27.12.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 493/2

P9_TA(2022)0222

Rapport för 2021 om Turkiet

Europaparlamentets resolution av den 7 juni 2022 om kommissionens rapport för 2021 om Turkiet (2021/2250(INI))

(2022/C 493/01)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 19 oktober 2021 om EU:s utvidgningspolitik (COM(2021)0644) och den åtföljande rapporten för 2021 om Turkiet (SWD(2021)0290),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1529 av den 15 september 2021 om inrättande av instrumentet för stöd inför anslutningen (IPA III) (1),

—

med beaktande av förhandlingsramen för Turkiet från den 3 oktober 2005 och av att Turkiet, precis som alla kandidatländer, helt och hållet måste uppfylla Köpenhamnskriterierna för att få ansluta sig till EU samt av behovet att normalisera landets förbindelser med alla EU-medlemsstater, inklusive Republiken Cypern,

—

med beaktande av den förklaring som Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater utfärdade den 21 september 2005, efter Turkiets förklaring efter undertecknandet av tilläggsprotokollet till Ankaraavtalet den 29 juli 2005, inbegripet bestämmelsen att ett erkännande av alla medlemsstater är en nödvändig del i förhandlingarna, och av behovet av att Turkiet normaliserar sina förbindelser med alla medlemsstater och till fullo genomför tilläggsprotokollet till Ankaraavtalet gentemot alla medlemsstater genom att undanröja alla hinder för den fria rörligheten för varor, inbegripet restriktioner för transportmedel, utan fördomar eller diskriminering,

—	med beaktande av uttalandet från EU och Turkiet av den 18 mars 2016 och 29 november 2015,

—	med beaktande av avtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Turkiet om återtagande av personer utan uppehållstillstånd (2) (återtagandeavtalet mellan EU och Turkiet),

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 26 juni 2018, 18 juni 2019 och 14 december 2021 om utvidgningen och stabiliserings- och associeringsprocessen, av rådets slutsatser av den 15 juli och den 14 oktober 2019 om Turkiets olagliga borrningsverksamhet i östra Medelhavet, av Europeiska rådets slutsatser av den 12 december 2019 och den 1–2 och den 15–16 oktober 2020 och 24 juni 2021, av alla andra relevanta slutsatser från rådet och europeiska rådet, av uttalandet från EU:s utrikesministrar av den 15 maj 2020 och de viktigaste resultaten av deras videokonferens av den 14 augusti 2020 om situationen i östra Medelhavet, av resultatet av det informella mötet mellan EU:s utrikesministrar i Gymnich den 27–28 augusti 2020 och av uttalandet från Europeiska rådets medlemmar av den 25 mars 2021 om östra Medelhavsområdet,

—

med beaktande av rådets beslut (Gusp) 2019/1894 av den 11 november 2019 om restriktiva åtgärder mot bakgrund av Turkiets olagliga borrningsverksamhet i östra Medelhavet (3), förlängt genom rådets beslut (Gusp) 2020/1657 av den 6 november 2020 (4) och rådets beslut (Gusp) 2021/1966 av den 11 november 2021 (5),

—	med beaktande av Turkiets medlemskap i Europarådet och Nato,

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 maj 2021 Femte årsrapporten om faciliteten för flyktingar i Turkiet (COM(2021)0255),

—

med beaktande av skrivelsen av den 25 februari 2021 från Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter om begränsning av icke-statliga organisationers verksamhet och inskränkningar av föreningsfriheten motiverade av kampen mot terrorism, och av skrivelsen av den 17 juni 2021 från Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter om hbti-personers rättigheter,

—

med beaktande av relevanta resolutioner från Europarådets ministerkommitté, däribland interimsresolutionen av den 2 februari 2022 och 2 december 2021 om verkställandet av Europadomstolens dom i målet Kavala mot Turkiet, interimsresolutionen av den 2 december 2021 om verkställandet av Europadomstolens dom i målet Selahattin Demirtas mot Turkiet (nr 2), interimsresolutionen av den 16 september 2021 om verkställandet av Europadomstolens dom i målet Cypern mot Turkiet och resolutionen av den 17 oktober 2007 samt interimsresolutionen av den 9 mars 2009 och de nio därpå följande besluten om verkställandet av Europadomstolens dom i målet Ülke mot Turkiet,

—

med beaktande av artikel 46 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna, enligt vilken de fördragsslutande parterna förbinder sig att rätta sig efter den slutgiltiga domen från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna i alla mål där de är parter, samt av Turkiets därav följande skyldighet att genomföra alla domar från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna,

—

med beaktande av FN:s säkerhetsråds relevanta resolutioner om Cypern, däribland resolution 186 (1964) av den 4 mars 1964 som bekräftar Republiken Cyperns suveränitet, resolution 550 (1984) av den 11 maj 1984 om separatistiska handlingar i Cypern och resolution 789 (1992) av den 25 november 1992, där alla berörda parter i Cypernfrågan uppmanas att åta sig att vidta de förtroendeskapande åtgärder som anges i resolutionen, vari försök att låta andra människor än Varoshas tidigare invånare bosätta sig i någon del av staden anses oacceptabla och att förvaltningen av detta område bör överföras till FN,

—	med beaktande av lag nr 7262 från december 2020 om förebyggande av finansiering av spridning av massförstörelsevapen, varmed åtgärder för att bekämpa terrorism utnyttjas för att angripa det civila samhället,

—	med beaktande av rapporten från utskottet för rättsliga frågor och mänskliga rättigheter i Europarådets parlamentariska församling av den 6 januari 2021 med titeln Restrictions on NGO activities in Council of Europe Member States,

—	med beaktande av Unescos uttalande den 10 juli 2020 om Hagia Sofia (Istanbul),

—	med beaktande av 2022 års internationella pressfrihetsindex från Reportrar utan gränser, som placerar Turkiet på 149:e plats av 180 länder, Amnesty Internationals rapport för 2020/21 och Human Rights Watch World Report 2022,

—

med beaktande av sina tidigare resolutioner, särskilt resolutionerna av den 19 maj 2021 om kommissionens rapporter 2019 och 2020 om Turkiet (6), av den 8 juli 2021 om förtrycket av oppositionen i Turkiet, särskilt Folkets demokratiska parti (HDP) (7), av den 21 januari 2021 om människorättssituationen i Turkiet, särskilt fallet med Selahattin Demirtas och andra samvetsfångar (8), av den 26 november 2020 om ökade spänningar i Varosha efter Turkiets olagliga agerande och det brådskande behovet av återupptagna samtal (9), av den 15 april 2015 om hundraårsminnet av det armeniska folkmordet (10), av den 7 oktober 2021 om genomföranderapporten om EU:s förvaltningsfonder och faciliteten för flyktingar i Turkiet (11) och av den 24 november 2021 om rådets ståndpunkt om förslaget till Europeiska unionens ändringsbudget nr 5/2021 för budgetåret 2021– Humanitärt bistånd till flyktingar i Turkiet (12),

—	med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A9-0149/2022), och av följande skäl:

A.	Som kandidatland för EU-anslutning är Turkiet en viktig partner när det gäller ekonomin och en viktig granne och strategisk partner för EU på viktiga områden av gemensamt intresse såsom handel, migration, folkhälsa, klimat, den gröna omställningen, säkerhet och terrorismbekämpning.

Turkiets ekonomiska integration med EU fortsatte att vara omfattande 2020, då landet var EU:s sjätte största handelspartner, samtidigt som EU fortfarande är Turkiets överlägset största handelspartner och dess största källa till utländska direktinvesteringar. Turkiet genomgår för närvarande ekonomiska och finansiella svårigheter som förvärrar pandemins ekonomiska konsekvenser.

Arbetet med EU:s säkerhetsdimension har gått framåt på senare tid. Turkiet är en ytterst värdefull partner som Natoallierad och en strategisk partner som intar en viktig plats i Europa och spelar en avgörande geostrategisk roll i Svarta havets säkerhetsstruktur och i synnerhet när det gäller säkerheten för Ukraina, som är drabbat av rysk aggression. Turkiet har visat motvilja och lagt fram politiska villkor för att välkomna Finland och Sverige till Nato. Under de rådande allvarliga omständigheterna är det viktigt att alla Natoallierade agerar med framsynthet och snabbt ratificerar Finlands och Sveriges anslutningsprotokoll.

Turkiet har världens största flyktingbefolkning, med nästan 4 miljoner registrerade flyktingar från Syrien, Irak och Afghanistan. EU:s finansiering till dessa befolkningsgrupper har visat sig vara värdefull för att hjälpa Turkiet att snabbt tillgodose flyktingarnas och värdsamhällenas humanitära behov och utvecklingsbehov.

Efter att steg tagits mot en nedtrappning av spänningarna mellan EU och Turkiet samt mellan Turkiet och vissa EU-medlemsstater i östra Medelhavsområdet erbjöd sig Europeiska rådet att främja en mer positiv dynamik i förbindelserna mellan EU och Turkiet, förutsatt att detta fortsätter att mötas med konstruktiva insatser. Framför allt uttryckte Europeiska rådet sin beredvillighet att samarbeta med Turkiet på ett stegvis, proportionellt och reversibelt sätt på ett antal områden av gemensamt intresse, förutsatt att nedtrappningen av den senaste tidens spänningar mellan EU och Turkiet, särskilt i förhållande till situationen i östra Medelhavet, fortsätter och att Turkiet samarbetar på ett konstruktivt sätt och uppfyller de villkor som fastställts i tidigare slutsatser från Europeiska rådet, särskilt i fråga om goda grannförbindelser och respekt för mänskliga rättigheter och internationell rätt.

Att vara ett kandidatland förutsätter en vilja att gradvis närma sig och anpassa sig till EU:s regelverk i alla avseenden, inbegripet värden, intressen, standarder och politik, att respektera och upprätthålla Köpenhamnskriterierna, att anpassa sig till EU:s politik och mål och att eftersträva och upprätthålla goda grannförbindelser med EU och alla dess medlemsstater utan diskriminering. En analys av EU:s rapporter under de senaste åren visar att Turkiet befinner sig på stort avstånd från EU:s värden och normativa ram, en klyfta som faktiskt ökar på grundläggande områden som respekten för internationell rätt, rättsstatsprincipen, mänskliga rättigheter, individuella friheter, medborgerliga rättigheter och yttrandefriheten samt goda grannförbindelser och regionalt samarbete. Banden mellan det turkiska civila samhället och de prodemokratiska krafterna och EU är fortsatt starka, eftersom EU är fast beslutet att stödja turkiska medborgare och organisationer som främjar europeiska normer och värden.

Under det senaste året har förbindelserna mellan EU och Turkiet legat på en genomsnittligt stabil nivå, eftersom fördjupat samarbete och dialog inom ett antal frågor har samexisterat med regelbundna konflikter och spänningar. I denna resolution återspeglas den situationen genom att parlamentet välkomnar den positiva utvecklingen och pekar på ytterligare potential i förbindelserna och samtidigt framhäver kvarstående problem, särskilt när det gäller rättsstatsprincipen och de grundläggande rättigheterna, i strid med Köpenhamnskriterierna, kränkningar av internationell rätt eller pågående provokationer mot Republiken Cypern. Om denna rapport på ordentligt sätt ska bedöma Turkiets framsteg eller brist på framsteg när det gäller mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen, såsom utgörande kärnan i anslutningsprocessen, är det viktigt att beskriva de konkreta mekanismer för urholkning av friheter som sammantaget leder till denna allmänna tillbakagång i förhållande till europeiska normer. Ett sådant tillvägagångssätt innebär att man går längre än att enbart upprätta en lång förteckning över de medborgare och grupper som drabbas av dessa beslut och att man identifierar de aktörer och organ inom de offentliga myndigheterna som är ansvariga för denna oroande situation inom deras särskilda verksamhetsområde. Kritiken måste vara riktad snarare än generisk.

Allmän bedömning och den senaste utvecklingen

Europaparlamentet upprepar sin oro över den ihållande klyftan mellan Turkiet och EU när det gäller värden och normer, och den fortsatta bristen på politisk vilja att genomföra de reformer som krävs för att ta itu med framför allt de allvarliga farhågor om rättsstatsprincipen och grundläggande rättigheter som fortsätter att inverka negativt på anslutningsprocessen, trots Turkiets upprepade uttalanden om EU-anslutning som mål. Parlamentet betonar att en tillbakagång ihållande fortgått när det gäller Turkiets åtaganden i samband med anslutningsprocessen under de senaste två åren. Om det inte görs några tydliga och avsevärda framsteg på detta område anser sig parlamentet inte kunna räkna med återupptagna anslutningsförhandlingar med Turkiet, vilka i praktiken har varit frusna sedan 2018. Parlamentet erinrar om att anslutningsprocessen är och förblir en meritbaserad process som är helt beroende av varje lands objektiva framsteg.

Europaparlamentet noterar att trots en liten förbättring av de övergripande förbindelserna mellan EU och Turkiet under det senaste året och i synnerhet under de senaste månaderna, då Turkiets regering har intagit en mer samarbetsinriktad hållning, har förstärkt samarbete och dialog om ett antal frågor samexisterat med regelbundna konflikter, och förbindelserna har förblivit ansträngda med angränsande EU-medlemsstater, särskilt Grekland och Cypern. Parlamentet uttrycker sin förhoppning att de rådande svårigheterna kan övervinnas och ersättas av en mer varaktig och genuin positiv dynamik. Parlamentet välkomnar de senaste högnivådialogerna mellan EU och Turkiet om klimatförändringar av den 16 september 2021, och att Turkiet utformat sin egen gröna giv, infört en ambitiös inhemsk klimatpolitik och ratificerat Parisavtalet den 6 oktober 2021. Parlamentet välkomnar högnivådialogen om migration och säkerhet av den 12 oktober 2021, vilken var inriktad på att stärka samarbetet för att hantera migration, bekämpa människohandel och organiserad brottslighet samt förhindra terroristattacker. Parlamentet välkomnar högnivådialogen om folkhälsa den 1 december 2021, där diskussionen var inriktad på ett fördjupat samarbete om gränsöverskridande hot mot människors hälsa, även på kort sikt i kampen mot covid-19-pandemin. Parlamentet lovordar i detta sammanhang det ömsesidiga erkännandet av covid-19-intyg i augusti 2021.

Samtidigt som anslutningsförhandlingarna fortfarande står stilla konstaterar Europaparlamentet att Turkiet har uppdaterat sin nationella handlingsplan för anslutning till EU så att den omfattar åren 2021–2023. Parlamentet noterar vidare de framsteg som Turkiet har gjort i fråga om närmare anpassning till EU:s regelverk på områden som konkurrenslagstiftning, sitt nationella kvalifikationssystem och det europeiska forskningsområdet samt Turkiets därav följande bättre resultat inom Horisont 2020.

Europaparlamentet upprepar sin fasta övertygelse att Turkiet är ett land av strategisk relevans i politiskt, ekonomiskt och utrikespolitiskt hänseende, en partner som är av central betydelse för stabiliteten i regionen i bredare bemärkelse, och en mycket viktig allierad, däribland inom Nato, med vilken EU önskar återupprätta förbindelserna baserat på dialog, respekt och ömsesidigt förtroende. Parlamentet välkomnar i samband med detta den senaste tidens uttalanden från turkiska myndigheter på högsta nivå om den turkiska regeringens förnyade engagemang för vägen mot EU-medlemskap, men uppmanar med kraft de turkiska myndigheterna att gå från ord till handling och visa prov på detta engagemang med hjälp av specifika sakförhållanden och beslut. Parlamentet anser att dialogen med de turkiska myndigheterna och med motparter på alla nivåer bör stärkas ytterligare om förhållandena tillåter det, som ett sätt att bidra till att återuppbygga förtroendet och minska riskerna för framtida konfrontationer, i linje med Europeiska rådets ståndpunkt att samarbeta med Turkiet på ett gradvist, proportionellt och reversibelt sätt. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang rådet att återuppliva den avbrutna politiska dialogen på hög nivå, sektorsdialogerna på hög nivå om ekonomi, energi och transport samt associeringsrådet EU–Turkiet, kopplat till förbättringar av situationen för de grundläggande friheterna och rättsstatsprincipen.

Europaparlamentet uttrycker djup oro över den nuvarande ekonomiska situationen i Turkiet, som genom valutadevalvering och skenande inflation och ständigt ökande levnadsomkostnader driver ett allt större antal människor in i umbäranden och fattigdom. Parlamentet noterar att den nuvarande situationen har vuxit fram under ett antal år, men att den i december 2021 omvandlades till en valutakris genom vilken de befintliga pandemirelaterade effekterna på ekonomin förvärrades. Parlamentet är oroat över presidentens inblandning och den därpå följande bristen på förtroende för påstått oberoende organ såsom centralbanken och Turkiets statistikbyrå (TÜIK). Parlamentet noterar i detta avseende att båda institutionernas operativa oberoende är ett nyckelkriterium för EU-anslutning. Parlamentet betonar vidare att Turkiets undermåliga resultat när det gäller respekten för rättsstatsprincipen också har en allvarlig inverkan på landets anseende och att bristen på rättssäkerhet kan få allvarliga konsekvenser för landets förmåga att locka till sig utländska investeringar. Parlamentet anser att starkare och ärligare förbindelser med EU skulle bidra till att lindra vissa svårigheter och till att förbättra levnadsstandarden för den turkiska befolkningen.

Europaparlamentet noterar att arbetsgruppen för finansiella åtgärder i oktober 2021 förde upp Turkiet på förteckningen över jurisdiktioner som anses sakna förmåga att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism samt finansiering av spridning av vapen. Parlamentet uttrycker sin förhoppning att Turkiet utan dröjsmål kan göra de framsteg som krävs när det gäller att förbättra genomförandet av de relevanta åtgärderna för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism.

Europaparlamentet uttrycker sin vilja att stärka och fördjupa den ömsesidiga kunskapen och förståelsen mellan samhällena i Turkiet och i medlemsstaterna, för att främja kulturell tillväxt och sociokulturella utbyten och bekämpa alla yttringar av sociala, religiösa, etniska eller kulturella fördomar. Parlamentet ger uttryck för sitt fulla åtagande att fortsatt stödja Turkiets oberoende civila samhälle under alla omständigheter och oavsett vilka ramar för förbindelserna som framtiden kan komma att medföra.

Rättsstatsprincipen och grundläggande rättigheter

Europaparlamentet beklagar djupt den fortsatta försämringen av människorättssituationen i Turkiet, inbegripet tillbakagången när det gäller grundläggande friheter, demokrati och rättsstatsprincipen. Parlamentet anser att den nuvarande repressiva styrelseformen, som huvudsakligen bygger på missbruk av den rättsliga ramen – särskilt genom tillämpning av anklagelser om terrorism och inskränkning av yttrandefriheten – och bristande oberoende för rättsväsendet, är en avsiktlig, outtröttlig och systematisk regeringspolitik som utformats för att undertrycka all eventuell kritisk verksamhet antingen direkt eller genom en avkylande verkan. Parlamentet är förfärat av att de turkiska statliga myndigheterna, för att bedriva denna politik, är beredda att flagrant och ihållande frångå sina internationella och inhemska rättsliga förpliktelser, såsom dem som härrör från Turkiets medlemskap i Europarådet.

Europaparlamentet anser bestämt att det avgörande området grundläggande rättigheter och friheter, som står i centrum för anslutningsprocessen, inte kan frikopplas och isoleras från de allmänna förbindelserna med EU och betonar att det för parlamentet fortfarande utgör ett allvarligt hinder för ytterligare framsteg inom varje form av positiv agenda som skulle kunna erbjudas Turkiet. En sådan agenda bör också villkoras med upprätthållande av fullständig respekt för internationell rätt och den grundläggande principen om goda grannförbindelser och regionalt samarbete.

10.

Europaparlamentet uppmanar Turkiet att fullt ut genomföra alla domar från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna i enlighet med artikel 46 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna, en ovillkorlig skyldighet som följer av Turkiets medlemskap i Europarådet och som är inskriven i Turkiets konstitution. Parlamentet fördömer i starkast möjliga ordalag den dom som nyligen avkunnades av Istanbuls 13:e domstol för grövre brott, genom vilken Osman Kavala dömdes till ett strängare livstidsstraff efter mer än fyra och ett halvt års orättvist, olagligt och illegitimt frihetsberövande. Parlamentet anser att Kavala har dömts baserat på ogrundade anklagelser i syfte att tysta och avskräcka kritiska röster i Turkiet. Parlamentet upprepar sin uppmaning till de turkiska myndigheterna att agera i enlighet med sina internationella och interna skyldigheter och att följa den slutliga domen från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna i detta fall och omedelbart frige Kavala. Parlamentet fördömer och beklagar de fortsatta ansträngningarna och försöken att förlänga fängslandet av Kavala genom en rad komplexa rättsliga taktiker för kringgående, bland annat sammanslagning och bortkoppling av ärendeakter och ständiga oegentligheter. Parlamentet är bestört över att det strängare livstidsstraff som utdömts av domstolen är baserat på artikel 312 i den turkiska strafflagen (försök att störta regeringen med våld), trots att Europadomstolen i sina domar redan uttryckligen har avfärdat denna anklagelse. Parlamentet noterar de återkommande beslut som Europarådets ministerkommitté fattat om att begära att Kavala släpps på fri fot, vilka kulminerade i det historiska inledandet av överträdelseförfaranden mot Turkiet genom interimsresolutioner i december 2021 och februari 2022 om landets vägran att följa Europadomstolens slutliga dom. Parlamentet noterar att överträdelseförfarandena mot Turkiet belyser allvaret i Turkiets åsidosättande av sina skyldigheter som medlem av Europarådet och som EU-kandidatland.

11.

Europaparlamentet upprepar sitt starka fördömande och beklagar Turkiets tillbakadragande genom presidentdekret från Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (Istanbulkonventionen), ett beslut som är särskilt alarmerande med tanke på det ständigt stora antalet kvinnomord och andra former av våld i landet och som utgör ett stort bakslag för insatserna för att främja kvinnors rättigheter i landet. Parlamentet upprepar sin uppmaning till Turkiets regering att upphäva detta obegripliga beslut, som är en uppenbar kränkning av grundläggande europeiska värden och kommer att ingå i utvärderingen av Turkiets anslutningsprocess. Parlamentet uppmanar i detta avseende de turkiska myndigheterna att föra en nolltoleranspolitik och att förebygga och bekämpa våld mot alla kvinnor och flickor, att stödja de överlevande och att ställa förövarna till svars genom att under tiden fullt ut genomföra den turkiska lagen nr 6284 om skydd av familjen och förebyggande av våld mot kvinnor och alla åtgärder som fastställs i relevant rättspraxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Parlamentet är djupt oroat över det åtal som väckts av byrån för immateriell och industriell brottslighet vid den allmänna chefsåklagarmyndigheten i Istanbul, som försöker stänga We Will Stop Femicides Platform (KCDP), en av de största och mest framträdande kvinnorättsgrupperna i Turkiet som bekämpar könsrelaterat våld, och anklagar gruppen för att ha brutit mot den allmänna moralen.

12.

Europaparlamentet konstaterar vikten av att upprätthålla förenings- och demonstrationsfriheten i Turkiet, vilken garanteras i landets författning och utgör en positiv skyldighet som följer av landets ställning som part i Europakonventionen. Parlamentet beklagar den allvarliga tillbakagången i mötes- och demonstrationsfriheten, som i allt högre grad utsätts för påtryckningar mot bakgrund av provinsguvernörernas rutinmässiga användning och utvidgning av förbud mot protester och demonstrationer, överdriven användning av våld mot fredliga demonstranter och journalister mot bakgrund av den allmänna strafflösheten för tjänstemän inom brottsbekämpande myndigheter samt administrativa böter och åtal som utdömts till demonstranter som anklagas för terrorismrelaterad verksamhet. Parlamentet är särskilt oroat över det förbud som införts av guvernören i provinsen Van och som har gällt i över fem år i Van. Parlamentet beklagar djupt de turkiska polisstyrkornas angrepp på journalister vid offentliga protester, bland annat genom direktivet från april 2021 från chefen för Turkiets generaldirektorat för säkerhet (EGM), i vilket de turkiska polisstyrkorna ges instruktioner att förhindra pressinspelningar av protester och demonstrationer och vars tillämpning senare upphävdes av Högsta förvaltningsdomstolen. Parlamentet upprepar sin uppmaning till myndigheterna att dra tillbaka anklagelserna mot studenter vid Bosporuniversitetet som åtalats för att ha utövat sin rätt till fredliga sammankomster, och betonar vikten av att säkerställa akademisk frihet och universitetens självständighet. Parlamentet är i detta avseende bekymrat över det beslut som nyligen fattades om att avsätta tre valda dekaner från Bosporuniversitetet, vars nuvarande rektor utnämndes genom presidentdekret i augusti 2021. Parlamentet välkomnar uttalandet från Europeiska utrikestjänsten av den 4 februari 2021, där man påminde om att covid-19-pandemin inte kan användas som ett sätt att tysta kritiska röster och där man fördömde hatpropagandan från höga tjänstemän mot hbti-studenter. Parlamentet fördömer skarpt polisens nyliga våldsamma ingripanden mot den nionde pridefestivalen vid Boğaziçiuniversitetet, där olagligt övervåld användes mot studenter och ett stort antal deltagare togs i förvar.

13.

Europaparlamentet upprepar sin allvarliga oro över de oproportionella och godtyckliga åtgärder som inskränker yttrandefrihet. Parlamentet noterar den ytterligare minskningen av antalet fängslade journalister i Turkiet och det ökade antalet frikännanden i mål mot journalister som nyligen observerats. Parlamentet kräver att alla journalister, författare, medieanställda och användare av sociala medier som hålls olagligt frihetsberövade enbart för att ha utövat sitt yrke och sina medborgerliga rättigheter ska friges och frikännas. Parlamentet välkomnar högsta förvaltningsdomstolens senaste beslut att stoppa verkställandet av vissa artiklar i förordningarna om presskort och poliscirkuläret som förbjöd audiovisuella upptagningar vid offentliga demonstrationer. Parlamentet uttrycker samtidigt allvarlig oro över de fortsatta godtyckliga gripandena av journalister, medieanställda och användare av sociala medier, den systematiska användningen av vaga terroristbrott för att tysta dem, de ökande begränsningar och den ökande censur som införts för plattformar för sociala medier och praxisen att utreda och åtala personer som anklagas för brott, såsom påstådd kränkning av islamiska värden. Parlamentet är särskilt bestört över det grova missbruket av artikel 299 i den turkiska strafflagen om förolämpning av presidenten, som kan leda till ett fängelsestraff på mellan ett och fyra år. Parlamentet anser det helt oproportionellt att det sedan 2014, första året för president Erdoğans mandatperiod, har inletts mer än 160 000 utredningar, lämnats in mer än 35 500 ärenden och avkunnats över 12 800 fällande domar på grund av förolämpningar av presidenten. Parlamentet uppmanar de turkiska myndigheterna att ändra lagen om förlämpning av presidenten i linje med domarna från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna och att följa Venedigkommissionens rekommendationer för att anpassa den turkiska rätten i denna fråga till Europakonventionen. Parlamentet är särskilt bestört över fallet med journalisten Sedef Kabaş, som nyligen dömts till fängelse i två år och fyra månader av Istanbuls 36:e brottmålsdomstol i första instans för påstådd ”förolämpning av presidenten” i en direktsändning på TELE1 TV den 14 januari 2022. Parlamentet beklagar den behandling som hon har fått sedan hon greps i samband med en midnattsräd den 22 januari 2022 efter att ha blivit föremål för ett offentligt angrepp av högre regeringstjänstemän och efter att ha tillbringat 49 dagar i häkte, och fördömer det faktum att åtalet, som utarbetades av den allmänna åklagarmyndigheten i Istanbul, yrkade på upp till 12 års fängelse och 10 månaders fängelse för olika brott. Parlamentet ser detta fall som ett tydligt exempel på missbruk av artikel 299 i syfte att åstadkomma en avkylande effekt på alla journalister eller medborgare som skulle kunna framföra kritik mot presidenten eller regeringen. Parlamentet uttrycker oro över presidentcirkuläret om press- och sändningsverksamhet, som offentliggjordes den 28 januari 2022, eftersom det skulle kunna medföra olagliga inskränkningar av grundläggande fri- och rättigheter. Parlamentet är oroat över att Turkiet av alla Europarådets medlemmar hade de flesta domarna om kränkningar av yttrandefriheten vid Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna 2021, och beklagar att Turkiet fortfarande hör till de länder där pressfriheten är mest utsatt för angrepp.

14.

Europaparlamentet hävdar att den förföljelse och den censur samt de trakasserier av journalister och oberoende medier som fortfarande pågår kvarstår som ett problem som måste åtgärdas utan dröjsmål, eftersom det urholkar det turkiska samhällets demokratiska substans. Parlamentet är dessutom oroat över att journalister och motståndare i Europeiska unionen är måltavlor. Parlamentet uppmanar Turkiets högsta råd för radio och tv (RTÜK) att upphöra med de överdrivna böter och sändningsförbud som begränsar turkiska journalisters och radio- och televisionsföretags legitima yttrandefrihet. Parlamentet är oroat över RTÜK:s hot om att blockera de internationella mediekanalerna Deutsche Welle, Euronews och Voice of America om de inte ansöker om sändningslicenser som skulle göra det möjligt för övervakaren att se över försäljningsställets innehåll. Parlamentet uppmanar RTÜK att upphöra med sina diskriminerande straffåtgärder mot oberoende programföretag. Parlamentet beklagar att det förekommer ett ökande ekonomiskt inflytande från regeringen, inklusive en brist på transparens i fråga om fördelning av offentliga medel (reklam, offentliga upphandlingar), vilket möjliggör en nästan fullständig kontroll av massmedier. Parlamentet är oroat över spridningen av statlig propaganda från statliga och regeringsvänliga medier. Parlamentet uppmanar ordföranden för pressreklambyrån (BİK) att se till att förbud mot offentlig reklam inte hindrar oberoende medierapportering, såsom skedde med dagstidningen Evrensel, ett historiskt lågvattenmärke i turkisk presshistoria. Parlamentet uppmanar direktören för kommunikation under det turkiska ordförandeskapet, att se till att ansökningar om presskort behandlas skyndsamt och att sätta stopp för användningen av brottsanmälningar och stridslysten retorik mot journalister. Parlamentet uppmanar den turkiska nationalförsamlingen att följa upp den turkiska författningsdomstolens dom från januari 2022 med en begäran om att artikel 9 i internetlagen omformuleras för att skydda yttrande- och pressfriheten. Parlamentet är särskilt oroat över fallet med den turkcypriotiska journalisten Ali Kişmir, som nyligen förbjöds att resa in i Turkiet och står inför rätta för att ha uttryckt kritik mot Ankara.

15.

Europaparlamentet noterar Turkiets antagande 2021 av det fjärde och femte rättsliga paketet, vilket innehåller steg i rätt riktning, även om de är blygsamma och inte löser de viktigaste problemen. Parlamentet hävdar dock att de nuvarande problemen inte bara härrör från problematisk lagstiftning, utan ofta orsakas av underlåtelse och bristande politisk vilja att genomföra befintliga lämpliga bestämmelser. Parlamentet är fortsatt oroat över den fortsatta urholkningen av rättsstatsprincipen och rättsväsendets oberoende och opartiskhet i Turkiet, i kombination med den dämpande effekten av de massuppsägningar som regeringen genomfört under de senaste åren samt offentliga uttalanden från chefer om pågående rättsfall, som undergräver rättsväsendets oberoende, opartiskhet och övergripande kapacitet att tillhandahålla ett effektivt rättsmedel vid kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Parlamentet beklagar att reformerna av rättsväsendet i detta sammanhang inte tar itu med dessa grundläggande brister. Parlamentet betonar att detta är ett område som är högst angeläget, eftersom det utgör hörnstenen i ett fungerande demokratiskt system som fungerar i befolkningens tjänst och till nytta för den. Parlamentet noterar utnämningen till den turkiska författningsdomstolen i januari 2021 av en domare som hade tjänstgjort vid kassationsdomstolen endast 20 dagar och som tidigare hade tjänstgjort som chefsåklagare i Istanbul, där han var inblandad i de kontroversiella målen mot Osman Kavala, demonstranterna i Geziparken och journalisterna Can Dündar och Erdem Gül, bland andra. Parlamentet påpekar att rådet för domare och åklagare (HSK) är det största orosmomentet när det gäller bristen på rättsväsendets oberoende. Parlamentet upprepar sin uppmaning till åtgärder för att ta itu med bristerna i strukturen och processen för utnämning av medlemmar i detta råd i syfte att säkerställa dess oberoende och få ett stopp på dess godtyckliga beslut. Parlamentet fördömer skarpt att ett stort antal turkiska domare och åklagare har avskedats och avsatts. Parlamentet påminner om att alla uppsägningar och utnämningar inom rättsväsendet bör granskas särskilt noggrant, att den verkställande makten måste förbjudas att ingripa i eller försöka påverka rättsväsendet och att utnämningar inom rättsväsendet måste respektera principerna om oberoende och opartiskhet. Parlamentet är bestört över rapporter om mönster av åtal mot advokater som företräder individer anklagade för terrorism, varvid advokaterna har åtalats för samma brott som deras klient eller ett relaterat brott, i ett sammanhang där detta utgjort ett tydligt hinder för åtnjutandet av rätten till en rättvis rättegång och tillgång till rättslig prövning. Parlamentet uppmanar med kraft den turkiska regeringen att garantera juristers oberoende arbete och att frige alla som olagligen frihetsberövats enbart för att ha fullgjort sina rättsliga åtaganden. Parlamentet noterar med djup oro att undantagstillståndet, trots att det formellt upphävdes i juli 2018, fortsatt inverkar kraftigt på demokratin och de grundläggande rättigheterna och fortfarande påverkar många personer, bland de mer än 152 000 tjänstemän, inklusive lärare, läkare, akademiker (för fred), advokater, domare och åklagare, som sades upp godtyckligt och permanent förbjöds att arbeta inom den offentliga sektorn eller till och med inom sitt yrke som helhet. Parlamentet betonar att många av dessa uppsägningar fortsätter att ha förödande konsekvenser för dem som sagts upp och deras familjer, inbegripet en bestående social och yrkesrelaterad stigmatisering. Parlamentet hyser allvarliga tvivel om funktionssättet för undersökningskommissionen om åtgärderna med anknytning till undantagstillståndet som en mekanism för ett internt rättsmedel, på grund av dess brist på oberoende och opartiskhet. Parlamentet noterar att indragningarna av pass, trots vissa gradvisa förbättringar, fortsätter att utgöra en allvarlig kränkning av rörelsefriheten.

16.

Europaparlamentet uttrycker oro över det allt större antalet ansökningar som lämnas in till författningsdomstolen rörande kränkningar av konstitutionella rättigheter och bristen på införda ändringar när sådana kränkningar avslöjas. Parlamentet noterar de senaste uttalandena från ordföranden för författningsdomstolen, som tillstod att över 73 % av de över 66 000 ansökningar som mottogs under 2021 rörde rätten till en rättvis rättegång, och beskrev situationen som ”svår”. Parlamentet ifrågasätter lagligheten i de ändringar av domstolens förfaranderegler som gör det möjligt att skjuta upp beslut med ett år.

17.

Europaparlamentet noterar de turkiska myndigheternas antagande av en ny handlingsplan för mänskliga rättigheter i mars 2021, vilket i princip är välkommet. Parlamentet noterar dock att den lämnar ett antal underliggande problem olösta och att regeringens åtagande kommer att mätas utifrån i vad utsträckning planen och reformerna genomförs för att säkerställa tillämpning på alla medborgare utan diskriminering. Parlamentet uppmanar de turkiska myndigheterna att öka sina ansträngningar för att på ett effektivt sätt ta itu med den svåra situationen för kurder, armenier och assyrier och, i synnerhet, bostäder och utbildning för romerna, som fortsätter att drabbas av jämförelsevis högre fattigdom, arbetslöshet, diskriminering och utestängning.

18.

Europaparlamentet begär ett fullständigt genomförande av domarna från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna och interimsresolutionerna från Europarådets ministerkommitté om invändningar av samvetsskäl. Parlamentet noterar i detta avseende den handlingsplan som de turkiska myndigheterna har lagt fram för ministerkommittén och uppmuntrar dem att utveckla ytterligare åtgärder för att genom nödvändig lagstiftning säkerställa ett rättvist och tillgängligt utövande av rätten att av samvetsskäl motsätta sig militärtjänst. Parlamentet uttrycker oro över det ökande antalet ansökningar till författningsdomstolen om vapenvägran sedan den första ansökan lämnades in 2017, vilka har varit under behandling utan någon väsentlig kommunikation med de sökande. Parlamentet kräver att nödvändiga rättsliga ändringar görs för att sätta stopp för cykeln med åtal och straff samt alla begränsningar som påverkar samvetsvägrare.

19.

Europaparlamentet uppmanar de turkiska myndigheterna att främja positiva och verkningsfulla reformer på området tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet genom att göra det möjligt för religiösa samfund att bli juridiska personer och få utbildningsrättigheter, och genom att tillämpa Venedigkommissionens rekommendationer om religiösa samfunds status och alla relevanta domar från Europadomstolen samt Europarådets resolutioner, inbegripet om den grekisk-ortodoxa befolkningen på öarna Gökçeada (Imbros) och Bozcaada (Tenedos). Parlamentet uppmanar den turkiska regeringen att intensifiera de pågående insatserna, bland annat när det gäller det offentliga erkännandet av aleviternas identitet, den rättsliga ställningen och finansieringen för cemevi, i enlighet med Europadomstolens relevanta domar om obligatoriska religions- och etikkurser och aleviternas gudstjänstlokaler. Parlamentet uppmanar de turkiska myndigheterna att fullt ut respektera den historiska och kulturella karaktären hos kulturella och religiösa monument och symboler, i synnerhet dem som har klassificerats som världsarvsplatser av Unesco. Parlamentet noterar med oro den senaste utvecklingen när det gäller det historiska klostret Panagia Soumela, som är upptaget på Unescos världsarvslista. Parlamentet betonar behovet att avskaffa begränsningar för utbildning, utnämning och efterträdande av medlemmar i prästerskapet, att tillåta att Halkiseminariet, vilket har varit stängt sedan 1971, öppnas på nytt och att avlägsna alla hinder för dess verksamhet. Parlamentet upprepar sin uppmaning till Turkiet att respektera den roll som det ekumeniska patriarkatet har för ortodoxa kristna över hela världen och att erkänna dess juridiska status och den offentliga användningen av den kyrkliga titeln ekumenisk patriark. Parlamentet beklagar att en ny valförordning för icke-muslimska stiftelser ännu inte offentliggjorts efter ogiltigförklarandet 2013, vilket har skapat allvarliga problem för att uppnå en lämplig förvaltning av dessa stiftelser, eftersom inga val kan äga rum. Parlamentet noterar med oro att hatpropaganda och hatbrott mot religiösa minoriteter, främst aleviter, kristna och judar, har fortsatt att rapporteras och att utredningarna har förblivit ineffektiva. Parlamentet uppmanar med kraft de turkiska myndigheterna att effektivt lagföra gärningsmännen och att skydda alla religiösa minoriteter på ett adekvat sätt.

20.

Europaparlamentet beklagar den turkiska regeringens fortsatta rättsliga och administrativa påtryckningar på det civila samhället, och på människorättsförsvarare, jurister, journalister, akademiker, fackföreningsmedlemmar, etniska och religiösa minoriteter och ett stort antal turkiska medborgare och det ständigt krympande utrymmet att verka fritt i Turkiet. Parlamentet fördömer den godtyckliga stängningen av organisationer i det civila samhället, inbegripet framstående icke-statliga människorättsorganisationer och medieföretag. Parlamentet uppmanar Turkiet att betrakta kritiska eller avvikande röster, däribland människorättsförsvarare, jurister, akademiker och journalister, som värdefulla bidragsgivare till den sociala dialogen, snarare än destabiliserande krafter, att göra det möjligt för dem att fungera i enlighet med sina arbetsuppgifter, inom sitt ansvarsområde och i dithörande omfattning, och att fritt utöva sitt yrke, eftersom detta möjliggör en sundare demokrati och ett sundare samhälle i stort. Parlamentet upprepar sin uppmaning till den turkiska regeringen att se över lagen om förhindrande av finansiering av spridning av massförstörelsevapen från december 2020, som ger det turkiska inrikesministeriet och presidenten omfattande befogenheter att begränsa verksamheten för icke-statliga organisationer, företagspartnerskap, oberoende grupper och sammanslutningar och som verkar syfta till att ytterligare begränsa, inskränka och kontrollera det civila samhället. Parlamentet är bekymrat över iakttagelserna från Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter och parlamentariska församling, som har påpekat att människorättsorganisationer var de första som granskades enligt denna lag. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att utöva större påtryckningar på den turkiska regeringen och att öka sitt stöd till människorättsförsvarare och det oberoende civila samhället i Turkiet, bland annat genom de relevanta finansiella instrumenten. Parlamentet uppmanar kommissionen att genom instrumentet för stöd inför anslutningen (IPA III) och relevanta program inom instrumentet för grannskapet, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete – Europa i världen tillhandahålla tillräcklig finansiering för det civila samhället, icke-statliga aktörer och direkta personkontakter för att prioritera demokratifrämjande insatser som skulle kunna bidra till att generera den politiska vilja som krävs för att stärka förbindelserna mellan EU och Turkiet. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka finansieringen av lokala myndigheter när det gäller projekt av ömsesidigt intresse. Parlamentet betonar att det ekonomiska stödet inom ramen för IPA III bygger på villkor som är kopplade till strategin ”det grundläggande först”, och upprepar i detta sammanhang sitt krav på att IPA-finansieringen för reformer i Turkiet måste betalas ut med fullständig insyn och förvaltas direkt av EU eller en erkänd internationell institution.

21.

Europaparlamentet uttrycker djup oro över den statssponsrade försämringen av människorättssituationen för hbti-personer, särskilt när det gäller fysiska angrepp och hatbrott – mot i synnerhet transpersoner – de ihållande förbuden mot pridefestivaler över hela landet, inskränkningarna i mötesfriheten, föreningsfriheten och yttrandefriheten samt censuren inom media och på internet, och uppmanar med kraft den turkiska regeringen att skydda deras lika och lagliga rättigheter. Parlamentet påminner om behovet av att vidta åtgärder för att säkerställa att alla medborgare kan åtnjuta dessa friheter på ett säkert sätt. Parlamentet betonar den turkiska regeringens alltmer homofobiska hållning och höga tjänstemäns användning av hatpropaganda mot hbti-personer, som syftar till att stigmatisera hbti-personer och behandla dem som kriminella och kan tjäna som grogrund för hatbrott och en mäktig möjliggörande kraft för mer trakasserier, diskriminering och potentiellt våld. Parlamentet påminner om att Turkiets skyldigheter enligt den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna innebär ett ansvar för att bekämpa diskriminering och våld mot hbti-personer, och uppmanar med kraft de turkiska myndigheterna att leva upp till sina åtaganden. Parlamentet begär att sexuell läggning, könsidentitet och könsegenskaper läggs till som skyddsgrunder i artikeln om icke-diskriminering inom arbetsrätten. Parlamentet framhäver mönstret av att använda rättsliga förfaranden för att tysta människorättsförsvarare, icke-statliga organisationer och jurister och för att begränsa aktivismen, särskilt försvarare av hbti-personers rättigheter. Parlamentet är bekymrat över exemplen på brottsutredningar mot advokatsamfunden i Istanbul, Ankara och Diyarbakir och fallet med deltagarna i Pride-paraden 2019 vid Mellanösterns tekniska universitet i Ankara. Parlamentet välkomnar frikännandet av de senare. Parlamentet följer med stor oro den pågående rättegången mot Ankaras advokatsamfunds styrelse och ordförande, där Ankaras allmänna åklagarmyndighet yrkar på upp till två års fängelse över påstådd ”förolämpning av en offentlig tjänsteman” för att ha kritiserat chefen för direktoratet för religiösa frågor (Diyanet) för de öppet homofobiska uttalanden denne gjorde den 14 april 2020, där denne förklarade att ”islam förbannar homosexualitet (…) eftersom det ger upphov till sjukdomar och fördärvar generationer”. Parlamentet uppmanar med kraft de turkiska myndigheterna att vidta nödvändiga rättsliga åtgärder för att få ett slut på all diskriminering på grund av sexuell läggning och könsidentitet i enlighet med artikel 21 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna. Parlamentet uppmanar myndigheterna att anpassa strafflagstiftningen om homofobiska och transfobiska hatbrott till kommissionens allmänna policyrekommendation nr 7 mot rasism och intolerans. Parlamentet uppmanar med kraft Turkiet att dra tillbaka alla anklagelser mot de fredliga deltagarna i hbti-evenemang och häva de ihållande förbuden mot Pride-evenemang.

22.

Europaparlamentet är djupt oroat över de ständiga angreppen och påtryckningarna mot oppositionspartier, särskilt HDP med flera, inbegripet republikanska folkpartiet (CHP), däribland att utöva påtryckningar, tvinga dem att stänga ner och fänglsa deras medlemmar – allt sådant som undergräver möjligheterna för det demokratiska systemet att fungera på korrekt sätt. Parlamentet betonar att demokrati förutsätter en miljö där politiska partier, det civila samhället och medierna kan fungera utan hot eller godtyckliga restriktioner.

23.

Europaparlamentet noterar med djup oro att HDP, dess valda borgmästare och dess partiorganisationer, däribland dess ungdomsorganisation ihållande utgjort specifika måltavlor för och kriminaliserats av de turkiska myndigheterna, vilket lett till en situation där över 4 000 HDP-medlemmar för närvarande sitter i fängelse. Parlamentet fortsätter att kraftfullt fördöma det fortsatta frihetsberövandet sedan november 2016 av Selahattin Demirtaş och Figen Yüksekdağ, de tidigare medordförandena för HDP, och kräver att de omedelbart friges. Parlamentet är bestört över de turkiska myndigheternas fortsatta åsidosättande av och underlåtenhet att tillämpa de domar från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna som ålägger Turkiet att omedelbart frige Selahattin Demirtaş. Parlamentet fördömer starkt åtalet för att stänga ner HDP-partiet och förbjuda 451 personer från att delta i det politiska livet, däribland merparten av HDP:s nuvarande ledning, som ingavs av chefsåklagaren vid Turkiets kassationsdomstol, och som enhälligt godtogs av Turkiets författningsdomstol i juni 2021. Och hindrar dem från att ägna sig åt någon som helt slags politisk verksamhet under de kommande fem åren. Parlamentet påminner om att författningsdomstolen tidigare har förbjudit sex prokurdiska politiska partier. Parlamentet noterar med stor oro att målet om upplösning av HDP är kulmen på ett ingripande mot partiet som har pågått i flera år, och upprepar att ett förbud mot partiet skulle vara ett allvarligt politiskt misstag, eftersom det skulle innebära att ett oåterkalleligt slag delas ut mot pluralismen och de demokratiska principerna. Parlamentet framhåller vidare den roll som Ankaras 22:a domstol för grövre brott spelar i det så kallade Kobane-målet mot 108 personer, däribland ett stort antal HDP-politiker. Parlamentet pekar på den allmänna åklagarens särskilda roll och kräver särskilt klarhet i fråga om den påstådda politiska inblandning som dokumenterats i ärendet. Parlamentet frågar sig vidare hur domstolen lyckades gå igenom och godta ett 3 530-sidigt åtalsdokument inom en vecka, utan att höra de åtalade.

24.

Europaparlamentet är bekymrat över det pågående målet mot CHP:s vice ordförande, Gökçe Gökçen, som en del av en utredning mot partiets hela styrelse för publicering och spridning av en broschyr. Parlamentet är chockerat över att bland de tre stämningsansökningar som lämnats in mot henne, har Ankaras allmänna åklagarmyndighet åtalat Gökçen för brottet fysiskt angrepp på presidenten, vilket är förenat med ett fängelsestraff på minst fem år, i samband med publiceringen av denna broschyr. Parlamentet konstaterar att även om detta åtal har ogillats av Ankaras 18:e höga brottmålsdomstol fortsätter de två andra rättegångarna om förtal av, uppvigling till hat mot och ärekränkning av presidenten. Parlamentet är fortfarande allvarligt oroat över de fortsatta politiska och rättsliga trakasserierna mot Canan Kaftancıoğlu, ordförande för CHP i provinsen Istanbul, genom ett ökande antal rättegångar mot henne. Parlamentet fördömer den turkiska kassationsdomstolens nyliga beslut att fastställa tre av fem domar mot henne, med fängelsestraff på fyra år och elva månader, samt införa ett politiskt förbud mot Kaftancıoğlu. Parlamentet är bekymrat över hur godtyckligt utdraget registreringsförfarandet är för Turkiets gröna parti, som ansökte hos det turkiska inrikesministeriet om ett intyg om partibildning samma dag som det bildades i september 2020, men som ännu inte har fått något sådant intyg utfärdat.

25.

Europaparlamentet fördömer att den parlamentariska statusen för parlamentsledamöter från oppositionen har återkallats vid upprepade tillfällen. Detta skadar nämligen allvarligt det turkiska parlamentets anseende som demokratisk institution. Parlamentet påminner i detta avseende om den nyligen avkunnade domen från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, av den 1 februari 2022, i vilken det fastställdes att upphävandet av immuniteten för 40 parlamentsledamöter från HDP 2016 stred mot deras rätt till yttrandefrihet och mötesfrihet. Parlamentet följer med oro fallet med HDP:s parlamentsledamot för Diyarbakır Semra Güzel, som anklagas för påstått ”medlemskap i en terroristorganisation” i samband med bilder tagna för fem år sedan, och vars rättsliga immunitet hävdes den 1 mars 2022.

26.

Europaparlamentet upprepar sitt fördömande av de turkiska myndigheternas beslut att avsätta över 150 demokratiskt valda borgmästare på grundval av tvivelaktiga bevis och att godtyckligt ersätta dem med icke-valda förvaltare som utnämnts av centralregeringen. Parlamentet fördömer att regeringen, enbart efter det senaste lokalvalet den 31 mars 2019, avsatte 48 av de 65 demokratiskt valda borgmästarna från HDP i sydöstra Turkiet, och många ersattes av förvaltare. Parlamentet är fast övertygat om att dessa olagliga beslut undergräver demokratin på lokal nivå och utgör direkta angrepp på dess mest grundläggande principer, när de berövar miljontals väljare deras demokratiskt valda företrädare. Parlamentet uppmanar Turkiet att återinsätta de avsatta borgmästarna i sina ämbeten. Parlamentet kritiserar starkt de politiska, lagstiftande och administrativa åtgärder som vidtagits av den turkiska regeringen för att lamslå de kommuner som styrs av borgmästare från oppositionspartier i Istanbul, Ankara och Izmir.

27.

Europaparlamentet noterar den senaste tidens valreformer som antagits utan konsensus över partigränserna och sänkningen av valspärren från 10 % till 7 %, vilket fortfarande är för högt. Parlamentet noterar med oro ändringarna av utnämningsförfarandet för de regionala valnämnder som ansvarar för rösträkningen och överklagandeförfarandena, vilka hittills hade bestått av de mest erfarna domarna men som nu kommer att väljas ut genom ett lotteri. Parlamentet upprepar sin uppmaning till Turkiet att förbättra den bredare miljön för val i hela landet på alla nivåer genom att säkerställa fria och rättvisa villkor för alla kandidater och partier och rätta sig efter rekommendationerna från Venedigkommissionen och Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa.

28.

Europaparlamentet erkänner att Turkiet har legitima säkerhetsproblem och har rätt att bekämpa terrorism. Parlamentet betonar dock att detta är något som måste göras med fullständig respekt för rättsstatsprincipen, de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Parlamentet upprepar sitt bestämda och otvetydiga fördömande av de våldsamma terroristattacker som utförts av Kurdistans arbetarparti (PKK), som sedan 2002 ingår i EU:s förteckning över terroristorganisationer. Parlamentet noterar hur viktigt det är att Turkiet, EU och dess medlemsstater bedriver ett nära samarbete i kampen mot terrorism, däribland mot Daish. Parlamentet uppmanar med kraft de turkiska myndigheterna att ytterligare fortsätta sina ansträngningar för att utveckla ett nära samarbete med EU i kampen mot terrorism, penningtvätt och finansiering av terrorism och att anpassa sin lagstiftning om terrorism och därmed sammanhängande praxis till europeiska bestämmelser. Parlamentet noterar de pågående förhandlingarna om ett internationellt avtal om utbyte av personuppgifter mellan Europol och de turkiska myndigheter som ansvarar för bekämpning av brottslighet och terrorism. Parlamentet hoppas att dessa förhandlingar upprätthåller europeiska standarder för uppgiftsskydd och grundläggande rättigheter. Parlamentet uppmanar än en gång Turkiet att anpassa sin dataskyddslagstiftning till EU:s standarder för att kunna samarbeta med Europol och stärka det regelverk som ska användas i kampen mot penningtvätt, finansiering av terrorism och it-brottslighet.

29.

Europaparlamentet betonar att bestämmelserna mot terrorism i Turkiet fortfarande är alltför omfattande och används på ett godtyckligt sätt för att förtrycka mänskliga rättigheter och alla slags kritiska röster i landet, inbegripet journalister, aktivister och politiska motståndare, och framhåller att myndigheterna, genom att missbruka lagstiftningen mot terrorism, förminskar den allvarliga karaktären hos detta ständigt befintliga hot. Parlamentet noterar att fall av påtvingade försvinnanden fortfarande förekommer i detta sammanhang. Parlamentet är djupt oroat över inrikesministerns beslut att inleda en särskild utredning av storstadskommunen Istanbul på grund av påstådda kopplingar till terrorism, vilken påverkat över 550 av dess anställda, och över de förnyade rättsliga trakasserierna mot Öztürk Türkdoğan, en framstående människorättsadvokat och medordförande för människorättsorganisationen İHD, som ställdes inför rätta vid Ankaras 19:e domstol för grövre brott för anklagelser om ”medlemskap i en olaglig väpnad organisation” efter att ha åtalats av Ankaras chefsåklagare allmänna åklagarmyndighet, men som till slut har frigetts.

30.

Europaparlamentet är fortfarande djupt oroat över situationen för det kurdiska folket i sydöstra Turkiet när det gäller skyddet av de mänskliga rättigheterna, yttrandefriheten och det politiska deltagandet. Parlamentet är särskilt oroat över ett stort antal rapporter om att tjänstemän inom brottsbekämpande myndigheter ägnar sig åt tortyr och misshandel av fångar samtidigt som de bemöter upplevda och påstådda säkerhetshot i sydöstra Turkiet. Parlamentet fördömer de polishäktningsåtgärder som vidtagits mot framträdande personer i det civila samhället och politiska motståndare i sydöstra Turkiet, och uppmanar Turkiet att säkerställa skyddet av och säkerheten för människorättsförsvarare och att skyndsamt inleda oberoende utredningar i dessa fall. Parlamentet fördömer förtrycket av etniska och religiösa minoriteter, förbudet av språken för grupper såsom den kurdiska befolkningsgruppen som modersmål inom utbildning och på alla områden i det offentliga livet enligt den turkiska författningen. Parlamentet upprepar att detta utgör en kränkning av internationell rätt som skyddar personers rätt att hävda sin tillhörighet till en etnisk eller religiös minoritet och att uttrycka sig på deras minoritets traditionella språk. Parlamentet betonar hur brådskande det är att återuppta en trovärdig politisk process som omfattar alla berörda parter och demokratiska krafter och som leder till en fredlig lösning på den kurdiska frågan.

31.

Europaparlamentet fördömer starkt alla påtvingade utlämningar, kidnappningar eller bortföranden av turkiska medborgare som är bosatta utanför Turkiet i strid med rättsstatsprincipen och de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar med kraft EU att ta itu med denna oroande praxis i sina egna medlemsstater samt i kandidatländerna och associerade länder. Parlamentet är oroat över den turkiska regeringens försök att påverka medlemmar av den turkiska diasporan i EU, särskilt via Presidency of Turks Abroad and Related Communities (YTB) och Türkisch-Islamische Union der Anstalt für Religion (DİTİB), som skulle kunna ingripa i de demokratiska processerna i vissa medlemsstater. Parlamentet fördömer i detta sammanhang de turkiska regeringsvänliga mediernas oacceptabla angrepp under senare tid mot flera svenska politiker, däribland Europaparlamentsledamoten Evin Incir. Angreppen har inbegripit desinformation och grundlösa anklagelser, bland annat anklagelser om anknytning till terrorism. Parlamentet är oroat över att den rasistiska högerextrema Ülkü Ocakları-rörelsen, som är känd som ”Grå vargarna” och har nära koppling till det regerande koalitionspartiet Nationella aktionspartiet (MHP), får spridning i Turkiet men även utomlands i EU:s medlemsstater. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att undersöka möjligheten att förbjuda deras sammanslutningar i EU-länderna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att noga övervaka denna organisations rasistiska verksamhet och att bekämpa den för att begränsa dess inflytande. Parlamentet uppmanar utrikestjänstens avdelningar för strategisk kommunikation att dokumentera misstankar om turkisk desinformation, särskilt i Afrika, västra Balkan samt Mellanöstern och Nordafrika, och att rapportera sina slutsatser till Europaparlamentet. Parlamentet uttrycker oro över att uigurer som bor i Turkiet fortsätter att riskera att gripas och deporteras till andra länder som sedan kan komma att utlämna dem till Kina, där de sannolikt skulle utsättas för allvarlig förföljelse. Parlamentet uppmanar den turkiska regeringen att ratificera sitt utlämningsavtal med Kina.

32.

Europaparlamentet upprepar sin oro över Turkiets vägran att genomföra rekommendationerna från Europarådets kommitté till förhindrande av tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Parlamentet uppmanar Turkiet att följa en nolltoleranspolitik i fråga om tortyr och att grundligt utreda ihållande och trovärdiga rapporter om tortyr, misshandel och omänsklig eller förnedrande behandling i samband med frihetsberövande, förhör eller förvar, för att få ett slut på strafflösheten och ställa de ansvariga till svars. Parlamentet välkomnar den ändring som nyligen gjordes i förordningen om fängelser för att ersätta termen ”kroppsvisitation” med ”detaljerad sökning”, och uppmanar direktören för generaldirektoratet för fängelser och häkten att se till att den genomförs fullt ut ”med respekt för människans värdighet och heder”, i enlighet med vad som anges i den ändrade förordningen, eftersom det fortfarande finns trovärdiga påståenden om att denna praxis fortsätter, även när det gäller minderåriga som besöker fängelser. Parlamentet är djupt oroat över situationen i Turkiets överbefolkade fängelser, vilken ökar den dödliga faran i samband med covid-19-pandemin för fångarna. Parlamentet är dessutom djupt oroat över de godtyckliga begränsningarna av fångars rätt till medicinsk behandling och besök. Parlamentet betonar att det enligt uppgifter från IHD (organisationen för mänskliga rättigheter i Turkiet (İHD)) för närvarande finns 1 605 sjuka määniskor i fängelse, varav 604 är allvarligt sjuka. Parlamentet beklagar djupt det fortsatta fängslandet av den tidigare parlamentsledamoten Aysel Tuğluk, trots hennes svåra hälsotillstånd, vilket fastställdes genom medicinska rapporter som senare avfärdades av det statliga rådet för kriminalteknisk medicin (ATK). Parlamentet kräver att Aysel Tuğluk omedelbart friges. Parlamentet är bestört över det rapporterade bruket att gripa gravida kvinnor och kvinnor som nyligen fött barn och uppmanar med eftertryck Turkiet att frige alla berörda kvinnor och att upphöra med bruket att gripa gravida kvinnor omedelbart före eller efter att de fött barn. Parlamentet är oroat över trakasserierna mot HDP:s parlamentsledamot Ömer Faruk Gergerlioğlu, som nyligen hindrades från att resa utomlands, och som utreddes av chefsåklagaren i Kandıra – ett fall som nyligen avbröts – över misstankar om att ha ”förolämpat staten och dess organ”, ”påverkat experten” och ”berömt brottet och brottslingen” efter att ha krävt att Aysel Tuğluk skulle friges.

33.

Europaparlamentet är bestört över den turkiska ombudsmannens tystnad inför den allvarliga situationen för de grundläggande rättigheterna i det land som beskrivs ovan. Parlamentet uppmanar Turkiets chefsombudsman att se till att hans institution blir ett användbart verktyg för turkiska medborgare och spelar en aktiv roll i att stärka kulturen att söka rättsmedel, såsom institutionen har fastställt i sina mål. Parlamentet beklagar att varken ombudsmannen eller den turkiska institutionen för mänskliga rättigheter och jämlikhet –landets två viktigaste människorättsinstitutioner – är operativt, strukturellt eller ekonomiskt oberoende. Parlamentet uppmanar med kraft de turkiska myndigheterna att vidta lämpliga åtgärder för att dessa institutioner i tillämpliga fall ska följa Parisprinciperna och kommissionens rekommendation om standarder för jämlikhetsorgan (13). Parlamentet beklagar djupt att vissa medlemmar av institutionen för mänskliga rättigheter och jämlikhet har visat prov på en negativ inställning till grundläggande mänskliga rättigheter, inbegripet jämställdhet, kvinnors rättigheter och hbtqi-personers rättigheter, och har uttryckt sitt stöd för Turkiets utträde ur Istanbulkonventionen. Parlamentet uppmanar Turkiets nationalförsamlings undersökningskommitté för mänskliga rättigheter att fullt ut utöva sina omfattande befogenheter att utreda och begära ansvarsskyldighet för kränkningar av de mänskliga rättigheterna i landet och att föreslå lagändringar för att säkerställa att den nationella lagstiftningen anpassas till de internationella människorättsliga konventioner som Turkiet är part i.

34.

Europaparlamentet påminner om att fackföreningarnas och den sociala dialogens frihet är helt avgörande för utvecklingen och välståndet i ett pluralistiskt samhälle. Parlamentet beklagar i detta sammanhang de ihållande lagstiftningsmässiga bristerna i fråga om arbetstagares och fackföreningars rättigheter och betonar att organisationsrätten, rätten till kollektiv förhandling och strejkrätten utgör grundläggande arbetstagarrättigheter. Parlamentet är dessutom oroat över den bestående starka diskrimineringen mot fackföreningar av arbetsgivare och över de uppsägningar, trakasserier och fängslanden som cheferna och medlemmarna i vissa fackföreningar fortsätter att utsättas för. Parlamentet är också oroat över de systematiska uppsägningarna från arbetsgivarens sida av arbetstagare som försöker organisera sig. Parlamentet uppmanar de turkiska myndigheterna att anpassa sig till Internationella arbetsorganisationens grundläggande normer, som landet har åtagit sig att följa, att undanröja hinder som begränsar åtnjutandet av fackliga rättigheter och att använda dialogen mellan arbetsmarknadens parter på ett ändamålsenligt sätt, bland annat för åtgärder för socioekonomisk återhämtning efter covid-19.

De vidare förbindelserna mellan EU och Turkiet samt Turkiets utrikespolitik

35.

Europaparlamentet uttrycker sin genuina uppskattning för de turkiska myndigheternas tydliga stöd för Ukrainas oberoende, suveränitet och territoriella integritet och för deras fördömande av Rysslands orättfärdiga invasion och militära aggression mot Ukraina. Parlamentet betonar den avgörande betydelsen av ett starkt utrikes- och säkerhetspolitiskt samarbete mellan EU och Turkiet i dagens svåra tider och välkomnar i detta avseende Turkiets fasta anpassning till Nato och EU. Parlamentet betonar att Turkiet är en Natoallierad och strategisk partner med vilken vi delar viktiga intressen. Parlamentet lovordar Turkiets beslut att åberopa Montreuxkonventionen från 1936 och kräva att alla stater vid Svarta havet och andra länder ska stoppa genomfarten genom sina sund. Parlamentet välkomnar dessutom Turkiets pågående ekonomiska och humanitära bistånd till Ukraina samt den turkiska regeringens öppna villighet att agera som medlare bland parterna i konflikten. Parlamentet uppmanar Turkiet att anpassa sig till de sanktioner och restriktiva åtgärder som EU har vidtagit mot de ryska och belarusiska myndigheter och enskilda personer som är ansvariga för den olagliga aggressionen mot Ukraina och de många brott mot internationell rätt som har ägt rum sedan kriget inleddes. Parlamentet framhåller i detta avseende sin förväntan att Turkiet, i överensstämmelse med sin ståndpunkt om Rysslands aggression mot Ukraina, kommer att undvika att bli en fristad för ryskt kapital och ryska investeringar och därmed tydligt kringgå EU:s sanktioner. Parlamentet uppmuntrar Turkiet att stänga sitt luftrum för ryska flygplan.

36.

Europaparlamentet lovordar Turkiets insatser för att fortsätta stå värd för världens största flyktingbefolkning. Parlamentet välkomnar i detta avseende det fortsatta tillhandahållandet av EU-finansiering för flyktingar och värdsamhällen i Turkiet, och uttrycker sitt åtagande att upprätthålla detta stöd i framtiden. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa högsta grad av transparens och korrekthet i tilldelningen av medel inom ramen för efterföljande program till faciliteten för flyktingar i Turkiet, så att det säkerställs att dessa medel i första hand ges direkt till flyktingar och värdsamhällen och förvaltas av organisationer som garanterar ansvarsskyldighet och insyn. Parlamentet stöder en objektiv bedömning av samarbetet mellan EU och Turkiet i flykting- och migrationsfrågor och understryker vikten av att båda sidor fullgör sina respektive åtaganden enligt det gemensamma uttalandet från EU och Turkiet från 2016 och återtagandeavtalet mellan EU och Turkiet gentemot alla medlemsstater, inbegripet återupptagandet av återtagandet av återvändande från de grekiska öarna, som avbröts i mars 2020, och aktiveringen av det frivilliga humanitära mottagandesystemet. Parlamentet insisterar på att respekten för de grundläggande friheterna måste stå i centrum för genomförandet av uttalandet från EU och Turkiet. Parlamentet lovordar starkt det civila samhällets och de lokala myndigheternas viktiga bidrag till integrationen av flyktingar i Turkiet. Parlamentet stöder bättre och bättre tillgång till skyddstjänster för särskilda utsatta grupper. Parlamentet uppmanar den turkiska regeringen att förbättra tillträdet till arbetsmarknaden för syriska flyktingar och att vidta åtgärder för att undvika risken för statslöshet för en generation syriska barn födda i Turkiet. Parlamentet är medvetet om det migrationstryck som Turkiet utsätts för, men motsätter sig bestämt att den turkiska regeringen utnyttjar migranter för politiska ändamål. Parlamentet är oroat över de fortsatta rapporterna om summariska avvisningar av afghaner och andra som gripits när de försökt att passera gränsen, och över godtyckliga utvisningar till Syrien. Parlamentet beklagar djupt den människosmuggling och de kränkningar av de mänskliga rättigheterna som flyktingar har utsatts för i Turkiet. Parlamentet insisterar på att flyktingars återvändande endast bör ske på frivillig grund och i säkerhet, och uppmanar med kraft Turkiet att ge internationella och nationella organisationer bättre tillgång till deporteringscentrum för att övervaka och ge stöd till dem som är på väg att återvända. Parlamentet noterar med oro tecknen på ökande rasistiska och främlingsfientliga angrepp mot utlänningar, liksom användningen av flyktingfientliga budskap och en tilltagande känsla av invandringsfientlighet i den turkiska politiken och det turkiska samhället. Parlamentet noterar att antalet registrerades asylansökningar i Cypern fortsatte att öka 2021 och påminner om Turkiets skyldighet att vidta alla nödvändiga åtgärder för att förhindra att det skapas nya sjö- eller landvägar för olaglig migration från Turkiet till EU.

37.

Europaparlamentet upprepar sitt stöd för den befintliga tullunionen och uppmanar Turkiet att respektera sina skyldigheter, vilket även innebär att undanröja icke-tariffära hinder för den fria rörligheten. Parlamentet anser att starkare handelsförbindelser skulle kunna leda till konkreta fördelar för Turkiets och EU:s medborgare, och stöder därför kommissionens förslag att inleda förhandlingar om en modernisering av en ömsesidigt gynnsam tullunion, tillsammans med en ändamålsenlig och effektiv tvistlösningsmekanism. Parlamentet varnar dock för att en sådan modernisering av tullunionen skulle behöva baseras på stränga villkor för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, respekt för internationell rätt och goda grannförbindelser och endast kan komma i fråga om Turkiet fullt ut genomför tilläggsprotokollet för att utvidga Ankaraavtalet till alla medlemsstater utan förbehåll och på ett icke-diskriminerande sätt. Parlamentet betonar att båda parter måste vara fullt medvetna om denna demokratiska villkorlighet från början av alla förhandlingar, eftersom parlamentet inte kommer att ge sitt godkännande till det slutliga avtalet utan resultat på detta område.

38.

Europaparlamentet konstaterar att en liberalisering av viseringsbestämmelserna skulle utgöra ett viktigt steg mot att underlätta kontakter mellan människor och är mycket viktigt för turkiska medborgare, särskilt för studerande, akademiker, företrädare för näringslivet och personer med familjeband i EU:s medlemsstater. Parlamentet upprepar sitt stöd för processen för en liberalisering av viseringsbestämmelserna så snart de fastställda villkoren har uppfyllts och uppmuntrar den turkiska regeringen att arbeta mot att harmonisera sin visapolitik med EU:s viseringspolitik och fullt ut uppfylla de 72 kriterier som fastställs i färdplanen för en liberalisering av viseringsbestämmelserna på ett icke-diskriminerande sätt gentemot alla medlemsstater. Parlamentet betonar att det har gjorts mycket få verkliga framsteg när det gäller de sex återstående riktmärken som Turkiet fortfarande måste uppfylla. Parlamentet noterar att den nya handlingsplanen för mänskliga rättigheter föreskriver ett påskyndat uppnående av de återstående riktmärkena. Parlamentet betonar att översynen av Turkiets lagstiftning mot terrorism och dataskyddslagstiftning är centrala förutsättningar för att säkerställa grundläggande rättigheter och friheter.

39.

Europaparlamentet beklagar den senaste ombildningen inom kommissionens generaldirektorat för grannskapspolitik och utvidgningsförhandlingar (GD NEAR) av kommissionsledamot Vàrhelyi, vilket har inneburit att den enhet som ansvarar för Turkiet integrerats med de enheter som ansvarar för ”det södra grannskapet”. Parlamentet anser att denna åtgärd, som påstås ha gjorts för att effektivisera och rationalisera den interna organisationen, är ett allvarligt politiskt misstag som har kritiserats hårt inte bara av den turkiska regeringen utan av alla proeuropeiska turkiska aktörer.

40.

Europaparlamentet välkomnar den turkiska regeringens beslut att ratificera Parisavtalet om klimatförändringar, dess åtagande att bli koldioxidneutral senast 2053 samt dess tillkännagivande om att landet ska anpassa sig till den europeiska gröna given. Parlamentet anser att genomförandet av den europeiska gröna given är en viktig möjlighet för EU och Turkiet att sinsemellan anpassa sin handels- och klimatpolitik och uppmanar EU att nära samordna och stödja Turkiet i detta sammanhang för att åstadkomma ambitiösa klimatskyddsåtgärder. Parlamentet noterar den positiva roll som EU:s byråer och EU:s industriallianser kan spela i samarbetet mellan EU och Turkiet inom ramen för den gröna omställningen. Parlamentet uppmanar Turkiet att fortsätta framstegen med anpassningen till EU:s direktiv och regelverk som rör miljö och klimatåtgärder. Parlamentet uppmanar den turkiska regeringen att följa upp sitt tillkännagivande och utarbeta en nationell strategi och handlingsplan för att på ett meningsfullt sätt minska CO2 -utsläppen. Parlamentet lovordar det arbete som utförs av miljörättsförsvarare och varnar för de allvarliga miljökonsekvenserna av större offentliga infrastrukturprojekt. Parlamentet noterar att Istanbulkanalen började byggas 2021 och understryker varningarna från miljöaktivister och miljöingenjörskammaren om att kanalen kommer att äventyra Istanbuls sårbara vattenförsörjning och ödelägga det omgivande ekosystemet, inbegripet den naturliga balansen mellan Svarta havet och Marmarasjön. Parlamentet uppmanar de turkiska myndigheterna att vidta omedelbara åtgärder för att skydda Marmarasjön och förbjuda alla infrastrukturprojekt som ytterligare skulle bidra till föroreningen av vattnet. Parlamentet välkomnar i detta avseende den turkiska regeringens beslut att bevilja Marmarasjön särskild miljöskyddsstatus. Parlamentet upprepar sin uppmaning till den turkiska regeringen att ställa in sina planer för kärnkraftverket Akkuyu och att samråda med grannländernas regeringar över eventuell ytterligare utveckling inom Akkuyu-projektet, som kommer att ligga i en region med risk för allvarliga jordbävningar, och därmed utgöra ett allvarligt hot inte bara mot Turkiet utan även mot Medelhavsområdet som helhet.

41.

Europaparlamentet tillstår att Turkiet kan bedriva sin egen utrikespolitik i linje med landets intressen och mål, men förväntar sig att denna politik kommer att försvaras genom diplomati och dialog på grundval av internationell rätt och att den, då Turkiet är ett kandidatland, i ökande utsträckning kommer att vara anpassad till EU:s utrikespolitik. Parlamentet anser att samarbetet mellan EU och Turkiet inom utrikes- och säkerhetspolitiken är av grundläggande betydelse, och att EU:s framtida säkerhetsstrukturer, särskilt i grannskapet, kräver strategiskt samarbete och förbättrad kommunikation med Turkiet för att bli effektiva. Parlamentet anser att ett ökat samarbete mellan EU och Turkiet kan uppnås på flera utrikespolitiska områden, såsom Ukraina och Afghanistan. Parlamentet påminner vidare om att EU och Nato fortfarande är Turkiets mest pålitliga långsiktiga partner i det internationella säkerhetssamarbetet, och uppmanar Turkiet att upprätthålla politisk konsekvens på områdena utrikespolitik och säkerhetspolitik med tanke på landets roll som Natomedlem och EU-kandidatland. Parlamentet uppmanar den turkiska regeringen att med ärligt uppsåt hantera Finlands och Sveriges ansökningar om medlemskap i Nato, att konstruktivt delta i insatser för att lösa eventuella kvarstående frågor i överensstämmelse med EU:s värden och rättsliga krav och att avstå från att utöva otillbörliga påtryckningar i denna process. Parlamentet beklagar i detta sammanhang att Turkiet av alla kandidatländer är minst anpassat (14 %) till den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp) och den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP), och upprepar sin uppmaning till Turkiet att vända denna trend som en prioriterad fråga med tanke på den stora potential som gemensamma åtgärder har när det gäller olika utmaningar i regionen och globalt. Parlamentet noterar i detta avseende med oro att Turkiets utrikespolitik har stridit mot EU:s prioriteringar inom ramen för Gusp under de senaste åren, bland annat när det gäller Kaukasien, Syrien, Libyen och Irak.

42.

Europaparlamentet lovordar det närmande mellan Turkiet och Armenien som nyligen ägt rum när det gäller beslutet att inleda bilaterala kontakter, utnämningen av särskilda representanter och återupptagandet av flygningar mellan de båda länderna. Parlamentet anser att detta försök är en mycket positiv utveckling som har en positiv inverkan på välståndet och säkerheten i regionen. Parlamentet uppmuntrar båda sidor att fortsätta dessa ansträngningar för att till fullo normalisera sina förbindelser och uppmanar EU att aktivt stödja denna process. Parlamentet uppmuntrar Turkiet att bana väg för verklig försoning mellan det turkiska och det armeniska folket, bland annat genom att lösa tvisten om det armeniska folkmordet, och att fullt ut respektera sina skyldigheter att skydda armeniskt och annat kulturarv. Parlamentet hoppas att detta kan leda till en normalisering av förbindelserna i Sydkaukasien. Parlamentet välkomnar vidare Turkiets diplomatiska ansträngningar för att normalisera förbindelserna med olika länder i Mellanöstern, särskilt Israel. Parlamentet uppmuntrar återigen Turkiet att erkänna det armeniska folkmordet.

43.

Samtidigt som det förekommit vissa tecken på nedtrappning i östra Medelhavsområdet sedan den senaste rapporten om Turkiet konstaterar Europaparlamentet att man kunnat se en ny kraftig upptrappning under senare tid. Parlamentet är fortfarande fullständigt medvetet om att varje form av positiv dynamik när som helst kan vändas till sin motsats när de underliggande problemen kvarstår utan lösning. Parlamentet beklagar i detta sammanhang de senaste uttalandena från turkiska tjänstemän där Greklands suveränitet över vissa av landets öar ifrågasätts, vilka är kontraproduktiva och undergräver säkerhetsmiljön i området. Parlamentet uppmanar fortsatt med kraft Turkiet och alla berörda parter att delta i den fredliga tvistlösningen i ärligt uppsåt och att avstå från alla ensidiga åtgärder eller hot. Parlamentet fortsätter särskilt att uppmana alla sidor att visa verkligt kollektivt engagemang att förhandla om avgränsningen av exklusiva ekonomiska zoner och kontinentalsockeln i god tro och i linje med internationella regler och principer. Parlamentet fördömer i detta avseende de turkiska krigsfartygens trakasserier av forskningsfartyg som genomför undersökningar inom den exklusiva ekonomiska zon som Republiken Cypern har avgränsat. Parlamentet fördömer dessutom Turkiets kränkningar av grekiskt nationellt luftrum, inbegripet flygningar över bebodda områden och territorier – handlingar som kränker både EU-medlemsstaternas suveränitet och deras suveräna rättigheter, i strid med internationell rätt. Parlamentet uttrycker sin fulla solidaritet med Grekland och Republiken Cypern. Parlamentet bekräftar på nytt Republiken Cyperns rätt att ingå bilaterala avtal om sin exklusiva ekonomiska zon och att utforska och utnyttja sina naturresurser i full överensstämmelse med internationell rätt. Parlamentet beklagar att det casus belli (anledning till krigsförklaring) som tillkänagavs av den turkiska nationalförsamlingen mot Grekland 1995 ännu inte har dragits tillbaka. Parlamentet välkomnar de fortsatta sonderande samtalen mellan Grekland och Turkiet, som syftar till att ta itu med avgränsningen av kontinentalsockeln och den exklusiva ekonomiska zonen i enlighet med internationell rätt. Parlamentet upprepar sin uppmaning till den turkiska regeringen att underteckna och ratificera FN:s havsrättskonvention, som är en del av EU:s regelverk. Parlamentet stöder i detta avseende inbjudan till Turkiet från Republiken Cyperns regering att i god tro förhandla om den maritima avgränsningen mellan deras respektive kustlinjer, eller att hänskjuta ärendet till Internationella domstolen, och uppmanar Turkiet att acceptera Cyperns inbjudan. Parlamentet välkomnar Turkiets bidrag till försörjningstryggheten för gas genom anslutningen av den transanatoliska ledningen (TANAP) till den färdiga transadriatiska rörledningen (TAP). Parlamentet upprepar sitt stöd för Europeiska rådets förslag om en multilateral konferens om östra Medelhavsområdet, och understryker att den gröna given och energiomställningen skulle kunna erbjuda goda tillfällen att nå samarbetsinriktade, hållbara och inkluderande energilösningar i östra Medelhavsområdet. Parlamentet anser att östra Medelhavet bör göras till en verklig katalysator för den gröna givens externa dimension.

44.

Europaparlamentet beklagar att Cypernproblemet fortfarande är olöst och betonar att en lösning i linje med relevanta resolutioner från FN:s säkerhetsråd och inom den överenskomna ramen kommer att ha en positiv inverkan på Turkiets förbindelser med EU. Parlamentet bekräftar på nytt med eftertryck sin ståndpunkt att den enda hållbara lösningen på Cypernfrågan är en rättvis, övergripande och genomförbar lösning, även i fråga om dess externa aspekter, inom FN-ramen, på grundval av en federation med två befolkningsgrupper och två zoner med en enda internationell rättskapacitet, en enda suveränitet och ett enda medborgarskap samt politisk jämbördighet, i enlighet med vad som anges i relevanta resolutioner från FN:s säkerhetsråd och i överensstämmelse med folkrätten och på grundval av respekt för unionens grundläggande principer. Parlamentet beklagar djupt att den turkiska regeringen har övergett den överenskomna grunden för lösningen och FN:s ram för att på egen hand försvara en tvåstatslösning på Cypern. Parlamentet uppmanar Turkiet att överge detta oacceptabla förslag till en tvåstatslösning. Parlamentet uppmanar dessutom Turkiet att dra tillbaka sina trupper från Cypern och avhålla sig från eventuella ensidiga åtgärder som skulle främja en permanent delning av ön och att avhålla sig från åtgärder som ändrar den demografiska balansen. Parlamentet fördömer undertecknandet av det så kallade ekonomiska och finansiella protokollet mellan Turkiet och de icke regeringskontrollerade områdena i Cypern. Parlamentet fördömer att Turkiet fortsätter att bryta mot FN:s säkerhetsråds resolutioner 550 (1984) och 789 (1992), där Turkiet uppmanas att överföra Varoshaområdet till sina rättmätiga invånare under FN:s tillfälliga förvaltning, genom att stödja öppnandet av staden Varosha för allmänheten. Parlamentet anser att denna åtgärd undergräver det ömsesidiga förtroendet och därmed utsikterna till ett återupptagande av direkta samtal om en övergripande lösning på Cypernproblemet. Parlamentet uttrycker i detta sammanhang allvarlig oro över den senaste tidens nya olagliga aktiviteter i det avspärrade Varoshaområdet för att öppna en ny del av stranden samt över undertecknandet nyligen av det ovannämnda ”ekonomiska och finansiella protokollet”, genom vilket Turkiet kommer att finansiera projekt för återuppbyggnaden av Varosha. Parlamentet uppmanar den turkiska regeringen att återuppta en dialog som bygger på FN-formatet, som är den enda genomförbara vägen mot försoning. Parlamentet uppmanar med kraft att förhandlingarna om Cyperns återförening återupptas under FN:s generalsekreterares överinseende så snart som möjligt utifrån det läge där de avbröts i Crans-Montana 2017. Parlamentet upprepar sin uppmaning till Turkiet att fullgöra sitt åtagande att fullt ut och på ett icke-diskriminerande sätt tillämpa tilläggsprotokollet till Ankaraavtalet gentemot alla medlemsstater, inbegripet Republiken Cypern. Parlamentet beklagar att Turkiet ännu inte har gjort några framsteg mot normalisering av förbindelserna med Republiken Cypern. Parlamentet understryker att samarbete fortfarande är avgörande på områden som rättsliga och inrikes frågor samt luftfartslagstiftning och flygtrafikkommunikation med alla EU-medlemsstater, inbegripet Republiken Cypern.

45.

Europaparlamentet uppmanar Turkiet att ge den turkcypriotiska befolkningsgruppen utrymme att agera i enlighet med sin roll som en legitim gemenskap på ön, en rättighet som garanteras i Republiken Cyperns konstitution. Parlamentet uppmanar kommissionen att öka sina ansträngningar för att samarbeta med den turkcypriotiska befolkningsgruppen och påminner om att dess plats är i Europeiska unionen. Parlamentet uppmanar alla berörda parter att uppvisa mer mod i förhållningssättet när det gäller att föra samhällena samman. Parlamentet betonar att EU:s regelverk måste genomföras på hela ön efter en övergripande lösning på Cypernproblemet och betonar samtidigt att Republiken Cypern är ansvarig för att öka sina ansträngningar för att underlätta turkcyprioternas förbindelser med EU. Parlamentet lovordar det viktiga arbete som utförts av kommittén med företrädare för båda befolkningsgrupperna som arbetar för att ta reda på vad som hänt saknade personer och upprepar sin uppskattning över att Turkiet, efter den värsta fasen av pandemin, gradvis ger kommittén förnyat tillträde till de relevanta platserna, inbegripet militära områden. Parlamentet uppmanar Turkiet att öka sina ansträngningar för att tillhandahålla viktig information från sina militära arkiv samt tillgång till vittnen i stängda områden. Parlamentet uppmanar Turkiet att samarbeta med relevanta internationella organisationer, i synnerhet Europarådet, för att förhindra och bekämpa olaglig handel med och medveten förstörelse av kulturarvet.

46.

Europaparlamentet upprepar sitt fördömande av Turkiets militära ingripande i Syrien, som kränker internationell rätt och undergräver stabiliteten och säkerheten i hela regionen. Parlamentet uppmanar Turkiet att upphöra med sin olagliga ockupation av norra Syrien och Afrin och upprepar att säkerhetsproblem inte kan rättfärdiga ensidiga militära åtgärder i ett främmande land. Parlamentet fördömer att Turkiet och lokala syriska grupper kränker civilbefolkningens rättigheter och ostraffat begränsar dess friheter i de turkisk-ockuperade territorierna. Parlamentet fördömer Turkiets olagliga förflyttning av syriska flyktingar till norra Syrien i syfte att ändra den demografiska situationen i ett huvudsakligen kurdiskt område i Syrien. Parlamentet fördömer att Turkiet fortsätter att olagligen förflytta syriska medborgare till Turkiet för att ställas inför rätta på grund av anklagelser om terrorism som skulle kunna leda till livstids fängelse. Parlamentet fördömer de pågående turkiska attackerna och fortsatta militära närvaron på irakiskt territorium, särskilt attackerna mot Sinjarregionen med yazidisk majoritet, varigenom yazidier och kristna som flydde från Daish 2014 hindras från att återvända.

47.

Europaparlamentet uppmanar Turkiet att till fullo engagera sig för en fredlig lösning av konflikten i Libyen under FN:s överinseende. Parlamentet noterar att den ihållande utländska inblandningen i Libyen fortsatte att allvarligt äventyra genomförandet av den FN-ledda Berlinprocessen. Parlamentet uppmanar Turkiet att fullt ut följa det vapenembargo som införts av FN:s säkerhetsråd, att fullt ut samarbeta med Europeiska unionens militära insats i Medelhavsområdet (Eunavfor MED Irini) och att möjliggöra ett effektivt samarbete mellan den senare och Nato-insatsen Sea Guardian. Parlamentet upprepar sitt fördömande av undertecknandet av de två samförståndsavtalen mellan Turkiet och Libyen om övergripande säkerhetssamarbete och militärt samarbete och om avgränsningen av havsområden, som är sammankopplade och utgör tydliga kränkningar av både internationell rätt och relevanta resolutioner från FN:s säkerhetsråd samt EU-medlemsstaternas suveräna rättigheter. Parlamentet uppmanar Turkiet att anta en mer konstruktiv strategi för stabiliseringen av Somalia och att öka sin politiska och operativa samordning med EU i denna fråga.

Vägen framåt för förbindelserna mellan EU och Turkiet

48.

Europaparlamentet insisterar på att demokrati, rättsstatsprincipen och grundläggande rättigheter bör kvarstå i hjärtat av förbindelserna mellan EU och Turkiet oavsett inom vilken ram de äger rum. Detta bör ske kraftfullt underbyggt av principerna om internationell rätt, multilateralism och goda grannförbindelser. Parlamentet bekräftar att anslutningsprocessen och dess värdebaserade strategi har varit den huvudsakliga ramen för förbindelserna mellan EU och Turkiet, eftersom den är det mest kraftfulla verktyget för att utöva normativa påtryckningar samt den bästa ramen för att bibehålla det turkiska samhällets demokratiska och proeuropeiska strävanden och främja konvergens med EU. Parlamentet konstaterar att det i detta skede inte finner några argument för att ändra sin villkorade ståndpunkt när det gäller det formella avbrytandet av anslutningsförhandlingarna med Turkiet. Parlamentet noterar att i och med beslutet att öppet trotsa domarna från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna i fallet Osman Kavala m.fl. har den nuvarande turkiska regeringen avsiktligt förstört alla ambitioner att återuppta processen för anslutning till EU under rådande omständigheter. Parlamentet uppmuntrar båda sidor att se över det nuvarande läget i sina förbindelser genom en omfattande dialog på hög nivå och att undersöka kompletterande sätt parallellt med anslutningsprocessen, t.ex. genom ett moderniserat associeringsavtal, i syfte att återuppta ett förnyat, balanserat och ömsesidigt partnerskap som i hög grad är beroende av demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter och friheter.

49.

Europaparlamentet konstaterar att det rådande tillståndet i förbindelserna mellan EU och Turkiet lätt kan leda till otillfredsställande resultat. Parlamentet efterfrågar en ombalansering av förbindelserna genom att man bygger på den stabila samarbetsgrund som drivs av gemensamma intressen, och genom att bygga upp förtroende för att ta itu med bristen på tillit samtidigt som man avstår från ensidiga åtgärder eller provocerande uttalanden.

50.

Europaparlamentet anser att EU bör fortsätta att eftersträva alla tänkbara tillfällen till dialog, samsyn och samstämmighet med Turkiet. Parlamentet uppmanar Turkiet att inleda en konstruktiv och uppriktig dialog – bland annat om utrikespolitiska frågor där Turkiet och EU har stått på motsatta sidor – i syfte att på nytt finna en gemensam grund och en samsyn med EU, återuppta dialogen och samarbetet för goda grannförbindelser samt återuppliva reformprocessen i Turkiet. Parlamentet konstaterar att EU-institutionernas varierande prioriteringar enligt de befintliga ramar som styr förbindelserna mellan EU och Turkiet gör det mycket svårt att hitta en ändamålsenlig väg framåt. Parlamentet beklagar djupt bristen på långsiktig strategi, enhetlig politik och konsekvent ledarskap gentemot Turkiet inom EU. Parlamentet uppmanar kommissionens och Europeiska rådets ordförande och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att visa ett starkare, strategiskt och värdebaserat ledarskap, med lämplig ansvarsskyldighet gentemot parlamentet. Parlamentet uppmanar med kraft EU-institutionerna och medlemsstaterna att utarbeta en konsekvent och rationell strategi i denna fråga, eftersom den berör en av våra största grannar och viktigaste partner, inbegripet ett nära samarbete mellan alla EU-institutioner. Parlamentet uppmanar utrikestjänsten att intensifiera den transatlantiska dialogen och samarbetet med regeringen Biden när det gäller dess förbindelser med Turkiet.

51.

Som ett nödvändigt steg för att förbättra förbindelserna i allmänhet anser Europaparlamentet att båda sidor måste använda ett respektfullt språkbruk, vinnlägga sig om att bekämpa befintliga fördomar och missuppfattningar och försöka uppnå en mer objektiv och fullständig förståelse för den andra sidan i sin respektive folkopinion, för att motverka den försämrade bilden av de andra. Parlamentet uppmanar kommissionen att lansera en kommunikationsstrategi gentemot det turkiska samhället i syfte att öka medvetenheten om EU. Parlamentet betonar att en stridslysten, revisionistisk och aggressiv retorik bara stärker extrema ståndpunkter på båda sidor och att en uteslutande konfrontativ strategi spelar i händerna på dem som försöker skapa en splittring mellan Turkiet och EU.

52.

Europaparlamentet vill se en ytterligare integrering av Turkiet som ett grannland i EU:s framåtblickande långsiktiga politiska agendor för de viktiga gröna och digitala omställningarna samt på hälso- och sjukvårdsområdet, och uppmanar kommissionen att förbli öppen för andra politikområden som skulle kunna vara av intresse för båda sidor, såsom hur Turkiet skulle kunna integreras ytterligare i EU:s värdekedjor. Parlamentet ser positivt på Turkiets fortsatta aktiva deltagande i EU-program, särskilt i fråga om utbildning, innovation, ungdom och idrott, vilket skapar närmare partnerskap mellan människor och bidrar till att synkronisera den gröna och den digitala omställningen mellan EU och Turkiet. Parlamentet välkomnar i detta avseende överenskommelserna om att bevilja Turkiet associeringsstatus för Horisont Europa, Erasmus+ och Europeiska solidaritetskåren för perioden 2021–2027. Parlamentet noterar kommissionens inrättande av en investeringsplattform för Turkiet. Parlamentet anser att denna plattform bör vara helt anpassad till EU:s politiska prioriteringar och villkorlighet inom ramen för den nyligen inrättade Europeiska fonden för hållbar utveckling plus (EFHU+) för att identifiera och samordna lämpliga investeringsmöjligheter bland europeiska och internationella finansinstitut på både nationell och lokal nivå med inriktning på den gröna och digitala omställningen. Parlamentet betonar att parlamentets nära deltagande i den strategiska styrelsen för EFHU+, som ansvarar för att styra investeringar och godkänna inrättandet av investeringsfönster för EFHU+, är av avgörande betydelse för att säkerställa demokratisk tillsyn över denna process.

53.

Europaparlamentet välkomnar att Turkiets nationalförsamling slutligen har accepterat att hålla ett möte i den gemensamma parlamentarikerkommittén EU–Turkiet, vilket ägde rum i mars 2022 – det första sådana mötet sedan december 2018. Parlamentet vidhåller att den parlamentariska dialogen förblir en mycket viktig del av förbindelserna mellan EU och Turkiet och hoppas att den gemensamma parlamentarikerkommittén EU–Turkiet kommer att fortsätta att fungera väl igen.

o o

54.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska rådets ordförande, rådet och kommissionen samt till Republiken Turkiets president, regering och parlament, och begär att denna resolution översätts till turkiska.

(1) EUT L 330, 20.9.2021, s. 1.

(2) EUT L 134, 7.5.2014, s. 3.

(3) EUT L 291, 12.11.2019, s. 47.

(4) EUT L 372 I, 9.11.2020, s. 16.

(5) EUT L 400, 12.11.2021, s. 157.

(6) EUT C 15, 12.1.2022, s. 81.

(7) EUT C 99, 1.3.2022, s. 209.

(8) EUT C 456, 10.11.2021, s. 247.

(9) EUT C 425, 20.10.2021, s. 143.

(10) EUT C 328, 6.9.2016, s. 2.

(11) EUT C 132, 24.3.2022, s. 88.

(12) Antagna texter, P9_TA(2021)0466.

(13) Kommissionens rekommendation (EU) 2018/951 av den 22 juni 2018 om standarder för jämlikhetsorgan (EUT L 167, 4.7.2018, s. 28).

27.12.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 493/19

P9_TA(2022)0223

Europeiska utrikestjänstens färdplan för klimatförändringar och försvar

Europaparlamentets resolution av den 7 juni 2022 om Europeiska utrikestjänstens färdplan för klimatförändringar och försvar (2021/2102(INI))

(2022/C 493/02)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av avdelning V i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), särskilt artiklarna 42 och 43,

—	med beaktande av unionens mål om koldioxidneutralitet för 2030 och 2050,

—	med beaktande av färdplanen för klimatförändringar och försvar av den 9 november 2020,

—	med beaktande av konceptet för en integrerad strategi för klimatförändringar och säkerhet av den 5 oktober 2021,

—	med beaktande av EU:s koncept för miljöskydd och energioptimering vid EU-ledda militära insatser och uppdrag,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/697 av den 29 april 2021 om inrättande av Europeiska försvarsfonden (1), särskilt skäl 60 om 30 % bidrag till klimatmål, och skäl 61 där det anges att inledningsvis 7,5 %, sedan 10 % av de årliga utgifterna fram till 2027 ska användas mot förlusten av biologisk mångfald,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/947 av den 9 juni 2021 om upprättande av instrumentet för grannskapet, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete – Europa i världen (2) (NDICI-förordningen), särskilt skäl 49, där det står att 30 % av utgifterna i unionens budget ska stödja klimatmål,

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 8 juli 2020En vätgasstrategi för ett klimatneutralt Europa (COM(2020)0301),

—	med beaktande av Natos handlingsplan för klimatförändringar och säkerhet,

—	med beaktande av Europeiska utrikestjänstens strategiska dokument från juni 2016 om en global strategi för Europeiska unionen utrikes- och säkerhetspolitik, och dess uppföljningsrapporter,

—	med beaktande av rådets slutsatser av den 22 januari 2018 om den integrerade strategin för konflikter och kriser,

—	med beaktande av rådets slutsatser av den 10 december 2018 om kvinnor, fred och säkerhet,

—	med beaktande av rådets slutsatser av den 20 januari 2020 om klimatdiplomati,

—	med beaktande av rådets slutsatser av den 25 januari 2021 om klimat- och energidiplomati – att uppnå resultat för den europeiska gröna givens yttre dimension,

—	med beaktande av rådets slutsatser av den 17 juni 2020 och av den 10 maj 2021 om säkerhet och försvar,

—	med beaktande av det gemensamma meddelandet från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 7 juni 2017En strategi för resiliens i EU:s yttre åtgärder (JOIN(2017)0021),

—	med beaktande av kommissionens årliga verksamhetsrapport 2020 om försvarsindustrin och rymden,

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 24 februari 2021Att bygga upp ett klimatresilient Europa – den nya EU-strategin för klimatanpassning, (COM(2021)0082),

—	med beaktande av FN:s mål för hållbar utveckling,

—	med beaktande av FN:s säkerhetsråds forskningsrapport av den 21 juni 2021 om klimatförändringar,

—	med beaktande av Natos ledares beslut i juni 2021 om klimat och säkerhet,

—	med beaktande av rapporten om klimat och säkerhet i världen (World Climate and Security Report) från juni 2021 från International Military Council on Climate and Security,

—	med beaktande av slutrapporten från 2021, Biodiversity and Security, från det av Europeiska forskningsrådet finansierade forskningsprojektet BIOSEC för perioden 2016–2020,

—	med beaktande av tankesmedjan Adelphis projekt Weathering Risk: A Climate and Security Risk and Foresight Assessment,

—	med beaktande av projekt som medfinansierats av EU, såsom FREXUS: Improving security and climate resilience in a fragile context through the water-energy-food security Nexus i Sahelområdet,

—	med beaktande av FN:s dokument angående principerna om människors säkerhet och ansvaret för skydd,

—	med beaktande av sin resolution av den 7 juli 2021 om samarbetet mellan EU och Nato inom ramen för de transatlantiska förbindelserna (3),

—	med beaktande av sin resolution av den 3 juli 2018 om klimatdiplomati (4),

—	med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A9-0084/2022), och av följande skäl:

Rysslands aggressionskrig mot Ukraina utmanar den europeiska säkerhetsordningen såsom aldrig förr och sätter press på alla sektorer i unionen och dess medlemsstater att bli starkare, mer motståndskraftiga och mer oberoende, särskilt på områdena försvar, säkerhet, it-säkerhet och kritisk infrastruktur, men även energi, inbegripet energieffektivitet.

B.	Miljöfaktorer kan utöva olika slag av direkt och indirekt påverkan på människors och staters säkerhet.

Klimatförändringarna med sina följdverkningar, bland annat miljöförstöring, förlust av biologisk mångfald, avskogning, ökenspridning, extremväder, brist på vatten och mat, luftföroreningar och naturkatastrofer, leder till framväxt av konflikter eller kriser och hotar redan säkerheten, stabiliteten och freden på det lokala, regionala och internationella planet. Klimatförändringarna, med konsekvenser som redan är uppenbara och som förutsägs ske allt snabbare på medellång till lång sikt, har blivit en alltmer dominerande riskmultiplikator genom att de kan bidra till att förvärra olika redan befintliga förhärskande krisfaktorer (till exempel ökande ekonomisk ojämlikhet eller starkt politiskt förtryck), och innebär en ny säkerhetsutmaning vars bemötande kräver lämpliga resurser, såsom fallet ju också är med hybridhot och cyberhot.

Kopplingarna mellan klimatförändringar och konflikter kan vara komplexa och klimatförändringarnas konkreta effekter på konflikter är främst kontextspecifika. Det finns ett behov av att stödja mer systematiska och omfattande diskussioner och korsbefruktning mellan de forskningssamfund som arbetar med kopplingen mellan klimat och säkerhet.

Klimatförändringarna ligger fortfarande i hjärtat av agendan för fred och säkerhet som den ultimata ”hotmultiplikatorn”, som förvärrar de befintliga sociala, ekonomiska och miljömässiga risker som kan driva på oro och potentiellt leda till våldsamma konflikter. Miljö- och klimatförändringar och deras konsekvenser, i kombination med andra faktorer, förvärrar redan befintliga sårbarheter, spänningar och risker, snarare än att alltid vara en utlösande faktor i sig eller en direkt orsak till väpnade inomstatliga eller internationella konflikter. Klimatförändringarna kan påverka människors säkerhet olika beroende på deras kön, socioekonomiska status, ålder, sexuella läggning, etnicitet, religion (eller avsaknad av religion), personliga förmåga, funktionsnedsättning osv. Särskilt marginaliserade grupper tenderar att påverkas oproportionellt mycket av klimatförändringarna. Säkerhetsrisker i samband med klimatförändringar drabbar särskilt ekonomiskt missgynnade befolkningsgrupper och får socioekonomiska konsekvenser. Klimatförändringarna har negativa effekter på de berörda områdenas kultur- och naturarv.

Klimatkrisen påverkar både människors och staters säkerhet. Klimatförändringarna växelverkar på olika sätt med skeendena på det politiska, etniska och socioekonomiska planet och är direkt konfliktpådrivande, eftersom de ökar katastrofriskerna och ytterligare belastar ekosystemen, vilket hotar människors uppehälle, vatten- och livsmedelsförsörjningen och kritisk infrastruktur, bland annat genom att leda till förändrad markanvändning och försämring av miljön.

Stigande havsnivåer har redan orsakat översvämningar och försaltning, vilket utgör en stor säkerhetsrisk och existentiell risk för lågt liggande kustområden och öar. Enligt Världsbankens uppdaterade Groundswellrapport från 2021 skulle klimatförändringarna kunna tvinga 216 miljoner personer att flytta inom sina länder fram till 2050. I rapporten står det också att omedelbara och konkreta åtgärder väsentligt kan minska klimatmigrationens omfattning. Vattenbrist har en mångfasetterad påverkan på människors säkerhet och den sociopolitiska stabiliteten. På grund av klimatförändringarna kommer vattenförsörjningen att påverkas, särskilt i utvecklingsländer, medan den globala efterfrågan på vatten kommer att öka. Klimatförändringarna ökar risken för torka och översvämningar. Klimatförändringarnas påverkan på livsmedelspriserna undergräver försörjningen och ger upphov till tvångsförflyttningar, sjukdom och svält, vilket leder till migration i aldrig tidigare skådad omfattning.

I Sahel har konsekvenserna av förändrade klimatförhållanden på tillgången till naturtillgångar, kombinerat med faktorer som befolkningstillväxt, svag samhällsstyrning och utmaningar när det gäller markbesittningsrätt, lett till ökad konkurrens om knappa naturtillgångar – främst bördig jord och vatten – och lett till spänningar och konflikter mellan samhällen och grupper med olika näringsfång.

Klimatförändringarna är en strukturerande faktor för den strategiska miljön eftersom de förstärker risker och skapar beroenden. Klimatkrisen har genererat effekter för det internationella systemet, där den kan komma att förvärra de geopolitiska spänningarna och skifta balansen mellan stormakterna. Frågor som rör klimatförändringarna utnyttjas av illasinnade aktörer för att öka deras inflytande eller uppmuntra fientlighet. De smältande istäckena vid polerna ökar de geopolitiska spänningarna, särskilt runt Nordpolen.

Förenta staternas väpnade styrkor har förlorat mer stridsmateriel och infrastruktur till följd av naturkatastrofer än till följd av de väpnade konflikterna i Afghanistan och Irak sammantaget. Bidenadministrationen har gjort positiva ansträngningar för att bekämpa klimatförändringarna, bland annat genom att återansluta sig till Parisavtalet och införliva klimatförändringar i sin strategiska interimsvägledning om nationell säkerhet.

K.	De väpnade styrkorna hör till världens största förbrukare av fossila bränslen.

Unionens inhemska olje- och gasproduktion går stadigt ned. Unionen är starkt energiberoende och detta beroende ökar, i och med att alla medlemsstater är nettoimportörer av energi från ett begränsat antal tredjeländer och energiberoendet ökade från 56 % till 61 % under tidsperioden 2000–2019. I en färsk studie beräknades den militära sektorns koldioxidavtryck i medlemsstaterna under 2019, inbegripet både nationella väpnade styrkor och militärtekniska industrier baserade i EU, till cirka 24,8 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Både energiomställningen och avancerade vapensystem kräver tillgång till råmaterial av avgörande betydelse, vars leveranskedjor i vissa fall medför nya sårbarheter, också för specialiserade små och medelstora företag inom den europeiska försvarssektorn, framför allt om dessa kedjor domineras av ett begränsat antal tredjeländer.

Enligt Europeiska försvarsbyrån svarade drivmedel för 52 % av energiförbrukningen i de 22 medlemsstater som lämnat in uppgifter för 2016 och 2017 (länder som svarar för 96,9 % av medlemsstaternas totala försvarsutgifter). Av samma undersökning gjord av Europeiska försvarsbyrån framgick det att militär infrastruktur och militära byggnader också är en storkonsument av energi. Enbart uppvärmningen stod i snitt för 32 % av energiförbrukningen inom medlemsstaternas väpnade styrkor 2017 och 75 % av denna energi alstrades med hjälp av oljebränslen och naturgas.

På grund av Rysslands aggressionskrig mot Ukraina vill unionen och dess medlemsstater sluta importera fossila bränslen från Ryssland. På grund av den ryska attacken mot den europeiska säkerhetsordningen måste de europeiska väpnade styrkorna också bli mer oberoende av importerade fossila bränslen, samtidigt som deras militära styrka och uppdragseffektivitet måste ökas.

O.	Vissa EU-medlemsstater använder sina omfattande militära skyddsområden för att skydda den biologiska mångfalden, exempelvis genom att förhindra helikopterflygningar över häckningsområden.

P.	Miljöbrott är en mycket vanlig brottslighetsform i världen och ett påtagligt säkerhetsproblem. Det behövs ett starkare samarbete i denna fråga mellan EU och dess partnerländer, genom stöd till stater som utvecklar sin förmåga att hantera miljöbrott.

Miljöbrott har blivit världens fjärde mest lukrativa brottssektor, som har växt tre gånger snabbare än den globala ekonomin. I en rapport från 2016 från Interpol och FN:s miljöprogram beräknas intäkterna från miljöbrott vara värda hela 258 miljarder US-dollar per år, inbegripet den olagliga handeln med vilda djur och växter, skogs- och fiskebrott, olaglig handel med avfall och olaglig gruvbrytning.

Enligt en rapport från 2018 från Interpol, RHIPTO och det globala initiativet mot transnationell organiserad brottslighet är miljöbrott den största ekonomiska drivkraften bakom konflikter och den största inkomstkällan för icke-statliga väpnade grupper och terroristorganisationer, före traditionell olaglig verksamhet som kidnappning mot lösensumma och narkotikahandel.

Försvarssektorn finns inte omnämnd i Parisavtalet från 2015, något som innebär att medlemsstaterna själva får bestämma om de vill att de begränsningsinsatser som görs inom denna sektor ska inberäknas i de nationella åtagandena för fullgörande av Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC). Alla sektorer måste bidra till att minska utsläppen och samtidigt anpassa sig till klimatförändringarna för att uppnå unionens mål när det gäller koldioxidneutralitet och bibehålla sin driftseffektivitet. I september 2020 offentliggjorde Frankrike sin nya försvarsenergistrategi med 34 rekommendationer för att minska och optimera energiförbrukningen i sina väpnade styrkor och förbättra sin energitrygghet.

T.	Även en liten kärnvapenkonflikt skulle få dramatiska humanitära konsekvenser och även påverka klimatet mycket negativt, genom att förorsaka svält och förkortade odlingssäsonger i flera år.

Säkerheten måste vara utgångspunkt för miljötänket vid utformning av lösningar för hållbar utveckling som är realistiska, varaktiga och effektiva för människors säkerhet och stabiliteten i världen. Till följd av detta måste unionens yttre åtgärder i allt högre grad innefatta att klimatförändringar och miljöfrågor är en stor säkerhetsrisk, och därmed anpassa sina strategier och koncept, förfaranden, civil och militär hårdvara och infrastruktur, kapacitetsutveckling inklusive utbildning och, när det är lämpligt, sin institutionella ram och sina mekanismer för ansvarsskyldighet. Unionens säkerhets- och försvarspolitik och dess instrument bör bidra direkt till att förhindra och minska klimatkrisens negativa säkerhetseffekter. De samlade instrumenten för samhällsstyrning och fredsbyggnad måste hantera kopplingen mellan klimat och säkerhet.

Eftersom klimatförändringar med sina klimatrelaterade konsekvenser påverkar säkerhetsläget måste klimatsäkerhetsåtgärderna, det vill säga förutseende av och anpassning till klimatförändringarnas följder för den strategiska miljön och försvarsmakternas uppdrag, och finansieringen av dem, ses som ett bidrag till försvar och säkerhet. NDICI har ett utgiftsmål på 30 % av sin sjuårsbudget på 80 miljarder euro till stöd för klimatåtgärder och mellan 7,5 och 10 % per år för miljöskydd och mål som rör biologisk mångfald.

Strategi och koncept

Europaparlamentet understryker att artikel 21 i EU-fördraget erbjuder en lämplig rättslig grund för att man ska kunna försätta unionens politik för yttre åtgärder och dess gemensamma säkerhets- och försvarspolitik (GSFP) i stånd att anta tjugohundratalets huvudsakliga utmaningar, bakom vilka klimatförändringarna och klimatbaserade faktorer står som en huvudsaklig drivkraft. Parlamentet erinrar om att artikel 21 i EU-fördraget kräver att unionen ska ”c) bevara freden, förebygga konflikter och stärka internationell säkerhet […] f) bidra till utformningen av internationella åtgärder för att bevara och förbättra miljön och för en hållbar förvaltning av jordens naturresurser [och] g) bistå befolkningar, länder och regioner som drabbas av naturkatastrofer eller katastrofer orsakade av människor”. Parlamentet betonar det akuta behovet av att påskynda och fördjupa integreringen av konfliktkänslig begränsning och anpassning till klimatförändringarna i unionens utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik, särskilt GSFP. Parlamentet konstaterar att GSFP-uppdragens och GSFP-insatsernas främsta mål, i enlighet med artiklarna 42.1 och 43.1 i EU-fördraget, är att bevara freden, förebygga konflikter och stärka den internationella säkerheten i insatsområden där de är utplacerade, samtidigt som deras fulla operativa effektivitet måste säkerställas.

Europaparlamentet betonar att man måste dra lärdomar av den förändrade säkerhetssituationen i Europa till följd av det ryska aggressionskriget mot Ukraina och påskynda processerna för militär kapacitetsutveckling samt projekt för att göra militär teknik mer oberoende av fossila bränslen, samtidigt som uppdragseffektiviteten och slagkraften ökas.

Europaparlamentet understryker, med tanke på det pågående kriget på den europeiska kontinenten, att energiförsörjningen till de europeiska väpnade styrkorna alltid måste garanteras för att säkerställa ett korrekt försvar av unionens territorium och medborgare. Parlamentet inser att försörjningstrygghet kan kräva flexibla åtgärder på kort sikt.

Europaparlamentet är fast övertygat om att militär verksamhet och teknik måste bidra till unionens mål om koldioxidneutralitet, för att bidra till kampen mot klimatförändringarna, utan avkall på uppdragssäkerheten och utan undergrävande av de väpnade styrkornas insatsduglighet. Parlamentet understryker här att unionen i sina yttre åtgärder och medlemsstaternas väpnade styrkor bör arbeta för att nedbringa sitt eget koldioxidavtryck och sin negativa inverkan på naturresurser och biologisk mångfald.

Europaparlamentet understryker att man måste vara mera förutseende för att förhindra följderna av ekosystemförändringar och klimatförändringar om dessa kan öka trycket på de väpnade styrkorna eller underblåsa regionala spänningar.

Europaparlamentet understryker behovet av att skyndsamt investera i smarta och integrerade samhällsomfattande lösningar för att uppnå betydande utsläppsminskningar, undvika de värsta effekterna av klimatförändringarna och även investera kraftigt i klimatresiliensen hos nationer som behöver det för att undvika instabilitet, konflikter och stora humanitära katastrofer.

Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik (vice ordföranden/den höga representanten) att se till att miljöskyddet och kampen mot klimatförändringarna och klimatrelaterade konsekvenser integreras på lämpligt sätt i unionens yttre åtgärder, efter modell från NDICI-förordningen. Parlamentet vill att det utarbetas klimatspecifika strategier, politiska åtgärder, förfaranden och andra åtgärder och förmågor. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att se till att utvecklingen av en unionspolitik för klimatsäkerhet och försvar förutsätter att problematiken kring detta betraktas ur synvinkel av människors säkerhet. Parlamentet välkomnar Europeiska utrikestjänstens avsikt om att civila och militära GSFP-uppdrag och GSFP-insatser ska utvecklas och omfatta en uppsättning åtgärder för att på ett effektivt sätt införliva miljöaspekter i sitt arbete. Parlamentet stöder ett stärkande av medlemsstaternas kapacitet genom att införliva miljöaspekter i utbildningsprogrammen inför civila och militära uppdrag och genom att utbyta bästa praxis och expertis.

Europaparlamentet vill att det tas fram konkreta riktmärken för framstegsmätning i samband med att åtgärder vidtas till följd av klimatförändringarnas beröringspunkter med konfliktfrågor. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att två gånger om året rapportera till parlamentet om vilka framsteg som gjorts med att använda och följa dessa riktmärken och indikatorer. Parlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att införliva kunskaper om klimatets påverkan på säkerheten i program för militärt bistånd utomlands.

Europaparlamentet understryker att den strategiska kompassen måste få innefatta åtgärder med tanke på kopplingarna mellan klimatförändringar, säkerhet och försvar, för att medlemsstaterna ska kunna få en fingervisning om tydliga mål och konkreta åtgärder för att stärka de väpnade styrkornas energieffektivitet och anpassa sig efter klimatförändringarnas omfattande säkerhetseffekter på medellång till lång sikt, varvid åtgärderna bör sträcka sig från strategiskt förutseende, utbildning och innovation till kapacitetsutveckling inom EU-ramen.

10.

Europaparlamentet påminner om att osäkerhet har många olika grundläggande och inbördes sammanhängande orsaker såsom fattigdom, staters bräcklighet, bristen på offentlig infrastruktur och offentliga tjänster, mycket begränsad tillgång till basvaror, brist på utbildning, korruption och så vidare, och i det här sammanhanget är också klimatförändringarna en faktor.

11.

Parlamentet påminner om att klimatförändringarna i Afrika, och särskilt i Sahelområdet, samverkar med traditionella konfliktskapande faktorer (avsaknad av en fungerande statsförvaltning och av offentliga tjänster samt en försämrad säkerhetsmiljö) och därmed förvärrar problemen med våld och terrorism.

12.

Europaparlamentet efterlyser ökat stöd till arbete för att hantera klimatförändringarna och förbättra klimatneutrala alternativ i EU:s närmaste grannskap, det vill säga västra Balkan, det östliga partnerskapet och södra grannskapet, för att förhindra möjliga säkerhetsutmaningar.

13.

Europaparlamentet betonar att Arktis på grund av klimatförändringarna har värmts upp tre gånger snabbare än jorden i genomsnitt under de senaste 50 åren. Parlamentet understryker hur klimatförändringarna har förändrat den geopolitiska situationen i Arktis och skapar en geopolitisk utmaning för EU. Parlamentet bekräftar att Arktis är strategiskt och politiskt betydelsefullt för EU och understryker EU:s åtagande att vara en ansvarsfull aktör, som söker en långsiktigt hållbar och fredlig utveckling av regionen. Parlamentet betonar att Arktis måste förbli ett område för fredligt samarbete och efterlyser åtgärder för att undvika ökad militarisering. Parlamentet påminner om att EU-länderna Finland, Sverige och Danmark är medlemmar i Arktiska rådet.

Färdplan för klimatförändringar och försvar

14.

Europaparlamentet välkomnar färdplanen för klimatförändringar och försvar (färdplanen) och uppmanar Europeiska utrikestjänsten att, i lämpliga fall tillsammans med kommissionens av frågan berörda avdelningar och Europeiska försvarsbyrån, säkerställa ett allsidigt genomförande av arbetets tre delar, alltså den operativa dimensionen, kapacitetsutvecklingen och partnerskapen. Parlamentet vill att tidsramarna för översynen av färdplanen omprövas och framför allt att de övergripande målen ses över långt tidigare än 2030. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utveckla nationella strukturer till stöd för målen. Parlamentet uppmanar med kraft alla aktörer att prioritera denna process och att utveckla och genomföra initiativ i enlighet med den integrerade strategin. Parlamentet betonar den viktiga roll som de väpnade styrkorna spelar, inte bara med att anpassa sig till klimatförändringarna och miljöpåverkan, utan också med att begränsa sin inverkan på dem, bland annat genom en omfattande mätning och kartläggning av sitt miljöavtryck, såsom det föreslås i färdplanen. Parlamentet uppmanar med kraft vice ordföranden/den höga representanten att för medlemsstaterna föreslå ett omedelbart åtgärdsprogram med prioriterade åtgärder som lagts fram i färdplanen och som kan genomföras på kort sikt.

15.

Europaparlamentet välkomnar särskilt färdplanens omedelbara påverkansåtgärder på kort sikt för 2020–2021, särskilt utvecklingen av det mindre omfattande rapporteringsförfarandet – kopplat till utvecklingen av mätkapacitet – som bygger på indikatorer för framsteg med miljöavtrycket inom områden som energi, vatten, avfallshantering m.m. efter uppdrag och insatser inom GSFP. Parlamentet betonar att man senast 2024 måste få fram mer ingående bedömningar, med beaktande av de lärdomar som har dragits och av bästa praxis, och att starkare krav måste införas för att upphandlingen ska innefatta lämpliga tekniska specifikationer för att begränsa en livscykelstrategi, efter modell av 2012 års militära koncept för miljöskydd och energieffektivitet för EU-ledda militära insatser. Parlamentet understryker behovet av att systematiskt inkludera klimat- och miljöhänsyn i militär teknik, forskning, upphandling och infrastruktur.

16.

Europaparlamentet välkomnar de nya initiativen från kommissionen, rådet och Europeiska utrikestjänsten på området för klimatdiplomati, säkerhet och försvar, särskilt den politiska ramen för klimatdiplomati, färdplanen och konceptet om den integrerade strategin för klimatförändringar och säkerhet. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att se till att alla de olika koncepten är ordentligt anknutna till varandra och att de harmoniserats i en enhetlig och konsekvent ram. Parlamentet betonar att detta måste prioriteras och uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att rapportera om framstegen senast i juni 2023.

17.

Europaparlamentet beklagar att färdplanen inte framhåller unionens förväntade framtida höga efterfrågan på kostnadsmässigt konkurrenskraftig förnybar energi och alternativa bränslen, som kan ta formen av möjligheter som alla tjänar på, och som tillhandahåller nya forum för samarbete och dialog, ömsesidiga ekonomiska fördelar, bättre försörjningstrygghet och internationell stabilitet. Parlamentet understryker att ren vätgas har egenskaper som innebär att den är ett av de medel som lämpar sig för att ersätta fossila bränslen och minska utsläppen av växthusgaser i de militära styrkorna.

18.

Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att senast i mitten av 2023 lägga fram en bedömning av vilket koldioxidavtryck och vilken miljöpåverkan EU:s yttre åtgärder för med sig, såsom grundval för bidrag till begränsning av klimatförändringarna. Parlamentet betonar, under samtidigt hänsynstagande till att man måste beakta den känsliga karaktären av den information som bedömts och som tillhandahållits av GSFP:s uppdrag och insatser, att man senast 2023 måste utveckla meningsfulla metoder för kvantifiering av utsläppen av växthusgaser från all EU-verksamhet inom områdena säkerhet och försvar, bland annat utsläpp från tillverkning, innehav och nedmontering, även för att hantera den rådande bristen på tillförlitliga och internationellt jämförbara uppgifter. Parlamentet anser att färdplanen bör användas för att sätta i gång utvecklingen av en strategi och utverka tydliga nationella utfästelser om att minska militärens utsläpp, bland annat i form av att dessa utsläpp obligatoriskt ska inrapporteras till UNFCCC och de nationella parlamenten, för om det inte finns någon rapportering och insyn kommer det inte heller att finnas något utsläppsminskningstryck och inget sätt att fastställa inverkan av några utfästelser.

19.

Europaparlamentet efterlyser att det fastställs frivilliga mål för att minska intensiteten i växthusgasutsläpp från militära uppdrag och insatser, och att man slår in på en väg i riktning mot klimatneutralitet senast 2050, vilket ytterligare förbättrar den operativa effektiviteten.

20.

Europaparlamentet föreslår att ett pilotprojekt ska inledas för att mäta och kartlägga utsläppen av växthusgaser från uppdrag och insatser inom GSFP. Parlamentet anser att Eufor Althea skulle vara ett bra val i detta sammanhang.

En övergripande och konsekvent strategi

21.

Europaparlamentet efterlyser samordnade åtgärder för att snabbt minska både klimatförändringarnas omfattning och räckvidd genom att drastiskt minska utsläppen, i syfte att undvika betydande, allvarliga eller katastrofala konsekvenser för den globala säkerheten i framtiden. Parlamentet framhåller behovet av att klimatsäkra alla säkerhetsaspekter, inbegripet infrastruktur, institutioner och politik, och att snabbt anpassa sig till dess effekter.

22.

Europaparlamentet välkomnar varmt att unionens nya instrument Europa i världen (NDICI) mycket bra återspeglar kravet på och vikten av snabba, kraftfulla och omfattande klimatåtgärder inom utrikespolitiken. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang att NDICI integrerar klimatåtgärder i all sin verksamhet och kommer att se till att 30 % av dess sjuåriga budget på 80 miljarder euro stöder klimatåtgärder. Parlamentet uppmanar kommissionen att fullt ut respektera dessa mål och i sina beräkningar endast inkludera åtgärder med en tydlig klimatdimension. Parlamentet välkomnar att investeringar i fossila bränslen och åtgärder som har skadliga eller mycket negativa effekter på miljön och klimatet utesluts från finansiering. Parlamentet välkomnar varmt NDICI:s klimatsäkerhetspolitik (se underavsnitt 3.1 d i bilaga III till NDICI-förordningen). Parlamentet uppmanar kommissionen att prioritera åtgärder som syftar till att uppnå heltäckande och inkluderande resultat genom att begränsning och anpassning till klimatförändringarna anknyts till konfliktförebyggande och fredsbyggande. Parlamentet välkomnar NDICI:s program för miljön och klimatförändringarna men betonar att det behövs mera stöd till miljöstyrning i bräckliga och konfliktdrabbade stater, också i form av institutionsuppbyggnad. Parlamentet yrkar på att miljöfredsbyggandets fulla potential ska få komma till sin rätt i programmet för fred, stabilitet och konfliktförebyggande inom NDICI. Parlamentet anser att NDICI:s strategi för klimatsäkerhet bör vara en referenspunkt för alla andra yttre unionsåtgärder och uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att säkerställa att särskilt GSFP är synkroniserad med denna strategi. Parlamentet uppmanar kommissionen och utrikestjänsten att utnyttja resultaten av befintlig forskning om framväxande sårbarheter i klimatsäkerheten, särskilt i Sahel, Mellanöstern och Östafrika.

23.

Europaparlamentet anser att klimatsäkerheten bör bli fullt integrerad i unionens verktygslåda för konfliktförebyggande och krishantering för att stärka resiliensen hos bräckliga stater och drabbade befolkningar.

24.

Europaparlamentet understryker att man måste stimulera unionens förmågor till strategiskt förutseende, tidig varning, situationsmedvetenhet och konfliktanalys med hjälp av kvalitativa och kvantitativa data och innovativa metoder från olika källor. Parlamentet understryker att det systematiska samarbetet med civilsamhällesorganisationer bör kompletteras med bidrag till strategiskt förutseende, fredsbyggande, klimat- och konfliktforskning från unionens rymdprogram, EU:s satellitcentrum (Satcen) och EU:s underrättelse- och lägescentral (Intcen), Europeiska utrikestjänstens enhet för konfliktförebyggande, nationella forskningscentrum, tankesmedjor, nationella underrättelsetjänster och det gemensamma forskningscentrumet. Parlamentet anser att det är av yttersta vikt att dessa kunskaper används för att utforma framtida uppdrag, insatser och åtgärder ordentligt, med hänsyn till parametrar alltifrån föränderliga väderförhållanden till det lokala politiska sammanhanget. Parlamentet uttrycker beröm för den viktiga roll som spelas av europeiska rymdprogram som Copernicus, för att förstå klimatförändringarna och övervaka utsläppen av växthusgaser. Parlamentet påminner om att EU:s decentraliserade organ, i synnerhet EU:s satellitcentrum (SatCen), har en unik förmåga att samla in data om klimatförändringarna och deras säkerhetsaspekter världen runt. Parlamentet noterar att EU:s rymdprogram också är livsviktigt för kampen mot klimatförändringarnas säkerhetsaspekter. Parlamentet välkomnar SatCens pågående insatser på detta område.

25.

Europaparlamentet understryker att principen om datadriven politik och datadrivna program måste spela en central roll inom klimatsäkerhetsprogrammen. Parlamentet är samtidigt medvetet om att tillvägagångssätten med stordata och kvantitativa index för miljöstress är av begränsad nytta vid förutsägandet av konflikter, eftersom det råder risk för att de ägnar alltför lite uppmärksamhet åt samhällsförhållandena på det lokala planet. Parlamentet erinrar om att det i vissa bräckliga stater inte går att få tag på tillförlitliga data, bland annat till följd av korruption och svaga styrningsstrukturer. I sådana fall kan man i stället använda närmevärden. Parlamentet anser att lokalbefolkningarnas och det civila samhällets kunskaper och initiativ har en nyckelroll att spela som en del av unionens arbete för att hantera klimatförändringarnas effekter på konflikter.

26.

Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten och kommissionen att säkerställa att tidig varning och konfliktanalys har ett tillräckligt samband med tidiga åtgärder och reaktioner, och att en meningsfull kapacitet för strategiskt förutseende finns på plats. Parlamentet välkomnar i detta avseende Europeiska utrikestjänstens pågående konfliktanalys av ett sextiotal länder. Parlamentet påminner om att klimatåtgärder måste vara lyhörda för konflikter för att inte orsaka oavsiktlig skada och för att bidra till fred när det är möjligt.

27.

Europaparlamentet betonar att man måste arbeta efter en strategi från fall till fall inbegripet regionalt specifika analyser och lokalt drivna initiativ, som anpassas efter den särskilda situationen på plats. Parlamentet betonar att lokalsamhällenas motståndskraft måste stärkas och att det krävs stöd till lokalt egenansvar och inkluderande lokala styrningsstrukturer för att insatserna ska bli hållbara. Parlamentet betonar att det också är ägnat att öka säkerheten för EU:s styrkor och personal (uppdragssäkerheten) om man intar ett inkluderande och ansvarsmedvetet förhållningssätt till lokalbefolkningen och vidtar effektivare miljöskyddsåtgärder, exempelvis tillgången till livsviktiga resurser. Parlamentet uttrycker sitt fulla stöd för miljöförsvarare när de utsätts för ökat förtryck i delar av världen. Parlamentet betonar att stater som minskar miljöförsvararnas förmåga att agera skadar många av dem vars kompetens behövs mest, och samtidigt skadar EU:s intressen.

28.

Europaparlamentet efterlyser ett internationellt samarbete för att hantera utmaningarna i samband med miljömigration, för att utveckla gemensamma lösningar. Parlamentet efterlyser ett särskilt fokus på att tillhandahålla lämpligt stöd till barn och ungdomar.

29.

Europaparlamentet anser att miljöfredsbyggandet bör förstärkas, eftersom det är en av de hållbara och rättvisa lösningarna på klimatförändringarnas effekter och även kan erbjuda möjligheter att skapa fred, samtidigt som det stimulerar till dialog och samarbete på det lokala, nationella och internationella planet (t.ex. avseende förvaltning av naturresurser, tillgång till mark och vatten, miljöskydd, katastrofriskbegränsning, mottagande av klimatflyktingar osv.) och gör det möjligt att gå in för samhällsomvandlingar för att åtgärda de bakomliggande orsakerna till konflikter och de strukturella drivkrafterna till marginalisering. Parlamentet betonar att man måste ta flera initiativ till medling innan konflikter bryter ut, också genom utökade anslag via NDICI. Parlamentet betonar behovet av att hantera miljön under hela konfliktcykeln, och att även hantera situationen efter en konflikt på lämpligt sätt, eftersom den kan göra befolkningar mer sårbara för miljörisker eller leda till en ökning av miljöbrott eller förödelse (t.ex. avskogning) i områden som inte kontrolleras av någon.

30.

Europaparlamentet understryker att unionens klimatåtgärder bör vara inkluderande, jämställdhetseftersträvande, följa EU:s människorättsbaserade tillvägagångssätt, främja god samhällsstyrning och genomföra agendan för ungdomar, fred och säkerhet och för kvinnor, fred och säkerhet, i enlighet med EU:s tredje handlingsplan för jämställdhet. Parlamentet vill framför allt att man ska stödja initiativ från gräsrotsorganisationer för kvinnor, ungdomar och urfolk och dra lärdomar av dem.

31.

Europaparlamentet betonar likaledes att experter på klimatsäkerhet bör utstationeras vid uppdrag och insatser inom GSFP, för att uppmuntra medlemsstaterna att stödja detta arbete genom att tillhandahålla sådana experter. Parlamentet föreslår att EU:s delegationer ska få till särskild uppgift att förbättra rapporteringen om förvaltningen av mark och naturtillgångar samt därmed sammanhängande socioekonomisk och politisk utveckling. Parlamentet understryker vikten av att även ge EU:s av frågan berörda aktörer i uppgift att noggrant övervaka situationen i regioner som är hårt drabbade av klimatförändringar och miljöförsämring, däribland Sahel, Afrikas horn och Stillahavsområdet, och utveckla mekanismer för att övervaka, utvärdera, dokumentera och kommunicera offentligt om konsekvenserna, de lärdomar som har dragits och bästa praxis inom arbetet för att uppnå allsidiga resultat genom att knyta samman klimatanpassningar och fredsbyggande.

32.

Europaparlamentet välkomnar den ökade fokuseringen på kopplingen mellan klimat och säkerhet och deltagandet av Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg vid FN:s 26:e partskonferens om klimatförändringarna, vilken hölls i Glasgow (COP-26), och efterlyser konkret samarbete mellan EU och Nato i detta avseende.

Att åtgärda den operativa dimensionen

33.

Europaparlamentet erkänner att många GSFP-uppdrag utförs på områden som är hårt drabbade av klimatförändringarna, vilket mångdubblar utmaningarna för dessa uppdrag.

34.

Europaparlamentet betonar att klimatförändringarna också skulle kunna leda till befolkningsförflyttningar och bli till utmaningar för insatsområdena. Parlamentet efterlyser en klar medvetenhet om klimatförändringarnas säkerhetsaspekter genom erkänsla för att klimatförändringarna är en utslagsgivande faktor som militären måste hantera, inte bara på grund av deras konsekvenser för militära insatser, utan också med tanke på den förväntade ökningen av klimatbetingad intern tvångsförflyttning som redan är större än tvångsförflyttningen på grund av konflikter. Parlamentet noterar dock att de väpnade styrkorna är alltför dåligt förberedda för säkerhetskonsekvenserna av världens klimat i förändring.

35.

Europaparlamentet stöder integreringen av ett synsätt präglat av lyhördhet för klimatfrågor, och är fast övertygat om det högangelägna i att medlemsstaterna bemyndigar alla uppdrag och insatser inom GSFP och alla åtgärder som utförs av den europeiska fredsfaciliteten att bättre bidra till den integrerade strategin för bemötande av klimatsäkerhetsutmaningar, särskilt i Sahelområdet och Afrikas horn, och därigenom även tar ett steg i riktning mot avsevärt lägre kostnader för verksamheterna (minskad energiförbrukning, utnyttjande av nya energikällor) och samtidigt förbättrar uppdragens operativa effektivitet.

36.

Europaparlamentet framhåller att uppdrag och insatser inom GSFP och åtgärder som utförs av den europeiska fredsfaciliteten kan bidra till att förbättra klimatresiliensen i värdländerna, och betonar att man särskilt i deras exitstrategier bör ta med krav på att de ska lämna ett positivt lokalt fotavtryck efter sig, när det är möjligt och utan att detta påverkar vare sig deras huvudsakliga säkerhets- och försvarsuppgifter eller deras genomförbarhet eller den militära och civila personalens säkerhet. Parlamentet understryker att ett minskat beroende av fossila bränslen för verksamheten ger fördelar i form av operativ effektivitet och ändamålsenlighet, bland annat genom att förbättra uppdragspersonalens säkerhet genom att minska de logistiska försörjningskedjorna och stärka trovärdigheten hos GSFP:s engagemang mot bakgrund av EU:s globala klimatledarskap.

37.

Europaparlamentet påminner om att alla civila och militära uppdrag och insatser inom GSFP och åtgärder som utförs av den europeiska fredsfaciliteten bör vara en del av en bredare politisk strategi som är utformad för att bidra till människors säkerhet, och sträva efter ökad säkerhet och stabilitet på det lokala planet. Parlamentet betonar behovet av att integrera klimatsäkerhet och miljöfredsbyggande i EU:s uppdaterade koncept för reform av säkerhetssektorn och avväpning, demobilisering och återanpassning, stärka motståndskraften hos relevanta lokala förvaltningsstrukturer, särskilt när det gäller säkerhetstjänsternas kvalitet, delaktighet (särskilt när det gäller kvinnors, ungdomars och marginaliserade gruppers deltagande och rättigheter i all deras mångfald), ansvarsskyldighet och öppenhet.

38.

Europaparlamentet betonar att klimatförändringarnas huvudsakliga verkningar för närvarande föranleder en utvidgning av civila säkerhetsuppdrag, vilka inte ligger inom de väpnade styrkornas centrala uppgifter.

39.

Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten att garantera att civila uppdrag och militära insatser utformas för att bli lyhörda för klimatfrågor. Parlamentet understryker det akuta behovet av att förhindra att unionens aktiviteter i bräckliga tredjeländer bidrar till resursbrist, stigande priser på viktiga resurser eller miljöförsämring och föroreningar. Parlamentet betonar att uppdragen måste få en sådan infrastruktur och leveranskedja att de blir klimatsäkra och miljötåliga, lyhörda för klimatets och miljöns krav och så energioptimerade och koldioxidneutrala som möjligt. Parlamentet anser det absolut nödvändigt med massiva investeringar i forskning kring och utveckling av koldioxidneutrala drivmedel och framdrivningssystem för militära färdmedel på land, till havs och i luften och med ny teknik, till exempel mobila solkraftssystem, framför allt för fasta installationer, i syfte att minska beroendet av fossila bränslen, varvid man samtidigt bör säkerställa bästa möjliga sammanfall mellan insatseffektivitet och miljöprestanda utan att det uppkommer några nya beroenden av utländska aktörer.

40.

Europaparlamentet föreslår att det vid Europeiska säkerhets- och försvarsakademin utformas en kurs för ”utbildning av utbildare”, så att klimat- och miljöfrågor integreras i det vanliga militära utbildningssystemet på taktisk och strategisk nivå. Parlamentet anser att rådgivare om klimatsäkerhet för uppdrag och insatser inom GSFP samt EU-delegationer obligatoriskt bör genomgå sådana kurser före sin utplacering.

41.

Europaparlamentet anser att den militära infrastrukturens koldioxidavtryck kan optimeras genom forskning om förbättrad energieffektivitet genom renoveringar och anpassad användning av förnybar energi.

42.

Europaparlamentet välkomnar de moderniseringsansatser som görs för att anpassa utrustning till de extrema temperaturvariationer som klimatförändringarna orsakar, och särskilt ekodesignceller för att säkerställa utrustningens påfrestningstålighet.

43.

Europaparlamentet betonar att EU:s miljöfredsbyggande och klimatsäkerhet måste förstärkas, genom att utbyggas med uppgifter och stödinsatser med anknytning till medling, dialog, skydd av civilpersoner, konfliktlösning och försoning för att minska de klimatframkallade motsättningarna som råder mellan olika befolkningsgrupper som konkurrerar om knapphändiga resurser såsom jordbruksmark eller vatten, varvid det är lätt hänt att motsättningarna stärker våldsbejakande väpnade grupper och extremistgrupper eller slår över i väpnade konflikter eller rentav krig mellan stater. Parlamentet betonar i detta avseende att anpassade uppdrag bland annat bör fokusera på integrerat fredsbyggande, miljöfredsbyggande och klimatanpassningsåtgärder samt utöka den civila konfliktförebyggande kapaciteten. Parlamentet föreslår att de anpassade uppdragen skulle kunna inrikta sig på följande:

a)	Klimatframkallad resursbrist som bidrar till konflikter och instabilitet.

b)	Kritisk infrastruktur i bräckliga länder och hur deras motståndskraft i säkerhetshänseende skulle kunna ökas.

c)	Skydd och försvar av biologisk mångfald på ett sätt som präglas av lyhördhet inför konflikter, framför allt i bräckliga och krigshärjade länder.

Att integrera klimatförändringarna i utvecklingen av militär kapacitet

44.

Europaparlamentet konstaterar att alla militära kapaciteter och tjänster som unionen och dess medlemsstater använder bör bidra till uppnåendet av EU:s klimatmål och anpassa sig till de alltmer utmanande klimatförhållandena för att bland annat kunna garantera att deras uppgifter fullgörs, både inomlands och utomlands. När det gäller klimatanpassning anser parlamentet att medlemsstaternas väpnade styrkor skyndsamt måste anpassa sin kapacitet efter alltmer utmanande klimatförhållanden.

45.

Europaparlamentet efterlyser en utvärdering av konsekvenserna av förändrade vädermönster orsakade av klimatförändringarna och av mer frekventa extremväderhändelser för de väpnade styrkornas operativa effektivitet och vilka kapacitetsbehov som kan föranledas av detta.

46.

Europaparlamentet understryker att ökade försvarsutgifter inte bör leda till ökade utsläpp, samtidigt som parlamentet erinrar om att ambitionsnivån hos våra väpnade styrkor måste få finnas kvar, och att en del av försvarsutgifterna bör avsättas för investeringar i kraftigt utsläppsminskande teknik och kapacitet, såsom elektrifiering och användning av koldioxidneutrala bränslen, och understryker därvid ytterligare att klimat- och miljöhänsyn har blivit en viktig drivkraft. Parlamentet erinrar om att EU:s och Natos militära strateger och planerare i över ett årtionde arbetat med frågan om hur de väpnade styrkorna kan minska sitt koldioxidavtryck. Parlamentet uppmanar EU och Nato att ta fram en gemensam metod för att hjälpa allierade att mäta utsläpp av växthusgaser från militära verksamheter och installationer och anta mål för utsläppsminskningar. Parlamentet påminner om att ett minskat energiavtryck och mindre efterfrågan på bränsle också är bra för uppdragens säkerhet och effektivitet. Parlamentet välkomnar här vad Europeiska försvarsbyrån gjort, särskilt dess miljöstrategi Go Green och dess koncept Military Green, dess arbetsgrupp för energi och miljö, dess rådgivande forum för hållbar energi i försvars- och säkerhetssektorn och dess inkubationsforum om den cirkulära ekonomin i europeiskt försvar. Parlamentet uppmanar till att dessa projekt ska påskyndas och utvidgas och bli föremål för en oberoende utvärdering genom utomståendes försorg.

47.

Europaparlamentet konstaterar Europeiska försvarsbyråns slutsats om att den kommande minskningen av fossilbränsleförbrukningen leder till kostnads- och utsläppsminskningar och minskat beroende av utomeuropeiska källor, och att förlustsiffrorna avsevärt kan minskas i och med att fienden får åtskilligt färre bränslekonvojer att rikta in sig på. Följaktligen kommer de resurser som används för konvojskydd att frigöras för andra ändamål och kapaciteten överlag blir mera effektiv tack vare ökad uthållighet, rörlighet och autonomi. Parlamentet påminner om att en ökad andel fossilfria bränslen inom militären inte bara bidrar till klimatneutralitet utan också kan bidra till att öka försörjningstryggheten och det strategiska oberoendet. Parlamentet understryker att hög efterfrågan på fossila bränslen och långa försörjningsvägar driver upp kostnaderna för uppdrag och insatser och ökar säkerhetsrisken för uppdragspersonal och underleverantörer.

48.

Europaparlamentet uppmanar generaldirektoratet för försvarsindustri och rymdfrågor, medlemsstaterna, Europeiska utrikestjänsten och Europeiska försvarsbyrån att gå in för att genomförandet av EU:s finansiering på området i fråga automatiskt ska vara förenat med ett föga betydande energi-, koldioxid- och miljöavtryck, och att regelbundet rapportera om framstegen. Parlamentet understryker att det är särskilt viktigt att följa en samordnad strategi på EU-nivå när man lanserar initiativ till forskning, utveckling, modernisering eller sammanslagning och delning, särskilt när det gäller militär teknik och kapacitet och teknik och kapacitet med dubbla användningsområden. Parlamentet påminner om att det är strategiskt viktigt att utveckla alla tekniska aspekter och hantera hela livskostnaden tillsammans med standardisering och certifiering på EU-nivå för att säkerställa att utrustningen är lämplig för att hantera effekterna av klimatkrisen. Parlamentet välkomnar att Europeiska försvarsfonden bidrar till integreringen av klimatåtgärderna i EU:s politik och till uppnåendet av ett övergripande mål om att 30 % av utgifterna i EU:s budget ska användas för klimatändamål, vilket är det mål som fastställts för EU:s budget för perioden 2021–2027. Parlamentet påminner om att forsknings- och utvecklingsåtgärder kan inriktas på lösningar för att förbättra effektiviteten, minska koldioxidavtrycket och uppnå hållbar bästa praxis. Parlamentet välkomnar att det första årliga arbetsprogrammet för Europeiska försvarsfonden är förenat med investeringar på 133 miljoner euro i hithörande frågor, men konstaterar att detta står för endast 11 % av Europeiska försvarsfondens sammanlagda årsbudget. Parlamentet påminner om den roll som NextGenerationEU spelar när det gäller klimatåtgärder och uppmanar medlemsstaterna att använda resurser från sina nationella återhämtningsplaner för att investera i den gröna omställningen av sin militära infrastruktur.

49.

Europaparlamentet understryker att det behövs större investeringar i ”grönt” försvar, framför allt genom att en större andel av den militära forskning och utveckling och de dubbelt användbara tekniska innovationer (material, energi osv.) som finansieras via EU:s budget inriktas på koldioxidneutrala drivmedel och framdrivningssystem för militära flygplan, fartyg och andra färdmedel, framför allt inom större framtida vapensystem (till exempel det framtida luftstridssystemet (FCAS) och den europeiska huvudstridsvagnen (EMBT)) och andra som är under utveckling inom de ramar som erbjuds av EU. Parlamentet understryker att dessa investeringar, till följd av sin dubbla natur, får starka positiva spridningseffekter för den civila sektorn, framför allt för den krisdrabbade civilflygindustrin som letar efter mindre energiintensiva och mer kostnadseffektiva affärsmodeller och tekniker. Parlamentet anser att användning av ekodesign skulle kunna prioriteras för att begränsa den militära utrustningens livscykelmiljöpåverkan och samtidigt skapa bästa möjliga överensstämmelse mellan operativ prestanda och miljöeffektivitet. Parlamentet anser att elektrifieringen av militär teknik bör ytterligare främjas och få omfattande finansiering, bland annat ur Europeiska försvarsfonden, framför allt i fråga om vapensystem men också i fråga om bostäder och kaserner med tillhörande värme- eller kylsystem, oavsett om det är i medlemsstaterna eller när militära läger upprättas. Parlamentet påminner om att ansvaret för att anpassa försvarsmateriel och användningen av den till klimatförändringarna är ett ansvar som främst åvilar medlemsstaterna och att EU självt inte ännu har någon egen kapacitet.

50.

Europaparlamentet understryker att EU fortlöpande måste övervaka och varaktigt begränsa alla sårbarheter och/eller beroenden som ”elektrifieringen” av de europeiska väpnade styrkorna kan skapa, i synnerhet när det gäller att få tillgång till viktiga råmaterial. Parlamentet betonar att varken ”förgröningen” av Europas väpnade styrkor eller digitaliseringen av dem någonsin får skapa nya sårbarheter eller försämra säkerheten för Europa eller dess medborgare.

51.

Europaparlamentet anser att energieffektivitetskriterierna och principerna för den cirkulära ekonomin bör omvandlas till kapacitetsutvecklingsprogram och upphandlingsriktlinjer, baserat på erfarenhet och de lärdomar som har dragits av medlemsstaterna och inom ramen för Europeiska försvarsbyråns verksamhet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att arbeta för processoptimering, miljövänlig systemdesign, konstruktion och drift baserat på cirkularitetsprinciper, särskilt för operativa högkvarter och fältstaber. Parlamentet efterlyser en förstärkt roll för Europeiska försvarsbyrån, Europeiska försvarsfonden och det permanenta strukturerade samarbetet (Pesco) för att stödja medlemsstaterna, sprida nationell bästa praxis och organisera regelbundna kollegiala utbyten om grönt försvar och begränsning av klimatförändringarna.

52.

Europaparlamentet anser att det är dags att utveckla nya Pesco-projekt i syfte att ställa upp standarder och riktmärken för energieffektivitet, skapa ny kapacitet eller slå samman och modernisera den befintliga. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se efter om man med hjälp av Pesco skulle kunna etablera ett ingenjörsförband med huvuduppgift att ingripa mot klimatframkallade naturkatastrofer och skydda infrastruktur i bräckliga länder. Parlamentet betonar vikten av att inkludera regelbundna översyner för att bedöma de framsteg som gjorts med sådana projekt och ta itu med brister så tidigt som möjligt. Parlamentet lovordar gemensamma insatser för att rädda civila vid naturkatastrofer, såsom den fransk-nederländska katastrofhanteringsmanövern Hurex i Västindien.

53.

Europaparlamentet understryker att klimatförändringar och miljöförstöring bör tas upp vid den kommande översynen av den civila GSFP-pakten, särskilt genom att klimat- och miljöfrågor integreras i de operativa uppgifterna och i utbildningspolicyn.

Att öka det internationella samarbetet och stärka multilateralismen

54.

Europaparlamentet erinrar om vikten av samarbete som en hörnsten för EU:s ledande roll i samband med åtgärderna mot klimatförändringar, såsom det fastställs i färdplanen. Parlamentet välkomnar de pågående utbytena av personal med FN och Nato och betonar att det behövs ett närmare samarbete inom detta område. Parlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten och kommissionens relevanta avdelningar att ytterligare upprätta en dialog med andra partner, såsom Afrikanska unionen och Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, samt med Kanada och Förenta staterna. Parlamentet betonar att man också måste åtgärda dagens brist på tillförlitliga och internationellt jämförbara data om försvarssektorns energiförbrukning och växthusgasutsläpp.

55.

Europaparlamentet understryker att klimatsäkerhetspolitiken måste fokusera, inte bara på anpassning till turbulens, resursbegränsningar och högre nivåer av oförutsebarhet, utan också främja den djupare förändring som behövs för att återställa den ekologiska stabiliteten och balansen på global nivå.

56.

Europaparlamentet anser att kopplingen mellan klimat och säkerhet bör inkluderas som ett nytt prioriterat område för det strategiska partnerskapet mellan FN och EU för fredsfrämjande insatser och krishantering.

57.

Europaparlamentet konstaterar Natos uttalade avsikt om att bli nettonollutsläppare av koldioxid senast 2050. Parlamentet understryker att 22 medlemsstater är Natomedlemmar och uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att se till att utsläppsminskningsmålen, riktmärkena och metoderna synkroniseras mellan medlemsstaterna eftersom de bara har en enda uppsättning trupper. Parlamentet anser att Nato och EU bör besluta om att behandla klimatsäkerhet som ett nytt område för samarbete och konkreta åtgärder. Parlamentet efterlyser mer specifikt att klimatförändringar och säkerhet ska inkluderas som ett nytt och mycket konkret område för samarbete i EU:s och Natos tredje gemensamma deklaration.

58.

Europaparlamentet understryker den viktiga roll som parlamentarisk diplomati spelar för att stärka de internationella banden för att bekämpa klimatförändringarna, bland annat genom arbetet i Europaparlamentets utskott och delegationer, och efterlyser ökat fokus på kopplingen mellan klimat och säkerhet.

59.

Europaparlamentet betonar att bristen på klimatfinansiering är ett stort hinder för en meningsfull hantering av klimatförändringarna och uppbyggnad av klimatsäkerhet. Parlamentet beklagar att det internationella samfundet under 2009 utlovade 100 miljarder US-dollar i klimatfinansiering till utvecklingsländer, men detta löfte fortfarande inte hade infriats vid tidpunkten för COP26.

o o

60.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet och kommissionen.

(1) EUT L 170, 12.5.2021, s. 149.

(2) EUT L 209, 14.6.2021, s. 1.

(3) EUT C 99, 1.3.2022, s. 105.

(4) EUT C 118, 8.4.2020, s. 32.

27.12.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 493/32

P9_TA(2022)0224

EU och säkerhetsutmaningarna i regionen Indiska oceanen/Stilla havet

Europaparlamentets resolution av den 7 juni 2022 om EU och säkerhetsutmaningarna i regionen Indiska oceanen/Stilla havet (2021/2232(INI))

(2022/C 493/03)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av sin resolution av den 16 september 2021 om en ny EU-Kina-strategi (1),

—	med beaktande av sin resolution av den 1 mars 2022 om Rysslands aggression mot Ukraina (2),

—	med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution ES-11/L.1 av den 2 mars 2022, i vilken Rysslands aggression mot Ukraina djupt fördöms,

—	med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution ES-11/L.2 av den 24 mars 2022 om de humanitära konsekvenserna av aggressionen mot Ukraina,

—	med beaktande av rådets prioriteringar som offentliggjordes av Europeiska rådet den 24 mars 2022,

—	med beaktande av det gemensamma uttalandet från Ryska federationen och Folkrepubliken Kina av den 4 februari 2022 om att de internationella förbindelserna går in i en ny era och global hållbar utveckling,

—	med beaktande av ministerforumet för samarbete i regionen Indiska oceanen/Stilla havet den 22 februari 2022,

—	med beaktande av sin resolution av den 15 december 2021 om utmaningar och framtidsutsikter för multilaterala system för vapenkontroll och nedrustning med avseende på massförstörelsevapen (3),

—	med beaktande av sin rekommendation av den 21 oktober 2021 till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om de politiska förbindelserna och samarbetet mellan EU och Taiwan (4),

—	med beaktande av sin rekommendation av den 21 oktober 2020 till kommissionens vice ordförande/den höga representanten och rådet om förberedelsen av den tionde granskningskonferensen för icke-spridningsfördraget, kärnvapenkontroll och möjligheter till kärnvapennedrustning (5),

—	med beaktande av sin resolution av den 21 januari 2021 om konnektivitet och förbindelserna mellan EU och Asien (6),

—	med beaktande av resolutionen av den 18 april 2018 om utkastet till rådets beslut om ingående på unionens vägnar av ramavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan och Australien, å andra sidan (7),

—	med beaktande av sin resolution av den 3 oktober 2017 om EU:s politiska förbindelser med Asean (8),

—	med beaktande av sin rekommendation av den 29 april 2021 till rådet, kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om förbindelserna mellan EU och Indien (9),

—	med beaktande av sin ståndpunkt som antogs den 12 december 2018 om utkastet till rådets beslut om ingående, på Europeiska unionens vägnar, av det strategiska partnerskapsavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Japan, å andra sidan (10),

—	med beaktande av sin resolution av den 7 oktober 2021 om tillståndet för EU:s cyberförsvarskapacitet (11),

—	med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 21 och 22 oktober 2021,

—	med beaktande av det gemensamma meddelandet från kommissionen och vice ordföranden/den höga representanten av den 16 september 2021 om EU:s strategi för samarbete i regionen Indiska oceanen/Stilla havet (JOIN(2021)0024),

—	med beaktande av uppdateringen från juli 2021 av Frankrikes strategi i fråga om regionen Indiska oceanen/Stilla havet med titeln L’espace indopacifique: une priorité pour la France (inte översatt till svenska) (om regionen Indiska oceanen/Stilla havet: en prioritet för Frankrike),

—	med beaktande av samråden på hög nivå mellan EU och Förenta staterna om regionen Indiska oceanen/Stilla havet den 3 december 2021,

—	med beaktande av det gemensamma meddelandet från kommissionen och vice ordföranden/den höga representanten av den 1 december 2021Global Gateway (JOIN(2021)0030),

—	med beaktande av det 13:e Asien–Europa-mötet (Asem) den 25–26 november 2021,

—	med beaktande av konceptet för en integrerad strategi för klimatförändringar och säkerhet av den 5 oktober 2021,

—	med beaktande av rådets slutsatser av den 16 april 2021 om en EU-strategi för samarbete i regionen Indiska oceanen/Stilla havet,

—	med beaktande av säkerhetspakten Aukus av den 15 september 2021,

—	med beaktande av Natos kommuniké från toppmötet i Bryssel av den 14 juni 2021,

—	med beaktande av rådets slutsatser av den 17 juni 2020 och av den 10 maj 2021 om säkerhet och försvar,

—	med beaktande av konnektivitetspartnerskapet mellan EU och Indien av den 8 maj 2021,

—	med beaktande av rådets beslut (Gusp) 2020/2188 av den 22 december 2020 om ändring av gemensam åtgärd 2008/851/Gusp om Europeiska unionens militära insats i syfte att bidra till avvärjande, förebyggande och bekämpande av piratdåd och väpnade rån utanför Somalias kust (12),

—	med beaktande av EU:s och Aseans gemensamma ministeruttalande av den 1 december 2020 om konnektivitet,

—	med beaktande av toppmötet mellan EU och Kina den 1 april 2022,

—	med beaktande av kommissionsordförande Ursula von der Leyens besök i Indien den 24–25 april 2022,

—	med beaktande av toppmötet mellan EU och Japan den 12 maj 2022,

—	med beaktande av den gemensamma kommuniké som offentliggjordes av utrikesministrarna i G7 den 14 maj 2022,

—

med beaktande av Nederländernas strategi för regionen Indiska oceanen/Stilla havet av den 13 november 2020 med titeln Indo-Pacific: een leidraad voor versterking van de Nederlandse en EU-samenwerking met partners in Azië (riktlinjer för stärkande av Nederländernas och EU:s samarbete med partner i Asien),

—	med beaktande av färdplanen för klimatförändringar och försvar av den 9 november 2020,

—	med beaktande av den tyska förbundsregeringens ”Leitlinien zum Indo-Pazifik” (politiska riktlinjer för regionen Indiska oceanen/Stilla havet) från september 2020,

—	med beaktande av partnerskapet om hållbar konnektivitet och infrastruktur av hög kvalitet, som EU och Japan kom överens om den 27 september 2019,

—	med beaktande av kommissionens och vice ordförandens/den höga representantens bidrag till Europeiska rådet av den 12 mars 2019 med titeln EU och Kina – En strategisk hållning,

—	med beaktande av EU:s åtgärdsplan mot desinformation av den 5 december 2018,

—	med beaktande av det beslut som fattades vid ministermötet mellan EU och Asean den 21 januari 2019 om att inrätta ett strategiskt partnerskap mellan EU och Asean,

—	med beaktande av partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan EU och Singapore, som undertecknades i Bryssel den 19 oktober 2018,

—	med beaktande av det gemensamma meddelandet från kommissionen och vice ordföranden/den höga representanten av den 19 september 2018Förbindelserna mellan Europa och Asien – byggstenar för en EU-strategi (JOIN(2018)0031),

—	med beaktande av rådets slutsatser av den 28 maj 2018 om förstärkning av EU:s säkerhetssamarbete i och med Asien,

—	med beaktande av handlingsplanen för Asean–EU (2018–2022),

—	med beaktande av partnerskapsavtalet om förbindelser och samarbete mellan Nya Zeeland och Europeiska unionen av den 5 oktober 2016,

—	med beaktande av det gemensamma förslaget av den 14 april 2016 till rådets beslut om undertecknande på Europeiska unionens vägnar och provisorisk tillämpning av ramavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Australien, å andra sidan (JOIN(2016)0008),

—	med beaktande av Europeiska unionens strategi för sjöfartsskydd av den 24 juni 2014,

—	med beaktande av ramavtalet av den 23 januari 2013 mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Korea, å andra sidan,

—	med beaktande av den kommuniké från toppmötet av den 14 juni 2021 som antogs av de stats- och regeringschefer som deltog i mötet i Nordatlantiska rådet i Bryssel,

—	med beaktande av Permanenta skiljedomstolens dom av den 12 juli 2016 om skiljeförfarandet avseende Sydkinesiska havet (Republiken Filippinerna mot Folkrepubliken Kina),

—	med beaktande av det första toppmötet med fysisk närvaro inom ramen för fyrpartssamtalet om säkerhet (Quad) den 24 september 2021, med politiska ledare från Förenta staterna, Australien, Japan och Indien,

—	med beaktande av FN:s havsrättskonvention,

—	med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A9-0085/2022), och av följande skäl:

EU definierar regionen Indiska oceanen/Stilla havet som en region som sträcker sig från Afrikas östra kust till östaterna i Stillahavsområdet. Regionen Indiska oceanen/Stilla havet är en region som präglas av mångfald, hyser 60 % av världens befolkning och sju G20-medlemmar och är en viktig aktör i världsordningen och hyser allt viktigare politiska partner, handels- och säkerhetspartner för EU.

B.	Eftersom omkring 90 % av unionens utrikeshandel befordras sjövägen. Viktiga vattenvägar av avgörande betydelse för EU:s handel, såsom Malackasundet, Sydkinesiska havet och sundet Bab-el-mandeb, är belägna i regionen Indiska oceanen/Stilla havet.

C.	EU och länderna i regionen Indiska oceanen/Stilla havet står inför alltmer liknande säkerhetsutmaningar och icke-traditionella utmaningar. EU:s syn på regionen återspeglar det politiska erkännandet av behovet av att ta ett större ansvar när det gäller att hantera globala säkerhetsutmaningar.

På inbjudan av president Xi Jinping undertecknades den 4 februari 2022 ett gemensamt utkast från Kinas och Rysslands presidenter före invigningen av de olympiska vinterspelen i Peking. I det gemensamma uttalandet förklarades bland annat att vänskapen mellan de två staterna inte har några gränser, och genom detta uttalande anslöt sig Kina för första gången officiellt till Rysslands krav på ett stopp för Natos utvidgning.

Enligt medierapporter bad kinesiska tjänstemän vid toppmötet den 4 februari 2022 höga ryska tjänstemän att inte invadera Ukraina förrän de olympiska vinterspelen i Peking avslutats. Detta skulle innebära att högre kinesiska tjänstemän hade viss direkt kunskap om Rysslands krigsplaner eller krigsavsikter innan angreppet inleddes den 24 februari 2022.

Vid toppmötet mellan EU och Kina den 1 april 2022 uppmanade EU, med en erinran om Kinas ansvar som global aktör att verka för fred och stabilitet, Kina att stödja insatserna för att få ett omedelbart slut på blodsutgjutelsen i Ukraina, i överensstämmelse med Kinas roll i världen som ständig medlem i FN:s säkerhetsråd och landets unikt nära förbindelser med Ryssland.

Som svar på Rysslands krig mot Ukraina, som inleddes med en militär invasion den 24 februari 2022, antog FN:s generalförsamling den 2 mars 2022 resolution ES-11/1, där Rysslands aggression mot Ukraina djupt beklagades med 141 röster för, 5 röster emot, 35 nedlagda röster och 12 länder som inte röstade. Inte ett enda land i regionen Indiska oceanen/Stilla havet röstade emot resolutionen och endast Kina, Indien, Madagaskar, Moçambique, Laos, Sydafrika, Sri Lanka, Tanzania och Vietnam avstod från att rösta om den slutliga texten.

Det nyligen antagna gemensamma meddelandet om en EU-strategi för samarbete i regionen Indiska oceanen/Stilla havet, som bygger på ett principbaserat engagemang med ett långsiktigt perspektiv, återspeglar en djupgående och nödvändig utveckling av EU:s syn på sina intressen, möjligheter och utmaningar i regionen Indiska oceanen/Stilla havet och sin ambition att spela en större roll i att upprätthålla sina värden och intressen i denna region av växande geopolitisk och ekonomisk betydelse. Att främja en öppen, stabil och regelbaserad regional säkerhetsstruktur och bygga upp starka förbindelser, hållbara handelsförbindelser och säkerhetssamarbete med regionala organisationer och länder i regionen Indiska oceanen/Stilla havet är av central betydelse för strategin. Vid ministerforumet för samarbete i regionen Indiska oceanen/Stilla havet den 22 februari 2022 samlades utrikesministrarna från EU:s medlemsstater och omkring 30 länder i regionen Indiska oceanen/Stilla havet. EU och dess medlemsstater betonade vid mötet sitt stöd för ett ökat och långsiktigt engagemang i regionen Indiska oceanen/Stilla havet, genom konkreta åtgärder och genom att stärka säkerhets- och försvarsdialogen och de bilaterala förbindelserna med partner i regionen.

I.	Det gemensamma meddelandet om Global Gateway syftar till att mobilisera upp till 300 miljarder euro i investeringar för att främja smarta, rena och säkra förbindelser inom digitala sektorer och inom energi- och transportsektorer och stärka hälso-, utbildnings- och forskningssystemen i hela världen.

Under de senaste åren har dynamiken i regionen, och särskilt den som härrör från Folkrepubliken Kina, lett till intensiva geopolitiska spänningar och konkurrens, vilket återspeglas i ökade militära utgifter, öka militär uppbyggnad och en mer aggressiv retorik, vilket hotar den regelbaserade världsordningen. Ett nytt centrum för regional och global konkurrens har därför utvecklats i regionen Indiska oceanen/Stilla havet. Det finns varken en övergripande regional säkerhetsordning eller någon tillitsskapande mekanism för att mildra de utmaningar och spänningar som detta medför. En sådan dynamik utgör ett allvarligt hot mot stabiliteten och säkerheten i regionen och inom världssamfundet med en direkt påverkan på EU:s strategiska intressen i egenskap av en viktig politisk och ekonomisk partner för länderna i regionen. Den ideologiska kampen i regionen mellan auktoritära styren och demokrati har potential att påverka resultatet av motsvarande strider världen över, även i närheten av Europeiska unionen. En stabil och fredlig Indiska oceanen/Stilla havet-region som bygger på respekt för internationell rätt är helt avgörande för att upprätthålla unionens säkerhet och intressen. Att ta itu med de bakomliggande orsakerna till instabilitet, såsom fattigdom, social orättvisa och kränkningar av de mänskliga rättigheterna, är en förutsättning för att säkerställa fred och säkerhet i regionen Indiska oceanen/Stilla havet. EU har åtagit sig att verka för säkerhet, fred, folkrätten och mänskliga rättigheter.

EU är den största utländska investeraren och aktören på området utvecklingsbistånd i regionen Indiska oceanen/Stilla havet. EU är en viktig handelspartner och har redan undertecknat och håller på att förhandla om frihandelsavtal med länder i regionen. EU kan redan förlita sig på ett brett nätverk av partnerskap och avtal med ett antal länder, såsom Japan, Republiken Korea, Australien, Indien, Nya Zeeland, Vietnam och Singapore, och med regionala organisationer såsom Sydostasiatiska nationers förbund (Asean) och Organisationen för stater i Afrika, Karibien och Stillahavsområdet (OSAKS). EU är närvarande i regionen genom sin medlemsstat Frankrike, särskilt genom de franska utomeuropeiska departementen Réunion och Mayotte samt Franska syd- och Antarktisterritorierna i Indiska oceanen, och i Stilla havet genom Nya Kaledonien samt genom de franska utomeuropeiska förvaltningsområdena Franska Polynesien och Wallis och Futuna. I dessa franska regioner bor omkring 1,6 miljoner EU-medborgare, inbegripet mer än 7 000 militärt anställda. EU är följaktligen en inhemsk aktör i regionen Indiska oceanen/Stilla havet.

Mer än hälften av världens fiskefartyg är verksamma i Sydkinesiska havet, vilket på egen hand utgör omkring 12 % av världens fiske. Unionen har slutit flera partnerskapsavtal om hållbart fiske med länder i regionen Indiska oceanen/Stilla havet (Mikronesiska federationen, Cooköarna, Salomonöarna, Kiribati, Madagaskar, Mauritius, Moçambique och Seychellerna), och unionens fiskeflotta är närvarande i både Indiska oceanen och Stilla havet. EU är en aktiv medlem i flera regionala fiskeriförvaltningsorganisationer i regionen Indiska oceanen/Stilla havet (Indiska oceanens tonfiskkommission, parterna i fiskeavtalet för södra Indiska oceanen, Kommissionen för bevarande och förvaltning av långvandrande fiskbestånd i västra och mellersta Stilla havet och regionala fiskeriförvaltningsorganisationer för södra Stilla havet). EU:s ansökan om medlemskap i Fiskerikommissionen för norra Stilla havet godkändes den 25 februari 2021, och EU för högnivådialoger om havs- och fiskerifrågor med Australien, Indonesien, Japan och Nya Zeeland, samt har ingått ett avtal om havspartnerskap med Kina. Unionen för även dialoger och verkar inom ramen för arbetsgrupper om olagligt, orapporterat och oreglerat fiske med Sydkorea, Thailand och Taiwan.

För globalt och regionalt samarbete och för den globala och regionala fredan samt för att trygga EU:s strategiska intressen är det avgörande att säkerställa stabiliteten och den fria sjöfarten i vattnen i regionen Indiska oceanen/Stilla havet. EU deltar i stödet till regionalt sjöfartsskydd genom insatsen Eunavfor Somalia (Atalantainsatsen) inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP). De partner som finns i regionen Indiska oceanen/Stilla havet har välkomnat Atalantainsatsen och dess fokus på att förhindra piratdåd och väpnade rån samt att övervaka olaglig handel med vapen och narkotika. EU och dess medlemsstater har åtagit sig att öka sin permanenta närvaro till havs i regionen genom bl.a. konceptet samordnad närvaro till havs.

Frankrike har militär kapacitet permanent stationerad i Asien och Stillahavsområdet. Det kan vara relevant att reflektera över på vilka sätt denna kapacitet, särskilt de väpnade styrkorna i Franska Polynesien (FAFP) och de väpnade styrkorna i Nya Kaledonien (FANC), vid behov skulle kunna användas inom ramen för eventuella europeiska utplaceringar.

Kinas snabba militära upptrappning, dess alltmer bestämda och expansionistiska beteende i regionen Indiska oceanen/Stilla havet, dess militära verksamhet i Taiwansundet och i Östkinesiska havet och Sydkinesiska havet, inbegripet åtgärder för att hindra den fria sjöfart som utförs av den kinesiska kustbevakningen och sjöfartsmilisen, driver på spänningarna i regionen Indiska oceanen/Stilla havet, liksom dess avsiktliga och upprepade kränkningar av Taiwans luftförsvarsidentifieringszon, dess åtgärder för att få ett slut på Hongkongs oberoende och självständighet, dess militära upptrappning vid den kinesisk-indiska gränsen, landets alltmer aggressiva retorik och dess manipulativa desinformationskampanjer och mediekampanjer. EU bör utarbeta en strategi som bygger på verkligheten på fältet och som skulle göra det möjligt för EU att reagera vid behov. Det är påkallat att varna för faran med en påskyndad kapprustning i regionen.

Kinas självsäkerhet i regionen är inte begränsad till det militära området, utan har också visat sig genom aggressiva affärsmetoder som bygger på diplomatiskt tvång och stridslysten skulddiplomati. Kinas ekonomiska och finansiella expansion i regionen Indiska oceanen/Stilla havet och Europa inbegriper investeringar i kritisk infrastruktur. Kina försöker vinna politiskt inflytande genom sina ekonomiska intressen. Covid-19-krisen har visat hur viktigt det är med tillförlitliga leveranskedjor och mer balanserade ekonomiska band med Kina.

Den 12 juli 2016 fastställde Permanenta skiljedomstolen i ett historiskt mål att det inte fanns några bevis för att Kina historiskt sett hade utövat ensam kontroll över de territorier som landet gör anspråk på i Sydkinesiska havet. Kina har ignorerat detta utslag och har bl.a. upprättat militärbaser på konstgjorda öar.

Kina har visat brist på transparens och ovilja att inleda samtal om sitt möjliga deltagande i multilaterala instrument för kärnvapenkontroll, vilket har gjort det möjligt för landet att utan hinder bygga upp ett lager bestående av en stor arsenal av tekniskt avancerade medeldistansrobotar (IRBM), såsom Dong-Feng 26-robotar.

Den digitala omvandlingen har en allt större inverkan på det internationella systemets struktur. Internationell standardisering och banbrytande innovationer inom avancerad teknik, såsom artificiell intelligens, kvantdatorteknik, 5G och 6G, är av strategisk betydelse för EU och dess digitala framtid och det råder en ökande global konkurrens om teknisk överlägsenhet, där Kina har gjort en betydande satsning.

I ett gemensamt uttalande den 24 maj 2022 upprepade ledarna för Förenta staterna, Australien, Indien och Japan vid det senaste QUAD-toppmötet principerna om en fri och öppen region Indiska oceanen/Stilla havet: frihet, rättsstatlighet, demokratiska värden, suveränitet och territoriell integritet. Ledarna tillkännagav en rad nya initiativ för att fördjupa samarbetet i hela regionen, däribland partnerskapet för maritim lägesbild i regionen Indiska oceanen/Stilla havet.

U.	Den 23 maj 2022 förklarade USA:s president Biden att Förenta staterna skulle ingripa militärt om Kina försöker ta Taiwan med våld.

Den 24 maj 2022 genomförde fyra kinesiska H-6-bombflygplan och två ryska Tu-95-bombflygplan gemensamma flygningar runt Japan och Sydkorea, vilket fick båda länderna att snabbt sända ut stridsflygplan för att övervaka flygningarna. De gemensamma flygningarna ägde rum samma dag som USA:s president Biden träffade sina QUAD-motparter i Tokyo.

Den 23 maj 2022 inledde Förenta staterna, Australien, Brunei, Filippinerna, Indien, Indonesien, Japan, Malaysia, Nya Zeeland, Singapore, Sydkorea, Thailand och Vietnam processen för att upprätta den ekonomiska ramen för välstånd för regionen Indiska oceanen/Stilla havet, som syftar till att bidra till samarbete, stabilitet, välstånd, utveckling och fred i regionen. Den ekonomiska ramen för välstånd i regionen Indiska oceanen/Stilla havet är ett alternativ till Kinas växande kommersiella närvaro i hela regionen.

I april 2022 undertecknade Kina och Salomonöarna en säkerhetspakt som väckte internationell uppmärksamhet och ledde till en ökad diplomatisk närvaro och ökade kontakter med östaterna i Stillahavsområdet. Den 30 maj 2022, under ett besök av Kinas utrikesminister Wang Yi i 10 östater i Stillahavsområdet, och till följd av den ökande oron i dessa länder, tillkännagav Kina att landet stoppade ett planerat regionalt avtal med önationer i Stillahavsområdet med titeln ”Kinas och Stillahavsöarnas gemensamma utvecklingsvision”, som var avsett att omfatta frihandel och säkerhetssamarbete, inbegripet områden som polisutbildning, it-säkerhet, maritim kartläggning och tillgång till resurser. Mikronesiska federationens president, David Panuelo, kallade förslaget ”det mest omvälvande avtal för Stillahavsområdet som föreslagits under vår livstid”, och sade att det ”hotar att få till stånd i bästa fall en epok med ett nytt kallt krig och i värsta fall ett världskrig”. Trots misslyckandet med att säkra detta långtgående avtal har Kina undertecknat ett antal mindre bilaterala avtal med Stillahavsstaterna under Wangs regionala besök.

Klimatkrisen har konsekvenser för det internationella systemet, där den kan komma att förvärra de geopolitiska spänningarna. Unionens yttre åtgärder måste i allt högre grad inbegripa klimatförändringar och miljöförstöring som en riskmultiplikator, och därmed anpassa sina strategier och koncept och förfaranden, inbegripet i regionen Indiska oceanen/Stilla havet.

Z.	Den 15 december 1995 undertecknade medlemsstaterna i Asean fördraget om kärnvapenfri zon i Sydostasien (SEANWFZ-fördraget) som ett åtagande att bevara den sydöstra asiatiska regionen som en region fri från kärnvapen och andra massförstörelsevapen.

EU:s svar på säkerhetsutmaningarna i regionen Indiska oceanen/Stilla havet

Europaparlamentet har nyligen antagit ett gemensamt meddelande om en EU-strategi för samarbete i regionen Indiska oceanen/Stilla havet. Parlamentet erkänner strategins mervärde som den främsta grundvalen för EU:s enade strategi för regionen, och lovordar strategins inkluderande och mångfasetterade karaktär och inkluderandet av säkerhet och försvar som ett av dess sju prioriterade områden. Parlamentet uppmanar EU att använda strategin som ett verktyg för att effektivt öka sin närvaro och sitt inflytande i regionen genom att främja strategiska band och fördjupa allomfattande dialog och samarbete i säkerhets- och försvarsrelaterade frågor med likasinnade länder och organisationer i regionen. Parlamentet anser att ett ökat värdebaserat EU-engagemang i regionen skulle bidra till regional säkerhet och regionalt välstånd och hjälpa till med att överbrygga regionala spänningar och skapa mer balanserade förbindelser mellan regionala aktörer. Parlamentet påminner om att strategin är ett Team Europe-projekt och att bilaterala avtal bör främja EU:s strategi och EU:s kapacitet att lägga fram gemensamma svar på säkerhetsutmaningar. Parlamentet understryker den avgörande betydelse som bevarandet av freden, stabiliteten och den fria sjöfarten i regionen Indiska oceanen/Stilla havet fortfarande har för EU och dess medlemsstater.

Europaparlamentet understryker att det finns en stor mångfald inom regionen Indiska oceanen/Stilla havet och att ingen universell strategi kan tillämpas. Parlamentet uppskattar det helhetsgrepp och den positiva dagordning som presenteras i EU:s strategi och framhåller behovet av att strategin ständigt anpassas till den snabbt föränderliga maktbalansen, samtidigt som den förblir fast förankrad i europeiska värden, principer och normer, särskilt artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen, som bör fungera som en normativ ram för EU:s engagemang i regionen Indiska oceanen/Stilla havet. Parlamentet understryker vikten av kopplingen mellan säkerhet, utveckling och det humanitära.

Europaparlamentet understryker att det olagliga och oprovocerade ryska anfallskriget mot Ukraina, som inleddes den 24 februari 2022, kommer att få djupgående och bestående konsekvenser för de internationella förbindelserna. Parlamentet betonar att EU därför ytterligare måste befästa sina internationella åtaganden, såsom anges i den strategiska kompassen, däribland särskilt i den viktiga strategiska regionen Indiska oceanen/Stilla havet. Parlamentet är medvetet om de närmare förbindelserna mellan Ryssland och Kina, vilka bland annat framgår av deras gemensamma uttalande av den 4 februari 2022, men uttrycker sin starka oro över bristen på ett tydligt fördömande från det kinesiska ledarskapets sida av detta olagliga krig, som strider mot alla internationella normer och lagar och som redan har lett till att tusentals militärer och tusentals oskyldiga civila har dött. Parlamentet uppmanar med kraft den kinesiska ledningen att leva upp till sitt ansvar som ständig medlem av FN:s säkerhetsråd och att inte bara fördöma denna flagranta kränkning från Ryska federationens sida utan även använda sina nära kontakter med Rysslands president för att med kraft uppmana honom att omedelbart upphöra med detta våldsamma anfallskrig, avlägsna alla trupper från ukrainskt territorium och fullt ut respektera Ukrainas oberoende och dess befolknings vilja att leva i fred och frihet.

Europaparlamentet välkomnar det överväldigande stöd som uttryckts av länderna i regionen Indiska oceanen/Stilla havet vid omröstningarna i FN:s generalförsamling den 2 mars om resolution ES-11/1, där Rysslands aggression mot Ukraina djupt beklagas, och den 24 mars om resolution ES-11/L.2 om de humanitära konsekvenserna av aggressionen mot Ukraina. Parlamentet påminner om att inte ett enda land i regionen röstade emot resolutionen. Parlamentet anser att detta sänder ett mycket starkt budskap om det övergripande stödet för internationell rätt, fred och internationellt samarbete i regionen. Parlamentet beklagar dock att Indien, Madagaskar, Moçambique, Laos, Sydafrika, Sri Lanka, Tanzania och Vietnam, tillsammans med Kina, beslutade att avstå från att rösta om den slutliga texten. Parlamentet uppmuntrar dessa länder att inte blunda för verkligheten i Ukraina, den flagranta kränkningen av internationell rätt och det fruktansvärda lidandet och mordet på oskyldiga civila, och att på så sätt se över sina ståndpunkter och ansluta sig till den överväldigande majoriteten av det internationella samfundet för att tydligt fördöma det ryska anfallskriget och ansluta sig till internationella insatser för att verka för fred i Ukraina och skydda oskyldiga civila.

Europaparlamentet framhåller behovet av att säkerställa EU:s enighet som en förutsättning för att uppnå EU:s ambitioner om öppen strategisk suveränitet i samband med den senaste tidens ryska anfallskrig mot Ukraina och de ökande multifasetterade hoten och konkurrensen mellan stormakter, framför allt Förenta staterna, Ryssland och Kina. Parlamentet efterfrågar mer enighet i Europeiska unionens råd när det gäller antagandet av åtgärder för att ta itu med Kinas antidemokratiska politik och aggressiva beteende, som äventyrar grannländernas suveränitet och stabiliteten i regionen Indiska oceanen/Stilla havet. Parlamentet påminner om att EU:s enhetliga strategi måste bygga på en pragmatisk, principbaserad och värdebaserad utrikes- och säkerhetspolitik där man strävar efter att samarbeta med partner om möjligt och agera på egen hand vid behov för att fullfölja unionens strategiska solidaritet och suveränitet, och åtföljas av trovärdiga utrikespolitiska verktyg, samt av en reform av unionens beslutsprocess, särskilt genom en övergång till omröstning med kvalificerad majoritet, vilket skulle underlätta ett snabbt svar på allvarliga säkerhetsutmaningar och ge resultat när det gäller fred, mänsklig säkerhet, hållbar utveckling och demokrati. Parlamentet påpekar att Förenta staternas allt större engagemang i regionen Indiska oceanen/Stilla havet får konsekvenser för den europeiska säkerheten och upprepar därför behovet av en fungerande europeisk försvarsunion. Parlamentet betonar att EU, för att kunna samarbeta med partner i regionen Indiska oceanen/Stilla havet, och med beaktande av det ryska anfallskriget mot Ukraina, måste stärka sitt strategiska oberoende för unionen ska kunna bli en effektiv global partner. Parlamentet stöder därför ambitionen att skapa en kapacitet för snabba insatser.

Europaparlamentet betonar EU:s beslutsamhet att främja en öppen, stabil och regelbaserad regional säkerhetsstruktur som bygger på respekt för demokratin, rättsstatsprincipen, de mänskliga rättigheterna och folkrätten, inbegripet säkra kommunikationsleder till havs, kapacitetsuppbyggnad och ökad närvaro till havs, i enlighet med den rättsliga ram som inrättats genom FN:s havsrättskonvention. Parlamentet uppmanar EU att upprätthålla givande bilaterala förbindelser med partner i regionen, inbegripet afrikanska länder i regionen Indiska oceanen/Stilla havet, och att även ha ett nära samarbete med andra liberala demokratier och historiska allierade, såsom Nato, Förenta staterna och Förenade kungariket, särskilt i samband med Rysslands anfallskrig mot Ukraina och ett alltmer självsäkert och aggressivt Kina, i syfte att bättre ta itu med gemensamma regionala och globala säkerhetsutmaningar. Parlamentet framhåller behovet av att främja det gemensamma målet om hållbarhet och välstånd och att stärka multilateralismen via FN och andra internationella organisationer. Parlamentet påminner om att bristande efterlevnad eller en uttrycklig kränkning av dessa värden och principer skulle få negativa återverkningar för EU:s livsviktiga ekonomiska och säkerhetsmässiga intressen, liksom för dess engagemang i bilaterala och regionala partnerskap, och möjligen leda till sanktioner.

Europaparlamentet uppmanar med kraft EU att till fullo utnyttja sin ställning och sitt rykte som en trovärdig, pålitlig och självständig global fredsfrämjande aktör i ett läge med växande geopolitisk konkurrens mellan globala och regionala stormakter i regionen Indiska oceanen/Stilla havet. Parlamentet påminner om att mervärdet av EU:s engagemang i regionen Indiska oceanen/Stilla havet ligger i dess omfattande uppsättning civila och militära stödåtgärder, däribland välutvecklade icke-militära bidrag. Parlamentet påminner om att EU har ett omfattande nätverk av diplomatiska resurser för att underlätta dialog, medling, konfliktförebyggande, konfliktlösning, vapenkontroll, nedrustning, icke-spridning och kärnvapennedrustning, liksom rättsliga lösningar och expertis på området multilateralism och när det gäller att inrätta förtroendeskapande åtgärder och åtgärder avsedda att bekämpa desinformation, som även kan delas med partner som agerar i god samarbetsanda. Parlamentet anser det nödvändigt att stärka medlemsstaternas diplomatiska och konsulära nätverk i regionen och att försvara EU:s och dess medlemsstaters värden och intressen. Parlamentet uppmanar EU att närmare koppla sina bidrag till länderna i regionen och sina diplomatiska insatser till sina värden och intressen. Parlamentet uppmanar EU att intensifiera kommunikationsinsatserna om strategin för regionen Indiska oceanen/Stilla havet och att involvera partnerländerna i genomförandeprocessen för att stärka säkerhetsförbindelserna och bidra till uppnåendet av strategins mål.

Europaparlamentet uppmuntrar EU att stärka sitt engagemang med dess partner i regionen Indiska oceanen/Stilla havet för genomförandet av FN:s säkerhetsråds resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet samt för FN:s säkerhetsråds resolutioner 2250, 2419 och 2535 om ungdom, fred och säkerhet, med lämpliga budgetanslag för ett effektivt genomförande. Parlamentet betonar vikten och det positiva mervärdet av kvinnors deltagande i fredsbevarande och fredsbyggande åtgärder, även i förhandlingar och uppdrag.

Strategisk suveränitet baserad på multilateralism och den regelbaserade världsordningen

Europaparlamentet anser att Rysslands anfallskrig mot Ukraina, som utgör en flagrant kränkning av internationell rätt, liksom det ryska avfärdandet av medling och vägran att föra uppriktiga förhandlingar, utgör ett allvarligt hot mot den globala säkerheten, freden och stabiliteten och mot den fria och öppna kommunikationen till havs och på luft-, rymd- och cyberområdet, som är avgörande för freden och för att upprätthålla regionala och globala handelsvägar. Parlamentet uppmanar de berörda avdelningarna inom Europeiska utrikestjänsten att analysera konsekvenserna av Rysslands anfallskrig mot Ukraina för EU:s politik för regionen Indiska oceanen/Stilla havet samt de eventuella konsekvenserna av en regional konflikt för EU:s ekonomiska intressen och säkerhetsintressen, samtidigt som man bedömer hur EU skulle kunna reagera på en försämrad säkerhetssituation i regionen Indiska oceanen/Stilla havet. Parlamentet uttrycker djup oro över konsekvenserna av kriget i Ukraina för de nationella ekonomierna i länderna i regionen Indiska oceanen/Stilla havet, särskilt när det gäller de stigande priserna på spannmål, energi och gödselmedel. Parlamentet upprepar den stabiliserande roll som EU skulle kunna spela i regionen.

10.

Europaparlamentet är djupt oroat över Kinas snabba militära upprustning, inbegripet dess nyligen upptäckta test av en hypersonisk robot och landets alltmer självsäkra hållning, som bland annat syftar till att främja landets territoriella anspråk i Östkinesiska havet och Sydkinesiska havet. Parlamentet framhåller att säkerhetsmässigt utsatta områden och olösta frågor, såsom Demokratiska folkrepubliken Koreas kärntekniska program, den senaste tidens spänningar vid gränsen mellan Kina och Indien, tillslagen mot demokratin i Hongkong och Macao, Kinas underlåtenhet att uppfylla sina skyldigheter enligt nationell och internationell rätt att respektera de mänskliga rättigheterna, inbegripet rättigheterna tillhörande minoriteterna i Xinjiang, Tibet och Inre Mongoliet och de hot från Kina mot Taiwans territoriella integritet som tar sig uttryck i militära åtgärder, är alla exempel på sådant som utsätter den regionala säkerheten och stabiliteten för ytterligare tryck. Parlamentet fördömer Kinas diplomati av hot och manipulativa desinformationskampanjer. Parlamentet uttrycker dessutom oro över Kinas ökade närvaro på andra strategiska platser, såsom Indiska oceanen, södra Stilla havet och Oceanien samt Arabiska havet.

11.

Europaparlamentet påminner om att tidigare motsättningar försvagade EU:s förmåga att inta en gemensam ståndpunkt gentemot Kina. Parlamentet betonar att EU:s strategi gentemot Kina måste vara enad, pragmatisk, mångfasetterad och principfast, och inbegripa samarbete i frågor av gemensamt intresse med globala konsekvenser, såsom kampen mot klimatförändringarna, baseras på mänskliga rättigheter och internationell rätt, och konkurrera med Kina när det gäller att tillhandahålla tredjeländer ekonomiska, politiska och strategiska alternativ samt konfrontera och eventuellt bestraffa Kina i frågor där våra respektive åsikter skiljer sig avsevärt, till exempel när det gäller att skydda EU:s värden, såsom respekt för demokrati och mänskliga rättigheter, och genom att ta upp våldsamma angrepp mot oberoende länder och fördöma förövarna av sådana kränkningar, inbegripet dem som är ansvariga för dödandet av oskyldiga civila genom krigshandlingar, som det internationella samfundet för närvarande kan vittna om i Rysslands handlingar i Ukraina.

12.

Europaparlamentet välkomnar den mycket lägliga nya dialogen mellan EU och Förenta staterna om Kina, och inrättandet av samråd mellan EU och Förenta staterna om regionen Indiska oceanen/Stilla havet, och efterlyser en samordnad strategi för att fördjupa samarbetet i säkerhetsfrågor, inbegripet genom en transatlantisk parlamentarisk dialog, för att stärka multilaterala institutioner och regionala organisationer, främja demokrati och stärka den demokratiska motståndskraften i och utanför regionen Indiska oceanen/Stilla havet. Parlamentet välkomnar Förenta staternas avsikt att främja regional stabilitet, motståndskraft och säkerhet. Parlamentet välkomnar varmt det transatlantiska samfundets starka enighet när det gäller att bemöta Rysslands anfallskrig mot Ukraina och ser det som en mycket stark signal till hela världen om att vi är fast beslutna att respektera våra värden och beredda att försvara dem om de utsätts för prövning.

13.

Europaparlamentet noterar den nyligen ingångna trilaterala säkerhetspakten Aukus. Parlamentet beklagar avsaknaden av föregående samråd i denna process och upprepar sin solidaritet med Frankrike. Parlamentet är av den bestämda uppfattningen att starka förbindelser mellan EU och Australien, på grundval av ömsesidigt förtroende och samråd, är viktiga för stabiliteten i regionen och att dessa bör utvecklas ytterligare och inte påverkas av ingåendet av Aukus. Parlamentet anser att Aukus och Quad är viktiga delar av den regionala säkerhetsstrukturen och understryker att en effektiv regional säkerhet kräver en öppen och inkluderande dialog som engagerar relevanta regionala, berörda utomregionala och även internationella aktörer. Parlamentet uppmanar därför vice ordföranden/den höga representanten att tillsammans med relevanta partner undersöka möjligheterna att upprätta en permanent dialog med Aukus och representation vid mötena mellan medlemmarna i Quad även på icke-militära områden såsom klimatförändringar, teknik, hälsa och handel, i syfte att samordna insatserna och stärka synergierna mellan våra respektive strategier för regionen Indiska oceanen/Stilla havet. Parlamentet betonar behovet av att ytterligare utveckla och stärka samarbetsramen mellan EU och Förenade kungariket, även inom utrikes- och säkerhetspolitiken. Parlamentet noterar den brist på intresse som Förenade kungariket hittills uttryckt för detta.

14.

Europaparlamentet framhåller den grundläggande roll som konnektivitet spelar i EU:s och dess medlemsstaters geopolitiska förbindelser och välkomnar det gemensamma meddelandet från kommissionen och vice ordföranden/den höga representanten om strategin ”Global Gateway” som presenterades i december 2021 och syftar till ett utökat hållbart samarbete med likasinnade länder och användning av mjuk makt för att främja europeiska värden och säkra starka och beständiga partnerskap. Parlamentet anser att detta initiativ skulle kunna vara ett attraktivt alternativ till den kinesiska konnektivitetsstrategin för EU:s partner i och utanför regionen Indiska oceanen/Stilla havet. Parlamentet betonar vikten av samarbete kring konnektivitet för att EU och regionen Indiska oceanen/Stilla havet på ett framgångsrikt sätt ska kunna möta de nya säkerhetsutmaningarna, däribland cybersäkerhet, digital konnektivitet och kritisk infrastruktur, och anser att detta också bör inbegripa insatser för att garantera den globala internetinfrastrukturens säkerhet, inbegripet undervattenskablar. Parlamentet understryker vikten av att stärka klimatsäkerheten och den hållbara utvecklingen genom investeringar i konnektivitet. Parlamentet efterlyser ett snabbt genomförande av denna strategi i regionen Indiska oceanen/Stilla havet, bl.a. genom genomförandet av konkreta och synliga projekt.

15.

Europaparlamentet inser att EU:s strategiska kompass fastställer regionen Indiska oceanen/Stilla havet som en region av stort strategiskt intresse för EU, och fastställer samtidigt en konkret uppsättning mål som ska uppnås i regionen och vilken kapacitet som behövs för att de ska kunna uppnås, baserat på en gemensam hotbedömning. Parlamentet betonar att EU, för att vara en trovärdig säkerhetsaktör i regionen och internationellt, måste öka sina gemensamma insatser för kapacitetsutveckling ytterligare, särskilt på havsområdet, samtidigt som man behåller fokuseringen på projekt med strategisk relevans. Parlamentet rekommenderar ytterligare samarbete mellan EU och Nato för att möta de säkerhetsutmaningar som har anknytning till regionen Indiska oceanen/Stilla havet i enlighet med EU:s strategiska kompass.

Stärkta partnerskap med regionala organisationer och demokratiska länder

16.

Europaparlamentet upprepar att en förstärkning av befintliga partnerskap med regionala aktörer och byggandet av nya är ett centralt inslag i strategin. Parlamentet betonar att enhetliga åtgärder från EU och dess traditionella allierade i regionen är avgörande för att uppnå stabilitet. Parlamentet välkomnar att EU planerar att intensifiera sina dialoger med partner om säkerhet och försvar, bland annat om terrorismbekämpning, cybersäkerhet, icke-spridning och nedrustning, kapacitetsuppbyggnad, hybridhot, sjöfartsskydd och bekämpning av inblandning och desinformation, särskilt genom att utbyta bästa praxis, förbättra den strategiska kommunikationen och samla in bevis i syfte att förbättra det kollektiva ansvarsutkrävandet och sanktionerna, förbättra klimatsäkerheten och krishanteringen och säkerställa ett effektivt multilateralt svar på covid-19-krisen och framtida globala hälsokriser, utöver rymd- och sjöfartsskyddsdialogerna. Parlamentet välkomnar vidare att EU utstationerar militära rådgivare till EU:s delegationer i regionen, såsom har gjorts i Kina och Indonesien.

17.

Europaparlamentet framhåller det långvariga samarbetet mellan EU och Asean i säkerhets- och försvarsfrågor, och välkomnar att de bilaterala förbindelserna nyligen uppgraderats till ett strategiskt partnerskap. Parlamentet upprepar sitt starka engagemang för att stödja Aseans centrala och inkluderande multilaterala struktur. Parlamentet uppmanar EU att förankra och utvidga sin närvaro i regionen genom att fördjupa samarbetet med Asean och dess medlemmar. Parlamentet uppmanar Asean att involvera EU i Aseans försvarsministermöte Plus och i östasiatiska toppmötet. Parlamentet understryker den parlamentariska dimensionens grundläggande roll för att stärka demokratin och främja mänskliga rättigheter i regionen, och uppmuntrar därför inrättandet av en parlamentarisk församling för EU och Asean och fler och mer regelbundna parlamentariska utbyten med regionen, inbegripet i samband med det 45:e årliga toppmötet i Bryssel 2022. Parlamentet betonar att EU bör undersöka möjligheten att engagera sig i kapacitetsuppbyggande åtgärder med Asean på områden såsom civilt konfliktförebyggande, fredsbyggande och försoning, även genom att samarbeta med andra regionala partner om sådana åtgärder.

18.

Europaparlamentet välkomnar varmt den nära samordningen med Australien, Japan, Republiken Korea och Nya Zeeland som svar på det ryska kriget mot Ukraina och välkomnar samsynen mellan EU och dessa fyra länder när det gäller att bestraffa Ryssland och Belarus för deras olagliga och omänskliga handlingar. Parlamentet välkomnar den förstärkta dialogen mellan Nato och dess fyra partner i regionen Indiska oceanen/Stilla havet, närmare bestämt Australien, Japan, Republiken Korea och Nya Zeeland, i syfte att ta itu med övergripande säkerhetsfrågor och globala utmaningar och öka den ömsesidiga situationsmedvetenheten om säkerhetsutvecklingen i de euroatlantiska regionerna och regionen Indiska oceanen/Stilla havet, särskilt ambassadörsmöten mellan Natos Nordatlantiska rådet och dessa fyra länder i Asien och Stillahavsområdet, i det format som vanligen benämns Nordatlantiska rådet+4. Parlamentet uppmanar EU att utveckla en liknande dialog med de fyra partnerna i Asien och Stillahavsområdet. Parlamentet framhåller att prioriterade områden för samarbete med partner bör inriktas på kapacitetsuppbyggnad, hybridhot, icke-spridning och krishantering, it-försvar, civil beredskap och FN:s agenda för kvinnor, fred och säkerhet. Parlamentet uppmanar Nato att använda sin 2030-reflektionsprocess för att förbättra samarbetet med sina partner i syfte att försvara gemensamma värden, befästa demokratin i regionen, stärka motståndskraften och upprätthålla den regelbaserade världsordningen, samtidigt som man säkerställer större konsekvens för politiken i fråga om Kina, med full respekt för Europeiska unionens självständighet när det gäller beslut och åtgärder.

19.

Europaparlamentet välkomnar projektet för förstärkt säkerhetssamarbete i och med Asien och uppmuntrar, för att stödja dess genomförande, till regelbundna utbyten och studieresor för officerare för att underlätta ömsesidig förståelse och främja ett gemensamt strategiskt synsätt.

20.

Europaparlamentet upprepar vikten av det väletablerade strategiska partnerskapet mellan EU och Japan och framhåller vårt partnerskap på områdena säkerhet, försvar och konnektivitet. Parlamentet konstaterar att Japan är den enda partner i regionen Indiska oceanen/Stilla havet som uttryckligen nämns i EU:s strategiska kompass. Parlamentet välkomnar resultatet av det 28:e toppmötet mellan EU och Japan den 12 maj 2022, där ledarna bekräftade sitt åtagande att stärka samarbetet för en fri och öppen region Indiska oceanen/Stilla havet som bygger på gemensamma värden och kompletterande strategier för regionen. Parlamentet noterar att Japan traditionellt har samlat på sig expertis och kunskap om samarbete med länder i regionen Indiska oceanen/Stilla havet. Parlamentet uppmanar därför EU att intensifiera samarbetet med Japan för att effektivt stärka samarbetet om sjöfartsskydd i regionen, särskilt med Asean. Parlamentet välkomnar helhjärtat Japans deltagande i internationella ansträngningar för att bekämpa piratdåd i Adenviken, genom att genomföra gemensamma övningar med Eunavfor-insatsen Atalanta. Parlamentet uppmanar båda parter att stärka samarbetet på området för sjöfartsskydd och att vidareutveckla samarbetet inom ramen för GSFP på områden som underrättelseverksamhet, kapacitetsuppbyggnad och it-säkerhet. Parlamentet välkomnar EU:s och Japans åtagande att förbättra samråden på området för nedrustning och icke-spridning och att i samband med kriget i Ukraina ytterligare främja en förstärkning av fördraget om förhindrande av spridning av kärnvapen. Parlamentet uppmanar EU och Japan att ytterligare utöka samråden på området hybridhot, inbegripet dialoger om motverkande av desinformation och inblandning från statliga och icke-statliga aktörers sida. Parlamentet välkomnar varmt Japans nära samarbete och anpassning till EU och Förenta staterna när det gäller att reagera på Rysslands krig mot Ukraina och utfärda sanktioner som svar på denna flagranta kränkning av internationell rätt. Parlamentet välkomnar den snabba lanseringen av samarbete och samordning mellan EU och Japan för att upprätthålla stabiliteten på de globala energimarknaderna och uttrycker sin uppskattning för den solidaritet som Japan visat genom att förse EU med överkomliga leveranser av flytande naturgas.

21.

Europaparlamentet uppmanar EU att ytterligare stärka sitt strategiska partnerskap med Indien. Parlamentet välkomnar därför EU:s och Indiens åtaganden på säkerhets- och försvarsområdet och den nyligen inledda dialogen om sjöfartsskydd. Parlamentet uppmanar båda parter att ytterligare stärka sitt operativa samarbete till havs, inbegripet gemensamma övningar till havs och hamnanlöp, samt åtgärder för att skydda och främja kommunikationslederna till havs, även som en del av det nyligen inrättade partnerskapet mellan EU och Indien om konnektivitet. Parlamentet uppmanar dessutom EU och Indien att stärka den ömsesidiga samordningen och utbytet för att öka medvetenheten om maritima områden i regionen Indiska oceanen/Stilla havet. Parlamentet välkomnar kommissionens ordförande Ursula von der Leyens besök i Indien den 24 och 25 april. Parlamentet understryker att detta är ett positivt steg mot att stärka framtida partnerskap och fördjupa det bilaterala samarbetet i regionen Indiska oceanen/Stilla havet. Parlamentet konstaterar att Indien är en viktig partner när det gäller att skapa en sjöfartsskyddsmiljö. Parlamentet upprepar att stabiliseringen av Central- och Sydasien bör vara ett primärt mål för samarbetet mellan EU och Indien. Parlamentet beklagar att den indiska regeringen inte tydligt fördömt Rysslands olagliga krig mot Ukraina och uppmanar den indiska regeringen att se över sin ståndpunkt mot bakgrund av Rysslands tydligt uppvisade kränkningar av internationell rätt. Parlamentet uppmanar Indien, som är världens största demokrati, att inte stillatigande se på när Ukraina, som är en av de största europeiska demokratierna, utsätts för brutalt angrepp, och uppmanar den indiska regeringen att uttala sig mot dödandet av oskyldiga civila och de revisionistiska och brutala handlingar som Vladimir Putin har utfört.

22.

Europaparlamentet understryker att förhållandet mellan EU och Australien har djupa historiska rötter och mänskliga band och bygger på gemensamma värderingar och principer, såsom fred, säkerhet och respekt för demokrati, mänskliga rättigheter, jämställdhet mellan könen och rättsstaten, inbegripet internationell rätt. Parlamentet välkomnar den positiva utvecklingen inom säkerhets- och försvarssamarbetet mellan EU och Australien under det senaste årtiondet och Australiens engagemang i EU:s krishanteringsinsatser. Parlamentet uppmanar båda parter att ytterligare förbättra samordningen och synergierna i syfte att främja säkerhet och stabilitet i regionen Indiska oceanen/Stilla havet, även när det gäller fri sjöfart och att inleda diskussioner för att identifiera områden av gemensamt intresse för framtida samarbete om säkerhets- och försvarsrelaterade frågor. Parlamentet noterar dock att det ömsesidiga förtroendet har påverkats av bristen på samråd och information om Aukus-avtalet. Parlamentet uttrycker sin önskan om ett gott ömsesidigt försvarssamarbete i framtiden. Parlamentet välkomnar varmt Australiens nära samarbete och anpassning till EU och Förenta staterna när det gäller att reagera på Rysslands krig mot Ukraina och utfärda sanktioner som svar på denna flagranta kränkning av internationell rätt.

23.

Europaparlamentet uttrycker oro över Kinas senaste säkerhetsavtal med Salomonöarna, vilket kan få konsekvenser för säkerheten i regionen Indiska oceanen/Stilla havet. Parlamentet understryker att den kinesiska flottans eventuella närvaro i Salomonöarna skulle kunna leda till att tillträdet till farleder för Australien hindras, både för handel och för militära ändamål. Parlamentet betonar att fri sjöfart i regionen Indiska oceanen/Stilla havet är av avgörande betydelse för den globala och regionala freden och säkerställer EU:s och dess partners strategiska intressen.

24.

Europaparlamentet välkomnar det goda samarbetet mellan EU och Republiken Korea, bland annat på säkerhets- och försvarsområdet, och varnar för att Demokratiska folkrepubliken Koreas (Nordkoreas) kärntekniska verksamhet utgör ett allvarligt hot mot internationell fred och säkerhet och mot globala nedrustnings- och icke-spridningsinsatser. Parlamentet fördömer skarpt Nordkoreas intensifierade provokationer sedan början av 2022, bland annat avskjutningen av tre kortdistansrobotar från Sunanområdet i Pyongyang den 12 maj samt Nordkoreas avfyrning av tre ballistiska robotar den 25 maj efter Förenta staternas president Bidens avresa från Republiken Korea. Parlamentet beklagar att detta är det 17:e större vapentestet i år. Parlamentet betonar den avgörande roll som Republiken Korea spelar för att stödja insatserna för en fullständig, kontrollerbar och oåterkallelig avveckling av Nordkoreas kärntekniska program och program för ballistiska robotar. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten och medlemsstaterna att använda sig av sin trovärdighet och sakkunskap för att bidra effektivt till dessa insatser, bland annat genom att stödja en fredlig och diplomatisk lösning med Nordkorea i nära samordning med våra internationella partner. Parlamentet fördömer skarpt Nordkoreas tester av ballistiska robotar och kärnvapenprov samt annan verksamhet med anknytning till kärnvapenspridning. Parlamentet uppmanar med kraft Nordkorea att snabbt underteckna och ratificera fördraget om fullständigt förbud mot kärnsprängningar och att återgå till efterlevnad av icke-spridningsfördraget och Internationella atomenergiorganets (IAEA) övergripande kontrollavtal, och samtidigt låta tilläggsprotokollet till detta avtal träda i kraft. Parlamentet betonar att samarbetet mellan EU och Republiken Korea inom it-säkerhet har visat sig vara ett effektivt verktyg för att hantera hot från it-angrepp med ursprung i Nordkorea och andra regionala länder. Parlamentet uppmanar både EU och Republiken Korea att ytterligare öka de gemensamma insatserna för att bekämpa cyberbrottslighet och bygga upp motståndskraftig infrastruktur. Parlamentet uppmanar EU och Republiken Korea att fördjupa sitt samarbete i rymdpolitiska och tekniska frågor. Parlamentet välkomnar varmt Republiken Koreas nära samarbete och anpassning till EU och Förenta staterna när det gäller att reagera på Rysslands krig mot Ukraina och utfärda sanktioner som svar på denna flagranta kränkning av internationell rätt.

25.

Europaparlamentet anser att Taiwan är en viktig partner och en demokratisk allierad i regionen Indiska oceanen/Stilla havet och stöder starkt dess demokratiska väg. Parlamentet understryker EU:s nära stöd och vänskap med Taiwan och motsätter sig starkt, även mot bakgrund av det ryska kriget mot Ukraina, alla försök från kinesisk propaganda att dra likheter mellan det ryska kriget i Ukraina och den övergripande säkerhetssituationen i Taiwan, eftersom dessa situationer skiljer sig avsevärt åt, både historiskt sett och vid analysen av Taiwans roll i det regionala och globala sammanhanget. Parlamentet välkomnar den positiva roll som Taiwan har för att främja fred och säkerhet i regionen Indiska oceanen/Stilla havet och särskilt i Taiwansundet. Parlamentet understryker behovet av närmare samordning med likasinnade partner för att upprätthålla fred och stabilitet i Taiwansundet. Parlamentet upprepar att relationen mellan Kina och Taiwan bör utvecklas på ett konstruktivt sätt genom dialoger, och utan påtryckningar eller destabiliserande taktik från någon sida. Parlamentet betonar sitt motstånd mot eventuella unilaterala åtgärder som kan undergräva Taiwansundets status quo, och upprepar att eventuella förändringar av förbindelserna över Taiwansundet inte får ske i strid med de taiwanesiska medborgarnas vilja. Parlamentet uppmanar EU att stärka det befintliga partnerskapet med Taiwan för att främja gemensamma värden såsom demokrati, mänskliga rättigheter, rättsstatsprincipen och god samhällsstyrning i regionen Indiska oceanen/Stilla havet, arbeta tillsammans i frågor som säker kommunikation till havs och öppet och säkert luftrum samt engagera sig i gemensamma insatser för att ta itu med klimatförändringarna. Parlamentet stöder ett närmare samarbete mellan relevanta europeiska och taiwanesiska organ, icke-statliga organisationer och tankesmedjor och upprepar sitt stöd för Taiwans deltagande som observatör i internationella organisationer, däribland Världshälsoorganisationen. Parlamentet välkomnar varmt Taiwans nära samarbete och anpassning till EU och Förenta staterna när det gäller att reagera på Rysslands krig mot Ukraina och utfärda sanktioner som svar på denna flagranta kränkning av internationell rätt.

26.

Europaparlamentet välkomnar Nya Zeelands positiva roll för den regionala freden och säkerheten. Parlamentet lovordar den starka fokuseringen i partnerskapsavtalet mellan EU och Nya Zeeland om förbindelser och samarbete på att motverka spridning av massförstörelsevapen och bekämpa olaglig handel med handeldvapen och lätta vapen, bland annat när det gäller att ta itu med försvagad ekonomisk motståndskraft, vilket är en viktig säkerhetsriskfaktor. Parlamentet lovordar Nya Zeelands bidrag till EU-uppdrag som Eunavfor-insatsen Atalanta. Parlamentet välkomnar det beslut som nyligen fattades av den gemensamma kommittén om att undersöka ytterligare möjligheter att stärka samarbetet i regionen Indiska oceanen/Stilla havet, särskilt på områden som rör sjöfartsskydd, och att intensifiera diskussionerna om bekämpning av terrorism, våldsam extremism och terrorisminnehåll online samt utländsk inblandning och desinformation. Parlamentet ser fram emot att samarbeta för att upprätthålla internationell rätt i regionen. Parlamentet välkomnar varmt Nya Zeelands nära samarbete och anpassning till EU och Förenta staterna när det gäller att reagera på Rysslands krig mot Ukraina och utfärda sanktioner som svar på denna flagranta kränkning av internationell rätt.

27.

Europaparlamentet uppmanar EU att öka samarbetet med staterna i Stillahavsområdet både genom Stillahavsöarnas forum och det nya avtalet mellan EU och OSAKS. Parlamentet föreslår att den nya gemensamma parlamentariska församlingen OSAKS–EU, och i synnerhet dess regionala parlamentariska församling för EU och Stillahavsområdet, bör involveras i EU:s strategi för regionen Indiska oceanen/ Stilla havet.

28.

Europaparlamentet understryker det viktiga bidraget, och dess möjliga förstärkning, från parterna i regionen Indiska oceanen/Stilla havet till EU:s GSFP-uppdrag och GSFP-insatser genom ramavtal om deltagande med Australien, Nya Zeeland, Republiken Korea och Vietnam, och begär att ytterligare ramavtal om deltagande ingås med partnerländer. Parlamentet stöder de ansträngningar som partnerna i regionen Indiska oceanen/Stilla havet har gjort för att utveckla sin egen fredsbevarande kapacitet.

29.

Europaparlamentet uppmanar EU att bjuda in likasinnade partner i regionen Indiska oceanen/Stilla havet att delta i utvalda projekt för permanent strukturerat samarbete, förutsatt att tredjeländers deltagande är exceptionellt och beslutas från fall till fall på grundval av en överenskommen uppsättning politiska, materiella och rättsliga villkor. Parlamentet betonar att ett sådant samarbete skulle kunna ligga i EU:s strategiska intresse, bland annat när det gäller att tillhandahålla teknisk expertis eller ytterligare kapacitet, och skulle kunna förbättra driftskompatibiliteten och samstämdheten, särskilt i fråga om strategiska partner såsom demokratier i regionen Indiska oceanen/Stilla havet.

30.

Europaparlamentet välkomnar G7-ländernas utrikesministrars kommuniké av den 14 maj 2022 där man betonar vikten av att upprätthålla en fri och öppen region Indiska oceanen/Stilla havet som är inkluderande och styrs av värdena grundläggande friheter, rättsstatsprincipen, demokratiska principer, territoriell integritet samt fredlig och inkluderande tvistlösning. Parlamentet stöder helhjärtat G7-ländernas åtagande att arbeta för detta mål genom att skydda och främja den regelbaserade världsordningen, förbättra den regionala konnektiviteten och stärka den nationella resiliensen.

Frihet för de globala gemensamma tillgångarna: en grund för förbindelserna mellan EU och regionen Indiska oceanen/Stilla havet

Sjöfartsskyddsdimensionen

31.

Europaparlamentet betonar att sjöfartsskydd och fri sjöfart, som måste säkerställas i enlighet med folkrätten och, i synnerhet, FN:s havsrättskonvention, är några av de viktigaste utmaningarna i regionen Indiska oceanen/Stilla havet. Parlamentet efterlyser fler yttre åtgärder från EU:s sida, i synnerhet diplomatiska insatser, för att stärka rättsstatsprincipen till havs och även det maritima samarbetet med länderna i regionen Indiska oceanen/Stilla havet. Parlamentet uppmanar alla stater som inte har gjort det att snabbt ratificera havsrättskonventionen. Parlamentet skulle också välkomna ett inrättande av systematiska och samordnade ramar, däribland gemensamma övningar, hamnanlöp och insatser för att bekämpa piratdåd, som skulle främja marin diplomati och bidra till regionalt sjöfartsskydd.

32.

Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att öka sin egen maritima kapacitet i regionen på ett samordnat och självständigt sätt, bland annat genom att utforska sätt att säkerställa en permanent och trovärdig europeisk närvaro till havs i Indiska oceanen. Parlamentet betonar behovet av att öka EU:s kapacitet som en effektiv tillhandahållare av sjöfartsskydd och betonar behovet av att diskutera och besluta om ett urval av de mest relevanta och brådskande utmaningar som realistiskt sett kan hanteras med hjälp av EU i nära samarbete med partner i regionen, däribland skyddet av dess fartyg och besättningar. Parlamentet betonar att Frankrike är den enda medlemsstat som har en permanent militär närvaro i Indiska oceanen. Parlamentet välkomnar att Nederländerna och Tyskland har skickat fregatter till regionen. Parlamentet understryker att fler marina uppdrag, inbegripet uppdrag på EU-nivå, skulle kunna genomföras och kommer att behövas i framtiden, som en integrerad del av en samordnad och övergripande strategi för regional säkerhet. Parlamentet välkomnar de gemensamma övningar till havs som Eunavfor Atalanta hittills har genomfört tillsammans med Japan, Republiken Korea, Indien, Vietnam, Oman och Djibouti och uppmuntrar till att förbättra sådana gemensamma övningar. Parlamentet understryker att Eunavfor Atalanta har en viktig roll att spela i fråga om marin diplomati. Parlamentet välkomnar dess starka bidrag till den regionala säkerheten i Indiska oceanen, särskilt genom att framgångsrikt skydda Världslivsmedelsprogrammets fartyg och stävja piratdåd, och lovordar de synergier som skapats med Eucap Somalia och EUTM Somalia. Parlamentet lovordar även samarbetet med Nya Zeeland och med Förenta staternas flotta och det arbete som utförts tillsammans med Natoinsatsen Ocean Shield och insatsen Agénor, den militära delen av det europeiskt ledda initiativet för den maritima lägesbilden i Hormuzsundet (EMASOH). Parlamentet uppmanar kustmedlemsstaterna att stärka sin militära flottkapacitet för att förbättra EU:s närvaro och synlighet i den internationella sjöfartssektorn och uppmanar EU att utvidga Atalantainsatsens geografiska omfattning längre in i Indiska oceanen. Parlamentet uppmanar de medlemsstater som redan har ökat sin närvaro till havs i regionen Indiska oceanen/Stilla havet att samordna sin strategi i EU-forum. Parlamentet välkomnar i detta avseende det beslut som rådet (utrikes frågor) nyligen fattade om att inleda genomförandet av konceptet samordnad närvaro till havs i nordvästra Indiska oceanen genom att inrätta ett havsområde av intresse som omfattar havsområdet från Hormuzsundet till Stenbockens vändkrets och från norra Röda havet mot Indiska oceanens mitt, med utgångspunkt i medlemsstaternas enskilda tillgångar. Parlamentet efterlyser starka synergier med Eunavfor Atalanta. Parlamentet välkomnar den snabba sjösättningen av EUTM Moçambique.

33.

Europaparlamentet påminner om att ett effektivt sjöfartsskydd kräver en bredare vision av stabilitet till havs, med beaktande av landbaserade problem med korruption, rättsstatlighet, de bakomliggande orsakerna till olagligt fiske, olaglig narkotika, vapen och människohandel samt piratdåd, och miljöpåverkan av kommersiell och industriell sjöfartsverksamhet, inbegripet utvinning av fossila bränslen. Parlamentet uppmanar EU att ta itu med dessa problem parallellt med mer traditionella åtgärder för sjöfartsskydd.

34.

Europaparlamentet välkomnar gemensamma insatser till havs och uppmanar EU och partnerna i regionen Indiska oceanen/Stilla havet att ytterligare bygga vidare på befintliga ramar för maritimt samarbete. Parlamentet uppmanar EU att tillsammans med sina partner göra en utvärdering av behovet av att inrätta ett övervakningssystem för överträdelser av internationell sjörätt i regionen Indiska oceanen/Stilla havet. Parlamentet betonar mervärdet för EU av att delta i regionala samarbetsforum, såsom högnivådialogen mellan EU och Asean om samarbete på sjöfartsskyddsområdet, Asien–Europa-mötet och Aseans regionala forum.

35.

Europaparlamentet uppmanar EU att komplettera sin närvaro till havs med stärkta program för maritim kapacitetsuppbyggnad för likasinnade partner, bland annat genom att fortsätta att genomföra projekten Crimario I och II som en del av EU:s program för viktiga farleder och genom att utöka samarbetet om åtgärder för att förbättra den maritima lägesbilden och informationsutbytet. Parlamentet uppmanar EU att bedöma möjligheten att utvidga Crimarios geografiska räckvidd till södra Stilla havet.

36.

Europaparlamentet påpekar att fiskeriförvaltningen är en relevant aspekt av havsmiljön. Parlamentet uppmanar med kraft unionen att fortsätta att främja havsförvaltning i regionen och hållbar förvaltning av marina resurser genom genomförandet av samarbetsavtal om hållbart fiske och genom sitt deltagande i regional fiskeriförvaltning. Parlamentet uppmanar EU att stärka sitt samarbete med likasinnade internationella partner för att bekämpa överfiske, överkapacitet och olagligt, orapporterat och oreglerat fiske i regionen Indiska oceanen/Stilla havet och att systematiskt inkludera fiskeriförvaltning på dagordningen för dialoger om sjöfartsskydd med sina partner i regionen Indiska oceanen/Stilla havet. Parlamentet uppmanar EU att fortsätta att främja förbättrade levnads- och arbetsvillkor för fiskare i regionen Indiska oceanen/Stilla havet i enlighet med Internationella arbetsorganisationens konventioner och andra bestämmelser. Parlamentet uppmanar kommissionen att ägna särskild uppmärksamhet åt säkerhets- och försvarsaspekterna i nästa uppdatering av meddelandet om internationell världshavsförvaltning som planerats för 2022.

Teknik-, cyberrymds-, luft- och rymddimensionen

37.

Europaparlamentet understryker vikten av information och cybersäkerhet som en del av den globala ekonomins kritiska infrastruktur och för att skydda demokratier från desinformation och fientliga angrepp. Parlamentet välkomnar EU:s insatser för att ytterligare stärka samarbetet om it-brottslighet och kapacitetsuppbyggnad för it-resiliens för partner i regionen. Parlamentet uppmanar EU och partnerna i regionen Indiska oceanen/Stilla havet att stärka samarbetet i kampen mot hybridhot, inbegripet desinformationskampanjer. Parlamentet betonar att EU måste samordna med likasinnade partner i Indiska oceanen/Stilla havet om kollektiv ansvarstillskrivning och om mekanismer som syftar till att utbyta bevis och underrättelser som skulle tjäna som grund för att utfärda cybersanktioner. Parlamentet uppmanar EU och Nato att samordna sina respektive strategier för att tillhandahålla lämpliga svar på cyberattacker med ursprung i regionen. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att ta itu med utmaningen med desinformation på ett liknande sätt som desinformation från EU:s östra flank. Parlamentet föreslår att man inrättar ett oberoende EU-nav för strategisk kommunikation för regionen Indiska oceanen/Stilla havet med särskilt avdelad personal och resurser som en del av en EU-delegation i regionen.

38.

Europaparlamentet välkomnar det samarbete om cybersäkerhet och försvar som inletts mellan EU och ett antal partner i regionen Indiska oceanen/Stilla havet. Parlamentet uppmanar EU att påskynda inrättandet av ett EU-nätverk för cyberdiplomati, som syftar till att främja cybersäkerhetsnormer och rättsliga ramar i regionen. Parlamentet uppmanar EU och likasinnade länder i regionen Indiska oceanen/Stilla havet att främja en regelbaserad, fri, öppen och säker cyberrymd och att stärka den internationella regleringen av cyberrymden, bland annat genom Budapestkonventionen, och att främja initiativ inom ramen för FN.

39.

Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen EU att utveckla regionala och globala partnerskap med regionala demokratiska tillverkare av kritisk teknik med ambitionen att arbeta mot en global allians av teknikinriktade demokratier för att fastställa rättvisa, öppna och värdestyrda normer och standarder för en regelbaserad, etisk och människocentrerad användning av teknik som respekterar enskilda användares integritet, särskilt när det gäller artificiell intelligens och förvaltningen av internet. Parlamentet efterlyser nära samarbete och samordning mellan EU och länderna i regionen Indiska oceanen/Stilla havet när det gäller att reagera på och minska eventuella påfrestningar på globala leveranskedjor till följd av internationella sanktioner mot ryska företag och ekonomiska sektorer. Parlamentet efterlyser ett stärkt samarbete med demokratiska partner i regionen Indiska oceanen/Stilla havet för att utveckla globala normer för militär användning av artificiell intelligens och ett globalt förbud mot helt autonoma vapensystem. Parlamentet efterlyser en samordnad, Europa-omfattande strategi för regionen, i syfte att trygga tillgången på kritisk teknik och kritiska material och stärka de demokratiska partnernas förmåga att framställa dem. Parlamentet efterfrågar strikta krav, både politiska och tekniska, för inköp av sådan teknik från icke-demokratiska stater i regionen, såsom Kina.

40.

Europaparlamentet efterlyser lika och obehindrad tillgång till luftrummet på grundval av full respekt för folkrätten. Parlamentet stöder åtagandet om öppen och fri rörlighet genom initiativ såsom det övergripande luftfartsavtalet mellan EU och Asean.

41.

Europaparlamentet understryker den växande betydelsen av rymddimensionen i det internationella samarbetet och säkerheten. Parlamentet uttrycker oro över den ökade utvecklingen och spridningen av rymdvapen, som ökar risken för en kapprustning. Parlamentet understryker behovet av att stärka det regionala och globala samarbetet och dialogen om rymdfrågor, bland annat genom FN:s kontor för yttre rymdfrågor, som ett sätt att minska spänningarna och förhindra krigsanpassningen av yttre rymden. Parlamentet uppmanar EU att bygga vidare på det framgångsrika samarbetet om rymdpolitik och rymdteknik med Republiken Korea och Japan och att inleda samarbete om rymdkompetens och rymdteknik med andra regionala partner.

Icke-traditionella säkerhetsutmaningar

42.

Europaparlamentet framhåller att kampen mot våldsam extremism och propaganda är av gemensamt intresse för EU och länderna i regionen Indiska oceanen/Stilla havet samt för det internationella samfundet. Parlamentet uppmanar EU att inrätta ett projekt för förebyggande och motverkande av våldsbejakande extremism, inbegripet åtgärder som syftar till att stärka motståndskraften mot våldsbejakande extremism, såsom en enhetlig plattform för att motverka extremism i regionen Indiska oceanen/Stilla havet. Parlamentet uppmanar EU och likasinnade partner i regionen Indiska oceanen/Stilla havet att stärka samarbetet mellan underrättelsetjänster för terrorismbekämpning, bland annat genom att intensifiera det akademiska utbytet. Parlamentet framhåller behovet av att ytterligare främja samarbetet mellan Europol och Aseanapol samt mellan Europol och nationella brottsbekämpande organ för att underlätta utbyte av god praxis och expertis på viktiga intresseområden, såsom terrorismbekämpning, bekämpning av gränsöverskridande brottslighet, människohandel och olaglig handel med vapen samt smuggling av migranter. Parlamentet påminner om att människohandel fortfarande är en utmaning i hela regionen Indiska oceanen/Stilla havet. Parlamentet uppmanar EU att stödja regionala partner i genomförandet av FN:s tilläggsprotokoll om människohandel och regionala initiativ såsom Aseans konvention mot människohandel, särskilt kvinnor och barn.

43.

Europaparlamentet efterlyser ett närmare samarbete med länderna i regionen Indiska oceanen/Stilla havet när det gäller att få bukt med säkerhetsutmaningar som härrör från Afghanistan efter talibanernas övertagande, inbegripet terrorism och narkotika- och människohandel, och samtidigt ta itu med den humanitära krisen och hot mot människors säkerhet.

44.

Europaparlamentet framhåller att risken för spridning av kärnvapen och en snabb uppbyggnad och användning av ny tekniskt avancerad kärnteknisk kapacitet och robotteknik i regionen Indiska oceanen/Stilla havet fortfarande utgör stora regionala och globala säkerhetsproblem. Parlamentet uttrycker djup oro över den pågående urholkningen av nedrustnings- och vapenkontrollstrukturen. Parlamentet uppmanar med kraft EU och likasinnade partnerländer att utöka samarbetet om kärnvapen, säkerhet och icke-spridning av kärnvapen samt kemiska och biologiska vapen och stöder genomförandet och universaliseringen av vapenhandelsfördraget i regionen Indiska oceanen/Stilla havet. Parlamentet uppmanar EU att samordna med likasinnade partner för att inleda intensiv diplomati med Kina, med beaktande av den pågående moderniseringen av landets kärnvapenarsenal, inbegripet hypersoniska kärnvapendugliga robotar, i syfte att nå fram till ett allmänt nytt system för vapenkontroll och en effektiv struktur för nedrustning och icke-spridning, särskilt när det gäller en eventuell efterföljare till avtalet om medeldistanskärnvapen och Start-avtalet, som löper ut 2026, för att skydda EU:s säkerhetsintressen och de internationella säkerhetsintressena. Parlamentet kräver att befintliga internationella fördrag och instrument om nedrustning och icke-spridning upprätthålls och respekteras. Parlamentet uppmanar de stater som står utanför icke-spridningsfördraget och som innehar kärnvapen att avstå från spridning av all militär kärnteknik och att bli part i icke-spridningsavtalet. Parlamentet lovordar EU:s initiativ med spetskompetenscentrum för riskbegränsning inom kemiskt, biologiskt, radiologiskt och nukleärt försvar, som finansieras genom instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete, och uppmanar Europeiska utrikestjänsten att fortsätta att stärka utbildningen och kapacitetsuppbyggnaden hos våra partner i regionen Indiska oceanen/Stilla havet. Parlamentet stöder fördraget om kärnvapenfri zon i Sydostasien (SEANWFZ-fördraget), som en region fri från kärnvapen och andra massförstörelsevapen, och särskilt målet att främja kärnvapennedrustning.

45.

Europaparlamentet påminner om att regionen Indiska oceanen/Stilla havet är kraftigt utsatt för klimatförändringar, vilket medför allvarliga säkerhetsrisker. Parlamentet uppmanar EU:s partner i regionen Indiska oceanen/Stilla havet att intensifiera sina insatser för att ta itu med klimatförändringarna i enlighet med målen i Parisavtalet, och uppmuntrar EU att stödja dessa partner i att uppnå lägre utsläpp och genomföra åtgärder för att begränsa klimatförändringarna, samt att öka sin kapacitet att bedöma, förutse och hantera risker för klimatsäkerheten. Parlamentet uppmanar EU att sätta klimatrelaterad säkerhet högt på dagordningen för det strategiska samarbetet i regionen Indiska oceanen/Stilla havet och att fullt ut genomföra EU:s försvars- och klimatfärdplan i sitt engagemang i regionen.

46.

Europaparlamentet välkomnar EU:s plan att stärka sitt engagemang med regionen Indiska oceanen/Stilla havet i fråga om humanitärt bistånd och katastrofhjälpkapacitet. Parlamentet uppmanar EU och dess partner i regionen Indiska oceanen/Stilla havet att prioritera katastrofförebyggande och motståndskraft och påskynda genomförandet av Sendai-ramverket för katastrofriskreducering 2015–2030.

o o

47.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska utrikestjänsten samt vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik.

(1) EUT C 117, 11.3.2022, s. 40.

(2) Antagna texter, P9_TA(2022)0052.

(3) Antagna texter, P9_TA(2021)0504.

(4) EUT C 184, 5.5.2022, s. 170.

(5) EUT C 404, 6.10.2021, s. 240.

(6) EUT C 456, 10.11.2021, s. 117.

(7) EUT C 390, 18.11.2019, s. 172.

(8) EUT C 346, 27.9.2018, s. 44.

(9) EUT C 506, 15.12.2021, s. 109.

(10) EUT C 388, 13.11.2020, s. 341.

(11) EUT C 132, 24.3.2022, s. 102.

(12) EUT L 435, 23.12.2020, s. 74.

27.12.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 493/48

P9_TA(2022)0225

EU:s öar och sammanhållningspolitiken

Europaparlamentets resolution av den 7 juni 2022 om EU:s öar och sammanhållningspolitiken: den aktuella situationen och framtida utmaningar (2021/2079(INI))

(2022/C 493/04)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av artiklarna 174, 175 och 349 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1058 av den 24 juni 2021 om Europeiska regionala utvecklingsfonden och Sammanhållningsfonden (1),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1056 av den 24 juni 2021 om inrättande av Fonden för en rättvis omställning (2),

—	med beaktande av slutförklaringen av den 15 april 2021 från den 40:e årliga generalförsamlingen för öarnas kommission vid konferensen för perifera kustregioner i Europa (CPMR),

—	med beaktande av det sjunde miljöhandlingsprogrammet och de begrepp som anges i detta,

—	med beaktande av rådets slutsatser av den 16 oktober 2020 om Europeiska unionens strategi för biologisk mångfald för 2030,

—	med beaktande av studien från utskottet för regional utveckling ”Islands of the European Union: State of play and future challenges” (Europeiska unionens öar: den aktuella situationen och framtida utmaningar) (mars 2021),

—	med beaktande av studien från utskottet för regional utveckling ”Cohesion Policy and Climate Change” (sammanhållningspolitiken och klimatförändringarna) (mars 2021),

—	med beaktande av återhämtningsinstrumentet NextGenerationEU,

—	med beaktande av slutdeklarationen från den tjugosjätte konferensen för regionpresidenterna i de yttersta randområdena, vilken undertecknades i Ponta Delgada den 18 november 2021,

—	med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 10 december 2020 över kommissionens rapport om genomförandet av det förnyade strategiska partnerskapet med EU:s yttersta randområden (3),

—	med beaktande av rådets överenskommelse av den 7 december 2021 om att uppdatera EU:s regler för momssatser,

—	med beaktande av sin resolution av den 18 maj 2021 om översynen av Europeiska unionens solidaritetsfond (4),

—	med beaktande av sin resolution av den 17 april 2018 om starkare ekonomisk, social och territoriell sammanhållning i Europeiska unionen: Europeiska kommissionens sjunde rapport (5),

—	med beaktande av sin resolution av den 17 april 2020 om en samordnad EU-insats mot covid-19-pandemin och dess konsekvenser (6),

—	med beaktande av sin resolution av den 15 januari 2020 om den europeiska gröna given (7),

—	med beaktande av sin resolution av den 14 september 2021 mot ett starkare partnerskap med EU:s yttersta randområden (8),

—	med beaktande av sin resolution av den 28 november 2019 om klimat- och miljönödläget (9),

—	med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

—	med beaktande av yttrandena från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling,

—	med beaktande av yttrandet från Europeiska regionkommittén av den 14 oktober 2020 om ett hållbart utnyttjande av naturresurserna på öarna i Medelhavet,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling (A9-0144/2022), och av följande skäl:

A.	EU:s öregioner beräknas ha mer än 20 000 000 invånare (4,6 % av EU:s totala befolkning). Den europeiska öbefolkningen är utspridd över cirka 2 400 öar som tillhör 13 medlemsstater.

B.	De europeiska öar som har ett betydande antal strukturella problem klassificeras redan i stor utsträckning som gemensam nomenklatur för statistiska territoriella enheter (Nuts) 2- eller Nuts 3-regioner.

Öar lider ofta av en kombination av flera och permanenta naturliga nackdelar, såsom ringa storlek, huvudsakligen låg befolkningstäthet, demografiska utmaningar såsom demografiskt tryck under vissa tider på året, små marknader, dubbel ökaraktär (öar och skärgård), besvärliga terrängförhållanden som i hög grad liknar bergsregioner, beroende av sjö- och lufttransporter samt beroende av ett litet antal produkter.

De demografiska förändringarna påverkar inte alla länder och regioner på samma sätt, utan har allvarligare konsekvenser för regioner som redan ligger efter, och förvärrar redan befintlig territoriell och social ojämlikhet. Landsbygden, avlägsna områden och de yttersta randområdena, inbegripet öar, påverkas mest av avfolkningen; det är främst unga människor och kvinnor som flyttar från dessa områden, vilket medför att en ökande andel äldre människor bor där och kan öka risken för social isolering.

Öarnas särdrag erkänns i artikel 174 i EUF-fördraget, och den konkreta tillämpningen av denna artikel med särskild hänsyn till EU:s öterritorier saknas fortfarande. Dessa särdrag bör beaktas i EU:s politik, särskilt genom att man utarbetar en särskild strategi, en europeisk handlingsplan och en öpolitisk agenda med tydligt definierade prioriteringar för åtgärder.

F.	Öregionerna är alla jämförelsevis mindre utvecklade än fastlandsregionerna i den medlemsstat de tillhör, och de har en lägre BNP per capita.

G.	Tre EU-medlemsstater är öar.

Öars fysiska frånkoppling och deras avlägsenhet från fastlandet medför ytterligare begränsningar, särskilt när det gäller arbetsmarknaden, transportförbindelser och rörlighet, importen av råvaror och konsumentprodukter, öprodukternas tillträde till angränsande externa marknader, utbildning, hälso- och sjukvård, ekonomisk verksamhet, tillgången till vatten och sanitet, energiförsörjning och avfallshanteringsanläggningar. Denna geografiska frånkoppling gör det betydligt svårare för dessa områden att genomgå en grön omställning till en klimatneutral ekonomi.

Lika tillgång till högkvalitativ och inkluderande kompetensutveckling, kompetenshöjning och omskolningsåtgärder samt information om kompetensresurser, rådgivning, utbildning och yrkesutbildning för alla människor, inbegripet människor som bor i glesbefolkade och avfolkade områden på landsbygden och i avlägsna områden och på öar, är avgörande för hållbar konkurrenskraft, social rättvisa och motståndskraft.

Enligt artikel 349 i EUF-fördraget ska EU avseende de yttersta randområdena, som till största delen består av öar, anta specifika åtgärder för att fastställa villkoren för hur EU:s gemensamma politik ska tillämpas beträffande dessa områden, särskilt i fråga om tull- och handelspolitik, skattepolitik, frizoner, jordbruks- och fiskepolitik, villkor för leverans av råvaror och viktiga konsumtionsvaror, statligt stöd samt villkor för tillgång till strukturfonder och övergripande unionsprogram. Specifika åtgärder på alla dessa områden bidrar till att stärka den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen i EU.

Under covid-19-pandemin har säsongsarbetare och utstationerade arbetstagare ofta saknat grundläggande hälso- och sjukvård, anständig inkvartering, personlig skyddsutrustning och adekvat information. De har ofta endast haft otillräcklig tillgång eller ingen tillgång alls till sociala trygghetssystem i värdmedlemsstaterna, bland annat sjukersättning och system för korttidsarbetslöshet. Arbetstagarnas rörlighet är starkt beroende av tillgängliga transportmedel, och arbetstagare från öar och unionens yttersta randområden påverkas särskilt.

De långsiktiga sociala, ekonomiska, miljömässiga och kulturella konsekvenserna av covid-19-krisen för EU:s öterritorier är särskilt oroande, och den europeiska återhämtningen måste omfatta öarna och får inte leda till ytterligare regionala skillnader. Covid-19-krisen har visat att öekonomierna är mycket sårbara för sådana händelser.

M.	Öarnas ofta höga arbetslöshetssiffror, som i allmänhet är högre än på fastlandet, har avsevärt förvärrats av covid-19-krisen och drabbar särskilt unga människor.

Öar och yttersta randområden står i frontlinjen för klimatförändringarna och påverkas av stigande havsnivåer och kusterosion, uppvärmning och försurning av hav och oceaner samt den ökade frekvensen av och våldet i samband med naturkatastrofer såsom cykloner, vulkanutbrott, skogsbränder och stormar, översvämningar, torka och problem med ökenspridning, som kan få negativa effekter på jordbruket och livsmedelsförsörjningen och orsaka många olika typer av ekonomiska, sociala och miljömässiga skador. De kan vara utmärkta laboratorier för olika ekologiska övergångsprocesser, och flera av dessa strävar efter energioberoende genom förnybara energikällor.

O.	Öarna har många fördelar som måste utnyttjas bättre.

P.	Öarna har en exceptionell rikedom när det gäller biologisk mångfald och ekosystem. Ekosystemen på öar är särskilt hotade av klimatförändringarnas effekter och måste skyddas.

Q.	På många öar hamnar inlandsområdena efter kustområdena i fråga om ekonomisk utveckling och tillgång till tjänster.

Öarnas jordbruksföretag, varav de flesta är små, hämmas av sitt avlägsna läge, ökaraktär och miljöförhållanden, beroendet av energi från fastlandet, en begränsad mångfald i produktionen på grund av lokala förhållanden och klimatförhållanden, ett stort beroende av lokala marknader, klimatkrisen, miljöförstörelsen, förlusten av biologisk mångfald och bristen på grundläggande infrastruktur såsom vägar, vattenförsörjning och avfallshantering samt digital infrastruktur och hälso- och sjukvårdsinfrastruktur. Dessa strukturella svårigheter förvärras ofta på grund av avsaknaden av fullt utvecklade tjänster av allmänt intresse.

Öar, i synnerhet de yttersta randområdena, är mycket sårbara för socioekonomiska kriser liksom för naturkatastrofer, såsom extrema väderhändelser och vulkanisk aktivitet. På grund av sitt geografiskt isolerade läge och svårigheterna att få tillgång till grundläggande förnödenheter från fastlandet, såsom bränsle eller vatten, drabbas öar hårdare av sådana fenomen som covid-19-pandemin, som ger upphov till särskilda svårigheter för jordbrukarna. Öområdena i unionen står för 80 procent av Europas mångfald, är hemvist för många av Europas endemiska arter och kan fungera som tillflyktsort för utrotningshotade arter, samtidigt som de utgör viktiga övervintringsområden, mellanstationer eller flaskhalsar för flyttfåglar, däggdjur och ryggradslösa djur, och de rår därtill om landskaps- och miljövärden som kräver särskilt skydd.

En betydande del av öarnas socioekonomiska utveckling bygger på sektorer som till sin natur är säsongsmässiga, vilket är fallet för jordbruk och turism. Jordbrukare i öregioner lider särskilt av minskad konkurrenskraft, på grund av att de måste stå för höga transportkostnader och inte kan dra nytta av stordriftsfördelar, eftersom marken är en knapp resurs på många öar. Öarna i EU kommer att bli tvungna att rätta sig efter från jord till bord-strategin som en viktig del av den europeiska gröna given för kunna utveckla rättvisa, sunda och miljövänliga livsmedelssystem. Det finns risk för att dessa regioner hamnar i avsevärt underläge på grund av konkurrens från tredjeländer, som ofta inte följer samma normer i fråga om miljö- och livsmedelssäkerhet och som har mycket lägre arbetskostnader.

U.	Effekterna av från jord till bord-strategin på EU:s jordbruksproduktion kan få allvarliga konsekvenser i dessa regioner på grund av deras svaga konkurrenskraft gentemot import från utlandet och de utmaningar som de står inför när det gäller diversifieringen av deras produktion.

Öarnas biologiska mångfald till havs och på land är till stor del endemisk och därför mer sårbar. Förorening av hav och kuster, liksom överfiske och olagligt, orapporterat och oreglerat fiske, som har en ökad inverkan på miljön på öarna, med mycket allvarliga konsekvenser för sysselsättningen, det småskaliga fisket och lokalsamhällena, kan vara en källa till oro för öarna.

W.	De yttersta randområdena och öarna har potential inom viktiga strategiska områden för en hållbar framtid för Europa, såsom ren energi, biologisk mångfald och ekoturism.

Särdragen hos Europeiska unionens öars

Europaparlamentet erkänner ökaraktären som en permanent strukturell nackdel. Parlamentet konstaterar att det därför krävs inkluderande strategier för att öarna ska kunna möta de utmaningar och övervinna de hinder som ökaraktären medför.

Europaparlamentet påminner om att artikel 174 i EUF-fördraget föreskriver att unionen ska ta särskild hänsyn till europeiska öar.

Europaparlamentet understryker att även om de europeiska öarna ställs inför gemensamma utmaningar så har de olika geografiska särdrag och olika institutionella strukturer, vilket innebär att det är synnerligen viktigt att anta flexibla lösningar som beaktar dessa särdrag.

Europaparlamentet beklagar unionens brist på vision för de europeiska öarna och efterlyser en europeisk vision för öar och ett utnyttjande av öarnas styrkor.

Europaparlamentet påpekar att det i artikel 349 i EUF-fördraget också anges att ökaraktär är en av de faktorer som hämmar utvecklingen i de nio yttersta randområdena och en av de faktorer som förvärrar deras strukturellt bräckliga sociala och ekonomiska situation. Parlamentet påminner om att det i artikel 349 i EUF-fördraget föreskrivs särskilda åtgärder för dessa yttersta randområden. Europaparlamentet efterlyser att en specifik reglering inrättas för de yttersta randområdena om den gemensamma organisationen av marknaden, för att ta hänsyn till områdenas miljömässiga, geografiska och sociala särdrag i enlighet med artikel 349 i EUF-fördraget.

Europaparlamentet betonar att de europeiska öarnas BNP och utvecklingsnivå ligger under EU-genomsnittet och under genomsnittet för de länder som de tillhör.

Europaparlamentet betonar att en av de största nackdelarna för öarna är deras geomorfologiska och naturbetingade förhållanden. Parlamentet konstaterar att öarna i allmänhet har dubbla eller trefaldiga naturbetingade nackdelar, nämligen ökaraktär, bergig terräng och deras belägenhet i en skärgård.

Europaparlamentet påminner om att ökaraktären skapar strukturella problem när det gäller beroendet av sjö- och lufttransporter, som är en offentlig tjänst som en europeisk öbefolkning är beroende av i sitt dagliga liv, med extra kostnader för import och export av varor, råvaror, däribland energiprodukter och konsumentprodukter, samt för passagerartransporter.

Europaparlamentet betonar att för ögruppers del ökar dessa svårigheter på grund av den dubbla och ibland trefaldiga ökaraktären.

10.

Europaparlamentet betonar öars underskott med hänsyn till befolkning, råvaror och resurser av alla slag, och påminner om att på många öar är tillgången till dricksvatten och sanitet, särskilt för hushåll, av central betydelse för människors liv och för jordbrukets utveckling, energiproduktion, öns hållbarhet och turismmöjligheter.

11.

Europaparlamentet betonar att den isolering som ökaraktären medför innebär ett beroende av marknaderna på fastlandet och kontinenten och ökar kostnaderna för vissa tjänster, såsom avfallshantering och vissa varor, särskilt för små och avlägset belägna öar som i hög grad är beroende av importer.

12.

Europaparlamentet betonar att öekonomierna är inriktade på primärsektorn och tjänstesektorn och att överspecialiseringen försvagar den ekonomiska strukturen genom att göra den mer sårbar för konjunkturavmattningar och för kriser. Parlamentet är bekymrat över den långsiktiga utveckling som på många öar inom EU kan leda till en ekonomi som endast grundar sig på turism, vilket leder till säsongskänsligheter såsom skillnader i ekonomiska resurser mellan hög- och lågsäsong. Parlamentet betonar därför behovet av att diversifiera öarnas ekonomi genom att stärka deras sekundära sektorer för att uppnå en god balans och en diversifierad arbetsmarknad.

13.

Europaparlamentet noterar med oro de aktuella och långsiktiga effekterna av covid-19-pandemin, som förvärrar en redan svår situation för EU:s öar på många områden. Parlamentet noterar med oro att försämrad psykisk hälsa till följd av isoleringen och de begränsade valmöjligheterna i öområden i stor utsträckning bidrar till otrygghet.

14.

Europaparlamentet betonar att konsekvenserna av covid-19-krisen är ännu större på flera öar och i de yttersta randområdena än på fastlandet, vilket framgår av de stigande priserna på sjöfrakt, och att de ytterligare förvärrar de strukturella sociala och ekonomiska svårigheter som präglar dessa regioner. Parlamentet noterar att de nuvarande prisökningarna endast kommer att förstärka dessa svårigheter.

15.

Europaparlamentet påminner medlemsstaterna om att faciliteten för återhämtning och resiliens bör syfta till att minska skillnaderna mellan öarnas och de yttersta randområdenas ekonomiska, sociala och territoriella utveckling och de mest utvecklade regionernas motsvarande utveckling. Parlamentet uppmanar kommissionen att, när den lägger fram granskningsrapporten för Europaparlamentet, rapportera om efterlevnaden av denna bestämmelse i de nationella återhämtningsplanerna.

Utmaningar för de europeiska öarna

Klimatförändringar och biologisk mångfald

16.

Europaparlamentet betonar att den biologiska mångfalden på öar kännetecknas av unika biogeografiska, fylogenetiska och funktionella egenskaper, att en betydande del av världens biologiska mångfald finns på öar och att öar hyser stora samlingsplatser för viktiga häckande arter, men att de också har upplevt en oproportionerlig förlust av biologisk mångfald. Parlamentet betonar att det behövs riktade regionala strategier och åtgärder, såsom bättre samordnat tekniskt stöd för att skydda och återställa öarnas unika biologiska mångfald och bevara deras knappa naturresurser, såsom mark och vatten, för att skydda öarnas jordbruksproduktivitet, särskilt när det gäller hållbara traditionella produkter, och trygga människors försörjningsmöjligheter, samtidigt som de bidrar till uppnåendet av målen i den europeiska gröna given. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stärka sitt stöd till jordbrukare som tillämpar metoder som gynnar den biologiska mångfalden, bl.a. genom högre finansierings- och medfinansieringsnivåer.

17.

Europaparlamentet betonar att många öar har en sårbar miljö och en endemisk biologisk mångfald till havs och på land, och att utvecklingen av turismen, särskilt på vissa öar i Medelhavet, ytterligare ökar den antropogena belastningen på den biologiska mångfalden.

18.

Europaparlamentet efterlyser en målinriktad, hållbar och effektiv regionalpolitik och regionala åtgärder för öar, vilka syftar till att stärka deras förmåga att skydda och återställa sin unika biologiska mångfald, främja en blå ekonomi inriktad på hållbar turism och hållbart fiske och stödja havsbottenforskning. Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma klimatförändringarnas inverkan på öarna.

19.

Europaparlamentet påminner om att öarna är mest utsatta för följderna av klimatförändringarna, i synnerhet stigande havsnivåer, uppvärmningen och försurningen av hav och oceaner, de allt torrare markförhållandena samt det ökande antalet naturkatastrofer.

20.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka behovet av att förbättra Europeiska unionens solidaritetsfond i syfte att anpassa den till nya förhållanden och hot, såsom naturkatastrofer och följder av klimatförändringarna, för att på ett mer realistiskt sätt kunna hantera konsekvenserna av sådana fenomen.

21.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snabbt ta itu med den viktiga anpassningen av de befintliga krismekanismerna för att hantera de allt svårare naturkatastroferna, såsom vulkanutbrottet på ön La Palma (Spanien) som utgör en social och ekonomisk utmaning av aldrig tidigare skådad omfattning och som kräver insatser som står i proportion till de skador som har uppstått.

22.

Europaparlamentet noterar med oro de risker som är förknippade med överfiske och förorening av hav och kuster. Parlamentet efterlyser, inom ramen för Parisavtalet och den europeiska gröna given, inbegripet den europeiska klimatlagen, särskilt stöd till öar, vilket är mycket viktigt för att göra dem anpassningsbara, motståndskraftiga och framsynta i kampen mot klimatförändringarna. Parlamentet efterlyser instrument som kan användas för att kompensera för de negativa sociala effekterna av den europeiska gröna given på öar inom EU.

23.

Europaparlamentet efterlyser en utvärdering av strategier för förebyggande av risker för naturkatastrofer, åtgärder för anpassning till klimatförändringarna och regionala åtgärder för att undvika en mångdubbling av bostäder och infrastruktur i översvämningshotade kustområden eller i områden med risk för jordskred.

Tillgång till vatten samt vattenförvaltning

24.

Europaparlamentet anser att öar kan fungera som ett fantastiskt laboratorium för hållbarhetspraxis inom sektorer såsom ren energi, cirkulär ekonomi, smart mobilitet, avfallshantering och blå ekonomi. Parlamentet anser att särskilt distributionskedjorna måste förkortas för att minska utsläppen från transport av råvaror och samtidigt främja den cirkulära ekonomin, och att detta är mycket viktigt för att öka öarnas konkurrenskraft och självförsörjning.

25.

Europaparlamentet betonar det alltmer osäkra tillståndet för nästan alla öar vad gäller deras miljötillgångar, särskilt vattenresurserna. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att mobilisera ytterligare medel för att bättre stödja öregioner när det gäller tillgång till och förvaltning av vatten och anta en gemensam politik för vattenförvaltning på öar.

26.

Europaparlamentet betonar behovet av att uppmuntra vattenrening, särskilt avloppsvatten, och att säkerställa ett hållbart vattenkretslopp. Parlamentet påminner om att avsaltning ofta är dyrt och inte nog effektivt för att kunna tillgodose en ös hela vattenförsörjning. Parlamentet påminner också om de utmaningar som är förknippade med avfallshantering i öregioner, som har begränsade resurser för att lagra och behandla avfall, särskilt under turisthögsäsonger då avfallsproduktionen ökar. Parlamentet betonar vidare den cirkulära ekonomins strategiska roll som bör utvidgas till att omfatta insamling och ekonomisk återvinning av marint skräp.

Energiomställningen

27.

Europaparlamentet efterlyser särskilda regler och ekonomiskt stöd för att hjälpa öar att uppnå klimatneutralitetsmålen, med beaktande av de extra kostnader som är kopplade till sektorer såsom energi och transport samt den mobila teknikens inverkan på deras energisystem. Parlamentet erkänner att det krävs proportionellt sett mycket stora investeringar för att hantera intermittenta förnybara energikällor. Parlamentet begär att dessa kostnader ska beaktas i 55 %-paketet.

28.

Europaparlamentet lyfter fram det behov och de möjligheter som 55 %-lagstiftningspaketet för med sig. Parlamentet anser emellertid att det konkreta genomförandet av dessa lagstiftningsåtgärder bör gå hand i hand med ett främjande av den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen, eftersom öar helt är beroende av luft- och sjötransporter.

29.

Europaparlamentet efterlyser konkreta kompensationsåtgärder för att kompensera för alla negativa konsekvenser för öarnas ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållning som kan uppstå i samband med omställningen till en renare ekonomi och ett renare samhälle, på grund av att öarna är beroende av luftfarts- och sjöfartssektorerna.

30.

Europaparlamentet anser att det är viktigt med en noggrann övervakning för att öarna fullt ut ska kunna integreras i utvecklingen av miljövänlig sjöfartsinfrastruktur. Parlamentet anser att öar bör prioriteras när det gäller utvecklingen av infrastruktur för utfasning av fossila bränslen inom luft- och sjötransporter. Parlamentet betonar att öarnas strukturella nackdelar gör att befolkningen och företagen på öarna är mer utsatta för prishöjningar.

31.

Europaparlamentet påminner om att öar på grund av sin ringa storlek och sina isolerade energisystem står inför en stor utmaning när det gäller energiförsörjning, eftersom de vanligtvis är beroende av import av fossila bränslen för elproduktion, transporter och uppvärmning.

32.

Europaparlamentet anser att användningen av förnybar energi, inklusive tidvattenenergi, bör vara en prioritering som medför betydande fördelar för öarna, samtidigt som hänsyn tas till lokalsamhällenas behov, inbegripet bevarandet av öarnas traditionella arkitektur och lokala livsmiljöer. Parlamentet efterlyser därför stöd till utvecklingen av ett brett spektrum av förnybara energikällor i enlighet med öarnas geografiska särdrag. Parlamentet välkomnar de program för grön vätgas som inletts på öarna.

33.

Europaparlamentet begär att ett energioberoende som grundar sig på förnybar energi fastställs som ett mål för alla europeiska öar och stöds med nödvändiga finansiella medel samt hanteras genom gradvis utfasning av fossila bränslen och vidtagande av åtgärder för att öka potentialen hos hållbar och förnybar energi. Parlamentet efterlyser ytterligare forskning som kan göra förnybar energi till havs mer överkomlig och lämplig för de olika havsområdenas geografiska särdrag.

34.

Europaparlamentet understryker att för att få till stånd en verklig ekologisk omställning måste man utöka den administrativa kapaciteten i de europeiska öarnas lokala institutioner, och utveckla deras potential, både som möjliggörare av ekonomisk, social och territoriell konkurrenskraft och som främjare av klimatvänligt beteende bland medborgarna. Parlamentet påminner om att denna omställning också är beroende av en robust politik för forskning och innovation samt av initiativ som främjar samarbete mellan lokala aktörer och samtidigt främjar en bredare användning av forskningsanläggningar i öområden.

35.

Europaparlamentet påminner medlemsstaterna om att deras nationella övergångsplaner, inom ramen för Fonden för en rättvis omställning, måste innehålla en särskild studie och en särskild analys för varje ö.

Ekonomisk och social utveckling

36.

Europaparlamentet betonar vikten av att stödja de europeiska öarnas lokala ekonomiska struktur, särskilt mikroföretag och små och medelstora företag.

37.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att använda medel ur Europeiska socialfonden+ (ESF+) och Europeiska regionala utvecklingsfonden för att stödja skapandet av arbetstillfällen av hög kvalitet, främja en bättre balans mellan arbete och privatliv samt tillhandahålla arbetstillfällen i regioner med risk för avfolkning, med särskild uppmärksamhet på att förbättra kvinnors deltagande på arbetsmarknaden. Parlamentet betonar vikten av rådgivningstjänster, livslångt lärande och program för omskolning och kompetensutveckling av arbetstagare i alla åldrar.

38.

Europaparlamentet efterlyser brådskande åtgärder för att begränsa öarnas avfolkning och kompetensflykt och förbättra medborgarnas livskvalitet, inbegripet genom att förbättra tillgängligheten för utsatta grupper, stödja lokala företag och skydda arbetstillfällen samt hantera en åldrande befolkning. Parlamentet begär också att utvecklingen av utbildning, yrkesutbildning, kompetensutveckling, innovativt och hållbart entreprenörskap och inrättningar för sysselsättning för öns invånare ska uppmuntras, särskilt för kvinnor vars sysselsättningsgrad i nästan alla öområden i EU är lägre än för män, och unga människor.

39.

Europaparlamentet understryker att rådets överenskommelse av den 7 december 2021 om att uppdatera EU:s regler för momssatser behöver utvidgas till att omfatta alla öområden i EU i tillämpliga fall.

40.

Europaparlamentet påminner om att covid-19-krisen har belyst sårbarheten inom hälso- och sjukvård på många öar inom EU. Parlamentet betonar därför vikten av att utveckla och förbättra infrastrukturen för hälso- och sjukvård och tillgången till vård samt stödja etableringen av hälso- och sjukvårdspersonal, särskilt i de mest avlägsna öregionerna.

41.

Europaparlamentet betonar behovet av att på lokal nivå främja nära samarbete, rörlighet och kunskapsutbyte mellan institutioner för utbildning, forskning och teknisk innovation, företag och enskilda medborgare. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att se till att invånarna på öar inom EU, särskilt de som befinner sig längst bort från fastlandet, fullt ut och rättvist kan delta i europeiska rörlighetsprogram såsom Erasmus +, Europeiska solidaritetskåren, DiscoverEU eller det framtida ALMA (Aim, Learn, Master, Achieve)-programmet.

42.

Europaparlamentet påminner om vikten av EU-program såsom ungdomsgarantin. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att snabbt genomföra ungdomsgarantin i nära samordning med EU-medel såsom Europeiska socialfonden+, för att hantera situationen med unga som varken arbetar eller studerar, med särskild tonvikt på dem som bor på landsbygden och i regioner vars arbetsmarknader har naturbetingade eller demografiska begränsningar, för att säkerställa att alla ungdomar under 30 år får ett seriöst erbjudande om jobb, vidareutbildning eller yrkesutbildning, kan skaffa sig den kompetens som krävs för sysselsättningsmöjligheter inom en rad olika sektorer eller erbjuds avlönad lärlingsutbildning eller praktiktjänstgöring senast fyra månader efter att de blivit arbetslösa eller efter avslutad formell utbildning.

43.

Europaparlamentet välkomnar insatserna för att göra ungdomsgarantin mer inkluderande och för att undvika alla former av diskriminering, inbegripet av ungdomar som bor i avlägsna områden, landsbygdsområden eller missgynnade stadsområden eller i utomeuropeiska territorier och öregioner.

Kultur

44.

Europaparlamentet anser att kultur och utveckling av kultursektorn på öarna är av grundläggande betydelse. Parlamentet anser att öarnas kulturella och språkliga identiteter måste skyddas och främjas, även i utbildningssammanhang, eftersom de bidrar till att stärka öarna och hela EU på flera plan.

45.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra 2024 till ett europeiskt år för öar.

Jordbruk och fiske

46.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera behovet av en förordning om särskilda åtgärder på jordbruksområdet för alla öar på Nuts 2- och Nuts 3-nivå i syfte att uppnå självförsörjning av livsmedel och öka produkternas konkurrenskraft, utan att det påverkar befintliga instrument såsom åtgärdsprogrammet som särskilt avser avlägset läge och ökaraktär (Posei) och förordningen om särskilda åtgärder inom jordbruket till förmån för de mindre Egeiska öarna (10).

47.

Europaparlamentet efterlyser åtgärder för att överbrygga den ekonomiska klyfta mellan inlandsområden och kustområden som mycket ofta lever kvar i öområden.

48.

Europaparlamentet konstaterar att öarnas jordbruks- och livsmedelsprodukter är av unik kvalitet på grund av öarnas specifika mikroklimat och topografiska förhållanden. Parlamentet betonar behovet av att främja konsumtionen av jordbruksprodukter från öar och avlägsna områden genom sammanhållningspolitiken. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utveckla hållbara lösningar för transport av jordbruksprodukter mellan öar och fastlandet. Parlamentet anser att detta kommer att öka konkurrenskraften, särskilt på mindre öar, och ge småbrukare större inflytande.

49.

Europaparlamentet betonar, inom ekologiska gränser och med vederbörlig hänsyn till en sund miljö på land och till havs, behovet av ökat stöd för en hållbar utveckling av öar och för jordbruk, skogsbruk och skogsskydd, husdjursavel, vattenbruk, hållbart fiske, lokal produktion och samt för den blåa ekonomin, bland annat genom europeiska samarbetsprogram. Parlamentet anser att det är nödvändigt att stärka EU:s stöd till moderniseringen av jordbruksverksamheten på öarna, bland annat genom främjande av precisionsjordbruk, för att hjälpa dessa regioner att uppnå målen i den gröna given.

50.

Europaparlamentet påpekar att utvecklingsklyftan i öarnas landsbygdsområden ökar ytterligare av det faktum att de flesta öar inte har livfulla städer och kan därför inte kan dra nytta av städernas finansiella spridningseffekter. Parlamentet noterar att detta leder till minskad konkurrenskraft, särskilt när det gäller små och medelstora företags förmåga att utforska stordriftsfördelar.

51.

Europaparlamentet betonar att fysisk planering måste fokusera på en ändamålsenlig och effektiv markanvändning.

52.

Europaparlamentet betonar vikten av att nå människor på landsbygden och i avlägsna områden och göra möjligheter till kompetenshöjning och omskolning mer tillgängliga och anpassade för personer som arbetar inom jordbruk, fiske, skogsbruk och andra yrken i dessa regioner, och av att ge dem gröna och digitala färdigheter och alla andra nödvändiga färdigheter för att bättre ta tillvara aktuella och framtida möjligheter som den gröna och blå ekonomin erbjuder samt att ge dem möjlighet att ge ett viktigt bidrag till bevarandet av miljön.

53.

Europaparlamentet framhåller bristen på hållbara lösningar för transport av jordbruksprodukter mellan de flesta öar och fastlandet och för export och import av jordbruksprodukter från och till öar, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja innovativa projekt för grönare förbindelser i sina utvecklingsplaner för europeiska öar.

54.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att använda alla verktyg som sammanhållningspolitiken erbjuder och att kartlägga och främja möjligheter för de olika typerna av europeiska politikområden och fonder att samverka med och komplettera varandra för att stärka livsmedelstryggheten och göra öarna mer självförsörjande, bl.a. genom att främja användningen av energi från förnybara energikällor, och till fullo få med dem i omställningen till hållbara, cirkulära livsmedelssystem och smarta landsbygdsområden, och därmed vända geografiska nackdelar till möjligheter. Parlamentet anser att främjandet av öarnas roll i den hållbara livsmedelskedjan med hjälp av EU:s politiska instrument, inklusive sammanhållningspolitiken, skulle kunna skapa ytterligare arbetstillfällen och hejda avfolkningstendensen i öregionerna.

55.

Europaparlamentet betonar behovet av att stödja korta, lönsamma och miljövänliga leveranskedjor och utvecklingen av en jordbrukssektor som prioriterar traditionella produkter med högt mervärde, lokal konsumtion och gröna lösningar och som bidrar till uppnåendet av oberoende i fråga om livsmedel.

56.

Europaparlamentet betonar behovet av ett fortsatt genomförande av Cork II-förklaringen om ett bättre liv i landsbygdsområden för att diskutera de aktuella utmaningarna och möjligheterna för de europeiska öarna. Parlamentet begär att den långsiktiga visionen för landsbygdsområden specifikt ska integrera de yttersta randområdenas och de Egeiska öarnas särdrag. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja östrategier i samband med regionalplaneringsprocesser för att stödja hållbart jordbruk, livsmedelsproduktion, lantgårdsturism, den blå ekonomin och konnektivitet, bl.a. med medel som kompletterar Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu), och ta itu med klimatförändringarna, skydda den biologiska mångfalden, införa en cirkulär ekonomi och övergå till förnybar energi. Parlamentet uppmanar också med kraft kommissionen att bedöma den verkliga kostnaden för ökaraktär och ögruppers dubbla ökaraktär, med beaktande av öregionernas, särskilt de yttersta randområdenas, sårbarheter och tillgångar. Parlamentet anser att ökaraktärens verkliga kostnad för öregionerna bör beaktas i EU:s sammanhållningspolitik, samtidigt som man bör göra en bedömning av konsekvenserna av EU:s initiativ och insatser för öarna på grundval av aktuella och harmoniserade uppgifter. Parlamentet betonar att EU:s observationsorgan för landsbygden utgör en unik möjlighet att ta fram adekvata och uppdaterade uppgifter av hög kvalitet för öområden, som bland annat fokuserar på tillgång till mark, och som utgör grunden för en holistisk jordbruksutveckling och ekonomisk utveckling på öar.

57.

Europaparlamentet anser att levande djur bör fortsätta att transporteras sjövägen, med tanke på att jordbrukssektorn på vissa öar, i synnerhet de minsta öarna, är kraftigt beroende av export, eftersom öarnas ringa storlek gör att de saknar den infrastruktur som krävs för att transportera slaktkroppar.

58.

Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att stärka EU:s stöd till moderniseringen av jordbruksverksamheten på öarna, bland annat genom främjande av precisionsjordbruk, för att hjälpa dessa regioner att uppnå målen i den europeiska gröna given.

59.

Eftersom från jord till bord-strategin ytterligare begränsar användningen av växtskyddsmedel i EU påpekar emellertid Europaparlamentet att den också måste beakta de tropiska och subtropiska grödornas särdrag i de yttersta randområdena och begränsa tillträdet till EU:s marknad för produkter som inte uppfyller EU:s normer.

60.

Europaparlamentet anser att särskilt när det gäller de yttersta randområdena bör man sträva efter sammanhållning i EU genom att förstärka artikel 349 i EUF-fördraget, framför allt genom att konsolidera de delar av EU:s regelverk som är tillämpliga på dessa områden, bibehålla och förstärka Posei-programmet och dess budget, framför allt genom att, utöver jordbrukssektorn, även införliva det i andra sektorer, bland annat fiskeri-, transport- och turismsektorerna, och säkerställa en differentierad behandling av produkter från de yttersta randområdena i omförhandlingar om alla avtal om ekonomiskt partnerskap och frihandelsavtal, och till fullo skydda känsliga jordbruksprodukter, såsom bananer, tomater, socker och mjölk, i dessa förhandlingar.

61.

Europaparlamentet förespråkar att man genom Posei-programmet ska stärka de specifika mekanismerna inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken för att göra det möjligt att minska de yttersta randområdenas beroende av import av jordbruksprodukter och jordbruksbaserade livsmedel och att stärka livsmedelstryggheten och dessa regioners förmåga att få tillträde till sina marknader, både marknader inom deras territorium och marknader i resten av unionen. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang en ökning av budgeten för Posei-programmet från och med 2027 för att tillgodose de ökande behoven och utvecklingen av den lokala produktionen i dessa avlägset belägna regioner och öar där produktionskostnaderna är mycket högre.

62.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att behålla den långsiktiga medfinansieringssatsen för de yttersta randområdena på 85 % för Ejflu för att säkerställa den socioekonomiska utvecklingen i dessa områden och därigenom lindra de problem som uppstår på grund av deras avlägsna belägenhet.

63.

Europaparlamentet efterlyser krav på strikt respekt för europeiska miljönormer och sociala normer för tropiska produkter från tredjeländer och systematiskt införande av importkvoter för tropiska produkter från dessa länder, på grundval av befintliga handelsflöden. Parlamentet anser att det bör införas särskilda övervaknings- och sanktionsmekanismer för att kontrollera efterlevnaden av dessa villkor. Parlamentet rekommenderar att principen om överensstämmelse ska tillämpas på importerade varor från tredjeländer, särskilt på ekologiska produkter.

64.

Europaparlamentet konstaterar att kustregioner och de yttersta randområdena av hävd är beroende av fisket och bör få finansiellt stöd för att konsolidera jobben i fiskerisektorn och utveckla nya sektorer och skapa nya jobb, i synnerhet inom det småskaliga fisket. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa målinriktade strategier för att bevara befintliga jobb, skapa diversifierade nya jobb och främja digitalisering. Parlamentet betonar betydelsen av att förhindra all sorts diskriminering på arbetsmarknaden och skydda och stödja sårbara och missgynnade grupper. Parlamentet stöder en kombinerad användning av de europeiska struktur- och investeringsfonderna för att skapa synergier, samtidigt som överlappningar undviks.

65.

Europaparlamentet är mycket oroat över arbetstagarnas fysiska och psykiska hälsa i fiskerinäringen, som ofta äventyras inte bara på grund av den risk som arbetet till havs innebär, utan även till följd av användningen av fartyg som inte uppfyller gällande säkerhetsföreskrifter, vilket ökar deras exponering för arbetsrelaterade olyckor, inbegripet allvarliga olyckor. Parlamentet uppmanar därför de behöriga myndigheterna att säkerställa säkra och anständiga arbetsförhållanden för alla arbetstagare i sektorn samt likvärdiga villkor och rättvis konkurrens mellan fiskeföretag i hela världen, utan att göra avkall på EU:s standarder. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillhandahålla lämpligt stöd för att förbättra säkerheten och arbetsförhållandena i flottan med iakttagande av kraven på miljömässig hållbarhet och med särskilt fokus på det småskaliga fisket, särskilt i öregioner och i de yttersta randområdena, inom vilket fartygens genomsnittsålder är betydligt högre än inom industrifisket. Parlamentet välkomnar kommissionens initiativ att försöka nå en överenskommelse om fiskefartygens säkerhet.

Turism

66.

Europaparlamentet konstaterar att turismsektorn är den sektor som mest bidrar till öregionernas ekonomiska tillväxt när det gäller inkomst och sysselsättning. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att ge ytterligare särskilt ekonomiskt stöd till hållbar turism på öarna, lösa problemet med säsongsturism och stödja innovativa pilotprojekt för mer miljövänliga och digitala lösningar som återspeglar målen i den europeiska gröna given, och att hjälpa öar som är starkt beroende av turism att diversifiera sin ekonomi. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att skapa en europeisk märkning för hållbar turism i syfte att främja öars och öregioners styrkor och insatser på detta område.

67.

Europaparlamentet betonar behovet av att stärka både den integrerade strategin för territoriell utveckling för öar, såsom integrerade territoriella investeringar och lokalt ledd utveckling, och sådana initiativ som smarta byar och europeiska digitala innovationsknutpunkter när det gäller öar i syfte att stödja en hållbar jordbruks- och livsmedelsproduktion med särskild inriktning på miljövänliga metoder, liksom hållbar lantgårdsturism. Parlamentet betonar vikten av att främja smart användning av energi och vatten för att se till att öarna på bästa sätt utnyttjar sina knappa resurser.

Tillgång till offentliga tjänster

68.

Europaparlamentet efterlyser utveckling och förbättring av öars transportinfrastruktur i syfte att främja hållbara transporter, och stöd till moderniseringen och miljöanpassningen av infrastrukturerna för vägar, flygplatser och hamnar, samtidigt som en socialt rättvis omställning säkerställs. Parlamentet efterlyser särskilt stöd till miljövänliga offentliga och privata transporter.

69.

Europaparlamentet begär att större investeringar i grundläggande infrastruktur ska prioriteras för att förbättra alla hushålls tillgång till dricksvatten och sanitära tjänster.

70.

Europaparlamentet betonar behovet av att säkerställa den territoriella kontinuiteten för alla öar genom hållbara sjö- och lufttransporter och strikt undvika monopolsituationer, utom vid brist på reguljära transporttjänster i en situation med fri konkurrens, vilket kräver avtal om allmän trafik. Parlamentet betonar vikten av att minska transportkostnaderna för passagerare och varor, inbegripet genom att erbjuda reducerade priser för de bosatta och garantera säkerheten och lämpligheten för landbroar och vägförbindelser.

71.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att arbetsprogrammet för Fonden för ett sammanlänkat Europa 2021–2023 och de europeiska samarbetsprogrammen bidrar till öarnas territoriella tillgänglighet. Parlamentet konstaterar att en förbättring av öarnas tillgänglighet och utveckling av hållbara transportförbindelser till och mellan dem är avgörande för deras utveckling och för tillhandahållandet av viktiga offentliga tjänster såsom utbildning, hälso- och sjukvård och social omsorg. Parlamentet anser att förbättringar av detta slag inte bör begränsas till fastlandet eller, i tillämpliga fall, till EU:s medlemsstater.

72.

Europaparlamentet betonar, särskilt mot bakgrund av covid-19-pandemin, vikten av att förbättra hälso- och sjukvårdsinfrastrukturen, stärka telemedicinska och telepsykiatriska tjänster och uppgradera primärvårdstjänsterna och tillgången till mediciner på öar inom EU.

73.

Europaparlamentet understryker att lika möjligheter för alla är avgörande och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra det till en prioritering att överbrygga den digitala kompetensklyftan genom att säkerställa att sårbara regioner, inbegripet landsbygdsområden och avlägsna områden och missgynnade medborgare, har tillgång till digital utbildning, den minimiutrustning som krävs, omfattande tillgång till internet samt digitalt stöd och andra tekniska inlärningsverktyg. Parlamentet understryker att stöd måste ges till dessa kategorier för att öka de digitala färdigheter de behöver för att nå framgång och för att undvika förvärrad ojämlikhet och se till att ingen hamnar på efterkälken.

74.

Europaparlamentet understryker att digitalisering och effektiv digital konnektivitet för öar är en av de allra viktigaste prioriteringarna, särskilt för att bidra till att övervinna de geografiska nackdelar som de står inför och för att förbättra tillhandahållandet av digital teknik och digital infrastruktur, utbildningstjänster samt e-hälsa, inbegripet telemedicin och telepsykiatri, och andra viktiga statliga tjänster för medborgare och små och medelstora företag som har positiva effekter för affärsstrategier och affärsverksamhet.

75.

Europaparlamentet betonar att den digitala infrastruktur som förbinder öar inom EU med resten av världen måste upprätthållas, bland annat genom att öronmärka tillräckligt ekonomiskt stöd från EU för ersättning av föråldrade undervattenskablar.

76.

Europaparlamentet anser att det, särskilt på små öar, är svårt för små och medelstora företag att enkelt få tillgång till all information om främjandet av entreprenörskap, kompetensutveckling och EU-finansierade möjligheter. Parlamentet efterlyser större finansiellt stöd i detta avseende liksom utökade informationstillfällen, rådgivningstjänster och skräddarsydda utbildningar.

Migration

77.

Europaparlamentet konstaterar att vissa öar ställs inför en tillströmning av ett stort antal migranter, som i vissa fall är betydligt fler än den lokala befolkningen, och att de inte klarar av att tillhandahålla det boende och den assistans som krävs.

78.

Europaparlamentet uppmärksammar det särskilda och oproportionerliga trycket på asyl- och mottagningssystemen på öar och avlägset belägna öar och i de yttersta randområdena. Parlamentet begär att man i den europeiska handlingsplanen för öar erkänner den ovannämnda asyl- och migrationsverkligheten, som kräver samordnade lösningar på europeisk nivå som respekterar individens välbefinnande och värdighet, samtidigt som trycket motverkas.

Förnyad bedömning av ordningar för statligt stöd och åtgärder för att minska utvecklingsunderskottet

79.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra en analys av omfattningen av det statliga stöd som beviljas företag på öar inom EU. Parlamentet anser att det, trots EU:s och medlemsstaternas ansträngningar, är absolut nödvändigt att fastställa huruvida och i vilken utsträckning företag i öterritorier har gynnats av sådana åtgärder och att på nytt bedöma reglerna för statligt stöd i enlighet med detta. Parlamentet understryker i detta sammanhang vikten av mer flexibla regler för statligt stöd till luft- och sjötransportföretag som trafikerar dessa öregioner, med hänsyn till att de är helt beroende av dessa transportsätt.

80.

Europaparlamentet begär att varje framtida översyn av den rättsliga ramen för statligt stöd ska bli föremål för konsekvensbedömningar baserade på specifika indikatorer, som gör det möjligt att bedöma den eftersläpande konkurrenskraften i öregionernas ekonomier, också i förhållande till konsekvenserna av 55 %-paketet för dessa områden, och utforma en specifik degressiv ordning för öterritorier när de extraordinära åtgärder som föreskrivs i den tillfälliga ramen för statligt stöd upphör efter den 31 december 2021.

81.

Europaparlamentet efterlyser inrättandet av en underkategori ”öar”, med beaktande av deras särdrag, när det gäller tillämpningen av reglerna för statligt regionalstöd för perioden 2021–2027, och avskaffandet av taken för stöd av mindre betydelse när det gäller europeiska öar och yttersta randområden, till en nivå som kräver kommissionens godkännande.

82.

Europaparlamentet betonar att det krävs en mer flexibel strategi för ett effektivare genomförande av EU-medel i öregioner och de yttersta randområdena, utan att de relevanta kvalitetsstandarderna och övervakningsförfarandena äventyras.

83.

Europaparlamentet konstaterar att den nuvarande regeln om stöd av mindre betydelse begränsar konkurrenskraften och skapar svårigheter på de europeiska öarna och i de yttersta randområdena. Parlamentet anser att för att minska nackdelarna bör alla öar inom EU undantas från de minimis-regelns tillämpliga tak. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att anpassa reglerna för statligt stöd för att se till att subventioner för att avhjälpa ökaraktären inte betraktas som statligt stöd utan som kompensation för att ge de europeiska öarna och de yttersta randområdena samma ställning som deras kontinentala motsvarigheter.

84.

Europaparlamentet begär en förnyad bedömning av det avståndskriterium (150 kilometer) som används vid klassificeringen av öar som gränsregioner som är berättigade till stöd från gränsöverskridande samarbetsprogram inom ramen för sammanhållningspolitikens mål om territoriellt samarbete eller inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken, med beaktande av öarnas situation. Parlamentet anser att om det behövs någon form av gräns vore det bättre för öregionerna om det krav som hänför sig till gränsöverskridande områden tillämpades på havsområden.

En särskild och skräddarsydd EU-politik för öar

85.

Europaparlamentet betonar att bristen på statistiska uppgifter om öarna hindrar utvecklingen av en målinriktad politik. Parlamentet uppmanar kommissionen att inrätta ett europeiskt institut för missgynnade territorier, med anknytning till artikel 174 FEUF, vars uppgift skulle vara att samla in pålitliga och aggregerade statistiska data som uppdateras regelbundet med hjälp av harmoniserade kriterier, på alla administrativa nivåer. Parlamentet uppmanar kommissionen att förbättra insamlingen av statistisk data om europeiska öar och införa ”territorial proofing” i konsekvensbedömningar av sina förslag, i syfte att utveckla riktade strategier och bedöma hur föreslagen lagstiftning skulle påverka medborgare och företag i olika områden.

86.

Europaparlamentet betonar att alla öar för närvarande inte omfattas av EU:s lagstiftning om territoriell klassificering. Parlamentet uppmanar kommissionen att inleda en diskussion om detta i syfte att inkludera öar i den gemensamma klassificeringen av territoriella enheter för statistik och att överväga att inrätta ett program liknande det europeiska stadsinitiativet för att stödja partnerskap mellan europeiska öar i syfte att fastställa innovativa strategier för att lösa öspecifika problem och utbyta bästa praxis och genomföra lösningar som gynnar medborgare och företag.

87.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta del av de studier som redan genomförts av europeiska öar om de utmaningar och merkostnader som uppstår på grund av ökaraktären, och att göra tvärvetenskapliga analyser av öterritoriernas demografiska, geografiska, ekonomiska, sociala och miljörelaterade särdrag för att säkerställa att dessa områden inte lider av konkurrensnackdelar med koppling till deras geografiska förhållanden.

88.

Europaparlamentet begär att det inrättas ett extra anslag för att hjälpa europeiska öar att hantera sina särskilda utmaningar och olikheter och täcka de extra kostnader som hänför sig till europeiska öar inom ramen för den framtida sammanhållningspolitiken. Parlamentet föreslår att man utvidgar kontaktpunkten för öarna genom att inrätta en arbetsgrupp för öar inom kommissionens generaldirektorat för regional- och stadspolitik.

89.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att beakta fördelningen av budgeten på grundval av BNP per capita i syfte att få med alla skillnader mellan öarna.

En pakt mellan öarna och en europeisk handlingsplan för öarna

90.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra en dynamisk bedömning av artikel 174 i EUF-fördraget och att bygga vidare på denna artikel med en verklig europeisk öagenda och att skapa en europeisk strategi för öar på grundval av denna rapport som tar hänsyn till lokala behov och den verkliga situationen och till särdragen i vart och ett av EU:s havsområden. Parlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en studie över öterritoriernas olika situationer och att överväga en strategi för öar med konkreta förslag.

91.

Europaparlamentet begär att en pakt mellan öarna utarbetas så fort som möjligt och inrättas, med deltagande av de viktigaste intressenterna, bl.a. nationella, regionala och lokala myndigheter, ekonomiska och sociala aktörer, civilsamhället, den akademiska världen och icke-statliga organisationer, utifrån modellen för stadspakten och den framtida landsbygdspakten.

92.

Europaparlamentet betonar att dialog med och mellan ösamhällen är avgörande för att främja närhet till det europeiska projektet, bygga broar mellan kulturer, väcka intresse för beslutsprocesser och främja uppbyggnaden av Europeiska unionen.

o o

93.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, Regionkommittén samt medlemsstaternas nationella och regionala parlament.

(1) EUT L 231, 30.6.2021, s. 60.

(2) EUT L 231, 30.6.2021, s. 1.

(3) EUT C 37, 2.2.2021, s. 57.

(4) EUT C 15, 12.1.2022, s. 2.

(5) EUT C 390, 18.11.2019, s. 53.

(6) EUT C 316, 6.8.2021, s. 2.

(7) EUT C 270, 7.7.2021, s. 2.

(8) EUT C 117, 11.3.2022, s. 18.

(9) EUT C 232, 16.6.2021, s. 28.

(10) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 229/2013 av den 13 mars 2013 om särskilda åtgärder inom jordbruket till förmån för de mindre Egeiska öarna (EUT L 78, 20.3.2013, s. 41).

27.12.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 493/70

P9_TA(2022)0236

Säkerhet i det östliga partnerskapets område och den gemensamma säkerhets- och försvarspolitikens roll

Europaparlamentets resolution av den 8 juni 2022 om säkerhet i det östliga partnerskapets område och den gemensamma säkerhets- och försvarspolitikens roll (2021/2199(INI))

(2022/C 493/06)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av ingressen till fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), särskilt punkterna 3, 4 och 6,

—	med beaktande av avdelning V i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), särskilt kapitel 2 avsnitt 2 med bestämmelser om den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP),

—

med beaktande av associeringsavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Ukraina, å andra sidan (1), av associeringsavtalet mellan Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen och deras medlemsstater, å ena sidan, och Georgien, å andra sidan (2), av associeringsavtalet mellan Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Moldavien, å andra sidan (3), av det omfattande och fördjupade partnerskapsavtalet mellan Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Armenien, å andra sidan (4), och av avtalet om partnerskap och samarbete mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Azerbajdzjan, å andra sidan (5),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/947 av den 9 juni 2021 om inrättande av instrumentet för grannskapet, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete – Europa i världen – om ändring och upphävande av beslut nr 466/2014/EU och om upphävande av förordning (EU) 2017/1601 och rådets förordning (EG, Euratom) nr 480/2009 (6)

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/887 av den 20 maj 2021 om inrättande av Europeiska kompetenscentrumet för cybersäkerhet inom näringsliv, teknik och forskning och av nätverket av nationella samordningscentrum (7),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/881 av den 17 april 2019 om Enisa (Europeiska unionens cybersäkerhetsbyrå) och om cybersäkerhetscertifiering av informations- och kommunikationsteknik och om upphävande av förordning (EU) nr 526/2013 (cybersäkerhetsakten) (8),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/1148 av den 6 juli 2016 om åtgärder för en hög gemensam nivå på säkerhet i nätverks- och informationssystem i hela unionen (9),

—	med beaktande av rådets beslut (Gusp) 2021/1792 av den 11 oktober 2021 om ändring av beslut 2014/145/Gusp om restriktiva åtgärder mot åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende (10),

—	med beaktande av rådets beslut (Gusp) 2021/509 av den 22 mars 2021 om inrättande av en europeisk fredsfacilitet och om upphävande av beslut (Gusp) 2015/528 (11),

—	med beaktande av rådets beslut (GUSP) 2021/748 (12), 2021/749 (13) och 2021/750 (14) av den 6 maj 2021 om Kanadas, Konungariket Norges och Amerikas förenta staters deltagande i Pesco-projektet Militär rörlighet,

—	med beaktande av rådets beslut (Gusp) 2020/1537 av den 22 oktober 2020 om ändring av beslut (Gusp) 2019/797 om restriktiva åtgärder mot cyberattacker som hotar unionen eller dess medlemsstater (15),

—	med beaktande av rådets beslut (Gusp) 2020/1127 av den 30 juli 2020 om ändring av beslut (Gusp) 2019/797 om restriktiva åtgärder mot cyberattacker som hotar unionen eller dess medlemsstater (16),

—	med beaktande av rådets beslut (Gusp) 2019/797 av den 17 maj 2019 om restriktiva åtgärder mot cyberattacker som hotar unionen eller dess medlemsstater (17),

—	med beaktande av rådets beslut (Gusp) 2017/2315 av den 11 december 2017 om upprättande av permanent strukturerat samarbete och om fastställande av förteckningen över deltagande medlemsstater (18),

—

med beaktande av rådets beslut 2014/486/Gusp av den 22 juli 2014 om Europeiska unionens rådgivande uppdrag för reform av den civila säkerhetssektorn i Ukraina (EUAM Ukraina) (19) och rådets beslut (Gusp) 2021/813 av den 20 maj 2021 om ändring av beslut 2014/486/Gusp om Europeiska unionens rådgivande uppdrag för reform av den civila säkerhetssektorn i Ukraina (EUAM Ukraina) (20),

—

med beaktande av rådets gemensamma åtgärd 2008/736/Gusp av den 15 september 2008 om Europeiska unionens övervakningsuppdrag i Georgien, EUMM Georgia (21), och rådets beslut (Gusp) 2020/1990 av den 3 december 2020 om ändring av beslut 2010/452/Gusp om Europeiska unionens övervakningsuppdrag i Georgien, EUMM Georgia (22),

—	med beaktande av det årliga arbetsprogrammet för Europeiska försvarsfonden för 2021, som antogs av kommissionen den 30 juni 2021,

—	med beaktande av kommissionens förslag av den 16 december 2020 till Europaparlamentets och rådets direktiv om åtgärder för en hög gemensam nivå på säkerhet i nätverks- och informationssystem i hela unionen, och upphävande av direktiv (EU) 2016/1148 (COM(2020)0823),

—	med beaktande av kommissionens förslag av den 16 december 2020 till Europaparlamentets och rådets direktiv om kritiska entiteters motståndskraft (COM(2020)0829),

—	med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 16 december 2020 från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik EU:s strategi för cybersäkerhet för ett digitalt decennium (JOIN(2020)0018),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 24 juli 2020Strategi för EU:s säkerhetsunion (COM(2020)0605),

—	med beaktande av det gemensamma meddelandet från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 13 september 2017Resiliens, avskräckning och försvar: stärkt cybersäkerhet i EU (JOIN(2017)0450),

—	med beaktande av det gemensamma meddelandet från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 7 juni 2017En strategi för resiliens i EU:s yttre åtgärder (JOIN(2017)0021),

—	med beaktande av Europeiska rådets informella möte den 10–11 mars 2022, Europeiska rådets formella möte den 24–25 mars 2022 och Natos extra toppmöte den 24 mars 2022,

—	med beaktande av uttalandet från Europeiska rådets medlemmar av den 26 februari 2021 om säkerhet och försvar,

—	med beaktande av den nya strategiska agenda för 2019–2024 som antogs av Europeiska rådet den 20 juni 2019,

—	med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 20 december 2013, 26 juni 2015, 15 december 2016, 9 mars 2017, 22 juni 2017, 20 november 2017 och 15 december 2017,

—	med beaktande av rådets slutsatser av den 22 januari 2018 om den integrerade strategin för externa konflikter och kriser och av den 24 januari 2022 om det europeiska säkerhetsläget,

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 25 november 2013, 18 november 2014, 18 maj 2015, 27 juni 2016, 14 november 2016, 18 maj 2017, 17 juli 2017, 25 juni 2018, 17 juni 2019, 10 december 2019, 17 juni 2020, 12 oktober 2020, 20 november 2020, 7 december 2020 och 10 maj 2021 om den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken,

—	med beaktande av rådets slutsatser av den 13 december 2021 om den civila GSFP-pakten,

—	med beaktande av rådets slutsatser av den 20 november 2020 om den strategiska översynen av Pesco 2020,

—	med beaktande av rådets slutsatser av den 16 juni 2020 om EU:s yttre åtgärder för att förebygga och bekämpa terrorism och våldsbejakande extremism,

—	med beaktande av rådets slutsatser av den 10 december 2019 om kompletterande insatser för förstärkning av motståndskraft och motverkande av hybridhot,

—	med beaktande av rådets slutsatser av den 10 december 2018 om kvinnor, fred och säkerhet,

—	med beaktande av slutsatserna från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet den 19 november 2018, om inrättandet av en civil GSFP-pakt,

—	med beaktande av rådets slutsatser av den 19 juni 2017 om en ram för en gemensam diplomatisk respons från EU mot skadlig internetverksamhet (”verktygslåda för cyberdiplomati”),

—	med beaktande av slutrapporten från första cykeln av den samordnade årliga försvarsöversikten, som lades fram för rådet vid dess möte den 20 november 2020,

—

med beaktande av den globala strategin Delade visioner, gemensamma åtgärder: Ett starkare Europa – En global strategi för Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik, som lades fram den 28 juni 2016 av Federica Mogherini, vice ordförande för kommissionen/unionens höga representant för utrikesfrågor och säkerhetspolitik,

—	med beaktande av de gemensamma förklaringarna från toppmötena inom det östliga partnerskapet i Prag 2009, Warszawa 2011, Vilnius 2013, Riga 2015, Bryssel 2017 och Bryssel 2021,

—

med beaktande av den gemensamma förklaringen från de EU-associerade trioländernas utrikesutskott samt Polens och Litauens utrikesutskott som antogs den 13 december 2021 om att stärka samarbetet inom ramen för övervakning av de mänskliga rättigheterna inom de östliga partnerländernas territorier som ockuperas av Ryssland,

—

med beaktande av Minskprotokollet av den 5 september 2014, Minsköverenskommelsen av den 19 september 2014 och åtgärdspaketet för genomförande av Minskavtalen, som antogs och undertecknades i Minsk den 12 februari 2015 och godkändes i sin helhet genom FN:s säkerhetsråds resolution 2202 (2015) av den 17 februari 2015,

—	med beaktande av trepartsmötet den 14 december 2021 och den 6 april 2022 mellan Europeiska rådets ordförande Charles Michel, Azerbajdzjans president Ilham Alijev och Armeniens premiärminister Nikol Pasjinjan,

—	med beaktande av den gemensamma förklaringen om samarbetet mellan EU och Nato av den 10 juli 2018 och EU:s och Natos gemensamma förklaring av den 8 juli 2016,

—	med beaktande av den sjätte lägesrapporten av den 17 maj 2021 om genomförandet av den gemensamma uppsättning förslag som godkändes av EU:s råd och Natos råd den 6 december 2016 och den 5 december 2017,

—	med beaktande av den gemensamma uppsättningen med 74 förslag för genomförandet av den gemensamma förklaringen från Warszawa, vilken godkändes av EU:s råd och Natos råd den 6 december 2016 och den 5 december 2017,

—	med beaktande av det gemensamma uttalandet från EU och FN av den 24 januari 2022 om förstärkning av det strategiska partnerskapet mellan EU och FN om krishantering och fredsfrämjande insatser: prioriteringar för 2022–2024,

—

med beaktande av FN-stadgan, Helsingforsslutakten från 1975 från Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), Parisstadgan för ett nytt Europa från 1990, OSSE:s uppförandekod för politiska och militära säkerhetsaspekter av den 3 december 1994, samförståndsavtalet om säkerhetsgarantier i samband med Ukrainas anslutning till fördraget om förhindrande av spridning av kärnvapen av den 5 december 1994 (samförståndsavtalet från Budapest om säkerhetsgarantier) och Wiendokumentet av den 30 november 2011 om förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder,

—	med beaktande av sin resolution av den 7 juli 2021 om samarbetet mellan EU och Nato inom ramen för de transatlantiska förbindelserna (23),

—	med beaktande av sin resolution av den 20 maj 2021 om krigsfångar efter den senaste konflikten mellan Armenien och Azerbajdzjan (24),

—	med beaktande av sin resolution av den 25 mars 2021 om genomförandet av direktiv 2009/81/EG om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet och av direktiv 2009/43/EG om överföring av försvarsrelaterade produkter (25),

—	med beaktande av sin resolution av den 11 februari 2021 om genomförandet av EU:s associeringsavtal med Ukraina (26),

—	med beaktande av sin resolution av den 20 januari 2021 om genomförandet av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken – årsrapport 2020 (27),

—	med beaktande av sin resolution av den 20 januari 2021 om genomförandet av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken – årsrapport 2020 (28),

—	med beaktande av sin resolution av den 20 oktober 2020 om genomförandet av EU:s associeringsavtal med Moldavien (29),

—	med beaktande av sin resolution av den 16 september 2020 om genomförandet av EU:s associeringsavtal med Georgien (30),

—	med beaktande av sin rekommendation av den 19 juni 2020 till rådet, kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om det östliga partnerskapet inför toppmötet i juni 2020 (31),

—	med beaktande av sin resolution av den 11 december 2018 om militär rörlighet (32),

—	med beaktande av sin resolution av den 13 juni 2018 om it-försvar (33),

—

med beaktande av sina tidigare resolutioner om Ryssland, särskilt de som rör Rysslands åtgärder på de östliga partnerländernas territorier, dess olagliga annektering av Krim, dess kränkningar av krimtatarernas rättigheter, dess ockupation av delar av Ukrainas, Georgiens och Republiken Moldaviens territorium och relaterat gränsbyggande samt dess fientliga propaganda och desinformation mot EU och de östliga partnerländerna,

—	med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A9-0168/2022), och av följande skäl:

Det östliga partnerskapet är en del av EU:s grannskapspolitik, och EU har en övergripande strategi för säkerhet och motståndskraft, inklusive mot cyber- och hybridhot, som särskilt utformats för att stärka förbindelserna med de sex länderna i det östliga partnerskapet: Armenien, Azerbajdzjan, Belarus, Georgien, Republiken Moldavien och Ukraina, för att bidra till att främja fred, stabilitet, motståndskraft, delat välstånd, hållbar utveckling, reformer och människors säkerhet inom EU:s östra grannskap, stärka det ekonomiska samarbetet, stödja sektorsövergripande reformer och bidra till den generella motståndskraften i dessa länder, i en anda av gemensamt egenansvar och ansvarstagande.

Syftet med det östliga partnerskapet är att främja stabilitet, välstånd och ömsesidigt samarbete och främja engagemanget för nödvändiga reformer. Det finns ett brådskande behov av att stärka fredlig konfliktlösning inom det östliga partnerskapet, i synnerhet med hjälp av multilaterala strategier och sådana forum som OSSE. Det finns ett behov av att utarbeta en strategi för hur säkerhetsaspekterna av EU:s politik för det östliga partnerskapet bättre kan hanteras, med utgångspunkt i de relevanta partnerländernas säkerhetsbehov, eftersom destabiliseringen av den östliga partnerskapsregionen utgör ett betydande globalt hot och ett hot mot freden, stabiliteten och säkerheten i länderna i det östliga partnerskapet och på den europeiska kontinenten.

Det östliga partnerskapet har på senare år ställts inför olika allvarliga kränkningar av internationell rätt, säkerhetshot och konflikter, vilka har lett fram till Rysslands nuvarande anfallskrig mot Ukraina. Säkerhet och fred i det östra grannskapet förutsätter respekt för och upprätthållande av internationell rätt, territoriell integritet samt grundläggande rättigheter och friheter. EU bör göra sitt yttersta för att hjälpa de associerade länderna i det östliga partnerskapet att återfå full suveränitet och kontroll över sina territorier. EU:s tydliga engagemang för det europeiska perspektivet för de associerade länderna i det östliga partnerskapet är avgörande för de prodemokratiska reformerna och för säkerheten, stabiliteten och välståndet i deras samhällen.

EU och det östliga partnerskapets partner har gemensamt beslutat att fördjupa sitt samarbete på säkerhetsområdet, bland annat genom att öka de östliga partnerländernas förmåga att tackla hybrid- och cyberhot. Ett fokus på konventionella hot måste också upprätthållas, med tanke på den senaste utvecklingen i länderna i det östliga partnerskapet och Centralasien.

Det östliga partnerskapets grundläggande mål är gynnsamma för alla grannländer, även Ryssland, eftersom de bidrar till att skapa en stabilare region genom åtgärder som upprätthåller internationell rätt och respekt för territoriell integritet och de fördrag som styr förbindelserna mellan stater och som stärker god samhällsstyrning, demokrati, rättsstatsprincipen, respekt för mänskliga rättigheter och goda grannförbindelser genom att främja fred, stabilitet, delat välstånd och framtidsutsikter för folken i alla länder i det östliga partnerskapet. Destabiliseringen av den östliga partnerskapsregionen utgör ett betydande hot mot freden, stabiliteten och säkerheten i EU och världen.

F.	Vid det toppmöte inom det östliga partnerskapet som hölls den 15 december 2021 bekräftades på nytt varje partnerlands suveräna rätt att välja ambitionsnivå och mål för förbindelserna med EU.

G.	Toppmötet inom det östliga partnerskapet 2021 resulterade i ökade insatser för att stärka motståndskraften, den strategiska kommunikationen och kampen mot desinformation och främja säkerhet, cyberdialog och samarbete inom den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken.

H.	Varje land i området för EU:s östliga partnerskap, med undantag av Belarus, har en territorialkonflikt på sin mark, som iscensatts av eller involverar Ryssland.

I.	Den 22 februari 2022 ställde sig båda kamrarna i det ryska parlamentet – federationsrådet och statsduman – enhälligt bakom erkännandet av Ukrainas utbrytarregioner Donetsk och Luhansk som självständiga stater.

J.	Den 23 februari 2022 röstade det ryska parlamentet för att låta president Putin använda den ryska armén utanför landet för att ”stödja separatister i Ukraina”.

Den 24 februari 2022 meddelade Rysslands president Vladimir Putin i en förinspelad tv-sändning att han hade beordrat ”en särskild militär operation” i östra Ukraina. Några minuter senare genomfördes missilangrepp mot dussintals städer i hela landet, bl.a. Ukrainas huvudstad. I gryningen tog sig trupper och bepansrade fordon in i östra Ukraina från den ryska gränsen samt från Belarus i norr och från Krim, som olagligt annekterats av Ryssland, i söder.

L.	Den 27 februari 2022 beslutade president Putin att försätta de ryska kärnvapen- och missilstyrkorna i högsta stridsberedskap.

Efter att ha samlat över 200 000 soldater i en offensiv formation vid Ukrainas gräns och samtidigt trappat upp sin hybrid- och cyberkrigföringstaktik mot de valda ukrainska myndigheterna inledde Ryssland den 24 februari 2022 en fullskalig invasion av Ukraina via landets norra, östra och södra gränser och Svarta havet. Samtidigt genomförde Ryssland kraftiga bombanfall mot civila områden med hjälp av sina överlägsna luft- och sjöstridskrafter och vapen. Detta är totalt sett den största militära konflikten i Europa sedan andra världskriget.

N.	Trots inledande bakslag på grund av starkt ukrainskt motstånd har de ryska styrkorna genomfört offensiva operationer och flyg- och artilleri-/raketattacker mot civila positioner och infrastruktur, inklusive kända evakueringskorridorer.

O.	Den 13 mars 2022 trappade Ryssland upp sitt anfallskrig i Ukraina med attacker mot en större militärbas mindre än 16 km från den polska gränsen. Minst 35 människor dödades och 134 skadades, vilket ytterligare ökade spänningarna i regionen.

President Putins Ryssland fortsätter att föra ett anfallskrig och bedriva en kontinuerlig hybridkrigföring mot några länder i det östliga partnerskapet, med hjälp av det ständiga hotet om våld i regionen, väpnad aggression och olaglig ockupation för att hålla staterna politiskt svaga och ur balans och fast i Moskvas självdeklarerade inflytelsesfär, vilket i praktiken kränker den suveräna rätten till territoriell integritet för länderna i det östliga partnerskapet och deras rätt att göra sina egna utrikespolitiska val och välja sina egna allianser. Detta strider även mot de relevanta OSSE-principerna, som fastställs i Helsingforsslutakten från 1975, Parisstadgan från 1990 samt dokumenten från Istanbul (1999) och Astana (2010). Rysslands aggressiva handlingar och dess försök att försvaga den europeiska säkerhetsordningen orsakar instabilitet både i och utanför regionen och syftar också till att försvaga och minska EU:s roll i regionen.

Rysslands direkta militära aggression mot Georgien 2008 och den efterföljande ockupationen av 20 % av dess territorier har – liksom landets invasion, tillfälliga ockupation och olagliga annektering av Krim 2014, och dess stöd till separatister i Donetsk och Luhansk – destabiliserat regionen och tjänat som ett föregångsexempel som har lett till Rysslands anfallskrig mot Ukraina och till uppenbara kränkningar av Georgiens och Ukrainas suveränitet, oberoende, enhet och territoriella integritet. EU har kraftfullt fördömt dessa handlingar och upprepat sin beslutsamhet att inte erkänna Rysslands olagligt annekterade och ockuperade regioner, som landet har använt för att inleda aggressioner mot vissa länder i det östliga partnerskapet, vilket har fått medlemsstaterna och EU att vidta en rad restriktiva åtgärder. Ryssland har genom sina åtgärder visat att man motsätter sig att de associerade länderna i det östliga partnerskapet ansluter sig till EU eller Nato. Ryssland är också fast beslutet att bestrida och bekämpa alla eventuella försök att stödja demokratisk utveckling i en region som landet anser vara sitt ”nära utland”. Kreml fortsätter att uppfatta det ”nära utlandet” som Rysslands inflytelsesfär.

R.	Rysslands anfallskrig mot Ukraina blottlägger stora sårbarheter när det gäller säkerheten för medlemsstaterna och de länder som strävar efter att bli medlemsstater, särskilt staterna i Östersjö- och Svartahavsregionerna.

S.	Belarus har hjälpt och uppmuntrat Rysslands anfallskrig mot Ukraina. Först tillät man de ryska väpnade styrkorna att i flera veckor genomföra militärövningar på belarusiskt territorium. Därefter gick man med på att låta sitt territorium fungera som en bas för invasionen av Ukraina.

Zapad, den gemensamma militärövning som Ryssland genomförde i september 2021 med Belarus och flera andra länder i den ryskledda Organisationen för det kollektiva säkerhetsavtalet (CSTO), omfattade så många som 200 000 soldater som tränades i att utföra motaktioner, krigföring i städer och cyberattacker i en styrkeuppvisning som inte medgav insyn. Ryssland och Belarus genomför regelbundet gemensamma militärövningar och har enats om en gemensam militär doktrin. Den gemensamma militärövningen ”2022 Allied Resolve” mellan Ryssland och Belarus visade att Rysslands brist på militär kapacitet snabbt håller på att avhjälpas, samtidigt som landet i allt högre grad förverkligar sitt mål att fördjupa sina politiska och militära förbindelser med länderna i Organisationen för det kollektiva säkerhetsavtalet. Dessa militärövningar visade sig vara träning inför invasionen av och anfallskriget mot Ukraina. De ryska militära styrkorna i Belarus utgör ett hot mot Ukraina, Polen, Litauen och hela Europa och skulle kunna vara en del av en slutgiltig plan att underkuva och ockupera Belarus.

I ett försök att klamra sig fast vid makten har Aleksandr Lukasjenkos olagliga regim intensifierat förbindelserna med Vladimir Putins Ryssland, gått med på att fördjupa den unionsstatliga integrationen och tillåtit ryska trupper längs gränsen mellan Belarus och Ukraina. Regimen tillhandahåller också logistiskt och militärt stöd till de ryska trupper som strider i aggressionskriget mot Ukraina.

V.	Belarus bär medansvar för anfallskriget mot Ukraina eftersom man har tillåtit och stöttat Rysslands invasion från belarusiskt territorium. Belarus har härigenom tydligt visat sin politiska lojalitet, vilket har fått EU att införa ett starkt och skärpt sanktionssystem mot landet.

W.	Inget samarbete på området säkerhet och försvar bör inkludera Aleksandr Lukasjenkos olagliga regim eftersom eventuella aktiviteter kan komma att användas mot EU:s medlemsstater eller för att förtrycka det belarusiska folket.

Efter massdemonstrationerna mot det utbredda valfusket har den belarusiska regimen ytterligare ökat det inhemska och våldsamma förtrycket mot en stor del av de belarusiska medborgare som vill se ett demokratiskt samhälle. Regimen har även övergett sitt mål att främja bättre förbindelser med EU. Belarus har vänt utvecklingen mot demokratisering och börjat utnyttja migranter, vilket har gett upphov till en kris vid gränsen mellan EU och Belarus. Landet fortsätter att motarbeta inhemska liberaliseringssträvanden och destabilisera och splittra EU:s medlemsstater i syfte att få bort EU:s riktade sanktioner mot personer och enheter som är ansvariga för brutalt förtryck. Lukasjenkoregimen hotar den regionala stabiliteten genom hybridkrigföring och tvingade, i strid med alla luftfartssäkerhetsföreskrifter, ett Ryanair-flygplan att landa i Minsk, vilket ledde till att EU införde sanktioner.

Y.	Den 27 februari 2022 godkände Belarus en ny konstitution som upphäver dess ställning som kärnvapenfritt land.

Efter Rysslands beslut att officiellt erkänna republikerna Luhansk och Donetsk den 21 februari 2022 förklarade Rysslands president Vladimir Putin att Minskavtalen ”inte längre existerade” och att Ukraina bar skulden för detta. Normandie-formatet och Minsk I- och II-avtalen har hittills varit verkningslösa och misslyckats med att få slut på alla fientligheter mellan Ukraina och ryskstödda styrkor och illegala väpnade grupper i vissa områden i regionerna Donetsk och Luhansk i Ukraina. Framtiden för Normandie-formatet och Minsk I- och II-avtalen är mycket osäker, eftersom den internationella väpnade konflikten i Ukraina har dödat tusentals människor och tvångsförflyttat omkring 10 miljoner människor och mer än 4 miljoner flyktingar. Människor skadas och dödas alltjämt i de dagliga granatbeskjutningarna och eldstriderna.

AA.

Hoten mot det östra grannskapet rör inte bara Rysslands beteende och handlingar, utan inbegriper även en rad olika hot, däribland påverkan på andra auktoritära regimer, terrorism, organiserad brottslighet, människohandel, korruption, instrumentalisering av irreguljär migration, desinformation, klimatförändringar, cyberattacker, spridning av massförstörelsevapen, miljöförstöring till följd av militära konflikter, användning av energileveranser som vapen, hybridåtgärder och en rad andra hot mot sammanhållningen i samhället i grannskapet.

AB.

Hybridhot innebär en systematisk kombination av informationskrigföring, flexibla styrkemanövrar, massiv cyberkrigföring samt en ökad användning av ny och omstörtande teknik från havsbotten till rymden, både avancerad utrustning för luftintagande och rymdbaserad övervakning och användning av attacksystem. Allt detta kommer att möjliggöras av avancerad artificiell intelligens (AI), kvantdatorteknik, alltmer ”intelligent” teknik för drönarsvärmar, offensiv cyberkapacitet, hypersoniska missilsystem samt nanoteknik och biologisk krigföring.

AC.	Rysslands möjligheter att eskalera till användning av kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära vapen kan inte ignoreras. EU har redan tidigare varit oroat över urholkningen av den globala strukturen för nedrustning, icke-spridning och vapenkontroll.

AD.

Ryska styrkor inledde militära attacker mot kärnkraftverken i Tjernobyl och Zaporizjzja, tog kontroll över kärnkraftverken och höll deras personal som gisslan i flera veckor, och Internationella atomenergiorganet har hindrats från att få tillgång till de data som överförts från dessa anläggningar och från att övervaka kärnmaterialet. Andra kärnkraftverk i Ukraina kan bli föremål för attacker om fientligheterna fortsätter.

AE.	Moskva inledde en desinformationskampanj där det hävdades att Förenta staterna höll på att utveckla biologiska vapen i Ukraina. Kinas utrikesministerium har ställt sig bakom Rysslands påståenden.

AF.	Ryssland krävde ett möte i FN:s säkerhetsråd för att diskutera sina anklagelser om användningen av biologiska vapen.

AG.	Den ryska officiella desinformationskampanjen kan vara det första steget för att möjliggöra användning av biologiska vapen. Desinformationen kring biologiska vapen kan alltså vara en förevändning för en framtida användning.

AH.

Desinformationskampanjer och hybridstörningar som sponsras av Ryssland hotar utvecklingen av rättsstatsprincipen, demokratiska institutioner och det europeiska perspektivet i länderna i det östliga partnerskapet. Desinformation vilseleder befolkningen i länderna i det östliga partnerskapet, sprider misstro mot demokratiska processer och traditionella medier, polariserar samhällen, underminerar mänskliga rättigheter, försämrar villkoren för minoriteter och sårbara grupper och har på det hela taget en negativ inverkan på den inre säkerheten för länderna i det östliga partnerskapet.

AI.

Ryssland försöker avveckla och omforma den europeiska säkerhetsordningen och framtvinga löften från den transatlantiska gemenskapen att inte acceptera Ukraina och Georgien som medlemmar i Nato. Ryssland begär också att Natos styrkor ska dras tillbaka från vissa EU-medlemsstater, vilket visar på respektlöshet inför centrala europeiska säkerhetsprinciper som de europeiska länderna, däribland Ryssland, enats om. Det faktum att ryska trupper invaderade Ukraina via belarusiskt territorium för att stödja Rysslands anfallskrig mot Ukraina visar vilka handlingar som Ryssland förväntar sig av sina allierade. Ryssland utgör därmed alltjämt ett allvarligt hot mot Polen, de baltiska staterna, länderna i det östliga partnerskapet och hela Europa.

AJ.

EU, Nato och deras medlemsstater förespråkar en fredlig diplomatisk lösning som leder till att Ryssland omedelbart upphör med all militär verksamhet i Ukraina och villkorslöst drar tillbaka alla sina styrkor och all sin militära utrustning från hela Ukrainas internationellt erkända territorium. Medlemsstaterna arbetar för att stärka Ukrainas motståndskraft och försvarsförmåga. Ryssland ignorerade medvetet och avsiktligt Europeiska unionen under dialogen och förhandlingarna om situationen i Ukraina. Samtidigt står EU:s säkerhet på spel. Det är inte möjligt att diskutera europeisk säkerhet utan europeiska länder. OSSE är den enda europeiska organisation som sammanför alla europeiska länder, även Ryssland, Centralasien och de transatlantiska partnerna. OSSE är alltjämt en lämplig ram för att diskutera hur man kan stärka den gemensamma europeiska säkerhetsstrukturen, något som ligger i allas intresse. Avsevärda ansträngningar görs för att upprätthålla ett intensivt samarbete mellan EU, dess medlemsstater och Förenta staterna och bland medlemsstaterna själva när det gäller Rysslands anfallskrig mot Ukraina. Trots intensiva bilaterala samtal om det pågående ryska anfallskriget mot Ukraina har det inte skett någon form av genombrott när det gäller att uppnå en hållbar lösning på denna kris.

AK.

Europeiska rådet och rådet (utrikes frågor), med både utrikes- och försvarsministrarna, sammanträdde vid flera tillfällen för att diskutera Rysslands anfallskrig mot Ukraina och besluta om EU:s strategi för att hantera det. EU har besvarat Rysslands militära aggression mot Ukraina med allt strängare sanktioner. Diskussioner om Europas säkerhetsstruktur mot bakgrund av Rysslands krig mot Ukraina ägde rum mellan ledamöter av Europaparlamentet och vice ordföranden för kommissionen/den höga representanten. Parlamentets utskott för utrikesfrågor och dess underutskott för säkerhet och försvar anordnade ett ad hoc-besök i Ukraina mellan den 30 januari och den 2 februari 2022.

AL.	OSSE är alltjämt en lämplig ram för att diskutera den gemensamma europeiska säkerhetsstrukturen i allas intresse.

AM.	Som ett direkt svar på Rysslands aggression mot Ukraina har EU:s medlemsstater, särskilt Tyskland, kraftigt ökat sina försvarsbudgetar.

AN.	Flera medlemsstater ger bilateralt militärt bistånd till Ukraina för att hjälpa de ukrainska väpnade styrkorna att försvara Ukrainas suveränitet och territoriella integritet.

AO.

Ett antal medlemsstater i EU har valt att svara positivt på Ukrainas förfrågningar om militär utrustning. Flera EU-medlemsstater, till att börja med de baltiska staterna och Polen, har skickat vapen till Ukraina för att hjälpa de ukrainska väpnade styrkorna med sofistikerade vapen i försvaret mot Rysslands invaderande styrkor. Den litauisk-polska-ukrainska brigaden är den första och största strukturen för övningar och manövrar mellan de europeiska och ukrainska försvarsmakterna.

AP.

EU antog två stödåtgärder inom ramen för den europeiska fredsfaciliteten som kommer att bidra till att stärka de ukrainska väpnade styrkornas kapacitet och motståndskraft och skydda civilbefolkningen mot den pågående militära aggressionen. Stödåtgärderna på sammanlagt 1,5 miljarder euro ska finansiera utrustning och förnödenheter till den ukrainska försvarsmakten, däribland – för första gången – dödlig utrustning.

AQ.

I november 2021 tillkännagav rådet ett paket med 14 nya Pesco-projekt för land-, sjö-, luft-, it- och rymdsäkerhet. Det Pesco-finansierade snabbinsatsteamet för cybersäkerhet tillkännagav den 22 februari 2022 att cybersäkerhetsexperter skulle sättas in för att hjälpa till att motverka ryska cyberattacker mot ukrainska enheter.

AR.

Den nyligen antagna strategiska kompassen måste förse GSFP med de politiska och strategiska ambitioner, den kapacitet och de resurser som behövs för att skapa positiva förändringar, särskilt i dess strategiska grannskap. Politisk vilja hos EU:s medlemsstater är av avgörande betydelse för att genomföra den strategiska kompassen. Syftet med den strategiska kompassen är att åstadkomma en positiv effekt när det gäller snabbheten och robustheten i ett gemensamt svar på geopolitiska och globala utmaningar, och att prioritera ett verkligt europeiskt försvar mot en miljö med framväxande hot.

AS.

Kommissionen har antagit ett nytt makroekonomiskt nödhjälpspaket på 1,2 miljarder euro till Ukraina för att hjälpa landet att möta de nuvarande ekonomiska och geopolitiska utmaningarna och tillgodose sina finansiella behov på grund av Rysslands aggressiva åtgärder. Kommissionen kommer också att anslå ytterligare 120 miljoner euro till Ukraina, vilket avsevärt ökar dess bilaterala bistånd till landet i år. EU kommer att fortsätta att investera i Ukrainas framtid genom den ekonomiska planen och investeringsplanen, som syftar till att mobilisera upp till 6,5 miljarder euro i investeringar under de kommande åren.

AT.

EU och dess allierade har antagit omfattande och aldrig tidigare skådade paket med sanktioner och åtgärder som svar på Rysslands aggressionshandlingar mot Ukrainas territoriella integritet. Man har minskat Rysslands tillträde till västliga kapitalmarknader, fryst tillgångar och förbjudit transaktioner för tre ryska banker samt uteslutit viktiga banker från SWIFT-systemet.

AU.

Sanktioner inom energisektorn gör det svårare och dyrare för Ryssland att uppgradera sina oljeraffinaderier. EU har förbjudit export, försäljning eller leverans av luftfartyg och tillhörande utrustning till ryska flygbolag samt alla tillhörande reparations- och underhållstjänster och finansiella tjänster. Västmakterna har stängt luftrummet för alla ryskägda, ryskregistrerade eller ryskkontrollerade flygplan. Dessa flygplan kommer inte längre att kunna landa i, starta från eller flyga över EU:s och dess allierades territorier. Västmakterna utvidgar exportkontrollerna av varor med dubbla användningsområden för att begränsa Rysslands tillgång till viktig teknik, såsom halvledare eller avancerad programvara. EU har förbjudit tillträde för ryska diplomater och relaterade grupper och affärsmän tillsammans med de ryska statsägda medieföretagen Russia Today och Sputnik samt deras dotterbolag. EU:s femte sanktionspaket omfattar ytterligare 217 personer och 18 enheter och inför ett embargo mot kol på sanktionsförteckningen.

AV.

Sanktionerna mot Ryssland och Belarus utgör en aldrig tidigare skådad uppvisning av enighet från EU:s medlemsstater och har orsakat betydande ekonomiska skador på viktiga pelare i de ryska och belarusiska ekonomierna, vilket hittills har lett till att rubeln tillfälligt kollapsat, att risken för inställda statliga betalningar har ökat, att Moskvabörsen tillfälligt har stängts, att den ryska oljehandeln har minskat enormt och att Ryssland har utestängts från en rad olika internationella organisationer.

AW.

Sanktionerna mot Ryssland vållar verklig skada och skulle kunna utlösa en recession. Rubeln har tillfälligt kollapsat, risken för att Ryssland tvingas ställa in sina återbetalningar på statsskulden har kraftigt ökat, börsen i Moskva har stängts och rabatterna på den rysk olja har blivit allt större.

AX.	Ukraina ansökte formellt om EU-medlemskap den 28 februari 2022. Denna ansökan följdes snabbt av ansökningar om EU-medlemskap från Republiken Moldavien och Georgien den 3 mars 2022.

AY.

Mot bakgrund av Rysslands aggression mot Ukraina måste medlemsstaterna konfronteras med ett aldrig tidigare skådat antal fördrivna personer, i takt med att ukrainare flyr till säkerhet. FN:s flyktingkommissarie förväntar sig att det kommer att finnas mellan 6 och 8 miljoner flyktingar. Majoriteten av flyktingarna har flytt till angränsande EU-medlemsstater, särskilt Polen, Rumänien, Ungern och Slovakien, samt till Ukrainas redan bräckliga grannland, Republiken Moldavien, vilket har lett till ett enormt tryck för att tillhandahålla vidarebosättning och stöd. Kommissionen aktiverade EU:s civilskyddsmekanism för att stödja Ukraina och angränsande länder. Man antog ett lagförslag om sammanhållningsinsatser för flyktingar i Europa (Care). Dessutom lade man fram viktiga finansieringsinstrument, bl.a. 500 miljoner euro från EU:s budget, den föreslagna förlängningen av genomförandeperioden för de medel som är tillgängliga för medlemsstaterna inom ramen för fonderna för inrikes frågor 2014–2020 och användningen av fonderna för inrikes frågor för 2021–2027.

AZ.

Strax efter inledningen av den ryska invasionen enades Europeiska rådet enhälligt om att aktivera direktivet om tillfälligt skydd (34) för första gången. Tack vare detta beviljades skyddsstatus och tillgång till hälso- och sjukvård, utbildning, arbete och bosättning i EU för alla ukrainska medborgare, flyktingar och varaktigt bosatta som flyr från Ukraina.

BA.

Trehavsinitiativet, som omfattar 12 länder på EU:s östra och södra flanker och omkring 112 miljoner invånare som samarbetar för att utveckla infrastruktur, energi, transport och digitala nätverk, är en viktig utveckling som kan utvidgas till att omfatta länder i det östliga partnerskapet i ett försök att ytterligare stärka banden med EU.

BB.

Europaparlamentet stöder helhjärtat den internationella Krimplattformen, som i augusti 2021 lanserades i Kiev av Ukraina, EU:s medlemsstater och andra internationella partner för att utveckla ett initiativ från Ukrainas president. Plattformen är ett viktigt format för konsultation och samordning som syftar till att öka effektiviteten när det gäller det internationella svaret på den pågående olagliga ockupationen av Krim att bekräfta icke-erkännandet av dess annektering och att uppnå en avslutning av ockupationen av Krim och en fredlig återgång till ukrainsk kontroll. Plattformen är ett svar på Rysslands anfallskrig genom att öka de internationella påtryckningarna på Kreml, förhindra ytterligare kränkningar av rättigheter och skydda ockupationsregimens offer.

BC.	Ryssland fortsätter med sina illegala påtvingade utfärdanden av pass för ukrainska medborgare i de tillfälligt ockuperade territorierna, länen Donetsk och Luhansk, i Ukraina.

BD.	Den 26 februari 2022 utarbetade FN:s säkerhetsråd en text som fördömde Rysslands invasion av Ukraina. Ryssland lade in sitt veto mot texten, och Kina och Förenade Arabemiraten avstod från att rösta.

BE.	Den 2 mars 2022 antog FN:s generalförsamling en icke-bindande resolution med krav på ett omedelbart stopp för Rysslands anfallskrig mot Ukraina. Omröstningen antogs med en överväldigande majoritet: 140 länder röstade för och 5 röstade emot, och 38 länder lade ned sina röster.

BF.	Den 16 mars 2022 förklarade Internationella brottmålsdomstolens åklagare Karim Khan, efter att ha återvänt från ett besök i Ukraina, att ”om angrepp avsiktligen riktas mot civilbefolkningen, är det ett brott som min domstol kan utreda och lagföra”.

BG.	Den 7 april 2022 röstade FN:s generalförsamling för att stänga av Ryssland från FN:s råd för mänskliga rättigheter.

BH.	Som svar på Rysslands oprovocerade och omotiverade invasion av Ukraina i februari 2022 satte Nato in tusentals ytterligare defensiva land-, luft- och sjöfartsstyrkor i den östra delen av alliansen. Alliansen har aktiverat Natos snabbinsatsstyrka.

BI.	Nato bidrar till att samordna Ukrainas begäranden om hjälp och stöder sina egna allierade i tillhandahållandet av humanitärt och icke-dödligt bistånd.

BJ.	Nato har på nytt bekräftat sin politik med öppna dörrar. Natopartnerna håller styrkor i beredskapsläge och skickar ytterligare fartyg och stridsflygplan till Natoinsatsen i östra Europa, och förstärker därmed de allierades avskräcknings- och försvarsförmåga.

BK.	Ett antal ryska obemannade luftfartyg har tagit sig in på flera Nato-medlemsländers luftrum innan de kraschlandat på deras territorier, vilket klart och tydligt ska betraktas som kränkningar av Nato-medlemsländers luftrum.

BL.	Den 8 mars 2022 meddelade Ukrainas president Zelenskyj att han inte längre kommer att sträva efter en Natoanslutning och att Ukraina är berett att kompromissa om statusen för de ryskkontrollerade utbrytarregionerna Luhansk och Donetsk i Ukraina.

BM.	EU bör reagera på Kremls hot, inte bara med hårda säkerhetsåtgärder som att leverera vapen till Ukraina för att hjälpa landet att försvara sig, utan också genom att använda de europeiska instrumentens mjuka makt, t.ex. genom att bevilja landet status som kandidatland.

BN.

GSFP måste bygga på en ännu närmare samordning och ett ännu närmare samarbete med Natos försvar och avskräckande förmåga samt dess politik med öppna dörrar, med full respekt för EU-medlemsstaternas säkerhetsarrangemang, vid sidan av behovet av nära samordning mellan EU och Nato för att säkerställa samstämmighet mellan EU:s strategiska kompass och Natos kommande strategiska koncept. Vissa av länderna i det östliga partnerskapet strävar efter att ansluta sig till Nato.

BO.

Mellan 2014 och krigsutbrottet har Förenta staterna tillhandahållit över 2,9 miljarder US-dollar i säkerhetsstöd till Ukraina, med ett årligt anslag som från och med 2021 uppgår till 393 miljoner US-dollar, vilket gör Ukraina till den största enskilda mottagaren av internationellt militärt bistånd i Europa. Samtidigt utbildar Förenta staterna också varje år fyra brigader i den ukrainska försvarsmakten. Förenta staterna har tillhandahållit Ukraina dödlig utrustning och aviserade alldeles nyligen ett stödpaket på 800 miljoner US-dollar som omfattar bl.a. tunga vapen, artilleri, drönare och ammunition, vilket innebär att det totala amerikanska säkerhetsbiståndet till Ukraina uppgår till över 4 miljarder US-dollar. Detta bistånd har ökat sedan krigets början.

BP.	Den 27 januari 2022 undertecknade Förenade kungarikets parlament och Ukrainas Verchovna Rada ett avtal om militär upphandling för att förse Ukraina med investeringsprojekt under 2022–2023. Det militära avtalet är värt totalt 1,7 miljarder pund och syftar till att stärka Ukrainas marina kapacitet.

BQ.	Sedan den 9 februari 2022 har Förenade kungarikets nödbistånd till Ukraina nu nått 400 miljoner pund, och Förenade kungariket har placerat tusentals trupper i beredskap för utplacering i Östeuropa för att skapa säkerhet för ukrainska flyktingar.

BR.	Förenade kungariket har tillhandahållit kapacitetsuppbyggnad och utbildning av icke-dödlig karaktär för över 20 000 anställda inom den ukrainska försvarsmakten och levererat defensiva system. Landet har också försett Ukraina med dödlig vapenutrustning.

BS.

Kanada har lanserat insatsen UNIFIER, det militära utbildnings- och samarbetsprogrammet, och projektet för stöd till polisutbildningen, som tillsammans utbildar mer än 30 000 medlemmar av Ukrainas säkerhetsstyrkor och polismyndigheter och tillhandahåller taktisk utrustning och vapen. Mellan januari och april 2022 anslog Kanada över 118 miljoner kanadensiska dollar i militär utrustning för att stödja Ukraina och tilldelade 500 miljoner kanadensiska dollar i ytterligare militärt bistånd till Ukraina för räkenskapsåret 2022–2023.

BT.	Norge har donerat pansarvärnsvapen och luftvärnssystem tillsammans med ett omfattande paket av icke-dödligt militärt bistånd såsom skottsäkra västar, hjälmar, stridsransoner och andra viktiga förnödenheter. Dessutom har landet anslagit över 40 miljoner euro i stöd till Ukraina.

BU.	Japan har tillhandahållit icke-dödligt militärt bistånd, bland annat skottsäkra västar, hjälmar, elgeneratorer och livsmedel, utöver ett lån på 100 miljoner US-dollar till Ukraina.

BV.	Defence Reform Advisory Board, som består av experter på hög nivå från Förenta staterna, Förenade kungariket, Kanada, Polen, Tyskland och Litauen är det högsta internationella rådgivande organet i Ukraina.

BW.

Kinas alltmer aktiva roll när det gäller att konkurrera i regionen om politiskt, socialt och ekonomiskt inflytande växer i länderna i det östliga partnerskapet där kinesiska investeringar, bland annat genom Belt and Road-initiativet, kombinerar billiga lån som driver upp skuld-BNP-förhållandena med förväntat resultat att det blir standard i länderna i det östliga partnerskapet, vilket leder till aggressiv ersättning, ofta i form av ägande av strategisk infrastruktur och anpassning av politik.

BX.

Inflytandet från tredje länder, särskilt Iran, i länderna i det östliga partnerskapet, koncentreras huvudsakligen till Sydkaukasien, där Irans långvariga kulturella, religiösa, politiska och ekonomiska inflytande fortsätter att växa. Detta riskerar att underminera säkerheten och stabiliteten i vissa länder i det östliga partnerskapet på grund av de mordförsök som kopplats till agenter för iranska islamiska revolutionsgardet i Georgien och Azerbajdzjan. Mot bakgrund av denna situation har det blivit allt svårare för EU att verka för säkerhet, stabilitet och goda grannförbindelser i länderna i det östliga partnerskapet.

BY.

Den 44-dagarskonflikt som utlöstes av Azerbajdzjan förändrade radikalt läget med politisk, strategisk och operativ status quo i Sydkaukasien och resulterade i tusentals döda och sårade och tiotusentals internflyktingar och ledde till att Ryssland satte in omkring 2 000 s.k. fredsbevarande trupper i Lachinkorridoren och i och omkring Nagorno-Karabach som en del av avtalet om eldupphör av den 10 november 2020. Skärmytslingar mellan Azerbajdzjan och Armenien fortsätter att äga rum, och konflikten i Nagorno-Karabach har inte lösts. Ryssland kommer inte att ensamt kunna lösa en konflikt som uppkommit i det postsovjetiska området. EU:s brist på strategisk framsynthet och diplomatiskt initiativ har gjort det möjligt för Ryssland, Turkiet, Iran och andra aktörer att flytta fram sina positioner i Sydkaukasien.

BZ.	Huvudledningen för gasförsörjningen till Nagorno-Karabach har skadats, och det omtvistade territoriet saknade tillgång till energiförsörjning den 8 mars 2022 till följd av pågående militära sammanstötningar mellan armeniska och azerbajdzjanska styrkor i Nagorno-Karabach.

CA.

I början av januari 2022 ingrep CSTO (ledda av den ryska försvarsmakten och med stöd av trupper från bl.a. Belarus och Armenien) i Kazakstan, på begäran av landets regering, för att hjälpa till att slå ned de civila oroligheterna i syfte att säkra fortsatt stöd för den styrande regimen och för att använda organisationen till stöd för sina intressen.

CB.

Ryssland fortsätter att ytterligare förstärka sin olagliga militära närvaro i Georgiens ockuperade territorier Abchazien och Sydossetien, att öka den militära upptrappningen och militärövningarna, tvinga fram utfärdande av pass och utöka ”gränsbyggandet” genom uppförande av taggtrådsstängsel och andra hinder längs den administrativa gränslinjen, vilket allvarligt destabiliserar säkerhetsläget på plats och äventyrar uppehället för befolkningen i de konflikthärjade områdena.

CC.	Framgången för ett GSFP-uppdrag beror på hur pass kraftfullt dess mandat är och graden av politisk vilja och sammanhållning hos EU-medlemsstaterna och partnerländerna samt på medlemsstaternas vilja att tilldela uppdraget expertis, medel, personal och resurser.

CD.	EU:s civila planerings- och ledningskapacitet måste överväga hur utstationerade EU-ledda uppdrag och civil EU-personal ska skyddas mot sådana ökande hot.

CE.

Om GSFP-uppdrag ska kunna uppnå sina uppdragsmål bör deras mandat omfatta rådgivning och utbildning i att hantera ny och omstörtande teknik som snabbt gör sitt intåg i den miljö som kännetecknas av ”frusen konflikt”. GSFP-uppdrag i de associerade länderna i det östliga partnerskapet måste fortsätta så länge de bedöms vara nödvändiga av mottagarländerna och medlemsstaterna för att garantera att uppdragsmålen uppnås.

CF.	Rådet diskuterar för närvarande alternativ för att öka GSFP-närvaron i Ukraina.

CG.

EU:s rådgivande uppdrag för reform av den civila säkerhetssektorn i Ukraina (EUAM) är ett civilt uppdrag som lanserades 2014 på den ukrainska regeringens begäran för att få EU:s stöd när det gäller reformering av brottsbekämpande och rättsstatliga institutioner för att därigenom återupprätta förtroendet hos de ukrainska medborgarna efter de våldsamma händelserna i samband med den ukrainska revolutionen.

CH.

EUAM har identifierat fem prioriterade områden, däribland nationell och statlig säkerhet, organiserad och gränsöverskridande brottslighet, straffrättskipning, ett säkert närsamhälle och polisledning samt digital omvandling och innovation, för att stödja reformen av den civila säkerhetssektorn i Ukraina med en årlig budget på 29,5 miljoner euro och en godkänd personalstyrka på 371 personer, inklusive ukrainska medborgare och personal från andra tredjeländer, med ett mandat som ska förnyas 2024.

CI.

EUAM omfattar tre insatsområden: tillhandahållande av strategisk rådgivning för att utarbeta strategiska dokument och lagstiftning, stöd till genomförandet av reformer med praktisk rådgivning, utbildning och utrustning samt främjande av samarbete och samordning för att säkerställa samstämdhet och reformansträngningar mellan Ukraina och internationella aktörer.

CJ.

EUAM genomför sin verksamhet i samarbete med Ukrainas nationella säkerhetsråd och underrättelsetjänst. EUAM samarbetar med Ukrainas domstolsväsen via sina åklagare för att säkerställa åklagarväsendets oberoende och effektivitet. EUAM utbildar och utrustar ukrainska polisstyrkor genom sina regionala lokalkontor och samarbetar med angränsande provinser. EUAM koncentrerar sina polisutbildningsinitiativ på att tillhandahålla strategisk rådgivning och ”en dialog om säkra närsamhällen” samt utbildar lokal polis på viktiga områden.

CK.	EUAM samarbetar med Europols hotbildsbedömning avseende grov och organiserad brottslighet (Socta) för att hjälpa de ukrainska myndigheterna när det gäller kapacitetsuppbyggnadsåtgärder och integrerad gränsförvaltning.

CL.

EUAM:s arbete med att stödja reformen av Ukrainas säkerhetstjänst förblir prioriteterat, och EUAM måste koncentrera sitt stöd på att genomföra reformen för att se till att säkerhetstjänsten fasar ut utredningsbefogenheter före rättegång, demilitariserar tjänsten, har en tydlig befogenhetsfördelning med andra säkerhetsorgan, effektiv tillsyn, och att säkerhetstjänsten minskar i storlek. Om lagförslag 3196 genomförs korrekt ska säkerhetstjänsten åläggas att koncentrera sina ansträngningar på kontraspionage, motverkande av hot mot statens säkerhet, terrorismbekämpning, cybersäkerhet, skyddande av nationell statsstatus och territoriell integritet samt skyddande av statshemligheter. De nödvändiga reformerna för att säkerställa demokratisk utveckling kräver att säkerhetstjänsten genomgår: en tydlig åtskillnad av funktioner, avförande från utredning om ekonomiska brott och korruption (utom i undantagsfall där det godkänts av justitiekanslern), politiskt oberoende, demilitarisering och ytterligare optimering, större insyn och ansvarsutkrävande samt ett ökat fokus på skyddet av kritisk infrastruktur.

CM.

EUAM:s stöd vid inrättandet av Bureau of Economic Security (BES), som inriktar sig på ekonomiska brott i Ukraina är en viktig reformansträngning. Insyn i val av BES-personal och upplösning av den statliga skattemyndigheten är avgörande för den gradvisa minskningen av oligarkernas inflytande över Ukrainas ekonomi. BES åläggs att ärva utredningsbefogenheter före rättegång från SSU inom ekonomisk säkerhet och måste stödja Ukrainas försök att stå emot påtryckningar från brottsbekämpande myndigheter.

CN.

EUAM inrättade 2020 sitt fjärde lokalkontor i Mariupol, för att ge sitt stöd till att genomföra centralt ledda reformer på regional och lokal nivå som att utbilda och ge råd till lokala brottsbekämpande myndigheter, vilket återspeglar EUAM:s växande roll i att stärka Ukrainas motståndskraft över hela landet och landets önskan att anpassa sig till GSFP-målen. Lokalkontoret i Mariupol evakuerades och förstördes sedan till följd av Rysslands militära angrepp.

CO.	Till följd av Rysslands invasion av Ukraina tvingades all internationell personal att på ett säkert sätt lämna landet. Uppdraget fortsätter att upprätthålla kontakten med ukrainska motparter och står i beredskap i avvaktan på ytterligare instruktioner från EU:s högkvarter.

CP.	Som en följd av Rysslands anfallskrig mot Ukraina har all personal från medlemsstaterna i EUAM Ukraina evakuerats.

CQ.

EU:s gränsövervakningsuppdrag i Republiken Moldavien och Ukraina (EU BAM) är ett civilt uppdrag som inleddes 2005. Det har ett icke verkställande mandat att förbättra gränsförvaltningskapaciteten hos gränskontrolltjänstemän, tullmyndigheter och brottsbekämpande myndigheter i Ukraina och Republiken Moldavien med en årlig budget på 12 miljoner euro och en personal på över 200 personer, med ett mandat som ska förnyas i november 2023.

CR.

EU BAM hjälper Republiken Moldavien och Ukraina att uppfylla åtagandena i det djupgående och omfattande frihandelsområdet som en del av deras associeringsavtal med EU, och har utformats för att stödja Moldaviens och Ukrainas gräns- och tullkapacitet. EU BAM har till uppgift att bekämpa tullbedrägerier, narkotikasmuggling, irreguljär migration och människohandel; stödja förenklade handelsprocedurer och integrerad gränsförvaltning, och bidra till en fredlig lösning av konflikten i Transnistrien genom ”5+2-processen”.

CS.

Tobakssmuggling, inklusive förfalskade produkter, har orsakat en förlust på uppskattningsvis 10 miljarder euro per år för Republiken Moldaviens, Ukrainas och medlemsstaternas statsbudgetar. Sedan 2020–2021 har EU BAM förhindrat flera smugglingsförsök och beslagtagit stora mängder ammunition, tobak, alkohol, etanol och heroin.

CT.	EU BAM hjälper Republiken Moldaviens och Ukrainas gränsmyndigheter att utveckla allmänna gemensamma indikatorer för identifiering av offer för människohandel.

CU.

EU BAM:s insatsgrupp mot narkotika strävar efter att engagera uppdragets partnertjänster med andra narkotikabekämpande myndigheter i regionen. EU BAM samarbetar med flera internationella organisationer, inklusive Europol, Frontex och OSSE via sin vapenarbetsgrupp, gemensamma ORION II-insatser och EU:s fjärde gränssäkerhetsinitiativ.

CV.

EU BAM har varit en konsekvent förespråkare för att återöppna de internationella transportkorridorer som korsat Transnistrien och utvecklar och fungerar som förespråkare för åtgärder för tekniskt förtroendeskapande mellan Chisinau och Tiraspol inom transport, tullverksamhet, veterinärmedicin, fytosanitet och brottsbekämpning.

CW.	EU BAM bidrar till en fredlig lösning av konflikten i Transnistrien genom förtroendeskapande åtgärder och som övervakningsnärvaro vid den transnistriska delen av gränsen mellan Moldavien och Ukraina.

CX.

Ryssland upprätthåller en s.k. fredsbevarande styrka i Transnistrien på cirka 500 soldater och den operativa gruppen av ryska trupper (OGRT) på cirka 1 500 soldater, utövar kontroll över de beväpnade separatistgrupperna i Transnistrien och håller över 100 gemensamma militärövningar årligen med Transnistrien. Parlamentet är oroat över de försök som gjorts av separatister från Tiraspol att få Transnistriens självständighet erkänd den 4 mars 2022.

CY.	Till följd av Rysslands anfallskrig mot Ukraina är säkerheten och tryggheten för EU BAM Moldavien allvarligt hotad och kan leda till att personalen i slutändan evakueras från landet.

CZ.

Europeiska unionens övervakningsuppdrag i Georgien (EUMM) är ett civilt uppdrag som inleddes 2008, efter det EU-medlade sexpunktsavtalet som avslutade kriget mellan Georgien och Ryssland. Under sina 13 år har EUMM företrätt EU:s starka politiska engagemang i regionen genom att bidra till förtroendeskapande och normalisering och tillhandahålla stabilitet på marken bland de parter som är inblandade i konflikten och i regionen i stort.

DA.	EUMM har för närvarande 325 medlemmar, inklusive över 200 civila övervakare med en budget på 44,8 miljoner euro och ett mandat som ska förnyas i december 2022.

DB.

Det ursprungliga mandatet från 2008 förblir oförändrat när det gäller övervakningen av genomförandet av det EU-medlade avtalet om vapenvila av den 12 augusti 2008 mellan Georgien och Ryssland, som innehåller krav på följande: inga våldshandlingar, upphörande av fientligheter, tillträde för humanitär hjälp, de georgiska truppernas återvändande till sina normala anläggningar, de ryska truppernas tillbakadragande till de positioner de hade före fientligheterna samt inledande av internationella diskussioner om säkerhet och stabilitet i Sydossetien och Abchazien.

DC.

Ryssland följer inte det med hjälp av EU framförhandlade avtalet från den 12 augusti 2008 om eldupphör mellan Georgien och Ryssland, eftersom landet olovligen upprätthåller en närvaro bestående av sina väpnade styrkor och agenter från den federala säkerhetstjänsten (FSB) samt ryska gränskontrolltjänstemän i utbrytarregionerna Abchazien och Sydossetien. Ryssland tillåter inte att det inrättas internationella säkerhetsmekanismer på plats, och hindrar också EUMM från att ta sig in på de territorier som ockuperats av Ryssland, vilket är ett allvarligt hinder för uppnåendet av uppdragets mål. EUMM:s mandat är giltigt i hela Georgien. EUMM konfronteras med ryskt gränsbyggande, som bland annat innebär att administrativa gränslinjer dras in på georgiskt territorium och ytterligare utökar den territoriella ockupationen av Georgien.

DD.

Flagranta brott mot det av EU framförhandlade avtalet om vapenvila av den 12 augusti 2008 och Rysslands eldupphör fortsätter och bemöts ofta av begränsade reaktioner eller uppmaningar till åtgärder från medlemsstaternas sida, eller inga reaktioner alls, vilket riskerar att uppmuntra Ryssland att utföra fler sådana handlingar. Det har förekommit olagliga gripanden över de administrativa gränslinjerna och olaglig verksamhet med gränsuppbyggnad.

DE.

EUMM är inte ett typiskt civilt uppdrag på grund av sitt mandat och fokus på övervakningsverksamhet och civilt kompetensbyggande och på grund av att det leder förtroendeskapande verksamhet via små bidrag och riktade projekt mellan de båda sidorna. Mandatet gör det möjligt för uppdraget att fokusera på hybridhot, mänskliga rättigheter, minoriteter och säkerhetens miljöaspekter. EUMM har inrättat en rådgivande kommitté för hybridkrigföring och har regelbundna kontakter med Natos förbindelsekontor och den grupp som genomför Natos omfattande paket för Georgien.

DF.

EUMM underlättar mötena för mekanismer för incidentförebyggande och incidenthantering i Ergneti och säkerställer regelbundenheten i dessa möten, som tar upp säkerhetssituationen på marken och som inkluderar Georgiens regering, utbrytarregionerna och Ryssland. Tyvärr ligger en liknande mekanism i Gali i Abchazien på is.

DG.	EUMM har ett ständigt behov av att expandera sitt analytiska fokus och sin kapacitet för att hantera de ständiga hybridhoten och kräver därför en tillräcklig budget och tillräckliga resurser.

DH.

EUMM är ett mål för desinformationsverksamhet, särskilt från mediekanaler och sociala mediekanaler som är baserade i ockuperade regioner som stöds av Ryssland, vilket tvingar EUMM att organisera sina interna resurser för att tillhandahålla nödvändigt samarbete och utforska sätt att bekämpa desinformation.

DI.

EUMM har ansvarat för jourtelefonen – en förtroendeskapande mekanism som fungerar som en betydelsefull dygnet runt-kommunikationskanal mellan Georgiens regering och de facto-myndigheterna i Abchazien och Sydossetien, däribland Rysslands gränskontrolltjänstemän som är utstationerade i båda regionerna, när det gäller akuta incidenter på plats. Denna jourtelefon aktiverades över 2 100 gånger under 2021. EUMM stöder förhandlingsformat och kommunikationskanaler genom att delta i de internationella diskussionerna i Genève och vara med och leda de möten som hålls i Ergneti inom ramen för mekanismen för incidentförebyggande och motåtgärder.

DJ.	Den 24 oktober 2019 passerade FSB-tjänstemän, för första gången på över 10 år, den administrativa gränslinjen och frihetsberövade övervakare från EUMM och tvingade EU att förhandla för att få dem frigivna.

DK.

EUMM:s roll när det gäller att tillgodose lokalbefolkningens behov av mänsklig säkerhet och humanitära behov i konfliktdrabbade områden och underlätta effektiva informationsutbyten – till exempel i samband med medicinska passager eller frisläppande av personer och EUMM-övervakare som kvarhållits vid de administrativa gränslinjerna, samt för att underlätta diskussioner öga mot öga på mötena för mekanismer för incidentförebyggande och incidenthantering i Ergneti – tillför ett enormt mervärde för den viktiga roll som EUMM spelar både när det gäller att bidra till säkerhet, konflikthantering och förtroendeskapande.

DL.	Georgien är en av de största bidragsgivarna per capita till GSFP-uppdrag i Afrika.

DM.	Länderna i det östliga partnerskapet är fortfarande mycket sårbara för en otrygg energiförsörjning, särskilt Republiken Moldavien och Ukraina, som gång på gång drabbas av energiutpressning från Ryssland.

DN.	EU-åtgärder för att minska den otrygga energiförsörjningen genom att diversifiera energikällorna kommer också att stärka säkerheten och stabiliteten i den östra regionen.

DO.

Kommissionen har redan vidtagit åtgärder för att minska Europas beroende av en enda leverantör genom att diversifiera sina gasleverantörer. Som svar på effekterna av sanktionerna mot Ryssland utarbetade kommissionen, i syfte att stoppa beroendet av rysk energiimport, en ny plan för att före utgången av 2022 ersätta 100 miljarder kubikmeter gasimport från Ryssland via ökad import av flytande naturgas och import via rörledningar från icke-ryska leverantörer, samt större volymer produktion och import av biometan och förnybar vätgas. Planen syftar till att minska användningen av fossila bränslen i bostäder, byggnader, industrier och energisystem, och till att främja energieffektivitet, öka förnybara energikällor och elektrifieringen samt ta itu med flaskhalsar i infrastrukturen.

Europaparlamentet framhåller på nytt EU:s engagemang och understryker sitt klara stöd för suveräniteten, den territoriella integriteten och det politiska oberoendet hos länderna i det östliga partnerskapet inom deras internationellt erkända gränser, samt när det gäller att bistå deras insatser för att fullt ut tillämpa dessa principer. Parlamentet understryker vikten av medlemsstaternas enighet och solidaritet i detta avseende.

Europaparlamentet fördömer i starkast möjliga ordalag Rysslands oprovocerade och oberättigade aggressionskrig mot Ukraina och de därmed förbundna operationerna i de områden i Donetsk- och Luhanskregionerna i Ukraina som står utanför regeringens kontroll, i det olagligt annekterade Krim och i Belarus. Parlamentet betonar att Rysslands fortsatta aggression och utvidgningen av dess militära verksamhet i Ukraina har en negativ inverkan på den europeiska och globala säkerheten. Parlamentet upprepar sin ståndpunkt att partnerländer och allierade bör stärka sitt militära stöd till Ukraina och sitt tillhandahållande av vapen, i linje med artikel 51 i FN-stadgan, som tillåter individuellt och kollektivt självförsvar.

Europaparlamentet understryker att hållbar fred och människors säkerhet i den östliga partnerskapsregionen är väsentligt för EU. Parlamentet fördömer i starkast möjliga ordalag det aggressionskrig som inletts av Ryska federationen och landets både militära krigföring och cyberkrigföring i den östliga partnerskapsregionen. Parlamentet efterlyser ett omedelbart slut på aggressionskriget mot Ukraina och ett fullständigt och omedelbart tillbakadragande av alla ryska trupper från samtliga ryskockuperade territorier i länderna i det östliga partnerskapet och ett slut på de militära fientligheterna mot Ukraina, som kräver civilpersoners och soldaters liv och som leder till att miljontals människor fördrivs, samtidigt som den socioekonomiska utvecklingen hämmas. Parlamentet fördömer i starkast möjliga ordalag de ryska styrkornas angrepp på och ockupation av Ukrainas kärntekniska anläggningar och anser att Rysslands försök att genom våld och tvång stärka sitt fientliga inflytande i den östliga partnerskapsregionen måste gå om intet. Parlamentet understryker vikten av medlemsstaternas enighet, solidaritet och sammanhållning. Parlamentet efterlyser ett stärkt samarbete med likasinnade demokratiska allierade för att begränsa och motverka det negativa tredjelandsinflytandet i den östliga partnerskapsregionen.

Europaparlamentet välkomnar slutsatserna från toppmötet inom det östliga partnerskapet 2021 och ytterligare samarbete mellan EU och länderna i det östliga partnerskapet. Med beaktande av de säkerhetsutmaningar som länderna i det östliga partnerskapet står inför, särskilt Rysslands pågående aggressionskrig mot Ukraina, utdragna konflikter, öppna militära operationer, hybridhot och inblandning i demokratiska processer, föreslår parlamentet ett ökat samarbete med länderna i det östliga partnerskapet på säkerhets- och försvarsområdet samt ökade investeringar och stärkt stöd i säkerhetssamarbete, militärt samarbete, underrättelsesamarbete och cybersamarbete med de associerade länderna inom det östliga partnerskapet.

Europaparlamentet stöder närmare samordning och samarbete på försvars- och säkerhetsområdet med vissa länder i det östliga partnerskapet för att främja de strategiska målen om människors säkerhet och hållbar fred inom och bortom den östliga partnerskapsregionen samt i detta syfte uppmuntra till tillämpning av en integrerad strategi genom att utnyttja GSFP:s fulla potential i samband med relevanta politiska verktyg. Parlamentet stöder till fullo de pågående GSFP-uppdragen i de associerade länderna inom det östliga partnerskapet. Parlamentet insisterar bestämt på att säkerhetsdimensionen i EU:s politik för det östliga partnerskapet stärks, att strategiska säkerhetspartnerskap med vissa länder i det östliga partnerskapet utvecklas, att dialogen och samarbetet inom utrikes- och säkerhetspolitiken stärks och att EU får en mer aktiv roll när det gäller att trappa ned de rådande spänningarna och förebygga framtida konflikter samt inom medling och förtroendeskapande åtgärder liksom i konfliktlösning för att motverka hybridhot, desinformation och propaganda, och vad gäller bistånd och samarbete på civilförsvarsområdet jämte stöd för en omfattande översyn av säkerhetssektorn i länderna i det östliga partnerskapet, så att man kan identifiera försvars- och säkerhetsområden som behöver förbättras, och gör det möjligt för EU och medlemsstaterna att samordna sitt stöd. Parlamentet anser att det krävs insatser för att fortsatt främja anpassningen och den gradvisa samordningen av EU:s utrikes- och säkerhetspolitik för länderna i det östliga partnerskapet, i linje med partnerländernas åtaganden gentemot EU. Parlamentet uppmanar länderna i det östliga partnerskapet att anpassa sig till EU:s sanktionspolitik gentemot Ryssland med anledning av dess krig mot Ukraina.

Europaparlamentet betonar att en fredlig lösning på pågående eller olösta konflikter i regionen, baserat på internationell rätt och goda grannförbindelser, är avgörande när det gäller att bygga och stärka motståndskraftiga och hållbara demokratier inom det östliga partnerskapet. Parlamentet påminner om att fred och säkerhet kräver starka och offentligt ansvariga institutioner, god samhällsstyrning och respekt för rättsstatsprincipen. Parlamentet uppmanar med eftertryck länderna i det östliga partnerskapet att ytterligare engagera sig i de relevanta reformerna, eftersom endast inre motståndskraft som bygger på starka och demokratiska institutioner kommer att göra det möjligt att uppnå den nödvändiga motståndskraften mot externa hot.

Europaparlamentet betonar att EU måste fortsätta att främja en miljö som bidrar till konfliktlösning och stödja verksamhet som leder till förtroende och direkta personkontakter i samhällen som splittrats av konflikter, samt prioritera insatser för – och utöka finansieringen av – förebyggande fredsskapande åtgärder, inbegripet förebyggande diplomati, liksom mekanismer för tidig varning och tidiga åtgärder.

Europaparlamentet uppmanar staterna i det östliga partnerskapets att fortlöpande arbeta för ett fortsatt samarbete med grannländerna, eftersom detta skulle bidra till en fördjupning av det redan givande samarbetet och förhindra onödig friktion som kan orsakas av olösta bilaterala frågor.

Europaparlamentet uppmanar till ett ökat fokus på försoning och återuppbyggnad av samhällsbanden i ljuset av de oenigheter som förekommer i den östliga partnerskapsregionen. Parlamentet uppmuntrar i detta sammanhang till en aktiv samverkan med aktörer från civilsamhället, och med religiösa samfund, inom områden som konfliktanalys, medling, försoning och stärkt social sammanhållning.

10.

Europaparlamentet uppmanar till en närmare samordning med OSSE för hantering av säkerhetsutmaningar i den östliga partnerskapsregionen, särskilt inom områdena människohandel, vapenkontroll, utnyttjande av migration, förtroendeskapande åtgärder och underlättande av en dialog mellan samtliga parter i krisen.

11.

Europaparlamentet är fortfarande oroat över den ryska regimens fortsatta kränkningar av Östersjöländernas territorialvatten och luftrum och av territorialvatten och luftrum i Svartahavsregionen och vid Azovska sjön. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna i Svartahavsområdet att mot bakgrund av det pågående aggressionskriget mot Ukraina intensifiera det militära samarbetet med partnerna på den östra sidan av Svarta havet (Ukraina och Republiken Moldavien), såväl bilateralt som inom Nato. Parlamentet betonar vikten av EU:s och Natos kontakter med länderna i det östliga partnerskapet i Svartahavsregionen när det gäller att garantera en säker och stabil Svartahavsregion.

12.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten (utrikestjänsten) – och uppmuntrar medlemsstaterna – att bidra till samarbetet inom den internationella Krimplattformen för att hantera de hybridhot mot Svartahavsregionens säkerhet i stort som utgörs av eller har samband med Rysslands olagliga ockupation och annektering av Krim och militarisering av Svarta havet och Azovska sjön.

13.

Europaparlamentet anser att trehavsinitiativet kan utgöra en av modellerna för att använda investeringar som främjar ömsesidig säkerhet och stabilitet i kritisk infrastruktur, och anser att det bör öppnas för att inkludera länderna i det östliga partnerskapet inom ramen för befintlig europeisk politik och befintliga europeiska program, i synnerhet det östliga partnerskapet. Parlamentet understryker att trehavsinitiativet bör samarbeta nära med EU för att undvika en dubblering av insatserna och initiativen samt motstridiga strategier. Parlamentet stöder idén att EU bör inta en ledande roll i trehavsinitiativet.

14.

Europaparlamentet uppmanar EU:s institutioner att utarbeta en ambitiösare integrationsagenda för Ukraina som skulle kunna omfatta konkreta steg i riktning mot ett första mellanliggande skede i den gradvisa integreringen av Ukraina i EU:s inre marknad. Parlamentet uppmanar kommissionen att på grundval av meriter grundligt bedöma ansökningarna om kandidatstatus för Georgien, Ukraina och Republiken Moldavien.

15.

Europaparlamentet framhåller att ledamöterna i Europaparlamentets utskott för utrikesfrågor och dess underutskott för mänskliga rättigheter fortlöpande måste övervaka situationen.

Förverkligande av GSFP:s fulla potential i det östliga partnerskapet

16.

Europaparlamentet välkomnar det faktum att den antagna strategiska kompassen lägger adekvat fokus på länderna i det östliga partnerskapet, inbegripet stöd till Ukraina mot bakgrund av den ryska aggressionen samt ytterligare motståndskraft med tanke på Rysslands provokationer och hot. Parlamentet understryker behovet att säkerställa att den är ordentligt samordnad och förenlig med Natos kommande strategiska koncept 2022, särskilt på områdena motverkande av Rysslands aggression, cyberförsvar och motverkande av hybridkrigföring, desinformation samt utländsk manipulation och inblandning, eftersom den europeiska säkerhetsmiljön och den europeiska motståndskraften inte kan uppnås utan långsiktig säkerhet och motståndskraft hos EU:s samtliga grannländer. Parlamentet noterar att EU:s strategi måste vara holistisk och stödja demokratiska och ekonomiska reformer, stärka institutionernas och samhällets motståndskraft och förbättra säkerhets- och försvarskapaciteten.

17.

Europaparlamentet uppmuntrar de medlemsstater som är medlemmar i både EU och Nato och som leder olika Natoinitiativ inom kapacitetsuppbyggnad med länderna i det östliga partnerskapet att säkerställa att utbildningsinsatser och överföring av bästa praxis samordnas med EU:s militära planerings- och ledningskapacitet och den civila planerings- och ledningskapaciteten. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att säkerställa att GSFP-uppdrag i associerade länder i det östliga partnerskapet anammar en nära samordning med Natos strategi och åtgärder i regionen.

18.

Europaparlamentet uppmuntrar de Pesco-deltagande medlemsstaterna att skräddarsy Pesco-projekten efter behoven hos EU:s GSFP-uppdrag och GSFP-insatser, till exempel genom att utveckla säkra, högkrypterade civila kommunikationssystem, och – i enlighet med de allmänna villkoren för tredjeländers deltagande i Pesco-projekt – överväga att bjuda in länder i det östliga partnerskapet som uppfyller dessa allmänna villkor att delta. Parlamentet konstaterar att inkluderandet av strategiska partner, såsom de associerade länderna i det östliga partnerskapet, i enskilda Pesco-projekt kan ligga i EU:s strategiska intresse och skulle vara till ömsesidig nytta, eftersom länderna i det östliga partnerskapet skulle få unik kapacitet och teknisk expertis, särskilt när det gäller att hantera hybridhot och cybersäkerhet. Parlamentet välkomnar i detta avseende utplaceringen av experter från det Pesco-finansierade snabbinsatsteamet på området för cybersäkerhet i Ukraina.

19.

Europaparlamentet uppmuntrar EU och dess medlemsstater att utöka stödmekanismerna för ytterligare deltagande från länderna i det östliga partnerskapet i civila och militära GSFP-uppdrag och GSFP-insatser, vid behov, bland annat genom studie- och/eller fältresor, workshoppar, GSFP-utbildning och GSFP-kurser osv. som skulle bidra till att öka partnernas interoperabilitet och utveckla gemensamma förfaranden och gemensamma åtgärder. Parlamentet uppmuntrar dem också att samarbeta med de flesta partner från det östliga partnerskapet i fråga om cybersäkerhet, inbegripet ömsesidigt underrättelseutbyte, och stöd vad gäller kritisk infrastruktur.

20.

Europaparlamentet överväger att samråda med några partner från det östliga partnerskapet i ett tidigt skede av GSFP:s uppdrags- och/eller insatsplanering, särskilt de uppdrag och/eller insatser som partner från det östliga partnerskapet utgör eller kommer att utgöra värdländer för.

21.

Europaparlamentet betonar vikten av att parlamentet medverkar aktivt och får en förstärkt rådgivande roll i beslutsprocessen med avseende på GSFP i den östliga partnerskapsregionen.

22.

Europaparlamentet välkomnar överenskommelsen i rådet den 13 april 2022 om en tredje utbetalning av militärt stöd inom ramen för den europeiska fredsfaciliteten på totalt 1,5 miljarder euro för att tillhandahålla dödlig militär utrustning samt bränsle och skyddsutrustning, och efterlyser leverans av dessa utan dröjsmål. Med tanke på Rysslands aggressionskrig mot Ukraina och den allt svårare säkerhetsmiljön, som påverkar stabiliteten och samhällsstyrningen hos våra östliga partner, betonar parlamentet vikten för EU att stärka vårt samarbete inom säkerhet och försvar. Parlamentet välkomnar Europeiska rådets beslut av den 2 december 2021 att använda den europeiska fredsfaciliteten för att förse Ukraina med ett paket på 31 miljoner euro, Georgien med ett paket på 12,75 miljoner euro och Republiken Moldavien med ett paket på 7 miljoner euro i syfte att bidra till att stärka deras motståndskraft och försvarskapacitet, särskilt på områdena cybersäkerhet och medicinsk, ingenjörsteknisk, mobil och logistisk kapacitet, samt kampen mot desinformation. Parlamentet uppmuntrar till ytterligare användning av den europeiska fredsfaciliteten för att öka förmågan för de associerade länderna i det östliga partnerskapet, särskilt för de länder som ställs inför väpnad aggression och värdländerna för GSFP-uppdrag, att i högre grad tillgodose säkerhetsbehoven inom viktiga områden, till exempel den utrustning som krävs för att utbyta underrättelser via säkra kommunikationskanaler och de tekniska verktyg som behövs för att bekämpa väpnad aggression och hybridhot. Parlamentet understryker att EU måste förbättra det materiella och monetära stödet till länderna i det östliga partnerskapet och även fokusera på kapacitetsuppbyggnad i syfte att förbättra motståndskraften i vart och ett av länderna i det östliga partnerskapet, särskilt när det gäller att motverka desinformationskampanjer och stärka det nationella försvaret. Parlamentet understryker att EU måste utveckla en strategi för att kunna hjälpa länderna i det östliga partnerskapet att bemöta den gemensamma, sammanlänkade hotbilden.

23.

Europaparlamentet understryker vikten av EU:s och medlemsstaternas solidaritet med Ukraina och den allt otryggare säkerhetssituationen i ett antal av länderna i det östliga partnerskapet. Parlamentet uppmuntrar EU och dess medlemsstater att säkerställa att allt tillhandahållande av utrustningsstöd via den europeiska fredsfaciliteten till länderna i det östliga partnerskapet är helt och hållet i linje med relevant internationell rätt om tillhandahållande av utrustning till väpnade styrkor, är förenligt med behoven enligt EU:s stödmål för det berörda landet i det östliga partnerskapet samt – i tillämpliga fall – genomförs i samverkan med respektive Natoinitiativ för kapacitetsuppbyggnad för partnerländerna och den strategiska planeringen för att undvika onödigt dubbelarbete och öka effektiviteten. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att utveckla militära biståndsinstrument som gör det möjligt för en del länder i det östliga partnerskapet att köpa utrustning från EU-tillverkare. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att förenkla de administrativa förfarandena för att inte blockera beslut som redan har fattats om tillhandahållande av utrustning till länderna i det östliga partnerskapet.

24.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka den europeiska fredsfacilitetens budget, så att EU kan stärka motståndskraften och försvarsförmågan hos länderna i det östliga partnerskapet, till exempel kapaciteten för bekämpning av hybridhot.

25.

Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att ytterligare stärka Ukrainas militära motståndskraft genom att förse Ukraina med vapen, inbegripet antifartygs-, luftvärns- och pansarvärnssystem. Parlamentet välkomnar besluten i de medlemsstater som försett Ukraina med dödlig militär utrustning för att stärka Ukrainas kapacitet att försvara sin suveränitet och territoriella integritet.

26.

Europaparlamentet välkomnar inrättandet av en samordningsfunktion (clearing house cell) för EU:s militära stab. Parlamentet erkänner att Polen har kommit att bli ett logistiskt nav med ansvar för att se till att alla materiella och ekonomiska förnödenheter når de ukrainska väpnade styrkorna. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att agera snabbt för att åstadkomma en ökning och omplacering av personal och förnödenheter i de östra EU-medlemsstaterna, särskilt utrustning för säker kommunikation, medicinska förnödenheter och sofistikerade vapen.

27.

Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att, som en del av en innovativ finansiell reaktion på Rysslands aggressionskrig mot Ukraina, bedöma när en översyn av den fleråriga budgetramen skulle vara lämplig och att bland annat se över frågorna om ökade försvarsutgifter, en frigörelse från ryska kolvätebränslen och en begränsning av krigets socioekonomiska konsekvenser för EU:s medborgare samt skuldlättnader, utöver ett fortsatt tillhandahållande av militärt bistånd till länderna i det östliga partnerskapet genom den europeiska fredsfaciliteten.

28.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om ett nytt akut makroekonomiskt stödprogram för Ukraina på upp till 1,2 miljarder euro som kommer att bidra till att förstärka Ukrainas makroekonomiska stabilitet och övergripande motståndskraft i denna situation till följd av Rysslands aggressionskrig mot Ukraina och dess inverkan på den ekonomiska situationen. Parlamentet noterar att EU och europeiska finansinstitut har anslagit över 17 miljarder euro i bidrag och lån till landet sedan 2014.

29.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka övervakningen av sanktionssystem för att säkerställa efterlevnaden av de befintliga sanktionssystemen.

Förbättrat samarbete med institutioner och verktyg

30.

Europaparlamentet uppmanar EU och Natoallierade att utnyttja alla tillgängliga medel för att bidra till att stärka samarbetet på det militära och säkerhetsrelaterade området med länderna i det östliga partnerskapet eftersom det är omöjligt att garantera säkerheten och stabiliteten i regionen utan detta. Parlamentet välkomnar Natos politik med öppna dörrar, som innebär att nära politiska och operativa förbindelser med de berörda kandidatländerna, närmare bestämt Ukraina och Georgien, upprätthålls.

31.

Europaparlamentet betonar behovet av intensiva samråd och förstärkt samarbete mellan EU och Nato när det gäller upptrappade situationer såsom Rysslands pågående aggressionskrig mot Ukraina. Parlamentet understryker att detta samarbete bör respektera samtliga medlemsstaters säkerhetsarrangemang och vara grundat på enighet och solidaritet mellan medlemsstaterna och på efterlevnad av principerna med anknytning till den befintliga europeiska säkerhetsstrukturen och internationell rätt, däribland grannländernas suveränitet och territoriella integritet. Parlamentet uppmanar den transatlantiska gemenskapen att utöva inflytande över och utvidga aktuella och kommande insatser för att motverka Rysslands direkta och indirekta aggressioner och aktiviteter riktade mot Ukraina, Georgien och Republiken Moldavien.

32.

Europaparlamentet uppmanar EU att stärka samarbetet med Nato, även genom den kommande gemensamma förklaringen om samarbete mellan EU och Nato, för att stödja kapacitetsuppbyggnaden på försvars- och säkerhetsområdet hos våra partner i det östra grannskapet. Parlamentet välkomnar det förstärkta samarbetet mellan Förenta staterna, EU och dess medlemsstater och de intensiva diskussioner som äger rum inom Nato om Europas säkerhet.

33.

Europaparlamentet uppmanar utrikestjänsten att samordna bedömningsrapporter, hotbildsbedömningar och politiska budskap med medlemsstaternas ambassader och Natos förbindelsekontor i länderna i det östliga partnerskapet.

34.

Europaparlamentet är oroat över att en Natomedlem förhalar Ukrainas tillträde till Natos stöd- och upphandlingsbyrå trots akuta behov och av orsaker utan koppling till den aktuella situationen.

35.

Europaparlamentet är oroat över att en Natomedlem blockerar diskussioner mellan Nato och Ukraina på ministernivå och därigenom hindrar detta partnerskap att utvecklas.

36.

Europaparlamentet uppmuntrar vice ordföranden/den höga representanten att ägna särskild uppmärksamhet åt säkerheten i det östliga partnerskapet i den kommande säkerhets- och försvarsdialogen mellan EU och Förenta staterna, dialogen mellan EU och Förenta staterna om Ryssland och dialogen mellan EU och Förenta staterna om Kina. Parlamentet konstaterar att säkerhetsdialogen mellan EU och Förenta staterna utgör en betydelsefull möjlighet att maximera det mervärde som transatlantiska förbindelser inom säkerhet och försvar ger, och att den bör innebära att man lägger mycket tid och resurser på att förbättra säkerhetsläget i den östliga partnerskapsregionen. Parlamentet konstaterar att ett demokratiskt, stabilt och Europavänligt östligt partnerskap anses utgöra ett hot av Kreml-regimen och därför står under politiskt och militärt tryck, särskilt Ukraina. Parlamentet påminner om att säkerhetsordningen i Europa inte kan diskuteras utan de europeiska länderna. Parlamentet betonar att stabiliteten i den östliga partnerskapsregionen är mycket viktig för hela den europeiska kontinentens säkerhet.

37.

Europaparlamentet uppmanar EU att stödja högkvalitativa oberoende medier och journalister i länderna i det östliga partnerskapet för att stärka pluralismen, mediefriheten och rättsstatsprincipen, motverka desinformation och öka den övergripande motståndskraften hos demokratiska samhällen i länderna i det östliga partnerskapet.

38.

Europaparlamentet är oroat över den ökande användning av informationsmanipulering, desinformation och hybridhot som härrör huvudsakligen från Ryssland men även från andra aktörer och som påverkar flera insatsområden och GSFP-uppdrag direkt och destabiliserar hela regioner.

39.

Europaparlamentet beklagar djupt de ryska myndigheternas ansträngningar för att upprätthålla fullständig sekretess gentemot sin egen befolkning om det pågående aggressionskriget mot Ukraina, särskilt genom att kalla aggressionskriget mot Ukraina en ”särskild operation” och genom att avskaffa pressfriheten och införa hårda rättsliga sanktioner mot enskilda personer och oberoende medier.

40.

Europaparlamentet betonar vikten av att EU och dess medlemsstater stärker samarbetet med partner i det östliga partnerskapet, särskilt när det gäller strategisk kommunikation och bekämpning av desinformation och informationsmanipulation, liksom all skadlig utländsk inblandning, i syfte att bygga upp staters och samhällens motståndskraft och motverka försvagningen och fragmenteringen av samhällen och institutioner.

41.

Europaparlamentet uppmanar EU att underlätta projekt för regeringar, civilsamhällen, icke-statliga organisationer och andra aktörer i de associerade länderna i det östliga partnerskapet som kommer att hjälpa dem att bekämpa desinformation och hybridhot, bland annat genom det viktiga arbete som utförs av utrikestjänstens avdelning StratCom, med dess arbetsgrupper, EU:s underrättelse- och lägescentral (EU Intcen) och EU:s gemensamma enhet för hybridhot, systemet för tidig varning, det etablerade samarbetet på administrativ nivå mellan utrikestjänsten, kommissionen och parlamentet, det kommissionsledda nätverket mot desinformation och parlamentets administrativa arbetsgrupp mot desinformation. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att utöka deltagandet för de associerade länderna i det östliga partnerskapet till att omfatta Europeiska kompetenscentrumet för motverkande av hybridhot.

42.

Europaparlamentet understryker det omedelbara behovet att förstärka samarbetet mellan EU och partnerna i det östliga partnerskapet inom områdena strategisk kommunikation och bekämpning av desinformation och informationsmanipulering, samt all fientlig utländsk inblandning.

43.

Europaparlamentet uppmanar utrikestjänsten att stärka kapaciteten för EU-delegationerna i länderna i det östliga partnerskapet att avslöja de desinformationskampanjer som hotar demokratiska principer och som samordnas av utländska statliga aktörer, framför allt Ryssland. Parlamentet vill att strukturerade åtgärder som svar på de hybridhot som riktas mot GSFP-uppdragen ska hanteras som en brådskande fråga, eftersom dessa hot utgör ett försök att undergräva uppdragens legitimitet.

44.

Europaparlamentet uppmanar rådet, kommissionen och utrikestjänsten att undersöka alternativ för att främja uppbyggnaden av våra partners cyberkapacitet, till exempel genom att anpassa de rådgivande mandaten så att de omfattar specialiserad utbildning i kampen mot hybridkrigföring, desinformationskampanjer och cyberkrigföring samt Osint-analyser, för att säkerställa att länderna i det östliga partnerskapet stärker den tekniska infrastruktur som krävs för att cyberresiliens ska kunna uppnås. Parlamentet uppmuntrar inledande av civila cyberuppdrag. Parlamentet noterar det viktiga utbildningsarbete som utförs av Europeiska säkerhets- och försvarsakademin (Esfa) på cyberförsvarsområdet och välkomnar den målinriktade utbildning och undervisning som Esfa organiserar för partnerna i det östliga partnerskapet.

45.

Europaparlamentet uppmuntrar EU att intensifiera sin cybersäkerhetspolitik, eftersom aggressionskriget i Ukraina i allra högsta grad kan komma att medföra en aldrig tidigare skådad upptrappning, även från tredje parter.

46.

Europaparlamentet erkänner det civila samhällets roll vid utformning av politik och tillsyn av reformer inom säkerhetssektorn, och begär att det ska ges fortsatt stöd och finansiering och, där omständigheterna så medger, att det involveras i viktiga projekt för att bidra till större ansvarsskyldighet och öppenhet inom försvars- och säkerhetssektorn.

47.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen, utrikestjänsten och medlemsstaterna att öka synligheten för GSFP-uppdrag i det östliga partnerskapet genom att stärka den strategiska kommunikationen, genom att proaktivt bekämpa desinformation mot dem och genom att ta med dem och i synnerhet EU:s delegationer i sina politiska budskap, offentligt tillgängliga dokument och kontakter med den internationella pressen.

48.

Europaparlamentet betonar att EU måste stärka sin institutionella kapacitet för konfliktförebyggande, medling, dialog och nedtrappning i den östliga partnerskapsregionen. Parlamentet understryker att EU skulle kunna spela en mer framträdande roll för att vidta förtroendeskapande åtgärder och i större utsträckning skulle kunna delta i försoningsinsatser. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och utrikestjänsten att också verka för att stärka utbildningen och kapacitetsuppbyggnaden hos våra partner i det östliga partnerskapet inom områdena vapenkontroll, nedrustning och icke-spridning. Parlamentet lovordar i detta sammanhang initiativet i form av EU:s kompetenscentrum för motverkande av kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära risker i Tbilisi. Parlamentet uppmanar kommissionen att öka kapacitetsuppbyggnaden i länderna i det östliga partnerskapet genom att höja motståndskraften hos deras kritiska organ, via gemensam utbildningsverksamhet och förmedling av bästa praxis.

49.

Europaparlamentet välkomnar EU:s koncept för kulturarv i konflikter och kriser. Parlamentet anser att GSFP kan bidra till att hantera säkerhetsrelaterade utmaningar i samband med bevarandet av och skyddet för kulturarv, och välkomnar möjligheterna att utforska en utveckling av sådana insatser i den östliga partnerskapsregionen. Parlamentet noterar att konfliktlösningsprocessen skulle gynnas och hållbara överenskommelser underlättas om skyddet för kulturarvet och frågan om interkulturell dialog togs med i uppdragsmandatet.

50.

Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att säkerställa att den digitala omställning som genomförs i länderna i det östliga partnerskapet är skyddad mot skadliga aktiviteter, och uppmuntrar därför en utökad användning av EU:s befintliga flaggskeppsinitiativ för kapacitetsuppbyggnad på cyberområdet i regionen, CyberEast och EU4Digital, för att inkludera upprättande av rättsliga och administrativa strukturer i syfte att certifiera programvara och maskinvara och samordna nationella incidenthanteringsorganisationer och cyberforensiska och utredande organ runt om i Europa. Parlamentet uppmanar Europeiska kompetenscentrumet för cybersäkerhet inom näringsliv, teknik och forskning att samarbeta nära med EU:s östra partner för att förbättra cybersäkerheten i regionen. Parlamentet uppmanar rådet att samarbeta med Ukraina för att stärka vår ömsesidiga cybersäkerhet och vår ömsesidiga motståndskraft mot cyberhot och hybridattacker.

51.

Europaparlamentet uppmuntrar var och en av medlemsstaterna att visa större politisk vilja och solidaritet genom att utstationera tillräckliga mängder välutbildad och behörig personal till GSFP-uppdrag i de associerade länderna i det östliga partnerskapet, för att se till att ett stort antal av medlemsstaterna är representerade i uppdrag runt om i regionen och för att uppmuntra tredjeländer att i större utsträckning delta i dessa uppdrag, särskilt länder som har utgjort värdländer för framgångsrikt genomförda GSFP-uppdrag och har en bättre förståelse av de lokala sammanhangen. Parlamentet välkomnar att de flesta partnerländerna i det östliga partnerskapet deltar i GSFP-uppdrag och GSFP-insatser i tredjeländer, i linje med europeiska intressen och värden. Parlamentet stöder ett större antal medlemsstaters samarbete med partner i det östliga partnerskapet på säkerhetsområdet, likt den litauisk-polsk-ukrainska brigaden.

52.

Europaparlamentet välkomnar att militära rådgivare har satts in i EU:s uppdrag och delegationer och uppmuntrar insatser för att ytterligare stärka sakkunskapen när det gäller säkerhet och försvar inom EU:s delegationer.

53.

Europaparlamentet anser att Rysslands aggressionskrig mot Ukraina utgör en väckarklocka för det europeiska försvaret, för att säkerställa att framtida GSFP-uppdrag i den östliga partnerskapsregionen får mer resurser, präglas av en högre ambitionsnivå och åtföljs av reviderade mandat för att bemöta utmaningarna, i hopp om att uppdragens mål ska uppnås.

54.

Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att införa effektivare kapaciteter för underrättelsedelning inom och mellan GSFP-uppdrag och att lägga särskild tonvikt vid förbättrat samarbete och avdelning av personal från Europol och Interpol till GSFP:s uppdragshögkvarter för att bidra till smidig underrättelsedelning.

55.

Europaparlamentet uppmanar huvudkontoren för utrikestjänsten, den militära planerings- och ledningskapaciteten, den civila planerings- och ledningskapaciteten samt GSFP att verka för en ny kultur av förståelse mellan civila och militära partner baserat på förbättrade internationella förbindelser, gemensam medvetenhet och gemensamma bedömningar i en strävan att utveckla en heltäckande planeringsram och motsvarande kultur.

56.

Europaparlamentet uppmuntrar GSFP:s uppdragshögkvarter att efterfråga närmare synergier med nationella gemensamma utbildnings- och utvärderingscentrum i länderna i det östliga partnerskapet.

57.

Europaparlamentet uppmanar den civila planerings- och ledningskapaciteten, den militära planerings- och ledningskapaciteten, Europeiska unionens militära kommitté (EUMC) och EU:s militära stab (EUMS) att utveckla en modell för att ta fram och utbyta bästa praxis och sakkunskap när det gäller koncept för kampanj- eller uppdragsplanering, i synnerhet avseende hotbilds- och riskbedömning, tidig varning och strategisk framsynthet, i ett så tidigt skede som möjligt, med partner av avgörande betydelse för kampanjens framgång.

58.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen, utrikestjänsten, i synnerhet den civila planerings- och ledningskapaciteten, och EUMC att bättre anpassa sig till uppbyggnaden av myndighetsövergripande arbetsgrupper med övningar och utbildning. Parlamentet anser att GSFP genom sin tillgång till både planering, resurser och logistik har potential att fungera som ett nav för övningar i fråga om samhällelig motståndskraft och återhämtning med tanke på såväl naturkatastrofer som katastrofer orsakade av människan.

59.

Europaparlamentet uppmanar den civila planerings- och ledningskapaciteten och den militära planerings- och ledningskapaciteten att betona vikten av professionell civil-militär utbildning för all personal i GSFP-uppdrag. Parlamentet uppmanar med kraft EU och medlemsstaterna att förse personalen i GSFP-uppdrag med lämplig utrustning och utbildning så att den blir mer beredd och mer motståndskraftig. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att utsträcka det militära Erasmusprogrammet till officerare i länderna i det östliga partnerskapet för att finansiera deras studier vid militärhögskolor runt om i EU. Parlamentet uppmanar EU att undersöka möjligheten att ge Esfa en utökad roll för att underlätta utbildningen av befäl i väpnade styrkor och i nationellt försvar. Parlamentet uppmuntrar till ett mer konsekvent och strukturerat deltagande av relevant personal i Esfas kurser och till samarbete med mekanismer såsom programmet för yrkesutveckling (PDP).

60.

Europaparlamentet uppmuntrar en utvidgning av det militära Erasmusprogrammet genom att anta officerare från länderna i det östliga partnerskapet, också för att finansiera deras studier vid militärhögskolor runt om i EU.

61.

Europaparlamentet uppmuntrar GSFP:s uppdragshögkvarter att efterfråga närmare synergier med nationella gemensamma utbildnings- och utvärderingscentrum i de associerade länderna i det östliga partnerskapet, till exempel gemensamma ledningsplatser och personalövningar avseende möjliga scenarier som involverar civila och militära ledare från EU:s medlemsstater, personal i GSFP-uppdrag och de associerade länderna i det östliga partnerskapet.

62.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen, utrikestjänsten, den civila planerings- och ledningskapaciteten och den militära planerings- och ledningskapaciteten att förbättra synergierna med andra politikområden och berörda parter i syfte att förstärka insatserna när det gäller förebyggande fredsskapande åtgärder, förebyggande diplomati, tidig varning, förtroendeskapande åtgärder och förbättringar av medborgarnas motståndskraft mot desinformation. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att överväga deltagande i gemensamma övningar med länderna i det östliga partnerskapet på sådana områden som övningar till havs, gemensamma luftstödsoperationer och fredsbevarande åtgärder.

63.

Europaparlamentet uttrycker oro och uppmanar med eftertryck till att man tar itu med den rådande politiseringen av och det politiska inflytandet över försvarsstyrkorna i vissa av länderna i det östliga partnerskapet, eftersom detta leder till politiskt motiverade avskedanden eller degraderingar av befäl som är utbildade och tränade i de program som stöds av EU, medlemsstaterna och andra partnerländer.

64.

Europaparlamentet understryker betydelsen av att EU främjar kvinnors och ungdomars roll för fredsskapandet i den östliga partnerskapsregionen och verkar för agendan för kvinnor, fred och säkerhet och agendan för ungdomar, fred och säkerhet i den östliga partnerskapsregionen. Parlamentet betonar vikten av att utbyta bästa praxis i fråga om jämställdhet och jämställdhetsaspekter av militära insatser och civila uppdrag (utformning, planering, analys, jämn könsfördelning hos personalen osv.), genom att utnyttja EU:s obligatoriska utbildning för personal i GSFP-uppdrag och GSFP-insatser och genom att inrätta särskilda jämställdhetsrådgivare för varje GSFP-uppdrag och GSFP-insats.

Ytterligare politisk och strategisk kapacitet för GSFP på området för det östliga partnerskapet

65.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen, utrikestjänsten och i synnerhet den civila planerings- och ledningskapaciteten att säkerställa att EUAM fortsatt prioriterar reformen av Ukrainas säkerhetstjänst och utökar omfattningen av samarbetet med denna säkerhetstjänst i fråga om cybersäkerhet och bekämpning av terrorism och hybridhot efter det att undantagstillståndet hävts.

66.

Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna och EU att utvidga EUAM-samarbetet till alla strukturer för korruptionsbekämpning som deltar i reformeringen av civilsäkerhetssektorn och att, antingen i form av utbildning och undervisning eller på grundval av utbyte av bästa praxis och gemensamt fastställande av framtida prioriteringar, inkludera både den ukrainska statens korruptionsbekämpningsstruktur – den nationella byrån för förebyggande av korruption – och den högsta domstolen för korruptionsbekämpning. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att rekommendera att representanter för ukrainska institutioner och förvaltningar får delta i pågående utbildningskurser, studier av korruptionsfall och analyser av orsakerna till att utredningar misslyckas och att det inte går att ställa förövarna till svars, i syfte att bistå personal i uppgiften att bekämpa korruption för att undvika upprepning av tidigare misstag. Parlamentet välkomnar GSFP-uppdragens anpassningsförmåga som svar på Rysslands aggressionskrig.

67.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen, utrikestjänsten och den civila planerings- och ledningskapaciteten att säkerställa att EUAM upprätthåller prioriteringen av reformer inom Ukrainas nationella säkerhetstjänst efter det att undantagstillståndet hävts för att garantera bättre tillsyn, färre förundersökningsbefogenheter och förvarscentrum samt en reducering och avmilitarisering av säkerhetstjänsten, med en kvartalsvis bedömning av genomförandet.

68.

Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna och EU att utöka sitt stöd till EUAM:s digitaliseringsinsatser i samband med reformeringen av Ukrainas civilsäkerhetssektor genom utbildning och tillhandahållande av teknik som stöder dataregister, personaladministration och förfaranden för att inleda domstolsärenden, för att bidra till öppenhet, uppbyggnad av förtroende för samhället och bekämpning av korruption. Parlamentet välkomnar EUAM:s engagemang för att stärka kvinnors roll inom brottsbekämpande institutioner.

69.

Europaparlamentet påminner om att utökade mandat måste åtföljas av lämpliga resurser. Parlamentet uttrycker oro över utspridningsrisken om EUAM omfattar breda sektorer men inte har tillräckliga medel för att fullgöra sitt uppdrag. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att stärka den yrkesmässiga komponenten i EUAM med särskilda tjänsterepresentanter, för att effektivt genomföra reformer och ge praktiska råd.

70.

Europaparlamentet uppmanar till en utvidgning av EUAM:s mandat inom området bekämpning av hybridhot, strategisk kommunikation, digital teknik samt cybersäkerhet för att förstärka de ukrainska regeringsinstitutionernas förmåga att bekämpa informationshot, till exempel användning av kommunikationer för att undergräva förtroendet för offentliga institutioner, sprida desinformation och fientlig propaganda, åstadkomma polarisering i samhället och skapa negativa uppfattningar om Ukraina i världen.

71.

Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att utöka sitt stöd till Ukraina när det gäller landets insatser för att stå emot Rysslands aggression och ytterligare reformera sin försvarssektor, som genomgår grundläggande reformer som kommer att få långsiktiga följder för den ukrainska försvarsmakten, dess möjlighet att garantera landets säkerhet samt allmänhetens förtroende och tillit. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att så snart som möjligt efter en politisk överenskommelse mellan Ukraina och Ryssland anta ett beslut om att inleda ett uppdrag för militär rådgivning och utbildning inom ramen för GSFP för att bistå Ukraina i insatser inom stridsområden i tätbefolkade städer, asymmetrisk krigföring och cyberkrigföring och reformer av landets system för yrkesinriktad militärutbildning, som är det viktigaste området när det gäller att underlätta förändringar och säkerställa hållbarheten i omvandlingen av försvarssystemet.

72.

Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att intensifiera sina offentliga reaktioner på provokationer riktade mot EUMM, särskilt brott mot vapenvilan. Parlamentet påminner om att EUMM har mandat att täcka hela det territorium som omfattas av Georgiens internationellt erkända gränser samt kräver obehindrat tillträde till de georgiska regionerna Abchazien och Sydossetien.

73.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och utrikestjänsten att se till att EUMM:s högkvarter får tillräckliga resurser, i synnerhet säkra informations- och kommunikationskanaler, utrustning för mörkerseende, bättre bildkvalitet och förbättrad kapacitet för underrättelseinhämtning genom öppna källor (Osint) och för analys av denna.

74.

Europaparlamentet uppmanar rådet att låta EUAM, EUMM och EU BAM fortsätta sitt arbete så länge som det är nödvändigt på grundval av regelbundna bedömningar av genomförandet och av behoven i ljuset av prioriteringarna inom GSFP, och ställer sig bakom deras strukturer för förnybart mandat för att säkerställa enklare anpassning till eventuella förändringar av situationen på fältet. Parlamentet uppmanar till regelbunden bedömning av behoven vad gäller andra eller kompletterande uppdrag i ljuset av prioriteringarna inom GSFP.

75.

Europaparlamentet vidhåller EU:s stöd för Republiken Moldaviens suveränitet och territoriella integritet och för ansträngningarna inom ramen för 5+2-förhandlingsprocessen för att nå en fredlig, varaktig, övergripande politisk lösning på konflikten i Transnistrien, grundad på respekt för Republiken Moldaviens suveränitet och territoriella integritet inom landets internationellt erkända gränser, med en särskild status för Transnistrien som säkerställer skyddet av de mänskliga rättigheterna även på de territorier som för närvarande inte kontrolleras av konstitutionella myndigheter. Parlamentet påminner om att FN:s generalförsamling den 22 juni 2018 antog en resolution där Ryska federationen med kraft uppmanas att ovillkorligen dra tillbaka sina styrkor och sin krigsmateriel från Republiken Moldaviens territorium, och bekräftar än en gång sitt stöd för ett omedelbart genomförande av den resolutionen.

76.

Europaparlamentet uttrycker oro över den senaste tidens utveckling i Transnistrien och fördömer utvecklingen som en farlig provokation i ett mycket instabilt säkerhetsläge. Parlamentet efterlyser lugn för att upprätthålla säkerheten och välbefinnandet för människorna på båda sidor av floden Dnestr och i grannländerna.

77.

Europaparlamentet uttrycker stark oro över de fortsatta spänningarna vid gränsen mellan Armenien och Azerbajdzjan i efterdyningarna av den våldsamma konflikten under hösten 2020. Uppmanar rådet och utrikestjänsten att fortsätta att skapa förtroende, minska spänningarna och arbeta för en fredlig lösning mellan Armenien och Azerbajdzjan. Parlamentet betonar vikten av fullständigt utbyte och frigivning av frihetsberövade personer, utredning av saknade personers öde, underlättande av humanitära minröjningsinsatser, säkerställande av säker och fri rörlighet för civila i Nagorno-Karabach, hjälp till konfliktdrabbade befolkningar, förtroendeskapande åtgärder, direkta personkontakter samt stöd till återuppbyggnadsinsatser, och understryker att skydd av kulturarv och interkulturell dialog skulle främja konfliktlösningsprocessen. Parlamentet anser att konsekvenserna av dessa fientligheter och närvaron av ryska så kallade fredsbevarande styrkor inte bör påverkar den politiska utvecklingen i Armenien och framtiden för landets reformprogram.

78.

Europaparlamentet välkomnar resultatet av högnivåmötet mellan Europeiska rådets ordförande, Charles Michel, Republiken Azerbajdzjans president, Ilham Aliyev, och Republiken Armeniens premiärminister, Nikol Pashinyan, den 14 december 2021, vid vilket de båda ledarna på nytt försäkrade att de var beredda att arbeta med olösta bilaterala frågor och inleda förhandlingar om utstakning av gränsen. I detta sammanhang är EU redo att tillhandahålla tekniskt bistånd. Parlamentet uppmanar kommissionen, utrikestjänsten och medlemsstaterna att verka för att förhandlingar inleds om gränsdragning och utstakning av gränsen samt för ett hållbart avtal som leder fram till en fredlig samexistens.

79.

Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att inte låta konflikten mellan Azerbajdzjan och Armenien köra fast.

80.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förhindra användning av, och EU-anslag till, olaglig övervakningsteknik och uppmanar EU och medlemsstaterna att föra en dialog med Azerbajdzjans regering för att få ett slut på användningen av sådan olaglig övervakningsteknik och repressiv cybersäkerhet.

81.

Europaparlamentet uttrycker djup oro över vissa länders, särskilt Irans, destabiliserande åtgärder och terroristdåd i Sydkaukasien. Parlamentet fördömer skarpt alla terroristhandlingar. Parlamentet välkomnar säkerhetssamarbetet mellan EU, dess medlemsstater och länderna i det östliga partnerskapet och stöder till fullo en ytterligare fördjupning av samarbetet mot terrorism. Parlamentet uppmanar utrikestjänsten att snarast möjligt inleda en säkerhetsdialog med Armenien, som den som redan förs med Azerbajdzjan. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att inte låta konflikten mellan Azerbajdzjan och Armenien köra fast.

82.

Europaparlamentet framhåller den allt större roll som Kina spelar i den östliga partnerskapsregionen, till exempel genom ingåendet av ett frihandelsavtal med Georgien. Parlamentet understryker behovet av en strategisk bedömning från EU:s sida av hur denna växande roll kan påverka EU:s inflytande i, och dess samarbete med, länderna i det östliga partnerskapet.

83.

Europaparlamentet uppmanar utrikestjänsten att övervaka Kinas växande närvaro i länderna i det östliga partnerskapet, inbegripet följderna (och de potentiella följderna) för partnerskapsländernas inre säkerhet samt för det vidare geopolitiska läget.

84.

Europaparlamentet erkänner att Peking har motsatt sig de ekonomiska sanktionerna mot Ryssland med anledning av Ukraina, vilka enligt Peking är unilaterala och inte har godkänts av FN:s säkerhetsråd. Parlamentet betonar att Kina ännu inte har fördömt Rysslands agerande i Ukraina eller erkänt att Ryssland har invaderat Ukraina. Parlamentet konstaterar att statlig tv i Kina i stor utsträckning ignorerar aggressionskriget i Ukraina och hävdar att Förenta staterna och Nato bär skulden för invasionen.

85.

Europaparlamentet efterlyser ett omedelbart embargo mot import av olja, kol, kärnbränsle och gas från Ryssland och vill att Nord Stream 1 och 2 ska överges helt och hållet. Parlamentet påpekar att Nord Stream 2 var ett viktigt verktyg för Ryssland för att öka sitt politiska och ekonomiska inflytande i medlemsstaterna och länderna i det östliga partnerskapet. Parlamentet konstaterar att det finns en stor potential när det gäller användning av biobränslen i länderna inom det östliga partnerskapet, vilket innebär att man på ett bättre vis skulle kunna utnyttja olika förnybara energikällor som ett sätt att minska energiberoendet.

86.

Europaparlamentet välkomnar viljan – uttryckt vid det senaste toppmötet mellan länderna i det östliga partnerskapet i december 2021 – att utforska möjligheterna till ett stärkt sektoriellt samarbete inom området energitrygghet med intresserade associerade partner i det östliga partnerskapet. Parlamentet framhåller klimatsäkerhet som ett möjligt område för ett närmare samarbete mellan EU och det östliga partnerskapet.

87.

Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att överväga inrättande av en klimatspecifik fond för det östliga partnerskapet som skulle innefatta gränsöverskridande och regionalt samarbete, skydd för biologisk mångfald, hållbart utnyttjande av naturtillgångar, forskning och utbildning och en särskild inriktning på kapacitetsuppbyggnad inom grön teknik baserat på bästa praxis i medlemsstaterna.

o o

88.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska rådet, Europeiska unionens råd, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikesfrågor och säkerhetspolitik, EU:s byråer på försvars- och cybersäkerhetsområdena, Natos generalsekreterare och de nationella parlamenten i medlemsstaterna.

(1) EUT L 161, 29.5.2014, s. 3.

(2) EUT L 261, 30.8.2014, s. 4.

(3) EUT L 260, 30.8.2014, s. 4.

(4) EUT L 23, 26.1.2018, s. 4.

(5) EGT L 246, 17.9.1999, s. 3.

(6) EUT L 209, 14.6.2021, s. 1.

(7) EUT L 202, 8.6.2021, s. 1.

(8) EUT L 151, 7.6.2019, s. 15.

(9) EUT L 194, 19.7.2016, s. 1.

(10) EUT L 359 I, 11.10.2021, s. 6.

(11) EUT L 102, 24.3.2021, s. 14.

(12) EUT L 160, 7.5.2021, s. 106.

(13) EUT L 160, 7.5.2021, s. 109.

(14) EUT L 160, 7.5.2021, s. 112.

(15) EUT L 351 I, 22.10.2020, s. 5.

(16) EUT L 246, 30.7.2020, s. 12.

(17) EUT L 129 I, 17.5.2019, s. 13.

(18) EUT L 331, 14.12.2017, s. 57.

(19) EUT L 217, 23.7.2014, s. 42.

(20) EUT L 180, 21.5.2021, s. 149.

(21) EUT L 248, 17.9.2008, s. 26.

(22) EUT L 411, 7.12.2020, s. 1.

(23) EUT C 99, 1.3.2022, s. 105.

(24) EUT C 15, 12.1.2022, s. 156.

(25) EUT C 494, 8.12.2021, s. 54.

(26) EUT C 465, 17.11.2021, s. 87.

(27) EUT C 456, 10.11.2021, s. 78.

(28) EUT C 456, 10.11.2021, s. 64.

(29) EUT C 404, 6.10.2021, s. 136.

(30) EUT C 385, 22.9.2021, s. 40.

(31) EUT C 362, 8.9.2021, s. 114.

(32) EUT C 388, 13.11.2020, s. 22.

(33) EUT C 28, 27.1.2020, s. 57.

(34) Rådets direktiv 2001/55/EG av den 20 juli 2001 om miniminormer för att ge tillfälligt skydd vid massiv tillströmning av fördrivna personer och om åtgärder för att främja en balans mellan medlemsstaternas insatser för att ta emot dessa personer och bära följderna av detta (EGT L 212, 7.8.2001, s. 12).

27.12.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 493/120

P9_TA(2022)0243

Globala hot mot aborträtten: Högsta domstolens eventuella inskränkningar i aborträtten i USA

Europaparlamentets resolution av den 9 juni 2022 om globala hot mot aborträtten: Högsta domstolens eventuella inskränkningar i aborträtten i USA (2022/2665(RSP))

(2022/C 493/12)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av den internationella konventionen från 1966 om medborgerliga och politiska rättigheter,

—	med beaktande av den internationella konventionen från 1966 om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,

—	med beaktande av FN:s konvention från 1979 om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor,

—	med beaktande av den internationella konventionen från 1965 om avskaffande av alla former av rasdiskriminering,

—	med beaktande av FN:s konvention från 1989 om barnets rättigheter,

—	med beaktande av FN:s konvention från 1984 mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning,

—	med beaktande av FN:s konvention från 2006 om rättigheter för personer med funktionsnedsättning,

—	med beaktande av FN:s mål för hållbar utveckling, som man enades om 2015, och särskilt mål 1, 3 och 5 om att avskaffa fattigdom, om god hälsa och välbefinnande och om jämställdhet,

—	med beaktande av handlingsplanen från Peking från 1995 och resultaten från dess översynskonferenser,

—	med beaktande av 1994 års internationella konferens om befolkning och utveckling (ICPD) i Kairo 1994, dess handlingsprogram samt resultaten från dess översynskonferenser,

—	med beaktande av toppmötet i Nairobi 2019 om ICPD+25 – Accelerating the Promise, och av de berörda parternas åtaganden när det gäller sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter,

—	med beaktande av informationsserierna om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter från kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter (OHCHR) från 2020,

—	med beaktande av Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna från 1950,

—	med beaktande av Världshälsoorganisationens (WHO) vägledning från 2015 Safe abortion: technical and policy guidance for health systems,

—	med beaktande av WHO:s vägledning av den 8 mars 2022Abortion care guideline,

—	med beaktande av OHCHR:s uttalande av den 14 september 2021UN experts denounce further attacks against right to safe abortion and Supreme Court complicity,

—	med beaktande av rapporten från FN:s befolkningsfond (UNFPA) från mars 2022 om tillståndet för världens befolkning, Seeing the Unseen: The case for action in the neglected crisis of unintended pregnancy,

—	med beaktande av Pew Research Centers rapport av den 6 maj 2022, America’s Abortion Quandary,

—	med beaktande av Amerikas förenta staters konstitution,

—	med beaktande av målet Roe mot Wade, 410 US 113 (1973),

—

med beaktande av det första utkastet till majoritetsyttrande från Förenta staternas högsta domstol nr 19-1392 (1), skrivet av domaren Samuel Alito om målet Thomas E. Dobbs, statstjänsteman för hälso- och sjukvårdsfrågor vid Mississippi Department of Health, et al., mot Jackson Women’s Health Organisation, et al., daterat februari 2022 och som läckt ut till pressen i maj 2022,

—	med beaktande av senatens lagförslag 8 (SB 8) och representanthusets tillhörande lagförslag 1515 (HB 1515) i Texas, Relating to abortion, including abortions after detection of an unborn child’s heartbeat; authorizing a private civil right of action, från september 2021,

—	med beaktande av Europarådets konvention från 2014 om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet,

—	med beaktande av artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen,

—	med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna från 2009 (stadgan),

—	med beaktande av sin resolution av den 7 oktober 2021 om abortlagen i delstaten Texas i USA (2),

—	med beaktande av sin resolution av den 24 juni 2021 om situationen för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter i EU, inom ramen för kvinnors hälsa (3),

—	med beaktande av sin resolution av den 11 november 2021 om den första årsdagen för det faktiska förbudet mot aborter i Polen (4),

—	med beaktande av sin resolution av den 13 februari 2019 om bakslag för kvinnors rättigheter och jämställdhet i EU (5),

—	med beaktande av EU:s handlingsplan för jämställdhet och kvinnors egenmakt i EU:s yttre åtgärder 2021–2025 (EU:s tredje handlingsplan för jämställdhet),

—	med beaktande av sin resolution av den 11 februari 2021 om framtida utmaningar för kvinnors rättigheter i Europa: mer än 25 år sedan Pekingdeklarationen och handlingsplanen från Peking (6),

—	med beaktande av sin resolution av den 5 maj 2022 om konsekvenserna av kriget mot Ukraina för kvinnor (7),

—	med beaktande av artikel 132.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

Enligt WHO är abort en viktig del av en heltäckande hälso- och sjukvård, och omkring 45 % av alla aborter är osäkra, varav 97 % sker i utvecklingsländer (8). Enligt UNFPA (9) inträffar uppskattningsvis 121 miljoner oavsiktliga graviditeter varje år, och över 60 % av dessa slutar i aborter. Under de senaste åren har motståndare till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter och kvinnors självständighet haft ett betydande inflytande på nationell lagstiftning och politik, och bakåtsträvande initiativ har tagits på global nivå, även i flera medlemsstater. Extremhögerns frammarsch bidrar också till denna tillbakagång i kvinnors rätt till abort, som tar sig uttryck i hela världen.

FN:s kommitté för avskaffande av diskriminering mot kvinnor har noterat att kriminalisering av aborttjänster inte har något avskräckningsvärde. FN:s arbetsgrupp mot diskriminering av kvinnor och flickor har noterat att i fall där abort är kriminaliserad och föremål för rättsliga begränsningar, är det inte möjligt för alla kvinnor att på ett säkert sätt avsluta graviditeten på grund av deras socioekonomiska situation, och det blir därmed ett privilegium för socioekonomiskt gynnade kvinnor, medan kvinnor med begränsade resurser tvingas använda sig av osäkra och hemliga aborter som innebär en fara för deras liv och hälsa. Enligt WHO är andelen osäkra aborter betydligt högre i länder med mycket restriktiva abortlagar än i länder med mindre restriktiva lagar (10).

Osäkra aborter är den främsta orsaken till mödradödlighet och sjuklighet, som dock går att förebygga. Bristen på tillgång till säker och laglig abortvård är en kritisk folkhälso- och människorättsfråga. Att förbjuda abort och därmed tvinga kvinnor att söka sig till osäkra och hemliga aborter leder till ökad mödradödlighet och sjuklighet.

Förenta staternas högsta domstol skapade ett prejudikat i det banbrytande målet Roe mot Wade (1973), senare bekräftat i målen Planned Parenthood mot Casey (1992) och Whole Woman’s Health mot Hellerstedt (2016), som garanterar den konstitutionella rätten till laglig abort innan fostret blivit livsdugligt i USA. Det nyligen läckta första utkastet till majoritetsyttrande från Högsta domstolen, skrivet av domaren Samuel Alito om målet Thomas E. Dobbs, statstjänsteman för hälso- och sjukvårdsfrågor vid Mississippi Department of Health, mot Jackson Women’s Health Organisation riskerar att omkullkasta domen i Roe mot Wade vilket skulle innebära en tillbakagång för konstitutionella rättigheter i USA. Högsta domstolen förväntas meddela ett slutligt avgörande senast i juni 2022. Det läckta utkastet till yttrande representerar den mest skadliga utgången för aborträtten i fråga om vad Högsta domstolen skulle kunna besluta, genom att tillåta delstater att förbjuda abort när som helst under graviditeten och öppna upp möjligheten till fullständiga abortförbud, vilket i sin tur skulle undanröja det skydd som kvinnor och flickor i USA åtnjuter genom sina befintliga rättigheter.

Ett beslut av Högsta domstolen som upphäver Roe mot Wade-domen skulle påverka kvinnors och flickors liv över hela USA, och de skadliga konsekvenserna skulle bli mest kännbara för personer i utsatta situationer. Andra aspekter av sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter skulle också kunna påverkas negativt om Roe mot Wade-domen upphävs. Begränsningar av eller förbud mot aborträtten i USA skulle slå oproportionerligt mot kvinnor som lever i fattigdom, särskilt rasifierade kvinnor – däribland färgade kvinnor, kvinnor från den latinamerikanska befolkningen och kvinnor från ursprungsbefolkningen – samt kvinnor från landsbygdsområden, hbtqi-personer, kvinnor med funktionsnedsättning, ungdomar, migrantkvinnor, däribland irreguljära migranter, och hushåll med en kvinna som ensamstående förälder. Offentliga aborttjänster kan ge allmän tillgång till säkra och lagliga aborter för alla kvinnor, inbegripet kvinnor i utsatta socioekonomiska situationer.

Det läckta utkastet till yttrande från domstolen följer på den senaste tidens outtröttliga insatser på delstatsnivå för att inskränka och förbjuda aborträtten i USA. Sedan 2011 har nästan 500 lagar som begränsar tillgången till abort antagits av amerikanska delstater. Begränsningar av tillgången till abort kommer att tvinga kvinnor, särskilt de som saknar resurser eller information, att resa långa sträckor, att fullfölja graviditeten mot sin vilja eller att tillgripa osäkra aborter på sig själva i hemmet, vilket också gör att de riskerar att utsättas för brottsutredningar och åtal.

Texas antog nyligen senatens lagförslag 8, som förbjuder abort efter det att fosterhjärtslag börjat, dvs. efter ungefär sex veckors graviditet, utan undantag för våldtäkt eller incest eller om fostrets hälsotillstånd inte medger överlevnad efter födseln. Förenta staternas högsta domstol har tillåtit lagen att träda i kraft, och Texas har kunnat undgå en domstolskontroll av dess författningsenlighet genom att befria regeringstjänstemän från att tillämpa lagen och skapa en laglig väg för medborgare, mot en belöning på 10 000 US-dollar, att stämma alla som tillhandahåller abortvård eller hjälper någon att få en abort i strid med förbudet, eftersom det är svårare att bestrida lagen utan en enda enhet med ansvar för dess verkställighet. Den bestämmelse som gör det möjligt för medborgarna att stämma alla som tillhandahåller aborttjänster gör fältet fritt för trakasserier.

H.	Minst tolv delstater har antagit, infört eller meddelat sin avsikt att införa lagar som kopierar Texas SB 8. Idaho och Oklahomas lagstiftande organ har nyligen antagit lagar som förbjuder abort med lagförslag som bygger på SB 8, inklusive från tidpunkten för befruktningen i Oklahomas fall.

Om Högsta domstolen skulle besluta att upphäva Roe mot Wade-domen kommer beslutet om abortens laglighet att återgå till delstaterna. 13 delstater har redan antagit så kallade utlösande lagar (trigger laws) om kriminalisering av abort, som syftar till att omedelbart förbjuda eller begränsa tillgången till abort om Roe mot Wade-domen upphävs. Medräknat dessa 13 delstater är det totalt 26 delstater som säkert eller sannolikt kommer att begränsa eller förbjuda abort om det konstitutionella skyddet upphävs, eftersom andra delstater skulle kunna försöka att antingen återinföra lagar som antagits före 1973, såsom Michigan, Wisconsin och West Virginia, eller att anta nyligen antagna abortrestriktioner som blockerats av domstolar, såsom Alabama, Georgien, Iowa, Ohio och South Carolina.

Nästan alla dödsfall till följd av osäkra aborter inträffar i länder med stränga restriktioner mot abort. Det uppskattas att det årliga antalet dödsfall bland mödrar i USA på grund av osäkra aborter skulle öka med 21 % (11) under andra året efter det att ett förbud trätt i kraft. Sådana dödsfall kan helt och hållet förebyggas.

Bland tonårsflickor i åldern 15–19 år är komplikationer i samband med graviditet och förlossning den främsta dödsorsaken globalt. FN:s kommitté för barnets rättigheter (12) har med kraft uppmanat stater att avkriminalisera abort och se till att flickor kan ta del av lagliga och säkra aborttjänster. De eventuella abortförbuden kan komma att vända minskningen av antalet tonårsgraviditeter i USA. Tonårsmödrar löper betydligt högre risk att avbryta sina studier och hamna i arbetslöshet och därigenom förvärra fattigdomsspiralen.

Det finns en växande oro över uppgiftsskyddet i samband med ett eventuellt upphävande av Roe mot Wade-domen. Genom appar för menstruationsspårning, geolokaliseringsverktyg och sökmotorer kan det samlas in data om personer som har närmat sig en abortklinik, köpt abortpiller eller sökt information. Människor kan potentiellt bli flaggade för detta eller informationen användas mot dem (13).

Icke-statliga organisationer och konservativa tankesmedjor tillhörande den amerikanska kristna högern har bistått med betydande finansiering till abortmotståndarrörelsen globalt. Om Roe mot Wade-domen upphävs kan pengaflödena komma att öka kraftigt med förnyade påtryckningar från abortmotståndargrupper världen över.

Om Högsta domstolen upphäver Roe mot Wade-domen kan detta ge abortmotståndarrörelser mod eller uppmuntran att sätta press på regeringar och domstolar utanför USA för att dessa ska dra tillbaka aborträttigheter och äventyra de betydelsefulla landvinningar som gjorts de senaste årtiondena, då över 60 länder (14) har reformerat sina lagar och sin politik på abortområdet för att ta bort restriktioner och hinder.

Trots generella framsteg i skyddet av sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter världen över, även i Europa, är bakslag för rätten till säker och laglig abort en källa till allvarlig oro. Ett upphävande av Roe mot Wade-domen kan stärka antiabortrörelsen i Europeiska unionen. Polen är det enda EU-land som har tagit bort ett abortskäl i sin lagstiftning, då den illegitima konstitutionsdomstolen den 22 oktober 2020 upphävde polska kvinnors sedan länge etablerade rättigheter, vilket i praktiken innebar ett abortförbud. Abort är förbjudet på Malta. Medicinska aborter i ett tidigt skede av graviditeten är olagliga i Slovakien och inte tillgängliga i Ungern. Tillgången till abort urholkas även i Italien (15). Tillgång till abortvård förvägras i andra EU-länder, som i Kroatien nyligen (16). Det är absolut nödvändigt att EU och dess medlemsstater försvarar sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter och betonar att kvinnors rättigheter är oförytterliga och inte kan tas bort eller urvattnas. Det är av kritisk betydelse att EU och dess medlemsstater fortsätter att göra framsteg med att garantera tillgång till säker och laglig abort i rätt tid i enlighet med WHO:s rekommendationer och rön.

Sexuella och reproduktiva rättigheter, däribland säker och laglig abort, är en grundläggande rättighet. Att kriminalisera, försena eller förvägra tillgången till säker och laglig abortvård är en form av våld mot kvinnor och flickor. Flera människorättsorgan har hävdat att förvägrad säker och laglig abort kan utgöra tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling. Osäkra aborter som leder till döden i samband med abortförbud bör betraktas som ”könsgodtyckliga mord, som endast kvinnor utstår, till följd av diskriminering som är inskriven i lag” (17).

Internationella människorättsorgan har vid upprepade tillfällen och konsekvent hävdat att kriminalisering och begränsning av abort strider mot staternas internationella skyldigheter i fråga om mänskliga rättigheter som är skyddade i internationell och europeisk människorättslagstiftning, såsom den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor och den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna. Att tvinga kvinnor att söka sig till olagliga aborter, resa till andra länder för att gå igenom detta eller fullfölja graviditeten mot sin vilja är en kränkning av kvinnors och flickors mänskliga rättigheter i fråga om rätten till liv, fysisk och psykisk integritet, jämlikhet, icke-diskriminering och hälsa. Den folkrättsliga principen om icke-tillbakagång förbjuder stater att vidta åtgärder som undergräver, begränsar eller tar bort befintliga rättigheter eller anspråk inom jämställdhet samt sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter.

I ett uttalande från FN:s experter från september 2021 (18) betonas att ”kvinnors mänskliga rättigheter är grundläggande rättigheter som inte kan underordnas kulturella, religiösa eller politiska hänsynstaganden” och att ”ideologiskt och religiöst motiverad inblandning i folkhälsofrågor har haft ett särskilt skadligt inflytande på kvinnors och flickors hälsa och välbefinnande”.

Att garantera tillgång till heltäckande sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, åldersanpassad, heltäckande sex- och samlevnadsundervisning och tillhörande tjänster, däribland familjeplanering, preventivmetoder och säker, laglig och fri abort, samt respekt för varje persons självständighet och förmåga att fatta fria och välgrundade beslut om sin kropp och sitt liv är förutsättningar för att åstadkomma jämställdhet och social och ekonomisk jämlikhet. Rättvis tillgång till abortvård gör att kvinnor kan utöva större makt över sina kroppar och stärker deras förmåga att förbättra sitt ekonomiska välbefinnande.

Jämställdhet, slut på fattigdom och exploatering överallt och säkerställande av hälsosamma liv och välbefinnande för alla är grundläggande mål som fastställs i mål nr 5, 1 och 3 för hållbar utveckling. Mer specifikt är säkerställande av allmän tillgång till sexuell och reproduktiv hälsa och avskaffande av alla former av våld och skadliga sedvänjor mot kvinnor och flickor delmål inom mål nr 3 och 5 för hållbar utveckling. Alla FN:s medlemsstater, däribland USA och EU:s medlemsstater, har tagit på sig förpliktelser, åtaganden och skyldigheter för att respektera och främja dessa hållbarhetsmål med tillhörande delmål.

Europaparlamentet fördömer skarpt tillbakagången för kvinnors rättigheter samt deras sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter globalt, bland annat i USA och i en del av EU:s medlemsstater. Parlamentet påminner om att sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter är grundläggande mänskliga rättigheter som bör skyddas och stärkas och inte på något sätt får urvattnas eller dras tillbaka. Parlamentet är särskilt djupt oroat över hur sådana förbud kommer att bidra till trauman hos våldtäkts- och incestoffer.

Europaparlamentet uttrycker sin starka solidaritet med och sitt stöd till kvinnor och flickor i USA, liksom de personer som tillhandahåller, och verkar för rätt och tillgång till, laglig och säker abortvård under sådana prövande omständigheter.

Europaparlamentet påminner Förenta staternas högsta domstol om betydelsen av att stå fast vid det prejudicerande målet Roe mot Wade (1973) och det efterföljande konstitutionella skyddet av aborträtten i USA.

Europaparlamentet fördömer skarpt varje tillbakagång för mänskliga och konstitutionella rättigheter. Parlamentet efterlyser åtgärder för att slå vakt om rätten till säker och laglig abort i USA och uppmanar landet att inte ta några steg bakåt. Parlamentet uppmanar relevanta myndigheter på alla nivåer i USA att i linje med WHO:s riktlinjer för abortvård helt avkriminalisera tillgång till och tillhandahållande av aborttjänster, att garantera säkra, lagliga, fria och högkvalitativa tjänster för sexuell och reproduktiv hälsa inom sina territorier och att göra dem lättåtkomliga för alla kvinnor och flickor.

Europaparlamentet uppmanar regeringen i delstaten Texas att skyndsamt upphäva senatens lagförslag 8. Parlamentet uppmanar regeringarna i delstaterna Idaho och Oklahoma att upphäva liknande lagar, däribland lagförslag HB 4327 (Oklahoma). Parlamentet uppmanar alla 26 delstater i USA med så kallade utlösande lagar (trigger laws), inaktiva lagar (laws on the books) och andra åtgärder avseende förbud och restriktioner mot abort att upphäva dessa för att säkerställa att deras lagstiftning är i linje med internationellt skyddade mänskliga rättigheter för kvinnor och internationella människorättsnormer.

Europaparlamentet är djupt bekymrat över att förbud och andra restriktioner mot abort slår oproportionerligt hårt mot kvinnor som lever i fattigdom, särskilt rasifierade kvinnor – däribland färgade kvinnor, kvinnor från den latinamerikanska befolkningen och kvinnor från ursprungsbefolkningen – samt kvinnor från landsbygdsområden, hbtqi-personer, kvinnor med funktionsnedsättning, ungdomar, migrantkvinnor, däribland irreguljära migranter, och hushåll med en kvinna som ensamstående förälder. Parlamentet betonar att kvinnor som på grund av ekonomiska eller logistiska hinder inte har möjlighet att resa till kliniker för reproduktiv hälsa i angränsande delstater eller länder löper större risk att utsättas för osäkra och livshotande ingrepp eller att tvingas fullfölja sin graviditet mot sin vilja, vilket är en kränkning av de mänskliga rättigheterna och en form av könsrelaterat våld (19).

Europaparlamentet välkomnar att den federala lagen om kvinnors hälsa och skydd, som syftar till att skydda aborträtten i hela USA, röstades igenom i representanthuset, men beklagar djupt att den inte röstades igenom i senaten. Parlamentet uppmanar den amerikanska regeringen och/eller andra relevanta amerikanska myndigheter att respektera, förverkliga och skydda kvinnors och flickors mänskliga rättigheter, däribland deras rätt till liv, integritet, hälsa, jämlikhet och icke-diskriminering, samt frihet från diskriminering, våld och tortyr eller grym, omänsklig och förnedrande behandling, genom att fastställa och stödja federalt rättsligt skydd för tillgång till säkra, lagliga och högkvalitativa tjänster för sexuell och reproduktiv hälsa, däribland abort, för alla kvinnor och flickor.

Europaparlamentet uppmuntrar president Joe Biden och hans administration att öka sina ansträngningar och fortsätta att stödja aborträttigheter, och uppmanar med kraft presidenten att säkerställa tillgång till säker och laglig abort. Parlamentet uppmuntrar den amerikanska regeringen att göra ytterligare insatser för att säkerställa att abort och preventivmedel integreras i åldersanpassad och heltäckande information och undervisning om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter och i tillhörande tjänster samt att detta görs tillgängligt för alla. Parlamentet välkomnar att den amerikanska finansieringen till UNFPA och FN:s organ för sexuell och reproduktiv hälsa har återupptagits och uppmanar den amerikanska regeringen och/eller andra relevanta amerikanska myndigheter att fortsätta att stödja sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter både i FN och i andra multilaterala forum.

Europaparlamentet uppmanar med kraft den amerikanska regeringen och/eller andra relevanta amerikanska myndigheter att säkerställa adekvat federalt konstitutionellt och lagstadgat skydd av rätten att avsluta en graviditet, och uppmanar vidare med kraft den amerikanska regeringen att helt avkriminalisera abort, vilket kräver inte bara att man upphör med bestraffningen av kvinnor och flickor och andra gravida personer, vårdgivare och andra som bistår med aborttjänster, utan även avför abort från delstaters strafflagstiftning och avskaffar all annan bestraffande lagstiftning, politik och praxis.

10.

Europaparlamentet uppmuntrar starkt den amerikanska regeringen och/eller andra relevanta amerikanska myndigheter att även avlägsna alla hinder för aborttjänster, bland annat kravet att tredje part måste lämna samtycke eller underrättas, obligatoriska väntetider och godkännande från domare eller medicinska paneler, och att garantera tillgång till abortvård i rätt tid i hela landet. Parlamentet uppmanar den amerikanska regeringen att se till att tjänsten tillhandahålls utan diskriminering, trakasserier, tvång, skrämsel eller hot, med vederbörlig respekt för kvinnors integritet och för sekretessen och med vederbörligt skydd och respekt för vårdgivarna.

11.

Europaparlamentet uppmanar den amerikanska regeringen och/eller andra relevanta amerikanska myndigheter att reglera situationer med vårdgivare som vägrar att tillhandahålla lagliga aborttjänster, bland annat på grundval av en ”samvetsklausul”, på ett sätt som innebär att kvinnor inte nekas tillgång till abort.

12.

Europaparlamentet är bekymrat över insamlingen och missbruket av uppgifter avseende personer som söker aborttjänster. Parlamentet uppmanar den amerikanska regeringen att se till att lagstiftning och politik om uppgiftsskydd överensstämmer med internationella människorättsnormer och garantera att man i samband med behandling av känslig personlig information, såsom hälsorelaterade uppgifter och hälsorelaterad information, respekterar enskildas rättigheter och att insamling och behandling av personuppgifter bygger på deras fria, specifika, informerade och uttryckliga samtycke. Parlamentet uppmanar digitala distributionstjänster att se till att alla appar respekterar lagstiftningen om användning och skydd av uppgifter.

13.

Europaparlamentet noterar den roll som icke-statliga organisationer spelar som tjänsteleverantörer och som förespråkare för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter i USA, och uppmuntrar dem att fortsätta sitt arbete. Parlamentet bekräftar att dessa icke-statliga organisationer måste få tillräcklig finansiering för att kunna bedriva sin verksamhet. Parlamentet understryker att de tjänster som dessa icke-statliga organisationer tillhandahåller tillgodoser kvinnors och flickors behov och mänskliga rättigheter. Parlamentet understryker att deras arbete inte kan ersätta statens ansvar att garantera tillgång till offentliga, lagliga och säkra aborttjänster.

14.

Europaparlamentet uppmanar den amerikanska regeringen att vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa socialt stöd, särskilt när det gäller hushåll med ensamstående mödrar och tonårsgraviditeter, bland annat genom allmän barnomsorg och hälso- och sjukvård.

15.

Europaparlamentet uppmanar den amerikanska regeringen att underteckna och ratificera alla återstående (20) FN-människorättskonventioner och människorättsprotokoll och regionala människorättskonventioner och människorättsprotokoll, inbegripet konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (1979).

16.

Europaparlamentet är djupt oroat över de potentiella konsekvenserna för kvinnors rättigheter i hela världen om Förenta staternas högsta domstol skulle upphäva Roe mot Wade-domen. Parlamentet är djupt oroat över en eventuell hämmande effekt på prioriteringen och finansieringen av tjänster för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, som redan i hög grad har nedprioriterats och underfinansierats både inom USA och globalt. Parlamentet betonar med oro att i länder som är starkt beroende av USA:s bistånd till folkhälsoprogram skulle upphävandet av domen kunna påverka dessa regeringars åtagande om tillhandahållande av abort och andra reproduktiva rättigheter.

17.

Europaparlamentet välkomnar den senaste tidens positiva utveckling när det gäller aborträttigheter i Argentina, Mexiko, Ecuador, Colombia och Chile, som innebär viktiga framsteg i Sydamerika när det gäller kvinnors rättigheter, liksom i andra länder runt om i världen, såsom Angola, Indien, Kenya, Nya Zeeland, Nordirland, Sydkorea och Thailand.

18.

Europaparlamentet betonar vikten av att se till att kvinnor och flickor deltar i utformningen av lagar och politik som berör dem och avser deras mänskliga rättigheter, inbegripet sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, särskilt abortvård, och att de får tillgång till rättvisa och rättslig prövning när deras rättigheter kränks.

19.

Europaparlamentet betonar bristen på tillgång till preventivmedel och de befintliga icke tillgodosedda behoven (21). Parlamentet betonar att kvinnorna bär ett oproportionerligt stort ansvar för preventivmedel, som borde delas med männen. Parlamentet betonar i detta avseende behovet av att utveckla och främja preventivmedel för män i syfte att minska antalet oplanerade graviditeter. Parlamentet betonar att man bör prioritera kampen mot sexuellt våld och en omfattande, åldersanpassad och evidensbaserad sexual- och samlevnadsundervisning för alla, ett utbud av högkvalitativa, tillgängliga, säkra, ekonomiskt överkomliga och, när så är lämpligt, kostnadsfria preventivmetoder och preventivmedel samt familjeplaneringsrådgivning och hälso- och sjukvård.

20.

Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att erbjuda allt tänkbart stöd, inklusive ekonomiskt stöd, till USA-baserade civilsamhällesorganisationer som skyddar, främjar och tillhandahåller sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter i landet, som ett uttryck för sitt orubbliga engagemang för dessa rättigheter. Parlamentet uppmanar vidare medlemsstaterna att erbjuda en fristad för all sjukvårdspersonal som riskerar att utsättas för rättslig förföljelse eller andra former av trakasserier till följd av sitt legitima arbete med att tillhandahålla abortvård.

21.

Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten, kommissionen och alla EU-medlemsstater att använda alla instrument som står till deras förfogande för att stärka sina åtgärder för att motverka tillbakagången avseende kvinnors rättigheter och sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, bland annat genom att kompensera för en eventuell minskning av USA:s finansiering av sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter globalt, och genom att starkt förespråka och prioritera allmän tillgång till säker och laglig abort och andra tjänster för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter i sina yttre förbindelser.

22.

Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att med kraft uppmana den amerikanska regeringen att införa federalt rättsligt skydd för rätten till abort och att ta upp dessa människorättsfrågor i sina förbindelser med USA på alla nivåer och i alla relevanta internationella forum, genom att påpeka att de utgör en form av våld mot kvinnor och flickor. Parlamentet uppmanar vidare EU:s delegation i USA att prioritera sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter i sina kontakter med de relevanta amerikanska myndigheterna och i sitt lokala genomförande av den tredje handlingsplanen för jämställdhet.

23.

Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att kraftfullt stödja sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter för alla, bland annat genom att främja stärkt rättsligt skydd inom EU:s gränser och undanröja hinder för åtnjutandet av dessa rättigheter.

24.

Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att inkludera rätten till abort i stadgan.

25.

Europaparlamentet uppmanar utrikestjänsten, EU:s delegationer och medlemsstaternas ambassader runtom i världen att proaktivt nå ut till och skydda människorättsförsvarare som arbetar med sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, särskilt i länder där rätten till och tillgången till abort är begränsad.

26.

Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter och kommissionsledamoten med ansvar för jämställdhet att överväga att, i händelse av att Roe mot Wade-domen upphävs, fördöma och kritisera denna kränkning av kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter och deras rätt till hälso- och sjukvård, liksom den rättsliga osäkerhet som detta kommer att medföra i samband med deras diskussioner med amerikanska tjänstemän.

27.

Europaparlamentet betonar, i linje med handlingsplanen från Peking och ICPD-handlingsprogrammet, att alla personers rätt till fysisk integritet och självbestämmande måste skyddas och att tillgång till grundläggande tjänster som ger verkan åt denna rätt måste säkerställas. Parlamentet betonar att tillgång till hälso- och sjukvård är en grundläggande mänsklig rättighet och att det är statens skyldighet att tillhandahålla och garantera hälso- och sjukvård för alla. Parlamentet menar att en övergripande global strategi i det grundläggande paketet om sexuell och reproduktiv hälsa, inbegripet åtgärder för att förebygga och undvika osäkra och olagliga aborter samt tillhandahållande av vård efter aborter, måste integreras i de allmänna hälso- och sjukvårdssystemens strategier och program. Parlamentet beklagar att hälso- och sjukvård inte är tillgänglig för alla i USA. Parlamentet påminner om att fattigdom är nära kopplat till tvång att fortsätta en graviditet och till brist på säkra och lagliga aborter.

28.

Europaparlamentet bekräftar att abort alltid måste vara ett frivilligt beslut som grundar sig på en persons begäran och fria vilja, i enlighet med medicinska standarder och tillgänglighet, överkomlighet och säkerhet på grundval av WHO:s riktlinjer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa allmän tillgång till säker och laglig abort och respekt för rätten till frihet, integritet och bästa möjliga hälso- och sjukvård.

29.

Europaparlamentet uppmanar med kraft EU:s medlemsstater att avkriminalisera abort samt att undanröja och bekämpa hinder för säker och laglig abort och tillgång till hälso- och sjukvård och tjänster för sexuell och reproduktiv hälsa. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera tillgång till säkra, lagliga och kostnadsfria aborttjänster, till tjänster och förnödenheter för prenatal vård och mödravård, frivillig familjeplanering, preventivmedel, ungdomsvänliga tjänster samt till förebyggande, behandling, vård och stöd i samband med hiv, utan diskriminering.

30.

Europaparlamentet fördömer att kvinnor inte får tillgång till aborttjänster på grund av gängse praxis i vissa medlemsstater som går ut på att läkare, och ibland hela medicinska institutioner, på grundval av den så kallade ”samvetsklausulen” vägrar att tillhandahålla hälso- och sjukvårdstjänster, vilket innebär att abortvård förvägras med åberopande av religion eller samvete och att kvinnors liv och rättigheter sätts på spel. Parlamentet noterar att denna klausul också ofta används i situationer där varje dröjsmål skulle kunna utgöra en fara för patientens liv eller hälsa.

31.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att använda all sin behörighet inom hälso- och sjukvårdspolitiken och att ge medlemsstaterna stöd när det gäller att säkerställa allmän tillgång till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter inom ramen för programmet EU för hälsa 2021–2027, främja hälsoupplysning och hälsoundervisning, stärka de nationella hälso- och sjukvårdssystemen och uppåtgående konvergens av hälso- och sjukvårdsstandarder för att minska hälsorelaterad ojämlikhet inom och mellan medlemsstaterna och att underlätta utbytet av bästa praxis mellan medlemsstaterna när det gäller sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra framsteg i riktning mot allmän hälso- och sjukvård, där sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter är av avgörande betydelse.

32.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter, Förenta staternas president och hans administration, Förenta staternas kongress och Förenta staternas högsta domstol.

(1) https://www.politico.com/news/2022/05/02/supreme-court-abortion-draft-opinion-00029473

(2) EUT C 132, 24.3.2022, s. 189.

(3) EUT C 81, 18.2.2022, s. 43.

(4) EUT C 205, 20.5.2022, s. 44.

(5) EUT C 449, 23.12.2020, s. 102.

(6) EUT C 465, 17.11.2021, s. 160.

(7) Antagna texter, P9_TA(2022)0206.

(8) https://www.who.int/news-room/fact-sheets/detail/abortion

(9) UNFPA:s rapport från mars 2022 om tillståndet för världens befolkning, Seeing the Unseen: The case for action in the neglected crisis of unintended pregnancy.

(10) https://www.who.int/news-room/fact-sheets/detail/abortion

(11) https://ncpolicywatch.com/2022/05/05/study-shows-an-abortion-ban-may-lead-to-a-21-increase-in-pregnancy-related-deaths/

(12) FN:s kommitté för barnets rättigheter, allmän kommentar nr 20 av den 6 december 2016 om tillämpningen av barnets rättigheter under tonåren, punkt 60.

(13) https://www.vice.com/en/article/m7vzjb/location-data-abortion-clinics-safegraph-planned-parenthood

(14) https://reproductiverights.org/maps/worlds-abortion-laws/

(15) https://search.coe.int/cm/Pages/result_details.aspx?ObjectId=0900001680687bdc; http://www.refreg.ep.parl.union.eu/RegData/etudes/BRIE/2018/608853/IPOL_BRI(2018)608853_EN.pdf

(16) https://www.roda.hr/en/news/support-for-accessible-safe-and-legal-termination-of-pregnancy-in-croatia.html

(17) https://view.officeapps.live.com/op/view.aspx?src=https%3A%2F%2Fwww.ohchr.org%2Fsites%2Fdefault%2Ffiles%2FHRBodies%2FHRC%2FRegularSessions%2FSession35%2FDocuments%2FA_HRC_35_23_AUV.docx&wdOrigin=BROWSELINK

(18) https://www.ohchr.org/en/statements/2021/09/united-states-un-experts-denounce-further-attacks-against-right-safe-abortion

(19) https://www.ohchr.org/Documents/Issues/Women/WRGS/SexualHealth/INFO_ Abortion_WEB.pdf

(20) Inbegripet bland annat det fakultativa protokollet till konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (1999), den amerikanska konventionen om de mänskliga rättigheterna (1969), tilläggsprotokollet till den amerikanska konventionen om de mänskliga rättigheterna inom området ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (1988), protokollet till den amerikanska konventionen om mänskliga rättigheter om avskaffande av dödsstraffet (1990), det första och andra fakultativa protokollet till den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (1966 respektive 1989), den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (1966), det fakultativa protokollet till den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (2008), det fakultativa protokollet till konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (2002), FN:s konvention om barnets rättigheter (1989), det fakultativa protokollet till konventionen om barnets rättigheter om en klagorättsprocedur (2011), den internationella konventionen om skydd för alla migrerande arbetare och deras familjemedlemmar (1990), konventionen angående flyktingars rättsliga ställning (1951), den internationella konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden (2006), konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (2006), det fakultativa protokollet till konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (2006).

(21) UNFPA:s rapport av den 30 mars 2022 om tillståndet för världens befolkning, Seeing the Unseen: The case for action in the neglected crisis of unintended pregnancy.

27.12.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 493/136

P9_TA(2022)0235

EU:s utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik efter det ryska aggressionskriget mot Ukraina

Europaparlamentets rekommendation av den 8 juni 2022 till rådet och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om EU:s utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik efter det ryska aggressionskriget mot Ukraina (2022/2039(INI))

(2022/C 493/15)

Europaparlamentet utfärdar denna rekommendation

—

med beaktande av avdelningarna II, III och V i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och åtagandet i ingressen att genomföra en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik, särskilt artiklarna 10.1 och 10.2, 13.2, 14.1, 16.1, 24.1, 26, 36, 41, 42.2, 42.3, 42.6 och 42.7, 44, 45 och 46 samt protokoll nr 10,

—	med beaktande av En strategisk kompass för säkerhet och försvar – För ett EU som skyddar sina medborgare, värden och intressen och bidrar till internationell fred och säkerhet, som godkändes av rådet den 21 mars 2022 och av Europeiska rådet den 25 mars 2022,

—	med beaktande av Versaillesförklaringen från EU:s stats- och regeringschefer av den 11 mars 2022,

—	med beaktande av det gemensamma meddelandet från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 18 maj 2022 om en analys av investeringsgapet på försvarsområdet och vägen framåt (JOIN(2022)0024),

—	med beaktande av sin resolution av den 17 februari 2022 om genomförandet av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken – årsrapport 2021 (1),

—	med beaktande av sin resolution av den 17 februari 2022 om genomförandet av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken – årsrapport 2021 (2)

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 15 februari 2022Kommissionens bidrag till det europeiska försvaret (COM(2022)0060),

—	med beaktande av rådets beslut av den 22 mars 2021 om inrättande av en europeisk fredsfacilitet och om upphävande av beslut (Gusp) 2015/528 (3),

—	med beaktande av sin resolution av den 16 mars 2017 om konstitutionella, rättsliga och institutionella följder av en gemensam säkerhets- och försvarspolitik: de möjligheter som Lissabonfördraget erbjuder (4),

—	med beaktande av sin resolution av den 7 april 2022 om slutsatserna från Europeiska rådets möte den 24–25 mars 2022: bland annat den senaste utvecklingen i kriget mot Ukraina och EU:s sanktioner mot Ryssland och genomförandet av dem (5),

—	med beaktande av sin resolution av den 24 mars 2022 om behovet av en brådskande EU-handlingsplan för att trygga livsmedelsförsörjningen inom och utanför EU efter Rysslands invasion av Ukraina (6),

—	med beaktande av sin resolution av den 1 mars 2022 om den ryska aggressionen mot Ukraina (7),

—	med beaktande av uttalandena av den 16 och 24 februari 2022 från parlamentets ledning om Ukraina,

—	med beaktande av rapporten om slutresultatet av konferensen om Europas framtid från maj 2022,

—	med beaktande av kommunikén från Brysseltoppmötet som antogs av de stats- och regeringschefer som deltog i mötet i Nordatlantiska rådet i Bryssel den 14 juni 2021,

—	med beaktande av analysen och rekommendationerna från den reflektionsgrupp som utsågs av Natos generalsekreterare den 25 november 2020 NATO 2030: United for a New Era,

—

med beaktande av de resolutioner som antogs av FN:s generalförsamling den 2 mars 2022 om aggressionen mot Ukraina, den 24 mars 2022 om de humanitära konsekvenserna av aggressionen mot Ukraina och den 7 april 2022 om upphävande av Ryska federationens rätt till medlemskap i FN:s råd för mänskliga rättigheter,

—	med beaktande av associeringsavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Ukraina, å andra sidan (8), inbegripet ett djupgående och omfattande frihandelsavtal, som trädde i kraft den 1 september 2017,

—	med beaktande av de beslut som rådet antagit om EU:s restriktiva åtgärder mot Ryssland med anledning av dess krig i Ukraina,

—	med beaktande av avtalet om handel och samarbete mellan Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen, å ena sidan, och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, å andra sidan (9) (handels- och samarbetsavtalet mellan EU och Förenade kungariket),

—	med beaktande av artikel 118 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A9-0164/2022), och av följande skäl:

Ryska federationens oprovocerade och oberättigade militära aggression mot Ukraina – som följer på Rysslands invasion av Georgien 2008 och andra aggressiva handlingar världen över – utgör ett flagrant övergrepp mot internationell rätt, FN-stadgan och principerna i Helsingforsslutakten från 1975 1994 års samförståndsavtal från Budapest och Parisstadgan för ett nytt Europa av den 21 november 1990, och undergräver allvarligt den europeiska och globala säkerheten och stabiliteten.

Ryska federationen har inte rättat sig efter Internationella domstolens beslut av den 16 mars 2022, i vilket Ryssland otvetydigt uppmanas att omedelbart avbryta sina militära insatser och se till att inga militära eller irreguljära väpnade enheter som kan styras eller stödjas av Ryssland, liksom alla organisationer och personer som kan komma att stå under dess kontroll eller ledning, vidtar några åtgärder för att främja de militära insatserna.

Den ryska invasionen av Ukraina utgör ett angrepp mot själva den europeiska fredsordningen och hotar därmed grunden för unionens utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik. Rysslands ihållande försök att skapa instabilitet i unionens grannskap och globalt, och att undergräva och kraftfullt revidera den europeiska säkerhetsordningen, kräver att unionen avsevärt och beslutsamt stärker sammanhållningen och effektiviteten i sin utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik.

D.	Tusentals ukrainare mister livet i det krig som Ryska federationen för mot Ukraina sedan 2014. Tusentals har skadats och mer än tio miljoner har tvingats lämna sina hem eller har flytt till grannländerna.

E.	De ryska väpnade styrkorna har avsiktligt och urskillningslöst granatbeskjutit civil infrastruktur, inbegripet bostäder och skyddsrum, förskolor, skolor, sjukhus, akut- och vårdinrättningar och tåg- och busstationer.

Enligt FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter orsakar dessa attacker omätbart mänskligt lidande och utgör krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. Tortyr och mord på civila och det ökande antalet rapporter om människohandel, sexuellt våld, utnyttjande, våldtäkt och övergrepp mot kvinnor och barn är grymma krigsförbrytelser som snabbt måste utredas och dokumenteras så att förövarna kan ställas inför rätta. En internationell utredning av de brott som begåtts i Butja pågår. Invasionen av Ukraina kan utgöra ett aggressionsbrott enligt definitionen i artikel 8a i Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen, och de grymheter som begås av den ryska armén och dess proxyaktörer motsvarar definitionen av folkmord i FN:s konvention från 1948. Beslutsfattarna och förövarna måste ställas inför internationell straffrätt.

Den ryska invasionen av Ukraina tog kriget åter till Europa, och vi européer i Europeiska unionen behöver nu all vår bestämdhet och beslutsamhet att skydda och försvara denna union och de värden och principer som den står för, inbegripet principen om territoriell integritet, nationell suveränitet och den regelbaserade världsordningen.

Oförmågan att på ett tillfredsställande sätt svara på de ryska angreppen på Georgien 2008 och mot Ukraina 2014 gjorde att Ryssland fortsatte sina aggressiva militära och politiska kampanjer, inbegripet en fullskalig invasion av Ukraina, och därigenom försvaga och undergräva den regelbaserade internationella ordningen och stabiliteten i Europa och på andra håll.

I.	Den fria världens strategiska mål är att hjälpa Ukraina att slutligen bekämpa den ryska angriparen och återfå kontrollen över sitt internationellt erkända territorium.

J.	Rysslands aggressionskrig mot Ukraina och dess angrepp mot den europeiska fredsordningen sker mot bakgrund av det allvarliga förtrycket av det civila samhället och den politiska oppositionen i Ryssland, i syfte att säkerställa överlevnaden för en alltmer totalitär regim.

Att försvara Europa är först och främst en skyldighet för alla europeiska demokratier. Denna skyldighet måste åtföljas av tillräckliga ekonomiska och militära resursmål. Unionen är fast besluten att göra sitt för att motverka Ryska federationens försök att förstöra grunderna för internationell säkerhet och stabilitet, bland annat i nära samarbete med Nato som utgör grunden för medlemmarnas kollektiva försvar. Den 18 maj 2022 lämnade Finland och Sverige officiellt in sina ansökningar om medlemskap i Nato. Det är viktigt att alla Nato-allierade snabbt ratificerar Finlands och Sveriges anslutningsprotokoll. Turkiet visar en motvilja mot att välkomna Finlands och Sveriges ansökningar om medlemskap i Nato. Artikel 42.7 i EU-fördraget är fortfarande en viktig del av den europeiska säkerhetsstrukturen och tillhandahåller stöd och skydd för alla EU-medlemsstater. Parlamentet har uttryckt sin djupa tacksamhet för Förenta staternas förnyade stöd och samarbete när det gäller att skydda och utrusta det europeiska territorialförsvaret.

L.	Ukraina har en grundläggande rätt till självförsvar enligt artikel 51 i FN-stadgan. Europaparlamentet lovordar det ukrainska folket för dess mod när det gäller att försvara sitt land och våra gemensamma värden frihet och demokrati, och kommer inte att överge dem.

M.	Europaparlamentet uppmanade i sin resolution av den 1 mars 2022 om Rysslands aggression mot Ukraina EU-institutionerna att arbeta för att bevilja Ukraina status som kandidatland och att under tiden fortsätta att arbeta för landets integrering i EU:s inre marknad i linje med associeringsavtalet.

Inom ramen för det förnyade mandatet för Europeiska unionens rådgivande uppdrag (EUAM) i Ukraina kommer uppdraget att säkerställa ett nära samarbete med Internationella brottmålsdomstolen, unionens byrå Eurojust och medlemsstaterna genom att vidta åtgärder som direkt stöder utredning och lagföring av internationella brott i Ukraina.

Europaparlamentet bör inleda en djupgående analys av orsakerna till att unionen, dess medlemsstater och dess likasinnade partner inom det internationella samfundet misslyckades med att avvärja det ryska aggressionskriget mot Ukraina, som strider mot FN-stadgan och därmed utgör ett angrepp mot själva kärnan i Europas freds- och säkerhetsordning, mot dess värden och välstånd och mot dess demokratiska grundvalar, samt utvärdera lärdomarna från tidigare misstag i politiken gentemot Ryssland, till att börja med underlåtenheten att säkerställa ett fullständigt genomförande av det avtal om eldupphör som efter EU-medling undertecknades den 12 augusti 2008, utöver att utreda fall av överträdelser av de sanktioner som införts sedan 2014.

P.	I den strategiska kompassen erkände rådet att säkerhet och stabilitet på västra Balkan fortfarande inte är något givet och att det finns en risk för potentiella spridningseffekter från den nuvarande försämringen av den europeiska säkerhetssituationen.

Det finns ett skriande behov av att öka beredskapen för att bättre kunna hantera hela spektrumet av kommande kriser, särskilt humanitära kriser och säkerhetskriser, och vi måste därför använda alla instrument som står till vårt förfogande, med tonvikt på ett snabbt engagemang, för att skydda unionen och dess medborgare, våra värden och intressen och för att bidra till internationell fred och säkerhet. Unionen måste samarbeta med sina allierade.

Kvinnor, flickor och utsatta grupper drabbas oproportionerligt hårt av väpnade konflikter. Kvinnors och flickors konstruktiva deltagande i förebyggande och lösning av konflikter och i återuppbyggnadsarbete skapar en mer varaktig fred. EU-institutionerna har åtagit sig att integrera jämställdhet i den tredje handlingsplanen för jämställdhet, som omfattar alla områden av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp) och den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP).

S.	En aktiv roll för parlamentet och dess politiska och demokratiska granskning när det gäller att utforma unionens gemensamma försvarspolitik och upprätta ett gemensamt försvar skulle bekräfta och stärka unionens representativa och demokratiska grundvalar.

T.	Unionens funktionssätt bygger på representativ demokrati och EU-medborgarna företräds direkt på unionsnivå i parlamentet.

U.	Varje EU-institution bör till fullo utnyttja sina befogenheter enligt fördragen och i enlighet med de förfaranden, villkor och mål som anges i fördragen. Institutionerna bör samarbeta lojalt med varandra.

Unionens befogenhet i frågor som rör den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken omfattar alla utrikespolitiska områden och alla frågor som rör unionens säkerhet, inbegripet den gradvisa utformningen av en gemensam försvarspolitik som kan leda till ett gemensamt försvar, när Europeiska rådet med enhällighet har beslutat detta, i enlighet med artiklarna 24 och 42.2 i EU-fördraget.

W.	Europaparlamentets särskilda roll i unionens utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik fastställs i fördragen.

X.	Europaparlamentet bör tillsammans med rådet utöva sin budgetbefogenhet på detta område i enlighet med artikel 41 i EU-fördraget och utöva sin politiska samrådsbefogenhet i enlighet med artikel 36 i EU-fördraget.

Vid genomförandet av Europeiska rådets och rådets beslut består den verkställande grenen av Europeiska unionens utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik av unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik och de underordnade byråerna. I artikel 24 i EU-fördraget anges att medlemsstaterna ”aktivt och förbehållslöst” ska ”stödja unionens utrikes- och säkerhetspolitik i en anda av lojalitet och ömsesidig solidaritet” och ”avstå från varje handling som strider mot unionens intressen eller kan minska dess effektivitet som en sammanhållande kraft i de internationella relationerna”.

Z.	Europaparlamentet är den enda institution som legitimt kan utöva den politiska kontrollen och tillsynen över den verkställande makten på unionsnivå.

AA.	Ett fördjupat försvarssamarbete mellan medlemsstater på EU-nivå bör gå hand i hand med en stärkt parlamentarisk tillsyn och kontroll för både Europaparlamentet och de nationella parlamenten.

AB.

Vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik samråder med Europaparlamentet, vid behov tillsammans med kommissionen, kommer att ge parlamentet sina detaljerade synpunkter på rekommendationerna nedan, särskilt om de är kopplade till parlamentets budgetmässiga och politiska kontrollfunktion över unionens utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik.

AC.	Samarbetet mellan medlemsstater och partner enligt artiklarna 42.2, 45 och 46 i EU-fördraget bör åtnjuta den rättsliga identitet, de privilegier och den immunitet som föreskrivs i fördragen.

AD.	Unionen strävar efter att främja ett fredligt och inkluderande samhälle för en hållbar utveckling, skapa tillgång till rättvisa för alla och bygga effektiva, ansvarsskyldiga och inkluderande institutioner på alla nivåer.

AE.	Unionen måste tillsammans med sina allierade sträva efter att upprätthålla sin freds- och säkerhetsstruktur för att ge kontinenten och dess medborgare den fred och säkerhet de förtjänar. Kriget i Ukraina har blottlagt bristerna i den nuvarande globala säkerhetsstrukturen.

AF.

På grund av den mångfasetterade karaktären hos Rysslands fientliga handlingar är det viktigt att tänka på och utforma försvaret av ett fritt Europa på ett holistiskt sätt som omfattar alla kritiska områden, från försvar, internationellt samarbete, medier och kritisk civil infrastruktur, teknik, leveranskedjor och energi.

AG.

Unionen upplever det mest direkta hotet mot sin territoriella säkerhet sedan andra världskrigets slut. Den nuvarande krisen har visat på behovet av en diskussion om EU:s budget, särskilt med tanke på den pågående diskussionen om vilken typ av militär utrustning eller militärt stöd som kan tillhandahållas av unionen.

AH.	Desinformation och propaganda måste omedelbart bekämpas, rättsligt och tekniskt, särskilt i EU:s kandidatländer och potentiella kandidatländer på västra Balkan och i länderna i det östliga partnerskapet.

AI.	Den strategiska kompassen antogs av rådet i mars 2022. Syftet med den strategiska kompassen är att ge unionen verktyg för att vara en effektiv säkerhetsgarant i en fientlig miljö och en mer självsäker global aktör för fred och mänsklig säkerhet.

AJ.	Alla EU-initiativ som syftar till att stärka det europeiska försvaret bör regelbundet uppdateras i linje med slutsatserna i den strategiska kompassen och de framtida revideringarna av hotanalysen.

AK.	Alla ytterligare resurser som anslås för att uppnå målet att avsätta 2 % av BNP till försvar bör användas på ett samordnat och samarbetsinriktat sätt, med fullt utnyttjande av EU:s försvarsinstrument för att komma till rätta med förmågebrister och stärka det europeiska försvaret.

AL.	Att fullt ut utnyttja insatserna för att utveckla EU:s gemensamma försvarsförmåga, särskilt det permanenta strukturerade samarbetet (Pesco) och Europeiska försvarsfonden, kommer att bidra till att öka säkerheten för såväl Nato-allierade som medlemsstaterna.

AM.	Medlemsstaterna bör undvika icke samordnade åtgärder som ytterligare skulle kunna förvärra fragmenteringen och överlappningen i unionens försvarstekniska och försvarsindustriella bas, och därigenom bättre utnyttja skattebetalarnas pengar.

AN.

Verkställandet av sanktioner är fortfarande ett av de viktigaste inslagen i EU:s verktygslåda för att motverka Rysslands krig mot Ukraina, och alla medel måste därför göras tillgängliga på EU- och medlemsstatsnivå för att säkerställa att sanktionerna verkställs fullt ut. Rådet har agerat snabbt och enat och har hittills antagit fem sanktionspaket mot Ryssland under dess krig i Ukraina, däribland individuella sanktioner såsom frysning av tillgångar och reserestriktioner, ekonomiska sanktioner mot finans-, handels-, energi-, transport-, teknik- och försvarssektorerna, mediestriktioner, diplomatiska åtgärder, restriktioner vad gäller de ekonomiska förbindelserna med Krim och Sevastopol och de icke regeringskontrollerade områdena Donetsk och Luhansk samt åtgärder som rör ekonomiskt samarbete.

AO.	Rysslands aggression mot Ukraina har sekundära konsekvenser som påverkar makronivån på internationella förbindelser, globala allianser, industriproduktion och leveranskedjor, och påverkar därmed livsmedelstryggheten och människors försörjningsmöjligheter.

AP.	Folkrepubliken Kina visar genom sina uttalanden och handlingar sitt stöd och sin sympati för Rysslands ståndpunkt, främjar Rysslands berättelser och uppenbara lögner och visar motvilja mot att fullt ut stödja Ukrainas suveränitet och territoriella integritet.

AQ.	Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken utarbetas och genomförs av Europeiska rådet och rådet som beslutar enhälligt, såvida det inte föreskrivs undantag i fördragen, såsom i artikel 24 i EU-fördraget.

AR.

Som direkt företrädare för EU-medborgarna på unionsnivå har parlamentet en unik roll i EU-institutionerna och spelar en central roll för att se till att EU:s beslutsfattande, även på det utrikespolitiska området, överensstämmer med medborgarnas önskemål, såsom anges i slutrapporten från konferensen om Europas framtid.

Europaparlamentet rekommenderar rådet och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att

upprepa sitt starka stöd för Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende inom landets internationellt erkända gränser; tillhandahålla Ukraina allt nödvändigt materiellt, militärt, finansiellt och humanitärt bistånd och förbereda sig för att så mycket som möjligt bidra till återuppbyggnaden av landet efter kriget, eftersom demokrati och frihet är beroende av välstånd och ekonomisk stabilitet; inrätta ett rättsligt instrument som gör det möjligt att förverka frysta ryska tillgångar och medel och använda dem för gottgörelse och återuppbyggnad av Ukraina,

bygga vidare på den beslutsamhet och enighet som visades i början av kriget mot Ukraina och skyndsamt nå resultat på deras gemensamma ambitionsnivå; göra verkliga framsteg inom utrikes- och försvarssamarbetet på unionsnivå i enlighet med Versaillesförklaringen och rådets slutsatser av den 24 och 25 mars 2022,

c)	samtycka till att vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik är närvarande på eget initiativ i förhandlingsformat som initieras eller leds av EU:s medlemsstater,

införa omröstning med kvalificerad majoritet på de utrikespolitiska områden som redan föreskrivs i fördraget, till exempel antagandet av EU:s system för personliga sanktioner, och sträva efter att utvidga omröstning med kvalificerad majoritet till att även omfatta utrikespolitik i rådet, i syfte att öka effektiviteten i EU:s utrikespolitik,

e)	säkerställa att medlemsstaterna följer principerna i fördragen, särskilt artikel 24 i EU-fördraget, där det anges att ”medlemsstaterna (…) aktivt och förbehållslöst (ska) stödja unionens utrikes- och säkerhetspolitik i en anda av lojalitet och ömsesidig solidaritet”,

göra snabba framsteg med att upprätta en försvarsunion med mer ambitiösa mål på kort, medellång och lång sikt genom att genomföra de konkreta åtgärder som fastställs i den strategiska kompassen, vilket skulle tjäna som utgångspunkt för genomförandet av ett gemensamt europeiskt försvar, i enlighet med det som föreskrivs i artikel 42.2 i EU-fördraget,

intensifiera samarbetet med likasinnade partner runt om i världen, särskilt med Natos transatlantiska allierade, för att upprätthålla den starkaste möjliga enigheten i försvaret av den regelbaserade världsordningen och på så sätt främja och försvara fred, demokratiska principer och respekt för de mänskliga rättigheterna, och säkerställa att ekonomiskt beroende inte väger tyngre än försvaret av mänskliga rättigheter och de värden som unionen står för, särskilt betona ett sådant samarbete med länder på det södra halvklotet och utnyttja utvecklingssamarbete och strategin Global Gateway i detta syfte; betona behovet av internationellt samarbete i frågor som rör livsmedelstrygghet,

h)	inrätta ett regelbundet EU-försvarsministerråd,

göra unionens strategiska oberoende till ett övergripande mål på alla områden och till en grundläggande och övergripande strategi för unionens utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik och yttre åtgärder, så att unionen vid behov kan agera på egen hand och med partner när så är möjligt och därmed göra det möjligt för unionen att spela en viktig roll på den internationella arenan; skapa verktyg för att motverka ekonomiskt tvång och så snart som möjligt uppnå livsmedelssuveränitet och en fullständig trygg energiförsörjning för att minska energiberoendet; ytterligare säkerställa att leveranskedjorna diversifieras för att motverka strategiskt beroende av råvaror; i detta sammanhang se till att det också råder ömsesidighet i investerings- och handelspolitiken,

j)	samarbeta med allierade och partner för att ta itu med de sekundära konsekvenserna av Rysslands aggression mot Ukraina, inbegripet livsmedelsförsörjningen i tredjeländer, särskilt i unionens grannskap,

bekämpa och motverka propaganda och desinformationskampanjer i unionen och dess grannskap och stärka samarbetet med partner i EU:s kandidatländer och potentiella kandidatländer och runt om i världen, bland annat genom att skyndsamt inrätta den rättsliga och tekniska kapacitet som krävs för att göra detta, i syfte att motverka skadlig utländsk inblandning, såsom Rysslands inblandning före och under sitt aggressionskrig mot Ukraina; stärka kapaciteten hos Europeiska utrikestjänstens arbetsgrupp East StratCom; föra en proaktiv, flerspråkig och strategisk kommunikationspolitik,

Om uppföljningen av antagandet av den strategiska kompassen

dra lärdom av användningen av den europeiska fredsfaciliteten för att stödja Ukraina, förbättra dess möjlighet att agera och bygga vidare på den clearing house-mekanism som genomfördes för första gången under krisen i Ukraina; överväga att förbättra den europeiska fredsfaciliteten för återstoden av budgetperioden 2021–2027; överväga olika sätt att stärka säkerheten och motståndskraften hos EU:s associerade partner genom att utnyttja de möjligheter som den strategiska kompassen erbjuder och öka biståndet till Georgien och Moldavien inom ramen för den europeiska fredsfaciliteten,

m)	skyndsamt inleda en diskussion i syfte att inrätta en annan finansiell facilitet utanför budgeten som behandlar hela livscykeln för militär kapacitet på EU-nivå, från FoU-samverkan och gemensam upphandling till gemensamt underhåll, gemensam utbildning och gemensam försörjningstrygghet,

avsevärt förbättra och uppgradera underrättelseutbytet och samarbetet mellan medlemsstaterna, inbegripet på unionsnivå, och med likasinnade partner; förbättra de finansiella och tekniska resurserna och resurserna för EU:s underrättelse- och lägescentral och direktoratet för underrättelseverksamhet vid Europeiska unionens militära stab; delta i systematiska, regelbundna och frekventa uppdateringar av hotanalysen i enlighet med åtagandet i den strategiska kompassen; betona att hotanalysen bör stärka EU:s strategiska kultur och ge vägledning om prioritering av politiska mål på säkerhets- och försvarsområdet,

o)	tilldela permanent unionsfinansiering till EU:s satellitcentrum så att det kan upprätthålla sina bidrag till unionens åtgärder när det gäller satellitbilder och underrättelseinsamling i rymden, bland annat till stöd för GSFP-uppdrag och GSFP-insatser,

arbeta snabbt med genomförandet av de mest brådskande aspekterna av den strategiska kompassen, inbegripet ytterligare operationalisering av artikel 42.7 i EU-fördraget, med beaktande av alla medlemsstaters särskilda konstitutionella ram och säkerhetsarrangemang, och vidta konkreta åtgärder för att stärka motståndskraften hos kritisk infrastruktur i unionen, förbättra försörjningstryggheten, få exakta och fasta åtaganden från medlemsstaternas sida när det gäller bättre försvarsutgifter och gemensamma insatser för att ta itu med förmågebrister, särskilt när det gäller strategiska möjliggörande faktorer, gemensam utbildning och militär utbildning, ökade insatser för att främja strategisk kommunikation och en förstärkt verktygslåda för att hantera hybridhot och cyberhot och bekämpa desinformation; vidareutveckla unionens politik för it-försvar; arbeta med att fastställa kollektivt ansvarsutkrävande för skadliga cyberattacker; fullt ut utnyttja EU:s system för cybersanktioner mot personer, enheter och organ som är ansvariga för eller inblandade i de olika cyberattackerna mot Ukraina; förbättra skyddet och säkerheten för institutioner i unionen mot it-angrepp på EU- och medlemsstatsnivå; skyndsamt stärka cyberförsvarskapaciteten hos organ som spelar en strategisk roll i den omedelbara konflikthanteringen,

q)	påskynda arbetet med att utarbeta och operationalisera förslaget till ett instrument för kapacitet för snabba insatser, och med tanke på dess stora betydelse för unionens säkerhets- och försvarsstruktur uppnå operativ kapacitet betydligt tidigare än 2025,

skyndsamt se över konceptet med kapacitet för snabba insatser, som inte är tillräckligt ambitiöst, och omarbeta sin komplexa struktur som inte på ett adekvat sätt tillgodoser unionens akuta behov av att ha en mycket tillförlitlig permanent multinationell militär enhet som bör omfatta en multinationell landbrigad på omkring 5 000 soldater och luft-, sjö- och specialstyrkekomponenter, och vars ledande delar bör kunna mobiliseras inom två till tre dagar,

s)	så snart som möjligt klargöra hur artikel 44 i EU-fördraget kommer att genomföras i praktiken för att öka flexibiliteten i GSFP genom att tillåta en grupp villiga och kapabla medlemsstater att planera och genomföra uppdrag och insatser inom EU:s ram på hela unionens vägnar,

sträva efter att integrera Förenade kungariket i en ram för gemensamt samarbete i försvars- och utrikespolitiska frågor, genom tillägg av relevanta bestämmelser i handels- och samarbetsavtalet mellan EU och Förenade kungariket, i syfte att maximera möjligheterna till samarbete mellan EU och Förenade kungariket,

snabbt arbeta för att inrätta ett fullt fungerande militärt högkvarter för EU genom att slå samman strukturen för den militära planerings- och ledningskapaciteten och direktoratet för den civila planerings- och ledningskapaciteten för att skapa ett fullfjädrat civil-militärt operativt högkvarter, med beaktande av den nya säkerhetsmiljön,

v)	inrätta ett gemensamt centrum för situationsmedvetenhet, vilket skulle utgöra ett viktigt verktyg för att förbättra strategisk framsyn och unionens strategiska oberoende,

fullt ut utnyttja EU:s kapacitetsutvecklingsinitiativ, särskilt Europeiska försvarsfonden och det permanenta strukturerade samarbetet, för att fylla på medlemsstaternas militära lager och stärka unionens försvarsförmåga, inbegripet luft- och robotförsvar, och samtidigt öka det permanenta strukturerade samarbetets effektivitet; erkänna mervärdet av ytterligare samarbete med likasinnade länder om vissa konkreta projekt i detta sammanhang,

avsevärt stärka den civila delen av GSFP när det gäller tillgänglig personal, utbildning före utplacering, jämställdhetsintegrering och dess budget och se till att dess uppdrag i första hand inriktas på lokalbefolkningens behov av säkerhet, rättvisa och rättsstatsprincipen, och att en stark parlamentarisk tillsyn över den civila säkerhetssektorn och transparens införlivas för att göra modernisering och reformer mer hållbara,

y)	avsevärt öka investeringarna i regional och global vapenkontroll, icke-spridning och nedrustning, särskilt multilaterala strategier som minskar spridningen av massförstörelsevapen och bärare av sådana vapen,

stödja Internationella atomenergiorganets avgörande roll för att garantera säkerheten vid kärntekniska anläggningar i Ukraina; stärka den globala strukturen för icke-spridning, nedrustning och kontroll av massförstörelsevapen; ytterligare stärka sin kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära beredskap,

aa)	uppmana kommissionen att utan dröjsmål lägga fram ett system för försörjningstrygghet för försvaret, i enlighet med Europeiska rådets krav från 2013 och som har blivit en ytterst brådskande fråga på grund av den nuvarande säkerhetssituationen,

ab)

förbättra inkluderingen av kvinnor och marginaliserade grupper i konfliktförebyggande insatser, konfliktlösning, medling och fredsförhandlingar på alla områden och ägna särskild uppmärksamhet åt jämställdhet och kvinnors, flickors och marginaliserade gruppers rättigheter inom Gusp och GSFP, särskilt i konfliktsituationer,

Om konsekvenserna av uppdrag och insatser inom GSFP

ac)

vid behov och utan dröjsmål se över och stärka mandatet för EUAM Ukraina och Europeiska unionens gränsövervakningsuppdrag (EU BAM) i Moldavien och Ukraina, i linje med de behov som uttryckts av de ukrainska och moldaviska myndigheterna, i syfte att anpassa sig till den nya geopolitiska verkligheten och snabbt och effektivt stödja de ukrainska och moldaviska myndigheterna,

ad)	arbeta för att säkerställa en förnyelse av FN:s säkerhetsråds resolutioner som gör det möjligt för GSFP-insatser att utföra kritiska uppgifter för den globala säkerheten,

ae)

förbättra styrkebidrag och stärka personalstyrkan, insatskapaciteten, resurserna och den strategiska kommunikationen för alla GSFP-uppdrag och GSFP-insatser, särskilt de som påverkas av den försämrade hotbilden, särskilt EU:s övervakningsuppdrag i Georgien och operation Althea i Bosnien och Hercegovina, i det senare fallet genom att säkerställa att tillräckliga reserver finns tillgängliga och är tillräckligt förberedda om säkerhetssituationen i Bosnien och Hercegovina försämras,

af)	förbättra GSFP-insatsernas underrättelsekapacitet på fältet och stärka situationsmedvetenheten,

ag)	stärka motståndskraften hos GSFP-uppdrag och GSFP-insatser på fältet mot cyberattacker och hybridattacker, såsom desinformationskampanjer som är utformade för att skada deras trovärdighet i lokalbefolkningens ögon,

ah)	begära att länder där EU:s GSFP-uppdrag och GSFP-insatser sätts in ska stödja kapacitetsuppbyggnad för dessa uppdrag och insatser så att deras kontrakt med privata militära säkerhetsföretag som påstås vara inblandade i kränkningar av de mänskliga rättigheterna kan avslutas,

Samarbete mellan EU och Nato

ai)

snabbt slutföra arbetet med en betydande tredje och kommande gemensam förklaring från EU och Nato och säkerställa att målen och prioriteringarna vederbörligen beaktas när den strategiska kompassen utarbetas och därefter antas vid Natotoppmötet i Madrid i juni; säkerställa att den strategiska kompassen och Natos strategiska koncept är anpassade till varandra och leder till ökad strategisk komplementaritet,

aj)

avsevärt öka finansieringen och påskynda genomförandet av projekt som rör det viktiga projektet för militär rörlighet i nära samordning med Nato; understryka den avgörande betydelsen av att förbättra Europas transportinfrastruktur och rationalisera tullförfarandena så att trupper kan sättas in i hela Europa i rätt tid,

ak)	samarbeta inom unionen och med Nato, relevanta länder utanför EU och Ukraina själv för att diskutera säkerhetsgarantier för Ukraina,

al)

uppmuntra EU:s medlemsstater att öka sina försvarsbudgetar och försvarsinvesteringar och att erkänna Natos mål att använda 2 % av BNP till försvar, i syfte att täppa till befintliga kapacitetsluckor och säkerställa lämpligt skydd för EU:s invånare med tanke på det ökade militära hot som Ryssland utgör i unionens omedelbara grannskap,

am)	uppmuntra till en ytterligare förstärkning av Natos initiativ Enhanced Forward Presence i de EU-medlemsstater som geografiskt ligger närmast den ryska aggressionsmakten och själva konflikten,

Om utvidgningen och förbindelserna med länderna i det europeiska grannskapet

an)

erkänna att den europeiska integrationen av västra Balkan är avgörande för den långsiktiga stabiliteten och säkerheten i Europeiska unionen, vilket är skälet till att parlamentet vill ge dessa länder trovärdiga utsikter att ansluta sig till EU; efterlysa ökat politiskt och ekonomiskt stöd till och närmare handels- och säkerhetssamarbete med unionens partner på västra Balkan och i länderna i det östliga partnerskapet, inbegripet på områdena kemisk, biologisk, radiologisk och nukleär krigföring, cybersäkerhet och kritiska entiteters motståndskraft, som en del av den europeiska grannskapspolitiken,

ao)

se över den europeiska grannskapspolitiken i syfte att grundligt bedöma hur Rysslands krig mot Ukraina påverkar samarbetet inom det östliga partnerskapet; dessutom utarbeta förslag om hur man kan fortsätta att stärka banden med länderna i det östliga partnerskapet i ett sammanhang som kännetecknas av direkta militära angrepp och andra påtagliga säkerhetshot, riktade desinformationskampanjer och de ekonomiska och sociala konsekvenserna av konfrontationen med Ryssland, inbegripet för Moldaviens och Georgiens europeiska strävanden och de fortsatta framstegen med relaterade reformer,

ap)	stärka unionens diplomatiska närvaro och engagemang i länder som visar ett intresse för ökat samarbete med unionen, särskilt länderna inom det östliga partnerskapet och länderna på västra Balkan, och i länder vars stabilitet, säkerhet eller demokratiska väg hotas av Rysslands inblandning,

aq)

skyndsamt stärka unionens utvidgningsstrategi och samtidigt säkerställa att utvidgningspolitiken, utsikterna till anslutning och anslutningsprocessen bidrar till att stärka säkerheten och stabiliteten, demokratin och rättsstatsprincipen samt det ekonomiska och sociala välståndet och upprätthålla trovärdigheten, samstämmigheten och effektiviteten i EU:s åtgärder och inre sammanhållning,

Om parlamentarisk kontroll

ar)

involvera parlamentet i det fortsatta genomförandet och granskningen av den europeiska fredsfaciliteten, som är ett instrument utanför budgeten; säkerställa att parlamentet på ett meningsfullt sätt deltar i granskningen, genomförandet och den regelbundna översynen av den strategiska kompassen; främja diskussioner med nationella ministrar i Europaparlamentet om frågor som är aktuella EU-prioriteringar; påminna om den viktiga roll som de nationella parlamenten spelar i medlemsstater, understryka den nyckelroll som Natos parlamentariska församling kan spela, och efterlysa en ytterligare förstärkning av Europaparlamentets förbindelser med Natos parlamentariska församling,

as)	ersätta den ensidiga förklaringen om politisk ansvarsskyldighet med ett bilateralt avtal med vice ordförande för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, där alla aspekter av förbindelserna fastställs,

Om budgetfrågor

at)	sträva efter att Europaparlamentet ska ha en övergripande budgetbefogenhet inom utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiken, vilket föreskrivs i artiklarna 14.1, 16.1 och 41 i EU-fördraget, särskilt de beslut som fattas i enlighet med artiklarna 42.2, 45 och 46 i EU-fördraget,

au)

uppmuntra EU och dess medlemsstater att leva upp till den politiska vilja som uttrycks i Versaillesförklaringen, och att kraftfullt stödja och höja ambitionsnivån i det gemensamma meddelandet av den 18 maj 2022 om investeringsgapet på försvarsområdet och vägen framåt, i syfte att snabbt åtgärda de brister som identifierats i detta meddelande och i den samordnade årliga försvarsöversikten och samtidigt säkerställa ett verkligt europeiskt mervärde; på så sätt göra lämpliga bedömningar av unionens gemensamma finansiella medel och de instrument som behövs för en mer effektiv och trovärdig säkerhets- och försvarspolitik för EU, samtidigt som man stöder möjligheterna till synergier med andra EU-fonder, såsom att komplettera Europeiska försvarsfonden med en gemensam upphandlingsgrupp och en gemensam upphandlingsmekanism för att på så sätt stärka säkerheten i EU:s medlemsstater och tillhandahålla tillräcklig säkerhet för alla i unionen,

av)

fullt ut utnyttja de möjligheter till finansiering från unionens budget som föreskrivs i fördragen, som föreslås i det gemensamma meddelandet om investeringsgapet på försvarsområdet och vägen framåt, för att underlätta och genomföra en översyn av finansieringsmöjligheterna i samband med halvtidsöversynen av den fleråriga budgetramen i syfte att tillhandahålla de ökade medel som krävs för EU-instrument och relevanta EU-initiativ på försvarsområdet; stärka Europeiska försvarsfonden och öka antalet och relevansen av samarbetsprojekt inom försvarsindustrin; minska den byråkratiska bördan för företag som ansöker om anbudsinfordringar, särskilt små och medelstora företag; utvidga den europeiska fredsfaciliteten och projektet för militär rörlighet; underlätta finansieringen av styrkebidrag för GSFP-insatser, militära utplaceringar och fälttjänstövningar; och snabbt genomföra de föreslagna åtgärderna som kommissionens bidrag till det europeiska försvaret,

aw)

säkerställa att budgetförslaget för 2023 innehåller lämplig finansiering för Europeiska försvarsbyrån, EU:s satellitcentrum, Pesco, EU:s planerade snabbinsatskapacitet inom ramen för Gusp-budgeten och, under samma avdelning och under andra avdelningar där så är lämpligt, finansiering av de incitament som avses ovan, i enlighet med fördragen,

ax)

rationalisera och samordna medlemsstaternas aviserade insatser för att öka försvarsutgifterna och snabbt utarbeta kommissionens och utrikestjänstens gemensamma plan för gemensam EU-upphandling av militära system, i syfte att uppnå bästa möjliga samstämdhet och effekt på Europas kollektiva säkerhet och territoriella försvar, i syfte att undvika dubbelarbete och fragmentering,

ay)	förbättra finansieringsmöjligheterna för den europeiska försvarsindustrin genom att stryka militär utrustning från Europeiska investeringsbankens förteckning över uteslutna verksamheter,

Om Ukraina

az)	utan dröjsmål tillhandahålla vapen i linje med de behov som uttryckts av de ukrainska myndigheterna, särskilt genom att använda den europeiska fredsfaciliteten och clearing house-mekanismen, och inom ramen för medlemsstaternas bilaterala avtal med Ukraina,

ba)	erkänna att Versaillesförklaringen erkänner Ukrainas europeiska strävanden och dess ansökan om EU-medlemskap, och ge landet status som kandidatland till EU som ett tydligt politiskt tecken på solidaritet med det ukrainska folket,

bb)	stärka det faktum att Ukraina, liksom alla andra länder, har suverän rätt att på egen hand utan inblandning från andra länder besluta om sina politiska allianser och sin ekonomiska integration,

bc)

stödja utredningen av krigsförbrytelser som begåtts av Ryssland i Ukraina, bland annat genom att begära en särskild FN-tribunal; säkerställa att förövarna av krigsförbrytelser och kränkningar av de mänskliga rättigheterna ställs till svars, och uppmana unionen och dess medlemsstater att bistå Ukraina i dess internationella utredningar av krigsförbrytelser,

Om sanktioner

bd)

säkerställa en omfattande övervakning av EU:s sanktioner och deras genomförande och utfärda riktlinjer till medlemsstaterna om hur dessa sanktioner ska genomföras och verkställas på ett korrekt sätt; införa sekundära sanktioner mot enheter och tredjeländer som aktivt underlättar kringgående av unionens sanktioner mot Ryssland; samarbeta med internationella partner för att i detalj undersöka sanktionernas konsekvenser för Ryssland hittills; nå ut till länder utanför EU, särskilt EU:s kandidatländer, och uppmuntra en större anpassning till EU:s restriktiva åtgärder,

be)	stärka kommissionens förmåga att genomföra restriktiva åtgärder och offentliggöra nyckelstatistik varje vecka,

bf)

ta itu med de olika nivåerna av genomförande av riktade sanktioner mot personer med kopplingar till Kreml i medlemsstaterna och påverka de medlemsstater som inte redan har gjort det att ge allt nödvändigt militärt, ekonomiskt och humanitärt bistånd till Ukraina och införa ett fullständigt embargo mot import av rysk gas, olja och kol till EU,

bg)	genomföra en diplomatisk offensiv i alla stater som avstod från att rösta eller röstade mot FN:s generalförsamlings resolutioner för att klargöra allvaret i den ryska aggressionen och behovet av en enhällig respons från det internationella samfundets sida.

bh)

eftersträva en helhetssyn gentemot Ryska federationen och överge alla selektiva kontakter med Moskva mot bakgrund av de grymheter och krigsförbrytelser som organiserats av den ryska politiska eliten och som begåtts av ryska trupper, deras ombud och legosoldater i Ukraina och på andra håll; ställa de beslutsfattare som är ansvariga för dessa handlingar till svars och ställa dem inför rätta internationellt,

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna rekommendation till rådet, kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik.

(1) Antagna texter, P9_TA(2022)0039.

(2) Antagna texter, P9_TA(2022)0040.

(3) EUT L 102, 24.3.2021, s. 14.

(4) EUT C 263, 25.7.2018, s. 125.

(5) Antagna texter, P9_TA(2022)0121.

(6) Antagna texter, P9_TA(2022)0099.

(7) Antagna texter, P9_TA(2022)0052.

(8) EUT L 161, 29.5.2014, s. 3.

(9) EUT L 149, 30.4.2021, s. 10.

27.12.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 493/158

P9_TA(2022)0230

Översyn av EU:s utsläppshandelssystem för luftfarten ***I

Europaparlamentets ändringar antagna den 8 juni 2022 av förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2003/87/EG vad gäller luftfartens bidrag till unionens mål om minskade utsläpp från hela ekonomin och ett lämpligt genomförande av en global marknadsbaserad åtgärd (COM(2021)0552 – C9-0319/2021 – 2021/0207(COD)) (1)

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

(2022/C 493/21)

Ändring 1

Förslag till direktiv

Skäl 1

Kommissionens förslag

Ändring

(1)

Genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG (10) infördes ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom unionen i syfte att på ett kostnadseffektivt och ekonomiskt effektivt sätt minska utsläppen av växthusgaser. Luftfartsverksamhet avseende flygningar från eller till en flygplats i unionen infördes i EU:s utsläppshandelssystem genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/101/EG (11). Europeiska unionens domstol slog i sin dom av den 21 december 2011 (11a) fast att införandet av luftfartsverksamhet i utsläppshandelssystemet enligt det direktivet inte strider mot folkrätten.

Ändring 2

Förslag till direktiv

Skäl 1a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(1a)

För att underlätta framsteg på Icao-nivå med att fastställa en internationell ram för minskade utsläpp från internationell luftfart har unionen antagit ett antal tidsbegränsade undantag, de så kallade stanna-klockan-undantagen, enligt vilka alla flygförbindelser utanför EU är undantagna från EU:s utsläppshandelssystem. Det senaste undantaget, som infördes genom förordning (EU) 2017/2392, gäller till 2023.

Ändring 3

Förslag till direktiv

Skäl 2

Kommissionens förslag

Ändring

(2)

Parisavtalet som antogs i december 2015 inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) trädde i kraft i november 2016 (Parisavtalet) (12). Parterna i Parisavtalet har enats om att hålla ökningen av den globala genomsnittstemperaturen långt under 2 oC jämfört med förindustriella nivåer och att fortsätta att anstränga sig för att begränsa temperaturökningen till 1,5 oC över förindustriella nivåer. För att uppnå målen i Parisavtalet måste alla sektorer av ekonomin bidra till att uppnå utsläppsminskningar, inbegripet internationell luftfart.

(2)

Miljöskydd är en av de viktigaste utmaningarna för unionen och resten av världen. Parisavtalet, som antogs i december 2015 inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC), trädde i kraft i november 2016 (Parisavtalet) (12). Parterna i Parisavtalet har enats om att hålla ökningen av den globala genomsnittstemperaturen långt under 2 oC jämfört med förindustriella nivåer och att fortsätta att anstränga sig för att begränsa temperaturökningen till 1,5 oC över förindustriella nivåer , varvid bland annat rättvisa och principen om gemensamt men differentierat ansvar och respektive kapacitet ska komma till uttryck, mot bakgrund av olika nationella omständigheter . Med tanke på att experternas uppskattningar, som tillkännagavs vid 2021 års FN-konferens om klimatförändringar (COP26) i Glasgow den 31 oktober–13 november 2021, tyder på att världen är på väg mot en genomsnittlig temperaturökning på mellan 1,8 oC och 2,4 oC enades parterna i sina slutsatser från COP26 om att man genom att begränsa ökningen av den globala genomsnittstemperaturen till 1,5 oC jämfört med förindustriella nivåer avsevärt skulle minska de risker och konsekvenser som klimatförändringarna medför, och de åtog sig att före utgången av 2022 skärpa sina mål för 2030 för att påskynda klimatåtgärderna under detta kritiska årtionde och se till att parterna är på rätt väg för att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 oC. För att uppnå målen i Parisavtalet måste alla sektorer av ekonomin bidra till att uppnå utsläppsminskningar, inbegripet internationell luftfart.

Ändring 4

Förslag till direktiv

Skäl 2a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(2a)

Luftfarten står för 2–3 % av de globala koldioxidutsläppen. I unionen står koldioxidutsläpp från luftfarten för 3,7 % av de totala koldioxidutsläppen. Luftfartssektorn genererar 15,7 % av transportutsläppen, exklusive icke-koldioxidrelaterade utsläpp, vilket gör den till den näst största källan till växthusgasutsläpp från transporter efter vägtransportsektorn. År 2018 förutspådde Eurocontrol att den årliga ökningen av de europeiska luftfartsutsläppen 2040 skulle ligga på 53 % jämfört med 2017. Behovet av åtgärder för att minska utsläppen blir alltmer akut, vilket den mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC) har konstaterat i sina senaste rapporter av den 7 augusti 2021”Climate Change 2021: The Physical Science Basis” och av den 28 februari 2022”Climate Change 2022: Impacts, Adaptation and Vulnerability”. IPCC konstaterar, med mycket hög tillförlitlighet, att klimatförändringarna är ett hot mot människors välbefinnande och planetens hälsa och att ytterligare förseningar i samordnade föregripande globala åtgärder för anpassning och begränsning kommer att innebära att man missar en kort och begränsad period av möjligheter för att säkra en hållbar framtid där alla kan leva. Där ges nya uppskattningar av sannolikheten att den globala uppvärmningsnivån på 1,5 oC ska överskridas under de kommande årtiondena och det konstateras att det utan omedelbara, snabba och storskaliga minskningar av utsläppen av växthusgaser kommer att vara omöjligt att begränsa uppvärmningen till nära 1,5 oC eller ens 2 oC. Unionen bör därför ta itu med detta nödläge genom att intensifiera sina insatser och bli en internationell ledare i kampen mot klimatförändringarna.

Ändring 5

Förslag till direktiv

Skäl 2b (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(2b)

Före covid-19-krisen hade Icao uppskattat att utsläppen från internationell luftfart fram till 2040 skulle kunna öka med upp till 150 % jämfört med 2020. Även om covid-19-pandemin orsakade en tillfällig minskning i flygtrafiken tyder befintliga beräkningar från tiden före covid-19-pandemin på en årlig ökning av luftfartsutsläppen globalt och i unionen på 150 % fram till 2040 jämfört med 2020 och på 53 % fram till 2040 jämfört med 2017.

Ändring 6

Förslag till direktiv

Skäl 3

Kommissionens förslag

Ändring

(3)

Internationella civila luftfartsorganisationens (Icao) råd antog den första utgåvan av internationella standarder och rekommenderad praxis på miljöskyddsområdet – Systemet för kompensation för och minskning av koldioxidutsläpp från internationell luftfart (Corsia) (bilaga 16, volym IV till Chicagokonventionen) vid det tionde sammanträdet inom ramen för dess 214:e möte den 27 juni 2018. Unionen och dess medlemsstater fortsätter att stödja och är fast beslutna att genomföra Corsia från och med inledningen av pilotfasen 2021–2023 (13).

(3)

Internationella civila luftfartsorganisationens (Icao) råd antog den första utgåvan av internationella standarder och rekommenderad praxis på miljöskyddsområdet – Systemet för kompensation för och minskning av koldioxidutsläpp från internationell luftfart (Corsia) (bilaga 16, volym IV till Chicagokonventionen) vid det tionde sammanträdet inom ramen för dess 214:e möte den 27 juni 2018. Unionen och dess medlemsstater tillämpar Corsia från och med inledningen av pilotfasen 2021–2023 (13).

Ändring 7

Förslag till direktiv

Skäl 6

Kommissionens förslag

Ändring

(6)	Unionen åtog sig att minska sina nettoutsläpp av växthusgaser i hela ekonomin med minst 55 % jämfört med 1990 års nivåer fram till 2030 i unionens och dess medlemsstaters uppdaterade nationellt fastställda minskningsåtagande som överlämnades till UNFCCC:s sekretariat den 17 december 2020 (16).

(6)	Unionen åtog sig att minska sina nettoutsläpp av växthusgaser i hela ekonomin med minst 55 % jämfört med 1990 års nivåer fram till 2030 i unionens och dess medlemsstaters uppdaterade nationellt fastställda minskningsbidrag som överlämnades till UNFCCC:s sekretariat den 17 december 2020 (16).

Ändring 8

Förslag till direktiv

Skäl 7

Kommissionens förslag

Ändring

(7)

Unionen har i lagstiftning fastställt målet om klimatneutralitet i hela ekonomin senast 2050 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 (17). I den förordningen fastställs också ett bindande unionsåtagande för inhemsk minskning av nettoutsläppen av växthusgaser (utsläpp efter avdrag för upptag) med minst 55 % under 1990 års nivåer senast 2030.

(7)

Unionen har i lagstiftning fastställt målet om klimatneutralitet i hela ekonomin senast 2050 och strävan att uppnå negativa utsläpp därefter i enlighet med artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 (17). I artikel 4.1 i den förordningen fastställs också ett bindande unionsåtagande för inhemsk minskning av nettoutsläppen av växthusgaser (utsläpp efter avdrag för upptag) med minst 55 % under 1990 års nivåer senast 2030.

Ändring 9

Förslag till direktiv

Skäl 8

Kommissionens förslag

Ändring

(8)

Syftet med denna ändring av direktiv 2003/87/EG är att för luftfart genomföra dels unionens åtaganden i enlighet med Parisavtalet, dels regelverket för att uppnå unionens bindande klimatmål för 2030 om en inhemsk minskning av nettoutsläppen av växthusgaser med minst 55 % jämfört med 1990 års nivåer senast 2030 enligt förordning (EU) 2021/…

(8)

Ändring 10

Förslag till direktiv

Skäl 8a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(8a)

Utöver koldioxid påverkar luftfarten klimatet genom icke-koldioxidrelaterade utsläpp av ämnen såsom vattenånga, kväveoxider, svaveldioxid och sotpartiklar och genom atmosfäriska processer som orsakas av sådana utsläpp, till exempel ozonbildning och cirrusmolnbildning genom kondensstrimmor. Klimatpåverkan av sådana icke-koldioxidrelaterade utsläpp beror på vilken typ av bränsle och motorer som används, platsen för utsläppen, särskilt flygplanets marschhöjd och position i fråga om latitud och longitud, samt tidpunkten för utsläppen och väderförhållandena vid detta tillfälle. Genom kommissionens konsekvensbedömning från 2006 om införande av luftfart i EU:s system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser erkändes i direktiv 2008/101/EG att luftfarten påverkar det globala klimatet genom icke-koldioxidrelaterade utsläpp. I artikel 30.4 i direktiv 2003/87/EG, ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/410, ålades kommissionen att före den 1 januari 2020 lägga fram en uppdaterad analys av luftfartens icke-koldioxidrelaterade påverkan, om lämpligt åtföljd av ett förslag om hur denna påverkan kan hanteras på bästa sätt. För att uppfylla detta krav gjorde Europeiska unionens byrå för luftfartssäkerhet (Easa) en uppdaterad analys av luftfartens icke-koldioxidrelaterade påverkan på klimatförändringarna och offentliggjorde sin studie den 23 november 2020. Resultaten av studien bekräftade de tidigare uppskattningarna, nämligen att luftfartsverksamhetens icke-koldioxidrelaterade klimatpåverkan sammanlagt är minst lika betydande som påverkan av enbart koldioxid.

Ändring 11

Förslag till direktiv

Skäl 8b (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(8b)

Det framgår av resultaten av Easas studie av den 23 november 2020 att luftfartens icke-koldioxidrelaterade utsläpp, i linje med försiktighetsprincipen, inte längre kan ignoreras. Det behövs lagstiftningsåtgärder på unionsnivå för att uppnå utsläppsminskningar i linje med Parisavtalet. Kommissionen bör därför inrätta ett system för övervakning, rapportering och verifiering av luftfartens icke-koldioxidrelaterade utsläpp. Utifrån resultaten av detta system bör kommissionen senast den 31 december 2026, på grundval av en konsekvensbedömning, lägga fram ett lagstiftningsförslag med begränsningsåtgärder för icke-koldioxidrelaterade utsläpp genom att utvidga utsläppshandelssystemets tillämpningsområde till att omfatta sådana utsläpp. Fram till dess att ett lagstiftningsförslag antas som utvidgar detta direktivs tillämpningsområde till icke-koldioxidrelaterade utsläpp bör emissionsfaktorn för koldioxid för utsläpp från luftfartsverksamhet multipliceras med 1,8 från den 31 december 2027, med 1,9 från den 31 december 2028 och med 2,0 från den 31 december 2029 för att beakta luftfartens icke-koldioxidrelaterade utsläpp. Multiplikatorn bör inte överstiga 2,0 .

Ändring 12

Förslag till direktiv

Skäl 9

Kommissionens förslag

Ändring

(9)	Luftfarten bör bidra till de insatser för utsläppsminskning som krävs för unionens klimatmål för 2030 . Därför bör det totala antalet utsläppsrätter för luftfart konsolideras och omfattas av den linjära minskningsfaktorn.

(9)	Luftfarten bör bidra till de insatser för utsläppsminskning som krävs för unionens mål enligt artikel 1.2 i förordning (EU) 2021/1119 samt Parisavtalet . Därför bör det totala antalet utsläppsrätter för luftfart konsolideras och omfattas av den linjära minskningsfaktorn.

Ändring 13

Förslag till direktiv

Skäl 10

Kommissionens förslag

Ändring

(10)	För att förverkliga de höjda klimatambitionerna kommer det att krävas att så många resurser som möjligt kanaliseras till klimatomställningen. Därför bör alla auktionsintäkter som inte tillskrivs unionens budget användas för klimatrelaterade ändamål.

(10)

För att förverkliga de höjda klimatambitionerna kommer det att krävas att så många resurser som möjligt kanaliseras till klimatomställningen , som också bör ingå i en rättvis omställning . Därför bör alla auktionsintäkter som inte tillskrivs unionens budget användas för klimatrelaterade ändamål. En ökning av auktionsintäkterna planeras inom luftfartssektorn på grund av utfasningen av gratis utsläppsrätter och tillämpningen av EU:s utsläppshandelssystem på flygningar från EES till tredjeländer. En del av intäkterna från auktioneringen av utsläppsrätter för luftfart bör tilldelas luftfartssektorn genom klimatinvesteringsfonden för att stödja innovationer som minskar luftfartssektorns klimat- och miljöpåverkan. 15 % av intäkterna från auktionering av utsläppsrätter för utsläpp från flygningar som avgår från EES bör tilldelas UNFCCC:s klimatfonder för att främja internationella åtgärder som begränsar klimatförändringarnas inverkan på de mest utsatta samhällena. De återstående intäkterna bör användas av medlemsstaterna för åtgärder i enlighet med artikel 10.3, särskilt åtgärder som stöder den sociala dialogen och en rättvis omställning, fasar ut fossila bränslen i transportsystemet och stöder långdistansalternativ till luftfart som har lägre klimatpåverkan.

Ändring 14

Förslag till direktiv

Skäl 10a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(10a)

Luftfartssektorns omställning till hållbar luftfart bör ta hänsyn till sektorns sociala dimension och konkurrenskraft för att säkerställa att denna omställning blir socialt rättvis och ger arbetstagare utbildning, omskolning och kompetensutveckling. Kommissionen bör lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av detta direktiv och dess inverkan på den inre marknaden när det gäller luftfartssektorn, med särskilt fokus på de sociala konsekvenserna.

Ändring 15

Förslag till direktiv

Skäl 10b (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(10b)

Flygningar på sträckor om högst 1 000 kilometer står för 6–9 % av luftfartens totala koldioxidutsläpp. I avvaktan på tekniska genombrott och tillgång på utsläppsfria flygbränslen och flygplan bör åtgärder införas för att främja en trafikomställning till alternativa, mer hållbara transportsätt, särskilt för det flygsegment som omfattar regionala flygningar och det lägre spannet av kortdistansflygningar, dvs. flygningar på sträckor kortare än 1 000 kilometer.

Ändring 16

Förslag till direktiv

Skäl 11

Kommissionens förslag

Ändring

(11)	I enlighet med artikel 28b.3 i direktiv 2003/87/EG ska unionen bedöma Icaos Corsia-system och genomföra det på lämpligt sätt, och på ett sätt som är förenligt med unionens åtagande om utsläppsminskningar i hela ekonomin till 2030.

(11)

I enlighet med artikel 28b.3 i direktiv 2003/87/EG ska unionen bedöma Icaos Corsia-system och genomföra det på lämpligt sätt, och på ett sätt som är förenligt med unionens åtagande om utsläppsminskningar i hela ekonomin till 2030 i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 och Parisavtalet .

Ändring 17

Förslag till direktiv

Skäl 11a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(11a)

EU:s utsläppshandelssystem har visat sig vara ett effektivt verktyg för att minska utsläppen genom en på förhand fastställd bana och därigenom samtidigt ge incitament till innovation och föregångare inom effektiva utsläppsminskningar, medan Corsia är en mekanism som hanterar utsläppen genom kompensationer. När det gäller effektiviteten har kommissionens bedömning ”ICAO's global market-based measure (CORSIA) pursuant to Article 28b and for studying cost pass-through pursuant to Article 3d of the EU ETS Directive” visat att Corsias ambitionsnivå för den internationella luftfartssektorn inte är i linje med den globala ambitionsnivå som krävs för att hålla sig inom Parisavtalets temperaturmål. För att säkerställa ambitiösa minskningar av växthusgasutsläppen inom luftfartssektorn i linje med Parisavtalet, och för att bidra till lika villkor internationellt och samtidigt säkerställa likabehandling på rutter, bör EU:s utsläppshandelssystem från och med den 30 april [efter ikraftträdandet av detta direktiv + 1] tillämpas på alla avgående flygningar från en flygplats belägen inom EES. Unionen står fast vid sitt engagemang för Corsia-systemet. För att beakta unionens engagemang för, och samtidiga deltagande i, Corsia bör det ekonomiska värdet av utgifter för reduktionsenheter som används inom ramen för Corsia vid flygningar från EES till tredjeländer som tillämpar Corsia kunna dras av från de ekonomiska skyldigheterna enligt EU:s utsläppshandelssystem.

Ändring 18

Förslag till direktiv

Skäl 12

Kommissionens förslag

Ändring

(12)

Det totala antalet utsläppsrätter för luftfart bör konsolideras på tilldelningsnivån för flygningar som avgår från en flygplats belägen i EES och ankommer till en flygplats belägen i EES, Schweiz eller Förenade kungariket . Tilldelningen för 2024 bör baseras på den totala tilldelningen till aktiva luftfartygsoperatörer år 2023, minskad med den linjära minskningsfaktor som anges i artikel 9 i direktiv 2003/87/EG. Tilldelningsnivån bör höjas för att ta hänsyn till de flyglinjer som inte omfattades av EU:s utsläppshandelssystem under 2023 men som omfattas av EU:s utsläppshandelssystem från och med år 2024.

(12)

Det totala antalet utsläppsrätter för luftfart bör konsolideras på tilldelningsnivån för flygningar som omfattas i enlighet med detta direktiv . Tilldelningen för 2024 bör baseras på den totala tilldelningen till aktiva luftfartygsoperatörer år 2023, minskad med den linjära minskningsfaktor som anges i artikel 9 i direktiv 2003/87/EG. Tilldelningsnivån bör höjas för att ta hänsyn till de flyglinjer som inte omfattades av EU:s utsläppshandelssystem under 2023 men som omfattas av EU:s utsläppshandelssystem från och med år 2024.

Ändring 19

Förslag till direktiv

Skäl 13

Kommissionens förslag

Ändring

(13)	Ökad auktionering från och med året efter det att denna ändring av direktiv 2003/87/EG trätt i kraft bör vara regel för tilldelning av utsläppsrätter inom luftfartssektorn, med beaktande av sektorns förmåga att föra vidare den ökade koldioxidkostnaden.

(13)

Ökad auktionering från och med året efter det att denna ändring av direktiv 2003/87/EG trätt i kraft bör vara regel för tilldelning av utsläppsrätter inom luftfartssektorn och leda till en utfasning av gratis tilldelning senast 2025 , med beaktande av sektorns förmåga att föra vidare den ökade koldioxidkostnaden.

Ändring 20

Förslag till direktiv

Skäl 13b (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(13b)

Direktivet om EU:s utsläppshandelssystem bör bidra till att stimulera utfasningen av fossila bränslen inom luftfarten. Omställningen från användning av fossila bränslen till ökad användning av hållbara flygbränslen, särskilt syntetiska flygbränslen, skulle spela en roll i uppnåendet av en sådan utfasning. Med tanke på den omfattande konkurrensen mellan luftfartygsoperatörer, utvecklingen av EU:s marknad för hållbara flygbränslen och den stora prisskillnaden mellan fossilt flygfotogen och hållbara flygbränslen bör omställningen dock stödjas genom incitament för dem som går före. Under perioden 1 januari 2024–31 december 2029 bör utsläppsrätter därför tilldelas på samma sätt som ett differenskontrakt som täcker den återstående prisskillnaden mellan fossilt flygfotogen och hållbara flygbränslen för enskilda luftfartygsoperatörer, i proportion till mängden hållbara flygbränslen som används och rapporteras enligt förordning xxxx/xxxx [ReFuelEU-förordningen] (1a) , i syfte att skapa incitament för dem som går före och stödja inrättandet av en unionsmarknad för hållbara flygbränslen. 20 miljoner utsläppsrätter bör avsättas under perioden 1 januari 2024–31 december 2029, och ytterligare 20 miljoner utsläppsrätter bör avsättas för samma tidsperiod när flygningar som avgår från EES till tredjeländer ingår i tillämpningsområdet för EU:s utsläppshandelssystem. Dessa utsläppsrätter bör tas från poolen av totala tillgängliga utsläppsrätter och bör endast användas för flygningar som omfattas av EU:s utsläppshandelssystem och på ett icke-diskriminerande sätt. Kommissionen bör säkerställa att 70 % av dessa utsläppsrätter tilldelas specifikt för användning av syntetiska flygbränslen, med prioritering av förnybara bränslen av icke-biologiskt ursprung. Kommissionen bör på lämpligt sätt beakta koldioxidutsläppen från fossila bränslen och bör klassificera förnybara bränslen av icke-biologiskt ursprung som bränslen som inte genererar utsläpp för de luftfartygsoperatörer som använder dem. Efter en utvärdering och en konsekvensbedömning kan kommissionen besluta att lägga fram ett lagstiftningsförslag om tilldelning av en bestämd och tidsbegränsad mängd utsläppsrätter, som inte bör sträcka sig längre än till den 31 december 2034.

Ändring 21

Förslag till direktiv

Skäl 14

Kommissionens förslag

Ändring

(14)

Direktiv 2003/87/EG bör också ändras när det gäller enheter godtagbara för efterlevnad, för att ta hänsyn till de kvalifikationskriterier för enheter som Icao-rådet antog vid sitt 216:e möte i mars 2019 som en väsentlig del av Corsia. Flygbolag som är baserade i unionen bör kunna använda internationella reduktionsenheter för att uppfylla kraven för flygningar till eller från tredjeländer som anses delta i Corsia. För att säkerställa att unionens genomförande av Corsia stöder Parisavtalets mål och ger incitament till ett brett deltagande i Corsia bör reduktionsenheterna härröra från stater som är parter i Parisavtalet och som deltar i Corsia, och dubbelräkning av reduktionsenheter bör undvikas.

(14)

Direktiv 2003/87/EG bör också ändras när det gäller enheter godtagbara för efterlevnad, för att ta hänsyn till de kvalifikationskriterier för enheter som Icao-rådet antog vid sitt 216:e möte i mars 2019 som en väsentlig del av Corsia. Flygbolag som är baserade i unionen bör kunna använda internationella reduktionsenheter för att uppfylla kraven i Corsia för flygningar till eller från tredjeländer som anses delta i Corsia. För att säkerställa att unionens genomförande av Corsia stöder Parisavtalets mål och ger incitament till ett brett deltagande i Corsia bör reduktionsenheterna härröra från stater som är parter i Parisavtalet och som deltar i Corsia, och dubbelräkning av reduktionsenheter bör undvikas. Alla avvikelser från referensvärdet för Corsia, som utgår från 2019–2020, med ett tidsbegränsat undantag för åren 2021–2023, bör betraktas som bristande efterlevnad vid tillämpningen av detta direktiv.

Ändring 22

Förslag till direktiv

Skäl 15

Kommissionens förslag

Ändring

(15)

För att säkerställa enhetliga villkor för användningen av internationella reduktionsenheter i enlighet med artikel 11a i direktiv 2003/87/EG bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter för att anta en förteckning över de reduktionsenheter som Icao-rådet har ansett vara godtagbara för användning för Corsia-uppfyllelse och som uppfyller ovannämnda kvalifikationsvillkor. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (18).

(15)

Ändring 23

Förslag till direktiv

Skäl 17a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(17a)

Vid Icaos kommande treårsmöte, som är planerat till september 2022, bör medlemsstaterna göra sitt yttersta för att nå en överenskommelse med sina motparter om en gradvis årlig minskning av det fastställda referensvärdet 2019–2020 för perioden efter 2023, så att man säkerställer en stegvis anpassning till den linjära faktor som tillämpas inom EU:s utsläppshandelssystem, även efter 2035, på ett sätt som överensstämmer med unionens mål om klimatneutralitet senast 2050.

Ändring 24

Förslag till direktiv

Skäl 18

Kommissionens förslag

Ändring

(18)

För att säkerställa enhetliga villkor för förteckning av länder som anses tillämpa Corsia vid tillämpning av direktiv 2003/87/EG i enlighet med artikel 25a.3 i det direktivet, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter för att anta och upprätthålla förteckningen över andra stater än EES-länder, Schweiz och Förenade kungariket som anses delta i Corsia vid tillämpningen av unionsrätten. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011. På grundval av informationen i den förteckningen och för att öka transparensen, ansvarsskyldigheten och informationstillgången på ett användarvänligt sätt bör kommissionen offentliggöra en förteckning över luftfartygsoperatörer som inte anses tillämpa Corsia för flygningar till och från tredjeländer.

Ändring 25

Förslag till direktiv

Skäl 19

Kommissionens förslag

Ändring

(19)

Avsikten är att genomförande och verkställande av Corsia för luftfartygsoperatörer som är baserade utanför unionen ska ske uteslutande i dessa luftfartygsoperatörers hemland. Genomförandet av Corsia för andra flygningar än flygningar som avgår från en flygplats belägen i EES och ankommer till en flygplats belägen i EES, Schweiz eller Förenade kungariket innebär därför att luftfartygsoperatörer som är baserade utanför unionen undantas från skyldigheterna enligt EU:s utsläppshandelssystem för dessa flygningar.

(19)

För att säkerställa att utsläpp inte räknas dubbelt, och för att ta vederbörlig hänsyn till Corsias krav på kompensation över ett referensvärde som fastställts till 2019 års nivå för åren 2021–2023 och till genomsnittsnivån 2019–2020 för de följande åren, bör luftfartygsoperatörer kunna dra av det ekonomiska värdet av utgifter för reduktionsenheter som de använt inom ramen för Corsia vid flygningar som omfattas enligt detta direktiv .

Ändring 26

Förslag till direktiv

Skäl 20a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(20a)

För att säkerställa att Corsia leder till ett enda globalt kompensationssystem för hantering av koldioxidutsläpp från luftfarten inför den andra och obligatoriska fasen av Icao-systemet 2027 har unionen konsekvent argumenterat för robusta genomförandebestämmelser och robust styrning samt adekvat deltagande i Corsias frivilliga och obligatoriska faser. Om kommissionen fastställer att Corsia är en otillräcklig åtgärd för att uppnå unionens klimatrelaterade mål och åtaganden enligt Parisavtalet bör kommissionen lägga fram ett lagstiftningsförslag för att häva det tillfälliga undantaget för flygningar som ankommer till en flygplats belägen i EES.

Ändring 27

Förslag till direktiv

Skäl 20b (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(20b)

Unionen bör göra sitt yttersta för att skärpa Corsias bestämmelser och stödja antagandet av ett långsiktigt mål för att minska de globala utsläppen från luftfarten, under samtidigt bevarande av unionens befogenhet avseende direktiv 2003/87/EG, såsom bekräftats av Europeiska unionens domstol (1a) .

Ändring 28

Förslag till direktiv

Skäl 20c (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(20c)

Det är angeläget att säkerställa transparenta uppgifter och viktigt att Corsias verkställbarhet och allmänhetens tillgång till information med anknytning till Corsia förbättras. Luftfartygsoperatörer bör därför på ett användarvänligt sätt rapportera sina utsläpp och kompensationer i bedömningsprocessen avseende Corsias inverkan på den globala minskningen av koldioxidutsläppen och dess roll i uppnåendet av målen i Parisavtalet.

Ändring 29

Förslag till direktiv

Skäl 21

Kommissionens förslag

Ändring

(21)

Flygningar till och från de minst utvecklade länderna och små östater under utveckling, enligt FN:s definition, som inte genomför Corsia, med undantag för de stater vars BNP per capita är lika med eller överstiger unionsgenomsnittet, bör undantas från skyldigheterna enligt EU:s utsläppshandelssystem eller Corsia utan slutdatum för undantaget.

utgår

Ändring ar 63 och 79

Förslag till direktiv

Skäl 25

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(25)

Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att främja tillgängligheten för unionens yttersta randområden. Därför bör ett undantag från EU:s utsläppshandelssystem föreskrivas för utsläpp från flygningar mellan en flygplats belägen i ett av de yttersta randområdena i en medlemsstat och en flygplats belägen i samma medlemsstat .

(25)

Ändring 31

Förslag till direktiv

Skäl 26a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(26a)

En del av intäkterna från auktioneringen av utsläppsrätter för luftfart samt intäkterna från straffavgifter som betalas av luftfartygsoperatörer i enlighet med artikel 16 i direktiv 2003/87/EG bör anslås till klimatinvesteringsfonden för att stödja innovation inom luftfartssektorn som syftar till att begränsa klimatförändringarna. Detta gäller särskilt projekt för utveckling, spridning och tillämpning av ny teknik och design som syftar till att minska de totala utsläppen av växthusgaser från luftfartssektorn, särskilt på området hållbara flygbränslen, samt design som syftar till att minska luftfartssektorns klimatpåverkan, särskilt innovation inom drift, flygteknik och flygplansskrov, banbrytande motorinnovation, flygplatsinfrastruktur och elflygplan.

Ändring 32

Förslag till direktiv

Skäl 26b (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(26b)

Klimatinvesteringsfonden bör stödja forskning om och utveckling och spridning av lösningar för utfasning av fossila bränslen, inbegripet utsläppsfri teknik, och minska luftfartens klimat- och miljöpåverkan. Den bör särskilt hantera konsekvenserna av icke-koldioxidrelaterade utsläpp genom spridning av övervaknings- och rapporteringsteknik och förbättrade operativa lösningar.

Ändring 33

Förslag till direktiv

Skäl 26c (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(26c)

Med tanke på de ökande koldioxidkostnaderna till följd av fullständig auktionering av utsläppsrätter inom luftfartssektorn kan det uppstå en ekonomisk nackdel för luftfartygsoperatörer som använder navflygplatser inom unionen jämfört med dem som använder navflygplatser utanför unionen. Eftersom flygningar till navflygplatser i tredjeländer för närvarande inte omfattas av EU:s utsläppshandelssystem kan det finnas en fördel för operatörer av matarflyg till flygningar utanför unionen, där mindre stränga åtgärder för att minska utsläppen tillämpas. Detta skulle kunna leda till att verksamhet flyttar till dessa navflygplatser och därmed till att utsläppen ökar, vilket i slutändan skulle ha negativa effekter på den globala uppvärmningen. En utvidgning av tillämpningsområdet för EU:s utsläppshandelssystem till flygningar från och till flygplatser utanför EES, Schweiz och Förenade kungariket skulle leda till rättvisare konkurrens och effektivare minskning av växthusgasutsläppen.

Ändring 34

Förslag till direktiv

Skäl 27a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(27a)

Kommissionen bör överväga eventuella ändringar av direktiv 2003/87/EG med avseende på en förenkling av regelverket. Kommissionen och medlemsstaternas myndigheter bör kontinuerligt anpassa sig till bästa praxis för administrativa förfaranden och vidta alla åtgärder för att förenkla tillämpningen av direktiv 2003/87/EG och begränsa den administrativa bördan till ett minimum.

Ändring 35

Förslag till direktiv

Artikel 1 – led 1 – led - 1 (nytt)

Direktiv 2003/87/EG

Artikel 3 – led ua (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(-1)

I artikel 3 ska följande led läggas till:

”(ua)

luftfartens icke-koldioxidrelaterade utsläpp: utsläpp av kväveoxider (NOx), sotpartiklar, oxiderade svavelarter och vattenånga från ett luftfartyg som bedriver sådan luftfartsverksamhet som anges i bilaga I.”

Ändring 36

Förslag till direktiv

Artikel 1 – led 1 – led b

Direktiv 2003/87/EG

Artikel 3c – punkt 5a (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

5a. 20 miljoner av det totala antal utsläppsrätter som avses i punkt 5 i denna artikel för perioden 1 januari 2024–31 december 2029 ska avsättas för tilldelning på samma sätt som ett differenskontrakt som täcker den återstående prisskillnaden mellan fossilt flygfotogen och hållbara flygbränslen för luftfartygsoperatörer som ökar sin användning av hållbara flygbränslen, med prioritering av förnybara bränslen av icke-biologiskt ursprung, med utgångspunkt i eller bortom de inblandningskrav som avses i bilaga I till förordning … [ReFuelEU-förordningen] (*1) och i prisutvecklingen för dessa bränslen. 70 % av dessa utsläppsrätter ska tilldelas specifikt för att öka användningen av syntetiska flygbränslen, med prioritering av förnybara bränslen av icke-biologiskt ursprung. Dessutom ska 20 miljoner utsläppsrätter av det extra antal utsläppsrätter som utfärdas på grund av inbegripandet av utsläpp från flygningar som avgår från en flygplats belägen i EES till tredjeländer i enlighet med artikel 3ea avsättas för tilldelning på samma sätt som ett differenskontrakt för perioden till och med den 31 december 2029.

Ändring 37

Förslag till direktiv

Artikel 1 – led 1 – led b

Direktiv 2003/87/EG

Artikel 3c – punkt 5b (ny)

Kommissionens förslag	Ändring
	5b. Det totala antal utsläppsrätter som avses i punkt 5a ska tilldelas på samma sätt som ett differenskontrakt som täcker den återstående prisskillnaden mellan fossilt flygfotogen och hållbara flygbränslen för ökad användning av hållbara flygbränslen, med prioritering av förnybara bränslen av icke-biologiskt ursprung, på ett icke-diskriminerande sätt, enligt vad som rapporterats till Europeiska byrån för luftfartssäkerhet enligt artiklarna 7, 8 och 9 i förordning (EU) … [ReFuelEU-förordningen] (*) .
	Varje luftfartygsoperatör får ansöka om tilldelning av utsläppsrätter för flygningar som omfattas av EU:s utsläppshandelssystem från och med den 1 januari 2024 till och med den 31 december 2029 baserat på luftfartygsoperatörens ökade användning av de bränslen som avses i punkt 5a.
	Antalet utsläppsrätter ska stå i proportion till de totala växthusgasutsläpp som sparas utifrån behandlingen av dessa bränslen enligt direktiv (EU) 2018/2001 och de genomförandeakter som avses i artikel 14.1 i det här direktivet.
	Kommissionen ska säkerställa att utsläpp från förnybara bränslen av icke-biologiskt ursprung med användning av vätgas från förnybara källor räknas som utsläppsfria för de luftfartygsoperatörer som använder dem fram till dess att den delegerade akt som avses i artikel 14.1 har antagits.
	Kommissionen ska årligen offentliggöra uppgifter om kostnadsskillnaden mellan flygfotogen och hållbara flygbränslen. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 23 för att komplettera detta direktiv med avseende på de närmare bestämmelserna för tilldelning av utsläppsrätter för luftfarten för ökad användning av hållbara flygbränslen genom att täcka prisskillnaden per ton koldioxid som sparas genom användning av dessa bränslen i stället för flygfotogen.
	Från och med den 31 december 2028 ska kommissionen göra en årlig utvärdering av tillämpningen av denna punkt och i god tid lägga fram resultaten för Europaparlamentet och rådet. På grundval av denna utvärdering och efter en konsekvensbedömning får kommissionen vid behov lägga fram ett lagstiftningsförslag om tilldelning av en bestämd och tidsbegränsad mängd utsläppsrätter till och med den 31 december 2034 för luftfartygsoperatörer som ökar sin användning av de hållbara flygbränslen som avses i artikel 3c.5a.

Ändring ar 65 och 80

Förslag till direktiv

Artikel 1 – led 1 – led b

Direktiv 2003/87/EG

Artikel 3c – punkt 7

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

7. Genom undantag från artiklarna 12.2a, 14.3 och 16 ska medlemsstaterna betrakta de krav som anges i de bestämmelserna som uppfyllda och ska inte vidta några åtgärder mot luftfartygsoperatörer med avseende på utsläpp som sker fram till 2030 från flygningar mellan en flygplats belägen i ett av de yttersta randområdena i en medlemsstat och en flygplats belägen i samma medlemsstat utanför det yttersta randområdet .”.

7. Genom undantag från artiklarna 12.2a, 14.3 och 16 ska medlemsstaterna betrakta de krav som anges i de bestämmelserna som uppfyllda och ska inte vidta några åtgärder mot luftfartygsoperatörer med avseende på utsläpp som sker fram till 2030 från flygningar mellan en flygplats belägen i ett av de yttersta randområdena i en medlemsstat och en flygplats belägen i en annan region i EES och flygningar mellan två flygplatser belägna inom samma yttersta randområde .”.

Ändring 39

Förslag till direktiv

Artikel 1 – led 2 – led a

Direktiv 2003/87/EG

Artikel 3d – punkt 1

Kommissionens förslag	Ändring
”1. Under 2024 ska 25 % av den kvantitet utsläppsrätter som skulle ha tilldelats gratis enligt vad som offentliggjorts i enlighet med artikel 3c auktioneras ut.”.	”1. Under 2024 ska 50 % av den kvantitet utsläppsrätter som skulle ha tilldelats gratis enligt vad som offentliggjorts i enlighet med artikel 3c auktioneras ut.”.

Ändring 40

Förslag till direktiv

Artikel 1 – led 2 – led b

Direktiv 2003/87/EG

Artikel 3d – punkt 1a

Kommissionens förslag	Ändring
1a. Under 2025 ska 50 % av den kvantitet utsläppsrätter som skulle ha tilldelats gratis under det året, beräknat utifrån offentliggörandet i enlighet med artikel 3c, auktioneras ut.	utgår

Ändring 41

Förslag till direktiv

Artikel 1 – led 2 – led b

Direktiv 2003/87/EG

Artikel 3d – punkt 1b

Kommissionens förslag	Ändring
1b. Under 2026 ska 75 % av den kvantitet utsläppsrätter som skulle ha tilldelats gratis under det året, beräknat utifrån offentliggörandet i enlighet med artikel 3c, auktioneras ut.	utgår

Ändring 42

Förslag till direktiv

Artikel 1 – led 2 – led b

Direktiv 2003/87/EG

Artikel 3d – punkt 1c

Kommissionens förslag	Ändring
1c. Från och med den 1 januari 2027 ska hela den kvantitet utsläppsrätter som skulle ha tilldelats gratis under det året auktioneras ut.	1c. Från och med den 1 januari 2025 ska hela den kvantitet utsläppsrätter som skulle ha tilldelats gratis under det året auktioneras ut , utom den kvantitet utsläppsrätter som avses i artikel 3c.5a .

Ändring 43

Förslag till direktiv

Artikel 1 – led 2 – led d

Direktiv 2003/87/EG

Artikel 3d – punkt 3

Kommissionens förslag

Ändring

3. ”Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 23 för att komplettera detta direktiv med närmare bestämmelser för medlemsstaternas auktionering av utsläppsrätter för luftfart i enlighet med punkterna 1, 1a, 1b, 1c och 1d i denna artikel, inbegripet villkoren för överföring av en del av intäkterna från sådan auktionering till unionens allmänna budget.”.

Ändring 44

Förslag till direktiv

Artikel 1 – led 2 – led e

Direktiv 2003/87/EG

Artikel 3d – punkt 4

Kommissionens förslag

Ändring

4. Medlemsstaterna ska besluta om hur intäkter från auktioneringen av utsläppsrätter som omfattas av detta kapitel ska användas , med undantag för intäkter som fastställts såsom egna medel i enlighet med artikel 311.3 i fördraget och som tagits upp i unionens allmänna budget. Medlemsstaterna ska använda intäkterna från auktioneringen av utsläppsrätter i enlighet med artikel 10.3.

4. Intäkter från auktioneringen av utsläppsrätter för luftfarten som omfattas av detta kapitel, med undantag för intäkter som fastställts såsom egna medel i enlighet med artikel 311.3 i fördraget och som tagits upp i unionens allmänna budget , ska användas på följande sätt:

a)	75 % ska användas till stöd för innovation och ny teknik, bland annat spridning av lösningar för utfasning av fossila bränslen inom luftfartssektorn genom klimatinvesteringsfonden i enlighet med artikel 10a.8.

b)	15 % av intäkterna från de avgående flygningar som avses i artikel 3ea ska användas som bidrag till UNFCCC:s klimatfonder, särskilt den gröna klimatfonden och anpassningsfonden, till förmån för internationella åtgärder för att begränsa klimatförändringarnas påverkan på de mest utsatta samhällena.

Återstående intäkter ska användas såsom medlemsstaterna beslutar i överensstämmelse med artikel 10.3 , bland annat för projekt som syftar till att säkerställa en rättvis omställning inom luftfartssektorn, i synnerhet stöd till social dialog mellan berörda parter inom luftfartssektorn, samt till utbildning, omskolning och kompetensutveckling för arbetstagare .

Ändring 45

Förslag till direktiv

Artikel 1 – led 3a (nytt)

Direktiv 2003/87/EG

Artikel 3ea (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

(3a)	Följande artikel ska införas:

”Artikel 3ea

Luftfartsverksamhet som involverar tredjeländer

1. Från och med den 30 april [det år då detta direktiv träder i kraft + 1] ska luftfartygsoperatörer överlämna utsläppsrätter för utsläpp från flygningar som avgår från en flygplats belägen i EES.

2. Från och med [det år då detta direktiv träder i kraft] ska det totala antalet utsläppsrätter som ska tilldelas för luftfart ökas med de mängder tilldelningar för de ytterligare avgående flygningarna enligt punkt 1 som skulle ha genomförts om de hade omfattats av EU:s utsläppshandelssystem det året. Den linjära minskningsfaktor som fastställs i artikel 9 ska tillämpas.

3. För att ta vederbörlig hänsyn till Corsias krav på kompensation över ett referensvärde som fastställts till 2019 års nivå för åren 2021–2023 och till genomsnittsnivån 2019–2020 för 2024 och framåt ska luftfartygsoperatörer kunna dra av det ekonomiska värdet av sina utgifter för reduktionsenheter som använts för efterlevnad av Corsia vid flygningar från EES till tredjeländer som förtecknas i den genomförandeakt som antas i enlighet med artikel 25a.3.

Luftfartygsoperatörer ska varje år offentliggöra information om Corsia-kompensationer som betalats föregående år för varje rutt och informera kommissionen om sådana kompensationer om de har för avsikt att begära en minskning i fråga om kraven på överlämnande. Kommissionen ska fastställa det ekonomiska värdet av de kompensationer som kan dras av från kravet på överlämnande av utsläppsrätter för varje rutt enligt EU:s utsläppshandelssystem. Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 23 för att komplettera detta direktiv genom att fastställa metoden och mekanismen för sådana avdrag. I detta syfte ska kommissionen betrakta priset på utsläppsrätter inom EU:s utsläppshandelssystem som lika med genomsnittspriset under respektive fullgörandeår.

Om kommissionen har fastställt en differens mellan verifierade utsläpp och överlämnade utsläppsrätter för ett visst år, ska motsvarande kvantitet utsläppsrätter annulleras.

4. Senast den 31 december 2027 ska kommissionen i enlighet med artikel 28b i detta direktiv lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om deltagandet i Corsia av Icaos avtalsslutande stater och om Corsias övergripande ambition och miljönytta. På grundval av resultaten av rapporten ska kommissionen vid behov lägga fram ett lagstiftningsförslag för att upphäva det tillfälliga undantaget för flygningar till en flygplats belägen i EES.”.

Ändring 46

Förslag till direktiv

Artikel 1 – led 4a (nytt)

Direktiv 2003/87/EG

Artikel 10a – punkt 8 – stycke 3a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(4a)	I artikel 10a.8 ska följande stycke läggas till efter andra stycket:

Intäkter från auktionering av utsläppsrätter för luftfartsverksamhet, och från straffavgifter enligt artikel 16.3, som tilldelas klimatinvesteringsfonden ska göras tillgängliga för luftfartsprojekt för att stödja ny utveckling och innovation, spridning av lösningar för utfasning av fossila bränslen och utveckling av stödmekanismer och för att skapa nödvändig infrastruktur som minskar den totala klimatpåverkan, inklusive icke-koldioxidrelaterad, särskilt genom

spridning av hållbara flygbränslen, med prioritering av förnybara bränslen av icke-biologiskt ursprung från förnybar vätgas och direkt avskiljning av koldioxid från luft, bland annat genom differenskontrakt som syftar till att överbrygga prisskillnaden mellan utsläppsfria bränslen och konventionella bränslen och minska kostnaden för leverans av hållbara flygbränslen till flygplatser i unionen,

b)	grundläggande förbättring av operativa lösningar för flygteknik och flygplansskrov för att begränsa koldioxidutsläpp och andra utsläpp,

c)	spridning av banbrytande motorinnovation och av ny framdrivningsteknik som bidrar till att minska utsläppen inom luftfarten, såsom batteriteknik och turboelektrisk teknik, liksom vätgasförbränning i turbiner och bränsleceller som driver elmotorer, elflygplan och tillhörande flygplatsinfrastruktur,

d)	spridning av övervaknings- och rapporteringsteknik för koldioxidutsläpp och andra utsläpp från luftfarten,

e)	forskning som leder till teknisk innovation avseende luftfartens icke-koldioxidrelaterade effekter, bland annat uppkomst och förebyggande av kondensstrimmor och cirrusmoln.

En transparent beskrivning av de projekt som får stöd från klimatinvesteringsfonden och uppgifter om utgiftsnivåer, uppdelade på projektnivå, ska offentliggöras på ett tillgängligt sätt och uppdateras regelbundet på kommissionens webbplats. Kommissionen ska säkerställa att berörda parter deltar på ett inkluderande sätt i finansieringsförfarandena i samband med klimatinvesteringsfonden.

Ändring 47

Förslag till direktiv

Artikel 1 – led 5 – led a

Direktiv 2003/87/EG

Artikel 11a – punkt 2 – led b

Kommissionens förslag

Ändring

(b)

De härrör från ett land som i den genomförandeakt som antagits i enlighet med artikel 25a.3 förtecknas som deltagande i systemet för kompensation för och minskning av koldioxidutsläpp från internationell luftfart (Corsia). Detta villkor ska inte gälla för utsläpp före 2027 och inte heller för de minst utvecklade länderna och små östater under utveckling enligt Förenta nationernas definition, med undantag för länder vars BNP per capita är lika med eller överstiger unionsgenomsnittet .

(b)	De härrör från ett land som i den genomförandeakt som antagits i enlighet med artikel 25a.3 förtecknas som deltagande i systemet för kompensation för och minskning av koldioxidutsläpp från internationell luftfart (Corsia). Detta villkor ska inte gälla för utsläpp före den 1 januari 2027.

Ändring 48

Förslag till direktiv

Artikel 1 – led 5 – led a

Direktiv 2003/87/EG

Artikel 11a – punkt 3 – stycke 2

Kommissionens förslag

Ändring

Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fastställa mer detaljerade krav för de arrangemang som avses i första stycket, vilka kan inbegripa rapporterings- och registreringskrav, och för att förteckna de stater eller program som tillämpar dessa arrangemang. Arrangemangen ska ta hänsyn till flexibilitet som beviljas de minst utvecklade länderna och små östater under utveckling. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 22a.2.”.

Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fastställa mer detaljerade krav för de arrangemang som avses i första stycket, vilka kan inbegripa rapporterings- och registreringskrav, och för att förteckna de stater eller program som tillämpar dessa arrangemang. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 22a.2.”.

Ändring 49

Förslag till direktiv

Artikel 1 – led 6 – led a

Direktiv 2003/87/EG

Artikel 12 – punkt 6 – led b

Kommissionens förslag

Ändring

(b)

De producerar mer än 10 000 ton koldioxidutsläpp årligen från användning av luftfartyg med en maximal certifierad startmassa som överstiger 5 700 kg vilka utför flygningar som omfattas av bilaga I, utom sådana som avgår från och ankommer till samma medlemsstat (inklusive medlemsstatens yttersta randområden), från och med den 1 januari 2019 .

(b)

De producerar mer än 10 000 ton koldioxidutsläpp årligen från användning av luftfartyg med en maximal certifierad startmassa som överstiger 5 700 kg vilka utför flygningar som omfattas av bilaga I till detta direktiv och av artikel 2.3 och 2.4 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/1603 (1a), utom sådana som avgår från och ankommer till samma medlemsstat (inklusive medlemsstatens yttersta randområden), från och med den 1 januari 2021 .

Ändring 50

Förslag till direktiv

Artikel 1 – led 6a (nytt)

Direktiv 2003/87/EG

Artikel 14 – punkt 1 – stycke 1

Nuvarande lydelse

Ändring

(6a)	I artikel 14.1 ska första stycket ersättas med följande:

Kommissionen ska anta genomförandeakter med närmare bestämmelser för övervakning och rapportering av utsläpp och, i förekommande fall, verksamhetsuppgifter, från förteckningen över verksamheter i bilaga I, för övervakning och rapportering av antal tonkilometer med avseende på en ansökan enligt artikel 3e eller 3f, som ska bygga på principerna om övervakning och rapportering i bilaga IV och de krav som anges i punkt 2 i den här artikeln. I dessa genomförandeakter ska även den globala uppvärmningspotentialen för respektive växthusgas närmare anges i övervaknings- och rapporteringskraven för utsläpp av den gasen .

Kommissionen ska anta delegerade akter med närmare bestämmelser för övervakning och rapportering av utsläpp och, i förekommande fall, verksamhetsuppgifter, från förteckningen över verksamheter i bilaga I, för övervakning och rapportering av antal tonkilometer med avseende på en ansökan enligt artikel 3e eller 3f, som ska bygga på principerna om övervakning och rapportering i bilaga IV och de krav som anges i punkt 2 i den här artikeln. I dessa delegerade akter ska även den globala uppvärmningspotentialen för respektive växthusgas och effekterna av luftfartens icke-koldioxidrelaterade utsläpp närmare anges i övervaknings- , rapporterings- och verifieringskraven för de gaserna och utsläppen .

Ändring 51

Förslag till direktiv

Artikel 1 – led 6a (nytt)

Direktiv 2003/87/EG

Artikel 14 – punkt 2 – led 2a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(6a)	I artikel 14.2 ska följande stycke läggas till:

”Senast den [6 månader efter ikraftträdandet av detta direktiv] ska kommissionen anta delegerade akter i enlighet med artikel 23 för att komplettera detta direktiv med avseende på att inrätta ett övervaknings-, rapporterings- och verifieringssystem för icke-koldioxidrelaterade utsläpp från luftfartygsoperatörer som omfattas av detta direktiv. Övervaknings-, rapporterings- och verifieringssystemet för icke-koldioxidrelaterade utsläpp ska innehålla uppgifter om minst följande:

a)	Bränsleflöde.

b)	Luftfartygets massa.

c)	Luftfuktighet.

d)	Luftfartygets latitud, longitud och höjd över havet.

e)	Genomsnittlig fuktighet och temperatur.

f)	Utsläppsindex för koldioxid, vattenånga, svaveldioxid och kvävedioxid.

g)	Koldioxidekvivalenter per flygning.

Senast den 31 december 2026 ska kommissionen, på grundval av resultaten av övervakningen, rapporteringen och verifieringen av icke-koldioxidrelaterade utsläpp och efter en konsekvensbedömning, vid behov lägga fram ett lagstiftningsförslag för att begränsa sådana utsläpp genom att utvidga tillämpningsområdet för EU:s utsläppshandelssystem till att omfatta icke-koldioxidrelaterade utsläpp från luftfarten.

I avvaktan på att detta direktivs tillämpningsområde ska utvidgas till att omfatta icke-koldioxidrelaterade utsläpp från de luftfartygsoperatörer som avses i andra stycket ska emissionsfaktorn för koldioxid för utsläpp från luftfartsverksamhet multipliceras med 1,8 från den 31 december 2027, med 1,9 från den 31 december 2028 och med 2,0 från den 31 december 2029 för att beakta luftfartens icke-koldioxidrelaterade utsläpp.

Från och med den … [30 månader efter ikraftträdandet av detta direktiv] ska kommissionen, som en del av den rapport som avses i artikel 10.5, årligen överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om resultaten av det övervaknings-, rapporterings- och verifieringssystem som avses i tredje stycket.”

Ändring 52

Förslag till direktiv

Artikel 1 – led 6a (nytt)

Direktiv 2003/87/EG

Artikel 14 – punkt 3a (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

(6a)	I artikel 14 ska följande punkt läggas till:

”3a. Alla utsläppsdata avseende luftfartygsoperatörer som meddelas medlemsstaterna och kommissionen, inklusive data som meddelas i enlighet med artikel 7 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/1603, ska rapporteras och offentliggöras av kommissionen per luftfartygsoperatör och per flygplatspar på ett användarvänligt sätt. Data för varje år ska offentliggöras utan dröjsmål. Dessa data ska omfatta minst följande:

(a)	Utsläppsdata uppdelade efter luftfartygsoperatör och efter flygplatspar.

(b)	Beläggningsfaktorer, luftfartygstyp, bränsletyp och bränsleförbrukning per flygplatspar för varje luftfartygsoperatör.

(c)	Beloppet för kompensation, beräknat i enlighet med artikel 12.7.

(d)	Mängd och typ av stödberättigande bränslen som använts för att täcka hela eller delar av deras kompensation.

(e)	Mängd och typ av koldioxidkrediter som använts för att täcka hela eller delar av deras kompensation.

(f)	Total massa för gods och post (ton) under rapporteringsperioden per flygplatspar.”.

Ändring 53

Förslag till direktiv

Artikel 1 – led 7

Direktiv 2003/87/EG

Artikel 18a – punkt 3 – led b

Kommissionens förslag

Ändring

”b)	från och med 2024, minst vartannat år, komplettera förteckningen med de luftfartygsoperatörer som efter det angivna datumet bedrivit sådan luftfartsverksamhet som omfattas av bilaga I.”.

”b)	från och med 2024, och därefter minst vartannat år, komplettera förteckningen med de luftfartygsoperatörer som efter det angivna datumet bedrivit sådan luftfartsverksamhet som omfattas av bilaga I.”.

Ändring 54

Förslag till direktiv

Artikel 1 – led 9

Direktiv 2003/87/EG

Artikel 25a – punkt 2

Nuvarande lydelse

Ändring

(9)	I artikel 25a ska punkt 2 ersättas med följande:

2. Unionen och dess medlemsstater ska fortsätta att sträva efter att nå en överenskommelse om globala åtgärder för att minska utsläpp av växthusgaser från luftfarten. Med beaktande av en sådan överenskommelse ska kommissionen överväga huruvida ändringar av detta direktiv är nödvändiga med avseende på luftfartygsoperatörer.

”2. Unionen och dess medlemsstater ska fortsätta att sträva efter att nå en överenskommelse om globala åtgärder för att minska utsläpp av växthusgaser från luftfarten , anpassad till målen i förordning (EU) 2021/1119 och Parisavtalet . Med beaktande av en sådan överenskommelse ska kommissionen överväga huruvida ändringar av detta direktiv är nödvändiga med avseende på luftfartygsoperatörer.”.

Ändring 55

Förslag till direktiv

Artikel 1 – led 9

Direktiv 2003/87/EG

Artikel 25a – punkt 3

Kommissionens förslag

Ändring

3. Kommissionen ska anta en genomförandeakt med en förteckning över andra länder än EES-länder, Schweiz och Förenade kungariket, vilka anses tillämpa Corsia vid tillämpningen av detta direktiv, med ett referensvärde från 2019 för 2021–2023 och ett referensvärde från 2019–2020 för varje efterföljande år. Den genomförandeakten ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 22a.2.

3. Kommissionen ska minst en gång om året anta en genomförandeakt med en förteckning över andra länder än EES-länder, Schweiz och Förenade kungariket, vilka anses tillämpa Corsia vid tillämpningen av detta direktiv, med ett referensvärde från 2019 för 2021–2023 och ett referensvärde från 2019–2020 för varje år från och med 2024 . Den genomförandeakten ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 22a.2.

Ändring 56

Förslag till direktiv

Artikel 1 – led 9

Direktiv 2003/87/EG

Artikel 25a – punkt 3a (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

(9)

I artikel 25a ska följande punkt införas:

”3a. Kommissionen ska på grundval av den förteckning som upprättats i enlighet med punkt 3 offentliggöra en förteckning över luftfartygsoperatörer från länder som inte anses tillämpa Corsia i samband med flygningar till eller från tredjeländer vid tillämpningen av detta direktiv.”.

Ändring 57

Förslag till direktiv

Artikel 1 – led 9

Direktiv 2003/87/EG

Artikel 25a – punkt 6

Kommissionens förslag	Ändring
6. När det gäller utsläpp från flygningar till och från de minst utvecklade länderna och små östater under utveckling enligt Förenta nationernas definition, utom de som förtecknas i den genomförandeakt som antagits enligt punkt 3, ska luftfartygsoperatörer inte vara skyldiga att annullera enheter.	utgår

Ändring 58

Förslag till direktiv

Artikel 1 – led 9

Direktiv 2003/87/EG

Artikel 25a – punkt 7

Kommissionens förslag

Ändring

7. Om kommissionen fastställer att det föreligger en betydande snedvridning av konkurrensen som skadar luftfartygsoperatörer som innehar ett drifttillstånd utfärdat av en medlemsstat eller är registrerade i en medlemsstat, inbegripet i den medlemsstatens yttersta randområden, besittningar och territorier, ges kommissionen befogenhet att anta genomförandeakter för att undanta dessa luftfartygsoperatörer från krav på överlämnande enligt artikel 12.8 med avseende på utsläpp från flygningar till och från sådana länder. Snedvridningen av konkurrensen kan orsakas av att ett tredjeland tillämpar Corsia på ett mindre strikt sätt i sin nationella lagstiftning eller underlåter att verkställa Corsia-bestämmelserna på ett sätt som är lika för alla luftfartygsoperatörer. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 22a.2 .

7. Om kommissionen fastställer att det föreligger en betydande snedvridning av konkurrensen som skadar luftfartygsoperatörer som innehar ett drifttillstånd utfärdat av en medlemsstat eller är registrerade i en medlemsstat, inbegripet i den medlemsstatens yttersta randområden, besittningar och territorier, ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 23 för att komplettera detta direktiv med avseende på att undanta dessa luftfartygsoperatörer från krav på överlämnande enligt artikel 12.8 med avseende på utsläpp från flygningar till och från sådana länder. Snedvridningen av konkurrensen kan orsakas av att ett tredjeland tillämpar Corsia på ett mindre strikt sätt i sin nationella lagstiftning eller underlåter att verkställa Corsia-bestämmelserna på ett sätt som är lika för alla luftfartygsoperatörer. Kommissionen ska även offentliggöra information om hur de kriterier som avses i punkt 7a har uppfyllts .

Ändring 59

Förslag till direktiv

Artikel 1 – led 9

Direktiv 2003/87/EG

Artikel 25a – punkt 7a

Kommissionens förslag

Ändring

(9)

I artikel 25a ska följande punkt införas:

”7a. Kommissionen ska anta delegerade akter i enlighet med artikel 23 för att fastställa den metod och de kriterier som ska användas för att avgöra om det föreligger en betydande snedvridning av konkurrensen enligt punkt 7 i den här artikeln. Kommissionen ska offentliggöra information om tillämpningen av den delegerade akten på ett öppet sätt.”.

Ändring 60

Förslag till direktiv

Artikel 1 – led 9

Direktiv 2003/87/EG

Artikel 25a – punkt 8a (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

(9)

I artikel 25a ska följande punkt läggas till:

”8a. Senast den 1 januari 2027 ska kommissionen lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av detta direktiv, om luftfartens bidrag till målen i förordning (EU) 2021/1119 och Parisavtalet, om tillämpningen av Corsia och om dess inverkan på unionens inre marknad för luftfart och dess konkurrenskraft och på en rättvis omställning, särskilt i fråga om de sociala konsekvenserna av direktivet, omskolning och kompetensutveckling, samt inverkan på flygresornas frekvens och kostnader för passagerare, särskilt sådana med lägre inkomster. Rapporten ska innehålla rekommendationer som ska genomföras utan onödigt dröjsmål.”.

Ändring 61

Förslag till direktiv

Artikel 1 – led 9a (nytt)

Direktiv 2003/87/EG

Artikel 28b

Nuvarande lydelse

Ändring

(9a)	Artikel 28b ska ersättas med följande:

Artikel 28b

”Artikel 28b

Rapport från kommissionen om genomförandet av Icaos globala marknadsbaserade åtgärd

1. Före den 1 januari 2027 och regelbundet därefter ska kommissionen lämna in en rapport till Europaparlamentet och rådet om framstegen i Icaos förhandlingar om att genomföra den globala marknadsbaserade åtgärd som ska tillämpas på utsläpp från och med 2021, i synnerhet i fråga om:

1. Före den 1 januari 2027 och därefter vartannat år ska kommissionen lämna in en rapport till Europaparlamentet och rådet om framstegen i Icaos förhandlingar om att genomföra den globala marknadsbaserade åtgärd som ska tillämpas på utsläpp från och med 2021, i synnerhet i fråga om

i)	de relevanta Icao-instrumenten, inbegripet standardbestämmelser och rekommendationer;

i)	de relevanta Icao-instrumenten, inbegripet standardbestämmelser och rekommendationer;

ii)	ii) Icaos rekommendationer, godkända av rådet, om den globala marknadsbaserade åtgärden;

ii)	Icaos rekommendationer, godkända av rådet, om den globala marknadsbaserade åtgärden , inbegripet eventuella ändringar av referensvärden ;

iii)	inrättandet av ett globalt register,

iii)	inrättandet av ett globalt register,

iv)	nationella åtgärder som vidtagits av tredjeländer för att genomföra den globala marknadsbaserade åtgärden för tillämpning på utsläpp från 2021;

iv)	nationella åtgärder som vidtagits av tredjeländer för att genomföra den globala marknadsbaserade åtgärden för tillämpning på utsläpp från 2021;

v)	v) konsekvenserna av tredjeländers reservationer; och

v)	tredjeländers grad av deltagande, inbegripet konsekvenserna av deras reservationer beträffande ett sådant deltagande ; och

vi)

annan relevant internationell utveckling och tillämpliga instrument. I linje med UNFCCC:s globala översyn ska kommissionen även rapportera om insatser för att uppfylla luftfartssektorns eftersträvade långsiktiga utsläppsminskningsmål som innebär en halvering av koldioxidutsläppen från luftfarten fram till 2050 jämfört med 2005 års nivåer .

vi)

annan relevant internationell utveckling och tillämpliga instrument.

I linje med Parisavtalets globala översyn ska kommissionen även rapportera om insatser för att uppfylla luftfartssektorns eftersträvade långsiktiga utsläppsminskningsmål om att få ner utsläppen från luftfarten till netto noll senast 2050.

2. Inom 12 månader från Icaos antagande av de relevanta instrumenten, och innan den globala marknadsbaserade åtgärden börjar tillämpas, ska kommissionen lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet med överväganden om hur dessa instrument kan genomföras i unionens lagstiftning genom en översyn av detta direktiv. I rapporten ska kommissionen också behandla bestämmelserna om flygningar inom EES, om så är lämpligt. Den ska också undersöka den globala marknadsbaserade åtgärdens mål och sammantagna miljönytta , inklusive dess allmänna ambition i förhållande till målen enligt Parisavtalet, graden av deltagande, dess verkställbarhet, insyn, sanktioner vid bristande efterlevnad, processer för synpunkter från allmänheten, kvaliteten på utsläppskrediter, övervakning, rapportering och verifiering av utsläpp, register samt regler för användning av biobränslen. Rapporten bör dessutom ta ställning till om det krävs en översyn av de bestämmelser som antagits enligt artikel 28c.2.

2. Kommissionen ska senast 2027 lägga fram den rapporten för Europaparlamentet och rådet med en bedömning av miljönyttan med Icaos globala marknadsbaserade åtgärd , inklusive dess allmänna ambition i förhållande till målen enligt Parisavtalet, graden av deltagande, dess verkställbarhet, insyn, sanktioner vid bristande efterlevnad, processer för synpunkter från allmänheten, kvaliteten på utsläppskrediter, övervakning, rapportering och verifiering av utsläpp, register , ansvarsskyldighet samt regler för användning av biobränslen.

3. Kommissionen ska, om så är lämpligt, låta den rapport som avses i punkt 2 i den här artikeln åtföljas av ett förslag till Europaparlamentet och rådet för att ändra, ta bort, förlänga eller ersätta de undantag som anges i artikel 28a, i överensstämmelse med unionens åtagande om minskade växthusgasutsläpp från hela ekonomin till 2030 i syfte att upprätthålla miljönyttan och effektiviteten hos unionens klimatåtgärder.

3. Kommissionen ska, om så är lämpligt, låta den rapport som avses i punkt 2 i den här artikeln åtföljas av ett förslag till Europaparlamentet och rådet för att ändra, ta bort, förlänga eller ersätta de undantag som anges i artikel 28a, i överensstämmelse med unionens åtagande om minskade växthusgasutsläpp från hela ekonomin till 2030 och målet att uppnå klimatneutralitet senast 2050 i syfte att upprätthålla miljönyttan och effektiviteten hos unionens klimatåtgärder.

3a. I syfte att förbättra Corsia-systemet ska unionen och dess medlemsstater, inom Icao och genom bilateral och multilateral diplomati, aktivt främja förbättringar av Corsias miljönytta, bland annat hållbarhetskriterierna för kompensationer, och efterlevnad samt uppmuntra till ett bredare internationellt deltagande i systemet. Unionen och dess medlemsstater ska inom Icao även främja ytterligare klimat- och miljöåtgärder, större insyn och fastställande av ett ambitiöst långsiktigt utsläppsminskningsmål som är i linje med Parisavtalet.”.

Ändring 62

Förslag till direktiv

Artikel 1 – led 9b (nytt)

Direktiv 2003/87/EG

Artikel 30 – punkt 4a (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

(9b)

I artikel 30 ska följande punkt läggas till:

”4a. Kommissionen ska senast den 1 januari 2026 lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet med en utvärdering av miljö- och klimateffekterna av och den tekniska och ekonomiska bärkraften i att fastställa specifika krav för det flygsegment som omfattar regionala flygningar och det lägre spannet av kortdistansflygningar för att minska dessa effekter, bland annat genom fastställande av högre minimiandelar hållbara flygbränslen som ska anges i förordning xxxx/xxxx [ReFuelEU-förordningen] (*2) och möjligheter till alternativa rutter för sådana typer av flygningar och med beaktande av de alternativa kollektivtrafikslag som finns tillgängliga för att tillhandahålla sådana tjänster under en jämförbar tidsperiod.”.

Ändringsförslag 72

Förslag till direktiv

Artikel 1 – led 9c (nytt)

Direktiv 2003/87/EG

Artikel 30 – punkt 4b (nytt)

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

9c.

I artikel 30 ska följande punkt läggas till:

4b. Före den 1 januari 2025 ska kommissionen, med stöd av Europeiska vetenskapliga rådgivande nämnden för klimatförändringar, inrättad genom artikel 3 i förordning (EU) 2021/1119, lägga fram en analys av åtgärder för att minska klimatpåverkan av privata luftfartyg, vid behov åtföljd av ett förslag om hur dessa effekter bäst kan hanteras.

(1) Ärendet återförvisades för interinstitutionella förhandlingar till det ansvariga utskottet, i enlighet med artikel 59.4 fjärde stycket i arbetsordningen (A9-0155/2022).

(10) Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom unionen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG (EUT L 275, 25.10.2003, s. 32).

(11) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/101/EG av den 19 november 2008 om ändring av direktiv 2003/87/EG så att luftfartsverksamhet införs i systemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen (EUT L 8, 13.1.2009, s. 3).

(11a) Domstolens dom av den 21 december 2011, Air Transport Association of America m.fl. mot Secretary of State for Energy and Climate Change, C-366/10, ECLI:EU:C:2011:864.

(12) Parisavtalet (EUT L 282, 19.10.2016, s. 4).

(13) Rådets beslut (EU) 2020/954 av den 25 juni 2020 om den ståndpunkt som ska intas på Europeiska unionens vägnar i Internationella civila luftfartsorganisationen när det gäller meddelandet av frivilligt deltagande i systemet för kompensation för och minskning av koldioxidutsläpp inom internationell luftfart (Corsia) från och med den 1 januari 2021 och av det alternativ som valts för beräkning av flygplansoperatörernas kompensationskrav under perioden 2021–2023 (EUT L 212, 3.7.2020, s. 14).

(16) https://www4.unfccc.int/sites/ndcstaging/PublishedDocuments/European%20Union%20First/EU_NDC_Submission_December%202020.pdf

(17) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 av den 30 juni 2021 om inrättande av en ram för att uppnå klimatneutralitet och om ändring av förordningarna (EG) nr 401/2009 och (EU) 2018/1999 (europeisk klimatlag) (EUT L 243, 9.7.2021, s. 1).

(1a) [Infoga hänvisning till ReFuelEU-förordningen].

(18) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

(1a) Dom av den 21 december 2011, Air Transport Association of America m.fl. mot Secretary of State for Energy and Climate Change, C-366/10, EU:C:2011:864.

(*1) [Infoga hänvisning till FuelEU Maritime-förordningen].

(*) [Infoga hänvisning till FuelEU Maritime-förordningen].

(1a) Kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/1603 av den 18 juli 2019 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG vad gäller åtgärder som antagits av Internationella civila luftfartsorganisationen för övervakning, rapportering och verifiering av utsläpp för att genomföra en global marknadsbaserad åtgärd (EUT L 250, 30.9.2019, s. 10) .

(*2) [Infoga hänvisning till FuelEU Maritime-förordningen].

27.12.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 493/202

P9_TA(2022)0232

Medlemsstaternas bindande årliga minskningar av växthusgasutsläpp (förordningen om ansvarsfördelning) ***I

Europaparlamentets ändringar (*) antagna den 8 juni 2022 av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) 2018/842 om medlemsstaternas bindande årliga minskningar av växthusgasutsläpp under perioden 2021–2030 som bidrar till klimatåtgärder för att fullgöra åtagandena enligt Parisavtalet (COM(2021)0555 – C9-0321/2021 – 2021/0200(COD)) (1)

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

(2022/C 493/23)

Ändring 1

Förslag till förordning

Skäl 1

Kommissionens förslag

Ändring

Parisavtalet, som antogs i december 2015 inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC), trädde i kraft i november 2016 (Parisavtalet). Dess parter har enats om att hålla ökningen av den globala genomsnittstemperaturen långt under 2 oC jämfört med förindustriella nivåer och att fortsätta att anstränga sig för att begränsa temperaturökningen till 1,5 oC jämfört med förindustriella nivåer , samtidigt som de låter sig vägledas av bland annat principerna om rättvisa och om gemensamt men differentierat ansvar och respektive kapaciteter. Genom att anta klimatpakten från Glasgow i november 2021 erkände Parisavtalets parter att man genom att begränsa ökningen av den globala genomsnittstemperaturen till 1,5 oC avsevärt skulle minska riskerna för och effekterna av klimatförändringarna, och åtog sig att förstärka sina 2030-mål före 2022 års utgång.

Ändring 2

Förslag till förordning

Skäl 1a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

1a)

Det finns ett alltmer akut behov av åtgärder för minskade utsläpp, vilket den mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC) konstaterat i sina senaste rapporter av den 7 augusti 2021 med titeln Climate Change 2021: The Physical Science Basis och av den 28 februari 2022 Climate Change 2022: Impacts, Adaptation and Vulnerability. IPCC konstaterar, med mycket hög grad av tillförlitlighet, att klimatförändringarna är ett hot mot människors välmående och hela jordens hälsa och att alla ytterligare fördröjningar i vidtagandet av samordnade föregripande globala åtgärder för anpassning och begränsning kommer att innebära att man missar ett kort och begränsat tillfälle att säkra en dräglig och hållbar framtid för alla. IPCC gör nya uppskattningar av möjligheterna att överskrida den globala uppvärmningsnivån på 1,5 oC under de kommande årtiondena, och konstaterar att det utan omedelbara, snabba och storskaliga minskningar av växthusgasutsläppen kommer att bli omöjligt att begränsa den globala uppvärmningen till nära 1,5 oC eller ens 2 oC. Unionen bör därför motverka denna akuta situation genom att intensifiera sina insatser och bli en internationell ledare i kampen mot klimatförändringarna.

Ändring 3

Förslag till förordning

Skäl 3

Kommissionens förslag

Ändring

Den europeiska gröna given (31) kombinerar en omfattande uppsättning ömsesidigt förstärkande åtgärder och initiativ som syftar till att uppnå klimatneutralitet i unionen senast 2050 och fastställer en ny tillväxtstrategi som syftar till att omvandla unionen till ett rättvist och välmående samhälle, med en modern, resurseffektiv och konkurrenskraftig ekonomi , där ekonomisk tillväxt frikopplas från resursanvändning . Den ska också skydda, bevara och förbättra EU:s naturkapital och skydda allmänhetens hälsa och välbefinnande från miljörelaterade risker och effekter. Samtidigt påverkar denna övergång kvinnor och män på olika sätt och har en särskild inverkan på vissa missgynnade grupper, såsom äldre, personer med funktionsnedsättning och personer med bakgrund i rasminoritet eller från etnisk minoritet. Det måste därför säkerställas att omställningen är rättvis och inkluderande och att ingen lämnas utanför.

Den europeiska gröna given (31) utgör utgångspunkten för uppnåendet av unionens mål om klimatneutralitet senast 2050 och målet att uppnå negativa utsläpp därefter i enlighet med artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 (31a) . Den kombinerar en omfattande uppsättning ömsesidigt förstärkande åtgärder och initiativ som syftar till att uppnå klimatneutralitet i unionen senast 2050 och fastställer en ny tillväxtstrategi som syftar till att omvandla unionen till ett rättvist och välmående samhälle, med en modern, resurseffektiv och konkurrenskraftig ekonomi. Den ska också skydda, bevara och förbättra EU:s naturkapital och skydda allmänhetens hälsa och välbefinnande från miljörelaterade risker och effekter. Samtidigt påverkar denna omställning alla kön på olika sätt och har en särskild inverkan på vissa missgynnade grupper, såsom äldre, personer med funktionsnedsättning , personer som lever i energi- eller transportfattigdom och personer med bakgrund i rasminoritet eller från etnisk minoritet . Omställningen påverkar också medlemsstaterna och regionerna på olika sätt . Det måste därför säkerställas att omställningen är rättvis och inkluderande och att ingen lämnas utanför.

Ändring 4

Förslag till förordning

Skäl 3a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

3a)

För att vara socialt godtagbar bör den klimatambition som fastställs i denna förordning åtföljas av en motsvarande social ambition. Den höjda ambitionsnivån medför betydande förändringar inom de berörda sektorerna, med möjliga sociala och arbetstagarrelaterade konsekvenser. De reviderade utsläppsminskningsmålen måste åtföljas av tillräckliga ekonomiska och politiska åtgärder för att garantera att dessa mål kan uppnås på ett socialt rättvist sätt. Åtgärderna kan bland annat inbegripa konsekvensbedömningar ur ett sysselsättningsperspektiv, där man utvärderar hur sysselsättningen och arbetsvillkoren påverkas både på nationell och regional nivå, samt tilldelning av nationella resurser och EU-medel för att finansiera sociala anpassningsåtgärder och skapande av högkvalitativa arbetstillfällen, jämställdhet, livslångt lärande, yrkesutbildning och socialt skydd samt för att säkerställa effektiva kollektivförhandlingar. Det är även viktigt att det i god tid genomförs samråd med de nationella arbetsmarknadsparterna i de sektorer som omfattas av artikel 2 i denna förordning och att dessa medverkar på ett ändamålsenligt sätt vid utarbetandet och genomförandet av nationella åtgärder som följer av denna förordning.

Ändring 5

Förslag till förordning

Skäl 3b (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

3b)

Omställningen till en EU-ekonomi som är förenlig med målet om klimatneutralitet senast 2050 kan dessutom komma att få en särskild inverkan på vissa ekonomiska sektorer, särskilt utsatta mikroföretag samt små och medelstora företag inom de sektorerna. Vid genomförandet av denna förordning är det viktigt att medlemsstaterna skapar en miljö som gynnar dessa företags omställning till metoder som medför färre och gradvis inga växthusgasutsläpp.

Ändring 6

Förslag till förordning

Skäl 3c (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

3c)	FN:s miljöprogram och OECD:s globala miljöforum har konstaterat att miljöförändringarna har könsspecifika konsekvenser. Könsdifferentierade roller innebär också att alla kön i olika grad är sårbara för effekterna av klimatförändringarna, och klimatförändringarna leder till ökad ojämställdhet.

Ändring 7

Förslag till förordning

Skäl 4

Kommissionens förslag

Ändring

I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 (32) (den europeiska klimatlagen) har unionen i sin lagstiftning fastställt målet om klimatneutralitet för hela ekonomin senast 2050. I den förordningen fastställs också ett bindande nationellt unionsåtagande att senast 2030 ha åstadkommit en minskning av nettoutsläppen av växthusgaser (utsläpp efter avdrag för upptag) med minst 55 % jämfört med 1990 års nivåer.

I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 (32) (den europeiska klimatlagen) har unionen i sin lagstiftning fastställt målet om klimatneutralitet för hela ekonomin senast 2050 och målet att uppnå negativa utsläpp därefter . I den förordningen fastställs också ett bindande nationellt unionsåtagande att senast 2030 ha åstadkommit en minskning av nettoutsläppen av växthusgaser (utsläpp efter avdrag för upptag) med minst 55 % jämfört med 1990 års nivåer. Vidare fastställs det att snabba och förutsägbara utsläppsminskningar ska prioriteras vid genomförandet av målet, samtidigt som upptagen i naturliga sänkor ska förbättras. Nettoupptagens bidrag till 2030-målet begränsar sig till 225 miljoner ton koldioxidekvivalenter, medan resten av målet måste uppnås genom direkta utsläppsminskningar.

Ändring 8

Förslag till förordning

Skäl 5

Kommissionens förslag

Ändring

5)	För att fullgöra dessa åtaganden och unionens bidrag enligt Parisavtalet (33), som antagits inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC), bör unionens regelverk för att uppnå målet för minskning av växthusgasutsläppen anpassas.

5)	För att fullgöra dessa åtaganden och de nationellt fastställda bidragen från unionen enligt Parisavtalet (33), som antagits inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC), bör unionens regelverk för att uppnå målet för minskning av växthusgasutsläppen anpassas.

Ändring 9

Förslag till förordning

Skäl 7

Kommissionens förslag

Ändring

Handeln med utsläppsrätter kommer också att omfatta utsläpp av växthusgaser från väg- och sjötransporter samt byggnader, samtidigt som tillämpningsområdet för förordning (EU) 2018/842 bibehålls. Förordning (EU) 2018/842 kommer därför att fortsätta att tillämpas på utsläpp av växthusgaser från inhemsk sjöfart, men inte på utsläpp från internationell sjöfart. En medlemsstats växthusgasutsläpp inom tillämpningsområdet för förordning (EU) 2018/842 som ska beaktas vid efterlevnadskontroller kommer även i fortsättningen att fastställas efter slutförd inventering i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999 (34).

Handeln med utsläppsrätter får också omfatta utsläpp av växthusgaser från väg- och sjötransporter samt byggnader, samtidigt som tillämpningsområdet för förordning (EU) 2018/842 bibehålls. Förordning (EU) 2018/842 kommer därför att fortsätta att tillämpas på utsläpp av växthusgaser från inhemsk sjöfart, men inte på utsläpp från internationell sjöfart. En medlemsstats växthusgasutsläpp inom tillämpningsområdet för förordning (EU) 2018/842 som ska beaktas vid efterlevnadskontroller kommer även i fortsättningen att fastställas efter slutförd inventering i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999 (34). Utsläppen från vissa sektorer har under de senaste åren emellertid antingen ökat eller förblivit oförändrade.

Ändring 10

Förslag till förordning

Skäl 9

Kommissionens förslag

Ändring

I sina slutsatser av den 11 december 2020 nämnde Europeiska rådet att målet för 2030 kommer att uppnås gemensamt av unionen på det mest kostnadseffektiva sättet, att samtliga medlemsstater kommer att delta i denna insats, varvid rättvise- och solidaritetsaspekter ska beaktas, samtidigt som ingen får lämnas utanför, och att det nya 2030-målet måste uppnås på ett sätt som innebär att man bibehåller unionens konkurrenskraft och beaktar medlemsstaternas olika utgångspunkter och specifika nationella omständigheter och utsläppsminskningspotential, inbegripet när det gäller ö-medlemsstater och öar, samt de ansträngningar som har gjorts.

I sina slutsatser av den 11 december 2020 nämnde Europeiska rådet att målet för 2030 kommer att uppnås gemensamt av unionen på det mest kostnadseffektiva sättet, att samtliga medlemsstater kommer att delta i denna insats, varvid rättvise- och solidaritetsaspekter ska beaktas, samtidigt som ingen får lämnas utanför, och att det nya 2030-målet måste uppnås på ett sätt som innebär att man bibehåller unionens konkurrenskraft och beaktar medlemsstaternas olika utgångspunkter , redan uppnådda utsläppsminskningar och specifika nationella omständigheter och utsläppsminskningspotential, inbegripet när det gäller ö-medlemsstater och öar, samt de ansträngningar som har gjorts.

Ändring 11

Förslag till förordning

Skäl 9a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

9a)

Efter 2030 måste unionen och varje medlemsstat uppnå det unionsomfattande klimatneutralitetsmålet senast 2050 i syfte att därefter uppnå negativa utsläpp. Förordning (EU) 2018/842 bör säkerställa att alla medlemsstater följer utsläppsbanorna och antar konkreta långsiktiga strategier som leder till uppnåendet av detta mål.

Ändring 12

Förslag till förordning

Skäl 10

Kommissionens förslag

Ändring

10)	För att uppnå målet att minska utsläppen av växthusgaser med 55 % måste de sektorer som omfattas av förordning (EU) 2018/842 gradvis minska sina utsläpp tills de 2030 ligger 40 % under 2005 års nivåer.

10)	För att fullgöra unionens åtaganden enligt Parisavtalet och uppnå målet att minska utsläppen av växthusgaser med minst 55 % måste alla sektorer som omfattas av förordning (EU) 2018/842 gradvis minska sina utsläpp tills de 2030 ligger 40 % under 2005 års nivåer.

Ändring 13

Förslag till förordning

Skäl 11

Kommissionens förslag

Ändring

11)

För detta ändamål måste målet för minskning av växthusgasutsläppen för 2030 ses över för varje medlemsstat. Vid översynen av målet för minskning av växthusgasutsläppen bör man använda samma metod som användes när förordning (EU) 2018/842 först antogs, där de nationella bidragen fastställdes med hänsyn till skiftande kapacitet och olika förutsättningar vad gäller kostnadseffektivitet i medlemsstaterna, för att säkerställa en rättvis och balanserad fördelning av insatserna. Varje medlemsstats minskning av de maximala växthusgasutsläppen fram till 2030 bör således fastställas i förhållande till dess granskade utsläppssiffror för 2005 avseende växthusgaser som omfattas av denna förordning, med undantag för verifierade växthusgasutsläpp från anläggningar som var i drift 2005, men som omfattades av unionens utsläppshandelssystem först efter 2005.

11)

För detta ändamål måste målet för minskning av växthusgasutsläppen för 2030 ses över för varje medlemsstat. Vid översynen av målet för minskning av växthusgasutsläppen används samma metod som användes när förordning (EU) 2018/842 först antogs, där de nationella bidragen fastställdes med hänsyn till skiftande kapacitet och olika förutsättningar vad gäller kostnadseffektivitet i medlemsstaterna, för att säkerställa en rättvis och balanserad fördelning av insatserna. Fördelningen av medlemsstaternas mål sammanfaller dock inte med varandra, vilket bör beaktas vid utvärderingen av hur de nationella målen bidrar till målet om klimatneutralitet senast 2050 på ett kostnadseffektivt och rättvist sätt. Varje medlemsstats minskning av de maximala växthusgasutsläppen fram till 2030 bör således fastställas i förhållande till dess granskade utsläppssiffror för 2005 avseende växthusgaser som omfattas av denna förordning, med undantag för verifierade växthusgasutsläpp från anläggningar som var i drift 2005, men som omfattades av unionens utsläppshandelssystem först efter 2005.

Ändring 14

Förslag till förordning

Skäl 11a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

11a)

I sitt meddelande av den 14 oktober 2020 om en EU-strategi för att minska metanutsläppen påpekade kommissionen att metan är en kraftfull växthusgas och att det bara är koldioxid som står för ett större totalt bidrag till klimatförändringarna. På molekylär nivå är metan kraftfullare än koldioxid. Även om metan stannar kvar kortare tid i atmosfären än koldioxid har den en betydande klimatpåverkan. I september 2021 gjorde unionen och Förenta staterna den globala utfästelsen om metan, som fler än 100 länder har anslutit sig till sedan dess. De länder som undertecknat utfästelsen strävar efter att senast 2030 uppnå det gemensamma målet att minska de globala metanutsläppen med minst 30 % jämfört med 2020 års nivåer och att förbättra rapporteringsstandarderna. Metan, dikväveoxid och fluorerade växthusgaser står tillsammans för över 20 % av unionens växthusgasutsläpp. Med tanke på dessa åtaganden och det faktum att många av dessa växthusgaser är kortlivade är det lämpligt att fastställa ett eller flera unionsmål för alla sektorer avseende alla utsläpp av andra växthusgaser än koldioxid.

Ändring 15

Förslag till förordning

Skäl 13

Kommissionens förslag

Ändring

13)

Covid-19-pandemin har påverkat unionens ekonomi och dess utsläppsnivåer i en utsträckning som ännu inte går att mäta fullt ut. Å andra sidan använder unionen sitt största stimulanspaket någonsin, vilket också kan påverka utsläppsnivåerna. På grund av dessa osäkerhetsfaktorer är det lämpligt att 2025 se över utsläppsdata och vid behov justera de årliga utsläppstilldelningarna .

13)

Covid-19-pandemin har påverkat unionens ekonomi och dess utsläppsnivåer i en utsträckning som ännu inte går att mäta fullt ut. Å andra sidan använder unionen sitt största stimulanspaket någonsin, vilket syftar till att säkerställa en grön återhämtning samtidigt som utsläppsnivåerna kan påverkas. Det är lämpligt att upprätthålla en stabil, förutsägbar och ambitiös utsläppsbana under hela det innevarande årtiondet i syfte att säkerställa både nödvändiga utsläppsminskningar och planeringssäkerhet .

Ändring ar 16 och 55

Förslag till förordning

Skäl 14

Kommissionens förslag

Ändring

14)

Det är därför lämpligt att under 2025 uppdatera de årliga utsläppstilldelningarna för åren 2026–2030. Detta bör baseras på en omfattande granskning av de nationella inventeringsuppgifter som kommissionen genomför för att fastställa de genomsnittliga utsläppen av växthusgaser i varje medlemsstat under åren 2021, 2022 och 2023.

utgår

Ändring 17

Förslag till förordning

Skäl 14a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

14a)

Direkta utsläppsminskningar bör i enlighet med förordning (EU) 2021/1119 prioriteras och kompletteras med högre koldioxidupptag i syfte att uppnå klimatneutralitet. I förordning (EU) 2021/1119 erkänns det att kolsänkor inbegriper naturliga och tekniska lösningar. De tekniska lösningarnas betydelse för koldioxidupptaget har också behandlats i flera rapporter från Mellanstatliga panelen för klimatförändringar, särskilt i bidraget från arbetsgrupp III till den sjätte utvärderingsrapporten. Det är viktigt att det införs ett unionssystem för certifiering av säker och permanent lagring av koldioxidupptag baserad på tekniska lösningar, vilket skapar tydlighet för medlemsstaterna och marknadsoperatörerna i fråga om ökningen av sådana upptag. När ett sådant certifieringssystem är i kraft kan det göras en analys av redovisningen av sådana upptag enligt unionsrätten, inbegripet huruvida redovisningen av sådana upptag påverkar de utsläpp som omfattas av förordning (EU) 2018/842, med full respekt för de villkor som anges i artikel 4.1 i förordning (EU) 2021/1119. Sådana upptag är kompletterande och uppväger inte de nödvändiga utsläppsminskningarna i enlighet med unionens klimatmål enligt förordning (EU) 2021/1119.

Ändring 18

Förslag till förordning

Skäl 15

Kommissionens förslag

Ändring

15)

Enligt förordning (EU) 2018/842 kan annullering av en begränsad mängd utsläppsrätter i Europeiska unionens system för handel med utsläppsrätter beaktas för vissa medlemsstaters efterlevnad av förordning (EU) 2018/842. Med hänsyn till den maltesiska ekonomins särskilda struktur är Maltas nationella minskningsmål, baserat på bruttonationalprodukten per capita, betydligt högre än dess kostnadseffektiva minskningspotential, varför det är lämpligt att öka Maltas tillgång till denna flexibilitet, utan att äventyra unionens mål för utsläppsminskningar fram till 2030. De medlemsstater som har rätt till denna flexibilitet men som inte utnyttjade den under 2019 inom ramen för förordning (EU) 2018/842 bör ges möjlighet att se över det beslutet för att ta hänsyn till de nyligen föreslagna nationella minskningsmålen. De berörda medlemsstaterna bör också tillåtas att se över sina anmälda procentsatser oftare.

Ändring 19

Förslag till förordning

Skäl 16a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

16a)

För att säkerställa och stimulera medlemsstaternas efterlevnad när det gäller deras minimibidrag för perioden 2021–2030 enligt förordning (EU) 2018/842 i dess ändrade lydelse, bör de korrigerande åtgärderna stärkas och knytas närmare till de integrerade nationella energi- och klimatplanerna enligt förordning (EU) 2018/1999. Om en medlemsstat överskrider sina årliga utsläppstilldelningar under två på varandra följande år bör den medlemsstaten se över sin integrerade nationella energi- och klimatplan som lämnats till den i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999, samtidigt som allmänheten ges möjlighet att medverka i processen.

Ändring 20

Förslag till förordning

Skäl 16b (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

16b)

Unionen och dess medlemsstater är parter i FN:s ekonomiska kommission för Europas konvention om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor (Århuskonventionen) (1a) . Offentlig granskning och tillgång till rättslig prövning är en väsentlig del av unionens demokratiska värden och ett verktyg för att skydda rättsstatsprincipen. I sitt meddelande Förbättring av tillgången till rättslig prövning i miljöfrågor i EU och dess medlemsstater, av den 14 oktober 2020, konstaterade kommissionen att tillgång till rättslig prövning inte garanteras i alla medlemsstater och uppmanade rådet och parlamentet att införa uttryckliga bestämmelser om tillgång till rättslig prövning i den sektorsspecifika lagstiftningen. Det är därför lämpligt att införa en bestämmelse för att säkerställa allmänhetens tillgång till rättslig prövning avseende åtgärder för genomförande av förordning (EU) 2018/842 i dess ändrade lydelse.

Ändring 21

Förslag till förordning

Skäl 16c (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

16c)

För att målen i förordning (EU) 2018/842 i dess ändrade lydelse och annan unionslagstiftning, i synnerhet målen i förordning (EU) 2021/1119, ska kunna uppnås bör unionen och dess medlemsstater använda sig av de senaste vetenskapliga rönen vid genomförandet av åtgärder. Råden från det europeiska vetenskapliga rådgivande organet för klimatförändringar, som inrättats genom artikel 3 i förordning (EU) 2021/1119, bör därför på lämpligt sätt beaktas i hela förordning (EU) 2018/842 i dess ändrade lydelse.

Ändring 22

Förslag till förordning

Skäl 18

Kommissionens förslag

Ändring

18)

Mer ambitiösa mål enligt förordning (EU) 2018/841 gör det svårare för medlemsstaternas att generera nettoupptag som kan användas för efterlevnad av?? förordning (EU) 2018/842. Dessutom kommer uppdelningen av användningen av LULUCF-flexibiliteten i två separata tidsperioder att ytterligare begränsa möjligheten att använda nettoupptag för att uppfylla kraven i förordning (EU) 2018/842. Till följd av detta kan vissa medlemsstater ha svårt att uppnå sina mål enligt förordning (EU) 2018/842, medan vissa medlemsstater, samma eller andra, kan generera nettoupptag som inte kan användas för efterlevnaden av förordning (EU) 2018/842. Så länge unionens mål enligt artikel 3 i förordning (EU) 2021/1119 är uppfyllda, särskilt vad gäller den högsta gränsen för bidraget från nettoupptag, är det lämpligt att inrätta en ny frivillig mekanism, i form av en tilläggsreserv, som kommer att hjälpa de medlemsstater som anslutit sig till mekanismen att uppfylla sina skyldigheter.

utgår

Ändring 23

Förslag till förordning

Skäl 18a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

18a)

Mot bakgrund av den långsiktiga dimensionen hos det effektiva klimatskydd som fastställs i förordning (EU) 2021/1119 och unionens åtagande avseende Parisavtalets mål skulle klarhet kring medlemsstaternas enskilda långsiktiga utsläppsminskningsbanor efter 2030 möjliggöra en mer exakt politisk planering. Det bör därför ingå ett förfarande för att fastställa nationella utsläppsminskningsbanor för varje medlemsstat för att uppnå klimatneutralitet senast 2050.

Ändring 24

Förslag till förordning

Artikel 1 – led - 1 (nytt)

Förordning (EU) 2018/842

Titel

Nuvarande lydelse

Ändring

-1.	Titeln ska ersättas med följande:

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/842 av den 30 maj 2018 om medlemsstaternas bindande årliga minskningar av växthusgasutsläpp under perioden 2021–2030 som bidrar till klimatåtgärder för att fullgöra åtagandena enligt Parisavtalet samt om ändring av förordning (EU) nr 525/2013

”Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/842 av den 30 maj 2018 om medlemsstaternas bindande årliga minskningar av växthusgasutsläpp under perioden 2021–2030 och därefter som bidrar till klimatåtgärder för att fullgöra åtagandena enligt Parisavtalet samt om ändring av förordning (EU) nr 525/2013”

Ändring 25

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 1

Förordning (EU) 2018/842

Artikel 1

Kommissionens förslag

Ändring

1.	I artikel 1 ska ”30 %” ersättas med ”40 %”.

Artikel 1 ska ersättas med följande:

”I denna förordning fastställs det skyldigheter för medlemsstaterna vad gäller deras minimibidrag för perioden 2021–2030 till uppnåendet av unionens mål att minska sina växthusgasutsläpp med 40 % under 2005 års nivåer år 2030 inom de sektorer som omfattas av artikel 2 i denna förordning. Förordningen bidrar också till det långsiktiga målet om klimatneutralitet i unionen senast 2050, med målet att uppnå negativa utsläpp därefter. Den bidrar därmed till uppnåendet av målen i förordning (EU) 2021/1119 och Parisavtalet. Vidare innehåller den regler för fastställandet av årliga utsläppstilldelningar och för utvärderingen av medlemsstaternas framsteg med att uppnå sina minimibidrag samt banar väg för fastställandet av unionens utsläppsminskningsmål för perioden efter 2030 inom de sektorer som omfattas av artikel 2 i denna förordning.”

Ändring 26

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 2a (nytt)

Förordning (EU) 2018/842

Artikel 2 – stycke 1a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

2a.

I artikel 2 ska följande punkt införas:

”1a. Vid tillämpningen av denna förordning får endast biodrivmedel, flytande biobränslen och biomassabränslen som uppfyller de hållbarhetskriterier och kriterier för minskade växthusgasutsläpp som fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 (1a) anses ha nollutsläpp. Om andelen biodrivmedel, flytande biobränslen och biomassabränslen som förbrukas inom transportsektorn som framställs av livsmedels- och fodergrödor är högre än den högsta andel som fastställs i artikel 26 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001, ska dessa drivmedel och bränslen inte längre anses ha nollutsläpp vid tillämpningen av denna förordning. Senast i januari 2024 ska kommissionen om lämpligt lägga fram ett lagstiftningsförslag för Europaparlamentet och rådet om ändring av reglerna i förordning (EU) 2018/1999 för fastställande och rapportering av växthusgasutsläpp i enlighet med denna artikel.”

Ändring ar 27 och 57cp och 75

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 3

Förordning (EU) 2018/842

Artikel 4 – punkterna 2 och 3

Kommissionens förslag

Ändring

3.	I artikel 4 ska punkterna 2 och 3 ersättas med följande:

3.	I artikel 4 ska punkterna 2 och 3 ersättas med följande:

”2. Med förbehåll för den flexibilitet som föreskrivs i artiklarna 5, 6 och 7 i denna förordning och justeringen i enlighet med dess artikel 10.2, samt med beaktande av eventuella avdrag som följer av tillämpningen av artikel 7 i beslut 406/2009/EG, ska varje medlemsstat säkerställa att dess växthusgasutsläpp

under åren 2021 och 2022 inte överskrider den gräns som sätts i en linjär målbana som börjar med genomsnittet av dess utsläpp av växthusgaser åren 2016–2018 fastställda enligt punkt 3 i den här artikeln och avslutas år 2030 med den gräns som fastställs för denna medlemsstat i kolumn 1 i bilaga I till denna förordning; en medlemsstats linjära målbana ska inledas antingen vid fem tolftedelar av spannet mellan åren 2019 och 2020 eller år 2020, beroende på vilket som ger den lägsta tilldelningen för den medlemsstaten,

under åren 2023 , 2024 och 2025 inte överskrider den gräns som sätts i en linjär målbana som börjar 2022 vid den årliga utsläppstilldelningen för den medlemsstaten , fastställd för det året enligt punkt 3 i den här artikeln, och avslutas 2030 med den gräns som fastställs för denna medlemsstat i kolumn 2 i bilaga I till denna förordning,

under åren 2023 –2030 inte överskrider den gräns som sätts i en linjär målbana enligt genomsnittet av dess växthusgasutsläpp åren 2016, 2017 och 2018 , fastställd för det året enligt punkt 3 i den här artikeln, och avslutas 2030 med den gräns som fastställs för denna medlemsstat i kolumn 2 i bilaga I till denna förordning . En medlemsstats linjära målbana ska inledas antingen vid fem tolftedelar av spannet mellan åren 2019 och 2020 eller år 2020, beroende på vilket som ger den lägsta tilldelningen för den medlemsstaten.

under åren 2026–2030 inte överskrider den gräns som sätts i en linjär målbana som börjar 2024 med genomsnittet av dess utsläpp av växthusgaser åren 2021, 2022 och 2023 som rapporterats av medlemsstaterna i enlighet med artikel 26 i förordning (EU) 2018/1999 och avslutas år 2030 med den gräns som fastställs för denna medlemsstat i kolumn 2 i bilaga I till denna förordning.

3. Kommissionen ska anta genomförandeakter i vilka de årliga utsläppstilldelningar i ton koldioxidekvivalenter fastställs för åren 2021–2030 uttryckt i tonkoldioxidekvivalenter i enlighet med den linjära målbana som anges i punkt 2.

3. Kommissionen ska efter nära samråd med medlemsstaterna anta genomförandeakter i vilka de årliga utsläppstilldelningar i ton koldioxidekvivalenter fastställs för åren 2021–2030 uttryckt i tonkoldioxidekvivalenter i enlighet med de linjära målbanor som anges i punkt 2.

För åren 2021 och 2022 ska den fastställa de årliga utsläppstilldelningarna på grundval av en omfattande översyn av de senaste nationella inventeringsuppgifterna för år 2005 och åren 2016–2018 som lämnats in av medlemsstaterna i enlighet med artikel 7 i förordning (EU) nr 525/2013 och ange varje medlemsstats växthusgasutsläpp under 2005 som används för att fastställa dessa årliga utsläppstilldelningar.

För åren 2023 , 2024 och 2025 ska den fastställa de årliga utsläppstilldelningarna på grundval av det värde för varje medlemsstats växthusgasutsläpp under 2005 som anges i enlighet med andra stycket och de granskade värdena i de nationella inventeringsuppgifterna för åren 2016, 2017 och 2018 som avses i andra stycket.

För åren 2023 –2030 ska den fastställa de årliga utsläppstilldelningarna på grundval av det värde för varje medlemsstats växthusgasutsläpp under 2005 som anges i enlighet med andra stycket och de granskade värdena i de nationella inventeringsuppgifterna för åren 2016, 2017 och 2018 som avses i andra stycket.

För åren 2026–2030 ska den fastställa de årliga utsläppstilldelningarna på grundval av det värde för 2005 års växthusgasutsläpp för varje medlemsstat som anges i enlighet med andra stycket och en omfattande granskning av de senaste nationella inventeringsuppgifterna för åren 2021, 2022 och 2023 som lämnats in av medlemsstaterna i enlighet med artikel 26 i förordning (EU) 2018/1999.

Ändring 28

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 3a (nytt)

Förordning (EU) 2018/842

Artikel 4 – punkt 5a (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

3a.

I artikel 4 ska följande punkt läggas till:

”5a. De åtgärder som vidtas för att begränsa växthusgasutsläppen i enlighet med punkterna 1, 2 och 3 ska vara förenliga med en rättvis omställning för alla. Kommissionen ska anta gemensamma riktlinjer om sätt att stödja medlemsstaterna i genomförandet av denna rättvisa omställning för alla.”

Ändring 29

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 3b (nytt)

Förordning (EU) 2018/842

Artikel 4a (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

3b.	Följande artikel ska införas:

”Artikel 4a

Minimibidrag till minskade utsläpp av andra växthusgaser än koldioxid till 2030

1. Senast till juli 2023 ska kommissionen, om lämpligt, för Europaparlamentet och rådet lägga fram ett lagstiftningsförslag där det fastställs ett eller flera unionsomfattande mål för minskningen av andra utsläpp än koldioxidutsläpp som omfattas av artikel 2.1 i denna förordning senast 2030. Målet eller målen ska anpassas till de uppskattade utsläppsminskningar som är nödvändiga för att uppnå det mål som fastställs i artikel 1 i denna förordning och det mål som fastställs i artikel 2 i förordning (EU) 2021/1119 och ska läggas fram efter nära samråd med det vetenskapliga rådgivande organet för klimatförändringar.

2. Senast den 31 juli 2023 ska kommissionen lägga fram en rapport till Europaparlamentet och rådet med en bedömning av de unionsomfattande minskningar av andra utsläpp än koldioxidutsläpp som planeras och genomförs i enlighet med relevant lagstiftning och politik på unionsnivå och nationell nivå, inbegripet de integrerade nationella energi- och klimatplanerna enligt förordning (EU) 2018/1999 och de strategiska planerna inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken i enlighet med förordning (EU) 2021/2115 (1a) . Om kommissionen lägger fram ett lagstiftningsförslag i enlighet med punkt 1 och bedömer att minskningarna av andra utsläpp än koldioxidutsläpp inte förväntas uppnå det eller de mål som avses i den punkten, ska kommissionen utfärda rekommendationer om ytterligare begränsningsåtgärder och medlemsstaterna vidta lämpliga åtgärder.

3. Om kommissionen i den rapport som avses i punkt 2 i denna artikel eller i sin årliga bedömning enligt artikel 26 i förordning (EU) 2018/1999 drar slutsatsen att unionen inte gör tillräckliga framsteg med uppnåendet av minimibidraget för andra utsläpp än koldioxidutsläpp i enlighet med artikel 1 i denna förordning ska kommissionen, om lämpligt, lägga fram lagstiftningsförslag för Europaparlamentet och rådet, vilka i detta syfte kan innehålla sektorsspecifika mål och/eller sektorsspecifika åtgärder.

Ändring 30

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 3c (nytt)

Förordning (EU) 2018/842

Artikel 5 – punkterna 1 och 2

Nuvarande lydelse

Ändring

3c.	Artikel 5.1 och 5.2 ska ersättas med följande:

1. När det gäller åren 2021– 2025 får en medlemsstat låna upp till 10 % av sin årliga utsläppstilldelning för påföljande år.

”1. När det gäller åren 2021– 2029 får en medlemsstat låna upp till 5 % av sin årliga utsläppstilldelning för påföljande år.”

2. När det gäller åren 2026–2029 får en medlemsstat låna upp till 5 % av sin årliga utsläppstilldelning för påföljande år.

Ändring 31

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 3d (nytt)

Förordning (EU) 2018/842

Artikel 5 – punkt 3 – led a

Nuvarande lydelse

Ändring

3d.	I artikel 5.3 ska led a ersättas med följande:

a)	för året 2021 spara överskottet av sin årliga utsläppstilldelning till efterföljande år fram till 2030 , och

”a)	för året 2021 spara överskottet av sin årliga utsläppstilldelning upp till en omfattning av 5 % av den årliga utsläppstilldelningen till efterföljande år fram till 2025 , och”

Ändring 32

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 3e (nytt)

Förordning (EU) 2018/842

Artikel 5 – punkt 3 – led b

Nuvarande lydelse

Ändring

3e.	I artikel 5.3 ska led b ersättas med följande:

b)	för åren 2022– 2029 spara överskottet av sin årliga utsläppstilldelning upp till en omfattning av 30 % av sin årliga utsläppstilldelning fram till det året till efterföljande år fram till 2030 .

”b)	för åren 2022– 2024 spara överskottet av sin årliga utsläppstilldelning upp till en omfattning av 10 % av sin årliga utsläppstilldelning fram till det året till efterföljande år fram till 2025” .

Ändring 33

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 3f (nytt)

Förordning (EU) 2018/842

Artikel 5 – punkt 5 – led ba (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

3f.

I artikel 5.3 ska följande led läggas till:

”ba)	för åren 2026–2029 spara överskottet av sin årliga utsläppstilldelning upp till en omfattning av 10 % av sin årliga utsläppstilldelning fram till det året till efterföljande år fram till 2030.”

Ändring 34

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 3g (nytt)

Förordning (EU) 2018/842

Artikel 5 – punkt 4

Nuvarande lydelse

Ändring

3g.	Artikel 5.4 ska ersättas med följande:

4. För åren 2021–2025 får en medlemsstat överföra upp till 5 % av sin årliga utsläppstilldelning för ett visst år till andra medlemsstater , och upp till 10 % för åren 2026–2030 . Den mottagande medlemsstaten får fram till 2030 använda denna kvantitet för att uppfylla kraven i artikel 9 för det aktuella året eller för efterföljande år.

”4. För åren 2021–2025 får en medlemsstat överföra upp till 5 % av sin årliga utsläppstilldelning för ett visst år till andra medlemsstater. Den mottagande medlemsstaten får fram till 2025 använda denna kvantitet för att uppfylla kraven i artikel 9 för det aktuella året eller för efterföljande år.

För åren 2026–2030 får en medlemsstat överföra upp till 5 % av sin årliga utsläppstilldelning för ett visst år till andra medlemsstater. Den mottagande medlemsstaten får fram till 2030 använda denna kvantitet för att uppfylla kraven i artikel 9 för det aktuella året eller för efterföljande år.

Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om alla eventuella åtgärder som vidtas i enlighet med denna punkt och om överföringspriset per ton koldioxidekvivalenter.”

Ändring 35

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 3h (nytt)

Förordning (EU) 2018/842

Artikel 5 – punkt 6

Nuvarande lydelse

Ändring

3h.	Artikel 5.6 ska ersättas med följande:

Medlemsstaterna får använda intäkter från överlåtelser av årliga utsläppstilldelningar i enlighet med punkterna 4 och 5 för att motverka klimatförändringar inom unionen eller i tredjeländer. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om eventuella åtgärder som vidtagits enligt denna punkt.

”Medlemsstaterna ska använda intäkter från överlåtelser av årliga utsläppstilldelningar i enlighet med punkterna 4 och 5 för att motverka klimatförändringar inom unionen eller i tredjeländer. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om eventuella åtgärder som vidtagits enligt denna punkt och offentliggöra denna information i ett lättillgängligt format . En medlemsstat som överför årliga utsläppstilldelningar till en annan medlemsstat ska offentliggöra registreringen av överlåtelsen och offentliggöra den ersättning som erhållits för dessa tilldelningar.”

Ändring 36

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 3i (nytt)

Förordning (EU) 2018/842

Artikel 6 – punkt 3 – stycke 2

Nuvarande lydelse

Ändring

3i.	I artikel 6.3 ska stycke 2 ersättas med följande:

De medlemsstater som förtecknas i bilaga II får besluta att revidera den anmälda procentsatsen nedåt en gång 2024 och en gång 2027. I sådana fall ska den berörda medlemsstaten underrätta kommissionen om detta senast den 31 december 2024 respektive senast den 31 december 2027.

”De medlemsstater som förtecknas i bilaga II får besluta att revidera sitt anmälningsbeslut senast 2023 och att revidera den anmälda procentsatsen nedåt en gång 2024 och en gång 2027. I sådana fall ska den berörda medlemsstaten underrätta kommissionen om detta senast den 31 december 2023 , senast den 31 december 2024 respektive senast den 31 december 2027.”

Ändring 37

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 5a (nytt)

Förordning (EU) 2018/842

Artikel 8

Nuvarande lydelse

Ändring

5a.	Artikel 8 ska ersättas med följande:

Artikel 8

Korrigerande åtgärder

1. Om kommissionen, i sin årliga bedömning i enlighet med artikel 21 i förordning (EU) nr 525 / 2013 och med beaktande av den avsedda användningen av de flexibiliteter som avses i artiklarna 5, 6 och 7 i den här förordningen, konstaterar att en medlemsstat inte gör tillräckliga framsteg med att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 4 i den här förordningen ska den medlemsstaten inom tre månader för kommissionen lägga fram en plan för korrigerande åtgärder som omfattar

”1. Om kommissionen, i sin årliga bedömning i enlighet med artikel 29 i förordning (EU) 2018 / 1999 och med beaktande av den avsedda användningen av de flexibiliteter som avses i artiklarna 5, 6 och 7 i den här förordningen, konstaterar att en medlemsstat inte gör tillräckliga framsteg med att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 4 i den här förordningen ska den medlemsstaten inom tre månader för kommissionen lägga fram en plan för korrigerande åtgärder som omfattar

-a)	en utförlig förklaring som fastställer skälen till att medlemsstaten inte gör tillräckliga framsteg med att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 4 i den här förordningen,

-ab)

den totala summan unionsmedel som medlemsstaten har mottagit för utgifter och investeringar kopplade till klimatet och den gröna omställningen, hur användningen av dessa medel har bidragit till fullgörandet av medlemsstatens skyldigheter enligt artikel 4 i den här förordningen och hur medlemsstaten avser att använda dessa medel för att fullgöra dessa skyldigheter,

a)	ytterligare åtgärder som medlemsstaten ska vidta för att uppfylla sina särskilda skyldigheter enligt artikel 4 i den här förordningen genom nationella strategier och åtgärder och genomförande av unionsåtgärder,

a)	ytterligare åtgärder som medlemsstaten ska vidta för att uppfylla sina särskilda skyldigheter enligt artikel 4 i den här förordningen genom nationella strategier och åtgärder och genomförande av unionsåtgärder,

b)	en strikt tidsplan för genomförandet av sådana åtgärder som gör det möjligt att bedöma de årliga framstegen.

b)	en strikt tidsplan för genomförandet av sådana åtgärder som gör det möjligt att bedöma de årliga framstegen ; om en medlemsstat har inrättat ett nationellt klimatrådgivningsorgan ska den rådfråga detta organ i syfte att identifiera nödvändiga åtgärder,

ba)	en redogörelse för den mängd ytterligare utsläppsminskningar som medlemsstaten beräknar kommer att uppnås tack vare dessa strategier samt för den metod som använts för beräkningen av dessa ytterligare utsläppsminskningar,

bb)	en redogörelse för hur planen för korrigerande åtgärder kommer att stärka medlemsstatens integrerade nationella energi- och klimatplan som antagits i enlighet med förordning (EU) 2018/1999.

1a. Om en medlemsstat överskrider sin årliga utsläppstilldelning under två eller flera på varandra följande år ska den göra en översyn av sin integrerade nationella energi- och klimatplan och sin långsiktiga strategi enligt förordning (EU) 2018/1999. Medlemsstaten ska slutföra denna översyn inom 6 månader. Kommissionen ska utfärda rekommendationer om hur medlemsstatens nationella energi- och klimatplan och/eller nationella långsiktiga strategi ska revideras. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om de reviderade planerna och redogöra för hur de föreslagna översynerna ska avhjälpa bristande efterlevnad av de nationella årliga utsläppstilldelningarna och hur de överensstämmer med kommissionens rekommendationer, i förekommande fall. Om den integrerade nationella energi- och klimatplanen eller den långsiktiga strategin i betydande grad förblir oförändrad ska medlemsstaten offentliggöra en förklaring av skälen till detta.

2. I enlighet med sitt årliga arbetsprogram ska Europeiska miljöbyrån bistå kommissionen i dess arbete med att bedöma alla sådana planer för korrigerande åtgärder.

2. I enlighet med sitt årliga arbetsprogram ska Europeiska miljöbyrån och det vetenskapliga rådgivande organ för klimatförändringar som inrättats genom artikel 3 i förordning (EU) 2021/1119 bistå kommissionen i dess arbete med att bedöma alla planer för korrigerande åtgärder.

3. Kommissionen får utfärda ett yttrande om hållbarheten i den plan för korrigerande åtgärder som lämnats in i enlighet med punkt 1 och ska i så fall göra detta inom fyra månader efter mottagandet av dessa planer. Den berörda medlemsstaten ska ta största möjliga hänsyn till kommissionens yttrande och får se över planen för korrigerande åtgärder i enlighet med detta .

3. Kommissionen ska utfärda ett yttrande om hållbarheten i den plan för korrigerande åtgärder som lämnats in i enlighet med punkt 1 och ska i så fall göra detta inom fyra månader efter mottagandet av dessa planer. Den berörda medlemsstaten ska ta största möjliga hänsyn till kommissionens yttrande och ska se över planen för korrigerande åtgärder . Om den berörda medlemsstaten inte följer rekommendationen eller en väsentlig del av denna ska medlemsstaten i fråga lämna en motivering till kommissionen .

3a. Planerna för korrigerande åtgärder och kommissionens yttranden samt de svar och motiveringar som inkommit från medlemsstaterna i enlighet med punkterna 1, 1a och 3 ska vara tillgängliga för allmänheten.

3b. Medlemsstaterna ska när de uppdaterar sina nationella energi- och klimatplaner enligt artikel 14 i förordning (EU) 2018/1999 hänvisa till sina planer för korrigerande åtgärder enligt punkterna 1 och 1a samt i förekommande fall till eventuella yttranden från kommissionen enligt denna artikel.”

Ändring 38

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 6

Förordning (EU) 2018/842

Artikel 9 – punkt 2

Kommissionens förslag

Ändring

2. Om en medlemsstats växthusgasutsläpp under perioden 2021–2025 som avses i artikel 4 i förordning (EU) 2018/841 överstiger dess upptag, fastställt i enlighet med artikel 12 i den förordningen, ska den centrala förvaltaren från medlemsstatens årliga utsläppstilldelning dra av en mängd som motsvarar utsläppsöverskottet i ton koldioxidekvivalenter för de aktuella åren.

”2. Om en medlemsstats växthusgasutsläpp under antingen perioden 2021–2025 eller perioden 2026–2030 som avses i artikel 4 i förordning (EU) 2018/841 överstiger dess upptag, fastställt i enlighet med artikel 12 i den förordningen, ska den centrala förvaltaren från medlemsstatens årliga utsläppstilldelning dra av en mängd som motsvarar utsläppsöverskottet i ton koldioxidekvivalenter för de aktuella åren.”

Ändring 39

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 7

Förordning (EU) 2018/842

Artikel 11a

Kommissionens förslag

Ändring

7)	Följande artikel ska införas:

utgår

”Artikel 11a

Tilläggsreserv

1. Om unionen senast 2030 har minskat nettoutsläppen av växthusgaser med minst 55 % jämfört med 1990 års nivåer i enlighet med artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 (**) , och med beaktande av den högsta gränsen för bidraget från nettoupptag, ska en tilläggsreserv upprättas i unionsregistret.

2. Medlemsstater som beslutar att varken bidra till eller utnyttja denna tilläggreserv ska anmäla sitt beslut till kommissionen senast sex månader efter det att denna förordning har trätt i kraft.

3. Tilläggsreserven ska bestå av det nettoupptag som de deltagande medlemsstaterna har genererat under perioden 2026–2030 utöver sina respektive mål enligt förordning (EU) 2018/841, efter avdrag av följande:

a)	Eventuell flexibilitet som används enligt artiklarna 11–13b i förordning (EU) 2018/841.

b)	De kvantiteter som beaktas för att uppfylla kraven enligt artikel 7 i denna förordning.

4. Om en tilläggsreserv upprättas i enlighet med punkt 1 får en deltagande medlemsstat utnyttja den på villkor att

a)	medlemsstatens växthusgasutsläpp överskrider dess årliga utsläppstilldelningar under perioden 2026–2030,

b)	medlemsstaten har uttömt flexibilitetsmöjligheterna i artikel 5.2 och 5.3,

c)	medlemsstaten i största möjliga utsträckning har utnyttjat nettoupptag i enlighet med artikel 7 även om den kvantiteten inte uppgår till den nivå som anges i bilaga III, och

d)	medlemsstaten inte gjort några nettoöverlåtelser till andra medlemsstater i enlighet med artikel 5.

5. Om en medlemsstat uppfyller villkoren i punkt 4 ska den erhålla en extra kvantitet från tilläggsreserven upp till dess underskott, vilken ska användas för att uppfylla kraven i artikel 9.

Om den resulterande kollektiva kvantiteten som ska erhållas av alla medlemsstater som uppfyller villkoren i punkt 4 i denna artikel överskrider den kvantitet som tilldelas tilläggsreserven enligt punkt 3 i denna artikel, ska kvantiteten som ska erhållas av varje medlemsstat minskas proportionellt.

Ändring 40

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 7a (nytt)

Förordning (EU) 2018/842

Artikel 15

Nuvarande lydelse

Ändring

7a.	Artikel 15 ska ersättas med följande:

Artikel 15

”Artikel 15

Översyn

1. Denna förordning ska ses över med beaktande av bland annat förändrade nationella omständigheter, det sätt på vilket samtliga sektorer av ekonomin bidrar till att minska växthusgasutsläppen, den internationella utvecklingen och arbetet med att uppnå de långsiktiga målen i Parisavtalet.

2. Kommissionen ska överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av denna förordning inom sex månader efter varje övergripande översyn som överenskommits inom ramen för artikel 14 i Parisavtalet, bland annat med avseende på balansen mellan utbud och efterfrågan för årliga utsläppstilldelningar, denna förordnings bidrag till unionens övergripande mål för minskning av växthusgasutsläpp fram till 2030 och dess bidrag till målen i Parisavtalet, särskilt vad gäller behovet av ytterligare unionsstrategier och unionsåtgärder för de minskningar av växthusgasutsläppen som unionen och dess medlemsstater behöver genomföra, inbegripet en ram för tiden efter 2030, och kan lägga fram förslag om så är lämpligt.

2. Kommissionen ska överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av denna förordning inom sex månader efter varje övergripande översyn som överenskommits inom ramen för artikel 14 i Parisavtalet, bland annat med avseende på balansen mellan utbud och efterfrågan för årliga utsläppstilldelningar, denna förordnings bidrag till unionens mål om klimatneutralitet och unionens mellanliggande klimatmål enligt artiklarna 2 och 4 i förordning (EU) 2021/1119 och dess bidrag till målen i Parisavtalet, särskilt vad gäller behovet av ytterligare unionsstrategier och unionsåtgärder för de minskningar av växthusgasutsläppen som unionen och dess medlemsstater behöver genomföra, inbegripet en ram för tiden efter 2030, och kan lägga fram förslag om så är lämpligt.

Dessa rapporter ska beakta de strategier som tas fram i enlighet med artikel 4 i förordning (EU) nr 525 / 2013 i syfte att bidra till utarbetandet av en långsiktig strategi för unionen.

Dessa rapporter ska beakta de strategier som tas fram i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) 2018 / 1999 i syfte att bidra till utarbetandet av en långsiktig strategi för unionen.”

Ändring 41

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 7b (nytt)

Förordning (EU) 2018/842

Artikel 15a (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

7b.	Följande artikel ska införas:

”Artikel 15a

Anpassning till unionens och medlemsstaternas klimatneutralitetsmål

1. Genom antagandet av lagstiftningsakten om fastställande av unionens klimatmål för 2040 i enlighet med artikel 4.3 i förordning (EU) 2021/1119 ska kommissionen lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet, där det fastställs

a)	huruvida de gällande nationella målen enligt bilaga 1 till denna förordning är ändamålsenliga sett till deras bidrag till ett kostnadseffektivt och rättvist uppnående av klimatneutralitetsmålet senast 2050 i enlighet med förordning (EU) 2021/1119,

b)	en utsläppsminskningsbana för varje medlemsstat avseende de växthusgasutsläpp som omfattas av denna förordning, vilken är förenlig med målet om klimatneutralitet för varje medlemsstat senast 2050.

2. Inom sex månader efter offentliggörandet av den rapport som avses i punkt 1 ska kommissionen lägga fram förslag för att begränsa växthusgasutsläppen inom de sektorer som omfattas av denna förordning. Dessa förslag ska säkerställa en kostnadseffektiv och rättvis fördelning av minskningsinsatserna över hela unionen på grundval av de utsläppsminskningsbanor som avses i punkt 1b.”

Ändring 42

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 7c (nytt)

Förordning (EU) 2018/842

Artikel 15b (ny)

Nuvarande lydelse

Ändring

7c.	Följande artikel ska införas:

”Artikel 15b

Tillgång till rättslig prövning

1. Medlemsstaterna ska, i enlighet med sina nationella rättssystem, säkerställa att personer i den berörda allmänheten som uppfyller villkoren i punkt 2, inbegripet fysiska eller juridiska personer eller deras föreningar, organisationer eller grupper, har tillgång till ett prövningsförfarande inför domstol eller ett annat oberoende och opartiskt organ som inrättats genom lag för att bestrida den materiella eller förfarandemässiga lagligheten hos beslut, handlingar och underlåtelser som

a)	strider mot de rättsliga skyldigheter som följer av artiklarna 4–8 i denna förordning, eller

b)	omfattas av artikel 10 i förordning (EU) 2018/1999.

Vid tillämpningen av denna punkt ska en handling eller underlåtenhet som strider mot rättsliga skyldigheter enligt artiklarna 4 eller 8 innefatta en handling eller en underlåtenhet med avseende på politik eller åtgärder som antagits i syfte att genomföra dessa skyldigheter, om politiken eller åtgärderna i fråga inte i tillräcklig utsträckning bidrar till ett sådant genomförande.

2. Personer i den berörda allmänheten ska anses uppfylla de villkor som avses i punkt 1 när de

a)	har ett tillräckligt intresse, eller

b)	hävdar att en rättighet kränks, när detta utgör en förutsättning enligt en medlemsstats förvaltningsprocessrättsliga lagstiftning.

Medlemsstaterna ska fastställa vad som utgör ett tillräckligt intresse i överensstämmelse med målet att ge den berörda allmänheten omfattande tillgång till rättslig prövning i enlighet med Århuskonventionen. För detta ändamål ska intresset hos en icke-statlig miljöskyddsorganisation som uppfyller alla krav enligt nationell rätt anses tillräckligt i den mening som avses i denna punkt.

3. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 ska inte utesluta möjligheten att tillgripa ett preliminärt prövningsförfarande inför en förvaltningsmyndighet och ska inte påverka kravet att de administrativa prövningsförfarandena ska vara uttömda innan rättsliga prövningsförfaranden får användas, om ett sådant krav stadgas i den nationella rätten. Sådana förfaranden ska vara rättvisa, snabba och inte oöverkomligt kostsamma.

4. Medlemsstaterna ska sörja för att det finns lättillgänglig praktisk information för allmänheten om tillgången till administrativ eller rättslig överprövning.”

Ändring 43

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 7d (nytt)

Förordning (EU) 2018/842

Artikel 16a (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

7d.	Följande artikel ska införas:

”Artikel 16a

Vetenskaplig rådgivning om ESR- och CARE-sektorerna

I enlighet med sitt mandat enligt artikel 3.2 i förordning (EU) 2021/1119 ska det europeiska vetenskapliga rådgivande organet för klimatförändringar (ESABCC) uppmanas att på eget initiativ tillhandahålla vetenskaplig rådgivning och ge ut rapporter om utsläppsbanan enligt denna förordning samt om årliga utsläppsnivåer och flexibiliteter och deras förenlighet med klimatmålen, särskilt i syfte att ge underlag för eventuella framtida översyner av denna förordning. Kommissionen ska ta vederbörlig hänsyn till ESABCC:s råd eller offentligt motivera varför man inte följer dem.”

(*) Hänvisningar till ”cp” i rubrikerna till de ändringar som antagits ska förstås som en hänvisning till motsvarande delar i de ändringarna.

(1) Ärendet återförvisades för interinstitutionella förhandlingar till det ansvariga utskottet, i enlighet med artikel 59.4 fjärde stycket i arbetsordningen (A9-0163/2022).

(31) Meddelande från kommissionen: Den europeiska gröna given, COM(2019)0640 final av den 11 december 2019.

(31a) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 av den 30 juni 2021 om inrättande av en ram för att uppnå klimatneutralitet och om ändring av förordningarna (EG) nr 401/2009 och (EU) 2018/1999 (europeisk klimatlag) (EUT L 243, 9.7.2021, s. 1).

(32) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 av den 30 juni 2021 om inrättande av en ram för att uppnå klimatneutralitet och om ändring av förordningarna (EG) nr 401/2009 och (EU) 2018/1999 (europeisk klimatlag) (EUT L 243, 9.7.2021, s. 1).

(33) Parisavtalet (EUT L 282, 19.10.2016, s. 4).

(34) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999 av den 11 december 2018 om styrningen av energiunionen och av klimatåtgärder samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 663/2009 och (EG) nr 715/2009, Europaparlamentets och rådets direktiv 94/22/EG, 98/70/EG, 2009/31/EG, 2009/73/EG, 2010/31/EU, 2012/27/EU och 2013/30/EU samt rådets direktiv 2009/119/EG och (EU) 2015/652 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 (EUT L 328, 21.12.2018, s. 1).

(1a) EUT L 124, 17.5.2005, s. 4.

(1a) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 av den 11 december 2018 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor (EUT L 328, 21.12.2018, s. 82).

(1a) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/2115 av den 2 december 2021 om fastställande av regler om stöd för de strategiska planer som medlemsstaterna ska upprätta inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken (strategiska GJP-planer) och som finansieras av Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) samt om upphävande av förordningarna (EU) nr 1305/2013 och (EU) nr 1307/2013 (EUT L 435, 6.12.2021, s. 1).”

(**) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 av den 30 juni 2021 om inrättande av en ram för att uppnå klimatneutralitet och om ändring av förordningarna (EG) nr 401/2009 och (EU) 2018/1999 (europeisk klimatlag) (EUT L 243, 9.7.2021, s. 1).”

27.12.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 493/232

P9_TA(2022)0233

Markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF) ***I

Europaparlamentets ändringar (*1) antagna den 8 juni 2022 av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordningarna (EU) 2018/841 vad gäller omfattning, förenkling av regler för efterlevnadskontroll, fastställande av medlemsstaternas mål för 2030 och åtaganden för att kollektivt uppnå klimatneutralitet 2035 i sektorn för markanvändning, skogsbruk och jordbruk, och (EU) 2018/1999 vad gäller förbättrad övervakning, rapportering, uppföljning av framsteg och översyn (COM(2021)0554 – C9-0320/2021 – 2021/0201(COD)) (1)

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

(2022/C 493/24)

Ändring 1

Förslag till lagstiftningsresolution

Beaktandeled 4a (nytt)

Förslag till lagstiftningsresolution

Ändring

—	med beaktande av solidaritets-, proportionalitets- och subsidiaritetsprinciperna,

Ändring 2

Förslag till förordning

Titel

Kommissionens förslag	Ändring
Förslag till	Förslag till
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING	EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING
om ändring av förordningarna (EU) 2018/841 vad gäller omfattning, förenkling av regler för efterlevnadskontroll, fastställande av medlemsstaternas mål för 2030 och åtaganden för att kollektivt uppnå klimatneutralitet 2035 i sektorn för markanvändning, skogsbruk och jordbruk , och (EU) 2018/1999 vad gäller förbättrad övervakning, rapportering, uppföljning av framsteg och översyn	om ändring av förordningarna (EU) 2018/841 vad gäller förenkling av regler för rapportering och efterlevnadskontroll samt fastställande av medlemsstaternas mål från 2026 till 2030 för sektorn för markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk, och (EU) 2018/1999 vad gäller förbättrad övervakning, rapportering, uppföljning av framsteg och översyn
(Text av betydelse för EES)	(Text av betydelse för EES)

Ändring 3

Förslag till förordning

Skäl 1

Kommissionens förslag

Ändring

(1)

Parisavtalet, som antogs i december 2015 inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC), trädde i kraft i november 2016 (Parisavtalet) (36). Dess parter har enats om att hålla ökningen av den globala genomsnittstemperaturen långt under 2 oC jämfört med förindustriella nivåer och att fortsätta att anstränga sig för att begränsa temperaturökningen till 1,5 oC jämfört med förindustriella nivåer. Genom att anta klimatpakten från Glasgow erkände Parisavtalets parter att en begränsning av ökningen av den globala genomsnittstemperaturen till 1,5 oC jämfört med förindustriella nivåer avsevärt skulle minska klimatförändringarnas risker och konsekvenser, och de åtog sig att skärpa sina 2030-mål före utgången av 2022 för att överbrygga ambitionsgapet, i linje med resultaten från den mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC). Detta bör göras på ett rättvist sätt och med respekt för principen om gemensamt men olikartat ansvar och respektive förmåga, i ljuset av olika nationella

förhållanden. Översynen av förordningen om markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF) är ett unikt tillfälle att bidra till att intensifiera unionens klimatåtgärder före UNFCCC:s 27:e partskonferens (COP 27), avsedd att hållas i Egypten.

Ändring 4

Förslag till förordning

Skäl 1a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(1a)

Unionens åtgärder och strategier har hittills varit otillräckliga för att hejda förlusten av biologisk mångfald och uppnå Aichimålen för biologisk mångfald för 2020. I sin rapport ”The European environment – state and outlook 2020: knowledge for transition to a sustainable Europe” konstaterar Europeiska miljöbyrån att Europa fortsätter att förlora biologisk mångfald i rasande fart och att många överenskomna mål inte kommer att uppnås. Bedömningar av växt- och djurarter och livsmiljöer som skyddas av livsmiljödirektivet uppvisar en ogynnsam bevarandestatus på 60 % för arter och 77 % för livsmiljöer (1a) . En rapport från det gemensamma forskningscentrumet från 2021 visar att endast 4,9 miljoner hektar av Europas primär- och ursprungsskogar – av avgörande betydelse för bevarandet av biologisk mångfald och begränsningen av klimatförändringar – återstår, vilket är endast 3 % av unionens totala skogsareal och 1,2 % av dess landmassa (1b) .

Ändring 5

Förslag till förordning

Skäl 1b (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(1b)

Även om trädtäckningen ökar har kapaciteten för unionens skogar att avlägsna koldioxid minskat avsevärt sedan 2015 och denna tendens väntas fortsätta. Fram till 2015 kunde marksektorn i unionen avlägsna omkring 7 % av EU:s totala utsläpp (cirka 300 miljoner ton koldioxidekvivalenter) (1a) . Enligt Europeiska miljöbyrån (EEA) (1b) kommer samma markareal att avlägsna 40 % mindre koldioxidekvivalenter år 2030 (en nedgång till 185 miljoner ton 2030) (1c) . Denna senaste nedgång vad gäller lagring av koldioxid beror delvis på ökad avverkning. Dessutom kan klimatförändringarna göra att de europeiska skogarnas potential för koldioxidlagring minskar med 180 miljoner ton koldioxid per år under åren 2021–2030 på grund av störningar och således leda till en minskning av nettosänkan i skogen med mer än 50 % (1d) .

Ändring 6

Förslag till förordning

Skäl 1c (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(1c)

I sitt meddelande av den 11 december 2019 om den europeiska gröna given fastställer kommissionen en ny strategi som ett första steg i unionens omvandling till en miljömässigt hållbar, koldioxidneutral, giftfri och fullständigt cirkulär ekonomi inom ramen för planetens begränsningar senast 2050. Syftet med den europeiska gröna given är även att öka de globala insatserna när det gäller genomförandet av One health-modellen, som utgår från att det finns en inneboende koppling mellan människors hälsa, djurs hälsa och en hälsosam och motståndskraftig miljö, och att bidra till uppnåendet av målen i Parisavtalet och konventionen om biologisk mångfald samt FN:s mål för hållbar utveckling.

Ändring 7

Förslag till förordning

Skäl 1d (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(1d)	I den särskilda rapporten från den mellanstatliga panelen för klimatförändringar om havet och kryosfären i ett föränderligt klimat konstaterades det att oceanerna spelar en viktig roll när det gäller att absorbera och omfördela naturlig och antropogen koldioxid samt värme, och stödja ekosystemen.

Ändring 8

Förslag till förordning

Skäl 2

Kommissionens förslag

Ändring

(2)

Att ta itu med klimat- och miljörelaterade utmaningar och uppnå målen i Parisavtalet står i centrum för meddelandet Den europeiska gröna given, som antogs av kommissionen den 11 december 2019 (28), Behovet och värdet av den europeiska gröna given har bara ökat mot bakgrund av covid-19-pandemins mycket allvarliga effekter på unionsmedborgarnas hälsa och ekonomiska välstånd.

(2)

Att ha ett helhetsperspektiv när det gäller att ta itu med klimat- och miljörelaterade utmaningar och uppnå målen i Parisavtalet på ett rättvist och inkluderande sätt, där ingen lämnas utanför, står i centrum för meddelandet Den europeiska gröna given, som antogs av kommissionen den 11 december 2019 (28) . Det är därför nödvändigt att säkerställa att åtgärder som vidtas för att uppnå målen i denna förordning tar hänsyn till principen om att inte orsaka betydande skada och minimiskyddsåtgärderna enligt artiklarna 17 och 18 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 (28a) , och att även ta hänsyn till de principer som fastslås i den europeiska pelaren för sociala rättigheter. Behovet och värdet av den europeiska gröna given , och behovet av att genomföra den på ett hållbart sätt, har bara ökat mot bakgrund av covid-19-pandemins mycket allvarliga effekter på unionsmedborgarnas hälsa , sociala sammanhållning och ekonomiska välstånd.

Ändring 9

Förslag till förordning

Skäl 2a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(2a)

Kommissionens meddelande av den 20 maj 2020 EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030: Ge naturen större plats i våra liv, innebär att kommissionen höjer sin ambitionsnivå när det gäller att skydda och återställa biologisk mångfald och välfungerande ekosystem. Vetenskapliga rön, rapporter och rekommendationer om zoonotiska sjukdomar och pandemier, däribland rapporten från IPBES-workshoppen om förlust av biologisk mångfald och pandemier och rapporten av den 6 juli 2020 från FN:s miljöprogram ”Preventing the next pandemic – Zoonotic diseases and how to break the chain of transmission”, har visat vikten av att hejda förlusten av biologisk mångfald och att tillämpa One health-principens helhetsperspektiv vid beslutsfattande, vilket återspeglar kopplingen mellan människors hälsa, djurs hälsa och miljön och de djupgående förändringar som hela samhället är i akut behov av.

Ändring 10

Förslag till förordning

Skäl 2b (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(2b)

Unionens åttonde miljöhandlingsprogram syftar dels till att påskynda den gröna omställningen till en klimatneutral, hållbar, giftfri, resurseffektiv, motståndskraftig och konkurrenskraftig cirkulär ekonomi baserad på förnybar energi, på ett rättvist, jämlikt och inkluderande sätt, dels till att skydda, återställa och förbättra miljöns tillstånd, inklusive genom att bland annat stoppa och vända förlusten av biologisk mångfald. I programmet konstateras det att en hälsosam miljö är grunden för alla människors välbefinnande, där den biologiska mångfalden bevaras och ekosystemen blomstrar och naturen skyddas och återställs, vilket leder till ökad motståndskraft mot klimatförändringar, väder- och klimatrelaterade katastrofer och andra miljörisker.

Ändring 11

Förslag till förordning

Skäl 2c (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(2c)

FN:s miljöprogram och OECD:s globala miljöforum har framhållit att miljöförändringar har könsspecifika konsekvenser. Könsdifferentierade roller leder också till att klimatförändringarnas effekter slår olika hårt mot kvinnor och män, och dessa konsekvenser förvärrar den bristande jämställdheten. I det åttonde miljöhandlingsprogrammet fastställs jämställdhetsintegrering i all klimat- och miljöpolitik, bland annat genom ett jämställdhetsperspektiv på alla nivåer i den politiska beslutsprocessen, som en grundläggande och nödvändig förutsättning för att huvudmålen i programmet ska kunna uppnås, vilket kräver insatser från kommissionen, medlemsstaterna, regionala och lokala myndigheter och berörda parter, enligt vad som är lämpligt.

Ändring 12

Förslag till förordning

Skäl 3

Kommissionens förslag

Ändring

(3)	I det uppdaterade nationellt fastställda minskningsåtagande som överlämnades till UNFCCC:s sekretariat den 17 december 2020 (29) åtog sig unionen att fram till 2030 minska sina nettoutsläpp av växthusgaser i hela ekonomin med minst 55 % jämfört med 1990 års nivåer.

(3)

I det uppdaterade nationellt fastställda minskningsåtagande som överlämnades till UNFCCC:s sekretariat den 17 december 2020 (29) åtog sig unionen att fram till 2030 minska sina nettoutsläpp av växthusgaser i hela ekonomin med minst 55 % jämfört med 1990 års nivåer , medan Europaparlamentet har efterlyst en minskning av bruttoutsläppet av växthusgaser i unionens hela ekonomi med minst 60 % fram till 2030 jämfört med 1990 års nivåer .

Ändring 13

Förslag till förordning

Skäl 3a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(3a)

Att minska metanutsläppen är av avgörande betydelse när det gäller att uppnå Parisavtalets mål att begränsa den globala temperaturökningen till 1,5 oC i slutet av århundradet. En rapport från FN:s miljöprogram (Unep) från 2021 uppskattar att snabba åtgärder mot metanutsläppen kan minska de globala temperaturerna med 0,3 oC fram till 2045. Unionen måste därför omedelbart anta ett minskningsmål och tillhörande bindande åtgärder för att snabbt minska metanutsläppen från alla källor, däribland biogena.

Ändring 14

Förslag till förordning

Skäl 4

Kommissionens förslag

Ändring

(4)

I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 (30) har unionen fastställt målet om klimatneutralitet i hela ekonomin senast 2050 som lagstiftning. I den förordningen fastställs också ett bindande nationellt unionsåtagande för minskning av nettoutsläppen av växthusgaser (utsläpp efter avdrag för upptag) med minst 55 % jämfört med 1990 års nivåer senast 2030. Alla ekonomiska sektorer förväntas bidra till att detta mål uppnås, inbegripet sektorn för markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk . Nettoupptaget bidrar till unionens klimatmål för 2030 på högst 225 miljoner ton koldioxidekvivalenter . Inom ramen för förordning (EU) 2021/1119 har kommissionen i ett motsvarande uttalande bekräftat sin avsikt att föreslå en översyn av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/841 (31), i enlighet med ambitionen att öka nettoupptaget av koldioxid till nivåer över 300 miljoner ton koldioxidekvivalenter inom sektorn för markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk senast 2030.

(4)

I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 (30) har unionen fastställt målet att uppnå balans i hela ekonomin mellan antropogena utsläpp från källor och upptag i sänkor av växthusgasutsläppen inom unionen senast 2050 , och att uppnå negativa utsläpp därefter som lagstiftning. I den förordningen fastställs också ett bindande nationellt unionsåtagande för minskning av nettoutsläppen av växthusgaser (utsläpp efter avdrag för upptag) med minst 55 % jämfört med 1990 års nivåer senast 2030. Alla ekonomiska sektorer förväntas bidra till att detta mål uppnås, inbegripet LULUCF- sektorn. Nettoupptaget bidrar till unionens klimatmål för 2030 på högst 225 miljoner ton koldioxidekvivalenter, i syfte att säkerställa tillräckliga begränsningsinsatser fram till 2030.

Ändring 15

Förslag till förordning

Skäl 4a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(4a)	LULUCF-sektorn har varit en viktig kolsänka sedan början av rapporteringsperioden 1990. Enbart skogsbruket har årligen bundit omkring 400 miljoner ton koldioxidekvivalenter inom unionen sedan 1990.

Ändring 16

Förslag till förordning

Skäl 4b (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(4b)

En ny transportinfrastruktur behöver byggas upp för att förbättra förbindelserna mellan, å ena sidan, stadsområden och, å andra sidan, landsbygdsområden och avlägsna områden i hela unionen och mellan medlemsstaterna. Ett sådant byggnadsarbete kan dock samtidigt bidra till en utbredning av artificiell mark, vilket i sin tur kan minska markens förmåga att absorbera växthusgaser. All sådan markanvändning bör beaktas med avseende på dess potential att minska utsläppen och dess klimatpåverkan, samtidigt som hänsyn tas till behovet av att upprätthålla en balans mellan ekonomiska, sociala och miljömässiga aspekter. Medlemsstaterna bör uppmuntras att säkerställa att planering, godkännande och utbyggnad av transport- och turistinfrastruktur bidrar till att målen i denna förordning uppnås på ett hållbart sätt, och till att säkerställa ett bra underhåll av befintlig infrastruktur och en effektiv markanvändning ur ett klimatperspektiv, särskilt i vägtransportnäten.

Ändring 17

Förslag till förordning

Skäl 5

Kommissionens förslag

Ändring

(5)

För att bidra till den ökade ambitionen att minska nettoutsläppen av växthusgaser från minst 40 % till minst 55 % jämfört med 1990 års nivåer bör bindande årliga mål för nettoupptag av växthusgaser fastställas för varje medlemsstat inom sektorn för markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk under perioden 2026–2030 (i analogi med de årliga utsläppstilldelningar som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/842) (32), vilket leder till ett mål på 310 miljoner ton koldioxidekvivalenter för unionen som helhet under 2030. Den metod som används för att fastställa de nationella målen för 2030 bör ta hänsyn till de genomsnittliga utsläpp och upptag av växthusgaser från åren 2016, 2017 och 2018 som rapporteras av varje medlemsstat och återspegla den nuvarande begränsningsprestandan för sektorn markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk samt varje medlemsstats andel av den förvaltade markarealen i unionen, med beaktande av medlemsstatens förmåga att förbättra sina resultat inom sektorn genom markförvaltningsmetoder eller förändringar i markanvändningen som gynnar klimatet och den biologiska mångfalden.

(5)

För att se till att LULUCF-sektorn lämnar ett hållbart, förutsägbart och långsiktigt bidrag till unionens klimatneutralitetsmål allra senast 2050 och till målet att uppnå negativa utsläpp därefter bör bindande årliga mål för nettoupptag av växthusgaser fastställas för varje medlemsstat inom LULUCF-sektorn under perioden fram till minst 2050, från och med perioden 2026–2030 (i analogi med de årliga utsläppstilldelningar som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/842) (32), vilket leder till ett delmål på minst 310 miljoner ton koldioxidekvivalenter för unionen som helhet under 2030 i enlighet med unionens klimatmål som fastställs i förordning (EU) 2021/1119 . Den metod som används för att fastställa de nationella målen för 2030 bör ta hänsyn till de genomsnittliga utsläpp och upptag av växthusgaser från åren 2016, 2017 och 2018 som rapporteras av varje medlemsstat och återspegla den nuvarande begränsningsprestandan för LULUCF- sektorn samt varje medlemsstats andel av den förvaltade markarealen i unionen, med beaktande av medlemsstatens förmåga att förbättra sina resultat inom sektorn genom återställande, markförvaltningsmetoder eller förändringar i markanvändningen som gynnar klimatet och den biologiska mångfalden. Om medlemsstaterna vill överträffa sina mål bör de uppmuntras till detta.

Ändring 18

Förslag till förordning

Skäl 5a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(5a)

Avskogning och skogsförstörelse bidrar till den globala klimatkrisen eftersom de ökar utsläppen av växthusgaser till följd av skogsbränder som i sin tur leder till att kolsänkor elimineras permanent, det drabbade områdets klimatresiliens minskar och dess biologiska mångfald betydligt reduceras. Att stoppa och vända avskogningen, såsom EU:s ledare bekräftade vid COP26 i Glasgow, är därför av avgörande betydelse i kampen mot klimatförändringarna. Kommissionens förslag att förbjuda import och export av råvaror och produkter som är förknippade med avskogning och skogsförstörelse (COM(2021)0366) utgör därför ett viktigt incitament att ytterligare stärka möjligheterna för europeiska skogsägare att bedriva hållbart skogsbruk och bekämpa avskogning.

Ändring 19

Förslag till förordning

Skäl 5b (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(5b)

Bestämmelser för kartläggning och övervakning, både på platsen och genom fjärranalys, bör införas i syfte att kräva av medlemsstaterna att de har geografiskt explicita data för att identifiera prioriterade områden som potentiellt kan återställas och som kan bidra till klimatåtgärder. Som en del av en allmän förbättring av övervakningen, rapporteringen och verifieringen kommer arbetet även inriktas på att harmonisera och förfina databaser över verksamhets- och utsläppsfaktorer i syfte att förbättra växthusgasinventeringarna.

Ändring 20

Förslag till förordning

Skäl 5c (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(5c)

Organiskt kol i mark och kolpooler av död ved, som i många fall följaktligen bidrar till markens kolpool, är av särskilt stor betydelse i ett antal rapporteringskategorier för både klimatåtgärder och skydd av den biologiska mångfalden. Det finns empiriska belägg för att död ved i form av grova träbitar fungerar som en kolsänka på liknande sätt som avverkade träprodukter. Den bidrar vidare till att landbaserade kolsänkor bildas i skogsmark och förhindrar mineralisering till koldioxid, och båda dessa mekanismer bör beaktas på lämpligt sätt i rapporteringen. Forskning bekräftar även de globala mönster som rapporterats för skogsmarkers vertikala tillämpning av organiskt kol i mark på europeiska skogar, varvid cirka 55–65 % lagras i markens övre 30 cm och de resterande 40 % lagras djupare, upp till 1 m, särskilt vad gäller organiska jordarter. Förordningen bör ändras i detta avseende.

Ändring 21

Förslag till förordning

Skäl 6

Kommissionens förslag

Ändring

(6)

De bindande årliga målen för nettoupptag av växthusgaser bör fastställas för varje medlemsstat enligt en linjär utvecklingsbana. Utvecklingsbanan bör ha sin startpunkt 2022 utifrån de genomsnittliga utsläpp av växthusgaser som rapporterats av den medlemsstaten under 2021, 2022 och 2023, och avslutas 2030 med det mål som fastställts för den medlemsstaten. För medlemsstater som förbättrar sina metoder för beräkning av utsläpp och upptag bör begreppet teknisk korrigering införas. En teknisk korrigering bör, i syfte att respektera miljöintegriteten, läggas till den medlemsstatens mål motsvarande den ändrade metodens inverkan på målen och medlemsstatens ansträngningar för att uppnå dem.

(6)

De bindande årliga målen för nettoupptag av växthusgaser bör fastställas för varje medlemsstat enligt en linjär utvecklingsbana. Utvecklingsbanan bör ha sin startpunkt 2022 utifrån de genomsnittliga utsläpp av växthusgaser som rapporterats av den medlemsstaten under 2021, 2022 och 2023, och avslutas 2030 med det mål som fastställts för den medlemsstaten. För medlemsstater som förbättrar sina metoder för beräkning av utsläpp och upptag bör begreppet teknisk korrigering införas och bli föremål för en oberoende vetenskaplig granskning . En teknisk korrigering bör, i syfte att respektera miljöintegriteten, läggas till den medlemsstatens mål motsvarande den inverkan som den använda metodens förbättrade kvalitet har på målen och medlemsstatens ansträngningar för att uppnå dem.

Ändring 22

Förslag till förordning

Skäl 6a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(6a)

I sin globala bedömningsrapport om biologisk mångfald och ekosystemtjänster från 2019 lade den mellanstatliga plattformen för biologisk mångfald och ekosystemtjänster (IPBES) fram de senaste vetenskapliga rönen som visade att den biologiska mångfalden i världen håller på att utarmas. Förlusten av biologisk mångfald påskyndar klimatförändringarna och ökar allvarligt sårbarheten för dem. Den 11 oktober 2021 bemyndigade Europeiska unionens råd kommissionen att på unionens vägnar godkänna Kunmingförklaringen, vilket innebär ett åtagande för unionen att vända den nuvarande förlusten av biologisk mångfald och säkerställa att den biologiska mångfalden leds in på vägen mot återhämtning senast 2030. Skogar och friska marker är oerhört viktiga för den biologiska mångfalden, men även för rening av luft och vatten, bindning och lagring av koldioxid samt för tillhandahållandet av hållbart framställda träprodukter med lång livslängd. I både EU:s nya skogsstrategi för 2030 och EU:s markstrategi för 2030 erkänns behovet av att skydda och förbättra kvaliteten på skogar och markekosystem i unionen samt att främja stärkta, hållbara förvaltningsmetoder som kan öka koldioxidbindningen och stärka motståndskraften i skogar och marker mot bakgrund av klimatkrisen och den biologiska mångfaldskrisen.

Ändring 23

Förslag till förordning

Skäl 7

Kommissionens förslag

Ändring

(7)

I meddelandet av den 17 september 2020 om att höja Europas klimatambitioner för 2030 (33) skisseras en möjlighet att kombinera utsläpp av växthusgaser från jordbruket som inte omfattar koldioxid med markanvändning , förändrad markanvändning och nettoupptag inom skogsbruket, och på så sätt skapa en ny reglerad marksektor. En sådan kombination kan främja synergier mellan begränsningsåtgärder på land och möjliggöra ett mer integrerat beslutsfattande och genomförande av politiken på nationell nivå och unionsnivå . Därför bör medlemsstaternas skyldighet att lämna in integrerade begränsningsplaner för marksektorn skärpas .

(7)

I meddelandet av den 17 september 2020 om att höja Europas klimatambitioner för 2030 (33) skisseras olika vägar och politiska alternativ för att nå unionens skärpta klimatmål för 2030. Det betonas att uppnåendet av klimatneutralitet kommer att kräva att unionens åtgärder intensifieras avsevärt inom alla ekonomiska sektorer. Framsteg i en sektor bör inte kompensera för avsaknaden av framsteg i andra sektorer. Prioritet bör ges åt att stoppa de fossila utsläppen. Upptag av växthusgaser i naturliga kolsänkor är dessutom bräckliga och potentiellt reversibla , vilket leder till ökad osäkerhet vid mätning av utsläpp och upptag i marksektorn jämfört med andra sektorer. Klimatförändringarna ökar ytterligare risken för minskade upptag i naturliga kolsänkor. Klimatforskning visar också att klimatet reagerar asymmetriskt på utsläpp och upptag, vilket innebär att ett ton växthusgaser som släpps ut i atmosfären inte kan jämföras med ett ton växthusgaser som avlägsnas (33a) . Det finns även skillnader mellan växthusgaser med kort livscykel, t.ex. metan, och koldioxid som kan stanna kvar i atmosfären i upp till 1 000 år. Målet att uppnå ett ökat upptag i naturliga kolsänkor bör därför vara strikt åtskilt från målet att snabbt och radikalt minska utsläppen av växthusgaser från andra sektorer, inbegripet andra utsläpp från jordbruket än koldioxid. .

Ändring 24

Förslag till förordning

Skäl 8

Kommissionens förslag

Ändring

(8)

Marksektorn har potential att snabbt bli klimatneutral senast 2035 på ett kostnadseffektivt sätt och därefter generera mer växthusgasupptag än utsläpp. Ett kollektivt åtagande på EU-nivå som syftar till att uppnå klimatneutralitet inom marksektorn under 2035 kan ge den planeringssäkerhet som behövs för att på kort sikt påskynda begränsningsåtgärder på land, eftersom det kan ta många år för sådana åtgärder att uppnå de önskade begränsningsresultaten. Dessutom förväntas marksektorn bli den största sektorn i EU:s flödesprofil för växthusgaser under 2050. Därför är det särskilt viktigt att förankra denna sektor i en utvecklingsbana som effektivt kan ge nettonollutsläpp av växthusgaser senast 2050. Senast i mitten av 2024 bör medlemsstaterna lämna in sina uppdaterade integrerade nationella energi- och klimatplaner i enlighet med artikel 14 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999 (34). Planerna bör innehålla relevanta åtgärder, genom vilka varje medlemsstat på bästa sätt bidrar till det kollektiva målet om klimatneutralitet inom marksektorn på EU-nivå under 2035 . På grundval av dessa planer bör kommissionen föreslå nationella mål för att säkerställa att de unionsomfattande utsläppen och upptagen av växthusgaser inom sektorn för markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk och andra utsläpp än koldioxidutsläpp från jordbrukssektorer åtminstone är balanserade fram till 2035. I motsats till EU:s mål om klimatneutralitet för marksektorn senast 2035 kommer sådana nationella mål att vara bindande och verkställbara för varje medlemsstat.

(8)

Marksektorn förväntas bli den största sektorn i EU:s flödesprofil för växthusgaser under 2050. Sektorerna inom markområdet förväntas bidra på olika sätt till klimatneutralitetsmålet. Åkermark, betesmark och våtmark i synnerhet är för närvarande nettoutsläppare av växthusgaser i unionen, men har potential att bli en källa till nettoupptag av växthusgaser, särskilt genom en uppskalning av skogsjordbruk, ekologiskt jordbruk och ett återställande av våtmarker och torvmarker. Därför är det särskilt viktigt att förankra varje sektor i en utvecklingsbana som effektivt kan ge nettonollutsläpp av växthusgaser senast 2050. Senast i mitten av 2024 bör medlemsstaterna lämna in sina uppdaterade integrerade nationella energi- och klimatplaner i enlighet med artikel 14 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999 (34). Planerna bör innehålla relevanta åtgärder, genom vilka varje medlemsstat på bästa sätt bidrar till målet att säkerställa ett rättvist bidrag från alla till det målet . På grundval av dessa planer och efter beaktande av råden från det europeiska vetenskapliga rådgivande organet för klimatförändringar och unionens växthusgasbudget enligt förordning (EU) 2021/1119 bör kommissionen föreslå specifika mål och åtgärder för att säkerställa en rättvis fördelning av bördorna mellan alla enskilda marksektorer och medlemsstater .

Ändring 25

Förslag till förordning

Skäl 8a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(8a)

Torvmarker är de som lagrar mest organiskt kol på land men om de torkar kan de bli en potentiell källa till utsläpp av växthusgaser och bidra till klimatkrisen. Globalt släpper dränerade torvmarker ut cirka 2 gigaton koldioxid per år, vilket motsvarar cirka 5 % av de antropogena utsläppen. Därför bör bättre förvaltning och skydd av torvmarker anses vara en prioritet när det gäller att öka upptaget av växthusgaser och därmed bidra till begränsningen av klimatförändringarna samt till skyddet av den biologiska mångfalden och av marken mot erosion.

Ändring 26

Förslag till förordning

Skäl 8b (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(8b)

Skogar ger viktiga fördelar för den biologiska mångfalden, för markstabilisering, rening av luft och vatten, bindning och lagring av koldioxid, och tillhandahåller potentiellt träprodukter med lång livslängd. Skogarnas art och funktion varierar dock stort inom unionen, främst mellan de norra delarna, där timmerproduktion är vanligare, och de södra delarna, där markvård är en prioritet och andra specifika multifunktionella skogstyper, som mediterran skog eller dehesa-skog, ofta behöver särskilda bevarandeåtgärder och ekologiska åtgärder samt långa tidsperioder för att fungera som upptag av koldioxid i sänkor. Sådana mediterrana skogar är mer sårbara för klimatförändringar på grund av direkta effekter, såsom torka eller temperaturbetingad skogsdöd eller en utveckling mot större ariditet. I detta sammanhang bör ett ariditetsindex användas som ett av de verktyg som behövs för att stärka motståndskraften i unionens skogar.

Ändring 27

Förslag till förordning

Skäl 8c (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(8c)

Vid genomförandet av denna förordning ska hänsyn tas till artikel 349 i EUF-fördraget, som betonar de yttersta randområdenas särskilda utsatthet på grund av deras ringa storlek, ökaraktär, stora avstånd från fastlandet, besvärliga terräng- och klimatförhållanden samt ekonomiska beroende av ett fåtal produkter, en kombination som allvarligt hämmar deras utveckling och medför betydande extrakostnader på många områden, särskilt för transport. Ansträngningar som görs och mål för minskning av växthusgasutsläpp som fastställs för medlemsstater med yttersta randområden – Portugal, Spanien och Frankrike – bör anpassas till dessa områdens svåra situation, så att miljömålen balanseras mot dessa områdens höga sociala kostnader och hänsyn tas till att cirka 80 % av unionens biologiska mångfald återfinns här. Dessa medlemsstater bör därför involvera myndigheterna i de yttersta randområdena vid utarbetandet av nationella energi- och klimatplaner, för att säkerställa en rättvis omställning.

Ändring 28

Förslag till förordning

Skäl 10

Kommissionens förslag

Ändring

(10)

För att öka upptaget av växthusgaser behöver enskilda jordbrukare eller skogsförvaltare ett direkt incitament att lagra mer koldioxid i sin mark och sina skogar . Nya affärsmodeller som bygger på incitament för koldioxidinlagrande jordbruk och på certifiering av koldioxidupptag måste i allt högre grad införas under perioden fram till 2030 . Sådana incitament och affärsmodeller kommer att öka begränsningen av klimatförändringarna i bioekonomin, bland annat genom användning av hållbara avverkade träprodukter, med full respekt för ekologiska principer som främjar biologisk mångfald och den cirkulära ekonomin. Därför bör nya kategorier av produkter för lagring av koldioxid införas utöver avverkade träprodukter. Nya affärsmodeller samt jordbruks- och markförvaltningsmetoder för att öka upptaget bidrar till en balanserad territoriell utveckling och ekonomisk tillväxt i landsbygdsområden. Genom dessa modeller kan också nya arbetstillfällen skapas men också incitament till relevant utbildning, omskolning och kompetenshöjning.

(10)

För att öka upptaget av växthusgaser bör enskilda jordbrukare , mark- och skogsägare eller skogsförvaltare uppmuntras att lagra mer koldioxid i sin mark och sina skogar genom att prioritera ekosystembaserade strategier och metoder som främjar biologisk mångfald, såsom naturnära skogsbruk, proforestation, återställande av skogens kollager, utvidgning av skogsjordbrukets täckning, koldioxidbindning i mark och återställande av våtmark samt andra innovativa lösningar . Sådana incitament bör även öka begränsningen av klimatförändringarna och den allmänna utsläppsminskningen i alla sektorer i bioekonomin, bland annat genom användning av hållbara avverkade träprodukter, med full respekt för ekologiska principer som främjar biologisk mångfald och den cirkulära ekonomin. Hållbart framställda avverkade träprodukter med lång livslängd och biobaserade produkter för lagring av koldioxid kan bidra till den cirkulära bioekonomin genom att fungera som substitut för fossilbaserade alternativ, men potentialen för att lagra koldioxid i dessa produkter avgörs av produkternas livslängd. Fördelen med att använda trä för att ersätta konkurrerande energier eller material med större koldioxidavtryck är också beroende av avverkningsmetoder, transport och bearbetning. Därför kan nya kategorier av produkter för lagring av koldioxid endast införas om de har lång livslängd, en nettopositiv koldioxidlagrande effekt utifrån en livscykelanalys, inbegripet inverkan på markanvändning och förändrad markanvändning förknippad med ökad avverkning, och förutsatt att tillgängliga data är vetenskapligt baserade, transparenta och verifierbara . Kommissionen måste ta hänsyn till behovet av att dessa produkters livscykel inte orsakar betydande skada för miljömål i den mening som avses i artikel 17 i förordning (EU) 2020/852.

Ändring 29

Förslag till förordning

Skäl 10a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(10a)

Offentlig finansiering inom den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) och andra unionsprogram kan redan stödja koldioxidbindning och metoder som främjar den biologiska mångfalden i skogar och på jordbruksmark. I syfte att ge nödvändigt och skräddarsytt ekonomiskt stöd till mark- och skogsägare eller mark- och skogsförvaltare för att uppnå de skärpta LULUCF-målen bör de strategiska GJP-planerna och andra offentliga eller privata finansieringskällor mobiliseras.

Ändring 30

Förslag till förordning

Skäl 10b (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(10b)

För att säkerställa ständiga framsteg mot att nå målen i denna förordning bör medlemsstater som inte når upp till sina årliga mål under två år i rad se över sina nationella energi- och klimatplaner och långsiktiga strategier för att säkerställa att ytterligare åtgärder vidtas för att förbättra alla sänkor och reservoarer, och för att minska markens sårbarhet för naturliga störningar.

Ändring 31

Förslag till förordning

Skäl 10c (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(10c)

I syfte att bevara och stärka den sociala sammanhållningen måste den europeiska gröna given genomföras på ett ekonomiskt hållbart och socialt hänsynstagande sätt, för att säkerställa en rättvis och jämlik omställning som inte lämnar någon på efterkälken och som främjar jämställdhet. Den höjda ambitionsnivån inom sektorn för markanvändning och skogsbruk kan få sociala, sysselsättningsmässiga och ekonomiska effekter. Den kan skapa möjligheter till nya arbetstillfällen av god kvalitet och ge incitament till relevant utbildning, omskolning och kompetensutveckling. Det är därför viktigt att förutse politikens inverkan på jobb och jobbrelaterade utfall med hjälp av konsekvensbedömningar av sysselsättningen, vilket exempelvis anges i ILO:s Reference Guide on Employment Impact Assessment, för att övergången till en mer hållbar sektor för markanvändning och skogsbruk ska bli rättvis, med fullt deltagande av arbetsmarknadens parter och relevanta organisationer i det civila samhället vid både planeringen och genomförandet, på ett sätt som gynnar skogs- och markförvaltare, jordbrukare, anställda, miljön och samhället i stort. Vederbörlig hänsyn bör tas till detta i den nationella politiken.

Ändring 32

Förslag till förordning

Skäl 10d (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(10d)

Potentialen för koldioxidlagring i träprodukter avgörs av dessa produkters livstid, som kan sträcka sig från några dagar för ett löv till decennier eller till och med flera sekel för en träbyggnad. Även om en träprodukt utgör ett kollager beror den faktiska nyttan av att avverka ett träd på livstiden för den produkt som framställs, vilken måste jämföras med den för träet i ekosystemet om trädet inte hade huggits ner.

Ändring 33

Förslag till förordning

Skäl 10e (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(10e)

Definitionen av paludikultur (mosskultur) bör diskuteras vidare för en snabb övergång till mer klimatvänlig odling på organiska jordarter samt för ett upphörande av dränering och återställande av den naturliga vattennivån.

Ändring 34

Förslag till förordning

Skäl 10f (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(10f)

I linje med unionens mål om inget nettoianspråktagande av mark senast 2050 bör omvandlingen av naturområden och jordbruksmark till bebyggda områden undvikas. Medlemsstaterna bör därför införa åtgärder i sina markanvändningsplaner i syfte att kompensera för minskning av mark till följd av urbanisering.

Ändring 35

Förslag till förordning

Skäl 11

Kommissionens förslag

Ändring

(11)

Med tanke på särdragen hos sektorn för markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk i varje medlemsstat samt det faktum att medlemsstaterna måste öka sina insatser för att uppnå sina nationella bindande mål, bör en rad flexibilitetsmöjligheter förbli tillgängliga för medlemsstaterna, inbegripet handelsöverskott och utvidgning av skogsspecifik flexibilitet, samtidigt som målens miljöintegritet respekteras.

(11)

Med tanke på särdragen hos LULUCF- sektorn i varje medlemsstat samt det faktum att medlemsstaterna måste öka sina insatser för att uppnå sina nationella bindande mål, bör en rad flexibilitetsmöjligheter förbli tillgängliga för medlemsstaterna, inbegripet handelsöverskott till minimipris och utvidgning av skogsspecifik flexibilitet, samtidigt som målens miljöintegritet respekteras.

Ändring 36

Förslag till förordning

Skäl 12

Kommissionens förslag

Ändring

(12)

Avskaffandet av de nuvarande bokföringsreglerna efter 2025 leder till ett behov av alternativa bestämmelser för naturliga störningar såsom bränder, skadedjur och stormar, eftersom osäkerheter till följd av naturliga processer eller klimatförändringar inom sektorn för markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk behöver kunna hanteras. Medlemsstaterna bör under 2032 få tillgång till en flexibilitetsmekanism kopplad till naturliga störningar, under förutsättning att de har uttömt all annan flexibilitet som står till deras förfogande, infört lämpliga åtgärder för att minska markens sårbarhet för sådana störningar och att unionens mål för 2030 för markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk har uppnåtts.

(12)

Avskaffandet av de nuvarande bokföringsreglerna efter 2025 leder till ett behov av alternativa bestämmelser för naturliga störningar såsom bränder, skadedjur och stormar, eftersom osäkerheter till följd av naturliga processer eller ekosystemstörningar som drivs på av klimatförändringar inom LULUCF- sektorn , under förutsättning att dessa störningar inte kunde ha förutsetts eller förhindrats, i synnerhet genom att genomföra anpassningsåtgärder, behöver kunna hanteras. Medlemsstaterna bör under 2032 få tillgång till en flexibilitetsmekanism kopplad till naturliga störningar, under förutsättning att de har uttömt all annan flexibilitet som står till deras förfogande och visat att det återstående överskottet är direkt kopplat till effekterna av naturliga störningar eller ekosystemstörningar som drivs på av klimatförändringar , infört lämpliga åtgärder för att stärka de naturliga kolsänkorna på ett sätt som bidrar till att stärka den biologiska mångfalden, minskat markens sårbarhet för sådana störningar och att unionens mål för 2030 för LULUCF-sektorn har uppnåtts.

Ändring 37

Förslag till förordning

Skäl 13

Kommissionens förslag

Ändring

(13)

I och med fastställandet av bindande nationella årliga mål för upptag av växthusgaser på grundval av rapporterade utsläpp och upptag av växthusgaser från och med 2026 bör regler för måluppfyllelse fastställas. Principerna i förordning (EU) 2018/842 bör gälla i tillämpliga delar, med en påföljd för bristande efterlevnad som beräknas på följande sätt: 108 % av skillnaden mellan det tilldelade målet och de nettoupptag som rapporterats för det aktuella året kommer att läggas till den siffra för växthusgasutsläpp som medlemsstaten rapporterat för påföljande år.

(13)

Ändring 38

Förslag till förordning

Skäl 13a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(13a)

Offentlig granskning och tillgång till rättslig prövning är en nödvändig del av unionens demokratiska värden och ett verktyg för att skydda rättsstatsprincipen. Civilsamhället har en viktig övervakande funktion i medlemsstaterna och ger betydelsefullt stöd när det gäller att uppfylla målen i den europeiska gröna given. Medlemsstaterna bör säkerställa att medborgare och icke-statliga organisationer har tillgång till rättslig prövning så att de kan skydda sina rättigheter och pröva överträdelser av denna förordnings genomförande på nationell nivå. För att säkerställa att denna rättighet kan utövas likvärdigt i alla medlemsstater bör en artikel som omfattar tillgång till rättslig prövning läggas till i denna förordning.

Ändring 39

Förslag till förordning

Skäl 14

Kommissionens förslag

Ändring

(14)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av bestämmelserna i förordning (EU) 2018/841 i fråga om fastställandet av de årliga måltilldelningarna för medlemsstaterna, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter . Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (37).

(14)

För att specificera de krav som fastställs i denna förordning bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen i syfte att komplettera denna förordning när det gäller att fastställa de årliga måltilldelningarna för medlemsstaterna för LULUCF-sektorn samt metoden för fastställande av den tekniska korrigering som ska läggas till medlemsstaternas mål och för den oberoende expertgranskningen , samt ange minimikriterier för inkludering av övervakning av biologisk mångfald i markövervakningssystem, och anta en metod för att bedöma inverkan av ekosystemstörningar som drivs på av klimatförändringar . Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (36a) . För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelsen av delegerade akter.

Ändring 40

Förslag till förordning

Skäl 15a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(15a)

I Europa används nationella skogsinventeringar för att tillhandahålla information för bedömningar av skogens ekosystemtjänster. Övervakningssystemet för skogsinventeringar skiljer sig åt från land till land eftersom varje land har sitt eget system för skogsinventeringar med en egen metod. Kommissionen och medlemsstaterna bör harmonisera indikatorerna, definitionen och de olika inventeringssystemen och inrätta ett konsekvent skogsövervakningssystem i hela unionen.

Ändring 41

Förslag till förordning

Skäl 16

Kommissionens förslag

Ändring

(16)

På grund av ändringen av rapporteringsbaserade mål måste utsläppen och upptagen av växthusgaser beräknas med en högre grad av noggrannhet. Dessutom kommer meddelandet från kommissionen om EU:s strategi för biologisk mångfald 2030 (38), från jord till bord-strategin för ett rättvist, hälsosamt och miljövänligt livsmedelssystem (39), EU:s skogsstrateg (40). Europaparlamentets och rådets reviderade direktiv (EU) 2018/2001 (41) och kommissionens meddelande Att skapa ett klimattåligt Europa – EU:s nya strategi för anpassning till klimatförändringar (42) samtliga att kräva ökad markövervakning och därigenom bidra till att naturens koldioxidupptag i hela unionen skyddas och blir mer motståndskraftigt. Övervakningen och rapporteringen av utsläpp och upptag måste uppgraderas med hjälp av avancerad teknik tillgänglig inom unionens program, såsom Copernicus, och digitala data som samlas in inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken, med tillämpning av den dubbla övergången till grön och digital innovation.

(16)

På grund av ändringen av rapporteringsbaserade mål måste utsläppen och upptagen av växthusgaser beräknas och mätas med en högre grad av noggrannhet. Dessutom kommer meddelandet från kommissionen om EU:s strategi för biologisk mångfald 2030 (38), från jord till bord-strategin för ett rättvist, hälsosamt och miljövänligt livsmedelssystem (39), EU:s strategi för markskydd (39a) , EU:s skogsstrategi (40) , kommissionens meddelande om hållbara kretslopp för kol (40a) , EU:s uppdaterade bioekonomistrategi (40b) , Europaparlamentets och rådets reviderade direktiv (EU) 2018/2001 (41) och kommissionens meddelande Att skapa ett klimattåligt Europa – EU:s nya strategi för anpassning till klimatförändringar (42) samtliga att kräva ökad markövervakning och därigenom bidra till att naturens koldioxidupptag i hela unionen skyddas och blir mer motståndskraftigt och till att stimulera synergieffekter mellan unionens politik för klimatet och den biologiska mångfalden . Den satellit- och platsbaserade övervakningen och rapporteringen av utsläpp och upptag måste uppgraderas med hjälp av avancerad teknik tillgänglig inom unionens program, såsom Copernicus, och genom att till fullo utnyttja befintliga verktyg såsom Lucas-undersökningar (statistisk ramundersökning av markanvändning och marktäckning), och digitala data som samlas in inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken, med tillämpning av den dubbla övergången till grön och digital innovation. I det sammanhanget bör kommissionen hjälpa medlemsstaterna att tillämpa Tier 3-metoden från och med 2026 för att säkerställa uppgifternas konsekvens och transparens, och fortsätta arbeta med GIS geospatiala data på unionsnivå.

Ändring 42

Förslag till förordning

Skäl 16a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(16a)

För att fullgöra de åtaganden som gjorts inom ramen för EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030 och EU:s nya skogsstrategi för 2030 bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på att ändra bilaga V till förordning (EU) 2018/1999 för att lägga till nya markkategorier till de som omfattas av systemet för övervakning av markanvändningsenheter som är föremål för skydd och de som omfattas av systemet för övervakning av markanvändningsenheter som är föremål för återställande.

Ändring 43

Förslag till förordning

Skäl 17

Kommissionens förslag

Ändring

(17)

De förväntade antropogena förändringarna av användningen av havsmiljön och sötvattensmiljön , till exempel planerad utbyggnad av havsbaserad energi, den potentiella ökningen av vattenbruksproduktionen och de höjda naturskyddsnivåerna för att uppfylla målen i EU:s strategi för biologisk mångfald kommer att påverka utsläppen av växthusgaser och deras bindning . För närvarande ingår dessa utsläpp och upptag inte i de standardiserade rapporteringstabellerna till UNFCCC. Efter antagandet av rapporteringsmetoden kommer kommissionen att överväga att rapportera om framsteg, genomförbarhet och effekter av att utvidga rapporteringen till havs- och sötvattensmiljö på grundval av de senaste vetenskapliga rönen om dessa flöden vid genomförandet av översynen i enlighet med artikel 17.2 i denna förordning.

(17)

De antropogena förändringarna av utsläpp och upptag av växthusgaser i marina och kustnära ekosystem samt i sötvattensekosystem kan vara betydande och förväntas variera i framtiden till följd av ändrad användning , genom till exempel planerad utbyggnad av havsbaserad energi, den potentiella ökningen av vattenbruksproduktionen och de höjda naturskyddsnivåer som krävs för att uppfylla målen i EU:s strategi för biologisk mångfald . Kustnära våtmarker är av särskilt intresse för unionens biologiska mångfald samt för de yttersta randområden och ekosystem som berörs av unionens yttre åtgärder, och kan ge upphov till betydande minskningar av växthusgasutsläpp, t.ex. de så kallade ekosystemen med ”blått kol”. För närvarande ingår dessa utsläpp och upptag inte i de standardiserade rapporteringstabellerna till UNFCCC. Efter antagandet av rapporteringsmetoden kommer kommissionen att överväga att utvidga förordningens tillämpningsområde till utsläpp och upptag av växthusgaser från marina och kustnära ekosystem samt sötvattensekosystem, inbegripet deltavåtmarker, på grundval av de senaste vetenskapliga rönen om dessa flöden och deras orsaker, och tillämpa särskilda mål för dessa utsläpp och upptag, vid genomförandet av översynen i enlighet med artikel 17.2 i denna förordning.

Ändring 44

Förslag till förordning

Skäl 17a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(17a)

LULUCF-förordningen bör ändras i linje med artikel 6 i Parisavtalet och resultaten av klimattoppmötet i Glasgow för att undvika dubbelräkning. Samtidigt bör unionen och medlemsstaterna uppmuntra sina internationella partner och tredje parter att också vidta ytterligare åtgärder när det gäller LULUCF-sektorn i samband med kommande klimatförändringskonferenser i FN och i andra internationella sammanhang.

Ändring 47

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 1

Förordning (EU) 2018/841

Artikel 1 – stycke 1 – led db (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

db)

åtaganden från de berörda unionsinstitutionerna och medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder för att öka nettoupptaget av växthusgaser inom LULUCF-sektorn från och med 2031 och framåt för att bidra till artikel 5.1 i Parisavtalet och säkerställa ett hållbart och förutsägbart långsiktigt bidrag från naturliga sänkor till uppnåendet av unionens klimatneutralitetsmål senast 2050 och för att därefter uppnå negativa utsläpp, i enlighet med förordning (EU) 2021/1119,

Ändring 48

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 1

Förordning (EU) 2018/841

Artikel 1 – stycke 1 – led e

Kommissionens förslag

Ändring

e)	medlemsstaternas åtaganden att vidta nödvändiga åtgärder för att gemensamt uppnå klimatneutralitet i unionen senast 2035 inom sektorn för markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk, inbegripet andra utsläpp än koldioxid från jordbruksektorn.

utgår

Ändring 49

Förslag till förordning

Artikel 1 – stycke 1 – led 2

Förordning (EU) 2018/841

Artikel 2 – punkt 3

Kommissionens förslag

Ändring

3. Denna förordning ska också tillämpas på utsläpp och upptag av de växthusgaser som förtecknas i avsnitt A i bilaga I, vilka rapporterats i enlighet med artikel 26.4 i förordning (EU) 2018/1999 och uppstår på medlemsstaternas territorier från och med 2031, i någon av de markkategorier som anges i punkt 2 a-j och inom någon av följande sektorer:

utgår

a)	Metanbildning i mag-tarmkanalen.

b)	Gödselhantering.

c)	Risodling.

d)	Jordbruksmark.

e)	Föreskriven bränning av savanner.

f)	Förbränning på platsen av jordbruksavfall.

Kalkning.

h)	Tillförsel av urea.

i)	”Andra kolhaltiga gödselmedel”.

”övriga”.

Ändringar 97 och 50cp2

Förslag till förordning

Artikel 1 – stycke 1 – led 3

Förordning (EU) 2018/841

Artikel 4 – punkt 2

Kommissionens förslag	Ändring
2. Unionsmålet för 2030 för nettoupptag av växthusgaser är 310 miljoner ton koldioxidekvivalenter som summa av de mål som fastställts för medlemsstaterna i enlighet med punkt 3 i denna artikel och ska bygga på genomsnittet av inventeringsuppgifter om växthusgaser för åren 2016, 2017 och 2018.	2. Unionsmålet för 2030 för nettoupptag av växthusgaser inom sektorerna mark, förändrad markanvändning och skogsbruk är minst 310 miljoner ton koldioxidekvivalenter som summa av de mål som fastställts för medlemsstaterna i enlighet med punkt 3 i denna artikel och ska bygga på genomsnittet av inventeringsuppgifter om växthusgaser för åren 2016, 2017 och 2018. Målet ska stärkas ytterligare med hjälp av fler åtgärder och initiativ på unionsnivå för att stödja kolinlagrande jordbruk. Sådana åtgärder och initiativ samt metoder för beräkning och fördelning av mål mellan medlemsstaterna ska komplettera denna förordning ett år efter det att denna lagstiftning har trätt i kraft.
Varje medlemsstat ska, med beaktande av den flexibilitet som föreskrivs i artiklarna 12 , 13 och 13b, säkerställa att summan av dess årliga utsläpp och upptag av växthusgaser inom dess territorium och i alla de markrapporteringskategorier som avses i artikel 2.2 a-j under varje år under perioden 2026–2030 inte överskrider den gräns som fastställts genom en linjär utvecklingsbana och 2030 motsvarar det mål som fastställts för medlemsstaten i bilaga IIa. Den linjära utvecklingsbanan i en medlemsstat ska ha 2022 som startår.	Varje medlemsstat ska, med beaktande av den flexibilitet som föreskrivs i artiklarna 12 och 13b, säkerställa att summan av dess årliga utsläpp och upptag av växthusgaser inom dess territorium och i alla de markrapporteringskategorier som avses i artikel 2.2 a-j under varje år under perioden 2026–2030 inte överskrider den gräns som fastställts genom en linjär utvecklingsbana och 2030 motsvarar det mål som fastställts för medlemsstaten i bilaga IIa. Den linjära utvecklingsbanan i en medlemsstat ska ha 2022 som startår..

Ändring 51

Förslag till förordning

Artikel 1 – stycke 1 – led 3

Förordning (EU) 2018/841

Artikel 4 – punkt 3

Kommissionens förslag	Ändring
3. Kommissionen ska anta genomförandeakter i syfte att fastställa årliga mål baserade på den linjära utvecklingsbanan av nettoupptag av växthusgaser för varje medlemsstat avseende varje år under perioden 2026–2029 uttryckt som ton koldioxidekvivalenter. Dessa nationella utvecklingsbanor ska baseras på de genomsnittliga inventeringsuppgifter om växthusgaser för åren 2021, 2022 och 2023 som rapporteras av varje medlemsstat. Värdet av nettoupptaget av 310 miljoner ton koldioxidekvivalenter som summan av de mål för medlemsstaterna som anges i bilaga IIa kan bli föremål för en teknisk korrigering på grund av att medlemsstaterna byter metod. Metoden för fastställande av den tekniska korrigering som ska läggas till medlemsstaternas mål ska fastställas i dessa genomförandeakter Vid tillämpningen av dessa genomförandeakter ska kommissionen genomföra en omfattande översyn av de senaste nationella inventeringsdata som är tillgängliga för åren 2021, 2022 och 2023 som lämnats in av medlemsstaterna i enlighet med artikel 26.4 i förordning (EU) 2018/1999.	3. Kommissionen ska anta delegerade akter i enlighet med artikel 16 i syfte att komplettera denna förordning genom att fastställa årliga mål för LULUCF-sektorn baserade på den linjära utvecklingsbanan av nettoupptag av växthusgaser för varje medlemsstat avseende varje år under perioden 2026–2029 uttryckt som ton koldioxidekvivalenter. Dessa nationella utvecklingsbanor ska baseras på de genomsnittliga inventeringsuppgifter om växthusgaser för åren 2021, 2022 och 2023 som rapporteras av varje medlemsstat. Värdet av nettoupptaget av minst 310 miljoner ton koldioxidekvivalenter som summan av de mål för medlemsstaterna som anges i bilaga IIa, kan bli föremål för en teknisk korrigering på grund av att medlemsstaterna byter metod , som omfattas av en oberoende expertgranskning som ska bekräfta att den tekniska korrigeringen är nödvändig och proportionerlig baserat på en förbättrad kvalitet av de uppgifter som övervakas och rapporteras . Metoden för fastställande av den tekniska korrigering som ska läggas till medlemsstaternas mål och för den oberoende expertgranskningen ska fastställas i dessa delegerade akter och offentliggöras. Vid tillämpningen av dessa delegerade akter ska kommissionen genomföra en omfattande översyn av de senaste nationella inventeringsdata som är tillgängliga för åren 2021, 2022 och 2023 som lämnats in av medlemsstaterna i enlighet med artikel 26.4 i förordning (EU) 2018/1999.
Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 16a.

Ändring 108

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 3

Förordning (EU) 2018/841

Artikel 4 – punkt 3a (ny)

Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	3a. Om medlemsstaterna vill överträffa sina mål ska de uppmuntras till detta.

Ändring 53

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 3

Förordning (EU) 2018/841

Artikel 4 – punkt 3b (ny)

Kommissionens förslag	Ändring
	3b. De berörda unionsinstitutionerna och medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder på unionsnivå och nationell nivå för att fortsätta att öka nettoupptaget av växthusgaser inom LULUCF-sektorn från och med 2031 och framåt för att bidra till genomförandet av artikel 5.1 i Parisavtalet och säkerställa ett hållbart och förutsägbart långsiktigt bidrag från naturliga sänkor till unionens klimatneutralitetsmål senast 2050 och målet att uppnå negativa utsläpp därefter, i enlighet med förordning (EU) 2021/1119.
	Senast den 1 januari 2025 ska kommissionen, med beaktande av råden från det europeiska vetenskapliga rådgivande organet för klimatförändringar och unionens växthusgasbudget enligt förordning (EU) 2021/1119, och på grundval av de integrerade nationella energi- och klimatplaner som medlemsstaterna ska ha lämnat in senast den 30 juni 2024 i enlighet med artikel 14.2 i förordning (EU) 2018/1999, lägga fram ett förslag om ändring av denna förordning för att fastställa unionens och medlemsstaternas mål för nettoupptag av växthusgaser vid markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk åtminstone för 2035, 2040, 2045 och 2050.

Ändring 54

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 3

Förordning (EU) 2018/841

Artikel 4 – punkt 4

Kommissionens förslag	Ändring
4. Målet är att de unionsomfattande utsläppen av växthusgaser inom de sektorer som anges i artikel 2.3 a-j ska motsvara nettonollutsläpp senast 2035 och därefter ska unionen uppnå negativa utsläpp. Unionen och medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs för att göra det möjligt att gemensamt uppnå målet för 2035. Kommissionen ska senast den 31 december 2025 , och på grundval av integrerade nationella energi- och klimatplaner som varje medlemsstat senast den 30 juni 2024 ska lämna in i enlighet med artikel 14 i förordning (EU) 2018/1999 , lägga fram förslag om varje medlemsstats bidrag till nettominskningen av utsläppen .”	4. Kommissionen ska senast den 31 december 2024 på grundval av integrerade nationella energi- och klimatlägesrapporter och integrerade nationella energi- och klimatplaner som varje medlemsstat ska lämna in i enlighet med artiklarna 14 och 17 i förordning (EU) 2018/1999 senast det datumet, och med beaktande av råden från det europeiska vetenskapliga rådgivande organet för klimatförändringar och unionens växthusgasbudget i enlighet med förordning (EU) 2021/1119 , lämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om de framsteg som gjorts med att öka nettoupptagen av växthusgaser från åkermark, betesmark och våtmark inom ramen för denna förordnings tillämpningsområde och med minskningen av växthusgasutsläppen från jordbruk inom ramen för tillämpningsområdet för förordning (EU) 2018/842 samt bedöma om nuvarande trender och framtidsprognoser är förenliga med målet att uppnå långsiktiga minskningar av växthusgasutsläppen inom samtliga sektorer i enlighet med unionens klimatneutralitetsmål och unionens mellanliggande klimatmål som anges i förordning (EU) 2021/1119 .
	Rapporten ska innehålla en konsekvensbedömning som undersöker alternativ, däribland nationella mål, för att säkerställa ett rättvist bidrag från varje sektor och varje medlemsstat till unionens klimatneutralitetsmål och unionens mellanliggande klimatmål som anges i förordning (EU) 2021/1119, och samtidigt ta hänsyn till målen i den uppdaterade bioekonomistrategin 2018, hållbar lokal livsmedelsproduktion och livsmedelstrygghet, från jord till bord-strategin och strategin för biologisk mångfald, den kommande lagstiftningen om ett hållbart livsmedelssystem, och bedöma synergieffekter och kompromisser i fråga om att påskynda ersättningen av fossilt bränsle med biobaserade produkter samt bedöma inverkan ned på gårdsnivå.
	Efter den rapporten ska kommissionen lägga fram lagstiftningsförslag när så anses lämpligt för att säkerställa bidrag från alla sektorer i enlighet med unionens klimatneutralitetsmål och unionens mellanliggande klimatmål som anges i förordning (EU) 2021/1119.

Ändring 55

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 3

Förordning (EU) 2018/841

Artikel 4 – punkt 4a (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

4a. När medlemsstaterna vidtar åtgärder för att uppnå de nationella mål som avses i punkt 2 ska de ta hänsyn till principen om att inte orsaka betydande skada och minimiskyddsåtgärderna enligt artiklarna 17 och 18 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 (1a) , och samtidigt ta hänsyn till de principer som fastslås i den europeiska pelaren för sociala rättigheter. Kommissionen ska utfärda riktlinjer för att precisera gemensamma regler och metoder för att uppnå det mål som anges i denna punkt. Kommissionen ges även befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 16 för att komplettera denna förordning genom att fastställa minimikriterier för att inbegripa övervakning av biologisk mångfald i markövervakningssystem.

Ändring 57

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 3a (nytt)

Förordning (EU) 2018/841

Artikel 4a (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

(3a)	Följande artikel ska införas:

”Artikel 4a

Ekonomiskt stöd och rättvis omställning för utökade åtgärder för begränsning av och anpassning till klimatförändringarna inom LULUCF-sektorn

1. Senast den … [fyra månader efter denna förordnings ikraftträdande] ska kommissionen överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet med en bedömning av tillgänglighet och överensstämmelse när det gäller samtliga av unionens befintliga finansieringsinstrument som finns tillgängliga för att öka begränsning av och anpassning till klimatförändringar inom LULUCF-sektorn i syfte att bidra till de mål som anges i artikel 4.3, i enlighet med artikel 4.4a. I den rapporten ska kommissionen, i tillämpliga fall, utfärda rekommendationer till medlemsstaterna om hur deras strategiska GJP-planer måste ändras i enlighet med artikel 120 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/2115 för att ge nödvändigt och skräddarsytt ekonomiskt stöd till mark- och skogsägare eller mark- och skogsförvaltare i syfte att uppnå de mål som anges i artikel 4.3, i enlighet med artikel 4.4a, och som prioritet ska ekosystembaserade strategier för skogar, jordbruksmark och skogsjordbruk främjas. Rekommendationerna ska ta hänsyn till behovet av att säkerställa att de upptag som genereras genom sådant ekonomiskt stöd är permanenta samt risken för att upptagen vid något tillfälle släpps ut i atmosfären, oavsiktligt eller avsiktligt.

2. Om medlemsstaterna använder offentliga intäkter från auktionering av utsläppsrätter från EU:s utsläppshandelssystem enligt direktiv 2003/87/EG för att stödja åtgärder för begränsning av och anpassning till klimatförändringar som vidtagits av mark- och skogsägare eller mark- och skogsförvaltare för att uppnå de mål som anges i artikel 4.3, i enlighet med artikel 4.4a, ska främjande av ekosystembaserade strategier för skogar och jordbruksmark prioriteras. Projekten ska väljas ut på grundval av objektiva, vetenskapligt baserade och transparenta gemensamma kriterier och ska belöna metoder vars klimat- och miljöfördelar är vetenskapligt bevisade och som leder till en hållbar och långsiktig ökning av koldioxidbindning i mark och biomassa, samtidigt som man säkerställer samhälleliga sidovinster.

3. Vid tillämpningen av punkt 3 ska kommissionen anta riktlinjer för att fastställa gemensamma kriterier för urval av projekt, bland annat på grundval av befintliga riktlinjer som antagits av kommissionen. Kommissionen ska samråda med det europeiska vetenskapliga rådgivande organet för klimatförändringar, som avses i artikel 3 i förordning (EU) 2021/1119, samt det civila samhället och berörda parter, innan riktlinjerna antas.

4. Senast den 31 december 2022 ska kommissionen lägga fram ett lagstiftningsförslag, i förekommande fall, för att upprätta en rättslig ram för certifiering av vetenskapligt välgrundade, hållbara, tillförlitliga och permanenta koldioxidupptag, däribland genom metoder för koldioxidinlagrande jordbruk, som säkerställer miljömässig integritet och iakttar ekologiska principer som gynnar den biologiska mångfalden.

5. Senast den … [två år efter denna förordnings ikraftträdande], och vartannat år därefter, ska medlemsstaterna utvärdera social och arbetsrättslig påverkan, däribland jämställdhet och arbetsvillkor, både på nationell och på regional nivå, som de skyldigheter som anges i denna förordning har inom alla de markkategorier och sektorer som omfattas av artikel 2.”

Ändring 58

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 3b (nytt)

Förordning (EU) 2018/841

Artikel 5 – punkt 1

Nuvarande lydelse

Ändring

(3b)	Artikel 5.1 ska ersättas med följande:

1. Varje medlemsstat ska upprätta och upprätthålla en bokföring som ger en korrekt bild av utsläpp och upptag från de markbokföringskategorier som avses i artikel 2. Medlemsstaterna ska säkerställa att deras bokföring och andra uppgifter som lämnas enligt denna förordning är korrekta, fullständiga, enhetliga, jämförbara och transparenta. Medlemsstaterna ska ange utsläpp med ett plustecken (+) och upptag med ett minustecken (-).

”1. Varje medlemsstat ska upprätta och upprätthålla en bokföring som ger en korrekt bild av utsläpp och upptag från de markbokföringskategorier som avses i artikel 2. Medlemsstaterna ska säkerställa att deras bokföring och andra uppgifter som lämnas enligt denna förordning är korrekta, fullständiga, enhetliga, allmänt tillgängliga, jämförbara och transparenta. Medlemsstaterna ska ange utsläpp med ett plustecken (+) och upptag med ett minustecken (-).”

Ändring 59

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 3c (nytt)

Förordning (EU) 2018/841

Artikel 5 – punkt 4

Nuvarande lydelse

Ändring

(3c)	Artikel 5.4 ska ersättas med följande:

4. Medlemsstaterna ska i bokföringen för varje markbokföringskategori inkludera eventuella förändringar av kollagret i de kolpooler som anges i avsnitt B i bilaga I. Medlemsstaterna får välja att inte inkludera förändringar i kollager i kolpooler i bokföringen, under förutsättning att kolpoolen inte är en källa. Den möjligheten att inte inkludera förändringar av kollagret i bokföringen som rör kollager får dock inte tillämpas på kolpooler av biomassa ovan jord, död ved och avverkade träprodukter inom markbokföringskategorin brukad skogsmark.

”4. Medlemsstaterna ska i bokföringen för varje markbokföringskategori inkludera eventuella förändringar av kollagret i de kolpooler som anges i avsnitt B i bilaga I. Medlemsstaterna får välja att inte inkludera förändringar i kollager i kolpooler i bokföringen, under förutsättning att kolpoolen inte är en källa. Den möjligheten att inte inkludera förändringar av kollagret i bokföringen som rör kollager får dock inte tillämpas på kolpooler av biomassa ovan jord, kolinnehåll i organiska jordarter och mineraljordarter, död ved och avverkade träprodukter inom markbokföringskategorin brukad skogsmark.”

Ändring 60

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 3d (nytt)

Förordning (EU) 2018/841

Artikel 5 – punkt 4 – stycke 1a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(3d)	I artikel 5.4 ska följande stycken läggas till:

”Senast ett år efter [ikraftträdandet av denna ändringsförordning] ska kommissionen anta en delegerad akt som fastställer ett omkalibrerat värde på kollager för huvudkategorierna primär- och naturskogar i unionen i kategorin förvaltad skogsmark baserat på uppmätta data.

Kommissionen ska använda dataset som tillhandahålls av avslutade eller aktuella forskningsprojekt för relevanta primär- och naturskogstyper och använda andra unionsinstrument för att finansiera projekten för skogstyper med dataluckor. Om det är relevant kan en särskild ansökningsomgång under EU-uppdrag inom Horisont Europa som rör begränsning av och anpassning till klimatförändringar skapas i detta syfte.”

Ändring 61

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 3e (nytt)

Förordning (EU) 2018/841

Artikel 5 – punkt 5a (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

(3e)	I artikel 5 ska följande punkt införas:

”5a. Datainsamlingen ska förbättras ytterligare genom unionsomfattande harmoniserad övervakning av utvecklingen med avseende på markens organiska kolinnehåll och faktorer som påverkar markförhållandena och markens kollager via årliga Lucas-undersökningar (statistisk ramundersökning av markanvändning och marktäckning) som genomförs av kommissionens relevanta avdelningar.”

Ändring 62

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 7 – led a

Förordning (EU) 2018/841

Artikel 9 – rubriken

Kommissionens förslag	Ändring
Produkter för lagring av koldioxid	Hållbara produkter för lagring av koldioxid

Ändring 63

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 7 – led b

Förordning (EU) 2018/841

Artikel 9 – punkt 2

Kommissionens förslag

Ändring

2. Kommissionen ska anta delegerade akter i enlighet med artikel 16 för att ändra punkt 1 i denna artikel och bilaga V genom att lägga till nya kategorier av produkter för lagring av koldioxid, inbegripet avverkade träprodukter med koldioxidlagrande effekt, på grundval av de IPCC-riktlinjer som antagits av partskonferensen för UNFCCC eller av partskonferensen i dess funktion som partsmöte för Parisavtalet, och säkerställa miljömässig integritet.

2. Kommissionen ska anta delegerade akter i enlighet med artikel 16 för att ändra punkt 1 i denna artikel och bilaga V genom att lägga till nya kategorier av avverkade träprodukter med koldioxidlagrande effekt, under förutsättning att metoderna för nya kategorier är vetenskapligt baserade, transparenta, verifierbara, undviker dubbelräkning och är grundade på de IPCC-riktlinjer som antagits av partskonferensen för UNFCCC eller av partskonferensen i dess funktion som partsmöte för Parisavtalet, och säkerställa miljömässig integritet.

Ändring 64

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 7 – led ba (nytt)

Förordning (EU) 2018/841

Artikel 9 – punkt 2a (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

(ba)	Följande punkt ska införas:

”2a. Inom sex månader efter ikraftträdandet av en rättsakt som berör ett unionsregelverk för certifiering av koldioxidupptag på grundval av vetenskapligt välgrundade krav och bokföringsregler när det gäller mätkvalitet, övervakningsnormer, rapporteringsprotokoll och verifieringsmetoder som säkerställer miljömässig integritet och förebygger negativ inverkan på den biologiska mångfalden och ekosystem, och om nya IPCC-riktlinjer har antagits av partskonferensen för UNFCCC eller av partskonferensen i dess funktion som partsmöte för Parisavtalet, ska kommissionen överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om möjliga fördelar och kompromisser i fråga om begränsning av och anpassning till klimatförändringar samt skydd av den biologiska mångfalden när det gäller inkluderingen av hållbart framställda biobaserade produkter för lagring av koldioxid med lång livslängd som har en nettopositiv koldioxidlagringseffekt utifrån en livscykelanalys, inbegripet inverkan på markanvändning och förändrad markanvändning som är förknippad med ökad avverkning, och under förutsättning att tillgängliga data är vetenskapligt grundade, transparenta och verifierbara. Kommissionens rapport får vid behov åtföljas av ett lagstiftningsförslag för att ändra denna förordning i enlighet därmed, samtidigt som miljömässig integritet säkerställs, dubbelräkning undviks och det säkerställs att naturresurser används och återvinns så länge som möjligt och används för de mest värdefulla syftena i varje skede. Kommissionen ska även ta hänsyn till behovet av att livscykeln för produkter för lagring av koldioxid inte orsakar betydande skada för andra miljömål i den mening som avses i artikel 17 i förordning (EU) 2020/852.”

Ändring 65

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 9 – led aa (nytt)

Förordning (EU) 2018/841

Artikel 11 – punkt - 1

Kommissionens förslag

Ändring

(aa)	Följande punkt ska införas före punkt 1:

”-1. Om kommissionen konstaterar att en medlemsstat inte har uppnått sitt årliga mål i enlighet med artikel 4.3 två år i rad ska den utfärda rekommendationer till den medlemsstaten med ytterligare lämpliga åtgärder i LULUCF-sektorn för att avhjälpa situationen. Kommissionen ska göra sådana rekommendationer allmänt tillgängliga. Kommissionen får även tillhandahålla ytterligare tekniskt stöd till den medlemsstaten.

Om rekommendationer utfärdas i enlighet med första stycket ska den berörda medlemsstaten, inom sex månader efter det att rekommendationerna mottogs, ändra de nationella energi- och klimatplanerna och den långsiktiga strategi som avses i artiklarna 3 och 15 i förordning (EU) 2018/1999 för att anta ytterligare adekvata åtgärder, med beaktande av de rekommendationer som antagits av kommissionen. Dessa åtgärder ska vara vederbörligen motiverade och underbyggda.

Den berörda medlemsstaten ska anmäla den reviderade nationella energi- och klimatplanen och långsiktiga strategin till kommissionen tillsammans med en redogörelse för hur den föreslagna revideringen kommer att avhjälpa bristande efterlevnad av de årliga målen och hur kommissionens rekommendationer har beaktats.

Om den berörda medlemsstaten inte följer kommissionens rekommendationer ska kommissionen överväga att vidta nödvändiga åtgärder i enlighet med fördraget.”

Ändring 66

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 9 – led b

Förordning (EU) 2018/841

Artikel 11 – punkt 1

Kommissionens förslag

Ändring

1. En medlemsstat får använda

1. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt - 1 får en medlemsstat använda

a)	den allmänna flexibilitet som anges i artikel 12, och

a)	den allmänna flexibilitet som anges i artikel 12, och

b)	för att fullgöra åtagandet i artikel 4, den flexibilitet för brukad skogsmark som anges i artikel 13 och 13b.

b)	för att fullgöra åtagandena och uppnå målen i artikel 4, den flexibilitet för brukad skogsmark som anges i artikel 13 och den mekanism som anges i artikel 13b.

Finland får, utöver den flexibilitet som avses i första stycket leden a och b, använda ytterligare kompensation i enlighet med artikel 13a.

Ändring 67

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 9 – led ba (nytt)

Förordning (EU) 2018/841

Artikel 11 – punkt 2

Nuvarande lydelse

Ändring

(ba)	Punkt 2 ska ersättas med följande:

2. Om en medlemsstat inte uppfyller de övervakningskrav som fastställs i artikel 7.1 da i förordning (EU) nr 525/2013, ska den centrala förvaltare som ska utses enligt artikel 20 i direktiv 2003/87/EG (nedan kallad den centrala förvaltaren) tillfälligt förbjuda medlemsstaten att överlåta eller överföra kvantiteten i enlighet med artikel 12.2 och 12.3 i den här förordningen eller använda flexibiliteten för brukad skogsmark i enlighet med artikel 13 i den här förordningen.

”2. Om en medlemsstat inte uppfyller de övervakningskrav som fastställs i artikel 7.1 da i förordning (EU) nr 525/2013, ska den centrala förvaltare som ska utses enligt artikel 20 i direktiv 2003/87/EG (nedan kallad den centrala förvaltaren) tillfälligt förbjuda medlemsstaten att överlåta kvantiteten i enlighet med artikel 12.2 i den här förordningen eller använda flexibiliteten för brukad skogsmark i enlighet med artikel 13 i den här förordningen.”

Ändring 68

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 10 – led -a (nytt)

Förordning (EU) 2018/841

Artikel 12 – punkt 2

Nuvarande lydelse

Ändring

(-a)	Punkt 2 ska ersättas med följande:

2. Om de totala upptagen överstiger de totala utsläppen i en medlemsstat och efter avdrag för eventuella kvantiteter som beaktas enligt artikel 7 i förordning (EU) 2018/842 , får medlemsstaten överlåta resterande kvantitet upptag till en annan medlemsstat. Den överlåtna kvantiteten ska beaktas vid bedömningen av den mottagande medlemsstatens uppfyllande av sitt åtagande enligt artikel 4 i den här förordningen.

”2. Om de totala upptagen överstiger de totala utsläppen i en medlemsstat under perioden från 2021 till 2025, eller om nettoupptagen av växthusgaser i en medlemsstat överstiger det årliga mål som anges i artikel 4.3 , får medlemsstaten överlåta resterande kvantitet upptag till en annan medlemsstat under förutsättning att den mottagande medlemsstaten betalar ett bidrag som minst motsvarar den genomsnittliga slutkursen för utsläppsrätter inom ramen för EU:s utsläppshandelssystem på den gemensamma auktionsplattformen under det år som överlåtelsen gäller . Den överlåtna kvantiteten ska beaktas vid bedömningen av den mottagande medlemsstatens uppfyllande av sitt åtagande och sina mål enligt artikel 4 i den här förordningen.”

Ändring 69

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 10 – led b

Förordning (EU) 2018/841

Artikel 12 – punkt 5

Kommissionens förslag

Ändring

5. Medlemsstaterna får använda intäkter som genererats genom överföringar i enlighet med punkt 2 för att bekämpa klimatförändringar i unionen eller i tredjeländer och ska underrätta kommissionen om alla sådana åtgärder som vidtagits.

5. Medlemsstaterna ska använda alla intäkter som genererats genom överföringar i enlighet med punkt 2 för att finansiera åtgärder för begränsning av och anpassning till klimatförändringar i LULUCF-sektorn i unionen eller i tredjeländer , inbegripet ekosystembaserade strategier, och samtidigt ta hänsyn till principen om att inte orsaka betydande skada och de minimiskyddsåtgärder som anges i artiklarna 17 respektive 18 i förordning (EU) 2020/852. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om hur intäkterna används och om de åtgärder som vidtagits i de rapporter som avses i artikel 19 i förordning (EU) 2018/1999 .

Ändring 70

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 11

Förordning (EU) 2018/841

Artikel 13

Kommissionens förslag

Ändring

Artikel 13

Flexibilitet för brukad skogsmark

1. Om de totala utsläppen i en medlemsstat under perioden 2021–2025 överstiger de totala upptagen i de markbokföringskategorier som avses i artikel 2.1, [redovisade i enlighet med denna förordning,] får den medlemsstaten använda flexibiliteten för brukad skogsmark som anges i den här artikeln för att uppfylla villkoren i artikel 4.1.

2. Om resultatet av den beräkning som avses i artikel 8.1 är positivt under perioden 2021–2025, ska den berörda medlemsstaten ha rätt att kompensera för de utsläpp som beräkningen resulterar i, under förutsättning att

a)	medlemsstaten i sin strategi som lagts fram i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) 2018/1999, inkluderat några pågående eller planerade specifika åtgärder för att säkerställa att sänkor och reservoarer i skogar i förekommande fall bevaras eller förbättras, och

medlemsstaten i sin strategi som lagts fram i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) 2018/1999, inkluderat några pågående eller planerade specifika åtgärder för att säkerställa att sänkor och reservoarer i skogar i förekommande fall bevaras eller förbättras på ett sätt som bidrar till att öka den biologiska mångfalden, och minska markens sårbarhet för naturliga störningar , och

aa)	medlemsstaten följer rådets direktiv 92/43/EEG () och Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG (*) , och

b)	de totala utsläppen inom unionen inte överstiger det totala upptaget i de markbokföringskategorier som avses i artikel 2.1 i den här förordningen för perioden 2021–2025.

b)	de totala utsläppen inom unionen inte överstiger det totala upptaget i de markbokföringskategorier som avses i artikel 2.1 i den här förordningen för perioden 2021–2025.

När kommissionen bedömer huruvida de totala utsläppen inom unionen överstiger de totala upptagen på det sätt som avses i första stycket led b, ska kommissionen säkerställa att dubbelräkning undviks av medlemsstaterna, i synnerhet genom utnyttjandet av flexibilitet som anges i artikel 12 i den här förordningen och artiklarna 7.1 och 9.2 i förordning (EU) 2018/842.

3. Den kompensation som avses i punkt 2 får endast omfatta sänkor som redovisats som utsläpp i förhållande till referensnivån för skog i den medlemsstaten och får inte överstiga 50 % av det maximala kompensationsbeloppet för den berörda medlemsstaten som anges i bilaga VII för perioden 2021–2025.

4. Medlemsstaterna ska förse kommissionen med belägg för effekterna av naturliga störningar beräknade enligt bilaga VI. Detta krävs för att de ska ha rätt till kompensation för återstående sänkor som redovisas som utsläpp i förhållande till referensnivån för skog, upp till den fulla mängd outnyttjad kompensation från andra medlemsstater som anges i bilaga VII för perioden 2021–2025. Om begäran om ersättning överstiger det tillgängliga beloppet för outnyttjad kompensation, ska kompensationen fördelas proportionellt mellan de berörda medlemsstaterna.

4. Medlemsstaterna ska förse kommissionen med belägg för effekterna av naturliga störningar beräknade enligt bilaga VI samt de åtgärder de planerar att anta för att förebygga eller begränsa liknande effekter i framtiden . Detta krävs för att de ska ha rätt till kompensation för återstående sänkor som redovisas som utsläpp i förhållande till referensnivån för skog, upp till den fulla mängd outnyttjad kompensation från andra medlemsstater som anges i bilaga VII för perioden 2021–2025. Om begäran om ersättning överstiger det tillgängliga beloppet för outnyttjad kompensation, ska kompensationen fördelas proportionellt mellan de berörda medlemsstaterna. Kommissionen ska offentliggöra de belägg som medlemsstaterna lagt fram.

Ändringar 94 och 98

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 13

Förordning (EU) 2018/841

Artikel 13b

Kommissionens förslag

Ändring

Artikel 13b

Flexibilitetsmekanismen för markanvändning för perioden 2026–2030

Mekanismen för naturliga störningar för perioden 2026–2030

1. En flexibilitetssmekanism för markanvändning motsvarande en kvantitet på högst 178 miljoner ton koldioxidekvivalenter ska införas i unionsregistret, vilket inrättats i enlighet med artikel 40 i förordning (EU) 2018/1999, med förbehåll för att det mål för unionen som anges i artikel 4.2 uppnås. Flexibilitetsmekanismen ska vara tillgänglig utöver de flexibiliteter som föreskrivs i artikel 12.

1. En mekanism motsvarande en kvantitet på högst 178 miljoner ton koldioxidekvivalenter ska införas i unionsregistret, vilket inrättats i enlighet med artikel 40 i förordning (EU) 2018/1999 för att ta hänsyn till inverkan av naturliga störningar, förutsatt att dessa naturliga störningar inte kunde ha förutsetts eller förebyggts, i synnerhet genom att genomföra anpassningar, med förbehåll för att det mål för unionen som anges i artikel 4.2 uppnås. Mekanismen ska vara tillgänglig utöver de flexibiliteter som föreskrivs i artikel 12.

2. Om skillnaden mellan den årliga summan av växthusgasutsläpp och upptag under perioden 2026–2030 på en medlemsstats territorium i alla de markrapporteringskategorier som avses i artikel 2.2 a-j, och det motsvarande målet är positivt, bokfört och rapporterat i enlighet med denna förordning, får den medlemsstaten använda flexibiliteten i denna artikel för att uppnå det mål som fastställts i enlighet med artikel 4.2

2. Om skillnaden mellan den årliga summan av växthusgasutsläpp och upptag under perioden 2026–2030 på en medlemsstats territorium i alla de markrapporteringskategorier som avses i artikel 2.2 a-j, och det motsvarande målet är positivt, bokfört och rapporterat i enlighet med denna förordning, får den medlemsstaten använda mekanismen i denna artikel för att uppnå det mål som fastställts i enlighet med artikel 4.2.

3. Om resultatet av den beräkning som avses i punkt 2 är positivt under perioden 2026–2030, ska den berörda medlemsstaten ha rätt att kompensera för de extra utsläppen under förutsättning att följande villkor är uppfyllda:

3. Om resultatet av den beräkning som avses i punkt 2 är positivt under perioden 2026–2030, får medlemsstaten använda den mekanism som anges i denna artikel under förutsättning att följande villkor är uppfyllda:

-a)

Medlemsstaten har försett kommissionen med tillräckliga belägg för att det positiva resultatet är direkt kopplat till effekterna av naturliga störningar – beräknat i enlighet med bilaga VI. Kommissionen ska göra de belägg som lämnats in av medlemsstaten offentligt tillgängliga och får avvisa de belägg som medlemsstaten lämnat om den, efter att ha kontrollerat information som den mottagit från medlemsstaten, anser att de är otillräckligt motiverade eller oproportionerliga.

Medlemsstaten har i sin uppdaterade integrerade nationella energi- och klimatplan som lämnats in i enlighet med artikel 14 i förordning ( EU ) 2018/1999 inkluderat pågående eller planerade särskilda åtgärder för att säkerställa bevarande eller förbättring, beroende på vad som är lämpligt, av alla marksänkor och reserver , samt minskning av markens sårbarhet för naturliga störningar

Medlemsstaten har effektivt reviderat sin integrerade nationella energi- och klimatplan och långsiktiga strategi enligt artikel 11.-1 och har antagit nya åtgärder för att förbättra alla marksänkor och reserver på ett sätt som bidrar till att öka den biologiska mångfalden och minska markens sårbarhet för naturliga störningar och klimatförändringarnas effekter.

b)	Medlemsstaten har uttömt all annan tillgänglig flexibilitet i enlighet med artikel 12 i den här förordningen eller artikel 7.1 i förordning(EU) 2018/842.

b)	Medlemsstaten har uttömt all annan tillgänglig flexibilitet i enlighet med artikel 12 i den här förordningen eller artikel 7.1 i förordning(EU) 2018/842.

ba)	Medlemsstaten följer direktiven 92/43/EEG och 2009/147/EG.

c)	Skillnaden i unionen mellan den årliga summan av alla utsläpp och upptag av växthusgaser på dess territorium och i alla de markrapporteringskategorier som avses i artikel 2.2 a-j och unionens mål [dvs . nettoupptag 310 miljoner ton koldioxidekvivalenter] är negativ under perioden 2026–2030.

Skillnaden i unionen mellan den årliga summan av alla utsläpp och upptag av växthusgaser på medlemsstatens territorium och i alla de markrapporteringskategorier som avses i artikel 2.2 a-j och unionens mål i enlighet med artikel 4.2, efter att all annan tillgänglig flexibilitet enligt artikel 12 uttömts, är negativ under perioden 2026–2030.

Vid bedömningen av huruvida de totala utsläppen inom unionen överskrider det totala upptag som avses i första stycket led c ska kommissionen fastställa huruvida 20 % av det nettoupptag som medlemsstaterna inte har sparat från perioden 2021–2025 på grundval av effekterna av naturliga störningar ska inkluderas, och de uppgifter som medlemsstaterna lämnat i enlighet med punkt 5 i denna artikel ska användas. I den bedömningen ska kommissionen också säkerställa att dubbelräkning undviks av medlemsstaterna, i synnerhet genom utnyttjande av den flexibilitet som anges i artikel 12 i denna förordning och artikel 7.1 i förordning (EU) 2018/842.

4. Omfattningen av den kompensation som avses i punkt 3 i denna artikel får endast omfatta sänkor som redovisas som utsläpp i förhållande till medlemsstatens mål i bilaga IIa till förordningen och får inte överstiga 50 % av det maximala kompensationsbeloppet för den berörda medlemsstaten enligt bilaga VII för perioden 2026–2030.

5. Medlemsstaterna ska förse kommissionen med belägg för effekterna av naturliga störningar beräknade enligt bilaga VI. Detta krävs för att de ska kunna berättigas kompensation för återstående sänkor som redovisas som utsläpp i förhållande till målet för en berörd medlemsstat enligt bilaga IIa, upp till det hela belopp för outnyttjad kompensation av andra medlemsstater som anges i bilaga VII för perioden 2026–2030. Om begäran om ersättning överstiger det tillgängliga beloppet för outnyttjad kompensation , ska kompensationen fördelas proportionellt mellan de berörda medlemsstaterna.

5. Om begäran om kompensation överstiger kvantiteten på 178 miljoner ton koldioxidekvivalenter som är tillgänglig inom ramen för mekanismen, ska kompensationen fördelas proportionellt mellan de berörda medlemsstaterna.

5a. Medlemsstaterna ska ha rätt att kompensera nettosänkor eller nettoupptag som redovisas som utsläpp mot de mål som fastställs för dessa medlemsstater i artikel 4.2 för perioden 2026–2030, upp till högst 50 miljoner ton koldioxidekvivalenter för unionen som helhet av outnyttjad kompensation från andra medlemsstater som anges i bilaga VII för perioden 2021–2025, med beaktande av punkt 3 i denna artikel, förutsatt att dessa medlemsstater

a)	har uttömt all annan tillgänglig flexibilitet i enlighet med artikel 12 i den här förordningen, artikel 7.1 i förordning(EU) 2018/842 samt punkt 3 i denna artikel,

har lämnat tillräckliga belägg till kommissionen om effekterna av ekosystemstörningar som drivs på av klimatförändringar och orsakar extra utsläpp eller minskade nettoupptag på ett sätt som ligger utanför deras kontroll och som inte kunde ha förutsetts eller förhindrats, särskilt genom att genomföra tillräckliga anpassningsåtgärder för att säkerställa det påverkade områdets motståndskraft mot klimatförändringar; kommissionen ska göra de belägg som lämnats in av medlemsstaterna offentligt tillgängliga och får avvisa de belägg som medlemsstaterna lämnat om den, efter att ha kontrollerat information som den mottagit, anser att de är otillräckligt motiverade eller oproportionerliga,

i sina senaste integrerade nationella energi- och klimatplaner som lämnats in i enlighet med artikel 14 i förordning (EU) 2018/1999 har inkluderat särskilda åtgärder för att säkerställa bevarande eller förbättring, beroende på vad som är lämpligt, av alla marksänkor och reserver, samt minskning av markens sårbarhet för ekosystemstörningar som drivs på av klimatförändringar, och förutsatt att

skillnaden i unionen mellan den årliga summan av alla utsläpp och upptag av växthusgaser på deras territorier och i alla de markrapporteringskategorier som avses i artikel 2.2 a-j och unionens mål i enlighet med artikel 4.2, efter att all annan tillgänglig flexibilitet enligt artikel 12 uttömts, är negativ under perioden 2026–2030.

Om begäran om kompensation överstiger det maximala tillgängliga kompensationsbeloppet ska kompensationen fördelas proportionellt mellan de berörda medlemsstaterna.

5b. Senast den … [sex månader efter denna förordnings ikraftträdande] ska kommissionen anta delegerade akter i enlighet med artikel 16 för att komplettera denna förordning genom att anta en metod för att bedöma inverkan av de ekosystemstörningar som drivs på av klimatförändringar som avses i led b i punkt 5a.

Ändring 72

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 14

Förordning (EU) 2018/841

Artikel 13c

Kommissionens förslag	Ändring
Artikel 13c	Artikel 13c
Styrning av målen	Styrning av målen
Om en medlemsstats granskade utsläpp och upptag av växthusgaser under 2032 överskrider den medlemsstatens årliga mål för något specifikt år under perioden 2026–2030 , med beaktande av den flexibilitet som tillämpas i enlighet med artiklarna 12 och 13b, ska följande åtgärd tillämpas:	Om kommissionen till följd av den grundliga granskning enligt artikel 14.2 som den utför 2032 finner att en medlemsstats mål och åtaganden som angetts i enlighet med artikel 4 inte har uppfyllts för något specifikt år under perioden 2026–2030 ska följande åtgärd tillämpas:
En mängd som är lika med mängden ton koldioxidekvivalenter av nettoutsläppet av växthusgaser, multiplicerad med faktorn 1,08 , ska, i enlighet med de åtgärder som antagits enligt artikel 15, under det närmaste påföljande året läggas till det värde för växthusgasutsläppen som rapporterats av den medlemsstaten.	En mängd som är lika med mängden ton koldioxidekvivalenter av nettoutsläppet av växthusgaser, multiplicerad med faktorn 1,08 , ska, i enlighet med de åtgärder som antagits enligt artikel 15, under det närmaste påföljande året läggas till det värde för växthusgasutsläppen för de markkategorier som rapporterats av den medlemsstaten.
	Om kommissionen konstaterar att medlemsstater inte följer denna förordning ska den vidta nödvändiga åtgärder i enlighet med fördragen.

Ändring 73

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 14a (nytt)

Förordning (EU) 2018/841

Artikel 13d (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

(14a)

Följande artikel ska införas:

”Artikel 13d

Internationellt samarbete

Om en medlemsstat beslutar att tillåta användning av koldioxidkrediter från LULUCF-sektorn för offentliga eller privata enheters kompensation, inbegripet genom artiklarna 6.2 eller 6.4 i Parisavtalet, ska den mängd upptag som överlåts eller används inte beaktas för uppnåendet av den medlemsstatens årliga mål enligt artikel 4.3 i denna förordning.”

Ändring 74

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 15

Förordning (EU) 2018/841

Artikel 14 – punkt 1

Kommissionens förslag

Ändring

”1. Senast den 15 mars 2027 för perioden 2021–2025, och senast den 15 mars 2032 för perioden 2026–2030, ska medlemsstaterna överlämna en efterlevnadsrapport till kommissionen om mängden totala utsläpp och totala upptag under den berörda perioden för varje markbokföringskategori som anges i artikel 2.1 a–f för perioden 2021–2025 och i artikel 2.2 a-j för perioden 2026–2030, med tillämpning av de bokföringsregler som fastställs i denna förordning.

Efterlevnadsrapporten ska innehålla en bedömning av

a)	politiken och åtgärderna när det gäller för- och nackdelar vid avvägningar,

a)	politiken och åtgärderna när det gäller möjliga för- och nackdelar vid avvägningar i förhållande till andra av unionens miljömål och strategier, såsom de som fastställs i det åttonde miljöhandlingsprogrammet och i EU:s strategier för biologisk mångfald och bioekonomi ,

aa)	de åtgärder som vidtas av medlemsstater för att efterleva artikel 4.4a,

b)	synergierna mellan begränsning av och anpassning till klimatförändringar,

b)	synergierna mellan begränsning av och anpassning till klimatförändringar, inbegripet strategier och åtgärder för att minska markens sårbarhet för naturliga störningar och klimatet,

c)	synergier mellan begränsning av klimatförändringar och biologisk mångfald.

c)	synergier mellan begränsning av klimatförändringar och biologisk mångfald.

Rapporterna ska även, i tillämpliga fall, innehålla uppgifter om avsikten att använda den flexibilitet som avses i artikel 11 och dithörande mängd eller om användningen av sådan flexibilitet och dithörande mängd.”

Efterlevnadsrapporten ska grundas på årliga dataset, däribland information som hämtats från markövervakningssystem såsom Lucas-undersökningar, med hjälp av prover på minst 30 cm djup och inklusive alla relevanta parametrar som påverkar markens potential att binda koldioxid. ”

Ändring 75

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 16a (nytt)

Förordning (EU) 2018/841

Artikel 15a (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

(16a)

Följande artikel ska införas:

”Artikel 15a

Tillgång till rättslig prövning

1. Medlemsstaterna ska, i enlighet med sitt nationella rättssystem, säkerställa att personer i den berörda allmänheten som uppfyller villkoren i punkt 2 har tillgång till ett prövningsförfarande inför en domstol eller ett annat oberoende och opartiskt organ som inrättats genom lag för att bestrida en underlåtenhet att uppfylla de rättsliga skyldigheter som föreskrivs i artiklarna 4–10.

2. Personer i den berörda allmänheten ska ha tillgång till det prövningsförfarande som avses i punkt 1 när

a)	de har ett tillräckligt intresse, eller

b)	de hävdar att en rättighet har försämrats, om en medlemsstats förvaltningsprocessrättsliga lagstiftning kräver detta som en förutsättning.

Vad som utgör ett tillräckligt intresse ska fastställas av medlemsstaterna, i överensstämmelse med målet att ge personerna i den berörda allmänheten bred tillgång till rättslig prövning och i överensstämmelse med Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor.

I detta syfte ska intressena hos alla icke-statliga miljöskyddsorganisationer som uppfyller kraven i nationell lagstiftning anses vara tillräckliga vid tillämpningen av denna punkt.

3. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 ska inte utesluta möjligheten att tillgripa ett preliminärt prövningsförfarande inför en förvaltningsmyndighet och ska inte påverka kravet att de administrativa prövningsförfarandena ska vara uttömda innan rättsliga prövningsförfaranden får användas, om detta krav finns enligt den nationella lagstiftningen. Sådana förfaranden ska vara rättvisa, snabba och inte oöverkomligt kostsamma.

4. Medlemsstaterna ska säkerställa att praktisk information om tillgången till rättslig prövning i domstol och i administrativ ordning görs lättillgänglig för allmänheten.”

Ändring 76

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 17

Förordning (EU) 2018/841

Artikel 16a (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

(17)	Följande artikel ska införas som artikel 16a:

utgår

Artikel 16a

Kommittéförfarande

1. Kommissionen ska biträdas av kommittén för klimatförändringar som inrättats genom artikel 44.3 i förordning (EU) 2018/1999. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (44) .

2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Ändring 77

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 18

Förordning (EU) 2018/841

Artikel 17 – punkt 2

Kommissionens förslag	Ändring
2. Kommissionen ska överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet senast sex månader efter […] övergripande översyn som överenskommits i enlighet med artikel 14 i Parisavtalet om tillämpningen av denna förordning , inbegripet, i förekommande fall, en bedömning av effekterna av den flexibilitet som avses i artikel 11 samt av denna förordnings bidrag till unionens övergripande mål för minskning av växthusgasutsläppen fram till 2030 och dess bidrag till målen i Parisavtalet , särskilt vad gäller behovet av ytterligare unionsstrategier och unionsåtgärder för de ytterligare utsläppsminskningar och upptag av växthusgaser i unionen som krävs.	2. Kommissionen ska överlämna en lägesrapport till Europaparlamentet och rådet 2025, 2027 och 2032 om tillämpningen av denna förordning och framstegen med att uppnå de mål som anges i artikel 4.
	2a. Senast sex månader efter varje övergripande översyn som överenskommits i enlighet med artikel 14 i Parisavtalet ska kommissionen överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om denna förordnings bidrag till unionens klimatneutralitetsmål och mellanliggande klimatmål som anges i förordning (EU) 2021/1119, till målen i Parisavtalet och till andra av unionens miljömål och målen i den europeiska gröna given och åtföljande relevanta strategier och lagstiftning, inbegripet en bedömning av effekterna av den flexibilitet som avses i artikel 11 för att uppnå målen med denna förordning. Rapporten ska bedöma behovet av ytterligare unionsstrategier och unionsåtgärder för de ytterligare utsläppsminskningar och upptag av växthusgaser i unionen som krävs och behovet av att uppnå unionens miljömål, med beaktande av eventuella framtida förbättringar av övervakning, datainsamling och rapporteringssystem som berör skogar och marker. Rapporten ska beakta de bästa tillgängliga och mest aktuella vetenskapliga rönen, inbegripet de senaste rapporterna från IPCC, IPBES och det europeiska vetenskapliga rådgivande organ för klimatförändringar som avses i artikel 3 i förordning (EU) 2021/1119.
Efter rapporten ska kommissionen lägga fram lagstiftningsförslag när så anses lämpligt. Förslagen ska särskilt innehålla årliga mål och exempel på styrning som syftar till att uppnå det klimatneutralitetsmål för 2035 som fastställs i artikel 4.4 , ytterligare unionsstrategier och unionsåtgärder samt en ram för perioden efter 2035, inbegripet utsläpp och upptag av växthusgaser från ytterligare sektorer , såsom havs- och sötvattensmiljön .	Efter den rapporten ska kommissionen lägga fram lagstiftningsförslag när så anses lämpligt. Förslagen ska särskilt innehålla ytterligare unionsstrategier och unionsåtgärder för att uppnå LULUCF-målen för perioden efter 2030 som avses i artikel 4.3 , och utvidga tillämpningsområdet för denna förordning så att det omfattar utsläpp och upptag av växthusgaser från havs-, kust- och sötvattensekosystem , baserat på tillförlitliga vetenskapliga metoder, och fastställa ytterligare separata mål för nettoupptag för dessa ekosystem .
	2b. Efter ikraftträdandet av en rättsakt som berör ett unionsregelverk för återställande av natur ska kommissionen överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet med en bedömning av denna förordnings överensstämmelse, i synnerhet när det gäller de åtaganden och mål som anges i artikel 4, med målen i den rättsakten. Rapporten får vid behov åtföljas av lagstiftningsförslag om ändring av den här förordningen.

Ändring 78

Förslag till förordning

Artikel 2 – led 2

Förordning (EU) 2018/1999

Artikel 4 – stycke 1 – led a – led 1 – led ii

Kommissionens förslag	Ändring
Medlemsstatens åtaganden och nationella mål för nettoupptag av växthusgaser i enlighet med artikel 4.1 och 4.2 i förordning (EU) 2018/841 och dess bidrag syftar till att uppnå unionens mål att minska växthusgasutsläppen till nettonollutsläpp senast 2035 och därefter uppnå negativa utsläpp i enlighet med artikel 4.4 i den förordningen .	Medlemsstatens åtaganden och nationella mål för nettoupptag av växthusgaser i enlighet med artikel 4.1 och 4.2 i förordning (EU) 2018/841.

Ändring 79

Förslag till förordning

Artikel 2 – led 2a (nytt)

Förordning (EU) 2018/1999

Artikel 26 – punkt 6

Kommissionens förslag

Ändring

(2a)	I artikel 26.6 ska följande led läggas till:

”aa)

ändra led b och c i del 3 i bilaga V för att lägga till markkategorier till dem som omfattas av systemet för övervakning av markanvändningsenheter som är föremål för skydd och till dem som omfattas av systemet för övervakning av markanvändningsenheter som är föremål för återställning, i enlighet med relevant unionslagstiftning om miljö,”

Ändring 80

Förslag till förordning

Artikel 2 – led 3 – led c

Förordning (EU) 2018/1999

Artikel 38 – punkt 4

Kommissionens förslag

Ändring

När kommissionen har avslutat den omfattande översyn som utförts enligt punkt 1, ska den genom genomförandeakter fastställa den totala mängd utsläpp för de relevanta åren som framgår av korrigerade inventeringsdata för varje medlemsstat, uppdelat mellan utsläppsdata som är relevanta för tillämpningen av artikel 9 i förordning (EU) 2018/842 och utsläppsdata som avses i del 1 punkt c i bilaga V till den här förordningen, samt fastställa den totala mängd utsläpp och upptag som är relevanta för tillämpningen av artikel 4 i förordning (EU) 2018/841.

När kommissionen har avslutat den omfattande översyn som utförts enligt punkt 1, ska den anta delegerade akter i enlighet med artikel 43 för att komplettera den här förordningen genom att fastställa den totala mängd utsläpp för de relevanta åren som framgår av korrigerade inventeringsdata för varje medlemsstat, uppdelat mellan utsläppsdata som är relevanta för tillämpningen av artikel 9 i förordning (EU) 2018/842 och utsläppsdata som avses i del 1 punkt c i bilaga V till den här förordningen, samt fastställa den totala mängd utsläpp och upptag som är relevanta för tillämpningen av artikel 4 i förordning (EU) 2018/841.

Ändring 81

Förslag till förordning

Bilaga II

Förordning (EU) 2018/841

Bilaga IIa – tabell

Kommissionens förslag

Unionsmålet och medlemsstaternas nationella mål för växthusgasupptag enligt artikel 4.2 som ska uppnås 2030

Medlemsstat	Värde av nettominskningen av växthusgaser på 310 miljoner ton koldioxidekvivalenter 2030
Belgien	-1 352
Bulgarien	-9 718
Tjeckien	-1 228
Danmark	5 338
Tyskland	-30 840
Estland	-2 545
Irland	3 728
Grekland	-4 373
Spanien	-43 635
Frankrike	-34 046
Kroatien	-5 527
Italien	-35 758
Cypern	-352
Lettland	-644
Litauen	-4 633
Luxemburg	-403
Ungern	-5 724
Malta	2
Nederländerna	4 523
Österrike	-5 650
Polen	-38 098
Portugal	-1 358
Rumänien	-25 665
Slovenien	-146
Slovakien	-6 821
Finland	-17 754
Sverige	-47 321
EU-27	- 310 000

Ändring

Unionsmålet och medlemsstaternas nationella mål för växthusgasupptag enligt artikel 4.2 som ska uppnås 2030

Medlemsstat	Värde av nettominskningen av växthusgaser på 310 miljoner ton koldioxidekvivalenter 2030
Belgien	Minst -1 352
Bulgarien	Minst -9 718
Tjeckien	Minst -1 228
Danmark	Minst 5 338
Tyskland	Minst -30 840
Estland	Minst -2 545
Irland	Minst 3 728
Grekland	Minst -4 373
Spanien	Minst -43 635
Frankrike	Minst -34 046
Kroatien	Minst -5 527
Italien	Minst -35 758
Cypern	Minst - 352
Lettland	Minst - 644
Litauen	Minst -4 633
Luxemburg	Minst - 403
Ungern	Minst -5 724
Malta	Minst 2
Nederländerna	Minst 4 523
Österrike	Minst -5 650
Polen	Minst -38 098
Portugal	Minst -1 358
Rumänien	Minst -25 665
Slovenien	Minst - 146
Slovakien	Minst -6 821
Finland	Minst -17 754
Sverige	Minst -47 321
EU-27	Minst - 310 000

Ändring 82

Förslag till förordning

Bilaga III

Förordning (EU) 2018/1999

Bilaga V – del 3

Kommissionens förslag

Ändring

Del 3 i bilaga V till förordning (EU) 2018/1999 ska ersättas med följande:

”Geografiskt explicita uppgifter om ändrad markanvändning i enlighet med 2006 års IPCC-riktlinjer för nationella inventeringar av växthusgaser. Växthusgasinventeringen ska genomföras på grundval av elektroniska databaser och geografiska informationssystem och omfatta följande:

”Geografiskt explicita uppgifter om ändrad markanvändning i enlighet med 2006 års IPCC-riktlinjer för nationella inventeringar av växthusgaser , kompletteringen av dem 2013 och finjusteringen av dem 2019 . Växthusgasinventeringen ska genomföras på grundval av elektroniska databaser och geografiska informationssystem , för vilka unionsinstitutionerna ska förse medlemsstaterna med adekvat stöd i syfte att säkerställa överensstämmelse och transparens när det gäller insamlade data, och omfatta följande:

a)	Ett system för övervakning av markanvändningsenheter med mark med stora kollager, i den mening som avses i artikel 29.4 i direktiv (EU) 2018/2001.

a)	Ett system för övervakning av markanvändningsenheter med mark med stora kollager, i den mening som avses i artikel 29.4 i direktiv (EU) 2018/2001.

b)	Ett system för övervakning av skyddade markanvändningsenheter, definierat som mark som omfattas av en eller flera av följande kategorier:

b)	Ett system för övervakning av skyddade markanvändningsenheter, definierat som mark som omfattas av en eller flera av följande kategorier:

—	Mark av stort värde för den biologiska mångfalden enligt definitionen i artikel 29.3 i direktiv (EU) 2018/2001.

—	Mark av stort värde för den biologiska mångfalden enligt definitionen i artikel 29.3 i direktiv (EU) 2018/2001.

—	Områden av gemenskapsintresse och särskilda bevarandeområden enligt definitionen i artikel 4 i rådets direktiv 92/43/EEG (1) samt landenheter utanför dessa som omfattas av skydds- och bevarandeåtgärder enligt artikel 6.1 och 6.2 i det direktivet för att uppfylla bevarandemålen för området.

—	Områden av gemenskapsintresse och särskilda bevarandeområden enligt definitionen i artikel 4 i rådets direktiv 92/43/EEG (1) samt landenheter utanför dessa som omfattas av skydds- och bevarandeåtgärder enligt artikel 6.1 och 6.2 i det direktivet för att uppfylla bevarandemålen för området.

—	Parningsplatser och rastplatser för de arter som förtecknas i bilaga IV till direktiv 92/43/EEG, vilka omfattas av skyddsåtgärder enligt artikel 12 i det direktivet.

—	Parningsplatser och rastplatser för de arter som förtecknas i bilaga IV till direktiv 92/43/EEG, vilka omfattas av skyddsåtgärder enligt artikel 12 i det direktivet.

—

De livsmiljöer som förtecknas i bilaga I till direktiv 92/43/EEG och de livsmiljöer för arter som förtecknas i bilaga II till direktiv 92/43/EEG som finns utanför områden av gemenskapsintresse eller särskilda bevarandeområden och som bidrar till att dessa livsmiljöer och arter uppnår gynnsam bevarandestatus enligt artikel 2 i det direktivet, eller som kan bli föremål för förebyggande och avhjälpande åtgärder enligt direktiv 2004/35/EG (2).

—

Särskilda skyddsområden som klassificerats enligt artikel 4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG (3) och de landenheter utanför dessa som är föremål för skydds- och bevarandeåtgärder enligt artikel 4 i direktiv 2009/147/EG och artikel 6.2 i direktiv 92/43/EEG för att uppfylla bevarandemålen för området.

—

Markenheter som omfattas av åtgärder för bevarande av fågelarter som rapporterats ha osäker status enligt artikel 12 i direktiv 2009/147/EG i syfte att uppfylla kravet i artikel 4.4 andra meningen i det direktivet för att eftersträva undvikande av föroreningar och försämring av livsmiljöer eller uppfyllande av kravet i artikel 3 i det direktivet för att bevara och upprätthålla en tillräcklig mångfald och ett tillräckligt stort område av livsmiljöer för fågelarter.

—

—	Alla andra livsmiljöer som medlemsstaten utser för ändamål som motsvarar dem som fastställs i direktiv 92/42/EEG och 2009/147/EG.

—	Alla andra livsmiljöer som medlemsstaten utser för ändamål som motsvarar dem som fastställs i direktiv 92/42/EEG och 2009/147/EG.

—	Markenheter som är föremål för åtgärder som krävs för att skydda och säkerställa att den ekologiska statusen i de ytvattenförekomster som avses i artikel 4 iii i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG (4) inte försämras.

—	Markenheter som är föremål för åtgärder som krävs för att skydda och säkerställa att den ekologiska statusen i de ytvattenförekomster som avses i artikel 4 iii i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG (4) inte försämras.

—	Naturliga flodslätter eller områden för att hålla kvar vatten som skyddas av medlemsstaterna i samband med hantering av översvämningsrisker enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/60/EG (5).

—	Naturliga flodslätter eller områden för att hålla kvar vatten som skyddas av medlemsstaterna i samband med hantering av översvämningsrisker enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/60/EG (5).

—	De skyddade områdena utses av medlemsstaterna i syfte att uppnå målen för skyddade områden.

c)	Ett system för övervakning av markanvändningsenheter som är föremål för återställande, definierat som mark som omfattas av en eller flera av följande kategorier:

c)	Ett system för övervakning av markanvändningsenheter som är föremål för återställande, definierat som mark som omfattas av en eller flera av följande kategorier:

—	Områden av gemenskapsintresse, särskilda bevarandeområden och särskilda skyddsområden enligt led b ovan, tillsammans med de landenheter utanför dessa som konstaterats vara i behov av återställande- eller kompensationsåtgärder i syfte att uppfylla bevarandemålen för området.

—	Områden av gemenskapsintresse, särskilda bevarandeområden och särskilda skyddsområden enligt led b ovan, tillsammans med de landenheter utanför dessa som konstaterats vara i behov av återställande- eller kompensationsåtgärder i syfte att uppfylla bevarandemålen för området.

—	De livsmiljöer för vilda fågelarter som avses i artikel 4.2 i direktiv 2009/147/EG eller förtecknas i bilaga I till det direktivet, vilka påträffas utanför särskilda skyddsområden och har konstaterats vara i behov av återställningsåtgärder enligt direktiv 2009/147/EG.

—	De livsmiljöer för vilda fågelarter som avses i artikel 4.2 i direktiv 2009/147/EG eller förtecknas i bilaga I till det direktivet, vilka påträffas utanför särskilda skyddsområden och har konstaterats vara i behov av återställningsåtgärder enligt direktiv 2009/147/EG.

—

De livsmiljöer som förtecknas i bilaga I till direktiv 92/43/EEG och de livsmiljöer för arter som förtecknas i bilaga II till direktiv 92/43/EEG utanför områden av gemenskapsintresse eller särskilda bevarandeområden och konstaterats vara i behov av återställningsåtgärder i syfte att uppnå gynnsam bevarandestatus enligt direktiv 92/43/EEG och/eller konstaterats vara i behov av korrigerande åtgärder enligt artikel 6 i direktiv 2004/35/EG.

—

—	Områden som konstaterats vara i behov av återställande enligt en naturåterställningsplan som är tillämplig i en medlemsstat.

—	Områden som konstaterats vara i behov av återställande eller omfattas av åtgärder för att säkerställa att de inte försämras enligt en naturåterställningsplan som är tillämplig i en medlemsstat.

—	Markenheter som omfattas av åtgärder som krävs för att återställa en god ekologisk status hos de ytvattenförekomster som avses i artikel 4 iii i direktiv 2000/60/EG, eller åtgärder som krävs för att återställa sådana vattenförekomster till hög ekologisk status om detta krävs enligt lag.

—	Markenheter som omfattas av åtgärder som krävs för att återställa en god ekologisk status hos de ytvattenförekomster som avses i artikel 4 iii i direktiv 2000/60/EG, eller åtgärder som krävs för att återställa sådana vattenförekomster till hög ekologisk status om detta krävs enligt lag.

—	Markenheter som omfattas av åtgärder för rekreation och restaurering av våtmarksområden enligt bilaga VI.B vii till direktiv 2000/60/EG.

—	Markenheter som omfattas av åtgärder för rekreation och restaurering av våtmarksområden enligt bilaga VI.B vii till direktiv 2000/60/EG.

—	Områden i behov av återställande av ekosystem för att uppnå ett ekosystem i gott tillstånd i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 (6).

—	Områden i behov av återställande av ekosystem för att uppnå ett ekosystem i gott tillstånd i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 (6).

d)	Ett system för övervakning av markanvändningsenheter med hög klimatrisk:

d)	Ett system för övervakning av markanvändningsenheter med hög klimatrisk:

—	Områden som omfattas av kompensation för naturliga störningar enligt artikel 13b.5 i förordning (EU) 2018/841.

—	Områden som omfattas av kompensation för naturliga störningar enligt artikel 13b.5 i förordning (EU) 2018/841.

—	De områden som avses i artikel 5.1 i direktiv 2007/60/EG.

—	De områden som avses i artikel 5.1 i direktiv 2007/60/EG.

—	Områden som i medlemsstaternas nationella anpassningsstrategi konstateras ha höga naturrisker och risker orsakade av människan, vilka är föremål för klimatrelaterade åtgärder för katastrofriskreducering.

—	Områden som i medlemsstaternas nationella anpassningsstrategi konstateras ha höga naturrisker och risker orsakade av människan, vilka är föremål för klimatrelaterade åtgärder för katastrofriskreducering.

da)	Ett system för övervakning av markens kollager, bland annat med hjälp av årliga dataset från den statistiska ramundersökningen av markanvändning och marktäckning (Lucas).

Växthusgasinventeringen ska möjliggöra utbyte och integration av data mellan de elektroniska databaserna och de geografiska informationssystemen.

Växthusgasinventeringen ska möjliggöra utbyte och integration av data mellan de elektroniska databaserna och de geografiska informationssystemen samt deras jämförbarhet och tillgänglighet för allmänheten .

För perioden 2021–2025, Tier 1-metoden i enlighet med 2006 års IPCC-riktlinjer för nationella växthusgasinventeringar. För utsläpp och upptag för en kolpool som svarar för minst 25–30 % av utsläppen eller upptagen i en käll- eller sänkkategori som prioriteras i en medlemsstats nationella inventeringssystem, eftersom dess uppskattning har en stor inverkan på landets totala inventering av absoluta utsläpp och upptag av växthusgaser, på trenden för utsläpp och upptag eller på osäkerheten när det gäller utsläpp och upptag i markanvändningskategorierna, och från och med 2026 för samtliga utsläpp från kolpooler och upptagningsprognoser, åtminstone Tier 2-metod i enlighet med 2006 års IPCC-riktlinjer för nationella inventeringar av växthusgaser.

För perioden 2021–2025, Tier 1-metoden i enlighet med 2006 års IPCC-riktlinjer för nationella växthusgasinventeringar , kompletteringen av dem 2013 och finjusteringen av dem 2019 . För utsläpp och upptag för en kolpool som svarar för minst 25–30 % av utsläppen eller upptagen i en käll- eller sänkkategori som prioriteras i en medlemsstats nationella inventeringssystem, eftersom dess uppskattning har en stor inverkan på landets totala inventering av absoluta utsläpp och upptag av växthusgaser, på trenden för utsläpp och upptag eller på osäkerheten när det gäller utsläpp och upptag i markanvändningskategorierna, och från och med 2026 för samtliga utsläpp från kolpooler och upptagningsprognoser, åtminstone Tier 2-metod i enlighet med 2006 års IPCC-riktlinjer för nationella inventeringar av växthusgaser , kompletteringen av dem 2013 och finjusteringen av dem 2019 .

Medlemsstaterna ska från och med 2026 tillämpa Tier 3-metoden i enlighet med 2006 års IPCC-riktlinjer för nationella inventeringar av växthusgaser för alla uppskattningar av utsläpp och upptag för kolpooler som ingår i områden med markanvändningsenheter med mark med stora kollager som avses i led c ovan, områden med markanvändningsenheter under skydd eller under återställande, som avses i leden d och e ovan, och markanvändningsområden med höga risker för framtiden som avses i led f ovan, kompletteringen av dem 2013 och finjusteringen av dem 2019.”

(*1) Hänvisningar till ”cp” i rubrikerna till de ändringar som antagits ska förstås som en hänvisning till motsvarande delar i de ändringarna.

(1) Ärendet återförvisades för interinstitutionella förhandlingar till det ansvariga utskottet, i enlighet med artikel 59.4 fjärde stycket i arbetsordningen (A9-0161/2022).

(36) Parisavtalet (EUT L 282, 19.10.2016, s. 4).

(1a) Europeiska miljöbyrån, ”The European environment – state and outlook 2020”, s. 74.

(1b) Barredo, J., Brailescu, C., Teller, A., Sabatini, F.M., Mauri, A. och Janouskova, K., Mapping and assessment of primary and old-growth forests in Europe, EUR 30661 EN, Europeiska unionens publikationsbyrå, Luxemburg, 2021.

(1a) Europeiska miljöbyråns rapport nr 6/2019.

(1b) Europeiska miljöbyrån, Total greenhouse gas emission trends and projections in Europe (https://www.eea.europa.eu/data-and-maps/indicators/greenhouse-gas-emission-trends-6/assessment-3).

(1c) Europeiska miljöbyrån, Total greenhouse gas emission trends and projections in Europe (https://www.eea.europa.eu/data-and-maps/indicators/greenhouse-gas-emission-trends-6/assessment-3).

(1d) Seidl, R. Schelhaas, M.-J. Rammer, W. Verkerk, P. J. (2014): Increasing forest disturbances in Europe and their impact on carbon storage. I: nature climate change 4 (9), s. 806–810. DOI: 10.1038/nclimate2318.

(28) COM(2019)0640 final.

(28a) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 av den 18 juni 2020 om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar och om ändring av förordning (EU) 2019/2088 (EUT L 198, 22.6.2020, s. 13).

(29) https://www4.unfccc.int/sites/ndcstaging/PublishedDocuments/European%20Union%20First/EU_NDC_Submission_December%202020.pdf

(30) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 av den 30 juni 2021 om inrättande av en ram för att uppnå klimatneutralitet och om ändring av förordningarna (EG) nr 401/2009 och (EU) 2018/1999 (europeisk klimatlag) (EUT L 243, 9.7.2021, s. 1).

(31) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/841 av den 30 maj 2018 om inbegripande av utsläpp och upptag av växthusgaser från markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk i ramen för klimat- och energipolitiken fram till 2030 och om ändring av förordning (EU) nr 525/2013 och beslut nr 529/2013/EU (EUT L 156, 19.6.2018, s. 1).

(32) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/842 av den 30 maj 2018 om medlemsstaternas bindande årliga minskningar av växthusgasutsläpp under perioden 2021–2030 som bidrar till klimatåtgärder för att fullgöra åtagandena enligt Parisavtalet samt om ändring av förordning (EU) nr 525/2013 (EUT L 156, 19.6.2018, s. 26).

(33) COM(2020)0562 final.

(33a) Zickfeld K., Azevedo D., Mathesius S. m.fl.. Asymmetry in the climate–carbon cycle response to positive and negative CO2 emissions. Nature Climate Change 11, s. 613–617 (2021).

(37) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

(36a) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.

(38) Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén, EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030 – Ge naturen större plats i våra liv (COM(2020)0380 final):

(39) COM(2020)0381 final.

(40) […]

(41) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 av den 11 december 2018 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor (EUT L 328, 21.12.2018, s. 82).

(42) COM(2021)0082 final.

(39) COM(2020)0381 final.

(39a) Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén EU:s markstrategi för 2030: Frisk mark till förmån för människor, livsmedel, natur och klimat (COM(2021)0699 final).

(40) […]

(40a) Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om hållbara kretslopp för kol (COM(2021)0800 final).

(40b) Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén En hållbar bioekonomi för Europa: En starkare koppling mellan ekonomin, samhället och miljön (COM(2018)0673 final).

(41) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 av den 11 december 2018 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor (EUT L 328, 21.12.2018, s. 82).

(42) COM(2021)0082 final.

(1a) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 av den 18 juni 2020 om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar, och om ändring av förordning (EU) 2019/2088 (EUT L 198, 22.6.2020, s. 13).

(*) Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (EGT L 206, 22.7.1992, s. 7).

(**) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar (EUT L 20, 26.1.2010, s. 7).

(44) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

(1) Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (EGT L 206, 22.7.1992, s. 7)..

(1) Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (EGT L 206, 22.7.1992, s. 7).

(2) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/35/EG av den 21 april 2004 om miljöansvar för att förebygga och avhjälpa miljöskador (EUT L 143, 30.4.2004, s. 56).

(3) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar (EUT L 20, 26.1.2010, s. 7).

(4) Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (EGT L 327, 22.12.2000, s. 1).

(5) Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/60/EG av den 23 oktober 2007 om bedömning och hantering av översvämningsrisker (EUT L 288, 6.11.2007, s. 27).

(6) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 av den 18 juni 2020 om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar och om ändring av förordning (EU) 2019/2088 (EUT L 198, 22.6.2020, s. 13).

27.12.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 493/295

P9_TA(2022)0234

Normer för koldioxidutsläpp från bilar och lätta nyttofordon ***I

Europaparlamentets ändringar antagna den 8 juni 2022 av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) 2019/631 vad gäller skärpning av normerna för koldioxidutsläpp från nya personbilar och nya lätta nyttofordon i linje med unionens höjda klimatambitioner (COM(2021)0556 – C9-0322/2021 – 2021/0197(COD)) (1)

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

(2022/C 493/25)

Ändring 1

Förslag till förordning

Skäl 1

Kommissionens förslag

Ändring

(1)

Parisavtalet, som antogs i december 2015 inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) trädde i kraft i november 2016 (Parisavtalet). Dess parter har enats om att hålla ökningen av den globala genomsnittstemperaturen långt under 2 oC jämfört med förindustriella nivåer och att fortsätta att anstränga sig för att begränsa temperaturökningen till 1,5 oC jämfört med förindustriella nivåer. Med antagandet av klimatpakten från Glasgow i november 2021 har dess parter konstaterat att genom att begränsa ökningen av den globala genomsnittstemperaturen till 1,5 oC över förindustriell nivå skulle de risker och konsekvenser som klimatförändringarna medför minska avsevärt, och åtagit sig att före utgången av 2022 stärka sina mål för 2030 för att påskynda klimatåtgärderna under detta kritiska årtionde och minska ambitionsgapet till 1,5 oC-gradersmålet.

Ändring 2

Förslag till förordning

Skäl 2

Kommissionens förslag

Ändring

(2)

Att ta itu med klimat- och miljörelaterade utmaningar och uppnå målen i Parisavtalet står i centrum för meddelandet Den europeiska gröna given, som antogs av kommissionen den 11 december 2019 (23). Behovet och värdet av den europeiska gröna given har bara ökat mot bakgrund av covid-19-pandemins mycket allvarliga effekter på unionsmedborgarnas hälsa och ekonomiska välstånd.

(2)

Att ta itu med klimat- och miljörelaterade utmaningar och uppnå målen i Parisavtalet står i centrum för meddelandet Den europeiska gröna given, som antogs av kommissionen den 11 december 2019 (23). I sin resolution av den 15 januari 2020 om den europeiska gröna given efterlyste Europaparlamentet den nödvändiga omställningen till ett klimatneutralt samhälle senast 2050 och utlyste ett klimat- och miljönödläge i sin resolution av den 28 november 2019 om klimat- och miljönödläget. Behovet och värdet av den europeiska gröna given har bara ökat mot bakgrund av covid-19-pandemins mycket allvarliga effekter på unionsmedborgarnas hälsa och ekonomiska välstånd.

Ändring 3

Förslag till förordning

Skäl 3

Kommissionens förslag

Ändring

(3)

I den europeiska gröna given kombineras en omfattande uppsättning ömsesidigt förstärkande åtgärder och initiativ som syftar till att uppnå klimatneutralitet i EU senast 2050 och fastställs en ny tillväxtstrategi som syftar till att omvandla unionen till ett rättvist och välmående samhälle med en modern, resurseffektiv och konkurrenskraftig ekonomi, där den ekonomiska tillväxten är frikopplad från resursanvändningen . Den ska också skydda, bevara och förbättra EU:s naturkapital och skydda allmänhetens hälsa och välbefinnande från miljörelaterade risker och effekter. Samtidigt påverkar denna övergång kvinnor och män på olika sätt och har en särskild inverkan på vissa missgynnade grupper, såsom äldre, personer med funktionsnedsättning och personer med bakgrund i rasminoritet eller från etnisk minoritet. Det måste därför säkerställas att omställningen är rättvis och inkluderande och att ingen lämnas utanför.

(3)

EU strävar efter att senast 2050 fastställa en ny tillväxtstrategi vars fokus ska vara att omvandla unionen till ett rättvist och välmående samhälle med en modern, resurseffektiv och konkurrenskraftig ekonomi med livskraftiga industrier som förblir världsledande inom sina respektive segment och globala drivkrafter för innovation , samtidigt som högavlönade arbetstillfällen av hög kvalitet säkerställs i unionen . Den ska också skydda, bevara och förbättra EU:s naturkapital och skydda allmänhetens hälsa och välbefinnande från miljörelaterade risker och effekter. I denna anda fastställer det åttonde miljöhandlingsprogrammet som pågår fram till 2030 målet att påskynda den gröna omställningen till en klimatneutral, hållbar, giftfri, resurseffektiv, motståndskraftig och konkurrenskraftig cirkulär ekonomi baserad på förnybar energi, på ett rättvist, jämlikt och inkluderande sätt, och att skydda, återställa och förbättra miljöns tillstånd, ge stöd till och bygga vidare på den uppsättning åtgärder och initiativ som aviserats i den europeiska gröna given. Samtidigt påverkar denna övergång kvinnor och män på olika sätt och har en särskild inverkan på vissa missgynnade och utsatta grupper, såsom äldre, personer med funktionsnedsättning och personer med bakgrund i rasminoritet eller från etnisk minoritet , och enskilda personer och hushåll i låginkomst- eller lägre medelinkomstskiktet. Dessutom kommer omställningen att påverka regioner i unionen på olika sätt, särskilt strukturellt missgynnade områden, randområden och yttersta randområden. Det måste därför säkerställas att omställningen är rättvis och inkluderande och att ingen lämnas utanför.

Ändring 4

Förslag till förordning

Skäl 5

Kommissionens förslag

Ändring

(5)

I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) [--] (24) har unionen i lagstiftningen fastställt målet om klimatneutralitet i hela ekonomin senast 2050. I den förordningen fastställs också ett bindande nationellt unionsåtagande för minskning av nettoutsläppen av växthusgaser (utsläpp efter avdrag för upptag) till minst 55 % under 1990 års nivåer senast 2030.

(5)

I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 (24) har unionen fastställt målet om att minska utsläppen till nettonollutsläpp senast 2050 och målet att uppnå negativa utsläpp därefter i lagstiftningen . I den förordningen fastställs också ett bindande inhemskt mellanliggande klimatmål för unionen på minst 55 % nettoutsläpp av växthusgaser ( dvs. utsläpp efter avdrag för upptag) under 1990 års nivåer senast 2030.

Ändring 5

Förslag till förordning

Skäl 6

Kommissionens förslag

Ändring

(6)	Alla ekonomiska sektorer, även vägtransportsektorn, förväntas bidra till att uppnå dessa utsläppsminskningar.

(6)

Alla ekonomiska sektorer, även vägtransportsektorn, förväntas bidra till att uppnå dessa utsläppsminskningar. Transportsektorn är den enda sektor där utsläppen har ökat sedan 1990. Detta omfattar vägtransporter med lätta och tunga fordon, som tillsammans står för över 70 % av de totala utsläppen från transporter.

Ändring 6

Förslag till förordning

Skäl 6a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(6a)	Det är absolut avgörande att individuell mobilitet förblir tillgänglig och ekonomiskt överkomlig för alla, särskilt för pendlare utan tillgång till kollektivtrafik av god kvalitet eller andra mobilitetslösningar.

Ändring 7

Förslag till förordning

Skäl 6b (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(6b)

Vid FN:s klimatkonferens 2021 i Glasgow, Storbritannien, känd som COP26, antogs ett åtagande om att påskynda den globala omställningen till utsläppsfria fordon. De åtog sig även att göra omställningen rättvis och hållbar så att ingen region och inget samhälle lämnas utanför och betonade vikten av att säkerställa en rättvis omställning för arbetskraften och skapande av anständigt arbete och arbetstillfällen av god kvalitet.

Ändring 8

Förslag till förordning

Skäl 7

Kommissionens förslag

Ändring

(7)	De åtgärder som fastställs i denna förordning är nödvändiga som inslag i en sammanhängande och konsekvent ram som är nödvändig för att uppnå unionens övergripande mål att minska nettoutsläppen av växthusgaser.

(7)

De åtgärder som fastställs i denna förordning är nödvändiga som inslag i en sammanhängande och konsekvent ram som är nödvändig dels för att uppnå unionens övergripande mål att minska nettoutsläppen av växthusgaser , dels för att minska unionens beroende av importerade fossila bränslen, däribland oljeimport till ett värde av 227,5 miljarder euro endast under 2018, som fortsätter att vara det bränsle som de flesta personbilar och lätta lastbilar använder (94 %). Samtidigt som oljeförbrukningen fasas ut är det viktigt att inte övergå från ett beroende till ett annat. För att säkerställa den europeiska tillverkningsindustrins fortbestånd och stärka unionens strategiska oberoende måste kommissionen arbeta tillsammans med medlemsstaterna och industrins aktörer för att säkra leveranskedjan för strategiska material och sällsynta jordartsmetaller som behövs för ny utsläppsfri och utsläppssnål teknik.

Ändring 9

Förslag till förordning

Skäl 7a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(7a)

Översynen av denna förordning ingår som ett led i ansträngningarna för att uppnå miljömålen att minska koldioxidutsläppen från vägtransporter, men den bör även ta hänsyn till de betydande konsekvenserna för industrin och de sociala konsekvenserna, så att alla garanteras sysselsättning och tillgänglig mobilitet.

Ändring 10

Förslag till förordning

Skäl 8

Kommissionens förslag

Ändring

(8)

För att uppnå en minskning av nettoutsläppen av växthusgaser med minst 55 % senast 2030 jämfört med 1990 års nivåer är det nödvändigt att skärpa de minskningskrav som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/631 (25) både för personbilar och lätta nyttofordon. En tydlig väg måste också fastställas för ytterligare minskningar efter 2030 för att bidra till att senast 2050 uppnå klimatneutralitetsmålet. Utan ambitiösa åtgärder för minskade växthusgasutsläpp från vägtransporter skulle större utsläppsminskningar behövas inom andra sektorer, även sektorer där utfasningen av fossila bränslen är svårare.

(8)

För att uppnå en minskning av nettoutsläppen av växthusgaser med minst 55 % senast 2030 jämfört med 1990 års nivåer och för att tillhandahålla en tydlig väg mot detta mål och bidra till de utsläppsminskningar som behövs före 2030 är det nödvändigt att skärpa de minskningskrav som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/631 (25) både för personbilar och lätta nyttofordon. En tydlig väg måste också fastställas för ytterligare minskningar efter 2030 för att bidra till att senast 2050 uppnå klimatneutralitetsmålet. Om detta mål ska uppnås kommer det enligt det mest kostnadseffektiva scenariot att bli nödvändigt att minska utsläppen i transportsektorn med omkring 90 %. Transportsektorn är för närvarande den enda sektor där växthusgasutsläppen ökar. Samtidigt är det av yttersta vikt att kompletterande unionsrättsakter, såsom direktivet om förnybar energi (EU) 2018/2001 (25a) , säkerställer en snabb utbyggnad av förnybar energi så att unionens fordonspark i större utsträckning kan drivas av förnybar el. Utan ambitiösa åtgärder för minskade växthusgasutsläpp från vägtransporter skulle större utsläppsminskningar behövas inom andra sektorer, även sektorer där utfasningen av fossila bränslen är svårare. Den digitala och gröna omställningen bör också beakta den sociala dimensionens betydelse för att säkerställa en mobilitet som är tillgänglig för alla, inbegripet energibeskattningens påverkan på överkomligheten, de direkta och indirekta effekterna av högre energipriser för transporten i unionens olika regioner, samt konsekvenserna för industrin, för att säkerställa sysselsättning och industrins konkurrenskraft.

Ändring 11

Förslag till förordning

Skäl 8a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(8a)

Nyligen genomförda studier tyder på att batteridrivna elfordon redan kan konkurrera med konventionella bilar i flera bilsegment när man beaktar den totala ägandekostnaden. Höjda koldioxidsnormer för personbilar och lätta nyttofordon kommer att påskynda minskningen av den totala ägandekostnaden för batteridrivna elfordon och göra dem mer attraktiva än fordon som är utrustade med förbränningsmotorer för alla konsumentgrupper i hela unionen. Mer ambitiösa koldioxidsnormer för personbilar och lätta nyttofordon för perioden 2025–2030 kommer också att påskynda utfasningen av fossila bränslen på andrahandsmarknaden i alla bilsegment, och innebära större fördelar för låg- och medelinkomstkonsumenter.

Ändring 12

Förslag till förordning

Skäl 9

Kommissionens förslag

Ändring

(9)

De skärpta kraven på minskade koldioxidutsläpp bör ge incitament till en ökad andel utsläppsfria fordon på unionsmarknaden samtidigt som konsumenter och medborgare gynnas genom bättre luftkvalitet och energibesparingar, och innovation säkerställs i fordonsindustrins värdekedja. Globalt sett måste även EU:s fordonskedja vara en ledande aktör i den pågående övergången till utsläppsfri mobilitet. De skärpta standarderna för minskade koldioxidutsläpp är teknikneutrala i fråga om att uppnå de satta målen för hela fordonsparkerna. Olika tekniker finns och förblir tillgängliga för att uppnå målet om en utsläppsfri fordonspark. Utsläppsfria fordon omfattar för närvarande batteridrivna elfordon, bränslecellsfordon och andra vätgasdrivna fordon, samtidigt som utvecklingen av tekniska innovationer fortsätter. Utsläppsfria och utsläppssnåla fordon, som också omfattar välpresterande laddhybrider, kan fortsätta att spela en roll under övergången.

(9)

De skärpta kraven på minskade koldioxidutsläpp bör ge incitament till en ökad andel utsläppsfria fordon på unionsmarknaden samtidigt som konsumenter och medborgare gynnas genom bättre luftkvalitet , förstärkt energitrygghet och energieffektivitet, och relaterade energibesparingar, och innovation säkerställs i fordonsindustrins värdekedja. Globalt sett måste även EU:s fordonskedja vara en ledande aktör i den pågående övergången till utsläppsfri mobilitet. De skärpta standarderna för minskade koldioxidutsläpp är teknikneutrala i fråga om att uppnå de satta målen för hela fordonsparkerna. Olika tekniker finns och förblir tillgängliga för att uppnå målet om en utsläppsfri fordonspark. Utsläppsfria fordon omfattar för närvarande batteridrivna elfordon, bränslecellsfordon och andra vätgasdrivna fordon, samtidigt som utvecklingen av tekniska innovationer fortsätter. Utsläppsfria och utsläppssnåla fordon, som också omfattar välpresterande laddhybrider kan fortsätta att spela en roll under övergången , förutsatt att exakta och fullständiga uppgifter om utsläppsprestanda för denna typ av fordon garanteras .

Ändring 14

Förslag till förordning

Skäl 10a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(10a)

Teknisk innovation är en förutsättning för att minska koldioxidutsläppen från mobiliteten i unionen och bör därför stödjas. Mot bakgrund av den ökade internationella konkurrensen bör unionen och medlemsstaterna fortsätta sina ansträngningar för att utforska och utveckla initiativ som främjar synergier inom sektorn, såsom den europeiska batterialliansen, och stödja offentliga och privata investeringar i europeisk fordonsforskning och innovation. Detta bör syfta till att behålla det europeiska tekniska ledarskapet inom sektorn, utveckla den industriella spetskompetensen inom framtidens teknik i unionen och säkerställa den industriella basens långsiktiga hållbarhet och konkurrenskraft.

Ändring 15

Förslag till förordning

Skäl 10b (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(10b)

Vissa medlemsstater har meddelat att de planerar att påskynda införandet av utsläppsfria fordon genom att fastställa ett utfasningsdatum för nya personbilar och lätta nyttofordon som släpper ut koldioxid och som släpps ut på marknaden på deras territorier före det datum som fastställts på unionsnivå. Kommissionen bör identifiera alternativ för att underlätta medlemsstaternas övergång till utsläppsfria lätta nyttofordon i linje med sådana planer.

Ändring 16

Förslag till förordning

Skäl 10c (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(10c)

Tydliga regleringssignaler bör göra det möjligt för tillverkarna att förverkliga sina investeringsbeslut. En avsaknad av sådana signaler gör att fordonsindustrin i unionen riskerar att förlora konkurrenskraft och tekniskt ledarskap på grund av att inga snabba investeringar görs såväl som marknadsandelar på de globala och inhemska marknaderna.

Ändring 17

Förslag till förordning

Skäl 10d (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(10d)

En förstärkt social dialog i fordonsindustrin är nödvändig när de territoriella planerna för en rättvis omställning och de nationella sociala klimatplanerna förhandlas fram och antas på tillverkarnivå, regional nivå och sektorsnivå. Arbetskraftens omställning i ett visst geografiskt område måste säkerställas på ett sätt som speglar regionens möjligheter.

Ändring 18

Förslag till förordning

Skäl 11

Kommissionens förslag

Ändring

(11)

Målen i de reviderade utsläppsnormerna för koldioxid bör åtföljas av en europeisk strategi för att hantera de problem som uppstår i samband med ökad tillverkning av utsläppsfria fordon och tillhörande teknik, samt behovet av kompetenshöjning och omskolning av arbetstagare inom sektorn samt ekonomisk diversifiering och omställning av verksamheter. När så är lämpligt bör ekonomiskt stöd övervägas på EU-nivå och medlemsstatsnivå för att attrahera privata investeringar, bland annat genom Europeiska socialfonden+, Fonden för en rättvis omställning, innovationsfonden, faciliteten för återhämtning och resiliens och andra instrument i den fleråriga budgetramen och Next Generation EU, i enlighet med reglerna för statligt stöd. Tack vare de reviderade reglerna för statligt stöd på miljö- och energiområdet kommer medlemsstaterna att kunna hjälpa företag att fasa ut fossila bränslen i sina produktionsprocesser och införa miljövänligare teknik inom ramen för den nya industristrategin.

(11)

Målen i de reviderade utsläppsnormerna för koldioxid bör åtföljas av en europeisk strategi för att hantera de problem som uppstår i samband med ökad tillverkning av utsläppsfria och tillhörande teknik samtidigt som varje medlemsstats särdrag beaktas , samt behovet av kompetenshöjning och omskolning av arbetstagare inom sektorn samt ekonomisk diversifiering och omställning av verksamheter , samtidigt som sysselsättningsnivåerna inom fordonsindustrin i unionen upprätthålls. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt de effekter som denna omställning kommer att ha på mikroföretag och små och medelstora företag i leveranskedjan. När så är lämpligt bör ekonomiskt stöd tilldelas på EU-nivå och medlemsstatsnivå för att attrahera privata investeringar, bland annat genom Europeiska socialfonden+, Fonden för en rättvis omställning, innovationsfonden, Europeiska regionala utvecklingsfonden, Sammanhållningsfonden, faciliteten för återhämtning och resiliens och andra instrument i den fleråriga budgetramen och Next Generation EU, i enlighet med reglerna för statligt stöd . Dessutom skulle det också behövas ett särskilt finansieringsflöde på unionsnivå för omställningen i fordonsindustrin för att framför allt hantera negativa effekter på sysselsättningen. Tack vare de reviderade reglerna för statligt stöd på miljö- och energiområdet kommer medlemsstaterna att kunna hjälpa företag att fasa ut fossila bränslen i sina produktionsprocesser och införa miljövänligare teknik inom ramen för den nya industristrategin.

Ändring 19

Förslag till förordning

Skäl 12

Kommissionens förslag

Ändring

(12)

I den uppdaterade nya industristrategin (26) planeras gemensamt skapande av gröna och digitala omställningsvägar i partnerskap med näringslivet, myndigheter, arbetsmarknadens parter och andra berörda parter. I detta sammanhang bör det utvecklas en omställningsväg för ekosystemet för mobilitet som ska åtfölja omställningen inom fordonsindustrins värdekedja – detta bör ske i full transparens och i samråd med alla berörda parter – bland annat genom att överväga ett inrättande av ett särskilt forum för social dialog i fordonsindustrin . Man bör ta särskild hänsyn till små och medelstora företag , inklusive mikroföretag, i fordonsindustrins leveranskedja, samråda med arbetsmarknadens parter, även från medlemsstaternas sida, och också bygga vidare på rådets rekommendation om säkerställande av en rättvis omställning till klimatneutralitet och på den europeiska kompetensagendan med initiativ som kompetenspakten för att mobilisera den privata sektorn och andra berörda parter att höja kompetensen och omskola arbetskraften i EU inför den gröna och digitala omställningen. Lämpliga åtgärder och incitament på europeisk och nationell nivå för att främja överkomliga priser på och hållbarhet för utsläppsfria fordon bör också tas upp när det gäller omställningen. Den roll som offentlig upphandling kan spela under omställningen bör också tas upp, och i detta avseende bör kommissionen överväga en översyn av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1161 (26a) för att säkerställa dess anpassning till målen i förordning (EU) 2019/631. De framsteg som görs med denna övergripande omställningsväg för ekosystemet för mobilitet bör övervakas varje år som en del av en lägesrapport som ska läggas fram av kommissionen, där man bland annat undersöker framstegen när det gäller införandet av utsläppsfria fordon, deras prisutveckling och deras energiförbrukning, inverkan på konsumenterna , utvecklingen av alternativa bränslen och utbyggnaden av infrastruktur i enlighet med förordningen om infrastruktur för alternativa bränslen, utvecklingen av andelen förnybar energi i enlighet med kraven i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 (26b) , potentialen hos innovativ teknik att uppnå klimatneutral mobilitet, internationell konkurrenskraft, investeringar i fordonsindustrins värdekedja, kompetenshöjningoch omskolning av arbetstagare samt omställning av verksamheter , särskilt i regioner där en stor andel av jobben är kopplade till fordonsindustrins värdekedja, och utsläpp kopplade till åldern på lätta nyttofordon samtidigt som åtgärder i riktning mot en synkron, socialt rättvis och miljövänlig utfasning av äldre fordon övervägs . Lägesrapporten kommer också att bygga på de lägesrapporter som medlemsstaterna lämnar in inom ramen för förordningen om infrastruktur för alternativa bränslen. Kommissionen bör samråda med arbetsmarknadens parter vid utarbetandet av lägesrapporten, inbegripet resultaten av dialogen mellan arbetsmarknadens parter. Kommissionen bör också samråda med många olika oberoende experter, intressenter och nationella och regionala förvaltningar för att säkerställa en omfattande kunskapsbas. Innovationer i fordonsindustrins leveranskedja fortsätter. Innovativ teknik, såsom produktion av elektrobränslen med luftavskiljning och vätgasdrivna fordon med teknik för fordonsbaserad vätgaslagring , skulle, om den vidareutvecklas, kunna erbjuda möjligheter till klimatneutral mobilitet till ett överkomligt pris. Kommissionen bör därför följa framstegen när det gäller innovation inom sektorn som en del av sin lägesrapport.

Ändring 20

Förslag till förordning

Skäl 12a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(12a)

Denna förordning gäller visserligen endast nya personbilar och nya lätta nyttofordon, men det är viktigt att låta den ingå i en mer omfattande unionsövergripande handlingsplan för att göra dagens fordonspark fossilbränslefri, i syfte att skydda miljön och människors hälsa i alla medlemsstater. Den nuvarande fordonsparken kommer under lång tid framöver att motverka vårt miljöarbete, eftersom den förnyas så långsamt. På grund av den andrahandsmarknad för förorenande fordon som finns i Central- och Östeuropa riskerar dessutom föroreningarna att flyttas till mindre ekonomiskt utvecklade delar av unionen. Uppnåendet av de ambitiösa klimatmålen 2050 bör gå hand i hand med alla EU-medborgares rätt till renare luft. För att det ska gå fortare att minska utsläppen från dagens fordonspark är det av yttersta vikt att kommissionen utan dröjsmål föreslår lagstiftningsåtgärder för att inrätta en ram som gynnar eftermontering och för att främja användning av den teknik för minskade koldioxidutsläpp som finns att tillgå i dag, exempelvis koldioxidsnåla bränslen eller lyktor som förbrukar mindre energi, för att påskynda trafikomställningen inom både gods- och persontrafiken, för att uppmuntra miljövänligare transportvanor (samåkning, mjuk mobilitet och kollektivtrafik i städer), och för att åtgärda den eventuella risken för koldioxidläckage från fordon inom unionen.

Ändring 21

Förslag till förordning

Skäl 12b (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(12b)

För att säkerställa en anpassning till unionens nya klimatmål för 2030 samt till de skärpta koldioxidnormerna bör det läggas fram ett förslag till uppdatering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/33/EG (26a) , där det också ingår en möjlighet att utvidga direktivets räckvidd till fordon som ägs eller leasas av privata företag med en fordonspark över en viss storlek, för att främja ökad efterfrågan på utsläppsfria fordon. Eftersom fordon från företags fordonsparker snabbare kommer in på den privata marknaden skulle det kunna gå snabbare att skapa en andrahandsmarknad för utsläppsfria fordon, något som kommer att vara särskilt viktigt för regioner där omställningen visar sig svårare, och kunna bidra till prisparitet med konventionella fordon inom hela unionen.

Ändring 22

Förslag till förordning

Skäl 13

Kommissionens förslag

Ändring

(13)	Dessa mål för EU:s hela fordonspark ska kompletteras med den nödvändiga utbyggnaden av laddnings- och tankningsinfrastruktur i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/94/EU (27).

(13)

Dessa mål för EU:s hela fordonspark bör kompletteras med den nödvändiga utbyggnaden av laddnings- och tankningsinfrastruktur , vilket är en förutsättning för att nå de skärpta målen. Eftersom det gått trögt och svagt med genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/94/EU (27) bör de skärpta minskningsmålen för koldioxidutsläpp därför åtföljas av en ambitiös förordning om infrastruktur för alternativa bränslen, med ambitiösa obligatoriska mål för en utbyggnad av infrastrukturen för alternativa bränslen i samtliga 27 medlemsstater. Dessa mål bör kompletteras med ambitiösa mål för utbyggnaden av privata laddningsstationer i byggnader enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/31/EU. (27a) I det sammanhanget är fortsatta och utökade investeringar i utbyggnaden av nödvändig infrastruktur mycket viktiga.

Ändring 23

Förslag till förordning

Skäl 13a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(13a)

Det finns över en miljard fordon som drivs med fossila bränslen runt om i världen och de svarar för över 30 % av de globala koldioxidutsläppen, och att bygga om fordon med förbränningsmotor till elfordon är en lösning som kompletterar de traditionella tillverkarnas utbud och gör det möjligt att påskynda den ekologiska omställningen samtidigt som man utgår från den cirkulära ekonomin.

Ändring 24

Förslag till förordning

Skäl 14

Kommissionens förslag

Ändring

(14)	Tillverkarna bör ges tillräcklig flexibilitet när det gäller att anpassa sina fordonsparker över tid för att kunna hantera övergången till utsläppsfria fordon på ett kostnadseffektivt sätt, och det är därför lämpligt att behålla strategin med sjunkande målnivåer i femårssteg .

(14)

Tillverkarna bör ges tillräcklig flexibilitet när det gäller att anpassa sina fordonsparker över tid för att kunna hantera övergången till utsläppsfria fordon på ett kostnadseffektivt sätt, som främjar deras konkurrenskraft och lägger grunden för nya innovationer, samtidigt som behovet av en tydlig utvecklingsbana för användningen av dessa fordon beaktas så att vägtransportsektorn bidrag till unionens klimatmål för 2030 säkerställs .

Ändring 25

Förslag till förordning

Skäl 15

Kommissionens förslag

Ändring

(15)

De strängare målen för EU:s hela fordonspark som gäller från och med 2030 innebär att tillverkarna kommer att behöva införa betydligt fler utsläppsfria fordon på unionsmarknaden. I detta sammanhang skulle incitamentsmekanismen för utsläppsfria och utsläppssnåla fordon (incitamentsmekanismen för ZLEV) inte längre tjäna sitt ursprungliga syfte och riskera att göra förordning (EU) 2019/631 mindre effektiv. Incitamentsmekanismen för ZLEV bör därför avskaffas från och med 2030 . Dessförinnan, alltså under hela 2020-talet, kommer incitamentsmekanismen för ZLEV att fortsätta att stödja införandet av fordon med utsläpp från noll upp till 50 g CO2/km, inklusive batterielfordon, bränslecellsdrivna elfordon som använder vätgas och välpresterande laddhybrider. Efter denna period ska laddhybridfordon fortsätta att räknas mot de mål för hela fordonsparken som fordonstillverkarna måste uppfylla.

(15)

De strängare målen för EU:s hela fordonspark innebär att tillverkarna kommer att behöva införa betydligt fler utsläppsfria fordon på unionsmarknaden. I detta sammanhang skulle incitamentsmekanismen för utsläppsfria och utsläppssnåla fordon (incitamentsmekanismen för ZLEV) inte längre tjäna sitt ursprungliga syfte och riskera att göra förordning (EU) 2019/631 mindre effektiv. Incitamentsmekanismen för ZLEV bör därför avskaffas. Laddhybridfordon ska fortsätta att räknas mot de mål för hela fordonsparken som fordonstillverkarna måste uppfylla.

Ändring 26

Förslag till förordning

Skäl 15a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(15a)

Enligt förordning (EU) 2019/631 redovisas för närvarande de utsläppsminskningar som uppnås genom innovationer som inte ingår i typgodkännandeprovningen genom miljöinnovationskrediter, som kan räknas mot tillverkarens minskningsmål. Taket för den utsläppsminskning som kan anföras är för närvarande 7 g/km per tillverkare. Detta tak bör justeras nedåt i överensstämmelse med de strängare målen, för att säkerställa att detta system förblir begränsat till verkliga innovationer och inte skapar incitament för att sänka ambitionsnivån när det gäller försäljningen av utsläppsfria fordon.

Ändring 27

Förslag till förordning

Skäl 15b (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(15b)

Stöd till både teknisk och social innovation är viktigt för att uppmuntra till en snabbare omställning till utsläppsfri mobilitet. Det finns redan betydande finansieringsmöjligheter för innovation inom ekosystemet för mobilitet genom unionens olika finansieringsinstrument, i synnerhet Horisont Europa, InvestEU, den regionala utvecklingsfonden, Sammanhållningsfonden, innovationsfonden samt faciliteten för återhämtning och resiliens. De ambitiösa årliga målen för minskning av koldioxidutsläppen förväntas sporra till innovation inom fordonsindustrins leveranskedja, medan denna förordning har som primärt mål att åstadkomma verkliga, effektiva och verifierbara minskningar av koldioxidutsläppen.

Ändring 28

Förslag till förordning

Skäl 16a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(16a)

De mål som fastställs i förordning (EU) 2019/631 uppnås delvis genom försäljning av externt laddbara hybridelfordon. Utsläppen från dessa fordon redovisas för närvarande med hjälp av en användningsfaktor som fastställs i kommissionens förordning (EU) 2017/1151 (1a) som motsvarar andelen tillryggalagd sträcka med batteriet jämfört med den sträcka som tillryggalagts med förbränningsmotorn. Denna användningsfaktor baseras dock inte på representativa uppgifter från verklig körning, utan på en uppskattning. Kommissionen har sedan den 1 januari 2021 samlat in uppgifter om personbilars bränsleförbrukning vid verklig körning genom ombordmätare för bränsleförbrukning, i enlighet med artikel 12.2 i förordning (EU) 2019/631. Användningsfaktorn för externt laddbara hybridelfordon bör utan dröjsmål ses över med hjälp av dessa uppgifter för att säkerställa att den återspeglar utsläpp vid verklig körning. Den uppdaterade användningsfaktorn bör tillämpas senast från och med 2025 och bör övervakas för att säkerställa att den förblir representativ för utsläpp vid verklig körning.

Ändring 30

Förslag till förordning

Skäl 18

Kommissionens förslag

Ändring

(18)	För att säkerställa en rättvis fördelning av insatserna för att minska utsläppen bör de två gränsvärdeskurvorna för lättare och tyngre nyttofordon anpassas så att de återspeglar de skärpta minskningsmålen för koldioxid.

utgår

Ändring 121

Förslag till förordning

Skäl 21

Kommissionens förslag

Ändring

(21)

Med tanke på de ökade övergripande minskningsmålen för växthusgasutsläpp och för att undvika potentiella marknadssnedvridande effekter bör minskningskraven för alla tillverkare på unionsmarknaden anpassas, utom för dem som ansvarar för färre än 1 000 nyregistrerade under ett kalenderår. Följaktligen bör möjligheten att ansöka om undantag från de specifika utsläppsmålen strykas från och med 2030 för tillverkare som ansvarar för mellan 1 000 och 10 000 personbilar eller mellan 1 000 och 22 000 lätta nyttofordon som nyregistrerats under ett kalenderår.

(21)

Med tanke på de ökade övergripande minskningsmålen för växthusgasutsläpp och för att undvika potentiella marknadssnedvridande effekter bör minskningskraven för alla tillverkare på unionsmarknaden anpassas, utom för dem som ansvarar för färre än 1 000 nyregistrerade under ett kalenderår. Följaktligen bör möjligheten att ansöka om undantag från de specifika utsläppsmålen strykas från och med 2036 för tillverkare som ansvarar för mellan 1 000 och 10 000 personbilar eller mellan 1 000 och 22 000 lätta nyttofordon som nyregistrerats under ett kalenderår.

Ändring 31

Förslag till förordning

Skäl 23

Kommissionens förslag

Ändring

(23)	De framsteg som gjorts inom ramen för förordning (EU) 2019/631 för att uppnå de minskningsmål som fastställts för 2030 och framåt bör ses över 2026 . Vid denna översyn bör alla aspekter som beaktas i den rapportering som ska ske vart annat år beaktas.

(23)	De framsteg som gjorts inom ramen för förordning (EU) 2019/631 för att uppnå de minskningsmål som fastställts för 2030 och framåt bör ses över 2027 . Vid denna översyn bör alla aspekter som beaktas i den årliga rapporteringen beaktas.

Ändring 32

Förslag till förordning

Skäl 23a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(23a)

Det är viktigt att på unionsnivå bedöma lätta fordons utsläpp under hela livscykeln. Därför bör kommissionen senast den 31 december 2023 utvärdera möjligheten att utveckla en gemensam unionsmetod för bedömning och konsekvent uppgiftsrapportering om lätta nyttofordons koldioxidutsläpp under hela livscykeln, vilka släpps ut på unionsmarknaden, för att få en allmän bild av deras miljöpåverkan. Kommissionen bör anta uppföljningsåtgärder, inbegripet, när så är lämpligt, lagstiftningsförslag för att stödja unionens framsteg när det gäller att leva upp till sina klimatambitioner. Det är dessutom viktigt att utveckla en metod för att bedöma fordonens övergripande miljöprestanda, inte bara beräknad på grundval av koldioxidutsläpp utan även med beaktande av de totala miljöavtrycken.

Ändring 33

Förslag till förordning

Skäl 24

Kommissionens förslag

Ändring

(24)

Möjligheten att avsätta intäkterna från avgifterna för extra utsläpp till en särskild fond eller relevant program har utvärderats i enlighet med artikel 15.5 i förordning (EU) 2019/631, med slutsatsen att detta avsevärt skulle öka den administrativa bördan utan att direkt gynna fordonsindustrin i dess övergång . Inkomsterna från avgifterna för extra utsläpp ska därför fortsätta att betraktas som intäkter i unionens allmänna budget i enlighet med artikel 8.4 i förordning (EU) 2019/631.

(24)

Intäkterna från avgifterna för extra utsläpp bör avsättas till stöd för en rättvis omställning till en klimatneutral ekonomi, och i synnerhet för att begränsa omställningens eventuella negativa konsekvenser för fordonsindustrin. Kommissionen bör vid behov lägga fram ett förslag om inrättande av ett sådant finansieringsinstrument. Man bör då framför allt beakta hårt drabbade regioner och samhällen som kan tänkas vara mera utsatta, antingen till följd av att de har en betydande fordonsindustri eller till följd av deras särdrag som försvårar omställningen till utsläppsfria vägtransporter, såsom är fallet i de yttersta randområdena.

Ändring 74

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 1 – led -a (nytt)

Förordning (EU) 2019/631

Artikel 1 – punkt 4 – led a

Nuvarande lydelse

Ändring

-a)	I punkt 4 ska led a ersättas med följande:

a)	För de genomsnittliga utsläppen från parken av nya personbilar: ett mål för EU:s hela fordonspark på en minskning med 15 % av målen under 2021, fastställt i enlighet med del A punkt 6.1.1 i bilaga I.

”a)	För de genomsnittliga utsläppen från parken av nya personbilar: ett mål för EU:s hela fordonspark på en minskning med 15 % av målen under 2021, fastställt i enlighet med del A punkt 6.1.1 i bilaga I enligt förordning (EU) 2019/631 för att respektera produktionscykler .”

Ändring 35

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 1 – led -aa (nytt)

Förordning (EU) 2019/631

Artikel 1 – punkt 4 – led b

Nuvarande lydelse

Ändring

-aa)	I punkt 4 ska led b ersättas med följande:

b)	För de genomsnittliga utsläppen från parken av nya lätta nyttofordon: ett mål för EU:s hela fordonspark på en minskning med 15 % av målen under 2021, fastställt i enlighet med del B punkt 6.1.1 i bilaga I.

”b)	För de genomsnittliga utsläppen från parken av nya lätta nyttofordon: ett mål för EU:s hela fordonspark på en minskning med 15 % av målen under 2021, fastställt i enlighet med del B punkt 6.1.1 i bilaga I enligt förordning (EU) 2019/631 .”

Ändring 36

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 1 – led c

Förordning (EU) 2019/631

Artikel 1 – punkt 6

Kommissionens förslag

Ändring

c)	I punkt 6 ska orden ”Från och med den 1 januari 2025” ersättas med ”Från och med den 1 januari 2025 till och med den 31 december 2029” .

c)	Punkt 6 ska utgå .

Ändring 37

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 3 – led aa (nytt)

Förordning (EU) 2019/631

Artikel 3 – punkt 1 – led aa (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

aa)	Följande punkt ska införas:

”aa)	laddhybridfordon: ett fordon som drivs med en kombination av en elektrisk motor med ett laddningsbart batteri och en inre förbränningsmotor, vilka kan arbeta tillsammans eller var och en för sig.”.

Ändring 38

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 1 – led ba (nytt)

Förordning (EU) 2019/631

Artikel 3 – punkt 1 – led ba (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

ba)	Följande punkt ska införas:

(ba)	företagsfordon: ett fordon som ägs eller leasas av ett privat företag, enligt definitionen i rådets förordning (EG) nr 2157/2001 (1a) , och som används för affärsändamål.

Ändring 41

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 5 – led aa (nytt)

Förordning (EU) 2019/631

Artikel 7 – punkt 10

Nuvarande lydelse

Ändring

aa)	Punkt 10 ska ersättas med följande:

10. Kommissionen ska senast 2023 utvärdera möjligheten att utveckla en gemensam unionsmetod för bedömning och konsekvent uppgiftsrapportering om koldioxidutsläppen under hela livscykeln från personbilar och lätta nyttofordon som släpps ut på unionsmarknaden. Kommissionen ska översända denna metod till Europaparlamentet och rådet, vid behov även med förslag till uppföljningsåtgärder, såsom lagstiftningsförslag.”.

”10. Kommissionen ska senast 2023 offentliggöra en rapport med en gemensam unionsmetod för bedömning och konsekvent uppgiftsrapportering om koldioxidutsläppen under hela livscykeln från personbilar och lätta nyttofordon som släpps ut på unionsmarknaden , inklusive en metod för bedömning av livscykelutsläppen av koldioxid från bränslen och energi som förbrukas av sådana fordon . Kommissionen ska översända denna rapport till Europaparlamentet och rådet, vid behov även med förslag till uppföljningsåtgärder, såsom lagstiftningsförslag.”.

Ändring 42

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 5 – led ab (nytt)

Förordning (EU) 2019/631

Artikel 7 – punkt 10a (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

ab)	Följande punkt ska införas som punkt 10a:

”10a. Från och med den 1 januari 2024 ska tillverkarna på frivillig bas kunna rapportera uppgifter om livscykelutsläppen av koldioxid från de personbilar och lätta nyttofordon som släpps ut på unionsmarknaden och avses i punkt 10 i denna artikel till de behöriga myndigheter som avses i punkt 6 i denna artikel och till medlemsstaterna som därefter ska rapportera dem till kommissionen i enlighet med punkt 2 i denna artikel. Från och med den 1 januari 2028 ska dessa uppgifter införlivas i den information som förtecknas i del A i bilagorna II och III.”.

Ändring 43

Förslag till förordning

Artikel 1 – stycke 1 – led 5a (nytt)

Förordning (EU) 2019/631

Artikel 8 – punkt 4

Nuvarande lydelse

Ändring

(5a)	I artikel 8 ska punkt 4 ersättas med följande:

4. Avgifterna för extra utsläpp ska anses vara intäkter i unionens allmänna budget.

Senast den 31 december 2023 ska kommissionen lägga fram en rapport som i detalj anger behovet av riktad finansiering för att säkerställa en rättvis omställning inom fordonssektorn, i syfte att mildra negativa effekter på sysselsättningen och andra ekonomiska konsekvenser i alla berörda medlemsstater, särskilt i de regioner och samhällen som påverkas mest av omställningen. Rapporten ska vid behov åtföljas av ett lagstiftningsförslag om inrättande av ett EU-finansieringsinstrument i syfte att tillgodose detta behov och i synnerhet för att samordna och finansiera förebyggande och reaktiva åtgärder för att ta itu med omstruktureringar på lokal och regional nivå och finansiera utbildning, omskolning och kompetensutveckling av arbetstagare i fordonsindustrin, inbegripet biltillverkare och deras komponentleverantörer samt tillhörande underhålls- och reparationstjänster, särskilt i små och medelstora företag.

Finansieringsinstrumentet kan anta formen av ett särskilt finansieringsinstrument eller vara en del av den sociala klimatfonden eller en reviderad fond för en rättvis omställning. Eventuella intäkter från avgifter för extra utsläpp ska avsättas för detta ändamål.

Ändring 122

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 6

Förordning (EU) 2019/631

Artikel 10 – punkt 2

Kommissionens förslag	Ändring
”Ett undantag som söks enligt punkt 1 får beviljas från de specifika utsläppsmål som är tillämpliga till och med kalenderåret 2029 .”	”Ett undantag som söks enligt punkt 1 får beviljas från de specifika utsläppsmål som är tillämpliga till och med kalenderåret 2035 .”

Ändring 44

Förslag till förordning

Artikel 1 – stycke 1 – led 6a (nytt)

Förordning (EU) 2019/631

Artikel 10 – punkt 4 – stycke 1

Nuvarande lydelse

Ändring

(6a)	Artikel 10.4 ska ersättas med följande:

4. Ansökan om undantag från de specifika utsläppsmål som beräknats i enlighet med del A punkterna 1–4 och 6.3 i bilaga I får göras av tillverkare som tillsammans med alla sina anslutna företag ansvarar för en registrering per kalenderår inom unionen av 10 000 –300 000 nya personbilar.

”4. Ansökan om undantag från de specifika utsläppsmål som beräknats i enlighet med del A punkterna 1–4 och 6.3 i bilaga I får göras för åren fram till och med 2028 av tillverkare som tillsammans med alla sina anslutna företag ansvarar för en registrering per kalenderår inom unionen av 10 000 –300 000 nya personbilar.”

Ändring 45

Förslag till förordning

Artikel 1 – stycke 1 – led 6b (new)

Förordning (EU) 2019/631

Artikel 11 – punkt 1

Nuvarande lydelse

Ändring

(6 b)

I artikel 11 ska punkt 1 ersättas med följande:

1. På begäran av en leverantör eller en tillverkare ska hänsyn tas till minskningar av koldioxidutsläppen som gjorts med hjälp av innovativ teknik eller en kombination av innovativa tekniker (nedan kallade innovativa teknikpaket).

Hänsyn till sådan teknik ska tas endast om den metod som den bedöms med kan ge kontrollerbara, repeterbara och jämförbara resultat.

Det sammanlagda bidraget från sådan teknik till minskningen av en tillverkares genomsnittliga specifika koldioxidutsläpp får vara högst 7 g CO2/km.

Det sammanlagda bidraget från sådan teknik till minskningen av en tillverkares genomsnittliga specifika koldioxidutsläpp får vara högst 7 g CO2/km fram till 2024 .

—	5 g CO2/km från och med 2025.

—	4 g CO2/km från och med 2027.

—	2 g CO2/km från och med 2030 och till och med 2034.

Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 17 för att ändra denna förordning genom att anpassa det tak nedåt som avses i tredje stycket i denna punkt med verkan från och med 2025 i syfte att ta hänsyn till den tekniska utvecklingen och samtidigt säkerställa en välavvägd nivå på taket i förhållande till tillverkarnas genomsnittliga specifika koldioxidutsläpp.”

Ändring 46

Förslag till förordning

Artikel 1 – stycke 1 – led 6c (nytt)

Förordning (EU) 2019/631

Artikel 11a (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

(6c)	Följande artikel ska införas:

”Artikel 11a

Ekodesign

För att säkerställa att omställningen mot utsläppsfri rörlighet fullt ut bidrar till unionens mål för energieffektivitet och den cirkulära ekonomin ska kommissionen senast den 31 december 2023 lägga fram förslag, när så är lämpligt, om fastställande av minimikrav på ekodesign för alla nya personbilar och lätta nyttofordon, däribland krav på energieffektivitet, hållbarhet och reparerbarhet för väsentliga delar som lyktor, elektroniska komponenter och batterier, minimikrav på återvinning av metall, plast och kritiska råvaror, med beaktande av de principer som tillämpas på andra energirelaterade produkter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG (1a) .

Ändring 47

Förslag till förordning

Artikel 1 – stycke 1 – led 6d (nytt)

Förordning (EU) 2019/631

Artikel 12 – punkt 3

Nuvarande lydelse

Ändring

(6d)	I artikel 12 ska punkt 3 ersättas med följande:

3. För att undvika att klyftan i förhållande till utsläppen vid verklig körning ökar, ska kommissionen senast den 1 juni 2023 bedöma hur uppgifter om bränsle- och energiförbrukning kan användas för att säkerställa att de värden för fordons koldioxidutsläpp och bränsle- eller energiförbrukning som fastställts i enlighet med förordning (EG) nr 715/2007 förblir representativa över tid för utsläppen vid verklig körning för varje tillverkare.

3. För att undvika att klyftan i förhållande till utsläppen vid verklig körning ökar, ska kommissionen senast den 1 juni 2023 bedöma hur uppgifter från verklig körning om bränsle- och energiförbrukning som samlats in i enlighet med kommissionens genomförandeförordning (EU) 2021/392 (1a) kan användas för att säkerställa att de värden för fordons koldioxidutsläpp och bränsle- eller energiförbrukning som fastställts i enlighet med förordning (EG) nr 715/2007 förblir representativa över tid för utsläppen vid verklig körning för varje tillverkare.

Kommissionen ska övervaka och årligen rapportera om hur den klyfta som avses i första stycket utvecklas under perioden 2021 –2026 och ska, för att undvika att klyftan ökar , under 2027 bedöma huruvida det är möjligt med en mekanism som justerar tillverkarens genomsnittliga specifika koldioxidutsläpp från och med 2030 och vid behov lägga fram ett lagstiftningsförslag för att införa en sådan mekanism .

Kommissionen ska övervaka och årligen rapportera om hur den klyfta som avses i första stycket utvecklas från 2021 och framåt, och ska i tillämpliga fall , så snart det finns tillräckliga data och senaste den 31 december 2026 , lägga fram ett lagstiftningsförslag i syfte att överbrygga klyftan genom att justera tillverkarens genomsnittliga specifika koldioxidutsläpp med hjälp av uppgifter från verklig körning som samlats in i enlighet med kommissionens genomförandeförordning (EU) 2021/392 .

Dessutom ska kommissionen särskilt bedöma användningen av de uppgifter om bränsle- och energiförbrukning som avses i punkt 1 i denna artikel för externt laddbara hybridelfordon. Med hjälp av dessa uppgifter ska kommissionen anta delegerade akter i enlighet med artikel 17 för att anpassa de användningsfaktorer som används för externt laddbara hybridelfordon, i syfte att säkerställa att deras utsläpp är representativa för verklig körning från 2025 och framåt.

Ändring 48

Förslag till förordning

Artikel 1 – stycke 1 – led 6e (nytt)

Förordning (EU) 2019/631

Artikel 12 – punkt 4a (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

(6e)	I artikel 12 ska följande punkt läggas till:

”4a. Senast den 31 december 2023 ska kommissionen anta delegerade akter i enlighet med artikel 17 för att komplettera denna förordning genom att fastställa en metod för att mäta och jämföra effektiviteten hos utsläppsfria och utsläppssnåla fordon grundat på mängden el som behövs för att köra 100 kilometer. Metoden ska särskilt beakta inverkan av den el som används på mängden resurser som krävs av fordonens interna batterier för energilagring.

Senast den 31 december 2024 ska kommissionen lägga fram ett lagstiftningsförslag för Europaparlamentet och rådet för fastställandet av lägsta gränsvärden när det gäller energieffektiviteten hos nya utsläppsfria personbilar och lätta nyttofordon som släpps ut på unionsmarknaden.”

Ändring 50

Förslag till förordning

Artikel 1 – stycke 1 – led 9

Förordning (EU) 2019/631

Artikel 14a

Kommissionens förslag

Ändring

Artikel 14a

Framstegsrapport

Senast den 31 december 2025 och därefter vartannat år ska kommissionen rapportera om framstegen mot utsläppsfri vägtrafik. Rapporten ska i synnerhet innehålla en bedömning av behovet av eventuella ytterligare åtgärder för att underlätta övergången , bland annat genom finansiella medel.

Senast den 31 december 2025 och därefter varje år ska kommissionen rapportera om framstegen mot utsläppsfri vägtrafik. Rapporten ska i synnerhet innehålla en bedömning av behovet av eventuella ytterligare åtgärder för att underlätta en rättvis övergång , bland annat genom finansiella medel.

Vid rapporteringen ska kommissionen beakta alla faktorer som bidrar till en kostnadseffektiv utveckling mot klimatneutralitet senast 2050. Detta inbegriper införande av utsläppsfria och utsläppssnåla fordon, framsteg när det gäller att uppnå målen för utbyggnaden av laddnings- och tankningsinfrastruktur i enlighet med förordningen om infrastruktur för alternativa bränslen, innovationsteknikens och hållbara alternativa drivmedels potentiella bidrag till klimatneutral mobilitet, påverkan på konsumenterna, framsteg i dialogen mellan arbetsmarknadens parter samt aspekter för att ytterligare underlätta en ekonomiskt livskraftig och socialt rättvis övergång till utsläppsfri vägtrafik.

Vid rapporteringen ska kommissionen beakta alla faktorer som bidrar till en kostnadseffektiv utveckling mot klimatneutralitet senast 2050. Detta inbegriper följande:

a)	Framsteg när det gäller införande av utsläppsfria och utsläppssnåla fordon och deras överkomlighet och energieffektivitet.

b)	Påverkan på konsumenterna, särskilt låg- och medelinkomsttagare, och takten i spridningen av utsläppsfria och utsläppssnåla fordon i dessa konsumentsegment, samt tillgången till och omfattningen av åtgärder på unionsnivå, medlemsstatsnivå och lokal nivå för att stödja denna spridning.

c)	Marknaden för begagnade fordon.

Framsteg när det gäller att uppnå en tillräcklig utbyggnad av offentlig och privat laddnings- och tankningsinfrastruktur , vilka omfattar, men inte begränsas till, framsteg när det gäller att uppnå målen i enlighet med förordningen om infrastruktur för alternativa bränslen och Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/31/EU (1a) .

e)	Framsteg när det gäller att öka mängden förnybar energi i unionen i överensstämmelse med direktiv (EU) 2018/2001.

f)	Innovationsteknikens och hållbara alternativa drivmedels , inklusive syntetiska drivmedels, potentiella bidrag till klimatneutralitet i transportsektorn.

g)	Livscykelutsläpp från nya personbilar och nya lätta nyttofordon som släpps ut på marknaden, med användning av den metod som antagits i enlighet med artikel 7.10.

h)	Framsteg i dialogen mellan arbetsmarknadens parter samt aspekter för att ytterligare underlätta en ekonomiskt livskraftig och socialt rättvis övergång , med beaktande av sysselsättning och konkurrenskraft, till utsläppsfri vägtrafik.

Effekterna på sysselsättningen, som ska bedömas genom detaljerad kartläggning av utvecklingen av arbetstillfällen inom fordonsindustrin och effekten på de regioner där dessa industrier är belägna, samt åtgärder, inbegripet finansiella åtgärder, på unionsnivå, medlemsstatsnivå eller lokal nivå för att mildra de socioekonomiska effekterna i dessa regioner, inbegripet program för kompetensutveckling och omskolning.

k)	Ytterligare nationella åtgärders och unionsåtgärders potentiella bidrag, vars syfte är att sänka genomsnittsåldern på och därmed utsläppen från lätta nyttofordon, såsom åtgärder för att stödja utfasningen av äldre fordon på ett socialt rättvist och miljövänligt sätt.

Ändring 51

Förslag till förordning

Artikel 1 – stycke 1 – led 9

Förordning (EU) 2019/631

Artikel 14a – punkt 2a (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

I linje med rådets rekommendation (EU)…/… [Rådets rekommendation om säkerställande av en rättvis omställning till klimatneutralitet] uppmanas medlemsstaterna att ta fram territoriella planer för en rättvis omställning med avseende på sin fordonsindustri, i nära dialog med arbetsmarknadens parter, för att genomföra strukturella förändringar på ett socialt accepterat sätt och för att undvika störningar i samhället.

Ändring 80

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 9a (nytt)27

Förordning (EU) 2019/631

Artikel 14aa (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

9a)	Följande artikel ska införas:

”Artikel 14aa

Ytterligare åtgärder för att stödja efterfrågan på utsläppsfria personbilar och lätta nyttofordon på unionsmarknaden

Senast den 28 februari 2023 ska kommissionen lägga fram ett lagstiftningsförslag för Europaparlamentet och rådet för att öka andelen utsläppsfria fordon i offentliga fordonsparker och företags fordonsparker avseende nya lätta fordon. Förslagen ska omfatta bindande utsläppsfria mandat för ägare och operatörer av företags fordonsparker och av offentliga fordonsparker, samtidigt som hänsyn tas till regionala skillnader.”

Ändring 53

Förslag till förordning

Artikel 1 – stycke 1 – led 9a (nytt)

Förordning (EU) 2019/631

Artikel 14b (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

(9a)	Följande artikel ska införas som artikel 14b:

”Artikel 14b

I enlighet med artikel 3.1 b i direktiv (EU)…/… [det omarbetade direktivet om energieffektivitet] ska medlemsstaterna beakta principen om energieffektivitet först vid beslut om politik, planering och investeringar som rör utbyggnaden av infrastruktur för laddning och tankning av alternativa bränslen, bland annat när det gäller energieffektiviteten från källa till hjul hos olika slags utsläppsfri teknik.”

Ändring 54

Förslag till förordning

Artikel 1 – stycke 1 – led 9b (nytt)

Förordning (EU) 2019/631

Artikel 14ab (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

(9b)	Följande artikel ska införas som artikel 14ab:

”Artikel 14ab

Ytterligare åtgärder för att stödja övergången till utsläppsfria personbilar och lätta nyttofordon på unionsmarknaden

Senast … [sex månader efter dagen för denna förordnings ikraftträdande] ska kommissionen anta en delegerad akt i enlighet med artikel 17 för att harmonisera bestämmelserna om typgodkännande för fordon med förbränningsmotorer som byggts om till batteri- eller bränslecellsdrift, för att möjliggöra seriegodkännanden. Kommissionen ska även bedöma införandet av en regel för beräkning av koldioxidekvivalenter för fordon med förbränningsmotorer som byggts om till batteri- eller bränslecellsdrift inom ramen för tillämpningen av denna förordning.”

Ändring 55

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 10 – led a

Förordning (EU) 2019/631

Artikel 15 – punkt 1

Kommissionens förslag	Ändring
1. Under 2028 ska kommissionen göra en översyn av denna förordnings ändamålsenlighet och påverkan, som bygger på rapporteringen vart annat år , samt överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet med resultatet av översynen.	1. Senast 2027 ska kommissionen göra en grundlig översyn av denna förordnings ändamålsenlighet och påverkan, som bygger på den årliga rapporteringen, samt överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet med resultatet av översynen.
Rapporten ska vid behov åtföljas av ett förslag till ändring av denna förordning.	Rapporten ska vid behov åtföljas av ett förslag till ändring av denna förordning.

Ändring 56

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 10 – led aa (nytt)

Förordning (EU) 2019/631

Artikel 15 – punkt 1a (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

(aa)	I artikel 15 ska följande punkt införas:

”1a. I den översyn som avses i punkt 1 ska kommissionen också rapportera om koldioxidutsläppen under hela livscykeln från nya personbilar och nya lätta nyttofordon, på grundval av den metod som fastställs i artikel 7.10. Rapporten ska vid behov åtföljas av ett lagstiftningsförslag som ett komplement till denna förordning för att ta itu med dessa utsläpp.”

Ändring 57

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 1 – led ba (nytt)

Förordning (EU) 2019/631

Artikel 15 – punkt 6

Nuvarande lydelse

Ändring

(ba)	Punkt 6 ska ersättas med följande:

6. Senast den 31 december 2020 ska kommissionen se över direktiv 1999/94/EG med beaktande av behovet av att ge konsumenterna exakt, tillförlitlig och jämförbar information om bränsleförbrukning, koldioxidutsläpp och luftföroreningar från nya personbilar som släpps ut på marknaden, samt utvärdera möjligheterna att införa märkning för bränsleekonomi och koldioxidutsläpp för nya lätta nyttofordon. Översynen ska vid behov åtföljas av ett lagstiftningsförslag.

”6. Senast … [sex månader efter dagen för denna förordnings ikraftträdande] ska kommissionen se över direktiv 1999/94/EG med beaktande av behovet av att ge konsumenterna exakt, tillförlitlig och jämförbar information om bränsleförbrukning, koldioxidutsläpp, luftföroreningar och energieffektivitet vid verklig körning från nya personbilar som släpps ut på marknaden, samt utvärdera möjligheterna att införa märkning för bränsleekonomi och koldioxidutsläpp för nya lätta nyttofordon.”

Ändring 60

Förslag till förordning

Bilaga – led 1 – led f

Förordning (EU) 2019/631

Bilaga I – del A – punkt 6.3.1 – stycke 1–2

Kommissionens förslag	Ändring
Specifika utsläppsmål = specifika referensutsläppsmål ZLEV-faktor	Specifika utsläppsmål = specifika referensutsläppsmål
där	där
specifikt referensutsläppsmål är det specifika referensutsläppsmålet för koldioxid, fastställt i enlighet med punkt 6.2.1	specifikt referensutsläppsmål är det specifika referensutsläppsmålet för koldioxid, fastställt i enlighet med punkt 6.2.1
ZLEV-faktor är (1+y – x), såvida inte denna summa är större än 1,05 eller mindre än 1,0 , i vilket fall ZLEV-faktorn ska sättas till 1,05 respektive 1,0 ,
där
y är andelen utsläppsfria och utsläppssnåla fordon (ZLEV) i tillverkarens fordonspark av nya personbilar, beräknat som det sammanlagda antalet nya utsläppsfria och utsläppssnåla fordon, vart och ett av dem räknat som ZLEVspecific i enlighet med följande formel, delat med det sammanlagda antalet nya personbilar som registreras det berörda kalenderåret:
C4932022SV15010120220608SV0019.000115021501P9_TC1-COD(2020)0350Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 8 juni 2022 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/… om ändring av förordning (EU) 2018/1862 vad gäller införande av informationsregistreringar om tredjelandsmedborgare i unionens intresse i Schengens informationssystem (SIS)(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2022/1190.)C4932022SV33210120220609SV0027.000133313331P9_TC1-COD(2012)0060Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 9 juni 2022 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/… om tillträdet för ekonomiska aktörer, varor och tjänster från tredjeländer till unionens marknader för offentlig upphandling och koncession och förfaranden till stöd för förhandlingar om tillträde för ekonomiska aktörer, varor och tjänster från unionen till tredjeländers marknader för offentlig upphandling och koncession (Instrumentet för internationell upphandling – IPI)(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2022/1031.)
För nya personbilar som registrerats i medlemsstater med en andel utsläppsfria och utsläppssnåla fordon i sin fordonspark under 60 % av unionsgenomsnittet för år 2017 (1) (*) och med färre än 1 000 nya utsläppsfria och utsläppssnåla fordon som registrerats under 2017 ska ZLEVspecific till och med utgången av 2030 beräknas i enlighet med följande formel:
C4932022SV15010120220608SV0019.000115021501P9_TC1-COD(2020)0350Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 8 juni 2022 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/… om ändring av förordning (EU) 2018/1862 vad gäller införande av informationsregistreringar om tredjelandsmedborgare i unionens intresse i Schengens informationssystem (SIS)(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2022/1190.)C4932022SV33210120220609SV0027.000133313331P9_TC1-COD(2012)0060Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 9 juni 2022 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/… om tillträdet för ekonomiska aktörer, varor och tjänster från tredjeländer till unionens marknader för offentlig upphandling och koncession och förfaranden till stöd för förhandlingar om tillträde för ekonomiska aktörer, varor och tjänster från unionen till tredjeländers marknader för offentlig upphandling och koncession (Instrumentet för internationell upphandling – IPI)(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2022/1031.)
Om andelen utsläppsfria och utsläppssnåla fordon utgör mer än 5 % av en medlemsstats fordonspark av nya personbilar som registrerats under ett år mellan 2025 och 2030, ska den medlemsstaten inte ha rätt att tillämpa multiplikatorn på 1,85 under de följande åren.
x är 15 % för 2025–2029 och 35 % från och med 2030.

Ändring 78

Förslag till förordning

Bilaga I – punkt 1 – led 2 – led d

Förordning (EU) 2019/631

Bilaga I – del B – punkt 6.2.2

Kommissionens förslag

Ändring

Punkt 6.2.2 ska ersättas med följande:

”6.2.2

Specifika referensutsläppsmål för 2030–2034:

Specifikt referensutsläppsmål = mål för EU:s hela fordonspark2030 + α· (TM-TM0)

där

mål för EU:s hela fordonspark2030 är målet för EU:s hela fordonspark fastställt i enlighet med punkt 6.1. 3 ,

α är a2030 ,L där den genomsnittliga provningsvikten hos en tillverkares nya lätta nyttofordon är lika med eller lägre än TM0, och a2030,H där den genomsnittliga provningsvikten hos en tillverkares nya lätta nyttofordon är högre än TM0;

där

a2030,L är

a 2030,H är

genomsnittliga utsläpp2021 är enligt definitionen i punkt 6.2.1,

TM är enligt definitionen i punkt 6.2.1,

TM0 är enligt definitionen i punkt 6.2.1”

Punkt 6.2.2 ska ersättas med följande:

”6.2.2

Specifika referensutsläppsmål för 2030–2034:

Specifikt referensutsläppsmål = mål för EU:s hela fordonspark2030 + α· (TM-TM0)

där

mål för EU:s hela fordonspark2030 är målet för EU:s hela fordonspark fastställt i enlighet med punkt 6.1. 2 ,

α är a2030 , där den genomsnittliga provningsvikten hos en tillverkares nya lätta nyttofordon är lika med eller lägre än TM0, och a 2021 , där den genomsnittliga provningsvikten hos en tillverkares nya lätta nyttofordon är högre än TM0;

där

a2030 är

a 2021 är enligt definitionen i punkt 6.2.1

genomsnittliga utsläpp2021 är enligt definitionen i punkt 6.2.1,

TM är enligt definitionen i punkt 6.2.1,

TM0 är enligt definitionen i punkt 6.2.1”

Ändring 79

Förslag till förordning

Artikel 1 – punkt 1 – led 2 – led e

Förordning (EU) 2019/631

Bilaga I – del B – punkt 6.2.3

Kommissionens förslag

Ändring

Följande punkt ska läggas till

”6.2.3

Specifika referensutsläppsmål från och med 2035

Specifikt referensutsläppsmål = mål för EU:s hela fordonspark2035 + α· (TM-TM0)

där

mål för EU:s hela fordonspark2035 är målet för EU:s hela fordonspark fastställt i enlighet med punkt 6.1.3,

α är a2035 ,L där den genomsnittliga provningsvikten hos en tillverkares nya lätta nyttofordon är lika med eller lägre än TM0, och a2035 ,H där den genomsnittliga provningsvikten hos en tillverkares nya lätta nyttofordon är högre än TM0;

där

a2035,L är

a2035,H är

genomsnittliga utsläpp2021 är enligt definitionen i punkt 6.2.1,

TM är enligt definitionen i punkt 6.2.1,

TM0 är enligt definitionen i punkt 6.2.1”

Följande punkt ska läggas till

”6.2.3

Specifika referensutsläppsmål från och med 2035

Specifikt referensutsläppsmål = mål för EU:s hela fordonspark2035 + α· (TM-TM0)

där

mål för EU:s hela fordonspark2035 är målet för EU:s hela fordonspark fastställt i enlighet med punkt 6.1.3,

α är a2035 där den genomsnittliga provningsvikten hos en tillverkares nya lätta nyttofordon är lika med eller lägre än TM0, och a 2021 , där den genomsnittliga provningsvikten hos en tillverkares nya lätta nyttofordon är högre än TM0;

där

a2035 är

a 2021 är enligt definitionen i punkt 6.2.1

genomsnittliga utsläpp2021 är enligt definitionen i punkt 6.2.1,

TM är enligt definitionen i punkt 6.2.1,

TM0 är enligt definitionen i punkt 6.2.1”

Ändring 69

Förslag till förordning

Bilaga – led 2 – led e a (nytt)

Förordning (EU) 2019/631

Bilaga I – del B – punkt 6.3.1

Nuvarande lydelse

Ändring

ea)	I punkt 6.3.1 ska stycke 1 och 2 ersättas med följande:

Specifikt utsläppsmål = (specifikt referensutsläppsmål – (øtargets – mål för EU:s hela fordonspark2025)) ZLEV-faktor

Specifikt utsläppsmål = (specifikt referensutsläppsmål – (øtargets – mål för EU:s hela fordonspark2025))

där

specifikt referensutsläppsmål är det specifika referensutsläppsmålet för tillverkaren, fastställt i enlighet med punkt 6.2.1,

øtargets är genomsnittet, viktat på grundval av antalet nya lätta nyttofordon för varje enskild tillverkare, av alla specifika referensutsläppsmål som fastställs i enlighet med punkt 6.2.1,

ZLEV-faktor är (1+y – x), såvida inte denna summa är större än 1,05 eller mindre än 1,0 , i vilket fall ZLEV-faktorn ska sättas till 1,05 respektive 1,0 , där

där

Y är andelen utsläppsfria och utsläppssnåla fordon (ZLEV) i tillverkarens fordonspark av nya personbilar, beräknat som det sammanlagda antalet nya utsläppsfria och utsläppssnåla fordon, vart och ett av dem räknat som ZLEVspecific i enlighet med följande formel, delat med det sammanlagda antalet nya personbilar som registreras det berörda kalenderåret, [EKVATION]

x är 15 %

(1) Ärendet återförvisades för interinstitutionella förhandlingar till det ansvariga utskottet, i enlighet med artikel 59.4 fjärde stycket i arbetsordningen (A9-0150/2022).

(23) Meddelande från kommissionen: Den europeiska gröna given, COM(2019)0640 av den 11 december 2019.

(24) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) […/…] av den […] 2021 om inrättande av en ram för att uppnå klimatneutralitet och om ändring av förordning (EU) 2018/1999 (Europeisk klimatlag) , [EUT L …/… .].

(24) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021 / 1119 av den 30 juni 2021 om inrättande av en ram för att uppnå klimatneutralitet och om ändring av förordningarna (EG) nr 401/2009 och (EU) 2018/1999 (Europeisk klimatlag) ( EUT L 243, 9.7.2021, s . 1 ) .

(25) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/631 av den 17 april 2019 om fastställande av normer för koldioxidutsläpp för nya personbilar och för nya lätta nyttofordon och om upphävande av förordningarna (EG) nr 443/2009 och (EU) nr 510/2011 (EUT L 111, 25.4.2019, s. 13).

(25a) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 av den 11 december 2018 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor (EUT L 328, 21.12.2018, s. 82).

(26) Kommissionens meddelande Uppdatering av industristrategin 2020: en starkare inre marknad för EU:s återhämtning, COM(2021)0350 av den 5 maj 2021

(26a) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1161 av den 20 juni 2019 om ändring av direktiv 2009/33/EG om främjande av rena och energieffektiva vägtransportfordon (EUT L 188, 12.7.2019, s. 116).

(26b) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 av den 11 december 2018 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor (EUT L 328, 21.12.2018, s. 82).

(26a) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/33/EG av den 23 april 2009 om främjande av rena vägtransportfordon till stöd för utsläppssnål mobilitet (EUT L 120, 15.5.2009, s. 5).

(27) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/94/EU av den 22 oktober 2014 om utbyggnad av infrastrukturen för alternativa bränslen (EUT L 307, 28.10.2014, s. 1).

(27a) Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/31/EU av den 19 maj 2010 om byggnaders energiprestanda (EUT L 153, 18.6.2010, s. 13).

(1a) Kommissionens förordning (EU) 2017/1151 av den 1 juni 2017 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2007 om typgodkännande av motorfordon med avseende på utsläpp från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 5 och Euro 6) och om tillgång till information om reparation och underhåll av fordon samt om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG, kommissionens förordningar (EG) nr 692/2008 och (EU) nr 1230/2012 och om upphävande av kommissionens förordning (EG) nr 692/2008 (EUT L 175, 7.7.2017, s. 1).

(1a) Rådets förordning (EG) nr 2157/2001 av den 8 oktober 2001 om stadga för europabolag (EGT L 294, 10.11.2001, s. 1) .

(1a) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energirelaterade produkter (EUT L 285, 31.10.2009, s. 10).”

(1a) Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2021/392 av den 4 mars 2021 om övervakning och rapportering av uppgifter om koldioxidutsläpp från personbilar och lätta nyttofordon i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/631 och om upphävande av genomförandeförordningarna (EU) nr 1014/2010, (EU) nr 293/2012, (EU) 2017/1152 och (EU) 2017/1153 (EUT L 77, 5.3.2021, s. 8).

(1a) Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/31/EU av den 19 maj 2010 om byggnaders energiprestanda (EUT L 153, 18.6.2010, s. 13).

(*) Andelen utsläppssnåla och utsläppsfria fordon i en medlemsstats park av nya personbilar år 2017 beräknas som det sammanlagda antalet nya utsläppsfria och utsläppssnåla fordon som registrerats under 2017 delat med det sammanlagda antalet nya personbilar som registrerats samma år.

		ISSN 1977-1061
Europeiska unionens officiella tidning		C 493

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	65 årgången 27 december 2022

	III Förberedande akter
	Europaparlamentet
	Tisdag, 7 juni 2022
2022/C 493/16	Europaparlamentets beslut av den 7 juni 2022 om utnämningen av Margreet Fröberg till ledamot av den urvalskommitté som upprättas genom artikel 14.3 i rådets förordning (EU) 2017/1939 av den 12 oktober 2017 om genomförande av fördjupat samarbete om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten (2022/2043(INS))	148
2022/C 493/17	Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 7 juni 2022 om utkastet till rådets beslut om förlängning av avtalet om främjande, tillhandahållande och användning av de satellitbaserade navigationssystemen Galileo och GPS och relaterade tillämpningar mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Amerikas förenta stater, å andra sidan (06531/2022 – C9-0147/2022 – 2022/0005(NLE))	149
	Onsdagen, 8 juni 2022
2022/C 493/18	P9_TA(2022)0227 Ett starkare mandat för Europol: införande av registreringar i SIS ***I Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 8 juni 2022 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) 2018/1862 om inrättande, drift och användning av Schengens informationssystem (SIS) på området polissamarbete och straffrättsligt samarbete vad gäller Europols införande av registreringar (COM(2020)0791 – C9-0394/2020 – 2020/0350(COD)) P9_TC1-COD(2020)0350 Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 8 juni 2022 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/… om ändring av förordning (EU) 2018/1862 vad gäller införande av informationsregistreringar om tredjelandsmedborgare i unionens intresse i Schengens informationssystem (SIS)	150
2022/C 493/19	Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 8 juni 2022 om utkastet till rådets beslut om ingående av partnerskapsavtalet om hållbart fiske mellan Europeiska unionen och Islamiska republiken Mauretanien och av protokollet om genomförande av det avtalet (COM(2021)0589 – 12208/2021 – C9-0419/2021 – 2021/0300(NLE))	151
2022/C 493/20	Europaparlamentets resolution som inte avser lagstiftning av den 8 juni 2022 om utkastet till rådets beslut om ingående av partnerskapsavtalet om hållbart fiske mellan Europeiska unionen och Islamiska republiken Mauretanien och av genomförandeprotokollet till det avtalet (12208/2021 – C9-0419/2021 – 2021/0300M(NLE))	152
2022/C 493/21	Europaparlamentets ändringar antagna den 8 juni 2022 av förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2003/87/EG vad gäller luftfartens bidrag till unionens mål om minskade utsläpp från hela ekonomin och ett lämpligt genomförande av en global marknadsbaserad åtgärd (COM(2021)0552 – C9-0319/2021 – 2021/0207(COD))	158
2022/C 493/22	Europaparlamentets ändringar antagna den 8 juni 2022 av förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om ändring av direktiv 2003/87/EG vad gäller anmälan av kompensation i samband med en global marknadsbaserad åtgärd för luftfartygsoperatörer som är baserade i unionen (COM(2021)0567 – C9-0323/2021 – 2021/0204(COD))	198
2022/C 493/23	Europaparlamentets ändringar antagna den 8 juni 2022 av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) 2018/842 om medlemsstaternas bindande årliga minskningar av växthusgasutsläpp under perioden 2021–2030 som bidrar till klimatåtgärder för att fullgöra åtagandena enligt Parisavtalet (COM(2021)0555 – C9-0321/2021 – 2021/0200(COD))	202
2022/C 493/24	Europaparlamentets ändringar antagna den 8 juni 2022 av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordningarna (EU) 2018/841 vad gäller omfattning, förenkling av regler för efterlevnadskontroll, fastställande av medlemsstaternas mål för 2030 och åtaganden för att kollektivt uppnå klimatneutralitet 2035 i sektorn för markanvändning, skogsbruk och jordbruk, och (EU) 2018/1999 vad gäller förbättrad övervakning, rapportering, uppföljning av framsteg och översyn (COM(2021)0554 – C9-0320/2021 – 2021/0201(COD))	232
2022/C 493/25	Europaparlamentets ändringar antagna den 8 juni 2022 av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) 2019/631 vad gäller skärpning av normerna för koldioxidutsläpp från nya personbilar och nya lätta nyttofordon i linje med unionens höjda klimatambitioner (COM(2021)0556 – C9-0322/2021 – 2021/0197(COD))	295
	Torsdagen, 9 juni 2022
2022/C 493/26	P9_TA(2022)0241 Instrument för internationell upphandling ***I Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 9 juni 2022 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om tillträdet för varor och tjänster från tredjeländer till unionens inre marknad för offentlig upphandling och förfaranden till stöd för förhandlingar om tillträde för varor och tjänster från unionen till tredjeländers marknader för offentlig upphandling (COM(2016)0034 – C9-0018/2016 – 2012/0060(COD)) P9_TC1-COD(2012)0060 Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 9 juni 2022 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/… om tillträdet för ekonomiska aktörer, varor och tjänster från tredjeländer till unionens marknader för offentlig upphandling och koncession och förfaranden till stöd för förhandlingar om tillträde för ekonomiska aktörer, varor och tjänster från unionen till tredjeländers marknader för offentlig upphandling och koncession (Instrumentet för internationell upphandling – IPI)	332

Innehållsförteckning		Sida

	EUROPAPARLAMENTET SESSIONEN 2022–2023 Sammanträdena den 6–9 juni 2022 ANTAGNA TEXTER	1

	I Resolutioner, rekommendationer och yttranden
	RESOLUTIONER
	Europaparlamentet
	Tisdag, 7 juni 2022
2022/C 493/01	Europaparlamentets resolution av den 7 juni 2022 om kommissionens rapport för 2021 om Turkiet (2021/2250(INI))	2
2022/C 493/02	Europaparlamentets resolution av den 7 juni 2022 om Europeiska utrikestjänstens färdplan för klimatförändringar och försvar (2021/2102(INI))	19
2022/C 493/03	Europaparlamentets resolution av den 7 juni 2022 om EU och säkerhetsutmaningarna i regionen Indiska oceanen/Stilla havet (2021/2232(INI))	32
2022/C 493/04	Europaparlamentets resolution av den 7 juni 2022 om EU:s öar och sammanhållningspolitiken: den aktuella situationen och framtida utmaningar (2021/2079(INI))	48
2022/C 493/05	Europaparlamentets resolution av den 7 juni 2022 om genomförandet av artikel 17 i förordningen om den gemensamma fiskeripolitiken (2021/2168(INI))	62
	Onsdagen, 8 juni 2022
2022/C 493/06	Europaparlamentets resolution av den 8 juni 2022 om säkerhet i det östliga partnerskapets område och den gemensamma säkerhets- och försvarspolitikens roll (2021/2199(INI))	70
	Torsdagen, 9 juni 2022
2022/C 493/07	Europaparlamentets resolution av den 9 juni 2022 om människorättssituationen i Xinjiang, däribland polisdokumenten från Xinjiang (2022/2700(RSP))	96
2022/C 493/08	Europaparlamentets resolution av den 9 juni 2022 om instrumentaliseringen av rättsväsendet som ett repressivt verktyg i Nicaragua (2022/2701(RSP))	100
2022/C 493/09	Europaparlamentets resolution av den 9 juni 2022 om kränkningar av mediefriheten och journalisters säkerhet i Georgien (2022/2702(RSP))	104
2022/C 493/10	Europaparlamentets resolution av den 9 juni 2022 om rättsstatsprincipen och det potentiella godkännandet av Polens nationella återhämtningsplan (2022/2703(RSP))	108
2022/C 493/11	Europaparlamentets resolution av den 9 juni 2022 om parlamentets initiativrätt (2020/2132(INI))	112
2022/C 493/12	Europaparlamentets resolution av den 9 juni 2022 om globala hot mot aborträtten: Högsta domstolens eventuella inskränkningar i aborträtten i USA (2022/2665(RSP))	120
2022/C 493/13	Europaparlamentets resolution av den 9 juni 2022 om uppmaningen om ett konvent för att göra en översyn av fördragen (2022/2705(RSP))	130
2022/C 493/14	Europaparlamentets resolution av den 9 juni 2022 om ett nytt handelsinstrument för att förbjuda produkter som tillverkats genom tvångsarbete (2022/2611(RSP))	132
	REKOMMENDATIONER
	Europaparlamentet
	Onsdagen, 8 juni 2022
2022/C 493/15	Europaparlamentets rekommendation av den 8 juni 2022 till rådet och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om EU:s utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik efter det ryska aggressionskriget mot Ukraina (2022/2039(INI))	136