Europeiska unionens domstols senaste offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning

(2022/C 398/01)

Senaste offentliggörandet

EUT C 389, 10.10.2022

Senaste listan över offentliggöranden

EUT C 380, 3.10.2022

EUT C 368, 26.9.2022

EUT C 359, 19.9.2022

EUT C 340, 5.9.2022

EUT C 326, 29.8.2022

EUT C 318, 22.8.2022

Dessa texter är tillgängliga på

EUR-Lex: http://eur-lex.europa.eu

Nya ledamöter i tribunalen har avlagt ed

(2022/C 398/02)

Genom beslut av företrädare för regeringarna i Europeiska unionens medlemsstater av den 27 april 2022, (1) utnämndes Goulielmos Valasidis till domare i tribunalen för perioden från den 1 september 2022 till den 31 augusti 2028. Goulielmos Valasidis avlade ed inför domstolen den 15 september 2022.

Genom beslut av företrädare för regeringarna i Europeiska unionens medlemsstater av den 29 juni 2022, (2) utnämndes Steven Verschuur till domare i tribunalen för perioden från den 1 september 2022 till den 31 augusti 2028. Steven Verschuur avlade ed inför domstolen den 15 september 2022.

Genom beslut av företrädare för regeringarna i Europeiska unionens medlemsstater av den 20 juli 2022, (3) utnämndes Elisabeth Tichy-Fisslberger till domare i tribunalen för perioden från den 1 september 2022 till den 31 augusti 2028. Elisabeth Tichy-Fisslberger avlade ed inför domstolen den 15 september 2022.

---

(1)  EUT L 126, 29.4.2022, s. 23.

(2)  EUT L 173, 30.6.2022, s. 77.

(3)  EUT L 198, 27.7. 2022, s. 16.

Val av ordförande i tribunalen

(2022/C 398/03)

Domarna i tribunalen har vid ett sammanträde den 16 september 2022, i enlighet med artikel 9.1 i rättegångsreglerna, valt domaren Marc van der Woude till ordförande i tribunalen för perioden från den 16 september 2022 till den 31 augusti 2025.

Val av tribunalens vice ordförande

(2022/C 398/04)

Domarna i tribunalen har vid ett sammanträde den 16 september 2022, i enlighet med artikel 9.4 i rättegångsreglerna, valt domaren Savvas Papasavvas till vice ordförande i tribunalen för perioden från den 16 september 2022 till den 31 augusti 2025.

Val av avdelningsordförandena

(2022/C 398/05)

Tribunalen har den 19 september 2022, för perioden från den 19 september 2022 till den 31 augusti 2025, i enlighet med artiklarna 9.3 och 18.1 i rättegångsreglerna, till ordförande på avdelningar som sammanträder med tre och med fem domare, valt

—	Dean Spielmann,

—	Anna Marcoulli,

—	Fredrik Schalin,

—	Ricardo da Silva Passos,

—	Jesper Svenningsen,

—	Maria José Costeira,

—	Krystyna Kowalik-Bańczyk,

—	Alexander Kornezov,

—	Laurent Truchot,

—	Ornella Porchia.

Indelning av domare på avdelning

(2022/C 398/06)

Vid sitt extra plenimöte den 19 september 2019 beslutade tribunalen, sammansatt av 54 domare, att inrätta åtta avdelningar med fem domare, som sammanträder med fem och tre domare, indelade i sex sammansättningar för perioden 19 september 2022–31 augusti 2025. Varje sammansättning i tribunalens tio avdelningar ska ledas av en avdelningsordförande, som väljs till avdelningsordförande för sammansättningarna bestående av såväl fem som tre domare.

Vid sitt plenimöte den 23 september 2022 beslutade tribunalen, på förslag av ordföranden i enlighet med artikel 13.2 i rättegångsreglerna, att domarna under perioden 23 september 2022 – 31 augusti 2025 ska vara indelade på avdelning enligt följande:

Första avdelningen i utökad sammansättning (sammanträder med fem domare):

Avdelningen i utökad sammansättning, med fem domare, består av den sammansättning med tre domare som ursprungligen handlade målet plus två domare utsedda bland de övriga tre domarna på första avdelningen enligt en rotationsordning.

Första avdelningen (sammanträder med tre domare):

Avdelningsordföranden Dean Spielmann

Sammansättning A: Domarna Virgilijus Valančius och Roberto Mastroianni

Sammansättning B: Domarna Virgilijus Valančius och Maja Brkan

Sammansättning C: Domarna Virgilijus Valančius och Ion Gâlea

Sammansättning D: Domarna Virgilijus Valančius och Tihamér Tóth

Sammansättning E: Domarna Roberto Mastroianni och Maja Brkan

Sammansättning F: Domarna Roberto Mastroianni och Ion Gâlea

Sammansättning G: Domarna Roberto Mastroianni och Tihamér Tóth

Sammansättning H: Domarna Maja Brkan och Ion Gâlea

Sammansättning I: Domarna Maja Brkan och Tihamér Tóth

Sammansättning J: Domarna Ion Gâlea och Tihamér Tóth

Andra avdelningen i utökad sammansättning (sammanträder med fem domare):

Avdelningen i utökad sammansättning, med fem domare, består av den sammansättning med tre domare som ursprungligen handlade målet plus två domare utsedda bland de övriga tre domarna på andra avdelningen enligt en rotationsordning.

Andra avdelningen (sammanträder med tre domare):

Avdelningsordföranden Anna Marcoulli

Sammansättning A: Domarna Sten Frimodt Nielsen och Juraj Schwarcz

Sammansättning B: Domarna Sten Frimodt Nielsen och Vesna Tomljenović

Sammansättning C: Domarna Sten Frimodt Nielsen och Rimvydas Norkus

Sammansättning D: Domarna Sten Frimodt Nielsen och William Valasidis

Sammansättning E: Domarna Juraj Schwarcz och Vesna Tomljenović

Sammansättning F: Domarna Juraj Schwarcz och Rimvydas Norkus

Sammansättning G: Domarna Juraj Schwarcz och William Valasidis

Sammansättning H: Domarna Vesna Tomljenović och Rimvydas Norkus

Sammansättning I: Domarna Vesna Tomljenović och William Valasidis

Sammansättning J: Domarna Rimvydas Norkus och William Valasidis

Tredje avdelningen i utökad sammansättning (sammanträder med fem domare):

Avdelningsordföranden Fredrik Schalin samt domarna Petra Škvařilová-Pelzl, Iko Nõmm, Gabriele Steinfatt och Damjan Kukovec.

Tredje avdelningen (sammanträder med tre domare):

Avdelningsordföranden Fredrik Schalin

Sammansättning A: Domarna Petra Škvařilová-Pelzl och Iko Nõmm

Sammansättning B: Domarna Petra Škvařilová-Pelzl och Gabriele Steinfatt

Sammansättning C: Domarna Petra Škvařilová-Pelzl och Damjan Kukovec

Sammansättning D: Domarna Iko Nõmm och Gabriele Steinfatt

Sammansättning E: Domarna Iko Nõmm och Damjan Kukovec

Sammansättning F: Domarna Gabriele Steinfatt och Damjan Kukovec

Fjärde avdelningen i utökad sammansättning (sammanträder med fem domare):

Avdelningsordföranden Ricardo da Silva Passos samt domarna Stéphane Gervasoni, Nina Półtorak, Inga Reine och Tuula Riitta Pynnä.

Fjärde avdelningen (sammanträder med tre domare):

Avdelningsordföranden Ricardo da Silva Passos

Sammansättning A: Domarna Stéphane Gervasoni och Nina Półtorak

Sammansättning B: Domarna Stéphane Gervasoni och Inga Reine

Sammansättning C: Domarna Stéphane Gervasoni och Tuula Riitta Pynnä

Sammansättning D: Domarna Nina Półtorak och Inga Reine

Sammansättning E: Domarna Nina Półtorak och Tuula Riitta Pynnä

Sammansättning F: Domarna Inga Reine och Tuula Riitta Pynnä

Femte avdelningen i utökad sammansättning (sammanträder med fem domare):

Avdelningsordföranden Jesper Svenningsen samt domarna Colm Mac Eochaidh, Johannes Christoph Laitenberger, José Martín y Pérez de Nanclares och Mirela Stancu.

Femte avdelningen (sammanträder med tre domare):

Avdelningsordföranden Jesper Svenningsen

Sammansättning A: Domarna Colm Mac Eochaidh och Johannes Christoph Laitenberger

Sammansättning B: Domarna Colm Mac Eochaidh och José Martín y Pérez de Nanclares

Sammansättning C: Domarna Colm Mac Eochaidh och Mirela Stancu

Sammansättning D: Domarna Johannes Christoph Laitenberger och José Martín y Pérez de Nanclares

Sammansättning E: Domarna Johannes Christoph Laitenberger och Mirela Stancu

Sammansättning F: Domarna Martín y Pérez de Nanclares och Mirela Stancu

Sjätte avdelningen i utökad sammansättning (sammanträder med fem domare):

Avdelningsordföranden Maria José Costeira samt domarna Mariyana Kancheva, Ulf Öberg, Pēteris Zilgalvis och Elisabeth Tichy-Fisslberger.

Sjätte avdelningen (sammanträder med tre domare):

Avdelningsordföranden Maria José Costeira

Sammansättning A: Domarna Mariyana Kancheva och Ulf Öberg

Sammansättning B: Domarna Mariyana Kancheva och Pēteris Zilgalvis

Sammansättning C: Domarna Mariyana Kancheva och Elisabeth Tichy-Fisslberger

Sammansättning D: Domarna Ulf Öberg och Pēteris Zilgalvis

Sammansättning E: Domarna Ulf Öberg och Elisabeth Tichy-Fisslberger

Sammansättning F: Domarna Pēteris Zilgalvis och Elisabeth Tichy-Fisslberger

Sjunde avdelningen i utökad sammansättning (sammanträder med fem domare):

Avdelningsordföranden Krystyna Kowalik-Bańczyk samt domarna Eugène Buttigieg, Gerhard Hesse, Ioannis Dimitrakopoulos och Beatrix Ricziová.

Sjunde avdelningen (sammanträder med tre domare):

Avdelningsordföranden Krystyna Kowalik-Bańczyk

Sammansättning A: Domarna Eugène Buttigieg och Gerhard Hesse

Sammansättning B: Domarna Eugène Buttigieg och Ioannis Dimitrakopoulos

Sammansättning C: Domarna Eugène Buttigieg och Beatrix Ricziová

Sammansättning D: Domarna Gerhard Hesse och Ioannis Dimitrakopoulos

Sammansättning E: Domarna Gerhard Hesse och Beatrix Ricziová

Sammansättning F: Domarna Ioannis Dimitrakopoulos och Beatrix Ricziová

Åttonde avdelningen i utökad sammansättning (sammanträder med fem domare):

Avdelningsordföranden Alexander Kornezov samt domarna Geert De Baere, David Petrlík, Krisztián Kecsmár och Suzanne Kingston.

Åttonde avdelningen (sammanträder med tre domare):

Avdelningsordföranden Alexander Kornezov

Sammansättning A: Domarna Geert De Baere och David Petrlík

Sammansättning B: Domarna Geert De Baere och Krisztián Kecsmár

Sammansättning C: Domarna Geert De Baere och Suzanne Kingston

Sammansättning D: Domarna David Petrlík och Krisztián Kecsmár

Sammansättning E: Domarna David Petrlík och Suzanne Kingston

Sammansättning F: Domarna Krisztián Kecsmár och Suzanne Kingston

Nionde avdelningen i utökad sammansättning (sammanträder med fem domare):

Avdelningsordföranden Laurent Truchot samt domarna Heikki Kanninen, Ramona Frendo, Miguel Sampol Pucurull och Tamara Perišin.

Nionde avdelningen (sammanträder med tre domare):

Avdelningsordföranden Laurent Truchot

Sammansättning A: Domarna Heikki Kanninen och Ramona Frendo

Sammansättning B: Domarna Heikki Kanninen och Miguel Sampol Pucurull

Sammansättning C: Domarna Heikki Kanninen och Tamara Perišin

Sammansättning D: Domarna Ramona Frendo och Miguel Sampol Pucurull

Sammansättning E: Domarna Ramona Frendo och Tamara Perišin

Sammansättning F: Domarna Miguel Sampol Pucurull och Tamara Perišin

Tionde avdelningen i utökad sammansättning (sammanträder med fem domare):

Avdelningsordföranden Ornella Porchia samt domarna Marc Jaeger, Lauri Madise, Paul Nihoul och Steven Verschuur.

Tionde avdelningen (sammanträder med tre domare):

Avdelningsordföranden Ornella Porchia

Sammansättning A: Domarna Marc Jaeger och Lauri Madise

Sammansättning B: Domarna Marc Jaeger och Paul Nihoul

Sammansättning C: Domarna Marc Jaeger och Steven Verschuur

Sammansättning D: Domarna Lauri Madise och Paul Nihoul

Sammansättning E: Domarna Lauri Madise och Steven Verschuur

Sammansättning F: Domarna Paul Nihoul och Steven Verschuur

Fjärde, femte, nionde och tionde avdelningen ska pröva mål om anställningsförhållanden mellan Europeiska unionen och dess personal, medan första, andra, tredje, sjätte, sjunde och åttonde avdelningen ska pröva mål avseende immateriella rättigheter enligt avdelning IV i rättegångsreglerna.

Tribunalen har även beslutat följande:

—	Ordföranden och vice ordföranden ska inte tillhöra någon avdelning permanent.

—

Under varje verksamhetsår ska vice ordföranden ingå i var och en av de avdelningar som sammanträder med fem domare, vid handläggningen av ett mål per avdelning i följande ordning: — Det första mål som genom beslut av tribunalen hänskjuts till en utökad sammansättning som sammanträder med fem domare från första, andra, tredje, fjärde och femte avdelningen. — Det tredje mål som genom beslut av tribunalen hänskjuts till en utökad sammansättning som sammanträder med fem domare från sjätte, sjunde, åttonde, nionde och tionde avdelningen.

När vice ordföranden på detta sätt ingår i en sammansättning med fem domare är denna sammansatt av vice ordföranden, de domare som ingår i den sammansättning med tre domare som ursprungligen handlade målet och en av de övriga domarna på den berörda avdelningen, vilken utses i motsatt ordningsföljd till den som gäller enligt artikel 8 i rättegångsreglerna.

Stora avdelningens sammansättning

(2022/C 398/07)

Tribunalen har vid sitt plenimöte den 23 september 2022 beslutat att, för perioden från och med den 23 september 2022 till och med den 31 augusti 2025 och i enlighet med artikel 15.2 i rättegångsreglerna, de femton domare som ska ingå i stora avdelningen ska vara tribunalens ordförande, tribunalens vice ordförande, två avdelningsordförande vilka utses enligt en turordning, de domare som ingick i den sammansättning med tre domare som ursprungligen tilldelades målet och de två domare som skulle ha kompletterat denna sammansättning med tre domare om målet hade tilldelats en sammansättning med fem domare, samt sex domare vilka utses enligt en turordning bland samtliga tribunalens domare, med undantag för avdelningsordförandena, som omväxlande följer den rangordning som anges i artikel 8 i rättegångsreglerna och motsatt ordning.

Utseende av domare som ska ersätta domare som är förhindrade att tjänstgöra

(2022/C 398/08)

Riktlinjer för hur målen ska fördelas mellan avdelningarna

(2022/C 398/09)

Tribunalen har vid sitt plenimöte den 23 september 2022, i enlighet med artikel 25 i rättegångsreglerna, lagt fast riktlinjer för hur målen ska fördelas mellan avdelningarna.

Dessa riktlinjer består i följande:

1.	Mål ska så snart som möjligt efter det att ansökan har getts in, utan att det påverkar en senare tillämpning av artikel 28 i rättegångsreglerna, tilldelas avdelningarna sammansatta av tre domare.

2.

Personalmål, det vill säga mål som avser anställningsförhållandet mellan Europeiska unionen och dess personal, ska fördelas mellan de fyra avdelningar som särskilt utsetts för detta ändamål i beslutet om indelning av domare på avdelning i enlighet med en turordning, baserad på den ordning i vilken målen registreras vid kansliet.

3.	Mål avseende immateriella rättigheter enligt avdelning IV i rättegångsreglerna ska fördelas mellan de sex avdelningar som särskilt utsetts för detta ändamål i beslutet om indelning av domare på avdelning i enlighet med en turordning, baserad på den ordning i vilken målen registreras vid kansliet.

4.

Andra mål än dem som avses i punkterna 2 och 3 ska fördelas mellan avdelningarna i enlighet med två separata turordningar, baserade på den ordning i vilken målen registreras vid kansliet, för följande kategorier: — Mål angående genomförandet av de konkurrensregler som är tillämpliga på företag, reglerna om statligt stöd och reglerna om handelspolitiska skyddsåtgärder. — Övriga mål.

5.	Tribunalens ordförande kan göra undantag från turordningsreglerna i punkterna 2, 3 och 4 för att beakta det samband som föreligger mellan vissa mål eller för att uppnå en jämn fördelning av arbetsbördan.

6.	De ovan angivna riktlinjerna för hur målen ska fördelas mellan avdelningarna ska därför gälla för perioden från den 23 september 2022 till den 31 augusti 2025.

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 28 juni 2022 – Europeiska kommissionen mot Konungariket Spanien

(Mål C-278/20) (1)

(Fördragsbrott - Medlemsstaternas ansvar för skada som enskilda vållats genom överträdelser av unionsrätten - Den nationella lagstiftarens överträdelse av unionsrätten - En medlemsstats överträdelse av konstitutionen som kan tillskrivas den nationella lagstiftaren - Principerna om likvärdighet och effektivitet)

(2022/C 398/10)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: J. Baquero Cruz, I. Martínez del Peral och P. Van Nuffel, samtliga i egenskap av ombud)

Svarande: Konungariket Spanien (ombud: L. Aguilera Ruiz, S. Centeno Huerta, A. Gavela Llopis och J. Rodríguez de la Rúa Puig, samtliga i egenskap av ombud)

Domslut

1)

Konungariket Spanien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt effektivitetsprincipen genom att anta och bibehålla artikel 32.3–32.6 och artikel 34.1 andra stycket i Ley 40/2015 de Régimen Jurídico del Sector Público (lag 40/2015 om rättslig reglering av den offentliga sektorn) av den 1 oktober 2015 samt artikel 67.1 tredje stycket i Ley 39/2015 del Procedimiento Administrativo Común de las Administraciones Públicas (lag 39/2015 om det allmänna förvaltningsrättsliga förfarandet), av den 1 oktober 2015, i den mån det i dessa bestämmelser föreskrivs att rätten till ersättning för skador som den spanska lagstiftaren har orsakat enskilda på grund av ett åsidosättande av unionsrätten är underställd följande villkor: — Det ska finnas ett avgörande från EU-domstolen i vilket den tillämpade lagregeln förklaras oförenlig med unionsrätten. — Den skadelidande ska, inför vilken instans som helst, ha fått ett slutligt avslagsbeslut i en talan mot den förvaltningsrättsliga akt som orsakat skadan, utan att det föreskrivs något undantag för de fall då skadan är en direkt följd av en handling eller underlåtenhet från lagstiftarens sida, som strider mot unionsrätten, och det inte finns någon förvaltningsrättslig akt mot vilken talan kan väckas. — Det uppställs en preskriptionstid på ett år räknat från offentliggörandet i Europeiska unionens officiella tidning av det beslut i vilket EU-domstolen förklarar en lagregel oförenlig med unionsrätten, utan att täcka in de fall där det inte föreligger något sådant beslut. — Ersättning kan endast utgå för skador som uppkommit inom fem år före dagen för detta offentliggörande, såvida inte annat föreskrivs i nämnda beslut.

2)	Talan ogillas i övrigt.

3)	Europeiska kommissionen och Konungariket Spanien ska bära sina respektive rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 271, 17.8.2020

Domstolens beslut (sjätte avdelningen) av den 1 september 2022 (begäran om förhandsavgörande från Supremo Tribunal Administrativo – Portugal) – Pharol, SGPS, SA mot Autoridade Tributária e Aduaneira

(Mål C-67/22) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Artikel 99 i domstolens rättegångsregler - Artiklarna 63 och 65 FEUF - Fri rörlighet för kapital - Inkomstskatt för juridiska personer - Utdelning som uppburits från ett bolag etablerat i det mottagande bolagets medlemsstat - Utdelning som uppburits från ett bolag etablerat i ett tredjeland - Nationell lagstiftning för undvikande av dubbelbeskattning - Skillnad i behandling - Restriktion - Motivering - Effektiv skattekontroll - Ingen avtalad förpliktelse att lämna skatteinformation)

(2022/C 398/11)

Rättegångsspråk: portugisiska

Hänskjutande domstol

Supremo Tribunal Administrativo

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Pharol, SGPS, SA

Motpart: Autoridade Tributária e Aduaneira

Avgörande

Artiklarna 63 och 65 FEUF ska tolkas så, att de inte utgör hinder för en nationell lagstiftning för undvikande av ekonomisk dubbelbeskattning av utdelning enligt vilken ett bolag med hemvist i den berörda medlemsstaten från sin skattepliktiga inkomst får dra av utdelning från ett annat bolag med hemvist i samma stat men inte får dra av utdelning från ett bolag i ett tredjeland, med motiveringen av det sistnämnda saknar anknytning till beskattningsmedlemsstaten genom en avtalad förpliktelse att lämna skatteinformation, när detta avdrag är villkorat av att det utdelande bolaget beskattas i detta tredjeland och att det, till följd av att det landet inte har någon avtalad förpliktelse att lämna skatteinformation, är omöjligt att få sådana upplysningar från det landet. En medlemsstat är inte skyldig att ge den skattskyldige möjligheten att själv styrka att de nödvändiga villkoren för att ha rätt till avdraget är uppfyllda när medlemsstaten, i avsaknad av en sådan avtalad förpliktelse, inte kan kontrollera om de uppgifter som lagts fram är korrekta.

---

(1)  Datum för ingivande: 2.2.2022

Överklagande ingett den 19 december 2021 av Ioana-Felicia Rosca av den dom som tribunalen (åttonde avdelningen) meddelade den 20 oktober 2021 i mål T-434/19, Rosca mot kommissionen

(Mål C-802/21 P)

(2022/C 398/12)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Ioana-Felicia Rosca (ombud: L.-O. Tufler, avocat)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

I beslut av den 7 september 2022 avvisade domstolen (sjunde avdelningen) överklagandet eftersom det är uppenbart att det i vissa delar inte kan tas upp till sakprövning och i övriga delar är ogrundat samt fastställde att Ioana-Felicia Rosca skulle bära sina egna rättegångskostnader.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesfinanzhof (Tyskland) den 27 maj 2022 – Gemeinde A mot Finanzamt

(Mål C-344/22)

(2022/C 398/13)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesfinanzhof

Parter i det nationella målet

Klagande: Gemeinde A

Motpart: Finanzamt

Tolkningsfrågor

1.

Ska en kommun, under sådana omständigheter som de som är aktuella i det nationella målet, som tar ut en ”kurortsavgift” (i form av ett visst belopp per vistelsedag) från besökare som vistas i kommunen (kurortsbesökare) med stöd av kommunala föreskrifter, för tillhandahållande av kurortsanläggningar (till exempel spapark, spabyggnad, gångvägar), anses bedriva en ekonomisk verksamhet i den mening som avses i artikel 2.1 c i rådets direktiv 2006/112/EG (1) av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt genom tillhandahållandet av kurortsanläggningarna till besökarna mot kurortsavgift även om kurortsanläggningarna redan är fritt tillgängliga för alla (följaktligen exempelvis även för invånare eller andra personer som inte är skyldiga att betala kurortsavgift)?

2.

Om fråga 1 besvaras jakande: I en sådan situation som den ovannämnda, utgör enbart kommunens territorium den relevanta geografiska marknaden vid prövningen av huruvida en behandling av kommunen som icke beskattningsbar person skulle leda till ”en betydande snedvridning av konkurrensen” i den mening som avses i artikel 13.1 andra stycket i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt?

---

(1)  Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, 2006, s. 1).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Landgerichts Hannover (Tyskland) den 12 juli 2022 – MK mot WB

(Mål C-462/22)

(2022/C 398/14)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landgericht Hannover

Parter i det nationella målet

Klagande: MK

Motpart: WB

Tolkningsfrågor

Ska en god man som utsetts enligt lag och som utövar denna verksamhet yrkesmässigt anses vara personuppgiftsansvarig i den mening som avses i artikel 4 punkt 7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (1) av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning)?

Är en sådan god man skyldig att ge tillgång till personuppgifter i enlighet med artikel 15 i den allmänna dataskyddsförordningen?

---

(1)  EUT L 119, 2016, s. 1.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesgerichtshofs (Tyskland) den 15 juli 2022 – Laudamotion GmbH mot flightright GmbH

(Mål C-474/22)

(2022/C 398/15)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesgerichtshof

Parter i det nationella målet

Klagande: Laudamotion GmbH

Motpart: flightright GmbH

Tolkningsfrågor

1.

Är det en förutsättning för att en passagerare ska ha rätt till kompensation enligt artiklarna 5, 6 och 7 i förordning nr 261/2004 (1) på grund av att en flygning försenats med mer än tre timmar i förhållande till den tidtabellsenliga ankomsttiden att passageraren i enlighet med artikel 3.2 a i nämnda förordning har checkat in vid den tidpunkt som lufttrafikföretaget, researrangören eller en auktoriserad resebyrå angett, dock senast 45 minuter före angiven avgångstid, eller innebär en kraftig försening i den mening som avses ovan – som är att likställa med att flygningen blir inställd – ett undantag från detta krav?

2.

Ska, för det fall att en passagerare inte undantas från kravet på att närvara vid incheckningen för att ha rätt till kompensation endast på grund av att en kraftig försening i den mening som avses ovan inträder, ett sådant undantag från kravet ändå gälla om det med tillräcklig säkerhet stod klart för passageraren att flygningen kommer att bli kraftigt försenad vid ankomsten i den mening som avses ovan?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 (EUT L 46, 2004, s. 1).

Talan väckt den 18 juli 2022 – Europeiska kommissionen mot Irland

(Mål C-481/22)

(2022/C 398/16)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: L. Armati och E. Sanfrutos Cano)

Svarande: Irland

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Irland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 4.1 jämförd med bilaga I del B samt artikel 8.2 i rådets direktiv 98/83/EG av den 3 november 1998 om kvaliteten på dricksvatten (1) genom att inte vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att vatten avsett för mänsklig konsumtion uppfyller minimikraven för parametervärdena för ”Trihalometaner – totalt” enligt del B i bilaga I till direktivet i 21 offentliga vattenförsörjningsområden och 9 privata vattensamfälligheter och att de nödvändiga stegen för att åtgärda detta genomförs så snart som möjligt för att återställa kvaliteten på vatten avsedd för mänsklig konsumtion i nämnda vattenförsörjningsområden och vattensamfälligheter, och genom att inte prioritera verkställigheten, med hänsyn bland annat till i den grad det relevanta parametervärdet överskridits och den potentiella faran för mänsklig hälsa, och

—	förplikta Irland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Tidsfristen för att införliva direktivet löpte ut den 26 december 2003, med striktare krav från den 26 december 2008.

---

(1)  EGT L 330, 5.12.1998, s. 32.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Curtea de Apel Bucureşti (Rumänien) den 22 juli 2022 – EI mot SC Brink’s Cash Solutions SRL

(Mål C-496/22)

(2022/C 398/17)

Rättegångsspråk: rumänska

Hänskjutande domstol

Curtea de Apel Bucureşti

Parter i det nationella målet

Klagande: EI

Motpart: SC Brink’s Cash Solutions SRL

Tolkningsfrågor

1)

Utgör artiklarna 1[.1 första stycket led b] och 6 i direktiv 98/59/EG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar (1), jämförda med skälen 2 och 6 i ingressen till det direktivet, hinder för en nationell lagstiftning som innebär att en arbetsgivare får underlåta att ha överläggningar med de arbetstagare som berörs av ett kollektivt uppsägningsförfarande, eftersom de vare sig har några utsedda representanter eller har någon rättslig skyldighet att utse sådana?

2)

Ska artiklarna 1[.1 första stycket led b] och 6 i direktiv 98/59/EG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar, jämförda med skälen 2 och 6 i ingressen till det direktivet, tolkas så, att arbetsgivaren i ett sådant fall som beskrivs ovan är skyldig att informera och ha överläggningar med alla de anställda som berörs av det kollektiva uppsägningsförfarandet?

---

(1)  Rådets direktiv 98/59/EG av den 20 juli 1998 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar (EGT L 225, 1998, s. 16).

Talan väckt den 29 juli 2022 – Europeiska kommissionen mot Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland

(Mål C-516/22)

(2022/C 398/18)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: L. Armati, P.-J. Loewenthal, T. Maxian Rusche)

Svarande: Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Förenade kungariket, såtillvida det förordnat om verkställighet av skiljedomen i ICSID-mål nr ARB/05/20, har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt — artikel 4.3 FEU, jämförd med artikel 127.1 i avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen (1) (nedan kallad utträdesavtalet), genom att ha meddelat ett avgörande om tolkningen av artikel 351 första stycket FEUF och dess tillämpning vid verkställandet av skiljedomen, trots att denna fråga redan avgjorts genom befintliga kommissionsbeslut och ska prövas av unionsdomstolarna, — artikel 351 första stycket FEUF, jämförd med artikel 127.1 i utträdesavtalet, genom att felaktigt ha tolkat och tillämpat begreppen ”rättigheter … för ett eller flera tredjeländer” och ”påverkas av … fördragen”, — artikel 267 FEUF första stycket a och b samt tredje stycket, jämförd med artikel 127.1 i utträdesavtalet, genom att ha underlåtit att hänskjuta en fråga om giltigheten av kommissionens beslut av den 26 maj 2014 att förbjuda Rumänien att verkställa skiljedomen (2014 års föreläggande om avbruten utbetalning) och av kommissionens beslut av den 1 oktober 2014 att inleda ett formellt granskningsförfarande av Rumäniens verkställande av skiljedomen (2) (2014 års beslut om ett formellt granskningsförfarande), och genom att – i egenskap av domstol i sista instans – ha underlåtit att hänskjuta en fråga om tolkningen av unionsrätten som inte är acte claire eller acte éclairé, — artikel 108.3 FEUF, jämförd med artikel 127.1 i utträdesavtalet, genom att ha ålagt Rumänien att åsidosätta sina unionsrättsliga förpliktelser enligt 2014 års föreläggande om avbruten betalning och enligt 2014 års beslut om ett formellt granskningsförfarande, — förplikta Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Genom dom av den 19 februari 2020, i målet Micula mot Rumänien, förordnade Supreme Court of the United Kingdom (Högsta domstolen, Förenade kungariket) om verkställighet av en skiljedom som meddelats mot Rumänien till förmån för vissa svenska investerare, till följd av att Rumänien inte fullgjort ett bilateralt investeringsavtal som ingåtts mellan Sverige och Rumänien år 2003.

Kommissionen har tidigare konstaterat att verkställighet av skiljedomen skulle resultera i att Rumänien beviljade dessa investerare olagligt och oförenligt statligt stöd. EU-domstolen har därefter slagit fast att beviljande av detta stöd strider mot grundläggande unionsrättsliga regler och principer, i synnerhet artiklarna 267 och 344 FEUF, de allmänna principerna om autonomi och ömsesidigt förtroende, samt unionsinstitutionernas funktioner enligt det unionsrättsliga regelverket.

Med stöd av artikel 351 första stycket FEUF fann Supreme Court (Högsta domstolen) att skiljedomen ska verkställas i Förenade kungariket, trots att detta strider mot unionsrätten. Förenade kungariket har härigenom åsidosatt sina skyldigheter enligt artikel 4.3 FEU, jämte artiklarna 108.3, 267 första stycket a och b samt tredje stycket, och 351 första stycket FEUF, jämförda med artikel 127.1 i utträdesavtalet.

---

(1)  EUT L 29, 2020, s. 7.

(2)  Statligt stöd – Rumänien – Statligt stöd SA.38517 (2014/C) (f.d. 2014/NN) – Verkställande av skiljedom Micula mot Rumänien av den 11 december 2013 – Uppmaning enligt artikel 108.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt att inkomma med synpunkter (EUT C 393, 2014, s. 27).

Överklagande ingett den 2 augusti 2022 av Eurobolt BV, Fabory Nederland BV, ASF Fischer BV av den dom som tribunalen (nionde avdelningen) meddelade den 18 maj 2022 i mål T-479/20, Eurobolt m.fl. mot kommissionen

(Mål C-517/22 P)

(2022/C 398/19)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Eurobolt BV, Fabory Nederland BV, ASF Fischer BV (ombud: advokaterna B. Natens och A. Willems)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen, Stafa Group BV

Klagandenas yrkanden

Klagandena yrkar att domstolen ska

—	upphäva den överklagade domen,

—

fastställa att det fanns grund för talan i första instans och ogiltigförklara kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/611 av den 30 april 2020 om återinförande av den slutgiltiga antidumpningstull som genom förordning (EG) nr 91/2009 införts på import av vissa fästdon av järn eller stål med ursprung i Folkrepubliken Kina vad gäller den import av vissa fästdon av järn eller stål som avsänts från Malaysia, oavsett om produkternas deklarerade ursprung är Malaysia eller inte (1) (nedan kallad den överklagade förordningen) i den mån den rör klagandena, och

—	förplikta kommissionen att ersätta de kostnader som uppkommit för klagandena i förfarandena vid tribunalen och domstolen och bära de egna kostnaderna i samma förfaranden, samt förplikta övriga parter i målet om överklagande att bära sina rättegångskostnader,

—	alternativt

—	återförvisa målet till tribunalen för ny prövning, och

—	förordna att frågan om rättegångskostnader avseende förfarandena i tribunalen och domstolen ska anstå till dess att tribunalen har avgjort frågan slutligt.

Grunder och huvudargument

Klagandena gör gällande sju grunder till stöd för sitt överklagande.

Den första grunden avser att tribunalen gjorde en felaktig tolkning och tillämpning av artikel 266 FEUF och principen om förbud mot retroaktiv tillämpning när den slog fast att den överklagade förordningen retroaktivt kunde återinföra antidumpningstullar och hindra återbetalning av dem.

Klagandena gör genom den andra grunden gällande att tribunalen gjorde en felaktig tolkning och tillämpning av artikel 266 FEUF när den fann att den överklagade förordningen kunde ”avhjälpa” överträdelsen av de väsentliga formföreskrifterna i ett antidumpningsförfarande.

Den tredje grunden avser att tribunalen gjorde en felaktig tolkning och tillämpning av artikel 266 FEUF och principen om förbud mot retroaktiv tillämpning när den slog fast att den överklagade förordningen retroaktivt kunde ”avhjälpa” den överträdelse som anges i domen av den 3 juli 2019, Eurobolt (C-644/17, EU:C:2019:555).

Den fjärde grunden avser att tribunalen gjorde en felaktig tolkning och tillämpning av artiklarna 264 och 266 FEUF när den fann att kommissionen kunde frånta domstolen dess behörighet och därigenom åsidosatte artikel 296 FEUF.

Den femte grunden avser att tribunalen gjorde en felaktig tolkning och tillämpning av principen om ett effektivt domstolsskydd när den slog fast att den principen inte innebär ett krav på en fullständig återbetalning av tullarna i förevarande mål.

Klagandena gör genom den sjätte grunden gällande att tribunalen gjorde en felaktig tolkning och tillämpning av artikel 13.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036 av den 8 juni 2016 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen (2), artikel 5.1 och 5.2 FEUF och principen om god förvaltning, när den fann att det fanns en lämplig rättslig grund för den överklagade förordningen.

Den sjunde grunden avser att tribunalen gjorde en felaktig tolkning och tillämpning av artikel 5.1 och 5.2 FEUF, när den fann att den överklagade förordningen kunde innebära ett slutgiltigt förbud mot återbetalning av tullar som förklarats ogiltiga i domen i målet Eurobolt.

---

(1)  EUT L 141, 2020, s. 1.

(2)  EUT L 176, 2016, s. 21

Överklagande ingett den 4 augusti 2022 av Amer Foz av den dom som tribunalen (fjärde avdelningen) meddelade den 18 maj 2022 i mål T-296/20, Foz mot rådet

(Mål C-524/22 P)

(2022/C 398/20)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Amer Foz (ombud: L. Cloquet, avocat)

Övrig part i målet: Europeiska unionens råd

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	delvis ogiltigförklara den överklagade domen i den del den innebar ogillande av klagandens talan om ogiltigförklaring av 2021 års rättsakter om bibehållande, i enlighet med vad som angetts i domen,

—	som en följd därav, ogiltigförklara rådets beslut (Gusp) 2021/855 av den 27 maj 2021 om ändring av beslut 2013/255/Gusp om restriktiva åtgärder mot Syrien, (1) i den del den avser klaganden,

—	som en följd därav, ogiltigförklara rådets genomförandeförordning (EU) 2021/848 av den 27 maj 2021 om genomförande av förordning (EU) nr 36/2012 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Syrien , (2) i den del den avser klaganden,

—

som en följd därav, ålägga rådet att ta bort klagandens namn från bilagorna till rådets beslut 2013/255/Gusp av den 31 maj 2013 om restriktiva åtgärder mot Syrien (3) och till rådets förordning (EU) nr 36/2012 av den 18 januari 2012 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Syrien, (4) och

—	därför fastställa att rådet ska bära samtliga rättegångskostnader och utgifter i förfarandet samt ersätta de kostnader och utgifter som uppkommit för klaganden.

Grunder och huvudargument

Till stöd för överklagandet åberopar klaganden åtta grunder.

För det första har bevisningen och de faktiska omständigheterna missuppfattats med avseende på Pro-Justice Blog-bevisningen.

För det andra har bevisningen och de faktiska omständigheterna missuppfattats med avseende på Syria Report-bevisningen.

För det tredje har bevisningen och de faktiska omständigheterna missuppfattats med avseende på bevisningen om Reuters pressartikel.

För det fjärde har bevisningen och de faktiska omständigheterna missuppfattats med avseende på bevisningen om ASM International General Trading LLC (Arab News och Al Arabiyas webbplatser).

För det femte görs det gällande en felaktig rättstillämpning genom att tribunalen har gjort en felaktig tillämpning av rättspraxisen Anbouba (dom av den 21 april 2015, Anbouba/rådet, C-630/13 P, EU:C:2015:247, och dom av den 21 april 2015, Anbouba/rådet, C-605/13 P, EU:C:2015:248) och i synnerhet av kriteriet en rad tillräckligt konkreta, precisa och samstämmiga indicier.

För det sjätte görs det gällande en felaktig rättstillämpning genom att tribunalen har gjort en felaktig tillämpning av artiklarna 27 och 28 i beslut 2013/255/Gusp, i dess lydelse enligt beslut (Gusp) 2015/1836 (5) in fine och av artikel 15 i förordning nr 36/2012, i dess lydelse enligt förordning (EU) 2015/1828. (6)

För det sjunde har de faktiska omständigheterna missuppfattats med avseende på avsaknaden av anknytning mellan klaganden och Samer Foz.

För det åttonde görs det gällande en felaktig rättstillämpning genom att tribunalen har gjort en felaktig tillämpning av reglerna om bevisbördan.

---

(1)  EUT L 188, 2021, s. 90.

(2)  EUT L 188, 2021, s. 18.

(3)  EUT L 147, 2013, s. 14.

(4)  EUT L 16, 2012, s. 1.

(5)  Rådets beslut (Gusp) 2015/1836 av den 12 oktober 2015 om ändring av beslut 2013/255/Gusp om restriktiva åtgärder mot Syrien (EUT L 266, 2015, s. 75).

(6)  Rådets förordning (EU) 2015/1828 av den 12 oktober 2015 om ändring av förordning (EU) nr 36/2012 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Syrien (EUT L 266, 2015, s. 1).

Överklagande ingett den 10 augusti 2022 av Antonio Del Valle Ruíz, Alejandra Pérez Mina, Alejandro Finkler Kudler, Alonso de Garay Gutiérrez, Arantzazu Del Valle Diharce, Arturo Grinberg Kreimerman, Carlos Ruíz Sacristán, Edmundo Del Valle Diharce, Elias Abadi Cherem, Enrique Rojas Blásquez, Eugenio Santiago Clariond Reyes, Fernando Ramos González de Castilla, Gerardo Madrazo Gómez, Germán Larrea Mota Velasco, Jacobo Troice Jalife, Jaime Abadi Cherem, Jorge Esteve Recolons, José Eduardo Del Valle Diharce, José Manuel Fierro Von Mohr, José María Casanueva Y Llaguno, Juan Pablo Del Valle Perochena, Julio Andrés Maza Casas, Luís de Garay Russ, Luis Francisco Suinaga Aguilár, María de Guadalupe Del Valle Perochena, Rogelio Barrenechea Cuenca, Xochitl Montero De Garay, Inmobiliaria Asturval, SA de CV, Bauhaus Partners Ltd, DGFam Fund, LP, Eureka Global Pte Ltd, Fideicomiso 70385-0 Bancomer (Antonio Cosío y Familia), Tanoak Ltd, GBM Capital Bursátil, SA de CV, Fondo de Inversión de Renta Variable, GBM Fondo de Inversión Total, SA de CV, Fondo de Inversión de Renta Variable, GBM Global, SA de CV, Fondo de Inversión de Renta Variable, Grow Investments LP, Grupo Bursátil Mexicano, SA de CV, Casa de Bolsa, Hechos con Amor, SA de CV, Miura LP, Simple Investments LP, Terra Gamma Partners CV av den dom som tribunalen (tredje avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 1 juni 2022 i mål T-510/17, Del Valle Ruíz m.fl. mot kommissionen och SRB

(Mål C-539/22 P)

(2022/C 398/21)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Antonio Del Valle Ruíz, Alejandra Pérez Mina, Alejandro Finkler Kudler, Alonso de Garay Gutiérrez, Arantzazu Del Valle Diharce, Arturo Grinberg Kreimerman, Carlos Ruíz Sacristán, Edmundo Del Valle Diharce, Elias Abadi Cherem, Enrique Rojas Blásquez, Eugenio Santiago Clariond Reyes, Fernando Ramos González de Castilla, Gerardo Madrazo Gómez, Germán Larrea Mota Velasco, Jacobo Troice Jalife, Jaime Abadi Cherem, Jorge Esteve Recolons, José Eduardo Del Valle Diharce, José Manuel Fierro Von Mohr, José María Casanueva Y Llaguno, Juan Pablo Del Valle Perochena, Julio Andrés Maza Casas, Luís de Garay Russ, Luis Francisco Suinaga Aguilár, María de Guadalupe Del Valle Perochena, Rogelio Barrenechea Cuenca, Xochitl Montero De Garay, Inmobiliaria Asturval, SA de CV, Bauhaus Partners Ltd, DGFam Fund, LP, Eureka Global Pte Ltd, Fideicomiso 70385-0 Bancomer (Antonio Cosío y Familia), Tanoak Ltd, GBM Capital Bursátil, SA de CV, Fondo de Inversión de Renta Variable, GBM Fondo de Inversión Total, SA de CV, Fondo de Inversión de Renta Variable, GBM Global, SA de CV, Fondo de Inversión de Renta Variable, Grow Investments LP, Grupo Bursátil Mexicano, SA de CV, Casa de Bolsa, Hechos con Amor, SA de CV, Miura LP, Simple Investments LP, Terra Gamma Partners CV (ombud: J. Pobjoy, Barrister-at-Law)

Övriga parter i målet: Europeiska kommissionen, Gemensamma resolutionsnämnden (SRB), Konungariket Spanien, Europaparlamentet, Europeiska unionens råd, Banco Santander, SA

Klagandenas yrkanden

Klagandena yrkar att domstolen ska:

—	Upphäva den överklagade domen.

—	Återförvisa målet till tribunalen för förnyad prövning i linje med domstolens rättsliga bedömning.

—	Förplikta rådet att ersätta klagandenas rättegångskostnader i förfarandet vid såväl domstolen som tribunalen.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sitt överklagande åberopar klagandena två grunder

Första grunden: Tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den (a) slog fast att klagandena hade möjlighet att utöva sin rätt till ett effektivt rättsmedel enligt artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan) i en situation där motparterna underlät att tillhandahålla centrala dokument som motparterna utgick från o/e som var relevanta för de beslut som avsågs med talan om ogiltigförklaring (beslut SRB/EES/2017/08, antaget av SRB:s verkställande session den 7 juni 2017 gällande antagande av en resolutionsordning för Banco Popular Español, SA samt kommissionens beslut (EU) 2017/1246 av den 7 juni 2017 om godkännande av resolutionsordningen för Banco Popular Español SA (1)), inbegripet den ocensurerade versionen av SRB:s beslut som klagandena yrkar ogiltigförklaring av, och (b) underlät att beakta o/e agera i linje med de krav som ställs på en opartisk domstol och enligt principen om jämlikhet i medel som garanteras i artikel 47 i stadgan.

Andra grunden: Tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den slog fast att för att styrka att motparterna hade gjort en uppenbart oriktig bedömning var klagandena skyldiga att lägga fram tillräcklig bevisning för att visa att motparternas bedömning av de faktiska omständigheterna var ”osannolik”.

---

(1)  EUT L 178, 2017, s. 15

Överklagande ingett den 22 juni 2022 av Anglo Austrian AAB AG i likvidation av den dom som tribunalen (nionde avdelningen) meddelade den 1 september 2022 i mål T-797/19, Anglo Austrian AAB AG in Abwicklung mot Europeiska centralbanken

(Mål C-579/22 P)

(2022/C 398/22)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Anglo Austrian AAB AG i likvidation (ombud: O. Behrends, Rechtsanwalt)

Övriga parter i målet: Europeiska centralbanken, Belegging-Maatschappij ”Far-East” BV

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

1.	upphäva domen från Europeiska unionens tribunal av den 22 juni 2022 i mål T-797/19, Anglo Austrian AAB och Belegging-Maatschappij ”Far-East”/ECB, och

2.	ogiltigförklara beslutet av den 14 november 2019, där ECB fråntog klaganden dess auktorisation som kreditinstitut, eller

3.	i andra hand, återförvisa målet till Europeiska unionens tribunal, om domstolen finner att det inte är färdigt för avgörande, samt

4.	förplikta ECB att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sitt överklagande åberopar klaganden sju grunder:

För det första överskred tribunalen sin behörighet och åsidosatte unionsrätten, närmare bestämt artikel 263 FEUF, när den prövade uttryckligen tvistiga frågor om tolkningen och tillämpningen av österrikisk nationell rätt.

För det andra borde tribunalen ha förklarat att ECB saknade behörighet, eftersom

a)	ECB inte är behörig att fatta beslut grundade på penningtvättsreglerna,

b)	ECB inte är behörig att genomföra nationell rätt,

c)	ECB endast är behörig att besluta om sanktioner för att genomföra direkt tillämplig unionsrätt, och

d)	ECB:s tillsyn är begränsad till kombinationen av insättnings- och kreditverksamhet.

För det tredje beror tribunalens slutsats att villkoren i 31 § punkt 3.2 FM-GWG (1) och artikel 67.1 o CRD-IV (2) är uppfyllda på en missuppfattning av kraven i dessa bestämmelser liksom de administrativa och rättsliga avgöranden som tribunalen uppfattade ha antagits på nationell nivå.

För det fjärde är underkännandet av argumenten om grunden för att återkalla auktorisationen enligt artikel 67.1 d CRD IV, som enligt den överklagade domen rör endast tilläggsvis anförda skäl om återkallandet av auktorisationen, behäftade med fel motsvarande dem som behandlas inom ramen för den tredje grunden.

För det femte gjorde tribunalen ingen konkret prövning av den andra grunden, om åsidosättande av proportionalitetsprincipen.

För det sjätte grundar sig ogillandet av den fjärde grunden, om åsidosättande av klagandens rätt till försvar, på det rättsligt felaktiga antagandet att endast äldre påstådda överträdelser ska beaktas, och inte situationen vid den tidpunkt då auktorisationen drogs tillbaka.

För det sjunde innehåller den överklagade domen förfarandefel som skadar klagandens intressen. Tribunalen underlät bland annat att ange att den hade fundamentalt hade ändrat sin egen rättsliga ståndpunkt och ge klaganden tillfälle att yttra sig över de relevanta faktiska och rättsliga omständigheterna efter denna ändring.

---

(1)  Bundesgesetz zur Verhinderung der Geldwäsche und Terrorismusfinanzierung im Finanzmarkt (den österrikiska lagen om förhindrande av penningtvätt och finansiering av terrorism på finansmarknaderna).

(2)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176, 2013, s. 338).

Överklagande ingett den 1 september 2022 av thyssenkrupp AG av den dom som tribunalen (nionde avdelningen) meddelade den 22 juni 2022 i mål T-584/19, thyssenkrupp mot kommissionen

(Mål C-581/22 P)

(2022/C 398/23)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: thyssenkrupp AG (ombud: M. Klusmann, J. Ziebarth, O. Schley, Rechtsanwälte)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva den överklagade domen,

—	ogiltigförklara kommissionens beslut C (2019) 4228 final (1) av den 11 Juni 2019 ärende M.8713 – Tata Steel/thyssenkrupp/JV,

—	i andra hand, återförvisa målet till tribunalen för avgörande i enlighet med domstolens dom,

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna vid tribunalen och domstolen.

Grunder och huvudargument

Klaganden hävdar att tribunalen inte gjorde en tillräcklig rättslig prövning av dess talan om ogiltigförklaring genom att den endast gjorde en ”lätt prövning” av grunderna. Tribunalen gjorde sig vidare skyldig till felaktig rättstillämpning genom att inte tillämpa en korrekt standard för att fastställa den relevanta marknaden vid företagssammanslagningar och att finna att en effektiv konkurrens påtagligt skulle hämmas till stöd för ett beslut att förbjuda sammanslagningen, genom att inte använda sig av tillämplig bevisstandard, rättsstridigt vända på bevisbördan, och genom att missuppfatta eller underlåta att beakta tillgänglig bevisning samt underlåta att pröva alla grunder, eller, i andra hand, inte ge en tillräcklig motivering för att ogilla den ursprungliga talan om ogiltigförklaring.

Klaganden gör i huvudsak gällande att tribunalen när den avgjorde förevarande mål skulle ha iakttagit sin egen praxis enligt domen av den 28 maj 2020, CK Telecoms UK Investments/kommissionen (T-399/16, EU:T:2020:217), i vilken en mycket striktare standard för prövning av företagssammanslagningar än den som tillämpades här, fastställdes.

1.

Med den första grunden för överklagandet, som är uppdelad i två delar, gör klaganden gällande att tribunalen inte gjorde en tillräcklig egen materiell prövning av grunderna i talan om ogiltigförklaring genom att den endast kontrollerade huruvida kommissionen hade beaktat vissa punkter utan att göra en egen prövning av om bevisningen var tillförlitlig och tolkats korrekt och om kommissionens slutsatser var riktiga och att de framgick av bevisningen, även ur tribunalens synvinkel. Klaganden gör gällande att i motsats till tidigare tillämplig praxis i dom 10 Juli 2018, Bertelsmann och Sony Corporation of America/Impala (C-413/06 P, EU:C:2008:392) och dom av den 28 Maj 2020, CK Telecoms UK Investments/kommissionen (T-399/16, EU:T:2020:217), tillämpade tribunalen inte det rätta materiella testet för att fastställa en tillräcklig sannolikhet för att det förelåg risk för att en effektiv konkurrens påtagligt skulle hämmas efter sammanslagningen på de produktmarknader som undersökts av kommissionen.

2.

Med den andra grunden för överklagandet, som är uppdelad i fyra delar, gör klaganden gällande tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning och missuppfattade bevisning genom att anta en alltför snäv definition av flera relevanta produktmarknader för platt stål (i synnerhet, produkter av varmförzinkat stål för fordonsindustrin, och laminerat förpackningsstål), för vilka kommissionen funnit att det var sannolikt att en effektiv konkurrens påtagligt skulle hämmas efter sammanslagningen.

3.

Med den tredje grunden för överklagandet, som är uppdelad i sex delar, gör klaganden gällande att den konkurrensbedömning som godtogs av tribunalen avseende de förväntade relevanta marknaderna för varmförzinkat stål för fordonsindustrin, och förpackningsstål var behäftade med fel, eftersom tribunalen felaktigt tillämpade två med varandra oförenliga teorier om parallell skada (ensam dominans och icke-samordnade effekter på oligopolmarknader), genom att inte definierar lämpliga kriterier för antagandet att Tata Steel skulle få ”betydande konkurrenskraft” och avseende den förväntade ”nära konkurrensen” genom att missuppfatta bevisningen gällande begränsningar genom import, genom att inte finna att fel HHI beräkningar relevanta för kommissionens beslut och genom att inte fullt ut pröva grunderna i ansökan om ogiltighet avseende dessa punkter.

4.

Med den fjärde grunden för överklagandet gör klaganden gällande att tribunalen missuppfattade bevisning och underlät att beakta dess rätt till försvar genom att missuppfatta grunden avseende en ny teori om skada som framfördes av kommissionen i punkt 1095 i det omtvistade beslutet utan att ge klaganden möjlighet att yttra sig härvidlag och genom att tillämpa ett felaktigt materiellt test med avseende på ArcelorMittals hypotetiska marknadsbeteende som en betydande konkurrent, vilket var avgörande för tribunalen när den underkände den ursprungliga grunden.

5.

Med den femte grunden för överklagandet gör klaganden att tribunalen inte prövade den sjunde grunden i ansökan om ogiltigförklaring på grund av att den missuppfattat den underliggande grunden enligt vilken kommissionen missuppfattat bevisning genom att grunda statistiska argument på tredje parters slumpvisa och ofullständiga svar på begäran om upplysningar, utan att se till att det inte förelåg avvikelser i urvalet.

---

(1)  Sammanfattning av kommissionens beslut av den 11 juni 2019 om att en koncentration är oförenlig med den inre marknaden och EES-avtalets funktion (Ärende M.8713 – Tata Steel/ThyssenKrupp/JV) [delgivet med nr C(2019) 4228]); EUT 2021, C 24, s. 23.

Talan väckt den 8 september 2022 – Europeiska kommissionen mot Ungern

(Mål C-587/22)

(2022/C 398/24)

Rättegångsspråk: ungerska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud A. och E. Sanfrutos Cano)

Svarande: Ungern

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

1)

fastställa att Ungern har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 3 och 4 i rådets direktiv 91/271/EEG av den 21 maj 1991 om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse, (1) jämförda med artikel 10 i samma direktiv, genom att inte säkerställa att tätorterna Kéthely, Marcali, Zalaegerszeg, Keszthely, Zalakaros, Soltvadkert, Pilisvörösvár, Szécsény, Tolna, Köröm, Nagykőrös, Veresegyház, Kiskunhalas, Tököl, Szigetszentmiklós, Hódmezővásárhely, Szentendre, Mezőtúr, Békés, Dabas, Dunavarsány och Szentes dispongan är försedda med ledningsnät för att ta hand om avloppsvatten från tätbebyggelse och är anslutna till sådana nät, eller att det används individuella system eller andra lämpliga system som medför ett motsvarande skydd för miljön som det som säkerställs genom ledningsnäten och reningsverken, och genom att inte heller säkerställa att avloppsvatten från tätbebyggelse som tillförs ledningsnät undergår sekundär rening eller motsvarande rening före utsläpp,

2)

fastställa att Ungern har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 5 i rådets direktiv 91/271/EEG av den 21 maj 1991 om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse, jämförd med artikel 10, genom att inte säkerställa att avloppsvatten från tätbebyggelse som tillförs ledningsnät genomgår en mer omfattande rening än sekundär rening, innan det släpps ut till känsliga områden, såvitt gäller tätorterna Kéthely, Marcali, Zalaegerszeg, Keszthely och Zalakaros,

3)

fastställa att Ungern har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 15 i rådets direktiv 91/271/EEG av den 21 maj 1991 om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse, genom att inte säkerställa övervakning av utsläpp från reningsverk för avloppsvatten från tätbebyggelse såvitt gäller tätorterna Kéthely, Marcali, Zalaegerszeg, Keszthely, Zalakaros, Soltvadkert, Pilisvörösvár, Szécsény, Tolna, Köröm, Nagykőrös, Veresegyház, Kiskunhalas, Tököl, Szigetszentmiklós, Hódmezővásárhely, Szentendre, Mezőtúr, Békés, Dabas, Dunavarsány och Szentes, och

4)	förplikta Ungern att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Målet rör Ungerns bristfälliga genomförande av rådets direktiv 91/271/EEG av den 21 maj 1991 om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse. Detta direktiv gäller hopsamling, rening och utsläpp av avloppsvatten från tätbebyggelse samt rening och utsläpp av avloppsvatten från vissa industrisektorer. Syftet med direktivet är att skydda miljön från skadlig inverkan till följd av de nämnda utsläppen av avloppsvatten, med avseende på vissa industrisektorer och tätorter med mer än 2 000 personekvivalenter.

Kommissionen gör gällande att Ungern har åsidosatt sina skyldigheter enligt direktivet vad gäller 22 tätorter (Kéthely, Marcali, Zalaegerszeg, Keszthely, Zalakaros, Soltvadkert, Pilisvörösvár, Szécsény, Tolna, Köröm, Nagykőrös, Veresegyház, Kiskunhalas, Tököl, Szigetszentmiklós, Szentendre Hódmezővásárhely, Mezőtúr, Békés, Dabas, Dunavarsány och Szentes), som omfattades av de två mellanliggande tidsfrister som föreskrivs i anslutningsfördraget (31.12.2008 och 31.12.2010).

Den rättsstridiga situationen beror framför allt på att andelen enheter som är anslutna till de existerande ledningsnäten är mycket låg i de nämnda tätorterna. Ett annat problem är att det i de aktuella tätorterna omotiverat och i för stor utsträckning används individuella system eller andra lämpliga system som inte medför ett motsvarande skydd för miljön som det som föreskrivs i direktivet.

---

(1)  EGT L 135, 1991, s. 40.

Tribunalens dom av den 7 september 2022 – JCDecaux Street Furniture Belgium mot kommissionen

(Mål T-642/19) (1)

(Statligt stöd - Stöd som Konungariket Belgien genomfört till förmån för JCDecaux Street Furniture Belgium - Beslut i vilket stödet förklaras vara oförenligt med den inre marknaden och i vilket det anges att stödet ska återkrävas - Fördel - Motiveringsskyldighet)

(2022/C 398/25)

Rättegångsspråk: franska

Rättegångsdeltagare

Sökande: JCDecaux Street Furniture Belgium (Bryssels, Belgien) (ombud: advokaterna A. Winckler, G. Babin och B. Cambier)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: G. Braga da Cruz, C. Georgieva och D. Recchia)

Part som har intervenerat till stöd för svaranden: Clear Channel Belgium (Bryssels, Belgien) (ombud: advokaterna P. de Bandt, M. Gherghinaru och L. Panepinto)

Saken

Talan med stöd av artikel 263 FEUF varmed sökanden yrkar ogiltigförklaring av kommissionens beslut C(2019) 4466 slutligt av den 24 juni 2019 om det statliga stöd SA.33078 (2015/C) (f.d. 2015/NN) som Belgien har genomfört till förmån för JCDecaux Belgium Publicité.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	JCDecaux Street Furniture Belgium ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som uppstått för Europeiska kommissionen.

3)	Clear Channel Belgium ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 383,11.11.2019.)

Tribunalens beslut av den 17 augusti 2022 – Batchelor mot kommissionen

(Mål T-85/18) (1)

(Talan om ogiltigförklaring - Sökanden företräds inte av en advokat som är en oberoende tredje part i förhållande till sökanden - Avvisning)

(2022/C 398/26)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Edward William Batchelor (Bryssel, Belgien) (ombud: B. Hoorelbeke, advokat, M. Healy, solicitor)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: M. Konstantinidis och C. Ehrbar)

Saken

Talan enligt artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av Europeiska kommissionens beslut C(2017) 8430 final av den 5 december 2017, varigenom sökanden nekades tillgång till en etisk förklaring upprättad av en av kommissionens handläggare, och informerades om att nämnda institution inte innehade någon annan handling som omfattades av sökandens begäran om tillgång till handlingar.

Avgörande

1)	Talan avvisas.

2)	Edward William Batchelor ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 152, 30.4.2018.

Tribunalens beslut av den 2 augusti 2022 – Kakuzo mot EUIPO – Rauch Fruchtsäfte (Kakuzo)

(Mål T-592/22) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Invändningen återkallas - Anledning saknas att döma i saken)

(2022/C 398/27)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Kakuzo GmbH (Berlin, Tyskland) (ombud: advokaten O. Spieker, A. Schönfleisch och D. Mienert)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: I. Harrington och D. Gája)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Rauch Fruchtsäfte GmbH (Rankweil, Österrike)

Saken

Talan väckt med stöd av artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av det beslut som femte överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) antog den 8 juli 2021 (ärende R 356/2021-5).

Avgörande

1)	Det saknas anledning att döma i saken.

2)	Kakuzo GmbH ska bära sina rättegångskostnader samt ersätta de rättegångskostnader som Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) har haft.

---

(1)  EUT C 502, 13.12.2021.)

Tribunalens beslut av den 2 augusti 2022 – Puma mot EUIPO– SMB Swisspour (PUMA)

(Mål T-622/21) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Återkallelse av registreringsansökan - Anledning saknas att döma i saken)

(2022/C 398/28)

Rättegångsspråk: tyska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Puma SE (Herzogenaurach, Tyskland) (ombud: advokaterna M. Schunke och P. Trieb)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: J. Schäfer och E. Markakis)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: SMB Swisspour GmbH (Wildau, Tyskland)

Saken

Klaganden har genom sitt överklagande enligt artikel 263 FEUF yrkat ogiltigförklaring av det beslut som meddelades av första överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) den 8 juli 2021 (ärende R 2493/2019-1).

Avgörande

1)	Det finns inte längre anledning att döma i saken.

2)	Puma SE ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO).

---

(1)  EUT C 471, 22.11.2021.)

Tribunalens beslut av den 1 augusti 2022 – Preventicus mot EUIPO (NIGHTWATCH)

(Mål T-742/21) (1)

(EU-varumärke - Återkallelse av det överklagade beslutet - Överklagandet har förlorat sitt föremål - Anledning saknas att döma i saken)

(2022/C 398/29)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Preventicus GmbH (Iéna, Tyskland) (ombud: advokaten J. Zecher)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: E. Markakis)

Saken

Klaganden har genom sitt överklagande enligt artikel 263 FEUF yrkat ogiltigförklaring av det beslut som fjärde överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) meddelade den 9 september 2021 (ärende R 1241/2020-4).

Avgörande

1)	Det finns inte längre anledning att döma i saken.

2)	Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Preventicus GmbH.

---

(1)  EUT C 37, 24.1.2022.)

Tribunalens beslut av den 29 juli 2022 – Santos mot EUIPO (Formen på en citruspress)

(Mål T-51/22) (1)

(Överklagande - EU-varumärke - Ansökan om registrering av ett tredimensionellt EU-varumärke - Formen på en citruspress - Absolut registreringshinder - Särskiljningsförmåga saknas - Artikel 7.1 b i förordning (EU) 2017/1001 - Beslut antaget sedan ett tidigare beslut återkallats - Uppenbart att överklagandet saknar rättslig grund)

(2022/C 398/30)

Rättegångsspråk: franska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Santos (Vaulx-en-Velin, Frankrike) (ombud: advokat C. Bey)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: D. Hanf)

Saken

Överklagande enligt artikel 263 FEUF med yrkande om ogiltigförklaring av det beslut som första överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) meddelade den 29 november 2021 (ärende R 281/2020-1).

Avgörande

1)	Överklagandet avvisas, då det är uppenbart att det saknar rättslig grund.

2)	Santos ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 119, 14.3.2022.

Beslut meddelat av tribunalens ordförande den 4 augusti 2022 – Biogen Netherlands mot Europeiska kommissionen

(Mål T-269/22 R)

(Interimistiskt förfarande - Humanläkemedel - Förordning (EG) nr 726/2004 - Godkännande för utsläppande av Dimetylfumarat Polpharma - dimetylfumarat på marknaden - Ansökan om uppskov med verkställigheten - Situation som ställer krav på skyndsamhet föreligger inte)

(2022/C 398/31)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Biogen Netherlands BV (Badhoevedorp, Nederländerna) (ombud: advokaten C. Schoonderbeek)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: L. Haasbeek och A. Sipos)

Saken

Sökanden har genom sin ansökan med stöd av artiklarna 278 och 279 FEUF begärt uppskov med verkställigheten av kommissionens verkställighetsbeslut C(2022) 323 final av den 13 maj 2022 om godkännande för utsläppande av Dimetylfumarat Polpharma – dimetylfumarat på marknaden som humanläkemedel enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 726/2004.

Avgörande

1)	Det interimistiska yrkandet ogillas.

2)	Beslut om rättegångskostnader anstår.

Beslut meddelat av tribunalens ordförande den 4 augusti 2022 – Biogen Netherlands mot kommissionen

(Mål T-278/22 R)

(Interimistiskt förfarande - Humanläkemedel - Förordning (EG) nr 726/2004 - Godkännande för utsläppande av Dimetylfumarat Neuraxpharm - dimetylfumarat på marknaden - Ansökan om uppskov med verkställigheten - Situation som ställer krav på skyndsamhet föreligger inte)

(2022/C 398/32)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Biogen Netherlands BV (Badhoevedorp, Nederländerna) (ombud: advokaten C. Schoonderbeek)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: L. Haasbeek och A. Sipos)

Saken

Sökanden har genom sin ansökan med stöd av artiklarna 278 och 279 FEUF begärt uppskov med verkställigheten av kommissionens verkställighetsbeslut C(2022) 3254 final av den 13 maj 2022 om godkännande för utsläppande av Dimetylfumarat Neuraxpharm – dimetylfumarat på marknaden som humanläkemedel enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 726/2004.

Avgörande

1)	Det interimistiska yrkandet ogillas.

2)	Beslut om rättegångskostnader anstår.

Beslut meddelat av tribunalens ordförande den 4 augusti 2022 – Biogen Netherlands mot kommissionen

(Mål T-279/22 R)

(Interimistiskt förfarande - Humanläkemedel - Förordning (EG) nr 726/2004 - Godkännande för utsläppande av Dimetylfumarat Mylan - dimetylfumarat på marknaden - Ansökan om uppskov med verkställigheten - Situation som ställer krav på skyndsamhet föreligger inte)

(2022/C 398/33)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Biogen Netherlands BV (Badhoevedorp, Nederländerna) (ombud: advokaten C. Schoonderbeek)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: L. Haasbeek och A. Sipos)

Saken

Sökanden har genom sin ansökan med stöd av artiklarna 278 och 279 FEUF begärt uppskov med verkställigheten av kommissionens verkställighetsbeslut C(2022) 3254 final av den 13 maj 2022 om godkännande för utsläppande av Dimetylfumarat Mylan – dimetylfumarat på marknaden som humanläkemedel enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 726/2004.

Avgörande

1)	Det interimistiska yrkandet ogillas.

2)	Beslut om rättegångskostnader anstår.

Talan väckt den 21 juli 2022 – Ryanair mot kommissionen

(Mål T-458/22)

(2022/C 398/34)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Ryanair DAC (Swords, Irland) (ombud: advokaterna E. Vahida, F.-C. Laprévote, V. Blanc, D. Pérez de Lamo och S. Rating)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut (EU) av den 21 december 2021 C(2021) 9941 final om det statliga stöd SA.60165 (2021/C, f.d. 2021/N) som Portugal planerar att genomföra till förmån för TAP SGPS, (1) och

—	förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden nio grunder.

1.	Första grunden: Det har inte visats att TAP är stödberättigat.

2.	Andra grunden: Europeiska kommissionen gjorde en uppenbart oriktig bedömning när den påvisade risken för avbrott i en viktig tjänst och TAP:s systematiska roll.

3.	Tredje grunden: Beslutet visar inte att omstruktureringsplanen är realistisk, sammanhållen och omfattande och att den är ägnad att återställa TAP:s långsiktiga lönsamhet utan ytterligare statligt stöd inom en rimlig tid.

4.

Fjärde grunden: Det fastställs inte i beslutet att det är nödvändigt med ett statligt ingripande och dess stimulanseffekt (det vill säga att man underlåtit att presentera en jämförelse med ett trovärdigt alternativt scenario som inte omfattar statligt stöd och fastställa att TAP har uttömt alla marknadsalternativ).

5.	Femte grunden: Beslutet fastställer inte stödets ändamålsenlighet.

6.	Sjätte grunden: Beslutet fastställer inte stödets proportionalitet.

7.	Sjunde grunden: Beslutet innehåller inte en adekvat bedömning av stödets negativa effekter.

8.	Åttonde grunden: Beslutet åsidosätter specifika bestämmelser i FEUF och de allmänna principerna om icke-diskriminering, friheten att tillhandahålla tjänster och etableringsfrihet.

9.	Nionde grunden: Europeiska kommissionen har åsidosatt sin motiveringsskyldighet.

---

(1)  EUT L 139, 2022, s. 19.

Talan väckt den 1 augusti 2022 – Imasa, ingenería y Proyectos mot kommissionen m.fl.

(Mål T-474/22)

(2022/C 398/35)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Imasa, ingenería y Proyectos, SA (Ovieda, Spanien) (ombud: advokaten J. Álvarez González)

Svarande: Europeiska kommissionen, Europeiska centralbanken, Gemensamma resolutionsnämnden

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	förklara att Europeiska unionen ådragit sig utomobligatoriskt skadeståndsanvar till följd av Europeiska kommissionens, Gemensamma resolutionsnämndens och Europeiska centralbankens rättsstridiga och vårdslösa handlande med avseende på de omständigheter som beskrivs i ansökan,

—	förplikta Europeiska unionen att utge ersättning till sökanden med 186 195,66 euro, vilket motsvarar den beräkning och uppskattning som anges i det sakkunnigutlåtande som är bifogat ansökan, jämte lagstadgad ränta samt att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.

1.

Första grunden: Gemensamma resolutionsnämnden handlade rättsstridigt genom att göra alarmistiska uttalanden till allmänheten och genom att vidta åtgärder (i synnerhet läckor) som utgör oansvarigt agerande. Detta ledde till att ett omedelbart och kraftig fall i priset på aktier i Banco Popular Español, S.A., vilket i sin tur ledde till bankens avveckling.

2.

Andra grunden: Gemensamma resolutionsnämnden och Europeiska kommissionen handlade vårdslöst genom att anta och godkänna avvecklingen av Banco Popular Español, S.A. utan att i enlighet med unionslagstiftningen ha kontrollerat och fått bekräftat att villkoren var uppfyllda för att tillämpa resolutionsmekanismen och genom att – när det nåtts en överenskommelse om mekanismen – underlåta att följa unionslagstiftningen om resolutionsmekanismen, att iaktta aktieägarna och/eller innehavarna av värdepapper i banken.

3.	Tredje grunden: Europeiska centralbanken underlät att visa omsorg angående övervakning, tillsyn, prognostisering och reglering samt genom att underlåta att upprätta de korrekta mekanismerna för att säkerställa Banco Popular Español, S.A.:s likviditet och förhindra bankens avveckling.

Talan väckt den 1 augusti 2022– Fundación Pedro Barrié de la Maza, Conde de Fenosa mot kommissionen m.fl.

(Mål T-475/22)

(2022/C 398/36)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Fundación Pedro Barrié de la Maza, Conde de Fenosa (La Coruña, Spanien) (ombud: advokaten B. Fernández García)

Svarande: Europeiska kommissionen, Europeiska centralbanken, Gemensamma resolutionsnämnden

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	fastställa att Europeiska unionen har ett utomobligatoriskt skadeståndsansvar för Europeiska kommissionens, gemensamma resolutionsnämndens och Europeiska centralbankens rättsstridiga och försumliga agerande i samband med de omständigheter som beskrivs i ansökan,

—	förplikta Europeiska unionen att ersätta sökanden med ett belopp om 47 513 972,73 euro, enligt de beräkningar och uppskattningar som anges i det expertutlåtande som bifogats ansökan, jämte lagstadgad ränta, och förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.

1.

Första grunden avser att gemensamma resolutionsnämnden har agerat rättsstridigt genom att göra överdrivet pessimistiska offentliga uttalanden och förfara på ett sätt (särskilt genom att läcka information) som utgör ett oansvarigt agerande, med följden att aktiekursen för Banco Popular Español, S.A. genast föll, vilket påskyndade bankens resolution.

2.

Andra grunden avser att gemensamma resolutionsnämnden och Europeiska kommissionen agerade vårdslöst eftersom de beslutade om och godkände resolutionen av Banco Popular Español, S.A., utan att enligt unionsrätten ha verifierat och kontrollerat om de nödvändiga villkoren och förutsättningarna för att tillämpa resolutionsmekanismen var uppfyllda, och eftersom de, när det väl beslutats om resolution, inte iakttog de unionsrättsliga bestämmelserna om resolutionsförfarandet och inte beaktade de rättigheter som tillkom bankens aktie- och/eller andelsägare.

3.	Tredje grunden avser att Europeiska centralbanken brustit i omsorg vad gäller bevakning, tillsyn, förutseende, reglering och fastställande av nödvändiga mekanismer för att garantera likviditeten för Banco Popular Español, S.A. och förhindra dess resolution.

Talan väckt den 1 augusti 2022 – Calatrava Real State 2015 mot kommissionen m.fl.

(Mål T-477/22)

(2022/C 398/37)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Calatrava Real State 2015, SL (Madrid, Spanien) (ombud: advokaten B. Fernández García)

Svarande: Europeiska kommissionen, Europeiska centralbanken och Gemensamma resolutionsnämnden

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	i dom fastställa att Europeiska unionen har ett utomobligatoriskt skadeståndsansvar för Europeiska kommissionens, Gemensamma resolutionsnämndens och Europeiska centralbankens rättsstridiga och oaktsamma agerande på det sätt som framgår av de i ansökan anförda omständigheterna, och

—	förplikta Europeiska unionen att till sökanden utge skadestånd med 713 320,65 euro, enligt de beräkningar och den uppskattning som anges i det sakkunnigutlåtande som bifogats ansökan, jämte motsvarande lagstadgad ränta samt att ersätta sökandens rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.

1.

Första grunden: Gemensamma resolutionsnämnden har agerat rättsstridigt genom att göra katastrofala offentliga uttalanden och vidta handlingar (särskilt genom att läcka information) som utgör ett oansvarigt beteende och som orsakat ett omedelbart ras av Banco Popular Español SA:s aktiekurs, vilket föranlett en resolution av denna bank.

2.

Andra grunden: Gemensamma resolutionsnämnden och Europeiska kommissionen har handlat oaktsamt, dels genom att anta och godkänna Banco Popular Español, SA:s resolution, utan att i enlighet med unionslagstiftningen ha kontrollerat eller undersökt huruvida rekvisiten och de nödvändiga förutsättningarna för att tillämpa nämnda resolutionsmekanism var uppfyllda, dels genom att efter det att de beslutat om resolutionen inte ha iakttagit unionslagstiftningen om förfarandet vid resolution eller rättigheterna för bankens aktieägare och andelsinnehavare.

3.	Tredje grunden: Europeiska centralbanken har brustit i aktsamhet med avseende på övervakning, tillsyn, planering, reglering och införande av nödvändiga mekanismer för att garantera Banco Popular Español SA:s likviditet och förhindra dess resolution.

Talan väckt den 16 augusti 2022 – Portugal mot kommissionen

(Mål T-512/22)

(2022/C 398/38)

Rättegångsspråk: portugisiska

Parter

Sökande: Republiken Portugal (ombud: P. Barros da Costa, H. Almeida, N. Domingues och G. Gomes)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara genomförandebeslut (EU) 2022/908 av den 8 juni 2022 om undantagande från unionsfinansiering av vissa utgifter som betalats av medlemsstaterna inom ramen för Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och inom ramen för Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu), i den del ett belopp på 117 066 097,40 euro avseende utgifter för Republiken Portugal på området ”arealstöd” för finansieringsåren 2016, 2017, 2018 och 2019 där undantogs från finansiering, och

—	förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fem grunder.

1.

Första grunden: Oriktig bedömning av de faktiska och rättsliga omständigheterna, genom att kommissionen fann att den portugisiska regeringen borde ha tillämpat systemet med geospatiala ansökningar före finansieringsåret 2015 – åsidosättande av artikel 17 i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 809/2014 (1) och artikel 72.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 (2) i den mån kommissionen utgick från ett felaktigt antagande och gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning rörande de faktiska och rättsliga omständigheterna genom att finna att de portugisiska myndigheterna inte vederbörligen beaktat de belopp som betalats för finansieringsåren 2016–2019, vilket medförde en risk för fonden.

2.

Andra grunden: Åsidosättande av proportionalitetsprincipen, i form av principen att sanktionen ska stå i proportion till överträdelsen och principen om behovsenlighet eller verkställbarhet, vid ”Beräkningen av den finansiella korrigeringen”, och principen om rättsligt samarbete – åsidosättande av artiklarna 5 och 4.3 FEU, då kommissionen gjorde en schablonkorrigering som går utöver lagstiftningens syften och inte tog hänsyn till den motiverade beräkning som de nationella myndigheterna lagt fram och som genomförts i enlighet med kommissionens riktlinjer.

3.

Tredje grunden: Felaktig rättstillämpning, motstridig motivering och åsidosättande av proportionalitetsprincipen – Överträdelse av artikel 52 i förordning nr 1306/2013 och artikel 5 FEU, då de nationella myndigheterna beslutade att de betalningar som påverkades av den påstådda bristen var de som påverkades avseende finansieringsåren 2016 och 2017, när förordningen Omnibus trädde i kraft den 1 januari 2018 och då det totalbelopp på 31 843 249,44 euro som de nationella myndigheterna föreslagit var väsentligt annorlunda från värdet på kommissionens finansiella korrigering.

4.

Fjärde grunden: Bristande motivering – Underlåtenhet att iaktta syftet och målet med kommissionens delegerade förordning (EU) nr 907/2014, (3) då kommissionens underrättelser har en oriktig motivering beträffande 12 respektive 66 procent av den areal som kan bli föremål för klassiska kontroller på plats och kontroller genom fjärrdetektion, genom vilka relevanta uppgifter om risken för fonderna och motsvarande tillämpliga finansiella korrigering extrapolerats.

5.

Femte grunden: Åsidosättande av proportionalitetsprincipen – artikel 5 FEU, eftersom det belopp som kommissionen fastställt, angående beräkningen av risken för fonderna, beträffande finansieringsåren 2016–2019, tycks orimligt högt och de belopp som undantagits från finansiering därmed oproportionerliga.

---

(1)  Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 809/2014 av den 17 juli 2014 om regler för tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 vad gäller det integrerade administrations- och kontrollsystemet, landsbygdsutvecklingsåtgärder och tvärvillkor (EUT L 227, 2014, s. 69).

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 av den 17 december 2013 om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 352/78, (EG) nr 165/94, (EG) nr 2799/98, (EG) nr 814/2000, (EG) nr 1290/2005 och (EG) nr 485/2008 (EUT L 347, 2013, s. 549).

(3)  Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 907/2014 av den 11 mars 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 vad gäller utbetalande organ och andra organ, ekonomisk förvaltning, avslutande av räkenskaper, säkerheter och användning av euron (EUT L 255, 2014, s. 18).

Överklagande ingett den 25 augusti 2022 – Deutsche Glasfaser Wholesale mot EUIPO – O2 Worldwide (brightblue)

(Mål T-516/22)

(2022/C 398/39)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Deutsche Glasfaser Wholesale GmbH (Borken, Tyskland) (ombud: juristerna A. Doepner-Thiele och U. Kelp)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: O2 Worldwide Ltd (Cambridge, Förenade kungariket)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden

Omtvistat varumärke: EU-figurmärket brightblue – Registreringsansökan nr 17 913 265

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s fjärde överklagandenämnd den 21 juni 2022 i ärende R 0024/2022-4

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO att bära sina rättegångskostnader och ersätta klagandens kostnader.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 95.1 och 95.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

Överklagande ingett den 26 augusti 2022 – GKP mot EUIPO – Cristalfarma (TIARA RUBIS)

(Mål T-518/22)

(2022/C 398/40)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: GKP GmbH (Ehrenhausen an der Weinstraße, Österrike) (ombud: advokaten I. Hödl)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Cristalfarma Srl (Milano, Italien)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden

Omtvistat varumärke: Ansökan om EU-ordmärket ”TIARA RUBIS” – Registreringsansökan nr 18 205 571

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s andra överklagandenämnd den 2 juni 2022 i ärende R 1878/2021-2

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara punkt 2 i slutet det överklagade beslutet,

—	fastställa punkt 1 i slutet i det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO och intervenienten att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning 2017/1001 vad gäller vissa tjänster i klass 35.

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning 2017/1001 vad gäller varor i klass 5 och vissa tjänster.

Överklagande ingett den 29 augusti 2022 – Société des produits Nestlé mot EUIPO – European Food (FITNESS)

(Mål T-519/22)

(2022/C 398/41)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Société des produits Nestlé SA (Vevey, Schweiz) (ombud: advokaterna A. Jaeger-Lenz, A. Lambrecht och A.-C. Salger)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: European Food SA (Drăgăneşti, Rumänien)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Klaganden

Omtvistat varumärke: EU-ordmärket FITNESS – EU-varumärkesregistrering nr 2 470 326

Förfarande vid EUIPO: Upphävandeförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av första överklagandenämnden vid EUIPO den 27 juni 2022 i ärende R 894/2020-1

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet,

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 103.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 jämförd med artikel 70 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/625.

—	Åsidosättande av artikel 72.6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 94.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 jämförd med artikel 70 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/625.

Talan väckt den 1 september 2022 – NZ mot kommissionen

(Mål T-535/22)

(2022/C 398/42)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: NZ (ombud: advokaten H. Tagaras)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	vidta de åtgärder för processledning som sökanden begärt i punkt 30 [i ansökan] och åtgärder för att klargöra de frågor som tagits upp i punkterna 42, 43 och 59 [i ansökan], och vid förfarandets slut,

—	ogiltigförklara de angripna besluten, samt under alla omständigheter

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan om ogiltigförklaring av Europeiska kommissionens beslut av den 10 februari 2022, för att följa domen av den 6 oktober 2021, NZ/kommissionen (T-668/20, ej publicerad, EU:T:2021:667), i vilket beslutet att inte ta upp sökandens namn i förteckningen över godkända sökande från det interna uttagningsprovet COM/1/AD 10/18, åberopar sökanden sju grunder.

1.	Första grunden: åsidosättande av motiveringsskyldigheten, maktmissbruk, åsidosättande av artikel 266 FEUF, bland annat på grund av att kommissionen underlåtit att vidta åtgärder som gör det möjligt att till fullo följa den dom om ogiltigförklaring som nyligen meddelats av tribunalen.

2.	Andra grunden: åsidosättande av meddelandet om uttagningsprov, bland annat på grund av att uttagningskommittén tillämpat mycket olika koefficienter i de två muntliga proven.

3.	Tredje grunden: åsidosättande av principen om likabehandling på grund av variationen i uttagningskommitténs sammansättning.

4.

Fjärde grunden: åsidosättande av reglerna för uttagningskommittéer, nämligen: — uttagningskommittén enbart sammansatt av suppleanter i flertalet sammansättningar som utvärderat de sökande, inbegripet sökanden i målet, — samma frågor ställs till sökandena under förfarandet, — reglerna om betygsättning av de sökande saknar öppenhet och sammanhang, — variation i uttagningskommitténs sammansättning.

5.	Femte grunden: uppenbart oriktig bedömning.

6.	Sjätte grunden: åsidosättande av artikel 27 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen av det åsidosättande som angetts i den andra grunden.

7.	Sjunde grunden: åsidosättande av omsorgsplikten.

Talan väckt den 2 september 2022 – Frankrike mot Gemensamma resolutionsnämnden

(Mål T-540/22)

(2022/C 398/43)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Republiken Frankrike (ombud: T. Stehelin, J.-L. Carré och E. Timmermans)

Svarande: Gemensamma resolutionsnämnden

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara beslut 3/2021 som meddelats av den gemensamma resolutionsnämndens överklagandepanel den 8 juni 2022, och

—	förplikta Gemensamma resolutionsnämnden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden åberopar tre grunder till stöd för sin talan mot beslut 3/2021 som meddelats av den gemensamma resolutionsnämndens överklagandepanel den 8 juni 2022, genom vilket överklagandepanelen fastställde nämndens beslut att inte medge den berörda bankkoncernen det undantag från minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder som tillämpas på individuell basis.

1.

Första grunden: överklagandepanelen ansåg felaktigt, i det angripna beslutet, att Gemensamma resolutionsnämnden korrekt hade tolkat och tillämpat artikel 12h i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 av den 15 juli 2014 om fastställande av enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för resolution av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam resolutionsmekanism och en gemensam resolutionsfond och om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 (EUT L 255, 2014, s. 1) och att nämnden höll sig inom gränserna för sitt utrymme för skönsmässig bedömning.

2.	Andra grunden: överklagandepanelen ansåg felaktigt, i det angripna beslutet, att Gemensamma resolutionsnämnden inte hade åsidosatt rättssäkerhetsprincipen.

3.	Tredje grunden: överklagandepanelen ansåg felaktigt, i det angripna beslutet, att Gemensamma resolutionsnämnden hade uppfyllt motiveringsskyldigheten enligt artikel 296 FEUF.

Tribunalens beslut av den 31 augusti 2022 – Virbac mot kommissionen

(Mål T-138/21) (1)

(2022/C 398/44)

Langue de procédure: le français

Le président de la cinquième chambre a ordonné la radiation de l’affaire.

---

(1)  JO C 206 du 31.5.2021.

Tribunalens beslut av den 29 augusti 2022 – Mellish mot kommissionen

(Mål T-176/22) (1)

(2022/C 398/45)

Rättegångsspråk: franska

Ordföranden på åttonde avdelningen har förordnat om avskrivning av målet.

---

(1)  EUT C 222, 7.06.2022.