Europeiska unionens domstols senaste offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning

(2022/C 368/01)

Senaste offentliggörandet

EUT C 359, 19.9.2022

Senaste listan över offentliggöranden

EUT C 340, 5.9.2022

EUT C 326, 29.8.2022

EUT C 318, 22.8.2022

EUT C 311, 16.8.2022

EUT C 303, 8.8.2022

EUT C 294, 1.8.2022

Dessa texter är tillgängliga på EUR-Lex:

http://eur-lex.europa.eu

Domstolens beslut (sjätte avdelningen) av den 26 april 2022 (begäran om förhandsavgörande från Landesverwaltungsgericht Steiermark – Österrike) – RM mot Landespolizeidirektion Steiermark

(Mål C-508/20) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Artikel 99 i domstolens rättegångsregler - Frihet att tillhandahålla tjänster - Artikel 56 FEUF - Hasardspel - Tillhandahållande av förbjudna lotterier - Påföljder - Proportionalitet - Lägsta bötesbelopp - Sammanläggning - Ingen begränsning - Frihetsberövande påföljd som alternativ till böter - Bidrag som står i proportion till kostnaderna för förfarandet - Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna - Artikel 49.3)

(2022/C 368/02)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landesverwaltungsgericht Steiermark

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: RM

Motpart: Landespolizeidirektion Steiermark

Avgörande

1)

Artikel 56 FEUF ska tolkas så, att under ett förfarande för åläggande av påföljder för överträdelser av ett monopol på området för hasardspel, ska den nationella domstolen, vilken har att pröva lagenligheten av en påföljd som påförts för en sådan överträdelse, särskilt bedöma huruvida de påföljder som föreskrivs i den tillämpliga lagstiftningen är förenliga med artikel 56 FEUF, med hänsyn till de konkreta formerna för att fastställa påföljderna.

2)

Artikel 56 FEUF ska tolkas så, att den inte utgör hinder för nationell tvingande lagstiftning enligt vilken följande ska utdömas vid tillhandahållande av förbjudna lotterier i kommersiellt syfte: — ett lägsta bötesbelopp per otillåten spelautomat, utan begränsning av det totala beloppet för de böter som ålagts, under förutsättning att det totala bötesbeloppet inte är orimligt högt i förhållande till den ekonomiska fördel som de beivrade överträdelserna skulle kunna ge; — en frihetsberövande påföljd som alternativ till böter, utan begränsning av den totala längden av det sammanlagda antalet frihetsberövande påföljder som alternativ till böter som ålagts, under förutsättning att längden av den frihetsberövande påföljd som alternativ till böter som faktiskt ålagts inte är orimlig i förhållande till de fastställda överträdelsernas allvar, och — ett bidrag till kostnaderna för förfarandet som uppgår till 10 procent av de böter som ålagts, under förutsättning att detta bidrag inte är orimligt i förhållande till den faktiska kostnaden för ett sådant förfarande och inte heller strider mot rätten till domstolsprövning enligt artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

---

(1)  EUT C 433, 14.12.2020.

Domstolens beslut (sjätte avdelningen) av den 26 april 2022 (begäran om förhandsavgörande från Apelativen sad – Sofia – Bulgarien) – brottmål mot VD

(Mål C-654/20) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Artikel 53.2 i domstolens rättegångsregler - Transporter - Direktiv 2006/126/EG - Körkort - Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna - Artikel 49 - Principerna om laglighet och proportionalitet i fråga om brott och straff - Framförande av fordon under spärrtiden - Sanktioner - De faktiska omständigheterna i det nationella målet - Skälen till varför det är nödvändigt att tolkningsfrågorna besvaras - Avsaknad av tillräckliga upplysningar - Uppenbart att talan ska avvisas)

(2022/C 368/03)

Rättegångsspråk: bulgariska

Hänskjutande domstol

Apelativen sad – Sofia

Part i brottmålet vid den nationella domstolen

VD

Avgörande

Det är uppenbart att den begäran om förhandsavgörande som framställts av Apelativen sad Sofia (appellationsdomstolen i Sofia, Bulgarien) genom beslut av den 9 november 2020 inte kan prövas.

---

(1)  EUT C 79, 8.3.2021.

Domstolens beslut (nionde avdelningen) av den 8 juli 2022 (begäran om förhandsavgörande från Okresný súd Bratislava I – Slovakien) – brottmål mot AM

(Mål C-710/20) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Artikel 53.2 i domstolens rättegångsregler - Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna - Artikel 51 - Lagstiftningsförfarandet för antagande av en resolution om upphävande av en amnesti - Domstolsförfarande för kontroll av att denna resolution är förenlig med den nationella konstitutionen - Genomförande av unionsrätten föreligger inte - Uppenbart att domstolen saknar behörighet)

(2022/C 368/04)

Rättegångsspråk: slovakiska

Hänskjutande domstol

Okresný súd Bratislava I

Parter i målet vid den nationella domstolen

AM,

ytterligare deltagare i rättegången: Krajská prokuratúra v Bratislave

Avgörande

Det är uppenbart att Europeiska unionens domstol saknar behörighet att pröva den begäran om förhandsavgörande som framställts av Okresný súd Bratislava I (Distriktsdomstolen i Bratislava I, Slovakien) genom beslut av den 12 december 2018.

---

(1)  EUT C 88, 15.3.2021

Domstolens beslut (sjunde avdelningen) av den 3 juni 2022 (begäran om förhandsavgörande från Kúria – Ungern) – Megatherm-Csillaghegy Kft. mot Nemzeti Adó- és Vámhivatal Fellebbviteli Igazgatósága

(Mål C-188/21) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Gemensamt system för mervärdesskatt - Direktiv 2006/112/EG - Avdragsrätt för mervärdesskatt - Närmare villkor för utövandet - Avregistrering och därpå följande återupprättande av en beskattningsbar persons skatteregistreringsnummer - Upphävande av avdragsrätten för mervärdesskatt för de transaktioner som utfördes under den period som föregick avregistreringen - Proportionalitetsprincipen)

(2022/C 368/05)

Rättegångsspråk: ungerska

Hänskjutande domstol

Kúria

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Megatherm-Csillaghegy Kft.

Motpart: Nemzeti Adó- és Vámhivatal Fellebbviteli Igazgatósága

Avgörande

Artiklarna 63, 167, 168, 178–180, 182 och 273 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt, i dess lydelse enligt rådets direktiv 2010/45/EU av den 13 juli 2010, samt principen om mervärdesskattens neutralitet och proportionalitetsprincipen, ska tolkas så, att de utgör hinder för en nationell åtgärd med stöd av vilken en beskattningsbar person, vars skatteregistreringsnummer har avregistrerats på grund av att vederbörande har underlåtit att inge och offentliggöra sina årsbokslut och därefter har återupprättats till följd av personens fullgörande av nämnda skyldigheter, fråntas sin rätt till avdrag för ingående mervärdesskatt som betalats under den period som föregick avregistreringen, trots att de materiella kraven för denna avdragsrätt är uppfyllda och den beskattningsbara personen inte har agerat på ett sätt som innebär bedrägeri eller missbruk för att kunna erhålla sådan avdragsrätt.

---

(1)  EUT C 228, 14.6.2021.

Domstolens beslut (nionde avdelningen) av den 2 maj 2022 (begäran om förhandsavgörande från Obvodní soud pro Prahu 1 – Republiken Tjeckien) – Správa železnic, státní organizace mot České dráhy a.s., PKP Cargo International a.s., PDV Railway a.s., KŽC Doprava, s.r.o. (C-221/21), och České dráhy a.s. mot Univerzita Pardubice m.fl. (C-222/21)

(Förenade målen C-221/21 och C-222/21) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Artikel 53.2 i domstolens rättegångsregler - Järnvägstransport - Direktiv 2012/34/EU - Regleringsorganets beslut - Artikel 56.10 - Domstolsprövning - Enligt nationell rätt är allmänna domstolar behöriga - Villkor för överklagande - Förenlighet med direktiv 2012/34 - Uppenbart att begäran om förhandsavgörande ska avvisas)

(2022/C 368/06)

Rättegångsspråk: tjeckiska

Hänskjutande domstol

Obvodní soud pro Prahu 1

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Správa železnic, státní organizasse (C-221/21), České dráhy a.s. (C-222/21)

Svarande: České dráhy a.s., PKP Cargo International a.s., PDV Railway a.s., KŽC Doprava s.r.o. (C-221/21), Univerzita Pardubice m.fl. (C-222/21)

Avgörande

Det är uppenbart att de båda begäran om förhandsavgörande som Obvodní soud pro Prahu 1 (Distriktsdomstol nr 1 i Prag, Republiken Tjeckien) framställt, genom beslut av den 22 september 2020 respektive den 1 oktober 2020, ska avvisas.

---

(1)  EUT C 242, 21.6.2021.

Domstolens beslut (tionde avdelningen) av den 20 maj 2022 – Germann Avocats LLC mot Europeiska kommissionen

(Mål C-233/21 P) (1)

(Överklagande - Artikel 181 i domstolens rättegångsregler - Offentlig upphandling ombesörjd av Europeiska unionen - Anbudsförfarande - Tilldelning av kontrakt - Beslut att avslå ett anbud och tilldela kontraktet till en annan anbudsgivare - Tilldelningskriterier - Kvalitetskontroll - Missuppfattning av omständigheter och bevisning - Maktmissbruk - Motiveringsskyldighet - Det är uppenbart att överklagandet delvis inte kan tas upp till prövning och delvis är ogrundat)

(2022/C 368/07)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Germann Avocats LLC (ombud: N. Scandamis, dikigoros)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen (ombud: B. Araujo Arce och J. Estrada de Solà)

Avgörande

1)	Överklagandet avslås då det är uppenbart att överklagandet delvis inte kan tas upp till prövning och delvis är ogrundat.

2)	Germann Avocats LLC ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som uppkommit för Europeiska kommissionen.

---

(1)  EUT C 320, 9.8.2021.

Domstolens beslut (sjätte avdelningen) av den 5 maj 2022 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal da Relação do Porto – Portugal) – ING Luxembourg SA mot VX

(Mål C-346/21) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Artikel 99 i domstolens rättegångsregler - Rättsligt samarbete på privaträttens område - Delgivning av rättegångshandlingar och andra handlingar - Förordning (EG) nr 1393/2007 - Artikel 8 - Information till adressaten, genom överlämnande av det standardformulär som återges i bilaga II till denna förordning, om hans eller hennes rätt att vägra att ta emot en domstolshandling som inte avfattats på, eller åtföljs av en översättning till, ett språk som adressaten förstår eller det officiella språket eller ett av de officiella språken i den anmodade medlemsstaten - Standardformuläret har inte använts - Konsekvenser)

(2022/C 368/08)

Rättegångsspråk: portugisiska

Hänskjutande domstol

Tribunal da Relação do Porto

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: ING Luxembourg SA

Motpart: VX

Avgörande

1)

Artikel 8.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1393/2007 av den 13 november 2007 om delgivning i medlemsstaterna av rättegångshandlingar och andra handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (delgivning av handlingar) och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1348/2000 ska tolkas så, att adressaten för en domstolshandling som ska delges i en annan medlemsstat under alla omständigheter ska informeras, med användande av det standardformulär som återges i bilaga II till denna förordning, om sin rätt att vägra att ta emot denna handling, inklusive i det fallet att handlingen avfattats på eller åtföljs av en översättning till ett språk som adressaten förstår eller det officiella språket eller ett av de officiella språken på den plats där delgivningen ska ske.

2)

Förordning nr 1393/2007 ska tolkas så, att den utgör hinder för nationella bestämmelser i vilka det föreskrivs att delgivning av en domstolshandling i en annan medlemsstat ska anses vara ogiltig när den har skett utan att delgivningsadressaten har informerats, med användande av det standardformulär som återges i bilaga II till denna förordning, om sin rätt att vägra att ta emot denna handling när denna inte har avfattats på eller åtföljs av en översättning till något av de språk som anges i artikel 8.1 i nämnda förordning, och detta oavsett huruvida det i dessa nationella bestämmelser föreskrivs en viss tid inom vilken adressaten ska åberopa denna ogiltighet.

---

(1)  EUT C 382, 20.9.2021.

Domstolens beslut (sjätte avdelningen) av den 18 maj 2022 (begäran om förhandsavgörande från Tribunale ordinaria di Vercelli – Italien) – UC mot Ministero dell'Istruzione

(Mål C-450/21) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Artikel 99 i domstolens rättegångsregler - Socialpolitik - Direktiv 1999/70/EG - Ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP - Klausul 4.1 - Icke-diskrimineringsprincipen - Begreppet anställningsvillkor - Ersättning som ges i syfte att stödja lärares kontinuerliga fortbildning och förbättring av yrkeskunskaper)

(2022/C 368/09)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Tribunale ordinaria di Vercelli.

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: UC

Svarandet: Ministero dell'Istruzione

Avgörande

Klausul 4.1 i ramavtalet om visstidsarbete, som ingicks den 18 mars 1999 och bifogats rådets direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP ska tolkas så, att den utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken endast utbildningsministeriets fast anställda, och inte anställda med tidsbegränsad anställning, kan erhålla en ersättning på 500 euro per år, som ges i syfte att stödja lärares kontinuerliga fortbildning och förbättring av yrkeskunskaper, genom ett elektroniskt kort som kan användas för att köpa böcker, inbegripet i elektronisk form, tidskrifter och tidningar som är användbara för yrkesmässig utveckling, utrustning och mjukvara, för inskrivning på kurser i yrkesmässig utveckling och för erhållande av yrkeskvalifikationer, kurser som leder till en kandidatexamen eller magisterexamen med anknytning till yrkesprofilen, eller på forskarutbildningar eller master-utbildningar med anknytning till yrkesprofilen, för att gå på teaterföreställningar eller bioföreställningar, för att gå på muséer, utställningar eller kulturevenemang, liveframträdanden, andra utbildningsaktiviteter samt för köp av konnektivitetstjänster i syfte att kunna uppfylla skyldigheten att kunna arbeta på distans.

---

(1)  EUT C 422, 18.10.2021.

Domstolens beslut (åttonde avdelningen) av den 12 juli 2022 (begäran om förhandsavgörande från Supreme Court – Irland) – verkställigheten av europeiska arresteringsorder som utfärdats mot W O och J L

(Mål C-480/21) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Artikel 99 i domstolens rättegångsregler - Straffrättsligt samarbete - Europeisk arresteringsorder - Rambeslut 2002/584/RIF - Artikel 1.3 - Överlämnande mellan medlemsstaterna - Villkor för verkställighet - Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna - Artikel 47 andra stycket - Den grundläggande rätten till en rättvis rättegång inför en oavhängig och opartisk domstol som har inrättats enligt lag - Systembrister eller allmänna brister - Prövning i två steg - Kriterier för tillämpning - Skyldighet för den verkställande rättsliga myndigheten att göra en konkret, precis prövning av om det finns grundad anledning att tro att den person som omfattas av en europeisk arresteringsorder, vid ett överlämnande, löper en verklig risk att få sin rätt till en rättvis rättegång inför en oavhängig och opartisk domstol som inrättats enligt lag kränkt)

(2022/C 368/10)

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

Supreme Court

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: W O, J L

Motpart: Minister for Justice and Equality

Avgörande

Artikel 1.2 och 1.3 i rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna, i dess lydelse enligt rådets rambeslut 2009/299/RIF av den 26 februari 2009, ska tolkas så, att den verkställande rättsliga myndigheten, som har att besluta om överlämnandet av en person som är föremål för en europeisk arresteringsorder, när denna förfogar över uppgifter om att det föreligger systembrister eller allmänna brister beträffande domstolarnas oavhängighet i den utfärdande medlemsstaten, vad gäller bland annat förfarandet för utnämning av domstolsledamöter, endast får vägra att överlämna den berörda personen

—

under förutsättning att myndigheten, när det rör sig om en europeisk arresteringsorder som utfärdats för verkställighet av ett fängelsestraff eller en annan frihetsberövande åtgärd, konstaterar att det under de särskilda omständigheterna i målet, och med hänsyn till bland annat de uppgifter som den berörda personen har lämnat beträffande vilka domare som ingår i den dömande sammansättningen i brottmålet mot vederbörande eller någon annan omständighet av relevans för bedömningen av den dömande sammansättningens oavhängighet och opartiskhet, finns grundad anledning att tro att den berörda personens grundläggande rätt – som stadfästs i artikel 47 andra stycket i stadgan – till en rättvis rättegång inför en oavhängig och opartisk domstol som har inrättats enligt lag har kränkts, och

—

under förutsättning att samma myndighet, när det rör sig om en europeisk arresteringsorder som utfärdats i lagföringssyfte, konstaterar att det under de särskilda omständigheterna i målet, och med hänsyn till bland annat de uppgifter som den berörda personen har lämnat beträffande sin personliga situation, brottets art och den faktiska bakgrunden till utfärdandet av arresteringsordern, eller någon annan omständighet av relevans för bedömningen av huruvida de domare som troligen kommer att ingå i den dömande sammansättningen i den berörda personens brottmål är oavhängiga och opartiska, finns grundad anledning att tro att det föreligger en verklig risk för att den berörda personens ovannämnda grundläggande rättighet kommer att kränkas om vederbörande överlämnas.

---

(1)  EUT C 391, 27.9.2021

Domstolens beslut (tionde avdelningen) av den 2 juni 2022 – Joëlle Mélin mot Europaparlamentet

(Mål C-541/21 P) (1)

(Överklagande - Artikel 181 i domstolens rättegångsregler - Institutionell rätt - Tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets ledamotsstadga - Artikel 33.1 och 33.2 - Ersättning för kostnader för assistentstöd till parlamentsledamöter - Återkrav av felaktigt utbetalda belopp - Invändning om rättsstridighet - Rättssäkerhetsprincipen - Principen om skydd för berättigade förväntningar - Bevisvärdering - Uppenbart att överklagandet delvis inte kan upptas till prövning och delvis är ogrundat)

(2022/C 368/11)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Joëlle Mélin (ombud: advokaten F. Wagner)

Övrig part i målet: Europaparlamentet (ombud: M. Ecker och T. Lazian)

Domslut

1)	Överklagandet ogillas, då det är uppenbart att det delvis inte kan tas upp till prövning och delvis är ogrundat.

2)	Joëlle Mélin ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 24, 17.1.2022.

Domstolens beslut (tionde avdelningen) av den 2 juni 2022 – Marie-Christine Arnautu mot Europaparlamentet

(Mål C-573/21 P) (1)

(Överklagande - Artikel 181 i domstolens rättegångsregler - Institutionell rätt - Tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets ledamotsstadga - Artikel 33.1 och 33.2 - Ersättning för assistentstöd till parlamentsledamöter - Återbetalning av felaktigt utbetalda belopp - Invändning om rättsstridighet - Rättssäkerhetsprincipen - Principen om skydd för berättigade förväntningar - Bevisvärdering - Uppenbart att överklagandet delvis inte kan upptas till prövning och delvis är ogrundat)

(2022/C 368/12)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Marie-Christine Arnautu (ombud: advokaten F. Wagner)

Övrig part i målet: Europaparlamentet (ombud: M. Ecker och T. Lazian)

Avgörande

1)	Överklagandet ogillas eftersom det är uppenbart att det delvis inte kan tas upp till prövning och delvis är ogrundat.

2)	Marie-Christine Arnautu ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 24, 17.1.2022.

Domstolens beslut (tionde avdelningen) av den 9 juni 2022 – Unie van Professionele Transporteurs en Logistieke Ondernemers (UPTR) mot Europaparlamentet, Europeiska unionens råd

(Mål C-603/21 P) (1)

(Överklagande - Artikel 181 i domstolens rättegångsregler - Transport - Förordning (EU) 2020/1055 - Tillträde till marknaden för internationella godstransporter på väg - Cabotage - Talan om ogiltigförklaring - Upptagande till sakprövning - Artikel 263 fjärde stycket FEUF - Villkor att sökanden ska vara personligen berörd - Yrkesorganisation - Effektivt domstolsskydd - Uppenbart att överklagandet delvis inte kan upptas till prövning och delvis är ogrundat)

(2022/C 368/13)

Rättegångsspråk: nederländska

Parter

Klagande: Unie van Professionele Transporteurs en Logistieke Ondernemers (UPTR) (ombud: F. Vanden Bogaerde, advocaat)

Övriga parter i målet: Europaparlamentet (ombud: I. Anagnostopoulou och R. van de Westelaken), Europeiska unionens råd (ombud: S. Emmerechts, A. Norberg och L. Vétillard)

Avgörande

1.	Överklagandet ogillas eftersom det är uppenbart att det delvis inte kan tas upp till prövning och delvis är ogrundat.

2.	Unie van Professionele Transporteurs en Logistieke Ondernemers (UPTR) ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 513, 20.12.2021

Domstolens beslut (sjunde avdelningen) av den 2 maj 2022 (begäran om förhandsavgörande från Curtea de Apel Alba Iulia – Rumänien) – S.H. mot Administraţia Judeţeană a Finanţelor Publice Sibiu, Direcţia Generală Regională a Finanţelor Publice Braşov

(Mål C-627/21) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Artikel 99 i domstolens rättegångsregler - Harmonisering av skattelagstiftning - Gemensamt system för mervärdesskatt - Direktiv 2006/112/EG - Avdrag för ingående skatt som erlagts i samband med förvärv, uppförande och ombyggnad av fastigheter - Avregistrering ex officio av en skattskyldig persons registreringsnummer för mervärdesskatt - Justering av det initialt gjorda avdraget - Svaret på tolkningsfrågan kan klart utläsas av rättspraxis)

(2022/C 368/14)

Rättegångsspråk: rumänska

Hänskjutande domstol

Curtea de Apel Alba Iulia

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: S.H.

Motpart: Administraţia Judeţeană a Finanţelor Publice Sibiu, Direcţia Generală Regională a Finanţelor Publice Braşov

Avgörande

Artiklarna 16, 184, 186–188 och 192 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt ska tolkas så, att de utgör hinder för nationella bestämmelser och nationell praxis som tvingar en skattskyldig person – vars registreringsnummer för mervärdesskatt har avregistrerats för en viss period på grund av att det inte angetts några beskattningsbara transaktioner i de mervärdesskattedeklarationer som vederbörande lämnat in under sex på varandra följande månader – att justera den ingående mervärdesskatt som dragits av i samband med förvärv av investeringsvaror utan att den nämnda skattskyldiga personen tillåts bevisa att villkoren i sak för att komma i åtnjutande av avdragsrätten är uppfyllda med motiveringen att det finns en icke motbevisbar presumtion om att en den skattskyldiga personen har använt varorna i annat syfte än för ekonomisk verksamhet.

---

(1)  EUT C 191, 10.05.2022

Begäran om förhandsavgörande framställd av Judecătoria Lehliu-Gară (Rumänien) den 29 mars 2022 – Brottmål mot KN, LY, OC, DW

(Mål C-230/22)

(2022/C 368/15)

Rättegångsspråk: rumänska

Hänskjutande domstol

Judecătoria Lehliu-Gară

Parter i det nationella målet

Tilltalade: KN, LY, OC, DW

Tolkningsfråga

Utgör artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen (om respekt för rättsstaten och de mänskliga rättigheterna), med hänvisning till artikel 48.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, om rätten till försvar, och till artikel 49 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, om principen om laglighet i fråga om brott och straff, hinder för att en handling genom vilken en gärning begås i strid med vilken lag som helst kvalificeras som ett brott på nationell nivå, utan att det uttryckligen anges vilka lagar eller rättsliga bestämmelser vars överträdelse ger upphov till straffrättsligt ansvar?

Begäran om förhandsavgörande framställd av Curtea de Apel Bucureşti (Rumänien) den 6 maj 2022 – straffrättsligt förfarande mot C.J.

(Mål C-305/22)

(2022/C 368/16)

Rättegångsspråk: rumänska

Hänskjutande domstol

Curtea de Apel Bucureşti

Person som är föremål för den europeiska arresteringsordern

C.J.

Tolkningsfrågor

1)

Ska artikel 25 i rambeslut 2008/909 (1) tolkas så, att när den domstol som verkställer en europeisk arresteringsorder har för avsikt att tillämpa artikel 4.6 i rambeslut 2002/584 (2) för att erkänna en fällande dom, är denna domstol skyldig att begära ut domen och det intyg som utfärdats med stöd av rambeslut 2008/909 samt inhämta samtycke av den stat i vilken den fällande domen avkunnats enligt artikel 4.2 i rambeslut 2008/909?

2)

Ska artikel 4.6 i rambeslut 2002/584, jämförd med artikel 25 och artikel 4.2 i rambeslut 2008/909, tolkas så att vägran att verkställa en europeisk arresteringsorder som utfärdats i syfte att verkställa en frihetsberövande åtgärd och erkännande av den fällande domen, utan att denna dom verkligen har verkställts genom att den dömda personen har fängslats, på grund av benådning eller på grund av att straffets verkställighet skjutits upp enligt verkställighetsstatens lagstiftning, och utan att samtycke erhållits från domsstaten inom ramen för erkännandeförfarandet, [medför] att sistnämnda stat förlorar sin rätt att genomföra verkställigheten av påföljden enligt artikel 22.1 i rambeslut 2008/909?

3)

Ska artikel 8.1 c i rambeslut 2002/584 tolkas så, att en dom vari en frihetsberövande påföljd utdömts och med stöd av vilken en europeisk arresteringsorder har utfärdats men vars verkställighet vägrats enligt artikel 4.6 [i detta rambeslut] – i en situation där domen har erkänts men inte rent faktiskt har verkställts genom att den dömda personen har fängslats, på grund av benådning eller på grund av att straffets verkställighet skjutits upp enligt verkställighetsstatens lagstiftning, och utan att samtycke erhållits från domsstaten inom ramen för erkännandeförfarandet – förlorar sin verkställbarhet?

4)

Ska artikel 4.5 i rambeslut 2002/584 tolkas så, att ett domstolsavgörande om vägran av verkställighet av en europeisk arresteringsorder vilken utfärdats i syfte att verkställa en frihetsberövande åtgärd och om erkännande av den fällande domen med stöd av artikel 4.6 i rambeslut 2002/584, men där denna dom inte rent faktiskt har verkställts genom att den dömda personen har fängslats, på grund av benådning eller på grund av att straffets verkställighet skjutits upp enligt lagstiftningen i verkställighetsstaten (medlemsstat i Europeiska unionen), och där något samtycke inte har erhållits från domsstaten inom ramen för erkännandeförfarandet, utgör en dom varigenom den aktuella personen döms till ”ansvar för samma gärningar … [som] genom lagakraftägande dom i tredje land”? Om den fjärde frågan besvaras jakande, önskas svar på följande:

5)

Ska artikel 4.5 i rambeslut 2002/584 tolkas så, att ett domstolsavgörande om vägran av verkställighet av en europeisk arresteringsorder vilken utfärdats i syfte att verkställa en frihetsberövande åtgärd och om erkännande av den fällande domen med stöd av artikel 4.6 i rambeslut 2002/584, där straffets verkställighet skjutits upp enligt lagstiftningen i verkställighetsstaten, innebär att straffet, vid fällande dom, är ”under verkställighet” när övervakningen av den dömda personen ännu inte påbörjats?

---

(1)  Rådets rambeslut 2008/909/RIF av den 27 november 2008 om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på brottmålsdomar avseende fängelse eller andra frihetsberövande åtgärder i syfte att verkställa dessa inom Europeiska unionen (EUT L 327, 2008, s. 27).

(2)  Rådets rambeslut2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna (EUT L 190, 2002, s. 1).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Audiencia Provincial de Pontevedra (Spanien) den 25 maj 2022 – Maersk A/S mot Allianz Seguros y Reaseguros SA

(Mål C-345/22)

(2022/C 368/17)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Audiencia Provincial de Pontevedra

Parter i det nationella målet

Klagande: Maersk A/S

Motpart: Allianz Seguros y Reaseguros SA

Tolkningsfrågor

1.

Omfattar regeln i artikel 25 i förordning 1215/2012 (1), enligt vilken en prövning av huruvida ett avtal om domstols behörighet är ogiltigt ska ske enligt lagen i den medlemsstat vars domstolar anges, även frågan huruvida klausulen kan omfatta en tredje part som inte är part i det avtal där klausulen ingår, i en situation som den i det nationella målet?

2.

Om konossementet överlåts till en tredje part, som är mottagare av godset och som inte var del i avtalet mellan lastaren och transportören, är då en bestämmelse såsom artikel 251 i sjöfartslagen, enligt vilken en prorogationsklausul ska ha varit föremål för ”individuell och separat förhandling” för att kunna göras gällande mot tredje part, förenlig med artikel 25 i förordning 1215/2012 och med EU-domstolens tolkning av den artikeln?

3.	Får medlemsstaterna, enligt unionsrätten, i sin lagstiftning föreskriva ytterligare giltighetsvillkor för att prorogationsklausuler i konossement ska ha verkan mot en tredje part?

4.

Innebär en bestämmelse såsom artikel 251 i den spanska sjöfartslagen – i vilken det föreskrivs att en tredje part som är innehavare av ett konossement endast delvis övertar överlåtarens rättigheter, vilket inte innefattar prorogationsklausuler – att det införs ett ytterligare villkor för att dessa klausuler ska vara giltiga, i strid med artikel 25 i förordning 1215/2012?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område – EUT L 351, 2012, s. 1

Begäran om förhandsavgörande framställd av Audiencia Provincial de Pontevedra (Spanien) den 25 maj 2022 – Mapfre España Compañía de Seguros y Reaseguros SA mot MACS Maritime Carrier Shipping GmbH & Co.

(Mål C-346/22)

(2022/C 368/18)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Audiencia Provincial de Pontevedra

Parter i det nationella målet

Klagande: Mapfre España Compañía de Seguros y Reaseguros SA

Svarande: MACS Maritime Carrier Shipping GmbH & Co.

Tolkningsfrågor

De faktiska omständigheterna och grunderna för talan är i huvudsak desamma och de frågor som ställs är identiska med dem i mål C-345/22.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Audiencia Provincial de Pontevedra (Spanien) den 25 maj 2022 – Maersk A/S mot Allianz Seguros y Reaseguros SA

(Mål C-347/22)

(2022/C 368/19)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Audiencia Provincial de Pontevedra

Parter i det nationella målet

Kärande: Maersk A/S

Svarande: Allianz Seguros y Reaseguros SA

Tolkningsfråga

De faktiska omständigheterna och grunderna för talan är i huvudsak desamma och de frågor som ställs är identiska med dem i mål C-345/22.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunalul Bucureşti (Rumänien) den 31 maj 2022 – Neves 77 Solutions SRL mot Agenţia Naţională de Administrare Fiscală – Direcţia Generală Antifraudă Fiscală

(Mål C-351/22)

(2022/C 368/20)

Rättegångsspråk: rumänska

Hänskjutande domstol

Tribunalul Bucureşti

Parter i det nationella målet

Klagande: Neves 77 Solutions SRL

Motpart: Agenţia Naţională de Administrare Fiscală – Direcţia Generală Antifraudă Fiscală

Tolkningsfrågor

1.

Kan beslut 2014/512/GUSP, (1) särskilt artiklarna 5 och 7, mot bakgrund av principerna om rättssäkerhet och nulla poena sine lege, tolkas på så sätt att detta beslut inte utgör hinder för en nationell åtgärd (civilrättslig påföljd) som gör det möjligt att konfiskera hela de belopp som härrör från en transaktion, såsom den i artikel 2.2 a i beslut 2014/512/GUSP, för det fall det konstateras att den aktuella handlingen kvalificeras som en överträdelse i den nationella lagstiftningen?

2.

Ska artikel 5 i beslut 2014/512/GUSP tolkas på sätt att medlemsstaterna får vidta nationella åtgärder som föreskriver automatisk konfiskering av alla belopp som härrör från bristande iakttagande av skyldigheten att anmäla en transaktion som omfattas av tillämpningsområdet för artikel 2.2 a i beslut 2014/512/GUSP?

3.	Är förbudet enligt artikel 2.2 a i beslut 2014/512/GUSP tillämpligt för det fall de produkter i form av militär utrustning som har varit föremål för förmedlingstjänster aldrig fysiskt har importerats till medlemsstatens territorium?

---

(1)  Rådets beslut 2014/512/Gusp av den 31 juli 2014 om restriktiva åtgärder med hänsyn till Rysslands åtgärder som destabiliserar situationen i Ukraina (EUT, L 229, 2014, s. 13).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal Supremo (Spanien) den 3 juni 2022 – Industria de Diseño Textil, SA (Inditex) mot Buongiorno Myalert SA

(Mål C-361/22)

(2022/C 368/21)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Tribunal Supremo

Parter i det nationella målet

Klagande: Industria de Diseño Textil, SA (Inditex)

Motpart: Buongiorno Myalert SA

Tolkningsfråga

Ska artikel 6.1 c i direktiv 89/104/EEG (1) tolkas på så sätt att det mer allmänna förfaringssätt som nu avses i artikel 14.1 c i direktiv (EU) 2015/2436 (2) – användning av ”varumärket i syfte att identifiera eller hänvisa till varor eller tjänster som varumärkesinnehavarens varor eller tjänster” – underförstått omfattas av begränsningen av rätten till varumärket?

---

(1)  EGT L 40, 1989, s. 1; svensk specialutgåva, område 13, volym 17 s. 178).

(2)  EUT L 336, 2015, s. 1).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunalul Bucureşti (Rumänien) den 3 juni 2022 – VS, TU, RW mot Ryanair DAC

(Mål C-362/22)

(2022/C 368/22)

Rättegångsspråk: rumänska

Hänskjutande domstol

Tribunalul Bucuresti (Tribunale superiore di Bucarest)

Parter i det nationella målet

Kärande: VS, TU, RW

Svarande: Ryanair DAC

Tolkningsfrågor

Ska artikel 4.3 i förordning nr 261/2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 (1) tolkas på sätt att även personer som reser tillsammans med en person som har nekats ombordstigning har rätt till kompensation i enlighet med artikel 7, jämförd med artikel 4.3, när dessa personer – trots att de inte har nekats ombordstigning – inte längre vill eller inte längre har intresse av att resa utan den person som har nekats ombordstigning?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 (EUT L 46, 2004, s. 1).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunalul Satu Mare (Rumänien) den 10 juni 2022 – Nord Vest Pro Sani Pro SRL mot Administraţia Judeţeană a Finanţelor Publice Satu Mare, Direcţia Generală Regională a Finanţelor Publice Cluj-Napoca

(Mål C-387/22)

(2022/C 368/23)

Rättegångsspråk: rumänska

Hänskjutande domstol

Tribunalul Satu Mare

Parter i det nationella målet

Klagande: Nord Vest Pro Sani Pro SRL

Motparter: Administraţia Judeţeană a Finanţelor Publice Satu Mare, Direcţia Generală Regională a Finanţelor Publice Cluj-Napoc

Tolkningsfråga

Ska ovannämnda bestämmelser [i unionsrätten] tolkas [så,] att de utgör hinder/inte utgör hinder för ett regelverk som det som är aktuellt i förevarande fall, enligt vilket den rumänska lagstiftaren får behandla rumänska rörelseidkande bolag som bedriver förvärvsverksamhet på rumänska statens territorium annorlunda i skattehänseende än sådana företag som bedriver förvärvsverksamhet på andra [EU-medlems]staters territorium, med följden att klagandeföretaget, som har tillhandahållit tjänster främst i Österrike och i Tyskland, inte åtnjuter samma undantag från skatteplikt som andra företag inom byggsektorn som bedriver sin verksamhet på rumänska statens territorium?

Begäran om förhandsavgörande framställd av Raad van State (Nederländerna) den 20 juni 2022 – Staatssecretaris van Justitie en Veiligheid; motpart: M.A

(Mål C-404/22)

(2022/C 368/24)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Raad van State

Parter i det nationella målet

Klagande: Staatssecretaris van Justitie en Veiligheid

Motpart: M.A.

Tolkningsfrågor

Fråga 1a

När rör det sig om ett så ”synnerligen allvarligt” brott i den mening som avses i artikel 14.4 b i direktiv 2011/95/EU (1) att en medlemsstat får vägra att bevilja en person flyktingstatus när denne har behov av internationellt skydd?

Fråga 1b

Är kriterierna för ”allvarligt brott” i artikel 17.1 b i direktiv 2011/95/EU, vilka återges i punkt 56 i EU-domstolens dom av den 13 september 2018, Ahmed, ECLI:EU:C:2018:713, relevanta vid bedömningen av huruvida det rör sig ett ”synnerligen allvarligt brott”? Om så är fallet, finns det ytterligare kriterier som medför att ett brott ska betraktas som ”synnerligen” allvarligt?

Fråga 2

Ska artikel 14.4 b i direktiv 2011/95/EU tolkas så, att en samhällsfara ska anses fastställd enbart till följd av den omständigheten att den utlänning som tillerkänts flyktingstatus har dömts för ett synnerligen allvarligt brott genom en lagakraftvunnen dom, eller ska den tolkas så, att den omständigheten att utlänningen genom en lagakraftvunnen dom har dömts för ett synnerligen allvarligt brott inte räcker för att visa att det föreligger en samhällsfara?

Fråga 3

Om enbart den omständigheten att utlänningen genom en lagakraftvunnen dom har dömts för ett synnerligen allvarligt brott inte räcker för att visa att det föreligger en samhällsfara, ska artikel 14.4 b i direktiv 2011/95/EG tolkas så, att medlemsstaten måste visa att utlänningen sedan den fällande domen meddelades fortsätter att utgöra en samhällsfara? Ska medlemsstaten visa att denna fara är verklig och allvarlig eller räcker det att det föreligger en potentiell fara? Ska artikel 14.4 b i direktiv 2011/95/EG, i sig eller jämförd med proportionalitetsprincipen, tolkas så, att det enligt denna bestämmelse endast är möjligt att återkalla flyktingstatus om detta återkallande är proportionerligt och faran som den som har erhållit denna status utgör är tillräckligt allvarlig för att motivera en sådan återkallelse?

Fråga 4

Om medlemsstaten inte behöver visa att utlänningen sedan den fällande domen meddelades fortsätter att utgöra en samhällsfara och att denna fara är verklig, aktuell samt tillräckligt allvarlig för att flyktingstatus ska återkallas, ska då artikel 14.4b i direktiv 2011/95/EU tolkas så, att den innebär att samhällsfaran i princip är styrkt när den utlänning som beviljats flyktingstatus har dömts för ett synnerligen allvarligt brott genom en lagakraftvunnen dom, men att utlänningen kan inge bevisning för att vederbörande inte (längre) utgör en sådan fara?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU av den 13 december 2011 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet (omarbetning) (EUT L 337, 2011, S. 9).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Finanzgericht Münster (Tyskland) den 6 juli 2022 – Michael Schütte mot Finanzamt Brilon

(Mål C-453/22)

(2022/C 368/25)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Finanzgericht Münster

Parter i det nationella målet

Klagande: Michael Schütte

Motpart: Finanzamt Brilon

Tolkningsfråga

Kräver – mot bakgrund av omständigheterna i det nationella målet – bestämmelserna i direktiv 2006/112/EG (1), särskilt principen om skatteneutralitet samt effektivitetsprincipen, att klaganden direkt från skattemyndigheten kan kräva återbetalning av den mervärdesskatt, inbegripet ränta, som denne har överbetalat sina underleverantörer, även om underleverantörerna alltjämt har möjlighet att – med stöd av en rättelse av fakturorna – vid en senare tidpunkt rikta krav om återbetalning mot skattemyndigheten och skattemyndigheten i så fall – eventuellt – inte längre har möjlighet att regressvis vända sig mot klaganden, vilket således medför en risk för att skattemyndigheten blir skyldig att återbetala samma mervärdesskatt två gånger?

---

(1)  Rådets direktiv av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, 2006, s. 1).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Verwaltungsgerichtshof (Österrike) den 18 juli 2022 – EVN Business Service GmbH, Elektra EOOD, Penon EOOD

(Mål C-480/22)

(2022/C 368/26)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Verwaltungsgerichtshof

Parter i det nationella målet

Klagande: EVN Business Service GmbH, Elektra EOOD, Penon EOOD

Tolkningsfrågor

1.

Ska artikel 57.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU (1) av den 26 februari 2014 om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och om upphävande av direktiv 2004/17/EG tolkas så, att det är fråga om centraliserad inköpsverksamhet som tillhandahålls av en inköpscentral som är belägen ”i en annan medlemsstat” om den upphandlande enheten – oberoende av frågan från vilken stat det bestämmande inflytandet över den upphandlande enheten härrör – är belägen i en annan medlemsstat än inköpscentralen?

2.

Om fråga 1 besvaras jakande: Omfattar lagvalsregeln i artikel 57.3 i direktiv 2014/25/EU, enligt vilken ”centraliserad inköpsverksamhet” som tillhandahålls av en inköpscentral som är belägen i en annan medlemsstat ska ske i enlighet med nationella bestämmelser i den medlemsstat där inköpscentralen är belägen, även bestämmelserna för prövningsförfarandet och prövningsorganets behörighet i den mening som avses i rådets direktiv 92/13/EEG (2) av den 25 februari 1992 om samordning av lagar och andra författningar om gemenskapsregler om upphandlingsförfaranden tillämpade av företag och verk inom vatten-, energi-, transport- och telekommunikationssektorerna?

3.

Om fråga 1 eller fråga 2 besvaras nekande: Ska direktiv 92/13/EEG och i synnerhet dess artikel 1.1 fjärde stycket tolkas så, att ett nationellt prövningsorgans behörighet att pröva en upphandlande enhets beslut ska omfatta alla upphandlande enheter som är belägna i prövningsenhetens medlemsstat, eller är behörigheten beroende av huruvida det bestämmande inflytandet över den upphandlande enheten (i den mening som avses i artikel 3.4 c och artikel 4.2 i direktiv 2014/25/EU) utövas av en regional myndighet eller ett offentligrättsligt organ som ska anses höra till prövningsorganets medlemsstat?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU av den 26 februari 2014 om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och om upphävande av direktiv 2004/17/EG (EUT. L 94, 2014, s. 243).

(2)  Rådets direktiv 92/13/EEG av den 25 februari 1992 om samordning av lagar och andra författningar om gemenskapsregler om upphandlingsförfaranden tillämpade av företag och verk inom vatten-, energi-, transport- och telekommunikationssektorerna (EGT L 76, 1992, s. 14; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 127).

Begäran om förhandsavgörande framställd av rechtbank Amsterdam (Nederländerna) den 22 juli 2022 – Europeisk arresteringsorder som utfärdats mot CJ; övrig part: Openbaar Ministerie

(Mål C-492/22)

(2022/C 368/27)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Rechtbank Amsterdam

Parter i det nationella målet

Klagande: CJ

Motpart: Openbaar Ministerie

Tolkningsfrågor

I.

Utgör artiklarna 12 och 24.1 i rambeslut 2002/584/RIF (1), jämförda med artikel 6 i Europeiska unionens stadga för de grundläggande rättigheterna, hinder för att en eftersökt person – vars överlämnande för verkställighet av ett fängelsestraff slutgiltigt har godkänts men överlämnandet har skjutits upp ”så att personen kan åtalas i den verkställande medlemsstaten … för en annan gärning än den som den europeiska arresteringsordern avser” – kvarhålls i häkte så länge prövningen av åtalet pågår för verkställighet nämnda europeiska arresteringsorder?

II.

a. Är beslutet att tillämpa den befogenhet att skjuta upp överlämnandet som avses i artikel 24.1 i rambeslut 2002/584/RIF ett sådant beslut om verkställighet [av den europeiska arresteringsordern] som enligt artikel 6.2 i rambeslut 2002/584/RIF, jämförd med skäl 8 i detta rambeslut, ska fattas av den verkställande rättsliga myndigheten? b. Om så är fallet, medför den omständigheten att detta beslut fattas utan medverkan av en verkställande rättslig myndighet i den mening som avses i artikel 6.2 i rambeslut 2002/584/RIF att en eftersökt person inte längre får kvarhållas i häkte för att verkställa en europeisk arresteringsorder som utfärdats mot mot honom eller henne?

III.

a. Utgör artikel 24.1 i rambeslut 2002/584/RIF, jämförd med artiklarna 47 och 48 i Europeiska unionens stadga för de grundläggande rättigheterna hinder för att skjuta upp överlämnandet av en eftersökt person för lagföring i den verkställande medlemsstaten enbart av det skälet att den eftersökte inte vill avstå från sin rätt att närvara vid brottmålsrättegången? b. Om så är fallet, vilka faktorer ska den verkställande rättsliga myndigheten i så fall beakta vid sitt beslut om att skjuta upp det faktiska överlämnandet?

---

(1)  Rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna (EGT L 190, 2002, s. 1)

Beslut meddelat av domstolens ordförande den 29 juni 2022 (begäran om förhandsavgörande från Bundesfinanzgericht – Österrike) – AZ mot Finanzamt Österreich, anciennement Finanzamt Hollabrunn Korneuburg Tulln

(Mål C-163/20) (1)

(2022/C 368/28)

Rättegångsspråk: tyska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 247, 27.07.2020.

Beslut meddelat av domstolens fjärde avdelning ordförande den 18 maj 2022 (begäran om förhandsavgörande från Rechtbank Den Haag zittingsplaats Haarlem – Nederländerna) – F, A, G, H, I mot Staatssecretaris van Justitie en Veiligheid

(Mål C-579/20) (1)

(2022/C 368/29)

Rättegångsspråk: nederländska

Domstolens fjärde avdelning ordförande har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 128, 12.4.2021.

Beslut meddelat av domstolens ordförande den 14 juli 2022 (begäran om förhandsavgörande från Juzgado de Primera Instancia no 1 de Cazalla de la – Spanien) – Caixabank SA mot ZN, SD, AH

(Mål C-657/20) (1)

(2022/C 368/30)

Rättegångsspråk: spanska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 88, 15.03.2021.

Beslut meddelat av domstolens ordförande den 31 maj 2022 (begäran om förhandsavgörande från Oberster Gerichtshof – Österrike) – Avis Autovermietung Gesellschaft mbH mot Verein für Konsumenteninformation

(Mål C-701/20) (1)

(2022/C 368/31)

Rättegångsspråk: tyska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 98, 22.03.2021.

Beslut meddelat av domstolens ordförande den 29 april 2022 (begäran om förhandsavgörande från Raad van State – Nederländerna) – K.R i vilket den andra parten är: Staatssecretaris van Justitie en Veiligheid

(Mål C-637/21) (1)

(2022/C 368/32)

Rättegångsspråk: nederländska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 24, 17.1.2022.

Beslut meddelat av ordföranden på domstolens avdelning den 8 juni 2022 – Europaparlamentet mot Europeiska kommissionen

(Mål C-657/21) (1)

(2022/C 368/33)

Rättegångsspråk: engelska

Ordföranden på avdelningen har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 11, 10.01.2022.

Beslut meddelat av domstolens ordförande den 1 juni 2022 (begäran om förhandsavgörande från Rechtbank Noord-Holland – Nederländerna) – Nokia Solutions and Networks Oy mot Inspecteur van de Belastingdienst/Douane, kantoor Eindhoven

(Mål C-809/21) (1)

(2022/C 368/34)

Rättegångsspråk: nederländska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 138, 28.03.2022.

Beslut meddelat av domstolens ordförande den 27 april 2022 (begäran om förhandsavgörande från Landgericht Erfurt – Tyskland) – HK mot Allianz Lebensversicherungs AG

(Mål C-2/22) (1)

(2022/C 368/35)

Rättegångsspråk: tyska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 148, 4.04.2022.

Beslut meddelat av domstolens ordförande den 30 juni 2022 (begäran om förhandsavgörande från Okresný súd Prešov – Slovakien) – UR mot 365.bank a.s.

(Mål C-12/22) (1)

(2022/C 368/36)

Rättegångsspråk: slovakiska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 148, 4.04.2022.

Beslut meddelat av domstolens sjätte ordförande den 2 maj 2022 (begäran om förhandsavgörande från Curtea de Apel Piteşti – Rumänien) – EF, GH, IJ mot Error! Reference source not found.

(Mål C-13/22) (1)

(2022/C 368/37)

Rättegångsspråk: rumänska

Domstolens sjätte ordförande har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 191, 10.5.2022

Beslut meddelat av domstolens ordförande den 16 juni 2022 (begäran om förhandsavgörande från Amtsgericht Frankfurt am Main – Tyskland) – IA mot DER Touristik Deutschland GmbH

(Mål C-62/22) (1)

(2022/C 368/38)

Rättegångsspråk: tyska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 165, 19.04.2022.

Beslut meddelat av domstolens ordförande den 20 maj 2022 (begäran om förhandsavgörande från Amtsgericht Frankfurt Am Main – Tyskland) – flightright GmbH mot Swiss International Air Lines AG

(Mål C-131/22) (1)

(2022/C 368/39)

Rättegångsspråk: tyska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 191, 10.05.2022.

Beslut meddelat av domstolens ordförande den 20 maj 2022 (begäran om förhandsavgörande från Rechtbank Den Haag, zittingsplaats 's-Hertogenbosch – Nederländerna) – F mot Staatssecretaris van Justitie en Veiligheid

(Mål C-208/22) (1)

(2022/C 368/40)

Rättegångsspråk: nederländska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 257, 4.07.2022.

Beslut meddelat av domstolens ordförande den 12 juli 2022 (begäran om förhandsavgörande från Amtsgericht Düsseldorf – Tyskland) – flightright GmbH mot Eurowings GmbH

(Mål C-228/22) (1)

(2022/C 368/41)

Rättegångsspråk: tyska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 237, 20.06.2022.

Talan väckt den 27 juni 2022 – Hypo Vorarlberg Bank mot Gemensamma resolutionsnämnden

(Mål T-395/22)

(2022/C 368/42)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Hypo Vorarlberg Bank AG (Bregenz, Österrike) (ombud: advokaterna G. Eisenberger och A. Brenneis)

Svarande: Gemensamma resolutionsnämnden

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara Gemensamma resolutionsnämndens beslut av den 11 april 2022 om beräkningen av 2022 års förhandsbidrag till den gemensamma resolutionsfonden (SRB/ES/2022/18), inklusive dess bilagor, i varje fall såvitt avser sökanden, och

—	förplikta Gemensamma resolutionsnämnden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden åtta grunder.

1.

Den första grunden avser ett åsidosättande av västenliga formföreskrifter, till följd av att det angripna beslutet delgivits på ett bristfälligt sätt. Sökanden delgavs inte det angripna beslutet i dess helhet, vilket strider mot artikel 1 andra stycket FEU, artiklarna 15, 296 och 298 FEUF, samt artiklarna 42 och 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan). Kännedom om de uppgifter som utelämnats krävs – då de utgör en väsentlig del av beslutet – för att kunna förstå hur bidragsbeloppen beräknats och för att kunna kontrollera hur sökandens individuella situation, i förhållande till situationen för övriga berörda institut, beaktats vid beräkningen av bidragsbeloppen.

2.

Den andra grunden avser ett åsidosättande av artikel 102 i direktiv 2014/59/EU, (1) artikel 69.1 och 69.2, samt artikel 70.2 i förordning (EU) nr 806/2014, (2) artiklarna 3 och 4.2 i delegerad förordning (EU) 2015/63, (3) jämte proportionalitetsprincipen, till följd av en felaktigt fastställd målnivå, eftersom svaranden fastställt en för hög målnivå i strid med det unionsrättsliga regelverket.

3.

Den tredje grunden avser ett åsidosättande av västenliga formföreskrifter, till följd av att det angripna beslutet är bristfälligt motiverat. Det angripna beslutet uppfyller inte motiveringsskyldigheten enligt artikel 296 FEUF, samt artikel 41.1 och 41.2 c i stadgan, eftersom endast ett litet antal utvalda delar av beräkningarna offentliggjorts. De krav som EU-domstolen fastställt i mål C-584/20 P (4) i fråga om motiveringsskyldighetens räckvidd är inte uppfyllda. Svaranden utnyttjade inte den möjlighet som föreskrivs i artikel 88.1 i förordning (EU) 806/2014 att offentliggöra konfidentiella uppgifter i sammandrag eller sammanställning.

4.

Den fjärde grunden avser ett åsidosättande av väsentliga formföreskrifter, till följd av att svarandens utövande av sitt utrymme för skönsmässig bedömning är bristfälligt motiverat. Det angripna beslutet utgör ett åsidosättande av motiveringsskyldigheten enligt artikel 296 FEUF, samt artikel 41.1 och 41.2 c i stadgan, eftersom det inte framgår av det angripna beslutet – vad gäller svarandens utrymme för skönsmässig bedömning – vilka bedömningar som gjorts och på vilka grunder. Det kan därför inte uteslutas att svaranden agerat godtyckligt inom ramen för sitt fria skön.

5.

Den femte grunden avser ett åsidosättande av väsentliga formföreskrifter, till följd av sökanden inte hörts, och ett åsidosättande av rätten att yttra sig. Sökanden gavs inte tillfälle att yttra sig varken före det att det angripna beslutet antogs eller före det att den bidragsunderrättelse som utfärdats på grundval av det beslutet utfärdades, vilket strider mot artikel 41.1 och 41.2 a i stadgan. Inom ramen för det samråd som hölls med svaranden gavs sökanden inte heller tillfälle att på ett effektivt och tillfredsställande sätt yttra sig över bidragsberäkningen.

6.

Genom den sjätte grunden gör sökanden gällande att delegerad förordning (EU) 2015/63 inte med lagenlig verkan kan utgöra rättslig grund för det angripna beslutet, och att den riskjusteringsmetod som fastställs i delegerad förordning (EU) 2015/63, jämte Gemensamma resolutionsnämndens utrymme för skönsmässig bedömning, är rättsstridiga. Artiklarna 4–7 och artikel 9, samt bilaga I, i delegerad förordning (EU) 2015/63, som utgör rättslig grund för det angripna beslutet, ger upphov till ett icke-transparent system för att fastställa bidragen, vilket strider mot artiklarna 16, 17, 41 och 47 i stadgan och innebär att det inte är möjligt att garantera att artiklarna 20–21 i stadgan, jämte proportionalitetsprincipen, iakttas. Svaranden förfogar över ett stort utrymme för skönsmässig bedömning, vars utövande inte vilar på någon begriplig eller kontrollerbar motivering.

7.

Genom den sjunde grunden gör sökanden gällande att genomförandeförordning (EU) 2015/81 (5) inte med lagenlig verkan kan utgöra rättslig grund för det angripna beslutet. Det angripna beslutet strider mot fördragen, eftersom artikel 8 i genomförandeförordning (EU) 2015/81 överskrider de begränsningar som införts genom artikel 70.7 i förordning (EU) nr 806/2014, jämförd med artikel 291 FEUF, och varken genomförandeförordningen eller den angivna rättsliga grunden innehåller någon motivering i enlighet med artikel 296 andra stycket FEUF. Denna rättsstridighet påverkar även det angripna beslutet.

8.

Genom den åttonde grunden gör sökanden gällande att direktiv 2014/59/EU och förordning (EU) nr 806/2014 inte med lagenlig verkan kan utgöra rättslig grund för delegerad förordning (EU) 2015/63 och genomförandeförordning (EU) 2015/81, och således inte heller för det angripna beslutet. I andra hand hävdar sökanden att de bestämmelser i direktiv 2014/59/EU och förordning (EU) nr 806/2014 som med bindande verkan reglerar det bidragssystem som införts genom delegerad förordning (EU) 2015/63, och tilldelat svaranden ett mycket omfattande utrymme för skönsmässig bedömning, är rättsstridiga. I den mån dessa bestämmelser inte kan tolkas konformt med primärrätten, strider de mot principen om att rättsakter ska motiveras, rättssäkerhetsprincipen, fördragen (i synnerhet artikel 1 andra stycket FEU, samt artiklarna 15, 296 och 298 FEUF) och stadgan (i synnerhet artiklarna 16, 17, 41, 42 och 47).

---

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 2014, s. 190).

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 av den 15 juli 2014 om fastställande av enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för resolution av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam resolutionsmekanism och en gemensam resolutionsfond och om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 (EUT L 225, 2014, s. 1).

(3)  Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/63 av den 21 oktober 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU avseende förhandsbidrag till finansieringsarrangemang för resolution (EUT L 11, 2015, s. 44).

(4)  Dom av den 15 juli 2021, Kommissionen/Landesbank Baden-Würtenberg och CRU, C-584/20 P och C-621/20 P, EU:C:2021:601.

(5)  Rådets genomförandeförordning (EU) 2015/81 av den 19 december 2014 om fastställande av enhetliga villkor för tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 vad gäller förhandsbidrag till den gemensamma resolutionsfonden (EUT L 15, 2015, s. 1).

Talan väckt den 1 juli 2022 – Volkskreditbank mot Gemensamma resolutionsnämnden

(Mål T-406/22)

(2022/C 368/43)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Volkskreditbank AG (Linz, Österrike) (ombud: advokaterna G. Eisenberger och A. Brenneis)

Svarande: Gemensamma resolutionsnämnden

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara Gemensamma resolutionsnämndens beslut av den 11 april 2022 om beräkningen av 2022 års förhandsbidrag till den gemensamma resolutionsfonden (SRB/ES/2022/18), inklusive dess bilagor, i varje fall såvitt avser sökanden, och

—	förplikta Gemensamma resolutionsnämnden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden åtta grunder, vilka är identiska med de som åberopats inom ramen för mål T-395/22, Hypo Voralberg Bank mot Gemensamma resolutionsnämnden.

Talan väckt den 20 juli 2022 – QP mot kommissionen

(Mål T-460/22)

(2022/C 368/44)

Rättegångsspråk: portugisiska

Parter

Sökande: QP (ombud: advokaterna S. Gemas Donário och S. Soares)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara kommissionens beslut C (2020) 8550 final av den 4 december 2020 om stödordning SA.21259 (2018/C) (f.d. 2018/NN) som Portugal har genomfört för Zona Franca da Madeira (ZFM) – Ordning III, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden sex grunder.

Första grunden: Felaktig bedömning av huruvida villkoren för att Ordning III för Zona Franca da Madeira (nedan kallad ZFM) ska vara förenlig med unionsrätten är uppfyllda, särskilt vad gäller villkoren avseende ursprunget till vinsterna och bibehållandet av arbetstillfällen i regionen.

Andra grunden: Kommissionen har tagit otillbörligt lång tid på sig i samband med ändringen av de på varandra följande versionerna av ordningen för ZFM, vad gäller beräkningskriteriet avseende antalet arbetstillfällen som skapas/bibehålls.

Tredje grunden: Åsidosättande av motiveringsskyldigheten, i den utsträckning som det antagna beslutet saknar tillräcklig motivering beträffande vad som ska anses som arbetstillfällen i ZFM och beträffande den verksamhet som faktiskt bedrivs på Madeira.

Fjärde grunden: Åsidosättande av rätten till en rättvis rättegång och av principen om jämlikhet i medel, med hänsyn till att kommissionen tagit lång tid på sig för att korrigera vissa delar av de rättsliga reglerna om ZMF och den korta tid som sökanden getts för att utöva sin rätt till försvar.

Femte grunden: Åsidosättande av skyddet för berättigade förväntningar, med hänsyn till att kommissionen oaktsamt tagit för lång tid på sig när den agerat i ärendet och till innehållet i det angripna beslutet.

Sjätte grunden: Åsidosättande av principen om rättssäkerhet, med hänsyn till att kommissionen tagit för lång tid på sig när den agerat i ärendet och till ändringen av de gällande reglerna om statliga stöd med avseende på den angivna regleringsperioden.

Talan väckt den 20 juli 2022 – QQ mot kommissionen

(Mål T-461/22)

(2022/C 368/45)

Rättegångsspråk: portugisiska

Parter

Sökande: QQ (ombud: S. advokaterna Gemas Donário och S. Soares)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara kommissionens beslut C (2020) 8550 final av den 4 december 2020 om stödordning SA.21259 (2018/C) (f.d. 2018/NN) som Portugal har genomfört för Zona Franca da Madeira (ZFM) – Ordning III, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden sex grunder.

Första grunden: Felaktig bedömning av huruvida villkoren för att Ordning III för Zona Franca da Madeira (nedan kallad ZFM) ska vara förenlig med unionsrätten är uppfyllda, särskilt vad gäller villkoren avseende ursprunget till vinsterna och bibehållandet av arbetstillfällen i regionen.

Andra grunden: Kommissionen har tagit otillbörligt lång tid på sig i samband med ändringen av de på varandra följande versionerna av ordningen för ZFM, vad gäller beräkningskriteriet avseende antalet arbetstillfällen som skapas/bibehålls.

Tredje grunden: Åsidosättande av motiveringsskyldigheten, i den utsträckning som det antagna beslutet saknar tillräcklig motivering beträffande vad som ska anses som arbetstillfällen i ZFM och beträffande den verksamhet som faktiskt bedrivs på Madeira.

Fjärde grunden: Åsidosättande av rätten till en rättvis rättegång och av principen om jämlikhet i medel, med hänsyn till att kommissionen tagit lång tid på sig för att korrigera vissa delar av de rättsliga reglerna om ZMF och den korta tid som sökanden getts för att utöva sin rätt till försvar.

Femte grunden: Åsidosättande av skyddet för berättigade förväntningar, med hänsyn till att kommissionen oaktsamt tagit för lång tid på sig när den agerat i ärendet och till innehållet i det angripna beslutet.

Sjätte grunden: Åsidosättande av principen om rättssäkerhet, med hänsyn till att kommissionen tagit för lång tid på sig när den agerat i ärendet och till ändringen av de gällande reglerna om statliga stöd med avseende på den angivna regleringsperioden.

Talan väckt den 20 juli 2022 – QN mot kommissionen

(Mål T-464/22)

(2022/C 368/46)

Rättegångsspråk: portugisiska

Parter

Sökande: QN (ombud: advokaterna S. Gemas Donário och S. Soares)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara kommissionens beslut C (2020) 8550 final av den 4 december 2020 om stödordning SA.21259 (2018/C) (f.d. 2018/NN) som Portugal har genomfört för Zona Franca da Madeira (ZFM) – Ordning III, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden sex grunder.

Första grunden: Felaktig bedömning av huruvida villkoren för att Ordning III för Zona Franca da Madeira (nedan kallad ZFM) ska vara förenlig med unionsrätten är uppfyllda, särskilt vad gäller villkoren avseende ursprunget till vinsterna och bibehållandet av arbetstillfällen i regionen.

Andra grunden: Kommissionen har tagit otillbörligt lång tid på sig i samband med ändringen av de på varandra följande versionerna av ordningen för ZFM, vad gäller beräkningskriteriet avseende antalet arbetstillfällen som skapas/bibehålls.

Tredje grunden: Åsidosättande av motiveringsskyldigheten, i den utsträckning som det antagna beslutet saknar tillräcklig motivering beträffande vad som ska anses som arbetstillfällen i ZFM och beträffande den verksamhet som faktiskt bedrivs på Madeira.

Fjärde grunden: Åsidosättande av rätten till en rättvis rättegång och av principen om jämlikhet i medel, med hänsyn till att kommissionen tagit lång tid på sig för att korrigera vissa delar av de rättsliga reglerna om ZMF och den korta tid som sökanden getts för att utöva sin rätt till försvar.

Femte grunden: Åsidosättande av skyddet för berättigade förväntningar, med hänsyn till att kommissionen oaktsamt tagit för lång tid på sig när den agerat i ärendet och till innehållet i det angripna beslutet.

Sjätte grunden: Åsidosättande av principen om rättssäkerhet, med hänsyn till att kommissionen tagit för lång tid på sig när den agerat i ärendet och till ändringen av de gällande reglerna om statliga stöd med avseende på den angivna regleringsperioden.

Överklagande ingett den 2 augusti 2022 – Group of processors and producers of sheepmilk and goatmilk mot EUIPO – Kolios (HALLOUMAKI)

(Mål T-481/22)

(2022/C 368/47)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Group of processors and producers of sheepmilk and goatmilk (Nicosia, Cypern) (ombud: S. Malynicz, Barrister-at-Law, och advokaten C. Milbradt)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Kolios AE Elliniki Viomichania Galaktos (Kilkis, Grekland)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: Ansökan om EU-figurmärke HALLOUMAKI – Registreringsansökan nr 18 126 405

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s femte överklagandenämnd den 12 maj 2022 i ärende R 1941/2021-5

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO (och intervenienten för det fall den deltar i förfarandet) att bära sina egna rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som klaganden haft vid tribunalen och överklagandenämnden.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 13.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 1151/2012.

Överklagande ingett den 7 augusti 2022 – Multiópticas mot EUIPO – Nike Innovate (Återgivning av två svarta geometriska former)

(Mål T-487/22)

(2022/C 368/48)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Multiópticas, S. Coop (Colmenar Viejo, Spanien) (ombud: juristerna M. López Camba och A. Lyubomirova Geleva)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Nike Innovate CV (Beaverton, Oregon, Förenta staterna)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärke (Återgivning av två svarta geometriska former) – Registreringsansökan nr 18 154 653

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s fjärde överklagandenämnd den 2 juni 2022 i ärende R 1762/2021-4

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet,

—	förplikta EUIPO att ersätta klagandens rättegångskostnader, och

—	förplikta Nike Innovate CV att ersätta klagandens rättegångskostnader.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 8.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

Överklagande ingett den 8 augusti 2022 – Dr. Rudolf Liebe Nachfolger mot EUIPO – Bit Beauty (ayuna LESS IS BEAUTY)

(Mål T-490/22)

(2022/C 368/49)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Dr. Rudolf Liebe Nachfolger GmbH & Co. KG (Leinfelden-Echterdingen, Tyskland) (ombud: juristerna E. Stolz, U. Stelzenmüller, H. Meyerfeldt och J. Weiser)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet

Motpart vid överklagandenämnden: Bit Beauty, SL (Barcelona, Spanien)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: Internationell registrering som designerar Europeiska unionen av figurmärket ayuna LESS IS BEAUTY – Internationell registrering som designerar Europeiska unionen nr 11 369 553

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s andra överklagandenämnd den 2 juni 2022 i ärende R 982/2021-2

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet,

—	bifalla invändning B 003088668 i sin helhet och avslå IR nr 11 369 553 som designerar EU, och

—	förplikta motparten och, vid behov, innehavaren av IR/den eventuella intervenienten att ersätta rättegångskostnaderna i detta mål och de kostnader som uppkommit i förfarandet vid EUIPO:s överklagandenämnd.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

Överklagande ingett den 8 augusti 2022 – Cyprian Iwuć mot EUIPO – Hangzhou XiangHui (Förpackningskartonger, strumpor (strumpset))

(Mål T-492/22)

(2022/C 368/50)

Överklagandet är avfattat på polska

Parter

Klagande: Cyprian Iwuć (Sliema, Malta) (ombud: T. Kos, juridiskt biträde)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Hangzhou XiangHui International Trading Co., Ltd. (Hangzhou, Kina)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av den omtvistade formgivningen: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistad formgivning: Gemenskapsformgivning ”Förpackningskartonger, strumpor (strumpset)” – Gemenskapsformgivning nr 8 043 228-0001

Överklagat beslut: Beslut meddelat av tredje överklagandenämnden vid EUIPO den 20 maj 2022 i ärende R 1672/2021-3

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara det överklagade beslutet, och härvidlag förklara den omtvistade formgivningen ogiltig och, alternativt, för det fall tribunalen inte finner att den omtvistade formgivningen i sin helhet inte är ny, begränsa registreringen av den omtvistade formgivningen till lådor av kartong med stöd av artikel 25.6 i rådets förordning (EG) nr 6/2002

—	förplikta EUIPO och motparten vid överklagandenämnden att ersätta rättegångskostnaderna i förfarandet vid överklagandenämnden, samt förplikta EUIPO att ersätta samtliga rättegångskostnader i förfarandet vid tribunalen.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 5.1 b och artikel 7.1 i förening med artikel 63 i rådets förordning (EG) nr 6/2002 om gemenskapsformgivning och artikel 28.1 b och v i kommissionens förordning (EG) nr 2245/2002 om tillämpningsföreskrifter till förordning (EG) nr 6/2002.

Talan väckt den 12 augusti 2022 – NSD mot rådet

(Mål T-494/22)

(2022/C 368/51)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: NSD AO National Settlement Depository (NSD) (Moskva, Ryssland) (ombud: advokaterna N. Tuominen, M. Krestiyanova, J.-P. Fierens, C. Vangoidsenhoven och C. Gieskes)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden har yrkat att tribunalen ska

—

slå fast att rådets genomförandeförordning (EU) 2022/878 av den 3 juni 2022 om genomförande av förordning (EU) nr 269/2014 om restriktiva åtgärder mot åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende (1) och rådets beslut (Gusp) 2022/883 av den 3 juni 2022 om ändring av beslut 2014/145/Gusp om restriktiva åtgärder mot åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende (2) ska ogiltigförklaras i sin helhet såvitt de avser sökanden, och

—	förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder.

1.	Första grunden: De angripna rättsakterna strider mot motiveringsskyldigheten.

2.	Andra grunden: Rådets resonemang bygger på uppenbart oriktiga bedömningar. Sökanden gör gällande att de omständigheter som rådet har åberopat saknar stöd i bevisning, är felaktiga i sak och ogrundade.

3.	Tredje grunden: De verkningar som följer av de angripna rättsakterna utgör en oproportionerlig begränsning av sökandens grundläggande rättigheter som skyddas av bland annat artiklarna 16 och 17 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

4.	Fjärde grunden: Rådet har inte uppfyllt det beviskrav som gäller och individuella sanktioner mot sökanden är därför rättsstridiga.

---

(1)  Rådets genomförandeförordning (EU) 2022/878 av den 3 juni 2022 om genomförande av förordning (EU) nr 269/2014 om restriktiva åtgärder med avseende på åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende (EUT L 153, 2022, s. 15).

(2)  Rådets beslut (Gusp) 2022/883 av den 3 juni 2022 om ändring av beslut 2014/145/Gusp om restriktiva åtgärder mot åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende (EUT L 153, 2022, s. 92).

Talan väckt den 12 augusti 2022 – Mordashova mot rådet

(Mål T-497/22)

(2022/C 368/52)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Marina Alexandrova Mordashova (Moskva, Ryssland) (ombud: advokaterna T. Bontinck, D. Bogaert, A. Guillerme och L. Burguin)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara rådets beslut (Gusp) 2022/883 av den 3 juni 2022 i den del det innebär att sökanden tas upp som nummer 1156 i [förteckningen i bilagan till beslut 2014/145/Gusp],

—	ogiltigförklara genomförandeförordning (EU) 2022/878 av den 3 juni 2022 i den del den innebär att sökanden tas upp som nummer 1156 i [förteckningen i bilaga I till förordning (EU) nr 269/2014], och

—	förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden åberopar fyra grunder till stöd för sin talan om ogiltigförklaring av beslut (Gusp) 2022/883 (1) och genomförandeförordning (EU) nr 2022/878 (2) såvitt de avser henne.

1.	Den första grunden avser åsidosättande av rätten till ett effektivt domstolsskydd och av den motiveringsskyldighet som åligger myndigheterna.

2.	Den andra grunden avser att de skäl rådet anfört grundas på en uppenbart oriktig bedömning.

3.

Den tredje grunden avser att rådet har åsidosatt proportionalitetsprincipen och de grundläggande rättigheterna genom att besluta om restriktiva åtgärder mot sökanden och att detta utgör ett omotiverat ingrepp i de grundläggande rättigheter som garanteras sökanden enligt Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

4.	Den fjärde grunden avser åsidosättande av likabehandlingsprincipen och rättssäkerhetsprincipen.

---

(1)  Rådets beslut (Gusp) 2022/883 av den 3 juni 2022 om ändring av beslut 2014/145/Gusp om restriktiva åtgärder mot åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende (EUT L 153, 2022, s. 92).

(2)  Rådets genomförandeförordning (EU) 2022/878 av den 3 juni 2022 om genomförande av förordning (EU) nr 269/2014 om restriktiva åtgärder med avseende på åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende (EUT L 153, 2022, s. 15).

Talan väckt den 12 augusti 2022 – Melnichenko mot rådet

(Mål T-498/22)

(2022/C 368/53)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Aleksandra Melnichenko (St. Moritz, Schweiz) (ombud: advokaterna G. Lansky, P. Goeth och A. Egger)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden har yrkat att tribunalen ska

—

slå fast att rådets beslut (Gusp) 2022/883 av den 3 juni 2022 om ändring av beslut 2014/145/Gusp om restriktiva åtgärder med hänsyn till åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende (1) och rådets genomförandeförordning (EU) 2022/878 av den 3 juni 2022 om restriktiva åtgärder mot åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende (2) ska ogiltigförklaras såvitt de avser sökanden, och

—	förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna i enlighet med artikel 134 i rättegångsreglerna.

Grunder och huvudargument

Sökanden åberopar tre grunder till stöd för sin talan.

1.	Första grunden avser att rådet har gjort en uppenbart oriktig bedömning.

2.	Andra grunden avser att rådet har åsidosatt sökandens rättigheter enligt artiklarna 7, 17 och 45 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna genom att ta upp hennes namn i den aktuella förteckningen.

3.	Tredje grunden avser att rådet inte har gett sökanden möjlighet att yttra sig.

---

(1)  Rådets beslut (Gusp) 2022/883 av den 3 juni 2022 om ändring av beslut 2014/145/Gusp om restriktiva åtgärder mot åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende (EUT L 153, 2022, s. 92).

(2)  Rådets genomförandeförordning (EU) 2022/878 av den 3 juni 2022 om genomförande av förordning (EU) nr 269/2014 om restriktiva åtgärder med avseende på åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende (EUT L 153, 2022, s. 15).

Talan väckt den 15 augusti 2022 – Ungern mot kommissionen

(Mål T-499/22)

(2022/C 368/54)

Rättegångsspråk: ungerska

Parter

Sökande: Ungern (ombud: M. Fehér och G. Koós)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara kommissionens genomförandebeslut (EU) 2022/908 av den 8 juni 2022 om undantagande från unionsfinansiering av vissa utgifter som betalats av medlemsstaterna inom ramen för Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och inom ramen för Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu), i den del som beslutet utesluter finansiering från unionen på grund av konstaterade brister med avseende på utgifter inom ramen för det finansiella stöd som beviljats Ungern för frikopplat direktstöd och för frivilligt kopplat stöd budgetåren 2017-2018, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Undantagandet från finansiering grundas på fyra skäl. Den ungerska regeringens talan om delvis ogiltigförklaring av det angripna beslutet riktar sig mot tre av dessa skäl.

Vad gäller den första rättsliga grunden för undantagandet, åberopar den ungerska regeringen att kommissionens tolkning, att begreppet aktiv jordbrukare ska innefatta närstående företag, inte stöds av vare sig en bokstavstolkning eller teleologisk tolkning av artikel 9 i förordning (EU) nr 1307/2013. (1) Begreppet ”grupp av fysiska eller juridiska personer” kan inte anses ha samma innebörd som begreppet ”närstående företag”, och det förstnämnda begreppet inbegriper inte ens det sistnämnda.

Kommissionens tolkning har för övrigt förkastats av flera medlemsstater. Den omständigheten att protokollet från bilaterala förlikningsmöten med medlemsstaterna ställs till förfogande via systemet CircaBC kan inte anses skapa rättssäkerhet vad gäller sådan avgörande fråga.

Det andra skälet för undantagande hänför sig till kommissionens uppfattning att artikel 35 i förordning (EU) nr 809/2014, (2) i den mån som det där föreskrivs en ökning av procentandelen stödmottagare som ska kontrolleras på plats, inte gör skillnad mellan dessa kontroller beroende på felkällans nivå (risk- eller slumpbaserat urval). De ungerska myndigheternas metod, som innebär att man inte beaktar vissa resultat som är relevanta för beräkningen av den eventuellt nödvändiga ökningen av procentandelen stödmottagare som ska kontrolleras på plats och valts ut slumpmässigt, är enligt kommissionen inte förenlig med de krav som ställs i lagstiftningen.

I de relevanta bestämmelserna föreskrivs emellertid inte uttryckligen att man vid fastställandet av ökningen av denna procentandel även måste beakta felaktigheter som konstaterats i delar av urvalet vilka identifierats inom ramen för riskanalysen. De tillämpliga unionsbestämmelserna preciserar följaktligen inte hur de stödmottagare som ska kontrolleras ska väljas ut. Det finns inget som gör det möjligt att hävda att det enda sättet att uppnå en ”motsvarande ökning” skulle vara att, i stället för att använda sig av ett slumpbaserat urval som är mer representativt för den kontrollerade befolkningsgruppen, välja att anpassa detta till ett urval som baseras på en riskanalys. Att i den förväntade övergripande felprocentsatsen inkludera resultaten från det urval som baseras på en riskanalys leder till ett snedvridet resultat.

Det tredje skälet för undantagande avser slutligen den omständigheten att anmälningar av djurrelaterade händelser har lagts in i databasen för registrering av djur utan att det finns några spår av att anmälningarna har gjorts för sent. Den omständigheten att de administrativa korskontrollerna inte har gjort det möjligt att identifiera för sent gjorda anmälningar (vilka gjorts efter den längsta tid som föreskrivs i de sektorsvisa bestämmelserna, vilket är obligatoriskt för frivilligt kopplat stöd) utgör hinder för nedsättning av betalningar avseende frivilligt kopplat stöd och för vidtagandet av administrativa sanktionsåtgärder.

Detta innebär emellertid inte att de ungerska myndigheterna inte vidtar sanktionsåtgärder med anledning av för sent gjorda anmälningar. De sistnämnda blir nämligen föremål för sanktionsåtgärder vid kontrollerna av tvärvillkoren. Detta innebär att beteenden av detta slag inte går ostraffade, utan att för den skull bli bestraffade två gånger.

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1307/2013 av den 17 december 2013 om regler för direktstöd för jordbrukare inom de stödordningar som ingår i den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 637/2008 och rådets förordning (EG) 73/2009 (EUT L 347, 2013, s. 608).

(2)  Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 809/2014 av den 17 juli 2014 om regler för tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 vad gäller det integrerade administrations- och kontrollsystemet, landsbygdsutvecklingsåtgärder och tvärvillkor (EUT L 227, 2014, s. 69).