskapet uppmanas att inleda en dialog med kommuner och regioner via ReK.

11.

ReK gläds åt att de lokala och regionala myndigheternas roll erkänns i Europaparlamentets resolution om COP26, och uppmanar Europaparlamentet att ytterligare stärka detta budskap i sin resolution om COP27. Det är viktigt med kraftfulla åtgärder som samordnas mellan Europaparlamentets delegation och ReK:s delegation till COP27. Vi önskar se gemensamma förberedelser för de två delegationerna.

12.

Kommissionen, det tjeckiska rådsordförandeskapet och Europaparlamentet uppmanas att med kraft stödja anordnandet av det första mötet om städer och klimatförändringar mellan ministrar med ansvar för bostadsfrågor och stadsutveckling inom ramen för UNFCCC COP. Kommittén välkomnar det beslut som fattats av UN-Habitats styrelse (6).

Att gå från erkännandet av de lokala och regionala myndigheternas roll till ett effektivt genomförande av åtgärder på flera nivåer

13.

Kommittén konstaterar att man i klimatpakten från Glasgow misslyckades med att fånga hur angelägna och omfattande de nödvändiga åtgärderna är, men att man lyckades inleda Parisavtalets andra fas och slutföra alla kvarstående punkter i Parisregelverket (7). Kommittén är emellertid fortfarande djupt oroad över att de senast inlämnade nationellt fastställda bidragen innebär att världen går mot en temperaturökning på 2,5 oC.

14.

ReK ställer sig bakom uppmaningarna i slutrapporten från konferensen om Europas framtid om att påskynda genomförandet av den gröna omställningen. Kommittén är fortfarande bekymrad över energins prismässiga överkomlighet för konsumenter och företag, inte minst under den rådande krisen. Vi betonar att de mest utsatta grupperna och områdena måste skyddas mot oönskade negativa effekter av energiomställningen, och påminner om slutsatserna i kommissionens framsynsrapport för 2022.

15.

Med tanke på omfattningen av de åtgärder som krävs är integrerade strategier som omfattar flera nivåer och sektorsövergripande lösningar en nödvändighet. Därför måste de lokala och regionala myndigheternas roll i kampen mot klimatförändringarna erkännas formellt. Ett effektivt och systematiskt deltagande från de lokala och regionala myndigheternas sida, under såväl förberedelserna som förhandlingarna, bör främjas.

16.

ReK framhåller sin roll som institutionell företrädare för mer än en miljon lokala och regionala ledare och som ett nätverk av nätverk. Vi vill understryka att vi har en unik ställning som en drivkraft för genomförandet av klimatåtgärder på lokal nivå, och står redo att samarbeta och ingå partnerskap med EU-institutionerna och parterna i Parisavtalet för att främja flernivåsamarbete både inför och efter COP27.

17.

ReK betonar Under2 Coalitions betydelse som det första globala klimatavtal för lokala och regionala myndigheter som lanserades inför Parisavtalet. Vi framhåller Under2 Coalitions uppdaterade och mer ambitiösa mål i avsiktsförklaringen från 2021, med ett åtagande om att vidta åtgärder för att uppnå 1,5-gradersmålet och nettonollutsläpp senast 2050 eller tidigare. ReK:s ledamöter uppmanas att också underteckna detta avtal, och de som redan undertecknat Under2 Coalition uppmanas att ansluta sig till den mer ambitiösa avsiktsförklaringen från 2021.

18.

Kommittén riktar uppmärksamhet mot den avgörande roll som LGMA (grupperingen för kommunala och andra lokala myndigheter) spelar när det gäller att samla lokala och regionala myndigheters synpunkter på global nivå och kontinuerligt stärka ett världsomspännande nätverk av lokala och regionala myndigheter som är villiga att bekämpa klimatförändringarna. Alla parter i UNFCCC uppmuntras att samarbeta med LGMA och alla icke-statliga aktörer för att på ett konstruktivt sätt bidra till den process som leder fram till COP27, liksom att upprätta ett starkare samarbete med UNFCCC:s Friends of Multilevel Action (vänner av åtgärder på flera nivåer).

Att bibehålla begränsningsambitionen och höja kapaciteten genom mer forskning och innovation

19.

Omkring 10 000 lokala och regionala myndigheter i EU har gjort ambitiösa åtaganden för att minska växthusgasutsläppen och tackla klimatförändringarna genom att delta i initiativ såsom borgmästaravtalet och ta fram strategier och klimatåtgärder såsom handlingsplaner för hållbar energi och klimatåtgärder eller andra lokala klimathandlingsplaner drivna av regionala initiativ. Av de mer 11 000 undertecknarna av det globala borgmästaravtalet har 75 % satt upp ambitiösare mål för minskade växthusgasutsläpp (8) än sina respektive nationella regeringar, och över 50 % har ökat den takt i vilken de avser att minska sina utsläpp, vilket skapar avgörande politisk resiliens mot tillbakagång på nationell nivå.

20.

De lokala och regionala myndigheternas engagemang och åtgärder kompletterar och understöder de insatser som görs både inom ramen för internationella processer och på nationell nivå. De lokala och regionala myndigheternas åtgärder är nödvändiga för att de nationella och internationella målen ska kunna uppnås. Kommittén upprepar att regionalt och lokalt fastställda bidrag formellt bör tas med i beräkningen, i syfte att komplettera de nationellt fastställda bidragen och formellt erkänna, övervaka och uppmuntra de lokala och regionala myndigheternas arbete med att minska växthusgasutsläppen runt om i världen.

21.

ReK rekommenderar att ett särskilt avsnitt för lokala och regionala myndigheter inbegrips i de nationella inventeringsrapporterna inom ramen för Parisavtalets transparensramverk, i syfte att stärka ansvarsskyldigheten, konsekvensbedömningen och transparensen i de globala klimatåtgärderna. Kommittén stöder antagandet och tillämpningen av det globala borgmästaravtalets gemensamma rapporteringsram (9), som är ett steg i riktning mot jämförbara uppgifter om lokala och regionala insatser.

22.

Kommittén anser att de lokala och regionala myndigheternas roll och bidrag bör formaliseras i EU genom att de förankras i bestämmelserna i förordningen om styrningen av energiunionen, och i synnerhet genom att de regionalt och lokalt fastställda bidragen integreras i de nationella energi- och klimatplanerna.

23.

Kommuner och regioner driver redan på innovationen, tillämpar tekniska och finansiella lösningar och utformar innovativa styrningsprocesser. I detta sammanhang gläder vi oss åt inrättandet av UNFCCC:s Global Innovation Hub (den globala innovationsknutpunkten) i samband med COP26, EU-uppdragen om anpassning till klimatförändringar respektive klimatneutrala och smarta städer samt lanseringen av det innovationsinriktade globala uppdraget Urban Transitions Mission (10) (uppdraget om omställningar i städer). Vi välkomnar även samarbeten och synergier mellan dessa.

24.

ReK betonar att samarbetet och integreringen mellan de lokala, regionala, nationella, europeiska och globala nivåerna i fråga om dataåtkomst måste stärkas, så att de lokala och regionala myndigheterna får den åtkomst som krävs för ett datadrivet och vetenskapsbaserat politiskt beslutsfattande.

25.

Omskolning och kompetensutveckling för arbetskraften måste främjas, i linje med behovet av att anpassa yrkesmetoderna till åtgärderna mot klimatförändringarna.

Att främja effektiva och sektorsövergripande anpassningsåtgärder och hantera förluster och skador

26.

ReK välkomnar Glasgow–Sharm el-Sheikh-arbetsprogrammet för det globala anpassningsmålet. Vi understryker att anpassningsutmaningarna kan variera avsevärt inom de olika länderna och regionerna, och att de lokala och regionala myndigheterna är de aktörer som är bäst lämpade att fastställa anpassningsmål, med tanke på att de har förstahandsinformation om både resiliensbehov hos och lösningar för särskilda lokalsamhällen.

27.

Kommittén betonar hur angeläget det är att parterna arbetar med de lokala och regionala myndigheterna för att ytterligare integrera anpassningsåtgärder i lokal, regional och nationell planering. Följaktligen uppmanar vi till att de lokala och regionala myndigheternas anpassningsbidrag formellt räknas med som ett komplement till de nationella handlingsplanerna och de nationellt fastställda bidragen.

28.

ReK understryker hur viktigt det är att förhindra ”missanpassning” och anpassningsåtgärder som förvärrar befintliga sociala skillnader. Klimatförändringarnas effekter påverkar marginaliserade och utsatta befolkningsgrupper i oproportionerligt hög grad.

29.

De lokala och regionala myndigheterna ansvarar för att tillhandahålla sina lokalsamhällen grundläggande tjänster samt vidta omedelbara åtgärder och erbjuda stöd när det gäller klimatförändringarnas konsekvenser, t.ex. klimatrelaterade katastrofer, sociala konsekvenser såsom energifattigdom och ökande väderrelaterade hälsoproblem, samt befintliga ojämlikheter som fördjupas av klimatförändringarna. Kapacitetsbrister måste avhjälpas genom ett välgrundat beslutsfattande som bygger på ansvar gentemot lokalsamhällena, och som underlättas av tillgång till vetenskaplig evidens, teknik och lokala kunskaper till stöd för en bred tillämpning av anpassningslösningar. Innovativa naturbaserade lösningar är viktiga verktyg som stöder begränsning av och anpassning till klimatförändringarna. I linje med klimatpakten från Glasgow uppmanar kommittén parterna att inta ett integrerat förhållningssätt beträffande den biologiska mångfalden i nationella, regionala och lokala politiska beslut och planeringsbeslut.

30.

Kommittén är positiv till inrättandet av Glasgow-klimatdialogen om förluster och skador. Vidare framhåller kommittén att lokala och regionala myndigheter från såväl utvecklade länder som utvecklingsländer, i avsaknad av finansiella flöden, måste hitta och införa alternativa metoder för att hantera förluster och skador.

31.

Vi påminner om de exempel som de finansiella utfästelser som Skottland och Vallonien gjorde vid COP26 (11) utgör i fråga om att ta itu med förluster och skador. Vi vill följaktligen lyfta fram den roll och det bidrag som klimatdiplomatin på lokal och regional nivå och klimatsamarbetet mellan lokala och regionala myndigheter på det norra och det södra halvklotet kan stå för när det gäller att höja ambitionerna på de olika nivåerna inför COP27 och COP28.

Att säkra tillräcklig tillgång till klimatfinansiering och främja en rättvis omställning genom samarbete och engagemang

32.

ReK betonar att det är viktigt att direkt finansiering görs tillgänglig för de lokala och regionala myndigheterna så att de kan vidta klimatåtgärder, och att dessa myndigheter måste samarbeta med den privata sektorn och finansinstitut för att frigöra hållbara investeringar. Kommittén understryker att en direkt koppling måste upprättas mellan tillgång till finansiering och integrerad utveckling av planer och åtgärder i samarbete med den lokala och den regionala nivån för att möjliggöra ett kostnadseffektivt genomförande.

33.

I linje med Parisavtalet framhåller kommittén ”vikten av att integrerade, övergripande, balanserade och icke-marknadsbaserade angreppssätt [för att möjliggöra frivilligt samarbete] finns tillgängliga för parterna som [ett centralt instrument till] hjälp vid genomförandet av deras nationellt fastställda bidrag […] på ett samordnat och effektivt sätt” (12). Aktörer i den offentliga och den privata sektorn och organisationer i det civila samhället uppmuntras att aktivt bidra till forskning, utveckling och tillämpning av icke-marknadsbaserade angreppssätt.

34.

ReK ser positivt på det beslut som fattades vid COP26 om att stärka Marrakechpartnerskapet för globala klimatåtgärder som ett forum där icke-statliga aktörer uppmuntras att vidta omedelbara klimatåtgärder. Det är välkommet att Race to Zero (kampen för nollutsläpp) och Race to Resilience (kampen för resiliens) främjas som viktiga initiativ vad gäller att stödja och uppmärksamma ambitiösa klimatåtgärder på gräsrotsnivå, samtidigt som rapporteringen om och utvärderingen av åtaganden som görs av aktörer som inte är parter underlättas.

35.

Kommittén välkomnar Glasgow-arbetsprogrammet för åtgärder för ökat klimatmedvetande (13). Vi uttrycker vår beredvillighet att fortsätta arbetet med att genomföra åtgärder på de sex områdena, dvs. utbildning, yrkesutbildning, allmänhetens medvetenhet, deltagande och tillgång till information samt internationellt samarbete. Parterna uppmanas att fortsätta att stödja dessa processer.

36.

Det är de utsatta grupperna som drabbas hårdast av de negativa effekterna av den klimatrelaterade krisen. I en rättvis omställning måste full hänsyn tas till de sociala effekterna genom särskilt stöd och särskild finansiering, vilket också efterlyses i Agenda 2030.

37.

I IPCC:s rapporter konstateras att kvinnors förmåga att anpassa sig till och bekämpa klimatförändringar ofta begränsas av deras roller i hushållet och samhället, institutionella hinder samt sociala normer. Parterna uppmuntras att fortsätta att främja en jämställdhetsinriktad klimatpolitik genom att fortsätta att genomföra Lima-arbetsprogrammet för jämställdhet och den åtföljande handlingsplanen för jämställdhet och genom att säkra kvinnors lika representation i beslutsprocesserna. Kommittén är fast övertygad om att kvinnor inte bör ses som utsatta stödmottagare utan som effektiva aktörer i begränsningen av och anpassningen till klimatförändringarna.

38.

Vi inser att klimatåtgärder kräver insatser från alla generationer, och framhåller vilken roll unga spelar i att främja sociala framsteg och inspirera till politiska förändringar, och att det behövs ett meningsfullt och välinformerat deltagande av unga i utformningen av klimatpolitiken. Vi är fast beslutna att göra ReK:s unga folkvalda politiker mer delaktiga i förberedelserna inför COP27, med utgångspunkt i slutsatserna från konferensen om Europas framtid och målen för Europaåret för ungdomar.

Att förbättra samarbetet och partnerskapet med UNFCCC

39.

UNFCCC uppmuntras att samarbeta med LGMA genom deltagandet i de tekniska dialogerna för den första globala översynen. Kommittén stöder beslutet från hjälporganet för vetenskaplig och teknologisk rådgivning (SBSTA) och hjälporganet för konventionens genomförande (SBI) att utforma den globala översynen i en anda av inkluderande och öppna Talanoa-dialoger som sträcker sig över hela året. UNFCCC uppmanas att inkludera, erkänna och följa upp åtaganden inom ramen för Race to Resilience och Race to Zero i rapporterna om den globala översynen för att få en mätbar överblick över framstegen på lokal och regional nivå.

40.

ReK ser positivt på att det egyptiska ordförandeskapet har gjort hållbara städer och urbanisering till ett prioriterat område på dagordningen för COP27. Kommittén söker möjligheter till samarbete med ordförandeskapet i syfte att ytterligare stärka de lokala och regionala myndigheternas roll, och står redo att stödja utvidgningen av UNFCCC:s regionala klimatveckor till Europa, som en möjlighet att stärka de lokala och regionala myndigheternas och det civila samhällets deltagande i UNFCCC-processen.

41.

Kommittén lyfter fram den centrala roll som ReK spelar som institutionell företrädare för kommuner och regioner i EU, och uppmanar följaktligen UNFCCC:s sekretariat att upprätta ett strukturerat samarbete med ReK för att underlätta samarbetet mellan de två institutionerna.

42.

Vi välkomnar kommunikén från mötet mellan G7-ländernas utvecklingsministrar (14), i vilken de framhåller städernas och de lokala myndigheternas roll i att främja en rättvis klimat- och energiomställning. Vi uttrycker vår vilja att stödja arbetet i gruppen Urban7 för att stärka flernivåsamarbetet som en grundläggande princip för hållbara och effektiva klimatåtgärder inför COP27.

43.

ReK välkomnar den aviserade anpassningen mellan prioriteringarna för COP27:s och COP26:s ordförandeskap (begränsning, anpassning, finansiering och samarbete) och kopplingarna till de tillkännagivna prioriteringarna för High Level Champions (klimatförespråkare på hög nivå) (helhetssyn, resiliens, finansiering, regional förankring och lokal förankring). Kommittén ser fram emot att stödja de synergier och den komplementaritet hos dessa prioriteringar som har störst effekt inför och vid COP27.

44.

Sociala rörelser i kommuner och regioner har gjort allmänheten mer medveten om behovet av omedelbara, inkluderande klimatåtgärder. I linje med slutsatserna från SBSTA och SBI om frågor som rör den globala översynen inom ramen för Parisavtalet uppmuntras ReK:s ledamöter att anordna lokala Talanoa-dialoger (15) eller liknande inkluderande processer på lokal och regional nivå.

45.

Kommittén åtar sig att fungera som en direkt länk genom att tillhandahålla sina ledamöter samt lokala och regionala myndigheter i EU information och regelbundna uppdateringar om framstegen i förhandlingarna under de två veckor som COP27 pågår. Vi gläder oss åt våra partnerskap med och stödet från andra EU-institutioner när det gäller att regelbundet tillhandahålla denna information, så att de lokala och regionala myndigheterna förs närmare de internationella förhandlingarna.

Bryssel den 12 oktober 2022.

Vasco ALVES CORDEIRO

Europeiska regionkommitténs ordförande

(1) Resolution från Europeiska regionkommittén – ”Den gröna given i partnerskap med lokala och regionala myndigheter” (EUT C 79, 10.3.2020, s. 1).

(2) Klimatpakten från Glasgow, punkt 15.

(3) Edinburghförklaringen om den globala ramen för biologisk mångfald efter 2020.

(4) Klimatpakten från Glasgow, ingressen, stycke 9.

(5) Klimatpakten från Glasgow, punkt 55.

(6) https://unhabitat.org/sites/default/files/2022/04/hsp-eb-2022-crp2-rev.3.pdf

(7) Medan Parisavtalet utgör ramen för internationella åtgärder aktiverar Parisregelverket detta avtal genom att verktyg och processer som syftar till att möjliggöra ett fullständigt, rättvist och effektivt genomförande fastställs.

(8) Källa: 2021 Global Covenant of Mayors (GCoM) Impact Report.

(9) https://www.globalcovenantofmayors.org/our-initiatives/data4cities/common-global-reporting-framework/

(10) http://mission-innovation.net/missions/urban-transitions-mission/

(11) 2 miljoner brittiska pund (2,6 miljoner US-dollar) respektive 1 miljon euro (1,1 miljon US-dollar).

(12) Artikel 6.8 i Parisavtalet (icke-marknadsbaserade angreppssätt i fråga om klimatfinansiering).

(13) Glasgow-arbetsprogrammet för åtgärder för ökat klimatmedvetande.

(14) Kommuniké från mötet mellan G7-ländernas utvecklingsministrar den 19 maj 2022.

(15) Kommunernas och regionernas Talanoa-dialoger utformades 2018 för att sammanföra lokala och regionala myndigheter, nationella ministerier för klimat, miljö och urbanisering, liksom värdorganisationer och klimataktörer, i syfte att utvärdera, forma och stärka de nationellt fastställda bidragen.

30.12.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 498/36

Yttrande från Europeiska regionkommittén – En rättvis och hållbar omställning i de kol- och energiintensiva regionerna

(2022/C 498/07)

Huvudföredragande:	Sari Rautio (FI–EPP), styrelseordförande, Centrala Tavastlands sjukvårdsdistrikt
Referensdokument:	Remiss av den 16 juni 2022 från det tjeckiska ordförandeskapet för Europeiska unionens råd

POLITISKA REKOMMENDATIONER

EUROPEISKA REGIONKOMMITTÉNS (ReK) STÅNDPUNKT

Uppdraget att skapa ett klimatneutralt EU senast 2050 är välkommet. Det kommer att kräva en digital och grön omställning i Europas kommuner och regioner som i grunden kommer att påverka människors sätt att arbeta och leva.

Det anfallskrig som Ryssland inledde i februari 2022 har å ena sidan ytterligare försvårat en rättvis omställning, men å andra sidan ökat behovet av en snabb omställning eftersom Europa på kort tid måste bli mindre beroende av extern energiförsörjning. ReK understryker att omställningen till ett koldioxidsnålt samhälle måste uppnås samtidigt som man tar hänsyn till de mest utsatta medborgarnas behov genom att skapa nya arbetstillfällen och lika möjligheter i landsbygdsområden och kolberoende regioner.

Det är positivt att medlemsstaterna har lämnat in 74 planer som alla utgår från de olika förhållandena i respektive region. Det förändrade världsläget har lett till en energikris som tvingar vissa medlemsstater att tillfälligt ta fram flexibla regionala lösningar för att uppfylla programmets mål.

Förfarandena för godkännande av planerna är tungrodda och vissa regioner har problem med att i tid planera och genomföra projekt på grund av att större delen av de totala tillgängliga medlen från faciliteten för återhämtning och resiliens har planerats för 2021–2023, vilket ger små möjligheter till ett hållbart genomförande av projekt mot slutet av programperioden. Det är beklagligt att endast en bråkdel av programmen har granskats och godkänts av kommissionen, och kommissionen bör därför överväga att förlänga tidsfristen för utgifter avseende de medel ur Fonden för en rättvis omställning (FRO) som finansieras genom faciliteten för återhämtning och resiliens

Med avstamp i dessa förutsättningar bör tidsramen för genomförandet av fonden ses över för att säkerställa att fonden leder till önskat resultat.

Fonden för en rättvis omställning bör integreras i sammanhållningspolitiken i avsikt att fullt ut ta vara på synergier och spridningseffekter.

Det är förståeligt att den rättvisa omställningen inriktas på de regioner där förändringarna och de risker de medför är störst, eftersom medlemsstaterna och regionerna har mycket olika utgångslägen. Det kan noteras att fondens framgång är beroende av de största mottagarländerna, nämligen Polen och Tyskland, som tillsammans erhåller omkring en tredjedel av fondens totala anslag, dvs. närmare 33 %. Rumänien, Tjeckien och Bulgarien är också viktiga stödmottagare. Ovannämnda fem medlemsstater erhåller tillsammans närmare 60 % av medlen. Ett snabbt genomförande av dessa medlemsstaters planer (”territoriell plan för en rättvis omställning”) kommer att vara avgörande för programmets helhetsresultat.

Det viktigt att ta hänsyn till den pågående utbredda energikrisen även ur FRO-perspektiv. Energikrisen utgör också ett allvarligt hot mot en rättvis och grön omställning, åtminstone på kort sikt. I synnerhet energisektorn, de energiintensiva industrierna, tillverkningssektorn och de små och medelstora företagen kämpar med ett aldrig tidigare skådat pristryck, vilket sätter ytterligare press på den gröna omställningen. Industrins ambitioner att bli koldioxidneutral är också beroende av tillgången på grön el för vätgasproduktion och på alternativa energikällor som ersättning för naturgas. Det är positivt att Fonden för en rättvis omställning kan bidra till att detta mål uppnås.

Fonden har utformats som ett mer begränsat instrument än traditionella strukturfonder, men vissa av målen överlappar varandra. Det vore lämpligt att regionerna drar nytta av samverkanseffekterna mellan de sammanhållningspolitiska programmen.

10.

En starkare social komponent bör införas i FRO som ett platsbaserat instrument med ett brett deltagande av arbetsmarknadens parter, och det är lämpligt att behålla den platsbaserade strategin med utgångspunkt i gräsrotsnivån som den viktigaste delen av fonden, eftersom varje region utgör ett unikt socioekonomiskt ekosystem.

11.

Grunden och målen för Fonden för en rättvis omställning är sunda och fonden spelar en viktig roll för regioner, men även för industrier i omställning. Mekanismen måste därför göras så flexibel som möjligt när det gäller stödberättigande insatser för att uppnå ekonomisk diversifiering i områdena. ReK erinrar om att den antagna förordningen stöder stora företag och företag som omfattas av utsläppshandelssystemet – även som möjliga stödmottagare i FRO-förordningen – vilket är en skillnad i förhållande till strukturfonderna. Fonden bör i framtiden integreras fullt ut i förordningen om gemensamma bestämmelser, med respekt för partnerskapsprincipen, och dess budget bör läggas till den nuvarande sammanhållningsfinansieringen.

12.

Kommittén betonar att sådana ändringar av fonden, på grund av de olika regionala processerna för omställning till koldioxidneutralitet, bör inbegripa en metod för regional fördelning av medel som är förenlig med ett så stort tillämpningsområde som möjligt och med kriterier för geografisk fördelning av fondens medel som är bättre anpassade till EU:s territoriella mångfald.

13.

I samband med utarbetandet av nästa fleråriga budgetram behövs det ett tydligt åtagande om att inrätta en FRO 2.0 som omfattar ett bredare spektrum av regioner som står inför den utmaning som den gröna omställningen av industrin och tillverkningssektorn medför, samt en bred diskussion om instrumentets räckvidd och storlek.

14.

Kombinationen av EU:s budgetresurser från den fleråriga budgetramen med medel från faciliteten för återhämtning och resiliens (2021–2023) har medfört betydande svårigheter för regionerna både när det gäller planering och genomförande av projekt eftersom större delen av de totala tillgängliga medlen från faciliteten har planerats för 2021–2023, vilket ger små möjligheter till ett hållbart genomförande av projekt mot slutet av programperioden.

15.

Det är viktigt att aktivt involvera alla regioner i hela EU för att klimatmålen för 2030 och 2050 ska kunna uppnås, utan att någon hamnar på efterkälken. Den privata sektorn bör uppdatera sina planer så att energibehov och långsiktig hållbar utveckling beaktas.

16.

Med tanke på den rådande energikrisen och den osäkra geopolitiska situationen i världen kommer leveranssäkerheten och försörjningstryggheten på energiområdet oundvikligen att bli viktiga vid sidan av klimatvänliga metoder för energiproduktion. Detta är särskilt relevant för energiintensiva industrisektorer, men styr i slutändan även hushållens energiförbrukning.

17.

EU bör framför allt hjälpa de regioner som är mest beroende av fossila energikällor så att det inte uppstår ännu större klyftor mellan regionerna när det gäller framtida investeringar. Tillgängliga EU-medel för regionerna måste inriktas så att de regionala målen uppnås på bästa sätt.

18.

Ytterligare uppmärksamhet bör ägnas åt de särskilda omständigheterna på öar och i yttersta randområden som står inför allvarliga socioekonomiska utmaningar, särskilt regioner som är isolerade och starkt beroende av fossila bränslen.

19.

I detta hänseende erinrar ReK om de yttersta randområdenas särskilt utsatta situation. På grund av sin ringa storlek, avlägsenhet och isolering är de i hög grad beroende av fossila bränslen och oförmögna att ansluta sig till det kontinentala nätet. Dessa regioner omfattas dock inte av FRO.

20.

FRO kommer inte på egen hand att lösa klimatkrisen, men fonden kan spela en viktig roll i den och bör användas för att investera i EU:s olika regioner på ett så effektivt sätt som möjligt och i rätt omfattning så att genomslaget kan säkerställas. Det är svårt för lokala och regionala beslutsfattare och sakkunniga, t.ex. de som förbereder FRO:s programplanering, att knyta an till större, statligt ledda investeringar eller att bygga upp samarbete.

21.

Energiproduktionen och leveransen till kunder (industri eller konsumenter) ligger ofta i händerna på stora företag som ibland är multinationella, vilket gör det svårt för regionala och lokala myndigheter att inleda samarbete.

22.

Trots den pågående intensiva produktutvecklingen och experimenteringen med ny teknik sker den gröna omställningen inom energisektorn stegvis, och de tydligaste resultaten kommer att synas först på 2030-talet.

23.

Dessutom har det potentiellt långvariga ryska anfallskriget i Ukraina understrukit vikten av Europaomfattande leveranssäkerhet och försörjningstrygghet när det gäller energi. Vikten av leveranssäkerhet och försörjningstrygghet måste beaktas i alla energilösningar under de kommande åren i samband med genomförandet av det långsiktiga mål om ren, överkomlig och trygg energi som ingår i EU:s gröna giv.

24.

Målen för Fonden för en rättvis omställning tjänar också målen för det senare inrättade REPowerEU. Målen inom REPowerEU bör i sin tur beaktas vid genomförandet av Fonden för en rättvis omställning i medlemsstaterna och regionerna.

25.

För att uppnå en rättvis omställning på bästa möjliga sätt måste EU:s befintliga finansiella instrument och praxis utvecklas för att passa olika situationer, så att samverkanseffekter mellan de olika programmen kan hittas.

26.

De sammanhållningspolitiska programmen utvärderas fortgående, och de regionala och lokala myndigheterna bör se till att programmen också bidrar till att uppnå en rättvis omställning.

27.

ReK insisterar på tydlig vägledning om möjliga synergier med ESF+ och andra ESI-fondsmedel, och uppmanar kommissionen att tillhandahålla de berörda regionerna ytterligare expertstöd för att målen för Fonden för en rättvis omställning ska kunna uppnås.

28.

När det gäller de sammanhållningspolitiska verktygen är Eruf och ESF ändamålsenliga när det gäller att minska regionala skillnader och synergier bör utnyttjas för att uppnå de bästa resultaten med hjälp av FRO-finansiering.

29.

EU:s sammanhållningspolitik syftar till att uppnå en bättre ekonomisk, social och territoriell balans i Europa. Sammanhållningspolitiken måste lägga grunden för en långsiktig territoriell utveckling, bidra till att hantera plötsliga kriser och stödja den ekonomiska återhämtningen. Åtgärder på lokal och regional nivå är särskilt viktiga när det gäller att bygga upp motståndskraft mot kriser. Sammanhållningspolitikens långsiktiga mål inte får åsidosättas i en krissituation.

30.

Programplaneringen i anslutning till Fonden för en rättvis omställning bör försnabbas så att finansiering kan göras tillgänglig i tid. Finansieringen av faciliteten för återhämtning och resiliens inleddes under året. Kommissionens och medlemsstaternas arbete med Fonden för en rättvis omställning har snart tagit tre år i anspråk. Om FRO-programmet inte är operativt 2022 finns det en risk för att man förlorar hela årets tilldelning på 25 % av de öronmärkta medlen.

31.

Kommissionen bör i god tid lägga fram behövliga förslag om kontinuiteten i programplaneringen i anslutning till FRO, i linje med långsiktiga klimatmål. Medlagstiftaren bör på lämpligt sätt involvera regionerna i det framtida FRO-programmet och efterlyser mer deltagandeinslag i genomförandet av de territoriella planerna för en rättvis omställning, så att man undviker centralt förvaltade beslut som förbiser regionernas verkliga behov.

32.

Det är mycket viktigt att målen för hållbar utveckling ingår i genomförandet av samtliga instrument. De lösningar som fungerar optimalt och är effektivast på ett regionalt plan kan bäst tas fram när regioner och kommuner verkligen deltar i alla skeden av planeringen och genomförandet.

Bryssel den 12 oktober 2022.

Vasco ALVES CORDEIRO

Europeiska regionkommitténs ordförande

30.12.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 498/39

Yttrande från Europeiska regionkommittén – Digital sammanhållning

(2022/C 498/08)

Föredragande:

Gaetano ARMAO (IT–EPP), Vice regionpresident; ledamot, regionstyrelsen, Sicilien

POLITISKA REKOMMENDATIONER

EUROPEISKA REGIONKOMMITTÉNS (ReK) STÅNDPUNKT

Inledning

Europeiska regionkommittén (ReK) vill inledningsvis påminna om att ekonomisk, social och territoriell sammanhållning utgör ett av de viktigaste målen i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget, artikel 174). Syftet är närmare bestämt att få till stånd en harmonisk och balanserad utveckling i hela EU och i dess regioner.

Kommittén betonar att begreppet ”digital sammanhållning” kräver att man inser att tekniken spelar en väsentlig roll i våra liv och att man integrerar de sammanhållningspolitiska målen med EU:s digitala rättigheter, principer och politik. Artikel 175 i EUF-fördraget bör ses över i enlighet med detta.

I rapporten om EU:s årliga regionala och lokala barometer för 2021 framhöll ReK digital sammanhållning som ett centralt ankare när det gäller att skapa inkluderande samhällen i EU: digital sammanhållning utgör en viktig ytterligare dimension av det traditionella begreppet ”ekonomisk, social och territoriell sammanhållning”, som fastställs i EU-fördraget (1). Digitaliseringen kan bidra till att minska de sociala och territoriella ojämlikheterna tack vare att man når ut till medborgare som annars skulle uteslutas från eller ha dålig tillgång till vissa tjänster.

Begreppet ”digital sammanhållning” (2), och det som krävs för att konkret förverkliga detta – såsom beskrivs i en ny omfattande framsynsstudie från kommittén (3) – inbegriper att alla medborgare i EU måste ha ordentlig tillgång till internet och digitala tjänster och att suveräniteten och motståndskraften hos EU:s digitala infrastruktur måste stärkas.

ReK understryker att EU måste verka för att den digitala omställningen blir så tillgänglig som möjligt för alla EU-medborgare och ägna särskild uppmärksamhet åt att hjälpa mindre utvecklade regioner samt områden med permanenta naturbetingade eller demografiska nackdelar såsom ögrupper, de yttersta randområdena, öar, gränsregioner och bergsregioner att – med tanke på de alldeles särskilda utmaningar som de står inför – påskynda sin digitala omställning och samtidigt dra största möjliga nytta av sina tillgångar. Även vikten av kollegialt samarbete bör framhållas.

Vi inser att tekniken är ett viktigt verktyg som underlättar vår anpassning till svåra situationer som påverkar alla delar av samhället, men att den digitala teknikens framträdande roll i fråga om att reagera på och bygga upp motståndskraft mot covid-19 samtidigt har blottlagt brister i den digitala infrastrukturen och den digitala kompetensen. Den har också gjort att de digitala klyftorna i EU har blivit ännu tydligare.

Utmaningar att ta itu med

”Digital klyfta” är en term som avser olika nivåer av tillgång till och användning av informations- och kommunikationsteknik (IKT) och närmare bestämt skillnaderna i tillgång till och användning av internetbaserade digitala tjänster (4). Vi betonar att höghastighetsuppkoppling för alla i EU, från stad till landsbygd och avlägsna områden, måste betraktas som en tjänst av allmänt intresse och behandlas som sådan.

Digitala kommunikationsformer innebär också nya utmaningar när det gäller de demokratiska processerna. För många människor utgör sociala medier den främsta nyhetskällan, men de som driver dem utför sällan faktakontroller. Den digitala debatten på sociala medier kan leda till polarisering och splittring i samhället. Det finns mycket stora möjligheter att påverka människor, särskilt genom användning av algoritmer för att styra användarnas beteende.

Kommittén understryker att man inom ramen för den digitala sammanhållningen måste ta itu med orsakerna till den växande digitala klyftan i EU och de utmaningar som finns i regioner som kämpar för att överbrygga denna klyfta men som alltjämt släpar efter. Detta är en nödvändighet även om den växande digitala klyftan inte officiellt erkänns som ett hot mot sammanhållningen i EU.

10.

De yttersta randområdena, öar, gränsregioner, bergsregioner samt regioner som tampas med demografiska problem (5) har särskilda geografiska, ekonomiska, demografiska och sociala särdrag, som innebär alldeles särskilda utmaningar. Det handlar bland annat om ringa storlek (yta, befolkning, befolkningstäthet, ekonomi), en begränsad lokal marknad och svårigheter med att uppnå stordriftsfördelar, höga transportkostnader, dåligt utvecklade förbindelser mellan branscher, brister i fråga om entreprenörsfärdigheter, infrastruktur och tillhandahållande av tjänster för företag (i jämförelse med fastlandet) samt färre sociala tjänster och utbildningstjänster för medborgarna. Dessutom står ögrupper, som har dubbel eller trefaldig ökaraktär, inför bördor av en annan omfattning, något som senast beskrevs i Europaparlamentets betänkande om öar och sammanhållningspolitiken: den aktuella situationen och framtida utmaningar (6).

11.

ReK uttrycker sin oro över att de befintliga digitala klyftorna inte minskar utan tvärtom växer när det gäller följande viktiga aspekter av den digitala omställningen i EU (7):

—

Det saknas uppgifter om nivån på grundläggande digitala färdigheter på lokal och regional nivå. I stället har en proxyvariabel för människors förmåga att använda internet på daglig basis använts. Även om den digitala klyftan mellan stad och landsbygd avseende digitala färdigheter håller på att överbryggas i vissa västliga EU-medlemsstater (Tyskland, Sverige, Nederländerna, Belgien) är den fortfarande stor i övriga medlemsstater.

—	Vad gäller konnektivitet och digital infrastruktur släpar landsbygdsområdena fortfarande efter i fråga om täckningen hos nästa generations accessnät och det totala antalet hushåll med tillgång till högkapacitetsnät.

—	Företagens digitala omställning mäts i antalet enhörningsföretag (nystartade företag med ett totalt marknadsvärde på över 1 miljard US-dollar) i EU, vilka till stor del är koncentrerade till det europeiska fastlandet och till huvudstadsregionerna.

—	Mellan 2019 och 2020 växte klyftan i fråga om digitaliseringen av offentliga tjänster mellan personer som bor i städer respektive stadsområden.

—

Det särskilda fallet med de yttersta randområdena får inte förbises. Deras unika och komplexa förhållanden, som erkänns i artikel 349 i EUF-fördraget, kräver att EU:s politik anpassas till deras särdrag, i avsikt att beakta principen om inte bara ekonomisk och social utan även digital sammanhållning.

12.

De åtgärder som måste vidtas för att ta itu med digitala klyftor sträcker sig över flera politikområden, vilket gör den digitala sammanhållningen till en övergripande strävan. Det gläder oss därför att den digitala sammanhållningen erkänts som ett komplement till den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen i samband med konferensen om Europas framtid (8). Den digitala sammanhållningen är en del av den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen, och måste behandlas som en allmännyttig tjänst.

13.

Kommittén betonar att den digitala klyftan påverkar tjänster som tillhandahålls på lokal nivå inom följande områden:

—	Hälso- och sjukvård: bristande tillgång till e-hälsotjänster; mindre medvetenhet om och större exponering för covid-19 och eventuella framtida pandemier för personer som inte är uppkopplade.

—	Utbildning: ojämlik tillgång till utbildningsresurser; en utbildningsprocess som står still; studerande som har svårt att få tekniskt stöd inom familjen.

—

Andra viktiga tjänster: ökad ekonomisk utestängning på grund av utvecklingen mot ett kontantlöst samhälle; begränsad tillgång till offentliga förmåner för den del av befolkningen som inte är uppkopplad, på grund av helt digitaliserade tjänster. Socioekonomiska förhållanden: en växande socioekonomisk klyfta mellan dem som kan arbeta på distans med digitala hjälpmedel och dem som inte kan arbeta.

—	Ökad social utestängning: den digitala klyftan kan hindra människor från att delta i sociala initiativ som äger rum online och från att utöva sina demokratiska rättigheter.

14.

Vid utformningen av digitala tjänster bör offentliga förvaltningar och andra organisationer som tillhandahåller digitala tjänster ta hänsyn till tillgängligheten för personer med någon form av sensorisk funktionsnedsättning eller med bristande digitala färdigheter genom att säkerställa att tjänsterna är tillgängliga från anslutningar med begränsningar i fråga om åtkomstinfrastruktur.

15.

ReK beklagar att införandet av en princip om digital sammanhållning för att säkerställa att ingen region eller person hamnar på efterkälken när det gäller konnektivitet och tillgänglighet inte formellt ingick i kommissionens förslag till en europeisk förklaring om digitala rättigheter och principer för det digitala decenniet (9).

16.

Kommittén ställer sig positiv till riktade åtgärder såsom den ändring som nyligen gjordes av den allmänna gruppundantagsförordningen gällande reglerna om beviljande av statligt stöd för fasta bredbandsnät samt den pågående översynen av bredbandsriktlinjerna. Vi efterlyser dock större tydlighet vad gäller tillämpningen av reglerna för statligt stöd på digital infrastruktur och ytterligare förenklingar av dessa (10).

17.

Genom riktad användning av digitala lösningar kan större koldioxidbesparingar uppnås. En stor utmaning är dock datacentralers, terminalutrustnings och överföringsnäts ökande energiförbrukning. En digitalisering utan socioekologiska ramvillkor skulle vara vårdslös. Digitaliseringen i sig måste åtföljas av åtgärder för att begränsa resursförbrukningen och förhindra rekyleffekter där effektivitetsökning leder till ökad förbrukning.

Uppnående av digital sammanhållning

18.

Eftersom digitala färdigheter och digital infrastruktur är avgörande för utvecklingen av alla de andra dimensionerna av den digitala kompassen rekommenderar kommittén att kommissionen företar och förbinder sig till en riktad långsiktig strategi, resurser och samordningsmekanismer och utnyttjar storskaliga projekt som bygger på samarbete mellan medlemsstaterna, för att se till att alla medborgare har aktuella digitala färdigheter och modern infrastruktur.

19.

ReK anser att lämpliga digitala färdigheter bör ingå i alla insatser för livslångt lärande, så att alla EU-medborgare får möjlighet att åtnjuta den allmänna rätten till tillgång till internet. I detta sammanhang får utbildning emellertid inte bara förstås som undervisning, utan bör även ge medborgarna möjlighet till aktivt deltagande och välgrundad informationsinhämtning.

20.

ReK betonar i detta avseende att särskild uppmärksamhet måste ägnas åt att ge de mest sårbara grupperna, såsom äldre, digitala färdigheter och säkerställa att de har åtminstone grundläggande färdigheter samt åt att stödja ungdomar i mindre utvecklade regioner, vars utbildningsresultat påverkades mest av krisen på grund av den digitala klyftan och den bristande tillgången på lämplig nätbaserad utbildning i flera regioner. I EU:s politik bör större vikt läggas vid regionala skillnader – särskilt vid mindre utvecklade regioner – när det gäller fördelningen av utbildningsbudgeten, i syfte att ta itu med den akuta utbildningssituation som har kunnat konstateras de senaste åren. Digitalt utbildningsinnehåll bör också ge möjligheter för barn som tillhör nationella minoriteter, så att jämlikhet för alla, oavsett social bakgrund, säkerställs.

21.

En annan oumbärlig aspekt av den digitala kompetensen för alla befolkningsgrupper är tillräcklig mediekunnighet för att kunna bedöma hur tillförlitlig information är, särskilt på områdena hälsa, ekonomi och aktuella frågor, inte minst på grund av den ökade förekomsten av företeelser såsom falska nyheter och hatpropaganda.

22.

Kommittén föreslår att kommissionen, som en uppföljning av den nyligen utfärdade europeiska förklaringen om digitala rättigheter och principer för det digitala decenniet, inrättar en övergripande ram, rättsakter och instrument för att se till att de europeiska digitala rättigheterna efterlevs och för att främja ett närmare samarbete med EU:s medborgare för att säkerställa att de digitala principerna är allmänt vedertagna och tillgodoser samhällets behov. En översyn av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, som inrättades 2000, bör i själva verket övervägas, med beaktande av de nyligen tillkännagivna digitala rättigheterna.

23.

Vi välkomnar rekommendationen från konferensen om Europas framtid om att införa lika tillgång till internet som en grundläggande rättighet för alla EU-medborgare. I detta sammanhang är det av avgörande betydelse att man har stabil tillgång till internet och digitala tjänster genom en oberoende och motståndskraftig digital infrastruktur i EU. Det bör vidtas åtgärder för att säkerställa en rättvis och öppen konkurrens och förhindra monopol och allmänt missbruk av marknadsinflytande, inlåsning, datakoncentration och beroende av tredjeländer vad gäller infrastruktur och tjänster.

24.

I linje med vad som rekommenderas i de särskilda rekommendationerna till nationella tillsynsmyndigheter från Organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation (11) föreslår kommittén att infrastrukturdelning (mellan teleoperatörer och andra tjänsteleverantörer såsom elbolag och järnvägsbolag) främjas för att minska kostnaderna för utbyggnaden av bredbandsnät i avlägsna områden.

25.

ReK vill framhålla att det i många regioner finns positiva erfarenheter av offentlig-privata partnerskap för att både bygga ut digital infrastruktur och minska digitala klyftor. Vi betonar även den roll som regionala digitala knutpunkter spelar i genomförandet av digitaliseringen.

26.

Kommittén understryker bestämt att kommissionen och medlemsstaterna bör utnyttja de möjligheter som decentraliserat arbete ger genom att främja boende på landsbygden, på öar, i bergsregioner samt i områden med mycket låg befolkningstäthet och spridd befolkning, och genom att ta tillvara fördelarna med boende i dessa områden. Detta skulle kunna bidra till ett mer miljömässigt, socialt och ekonomiskt hållbart boende som också är ekonomiskt överkomligt, under förutsättning att grundläggande behov i form av bland annat digital sammanhållning tillgodoses, vilket inbegriper full tillgång till viktiga digitala tjänster.

27.

Vi framhåller värdet av att utbyta exempel på bästa praxis från regioner runt om i EU avseende politik som ger möjligheter till hållbart decentraliserat arbete för att säkerställa att decentraliserat arbete är ett permanent inslag på arbetsplatsen på ett sätt som maximerar de ekonomiska, sociala och miljömässiga fördelarna.

28.

ReK framhäver den roll som lokala och regionala skolor, universitet och forskningscentrum samt lokala och regionala ekosystem spelar genom att vara involverade i eller till och med leda digitala innovationsknutpunkter, med tanke på att dessa ofta inte samordnas inom den regionala politiken och omfattande sakkunskap och intellektuella resurser därmed många gånger går till spillo. I detta sammanhang måste åtgärder vidtas för att motverka kompetensflykt, och decentraliserat arbete med rättvisa villkor kan vara en del av lösningen, särskilt för missgynnade områden.

29.

Beträffande små och medelstora företag måste mer göras för att stödja dem i digitaliseringen. De släpar efter större företag med mer resurser och behöver utveckla en ny uppsättning färdigheter. Den administrativa bördan för små och medelstora företag, särskilt mikroföretag, när det gäller att få tillgång till EU-medel (inte bara på det digitala området) måste minskas avsevärt. De administrativa kraven måste stå i proportion till ett företags storlek, samtidigt som det säkerställs att ägare av små och medelstora företag behandlas rättvist vid mottagandet av EU-medel (12). Kommissionen bör genomföra ett test för små och medelstora företag med avseende på befintlig praxis och lägga fram förslag för att minska den administrativa bördan för i synnerhet mikroföretag (i form av t.ex. revisionsundantag).

30.

Tilldelningen av medel från faciliteten för återhämtning och resiliens till digitala initiativ och i synnerhet små och medelstora företag bör noga övervakas, och en bedömning bör göras av huruvida det finansieringsbelopp som tilldelas små och medelstora företag står i proportion till dessa företags bidrag till nationell (och regional) BNP.

E-förvaltning och digital motståndskraft

31.

Kommittén förordar att kommissionen främjar en mer riktad informationskampanj för medborgarna om de befintliga plattformarna för e-deltagande på EU-nivå samt på nationell, regional och lokal nivå, genom bättre samordning med medlemsstaterna och de lokala och regionala myndigheterna samt utbyte av bästa praxis.

32.

ReK föreslår att medlemsstaterna avsätter särskilda resurser för att inrätta offentlig-privata partnerskap, informationskampanjer och utbildning för att rusta medborgare, särskilt de yngre generationerna, företag och den offentliga sektorn för att hantera it-relaterad brottslighet, som en övergripande aspekt av den digitala omställningen. Stödprogrammet för tiden efter krisen bör också inbegripa investeringar i digital utbildning, bredbandsanslutning, förvärv av nödvändig utrustning samt utbildning av lärare inför liknande situationer. Innehållshanteringen inom digital utbildning bör också ses över ordentligt, med beaktande av de utmaningar och problem som kan uppstå i samband med användningen av digitalt innehåll online.

33.

Vi föreslår att kommissionen och medlemsstaterna tar itu med gränsöverskridande reglerings- och interoperabilitetshinder som står i vägen för ett fullständigt genomförande av den digitala inre marknaden och för expansion av företag och uppskalning av teknik i Europa. Vidare bör de lokala och regionala myndigheterna underlätta utformningen av en gemensam modell, exempelvis via bredbandsplattformen.

34.

ReK anser att interoperabilitet mellan regionala och lokala respektive nationella offentliga it-system ska vara utgångspunkt för alla digitala initiativ, särskilt i de fall då det redan finns IKT-standarder eller gemensamma tekniska specifikationer på EU-nivå. Interoperabilitet bör alltid gå hand i hand med teknisk neutralitet med avseende på lösningar och tjänster, även för att undvika inlåsning. Dessutom bör ett test för små och medelstora företag genomföras för alla digitala offentliga tjänster som riktar sig till sådana företag. Företrädare för lokala och regionala myndigheter bör sitta med i relevanta kommittéer på nationell nivå och ges rådgivande roller inom viktiga interoperabilitetsinitiativ.

35.

Kommittén framhåller hur viktigt det är med tillgång till öppen programvara. Vidare bör offentliga öppna data för alla värdefulla dataset – enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1024 (13) om öppna data och vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn – också betraktas som en digital rättighet för EU:s medborgare, så att deras egenmakt säkras. Medborgarforskning bör också främjas och i detta sammanhang bör de viktigaste gemenskaperna kartläggas på EU-nivå och utnyttjas i enlighet därmed. Detta inbegriper men är inte begränsat till insamling av ”lokala” data för övervakning av den digitala sammanhållningen och rekommendationer om hur den ska uppnås.

36.

I linje med ReK:s nyligen antagna yttrande om rättsakten om artificiell intelligens förordar vi med eftertryck att kommissionen breddar konsekvensbedömningen vad gäller AI-teknikens konsekvenser för medborgarna, särskilt sårbara grupper, genom att förbinda sig att involvera de lokala och regionala myndigheterna och/eller deras företrädare i samrådet och genom att fastställa striktare transparens- och informationskrav för AI-teknik med hög risk (14).

Övervakning och mätning av de digitala klyftorna

37.

Kommittén understryker att kommissionen tillsammans med medlemsstaterna, Eurostat, de nationella statistikbyråerna och gemensamma forskningscentrumet (JRC) bör främja en gradvis men kontinuerlig ökning av den geografiska uppdelningen av befintliga data och bredda informationens omfattning så att den på ett korrekt sätt täcker in aspekter av den digitala ekonomin och det digitala samhället. Kommittén bör involveras som den centrala aktören när det gäller att framföra de lokala och regionala myndigheternas behov i fråga om data och information och lämpliga verktyg för att mäta digital mognad.

38.

ReK föreslår att ett robust och heltäckande system utformas med lokala digitala indikatorer som mäter digital mognad, och som kan tjäna som underlag i beslutsprocessen och som kriterier för att fastställa resurser för ekonomisk, social och territoriell sammanhållning i den mening som avses i den gällande förordningen om gemensamma bestämmelser.

39.

Vi föreslår att kommissionen och ReK samarbetar för att utveckla en digital kompass med konkret hänsyn till den territoriella dimensionen. Detta kommer att göra det möjligt att gå från bedömningen av framstegen i fråga om digitalisering och digital omvandling i Europa till utvecklingen av den digitala sammanhållningen i olika områden.

Bryssel den 12 oktober 2022.

Vasco ALVES CORDEIRO

Europeiska regionkommitténs ordförande

(1) ”2021 EU Regional and Local Barometer”, kapitel IV ”The digital transition at local and regional levels”, s. 63.

(2) Yttrande från Europeiska regionkommittén – ”Ett digitalt Europa för alla: att säkerställa smarta och inkluderande lösningar på fältet” (EUT C 39, 5.2.2020).

(3) Fontana, Susana, Fabio Bisogni (Fondazione FORMIT), Simona Cavallini, Rossella Soldi (Progress Consulting S.r.l.), ”Territorial foresight study in addressing the digital divide and promoting digital cohesion” (utkast), 16 maj 2022.

(4) OECD (2021), ”Bridging Connectivity Divides”, OECD Digital Economy Papers, nr 315, Paris: OECD Publishing. Tillgänglig online: https://doi.org/10.1787/e38f5db7-en.

(5) Sammanlagt bor 17,7 miljoner människor på 362 öar med över 50 invånare i 15 europeiska länder. I dessa regioner ligger BNP per capita under 80 % av EU-genomsnittet och en betydande del av dem räknas fortfarande in bland de underutvecklade regionerna (källa: https://www.regione.sicilia.it/la-regione-informa/estimation-insularity-cost-sicily).

(6) (A9-0144/2022-159), https://oeil.secure.europarl.europa.eu/oeil/popups/ficheprocedure.do?reference=2021/2079(INI)&l=de.

(7) ”2021 EU Regional and Local Barometer”, kapitel IV ”The digital transition at local and regional levels”, A. ”The state of the digital transformation”, s. 69.

(8) ”Conference on the Future of Europe – Report on the final outcome”, maj 2022, förslag 12 ”Enhancing EU’s competitiveness and further deepening the Single Market”, åtgärd 14, s. 56.

(9) ”Europeisk förklaring om digitala rättigheter och principer för det digitala decenniet”, 26 januari 2022.

(10) Se RegHub-rapporten ”21st Century Rules for 21st Century Infrastructure – Overcoming obstacles to transport, digital, and green infrastructure deployment”, tillgänglig på https://cor.europa.eu/en/engage/Documents/RegHub/RegHub%20report%20on%2021%20century%20rules.pdf.

(11) Iclaves och Esade, ”Study on post Covid measures to close the digital divide”, slutrapport, oktober 2021.

(12) Redovisning av direkta personalkostnader för ägare av små och medelstora företag som inte får lön och andra fysiska personer som inte får lön baseras på enhetskostnader som motsvarar en lön för forskare (https://ec.europa.eu/info/funding-tenders/opportunities/docs/2021-2027/common/guidance/unit-cost-decision-sme-owners-natural-persons_en.pdf).

(13) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1024 av den 20 juni 2019 om öppna data och vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn (EUT L 172, 26.6.2019, s. 56).

(14) Yttrande från Europeiska regionkommittén – ”En europeisk strategi för artificiell intelligens – rättsakten om artificiell intelligens” (EUT C 97, 28.2.2022, s. 60).

30.12.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 498/45

Yttrande från Europeiska regionkommittén – Åttonde rapporten om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning

(2022/C 498/09)

Föredragande:

Nathalie SARRABEZOLLES (FR–PES) Ledamot, departementsfullmäktige, Finistère

Referensdokument:

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om den åttonde sammanhållningsrapporten: Sammanhållning i Europa på väg mot 2050

COM(2022) 34 final

SWD(2022) 24 final

POLITISKA REKOMMENDATIONER

EUROPEISKA REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

ReK välkomnar offentliggörandet av den åttonde sammanhållningsrapporten, i vilken de huvudsakliga förändringarna och territoriella skillnaderna i EU:s regioner under det senaste årtiondet presenteras, och som ligger till grund för debatten om sammanhållningspolitikens framtid efter 2027.

Vi välkomnar kommissionens analys gällande de historiska omständigheter som råder i EU: covid-19-pandemin och det som i sammanhållningsrapporten framställs som nya viktiga trender, såsom klimatförändringarna och hyperkonnektivitet, ger upphov till nya territoriella skillnader och ger näring åt en ”missnöjets geografi” i Europa.

Kommittén noterar att flera olika trender ligger bakom de senaste årens långsamma konvergensprocess: flera mindre utvecklade regioner och övergångsregioner i södra och nordvästra Europa har svag eller negativ tillväxt. Samtidigt kännetecknas den regionala tillväxten i öst till viss del av stora skillnader mellan huvudstadsregionerna och övriga regioner.

ReK betonar att brexit har påverkat den europeiska ekonomin, och i synnerhet det interregionala samarbetet, forsknings- och utbildningsekosystemen och demografin i många europeiska regioner.

Vi noterar att behovet av sammanhållning i Europa förstärks ännu mer på grund av krigssituationen i Ukraina, vid Europas gränser.

Vi uppmanar därför kommissionen att föra en öppen och strategisk reflektion över sammanhållningspolitikens roll efter 2027 mot bakgrund av EU:s övriga politik.

Sammanhållningspolitikens roll som långsiktig utvecklingspolitik

ReK anser att de regionala skillnader som presenteras i sammanhållningsrapporten till fullo bekräftar sammanhållningspolitikens legitimitet såsom den definierats i fördragen, nämligen att den syftar till att minska välstånds- och utvecklingsklyftorna mellan EU:s regioner.

Kommittén välkomnar därför den analys som presenteras i sammanhållningsrapporten om hur sammanhållningspolitiken har påverkat investeringsläget i EU:s territorier under perioden 2014–2020.

ReK framhåller att sammanhållningspolitiken ofta har spelat en avgörande roll när det gäller att upprätthålla en tillräcklig nivå av offentliga investeringar i fall då nationella investeringar har minskat.

10.

Vi påminner om att de investeringar som görs med stöd av sammanhållningspolitiken har visat sig vara effektiva på lång sikt, vilket framhålls i kapitel 9 i sammanhållningsrapporten.

11.

ReK påminner också om att de särskilda metoderna för programplanering för sammanhållningspolitiken gör att vissa projekt kan finansieras upp till tre år efter programperiodens slut, vilket medför att de inte kan jämföras med andra EU-program under direkt förvaltning.

12.

Kommittén framhåller att man med hjälp av sammanhållningspolitiken, och i synnerhet tack vare de flexibilitetsmekanismer som infördes i april 2020 (de två paketen om ”investeringsinitiativet mot effekter av coronaviruset”), på ett effektivt sätt har kunnat bemöta covid-19-krisen.

13.

Vi menar emellertid att det är viktigt att sammanhållningspolitiken även i fortsättningen fokuserar på att stärka den territoriella, ekonomiska och sociala sammanhållningen i Europa.

En definition av konceptet ”inte orsaka skada för sammanhållningen”

14.

ReK ser möjligheter med att ett nytt koncept införs i sammanhållningsrapporten i syfte att säkerställa att all europeisk offentlig politik med territoriell inverkan präglas av en helhetssyn på sammanhållningen.

15.

Detta koncept överensstämmer till fullo med Europeiska regionkommitténs initiativ att lyfta fram den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningens roll som grundläggande EU-värde.

16.

Kommittén menar att detta koncept skulle kunna göra det möjligt för all EU-politik att beakta de olikartade regionala förhållandena i EU, öka EU-politikens effektivitet och synliggöra den för medborgarna.

17.

Kommittén vänder sig dock emot den extremt restriktiva tolkningen av detta begrepp, enligt vilken denna princip endast skulle gälla för operativa program och inte ens på partnerskapsavtalsnivå. ReK uppmärksammar kommissionen på att principen om att ”inte orsaka skada för sammanhållningen” bör tillämpas på all EU-politik i syfte att minska den negativa effekt på sammanhållningen som viss EU-politik och vissa EU-program har.

18.

Vi ställer oss specifikt bakom det behov som tas upp i sammanhållningsrapporten, nämligen att faciliteten för återhämtning och resiliens bör främja sammanhållningen i Europa.

19.

ReK uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att se till att faciliteten för återhämtning och resiliens och dess eventuella efterträdare omedelbart integrerar sammanhållningspolitikens strategier för flernivåstyrning och partnerskap.

20.

Vi betonar för övrigt behovet av att anpassa och förstärka synergieffekterna mellan sammanhållningspolitiken och Horisont Europa. På så vis främjas innovation i de europeiska regionerna genom att deras forsknings- och innovationskapacitet ökar, vilket möjliggör för EU att konkurrera på global nivå genom att investera i regional spetskompetens och kan utgöra ett svar på utvecklingsfällorna i medelinkomstregionerna.

21.

Därför påminner vi om vikten av ett särskilt stöd till medelinkomstregioner som har hamnat i en utvecklingsfälla, antingen via klassificering som medelinkomstregion eller via underlättad tillgång till instrumentet för territoriellt samarbete på innovationsområdet.

22.

Vi önskar se en konsolidering av strategierna som bygger på smart specialisering i syfte att stärka konkurrenskraften och innovationsekosystemet, utifrån territoriella strategier och ett förstärkt territoriellt samarbete.

23.

Kommissionen bör definiera konceptet om ”att inte orsaka skada för sammanhållningen” och göra det till en verklig mekanism som bedömer hur EU:s politiska åtgärder påverkar sammanhållningen i Europa. Den landsbygdssäkring som föreslås i meddelandet om ”En långsiktig vision för EU:s landsbygdsområden” bör omfattas av denna mekanism så att landsbygdens särdrag kan beaktas. Vi ber kommissionen att efter samråd med Europeiska regionkommittén utarbeta särskilda riktlinjer för ett konkret genomförande av detta koncept, samt en rättsakt.

Sammanhållningspolitiken är central för en långsiktig europeisk strategi

24.

Även om sammanhållningspolitiken är central för genomförandet av den europeiska gröna given och den europeiska pelaren för sociala rättigheter, ingår den till skillnad från sammanhållningspolitiken för åren 2014–2020, som var direkt kopplad till förverkligandet av målen i Europa 2020-strategin, inte i en verklig långsiktig europeisk strategi.

25.

Vi ber därför kommissionen att ta fram en ny långsiktig europeisk strategi fram till 2030 för att på så vis bemöta behoven sprungna ur den gröna omställningen och den digitala omställningen samtidigt som den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen stärks i unionen. Vi trycker på att denna strategi bör utgöra ramen för EU:s politik och fonder för investeringar, enligt den princip som införs i sammanhållningsrapporten om ”att inte orsaka skada för sammanhållningen”.

26.

Vi beklagar att det saknas en mekanism för samordning och sammankoppling av faciliteten för återhämtning och resiliens och sammanhållningspolitiken, och påtalar risken för överlappningar och undanträngningseffekter på grund av att det inte finns någon mekanism för att kontrollera additionaliteten avseende finansiering från faciliteten för återhämtning och resiliens.

27.

Alla europeiska investeringsåtgärder bör stå på jämbördig fot för att undvika att i praktiken skapa konkurrens mellan olika europeiska politikområden, eftersom reglerna för statligt stöd för närvarande utgör ett hinder för genomförandet av sammanhållningspolitiken jämfört med annan politik.

28.

Mot denna bakgrund ber vi kommissionen att djupgående reflektera över hur den europeiska lagstiftningsramen för statligt stöd kan utvecklas så att samma regler gäller för alla projekt som får stöd av olika EU-program och EU-fonder.

Att bättre integrera sammanhållningspolitiken i den europeiska planeringsterminen

29.

Kommittén konstaterar att man i sammanhållningsrapporten underlåter att hänvisa till kopplingen mellan sammanhållningspolitiken och EU:s ramverk för ekonomisk styrning. Detta trots att den europeiska planeringsterminen under programperioden 2021–2027 har fått en ökad roll i genomförandet av sammanhållningspolitiken.

30.

Vi välkomnar att ett nytt avsnitt om territoriella skillnader har lagts till i de landsvisa rapporterna i den europeiska planeringsterminens vårpaket, som offentliggjordes i maj 2022, så länge detta enbart syftar till att stärka den territoriella sammanhållningen i Europa och inte tvingar fram strukturreformer som är totalt frikopplade från sammanhållningspolitikens långsiktiga mål.

31.

Kommissionen bör även fortsättningsvis verka för att i de landsvisa rapporterna samt i de relevanta landspecifika rekommendationerna lägga större fokus på utmaningarna för den territoriella sammanhållningen i europeiska territorier och regioner.

32.

Vi önskar se en mer omfattande reflektion över hur den nuvarande ramen för samordning av ekonomisk politik kan reformeras så att man i alla skeden av den europeiska planeringsterminen tar hänsyn till principen om ”att inte orsaka skada för sammanhållningen” och skapar bättre delaktighet för lokala samt regionala myndigheter.

33.

Mot bakgrund av den åttonde sammanhållningsrapporten konstaterar vi att bristen på offentliga investeringar inom EU utgör en dold skuld. Som så många gånger tidigare efterlyser vi därför en ”gyllene regel för medfinansiering”, dvs. att medlemsstaternas samt de lokala och regionala myndigheternas utgifter i samband med medfinansiering inom ramen för struktur- och investeringsfonderna inte ska räknas med bland offentliga eller motsvarande strukturella utgifter som fastställs i stabilitets- och tillväxtpakten, med iakttagande av de tillämpliga EU-medfinansieringsgränserna. Vi betonar att offentliga investeringar, såsom investeringar i den hållbara gröna, digitala och sociala omställningen samt i att värna EU:s konkurrenskraft, är viktiga för kommande generationer och följaktligen bör behandlas därefter, inklusive genom en ändring av de europeiska reglerna för redovisning.

34.

Kommittén upprepar sin efterlysning från tidigare yttranden (1) av en uppförandekod för de lokala och regionala myndigheternas bidrag till den europeiska planeringsterminen. Uppförandekoden krävs för att göra den europeiska planeringsterminen mer öppen, inkluderande och demokratisk, men också mer effektiv genom att lokala och regionala myndigheter involveras. Detta ökar egenansvaret på lokal och regional nivå, vilket gör att genomförandet av de önskade ekonomiska reformerna i medlemsstaterna förbättras.

Mot en ny strategisk ram för de europeiska struktur- och investeringsfonderna …

35.

Vi noterar att de europeiska investeringsfonderna tenderar att bli allt fler. En del av dessa styrs under direkt förvaltning, under delad förvaltning (såsom de europeiska struktur- och investeringsfonderna – Esif) eller med medlemsstaterna i en ledande roll under genomförandet (de nationella planerna för återhämtning och resiliens i faciliteten för återhämtning och resiliens).

36.

ReK ser med oro på den nuvarande trenden enligt vilken Esif-medel i ökad omfattning överförs till andra politikområden eller program, såsom de nationella planerna för återhämtning och resiliens eller program under direkt förvaltning såsom Horisont Europa. Av denna anledning motsätter vi oss å det starkaste överföringar av medel från sammanhållningspolitiken och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) till faciliteten för återhämtning och resiliens. Faciliteten för återhämtning och resiliens vilar på artikel 175 i EUF-fördraget och syftar till att komplettera sammanhållningspolitikens bidrag till uppnåendet av artikel 174 i EUF-fördraget och inte det motsatta. Därtill påminner vi om att sammanhållningspolitiken redan står för en stor andel av EU:s gröna investeringar och investeringar i EU:s energioberoende. Därav slutsatsen att en återcentralisering av EU-fonder genom överföring av ovanstående medel till faciliteten för återhämtning och resiliens inte är berättigad.

37.

Kommittén noterar att denna tendens medför en dubbel skadlig effekt som å ena sidan bidrar till att minska sammanhållningspolitikens effektivitet som långsiktig utvecklingspolitik och å andra sidan förminskar den till en enkel budgetpost i EU:s fleråriga budget.

38.

Med hänsyn till detta ber vi kommissionen att ta fram en ny strategisk ram för perioden efter 2027 med fokus på partnerskap och flernivåstyrning, och som innehåller allmänna bestämmelser för alla unionens investeringsfonder med en territoriell dimension, dvs. Esif, den eventuella blivande sociala klimatfonden, Ejflu och den framtida faciliteten för återhämtning och resiliens (om det blir någon sådan).

39.

Vi lägger särskild vikt vid att Ejflu återintegreras i denna nya strategiska ram.

40.

Särskild uppmärksamhet bör också ägnas åt framtiden för den europeiska socialfonden (ESF), som bör vara mer inriktad på den territoriella dimensionen samt i större mån värdesätta de lokala och regionala myndigheternas roll i genomförandet.

… i syfte att förenkla genomförandet av de europeiska struktur- och investeringsfonderna …

41.

Lagstiftningsramen för sammanhållningspolitiken 2021–2027 innehåller åtgärder som syftar till avsevärda förenklingar, såsom att utöka de förenklade kostnadsalternativen. Dessa bör utvärderas när de väl har tillämpats under programperioden 2021–2027.

42.

Den ökade mängden fonder och bestämmelser, tidsfrister och genomförandemodeller för fonder under delad förvaltning har på senare tid lett till en ökad arbetsbörda för de myndigheter, ofta på regional nivå, som förvaltar fonder.

43.

ReK konstaterar att denna administrativa börda leder till förseningar i genomförandet av Esif-fonderna, vilket regionerna ofta anses bära ansvaret för. Detta skadar medborgarnas syn på sammanhållningspolitiken som en effektiv investeringspolitik.

44.

Vi påminner om att regionerna spelar en avgörande roll i att enhetliggöra genomförandet av Esif och stödja strategierna för territoriell utveckling tack vare deras lokala förankring.

45.

Kommissionen bör redan nu inleda en långsiktig process för att i samarbete med de myndigheter som förvaltar Esif på regional nivå reflektera över hur reglerna för förvaltning, kontroll och revision kan förenklas. Detta bör mynna ut i en verklig reform med det kommande lagstiftningspaketet om sammanhållningspolitiken efter 2027 i åtanke.

46.

För att Esif ånyo ska bli lockande för projektägare upprepar kommittén sitt önskemål om att det ska upprättas ett förtroendeavtal mellan kommissionen och de myndigheter som förvaltar sammanhållningspolitiken, så att program med en mycket låg kvarstående felprocent under programperioden 2021–2027 kan åtnjuta förenklingar av förvaltnings-, kontroll- och revisionsregler under nästa programperiod.

… utifrån ett effektivt förtroendebaserat samarbete med lokala och regionala myndigheter

47.

ReK noterar att sammanhållningspolitiken för åren 2021–2027 i viss mån har centraliserats och att både partnerskapsprincipen och regionala myndigheters roll i att definiera investeringsbehoven inom ramen för de operativa programmen åsidosätts.

48.

Vi välkomnar att man i sammanhållningsrapporten går ut med avsikten att förstärka flernivåstyrningen och partnerskapsprincipen.

49.

ReK stöder det initiativ som mot bakgrund av detta nyligen tagits för en europeisk praktikgemenskap för partnerskap 2021–2027, som bör leda till betydande förbättringar av den europeiska uppförandekoden för partnerskap.

50.

ReK understryker sammanhållningspolitikens unika strategi – Esifs operativa program bygger på en analys av de territoriella behoven och fastställs på lokal nivå enligt en fullt deltagandebaserad och demokratisk process, i motsats till de nationella återhämtningsplanerna inom ramen för faciliteten för återhämtning och resiliens, som till stor del utformades utan att regionerna var delaktiga.

51.

Kommittén uppmanar därför kommissionen att främja regionernas roll när det gäller att förvalta struktur- och investeringsfonderna och att förstärka lagstiftningsbestämmelserna avseende partnerskap, i synnerhet för perioden efter 2027.

Sammanhållningspolitiken som ett verktyg för att vända befolkningsminskningen i inlandsområden, landsbygdsområden och bergsområden

52.

Kommittén uttrycker oro över den allt äldre befolkningen, de sjunkande födelsetalen och avfolkningen i inlandsområden, särskilt landsbygds- och bergsområden.

53.

Ekonomiska och sociala störningar, senast de som orsakats av covid-19-pandemin och konflikten i Ukraina, påverkar ungdomarnas framtidsförväntningar.

54.

Det är viktigt att fastställa en EU-strategi för demografi, med särskild hänsyn till de möjligheter som de lagliga migrationsströmmarna inom unionen erbjuder, samtidigt som samordningen i fråga om olaglig invandring stärks och flyktingar ges stöd och skydd.

Särskild uppmärksamhet åt regioner med permanenta geografiska nackdelar

55.

Europeiska regionkommittén beklagar att sammanhållningsrapporten bara snuddar vid de utmaningar som regioner med permanenta geografiska nackdelar eller de yttersta randområdena har.

56.

Vi önskar se att särskild uppmärksamhet ägnas åt regioner med sådana permanenta geografiska nackdelar som anges i artikel 174 i EUF-fördraget, särskilt öregioner, regioner med mycket låg befolkningstäthet, gränsregioner och bergsregioner och de yttersta randområdena, i alla reformförslag avseende den framtida sammanhållningspolitiken.

57.

Kommittén understryker det viktiga arbete som Europaparlamentet utfört i frågan om öarnas sammanhållning och erkänner vikten av en pakt för EU:s öar.

58.

När det gäller landsbygden välkomnar ReK att det i sammanhållningsrapporten ges ett erkännande av den demografiska omställningens potentiellt negativa följder för den europeiska sammanhållningen. Därför uppmanar vi kommissionen att i framtiden förstärka finansieringen och instrumenten inom sammanhållningspolitiken och de strategiska planerna i GJP, i synnerhet via miniminivåer, med beaktande av landsbygdsområdenas andel av befolkning och territorium över hela EU, för de territorier som erkänts enligt artikel 174 och samarbeten mellan städer och landsbygd, varav alla kan bidra med komparativa fördelar som kompletterar varandra i syfte att åstadkomma en harmonisk territoriell utveckling.

59.

Samtidigt framhåller kommittén den positiva roll som storstadsområdena spelar när det gäller att säkerställa en sammanhållen utveckling genom att fördela välstånd och vinster i ett visst område och skapa effektivare förbindelser mellan stad och landsbygd. Vi upprepar att BNP per capita inte ger en fullständig bild av deras utvecklingsnivå. Vi rekommenderar att man använder indexet för social utveckling för att identifiera de mest brådskande utmaningar som måste finansieras med sammanhållningspolitiska medel i storstadsregionerna (2).

Att förstärka det territoriella samarbetet

60.

Vi påminner om att de anslag som har avsatts till området ”territoriellt samarbete” i sammanhållningspolitiken 2021–2027 har minskat avsevärt jämfört med föregående period, vilket undergräver EU:s förmåga att hantera stora utmaningar för gränsområdens sammanhållning.

61.

Vi välkomnar att ett förstärkt gränsöverskridande och interregionalt samarbete nämns i rapporten. Med tanke på nuvarande omständigheter bör behovet av att förstärka sammanhållningen, vidmakthålla samarbetsmekanismer mellan EU:s territorier och att bemöta nya utmaningar på sammanhållningsområdet återspeglas i den framtida sammanhållningspolitiken för perioden efter 2027.

62.

Vi beklagar att de territorier som påverkas mest negativt av denna minskning är de som nämns i artikel 174 i EUF-fördraget och som på grund av sina naturbetingade och permanenta nackdelar är i särskilt behov av att stärka sin territoriella, ekonomiska och sociala sammanhållning med EU:s övriga territorier.

Bryssel den 12 oktober 2022.

Vasco ALVES CORDEIRO

Europeiska regionkommitténs ordförande

(1) Yttrande från Europeiska regionkommittén – ”Den europeiska återhämtningsplanen som svar på covid-19-pandemin: faciliteten för återhämtning och resiliens samt instrumentet för tekniskt stöd” (EUT C 440, 18.12.2020, s. 160).

Yttrande från Europeiska regionkommittén – ”Den europeiska planeringsterminen och sammanhållningspolitiken: anpassa strukturreformer till långsiktiga investeringar” (EUT C 275, 14.8.2019, s. 1).

Yttrande från Europeiska regionkommittén – ”Förbättra styrningen av den europeiska planeringsterminen: en uppförandekod för de lokala och regionala myndigheternas deltagande” (EUT C 306, 15.9.2017, s. 24).

(2) Yttrande från Europeiska regionkommittén: ”Storstadsregionernas utmaningar och deras ställning i den framtida sammanhållningspolitiken efter 2020” (EUT C 79, 10.3.2020, s. 8).

30.12.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 498/51

Yttrande från Europeiska regionkommittén – Vägar till en framgångsrik skolgång

(2022/C 498/10)

Föredragande:

Inga BĒRZIŅA (LV–Renew), ledamot, kommunfullmäktige, Kuldīga

Referensdokument:

Förslag till rådets rekommendation om vägar till en framgångsrik skolgång

COM(2022) 316

I. ÄNDRINGSREKOMMENDATIONER

Förslag till rådets rekommendation om vägar till en framgångsrik skolgång

COM(2022) 316

Ändringsrekommendation 1

Skäl 2

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

(2)

Den 30 september 2020 antog Europeiska kommissionen ett meddelande om att förverkliga det europeiska området för utbildning senast 2025 och där presenteras inkludering som en av de sex dimensionerna (1). Den 18 februari 2021 antog rådet rådets resolution om en strategisk ram för det europeiska utbildningssamarbetet inför och bortom ett europeiskt område för utbildning (2021–2030) (2).

(2)

Motivering

Det föreslås att man lägger till en hänvisning till ReK:s yttrande om kommissionens meddelande om att förverkliga det europeiska området för utbildning senast 2025.

Ändringsrekommendation 2

Skäl 5

(Nytt skäl)

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

I slutrapporten från konferensen om Europas framtid uppmanas EU också att se till att alla EU-medborgare kan dra nytta av digitaliseringen genom att de ges erforderliga digitala färdigheter och möjligheter (1) . Kommissionen har för avsikt att lägga fram förslag till en rekommendation om att förbättra utbudet av digitala färdigheter i utbildningen och till en europeisk certifiering av digitala färdigheter (2) .

Motivering

Det bör framhållas hur viktigt det är att dra nytta av digitaliseringens fördelar genom att alla medborgare ges erforderliga digitala färdigheter och möjligheter.

Ändringsrekommendation 3

Skäl 25

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

(25)

Målet att minska underprestationer och antalet unga som lämnar skolan med högst grundskoleutbildning och att främja en framgångsrik skolgång måste hanteras systematiskt med hjälp av utbildning i hela EU. På systemnivå krävs samstämmighet i de politiska åtgärderna, samordning med andra relevanta politikområden såsom hälsa, sociala tjänster, sysselsättning, bostad, rättsväsende, migration och integration. Det behövs också ändamålsenligt samarbete mellan olika aktörer på alla nivåer – nationell, regional, lokal och i skolan – för att få ett samordnat stöd till barn, ungdomar och deras familjer. Parallellt med detta bör man på skolnivå främja en hela skolan-ansats, som omfattar alla verksamhetsområden (t.ex. undervisning och lärande, planering och styrning) och engagerar alla viktiga aktörer: elever, skolledare, undervisningspersonal och annan personal, föräldrar och familjer samt lokalsamhället och samhället i stort (1).

(25)

Målet att minska underprestationer och antalet unga som lämnar skolan med högst grundskoleutbildning och att främja en framgångsrik skolgång måste hanteras systematiskt med hjälp av utbildning i hela EU. På systemnivå krävs samstämmighet i de politiska åtgärderna, samordning med andra relevanta politikområden såsom hälsa, sociala tjänster, sysselsättning, bostad, rättsväsende, migration och integration. Det behövs också ändamålsenligt samarbete mellan olika aktörer på alla nivåer – europeisk, nationell, regional, lokal och i skolan – i enlighet med principerna om flernivåstyre för att få ett samordnat stöd till barn, ungdomar och deras familjer. Parallellt med detta bör man på skolnivå främja en hela skolan-ansats, som omfattar alla verksamhetsområden (t.ex. undervisning och lärande, planering och styrning) och engagerar alla viktiga aktörer: elever, skolledare, undervisningspersonal och annan personal, föräldrar och familjer samt lokalsamhället och samhället i stort (1).

Motivering

Den allmänna och yrkesinriktade utbildningen skulle förbättras om man tillämpade de principer och processer som ligger till grund för flernivåstyre, såsom beskrivs i ReK:s resolution ”Stadgan för flernivåstyre i Europa” (1).

Ändringsrekommendation 4

Punkt 1

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Senast 2025 utvecklar eller ytterligare stärker en integrerad och övergripande strategi för en framgångsrik skolgång, på lämplig nivå, i enlighet med strukturen på utbildningssystemet, i syfte att bryta sambandet mellan skolresultat och socioekonomisk status, främja inkludering inom utbildningen (bland annat genom att motverka segregering inom utbildningen) och ytterligare minska antalet unga som slutar skolan med högst grundskoleutbildning och som underpresterar i grundläggande färdigheter. Särskild uppmärksamhet bör ägnas välbefinnande i skolan som en viktig del av en framgångsrik skolgång. En sådan strategi bör omfatta förebyggande, ingripande och kompenserande åtgärder (däribland åtgärder som erbjuds som en del av ungdomsgarantin). Den bör vara evidensbaserad och kombinera allmänna åtgärder med riktade och/eller individuellt anpassade insatser för elever som behöver ytterligare uppmärksamhet och stöd i en inkluderande miljö (t.ex. elever från mindre gynnade socioekonomiska miljöer, med migrantbakgrund, inbegripet flyktingbakgrund eller romsk bakgrund, elever med synliga eller icke-synliga funktionsnedsättningar, med särskilda utbildningsbehov eller med psykisk ohälsa). En sådan strategi bör också bygga på strukturerat samarbete mellan aktörer som företräder olika politikområden, förvaltningsnivåer och utbildningsnivåer, få del av lämplig finansiering och åtföljas av en tydlig plan för genomförande och utvärdering.

Senast 2025 utvecklar eller ytterligare stärker en integrerad och övergripande strategi för en framgångsrik skolgång, på lämplig nivå, i enlighet med strukturen på utbildningssystemet samt med beaktande av motsvarande decentraliserade system , i syfte att bryta sambandet mellan skolresultat och socioekonomisk status, främja inkludering inom utbildningen (bland annat genom att motverka segregering inom utbildningen) och ytterligare minska antalet unga som slutar skolan med högst grundskoleutbildning och som underpresterar i grundläggande färdigheter. Särskild uppmärksamhet bör ägnas välbefinnande samt miljö- och hälsoförhållandena i skolan och dess omgivning som en viktig del av en framgångsrik skolgång. En sådan strategi bör omfatta planeringsåtgärder samt förebyggande, ingripande och kompenserande åtgärder (däribland åtgärder som erbjuds som en del av ungdomsgarantin). Den bör vara evidensbaserad och kombinera allmänna åtgärder med riktade och/eller individuellt anpassade insatser för elever som behöver ytterligare uppmärksamhet och stöd i en inkluderande miljö (t.ex. elever från mindre gynnade socioekonomiska miljöer, med migrantbakgrund, inbegripet flykting-bakgrund eller romsk bakgrund, elever med synliga eller icke-synliga funktionsnedsättningar, med särskilda utbildningsbehov eller med psykisk ohälsa). En sådan strategi bör också bygga på strukturerat samarbete mellan aktörer som företräder olika politikområden, förvaltningsnivåer och utbildningsnivåer, få del av lämplig finansiering och åtföljas av en tydlig plan för genomförande, utvärdering och övervakning .

Motivering

De lokala och regionala myndigheterna spelar en nyckelroll i genomförandet av visionen om ett europeiskt område för utbildning, eftersom de har en direkt och naturlig koppling till samhällen där den utbildningspolitik som fastställs på EU-nivå måste genomföras och där den får en direkt inverkan (2).

Ändringsrekommendation 5

Punkt 3

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

3.	När det gäller en integrerad och övergripande strategi kombinerar förebyggande, ingripande och kompenserande åtgärder som dem som anges i den politiska ramen i bilagan för att stödja följande grupper:

3.	När det gäller en integrerad , inkluderande och övergripande strategi kombinerar förebyggande, ingripande och kompenserande åtgärder som dem som anges i den politiska ramen i bilagan för att stödja följande grupper:

Motivering

Självförklarande.

Ändringsrekommendation 6

Punkt 3.3

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

3.3

Skolor, med att utveckla en ”hela skolan-ansats” för framgångsrik skolgång, där alla i skolgemenskapen (skolledare, lärare, utbildare och annan personal, elever, föräldrar och familjer och lokalsamhället) liksom externa intressenter aktivt engagerar sig och samarbetar för att främja en framgångsrik utbildning för alla elever.

3.3

Skolor, med att utveckla en ”hela skolan-ansats” för framgångsrik skolgång, där alla i skolgemenskapen (skolledare, lärare, utbildare och annan personal, elever, föräldrar och familjer och lokalsamhället , inbegripet de lokala och regionala myndigheterna ) liksom externa intressenter aktivt engagerar sig och samarbetar för att främja en framgångsrik utbildning för alla elever.

Motivering

De lokala och regionala myndigheterna har ansvar för skolorna och bidrar till utvecklingen av ”hela skolan-ansatsen”, bl.a. genom användning av quadruple helix-strategin, en modell för samarbete där man vid sidan av aktörer från den offentliga och privata sektorn samt den akademiska världen lägger stor vikt vid medborgarna och deras behov.

Ändringsrekommendation 7

Punkt 4

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Optimerar användningen av resurser på nationell nivå och på EU-nivå för investeringar i infrastruktur, utbildning, verktyg och resurser för att öka inkludering, jämlikhet och välbefinnande i utbildningen, inbegripet EU-fonder och expertis avseende reformer och investeringar i infrastruktur, verktyg, pedagogik och skapande av hälsosamma lärandemiljöer, framför allt Erasmus+, faciliteten för återhämtning och resiliens, Europeiska socialfonden+, Europeiska regionala utvecklingsfonden, programmet för ett digitalt Europa, Horisont Europa, instrumentet för tekniskt stöd, Asyl-, migrations- och integrationsfonden och säkerställa att användningen av fonderna överensstämmer med den övergripande strategin.

Optimerar användningen av resurser på lokal, regional och nationell nivå och på EU-nivå för investeringar i infrastruktur, utbildning, verktyg och resurser för att öka inkludering, jämlikhet och välbefinnande i utbildningen, inbegripet EU-fonder och expertis avseende reformer och investeringar i infrastruktur, verktyg, pedagogik och skapande av hälsosamma lärandemiljöer, framför allt Erasmus+, faciliteten för återhämtning och resiliens, Europeiska socialfonden+, Europeiska regionala utvecklingsfonden, programmet för ett digitalt Europa, Horisont Europa, instrumentet för tekniskt stöd, Asyl-, migrations- och integrationsfonden och säkerställa att användningen av fonderna överensstämmer med den övergripande strategin.

Motivering

Det föreslås att även den lokala och regionala nivån ska inbegripas.

II. POLITISKA REKOMMENDATIONER

EUROPEISKA REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

De lokala och regionala myndigheternas särskilda roll

Europeiska regionkommittén (ReK) menar att utbildningssystem av hög kvalitet, som är inkluderande och lika tillgängliga för alla elever, oberoende av deras personliga egenskaper, familj samt kulturella och socioekonomiska situation, inte bara skapar vägar till en framgångsrik skolgång, utan även bereder en gemensam väg till social sammanhållning och en mer hållbar ekonomi i EU.

Kommittén ställer sig mycket positiv till den ”hela skolan-ansats” som kommissionen uppmuntrar till och som inbegriper de lokala och regionala myndigheterna, vilket är en viktig förutsättning när det gäller att reformera utbildningspolitiken och uppnå centrala mål för det europeiska utbildningssamarbetet, såsom att minska andelen lågpresterande i grundläggande färdigheter och motverka att unga lämnar skolan med högst grundskoleutbildning.

ReK påminner om att åtgärder mot skolavhopp (3) ofta vidtas på lokal och regional nivå, vilket gör det möjligt att ta itu med problem som är beroende av sammanhanget.

ReK anser att det är viktigt att främja elevernas och skolpersonalens välbefinnande i skolan genom att minska utbildningsklyftan mellan avlägsna områden, landsbygdsområden och stadsområden samt genom att minska skillnaderna mellan olika utbildningsanstalter. För att uppnå detta mål är det viktigt med tillräcklig finansiering för att främja social och territoriell sammanhållning och att man kan fatta databaserade beslut. Det krävs under alla omständigheter en bred och inte enbart budgetmässig strategi för att förbättra kvaliteten på det decentraliserade utbildningssystemet.

Kommittén betonar vikten av att samla in och analysera data på lokal, regional och nationell nivå. Genom att analysera sådana data kan man upptäcka gemensamma tendenser med relevans för skolavhopp samt i enlighet med detta föreslå lösningar för att ta itu med utmaningar på grundval av en platsbaserad strategi. Exempelvis har man i Lettland utarbetat ett nationellt, interaktivt instrument för att samla in information om elever från och med den tidpunkt då läraren fastställer att det finns en risk för skolavhopp. På detta sätt kan man på lokal och regional nivå ta fram ett brett statistiskt underlag om orsaker och tendenser i fråga om skolavhopp.

Vi efterlyser en bredare användning av lokal och regional god praxis när det gäller att utveckla ett högpresterande digitalt utbildningsekosystem och främja en hållbar digital omställning. Detta skulle främja en högkvalitativ och inkluderande utbildning för alla och samtidigt stärka den digitala sammanhållningen för att minska de territoriella skillnaderna. Exempelvis har man i den franska regionen Île-de-France inrättat en kostnadsfri plattform för språkinlärning, QIOZ, som en anpassning till de förhållanden som uppstod till följd av covid-19.

Krisens inverkan på utbildningssystemen

ReK vill uppmärksamma att antalet ungdomar som hoppar av skolan stadigt har minskat under det senaste årtiondet. Dock finns det en risk att pandemin vänder denna positiva trend (4). Detta framgår av slutsatserna om resultaten under läsåret 2021–2022 och deras samband med de covid-19-relaterade restriktionerna. I de belgiska regionerna Vallonien och Bryssel ökade t.ex. antalet elever som slutade skolan i förtid med 28 %, särskilt i klasserna 7–12.

Kommittén anser att man bör ta hänsyn till covid-19-pandemins inverkan på elevernas psykiska och fysiska hälsa och allmänna välbefinnande. Uppmärksamhet bör även fästas vid det faktum att denna kris också har medfört att studiemotivationen har minskat hos sådana elevgrupper i vilka det tidigare inte fanns någon risk för skolavhopp, samtidigt som den har påverkat elever från utsatta förhållanden och mindre gynnade miljöer i oproportionerligt hög grad. Vi efterlyser därför innovativa motiverande aktiviteter för barn med goda studieresultat.

ReK efterlyser en socialt inkluderande och psykologiskt anpassad utbildning för alla ukrainska barn i skolåldern som vistas i EU:s medlemsstater på grund av det pågående kriget. Kommittén efterlyser också skräddarsydda och väl genomtänkta program för språkinlärning (såsom i den flamländska regionen i Belgien (5)) för elever som inte talar den berörda EU-medlemsstatens språk, i syfte att främja deras integration och förbättra deras resultat.

Avslutande iakttagelser

10.

Vi instämmer i slutsatsen i den oberoende utvärderingen (6) av genomförandet av rådets rekommendation av den 28 juni 2011 om politiska strategier för att minska andelen elever som lämnar skolan i förtid (7), att samarbetet mellan olika förvaltningsnivåer (europeisk, nationell, regional och lokal) fortfarande är begränsat och fragmenterat. Detta är ett av de områden där det krävs ytterligare insatser för att lösa problemet med skolavhopp, särskilt genom samarbete inom innovationsekosystemet.

11.

De lokala och regionala myndigheterna har en nyckelroll när det gäller att skapa och modernisera utbildningsinstitutioner samt främja lika möjligheter för alla och uppbyggnad av en säker, inkluderande och ändamålsenlig inlärningsmiljö, med uppmärksamhet ägnad även åt den ökade mobbningen/nätmobbningen. Med tanke på den inverkan som Rysslands krig mot Ukraina, energikrisen och den snabba inflationen har på de nationella och lokala budgetarna framhåller ReK vikten av långsiktigt stöd från EU:s strukturfonder för kommunala projekt som syftar till att modernisera lärandemiljön och säkerställa att kvaliteten hos befintlig utbildningsinfrastruktur upprätthålls.

12.

ReK efterlyser en ”hela skolan-ansats” för att bemöta de befintliga utmaningarna. Bland annat handlar det om ett generationsskifte bland lärarna och inrättande av breda program för att motivera lärare och skolpersonal, något som redan genomförts av enskilda lokala och regionala myndigheter t.ex. genom stipendieprogram för sistaårsstudenter, särskilt för framtida lärare i naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik eller specialister inom omsorg och vägledning (psykologer, socialpedagoger osv.). Samtidigt bör man fortsätta att främja program för fortbildning och kompetensutveckling av lärare och, när så är lämpligt, omskolningsåtgärder.

Bryssel den 12 oktober 2022.

Vasco ALVES CORDEIRO

Europeiska regionkommitténs ordförande

(1) COM(2020) 625 final

(2) EUT C 66, 26.2.2021, s. 1.

(1) COM(2020) 625 final

(2) EUT C 66, 26.2.2021, s. 1.

(3) EUT C 175, 7.6.2021, s. 6.

(1) Konferensen om Europas framtid – Rapport om det slutliga resultatet, maj 2022, förslag 32 (s. 74).

(2) COM(2022) 404 final

(1) Se definitionen i det åtföljande arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar.

(1) EUT C 174, 7.6.2014, s. 1

(2) Yttrande från Europeiska regionkommittén – Att förverkliga det europeiska området för utbildning senast 2025 (EUT C 175, 7.5.2021, s. 6).

(3) EU:s indikator för unga som lämnar skolan mäter andelen 18–24-åringar med, som högst, grundskoleutbildning som inte längre deltar i någon formell eller informell utbildning.

(4) Europeiska kommissionen, generaldirektoratet för utbildning, ungdom, idrott och kultur – Utbildningsöversikt 2021: sammanfattning, Europeiska unionens publikationsbyrå, 2021, https://data.europa.eu/doi/10.2766/480191.

(5) Onthaalonderwijs voor anderstalige kinderen (OKAN).

(6) Europeiska kommissionen, generaldirektoratet för utbildning, ungdom, idrott och kultur (2019), Donlevy, V., Day, L., Andriescu, M., Downes, P., Assessment of the implementation of the 2011 Council recommendation on policies to reduce early school leaving: final report, Publikationsbyrån.

(7) EUT C 191, 1.7.2011, s. 1.

30.12.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 498/57

Yttrande från Europeiska regionkommittén – Skydd av geografiska beteckningar för industri och hantverk i Europeiska unionen (reviderat yttrande)

(2022/C 498/11)

Föredragande:

Martine PINVILLE (FR–PES), Ledamot, regionfullmäktige, Nouvelle-Aquitaine

Referensdokument:

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om skydd av geografiska beteckningar för hantverks- och industriprodukter och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) 2017/1001 och (EU) 2019/1753 och rådets beslut (EU) 2019/1754

COM(2022) 174 final

I. ÄNDRINGSREKOMMENDATIONER

COM(2022) 174 final

2022/0115 (COD)

Ändringsrekommendation 1

Artikel 2

(ny artikel)

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Mål

I denna avdelning fastställs ett enhetligt och exklusivt system för geografiska beteckningar som skyddar namnet på sådana hantverks- och industriprodukter vars kvalitet, anseende eller andra egenskaper är kopplade till deras geografiska ursprung, i syfte att säkerställa följande:

Att producenter som agerar kollektivt har de befogenheter och ansvarsområden som krävs för att förvalta sin geografiska beteckning, inklusive för att svara på samhällets krav på äkta produkter med kulturarvsvärde som produceras på ett hållbart sätt i fråga om de tre dimensionerna ekonomiskt, miljömässigt och socialt värde, och för att vara verksamma på marknaden.

b)	Rättvis konkurrens för producenter i saluföringskedjan.

c)	Att konsumenterna får tillförlitlig information och en garanti för att produkterna är äkta och att de lätt kan identifiera dem på marknaden, inklusive inom e-handel.

d)	Enkel och effektiv registrering av geografiska beteckningar med hänsyn till lämpligt skydd av immateriella rättigheter.

e)	Ändamålsenlig tillsyn och saluföring i hela unionen och inom e-handel för att säkerställa den inre marknadens integritet.

f)	Lokal ekonomisk utveckling som säkerställer skyddet av sakkunskap och ett gemensamt arv.

Motivering

Tillägget av denna artikel gör det möjligt att säkerställa parallellitet med förordningen om geografiska beteckningar för jordbruksprodukter och betona att det inte bara handlar om ett verktyg för immateriella rättigheter utan om ett politiskt verktyg.

Ändringsrekommendation 2

Artikel 3

(ny första punkt)

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

En geografisk beteckning för en hantverks- eller industriprodukt är ett namn som identifierar en produkt

i)	som har sitt ursprung i en viss ort, en viss region eller ett visst land,

i)	vars särskilda kvalitet, anseende eller andra egenskaper huvudsakligen kan tillskrivas det geografiska ursprunget, och

iii)	för vilken minst ett av produktionsleden äger rum i det avgränsade geografiska området.

Motivering

Det är absolut nödvändigt att det i denna artikel ges en definition av geografiska beteckningar för industri- och hantverksprodukter (parallellitet med geografiska beteckningar för jordbruksprodukter).

Ändringsrekommendation 3

Artikel 5

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Artikel 5

Krav på geografiska beteckningar

För att namnet på en hantverks- och industriprodukt ska kunna komma i fråga för skydd som ”geografisk beteckning” ska produkten uppfylla följande krav:

a)	Produkten har sitt ursprung i en viss ort, region eller ett visst land.

b)	Dess särskilda kvalitet, anseende eller andra egenskaper kan huvudsakligen tillskrivas det geografiska ursprunget.

(c)	Minst ett av produktionsleden för produkten äger rum i det avgränsade geografiska området.

Motivering

Följer av ändringsrekommendationen till artikel 3.

Ändringsrekommendation 4

Artikel 6

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

1. Ansökningar om registrering av geografiska beteckningar får endast lämnas in av en producentgrupp som producerar den produkt (ansökande producentgrupp) vars namn föreslås för registrering. Regionala eller lokala offentliga organ får hjälpa till vid utarbetandet av ansökan och i det relaterade förfarandet.

1. Ansökningar om registrering av geografiska beteckningar får lämnas in av en producentgrupp (ansökande producentgrupp) vars namn föreslås för registrering. Regionala eller lokala offentliga organ får hjälpa till vid utarbetandet av ansökan och i det relaterade förfarandet.

2. En myndighet som utsetts av en medlemsstat får anses vara en ansökande producentgrupp vid tillämpning av denna avdelning, om det inte är möjligt för de berörda producenterna att bilda en grupp på grund av sitt antal, sitt geografiska läge eller sin organisatoriska karaktär. Om sådant företrädande äger rum ska skälen för detta anges i den ansökan som avses i artikel 11.3.

2. En myndighet som utsetts av en medlemsstat , i synnerhet en regional eller lokal myndighet, får anses vara en ansökande producentgrupp vid tillämpning av denna avdelning, om det inte är möjligt för de berörda producenterna att bilda en grupp på grund av sitt antal, sitt geografiska läge eller sin organisatoriska karaktär. Om sådant företrädande äger rum ska skälen för detta anges i den ansökan som avses i artikel 11.3.

3. En enskild producent får anses vara en ansökande producentgrupp vid tillämpning av denna avdelning om båda följande villkor är uppfyllda:

a)	Personen i fråga är den enda producent som är beredd att lämna in en ansökan om registrering av en geografisk beteckning.

a)	Personen i fråga är den enda producent som är beredd att lämna in en ansökan om registrering av en geografisk beteckning.

b)	Det berörda geografiska området avgränsas genom naturliga särdrag utan hänvisning till fastighetsgränser och har egenskaper som skiljer sig väsentligt från dem i angränsande områden eller så har produkten andra egenskaper än de produkter som framställs i angränsande områden.

b)	Tillgången till den geografiska beteckningen förblir öppen för alla nya producenter/tillverkare som följer produktspecifikationen för den geografiska beteckningen.

Motivering

Den som ansöker om en geografisk beteckning är inte nödvändigtvis en producentgrupp. Man bör införa större flexibilitet och ge de lokala och regionala myndigheterna, som redan har denna roll i vissa länder, möjlighet att betraktas som sökande. Dessutom bör det franska begreppet ”producteur isolé” ersättas med ”producteur seul”, eftersom en producent aldrig är isolerad geografiskt sett.

Ändringsrekommendation 5

Artikel 7.1

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

1. Hantverks- och industriprodukter vars namn är registrerade som en geografisk beteckning ska överensstämma med en produktspecifikation som ska innehålla åtminstone följande:

1. Hantverks- och industriprodukter vars namn är registrerade som en geografisk beteckning ska överensstämma med en produktspecifikation som ska innehålla åtminstone följande objektiva och icke-diskriminerande uppgifter :

a)	Det namn som ska skyddas som geografisk beteckning, vilket får vara antingen ett geografiskt namn på den plats där en specifik produkt framställs eller ett namn som används i handeln eller i vardagsspråket för att beskriva den specifika produkten i det avgränsade geografiska området.

a)	Det namn som ska skyddas som geografisk beteckning, vilket får vara ett geografiskt namn på den plats där en specifik produkt framställs och ett namn som används i handeln eller i vardagsspråket för att beskriva den specifika produkten i det avgränsade geografiska området.

b)	En beskrivning av produkten, i lämpliga fall inbegripet råvarorna.

b)	Typen av produkt(er) som omfattas av namnet.

c)	En närmare beskrivning av det avgränsade geografiska område genom vilket det samband som avses i led g uppstår.

c)	En beskrivning av produkten, i lämpliga fall inbegripet råvarorna.

d)	Bevis för att produkten har sitt ursprung i det avgränsade geografiska område som avses i artikel 5 c.

d)	En närmare beskrivning av det avgränsade geografiska område genom vilket det samband som avses i led g uppstår.

e)	En beskrivning av den metod som använts för att producera eller framställa produkten och, när det är lämpligt, av de traditionella och specifika metoder som använts.

e)	Bevis för att produkten har sitt ursprung i det avgränsade geografiska område som avses i artikel 5 c.

Uppgifter om förpackning i det fall den ansökande producentgruppen fastställer och ger tillräcklig produktspecifik motivering till att förpackningen ska äga rum i det avgränsade geografiska området i syfte att trygga kvaliteten eller säkerställa ursprung eller kontroll, med beaktande av unionsrätten, särskilt om den fria rörligheten för varor och tjänster.

f)	En beskrivning av den metod som använts för att producera eller framställa produkten och, när det är lämpligt, av de traditionella och specifika metoder som använts.

g)	Närmare uppgifter som fastställer sambandet mellan en viss kvalitet, anseendet eller en annan egenskap hos produkten och det geografiska ursprung som avses i artikel 5 b.

h)	Eventuella märkningsregler för produkten i fråga.

h)	Närmare uppgifter som fastställer sambandet mellan en viss kvalitet, anseendet eller en annan egenskap hos produkten och det geografiska ursprung som avses i artikel 5 b.

i)	Andra gällande krav om sådana föreskrivs av medlemsstaterna eller av en producentgrupp, i tillämpliga fall, med beaktande av att dessa krav ska vara objektiva, icke-diskriminerande och förenliga med unionsrätten.

i)	Eventuella märkningsregler för produkten i fråga.

j)	Den behöriga produktkontrollmyndigheten.

k)	Andra gällande krav om sådana föreskrivs av medlemsstaterna eller av en producentgrupp, i tillämpliga fall, med beaktande av att dessa krav ska vara objektiva, icke-diskriminerande och förenliga med unionsrätten.

Motivering

—	Man måste undvika att erkänna ett nytt namn som inte har något samband med det lokala arvet eller de lokala aktörernas bruk: en geografisk beteckning är ett immateriellt kulturarvsinslag vars giltighet bedöms utifrån praxis och bruk.

—

Produktspecifikationen bör vara mer detaljerad och omfatta förtydliganden av definitionen av den produkt som omfattas, som för geografiska beteckningar för jordbruksprodukter: kriteriet ”typ av produkt” bidrar till denna definition genom att produktfamiljen specificeras, t.ex. keramik, porslin eller natursten.

Ändringsrekommendation 6

Artikel 8.1

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

1. Det sammanfattande dokumentet ska innehålla följande:

De viktigaste uppgifterna i produktspecifikationen:

Namnet.

ii)	En beskrivning av produkten och i förekommande fall de särskilda regler som gäller för förpackning och märkning.

iii)	En kortfattad beskrivning av hur det geografiska området avgränsas.

1. Det sammanfattande dokumentet ska innehålla följande:

De viktigaste uppgifterna i produktspecifikationen:

Namnet.

ii)	Typen av produkt.

iii)	En beskrivning av produkten och i förekommande fall de särskilda regler som gäller för förpackning och märkning samt av de viktigaste leden i produktionsprocessen .

iv)	En kortfattad beskrivning av hur det geografiska området avgränsas.

Motivering

Det sammanfattande dokumentet är en sammanfattning av produktspecifikationen. Det är det dokument på vilket EUIPO kommer att grunda sin bedömning av ansökningar om geografiska beteckningar. Det är därför nödvändigt att inkludera den väsentliga och relevanta information som krävs för att bedöma dokumentationen på EU-nivå: produkttypen och tillverkningsprocessen för produkten är nödvändiga uppgifter för att man ska kunna förstå ansökan om en geografisk beteckning och bedöma om den uppfyller kriterierna.

Ändringsrekommendation 7

Artikel 22.2

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

2. Vid invändningar får det namn för vilket en ansökan om registrering lämnats in inte registreras, om

a)	den föreslagna geografiska beteckningen inte uppfyller de krav för skydd som fastställs i denna förordning,

a)	den föreslagna geografiska beteckningen inte uppfyller de krav för skydd som fastställs i denna förordning,

b)	registreringen av den föreslagna geografiska beteckningen skulle strida mot artikel 37, 38 eller 39,

b)	registreringen av den föreslagna geografiska beteckningen skulle strida mot artikel 35, 37, 38 eller 39,

c)	registreringen av den föreslagna geografiska beteckningen skulle äventyra överlevnaden för ett identiskt eller delvis identiskt namn eller varumärke eller för produkter som lagligen har saluförts under minst fem år före det offentliggörande som avses i artikel 18.3.

c)	registreringen av den föreslagna geografiska beteckningen skulle äventyra överlevnaden för ett identiskt eller delvis identiskt namn eller varumärke eller för produkter som lagligen har saluförts under minst fem år före det offentliggörande som avses i artikel 18.3.

Motivering

Tillägget av hänvisningen till artikel 35 gör det möjligt att vid invändningar utnyttja alla rättsliga grunder som används för att skydda geografiska beteckningar, i syfte att stärka skyddet av redan erkända geografiska beteckningar och undvika ansökningar om konkurrerande/illegitima geografiska beteckningar.

Ändringsrekommendation 8

Artikel 23

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

2. Immaterialrättsmyndigheten får besluta att förlänga den övergångsperiod som beviljas enligt punkt 1 upp till 15 år eller tillåta fortsatt användning i upp till 15 år, förutsatt att det också visas att

(a)	namnet i den beteckning som avses i punkt 1 har använts lagligen utan uppehåll på ett vederbörligt sätt i minst 25 år innan ansökan om registrering av den berörda geografiska beteckningen ingavs till immaterialrättsmyndigheten,

(b)	användningen av namnet i den beteckning som avses i punkt 1 aldrig har syftat till att utnyttja anseendet hos det produktnamn som har registrerats som geografisk beteckning, och

(c)	konsumenterna inte har vilseletts eller inte har kunnat vilseledas om produktens verkliga ursprung.

5. För att lösa tillfälliga svårigheter när det gäller det långsiktiga målet att säkerställa att samtliga producenter av en produkt med en geografisk beteckning i det berörda området uppfyller kraven i den tillhörande produktspecifikationen får en medlemsstat bevilja en övergångsperiod för efterlevnad på upp till tio år med verkan från och med den dag då ansökan lämnas in till immaterialrättsmyndigheten, förutsatt att de berörda aktörerna lagligen har salufört produkterna i fråga och kontinuerligt använt de berörda namnen under minst fem år innan det att ansökan lämnades in till medlemsstatens myndigheter och har påpekat detta i det nationella invändningsförfarande som avses i artikel 13.

5. För att lösa tillfälliga svårigheter när det gäller det långsiktiga målet att säkerställa att samtliga producenter av en produkt med en geografisk beteckning i det berörda området uppfyller kraven i den tillhörande produktspecifikationen får en medlemsstat bevilja en övergångsperiod för efterlevnad på upp till fem år med verkan från och med den dag då ansökan lämnas in till immaterialrättsmyndigheten, förutsatt att de berörda aktörerna lagligen har salufört produkterna i fråga och kontinuerligt använt de berörda namnen under minst fem år innan det att ansökan lämnades in till medlemsstatens myndigheter och har påpekat detta i det nationella invändningsförfarande som avses i artikel 13.

Motivering

Övergångsperioderna bör begränsas för att inte försvaga skyddet av geografiska beteckningar eller legitimera befintliga missbruk.

Ändringsrekommendation 9

Artikel 26.3

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

3. När ett beslut om registrering av en skyddad geografisk beteckning träder i kraft ska immaterialrättsmyndigheten registrera följande uppgifter i unionens register över geografiska beteckningar för hantverks- och industriprodukter:

(a)	Produktens registrerade namn .

(b)	Produktens klass .

(c)	Hänvisningen till den akt genom vilken namnet registrerats.

(d)	Angivande av ursprungslandet eller ursprungsländerna.

(a)	Namnet på den skyddade geografiska beteckning som registrerats för produkten .

(b)	Typen av produkt .

(c)	Förmånstagarna av den skyddade geografiska beteckningen.

(d)	Hänvisningen till den akt genom vilken namnet registrerats.

(e)	Angivande av ursprungslandet eller ursprungsländerna.

Motivering

Förtydligande.

Ändringsrekommendation 10

Artikel 29.1

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

1. Immaterialrättsmyndigheten får, på eget initiativ eller på vederbörligen motiverad begäran av en medlemsstat, ett tredjeland eller en fysisk eller juridisk person som har ett berättigat intresse, besluta att avregistrera en geografisk beteckning i följande fall:

(a)	Efterlevnad av kraven i produktspecifikationen kan inte längre säkerställas.

(b)	Det har under minst sju på varandra följande år inte släppts ut några produkter med den geografiska beteckningen på marknaden.

(a)	Efterlevnad av kraven i produktspecifikationen kan inte längre säkerställas.

(b)	Det har under minst tio på varandra följande år inte släppts ut några produkter med den geografiska beteckningen på marknaden.

Motivering

Sjuårsperioden förefaller vara relativt slumpmässigt vald. Med tanke på de potentiella svårigheterna i fråga om leveranskedjor och möjligheten att avyttra lager kan en generösare frist före avregistrering beviljas.

Ändringsrekommendation 11

Artikel 33.5

Kommissionens textförslag	ReK:s ändringsförslag
5. Den rådgivande nämnden ska bestå av en företrädare för varje medlemsstat och en företrädare för kommissionen samt deras respektive suppleanter.	5. Den rådgivande nämnden ska bestå av en företrädare för varje medlemsstat, en företrädare för kommissionen och en oberoende expert som är erkänd för typen av berörd(a) produkt(er), inklusive i förekommande fall företrädare för regionala eller lokala myndigheter, samt deras respektive suppleanter.

Motivering

Den rådgivande nämndens sammansättning bör förbli flexibel och göra det möjligt att utse oberoende experter vars sakkunskap kan vara relevant för att bistå EUIPO vid bedömningen av ansökningar.

Ändringsrekommendation 12

Artikel 44.2

Kommissionens textförslag	ReK:s ändringsförslag
2. För hantverks- och industriprodukter som har sitt ursprung i unionen och som saluförs med en geografisk beteckning får den unionssymbol som avses i punkt 1 finnas med i märkningen och reklammaterialet. Den geografiska beteckningen ska finnas i samma synfält som unionssymbolen.	2. För hantverks- och industriprodukter som har sitt ursprung i unionen och som saluförs med en geografisk beteckning ska den unionssymbol som avses i punkt 1 finnas med i märkningen, reklammaterialet eller kommunikationsmaterialet . Den geografiska beteckningen ska finnas i samma synfält som unionssymbolen.

Motivering

Det är nödvändigt att man använder en obligatorisk EU-logotyp så att konsumenter eller kunder kan känna igen/identifiera produkterna. Eftersom märkning inte är lämpligt för alla geografiska beteckningar för industri- och hantverksprodukter är det bättre att tala om ”kommunikationsmaterial”.

Ändringsrekommendation 13

Artikel 50.2 led b

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

(b)	Det delegerade produktcertifieringsorganet ska

(b)	De delegerade produktcertifieringsorganen eller de fysiska personerna ska

i)	ha den sakkunskap, utrustning och infrastruktur som krävs för att utföra de uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen och som har delegerats till det ,

ii)	ha tillräckligt stor och för ändamålet väl kvalificerad och erfaren personal,

iii)	vara opartiskt och fritt från intressekonflikter och, framför allt, inte befinna sig i en situation som direkt eller indirekt kan påverka dess yrkesetiska opartiskhet när det utför de uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen och som har delegerats till det , och

iv)	ha tillräckliga befogenheter för att utföra de uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen och som har delegerats till det .

i)	ha den sakkunskap, utrustning och infrastruktur som krävs för att utföra de uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen och som har delegerats till dem, även vad gäller företagsredovisning ,

ii)	ha tillräckligt stor och för ändamålet väl kvalificerad och erfaren personal,

iii)	vara opartiska och fria från intressekonflikter och, framför allt, inte befinna sig i en situation som direkt eller indirekt kan påverka deras yrkesetiska opartiskhet när de utför de uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen och som har delegerats till dem , och

iv)	ha tillräckliga befogenheter för att utföra de uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen och som har delegerats till dem .

(c)

Om de uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen delegeras till fysiska personer ska dessa fysiska personer

i)	ha den sakkunskap, utrustning och infrastruktur som krävs för att utföra de uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen och som har delegerats till dem,

ii)	vara väl kvalificerade och erfarna,

iii)	agera opartiskt och vara fria från intressekonflikter när de utför de uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen och som har delegerats till dem.

Motivering

Det bör inte göras någon åtskillnad mellan kraven på organ och fysiska personer till vilka uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen har delegerats.

II. POLITISKA REKOMMENDATIONER

EUROPEISKA REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Europeiska regionkommittén (ReK) välkomnar kommissionens förslag, som tillgodoser en stark efterfrågan från de europeiska lokala och regionala myndigheternas sida. För de lokala och regionala myndigheterna ger en geografisk beteckning för industri och hantverk möjlighet att skydda ett arv, bevara mervärde och sysselsättning i ett område och stärka dess identitet.

Kommittén påminner om att den i sitt yttrande från oktober 2021 efterlyste ett sui generis-system för skydd av geografiska beteckningar för industri och hantverk så att EU får en heltäckande rättslig ram för geografiska beteckningar som säkerställer samma skyddsnivå oavsett vilken typ av geografisk beteckning det rör sig om.

ReK välkomnar att detta förslag bygger på erfarenheterna med geografiska beteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel och att man ger företräde åt ett harmoniserat tillvägagångssätt mellan de olika systemen.

För att säkerställa samstämmighet mellan de två systemen efterlyser kommittén på nytt en solid samordningsmekanism mellan kommissionens och EUIPO:s berörda avdelningar.

EUIPO:s uppgifter när det gäller att granska geografiska beteckningar bör tydligt fastställas i en rättsakt så att EUIPO i god tid kan inrätta den sakkunskap som krävs för att bedöma ansökningarna och huruvida de uppfyller kriterierna.

Det är nödvändigt att inrätta ett gemensamt register över geografiska beteckningar för att underlätta konsumenternas, producenternas, medlemsstaternas och de lokala och regionala myndigheternas tillgång till information.

ReK uppmärksammar dock medlagstiftarna på särdragen och mångfalden hos de produkter och ekosystem som berörs av detta förslag i förhållande till jordbruksprodukter, och efterlyser vaksamhet för att se till att detta beaktas konsekvent i hela förslaget.

Kommittén konstaterar att den föreslagna definitionen av ”hantverksprodukter” inte motsvarar praxis i vissa medlemsstater, och uppmanar därför EU att anta en definition som omfattar befintliga tillverkningsprocesser i EU, oavsett om de är helt manuella, mekaniska eller blandade.

Vi påminner om den stora vikt som vi fäster vid frågan om innovation och forskning, som inte bör blockeras av produktspecifikationer eller av en alltför restriktiv tolkning av begreppen ”tradition” och ”traditionell”.

10.

I specifika och välgrundade fall är det viktigt att en regional eller lokal myndighet kan ansöka om registrering av en geografisk beteckning.

11.

Många av dem stöder redan sektorerna, såväl vid struktureringen och under utarbetandet av geografiska beteckningar för industri och hantverk som vid genomförandet och marknadsföringen av dem.

12.

ReK noterar att det finns ett förfarande för direkt registrering, och efterlyser likabehandling i alla förfaranden, med eller utan nationellt skede i registreringen.

13.

Det är nödvändigt att genomföra trovärdiga kontroller som säkerställer att tillverkarna följer produktspecifikationen samt konsumenternas säkerhet och förtroende, och vi upprepar att externa kontroller bör ges företräde för att säkerställa en tillförlitlig och oberoende kontroll till rimliga kostnader.

14.

Kommittén är därför bekymrad över det kontrollförfarande som bygger på en egenförsäkran i kommissionens förslag, vilket inte ger tillräckliga kontrollgarantier och skulle kunna leda till missbruk som kan skada systemets trovärdighet.

15.

Man bör välja ett tillvägagångssätt som liknar det beprövade tillvägagångssättet för geografiska beteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel för att harmonisera systemen.

16.

ReK upprepar att det behövs ett tidsbegränsat registreringsförfarande, och rekommenderar därför i synnerhet att man fastställer den maximala giltighetstiden för beslutet om den nationella och europeiska ansökan.

17.

Det är viktigt att se till att kostnaderna, särskilt kostnaderna för överklaganden, såsom överklagandeavgiften, inte är diskriminerande, så att alla innehavare av en geografisk beteckning har tillgång till överklagande.

18.

Det är nödvändigt att föreslå åtgärder på EU-nivå för att stödja certifiering, yrkesverksammas organisering samt informations- och säljfrämjande åtgärder för geografiska beteckningar för industri och hantverk. Sådana stödåtgärder skulle främja införandet av systemet inom EU och därigenom göra det möjligt att skydda och utveckla en ekonomisk verksamhet i regionerna som inte kan utlokaliseras.

19.

Kommittén instämmer i kommissionens analys av förslagets förenlighet med subsidiaritetsprincipen. Syftet är att skapa en välfungerande inre marknad för geografiska beteckningar för industri och hantverk, vars skydd är en befogenhet som delas mellan EU och dess medlemsstater. Medlemsstaterna kan inte på egen hand uppnå detta mål på grund av en mängd olika regler som har utarbetats på nationell nivå och som inte erkänns ömsesidigt. Om enbart nationella tillvägagångssätt skulle bibehållas, skulle det leda till rättsosäkerhet för producenterna, hämma marknadstransparensen för konsumenterna, påverka handeln inom unionen och bana väg för ojämlik konkurrens vid saluföring av produkter som skyddas av geografiska beteckningar. Kommissionens förslag ger därför ett verkligt europeiskt mervärde.

Bryssel den 11 oktober 2022.

Vasco ALVES CORDEIRO

Europeiska regionkommitténs ordförande

30.12.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 498/68

Yttrande från Europeiska regionkommittén – Riktlinjer för utbyggnad av det transeuropeiska transportnätet (TEN-T)

(2022/C 498/12)

Föredragande:

Isabelle BOUDINEAU (FR–PES), ledamot, regionfullmäktige, Nouvelle-Aquitaine

Referensdokument:

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om unionens riktlinjer för utbyggnad av det transeuropeiska transportnätet, om ändring av förordning (EU) 2021/1153 och förordning (EU) nr 913/2010 och om upphävande av förordning (EU) nr 1315/2013

COM(2021) 812 final

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet – Handlingsplan för att stärka långväga och gränsöverskridande persontrafik på järnväg

COM(2021) 810 final

Ändrat förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om unionens riktlinjer för utbyggnad av det transeuropeiska transportnätet, om ändring av förordning (EU) 2021/1153 och förordning (EU) nr 913/2010 och om upphävande av förordning (EU) nr 1315/2013

COM(2022) 384 final

I. ÄNDRINGSREKOMMENDATIONER

COM(2021) 812 final

Ändringsrekommendation 1

Skäl 4

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

(4)

Förverkligandet av det transeuropeiska transportnätet skapar gynnsamma förutsättningar för infrastruktur som i sin tur gör det möjligt att göra alla transportsätt mer hållbara, ekonomiskt överkomliga och inkluderande, att göra hållbara alternativ allmänt tillgängliga i ett multimodalt transportsystem och att införa rätt incitament för att påskynda omställningen, särskilt genom att säkerställa en rättvis sådan omställning, i linje med målen i rådets rekommendation (EU) […] av den […] om säkerställande av en rättvis omställning till klimatneutralitet.

(4)

Förverkligandet av det transeuropeiska transportnätet skapar gynnsamma förutsättningar för infrastruktur som i sin tur gör det möjligt att göra alla transportsätt mer hållbara, ekonomiskt överkomliga och inkluderande i alla regioner i EU, att göra hållbara alternativ allmänt tillgängliga i ett multimodalt transportsystem och att införa rätt incitament för att påskynda omställningen, särskilt genom att säkerställa en rättvis sådan omställning, i linje med målen i rådets rekommendation (EU) […] av den […] om säkerställande av en rättvis omställning till klimatneutralitet.

Motivering

Ingen region i Europeiska unionen bör hamna på efterkälken i omställningsinsatserna.

Ändringsrekommendation 2

Skäl 16

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

(16)	Under planerings- och anläggningsfasen av projekt av gemensamt intresse bör vederbörlig hänsyn tas till intressena hos regionala och lokala myndigheter samt den allmänhet som berörs av dessa projekt.

(16)	Under planerings- och anläggningsfasen av projekt av gemensamt intresse måste vederbörlig hänsyn tas till intressena hos regionala och lokala myndigheter samt den allmänhet som berörs av dessa projekt.

Motivering

Det är absolut nödvändigt att de regionala och lokala myndigheterna deltar fullt ut i projektplaneringen. Därför är det inte motiverat att använda ett hypotetiskt uttryck.

Ändringsrekommendation 3

Skäl 52

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

(52)

Medlemsstaterna bör, som stöd till planer för hållbar rörlighet i städer, inrätta ett nationellt program som syftar till att främja användningen av planer för hållbar rörlighet i städer och förbättra samordningen mellan regioner, städer och andra tätorter. Det bör stödja regioner och stadsområden med utarbetande av högkvalitativa planer för hållbar rörlighet i städer och stärka övervakningen och utvärderingen av planernas genomförande genom lagstiftningsåtgärder, vägledning, kapacitetsuppbyggnad, bistånd och eventuellt ekonomiskt stöd.

(52)

Motivering

Kommissionen måste stödja lokala myndigheter utan erfarenhet av att utarbeta planer för hållbar rörlighet i städer, särskilt genom att underlätta utbyte av erfarenheter.

Ändringsrekommendation 4

Skäl 66

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

(66)

Europeiska transportkorridorer bör bidra till att utveckla infrastrukturen för det transeuropeiska transportnätet på ett sådant sätt att man tar itu med flaskhalsar, utvecklar gränsöverskridande förbindelser och förbättrar effektivitet och hållbarhet. De bör bidra till sammanhållningen genom förbättrat territoriellt samarbete. De bör dessutom vara inriktade på bredare transportpolitiska mål och underlätta driftskompatibilitet, integrering av transportsätt och multimodala transporter. Korridormodellen bör vara öppen och tydlig och förvaltningen av sådana korridorer bör inte leda till ytterligare administrativa bördor eller kostnader. Den bör också främja framväxten av integrerade förvaltningsstrukturer – t.ex. europeiska grupperingar för territoriellt samarbete – som syftar till att påskynda genomförandet av gränsöverskridande sträckor. Kommissionen och medlemsstaterna bör samråda med regionerna och dessa berörda parter när de fattar beslut om genomförandet av det transeuropeiska transportnätet.

Motivering

Integrerade förvaltningsstrukturer, såsom europeiska grupperingar för territoriellt samarbete, har visat sig kunna bidra till att bemöta de utmaningar som uppstår inom gränsöverskridande samarbete, särskilt när det gäller genomförandet av de gränsöverskridande sträckorna av TEN-T. Detta bör nämnas i förordningen.

Ändringsrekommendation 5

Artikel 3 f

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

urban knutpunkt: ett stadsområde där delar av det transeuropeiska transportnätets transportinfrastruktur, såsom hamnar, inbegripet passagerarterminaler, flygplatser, järnvägsstationer, bussterminaler, logistikplattformar, logistikanläggningar och godsterminaler i och utanför stadsområdet, är anslutna till andra delar av denna infrastruktur och till infrastrukturen för regional och lokal trafik.

urban knutpunkt: ett funktionellt stadsområde där delar av det transeuropeiska transportnätets transportinfrastruktur, såsom hamnar, inbegripet passagerarterminaler, flygplatser, järnvägsstationer, bussterminaler, logistikplattformar, logistikanläggningar och godsterminaler i och utanför stadsområdet, är anslutna till andra delar av denna infrastruktur och till infrastrukturen för regional och lokal trafik.

Motivering

Ett funktionellt stadsområde återspeglar bättre ett integrerat transportsystem i en stad och dess pendlingsområde och spelar en viktig roll i planeringen av stadsområden och utfasningen av fossila bränslen i transportsystemet. Tillägget av ”funktionellt” i definitionen av urbana knutpunkter överensstämmer bättre med logiken i planerna för hållbar rörlighet i städer i artikel 3 o.

Ändringsrekommendation 6

Artikel 3 l

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

multimodal knutpunkt för persontransport: en anslutningspunkt som omfattar minst två transportsätt för persontransport, där reseinformation, tillgång till kollektivtrafik och övergång mellan transportsätt, inklusive infartsparkeringar och aktiva transportsätt, säkerställs och som fungerar som gränssnitt mellan urbana knutpunkter och nät för långväga persontransport.

multimodal knutpunkt för persontransport: en anslutningspunkt som omfattar minst två transportsätt för persontransport, där reseinformation, tillgång till kollektivtrafik och övergång mellan transportsätt, inklusive infartsparkeringar och aktiva transportsätt, säkerställs och som fungerar som gränssnitt mellan och inom urbana knutpunkter och nät för långväga persontransport.

Motivering

Detta ändringsförslag skulle innebära att projekt som avser multimodala knutpunkter för persontransport mellan och inom urbana knutpunkter skulle få finansiering.

Ändringsrekommendation 7

Artikel 3 o

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

o)	plan för hållbar rörlighet i städer (SUMP, Sustainable Urban Mobility Plan): ett dokument för strategisk mobilitetsplanering som syftar till att förbättra tillgången till och mobiliteten inom det funktionella stadsområdet (inklusive pendlingszoner) för människor, företag och varor.

plan för hållbar rörlighet i städer (SUMP, Sustainable Urban Mobility Plan): ett dokument för strategisk mobilitetsplanering som syftar till att förbättra tillgången till och mobiliteten inom det funktionella stadsområdet (inklusive pendlingszoner) för människor, företag och varor. Planer för hållbar rörlighet i städer kan ingå i befintliga planer och/eller i bredare planer som även omfattar markanvändningsplaner, till exempel med tanke på kopplingarna mellan markanvändning och mobilitet.

Motivering

Detta ändringsförslag säkerställer att planerna för hållbar rörlighet i städer kan bygga på befintliga och/eller bredare planer på lokal och regional nivå.

Ändringsrekommendation 8

Artikel 3 z

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

kusthamn: land- och vattenområde som består av sådan infrastruktur och utrustning som i första hand möjliggör mottagande av fartyg, lastning och lossning av fartyg, lagring av varor, mottagande och leverans av dessa varor och ombord- och landstigning av passagerare, besättning och andra personer, samt annan infrastruktur som är nödvändig för transportoperatörer inom hamnområdet.

kusthamn: land- och vattenområde som består av sådan infrastruktur och utrustning som i första hand möjliggör mottagande av fartyg, lastning och lossning av fartyg, lagring av varor, mottagande och leverans av dessa varor och ombord- och landstigning av passagerare, besättning och andra personer, och som utgör en startpunkt för handel, industrikluster och energinav, samt annan infrastruktur som är nödvändig för transportoperatörer inom hamnområdet.

Motivering

Förordningen bör definiera kusthamnar genom att hänvisa till samtliga roller som deras infrastruktur spelar för att på bästa sätt möta de utmaningar de står inför.

Ändringsrekommendation 9

Artikel 4.2 c

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

viii)

anpassning av regelverken till verkligheten i respektive område.

Motivering

För att säkerställa nätets kontinuitet och slutförande inom de tidsfrister som fastställs i artikel 6 i förordningen är det viktigt att anpassa de tekniska åtgärderna till de utmaningar som tillämpningen av dem kan innebära i vissa regioner, särskilt de som nämns i skäl 26 i förordningen, nämligen de yttersta randområdena och andra randområden, öområden, avlägsna områden och bergsområden samt glesbefolkade områden, eller för isolerade eller delvis isolerade nät.

Ändringsrekommendation 10

Artikel 8.2 b

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

b)	vara ekonomiskt lönsamt på grundval av en samhällsekonomisk kostnads-nyttoanalys,

b)	vara ekonomiskt lönsamt på grundval av en samhällsekonomisk kostnads-nyttoanalys, och vid bedömningen av lönsamhet bör hänsyn även tas till de socioekonomiska förhållandena i medlemsstaterna och projektens vidare ekonomiska återverkningar,

Motivering

I medlemsstater med ett blygsammare flöde än det genomsnittliga flödet av personer och gods tenderar järnvägsprojekt att te sig olönsamma om de uteslutande granskas på grundval av en strikt metod för kostnads-nyttoanalys. Vid bedömningen av lönsamheten bör hänsyn tas till omständigheterna och projektens effektivitet i vidare bemärkelse.

Ändringsrekommendation 11

Artikel 15.3 b

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

På begäran av en medlemsstat får i vederbörligen motiverade fall andra undantag beviljas av kommissionen genom genomförandeakter med avseende på de krav som avses i punkt 2. Varje begäran om undantag ska grundas på en samhällsekonomisk kostnads-nyttoanalys och en bedömning av inverkan på driftskompatibiliteten. Ett undantag ska uppfylla kraven i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/797 och vara föremål för samordning och överenskommelse med en eller flera angränsande medlemsstater om så är tillämpligt.

På begäran av en medlemsstat, en regional myndighet eller en grupp av behöriga myndigheter får i vederbörligen motiverade fall andra undantag beviljas av kommissionen genom genomförandeakter med avseende på de krav som avses i punkt 2. Varje begäran om undantag ska grundas på en samhällsekonomisk kostnads-nyttoanalys och en bedömning av inverkan på driftskompatibiliteten och bidraget till kampen mot klimatförändringarna . Ett undantag ska uppfylla kraven i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/797 och vara föremål för samordning och överenskommelse med en eller flera angränsande medlemsstater om så är tillämpligt.

Motivering

För att säkerställa ett effektivt genomförande av nätet inom de tidsfrister som fastställs i artikel 6 i förordningen är det lämpligt att begränsa den administrativa bördan och underlätta beviljandet av undantag.

Framstegen i genomförandet av det övergripande TEN-T-nätet är inte tillräckliga för att alla eftersträvade krav ska kunna uppfyllas under 2050. Detta skulle kräva alldeles för omfattande budgetanslag, eftersom vissa krav inte kan tillämpas på alla sträckor, t.ex. elektrifiering av samtliga järnvägslinjer. Därför vore det ändamålsenligt att främja framsteg i nätet och att underlätta identifieringen av sträckor som skulle betjänas bättre av en anpassning av kraven i förordningen.

Ändringsrekommendation 12

Artikel 16.2 c

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

c)	linjehastighet för persontåg på persontransportsträckorna i det utvidgade stomnätet är minst 160 km/tim.

c)	Gängse linjehastighet i genomsnitt för persontåg på persontransportsträckorna i det utvidgade stomnätet är minst 160 km/tim.

Motivering

Genomförandet av detta tekniska krav, som skulle visa sig vara alldeles för kostsamt, medför inget nämnvärt mervärde. Det förefaller lämpligare att främja en mer realistisk och effektiv strategi för att säkerställa att nätet färdigställs i tid och att nätanvändarna får effektiva och ändamålsenliga anslutningar.

Ändringsrekommendation 13

Artikel 16.5 b

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

På begäran av en medlemsstat får i vederbörligen motiverade fall andra undantag beviljas av kommissionen genom genomförandeakter med avseende på de krav som avses i punkterna 2–4. Varje undantag ska grundas på en samhällsekonomisk kostnads-nyttoanalys och en bedömning av inverkan på driftskompatibiliteten. Ett undantag ska uppfylla kraven i direktiv (EU) 2016/797 och vara föremål för samordning och överenskommelse med angränsande medlemsstater om så är tillämpligt.

På begäran av en medlemsstat , en regional myndighet eller en grupp av behöriga myndigheter får i vederbörligen motiverade fall andra undantag beviljas av kommissionen genom genomförandeakter med avseende på de krav som avses i punkterna 2–4. Varje undantag ska grundas på en samhällsekonomisk kostnads-nyttoanalys och en bedömning av inverkan på driftskompatibiliteten och bidraget till kampen mot klimatförändringarna . Ett undantag ska uppfylla kraven i direktiv (EU) 2016/797 och vara föremål för samordning och överenskommelse med angränsande medlemsstater om så är tillämpligt.

Motivering

De fastställda kraven lämpar sig inte för genomförande på ett antal järnvägsavsnitt i stomnätet och det utvidgade stomnätet. Det kommer inte att vara möjligt att tillämpa dem om det föreligger specifika geografiska begränsningar eller betydande fysiska begränsningar som hindrar dem från att genomföras eller som ger upphov till extra kostnader som inte kan motiveras.

Ändringsrekommendation 14

Artikel 17.6

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

6. På begäran av en medlemsstat får i vederbörligen motiverade fall undantag beviljas av kommissionen genom genomförandeakter med avseende på de krav som avses i punkterna 1–5. Varje begäran om undantag ska grundas på en samhällsekonomisk kostnads-nyttoanalys och en bedömning av inverkan på driftskompatibiliteten. Ett undantag ska uppfylla kraven i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/797 och vara föremål för samordning och överenskommelse med en eller flera angränsande medlemsstater om så är tillämpligt.

6. På begäran av en medlemsstat , en regional myndighet eller en grupp av behöriga myndigheter får i vederbörligen motiverade fall andra undantag beviljas av kommissionen genom genomförandeakter med avseende på de krav som avses i punkterna 1–5. Varje begäran om undantag ska grundas på en samhällsekonomisk kostnads-nyttoanalys och en bedömning av inverkan på driftskompatibiliteten. Ett undantag ska uppfylla kraven i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/797 och vara föremål för samordning och överenskommelse med en eller flera angränsande medlemsstater om så är tillämpligt.

Motivering

Införandet av ERTMS kan inte genomföras i tid på vissa nätavsnitt, särskilt på grund av omfattningen av de investeringar som det skulle kräva. För att säkerställa ett effektivt genomförande av nätet inom de tidsfrister som fastställs i artikel 6 i förordningen är det lämpligt att begränsa den administrativa bördan och underlätta beviljandet av undantag i den mån de inte påverkar nätets driftskompatibilitet på europeisk nivå.

Ändringsrekommendation 15

Artikel 19 g

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

g)	Utveckling av innovativ teknik för alternativa bränslen för järnvägar, t.ex. väte för sträckor som är undantagna från kravet på elektrifiering.

g)	Utveckling av innovativ teknik för rullande materiel samt alternativa bränslen för järnvägar, t.ex. väte , biobränslen eller batteridrivna tåg för sträckor som är undantagna från kravet på elektrifiering.

Motivering

Avsnitt som är undantagna från kravet på elektrifiering bör betraktas som områden för utveckling av innovativa tekniska lösningar som bidrar till kampen mot klimatförändringarna. I detta syfte måste Europeiska unionen anta en teknikneutral strategi för att se till att den teknik som utvecklas är mer klimateffektiv och ekonomiskt effektiv.

Ändringsrekommendation 16

Artikel 28.1 a

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

xi)	Infrastruktur för fotgängare och cyklister.

Motivering

Väginfrastruktur av hög kvalitet för långväga trafik måste åtföljas av utveckling av infrastruktur för cykling och gångtrafik, särskilt i urbana knutpunkter.

Ändringsrekommendation 17

Artikel 33.2

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

2. Efter begäran från en medlemsstat får kommissionen i vederbörligen motiverade fall bevilja undantag genom genomförandeakter avseende de krav som fastställs i punkt 1 a, b, c och g. Varje begäran om undantag ska grundas på en samhällsekonomisk kostnads-nyttoanalys, eller hänvisa till specifika geografiska eller betydande fysiska begränsningar, inklusive avsaknad av ett järnvägssystem på territoriet.

2. Efter begäran från en medlemsstat , en regional myndighet eller en grupp av behöriga myndigheter får kommissionen i vederbörligen motiverade fall bevilja undantag genom genomförandeakter avseende de krav som fastställs i punkt 1 a, b, c och g. Varje begäran om undantag ska grundas på en samhällsekonomisk kostnads-nyttoanalys, eller hänvisa till specifika geografiska eller betydande fysiska begränsningar, inklusive avsaknad av ett järnvägssystem på territoriet.

Motivering

För att säkerställa nätets kontinuitet och dess slutförande inom de tidsfrister som fastställs i artikel 6 i förordningen är det viktigt att anpassa de tekniska åtgärderna till de utmaningar som tillämpningen av dem kan innebära i vissa regioner.

Ändringsrekommendation 18

Artikel 35.3, sista stycket

Kommissionens textförslag	ReK:s ändringsförslag
Medlemsstaterna ska samråda med speditörer, transport- och logistikoperatörer som är verksamma på deras respektive territorium. De ska ta hänsyn till resultaten av samrådet i sin analys.	Medlemsstaterna ska samråda med lokala och regionala myndigheter som företräder urbana knutpunkter, speditörer, transport- och logistikoperatörer som är verksamma på deras respektive territorium. De ska ta hänsyn till resultaten av samrådet i sin analys.

Motivering

De lokala och regionala myndigheterna har ett omfattande ansvar för multimodala godsterminaler och dess krav på TEN-T-transportinfrastruktur (artikel 37) och bör därför rådfrågas när medlemsstaterna utarbetar sina handlingsplaner för ett multimodalt nät för godsterminaler.

Ändringsrekommendation 19

Artikel 37.5

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

5. Efter begäran från en medlemsstat får kommissionen i vederbörligen motiverade fall bevilja undantag från skyldigheterna enligt punkterna 1–4 genom genomförandeakter, om investeringar i infrastruktur inte kan motiveras ur ett samhällsekonomiskt kostnads-nyttoperspektiv, särskilt när terminalen är belägen i ett område med begränsat utrymme , i synnerhet i urbana knutpunkter . Undantag ska också vara möjliga i urbana knutpunkter där efterfrågan på marknaden inte indikerar att de fastställda kraven på terminaler uppfylls.

Motivering

Plattformar i urbana knutpunkter (som anges i artikel 40) måste hantera mycket hög efterfrågan på mark och begränsat utrymme. Deras situation försvårar genomförandet av vissa tekniska krav som fastställs i punkterna 1–4 i denna artikel. Man bör därför prioritera stadslogistikuppdrag vars genomförande inte kräver alltför mycket expansion.

Ändringsrekommendation 20

Artikel 40 b ii och sista stycket

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Insamling och inlämnande till kommissionen av data om mobilitet i städer för varje urban knutpunkt, omfattande åtminstone utsläpp av växthusgaser, trafikstockningar, olyckor och personskador, transportsättens andel och tillgång till mobilitetstjänster, samt data om luftföroreningar och buller. Därefter ska dessa data lämnas in varje år.

(…)

Kommissionen ska senast ett år efter denna förordnings ikraftträdande anta en genomförandeakt om fastställande av en metod för medlemsstaternas insamling av de data som avses i led b ii. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 59.3.

Årligen informera kommissionen om hur genomförandet av planerna för hållbar rörlighet i städer utvecklas.

(…)

Motivering

Även om det är förståeligt att kommissionen vill införa en grundlig övervakning av genomförandet av planerna för hållbar rörlighet i städer, förefaller det olämpligt att genomföra en årlig datainsamling av en sådan omfattning. Dessutom kommer sammanställningen av dem att leda till inflation i studierna, vilket är alldeles för betungande för de lokala och regionala myndigheterna. Man bör se till att utarbetandet av planer för hållbar rörlighet i städer och tillhörande indikatorer inte skapar onödiga administrativa bördor för uppnåendet av TEN-T-målen. Det föreslås därför att förfarandet för övervakning av genomförandet av planerna för hållbar rörlighet i städer ska förenklas, samtidigt som skyldigheten att tillhandahålla information om framstegen bibehålls.

Ändringsrekommendation 21

Artikel 40 d

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

d)	Senast den 31 december 2040: Utveckling av minst en multimodal godsterminal som möjliggör tillräcklig omlastningskapacitet inom eller i närheten av den urbana knutpunkten.

d)	Senast den 31 december 2040: Utveckling av minst en multimodal godsterminal som möjliggör tillräcklig omlastningskapacitet för att säkerställa stadslogistik och sista kilometern-lösningar inom eller i närheten av den urbana knutpunkten.

Motivering

Det verkar riskabelt att föreskriva inrättandet av multimodala godsterminaler utan att ta hänsyn till dynamiken i flödena på regional nivå och att så effektivt som möjligt tillgodose företagens behov, samtidigt som hänsyn måste tas till områdets markrelaterade och tekniska möjligheter. Det föreslås därför att man betonar den roll som dessa plattformar spelar för stadslogistiken.

Ändringsrekommendation 22

Artikel 44 a

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

a)	Stödja och främja minskade koldioxidutsläpp från transporter genom övergång till utsläppsfria och utsläppssnåla fordon, fartyg och luftfartyg och annan innovativ och hållbar teknik för transporter och transportnät, t.ex. hyperloop.

a)	Stödja och främja minskade koldioxidutsläpp från transporter genom övergång till utsläppsfria och utsläppssnåla fordon, fartyg , rullande järnvägsmateriel och luftfartyg och annan innovativ och hållbar teknik för transporter och transportnät, t.ex. hyperloop.

Motivering

Teknisk innovation för alla transportsätt bör uppmuntras för att målen i den europeiska gröna given ska kunna uppnås. Innovationer är också möjliga och önskvärda inom järnvägssektorn, särskilt på de avsnitt som undantas från tillämpningen av tekniska standarder.

Ändringsrekommendation 23

Artikel 44 a

(Ny punkt)

Kommissionens textförslag	ReK:s ändringsförslag
	Främja forskning och utveckling av gröna och innovativa alternativ i områden som är undantagna från tekniska åtgärder inom TEN-T, såsom öar och de yttersta randområdena.

Motivering

Om de undantag som beviljas vissa områden enligt förordningen eller på begäran gör det möjligt att säkerställa ett korrekt genomförande av TEN-T genom anpassning till områdesspecifika utmaningar, bör framväxten av alternativa tekniska lösningar eller energilösningar uppmuntras genom att dessa områden görs till innovationslaboratorier.

Ändringsrekommendation 24

Artikel 52.2

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

2. ”Korridorforumet” ska inrättas formellt och ha den europeiska samordnaren som ordförande. De berörda medlemsstaterna ska enas om medlemmarna i korridorforumet för deras respektive delar av den europeiska transportkorridoren och säkerställa att godstransportförvaltare för järnväg företräds.

Motivering

De regionala myndigheterna står för en betydande del av medfinansieringen av TEN-T-projekt och har befogenheter när det gäller planering av nätet och förvaltning av kollektivtrafiktjänster på regional nivå. De är också en oumbärlig kanal för att förmedla medborgarnas rörlighetsbehov. De bör därför delta fullt ut i förvaltningen av TEN-T-korridorerna.

Ändringsrekommendation 25

Artikel 52.6

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

6. Den europeiska samordnaren får samråda med regionala och lokala myndigheter, infrastrukturförvaltare, transportoperatörer, särskilt de som är godstransportförvaltare för järnväg, försörjningsbranschen, transportanvändare och företrädare för det civila samhället i samband med arbetsplanen och dess genomförande. Dessutom ska den europeiska samordnaren med ansvar för ERTMS ha ett nära samarbete med Europeiska unionens järnvägsbyrå och det gemensamma företaget för Europas järnvägar, och den europeiska samordnaren för det europeiska sjöfartsområdet med Europeiska sjösäkerhetsbyrån.

6. Den europeiska samordnaren ska samråda med lokala myndigheter, infrastrukturförvaltare, transportoperatörer, särskilt de som är godstransportförvaltare för järnväg, försörjningsbranschen, transportanvändare och företrädare för det civila samhället i samband med arbetsplanen och dess genomförande. Dessutom ska den europeiska samordnaren med ansvar för ERTMS ha ett nära samarbete med Europeiska unionens järnvägsbyrå och det gemensamma företaget för Europas järnvägar, och den europeiska samordnaren för det europeiska sjöfartsområdet med Europeiska sjösäkerhetsbyrån.

Motivering

Samtliga samordnare har infört mekanismer för samråd med alla relevanta aktörer inom sitt verksamhetsområde. Detta måste beaktas.

Ändringsrekommendation 26

Artikel 53.2

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

2. Arbetsplanen ska utarbetas i nära samarbete med de berörda medlemsstaterna och i samråd med korridorforumet och godstransportförvaltare för järnväg, eller med det rådgivande forumet för övergripande prioriteringar. Arbetsplanen för de europeiska transportkorridorerna ska godkännas av de berörda medlemsstaterna. Kommissionen ska i informationssyfte lämna in denna arbetsplan till Europaparlamentet och rådet.

2. Arbetsplanen ska utarbetas i nära samarbete med de berörda medlemsstaterna och regionala myndigheterna och i samråd med korridorforumet och godstransportförvaltare för järnväg, eller med det rådgivande forumet för övergripande prioriteringar. Arbetsplanen för de europeiska transportkorridorerna ska godkännas av de berörda medlemsstaterna. Kommissionen ska i informationssyfte lämna in denna arbetsplan till Europaparlamentet och rådet.

Motivering

På grund av deras roll i genomförandet av arbetsplanen och dess inverkan på deras område måste de regionala myndigheterna involveras i utarbetandet av den.

Ändringsrekommendation 27

Artikel 56.1 b

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

b)	Inlandshamnar, kusthamnar och flygplatser ska uteslutas från det övergripande nätet om det framgår att genomsnittet för deras trafikvolym under de senaste sex åren är lägre än 85 % av det relevanta tröskelvärdet.

Inlandshamnar, kusthamnar och flygplatser ska bli föremål för ett åtföljande förfarande innan de kan uteslutas från det övergripande nätet om det framgår att genomsnittet för deras trafikvolym under de senaste sex åren är lägre än 85 % av det relevanta tröskelvärdet. Inom ramen för det åtföljande förfarandet ska kommissionen, i nära samarbete med de behöriga myndigheterna, beakta kvalitativa indikatorer och eventuella konjunkturfaktorer som kan förklara den minskade infrastrukturtrafiken. Förändringar av transportvolymerna på grund av tillfälliga eller exceptionella faktorer ska inte motivera uteslutning från nätet.

Motivering

Med tanke på de investeringar som TEN-T-integrationen kräver och de uppåtgående spiraler som detta medför, särskilt när det gäller miljöanpassning av infrastruktur, är det klokt att undvika att kusthamnar eller flygplatser utesluts från det övergripande nätet. Eftersom flödesdynamiken ständigt utvecklas måste nätverket dock förbli anpassningsbart. Det är därför önskvärt att man i stället för uteslutning inleder ett åtföljande förfarande som möjliggör en mer detaljerad bedömning av dynamiken vid den berörda hamnen eller flygplatsen för att avgöra om den ska uteslutas från nätverket eller inte.

Ändringsrekommendation 28

Artikel 57

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Artikel 57

Engagemang med offentliga och privata berörda parter

Under planerings- och anläggningsfasen av ett projekt av gemensamt intresse ska , i tillämpliga fall, nationella förfaranden följas när det gäller deltagande av och samråd med regionala och lokala myndigheter samt lokala civilsamhällen som är berörda av projektet. Kommissionen ska främja utbyte av god praxis i detta avseende, särskilt när det gäller samråd med och inkludering av människor i utsatta situationer.

Artikel 57

Engagemang med offentliga och privata berörda parter

Under planerings- och anläggningsfasen av ett projekt av gemensamt intresse ska nationella förfaranden följas när det gäller deltagande av och samråd med regionala och lokala myndigheter samt lokala civilsamhällen som är berörda av projektet. Kommissionen ska främja utbyte av god praxis i detta avseende, särskilt när det gäller samråd med och inkludering av människor i utsatta situationer.

Motivering

Regionala och lokala myndigheter måste involveras när de berörs av nya projekt av gemensamt intresse.

Ändringsrekommendation 29

Bilaga V, punkt 4

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Effektivt fungerande transeuropeiskt transportnät: En plan för hållbar rörlighet i städer bör ta vederbörlig hänsyn till hur olika åtgärder i staden påverkar trafikflödena, för både passagerare och gods, i det transeuropeiska transportnätet, i syfte att säkerställa smidig genomfart, förbifart och omstigning eller omlastning genom, runt och i urbana knutpunkter, även med utsläppsfria fordon. Den ska särskilt omfatta åtgärder för att minska trafikstockningar, förbättra trafiksäkerheten och avlägsna flaskhalsar som påverkar trafikflödena i det transeuropeiska transportnätet.

Motivering

Hur regionala och lokala trafikflöden för passagerare och gods samverkar med trafikflödena i de internationella TEN-T-korridorerna gäller båda riktningarna, där åtgärdernas återverkningar bör beaktas ömsesidigt för att säkerställa ett sömlöst trafiksystem med effektiva förbindelser vid första och sista kilometern.

II. POLITISKA REKOMMENDATIONER

EUROPEISKA REGIONKOMMITTÉNS (ReK) STÅNDPUNKT

Kommittén välkomnar den allmänna kvaliteten i kommissionens förslag. Det är mycket viktigt att en strategi för planering av transportinfrastruktur på europeisk nivå bygger på en förordning. Endast detta kan garantera en tillfredsställande nivå av sammanhållning, samordning och driftskompatibilitet.

ReK anser att den transnationella dimensionen av TEN-T medför ett starkt europeiskt mervärde. Regionala och lokala myndigheter vittnar om de socioekonomiska fördelarna av gränsöverskridande projekt i respektive områden.

ReK noterar de geopolitiska konsekvenserna av Rysslands aggression mot Ukraina och behovet av att åtgärda sårbarheten i det europeiska transportsystemet, som nu delvis är bortkopplat från den globala marknaden, särskilt livsmedelsmarknaden. Kommittén stöder ett stopp för de europeiska investeringarna inom ramen för TEN-T-nätet för projekt som involverar Ryssland och Belarus, men efterlyser bättre järnvägsförbindelser med Ukraina, särskilt för att främja transport av basråvaror. Den planerade ökningen av budgeten för Fonden för ett sammanlänkat Europa är därför välkommen.

Kommittén ser positivt på målen för TEN-T och betonar vikten av förordningens bidrag till kampen mot klimatförändringarna, särskilt genom att stödja utvecklingen av de mest fördelaktiga transportsätten i detta avseende. Samtidigt behöver transportinfrastrukturen anpassas till klimatförändringarnas effekter och till uppkomsten av nya risker.

Territoriell sammanhållning

Kommittén är nöjd över att territoriell sammanhållning bekräftas som ett prioriterat mål i förordningen för hela stomnätet, det utvidgade stomnätet och det övergripande nätet. ReK noterar i detta sammanhang att TEN-T följer rekommendationen i den åttonde sammanhållningsrapporten om att EU:s samtliga politikområden bör bidra till den europeiska sammanhållningen.

Kommittén rekommenderar att kommissionen definierar principen om att inte orsaka skada för sammanhållningen, som införs i den åttonde sammanhållningsrapporten, så att det därmed går att kontrollera dess tillämpning på TEN-T samt projekt av gemensamt intresse.

Kommittén anser att man inom ramen för TEN-T måste ta hänsyn till att EU:s regioner står inför en mångfald av utmaningar. Mot bakgrund av detta välkomnar vi att uppmärksamhet ägnas åt landsbygdsområden, avlägsna områden, bergsområden, glesbefolkade områden, randområden, öregioner samt de yttersta randområdena, och påminner om att även regioner som inte faller under dessa kategorier har en mångfald av territorier och utmaningar.

Man får inte glömma att för att målet om territoriell sammanhållning ska kunna uppnås måste nätet som helhet upprätta starka och effektiva förbindelser med sekundära transportnät, utöver TEN-T-ramen.

Gemensamma och ambitiösa tekniska åtgärder för att säkerställa nätets kontinuitet och driftskompatibilitet är visserligen viktiga. Kommittén påpekar dock att de europeiska regionernas mångfald gör det svårt att hålla fast vid tidsplanen för genomförandet av de tekniska standarder som fastställs i kommissionens förslag, särskilt kraven på lägsta hastighet, elektrifiering och lastprofil för järnvägssträckor, vars genomförande skulle kräva alldeles för omfattande investeringar.

10.

Utöver de stora europeiska transportlederna i stomnätet och det övergripande nätet kan åtgärdandet av regionala felande länkar också ge ett stort bidrag till utbyggnaden av gränsöverskridande järnvägsförbindelser. Genom en bättre anslutning av gränsregionerna växer Europa påtagligt samman och ges medborgarna möjlighet att vara mobila på ett klimatvänligt sätt och över gränserna.

Styrning

11.

ReK betonar att de regionala och lokala myndigheterna aktivt bidrar till planeringen och finansieringen av transportinfrastrukturen i sina respektive områden, varav vissa ingår i TEN-T, och begär därför att de i högre grad involveras i styrningen av TEN-T, särskilt genom att de görs fullt delaktiga i korridorforumet i stället för den observatörsroll som de för närvarande har.

12.

ReK konstaterar dock att kommissionens förslag, trots dessa möjliga förbättringar, respekterar subsidiaritetsprincipen. Det transeuropeiska transportnätet ger ett tydligt europeiskt mervärde över medlemsstaternas gränser genom att medlemsstaternas, regionernas och kommunernas planeringsinsatser samordnas, särskilt via den större roll som urbana knutpunkter ges i förslaget till förordning.

13.

Vi konstaterar att det finns flera exempel på gränsöverskridande sträckor vars fullbordande hämmas av brist på politisk uppmärksamhet på nationell nivå, avsaknad av samordning och illa samordnade, tungrodda administrativa förfaranden.

14.

Kommittén efterlyser en betydande förstärkning av styrningen av TEN-T för att underlätta dess genomförande, särskilt när det gäller gränsöverskridande länkar som saknas. I detta sammanhang är kommissionens förslag om att stärka samordnarnas roll och främja samordningen av de nationella planerna med EU:s politik välkomna.

15.

ReK menar att sammanslagningen av stomnätskorridorerna och godskorridorerna i de europeiska transportkorridorerna medför en avsevärd förbättring av styrningen av nätet och borde bidra till att förbättra dess samordning och genomförande. Mot bakgrund av detta är vi förvånade över att den anpassning kommissionen gör i förslaget inte omfattar kusthamnar vid godskorridorer.

Urbana knutpunkter

16.

ReK påminner om att hållbar rörlighet i städer, tillsammans med hållbara långdistansresor, är en nyckelfaktor för att uppnå målen för TEN-T, och mer allmänt målen för den europeiska gröna given.

17.

Kommittén understryker att man i IPCC:s tredje rapport lyfter fram stadsplaneringspolitik, och i synnerhet rörlighet i städer, som en möjlighet att minska utsläppen av växthusgaser. Kommittén framhåller därför betydelsen av aktiv rörlighet, vars utveckling kräver en sammanhängande infrastruktur via urbana knutpunkter.

18.

Kommittén noterar behovet av att utarbeta planer för hållbar rörlighet i städer (SUMP). Vi menar att dessa planer bidrar till att stärka modellen med flernivåstyrning genom att de integrerar strategier för rörlighetsplanering och fysisk planering på lokal och regional nivå inom ramen för TEN-T.

19.

För glesbefolkade regioner och öregioner bör en strategi som är mer anpassad till deras särdrag antas.

20.

Flexibilitet bör vara utmärkande för kriterierna för planer för hållbar rörlighet i städer för att effektivt integrera dessa planer i befintliga planer. Urbana knutpunkter bör inte belastas av att lämna uppgifter i stora mängder och av de förfaranden som sammanhänger med detta. I takt med att antalet urbana knutpunkter ökar måste EU:s finansiering av urbana knutpunkter ökas i motsvarande grad.

Transportsätt

21.

ReK erinrar om att vattenvägs- och järnvägstransporter är klimatvänliga transportsätt. Därför bör utvecklingen av dessa inom ramen för TEN-T uppmuntras.

22.

De betydande förbättringarna i behandlingen av järnvägsinfrastruktur är välkomna. Kommittén pekar på de ansträngningar som återstår att göra när det gäller driftskompatibilitet och kontinuitet för att uppnå ett effektivt järnvägsnät för gods och passagerare på europeisk nivå.

23.

ReK välkomnar förstärkningen av TEN-T-pelaren för sjöfart och i synnerhet utvidgningen av berättigandet till stöd till alla sjöfartsavsnitt mellan TEN-T-hamnar, vilket bör underlätta utvecklingen av cabotage för att uppmuntra en trafikomställning från väg till vatten samt öregioners och de yttersta randområdenas förbindelser.

Finansiering av TEN-T

24.

ReK påminner om att ett genomförande av TEN-T inom utsatt tid är en prioritering för de regionala och lokala myndigheterna. Budgeten för Fonden för ett sammanlänkat Europa är dock fortfarande alldeles för begränsad med tanke på storleken på de belopp som ska tas i anspråk, och det är beklagligt att det är omöjligt för många regioner att använda strukturfonderna för att bidra till att fylla detta finansieringsunderskott. Vid bedömningen av den ekonomiska bärkraften för projekt av gemensamt intresse bör man dessutom, utöver kostnads-nyttoanalysen, ta hänsyn till medlemsstaternas olika socioekonomiska och geografiska förhållanden, såsom avstånd och trafikvolymer, samt deras vidare ekonomiska återverkningar. Man måste också undersöka om de krav som ställs på medlemsstaterna i fråga om tidsgränser och finansiella villkor är genomförbara.

25.

Kommittén noterar att man i IPCC:s tredje rapport rekommenderar främjande av miljövänligare rörlighetsval. Vi beklagar därför att det saknas en incitamentsmekanism för en trafikomställning till de miljövänligaste transportslagen.

26.

Det är absolut nödvändigt att ge ekonomiskt stöd till underhållet av TEN-T under projektens hela livscykel och att säkerställa långsiktig hållbarhet i finansieringen av transportinfrastruktur.

Handlingsplan för att stärka långväga och gränsöverskridande persontrafik på järnväg

27.

ReK välkomnar att handlingsplanen uppmuntrar inrättandet av en enhetlig europeisk ram och avlägsnandet av återstående hinder för gränsöverskridande och långväga järnvägstrafik.

28.

Kommittén betonar betydelsen av nattåg när det gäller att förverkliga handlingsplanens mål.

29.

ReK menar att verktyg för incitament och finansiering måste tas fram på EU-nivå för att främja långväga och gränsöverskridande persontrafik på järnväg och säkerställa lika villkor i förhållande till lufttransport.

30.

Det ligger i de regionala och lokala myndigheternas intresse att dessa mål uppnås. Kommittén kommer därför att uppmärksamma kommissionens planerade lagstiftningsförslag om att förenkla användningen av tågbiljetter.

Bryssel den 11 oktober 2022.

Vasco ALVES CORDEIRO

Europeiska regionkommitténs ordförande

30.12.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 498/83

Yttrande från Europeiska regionkommittén – Energipaketet om gas, vätgas och metanutsläpp

(2022/C 498/13)

Föredragande:

Jakub CHEŁSTOWSKI (ECR–PL), regionpresident, Śląskie (Schlesien)

Referensdokument:

Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om gemensamma regler för de inre marknaderna för förnybar gas, naturgas och vätgas

COM(2021) 803 final

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om de inre marknaderna för förnybara gaser och naturgaser och för vätgas

COM(2021) 804 final

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om minskade metanutsläpp inom energisektorn och om ändring av förordning (EU) 2019/942

COM(2021) 805 final

I. ÄNDRINGSREKOMMENDATIONER

Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om gemensamma regler för de inre marknaderna för förnybar gas, naturgas och vätgas

COM(2021) 803 final

Ändringsrekommendation 1

Skäl 6

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

[…] alla marknadsaktörer att ta hänsyn till den övergångsroll som fossil gas spelar när de planerar sin verksamhet, för att undvika inlåsningseffekter och säkerställa en gradvis utfasning av fossil gas i god tid, särskilt inom alla relevanta industrisektorer och för uppvärmningsändamål.

[…] alla marknadsaktörer att ta hänsyn till den övergångsroll som fossil gas spelar för att säkerställa att nybyggd naturgasinfrastruktur är lämplig för koldioxidsnåla och förnybara gaser i syfte att undvika inlåsningseffekter under avskrivningsperioden och säkerställa en gradvis utfasning av fossil gas i god tid, särskilt inom alla relevanta industrisektorer och för uppvärmningsändamål.

Motivering

För att öka användningen av koldioxidfria gaser är det viktigt att man vid investeringsprojekt för ny gasinfrastruktur, inbegripet rörledningar, LNG-terminaler och gaslagringsanläggningar, ser till att planeringen och konstruktionen av infrastrukturen utformas på så sätt att infrastrukturen är anpassad till koldioxidfria gaser redan från driftstarten.

Ändringsrekommendation 2

Skäl 9

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

[…] Koldioxidsnåla bränslen såsom koldioxidsnål vätgas kan dock spela en roll i energiomställningen, särskilt på kort och medellång sikt, för att snabbt minska utsläppen från befintliga bränslen och stödja användningen av förnybara bränslen såsom förnybar vätgas. Biometan är ett annat förnybart bränsle som är viktigt för att uppnå klimatmålen. Det kan relativt lätt göras kompatibelt med nuvarande naturgasinfrastruktur (drop-in bränsle) och EU har stor egen potential att producera det. För att säkerställa utvecklingen av marknaden för biometan bör medlemsstaterna särskilt sträva efter att genomföra investeringar i enlighet med principerna om kaskadanvändning av biomassa i syfte att avsevärt öka den decentraliserade produktionen av biogas och biometan från befintligt avfall inom sektorer som jordbruk, skogsbruk och kommunal förvaltning. Produktion av växter som uteslutande är avsedda för biogasanläggningar och uppförande av biogasanläggningar som är beroende av att intensiv djuruppfödning fortsätter att bedrivas bör uteslutas. För att stödja omställningen är det nödvändigt att fastställa en tröskel för minskade växthusgasutsläpp från koldioxidsnål vätgas och koldioxidsnåla syntetiska gasformiga bränslen.

Motivering

Utvecklingen av biogas- och biometansektorn är viktig på kort sikt för att till en del minska beroendet av naturgasleveranser från Ryssland och för utvecklingen av lokala energisamhällen inom sektorer som jordbruk, skogsbruk eller kommunal förvaltning, där avfall kan användas som råvara. Det bör dock uttryckligen klargöras att endast redan befintlig biometan får förbrännas. Produktion av växter som ska användas i biogasanläggningar och upprätthållande av intensiv djuruppfödning endast för att producera biogas och biometan för energiändamål måste uteslutas eftersom detta skulle bromsa den gröna omställningen.

Ändringsrekommendation 3

Skäl 20

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

[…] Även om elektrifiering är en viktig del av den gröna omställningen kommer hushållen i framtiden fortfarande att förbruka naturgas, inbegripet ökade volymer av förnybar gas.

[…] Även om elektrifiering är en viktig del av den gröna omställningen kommer hushållen i framtiden fortfarande att förbruka naturgas, inbegripet ökade volymer av förnybar gas. För att säkerställa att förnybara gaser kan erhållas och användas av hushållen ska medlemsstaterna, i samarbete med kommissionen, inleda en dialog med marknadsaktörerna om den tekniska tillgången till lämplig utrustning och de potentiella kostnaderna för utbyggnad av denna.

Motivering

En utvecklad marknad för koldioxidfria gaser kommer att behöva ta hänsyn till detaljistkunder, dvs. hushåll och en del små och medelstora företag. Utan uppgradering eller inköp av ny värme- och kylutrustning kommer slutkunderna att ha tekniska svårigheter att ställa om från fossila bränslen till koldioxidfria gaser, eller kommer inte alls att kunna göra detta.

Ändringsrekommendation 4

Skäl 108

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

[…] tillgång och efterfrågan, transportinfrastruktur, tjänsternas kvalitet, gränsöverskridande handel, investeringar, konsumentpriser och marknadslikviditet.

[…] tillgång och efterfrågan, transportinfrastruktur, tjänsternas kvalitet, gränsöverskridande handel, investeringar, konsumentpriser och marknadslikviditet. Marknadstransparensen bör också inbegripa ett detaljerat fastställande av kostnaderna för att bygga ny infrastruktur för koldioxidfria gaser i alla medlemsstater. Därför bör de nationella tillsynsmyndigheterna, i samarbete med nationella nätoperatörer, göra detaljerade ekonomiska beräkningar av framtida investeringskostnader för utbyggnad av infrastruktur för koldioxidfria gaser. Detta kommer att göra det möjligt att planera nätutvecklingen på ett realistiskt sätt, identifiera potentiella finansieringsgap och säkerställa att tariffstrategin kan utformas så att den gynnar både operatörer och konsumenter.

Motivering

Kostnaderna för att bygga infrastruktur för koldioxidfria gaser kan variera avsevärt från en medlemsstat till en annan. Ett lokalt kostnadsperspektiv bör beaktas för att man på lämpligt sätt ska kunna planera utvecklingen av marknaden för koldioxidsnåla och förnybara gaser.

Ändringsrekommendation 5

Artikel 4.3

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

[…] i prissättningen för leverans av naturgas till energifattiga eller utsatta hushållskunder. Sådana offentliga ingripanden ska omfattas av de villkor som anges i punkterna 4 och 5.

[…] i prissättningen för leverans av naturgas till energifattiga eller utsatta hushållskunder eller skyddade kunder enligt definitionen i förordning (EU) 2017/1938 . Sådana offentliga ingripanden ska omfattas av de villkor som anges i punkterna 4 och 5.

Vid en långvarig och betydande prisökning kan ingripanden som uppfyller kriterierna i punkterna 4 och 5 utvidgas till att omfatta en annan konsumentgrupp för att undvika de negativa konsekvenserna av energifattigdom.

Motivering

Kommissionens förslag är alltför begränsat i händelse av en kraftig prisökning. Ändringsförslaget gäller möjligheten att lägga till kategorier av skyddade kunder enligt definitionen i förordningen om försörjningstrygghet för gas (2017/1938).

Ändringsrekommendation 6

Artikel 8.11 (ny punkt)

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

11. För att för slutkunderna kunna visa mängden energi från förnybara energikällor i energimixen från en viss leverantör av förnybara eller koldioxidsnåla bränslen i förhållande till den energi som släpps ut på marknaden och som tillhandahålls konsumenterna på grundval av avtal, ska medlemsstaterna säkerställa att ursprungsgarantier för gas, inklusive biogas, biometan, vätgas, ammoniak, metanol och syntetiska gasformiga bränslen, kan utfärdas på begäran av en producent av förnybara eller koldioxidsnåla bränslen i enlighet med artikel 19.7 ii i direktiv (EU) 2018/2001. Det är dessutom avgörande att slutkunderna är medvetna om vikten av den gröna omställningen och informeras om det stora utbudet av förnybara eller koldioxidsnåla bränslen samt rätten att begära ursprungsgarantier.

Motivering

För utvecklingen av en sammanlänkad europeisk marknad för koldioxidsnåla och förnybara bränslen kommer det att krävas instrument som informerar om ursprunget till de gaser som produceras och levereras till slutkunderna.

Ändringsrekommendation 7

Artikel 10.1

Kommissionens textförslag	ReK:s ändringsförslag
[…] handels- och balansregler. I det avseendet ska medlemsstaterna vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att administrativa förfaranden inte diskriminerar gashandlare som redan är registrerade i en annan medlemsstat.	[…] handels- och balansregler och har erforderliga tillstånd som i enlighet med artikel 7.2 utfärdas av tillsynsmyndigheten i den medlemsstat där gasleveransen äger rum . I det avseendet ska medlemsstaterna vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att administrativa förfaranden inte diskriminerar gashandlare som redan är registrerade i en annan medlemsstat.

Motivering

Genom att leverantörerna måste uppfylla kraven i medlemsstaterna säkerställs kundernas försörjningstrygghet. Resten av bestämmelsen säkerställer att dessa krav inte är diskriminerande.

Ändringsrekommendation 8

Artikel 26

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

[…] anläggningarna för produktion av förnybara och koldioxidsnåla gaser är anslutna till distributions- eller överföringsnät.

[…] anläggningarna för produktion av förnybara och koldioxidsnåla gaser är anslutna till distributions- eller överföringsnät , under förutsättning att de anses vara fördelaktiga utifrån de nationella nätutvecklingsplaner som avses i artikel 51 . Medlemsstaterna ska se till att det finns nödvändiga mekanismer för att säkerställa en rättvis och proportionell fördelning av kostnaderna för anslutning av nya anläggningar som producerar förnybara och koldioxidsnåla gaser.

Motivering

Syftet med att införa kompensationsmekanismer är att se till att kostnaderna inte på ett orättvist sätt förs över på andra nätanvändare och att säkerställa lika villkor på marknaden. Endast de anläggningar som skapar ett tydligt mervärde bör anslutas till distributions- och överföringsnäten, eftersom man på lång sikt bör fokusera på hållbar utveckling av förnybar energi, särskilt förnybar elproduktion.

Ändringsrekommendation 9

Artikel 51.2 led b

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

b)	innehålla alla investeringar som redan beslutats och fastställa nya investeringar som måste verkställas under de kommande tre åren,

innehålla alla investeringar som redan beslutats och fastställa nya investeringar som måste verkställas under de kommande tre åren, tillsammans med en detaljerad ekonomisk analys, inbegripet kostnaderna för att bygga eller uppgradera befintlig infrastruktur för koldioxidsnåla och förnybara gaser, samt information om ett potentiellt finansieringsgap i förhållande till konventionell infrastruktur för naturgas.

Motivering

Den långsiktiga planeringen av utvecklingen av infrastruktur för koldioxidsnål och förnybar gas måste inbegripa en detaljerad kostnadsplanering. Om man låter de systemansvariga för gasöverföringssystemen och de systemansvariga för gasdistributionssystemen vara ensamt ansvariga för specifika ekonomiska frågor kan det leda till svårigheter med att genomföra investeringsmålen.

Ändringsrekommendation 10

Artikel 72.4 led f (nytt led)

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

inrätta så kallade regulatoriska sandlådor för att bevilja riktade och tillfälliga undantag från nationella, regionala eller lokala rättsliga ramar för innovativa investeringar i koldioxidsnåla och förnybara gaser. Inrättandet av en sådan regulatorisk testmiljö syftar till att påskynda investeringar i koldioxidsnåla och förnybara gaser, särskilt i de medlemsstater där dessa investeringar inte fullt ut överensstämmer med befintliga rättsliga och regulatoriska ramar, och skulle kunna underlätta en senare anpassning av regelverket till sådana investeringar.

Motivering

Det rekommenderas att man inför så kallade regulatoriska sandlådor, som kommer att ge ett tillfälligt undantag från nationella, regionala eller lokala rättsliga ramar för genomförandet av innovativa investeringar för vilka en lämplig rättslig miljö ännu inte har utvecklats.

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om de inre marknaderna för förnybara gaser och naturgaser och för vätgas

COM(2021) 804 final

Ändringsrekommendation 11

Skäl 42

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

[…] Samtidigt som en harmoniserat sätt att hantera gaskvaliteten för gränsöverskridande sammanlänkningspunkter säkerställs bör medlemsstaternas flexibilitet upprätthållas vad gäller tillämpningen av gaskvalitetsstandarder i deras nationella naturgassystem. Ursprungsgarantier kommer att behövas för att säkerställa en i hög grad integrerad, driftskompatibel och öppen marknad för koldioxidsnåla och förnybara gaser, vars andel i naturgassystemet kommer att öka. Syftet med sådana garantier är att certifiera källan till gasproduktionen och det koldioxidavtryck som genereras, för att säkerställa att producenter och slutkunder kan handla på ett standardiserat sätt och för att dokumentera de uppnådda koldioxidminskningarna.

Motivering

Utan ursprungsgarantier kommer det inte att vara möjligt att certifiera produktionskällan och koldioxidavtrycket för en viss gas, vilket hindrar genomförandet av klimatpolitik och icke-finansiell rapportering.

Ändringsrekommendation 12

Artikel 43.1 c

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

c)	identifiera investeringsluckor, särskilt med avseende på gränsöverskridande kapacitet.

c)	identifiera investeringsluckor, särskilt med avseende på gränsöverskridande kapacitet , samt sammanlänkningar med tredjeländer från vilka koldioxidsnåla och förnybara gaser kommer att importeras för att täcka Europeiska unionens hela energibehov .

Motivering

I syfte att säkerställa kontinuitet i produktionen inom industrisektorerna och EU:s energitrygghet på den nya marknaden för koldioxidsnåla och förnybara gaser bör den viktigaste planeringen inriktas på att se till att de erforderliga volymerna vätgas importeras från länder utanför EU för att på ett hållbart och säkert sätt täcka EU:s hela energibehov.

Ändringsrekommendation 13

Artikel 43.4 (ny punkt)

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

4. För att upprätta en korrekt, realistisk och genomförbar unionsomfattande tioårig nätutvecklingsplan bör Acer, Entso för gas och Entso för el så snart denna förordning träder i kraft inleda en samrådsprocess med de nationella tillsynsmyndigheterna om kostnaderna för att bygga eller uppgradera infrastruktur för koldioxidsnåla och förnybara gaser. Detta gäller särskilt den exakta planeringen av kapitalutgifter och driftsutgifter för nya tillgångar såsom vätgasterminaler, elektrolysanläggningar och vätgasnät.

Motivering

Se ovan.

Ändringsrekommendation 14

Artikel 60.1 led b

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

b)	Investeringen bidrar till minskade koldioxidutsläpp.

b)	Investeringen bidrar till minskade koldioxidutsläpp och säkerställer att nybyggd naturgasinfrastruktur är utformad för att kunna hantera förnybara och koldioxidsnåla gaser från driftstarten, så att risken för inlåsning minimeras .

Motivering

Se ovan.

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om minskade metanutsläpp inom energisektorn och om ändring av förordning (EU) 2019/942

COM(2021) 805 final

Ändringsrekommendation 15

Artikel 3 (ny artikel)

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

—

Bedömning av de förnybara gaskällornas långsiktiga potential som grund för att optimera utvecklingen av överförings- och distributionssystemet

1. Medlemsstaterna ansvarar för att bedöma produktionspotentialen för biometan på lokal nivå inom hela sitt territorium, som en del av sina nationella strategier för biogas och biometan. Bedömningen ska genomföras inom två år efter det att denna förordning har trätt i kraft. Den kan bygga på befintliga bedömningar.

2. Bedömningen ska omfatta all biomassa som är råbiomassa enligt definitionen i artikel 2 i direktiv 2018/2001 (inklusive bilaga IX) och uppfyller EU:s hållbarhetskriterier.

3. Vid utformningen av bedömningen ska medlemsstaterna samråda med den berörda tillsynsmyndigheten och de systemansvariga för överförings- och distributionssystemen för att fastställa

a)	den territoriella enhet inom vilken bedömningen av produktionskapaciteten ska utföras,

b)	den geografiska närheten till befintliga naturgasnät för den biomassa som omfattas av bedömningen.

4. Vid utvärdering och förbättring av befintliga bedömningar och vid efterföljande uppdateringar ska medlemsstaterna samråda med regionala och lokala myndigheter samt de systemansvariga för överförings- och distributionssystemen. De kan samråda med andra relevanta organ.

Motivering

Bedömningen av den långsiktiga produktionspotentialen för biogas och biometan är en förutsättning för en kostnadseffektiv planering av en förstärkning av näten, som syftar till att allt större volymer biometan ska kunna föras in i gasnäten.

Ändringsrekommendation 16

Artikel 3.3 (ny punkt)

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

3. Europeiska unionens byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (Acer) ska, tillsammans med de nationella tillsynsmyndigheterna, göra en detaljerad beräkning av investerings- och driftskostnader för minskningen av metanutsläppen i varje medlemsstat. Den första inspektionen ska genomföras senast … [12 månader efter den dag då denna förordning träder i kraft] och ska aktualiseras vart tredje år. Beräkningen av investerings- och driftskostnader ska ligga till grund för planeringen av strategierna vad gäller tariffer och finansiering.

Motivering

När man genomför analyser av metanläckage och rapporterar metanutsläpp samt inför genomförandet av potentiella nya investeringar som leder till minskade metanutsläpp bör man ta hänsyn till systemkostnaderna. De får inte leda till en börda för slutkunden eller till en ökning av antalet energifattiga regioner.

Ändringsrekommendation 17

Artikel 10.4 (ny punkt)

Kommissionens textförslag	ReK:s ändringsförslag
	4. I samarbete med Internationella observatoriet för metanutsläpp ska kommissionen genom genomförandeakter fastställa en unionsomfattande metod för övervakning, rapportering och verifiering av metanutsläpp för genomförandet av de skyldigheter som anges i kapitlen 3, 4 och 5 i denna förordning.

Motivering

För att inleda en samordnad insats för att minska metanutsläppen är det nödvändigt att inrätta en generell metod för övervakning, rapportering och verifiering som omfattar hela sektorn och säkerställer att emittenterna kan rapportera på ett öppet och jämförbart sätt.

Ändringsrekommendation 18

Artiklarna 12, 14, 17, 18, 25, 26, 27, 28 och 29

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Artiklarna 12, 14, 17, 18, 25, 26, 27, 28, 29

Förlängning av de obligatoriska tidsfristerna i artikel 12 med 12 månader.

Förlängning av de obligatoriska tidsfristerna i artikel 14 med 9 månader.

Förlängning av de obligatoriska tidsfristerna i artikel 17 med 9 månader.

Förlängning av de obligatoriska tidsfristerna i artikel 18 med 12 månader.

Förlängning av de obligatoriska tidsfristerna i artikel 25 med 12 månader.

Förlängning av de obligatoriska tidsfristerna i artikel 26 med 9 månader.

Förlängning av de obligatoriska tidsfristerna i artikel 27 med 9 månader.

Förlängning av de obligatoriska tidsfristerna i artikel 28 med 12 månader.

Förlängning av de obligatoriska tidsfristerna i artikel 29 med 12 månader.

II. POLITISKA REKOMMENDATIONER

EUROPEISKA REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Europeiska regionkommittén (ReK) betonar behovet av att skydda konsumenterna mot höga priser och säkerställa att de har en trygg energiförsörjning. Det är särskilt viktigt i det nuvarande geopolitiska sammanhanget.

För att kunna uppnå målen i den europeiska gröna given och den åttonde miljöhandlingsplanen och i linje med Parisavtalet om klimatförändringar bör unionen, med hänsyn till energitryggheten, så fort som möjligt fasa ut fossila bränslen, inbegripet naturgas, och uppnå en mycket energieffektiv ekonomi huvudsakligen baserad på förnybar energi. Därför behöver en gemensam ram för utfasningen av naturgas snabbt fastställas.

ReK konstaterar att utbyggnaden av en vätgasekonomi är direkt beroende av en snabb utbyggnad och omvandling av vätgasinfrastruktur. För att kunna genomföra mångsidiga projekt och initiativ i en dynamisk miljö krävs det en lämplig rättslig ram på EU-nivå för att säkerställa nödvändig planeringssäkerhet för investeringar.

Kommittén betonar att den ökande användningen av koldioxidfria gaser inte bör påverka gaskvaliteten för slutkunderna.

Vi pekar på behovet av att analysera kostnaderna för infrastrukturutveckling för att säkerställa en ekonomiskt förutsägbar energiomställning. Det kan krävas ytterligare kostnadsanalyser för utvecklingen av infrastruktur för koldioxidfria gaser samt studier om hur omställningen kommer att påverka de yttersta randområdena, med beaktande av deras särdrag, som vederbörligen erkänns i artikel 349 i EUF-fördraget.

Det bör förhindras att strandade tillgångar uppstår. I synnerhet bör nyligen anlagda gastillgångar utformas för att säkerställa förmågan till samförbränning eller så att de kan fungera med höga koncentrationer av koldioxidfria gaser i framtiden.

ReK rekommenderar att så kallade regulatoriska sandlådor införs för att säkerställa utvecklingen av en integrerad marknad för koldioxidfria gaser i avsaknad av tillräcklig sektorsspecifik lagstiftning på nationell nivå.

Kommittén vill fästa uppmärksamheten på möjligheten att införa ursprungsgarantier för koldioxidsnåla och förnybara gaser, vilket skulle garantera en transparent handel på marknaden.

Det bör utarbetas en färdplan för import av koldioxidfria gaser till EU i syfte att bevara energitryggheten och tillgodose den framtida efterfrågan.

10.

Befogenheterna för Entso-G bör utvidgas till att omfatta utvecklingen av en marknad för koldioxidsnål och förnybar gas i stället för att det i detta syfte inrättas ett separat europeiskt nätverk av systemansvariga för vätgasnät.

11.

Kommittén ställer sig kritisk till de föreslagna strikta reglerna om vertikalt och horisontellt åtskilt ägande av vätgasnät. De undergräver målet om kortsiktiga och omfattande investeringar i ett vätgasnät som byggs och drivs effektivt från de befintliga naturgasnäten. Kommittén anser därför att de fastställda åtskillnadskraven för el och gas bör bibehållas, i synnerhet när det gäller distributionsnäten för vätgas. Vi pekar på möjligheten att göra de systemansvariga för gasöverföringssystemen ansvariga för utvecklingen av överföringsnätet för vätgas. Det kan hända att det inte är fördelaktigt för dynamiken i energiomställningen att separera systemansvaret för överföringssystemet för vätgas genom att inrätta ett separat företag som är oberoende av den systemansvariga för gasöverföringssystemet.

12.

En råvarubas för biogas och biometan bör utvecklas. Det kommer att vara viktigt att trygga tillgången på organiskt bränsle för att på bästa sätt utnyttja regionernas potential i fråga om dessa gaser. Kommittén anser även att produktion av växter som uteslutande är avsedda för biogasanläggningar och uppförande av biogasanläggningar som är beroende av att intensiv djuruppfödning fortsätter att bedrivas bör uteslutas.

13.

En bedömning bör göras av den långsiktiga potentialen när det gäller biogas- och biometanproduktion på regional nivå. Denna bedömning kan ligga till grund för fastställandet av den regionala utvecklingspotentialen hos ekosystemet för koldioxidfria gaser.

14.

ReK anser att det bör inrättas en gemensam metod för mätning av metanutsläpp, som kommer att möjliggöra samordnade insatser för att minska metanutsläppen i EU.

15.

Vi påpekar att metan endast får användas som bränsle för kraftvärmepannor i undantagsfall och under en övergångsperiod.

16.

ReK rekommenderar att hänsyn tas till kostnaderna för insatser för att minska metanutsläppen i EU. Kommissionen bör beakta de nödvändiga kostnaderna för medlemsstaterna och tillhandahålla stödmedel som direkt kommer slutkunderna till godo, särskilt i mindre utvecklade regioner och i regioner med stort behov av uppvärmning.

17.

ReK anser att man i EU:s lagstiftning fullt ut bör erkänna och stödja användningen av biogas även inom transportsektorn i syfte att minska utsläppen ur ett livscykelperspektiv. För närvarande erkänns produktionen av biogas, men inte användningen av den inom transportsektorn, som hållbar verksamhet i EU:s taxonomi för hållbara verksamheter.

18.

De lokala och regionala myndigheternas befogenheter varierar inom EU, och beslutsfattandet bör ske på den förvaltningsnivå där det har störst verkan. ReK anser att lagstiftningsförslagen i fråga är förenliga med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.

Bryssel den 12 oktober 2022.

Vasco ALVES CORDEIRO

Europeiska regionkommitténs ordförande

30.12.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 498/94

Yttrande från Europeiska regionkommittén – EU:s förordning om halvledare för att stärka Europas halvledarekosystem

(2022/C 498/14)

Föredragande:

Thomas Gottfried SCHMIDT (DE–EPP),

minister för regional utveckling, delstaten Sachsen

Referensdokument:

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om en ram med åtgärder för att stärka Europas halvledarekosystem (förordning om halvledare)

COM(2022) 46 final

Bilagor till förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om en ram med åtgärder för att stärka Europas halvledarekosystem (förordning om halvledare)

COM(2022) 46 final – bilagorna 1–3

Förslag till rådets förordning om ändring av förordning (EU) 2021/2085 om bildande av gemensamma företag, vad gäller det gemensamma företaget för halvledare

COM(2022) 47 final

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – En rättsakt om halvledare för Europa

COM(2022) 45 final

Kommissionens rekommendation om en gemensam unionsverktygslåda för att åtgärda bristen på halvledare och en EU-mekanism för att övervaka ekosystemet för halvledare

COM(2022) 782 final

I. ÄNDRINGSREKOMMENDATIONER

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om en ram med åtgärder för att stärka Europas halvledarekosystem (förordning om halvledare)

COM(2022) 46 final

Ändringsrekommendation 1

Skäl 1

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

(1)

Halvledare är kärnan i alla digitala enheter: I allt från smarttelefoner och bilar, kritiska tillämpningar och infrastrukturer inom hälso- och sjukvård, energi, kommunikation och automatisering till de flesta andra industrisektorer. Halvledare är viktiga för att vår moderna ekonomi och vårt moderna samhälle ska fungera , men unionen har upplevt aldrig tidigare skådade störningar i försörjningen av dem. Den nuvarande försörjningsbristen är ett symptom på permanenta och allvarliga strukturella brister i unionens värde- och leveranskedja för halvledare. Dessa störningar har blottlagt långvariga sårbarheter på området, i synnerhet ett starkt beroende av tredjeländer när det gäller tillverkning och design av chipp.

(1)

Halvledare är kärnan i alla digitala enheter: I allt från smarttelefoner , elcyklar och bilar, kritiska tillämpningar och infrastrukturer inom hälso- och sjukvård, energi, kommunikation och automatisering till de flesta andra industrisektorer. Halvledare är viktiga för vår moderna ekonomis funktion, den eftersträvade gröna omställningen och vårt samhälle, men unionen har upplevt aldrig tidigare skådade störningar i försörjningen av dem. Den nuvarande försörjningsbristen är ett symptom på permanenta och allvarliga strukturella brister i unionens värde- och leveranskedja för halvledare. Dessa störningar har blottlagt långvariga sårbarheter på området, i synnerhet ett starkt beroende av tredjeländer när det gäller tillverkning och design av chipp.

Motivering

Industrisektorer och teknik som är avgörande för den gröna omställningen behöver chipp. Chipp finns t.ex. i motorer, kontrollenheter och bildskärmar på moderna elcyklar samt i växelriktare för solcellssystem. Utan chipp är en grön omställning inte möjlig.

Ändringsrekommendation 2

Skäl 3

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

(3)

Denna ram har två syften. Det första syftet är att säkerställa de nödvändiga förutsättningarna för unionens konkurrenskraft och innovationsförmåga och att säkerställa att industrin kan anpassa sig till strukturella förändringar till följd av snabba innovationscykler och behovet av hållbarhet. Det andra målet, som är separat från och kompletterar det första, är att förbättra den inre marknadens funktion genom att fastställa en enhetlig rättslig unionsram för att öka unionens resiliens och försörjningstrygghet på området halvledarteknik.

(3)

Denna ram har två syften. Det första syftet är att säkerställa de nödvändiga förutsättningarna för unionens konkurrenskraft och innovationsförmåga och att säkerställa att industrin kan anpassa sig till strukturella förändringar i olika sektorer och de berörda regionala ekosystemen med beaktande av hållbarhetskriterierna (målen för hållbar utveckling) till följd av snabba innovationscykler och behovet av hållbarhet. Det andra målet, som är separat från och kompletterar det första, är att förbättra den inre marknadens funktion genom att fastställa en enhetlig rättslig unionsram för att öka unionens resiliens och försörjningstrygghet på området halvledarteknik.

Motivering

Efterlevnaden av målen för hållbar utveckling är en central aspekt och bör inkluderas.

Ändringsrekommendation 3

Skäl 13

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

(13)

För att övervinna begränsningarna i de nuvarande fragmenterade offentliga och privata investeringsinsatserna, underlätta integration, korsbefruktning och avkastning på investeringar i de pågående programmen och eftersträva en gemensam strategisk unionsvision om halvledare som ett sätt att förverkliga unionens och dess medlemsstaters ambition att säkerställa en ledande roll i den digitala ekonomin, bör initiativet chip för Europa underlätta bättre samordning och närmare synergier mellan befintliga finansieringsprogram på unionsnivå och nationell nivå, bättre samordning och samarbete med industrin och viktiga aktörer inom den privata sektorn samt ytterligare gemensamma investeringar med medlemsstaterna. Genomförandet av initiativet har utformats så att det för samman resurser från EU, medlemsstaterna och länder utanför EU som deltar i befintliga EU-program, samt den privata sektorn. För att initiativet ska kunna bli framgångsrikt krävs därför en gemensam insats från medlemsstaternas sida för att, tillsammans med unionen, stödja såväl de betydande investeringskostnaderna som en bred tillgång till virtuell design, testning och pilotresurser samt spridning av kunskap, färdigheter och kompetens. När så är lämpligt, med tanke på de berörda åtgärdernas särdrag, bör målen för initiativet, särskilt verksamheten inom ramen för chipfonden, också stödjas genom ett blandfinansieringsinstrument inom ramen för InvestEU-fonden.

(13)

För att övervinna begränsningarna i de nuvarande fragmenterade offentliga och privata investeringsinsatserna, underlätta integration, korsbefruktning och avkastning på investeringar i de pågående programmen och eftersträva en gemensam strategisk unionsvision om halvledare som ett sätt att förverkliga unionens och dess medlemsstaters ambition att säkerställa en ledande roll i den digitala ekonomin, bör initiativet chip för Europa underlätta bättre samordning på och mellan alla förvaltningsnivåer och närmare synergier mellan befintliga finansieringsprogram på unionsnivå och nationell nivå (inklusive centralt förvaltade EU-program och EU-program med delad förvaltning) , bättre samordning och samarbete med industrin och viktiga aktörer inom den privata sektorn samt ytterligare gemensamma investeringar med medlemsstaterna. Genomförandet av initiativet har utformats så att det för samman resurser från EU, medlemsstaterna , regionerna och länder utanför EU som deltar i befintliga EU-program, samt den privata sektorn. För att initiativet ska kunna bli framgångsrikt krävs därför en gemensam insats från medlemsstaternas sida för att, tillsammans med unionen, stödja såväl de betydande investeringskostnaderna som en bred tillgång till virtuell design, testning och pilotresurser samt spridning av kunskap, färdigheter och kompetens. När så är lämpligt, med tanke på de berörda åtgärdernas särdrag, bör målen för initiativet, särskilt verksamheten inom ramen för chipfonden, också stödjas genom ett blandfinansieringsinstrument inom ramen för InvestEU-fonden.

Motivering

För att ta med den regionala dimensionen.

Ändringsrekommendation 4

Skäl 15

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

(15)

Initiativet bör bygga på vår starka kunskapsbas och bör öka synergieffekterna med insatser som för närvarande stöds av unionen och medlemsstaterna genom program och insatser inom forskning och innovation på halvledarområdet och genomutvecklingen av en del av leveranskedjan. Detta ska ske särskilt genom Horisont Europa och programmet för ett digitalt Europa som inrättas genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/694 (1). Syftet är att till 2030 stärka unionen som global aktör inom halvledarteknik och teknikens tillämpningar, med en växande global andel av tillverkningsindustrin. Som ett komplement till dessa verksamheter skulle initiativet föra ett nära samarbete med andra berörda parter, bland annat med alliansen för processorer och halvledarteknik.

(15)

Initiativet bör bygga på vår starka kunskapsbas och bör öka synergieffekterna med insatser som för närvarande stöds av unionen, medlemsstaterna och regionerna genom program och insatser inom forskning och innovation på halvledarområdet och genomutvecklingen av en del av leveranskedjan. Detta ska ske särskilt genom Horisont Europa och programmet för ett digitalt Europa som inrättas genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/694 (1). Syftet är att till 2030 stärka unionen som global aktör inom halvledarteknik och teknikens tillämpningar, med en växande global andel av tillverkningsindustrin. Som ett komplement till dessa verksamheter skulle initiativet föra ett nära samarbete med andra berörda parter, bland annat med alliansen för processorer och halvledarteknik samt strategierna för smart specialisering på regional nivå .

Motivering

För att ta med den regionala dimensionen.

Ändringsrekommendation 5

Skäl 19

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

(19)

Integrerade produktionsanläggningar och EU-anläggningar för uppdragstillverkning bör tillhandahålla förmåga för tillverkning av halvledare som är den första av sitt slag i unionen och bidra till försörjningstryggheten och ett resilient ekosystem på den inre marknaden. Den avgörande faktorn för tillverkning på en anläggning som är en första anläggning av sitt slag kan ha att göra med processnoden, substratmaterial som kiselkarbid och galliumnitrid, eller annan produktinnovation som kan erbjuda bättre prestanda, processteknik eller energi- och miljöprestanda. En anläggning med jämförbar förmåga i industriell skala bör ännu inte finnas i unionen och det bör inte finnas något åtagande om att det ska byggas en, med undantag för anläggningar för forskning och utveckling eller småskaliga produktionsanläggningar.

(19)

Integrerade produktionsanläggningar och EU-anläggningar för uppdragstillverkning bör tillhandahålla förmåga för tillverkning av halvledare som är den första av sitt slag i unionen och bidra till försörjningstryggheten och ett resilient ekosystem på den inre marknaden. Den avgörande faktorn för tillverkning på en anläggning som är en första anläggning av sitt slag kan ha att göra med processnoden, substratmaterial som kiselkarbid, galliumnitrid , indiumfosfid och kiselnitrid , eller andra relaterade produkt- och materialinnovationer som kan erbjuda bättre prestanda, processteknik eller energi- och miljöprestanda. En anläggning med jämförbar förmåga i industriell skala bör ännu inte finnas i unionen och det bör inte finnas något åtagande om att det ska byggas en, med undantag för anläggningar för forskning och utveckling eller småskaliga produktionsanläggningar.

Motivering

Kiselnitrid (SiN) är den idealiska plattformen för tillämpningar med fotoniska integrerade kretsar, som har ett stort spektralområde och en vågledare med mycket låg förlust. Detta gör dem mycket lämpade för detektorer, spektrometrar, biosensorer och kvantdatorer. Av konsekvensskäl är det bättre att också inkludera indiumfosfid.

Ändringsrekommendation 6

Artikel 2.1 led 10

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

10)

första anläggning av sitt slag: en industriell anläggning som kan tillverka halvledare, inbegripet frontend- eller backend-tillverkning eller bådadera, som inte materiellt redan finns och som någon aktör inte heller har åtagit sig att bygga inom unionen och som är unik med avseende på exempelvis processnoden, substratmaterial som kiselkarbid och galliumnitrid, eller annan produktinnovation som kan erbjuda bättre prestanda, processinnovation eller energi- och miljöprestanda.

10)

första anläggning av sitt slag: en industriell anläggning som kan tillverka halvledare, inbegripet frontend- eller backend-tillverkning eller bådadera, som inte materiellt redan finns och som någon aktör inte heller har åtagit sig att bygga inom unionen och som är unik med avseende på exempelvis processnoden, substratmaterial som kiselkarbid, galliumnitrid , indiumfosfid och kiselnitrid , eller andra relaterade produkt- och materialinnovationer som kan erbjuda bättre prestanda, processinnovation eller energi- och miljöprestanda.

Motivering

Ändringsrekommendation 7

Artikel 3.1

Kommissionens textförslag	ReK:s ändringsförslag
1. Initiativet inrättas härmed för den fleråriga budgetramens löptid, 2021–2027.	1. Initiativet inrättas härmed som ett första steg för den fleråriga budgetramens löptid, 2021–2027. En fortsättning under den fleråriga budgetramen 2028–2034 är nödvändig.

Motivering

Perioden fram till slutet av den nuvarande fleråriga budgetramen år 2027 är inte tillräcklig för att uppnå de mål som fastställts i själva förordningen om halvledare. En förlängning bör föreskrivas redan här.

Ändringsrekommendation 8

Artikel 4.2 b led 1

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

stärka den tekniska kapaciteten i nästa generations teknik för chipproduktion, genom att integrera forsknings- och innovationsverksamhet och förbereda utvecklingen av framtida processnoder, inbegripet noder under två nanometer i teknisk framkant, FD-SOI (Fully Depleted Silicon on Insulator) vid 10 nanometer och mindre, och integrering av heterogena 3D-system och avancerad kapsling,

Motivering

Kommissionens fokus på dimensioner under 10 nanometer är för snävt och tillgodoser inte behoven i EU:s användarindustri.

Ändringsrekommendation 9

Artikel 8.2 d

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

d)	Underlätta överföring av sakkunskap och know-how mellan medlemsstater och regioner, för att uppmuntra utbyte av kompetens, kunskap och god praxis och främja gemensamma program.

Underlätta överföring av sakkunskap och know-how mellan medlemsstater och regioner, för att uppmuntra utbyte av kompetens, kunskap och god praxis, främja gemensamma program samt förbättra samarbetet mellan universitet och mellan universitet, företag och utbildnings- och forskningsinrättningar, till exempel genom ett EU-omfattande utbytessystem för forskare och laboratorieplatser för att utbilda och behålla lärare och kvalificerad personal .

Motivering

Det europeiska nätverket av kompetenscentrum för halvledare bör också omfatta utbildnings- och undervisningsfrågor.

Ändringsrekommendation 10

Artikel 8.3

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

3. Medlemsstaterna ska utse kandidatkompetenscentrum i enlighet med sina nationella förfaranden samt administrativa och institutionella strukturer genom ett öppet och konkurrensbaserat förfarande. Kommissionen ska, genom genomförandeakter, fastställa förfarandet för inrättande av kompetenscentrum, inbegripet urvalskriterier, och centrumens vidare uppgifter och funktioner med avseende på genomförandet av åtgärderna inom ramen för initiativet, förfarandet för upprättande av nätverket och förfarandet för att anta beslut om urvalet av de enheter som ingår i nätverket. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 33.2

3. Medlemsstaterna ska utse kandidatkompetenscentrum i enlighet med sina nationella förfaranden samt administrativa och institutionella strukturer genom ett öppet och konkurrensbaserat förfarande med deltagande av de regionala och lokala myndigheterna . Syftet ska vara att uppnå synergier med de europeiska digitala innovationsknutpunkterna och att stödja inrättandet av kompetenscentrum i EU:s regioner. Dessa ska integreras i det regionala industriella ekosystemet, vara tillgängliga för alla berörda aktörer i hela unionen och möjliggöra ett förstärkt interregionalt samarbete. Kommissionen ska, genom genomförandeakter, fastställa förfarandet för inrättande av kompetenscentrum, inbegripet urvalskriterier, och centrumens vidare uppgifter och funktioner med avseende på genomförandet av åtgärderna inom ramen för initiativet, förfarandet för upprättande av nätverket och förfarandet för att anta beslut om urvalet av de enheter som ingår i nätverket. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 33.2

Motivering

Alla små och medelstora företag och uppstartsföretag i EU bör ha tillgång till dessa centrum. Detta kan underlättas av den regionala nivån, som stöder regionala industriella ekosystem.

Ändringsrekommendation 11

Artikel 9.1

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

1. De komponenter inom initiativet, som förtecknas i artikel 5 a–d, får anförtros åt det gemensamma företaget för halvledare som avses i rådets förordning XX/XX om ändring av rådets förordning (EU) 2021/2085 och genomföras i arbetsprogrammet för det gemensamma företaget för halvledare.

Motivering

Självförklarande.

Ändringsrekommendation 12

Artikel 10.2 – nytt led e

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

e)	Den stöder industriella leveranskedjor i EU.

Motivering

Integrerade produktionsanläggningar bör bidra till att stärka EU:s industri. Industrins behov av halvledare bör spela en roll i detta sammanhang.

Ändringsrekommendation 13

Artikel 11.2 – nytt led e

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

e)	Den stöder industriella leveranskedjor i EU.

Motivering

Även anläggningar för uppdragstillverkning bör bidra till att stärka EU:s industri. Industrins behov av halvledare bör spela en roll i detta sammanhang.

Ändringsrekommendation 14

Artikel 12.1 – ny andra mening

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

1. Ett företag eller ett konsortium av flera företag (sökanden) får lämna in en ansökan till kommissionen om erkännande av sökandens planerade anläggning som en integrerad produktionsanläggning eller som en EU-anläggning för uppdragstillverkning. Detta ska även gälla för företag som är oumbärliga för tillverkningen av halvledare eller som tillverkar nydanande insatsvaror eller produktionsutrustning. Kriterierna i artiklarna 11 och 12 ska gälla i tillämpliga delar.

Motivering

För att målen i förordningen om halvledare ska kunna uppnås måste även tillverkningen av insatsvaror såsom plattor eller produktionsutrustning i EU betraktas som stödberättigande. Kriterierna bör tillämpas i enlighet med detta.

Ändringsrekommendation 15

Artikel 15.2

Kommissionens textförslag	ReK:s ändringsförslag
2. Medlemsstaterna ska uppmana de viktigaste användarna av halvledare och andra relevanta aktörer att informera om betydande fluktuationer i efterfrågan och om kända avbrott i värdekedjan. För att underlätta informationsutbytet ska medlemsstaterna föreskriva en mekanism och en administrativ struktur för dessa uppdateringar.	2. Medlemsstaterna ska uppmana de viktigaste användarna av halvledare och andra relevanta aktörer , även från likasinnade länder, att informera om betydande fluktuationer i efterfrågan och om kända avbrott i värdekedjan. För att underlätta informationsutbytet ska medlemsstaterna föreskriva en mekanism och en administrativ struktur för dessa uppdateringar.

Motivering

En bedömning av situationen enbart på grundval av europeiska och amerikanska uppgifter är ofullständig och därför inte särskild användbar. Därför bör man inkludera företag från likasinnade partnerländer i Asien.

Ändringsrekommendation 16

Artikel 19.2

Kommissionens textförslag	ReK:s ändringsförslag
2. Kommissionen får, efter samråd med europeiska nämnden för halvledare, begränsa de åtgärder som föreskrivs i artiklarna 21 och 22 till vissa kritiska sektorer vars verksamhet störs eller hotas av störningar på grund av halvledarkrisen.	2. På grundval av resultaten av samrådet med europeiska nämnden för halvledare ska kommissionen begränsa de åtgärder som föreskrivs i artiklarna 21 och 22 till de kritiska sektorer vars verksamhet störs eller hotas av störningar på grund av halvledarkrisen.

Motivering

Kommissionens interventionsåtgärder bör alltid vara så begränsade som möjligt.

Ändringsrekommendation 17

Artikel 19.4

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

4. Användningen av de åtgärder som avses i punkt 1 ska vara proportionell och begränsas till vad som är nödvändigt för att hantera betydande störningar av centrala samhällsfunktioner eller ekonomiska verksamheter i unionen och ska ligga i unionens intresse. Vid användningen av dessa åtgärder ska det undvikas att en oproportionell administrativ börda läggs på små och medelstora företag.

Motivering

Verktygslådan för nödsituationer innebär en betydande risk för att investeringar och skapande av nya företag förhindras. Kommissionen måste tydligt ange att dessa åtgärder är avsedda som en sista utväg och att de i möjligaste mån kommer att undvikas.

Ändringsrekommendation 18

Artikel 21.1

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

1. När så är nödvändigt och proportionellt för att säkerställa att alla eller vissa kritiska sektorer ska kunna driva sin verksamhet, får kommissionen ålägga integrerade produktionsanläggningar och EU-anläggningar för uppdragstillverkning att godta och prioritera en order på krisnödvändiga produkter (prioritetsklassad order). Denna skyldighet ska ha företräde framför eventuella prestationsåtaganden enligt privaträtten eller offentlig rätt.

1. När så är nödvändigt, proportionellt och tekniskt genomförbart för att säkerställa att alla eller vissa kritiska sektorer ska kunna driva sin verksamhet, får kommissionen ålägga integrerade produktionsanläggningar och EU-anläggningar för uppdragstillverkning att godta och prioritera en order på krisnödvändiga produkter (prioritetsklassad order).

Motivering

Det är nästan omöjligt att ändra tillverkningen av halvledare med kort varsel. Genomförbarheten bör därför vara ett avgörande kriterium. Artikeln om prioritetsklassade order bör också formuleras på ett sådant sätt att den inte avskräcker potentiella investerare från att investera i EU. Dessutom råder det tvivel om i vilken utsträckning detta skulle vara rättsligt verkställbart.

Ändringsrekommendation 19

Artikel 24.1

Kommissionens textförslag	ReK:s ändringsförslag
1. Europeiska nämnden för halvledare ska bestå av företrädare för medlemsstaterna och ska ledas av en företrädare för kommissionen.	1. Europeiska nämnden för halvledare ska bestå av företrädare för medlemsstaterna med lämplig yrkesmässig kompetens och ska ledas av en företrädare för kommissionen.

Motivering

Nämnden för halvledare bör vara ett fackorgan och inte ett rent politiskt organ.

Ändringsrekommendation 20

Artikel 24.2

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

2. Varje nationell gemensam kontaktpunkt, som avses i artikel 26.3, ska utse en företrädare på hög nivå till europeiska nämnden för halvledare. När det är relevant med avseende på funktion och sakkunskap får en medlemsstat har mer än en företrädare i förhållande till olika uppgifter som innehas av nämnden. Varje medlem av europeiska nämnden för halvledare ska ha en suppleant.

2. Varje nationell gemensam kontaktpunkt, som avses i artikel 26.3, ska utse en tekniskt kompetent företrädare till europeiska nämnden för halvledare. När det är relevant med avseende på funktion och sakkunskap får en medlemsstat har mer än en företrädare i förhållande till olika uppgifter som innehas av nämnden. Varje medlem av europeiska nämnden för halvledare ska ha en suppleant. Medlemsstaterna ska vara skyldiga att göra regioner med halvledarekosystem delaktiga. Europeiska regionkommittén ska utse en företrädare i europeiska nämnden för halvledare.

Motivering

Med tanke på deras roll när det gäller att stödja regionala industriella ekosystem, inbegripet små och medelstora företag, samt vetenskap och forskning, bör regioner med relevanta halvledarekosystem (t.ex. medlemmarna av Silicon Europe) och Europeiska regionkommittén göras delaktiga i nämndens arbete.

Ändringsrekommendation 21

Artikel 26.6

Kommissionens textförslag	ReK:s ändringsförslag
6. Medlemsstaterna ska säkerställa att de nationella behöriga myndigheterna, när så är lämpligt och i enlighet med unionsrätten och nationell rätt, samråder och samarbetar med andra berörda nationella myndigheter, samt med andra relevanta berörda parter. Kommissionen ska underlätta utbytet av erfarenhet mellan nationella behöriga myndigheter.	6. Medlemsstaterna ska säkerställa att de nationella behöriga myndigheterna, när så är lämpligt och i enlighet med unionsrätten och nationell rätt, samråder och samarbetar med andra berörda nationella , regionala och lokala myndigheter, samt med andra relevanta berörda parter. Kommissionen ska underlätta utbytet av erfarenhet mellan nationella behöriga myndigheter.

Motivering

För att ta med de regionala och lokala myndigheterna.

Förslag till rådets förordning om ändring av förordning (EU) 2021/2085 om bildande av gemensamma företag, vad gäller det gemensamma företaget för halvledare

COM(2022) 47 final

Ändringsrekommendation 22

Skäl 7

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

(7)

Den verksamhet som finansieras av det gemensamma företaget för halvledare bör omfattas av ett enda arbetsprogram, som bör antas av styrelsen. Innan varje arbetsprogram utarbetas bör de offentliga deltagarnas råd, med beaktande av synpunkterna från den europeiska nämnden för halvledare och andra berörda aktörer, inbegripet, såsom lämpligt, färdplaner som tagits fram av alliansen för processorer och halvledarteknik (1), fastställa denna del av arbetsprogrammet som rör kapacitetsuppbyggnad och forsknings- och innovationsverksamhet, inbegripet motsvarande utgiftsberäkningar. De offentliga deltagarnas råd bör i detta sammanhang endast omfatta kommissionen och offentliga myndigheter från medlemsstaterna. Sedan bör den verkställande direktören, på grundval av denna definition, utarbeta arbetsprogrammet inbegripet kapacitetsuppbyggnad och forsknings- och innovationsverksamhet samt de motsvarande utgiftsberäkningarna.

(7).

Den verksamhet som finansieras av det gemensamma företaget för halvledare bör omfattas av ett enda arbetsprogram, som bör antas av styrelsen. Innan varje arbetsprogram utarbetas bör de offentliga deltagarnas råd, med beaktande av synpunkterna från de privata medlemmarnas råd och den europeiska nämnden för halvledare och andra berörda aktörer, inbegripet, såsom lämpligt, färdplaner som tagits fram av alliansen för processorer och halvledarteknik (1), fastställa denna del av arbetsprogrammet som rör kapacitetsuppbyggnad och forsknings- och innovationsverksamhet, inbegripet motsvarande utgiftsberäkningar. De offentliga deltagarnas råd bör i detta sammanhang endast omfatta kommissionen och offentliga myndigheter från medlemsstaterna. Sedan bör den verkställande direktören, på grundval av denna definition och den strategiska forsknings- och innovationsagendan , utarbeta arbetsprogrammet inbegripet kapacitetsuppbyggnad och forsknings- och innovationsverksamhet samt de motsvarande utgiftsberäkningarna. Medlen för forsknings- och innovationsverksamhet inom det gemensamma företaget för halvledare bör minst motsvara anslaget för det gemensamma företaget för viktig digital teknik. Även tillämpningsområdet och arbetssättet bör övertas.

Motivering

De offentliga deltagarnas råd bör inte på förhand fastställa forsknings- och innovationsagendan, eftersom detta skulle begränsa styrelsens befogenhet att fatta beslut. Det gemensamma företaget för halvledare bör bibehålla forskningsverksamheten, arbetssättet och budgeten för det gemensamma företaget för viktig digital teknik.

Ändringsrekommendation 23

Artikel 1 led 7 a

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

a)	I punkt 1 ska led b ersättas med följande:

a)	I punkt 1 ska led b ersättas med följande:

”b)

Etablera unionens vetenskapliga spetskompetens och ledarskap inom innovation när det gäller nya komponenter och ny systemteknik, däribland inom verksamhet som avser lägre tekniska mognadsgrader, och främja aktivt deltagande av små och medelstora företag, som ska utgöra minst en tredjedel av det totala antalet deltagare i indirekta åtgärder och som bör erhålla minst 20 % av den offentliga finansiering som avsätts för forsknings- och innovationsverksamhet .”

”b)

Etablera unionens vetenskapliga spetskompetens och ledarskap inom innovation när det gäller nya komponenter och ny systemteknik, däribland inom verksamhet som avser lägre tekniska mognadsgrader, och främja aktivt deltagande av små och medelstora företag, som med avseende på forsknings- och innovationsverksamheten ska utgöra minst en tredjedel av det totala antalet deltagare i indirekta åtgärder och som bör erhålla minst 20 % av den offentliga finansieringen .”

Motivering

Det är inte realistiskt att små och medelstora företag ska utgöra en tredjedel av deltagarna i kapacitetsuppbyggnadsåtgärderna, såsom beskrivs i de nya leden g–j i artikel 126.1. Därför bör SMF-andelen på en tredjedel av antalet deltagare endast gälla den del som avser forsknings- och innovationsverksamhet, liksom andelen på 20 % av den offentliga finansieringen.

Ändringsrekommendation 24

Artikel 1 led 7 c

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

c)	I punkt 2 ska led f ersättas med följande:

c)	I punkt 2 ska led f ersättas med följande:

”f)

Skapa samstämmighet mellan den strategiska forsknings- och innovationsagendan för det gemensamma företaget för halvledare , synpunkter från andra relevanta intressenter, inbegripet, såsom lämpligt, färdplaner som tagits fram av alliansen för processorer och halvledarteknik, och unionens politik så att elektroniska komponenter och systemtekniker kan bidra på ett effektivt sätt.”

”f)	Skapa samstämmighet mellan den strategiska forsknings- och innovationsagendan för det gemensamma företaget för halvledare och unionens politik så att elektroniska komponenter och systemtekniker kan bidra på ett effektivt sätt.”

Motivering

Det gemensamma företaget för halvledare är inte i stånd att säkerställa den föreskrivna samstämmigheten med tredje parts verksamhet.

Ändringsrekommendation 25

Artikel 1 led 9

Kommissionens textförslag	ReK:s ändringsförslag
(9) Artikel 129.3 ska ersättas med följande:	(9) Artikel 129.3 ska ersättas med följande:
”3. Med avvikelse från artikel 28.4 ska de privata medlemmarna lämna, eller se till att deras ingående och anknutna enheter lämnar, ett ekonomiskt bidrag på minst 26 331 000 EUR för administrativa kostnader för det gemensamma företaget för halvledare. De privata medlemmarnas totala bidrag på årsbasis till det gemensamma företagets administrativa kostnader ska uppgå till 35 %.”	”3. Med avvikelse från artikel 28.4 ska de privata medlemmarna lämna, eller se till att deras ingående och anknutna enheter lämnar, ett ekonomiskt bidrag på upp till 26 331 000 EUR för administrativa kostnader för det gemensamma företaget för halvledare. De privata medlemmarnas totala bidrag på årsbasis till det gemensamma företagets administrativa kostnader ska uppgå till högst 35 %.”

Motivering

Formuleringen kan ge upphov till allvarliga tvetydigheter. Det är inte tydligt vilken gräns som gäller: den lägre gränsen på minst 26 331 000 EUR eller den övre gränsen på högst 35 %. Kommissionen har dessutom bekräftat att ordet ”minst” i dess förslag var ett skrivfel. Detta fel rättades till i rådsordförandeskapets kompromisstext av den 25 maj.

Ändringsrekommendation 26

Artikel 1 led 13

Kommissionens textförslag	ReK:s ändringsförslag
(13) Följande artikel ska införas som artikel 134a:	(13) Följande artikel ska införas som artikel 134a:
”Artikel 134a Den verkställande direktörens övriga uppgifter Utöver de uppgifter som anges i artikel 19 ska den verkställande direktören för det gemensamma företaget för halvledare utarbeta och, efter att ha beaktat definitionen från de offentliga deltagarnas råd enligt artikel 137 f samt synpunkterna från berörda intressenter, inbegripet, när så är lämpligt, färdplaner som tagits fram av alliansen för processorer och halvledarteknik , lämna det gemensamma företagets arbetsprogram till styrelsen för antagande, för att genomföra den strategiska forsknings- och innovationsagendan.”	”Artikel 134a Den verkställande direktörens övriga uppgifter Utöver de uppgifter som anges i artikel 19 ska den verkställande direktören för det gemensamma företaget för halvledare utarbeta och, efter att ha beaktat definitionen från de offentliga deltagarnas råd enligt artikel 137 f, lämna det gemensamma företagets arbetsprogram till styrelsen för antagande, för att genomföra den strategiska forsknings- och innovationsagendan.”

Motivering

Dessa synpunkter beaktas redan när de offentliga deltagarnas råd fastställer sin del av arbetsprogrammet och behöver därför inte beaktas igen.

Ändringsrekommendation 27

Artikel 1 led 15 a

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

a)	Följande led f och g ska läggas till:

a)	Följande led f och g ska läggas till:

”f)

innan varje arbetsprogram utarbetas, definiera den del av arbetsprogrammet som rör kapacitetsuppbyggnad och forsknings- och innovationsverksamhet , inbegripet motsvarande utgiftsberäkningar, med beaktande av synpunkter från den europeiska nämnden för halvledare och andra berörda aktörer, inbegripet, såsom lämpligt, färdplaner som tagits fram av alliansen för processorer och halvledarteknik,

g)	välja ut förslag som motsvarar kapacitetsuppbyggnad i enlighet med artiklarna 12.1 och 17.2 u.”

”f)

innan varje arbetsprogram utarbetas, definiera den del av arbetsprogrammet som rör kapacitetsuppbyggnad, inbegripet motsvarande utgiftsberäkningar, med beaktande av synpunkter från de privata medlemmarnas råd, den europeiska nämnden för halvledare och andra berörda aktörer, inbegripet, såsom lämpligt, färdplaner som tagits fram av alliansen för processorer och halvledarteknik,

g)	välja ut förslag som motsvarar kapacitetsuppbyggnad i enlighet med artiklarna 12.1 och 17.2 u.”

Motivering

De offentliga deltagarnas råd bör inte på förhand fastställa forsknings- och innovationsagendan, eftersom detta skulle begränsa styrelsens befogenhet att fatta beslut. De offentliga deltagarnas råd bör dock ta hänsyn till synpunkterna från de privata medlemmarnas råd beträffande kapacitetsuppbyggnad för att säkerställa den industripolitiska relevansen.

II. POLITISKA REKOMMENDATIONER

EUROPEISKA REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Betydelsen av EU:s förordning om halvledare

Europeiska regionkommittén (ReK) framhåller att en framgångsrik förordning om halvledare är avgörande för EU som helhet, medlemsstaterna samt alla lokala och regionala myndigheter, eftersom en tryggad industriproduktion i alla europeiska regioner förutsätter en trygg försörjning med halvledare. Kommittén förespråkar i detta sammanhang att EU ska inta en tydlig ställning i den globala konkurrensen.

Kommittén välkomnar kommissionens förslag till förordning om halvledare som ett avgörande steg mot att stärka EU, dess industri och dess säkerhet. Det är viktigt att man i förordningen om halvledare tar upp frågor som rör EU:s strategiska oberoende och tekniska ledarskap. EU måste förbli en global aktör på halvledarområdet. Det ambitiösa målet att öka EU:s marknadsandel för halvledare från nuvarande 10 % till 20 % senast 2030 är därför riktigt.

ReK ställer sig bakom målen att minska de viktigaste strategiska beroendena inom produktionen av halvledare, i leveranskedjorna och i försörjningen med råvaror och insatsvaror genom breddning och diversifiering, att bygga ut halvledarproduktionen i Europa och att upprätthålla och stärka ledarskapet inom forskning och utveckling. Samtidigt bör tillverkning av dimensioner över 10 nanometer som efterfrågas av EU:s användarindustri inkluderas i tillämpningsområdet för förordning COM(2022) 46 final. I detta sammanhang framhåller vi vikten av att skydda know-how och patent, så att enskilda länder inte lider några nackdelar.

Kommittén välkomnar förslaget till förordning om halvledare även med sikte på ett snabbt och konsekvent genomförande av den europeiska gröna given: Utan tillförlitligt tillgängliga halvledare kan EU:s ambitiösa miljö- och klimatmål, en ökad energisuveränitet och målen om utbyggnad av förnybar energi inte uppnås.

En förstärkning av produktionen av halvledare måste samtidigt åtföljas av åtgärder för att minska energi- och resursförbrukningen samt de skadliga effekterna på miljön längs hela värdekedjan och säkerställa efterlevnaden av hållbarhetskriterierna (målen för hållbar utveckling). Dessutom måste användning av förnybara energikällor och mekanismer för en effektiv användning av vattenresurser integreras i produktionsanläggningarna. I detta avseende bör särskild uppmärksamhet ägnas åt dessa energi- och miljörelaterade effekter inom innovativ nästa generations teknik, såsom integrerad fotonik och särskilda heterogena system.

Utöver en trygg försörjning med råvaror av avgörande betydelse måste den cirkulära ekonomins potential utnyttjas fullt ut. Det är av avgörande betydelse att råvaror och material återvinns från utrustning och anläggningar. Detta måste beaktas redan vid utvecklingen av produkter där halvledare används. Lämpliga färdigheter bör utvecklas i regionerna och kriterierna för stödberättigande bör utformas i enlighet med detta.

EU:s nackdelar jämfört med tredjeländer när det gäller naturresurser gör unionen starkt beroende av leverantörer utanför EU för import av råvaror av avgörande betydelse. Vi uppmanar kommissionen att ta itu med detta strategiska beroende genom att intensifiera sitt arbete med och sina krav på cirkularitet i fråga om chipp, särskilt när det gäller design och återanvändning av material, och att ytterligare fördjupa EU:s handelsförbindelser med viktiga internationella partner.

Kommittén välkomnar, i linje med sitt yttrande ”Åtgärdsplan för råvaror av avgörande betydelse”, ny gruvverksamhet i EU i syfte att exploatera befintliga fyndigheter av råvaror av avgörande betydelse. Ny gruvdrift för högteknologiska råvaror i EU måste bygga på FoU-projekt om innovativ gruvdrift med låg påverkan.

De lokala och regionala myndigheterna har ett starkt gemensamt intresse av en trygg försörjning med halvledare på grund av de lokala ekonomiernas stora indirekta beroende. Därför, och på grund av sin närhet till halvledarekosystemen, bör de ges en central roll i genomförandet av förordningen om halvledare. ReK konstaterar dessutom att alla regioner kommer att dra nytta av förordningen, oavsett om det finns halvledarverksamhet där eller inte.

10.

På förekommen anledning framhåller vi hur viktig en trygg energiförsörjning är för halvledarindustrin. Detta gäller särskilt de nödvändiga elmängderna och nätstabiliteten. De utgör en lokaliseringsfaktor för befintliga anläggningar, men framför allt för planerade nyetableringar.

EU:s strategiska mål på halvledarområdet

11.

Kommittén uppmanar företagen att ta större hänsyn till sina egna behov av halvledare och de nödvändiga leveranskedjorna i en ständigt föränderlig geostrategisk miljö och att undvika ensidiga beroenden i syfta att sprida riskerna. I den internationella miljön måste EU bättre lyfta fram sina fördelar som en säker produktionsort (”trygg hamn”).

12.

Kommissionen uppmanas att i de kommande förhandlingarna med rådet och Europaparlamentet tydligt betona betydelsen av förordningen om halvledare för att trygga Europas industriella bas och kräva ytterligare finansiella bidrag från medlemsstaterna och näringslivet.

13.

Man bör använda de resurser som ställs till förfogande genom förordningen om halvledare strategiskt för att utvidga befintliga halvledarkluster och halvledarekosystem, både små- och storskaliga, inklusive genom sammanlänkning med dem. EU har störst möjligheter att i framtiden hävda sig på den globala halvledarmarknaden om unionen utgår från och bygger vidare på sina befintliga styrkor och därmed begränsar sig till ett ömsesidigt beroende av ”likasinnade länder” och i gengäld minskar ensidiga beroenden av tredjeländer.

14.

Kommittén välkomnar inrättandet av en europeisk chippfond. Pelare 2 i förordningen om halvledare bör principiellt vara teknikneutral, och medlen bör mobiliseras så snabbt som möjligt.

15.

ReK bekräftar att IPCEI, som ett mycket framgångsrikt instrument, fortsätter att spela en viktig roll inom ramen för förordningen om halvledare. EU och medlemsstaterna måste dock agera snabbare på alla områden, framför allt när det gäller tillstånd och stöd, för att kunna stödja industrin, inbegripet de små och medelstora företagen, i enlighet med behoven.

16.

Kommittén understryker den centrala betydelsen av ny teknik för den fortsatta utvecklingen av Europa som produktionsort för halvledare så att vi kan förbli globalt konkurrenskraftiga i den tekniska konkurrensen: När förordningen om halvledare genomförs måste man reagera öppet och snabbt på användningen av nya material, såsom galliumnitrid, indiumfosfid, kiselkarbid och kiselnitrid, och på användningen av nya processer för att möjliggöra utveckling och produktion av nästa generations chipp, t.ex. fotonchipp, som är avgörande för uppförandet av ett autonomt och hållbart nät för data-, tele- och kvantkommunikation samt för autonom körning, och kvantchipp, som möjliggör analys av betydligt större datamängder, mer kraftfulla beräkningar på kortare tid och detaljerade simuleringar, samt hybridchipp och heterogena system, där integrationen av fotoniska funktioner i elektroniska integrerade kretsar är en av de avgörande frågorna för halvledarindustrins framtid.

17.

Europa måste lägga ytterligare fokus på halvledardesign och därför bygga upp egen designkapacitet.

Medel för förordningen om halvledare

18.

Kommittén kritiserar de planerade anslagen i förordningen om halvledare som alldeles för låga, och tvivlar på att det sammantagna paketet är tillräckligt för att EU ska kunna hävda sig i den internationella konkurrensen om etablering av nya produktionsanläggningar. ReK betonar att nya initiativ förtjänar nya finansiella medel, och beklagar omfördelningen av medel från framgångsrika program, såsom Horisont Europa och programmet för ett digitalt Europa.

19.

Kommissionen uppmanas att säkerställa transparens beträffande medlen i förordningen om halvledare och att sörja för en tillräcklig finansiering för alla tre pelarna. Kommissionen bör då stödja sig på jämförbara initiativ i hela världen.

20.

Mer nya pengar bör användas för att genomföra förordningen om halvledare. Vi uppmanar därför också rådet, parlamentet och kommissionen att tillhandahålla relevanta europeiska och nationella stödmedel samt ändra den fleråriga budgetramen i enlighet med detta. Eftersom förordningens strategiska mål sträcker sig bortom 2030 måste halvledarområdet betraktas som en högprioriterad fråga vid översynen av den fleråriga budgetramen och i nästa fleråriga budgetram.

21.

Det är nödvändigt att skapa ytterligare incitament för att se till att medlemsstater och regioner samt företag tillhandahåller de medel som behövs, vid sidan av EU-medlen. Det är viktigt att kommissionen underlättar finansiering i enlighet med unionsrätten. Finansieringen måste kopplas till iakttagandet av ESG-kriterierna (miljö, samhällsansvar och bolagsstyrning).

22.

Regioner och företag uppmanas att involvera Europeiska investeringsbanken (EIB) i finansieringen av nya projekt längs hela värdekedjan. EIB kan ge ett avgörande bidrag till en framgångsrik förordning om halvledare.

Stöd och EU:s regler för statligt stöd ur ett regionalt perspektiv

23.

Kommissionen uppmanas att vid bedömningen och godkännandet enligt artikel 107.3 c i EUF-fördraget göra en generös tolkning av kriteriet ”först i sitt slag” i Europa, eftersom det i fråga om halvledare inte finns någon klassisk konkurrenssituation som är relevant för konkurrensen på den inre marknaden.

24.

ReK uppmanar kommissionen att, utöver ändringar och förenklingar i reglerna och förfarandena för statligt stöd, överväga ytterligare lättnader, såsom att bevilja skatteavskrivningar, för att underlätta etableringen av företag längs hela värdekedjan för halvledare i Europa.

25.

Inom ramen för ”först i sitt slag”-principen är det nödvändigt att möjliggöra stöd inte bara till sådana produktionsanläggningar som är ”integrerade produktionsanläggningar” eller ”EU-anläggningar för uppdragstillverkning”, utan även till tillverkning av insatsvaror, såsom plattor eller produktionsutrustning, som är lika relevanta för att målen ska kunna uppnås.

26.

Kommittén välkomnar de åtgärder som föreskrivs i artikel 14 för att påskynda de nationella planerings- och tillståndsförfarandena till förmån för integrerade produktionsanläggningar och EU-anläggningar för uppdragstillverkning.

27.

ReK påpekar att det för att säkerställa försörjningen med halvledare inte bara är själva anläggningarna för tillverkning av halvledare som är relevanta, utan även produktionsanläggningarna i föregående och efterföljande led i värdekedjan, vilket gör att även dessa anläggningar måste ingå när man fokuserar på att underlätta och påskynda förfarandena, i syfte att undvika flaskhalsar.

Forskning och utveckling ur ett regionalt perspektiv

28.

Kommittén förespråkar en bred EU-syn på forskning och utveckling med deltagande av kunderna och användarna, och anser att utvecklings- och innovationsmål inte enbart bör inriktas på en ytterligare miniatyrisering av nodstrukturerna.

29.

ReK delar forsknings- och universitetsvärldens oro för att den omfördelning av medel inom Horisont Europa och programmet för ett digitalt Europa som planeras i förordningen om halvledare ska försvaga andra områden och därmed öka konkurrensen om återstående medel. Vi förväntar oss därför att de medel som omfördelas från programmet för ett digitalt Europa och Horisont Europa kommer att ställas till programmens förfogande igen under finansieringsperioden.

30.

Kommittén fäster uppmärksamheten på att nationell eller regional medfinansiering av projekt medför administrativa problem, och uppmanar kommissionen att se till att detta inte medför hinder för deltagande i forskningsprojekt. I synnerhet bör ramvillkoren utformas på ett sådant sätt att det blir möjligt att medfinansiera projekt genom kompletterande stöd från nationella eller regionala program.

31.

Regioner med relevanta kluster uppmanas att aktivt delta i det gemensamma företaget för halvledare som efterföljare till det gemensamma företaget för viktig digital teknik och det gemensamma företaget Ecsel.

32.

Kommissionen uppmanas att definiera begreppet ”pilotlinje” närmare. Tillgången till pilotlinjerna måste vara bred och öppen så att kluster, utbildnings- och forskningsinrättningar och företag, särskilt små och medelstora företag, kan delta. De små och medelstora företagen skulle kunna ges tillgång till pilotlinjerna såväl genom Horisont Europa som på ett decentraliserat sätt genom nationella och regionala organ, såsom regionala utvecklingsorgan, som har erfarenhet av att stödja uppstartsföretag och små och medelstora företag i samband med att de inrättas, växer och konsolideras.

33.

Befintliga nätverk, såsom alliansen för processorer och halvledarteknik, måste göras nära delaktiga i samordningsmekanismen för halvledare. Alla nätverk bör vara öppna för nya aktörer, eftersom även nätverk såsom Vanguard-initiativet eller nätverket av europeiska digitala innovationsknutpunkter kan ge ett viktigt bidrag.

34.

Man bör undersöka i vilken utsträckning och genom vilka åtgärder det kan säkerställas att know-how som utvecklats inom EU kan tryggas t.ex. inom ramen för ett utvidgat patentskydd. I detta sammanhang bör även säkerhetsaspekter spela en roll.

Tryggande av kvalificerad arbetskraft samt ut- och fortbildning

35.

Medlemsstaterna, de lokala och regionala myndigheterna och företagen uppmanas att lägga mycket större vikt vid att trygga kvalificerad arbetskraft: Kvalificerad ut- och fortbildning bidrar i hög grad till att Europa blir framgångsrikt som produktionsort för halvledare och är ett avgörande kriterium för investeringsbeslut. Allmän och yrkesinriktad ut- och fortbildning i regionerna spelar en avgörande roll. Fler flickor och kvinnor bör lockas till utbildning i halvledarteknik.

36.

Att trygga kvalificerad arbetskraft utgör därför en avgörande nyckel till framgång. Det behövs en samordnad strategi för att utbilda de yngre och behålla lärare vid universitet och forskningsinrättningar. Vi uppmuntrar därför till ett ökat utbyte av forskare mellan universitet, forskningsinrättningar och företag och till gemensamt utnyttjande av laboratorieinfrastruktur i hela EU.

37.

Lokala och regionala myndigheter har strategisk kapacitet att främja synergier mellan politiken för FoU, utbildning, kompetensutveckling, omskolning och fortbildning, vilket kommer att vara avgörande för att locka till sig och behålla en begåvad arbetskraft.

38.

ReK rekommenderar att industrin, medlemsstaterna och EU gemensamt inrättar och finansierar ett praktikprogram för halvledarindustrin med ett stipendiesystem kopplat till en skyldighet att under en minimiperiod arbeta inom halvledarområdet i Europa. Dessutom rekommenderas kommissionen att överväga att utveckla särskilda program för att locka kvalificerad arbetskraft från tredjeländer med en avancerad halvledarindustri.

39.

ReK rekommenderar att det inrättas en KI-grupp för halvledare och föreslår, med ”batteriakademin” som förebild, att det inrättas en ”halvledarakademi” med deltagande av industrin och forskningsinrättningar.

40.

För utvecklingen av halvledarekosystem är det mycket viktigt att behålla framgångsrika uppstartsföretag så att de kan vidareutvecklas och know-how inte går förlorad.

41.

Kommittén rekommenderar vidare specifikt stöd för utveckling av innovativ chippdesign inom ramen för Horisont Europa – till exempel inom klustret för digitala frågor, industri och rymden – så att EU kan hävda sin ledande ställning inom design av innovativa chipp och nästa generations teknik och samtidigt minska de ömsesidiga beroendena i förhållande till andra delar av världen.

Inverkan av förordningen om halvledare på städer och regioner

42.

I händelse av nyetablering av företag kommer det att krävas mycket av de lokala och regionala myndigheterna, som behöver en tillförlitlig ram och stöd från medlemsstaterna och kommissionen.

43.

Kommissionen uppmanas att beakta etableringarnas inverkan på de lokala och regionala myndigheterna. Skapandet av ramvillkor för etablering och genomförandet av stödjande åtgärder bör betraktas som regional utveckling, och medfinansiering från Eruf och ESF bör möjliggöras.

44.

På så sätt kommer i synnerhet medlemsstater med proportionellt sett mindre nationella medel att kunna uppnå en relevant hävstångseffekt. Det bör också vara möjligt att stödja utbyggnaden av befintliga fabriker.

45.

Kommittén efterlyser en operativ sammankoppling av förordningen om halvledare och andra viktiga EU-strategier och EU-projekt, såsom Reach-förordningen, handlingsplanen för råvaror av avgörande betydelse, den nya industristrategin, handlingsplanen för den cirkulära ekonomin eller AI-strategin. Regionerna bör då spela en stark roll och vara aktivt delaktiga.

46.

ReK påpekar att teknisk öppenhet och användning av vissa farliga kemikalier är nödvändigt för tillverkning av halvledare, och att produktionen, importen eller användningen av dem regleras av EU:s kemikalielagstiftning. Vid den riskbedömning som avses i artikel 16 bör man beakta i vilken utsträckning europeiska ekonomiska aktörer kan hantera de kemikalierättsliga hindren och ämnen förblir säkert tillgängliga på EU-marknaden.

Resiliens och krishantering

47.

Design och produktion av halvledare från EU kan också bidra till säkerhet och resiliens beträffande kritisk infrastruktur i lokala och regionala myndigheter (energinät, hälso- och sjukvård, transport, förvaltning, offentliga institutioner).

48.

Kommittén föreslår att man i stället för en ”verktygslåda för nödsituationer” inrättar en ”verktygslåda med förebyggande åtgärder”, eftersom ett ingripande i halvledarproduktionen med kort varsel inte är möjligt på grund av dess komplexitet vad gäller kombinationer av olika integrerade kretsar i slutprodukterna och dess omfattande internationella leveranskedja, och därför inte är lämpligt som krishanteringsåtgärd. Samarbete och samordning bör alltid ha företräde framför intervention. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att upprätthålla produktionen av halvledare och den nödvändiga tillgången till insatsvaror och delprodukter.

49.

Med tanke på de många olika potentiella orsakerna till brister och leveransproblem uppmanas kommissionen att närmare och på ett rättssäkert sätt definiera kris, de planerade befogenheterna att ingripa samt det konkreta tillvägagångssättet i händelse av kris, och att klargöra att detta bara får tillämpas som en sista och proportionerlig utväg. Vi befarar att den föreslagna krishanteringsmekanismen kan avskräcka från investeringar.

50.

Kommittén föreslår att man i detta sammanhang ska lägga större fokus på att säkra tillgången till vissa typer av halvledare och det för detta ändamål nödvändiga inköpet (eventuellt gemensamt) av råvaror av avgörande betydelse (t.ex. palladium, neon, C4F6, litium, gallium, kisel) och insatsvaror (t.ex. plattor).

51.

De lokala och regionala myndigheterna bör göras delaktiga i samordningsmekanismen för halvledare, eftersom de med sina lokala kunskaper om forskning, näringsliv och halvledarkluster kan ge ett värdefullt bidrag till det nätverksskapande som eftersträvas.

52.

När nämnden för halvledare tillsätts bör man beakta att det handlar om ett fackorgan och inte ett politiskt organ. Acceptansen för nämnden och dess arbete är i hög grad avhängig av förtroendet för dess medlemmar. Därför bör även industrin och ReK vara företrädda med lämplig sakkunskap.

53.

ReK stöder målet om att skapa en helhetsbild av värdekedjorna för halvledare samt beroendena och kraven på halvledarområdet. Vi hyser dock tvivel om huruvida de resulterande datamängderna kan behandlas på ett säkert och målinriktat sätt. Utan giltiga data från icke-europeiska aktörer kommer det knappast att vara möjligt att få en användbar bild.

54.

Kommittén rekommenderar ett snabbt antagande och genomförande av förordningen om halvledare och uppmanar kommissionen, Europeiska unionens råd och Europaparlamentet att beakta ReK:s rekommendationer och nå en överenskommelse redan under det tjeckiska rådsordförandeskapet.

55.

Kommittén välkomnar att kommissionen har gjort en subsidiaritetsanalys av förslaget till förordning om halvledare, och håller med om att målen med förslaget inte kan uppnås av medlemsstaterna själva, eftersom problemen till sin natur är gränsöverskridande och inte begränsade till enskilda medlemsstater eller till en undergrupp av medlemsstater. ReK ställer sig därför bakom kommissionens slutsats att åtgärder på unionsnivå helt klart på bästa sätt kan driva de europeiska aktörerna mot en gemensam vision och genomförandestrategi.

Bryssel den 12 oktober 2022.

Vasco ALVES CORDEIRO

Europeiska regionkommitténs ordförande

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/694 av den 29 april 2021 om inrättande av programmet för ett digitalt Europa och om upphävande av beslut (EU) 2015/2240 (EUT L 166, 11.5.2021, s. 1).

(1) Alliansen nämns i kommissionens meddelande av den 5 maj 2021, Uppdatering av industristrategin 2020: en starkare inre marknad för EU:s återhämtning.

30.12.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 498/114

Yttrande från Europeiska regionkommittén – Ändrad styrning av Schengenområdet

(2022/C 498/15)

Föredragande:

Antje GROTHEER (DE–PES), vice talman, Bremens delstatsparlament

Referensdokument:

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om hantering av instrumentaliseringssituationer på migrations- och asylområdet

(COM(2021) 890 final)

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) 2016/399 om en unionskodex om gränspassage för personer

(COM(2021) 891 final)

Gemensamt meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén: Reaktion på statsstödd instrumentalisering av migranter vid EU:s yttre gränser

(JOIN(2021) 32)

I. ÄNDRINGSREKOMMENDATIONER

Förslag till förordning om ändring av förordning (EU) 2016/399 om en unionskodex om gränspassage för personer

COM (2021) 891

Ändringsrekommendation 1

Skäl 3

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

(3)

Under de senaste åren har Schengenområdet utsatts för aldrig tidigare skådade utmaningar, som till sin natur inte varit begränsade till en enda medlemsstats territorium. Dessa utmaningar har framhävt att bevarandet av den allmänna ordningen och säkerheten i Schengenområdet är ett delat ansvar som kräver gemensamma åtgärder som samordnas mellan medlemsstaterna och på unionsnivå. De har också blottat luckor i de befintliga reglerna för Schengenområdets funktion vid både de yttre och de inre gränserna och belyst behovet av att skapa en starkare och stabilare ram som möjliggör en effektivare hantering av de utmaningar som Schengenområdet utsätts för.

(3)

Under de senaste åren har Schengenområdet utsatts för aldrig tidigare skådade utmaningar, som till sin natur inte varit begränsade till en enda medlemsstats territorium. Dessa utmaningar har framhävt att bevarandet av den allmänna ordningen och säkerheten i Schengenområdet är ett delat ansvar som kräver gemensamma åtgärder som samordnas mellan medlemsstaterna och på unionsnivå. De har också blottat luckor i de befintliga reglerna för Schengenområdets funktion , däribland vid både de yttre och de inre gränserna, och belyst behovet av att skapa en starkare och stabilare ram som möjliggör en effektivare hantering av de utmaningar som Schengenområdet utsätts för.

Motivering

Schengenområdets funktion är inte enbart beroende av reglerna för kontroller vid de yttre och inre gränserna. Detta bör återspeglas korrekt i skälet.

Ändringsrekommendation 2

Skäl 4

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

(4)

Gränskontroll vid de yttre gränserna är av intresse inte endast för den medlemsstat vid vilkens yttre gränser den utförs utan för samtliga medlemsstater som har avskaffat inre gränskontroll och för unionen som helhet. Medlemsstaterna är skyldiga att säkerställa en hög standard på förvaltningen av sina yttre gränser, bland annat genom ökat samarbete mellan gränskontrolltjänstemän, polis, tull och andra berörda myndigheter. Unionen tillhandahåller aktivt stöd genom ekonomiskt stöd från byråerna, i synnerhet Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån, och förvaltning av Schengenutvärderingsmekanismen. De regler som gäller för de yttre gränserna måste stärkas för att man bättre ska kunna hantera de nya utmaningar som nyligen uppstått vid de yttre gränserna.

(4)

Gränskontroll vid de yttre gränserna är av intresse inte endast för den medlemsstat vid vilkens yttre gränser den utförs utan för samtliga medlemsstater som har avskaffat inre gränskontroll och för unionen som helhet. Medlemsstaterna är skyldiga att säkerställa en hög standard på förvaltningen av sina yttre gränser, bland annat genom ökat samarbete mellan gränskontrolltjänstemän, polis, tull och andra berörda myndigheter. Unionen tillhandahåller aktivt stöd genom ekonomiskt stöd från byråerna, i synnerhet Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån, och förvaltning av Schengenutvärderingsmekanismen. De regler som gäller för de yttre gränserna måste genomföras effektivt och ändamålsenligt för att man bättre ska kunna hantera de nya utmaningar som uppstår vid de yttre gränserna.

Motivering

Reglerna för förvaltningen av de yttre gränserna är relativt flexibla, ligger för närvarande i linje med internationella normer och tillhandahåller de instrument som behövs för att behöriga myndigheter ska kunna genomföra effektiva och skyddsinriktade gränskontroller. De måste genomföras fullt ut för att deras potential ska kunna utnyttjas på ett effektivt och ändamålsenligt sätt.

Ändringsrekommendation 3

Skäl 8

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

(8)

Det är också nödvändigt att stärka reglerna och skyddsåtgärderna i unionsrätten så att medlemsstaterna kan agera snabbt för att motverka fall av instrumentalisering av migranter. Med instrumentalisering avses en situation där ett tredjeland anstiftar irreguljära migrationsströmmar till unionen genom att aktivt uppmuntra eller underlätta tredjelandsmedborgares ankomst till medlemsstaternas yttre gränser, när detta agerande tyder på en avsikt att destabilisera unionen som helhet eller en enskild medlemsstat och när detta agerande riskerar att äventyra väsentliga statliga funktioner, inbegripet territoriell integritet, upprätthållandet av lag och ordning eller skyddet av den nationella säkerheten.

(8)

Det är också nödvändigt att på ett effektivt och ändamålsenligt sätt tillämpa reglerna och skyddsåtgärderna i unionsrätten så att medlemsstaterna kan agera snabbt för att motverka fall av instrumentalisering av migranter. Med instrumentalisering avses en situation där ett tredjeland eller en aktör som sponsras av detta land aktivt stöder ett betydande antal tredjelandsmedborgares försök att i stora antal olagligen ta sig in i en unionsmedlemsstat, i syfte att destabilisera unionen eller en enskild medlemsstat , om den berörda medlemsstaten vederbörligen kan motivera varför detta agerande äventyrar väsentliga statliga funktioner, upprätthållandet av lag och ordning eller skyddet av den nationella säkerheten , och om Europeiska rådet av brådskande skäl har etablerat att unionen eller en eller flera av dess medlemsstater befinner sig i en situation där migranter instrumentaliseras .

Motivering

Ändringsrekommendation 4

Skäl 9

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

(9)

Instrumentalisering av migranter kan avse situationer där ett tredjeland aktivt har uppmuntrat eller underlättat tredjelandsmedborgares irreguljära resor till det egna territoriet och därefter till medlemsstaternas yttre gränser, men kan också avse aktivt främjande eller underlättande av irreguljära resor för tredjelandsmedborgare som redan befinner sig i det tredjelandet. Instrumentalisering av migranter kan också medföra tvångsåtgärder som syftar till att hindra tredjelandsmedborgarna från att lämna det instrumentaliserande tredjelandets gränsområden i någon annan riktning än genom en medlemsstat.

(9)

Instrumentalisering av migranter kan avse situationer som definieras i artikel 1.1 b led 27, där ett tredjeland aktivt har underlättat tredjelandsmedborgares irreguljära resor in i Europeiska unionen via det egna territoriet och därefter till medlemsstaternas yttre gränser, men kan också avse aktivt underlättande av irreguljära resor för tredjelandsmedborgare som redan befinner sig i det tredjelandet. Instrumentalisering av migranter kan också medföra tvångsåtgärder som syftar till att hindra tredjelandsmedborgarna från att lämna det instrumentaliserande tredjelandets gränsområden i någon annan riktning än genom en medlemsstat. Situationer där icke-statliga aktörer är inblandade i organiserad brottslighet, särskilt smuggling, bör inte betraktas som instrumentalisering av migranter när det inte föreligger något syfte att destabilisera unionen eller en medlemsstat. Dessutom bör humanitära biståndsåtgärder inte betraktas som instrumentalisering.

Motivering

För rättssäkerhetens skull krävs en hänvisning till den bestämmelse där instrumentalisering definieras.

Ändringsrekommendation 5

Skäl 10

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

(10)

Unionen bör mobilisera alla verktyg i sin verktygslåda av diplomatiska, finansiella och operativa åtgärder för att stödja de medlemsstater som konfronteras med instrumentalisering. Unionens eller den berörda medlemsstatens diplomatiska ansträngningar bör prioriteras som ett sätt att ta itu med fenomenet instrumentalisering. Detta kan vid behov kompletteras med att unionen inför restriktiva åtgärder.

(10)

Unionen bör mobilisera alla verktyg i sin verktygslåda av diplomatiska, finansiella och operativa åtgärder för att stödja de medlemsstater som konfronteras med instrumentalisering. Unionens eller den berörda medlemsstatens diplomatiska ansträngningar bör prioriteras som ett sätt att ta itu med fenomenet instrumentalisering. Detta bör kompletteras med att unionen vidtar lämpliga förebyggande åtgärder , där de instrumentaliserande tredjeländerna och ursprungsländerna för de instrumentaliserade migranterna medverkar .

Motivering

Förebyggande åtgärder är avgörande för alla insatser för att ta itu med instrumentaliseringen. Lägesrapporter bör utarbetas regelbundet av EU:s delegationer i ursprungsländerna för instrumentaliserade grupper av migranter och i de instrumentaliserande tredjeländerna, och lämnas till kommissionen som bevisgrund för förebyggande åtgärder.

Ändringsrekommendation 6

Skäl 11

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

(11)

Samtidigt är det också viktigt att utöver dessa åtgärder ytterligare stärka de nuvarande reglerna om yttre gränskontroller och gränsövervakning. För att ytterligare bistå den medlemsstat som konfronteras med instrumentalisering av migranter kompletterar förordning (EU) XXX/XXX reglerna om gränskontroll genom att föreskriva särskilda åtgärder på området asyl och återvändande, samtidigt som de berörda personernas grundläggande rättigheter respekteras, i synnerhet genom att respekten för rätten till asyl säkerställs och nödvändigt stöd tillhandahålls från FN-organ och andra relevanta organisationer.

(11)

Det är viktigt att fullt ut genomföra de nuvarande reglerna om yttre gränskontroller och gränsövervakning samtidigt som asylsökandes grundläggande rättigheter respekteras, i synnerhet genom att respekten för rätten till asyl säkerställs och nödvändigt stöd tillhandahålls från FN-organ och andra relevanta organisationer , särskilt i fråga om ensamkommande barn .

Motivering

Antagandet av instrumentaliseringsförordningen är beroende av antagandet av förslagen till förordningen om asylförfaranden samt omarbetningen av både direktivet om mottagningsvillkor och återvändandedirektivet inom ramen för den nya migrations- och asylpakten, som är föremål för pågående förhandlingar eller lagda på is på grund av att förhandlingarna kört fast. Hänvisningen till förordning (EU) XXX/XXX i den föreslagna kodexen om Schengengränserna är en hänvisning till en rättsakt vars antagande är osäkert, vars innehåll sannolikt kommer att ändras under lagstiftningsprocessen och som dessutom är beroende av att andra förslag inom ramen för den nya pakten antas. Dessutom bedömde man i den konsekvensbedömning som åtföljer den föreslagna kodexen om Schengengränserna inte den potentiella effekten av de föreslagna bestämmelserna som svar på instrumentaliseringen. Därför äventyrar hänvisningen i sin nuvarande form antagandet av själva förslaget om Schengen och strider också mot rättssäkerheten, kommissionens riktlinjer för bättre lagstiftning och 2016 års interinstitutionella avtal om bättre lagstiftning. Det stora antalet ensamkommande barn, som befinner sig i de områden som utsätts för störst migrationstryck, behöver och förtjänar dessutom garantier för att deras rättigheter tillvaratas, att det nödvändiga biståndet från alla berörda organ samordnas och att de skyddas.

Ändringsrekommendation 7

Skäl 12

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

(12)

I synnerhet bör det i samband med instrumentalisering vid behov vara möjligt för den berörda medlemsstaten att begränsa gränstrafiken till ett minimum genom att stänga vissa gränsövergångsställen, samtidigt som man garanterar verklig och effektiv tillgång till förfaranden för internationellt skydd. Varje sådant beslut bör ta hänsyn till huruvida Europeiska rådet har etablerat att unionen eller en eller flera av dess medlemsstater befinner sig i en situation där migranter instrumentaliseras. Alla eventuella begränsningar bör dessutom ta full hänsyn till rättigheterna för unionsmedborgare, tredjelandsmedborgare som åtnjuter rätten till fri rörlighet enligt ett internationellt avtal och tredjelandsmedborgare som är varaktigt bosatta enligt nationell rätt eller unionsrätt eller som innehar visering för längre vistelse, samt deras respektive familjemedlemmar. Sådana begränsningar bör också tillämpas på ett sätt som säkerställer respekt för skyldigheter som rör tillgång till internationellt skydd, särskilt principen om non-refoulement.

(12)

I synnerhet bör det i samband med instrumentalisering , enligt definitionen i artikel 1.1 b led 27, vid behov vara möjligt för den berörda medlemsstaten att begränsa gränstrafiken till ett minimum genom att stänga vissa gränsövergångsställen, samtidigt som man garanterar verklig och effektiv tillgång till förfaranden för internationellt skydd. Varje sådant beslut bör ta hänsyn till huruvida Europeiska rådet har etablerat att unionen eller en eller flera av dess medlemsstater befinner sig i en situation där migranter instrumentaliseras. Alla eventuella begränsningar bör dessutom inte inskränka rättigheterna för unionsmedborgare, tredjelandsmedborgare som åtnjuter rätten till fri rörlighet enligt ett internationellt avtal och tredjelandsmedborgare som är varaktigt bosatta enligt nationell rätt eller unionsrätt eller som innehar visering för längre vistelse, samt deras respektive familjemedlemmar. Sådana begränsningar bör också tillämpas på ett sätt som säkerställer respekt för skyldigheter som rör tillgång till internationellt skydd, särskilt principen om non-refoulement.

Motivering

De föreslagna åtgärderna för att begränsa antalet gränsövergångar kommer att ha en negativ inverkan på tillgången till asyl vid EU:s yttre gränser och riskerar att strida mot Schengenområdets övergripande mål, dvs. att upprätthålla avsaknaden av inre gränser. De bör därför endast användas som en sista utväg och endast i fall där instrumentalisering har bekräftats förekomma. Möjligheten att tillämpa restriktiva åtgärder bör inte inverka negativt på EU-medborgares och lagligen bosatta tredjelandsmedborgares rätt till fri rörlighet.

Ändringsrekommendation 8

Skäl 14

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

(14)

I enlighet med artikel 41.1 i förordning (EU) 2019/1896 är Europeiska gräns- och kustbevakningsbyråns verkställande direktör skyldig att rekommendera en medlemsstat att begära att byrån inleder, genomför eller anpassar sitt stöd, för att hantera identifierade hot och utmaningar vid de yttre gränserna, när villkoren i den bestämmelsen är uppfyllda. Behovet av byråns stöd kan i synnerhet bli tydligt i situationer där Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån har gjort en särskild sårbarhetsbedömning i samband med instrumentaliseringen av migranter. På grundval av resultaten av en sådan sårbarhetsbedömning eller när påverkansgraden kritisk tilldelas ett eller flera yttre gränsavsnitt och med beaktande av relevanta delar i medlemsstatens beredskapsplaner, byråns riskanalys och analysskiktet i den europeiska situationsbilden, bör den verkställande direktören rekommendera den berörda medlemsstaten att begära att byrån inleder, genomför eller anpassar stödet från byråns sida i enlighet med artikel 41.1 i förordning (EU) 2019/1896. Denna behörighet för den verkställande direktören påverkar inte det allmänna stöd som byrån kan ge medlemsstaterna.

(14)

Motivering

Den strukna texten är en upprepning av den exakta lydelsen i artikel 41.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1896 (1) och är därför överflödig.

Ändringsrekommendation 9

Skäl 15

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

(15)

I händelse av instrumentalisering av migranter bör den berörda medlemsstaten dessutom stärka gränskontrollen, i tillämpliga fall med hjälp av ytterligare åtgärder för att förhindra olaglig gränspassage och utplacering av ytterligare resurser och tekniska medel för att förhindra att gränsen passeras utan tillstånd . Sådana tekniska medel skulle kunna omfatta modern teknik såsom t.ex. drönare och rörelsesensorer samt mobila enheter. Användningen av sådana tekniska medel, i synnerhet teknik som kan samla in personuppgifter, måste baseras på och utövas i enlighet med tydligt fastställda bestämmelser i nationell lagstiftning.

(15)

I händelse av instrumentalisering av migranter , enligt definitionen i artikel 1.1 b led 27 och som etablerats som sådan av Europeiska rådet, bör den berörda medlemsstaten dessutom stärka gränsövervakningen genom att sätta in ytterligare resurser och tekniska medel , inbegripet modern teknik, för att hantera försök att passera gränsen irreguljärt i stora antal . Sådana tekniska medel skulle kunna omfatta modern teknik såsom t.ex. drönare och rörelsesensorer samt mobila enheter. Användningen av sådana tekniska medel, i synnerhet teknik som kan samla in personuppgifter, måste baseras på och utövas i enlighet med tydligt fastställda bestämmelser i nationell lagstiftning , och i linje med rättspraxis från Europeiska unionens domstol .

Motivering

De föreslagna åtgärderna bör endast användas som en sista utväg och endast i fall där Europeiska rådet officiellt har slagit fast att instrumentalisering förekommer. Dessutom får användningen av tekniska hjälpmedel inte strida mot EU-domstolens rättspraxis.

Ändringsrekommendation 10

Skäl 16

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

(16)

Kommissionen bör ges befogenhet att i delegerade akter som antas enligt denna förordning specificera lämpliga standarder för gränsövervakning, särskilt när det gäller den nya teknik som medlemsstaterna får använda, samtidigt som man beaktar typen av gränser (land-, sjö- eller luftgränser), de påverkansgrader som tilldelas varje yttre gränsavsnitt i enlighet med artikel 34 i förordning (EU) 2019/1896 och andra relevanta faktorer, som en specifik motåtgärd i situationer där migranter instrumentaliseras .

(16)

Kommissionen bör ges befogenhet att i delegerade akter som antas enligt denna förordning specificera lämpliga gemensamma standarder för gränsövervakning, särskilt när det gäller den nya teknik som medlemsstaterna får använda, samtidigt som man beaktar typen av gränser (land-, sjö- eller luftgränser), de påverkansgrader som tilldelas varje yttre gränsavsnitt i enlighet med artikel 34 i förordning (EU) 2019/1896 och andra relevanta faktorer, som en specifik motåtgärd vid hot, utmaningar och sårbarheter vid de yttre gränserna .

Motivering

Samma som för skäl 8.

Ändringsrekommendation 11

Skäl 17

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

(17)

Inom ett område utan inre gränskontroller bör personer kunna röra sig fritt och säkert mellan medlemsstaterna. I detta avseende bör det klargöras att förbudet mot kontroller vid de inre gränserna inte påverkar medlemsstaternas behörighet att utföra kontroller på sitt territorium, inbegripet vid sina inre gränser, för andra ändamål än gränskontroll. Det bör i synnerhet klargöras att nationella behöriga myndigheter, inbegripet hälsomyndigheter eller brottsbekämpande myndigheter, i princip förblir fria att utföra kontroller vid utövandet av offentliga befogenheter som föreskrivs i nationell lagstiftning.

(17)

Inom ett område utan inre gränskontroller bör personer kunna röra sig fritt och säkert mellan medlemsstaterna. I detta avseende bör det klargöras att förbudet mot kontroller vid de inre gränserna inte påverkar medlemsstaternas behörighet att utföra kontroller på sitt territorium, inbegripet vid sina inre gränser, för andra ändamål än gränskontroll. Det bör i synnerhet klargöras att nationella , regionala och lokala behöriga myndigheter, inbegripet hälsomyndigheter eller brottsbekämpande myndigheter, i princip förblir fria att utföra kontroller vid utövandet av offentliga befogenheter som föreskrivs i nationell lagstiftning.

Motivering

Ändringsförslaget syftar till att beakta skillnader mellan medlemsstaterna gällande styrningsstrukturer och dithörande befogenheter – alla förvaltningsnivåer bör inkluderas.

Ändringsrekommendation 12

Skäl 18

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

(18)

Även om förbudet mot inre gränskontroller också omfattar kontroller med samma verkan, bör de behöriga myndigheternas kontroller inte anses motsvara utförandet av in- och utresekontroller när de inte har gränskontroll som mål, när de grundar sig på de behöriga myndigheternas allmänna information och erfarenhet när det gäller möjliga hot mot den allmänna säkerheten eller allmänna ordningen, även när de syftar till att bekämpa irreguljär vistelse och gränsöverskridande brottslighet med koppling till irreguljär migration, när de är konstruerade och utförda på ett sätt som tydligt skiljer sig från systematiska personkontroller vid de yttre gränserna, när de utförs vid transportnav, såsom hamnar, tåg- eller busstationer och flygplatser eller direkt ombord på passagerartrafiktjänster, samt när de grundar sig på riskanalys.

Motivering

De befintliga reglerna möjliggör redan dessa åtgärder. Det bör inte antydas att fler kontroller och säkerhetskontroller kan utföras enligt de föreslagna ändringarna. Fler kontroller är särskilt skadliga för regioner vid inre gränser. Säkerhetsåtgärder som vidtas på grundval av en riskanalys bör inte begränsas till dessa regioner.

Ändringsrekommendation 13

Skäl 20

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

(20)

Bekämpning av olaglig vistelse och gränsöverskridande brottslighet med koppling till irreguljär migration, såsom människohandel, smuggling av migranter och dokumentbedrägeri, och andra former av gränsöverskridande brottslighet skulle särskilt kunna omfatta åtgärder som gör det möjligt att kontrollera personers identitet, nationalitet och uppehållsstatus, förutsatt att sådana kontroller inte är systematiska och att de utförs på grundval av en riskanalys.

Motivering

I artikel 77 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt anges syftet att ”säkerställa att det inte förekommer någon kontroll av personer, oavsett deras medborgarskap, när de passerar de inre gränserna”. Kampen mot olaglig bosättning eller vistelse regleras dessutom redan i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG (2) (återvändandedirektivet) och bör inte kopplas till kontroller vid de inre gränserna. Ramarna för bekämpande av gränsöverskridande brottslighet och människohandel slås likaså fast i andra rättsakter (3). Vidare lämnar bestämmelsen utrymme för bristande efterlevnad av Europeiska unionens domstols dom, enligt vilken kodexen för Schengengränserna ska tolkas som att den utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken en medlemsstat vid äventyr av påföljd ålägger en person en skyldighet att visa upp pass eller identitetskort när han eller hon reser in på den medlemsstatens territorium via en inre gräns, när återinförandet av gränskontroller vid de inre gränserna, vilka ligger till grund för denna skyldighet, strider mot denna bestämmelse (de förenade målen C-368/20 och C-369/20).

Ändringsrekommendation 14

Skäl 24

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

(24)

Det är nödvändigt att säkerställa att de kontroller som utförs av medlemsstaterna vid utövandet av nationella befogenheter förblir helt förenliga med ett område utan inre gränskontroller. Av domstolens rättspraxis framgår att ju fler tecken som föreligger på att de kontroller som medlemsstaterna utför vid sina gränsområden har samma verkan som gränskontroll, med beaktande av kontrollernas syfte och geografiska tillämpningsområde och eventuella skillnader jämfört med kontroller som utförs inom övriga delar av den berörda medlemsstaten, desto striktare måste preciseringarna och begränsningarna av medlemsstaternas utövande av sina polisiära befogenheter i gränsområden vara.

(24)

Motivering

Detta syftar till att skapa överensstämmelse med resten av förslaget.

Ändringsrekommendation 15

Skäl 25

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

(25)

Åtgärder måste vidtas för att komma till rätta med otillåtna förflyttningar som görs av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i området utan inre gränskontroller. För att stärka Schengenområdets funktion bör medlemsstaterna kunna vidta ytterligare åtgärder för att motverka irreguljära förflyttningar mellan medlemsstaterna och bekämpa olagliga vistelser. När en medlemsstats nationella brottsbekämpande myndigheter vid de inre gränserna inom ramen för gränsöverskridande operativt polissamarbete griper tredjelandsmedborgare som vistas olagligt på territoriet bör dessa myndigheter kunna neka personerna rätten att resa in eller stanna kvar på deras territorium och att överföra dem till den medlemsstat varifrån de kom. Den medlemsstat som personen kommit direkt ifrån bör i sin tur vara skyldig att ta emot de gripna tredjelandsmedborgarna.

(25)	Åtgärder måste vidtas för att komma till rätta med otillåtna förflyttningar som görs av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i området utan inre gränskontroller.

Motivering

De föreslagna möjligheterna att genomföra direkta överföringar är inte förenliga med internationella och europeiska rättsnormer gällande rörlighet för personer inom Schengenområdet. Det skulle även vara mycket svårt att anpassa dem till de normer som fastställs i Dublinsystemet för ansvarsfördelning och de skulle ytterligare bidra till en ojämn ansvarsfördelning angående asyl och irreguljär migration, vilket skulle strida mot en korrekt tillämpning av subsidiaritetsprincipen och målet om ett gemensamt europeiskt agerande. Det föreslagna förfarandet skulle förstärka skillnader i praxis och riskerar att kränka grundläggande rättigheter.

Ändringsrekommendation 16

Skäl 26

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

(26)

Det förfarande genom vilket en medlemsstat får överföra gripna tredjelandsmedborgare som vistas olagligt på territoriet till en medlemsstat som personen kommit direkt ifrån bör genomföras snabbt men omfattas av skyddsåtgärder och ske med full respekt för de grundläggande rättigheterna och principen om icke-diskriminering i artikel 21 i stadgan, för att förhindra rasprofilering. Det bör vara möjligt för myndigheterna att utföra en kontroll av den relevanta information som är omedelbart tillgänglig för dem om de berörda personernas förflyttningar. Sådan information kan innehålla objektiva uppgifter som skulle göra det möjligt för myndigheterna att dra slutsatsen att personen nyligen har rest från en annan medlemsstat, såsom innehav av handlingar, inbegripet kvitton eller fakturor, vilka styrker en nyligen genomförd resa från en annan medlemsstat. Tredjelandsmedborgare som omfattas av överföringsförfarandet bör få ett motiverat skriftligt beslut. Beslutet bör vara omedelbart verkställbart, men tredjelandsmedborgaren bör ha tillgång till ett effektivt rättsmedel för att överklaga eller begära omprövning av beslutet om överföring. Detta rättsmedel bör inte ha suspensiv verkan.

Motivering

Samma som för skäl 25. Dessutom förefaller delen om rättsmedel inte vara förenlig med artikel 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna.

Ändringsrekommendation 17

Skäl 27

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

(27)

Det överföringsförfarande som föreskrivs i denna förordning bör inte påverka medlemsstaternas befintliga möjlighet att återsända irreguljära tredjelandsmedborgare i enlighet med bilaterala avtal eller arrangemang som avses i artikel 6.3 i direktiv 2008/115/EG (återvändandedirektivet) när dessa personer upptäcks på andra ställen än i närheten av de inre gränserna. För att underlätta tillämpningen av sådana avtal, och för att komplettera målet att skydda området utan inre gränser, bör medlemsstaterna ges möjlighet att ingå nya avtal eller arrangemang och uppdatera befintliga sådana. Kommissionen bör meddelas om alla sådana ändringar eller uppdateringar av nya avtal eller arrangemang. Om en medlemsstat har återtagit en tredjelandsmedborgare inom ramen för det förfarande som föreskrivs i denna förordning eller på grundval av ett bilateralt avtal eller arrangemang, bör den berörda medlemsstaten vara skyldig att utfärda ett beslut om återvändande i enlighet med återvändandedirektivet. För att säkerställa överensstämmelse mellan de nya förfaranden som föreskrivs i denna förordning och befintliga regler om återvändande av tredjelandsmedborgare är det därför nödvändigt med en riktad ändring av artikel 6.3 i återvändandedirektivet.

Motivering

I enlighet med skälen 25 och 26. Att man dessutom i så stor mån förlitar sig på bilaterala avtal mellan medlemsstaterna, vilka krävs för dessa överföringar, riskerar att undergräva den europeiska solidariteten. I enlighet med yttrande 6357/21 (19.2.2021) från rådets juridiska avdelning, i vilket man i detalj förklarar den ”variabla geometrin” mellan Schengenregelverket och Dublinregelverket när det gäller förslagen inom ramen för den nya migrations- och asylpakten, skulle bestämmelser som rör återvändande kunna återinföras i förslaget till omarbetning av återvändandedirektivet (enligt kommissionens förslag från 2018, ett förslag som för närvarande behandlas av rådet). Sådana bestämmelser skulle alternativt kunna ingå i ett förslag om ändring av återvändandedirektivet. Att införa en ändring av återvändandedirektivet genom den reviderade kodexen om Schengengränserna är inte förenligt med kommissionens åtagande om bättre lagstiftning.

Ändringsrekommendation 18

Skäl 29

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

(29)

Dessutom kan ett allvarligt hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten också vara ett resultat av storskaliga otillåtna förflyttningar av irreguljära migranter mellan medlemsstaterna när detta skapar en situation som sätter press på de ansvariga nationella myndigheternas totala resurser och kapacitet, när de övriga åtgärder som föreskrivs i denna förordning inte är tillräckliga för att hantera dessa inflöden och förflyttningar. I detta sammanhang bör medlemsstaterna kunna förlita sig på objektiva och kvantifierade rapporter om otillåtna förflyttningar när sådana finns tillgängliga, i synnerhet när de regelbundet utarbetas av de behöriga unionsbyråerna i enlighet med deras respektive mandat. Det bör vara möjligt för en medlemsstat att i riskbedömningen använda den information som tillhandahålls av byråerna för att visa att det identifierade hotet som orsakats av otillåten förflyttning är exceptionellt, i syfte att motivera återinförandet av inre gränskontroller av detta skäl.

Motivering

En situation som kännetecknas av storskaliga otillåtna förflyttningar av tredjelandsmedborgare mellan medlemsstater bör inte anses utgöra ett allvarligt hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten som motiverar enskilda medlemsstaters återinförande eller förlängning av gränskontroll vid de inre gränserna, eftersom införlivandet av detta i regelverket är oförenligt med och strider mot förslagets mål och en korrekt tillämpning av subsidiaritetsprincipen. Förflyttningar mellan medlemsstaterna, som verkligen riskerar att påverka en majoritet av medlemsstaterna, måste hanteras på unionsnivå i enlighet med artikel 28 och bli föremål för ett genomförandebeslut från rådet.

Ändringsrekommendation 19

Skäl 34

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

(34)

För att säkerställa överensstämmelse med proportionalitetsprincipen bör rådets beslut antas för en begränsad tidsperiod på upp till sex månader, som kan förlängas med förbehåll för regelbunden översyn på förslag av kommissionen så länge hotet konstateras kvarstå . Det ursprungliga beslutet bör innehålla en bedömning av den förväntade effekten av de antagna åtgärderna, inbegripet deras negativa bieffekter, i syfte att avgöra om kontroller vid de inre gränserna är motiverade eller om mindre restriktiva åtgärder skulle kunna tillämpas i stället på ett effektivt sätt. Senare beslut bör ta hänsyn till hur det identifierade hotet utvecklas. Medlemsstaterna bör omedelbart meddela kommissionen och medlemsstaterna om återinförandet av inre gränskontroller i enlighet med rådets beslut.

(34)

För att säkerställa överensstämmelse med proportionalitetsprincipen bör rådets beslut antas för en begränsad tidsperiod på upp till sex månader, som kan förlängas till totalt 24 månader om hotet konstateras kvarstå, med förbehåll för regelbunden översyn på förslag av kommissionen. Det ursprungliga beslutet bör innehålla en bedömning av den förväntade effekten av de antagna åtgärderna, inbegripet deras negativa bieffekter, i syfte att avgöra om kontroller vid de inre gränserna är motiverade eller om mindre restriktiva åtgärder skulle kunna tillämpas i stället på ett effektivt sätt. Senare beslut bör ta hänsyn till hur det identifierade hotet utvecklas. Medlemsstaterna bör omedelbart meddela kommissionen och medlemsstaterna om återinförandet av inre gränskontroller i enlighet med rådets beslut.

Motivering

De kontroller vid de inre gränserna som genomförts sedan 2015 visar att en fastställd bortre tidsgräns är nödvändig för att undvika i det närmaste permanenta kontroller vid de inre gränserna på grundval av samma hot. Den inledande perioden på sex månader och den föreslagna totala perioden på 24 månader för dessa kontroller bygger på det övergripande målet att i dessa situationer söka lösningar på EU-nivå snarare än på nationell nivå. Mot denna bakgrund är det värt att nämna att om ett nytt hot uppstår gör de befintliga reglerna det möjligt att återinföra kontroller vid de inre gränserna (domstolens dom av den 26 april 2022 i de förenade målen C-368/20 och C-369/20).

Ändringsrekommendation 20

Skäl 35

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

(35)

Återinförande av inre gränskontroller bör också förbli möjligt om allvarliga brister kvarstår i förvaltningen av de yttre gränserna och därigenom utgör en risk för det övergripande funktionssättet för området utan inre gränskontroll. Perioder då medlemsstaterna inför gränskontroller på grund av situationens brådskande karaktär eller då rådet fattar ett beslut om att rekommendera återinförande eftersom ett hot påverkar ett betydande antal medlemsstater bör inte ingå i den tvåårsperiod som är tillämplig på återinföranden på grund av allvarliga brister vid de yttre gränserna.

(35)

Återinförande av inre gränskontroller bör också förbli möjligt om allvarliga brister kvarstår i förvaltningen av de yttre gränserna och därigenom utgör en risk för det övergripande funktionssättet för området utan inre gränskontroll. Perioder då medlemsstaterna inför gränskontroller på grund av situationens brådskande karaktär eller då rådet fattar ett beslut om att rekommendera återinförande eftersom ett hot påverkar ett betydande antal medlemsstater bör ingå i den tvåårsperiod som är tillämplig på återinföranden på grund av allvarliga brister vid de yttre gränserna.

Motivering

En period på högst två år bör fortsatt tillämpas i syfte att möjliggöra och eftersträva samordnade insatser på EU-nivå för att så snart som möjligt åtgärda de allvarliga bristerna i förvaltningen av de yttre gränserna.

Ändringsrekommendation 21

Skäl 38

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

(38)

För att begränsa de skadliga konsekvenserna av återinförandet av inre gränskontroller bör alla beslut om att återinföra inre gränskontroller vid behov åtföljas av begränsande åtgärder. Sådana åtgärder bör inbegripa åtgärder för att säkerställa att varor, transportpersonal och sjöfolk kan transitera smidigt genom inrättandet av ”gröna körfält”. Dessutom, och för att ta hänsyn till behovet av att säkerställa rörligheten för personer vars verksamhet kan vara nödvändig för att upprätthålla leveranskedjor eller tillhandahållandet av nödvändiga tjänster, bör medlemsstaterna också tillämpa de befintliga riktlinjerna för gränsarbetare45. Mot denna bakgrund bör reglerna för återinförande av gränskontroller vid de inre gränserna ta hänsyn till de riktlinjer och rekommendationer som antagits under hela covid-19-pandemin som ett stabilt säkerhetsnät för den inre marknaden, i syfte att säkerställa att de vid behov tillämpas av medlemsstaterna som begränsande åtgärder vid återinförda inre gränskontroller. Åtgärder bör särskilt fastställas för att säkerställa att den inre marknaden fungerar utan avbrott och skydda gränsregioners och ”tvillingstäders” intressen, bland annat genom tillstånd eller undantag för invånare i gränsregioner.

(38)

För att begränsa de skadliga konsekvenserna av återinförandet av inre gränskontroller bör alla beslut om att återinföra inre gränskontroller vid behov åtföljas av begränsande åtgärder. Sådana åtgärder bör inbegripa åtgärder för att säkerställa att varor, transportpersonal och sjöfolk kan transitera smidigt genom inrättandet av ”gröna körfält”. Dessutom, och för att ta hänsyn till behovet av att säkerställa rörligheten för personer vars verksamhet kan vara nödvändig för att upprätthålla leveranskedjor eller tillhandahållandet av nödvändiga tjänster, bör medlemsstaterna också tillämpa de befintliga riktlinjerna för gränsarbetare45. Mot denna bakgrund bör reglerna för återinförande av gränskontroller vid de inre gränserna ta hänsyn till de riktlinjer och rekommendationer som antagits under hela covid-19-pandemin som ett stabilt säkerhetsnät för den inre marknaden, i syfte att säkerställa att de vid behov tillämpas av medlemsstaterna som begränsande åtgärder vid återinförda inre gränskontroller. Åtgärder bör särskilt fastställas , med beaktande av ståndpunkter från lokala och regionala myndigheter i gränsregioner, för att säkerställa att den inre marknaden fungerar utan avbrott och skydda gränsregioners och ”tvillingstäders” intressen, bland annat genom tillstånd eller undantag för invånare i gränsregioner.

Motivering

Ändringsförslaget syftar till att säkerställa att begränsande åtgärder föreslås i samarbete och samordning med behöriga myndigheter i de gränsregioner som kommer att påverkas av dem.

Ändringsrekommendation 22

Skäl 45

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

(45)

För att möjliggöra en efterhandsanalys av beslutet om tillfälligt återinförande av gränskontroller vid de inre gränserna bör medlemsstaterna även fortsättningsvis vara skyldiga att lämna in en rapport om återinförandet av gränskontroller vid de inre gränserna till Europaparlamentet, rådet och kommissionen efter att ha upphävt kontrollerna. Om kontrollerna bibehålls under längre tid bör en sådan rapport också lämnas in efter tolv månader och därefter varje år om kontrollerna undantagsvis bibehålls, så länge som kontrollerna bibehålls . Rapporten bör särskilt beskriva den inledande och uppföljande bedömningen av huruvida inre gränskontroller är nödvändiga och om kriterierna för återinförande av gränskontroller vid de inre gränserna är uppfyllda. Kommissionen bör genom en genomförandeakt anta en mall och göra den tillgänglig online.

(45)

För att möjliggöra såväl en fortlöpande bedömning som en efterhandsanalys av beslutet om tillfälligt återinförande av gränskontroller vid de inre gränserna bör medlemsstaterna även fortsättningsvis vara skyldiga att regelbundet lämna in rapporter om återinförandet av gränskontroller vid de inre gränserna till Europaparlamentet, rådet och kommissionen , så länge som kontrollerna bibehålls, och en slutrapport efter att ha upphävt kontrollerna. Om kontrollerna bibehålls under längre tid bör fortlöpande bedömningsrapporter lämnas in var sjätte månad och en efterhandsanalysrapport ska lämnas in när väl kontrollerna vid de inre gränserna upphör . Rapporterna bör särskilt beskriva den inledande och uppföljande bedömningen av huruvida inre gränskontroller är nödvändiga och om kriterierna för återinförande av gränskontroller vid de inre gränserna är uppfyllda. Kommissionen bör genom en genomförandeakt anta mallar och göra dem tillgängliga online.

Motivering

Bedömningen bör ske fortlöpande. Eftersom kontrollerna vid de inre gränserna bör begränsas till högst totalt 24 månader är det inte nödvändigt att utarbeta mer än en efterhandsanalysrapport om dessa kontroller på grund av förlängning varar i mer än 12 månader. Fortlöpande bedömningsrapporter bör dock lämnas in slutet av varje sexmånadersperiod och en efterhandanalysrapport bör utfärdas efter det att de inre gränskontrollerna har upphört.

Ändringsrekommendation 23

Artikel 1 led 1 b

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

b)	Följande punkter ska läggas till som punkterna 27–30:

b)	Följande punkter ska läggas till som punkterna 27–30:

”27.

instrumentalisering av migranter: en situation där ett tredjeland anstiftar irreguljära migrationsströmmar till unionen genom att aktivt uppmuntra eller underlätta tredjelandsmedborgares förflyttning till de yttre gränserna, till eller från det egna territoriet och sedan vidare mot dessa yttre gränser, när detta agerande tyder på ett tredjelands avsikt att destabilisera unionen eller en medlemsstat och när detta agerande riskerar att äventyra väsentliga statliga funktioner , inbegripet territoriell integritet, upprätthållandet av lag och ordning eller skyddet av den nationella säkerheten.

”27.

Med instrumentalisering avses en situation där ett tredjeland eller en aktör som sponsras av detta land aktivt stöder ett betydande antal tredjelandsmedborgares försök att i stora antal olagligen ta sig in i en unionsmedlemsstat, i syfte att destabilisera unionen eller en enskild medlemsstat , om den berörda medlemsstaten vederbörligen kan motivera varför detta agerande äventyrar väsentliga statliga funktioner, upprätthållandet av lag och ordning eller skyddet av den nationella säkerheten , och om Europeiska rådet av brådskande skäl har etablerat att unionen eller en eller flera av dess medlemsstater befinner sig i en situation där migranter instrumentaliseras .

28.	nödvändig resa: resor i samband med en nödvändig funktion eller ett nödvändigt behov, med beaktande av unionens och medlemsstaternas alla tillämpliga internationella förpliktelser, i enlighet med förteckningen i bilaga XI.

28.	nödvändig resa: resor i samband med en nödvändig funktion eller ett nödvändigt behov, med beaktande av unionens och medlemsstaternas alla tillämpliga internationella förpliktelser, i enlighet med förteckningen i bilaga XI.

29.	icke nödvändig resa: resor för andra ändamål än nödvändiga resor.

29.	icke nödvändig resa: resor för andra ändamål än nödvändiga resor.

30.	transportnav: flygplatser, kust- eller flodhamnar och tåg- eller busstationer.”

30.	transportnav: flygplatser, kust- eller flodhamnar och tåg- eller busstationer.”

Motivering

Den föreslagna definitionen av instrumentalisering är alltför bred och otydlig, och det finns en risk att många olikartade situationer bedöms vara förenliga med denna definition. Den strider dessutom mot riktlinjerna för bättre lagstiftning eftersom man i den åtföljande konsekvensbedömningen (SWD (2021) 462 final) medger att man i denna inte undersöker instrumentaliseringen av irreguljär migration. Enligt skäl 12 i förslaget ska varje operativt beslut av en berörd medlemsstat ”ta hänsyn till huruvida Europeiska rådet har etablerat att unionen eller en eller flera av dess medlemsstater befinner sig i en situation där migranter instrumentaliseras”. Enligt skäl 10 i förslaget bör unionen ”mobilisera alla verktyg i sin verktygslåda av diplomatiska, finansiella och operativa åtgärder för att stödja de medlemsstater som konfronteras med instrumentalisering. Unionens eller den berörda medlemsstatens diplomatiska ansträngningar bör prioriteras som ett sätt att ta itu med fenomenet instrumentalisering”. Politiskt samförstånd på EU-nivå om huruvida en situation utgör instrumentalisering är därför nödvändigt. Med tanke på hur allvarliga de restriktiva åtgärder som införs för enskilda personer är och med tanke på att kommissionens förslag svarar på en begäran från Europeiska rådet (EUCO 17/21), måste en positiv ståndpunkt från Europeiska rådet, som skyndsamt sammanträder för att möjliggöra snabba åtgärder från den eller de berörda medlemsstaternas sida, vägas in i definitionen. När det gäller de restriktiva åtgärder som medlemsstaterna kan nyttja i ett antal olika situationer har medlemsstaterna redan genom den befintliga rättsliga ramen (Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU (4) och direktiv 2013/33/EU (5)) flexibilitet att ange var asylansökningar ska lämnas in, att förlänga tidsfristerna för registrering och att anpassa de materiella mottagningsvillkoren.

Ändringsrekommendation 24

Artikel 1 led 2

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

(2)	I artikel 5 ska följande punkt läggas till som punkt 4:

(2)	I artikel 5 ska följande punkt läggas till som punkt 4:

”4. I en situation där migranter instrumentaliseras får medlemsstaterna begränsa antalet gränsövergångsställen som anmälts i enlighet med punkt 1 eller deras öppethållandetider om omständigheterna så kräver .

”4. I en situation där migranter instrumentaliseras , enligt definitionen i artikel 1.1 b led 27, får medlemsstaterna begränsa antalet gränsövergångsställen som anmälts i enlighet med punkt 1 under strikt begränsade och väldefinierade omständigheter .

Eventuella begränsningar som görs i enlighet med första stycket ska genomföras på ett proportionellt sätt som tar full hänsyn till rättigheterna för

a)	personer som åtnjuter fri rörlighet enligt unionsrätten,

a)	personer som åtnjuter fri rörlighet enligt unionsrätten,

b)	tredjelandsmedborgare som är varaktigt bosatta i enlighet med rådets direktiv 2003/109/EG56, personer som härleder sin uppehållsrätt från andra unionsrättsakter eller nationella rättsakter eller som innehar nationella viseringar för längre vistelse samt deras respektive familjemedlemmar,

b)	tredjelandsmedborgare som är varaktigt bosatta i enlighet med rådets direktiv 2003/109/EG56, personer som härleder sin uppehållsrätt från andra unionsrättsakter eller nationella rättsakter eller som innehar nationella viseringar för längre vistelse samt deras respektive familjemedlemmar,

c)	tredjelandsmedborgare som söker internationellt skydd.”

tredjelandsmedborgare som söker internationellt skydd. Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att ett tillräckligt antal registreringsställen, inklusive gränsövergångsställen, är öppna och tillgängliga för personer som ansöker om internationellt skydd i syfte att garantera ett effektivt skydd mot avvisning, inbegripet rätten att lämna in en ansökan om internationellt skydd, och att det finns lämpliga skyddsåtgärder för behandling av utsatta personer. ”

Motivering

De föreslagna åtgärderna för att begränsa antalet gränspassager kommer att ha en negativ inverkan på rätten att ansöka om internationellt skydd och kan komma att leda till olaglig avvisning vid EU:s yttre gränser och riskerar att strida mot Schengenområdets övergripande mål, dvs. att upprätthålla avsaknaden av inre gränser. Därför bör de användas endast som en sista utväg. Att sänka EU:s standarder inom asylrätten kommer inte att lösa en geopolitisk kris. I stället kommer det att försvaga EU:s image i världen som en värdegemenskap.

Ändringsrekommendation 25

Artikel 1 led 3

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

(3)	Artikel 13 ska ersättas med följande:

(3)	Artikel 13 ska ersättas med följande:

”Artikel 13

Gränsövervakning

1. Det huvudsakliga syftet med gränsövervakningen är att upptäcka och förhindra obehörig gränspassage, att bekämpa gränsöverskridande brottslighet och att vidta åtgärder mot personer som har passerat gränsen på olagligt sätt. En person som har passerat en gräns på olagligt sätt och som inte har rätt att vistas på den berörda medlemsstatens territorium ska gripas och bli föremål för förfaranden som respekterar direktiv 2008/115/EG.

2. Gränskontrolltjänstemännen ska använda stationära eller rörliga enheter för gränsövervakning. Denna övervakning ska utföras på ett sådant sätt att den hindrar och avskräcker personer från obehörig gränspassage mellan gränsövergångsställena och från att kringgå kontrollerna vid gränsövergångsställena.

3. Övervakningen mellan gränsövergångsställena ska utföras av gränskontrolltjänstemän vilkas antal och metoder ska anpassas till befintliga eller förutsebara risker och hot. Den ska innefatta täta och plötsliga ändringar av övervakningsperioderna och andra metoder eller tekniker, så att obehörig gränspassage upptäcks eller hindras på ett effektivt sätt.

4. Övervakningen ska utföras av stationära eller rörliga enheter som patrullerar eller posteras på platser som är kända för att vara eller antas vara känsliga, eftersom syftet med övervakningen är att förhindra obehörig gränspassage eller gripa personer som olagligen passerar gränsen. Övervakningen kan även utföras med tekniska hjälpmedel, inklusive elektroniska hjälpmedel, utrustning och övervakningssystem.

5. I en situation där migranter instrumentaliseras ska den berörda medlemsstaten vid behov intensifiera gränsövervakningen för att hantera det ökade hotet . I synnerhet ska medlemsstaten förbättra resurserna och de tekniska medlen i enlighet med vad som är lämpligt för att förhindra obehörig gränspassage .

5. I en situation där migranter instrumentaliseras , enligt definitionen i artikel 1.1 b led 27 och som etablerats som sådan av Europeiska rådet, ska den berörda medlemsstaten vid behov intensifiera gränsövervakningen för att hantera ökade försök att passera gränsen irreguljärt i stora antal . I detta syfte ska medlemsstaten , när så är lämpligt, stärka resurserna och de tekniska medlen för att förbättra gränsövervakningen .

Dessa tekniska medel kan omfatta modern teknik, inbegripet drönare och rörelsesensorer, liksom rörliga enheter för att förhindra obehörig gränspassage till unionen.

6. Utan att det påverkar det stöd som Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån kan ge medlemsstaterna får byrån, i händelse av en situation där migranter instrumentaliseras, utföra en sårbarhetsbedömning i enlighet med artiklarna 10.1 c och 32 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/189657 i syfte att ge den berörda medlemsstaten nödvändigt stöd. På grundval av resultaten av den bedömningen eller någon annan relevant sårbarhetsbedömning eller tilldelningen av påverkansgraden kritisk till det berörda gränsavsnittet i den mening som avses i artikel 35.1 d i förordning (EU) 2019/1896 ska Europeiska gräns- och kustbevakningsbyråns verkställande direktör ge rekommendationer i enlighet med artikel 41.1 i den förordningen till alla berörda medlemsstater.”

6 . Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 37 med avseende på ytterligare åtgärder som styr övervakningen, inbegripet utarbetande av standarder för gränsövervakning, särskilt användningen av övervakningsteknik vid de yttre gränserna, med beaktande av typen av gränser, de påverkansgrader som tilldelats varje yttre gränsavsnitt i enlighet med artikel 34 i förordning (EU) 2019/1896 och andra relevanta faktorer.”

7. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 37 med avseende på ytterligare åtgärder som styr övervakningen, inbegripet utarbetande av standarder för gränsövervakning, särskilt användningen av övervakningsteknik vid de yttre gränserna, med beaktande av typen av gränser, de påverkansgrader som tilldelats varje yttre gränsavsnitt i enlighet med artikel 34 i förordning (EU) 2019/1896 och andra relevanta faktorer.

Motivering

De föreslagna åtgärderna för att intensifiera gränsövervakningen bör endast användas som en sista utväg och endast i fall där Europeiska rådet officiellt har etablerat att instrumentalisering förekommer. Den strukna text som hänvisar till Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån är en upprepning av den exakta lydelsen i artikel 41.1 i förordning (EU) 2019/1896 och är därför överflödig.

Ändringsrekommendation 26

Artikel 1 led 5

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

(5)	Artikel 23 ska ersättas med följande:

(5)	Artikel 23 ska ersättas med följande:

”Artikel 23

Myndighetsutövning

Avsaknad av gränskontroll vid de inre gränserna ska inte påverka följande:

a)	Medlemsstaternas behöriga myndigheters utövande av polisiära eller andra offentliga befogenheter på det egna territoriet, även i de inre gränsområdena, vilka tilldelats dem i nationell rätt, i den mån utövandet av dessa befogenheter inte har samma verkan som in- och utresekontroller.

a)	Medlemsstaternas behöriga myndigheters utövande av polisiära eller andra offentliga befogenheter på det egna territoriet, även i de inre gränsområdena, vilka tilldelats dem i nationell rätt, i den mån utövandet av dessa befogenheter inte har samma verkan som in- och utresekontroller.

De behöriga myndigheternas utövande av sina befogenheter får särskilt inte anses motsvara in- och utresekontroller när åtgärderna

i)	inte syftar till gränskontroll,

ii)	bygger på de behöriga myndigheternas allmänna information och erfarenhet när det gäller eventuella hot mot den allmänna säkerheten eller den allmänna ordningen och särskilt syftar till att

i)	inte syftar till gränskontroll,

ii)	bygger på de behöriga myndigheternas allmänna information och erfarenhet när det gäller eventuella hot mot den allmänna säkerheten eller den allmänna ordningen och särskilt syftar till att

—	bekämpa gränsöverskridande brottslighet,

—	bekämpa irreguljär vistelse med koppling till irreguljär migration, eller

—	bekämpa gränsöverskridande brottslighet,

—	bekämpa irreguljär vistelse med koppling till irreguljär migration , förutsatt att kontroller av identitet, nationalitet och uppehållsstatus inte är systematiska och att de utförs på grundval av en löpande riskanalys , eller

—	begränsa spridningen av en infektionssjukdom med epidemisk potential som upptäckts av Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar,

—	begränsa spridningen av en infektionssjukdom med epidemisk potential som upptäckts av Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar,

iii)	utformas och utförs på ett sätt som klart skiljer sig från systematiska personkontroller vid de yttre gränserna, även när de utförs vid transportnav eller direkt ombord på passagerartjänster och när de grundar sig på riskanalys,

iv)	i tillämpliga fall utförs på grundval av övervakningsteknik som i allmänhet används på territoriet, i syfte att hantera hot mot den allmänna säkerheten eller den allmänna ordningen i enlighet med led ii,

iii)	utformas och utförs på ett sätt som klart skiljer sig från systematiska personkontroller vid de yttre gränserna, även när de utförs vid transportnav eller direkt ombord på passagerartjänster och när de grundar sig på riskanalys,

iv)	i tillämpliga fall utförs på grundval av övervakningsteknik som i allmänhet används på territoriet, i syfte att hantera hot mot den allmänna säkerheten eller den allmänna ordningen i enlighet med led ii,

Möjligheten för en medlemsstat att utföra säkerhetskontroller av personer vilka utförs vid transportnav av behöriga myndigheter i enlighet med varje medlemsstats rätt, av myndigheter behöriga för transportnaven eller av transportörer, under förutsättning att dessa kontroller även utförs på personer som reser inom en medlemsstat.

c)	Möjligheten för en medlemsstat att genom lagstiftning föreskriva en skyldighet att inneha eller bära på sig dokument och handlingar.

c)	Möjligheten för en medlemsstat att genom lagstiftning föreskriva en skyldighet att inneha eller bära på sig dokument och handlingar.

Möjligheten för en medlemsstat att genom lagstiftning föreskriva en skyldighet för tredjelandsmedborgare att anmäla sin närvaro på dess territorium i enlighet med bestämmelserna i artikel 22 i Konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 mellan regeringarna i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna (Schengenkonventionen).

e)	Säkerhetskontroller av passageraruppgifter mot relevanta databaser avseende personer som reser i området utan kontroller vid de inre gränserna, vilka kan utföras av de behöriga myndigheterna enligt tillämplig lagstiftning.”

e)	Säkerhetskontroller av passageraruppgifter mot relevanta databaser avseende personer som reser i området utan kontroller vid de inre gränserna, vilka kan utföras av de behöriga myndigheterna enligt tillämplig lagstiftning.”

Motivering

Anpassning av texten till formuleringen i skäl 20. Kontroller för att bekämpa irreguljär migration över gränser är kontroller som anses ha samma syfte som gränskontroller och kan därför inte undantas från att betraktas som gränskontroller vid de inre gränserna. Tillägget är en otillbörlig utvidgning av artikel 23 i den nu gällande kodexen om Schengengränserna. Området med fri rörlighet för personer över de inre gränserna är en av unionens största landvinningar. Med tanke på de konsekvenser sådana åtgärder, som tillgrips som en sista utväg, kan få för alla personer som har rätt att fritt förflytta sig inom området utan inre gränskontroll bör det föreskrivas villkor och förfaranden för att återinföra sådana åtgärder, så att deras exceptionella och motiverade karaktär säkerställs och proportionalitetsprincipen respekteras.

Ändringsrekommendation 27

Artikel 1 led 6

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

6.	Följande artikel ska införas som artikel 23a:

”Artikel 23a

Förfarande för att överföra personer som grips vid de inre gränserna

1. Denna artikel ska tillämpas på gripande av en tredjelandsmedborgare i närheten av de inre gränserna, under omständigheter där samtliga följande villkor är uppfyllda:

a)	Den berörda tredjelandsmedborgaren uppfyller inte (längre) inresevillkoren i artikel 6.1.

b)	Tredjelandsmedborgaren omfattas inte av undantaget i artikel 6.5 a.

c)	Tredjelandsmedborgaren grips inom ramen för gränsöverskridande operativt polissamarbete, särskilt vid gemensam polispatrullering.

Det finns tydliga tecken på att tredjelandsmedborgaren har anlänt direkt från en annan medlemsstat, på grundval av information som är omedelbart tillgänglig för de gripande myndigheterna, inbegripet uttalanden från den berörda personen, identitets- eller resehandlingar eller andra handlingar som personen upptäcks bära eller resultaten av sökningar i relevanta nationella databaser och unionsdatabaser.

2. Medlemsstatens behöriga myndigheter får, på grundval av konstaterandet att den berörda tredjelandsmedborgaren inte har rätt att vistas på dess territorium, besluta att omedelbart överföra personen till den medlemsstat från vilken personen rest in eller försökte resa in, i enlighet med förfarandet i bilaga XII.

3. Om en medlemsstat tillämpar det förfarande som avses i punkt 2 ska den mottagande medlemsstaten vara skyldig att vidta alla nödvändiga åtgärder för att ta emot den berörda tredjelandsmedborgaren i enlighet med förfarandena i bilaga XII.

4. Från och med [ett år efter förordningens ikraftträdande] och därefter årligen ska medlemsstaterna till kommissionen lämna in de uppgifter som registrerats i enlighet med punkt 3 i bilaga XII avseende tillämpningen av punkterna 1, 2 och 3.”

Motivering

I enlighet med skälen 25–27.

Ändringsrekommendation 28

Artikel 1 led 8

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

(8)	Artikel 25 ska ersättas med följande:

(8)	Artikel 25 ska ersättas med följande:

”Artikel 25

Allmän ram för tillfälligt återinförande eller förlängning av gränskontroll vid de inre gränserna

1. Om det i området utan inre gränskontroller föreligger ett allvarligt hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten i en medlemsstat, får den medlemsstaten exceptionellt återinföra gränskontroller vid hela dess inre gräns, eller vid vissa avsnitt.

Ett allvarligt hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten kan i synnerhet anses följa av

a)	verksamhet som rör terrorism eller organiserad brottslighet,

a)	verksamhet som rör terrorism eller organiserad brottslighet,

b)	större hot mot folkhälsan,

b)	större hot mot folkhälsan,

c)	en situation som kännetecknas av storskaliga otillåtna förflyttningar av tredjelandsmedborgare mellan medlemsstaterna, vilket utgör en risk för det övergripande funktionssättet för området utan inre gränskontroll,

c)	storskaliga eller uppmärksammade internationella evenemang såsom idrotts-, handels- eller politikevenemang.

d)	storskaliga eller uppmärksammade internationella evenemang såsom idrotts-, handels- eller politikevenemang.

2. Gränskontroller får endast införas i enlighet med artiklarna 25a och 28 om en medlemsstat har fastställt att en sådan åtgärd är nödvändig och proportionell, med beaktande av de kriterier som avses i artikel 26.1 och, om dessa kontroller förlängs, även de kriterier som avses i artikel 26.2. Gränskontroller får också återinföras i enlighet med artikel 29, med beaktande av de kriterier som avses i artikel 30.

I samtliga fall ska gränskontroller vid de inre gränserna återinföras som en sista utväg. Omfattningen och varaktigheten av det tillfälliga återinförandet av gränskontroll får inte överskrida vad som är absolut nödvändigt för att hantera det allvarliga hotet.

3. Om samma hot kvarstår får gränskontrollerna vid de inre gränserna förlängas i enlighet med artikel 25a, 28 eller 29.

Samma hot ska anses föreligga om medlemsstatens motivering till att förlänga gränskontrollerna grundar sig på fastställandet av att samma hot som motiverat det ursprungliga återinförandet av gränskontrollerna kvarstår.”

Motivering

Led c strider mot logiken bakom den särskilda mekanism som föreslås i artikel 28 och mot subsidiaritetsprincipen. En situation som kännetecknas av storskaliga otillåtna förflyttningar av tredjelandsmedborgare mellan medlemsstater bör inte anses utgöra ett allvarligt hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten och motivera enskilda medlemsstaters återinförande eller förlängning av gränskontroll vid de inre gränserna, eftersom införlivandet av detta i regelverket är oförenligt med och strider mot förslagets mål och en korrekt tillämpning av subsidiaritetsprincipen. För att citera själva förslaget COM(2021) 891:

”I enlighet med artikel 4.2 i EUF-fördraget har EU och medlemsstaterna delad befogenhet för unionens insatser inom området med frihet, säkerhet och rättvisa. Därför är subsidiaritetsprincipen enligt artikel 5.3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) tillämplig, enligt vilken unionen ska vidta en åtgärd endast om och i den mån som målen för den planerade åtgärden inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, vare sig på central nivå eller på regional och lokal nivå, och därför, på grund av den planerade åtgärdens omfattning eller verkningar, bättre kan uppnås på unionsnivå.

Målen för detta förslag kan inte i tillräcklig utsträckning uppnås av medlemsstaterna på egen hand och kan uppnås bättre på unionsnivå. Det beror på att de rör personkontroller vid de yttre gränserna, vilka är en förutsättning för området utan kontroller vid de inre gränserna. Dessutom kräver Schengenområdets integritet och behovet av att säkerställa enhetliga villkor för utövandet av rätten till fri rörlighet att man i hela Schengenområdet vidtar förtroendeskapande åtgärder vid de yttre gränserna på ett enhetligt sätt, bland annat när det gäller restriktioner för icke nödvändiga resor till EU och ingripanden när myndigheter i tredjeländer instrumentaliserar migranter.

Slopad kontroll vid de inre gränserna garanteras av EUF-fördraget i artikel 77.2 e. Medlemsstaterna har fortfarande rätt att vidta åtgärder för att hantera den inre säkerheten och den allmänna ordningen, och därmed utöva den rättighet som garanteras i artikel 72 i EUF-fördraget även om detta innebär att inre gränskontroller återinförs, men reglerna för sådant tillfälligt återinförande har fastställts i kodexen om Schengengränserna för att säkerställa att de tillämpas endast på strikta villkor. Alla ändringar av dessa villkor för återinförande av gränskontroller vid de inre gränserna kräver därför EU-lagstiftning.

Målet att inrätta beredskapsplanering för Schengen, inbegripet särskilda åtgärder vid de inre gränserna för att hantera ett hot som berör en majoritet av medlemsstaterna samtidigt och för att begränsa gränskontrollernas negativa effekter när de är oundvikliga, kan inte i tillräcklig utsträckning uppnås av medlemsstaterna på egen hand och kan bättre uppnås på unionsnivå.”

Mot bakgrund av att situationen som beskrivs i föreslagna artikel 25.1 c avser förflyttningar mellan medlemsstaterna, som verkligen skulle kunna påverka en majoritet av medlemsstaterna, bör den i enlighet med subsidiaritetsprincipen hanteras på unionsnivå i enlighet med artikel 28 och bli föremål för ett genomförandebeslut från rådet.

Punkt 3 utgår i enlighet med skälen 34, 35 och 45.

Ändringsrekommendation 29

Artikel 1 led 9

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

(9)	Efter artikel 25 ska följande nya artikel införas som artikel 25a:

(9)	Efter artikel 25 ska följande nya artikel införas som artikel 25a:

”Artikel 25a

Förfarande i fall där åtgärder krävs på grund av oförutsebara eller förutsebara händelser

1. När ett allvarligt hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten i en medlemsstat är oförutsebart och kräver omedelbara åtgärder, får medlemsstaten i ett exceptionellt fall omedelbart återinföra gränskontroll vid de inre gränserna.

2. Medlemsstaten ska samtidigt som den återinför gränskontroll enligt punkt 1 meddela kommissionen och övriga medlemsstater om återinförandet av gränskontroller i enlighet med artikel 27.1.

3. Vid tillämpning av punkt 1 får gränskontroll vid de inre gränserna omedelbart återinföras för en begränsad period på upp till en månad. Om det allvarliga hotet mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten kvarstår efter denna period får medlemsstaten förlänga gränskontrollen vid de inre gränserna med ytterligare perioder, med en maximal varaktighet på högst tre månader.

4. Om ett allvarligt hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten kan förutses i en medlemsstat, ska medlemsstaten meddela kommissionen och övriga medlemsstater i enlighet med artikel 27.1 senast fyra veckor före det planerade återinförandet av gränskontroller, eller inom en kortare tidsfrist om de omständigheter som föranledde behovet av att återinföra gränskontroller vid de inre gränserna blev kända mindre än fyra veckor före det planerade återinförandet.

5. Vid tillämpning av punkt 4 , och utan att det påverkar artikel 27a.4, får gränskontroll vid de inre gränserna återinföras för en period på upp till sex månader. Om det allvarliga hotet mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten kvarstår efter denna period får medlemsstaten förlänga gränskontrollen vid de inre gränserna med förnybara perioder på upp till sex månader.

5. Vid tillämpning av punkt 4 får gränskontroll vid de inre gränserna återinföras för en period på upp till sex månader. Om ett nytt hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten uppstår efter denna period får medlemsstaten förlänga gränskontrollen vid de inre gränserna med förnybara perioder på upp till sex månader.

Varje förlängning ska meddelas kommissionen och övriga medlemsstater i enlighet med artikel 27 och inom de tidsfrister som anges i punkt 4. Om inte annat följer av artikel 27a.5 får gränskontrollen vid de inre gränserna inte pågå längre än högst två år.

Varje förlängning ska meddelas kommissionen och övriga medlemsstater i enlighet med artikel 27 och inom de tidsfrister som anges i punkt 4. Gränskontrollen vid de inre gränserna får inte pågå längre än högst två år.

6. Den period som avses i punkt 5 ska inte omfatta de perioder som avses i punkt 3.”

6. Den period som avses i punkt 5 ska omfatta de perioder som avses i punkt 3.”

Motivering

Gränskontroller vid de inre gränserna bör sammanlagt inte pågå längre än 24 månader. Enligt Europeiska unionens domstols dom (de förenade målen C-368/20 och C-369/20) ska kodexen om Schengengränserna tolkas så, att den utgör hinder för att en medlemsstat tillfälligt återinför gränskontroller vid de inre gränserna med stöd av artiklarna 25 och 27 i kodexen, när det tillfälliga återinförandet av gränskontroller har varat längre än den totala perioden på högst sex månader och det inte föreligger något nytt hot som motiverar en ny tillämpning av de perioder som fastställs i nämnda artikel 25.

Ändringsrekommendation 30

Artikel 1 led 10

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

(10)	Artikel 26 ska ersättas med följande:

(10)	Artikel 26 ska ersättas med följande:

”Artikel 26

Kriterier för tillfälligt återinförande och förlängning av gränskontroll vid de inre gränserna

1. För att fastställa om återinförandet av gränskontroll vid de inre gränserna är nödvändigt och proportionellt i enlighet med artikel 25 ska en medlemsstat särskilt överväga

hur lämpligt det är att återinföra gränskontroller vid de inre gränserna, med beaktande av arten av det allvarliga hot som identifierats och i synnerhet huruvida återinförandet av gränskontroller vid de inre gränserna på ett adekvat sätt kan avhjälpa hotet mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten,

a)	användning av alternativa åtgärder såsom proportionella kontroller som utförs i samband med lagligt utövande av befogenheter som avses i artikel 23 a,

b)	en sådan åtgärds sannolika effekter på

—	rörligheten för personer inom området utan inre gränskontroll och

—	gränsregionernas funktion, med beaktande av de starka sociala och ekonomiska banden mellan dem.

c)	en sådan åtgärds sannolika effekter på

—	rörligheten för personer inom området utan inre gränskontroll och

—	gränsregionernas funktion, med beaktande av de starka sociala och ekonomiska banden mellan dem.

2. Om en medlemsstat beslutar att förlänga gränskontrollen vid de inre gränserna i enlighet med artikel 25a.5 ska den också i detalj bedöma om de mål som eftersträvas med en sådan förlängning kan uppnås genom

a)	användning av alternativa åtgärder såsom proportionella kontroller som utförs i samband med lagligt utövande av befogenheter som avses i artikel 23 a,

a)	användning av alternativa åtgärder såsom proportionella kontroller som utförs i samband med lagligt utövande av befogenheter som avses i artikel 23 a,

b)	användning av det förfarande som avses i artikel 23a,

b )	någon form av polissamarbete i enlighet med unionsrätten, bland annat gemensam patrullering, gemensamma insatser, gemensamma utredningsgrupper, gränsöverskridande förföljande eller gränsöverskridande övervakning.

c)	någon form av polissamarbete i enlighet med unionsrätten, bland annat gemensam patrullering, gemensamma insatser, gemensamma utredningsgrupper, gränsöverskridande förföljande eller gränsöverskridande övervakning.

3. När gränskontroller vid de inre gränserna har återinförts eller förlängts ska de berörda medlemsstaterna vid behov säkerställa att de åtföljs av lämpliga åtgärder som begränsar konsekvenserna av återinförandet av gränskontroller för personer och varutransporter, med särskild hänsyn till gränsregionerna.”

Motivering

För att uppnå förslagets mål är det viktigt att alternativa åtgärder övervägs i skedet innan gränskontrollerna återinförs och inte bara i samband med förlängningen.

Artikel 23a föreslås utgå och måste därför strykas även i artikel 26.

Ändringsrekommendation 31

Artikel 1 led 11

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

(11)	Artikel 27 ska ersättas med följande:

(11)	Artikel 27 ska ersättas med följande:

”Artikel 27

Meddelande om tillfälligt återinförande av inre gränskontroller och riskbedömning

1. Medlemsstaternas meddelanden om återinförande eller förlängning av inre gränskontroller ska innehålla följande information:

a)	Skälen för återinförandet eller förlängningen med angivande av alla relevanta uppgifter om de händelser som utgör ett allvarligt hot mot dess allmänna ordning eller inre säkerhet.

a)	Skälen för återinförandet eller förlängningen med angivande av alla relevanta uppgifter om de händelser som utgör ett allvarligt hot mot dess allmänna ordning eller inre säkerhet , samt skälen till att alternativa åtgärder inte var lämpliga .

b)	Omfattningen av det planerade återinförandet eller den planerade förlängningen med angivande av vilket eller vilka avsnitt av de inre gränserna som återinförandet eller förlängningen av gränskontroll gäller.

b)	Omfattningen av det planerade återinförandet eller den planerade förlängningen med angivande av vilket eller vilka avsnitt av de inre gränserna som återinförandet eller förlängningen av gränskontroll gäller.

c)	Namnen på de godkända gränsövergångsställena.

c)	Namnen på de godkända gränsövergångsställena.

d)	Datum och varaktighet för det planerade återinförandet eller den planerade förlängningen.

d)	Datum och varaktighet för det planerade återinförandet eller den planerade förlängningen.

e)	De överväganden om nödvändighet och proportionalitet som avses i artikel 26.1 och, vid förlängning, i artikel 26.2.

e)	De överväganden om nödvändighet och proportionalitet som avses i artikel 26.1 och, vid förlängning, i artikel 26.2.

f)	I förekommande fall de åtgärder som ska vidtas av övriga medlemsstater.

f)	I förekommande fall de åtgärder som ska vidtas av övriga medlemsstater.

Ett meddelande får lämnas in gemensamt av två eller flera medlemsstater.

Meddelandet ska lämnas in i enlighet med en mall som ska fastställas av kommissionen genom en genomförandeakt och göras tillgänglig på nätet. Den genomförandeakten ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 38.2.

Meddelandet ska lämnas in i enlighet med en mall som ska fastställas av kommissionen genom en genomförandeakt och göras tillgänglig på nätet. Denna mall bör inkludera den ståndpunkt som intas av den eller de myndigheter som styr de lokala administrativa områden som betraktas som gränsregioner enligt artikel 39.1 h. Den genomförandeakten ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 38.2.

2. När gränskontroller har tillämpats i sex månader i enlighet med artikel 25a.4 ska alla efterföljande meddelanden om förlängning av sådana kontroller inbegripa en riskbedömning. Riskbedömningen ska beskriva omfattningen och den förväntade utvecklingen av det identifierade allvarliga hotet, särskilt hur länge det identifierade allvarliga hotet förväntas kvarstå och vilka avsnitt av de inre gränserna som kan påverkas, samt innehålla information om samordning med de andra medlemsstater som påverkas eller sannolikt kommer att påverkas av dessa åtgärder.

2. När gränskontroller har tillämpats i sex månader i enlighet med artikel 25a.4 ska alla efterföljande meddelanden om förlängning av sådana kontroller inbegripa en riskbedömning. Riskbedömningen ska beskriva omfattningen och den förväntade utvecklingen av det identifierade allvarliga hotet, särskilt hur länge det identifierade allvarliga hotet förväntas kvarstå och vilka avsnitt av de inre gränserna som kan påverkas, samt innehålla information om samordning med de andra medlemsstater och gränsregioner som påverkas eller sannolikt kommer att påverkas av dessa åtgärder.

3. Om återinförandet av gränskontroller eller förlängningen avser sådana storskaliga otillåtna förflyttningar som avses i artikel 25.1 b ska riskbedömningen också innehålla information om omfattningen av och trenderna för sådana otillåtna förflyttningar, inbegripet eventuell information som erhållits från de berörda EU-byråerna i enlighet med deras respektive mandat och dataanalys från relevanta informationssystem.

4. Den berörda medlemsstaten ska på begäran av kommissionen tillhandahålla eventuell ytterligare information, inbegripet om samordningen med de medlemsstater som påverkas av den planerade förlängningen av gränskontroll vid de inre gränserna samt ytterligare information som behövs för att bedöma möjligheten att använda de åtgärder som avses i artiklarna 23 och 23a.

5. Medlemsstater som lämnar ett meddelande enligt punkt 1 eller 2 får, när så är nödvändigt och i enlighet med nationell rätt, besluta att alla eller vissa uppgifter i meddelandet ska vara säkerhetsskyddsklassificerade.

En sådan säkerhetsskyddsklassificering ska inte utesluta att andra medlemsstater som berörs av det tillfälliga återinförandet av gränskontroller vid de inre gränserna får tillgång till information via lämpliga och säkra kanaler för polissamarbete.”

Motivering

I överensstämmelse med föregående ändringsförslag.

Ändringsrekommendation 32

Artikel 1 led 12

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

(12)	Följande artikel ska införas som artikel 27a:

(12)	Följande artikel ska införas som artikel 27a:

”Artikel 27a

Samråd med medlemsstaterna och kommissionens yttrande

1. Efter mottagande av meddelanden som lämnats in enligt artikel 27.1 får kommissionen vid behov inrätta ett samrådsförfarande, inbegripet gemensamma möten mellan den medlemsstat som planerar att återinföra eller förlänga gränskontroll vid de inre gränserna och de andra medlemsstaterna, särskilt de medlemsstater som direkt påverkas av sådana åtgärder, och de berörda unionsbyråerna.

1. Efter mottagande av meddelanden som lämnats in enligt artikel 27.1 ska kommissionen vid behov inrätta ett samrådsförfarande, inbegripet gemensamma möten mellan den medlemsstat som planerar att återinföra eller förlänga gränskontroll vid de inre gränserna och de andra medlemsstaterna, särskilt de medlemsstater som direkt påverkas av sådana åtgärder, samt Europaparlamentet, Europeiska regionkommittén och de berörda unionsbyråerna.

Samrådet ska särskilt avse det identifierade hotet mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten, relevansen av det planerade återinförandet av gränskontroller med beaktande av alternativa åtgärders lämplighet samt sätt att säkerställa genomförandet av det ömsesidiga samarbetet mellan medlemsstaterna i samband med återinförda gränskontroller.

Den medlemsstat som planerar att återinföra eller förlänga gränskontroll vid de inre gränserna ska ta största hänsyn till resultaten av ett sådant samråd när den utför gränskontroll vid de inre gränserna.

2. Efter mottagande av meddelanden som lämnats in i samband med återinförande eller förlängning av gränskontroller vid de inre gränserna, får kommissionen eller en annan medlemsstat, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 72 i EUF-fördraget, avge ett yttrande om de, på grundval av uppgifterna i meddelandet och riskbedömningen, i förekommande fall, eller några andra uppgifter, har farhågor rörande nödvändigheten eller proportionaliteten av det planerade återinförandet eller den planerade förlängningen av gränskontroll vid de inre gränserna.

3. Efter mottagande av meddelanden som lämnats in i samband med en förlängning av gränskontroll vid de inre gränserna i enlighet med artikel 25a.4 som leder till fortsatta gränskontroller vid de inre gränserna i sammanlagt tolv månader, ska kommissionen avge ett yttrande om nödvändigheten och proportionaliteten av sådana inre gränskontroller. Detta yttrande bör också bygga på den ståndpunkt som intas av den eller de berörda myndigheter som styr de lokala administrativa områden som betraktas som gränsregioner enligt artikel 39.1 h och som inkluderats i meddelandet.

4. När ett yttrande enligt punkt 2 eller 3 avges får kommissionen inrätta ett samrådsförfarande för att diskutera yttrandet med medlemsstaterna. När kommissionen eller en medlemsstat avger ett yttrande där den uttrycker farhågor om nödvändigheten eller proportionaliteten av återinförda inre gränskontroller ska kommissionen inleda ett sådant förfarande.

4. När ett yttrande enligt punkt 2 eller 3 avges ska kommissionen inrätta ett samrådsförfarande för att diskutera yttrandet med medlemsstaterna. När kommissionen eller en medlemsstat avger ett yttrande där den uttrycker farhågor om nödvändigheten eller proportionaliteten av återinförda inre gränskontroller ska kommissionen inleda ett sådant förfarande.

5. Om en medlemsstat anser att det föreligger en exceptionell situation som motiverar ett fortsatt behov av inre gränskontroller utöver den maximala period som avses i artikel 25.5, ska den meddela kommissionen i enlighet med artikel 27.2. Det nya meddelandet från medlemsstaten ska styrka det fortsatta hotet mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten, med beaktande av kommissionens yttrande i enlighet med punkt 3. Kommissionen ska avge ett uppföljande yttrande.”

5. Om en medlemsstat anser att det föreligger en exceptionell situation som motiverar ett fortsatt behov av inre gränskontroller utöver den maximala period som avses i artikel 25 a .5, ska den meddela kommissionen i enlighet med artikel 27.2. Det nya meddelandet från medlemsstaten ska styrka det fortsatta hotet mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten, med beaktande av kommissionens yttrande i enlighet med punkt 3. Kommissionen ska avge ett uppföljande yttrande.”

Motivering

Det är av största vikt att kommissionen skyndsamt bedömer behov och proportionalitet av förlängda kontroller vid de inre gränserna och att dess rekommendationer bygger på den ståndpunkt som intas av den eller de berörda myndigheter som styr de lokala administrativa områden som betraktas som gränsregioner enligt artikel 39.1 h. Europaparlamentet och Europeiska regionkommittén bör höras i denna process. Förlängning av gränskontroller vid de inre gränserna omfattas därtill av artikel 25a.5 och detta måste rättas till.

Ändringsrekommendation 33

Artikel 1 led 13

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

(13)	Artikel 28 ska ersättas med följande:

(13)	Artikel 28 ska ersättas med följande:

”Artikel 28

Särskild mekanism när det allvarliga hotet mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten utgör en risk för det övergripande funktionssättet för området utan inre gränskontroller

1. Om kommissionen konstaterar att samma allvarliga hot mot den inre säkerheten eller den allmänna ordningen berör en majoritet av medlemsstaterna och därigenom utgör en risk för det övergripande funktionssättet för området utan inre gränser, får den lägga fram ett förslag för rådet om antagande av ett genomförandebeslut som ger medlemsstaterna tillåtelse att återinföra gränskontroller när de tillgängliga åtgärder som avses i artiklarna 23 och 23a inte är tillräckliga för att avvärja hotet.

1. Om kommissionen konstaterar att samma allvarliga hot mot den inre säkerheten eller den allmänna ordningen berör en majoritet av medlemsstaterna och därigenom utgör en risk för det övergripande funktionssättet för området utan inre gränser, får den lägga fram ett förslag för rådet om antagande av ett genomförandebeslut som ger medlemsstaterna tillåtelse att återinföra gränskontroller när de tillgängliga åtgärder som avses i artikel 23 inte är tillräckliga för att avvärja hotet.

2. Beslutet ska omfatta en period på upp till sex månader och får förlängas, på förslag av kommissionen, med ytterligare perioder på upp till sex månader så länge hotet kvarstår, med beaktande av den översyn som avses i punkt 5.

2. Beslutet ska omfatta en period på upp till sex månader och får förlängas, på förslag av kommissionen, med ytterligare perioder på upp till sex månader och till totalt 24 månader om hotet kvarstår, med beaktande av den översyn som avses i punkt 5.

3. Om medlemsstaterna återinför eller förlänger gränskontroller på grund av det hot som avses i punkt 1 ska dessa kontroller från och med ikraftträdandet av rådets beslut grundas på det beslutet.

4. Det rådsbeslut som avses i punkt 1 ska också behandla eventuella lämpliga begränsande åtgärder som ska fastställas på nationell nivå och unionsnivå för att minimera effekterna av återinförandet av gränskontroller.

5. Kommissionen ska se över utvecklingen av det identifierade hotet samt effekterna av de åtgärder som vidtagits i enlighet med det rådsbeslut som avses i punkt 1, i syfte att bedöma om åtgärderna fortfarande är motiverade.

6. Medlemsstaterna ska omedelbart meddela kommissionen och övriga medlemsstater i rådet om återinförandet av gränskontroller i enlighet med det beslut som avses i punkt 1.

7. Kommissionen får utfärda en rekommendation om andra åtgärder enligt artiklarna 23 och 23a som skulle kunna komplettera de inre gränskontrollerna eller vara lämpligare för att hantera det identifierade hot mot den inre säkerheten eller den allmänna ordningen som avses i punkt 1.”

7. Kommissionen får utfärda en rekommendation om andra åtgärder enligt artikel 23 som skulle kunna komplettera de inre gränskontrollerna eller vara lämpligare för att hantera det identifierade hot mot den inre säkerheten eller den allmänna ordningen som avses i punkt 1. Rekommendationerna bör bygga på den ståndpunkt som intas av den eller de berörda myndigheter som styr de lokala administrativa områden som betraktas som gränsregioner enligt artikel 39.1 h. ”

Motivering

För att säkerställa att de ståndpunkter som intas av lokala och regionala myndigheter i gränsregioner beaktas och att bestämmelserna i förslaget följs, bör den enhetligt utformade mallen för rapporterna innehålla ett avsnitt om den ståndpunkt som intas av den eller de berörda myndigheter som styr de lokala administrativa områden som betraktas som gränsregioner enligt artikel 39.1 h. En fastställd bortre tidsgräns är dessutom nödvändig för att undvika i det närmaste permanenta kontroller vid de inre gränserna.

Ändringsrekommendation 34

Artikel 1 led 14

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

(14)	Artikel 31 ska ändras på följande sätt:

(14)	Artikel 31 ska ändras på följande sätt:

a)	Artikel 31 blir punkt 1.

a)	Artikel 31 blir punkt 1.

b)	Följande punkt ska läggas till som punkt 2:

b)	Följande punkt ska läggas till som punkt 2:

”2. När en medlemsstat meddelar kommissionen och övriga medlemsstater om återinförandet av gränskontroller i enlighet med artikel 27.1, ska den samtidigt informera Europaparlamentet och rådet om följande:

a)	Uppgifter om de inre gränser där gränskontroll kommer att återinföras.

b)	Skälen för det planerade återinförandet.

c)	Namnen på de godkända gränsövergångsställena.

d)	Datum och varaktighet för det planerade återinförandet.

e)	I förekommande fall de åtgärder som ska vidtas av övriga medlemsstater.

a)	Uppgifter om de inre gränser där gränskontroll kommer att återinföras.

b)	Skälen för det planerade återinförandet.

c)	Namnen på de godkända gränsövergångsställena.

d)	Datum och varaktighet för det planerade återinförandet.

e)	I förekommande fall de åtgärder som ska vidtas av övriga medlemsstater.

3. Medlemsstaterna får säkerhetsskyddsklassificera uppgifter i enlighet med artikel 27.4.

Medlemsstaterna ska inte vara skyldiga att tillhandahålla alla uppgifter som avses i punkt 2 i fall som motiveras av hänsyn till allmän säkerhet .

Medlemsstaterna ska inte vara skyldiga att tillhandahålla alla uppgifter som avses i punkt 2 i exceptionella fall som motiveras av hänsyn till allvarlig fara för den allmänna säkerheten .

Säkerhetsskyddsklassificering av uppgifter ska inte utesluta att kommissionen gör uppgifterna tillgängliga för Europaparlamentet. Översändandet och hanteringen av de uppgifter och handlingar som översänts till Europaparlamentet enligt denna artikel ska följa de regler om vidarebefordran och hantering av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter som ska tillämpas mellan Europaparlamentet och kommissionen.”

Motivering

Undantag från öppenhet bör vara mycket begränsade i sin räckvidd.

Ändringsrekommendation 35

Artikel 1 led 15

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

(15)	Artikel 33 ska ersättas med följande:

(15)	Artikel 33 ska ersättas med följande:

”Artikel 33

Rapport om återinförandet av gränskontroll vid de inre gränserna

Rapporter om återinförandet av gränskontroll vid de inre gränserna

1. Inom fyra veckor från det att gränskontroll vid de inre gränserna har upphävts, ska den medlemsstat som utfört gränskontroller vid de inre gränserna överlämna en rapport till Europaparlamentet, rådet och kommissionen om återinförandet och, i tillämpliga fall, förlängningen av gränskontroll vid de inre gränserna.

1. Var fjärde vecka under det att gränskontroll utförs vid de inre gränserna och inom fyra veckor från det att gränskontroll vid de inre gränserna har upphävts, ska den medlemsstat som utför gränskontroller vid de inre gränserna överlämna rapporter till Europaparlamentet, rådet och kommissionen om återinförandet och, i tillämpliga fall, förlängningen av gränskontroll vid de inre gränserna.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 ska den berörda medlemsstaten, när gränskontrollerna förlängs i enlighet med artikel 25a.5, lämna in en rapport efter tolv månader och därefter var tolfte månad om gränskontrollen undantagsvis bibehålls.

3. Rapporten ska särskilt redogöra för den inledande och uppföljande bedömningen av nödvändigheten av gränskontroller och iakttagandet av de kriterier som avses i artikel 26, hur kontrollerna har genomförts, det praktiska samarbetet med grannmedlemsstater, följderna för rörligheten för personer i synnerhet i gränsregionerna, om återinförandet av gränskontroll vid de inre gränserna varit effektivt, inbegripet en efterhandsbedömning av om återinförandet av gränskontroll uppfyller kravet på proportionalitet.

3. Rapporterna ska särskilt redogöra för den inledande och uppföljande bedömningen av nödvändigheten av gränskontroller och iakttagandet av de kriterier som avses i artikel 26, hur kontrollerna har genomförts, det praktiska samarbetet med grannmedlemsstater, följderna för rörligheten för personer i synnerhet i gränsregionerna, om återinförandet av gränskontroll vid de inre gränserna varit effektivt, inbegripet en fortlöpande bedömning av om återinförandet av gränskontroll uppfyller kravet på proportionalitet.

4. Kommissionen ska anta en enhetlig mall för denna rapport och göra den tillgänglig på nätet.

4. Kommissionen ska anta en enhetlig mall för dessa rapporter och göra den tillgänglig på nätet. Rapporten ska innehålla ett avsnitt om den ståndpunkt som intas av den eller de berörda myndigheter som styr de lokala administrativa områden som betraktas som gränsregioner enligt artikel 39.1 h.

5. Kommissionen får avge ett yttrande om denna efterhandsbedömning av det tillfälliga återinförandet av gränskontroll vid en eller flera inre gränser eller vid avsnitt av dessa.

5. Kommissionen ska avge ett yttrande om denna fortlöpande bedömning av det tillfälliga återinförandet av gränskontroll vid en eller flera inre gränser eller vid avsnitt av dessa.

6. Kommissionen ska minst en gång om året översända en rapport till Europaparlamentet och rådet om hur området utan inre gränskontroll fungerar (rapporten om Schengenläget). Rapporten ska innehålla en förteckning över alla de beslut om återinförande av gränskontroll vid de inre gränserna som fattats under det berörda året. Den ska också innehålla information om utvecklingen inom Schengenområdet när det gäller tredjelandsmedborgares otillåtna förflyttningar, med beaktande av tillgänglig information från berörda unionsbyråer, dataanalys från relevanta informationssystem och en bedömning av nödvändigheten och proportionaliteten av återinförandet av gränskontroller under den period som omfattas av rapporten.”

Motivering

Nödvändigheten och proportionaliteten av återinförda inre gränskontroller ska bedömas regelbundet och bli föremål för en obligatorisk bedömning av kommissionen medan de pågår och när de har upphört.

Eftersom kontroller vid de inre gränserna endast bör utföras under exceptionella omständigheter, som en sista utväg, bör de från det att de återinförs åtföljas av en noggrann övervakning och utvärderingar. Den fyraveckorsperiod som föreslås här är förenlig med tidsperioden som planeras för efterhandsanalyser.

Ändringsrekommendation 36

Artikel 1 led 19

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

(19)	Följande bilaga ska läggas till som bilaga XII: ”BILAGA XII DEL A Förfarande för att överföra personer som grips vid de inre gränserna [1. – 7.] DEL B Standardformulär för överföring av personer som grips vid de inre gränserna (…)”

Motivering

Till följd av att artikel 23a föreslås utgå måste även bilaga XII utgå.

Ändringsrekommendation 37

Artikel 2.1

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

1. Artikel 6.3 i direktiv 2008/115/EG ska ersättas med följande:

”3. Medlemsstaterna får avstå från att utfärda ett beslut om återvändande till en tredjelandsmedborgare som vistas olagligt på deras territorium om den berörda tredjelandsmedborgaren återtas av en annan medlemsstat i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 23a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 (*1) eller enligt bilaterala avtal eller arrangemang.

Den medlemsstat som har återtagit den berörda tredjelandsmedborgaren i enlighet med första stycket ska utfärda ett beslut om återvändande i enlighet med punkt 1. I sådana fall ska undantaget i första stycket inte tillämpas.

Medlemsstaterna ska utan dröjsmål underrätta kommissionen om alla befintliga, ändrade eller nya bilaterala avtal eller arrangemang.”

Motivering

Till följd av att artikel 23a föreslås utgå bör även de föreslagna ändringarna av artikel 6.3 i direktiv 2008/115/EG utgå. Samma motivering som för att skälen 25 och 26 ska utgå är tillämplig. Att man dessutom i så stor mån förlitar sig på bilaterala avtal mellan medlemsstaterna, vilka krävs för dessa överföringar, riskerar att undergräva den europeiska solidariteten. I enlighet med yttrande 6357/21 (19.2.2021) från rådets juridiska avdelning, i vilket man i detalj förklarar den ”variabla geometrin” mellan Schengenregelverket och Dublinregelverket när det gäller förslagen inom ramen för den nya migrations- och asylpakten, skulle bestämmelser som rör återvändande kunna återinföras i förslaget till omarbetning av återvändandedirektivet (enligt kommissionens förslag från 2018, ett förslag som fortfarande behandlas av rådet). Sådana bestämmelser skulle alternativt kunna ingå i ett förslag om ändring av återvändandedirektivet. Att införa en ändring av återvändandedirektivet genom den reviderade kodexen om Schengengränserna är inte förenligt med kommissionens åtagande om bättre lagstiftning.

II. POLITISKA REKOMMENDATIONER

EUROPEISKA REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Europeiska regionkommittén (ReK) välkomnar kommissionens förslag till ändring av kodexen om Schengengränserna, såväl de föreslagna enhetligt tillämpliga åtgärderna för skydd av de yttre gränserna som de omdefinierade kriterierna och förfarandemässiga skyddsåtgärderna vid återinförande och förlängning av inre gränskontroller, i synnerhet eftersom vikten av gränsöverskridande samarbete erkänns.

Vi välkomnar det gemensamma meddelandet från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, ”Reaktion på statsstödd instrumentalisering av migranter vid EU:s yttre gränser”, som antogs den 23 november 2021 och som tillsammans med EU:s förnyade åtgärdsplan mot smuggling av migranter (2021–2025) (6) tar upp fenomenet instrumentalisering för första gången.

ReK instämmer i att vi behöver ett mer välfungerande regelverk för Schengenområdet och att kontroll av de yttre gränserna ligger i alla medlemsstaters intresse. Vi erkänner att en effektiv kontroll av EU:s yttre gränser är en viktig del av EU:s övergripande migrationspolitik.

Vi understryker att den föreslagna definitionen av begreppet ”instrumentalisering” i kodexen om Schengengränserna i sin nuvarande form är alltför bred och otydlig, vilket lämnar utrymme för feltolkningar, och således kan leda till otillräckligt motiverade undantag från de miniminormer som garanteras av de gemensamma reglerna om internationellt skydd. Vi påpekar av samma skäl att man i den konsekvensbedömning som åtföljer förslaget inte undersöker instrumentaliseringen av irreguljär migration, vilket uppstod under sommaren vid landgränserna mot Belarus, dvs. efter det att arbetet med dokumentet redan slutförts (7). Den åtföljande konsekvensbedömningen är därför ofullständig och bidrar inte tillräckligt på ett sätt som säkerställer att det förslag som följde uppfyller det avsedda målet i riktlinjerna för bättre lagstiftning, det vill säga att dra full nytta av strategierna till lägsta kostnad, samtidigt som subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna upprätthålls (8).

Vi betonar att kompletterande och förebyggande politiska åtgärder även bör riktas mot ursprungsländerna för instrumentaliserade migranter samt de regeringar i tredjeländer som är ansvariga för instrumentalisering så att man att undviker att enbart bestraffa de människor som blir offer för sådana åtgärder. De humanitära behoven hos instrumentaliserade migranter bör förbli en prioritering, men sanktioner och andra restriktiva åtgärder bör inriktas på dem som är involverade i eller bidrar till den instrumentaliserande regimens verksamhet som underlättar olaglig passage av unionens yttre gränser, liksom brott som begås av migrantsmugglare som kränker de mänskliga rättigheterna, eller av dem som på annat sätt är inblandade i människohandel.

Vi påpekar att förordningen om instrumentaliseringssituationer väcker farhågor om förenligheten med proportionalitetsprincipen i artikel 5.4 i EU-fördraget, enligt vilken unionens åtgärder till innehåll och form inte ska gå utöver vad som är nödvändigt för att nå målen i fördragen. Förslaget risker att öppna för avvikelser från EU:s enhetliga asyllagstiftning och att gå utöver vad som krävs för att uppnå EU:s utrikes- och säkerhetspolitiska mål att hindra tredjeländer att instrumentalisera migranter.

ReK uppmanar kommissionen att noggrant omarbeta förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om hantering av instrumentaliseringssituationer på migrations- och asylområdet (instrumentaliseringsförordningen) (9) i linje med sina riktlinjer för bättre lagstiftning och principer för god lagstiftning och att se över sitt förslag till en reviderad kodex om Schengengränserna i enlighet med detta, utifrån subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna i artikel 5 i EU-fördraget. Eftersom den föreslagna instrumentaliseringsförordningen är beroende av antagandet av andra förslag inom ramen för den nya migrations- och asylpakten och dessutom inte åtföljdes av en konsekvensbedömning, avstår kommittén från att föreslå några lagstiftningsändringar av det ovannämnda förslaget till förordning.

ReK påpekar att instrumentaliseringsförordningen genom att den gör det möjligt för enskilda medlemsstater att avvika från en enhetlig tillämpning av EU:s asyllagar riskerar att undergräva själva målet med den föreslagna nya migrations- och asylpakten, nämligen att uppnå ett sammanhängande, enhetligt och integrerat gemensamt europeiskt asylsystem – vilket endast kan uppnås i tillräcklig utsträckning på unionsnivå. Kommittén är i synnerhet mycket skeptisk till de föreslagna provisoriska åtgärderna eftersom de inte motsvarar det skydd som ges genom EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna, som garanterar skydd mot avvisning, faktisk tillgång till ett förfarande för statusbedömning, asylrätt, rätt till frihet, rätt till ett effektivt rättsligt skydd och rätt till värdighet.

Vi hänvisar till vårt yttrande om den nya migrations- och asylpakten (10), i vilket vi motsätter oss onödigt långa asylgränsförfaranden. De skulle bli ännu längre på grund av den föreslagna förordningen om instrumentalisering och skulle tillsammans med andra begränsningar göra det ännu svårare att utöva rätten att söka asyl.

10.

ReK varnar därför för de omfattande möjligheterna att tillämpa ett påskyndat gränsförfarande utan hänsyn till andra personliga omständigheter än särskilda hälsofrågor. Kommittén varnar för den överdrivet långa period som beviljas medlemsstaterna för att registrera en asylansökan och bevilja tillträde till deras territorium, vilket sannolikt kommer att leda till omfattande frihetsberövanden, vilket i praktiken utgör olagligt frihetsberövande vid de yttre gränserna.

11.

ReK beklagar av samma skäl att det faktum att man undanhåller den automatiska suspensiva verkan av överklaganden i förfarandet för migrations- och asylhantering i nödsituationer och sänker mottagningsstandarderna till ett absolut minimum, vilket i sig inte definieras närmare i förslaget, riskerar att leda till att man misslyckas med att tillgodose asylsökandes särskilda behov.

12.

Vi betonar att förslaget till rådets beslut om provisoriska nödåtgärder till förmån för Lettland, Litauen och Polen, som den föreslagna förordningen avspeglar, inte heller har kommit framåt i förhandlingarna i rådet. Medlemsstaterna har redan med de befintliga reglerna flexibilitet att hantera förändrade omständigheter vid gränserna.

13.

ReK påpekar att Ryska federationens invasion av Ukraina i februari 2022 och den därpå följande massflykten av ukrainare och människor som är bosatta i landet har visat på vikten av en effektiv och human förvaltning av EU:s yttre gränser. Polen, Rumänien, Slovakien och Ungern stod inför en stor utmaning i samband med å ena sidan upprätthållandet av säkerheten vid gränsen och å andra sidan hanteringen av migrationen av hundratusentals människor som lämnat Ukraina och som sökte skydd i EU:s medlemsstater. Den väpnade konflikten i Ukraina har också belyst den mycket stora betydelsen av gränsöverskridande samarbete i och utanför EU, särskilt i samband med tillhandahållande av humanitärt bistånd.

14.

ReK lovordar att medlemsstaterna har stått enade och aktiverat direktivet om tillfälligt skydd till förmån för flyktingar från Ukraina i stället för att avvika från asyllagstiftningens normer (vilket vore fallet om förordningen om instrumentalisering hade tillämpats). Vi framhåller att situationen är komplex. Det krävs därför en samordnad strategi, med respekt för mänskliga rättigheter och asylrätt, som grundas på solidaritet och en rättvis ansvarsfördelning med de medlemsstater och regioner som påverkas mest av denna situation. Vi är stolta över att såväl regeringar som medborgare har slutit upp i solidaritet.

15.

Inre gränskontroller bör alltid utgöra en sista utväg. Tillfälligt återinförande av gränskontroller vid de inre gränserna är ett allvarligt hot mot gränsregioners samarbetsförmåga och leder till allvarliga konsekvenser för regionala ekonomier.

16.

ReK betonar att gränsöverskridande samarbete är själva kärnan i det europeiska integrationsprojektet och en av Europeiska unionens största landvinningar. Det är vid gränserna som medborgarna upplever de verkliga fördelarna med den europeiska integrationen. Gränsöverskridande samarbete främjar kontakter mellan regionernas invånare, stimulerar utvecklingen och förbättrar direkt livskvaliteten i lokalsamhällena.

17.

Covid-19-pandemin har inneburit ett av de senaste årtiondenas största bakslag för det gränsöverskridande samarbetet, men redan före pandemin kämpade många gränsregioner med en mängd hinder av regional karaktär. Såväl gränsöverskridande transporter och konnektivitet som byråkratiska hinder för medborgare och företag utgjorde de största hindren på regional nivå.

18.

ReK välkomnar att det i förslaget bekräftas att avsaknaden av gränskontroller vid de inre gränserna inte ska påverka de behöriga myndigheternas utövande av polisiära eller andra offentliga befogenheter, förutsatt att detta utövande inte har samma verkan som in- och utresekontroller.

19.

ReK välkomnar de striktare kriterierna för tillfälligt återinförande och förlängning av gränskontroller vid de inre gränserna, och i synnerhet kravet på att beakta deras sannolika inverkan på gränsregionernas funktion, med beaktande av de starka sociala och ekonomiska banden dem emellan.

20.

Vi menar emellertid att användningen av alternativa åtgärder också bör ingå i kriterierna för återinförande av gränskontroller, och inte bara för förlängning av dem.

21.

Vi rekommenderar att kontrollerna vid de inre gränserna strikt begränsas till högst sammanlagt 24 månader.

22.

Kommittén rekommenderar att en medlemsstat i sitt meddelande om tillfälligt återinförande av kontroller vid de inre gränserna bör motivera varför alternativa åtgärder inte är tillämpliga samt inkludera en ståndpunkt från den eller de myndigheter som styr de lokala administrativa områden som betraktas som gränsregioner enligt artikel 39.1 h.

23.

Vi välkomnar kravet på att återinförande eller förlängning av gränskontroller ska åtföljas av begränsande åtgärder, med särskild hänsyn tagen till gränsregioner. Denna hänsyn ska bygga på samråd med den eller de myndigheter som styr de lokala administrativa områden som betraktas som gränsregioner enligt artikel 39.1 h.

24.

Kommittén välkomnar hänvisningarna till ”behöriga myndigheter” som ett erkännande av offentliga befogenheter för administrativa enheter på regional och lokal nivå.

25.

ReK efterlyser omfattande samråd mellan kommissionen och berörda aktörer, även på lokal och regional nivå, innan kommissionen föreslår delegerade akter inom ramen för det nya Schengenregelverket.

26.

Vi varnar för skönsmässig användning av gränskontroller, vilket i själva verket skulle leda till kontroller vid de inre gränserna.

27.

ReK instämmer i att subsidiaritetsprincipen är tillämplig enligt artikel 5.3 i EU-fördraget och att unionen endast om och i den mån som målen – Schengenområdets integritet och behovet av att säkerställa enhetliga villkor för utövandet av rätten till fri rörlighet – inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, vare sig på central nivå eller på regional och lokal nivå, och därför, på grund av den planerade åtgärdens omfattning eller verkningar, bättre kan uppnås på unionsnivå.

28.

Även om irreguljära migrationsströmmar inte i sig bör betraktas som ett hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten kan de motivera ytterligare åtgärder för att säkerställa Schengenområdets funktion.

29.

Vi håller dock inte med om att en situation som kännetecknas av omfattande otillåtna förflyttningar av tredjelandsmedborgare mellan medlemsstaterna bör inkluderas som ett möjligt skäl för en enskild medlemsstats återinförande eller förlängning av gränskontroll vid de inre gränserna, eftersom detta strider mot förslagets syfte och en korrekt tillämpning av subsidiaritetsprincipen. Med tanke på att en sådan situation avser förflyttningar mellan medlemsstaterna bör den i enlighet med subsidiaritetsprincipen hanteras på unionsnivå i enlighet med föreslagen artikel 28.

30.

ReK rekommenderar att återinförandet av gränskontroller i en situation som kännetecknas av storskaliga otillåtna förflyttningar av tredjelandsmedborgare mellan medlemsstaterna endast bör omfattas av den särskilda mekanism som föreslås i artikel 28 och bli föremål för ett genomförandebeslut från rådet.

31.

ReK rekommenderar att övervakning och rapportering inleds utan onödigt dröjsmål vid införandet av inre gränskontroller och inte begränsas till efterhandanalys och -rapportering.

32.

Vi välkomnar det samrådsförfarande som införts genom artikel 27a och vill att de myndigheter som styr lokala administrativa områden som betraktas som gränsregioner enligt artikel 39.1 h ska kunna lämna synpunkter till medlemsstaternas meddelanden som direkt påverkar deras administrativa enhet.

33.

Kommittén påpekar att den riskbedömning som ska lämnas in av en medlemsstat vid förlängning av gränskontroller bör inkludera resultaten av samråden med myndigheter som styr de lokala administrativa områden som betraktas som gränsregioner enligt artikel 39.1 h.

34.

Kommittén uppmanar kommissionen att grunda sitt yttrande om gränskontrollernas nödvändighet och proportionalitet även på samråd med de myndigheter som styr de lokala administrativa områden som betraktas som gränsregioner enligt artikel 39.1 h.

35.

När kommissionen enligt artikel 23 utfärdar en rekommendation om andra åtgärder, som skulle kunna komplettera de inre gränskontrollerna eller vara lämpligare för att hantera det identifierade hotet mot den inre säkerheten eller den allmänna ordningen, bör denna bygga på samråd med de myndigheter som styr de lokala administrativa områden som betraktas som gränsregioner enligt artikel 39.1 h.

36.

Kommittén önskar se att den efterhandsanalys som läggs fram av en medlemsstat i form av en rapport till Europaparlamentet, rådet och kommissionen ska beakta den ståndpunkt som intas av de myndigheter som styr de lokala administrativa områden som betraktas som gränsregioner enligt artikel 39.1 h.

37.

Kommittén stöder slutligen den planerade utvidgningen av Schengenområdet till att omfatta Kroatien från och med den 1 januari 2023. ReK anser vidare att utvidgningen av Schengenområdet bör omfatta Bulgarien och Rumänien, förutsatt att de effektivt genomför Schengenregelverket. Vi delar kommissionens övertygelse i dess meddelande ”En strategi för ett fullt fungerande och motståndskraftigt Schengenområde” om att ”säkerheten i EU som helhet kommer att öka med dessa tre länder som fullvärdiga medlemmar i Schengen eftersom de då kommer att till fullo kunna utnyttja alla tillgängliga verktyg [och] deras anslutning [är] avgörande för ett stärkt ömsesidigt förtroende i Schengenområdet” (11).

Bryssel den 12 oktober 2022.

Vasco ALVES CORDEIRO

Europeiska regionkommitténs ordförande

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1896 av den 13 november 2019 om den europeiska gräns- och kustbevakningen och om upphävande av förordningarna (EU) nr 1052/2013 och (EU) 2016/1624 (EUT L 295, 14.11.2019, s. 1).

(2) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna (EUT L 348, 24.12.2008, s. 98).

(3) Översikt från Europeiska kommissionens meddelande om EU:s strategi mot människohandel 2021–2025 (COM(2021) 171 final).

(4) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd (EUT L 180, 29.6.2013, s. 60).

(5) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/33/EU av den 26 juni 2013 om normer för mottagande av personer som ansöker om internationellt skydd (EUT L 180, 29.6.2013, s. 96).

(6) COM(2021) 591 final

(7) SWD(2021) 463 final

(8) SWD(2021) 305 final

(9) COM(2021) 890 final

(10) COR-2020-04843.

(11) COM(2021) 277 final

30.12.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 498/154

Yttrande från Europeiska regionkommittén – Direktivet om industriutsläpp

(2022/C 498/16)

Föredragande:

Jean-Noël VERFAILLIE (FR–Renew), borgmästare, Marly

Referensdokument:

Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU av den 24 november 2010 om industriutsläpp (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar) och rådets direktiv 1999/31/EG av den 26 april 1999 om deponering av avfall

COM(2022) 156 final

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om rapportering av miljöuppgifter från industrianläggningar och inrättande av en portal för industriutsläpp

COM(2022) 157 final

I. ÄNDRINGSREKOMMENDATIONER

COM(2022) 156 final

Ändringsrekommendation 1

Skäl 16

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

(16)

Bidraget från direktiv 2010/75/EU till resurs- och energieffektiviteten och den cirkulära ekonomin i unionen bör göras mer ändamålsenligt, med beaktande av ”energieffektivitet först” som en vägledande princip för unionens energipolitik. Därför bör tillstånden om möjligt fastställa obligatoriska gränsvärden för miljöprestanda för förbruknings- och resurseffektivitetsnivåer, inbegripet användning av vatten, energi och återvunna material, på grundval av de miljöprestandanivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik (BAT-AEPL) som anges i besluten om BAT-slutsatser.

(16)

Bidraget från direktiv 2010/75/EU till resurs- och energieffektiviteten och den cirkulära ekonomin i unionen bör göras mer ändamålsenligt, med beaktande av ”energieffektivitet först” som en vägledande princip för unionens energipolitik. Därför överväger de behöriga myndigheterna att om möjligt fastställa obligatoriska gränsvärden för miljöprestanda för förbruknings- och resurseffektivitetsnivåer, inbegripet användning av vatten, energi och återvunna material, på grundval av de miljöprestandanivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik (BAT-AEPL) som anges i besluten om BAT-slutsatser.

Motivering

Tekniskt ändringsförslag för att anpassa skälet till de föreslagna ändringarna i den berörda artikeln.

Ändringsrekommendation 2

Skäl 25

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

(25)

Att uppnå unionens mål för en ren, cirkulär och klimatneutral ekonomi senast 2050 kräver en djupgående omställning av unionens ekonomi. I enlighet med det åttonde miljöhandlingsprogrammet bör verksamhetsutövare vid anläggningar som omfattas av direktiv 2010/75/EU därför åläggas att inkludera omställningsplaner i sina miljöledningssystem. Sådana omställningsplaner kommer också att komplettera kraven på företagens hållbarhetsrapportering enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU (1) genom att tillhandahålla medel för att konkret genomföra dessa krav på anläggningsnivå. Den första prioriteringen är omställningen av energiintensiva verksamheter som förtecknas i bilaga I. Därför bör verksamhetsutövare vid energiintensiva anläggningar utarbeta omställningsplaner senast den 30 juni 2030. Verksamhetsutövare vid anläggningar som bedriver annan verksamhet som förtecknas i bilaga I bör vara skyldiga att ta fram omställningsplaner som en del av den förnyade bedömningen och uppdateringen av tillståndet efter offentliggörandet av beslut om BAT-slutsatser som offentliggörs efter den 1 januari 2030 . Omställningsplanerna bör fortsätta att vara vägledande dokument som utarbetas under verksamhetsutövarnas ansvar, men det revisionsorgan som anlitats av verksamhetsutövarna som en del av deras miljöledningssystem bör kontrollera att de innehåller de minimiuppgifter som ska fastställas av kommissionen i en genomförandeakt, och verksamhetsutövarna bör offentliggöra omställningsplanerna.

(25)

Att uppnå unionens mål för en ren, cirkulär och klimatneutral ekonomi senast 2050 kräver en djupgående omställning av unionens ekonomi. I enlighet med det åttonde miljöhandlingsprogrammet bör verksamhetsutövare vid anläggningar som omfattas av direktiv 2010/75/EU därför åläggas att inkludera omställningsplaner i sina miljöledningssystem. Sådana omställningsplaner kommer också att komplettera kraven på företagens hållbarhetsrapportering enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU (1) genom att tillhandahålla medel för att konkret genomföra dessa krav på anläggningsnivå. Den första prioriteringen är omställningen av energiintensiva verksamheter som förtecknas i bilaga I. Därför bör verksamhetsutövare vid energiintensiva anläggningar utarbeta vägledande omställningsplaner senast den 30 juni 2030. Verksamhetsutövare vid anläggningar som bedriver annan verksamhet som förtecknas i bilaga I bör vara skyldiga att ta fram vägledande omställningsplaner som en del av den förnyade bedömningen och uppdateringen av tillståndet efter offentliggörandet av beslut om BAT-slutsatser som offentliggörs efter den 1 januari 2030.

Motivering

Tekniskt ändringsförslag för att anpassa skälet till de föreslagna ändringarna i det berörda ändringsförslaget.

Ändringsrekommendation 3

Artikel 1.5

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

5.	I artikel 5 ska följande punkt läggas till som punkt 4:

5.	I artikel 5 ska följande punkt läggas till som punkt 4:

”4. Medlemsstaterna ska säkerställa att tillstånd som meddelas enligt denna artikel görs tillgängliga på internet, kostnadsfritt och utan att åtkomsten begränsas till registrerade användare. Dessutom ska en sammanfattning av varje tillstånd göras tillgänglig för allmänheten enligt samma villkor. Denna sammanfattning ska som minst omfatta följande:

a)	En översikt av de huvudsakliga tillståndsvillkoren.

a)	En översikt av de huvudsakliga tillståndsvillkoren.

b)	Gränsvärdena för utsläpp och gränsvärdena för miljöprestanda.

b)	Gränsvärdena för utsläpp och gränsvärdena för miljöprestanda.

c)	Eventuella undantag som har beviljats i enlighet med artikel 15.4.

c)	Eventuella undantag som har beviljats i enlighet med artikel 15.4.

d)	De tillämpliga BAT-slutsatserna.

d)	De tillämpliga BAT-slutsatserna.

e)	Villkoren för förnyad bedömning och uppdatering av tillståndet.

e)	Villkoren för förnyad bedömning och uppdatering av tillståndet.

f)	Uppgift om den specifika myndighet eller det specifika organ som ansvarar för begäranden om upplysningar och klagomål.

Kommissionen ska anta en genomförandeakt för att fastställa det format som ska användas till den sammanfattning som avses i andra stycket. Denna genomförandeakt ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 75.2.”

Motivering

Allmänheten bör informeras om den specifika nivå som ansvarar för begäranden om upplysningar och klagomål för att undvika kontakter med fel organ eller myndighet, vilket skapar en administrativ börda för den offentliga förvaltningen och gör det svårare att få information.

Ändringsrekommendation 4

Artikel 1.12

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

12.	Artikel 15 ska ersättas med följande:

12.	Artikel 15 ska ersättas med följande:

”Artikel 15

Gränsvärden för utsläpp, gränsvärden för miljöprestanda, likvärdiga parametrar och tekniska åtgärder

[…]

3a. Den behöriga myndigheten ska fastställa gränsvärden för miljöprestanda som säkerställer att sådana gränsvärden under normala driftsförhållanden inte är högre än de miljöprestandanivåer som motsvarar olika typer av bästa tillgängliga teknik enligt de beslut om BAT-slutsatser som avses i artikel 13.5.

3a. Den behöriga myndigheten kan fastställa gränsvärden för miljöprestanda som säkerställer att sådana gränsvärden under normala driftsförhållanden inte är högre än de miljöprestandanivåer som motsvarar olika typer av bästa tillgängliga teknik enligt de beslut om BAT-slutsatser som avses i artikel 13.5.

[…]”

Motivering

Skyldigheten att fastställa bindande prestandavärden skulle leda till inkonsekventa bestämmelser och undergräva den industriella omvandlingen. Detta krav bör överlåtas åt de behöriga myndigheternas gottfinnande efter det att en noggrann bedömning har visat att ett sådant krav inte skulle leda till bristande överensstämmelse mellan de tillståndsvillkor som fastställts på annat håll.

Ändringsrekommendation 5

Artikel 1.18a (ny)

(Ny punkt)

Artikel 25.3 i direktiv 2010/75/EU

ReK:s ändringsförslag

18a.	I artikel 25 ska punkt 3 ersättas med följande:

3. Vad som utgör tillräckligt intresse och kränkning av en rättighet ska fastställas av medlemsstaterna, i enlighet med målet att ge den berörda allmänheten en omfattande rätt till rättslig prövning.

För detta ändamål ska intresset hos en icke-statlig miljöskyddsorganisation som uppfyller alla krav enligt nationell lag, anses tillräckligt i den mening som avses i punkt 1 a.

För detta ändamål ska intresset hos en subnationell offentlig myndighet vars territorium eller befolkning skulle kunna påverkas negativt och efterlevnaden av alla krav enligt nationell lag anses vara tillräckliga i den mening som avses i punkt 1 a.

Sådana organisationer ska också anses ha rättigheter som kan kränkas i den mening som avses i punkt 1 b.

Sådana organisationer eller myndigheter ska också anses ha rättigheter som kan kränkas i den mening som avses i punkt 1 b.

Motivering

ReK stöder allmänhetens deltagande och lokalsamhällenas tillgång till rättslig prövning, och välkomnar de ändringar som gjorts i detta avseende, men föreslår samtidigt att man säkerställer att de lokala och regionala myndigheterna också har tillgång till rättslig prövning i alla medlemsstater och efterlyser fullständig information i rätt tid och allmänhetens deltagande i alla förfaranden.

Ändringsrekommendation 6

Artikel 1.22

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

22.	Följande artiklar ska införas som artiklarna 27a–27d:

22.	Följande artiklar ska införas som artiklarna 27a–27d:

”[…]

Artikel 27d

Omställning till en ren, cirkulär och klimatneutral industri

1. Medlemsstaterna ska kräva att verksamhetsutövaren senast den 30 juni 2030 i sitt miljöledningssystem som avses i artikel 14a inkluderar en omställningsplan , enligt det format som avses i punkt 4, för varje anläggning som utför någon verksamhet som är förtecknad i punkterna 1, 2, 3, 4, 6.1 a och 6.1 b i bilaga I. Omställningsplanen ska innehålla informationen om hur anläggningen ska ställas om under perioden 2030–2050 för att bidra till framväxten av en hållbar, ren, cirkulär och klimatneutral ekonomi senast 2050.

Medlemsstaterna ska vidta de nödvändiga åtgärderna för att säkerställa att det revisionsorgan som anlitas av verksamhetsutövaren som en del av dess miljöledningssystem senast den 31 december 2031 bedömer hur väl omställningsplanerna som avses i punkt 1 första stycket överensstämmer med de krav som fastställs i den genomförandeakt som avses i punkt 4.

1. Medlemsstaterna ska kräva att verksamhetsutövaren, senast den 30 juni 2030 som en del av översynen av tillståndsvillkoren i enlighet med artikel 21.3 och efter att beslut om BAT-slutsatser efter den 1 januari 2030 har offentliggjorts, inkluderar en vägledande omställningsplan för varje anläggning som utför någon verksamhet som är förtecknad i bilaga I. Den vägledande omställningsplanen ska innehålla informationen , i det format som avses i punkt 4, om hur anläggningen ska ställas om under perioden 2030–2050 för att bidra till framväxten av en hållbar, ren, cirkulär och klimatneutral ekonomi senast 2050.

2. Medlemsstaterna ska, som en del av översynen av tillståndsvillkoren i enlighet med artikel 21.3 och efter att beslut om BAT-slutsatser efter den 1 januari 2030 har offentliggjorts, kräva att verksamhetsutövaren i sitt miljöledningssystem som avses i artikel 14a inkluderar en omställningsplan för varje anläggning som utför någon verksamhet som är förtecknad i bilaga I och som inte avses i punkt 1. Omställningsplanen ska innehålla information, i det format som avses i punkt 4, om hur anläggningen kommer att ställas om under perioden 2030–2050 för att bidra till framväxten av en hållbar, ren, cirkulär och klimatneutral ekonomi senast 2050.

Medlemsstaterna ska vidta de nödvändiga åtgärderna för att säkerställa att det revisionsorgan som anlitas av verksamhetsutövaren som en del av dess miljöledningssystem bedömer hur väl de omställningsplaner som avses i punkt 2 första stycket överensstämmer med de krav som fastställs i den genomförandeakt som avses i punkt 4.

2. Verksamhetsutövaren ska offentliggöra en sammanfattning av sin vägledande omställningsplan.

3 . Verksamhetsutövaren ska offentliggöra både sin omställningsplan och resultaten av den bedömning som avses i punkterna 1 och 2, som en del i offentliggörandet av sitt miljöledningssystem .

3. Kommissionen ska senast den 30 juni 2028 anta en genomförandeakt där formatet för omställningsplanerna fastställs. Denna genomförandeakt ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 75.2.”

4 . Kommissionen ska senast den 30 juni 2028 anta en genomförandeakt där formatet för omställningsplanerna fastställs. Denna genomförandeakt ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 75.2.”

Motivering

Att omställningsplanen ska vara vägledande förefaller lämpligt eftersom de mål som eftersträvas är framåtblickande och beror på externa faktorer (t.ex. tillgången till förnybara och energisnåla vektorer) och för att undvika mer komplicerade tillståndsförfaranden.

Ändringsrekommendation 7

Artikel 1.1.31

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

31.	Artikel 79 ska ersättas med följande:

31.	Artikel 79 ska ersättas med följande:

”Artikel 79

Sanktioner

1. Utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/99/EG av den 19 november 2008 om skydd för miljön genom straffrättsliga bestämmelser, ska medlemsstaterna fastställa regler för sanktioner som ska tillämpas vid överträdelser av nationella bestämmelser som antas i enlighet med detta direktiv, och ska vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att de tillämpas. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Medlemsstaterna ska till kommissionen anmäla dessa regler och bestämmelser utan dröjsmål, samt utan dröjsmål anmäla eventuella ändringar som berör dem.

2. De sanktioner som avses i punkt 1 ska innefatta böter som är proportionerliga mot omsättningen för den juridiska person eller inkomsten för den fysiska person som har begått överträdelsen. Nivån på böterna ska beräknas på ett sådant sätt att det säkerställs att de på ett ändamålsenligt sätt berövar den person som är ansvarig för överträdelsen de ekonomiska fördelar som härrör från överträdelsen. Nivån på böterna ska gradvis höjas vid upprepade överträdelser. När en överträdelse begås av en juridisk person, får böterna uppgå till högst 8 % av verksamhetsutövarens årsomsättning i den berörda medlemsstaten .

3. Medlemsstaterna ska säkerställa att det i de sanktioner som avses i punkt 1 tas vederbörlig hänsyn till följande, enligt vad som är tillämpligt:

a)	Överträdelsens karaktär, allvarlighetsgrad och omfattning.

b)	Om överträdelsen skett med uppsåt eller genom oaktsamhet.

c)	Den befolkning eller miljö som drabbats av överträdelsen, med beaktande av hur överträdelsen påverkat målet att uppnå en hög skyddsnivå för människors hälsa och miljön.”

a)	Överträdelsens karaktär, allvarlighetsgrad och omfattning.

b)	Om överträdelsen skett med uppsåt eller genom oaktsamhet.

c)	Den befolkning eller miljö som drabbats av överträdelsen, med beaktande av hur överträdelsen påverkat målet att uppnå en hög skyddsnivå för människors hälsa och miljön.

4. Medlemsstaterna ska se till att medlen från sanktionerna i första hand används för att reparera eller kompensera för de skador som åsamkats lokalsamhällena.

Om tillämpningen av direktivet leder till minskad eller nedlagd ekonomisk verksamhet ska de sociala konsekvenserna för lokalsamhällena beaktas vid fastställandet av sanktionen, och medlemsstaterna ska se till att medlen från sanktionerna används för att kompensera lokalsamhällena för de sociala och ekonomiska förlusterna, i samråd med de lokala och regionala myndigheterna.”

Motivering

Föroreningarnas inverkan på lokalsamhällena kan orsaka miljömässiga, hälsomässiga, sociala och ekonomiska skador som kan vara extremt problematiska, särskilt för små och/eller fattiga samhällen. Detta måste beaktas i sanktionerna.

II. POLITISKA REKOMMENDATIONER

EUROPEISKA REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Allmänna kommentarer

Europeiska regionkommittén (ReK) upprepar sitt engagemang för att påskynda en rättvis och ren omställning till en klimatneutral och cirkulär ekonomi senast 2050 som gynnar Europeiska unionens regioner och där ingen människa och inget område i unionen lämnas utanför. Kommittén stöder därför översynen av direktivet om industriutsläpp (direktivet), som syftar inte bara till att förebygga och begränsa föroreningar för att bättre skydda miljön och människors hälsa, utan även till att stimulera innovation, belöna föregångare och bidra till att lika villkor säkras på EU:s marknad.

Direktivet utgör en ändamålsenlig lagstiftningsram som redan har visat sin effektivitet när det gäller att minska industriutsläppen av föroreningar och är därför lämpad för att möjliggöra den omvandling som den europeiska industrin behöver för att kunna uppnå målen i den europeiska gröna given. Kommittén betonar att synergierna mellan den förebyggande strategin i direktivet om industriutsläpp och den marknadsbaserade strategin i utsläppshandelssystemet kan leda till en situation som alla vinner på, såväl verksamhetsutövarna som klimatet och miljön.

ReK stöder en strategi baserad på vetenskapliga rön i synnerhet för att bedöma industriverksamhetens verkliga inverkan på de totala föroreningarna.

En av de rådande kvarstående bristerna är den bristande konsekvensen i tillämpningen av direktivet i medlemsstaterna.

Kommittén fäster uppmärksamheten på det sammanhang i vilket förslaget till ändring av direktivet läggs fram (energipriser, galopperande inflation, störningar i leveranskedjorna), och varnar för de negativa konsekvenser som en dåligt avvägd reform av direktivet skulle få för Europas industriella konkurrenskraft.

ReK noterar i detta sammanhang de reservationer som nämnden för lagstiftningskontroll uttryckte i sitt yttrande om konsekvensbedömningen av översynen av direktivet (1), särskilt beträffande avsaknaden av tydlighet i denna text om vissa konsekvenser av översynen för industrins konkurrenskraft (risk för utlokalisering och ersättning med produkter från tredjeländer som tillämpar mindre stränga regler, särskilt i fråga om verksamhet som nyligen inkluderats) samt effekterna av inkluderingen av djurhållning på landsbygdsområdena och konsumentpriserna.

Medlagstiftarna uppmanas att göra tillämpningen av direktivet mer konsekvent och att ta hänsyn till kostnaderna och utmaningarna i samband med omställningen inom ramen för EU:s handelspolitik, för att undvika illojal konkurrens från tredjeländer.

Kommittén påminner i detta sammanhang om att industrianläggningar som omfattas av direktivet också till stor del omfattas av bestämmelser och ordningar för minskade koldioxidutsläpp. Direktivet bör därför inte inkräkta på dessa synnerligen effektiva verktyg som redan tillämpas på industrin, för att undvika inkonsekvens och främja insatser för minskade koldioxidutsläpp på det mest kostnadseffektiva sättet.

Säkerställa direktivets ändamålsenlighet

Den allmänna principen om att informera allmänheten och vikten av att inte begränsa spridningen av relevant information måste stå i förhållande till anläggningarnas säkerhet och skydd, företagshemligheter och förhindrandet av sabotage.

10.

Att direktivets huvudprinciper och integrerade tillvägagångssätt bibehålls bidrar till en framgångsrik industriell omvandling.

11.

Kommittén stöder därför bibehållandet av definitionerna av bästa tillgängliga teknik (BAT) och Sevillaprocessen (upprättande av BAT-referensdokument).

12.

ReK hyser betänkligheter beträffande den nuvarande ordalydelsen i artikel 15.3, dvs. att fastställa de strängaste möjliga gränsvärdena för utsläpp, i enlighet med BAT-slutsatserna.

13.

Kommittén ifrågasätter ordalydelsen i artikel 15.3a om miljöprestandanivåer som motsvarar olika typer av bästa tillgängliga teknik. Detta krav bör överlåtas åt de behöriga myndigheternas gottfinnande efter det att en noggrann bedömning har visat att ett sådant krav inte skulle leda till bristande överensstämmelse mellan de tillståndsvillkor som fastställts på annat håll.

14.

ReK stöder helhjärtat principen om att förorenaren betalar, håller med revisionsrätten om att principen om att förorenaren betalar bör ges en tydlig innebörd och ställer sig bakom en skärpning av bestämmelserna om sanktioner och ersättning. Sanktionerna måste vara effektiva, proportionella och avskräckande och ta hänsyn till företagens fullständiga ägarstruktur, så att de verkligen åläggs de ansvariga parterna.

15.

De lokala och regionala myndigheterna måste hantera föroreningarnas miljömässiga, hälsomässiga, sociala och ekonomiska påverkan. Medlen från böter och ersättningar bör också användas för att hjälpa de lokala och regionala myndigheterna att hantera konsekvenserna av denna påverkan.

16.

Kommittén stöder inrättandet av portalen för industriutsläpp. Vi efterlyser dock åtgärder för att begränsa den ytterligare administrativa bördan för lokala och regionala myndigheter.

Tillämpningsområde

17.

Varje utvidgning till nya sektorer måste analyseras noggrant, i synnerhet genom en kostnads-nyttoanalys där man bl.a. beaktar de åtgärder och politiska ramar som finns för att ta itu med dem.

18.

Kommittén stöder utvidgningen av direktivet till andra sektorer, såsom uppfödning av nötkreatur. Vi är dock bekymrade över de administrativa bördorna och kostnaderna, och föreslår att man överväger åtgärder för att ekonomiskt stödja företagen och de lokala och regionala myndigheterna i denna omställning, med beaktande av i synnerhet de sociala konsekvenserna för små anläggningar. Medlagstiftarna uppmanas att inte begränsa sig till enbart kriteriet tröskelvärde för kapacitet.

19.

ReK efterlyser en mer ingående bedömning av möjligheten att inkludera vattenbruk i direktivet. I samband med denna bör man ta hänsyn till de miljö- och klimatrelaterade kostnaderna och fördelarna, bedöma de administrativa bördorna och kostnaderna för företagen samt beakta i synnerhet de sociala konsekvenserna för lokalsamhällen där vattenbruket utgör en stor del av den lokala ekonomin.

20.

Vi varnar för att en alltför stor utvidgning genom artikel 74, som gör det möjligt att utvidga tillämpningsområdet genom delegerade akter, skulle kunna äventyra hela processen för insamling av ingående uppgifter, påverka Sevillaprocessens funktion och betunga tillståndsgivningen.

Stöd till innovation

21.

Kommittén ställer sig bakom ambitionen att stimulera forskning och innovation om mer miljöeffektiv teknik för att förverkliga ambitionerna i den gröna given.

22.

ReK välkomnar inrättandet av innovationscentrumet för industriell omvandling och industriutsläpp (Incite), som skulle kunna bli en tillgång för innovationen inom EU. Incite bör dock inte upprepa processen för översyn av BAT-referensdokumenten.

23.

Vi påminner om att innovation också äger rum på lokal och regional nivå och att de lokala och regionala myndigheterna bör ingå bland de offentliga institutioner som deltar i det nya innovationscentrumets verksamhet.

24.

Kommittén noterar viljan att koppla prestandanivåer till ny teknik. Det finns en risk för att det faktiska införandet av denna nya teknik hämmas om de gränsvärden för utsläpp som anges i tillstånden inte kan uppnås med 100 % säkerhet.

25.

ReK välkomnar de långsiktiga omställningsplanerna, men framhåller att dessa planer bör vara vägledande och upprättas på företags- och inte anläggningsnivå samt att offentliggörandet av dem inte får urholka industrihemligheter.

26.

ReK konstaterar att de föreslagna åtgärderna i sin nuvarande form inte förefaller ge upphov till några frågor beträffande deras förenlighet med subsidiaritetsprincipen eftersom föroreningar från agroindustriella anläggningar är en gränsöverskridande fråga och eftersom det finns ett behov av lika villkor på den inre marknaden. De föreslagna åtgärderna förefaller inte ge upphov till några allmänna frågor beträffande deras förenlighet med proportionalitetsprincipen med tanke på miljö- och klimatkrisernas brådskande karaktär.

Bryssel den 12 oktober 2022.

Vasco ALVES CORDEIRO

Europeiska regionkommitténs ordförande

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG (EUT L 182, 29.6.2013, s. 19).

(1) SEC(2022) 169.

		ISSN 1977-1061
Europeiska unionens officiella tidning		C 498

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	65 årgången 30 december 2022

Innehållsförteckning		Sida
	I Resolutioner, rekommendationer och yttranden
	RESOLUTIONER
	Regionkommittén
	ReK:s 151:a plenarsession, 11.10.2022–12.10.2022
2022/C 498/01	Resolution från Europeiska regionkommittén om tillståndet i Europeiska unionens regioner och kommuner	1
	YTTRANDEN
	Regionkommittén
	ReK:s 151:a plenarsession, 11.10.2022–12.10.2022
2022/C 498/02	Yttrande från Europeiska regionkommittén – Mot en makroregional strategi för Medelhavsområdet	6
2022/C 498/03	Yttrande från Europeiska regionkommittén – EU:s kommuners och regioners roll i återuppbyggnaden av Ukraina	12
2022/C 498/04	Yttrande från Europeiska regionkommittén – Ny ram för mobilitet i städer	17
2022/C 498/05	Yttrande från Europeiska regionkommittén – ReK:s roll när det gäller att stärka klimatdiplomatin på lokal och regional nivå inför COP27 och COP28	24
2022/C 498/06	Yttrande från Europeiska regionkommittén – Mot en strukturell inkludering av kommuner och regioner i UNFCCC COP27	30
2022/C 498/07	Yttrande från Europeiska regionkommittén – En rättvis och hållbar omställning i de kol- och energiintensiva regionerna	36
2022/C 498/08	Yttrande från Europeiska regionkommittén – Digital sammanhållning	39
2022/C 498/09	Yttrande från Europeiska regionkommittén – Åttonde rapporten om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning	45
2022/C 498/10	Yttrande från Europeiska regionkommittén – Vägar till en framgångsrik skolgång	51

	III Förberedande akter
	Regionkommittén
	ReK:s 151:a plenarsession, 11.10.2022–12.10.2022
2022/C 498/11	Yttrande från Europeiska regionkommittén – Skydd av geografiska beteckningar för industri och hantverk i Europeiska unionen (reviderat yttrande)	57
2022/C 498/12	Yttrande från Europeiska regionkommittén – Riktlinjer för utbyggnad av det transeuropeiska transportnätet (TEN-T)	68
2022/C 498/13	Yttrande från Europeiska regionkommittén – Energipaketet om gas, vätgas och metanutsläpp	83
2022/C 498/14	Yttrande från Europeiska regionkommittén – EU:s förordning om halvledare för att stärka Europas halvledarekosystem	94
2022/C 498/15	Yttrande från Europeiska regionkommittén – Ändrad styrning av Schengenområdet	114
2022/C 498/16	Yttrande från Europeiska regionkommittén – Direktivet om industriutsläpp	154