9.9.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/1

EUROPAPARLAMENTET

SESSIONEN 2021–2022

Sammanträdena den 8–11 mars 2022

ANTAGNA TEXTER

9.9.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/2

P9_TA(2022)0056

Det krympande utrymmet för det civila samhället i Europa

Europaparlamentets resolution av den 8 mars 2022 om det krympande utrymmet för det civila samhället i Europa (2021/2103(INI))

(2022/C 347/01)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

—	med beaktande av den europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan),

—	med beaktande av Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/692 av den 28 april 2021 om inrättande av programmet för medborgare, jämlikhet, rättigheter och värden och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1381/2013 och rådets förordning (EU) nr 390/2014 (1),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2020/2092 av den 16 december 2020 om en generell villkorlighetsordning för skydd av unionsbudgeten (förordningen om villkorlighet) (2),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 juli 20212021 års rapport om rättsstatsprincipen – Situationen när det gäller rättsstatsprincipen i Europeiska unionen (COM(2021)0700),

—	med beaktande av kommissionens vägledning av den 23 september 2020 om genomförandet av EU-reglerna om definition och förebyggande av hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse (3),

—	med beaktande av rapporten från Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs grupp för grundläggande rättigheter och rättsstatsprincipen från juni 2020 om den nationella utvecklingen ur civilsamhällets perspektiv (National developments from a civil society perspective 2018-2019),

—

med beaktande av rapporten från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA) av den 17 januari 2018 om utmaningar för civilsamhällesorganisationer som arbetar med människorättsfrågor i EU (Challenges facing civil society organisations working on human rights in the EU), dess bulletiner som offentliggjordes 2020 om covid-19-pandemins konsekvenser för grundläggande rättigheter i EU, samt dess andra rapporter, uppgifter och verktyg, i synnerhet Europeiska unionens informationssystem för grundläggande rättigheter (Efris),

—	med beaktande av FRA:s rapport av den 22 september 2021 om skydd av det medborgerliga utrymmet i EU (Protecting civic space in the EU),

—	med beaktande av de gemensamma riktlinjerna från Organisationen för säkerhet och samarbete i Europas (OSSE) kontor för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter (ODIHR) och Venedigkommissionen av den 1 januari 2015 om föreningsfrihet,

—	med beaktande av Europarådets rapport av den 11 februari 2019 om ett krympande utrymme för det civila samhället: inverkan på ungdomar och deras organisationer (Shrinking space for civil society: the impact on young people and their organisations),

—	med beaktande av OSSE:s/ODIHR:s och Venedigkommissionens riktlinjer av den 8 juli 2019 om friheten att delta i fredliga sammankomster,

—	med beaktande av FN:s vägledande not av den 23 september 2020 om skydd och främjande av medborgerligt utrymme,

—	med beaktande av FN:s deklaration av den 9 december 1998 om enskildas, gruppers och samhällsorgans rätt och skyldighet att främja och skydda allmänt erkända mänskliga rättigheter och grundläggande friheter,

—	med beaktande av den allmänna kommentaren nr 34 från FN:s kommitté för de mänskliga rättigheterna av den 12 september 2011 om artikel 19: åsikts- och yttrandefrihet,

—	med beaktande av den allmänna kommentaren nr 37 från FN:s kommitté för de mänskliga rättigheterna av den 17 september 2020 om artikel 21: rätten att delta i fredliga sammankomster,

—

med beaktande av Uneces (FN:s ekonomiska kommission för Europa) konvention om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor (Århuskonventionen) av den 25 juni 1998 och beslut VII/9 av den 21 oktober 2021 om en snabbinsatsmekanism för att hantera ärenden som rör artikel 3.8 i Århuskonventionen,

—	med beaktande av FN:s resolutioner 2250 (2015), 2419 (2018) och 2535 (2020) om ungdom, fred och säkerhet,

—	med beaktande av FN:s förklaring om försvarare av de mänskliga rättigheterna från 1998,

—	med beaktande av rekommendationen av den 10 oktober 2007 från Europarådets ministerkommitté till medlemsstaterna om den rättsliga ställningen för icke-statliga organisationer i Europa,

—	med beaktande av uttalandet av den 16 maj 2019 från Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter om att försvara de som försvarar hbti-personers rättigheter (Let’s defend LGBTI defenders),

—	med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs (EESK) yttrande av den 20 mars 2019Motståndskraftig demokrati genom ett starkt och diversifierat civilsamhälle,

—	med beaktande av EESK:s yttrande av den 19 oktober 2017EU:s finansiering av organisationer i det civila samhället,

—	med beaktande av partnerorganisationernas årsrapport för 2020 till Europarådets plattform för att främja skyddet av journalistiken och säkerheten för journalister,

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 2 december 2020 om en strategi för att stärka tillämpningen av stadgan om de grundläggande rättigheterna i EU (COM(2020)0711),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 december 2020 om EU:s handlingsplan för demokrati (COM(2020)0790),

—	med beaktande av sin resolution av den 3 oktober 2017 om det krympande utrymmet för det civila samhället i utvecklingsländerna (4),

—	med beaktande av sin resolution av den 19 april 2018 om behovet av att inrätta ett instrument för europeiska värden till stöd för civilsamhällesorganisationer som på lokal och nationell nivå främjar grundläggande värden inom Europeiska unionen (5),

—	med beaktande av sin resolution av den 14 november 2018 om behovet av en övergripande EU-mekanism för skydd av demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter (6),

—	med beaktande av sin resolution av den 7 oktober 2020 om inrättande av en EU-mekanism för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter (7),

—	med beaktande av sin resolution av den 13 november 2020 om covid-19-åtgärdernas inverkan på demokratin, rättsstaten och de grundläggande rättigheterna (8),

—	med beaktande av sin resolution av den 25 november 2020 om stärkandet av mediernas frihet: skyddet av journalister i Europa, hatpropaganda, desinformation och plattformarnas roll (9),

—	med beaktande av sin resolution av den 26 november 2020 om situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen – årsrapport för 2018–2019 (10),

—	med beaktande av sin resolution av den 24 juni 2021 om 2020 års rapport från kommissionen om rättsstatsprincipen (11),

—	med beaktande av sitt betänkande av den 17 februari 2022 om en stadga för europeiska gränsöverskridande sammanslutningar och ideella organisationer (12),

—	med beaktande av sin resolution av den 11 november 2021 om stärkande av demokratin och mediernas frihet och mångfald i EU: otillbörlig användning av civil- och straffrättsliga åtgärder för att tysta journalister, icke-statliga organisationer och det civila samhället (13),

—	med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

—	med beaktande av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A9-0032/2022), och av följande skäl:

A.	Unionen bygger på de värden som fastställs i artikel 2 i EU-fördraget och dessa värden är gemensamma för medlemsstaterna. I artikel 11.2 i EU-fördraget och artikel 15.1 i EUF-fördraget betonas vikten av civil dialog för att förverkliga unionens mål.

Organisationer i det civila samhället är ideella organisationer som är oberoende av offentliga institutioner och kommersiella intressen och vars verksamhet bidrar till förverkligandet av EU:s värden enligt artikel 2 i EU-fördraget och de grundläggande rättigheterna. Organisationer i det civila samhället kan ha olika former, såsom föreningar och stiftelser. Människorättsförsvarare, aktivister och informella grupper är också viktiga aktörer i det civila samhället.

C.	Ett intersektionellt förhållningssätt är avgörande både för att förstå och framgångsrikt ta itu med de sårbarheter som medborgarna möter när de deltar i det civila samhället.

D.	Många organisationer i det civila samhället kämpar för att överleva och har problem med finansieringen, vilket allvarligt kan hindra deras effektivitet och förmåga att fullgöra sitt uppdrag.

Med medborgerligt utrymme avses den rättsliga och politiska ram inom vilken människor och grupper på ett meningsfullt sätt kan delta i det politiska, ekonomiska, sociala och kulturella livet i sina samhällen och utöva sin rätt att uttrycka åsikter, rätten till information och rätten till att samlas, förenas och föra en dialog med varandra och med myndigheter.

Tankefrihet och yttrandefrihet, inbegripet online, är hörnstenar i alla fria och demokratiska samhällen. Medborgaraktivism är grunden för en verkligt fungerande demokrati där minoriteters rättigheter skyddas och respekteras. Organisationer i det civila samhället bör ha rätt att delta i frågor som rör politisk och offentlig debatt, oavsett om den ståndpunkt som intas överensstämmer med regeringspolitiken eller förespråkar en lagändring.

Föreningsfriheten är en av grunderna för ett demokratiskt och pluralistiskt samhälle, eftersom den gör det möjligt för medborgarna att agera kollektivt inom områden av gemensamt intresse och bidra till att det offentliga livet fungerar väl. Föreningsfriheten omfattar inte bara förmågan att skapa eller upplösa en sammanslutning, utan också förmågan att verka utan omotiverat ingripande från statens sida. Förmågan att söka, säkra och använda resurser är avgörande för att en sammanslutning ska fungera. Förbud mot eller upplösning av en sammanslutning bör alltid vara en sista utväg och sådana beslut bör kunna överklagas.

Rätten att delta i fredliga sammankomster är en hörnsten i demokratin och är avgörande för att skapa ett tolerant och pluralistiskt samhälle där grupper med olika övertygelser, bruk eller politik kan samexistera på ett fredligt sätt. Begränsningar av och polisarbete vid fredliga sammankomster måste uppfylla kraven på laglighet, nödvändighet, proportionalitet och icke-diskriminering.

I.	Rätten till information är en förutsättning för en välinformerad offentlig debatt och för att hålla myndigheter och offentliga institutioner ansvariga.

Yttrandefriheten och tillgången till information har begränsats i vissa medlemsstater, ofta under förevändning att bekämpa desinformation kopplad till covid-19. Åtgärder som förhindrar terrorism eller hatpropaganda bör inte leda till onödiga begränsningar av yttrandefriheten. Rättsprocesser som en strategi mot engagemang från allmänheten (s.k. SLAPP) har också använts för att rikta in sig på organisationer i det civila samhället, människorättsförsvarare och aktivister som arbetar på områdena miljö, rättsstatens principer, hbtqi+-personers rättigheter och kvinnors rättigheter i flera medlemsstater. Dessa rättegångar har en allvarlig avkylande effekt på yttrandefriheten och den offentliga aktivismen.

Föreningsfriheten håller på att urholkas i vissa medlemsstater genom reformer som utsätter organisationer i det civila samhället för risken att avregistreras eller som inför onödigt betungande administrativa förfaranden, inbegripet men inte begränsat till felaktig tillämpning av åtgärder för att bekämpa penningtvätt eller politik som begränsar rätten att engagera sig i opinionsbildning.

I vissa medlemsstater har restriktioner införts i syfte att avsiktligt begränsa det medborgerliga utrymmet. Dessa restriktioner åtföljs av rättsliga, administrativa och skattemässiga trakasserier, kriminalisering och negativ retorik som syftar till att stigmatisera organisationer i det civila samhället, göra dem icke legitima och minska deras förmåga att utföra sitt legitima arbete. Hatpropaganda – både online och offline – samt verbala och fysiska trakasserier och attacker härrör också från icke-statliga aktörer. Organisationer i det civila samhället och människorättsförsvarare som arbetar med rättsstatsprincipen, öppenhet och korruption, kvinnors rättigheter, inbegripet sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, miljöfrågor och skydd av minoriteter och hbtqi+-personers rättigheter, medie- och yttrandefrihet, liksom de som ger stöd till migranter, asylsökande och de som deltar i sök- och räddningsinsatser är särskilt utsatta.

M.	Begränsningar av det medborgerliga utrymmet i grannländerna har också konsekvenser för och påverkar det civila samhällets situation i Europeiska unionen.

N.	Några nationella organisationer i det civila samhället som fungerar som övervakare, särskilt genom att delta i övervakning och rapportering av kränkningar av rättigheter och friheter, opinionsbildning och rättstvister är särskilt utsatta för restriktioner, vedergällningsåtgärder och övervakning.

Situationen för försvarare av hbtqi+-personers rättigheter i Europa beskrevs som oroande av Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter, som rapporterade flera fall av trakasserier online och offline, våldsamma angrepp, hatkampanjer och dödshot i medlemsstater och grannländer. Denna trend hänger samman med utmålandet av andra minoritetsgrupper som syndabockar och strider mot principen att alla människor föds lika vad gäller värdighet och rättigheter.

Goda förbindelser mellan staten och dess medborgare innebär att alla medborgare, inklusive barn och ungdomar, bör kunna delta i debatterna och påverka den offentliga politiken. Demokratier kommer endast att blomstra om alla tror på de demokratiska systemen och om institutionerna är trovärdiga för medborgarna.

Vissa medlemsstater har begränsat möjligheterna för organisationer i det civila samhället att delta i politisk verksamhet. I andra medlemsstater har anklagelserna om att organisationer i det civila samhället är politiska blivit verktyg för att stigmatisera dem och göra dem icke legitima. Att organisationer i det civila samhället i vissa medlemsstater görs icke legitima kan förefalla vara kopplat till smutskastningskampanjer bedrivna av staten eller medierna. Organisationer i det civila samhället rapporterar om diskriminerande och restriktiva finansieringsmetoder i vissa medlemsstater.

I vissa medlemsstater har en politik och praxis som har en avkylande effekt på det medborgerliga utrymmet antagits i syfte att uppnå självcensur och avskräcka medborgaraktörer från att utöva sina rättigheter. En sådan politik kombinerar ofta vaga bestämmelser som ger offentliga myndigheter stort utrymme för skönsmässig bedömning med oproportionerligt höga sanktionsnivåer. Möjligheten att tillämpa dem kan i sig vara tillräcklig för att skapa självcensur, utan att det finns något faktiskt behov att tillämpa dem.

Rätten till fredliga sammankomster har begränsats på grund av nödvändiga regler för social distansering i en majoritet av medlemsstaterna. Vissa medlemsstater har antagit lagar som begränsar rätten att delta i fredliga sammankomster under de senaste åren, och har ställt upp krav på tillstånd och anmälan. I vissa medlemsstater ökar de brottsbekämpande myndigheternas befogenheter, vilket skapar oro över deras nödvändighet och proportionalitet.

I vissa medlemsstater har nödlagstiftning som svar på hälsokrisen använts som en förevändning för att godtyckligt begränsa de grundläggande rättigheterna och friheterna och slå ner på det civila samhället och andra avvikande röster. I vissa fall har det konstaterats att dessa åtgärder inte har uppfyllt kraven i fråga om nödvändighet, proportionalitet, tidsbegränsningar och icke-diskriminering, vilket betyder att inga begränsningar av de grundläggande rättigheterna och friheterna med anledning av dessa åtgärder kan anses vara legitima eller lagliga. Trots sin roll på fältet har organisationer i det civila samhället inte rådfrågats vid utarbetandet av nödåtgärder.

Covid-19-pandemins spridning har gett upphov till ett aldrig tidigare skådat engagemang från organisationer i det civila samhället för att tillhandahålla lösningar på pandemin och ge stöd till människor i utsatta situationer. Ungdomsorganisationer har haft en positiv inverkan under pandemin vad gäller att motverka desinformation och stärka förtroendet för offentliga institutioner. Långsiktig tillräcklig finansiering och institutionellt stöd till det civila samhället har ett mervärde i kristider.

Framväxten av statligt organiserade icke-statliga organisationer som är utformade för att alltid stödja makthavarnas politiska legitimitet och för att stödja regeringen i offentliga diskussioner och i dess politiska mål samtidigt som de utger sig för att vara oberoende röster utgör en av de allvarligaste formerna av angrepp mot organisationer i det civila samhället och äventyrar deras existens genom att undergräva ett aktivt medborgarskap och beröva dem offentlig finansiering.

Organisationer i det civila samhället bedriver i allt högre grad ekonomisk verksamhet och bidrar till den sociala ekonomin, men inga lagstiftningsåtgärder har vidtagits för att frigöra deras verksamhet på EU-nivå. Trots konkret rättspraxis från Europeiska unionens domstol tillämpas fortfarande inte principen om icke-diskriminering och fri rörlighet för kapital universellt på gränsöverskridande donationer i medlemsstaterna.

Civilsamhällesorganisationers deltagande i utvecklingen av lagstiftning och politik bör underlättas genom politiska ramar som gör det möjligt för dem att delta i en dialog med offentliga myndigheter. Framsteg har gjorts både på nationell nivå och EU-nivå, men den civila dialogen är fortfarande ofta en ad hoc-process.

Utländsk finansiering har varit föremål för rättsliga och politiska angrepp i vissa medlemsstater. Restriktioner som åläggs organisationer i det civila samhället som tar emot utländsk finansiering strider mot unionsrätten, närmare bestämt artikel 63 i EUF-fördraget om fri rörlighet för kapital och stadgan. I mål C-78/18 (14) fastställde EU-domstolen att lagen innebar en överträdelse av den fria rörligheten för kapital och föreningsfriheten.

Unionen har inlett en process genom den europeiska gröna given och den digitala omställningen. Denna process kommer att kräva ett sunt medborgerligt utrymme för att medborgarna och de befolkningsgrupper som påverkas ska kunna uttrycka sina intressen, debattera politiska lösningar och nå nya sociala kontrakt.

Europaparlamentet framhåller den avgörande roll som organisationer i det civila samhället spelar för förverkligandet och skyddet av unionens värden enligt artikel 2 i EU-fördraget och för utformningen och genomförandet av EU:s lagstiftning, politik och strategier, inbegripet kampen mot klimatförändringarna, den digitala omställningen och återhämtningen från covid-19-pandemin. Parlamentet framhåller deras viktiga bidrag till en välinformerad offentlig debatt, genom att de uttrycker de önskemål som finns i samhället, ger utsatta och marginaliserade människor en röst, säkerställer tillgång till tjänster av avgörande betydelse, tillhandahåller sakkunskap vid det politiska beslutsfattandet, främjar ett aktivt medborgarskap, fungerar som skolor för demokrati och oumbärliga övervakare som utövar demokratisk kontroll över statliga institutioner och säkerställer ansvarsskyldighet för offentliga åtgärder och användningen av offentliga medel. Parlamentet erkänner därför att det medborgerliga utrymmet är en integrerad del av demokratin, rättsstatsprincipen och de grundläggande rättigheterna. Parlamentet betonar att unionen därför bör åta sig att bevara och odla det medborgerliga utrymmet på lokal, regional, nationell och europeisk nivå.

Europaparlamentet betonar att det medborgerliga utrymmet måste vara en möjliggörande och säker miljö som är fri från otillbörlig inblandning, hot, trakasserier och avkylande effekter från, både statliga eller icke-statliga aktörer, för att organisationer i det civila samhället ska blomstra. Parlamentet påminner medlemsstaterna om deras positiva skyldighet att säkerställa en gynnsam miljö för organisationer i det civila samhället, inbegripet tillgång till transparenta finansieringsmekanismer och mekanismer för civil dialog, i linje med internationella människorättsnormer för förenings-, yttrande- och mötesfrihet, och som också bekräftas i stadgan. Parlamentet betonar vikten av mediernas mångfald för att säkerställa att organisationer i det civila samhället kan nå den allmänna opinionen och därmed bidra till den offentliga debatten.

Europaparlamentet varnar för försämringen av det medborgerliga utrymmet i hela EU med politik som hämmar civilsamhällesorganisationernas verksamhet, deras tillgång till hållbar finansiering och deras förmåga att delta i beslutsfattandet. Parlamentet fördömer alla former av trakasserier, smutskastning, stigmatisering, kriminalisering och svartmålning av organisationer i det civila samhället. Parlamentet betonar hur dessa handlingar äventyrar det aktiva medborgarskapet och uttrycket för kritiska röster, vilket undergräver den offentliga debatten och därmed demokratins själva grundvalar.

Europaparlamentet noterar att covid-19-pandemin ytterligare har förstärkt många av de utmaningar som organisationer i det civila samhället står inför, vilket framgår av 2021 års rapport från FRA, där det konstaterades att 57 procent av de nationella och lokala organisationerna uppgav att situationen hade ”försämrats” eller ”kraftigt försämrats” jämfört med tidigare år. Parlamentet noterar med oro att vissa regeringar utnyttjade pandemin för att begränsa det medborgerliga utrymmet och anta kontroversiella lagar och diskriminerande åtgärder som inte alltid var kopplade till pandemin, samtidigt som samhällets förmåga att mobilisera sig var begränsad, inbegripet förmågan att delta i den offentliga debatten och yttrande-, mötes- och föreningsfriheten.

Europaparlamentet håller med kommissionen om att det är ett tecken på att rättsstatsprincipen är i fara när det civila samhällets handlingsutrymme minskar. Parlamentet välkomnar att kommissionen har granskat miljön för det civila samhället som en del av sin årliga rättsstatsrapport, i vilken det med rätta anges att rättsstaten inte kan fungera utan ett livskraftigt civilt samhälle som verkar i en säker och möjliggörande miljö. Parlamentet uppmanar därför med kraft kommissionen att intensifiera och strukturera sin övervakning av situationen för det medborgerliga utrymmet i medlemsstaterna genom att skapa ett ”index för europeiskt medborgarutrymme” baserat på befintliga ramar för mätning av medborgerligt utrymme, och genom att ägna ett fullvärdigt kapitel åt det medborgerliga utrymmet, inklusive landspecifika rekommendationer i sin årliga rapport om rättsstatsprincipen, som också fullständigt bör omfatta grundläggande rättigheter. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att systematiskt använda FRA:s rapporter och att be FRA om metodologisk rådgivning.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens erkännande av det civila samhällets betydelse inom ett antal av EU:s politikområden och strategier och finansieringsprogram. Parlamentet framhåller dock att detta fragmenterade tillvägagångssätt inte leder till någon verklig förbättring av civilsamhällesorganisationernas situation ute på fältet.

Europaparlamentet uppmanar därför med kraft kommissionen att anta en övergripande strategi för det civila samhället för skydd och utveckling av det medborgerliga utrymmet inom unionen som integrerar alla befintliga verktyg, fyller i luckor gällande övervakning, stöd och skydd, och ger ett verkligt politiskt erkännande av den avgörande roll som organisationer i det civila samhället spelar för förverkligandet av demokratiska värderingar och politik, samtidigt som man tydligt kopplar övervaknings- och rapporteringsverktyg till EU:s verkställighetsmekanismer för att säkerställa snabba och effektiva uppföljningsåtgärder. Parlamentet uppmanar kommissionen att utforska initiativ för att stärka de stödnätverk som finns tillgängliga för organisationer i det civila samhället.

Europaparlamentet anser att denna strategi för det civila samhället bör innehålla en uppsättning konkreta åtgärder som kommer att skydda och stärka det medborgerliga utrymmet, bland annat genom att

a)	införa miniminormer för den rättsliga och administrativa miljön i det civila samhället,

b)	införa en stadga för europeiska gränsöverskridande sammanslutningar och ideella organisationer,

c)	upprätta kontaktpunkter mellan EU-institutionerna och det civila samhället,

d)	säkerställa konsekvent tillgång till politiska debatter och utformningen av dagordningen på unionsnivå i enlighet med EU-fördragen och EU-institutionernas arbetsordning,

e)	stärka tillgången till övervakning av unionens politik och genomförandet av unionens budget,

f)	utöka en flexibel tillgång till unionsfinansiering.

Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att säkerställa konsekvens i unionens interna och externa politik när det gäller att skydda och möjliggöra medborgerligt utrymme, bland annat genom att anta interna riktlinjer för människorättsförsvarare som motsvarar de riktlinjer som gäller för EU:s yttre åtgärder.

En möjliggörande rättslig och politisk miljö som är fri från avkylande effekter, hot och attacker

10.

Europaparlamentet framhåller att civilsamhällesorganisationernas handlingsförmåga är beroende av att det finns en möjliggörande rättslig och politisk miljö, särskilt när det gäller utövandet av föreningsfriheten, mötesfriheten och yttrandefriheten och allmänhetens rätt till deltagande. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att garantera utövandet av dessa rättigheter i enlighet med europeisk och internationell rätt och normer, inbegripet den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, Europarådets ministerkommittés rekommendation av den 28 november 2018 till medlemsstaterna om behovet av att stärka skyddet och främjandet av det civila samhällets utrymme i Europa, den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, FN:s förklaring om människorättsförsvarare och FN:s vägledande not om skyddet och främjandet av det medborgerliga utrymmet, och att utnyttja möjligheten att begära yttranden om planerad lagstiftning från Venedigkommissionen.

11.

Europaparlamentet påminner om vikten av oberoende, opartisk, professionell och ansvarsfull journalistik i rapporteringen om civilsamhällesorganisationers verksamhet, både i privata och offentliga medier, samt vikten av tillgång till offentlig information som grundpelare i demokratiska stater, som bygger på rättsstatsprincipen.

12.

Europaparlamentet beklagar djupt den ökande koncentrationen av medieägandet på bekostnad av mångfald, oberoende och en rättvisande offentlig representation av de idéer och insatser som kommer från organisationer i det civila samhället. Parlamentet påminner om att oberoende och ansvarsfull journalistik och tillgång till pluralistisk information är hörnstenar i demokratin och att det civila samhällets insatser och bidrag är avgörande för att en demokrati ska kunna blomstra. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa och upprätthålla mediernas oberoende från politiska och ekonomiska påtryckningar, garantera mediepluralism och säkerställa transparens. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå EU-omfattande regler för medieägande utöver reglerna om insyn i medieägandet som ett minimikrav i den kommande lagen om mediefrihet för att stärka mediepluralismen.

13.

Europaparlamentet anser att civilsamhällesorganisationernas bidrag till den inre marknaden och den sociala ekonomin samt deras roll i förverkligandet av EU:s politik och värden enligt artikel 2 i EU-fördraget är ett starkt argument för att undanröja hindren för deras verksamhet på EU-nivå. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att vidta lämpliga åtgärder, inbegripet lagstiftningsförslag, för att nå detta mål. Parlamentet betonar att sådan lagstiftning inte bara skulle ge organisationer i det civila samhället ett grundskydd utan skulle även kunna skapa lika villkor som skulle göra det möjligt för dem att utnyttja sin fulla potential.

14.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inkludera en systematisk kontroll av det medborgerliga utrymmet i sina konsekvensbedömningar som ger tydliga kriterier för vad som utgör ett möjliggörande utrymme för det civila samhället, grundade på internationella människorättsnormer för förenings-, yttrande- och mötesfrihet, och som bekräftas i stadgan, för att förhindra att planerad lagstiftning får negativa konsekvenser för det medborgerliga utrymmet. Parlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med det civila samhället införa nödvändiga skyddsåtgärder och förslag till riktlinjer för medlemsstaternas genomförande när risker identifieras.

15.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på samma sätt se över och övervaka genomförandet av EU-lagstiftningen för att se till att den inte inverkar negativt på det medborgerliga utrymmet och att tillhandahålla nödvändiga rättsmedel om så är fallet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa liknande rättsmedel på nationell nivå.

16.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att använda sina befogenheter enligt fördragen för att föreslå EU-lagstiftning för att fylla luckor i och ta itu med de utmaningar som det civila samhället står inför i hela unionen, inbegripet miniminormer för registrering, drift och finansiering av organisationer i det civila samhället och rättssäkerhetsgarantier mot SLAPP, och att tillhandahålla vägledning om hur man använder EU-lagstiftningen för att bättre skydda det civila samhället.

17.

Europaparlamentet anser att en stadga för gränsöverskridande sammanslutningar och ideella organisationer i EU skulle kunna ge ett extra skydd för organisationer i det civila samhället som stöter på otillbörliga hinder för sin etablering och verksamhet.

18.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att respektera och underlätta utövandet av rätten att delta i fredliga sammankomster, som endast kan begränsas genom respekt för principerna om nödvändighet och proportionalitet i enlighet med tillämplig lagstiftning. Parlamentet varnar för en utvidgning av de brottsbekämpande myndigheternas befogenheter i polisförsamlingar i vissa medlemsstater. Parlamentet fördömer all oproportionerlig användning av våld mot demonstranter samt kriminalisering, åtal och övervakning av dem. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att omedelbart upphäva lagar och andra bestämmelser som gör att användningen av våld mot demonstranter ökar och begränsar friheten att demonstrera. Parlamentet uppmanar kommissionen att utfärda riktlinjer för skyddet av friheten att delta i fredliga sammankomster, både vid hälsokriser och i normala tider.

19.

Europaparlamentet påpekar att en betydande del av det civila samhällets verksamhet har flyttats online sedan pandemin började. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa yttrandefriheten, att bekämpa alla former av hatpropaganda och att öka medvetenheten om hatpropaganda och de risker den medför för demokratin och enskilda personer, särskilt på sociala nätverk online.

20.

Europaparlamentet varnar för de skadliga effekterna av politik och retorik som har en avkylande effekt på det medborgerliga utrymmet. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att göra analysen av avkylande effekter till en central aspekt i sin årliga rapport om rättsstatsprincipen, att bygga vidare på mål C-78/18 för att ifrågasätta åtgärder som har en avkylande effekt på utövandet av stadgans rättigheter när liknande tillvägagångssätt är möjliga och att ansöka om interimistiska åtgärder för att undvika irreparabel skada medan domstolsprövningen pågår.

21.

Europaparlamentet fördömer att företrädare för organisationer i det civila samhället i vissa medlemsstater möts av fysiska och verbala angrepp, trakasserier och hot både på och utanför nätet som ett direkt resultat av sitt arbete. Parlamentet beklagar vidare att de psykiska hälsoeffekter som dessa företrädare drabbas av kan inbegripa burn out, depression, trauma orsakat av att ha hjälpt till och empatitrötthet och att det inte har forskats tillräckligt om de psykologiska konsekvenser som det arbete som företrädare för organisationer i det civila samhället bedriver kan få. Parlamentet understryker att barn och ungdomar är särskilt sårbara eftersom de kanske inte rapporterar hatdåd och trakasserier på grund av bristande kunskap om definitionen av trakasserier och hur och med vem man ska ta itu med problemet.

22.

Europaparlamentet fördömer alla hot och attacker mot organisationer i det civila samhället och människorättsförsvarare som begås av statligt ägda aktörer och aktörer med koppling till staten, inbegripet negativ och stigmatiserande retorik, svartmålning och rättsliga, juridiska, administrativa och skattemässiga trakasserier, och fördömer statliga aktörers underlåtenhet att skydda civilsamhällesorganisationer och människorättsförsvarare mot sådana angrepp och hot. Parlamentet fördömer också alla attacker och hot som begås av icke-statliga aktörer, inbegripet, men inte begränsat till, SLAPP.

23.

Europaparlamentet är oroat över de låga nivåerna av rapportering om attacker och hot mot organisationer i det civila samhället på nationell nivå. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att otvetydigt fördöma sådana handlingar, vidta förebyggande och effektiva åtgärder och systematiskt, snabbt, grundligt, självständigt och opartiskt utreda alla relaterade anklagelser, och investera i utbildningsprogram för myndigheter, så att de är bättre rustade att hantera sådana fall. Parlamentet uppmanar kommissionen att följa med sådana processer genom att tillhandahålla rekommendationer och underlätta utbytet av bästa praxis.

24.

Europaparlamentet betonar att ett gott samarbete mellan det civila samhället, polisen och relevanta institutioner är avgörande för att ta itu med sårbarheterna och hitta bästa praxis i skyddet av aktivister, det civila samhället och själva demokratin.

25.

Europaparlamentet uttrycker djup oro över det ökade våldet och hatet riktat mot organisationer och aktivister som arbetar med religiösa minoriteter eller med antirasism, feminism och hbtqi+-personers rättigheter.

26.

Europaparlamentet påminner om att utpekandet av organisationer i det civila samhället som arbetar med kvinnors rättigheter och med minoriteter och utsatta grupper såsom hbtqi+-personer inte är en isolerad händelse, utan fungerar som en överlagd och gradvis nedmontering av de grundläggande rättigheterna, som är skyddade i artikel 2 i EU-fördraget, och utgör en del av en större politisk agenda med kampanjer för ”antijämställdhet”. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vara särskilt försiktiga med initiativ som syftar till att minska förvärvade rättigheter som utformats för att förhindra och skydda personer från diskriminering och för att främja jämställdhet.

27.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inkludera hänvisningar till attacker mot människorättsförsvarare i sin rapportering enligt rambeslutet om bekämpande av vissa former av och uttryck för rasism och främlingsfientlighet, vid övervakning och bedömning av EU:s regler och verktyg för att skydda brottsoffers rättigheter och vid översyn av EU-bestämmelser om bekämpning av hatpropaganda och hatbrott.

28.

Europaparlamentet noterar att unionen för närvarande saknar effektiva förfaranden för att svara på ett adekvat sätt när organisationer i det civila samhället rapporterar att demokratiska standarder och det medborgerliga utrymmet i medlemsstaterna hotas. Parlamentet efterlyser inrättandet av en EU-mekanism för varning som gör det möjligt för organisationer i det civila samhället och människorättsförsvarare att rapportera attacker, registrera varningar, kartlägga trender och tillhandahålla snabbt och riktat stöd till offren. Parlamentet anser att en sådan mekanism också skulle förbättra rapporteringen på unionsnivå, bidra till kommissionens årliga rättsstatsbedömning och bidra till ett bättre informationsutbyte med den europeiska allmänheten i allmänhet.

29.

Europaparlamentet beklagar djupt att både kommissionen och rådet har förkastat parlamentets initiativ om inrättande av en EU-mekanism för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter, avsedd att styras av ett interinstitutionellt avtal mellan parlamentet, kommissionen och rådet. Parlamentet påminner om att övervakningen av det medborgerliga utrymmet är starkt kopplad till demokrati och grundläggande rättigheter, och att en mekanism för att övervaka värdena i artikel 2 i EU-fördraget är det bästa verktyget för ett helhetsgrepp i detta avseende.

30.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att använda sina verkställande befogenheter mot medlemsstater som på ett otillbörligt sätt begränsar det medborgerliga utrymmet i strid med EU-lagstiftning, bland annat genom överträdelseförfaranden, ramen för rättsstatlighet, den nya förordningen om villkorlighet och förfarandet som fastställs i artikel 7 i EU-fördraget. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att det civila samhället deltar aktivt och bidrar på ett meningsfullt sätt till dessa processer, och att säkerställa att slutmottagarnas och stödmottagarnas legitima intressen skyddas på lämpligt sätt.

31.

Europaparlamentet framhåller att medlemsstaterna inte bör kriminalisera eller på annat sätt negativt påverka civilsamhällesorganisationers registrering, verksamhet, finansiering och gränsöverskridande rörlighet. Parlamentet är i detta avseende oroat över tolkningen i vissa medlemsstater av EU:s bestämmelser, som skulle kunna leda till kriminalisering av civilsamhällesorganisationers verksamhet och människorättsförsvarare, särskilt på migrationsområdet, ofta i strid med kommissionens riktlinjer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att sätta stopp för den orättfärdiga kriminaliseringen och lagföringen av sök- och räddningsverksamhet, och uppmanar med kraft kommissionen att aktivt övervaka och vidta åtgärder mot respektive medlemsstat i detta avseende. Parlamentet upprepar också att alla aktörer som arbetar med migranter av humanitära skäl och som är involverade i sök- och räddningsinsatser måste följa de allmänna principerna i internationell rätt och människorättslagstiftning samt tillämplig europeisk och nationell lagstiftning som respekterar dessa principer.

Hållbar och icke-diskriminerande tillgång till resurser

32.

Europaparlamentet konstaterar att de utmaningar som det civila samhällets organisationer möts av när det gäller finansiering inbegriper brist på tillräckliga finansieringskällor, betungande administrativa förfaranden för att få tillgång till finansiering, brist på transparens och rättvisa i tilldelningen av medel och restriktiva kriterier för stödberättigande.

33.

Europaparlamentet framhåller slutsatserna i FN:s resolution 2535 (2020), nämligen att ett påskyndat ungdomsdeltagande är avgörande för att skapa och bevara fredliga samhällen.

34.

Europaparlamentet framhåller det viktiga och positiva bidrag som ungdomar kan göra och gör till ansträngningarna för demokratiska och fredliga samhällen. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att öka investeringarna i ungdomar och ungdomsorganisationer. Parlamentet efterlyser vidare tillräcklig finansiering av Erasmus+-programmet, och betonar dess roll för att skapa ett demokratiskt Europa.

35.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att identifiera befintliga hinder och föreslå en omfattande uppsättning åtgärder och rekommendationer för att säkerställa långsiktigt förutsägbar, lämplig och möjliggörande finansiering för det civila samhällets organisationer, inbegripet finansiering av deras operativa insatser kopplade till opinionsbildning och övervakning. Parlamentet betonar att man i EU-finansiering för organisationer i det civila samhället bör undvika byråkratiska åtgärder.

36.

Europaparlamentet anser att öppenhet och transparens är avgörande för att fastställa ansvarsskyldighet och allmänhetens förtroende för civilsamhällesorganisationer, så länge som de tjänar syftet att säkerställa legitim offentlig granskning och att rapporteringskraven förblir nödvändiga och proportionerliga. Parlamentet fördömer allt missbruk av transparensåtgärder för att stigmatisera specifika organisationer i det civila samhället.

37.

Europaparlamentet betonar vikten av att säkerställa kompletterande finansieringskällor, bland annat från offentliga institutioner på alla nivåer, privata, filantropiska och enskilda givare, medlemsavgifter och inkomster som kommer från ekonomisk verksamhet samt från lokala, regionala och nationella källor, eftersom detta skulle kunna hjälpa det civila samhällets organisationer att stå emot eventuella statliga begränsningar av extern finansiering. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och EU att förbättra den juridiska miljön för organisationer i det civila samhället och göra det lättare för dem att få tillgång till olika finansieringskällor, däribland privat och utländsk finansiering. Parlamentet betonar att offentlig finansiering bör omfatta alla typer av verksamheter i det civila samhället, inbegripet opinionsbildning, rättstvister och övervakningsverksamhet, utbildning och medvetandehöjning, tillhandahållande av tjänster, och kapacitets- och koalitionsbyggande, vilket främjar och skyddar unionens värden som anges i artikel 2 i EU-fördraget. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och EU att inte begränsa sig till projektfinansiering utan att tillhandahålla finansiering av grundläggande infrastruktur och fleråriga finansieringscykler för att säkerställa det civila samhällets hållbarhet.

38.

Europaparlamentet fördömer alla former av diskriminering med politiska eller andra motiv vid tilldelningen av offentliga medel och därav följande avkylande effekter. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa tydliga, transparenta och icke-diskriminerande förfaranden i detta avseende. Parlamentet fördömer alla former av begränsningar av tillgången till finansiering, särskilt sådana som riktar sig till organisationer i det civila samhället och aktivister som arbetar för att skydda kvinnors, hbtqi+-personers, minoriteters, migranters och flyktingars rättigheter.

39.

Europaparlamentet understryker att civilsamhällesorganisationers kampanjer om enskilda sakfrågor inte bör omfattas av finansieringsbegränsningar under förevändning att de överlappar val eller andra politiska kampanjer. Parlamentet noterar att medel som är tillgängliga för civilsamhällesorganisationer ofta kräver medfinansiering, vilket i sin tur kan betyda att stödmottagaren måste få ihop en del av de medel som krävs från andra källor, vilket kan vara till men för projektet eller organisationens drift. Parlamentet anser därför att den nödvändiga medfinansieringens andel bör vara rimligt begränsad och att olika sätt att förvärva intäkter bör beaktas.

40.

Europaparlamentet beklagar djupt att offentliga myndigheter utkontrakterar allmännyttiga uppdrag till organisationer i det civila samhället på områden som bostäder, hälso- och sjukvård, utbildning och asyl, vilket går utöver ett balanserat samarbete mellan offentliga myndigheter och ideella organisationer som har god erfarenhet av att arbeta med och för de berörda personerna men som inte backas upp av tillräckligt med ytterligare resurser. Parlamentet betonar att sådan utkontraktering innebär att det civila samhällets resurser utnyttjas för att fullgöra staters ansvar och inte ger organisationer i det civila samhället det välbehövliga utrymmet för offentligt deltagande genom opinionsbildning, strategiska rättsprocesser och utbildning av allmänheten.

41.

Europaparlamentet är djupt oroat över framväxten av statligt organiserade icke-statliga organisationer och därmed sammanhängande diskriminerande och ofta otydliga offentliga finansieringsmetoder. Parlamentet varnar för deras skadliga inverkan på demokratin och på pluralism och mångfald inom det civila samhället, och på den upplevda legitimiteten hos organisationer i det civila samhället och därmed på medborgarnas vilja att engagera sig i ett aktivt medborgarskap. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utreda och vidta åtgärder mot grupper som uppviglar till hat i strid med tillämpliga rättsliga bestämmelser. Parlamentet betonar att de kan snedvrida den offentliga debatten, vilket kan undergräva demokratins själva struktur.

42.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att fastställa villkor och förfaranden för att se till att EU-medel som är avsedda för det civila samhället, oavsett om förvaltningen är direkt eller delad, tilldelas endast organisationer som är strikt oberoende av alla regeringar och fullt ut följer EU:s värden, som anges i artikel 2 i EU-fördraget. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att ta itu med påståendena om diskriminerande fördelning av EU-medel till organisationer i det civila samhället och att vidta lämpliga åtgärder för att se till att EU-finansiering inte stöder statligt organiserade icke-statliga organisationer.

43.

Europaparlamentet välkomnar antagandet av programmet för medborgare, jämlikhet, rättigheter och värden med en ökad budget på 1,55 miljarder euro för perioden 2021–2027, och att det är ett meningsfullt svar på de utmaningar som det civila samhället i EU möter och som ett första steg mot att skapa en mer systematisk ram för stödet till civilsamhällesorganisationer i EU. Parlamentet uppmanar kommissionen att aktivt samråda med organisationer i det civila samhället vid fastställandet av arbetsprogram och finansieringsmekanismer för att säkerställa transparens, flexibilitet och användarvänlighet. Parlamentet välkomnar mekanismer för förnyat beviljande inom segmentet Unionens värden. Parlamentet betonar vikten av att säkra tillräcklig finansiering för övervaknings-, opinionsbildnings- och rättstvistinsatser, liksom kapacitetsbyggnad, eftersom dessa stärker bidragen från organisationer i det civila samhället till skyddet av EU:s värden och de grundläggande rättigheterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att finansiering öronmärks för att stödja organisationer i det civila samhället i genomförandet av de uppgifter och roller som de tilldelas i kommissionens politik för olika sektorer. Parlamentet efterlyser specifik nödsituationsfinansiering och praktiskt stöd för civila aktörer och människorättsförsvarare som riskerar att få sina grundläggande rättigheter kränkta.

44.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fördubbla sina ansträngningar för att stärka civilsamhällesorganisationernas deltagande i programmet för medborgare, jämlikhet, rättigheter och värden och andra centralt förvaltade medel, inbegripet genom ytterligare förenkling, mer flexibla kriterier för stödberättigande samt riktad information och utbildning. Parlamentet uppmanar kommissionen att stärka sin övervakning av praxis i medlemsstaterna och att tillhandhålla rekommendationer för att öka civilsamhällesorganisationernas deltagande i program under delad förvaltning. Parlamentet uppmanar kommissionen att bättre involvera och utbilda organisationer i det civila samhället i övervakningen av användningen av EU-medel på medlemsstatsnivå.

45.

Europaparlamentet anser att budgetstöd till organisationer i det civila samhället inte bara bör planeras, utan även främjas och stödjas i alla EU-program. Parlamentet beklagar att det europeiska återhämtningspaketet inte var specifikt inriktat på organisationer i det civila samhället utöver företag och små och medelstora företag. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att organisationer i det civila samhället deltar under hela genomförandet och övervakningen av de nationella planerna för återhämtning och resiliens och av andra medel inom ramen för delad förvaltning och att kontrollera huruvida de nationella planerna för återhämtning stöder civilsamhällesorganisationernas finansieringsbehov. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att det civila samhällets organisationer inte påverkas negativt av tillbakadragandet av finansiering enligt förordningen om villkorlighet eller enligt de villkor som är inbyggda i fonder och program inom den fleråriga budgetramen eller faciliteten för återhämtning och resiliens och som gör respekten för rättsstatsprincipen och principen om icke-diskriminering till en förutsättning för att få finansiering, genom att tillhandahålla särskilda villkor för att kanalisera finansiering till organisationer i det civila samhället som är anpassade till den miljö där de verkar.

46.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att se till att EU-medel tilldelas endast organisationer som är strikt oberoende av alla regeringar och fullt ut följer EU:s värden.

47.

Europaparlamentet fördömer försöken från vissa medlemsstaters sida att införa begränsningar av utländsk finansiering och de därmed sammanhängande politiska budskap som de har spridit och åtgärder som de har vidtagit i syfte att stigmatisera eller trakassera organisationer i det civila samhället. Parlamentet påminner om att EU-domstolen fann att dessa kränker den fria rörligheten för kapital och föreningsfriheten. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att inleda överträdelseförfaranden i detta avseende och systematiskt tillämpa interimsåtgärder. Parlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en kartläggning av begränsningar av utländsk finansiering i unionen i syfte att säkerställa att de principer som EU-domstolen bekräftat verkligen respekteras i alla medlemsstater.

48.

Europaparlamentet betonar betydelsen av skatteincitament för att öka de privata donationerna. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att ytterligare utveckla sådana system. Parlamentet uppmanar kommissionen att kartlägga bästa praxis och utarbeta rekommendationer. Parlamentet erkänner vikten av att organisationer i det civila samhället efterlever nationella regler på området för skatter och i kampen mot penningtvätt, men betonar att sådana regler och transparens kring finansiering i allmänhet inte kan missbrukas för att hindra civilsamhällesorganisationers verksamheter eller skapa en avkylande effekt som påverkar deras medlemmar och donatorer.

49.

Europaparlamentet erinrar om att enligt internationella standarder för föreningsfrihet måste myndigheter tillämpa en presumtion till förmån för civilsamhällesorganisationers frihet att söka och motta finansiering från alla källor och vad gäller deras verksamhets laglighet, varvid begränsningar är möjliga om de föreskrivs i lag, eftersträvar ett eller flera legitima syften och om de är nödvändiga i ett demokratiskt samhälle för att uppnå syftet i fråga.

50.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta vägledning om principen om icke-diskriminering och fri rörlighet för kapital tillämpad på gränsöverskridande donationer. Parlamentet betonar ett en tillnärmning av begreppet allmännytta skulle möjliggöra ömsesidigt erkännande och likabehandling när det gäller gränsöverskridande donationer och nytta kopplad till en sådan status som allmännyttig. Parlamentet efterlyser en definition på EU-nivå av begreppet allmännytta, eftersom detta skulle främja gränsöverskridande donationer i den mån det skulle möjliggöra ömsesidigt erkännande av status som allmännyttig och likabehandling när det gäller därtill relaterade fördelar. Parlamentet uppmanar kommissionen att inrätta åtgärder för att undanröja hinder för gränsöverskridande välgörenhet och säkerställa likabehandling av gränsöverskridande donationer i enlighet med EU-domstolens avgöranden.

Civil dialog och delaktighet i det politiska beslutsfattandet

51.

Europaparlamentet betonar den civila dialogens betydelse för ett välgrundat beslutsfattande och betonar att det civila samhällets organisationer spelar en central roll som mellanhänder mellan medborgare och myndigheter på alla nivåer genom att säkerställa en strukturerad dialog. Parlamentet framhåller den viktiga roll som det civila samhällets organisationer spelar när det gäller konsekvent kontakt med medborgare, inbegripet marginaliserade eller utsatta grupper, och erkänner deras sakkunskap, ger dem en nyckelroll i den civila dialogen och betonar deras roll när det gäller att stärka dem som befinner sig längst bort att delta och att framföra deras farhågor, samtidigt som de utövar demokratisk kontroll över, och säkerställer ansvarsskyldighet för, offentliga åtgärder.

52.

Europaparlamentet välkomnar de positiva åtgärder som vidtagits i vissa medlemsstater med nya strategier för civil dialog och rådgivande kommittéer i det civila samhället. Parlamentet fördömer dock praxis som avsiktligt hindrar civilsamhällesorganisationers deltagande, såsom uteslutande av dem från offentliga processer, användning av icke-transparenta universella lagar och påskyndade parlamentariska processer som kringgår skyldigheter om samråd och överläggningar.

53.

Europaparlamentet erinrar om att covid-19-relaterade åtgärders brådskande karaktär ofta ytterligare begränsade de civilsamhällesorganisationernas tillgång till beslutsfattandet. Parlamentet noterar dock de ansträngningar som gjorts för att motverka detta i ett antal medlemsstater.

54.

Europaparlamentet beklagar att den civila dialogen ofta fortfarande är ett ad hoc-förfarande. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utveckla enhetliga politiska ramar som säkerställer strukturerade, förutsägbara och långsiktiga förfaranden, inkluderande deltagande och systematisk översyn, och att tilldela lämpliga resurser, inbegripet för utbildning av tjänstemän. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram rekommendationer som utarbetats i nära samarbete med det civila samhället och som bygger på en analys av befintlig praxis.

55.

Europaparlamentet anser att alla EU-institutioner bör se över sina villkor för engagemang med organisationer i det civila samhället i enlighet med artikel 11 i EU-fördraget för att säkerställa en öppen, transparent, meningsfull och regelbunden dialog med organisationer i det civila samhället, på lika villkor som andra berörda aktörer. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga att lägga fram ett interinstitutionellt avtal om civil dialog mellan alla viktiga institutioner som omfattar unionens alla politiska områden liksom övergripande processer såsom tillståndet i unionen eller konferensen om Europas framtid.

56.

Europaparlamentet anser i detta avseende att parlamentets talman skulle kunna utse en av sina vice talmän för att genomföra en öppen, transparent och regelbunden dialog med organisationer i det civila samhället. Parlamentet uppmuntrar de politiska grupperna att utarbeta sina egna strukturer för civil dialog.

57.

Europaparlamentet uppmanar särskilt kommissionen att i sina samrådsprocesser återställa balansen mellan företrädare för storföretagens intressen och företrädare för andra intressen, såsom arbetstagarrättigheter, sociala rättigheter och miljöskydd, och att säkerställa skyddsåtgärder mot ohederliga lobbymetoder som inte är förenliga med en rättvis och transparent dialog.

58.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna, EU-institutionerna i allmänhet och kommissionen i synnerhet att säkerställa nära samråd med det civila samhället under utarbetandet eller översynen av lagstiftning som kan påverka medborgarutrymmet och de medborgerliga friheterna.

59.

Europaparlamentet noterar att en vice ordförande för kommissionen tilldelats ansvaret för att upprätthålla en öppen, transparent och regelbunden dialog med det civila samhället. Parlamentet framhåller att den civila dialogen bör operationaliseras ytterligare. Parlamentet uppmanar särskilt kommissionen att överväga att inom varje generaldirektorat inrätta särskilda kontaktpunkter för att göra det möjligt för det civila samhället att stå i nära kontakt med kommissionens vice ordförande. Parlamentet anser det vara avgörande att ett brett spektrum av organisationer i det civila samhället ges en framträdande roll via ett transparent urvalsförfarande i expertgrupper och rådgivarforum som bistår kommissionen, och att betoning läggs på civilsamhällesorganisationer som talar för sårbara och underrepresenterade grupper.

60.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka definitionen av nationella program för genomförande av EU-medel och medlemsstaternas genomförande av EU:s strategier och handlingsplaner för att uppmuntra medlemsstaterna att införa effektiva mekanismer för civilsamhällesorganisationers deltagande och civil dialog. Parlamentet uppmanar till att stärka civilsamhällets deltagande inom processen för den europeiska planeringsterminen och i övervakningen av det europeiska återhämtningspaketet.

61.

Europaparlamentet välkomnar Europaåret för ungdomar som en möjlighet att ytterligare främja medborgardeltagande och deltagande i ett demokratiskt samhälle.

62.

Europaparlamentet åtar sig att säkerställa en verklig uppföljning av detta betänkande och uppmanar kommissionen och rådet att göra samma åtagande.

o o

63.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 156, 5.5.2021, s. 1.

(2) EUT L 433 I, 22.12.2020, s. 1.

(3) EUT C 323, 1.10.2020, s. 1.

(4) EUT C 346, 27.9.2018, s. 20.

(5) EUT C 390, 18.11.2019, s. 117.

(6) EUT C 363, 28.10.2020, s. 45.

(7) EUT C 395, 29.9.2021, s. 2.

(8) EUT C 415, 13.10.2021, s. 36.

(9) EUT C 425, 20.10.2021, s. 28.

(10) EUT C 425, 20.10.2021, s. 107.

(11) EUT C 81, 18.2.2022, s. 27.

(12) Antagna texter, P9_TA(2022)0044.

(13) Antagna texter, P9_TA(2021)0451.

(14) Domstolens dom av den 18 juni 2020, Europeiska kommissionen/Ungern, C-78/18, ECLI:EU:C:2020:476.

9.9.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/15

P9_TA(2022)0057

Den roll som kultur, utbildning, medier och idrott spelar i kampen mot rasism

Europaparlamentets resolution av den 8 mars 2022 om den roll som kultur, utbildning, medier och idrott spelar i kampen mot rasism (2021/2057(INI))

(2022/C 347/02)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt andra, fjärde, femte, sjätte och sjunde strecksatsen i ingressen samt artikel 2, artikel 3.3 andra stycket och artikel 6,

—	med beaktande av artiklarna 10 och 19 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 2, 3, 4, 5 och 21,

—	med beaktande av den europeiska pelaren för sociala rättigheter, bland annat den tredje principen om lika möjligheter, och den tillhörande handlingsplanen,

—	med beaktande av rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung (1) (direktivet om likabehandling oavsett ras),

—	med beaktande av rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling (2),

—	med beaktande av inrättandet i juni 2016 av EU:s högnivågrupp för bekämpande av rasism, främlingsfientlighet och andra former av intolerans,

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 22 maj 2018Ett starkare Europa byggs upp: ungdoms-, utbildnings- och kulturpolitikens roll (COM(2018)0268),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 18 september 2020 En jämlikhetsunion: EU:s handlingsplan mot rasism 2020–2025 (COM(2020)0565),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 december 2020 Europas medier i det digitala decenniet: En handlingsplan för att stödja återhämtning och omvandling (COM(2020)0784),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU av den 10 mars 2010 om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster (direktivet om audiovisuella medietjänster) (3),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/817 av den 20 maj 2021 om inrättande av Erasmus+: Unionens program för utbildning, ungdom och idrott (4),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/818 av den 20 maj 2021 om inrättande av programmet Kreativa Europa (2021–2027) (5),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/888 av den 20 maj 2021 om inrättande av programmet för Europeiska solidaritetskåren (6),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/692 av den 28 april 2021 om inrättande av programmet för medborgare, jämlikhet, rättigheter och värden (7),

—	med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna,

—	med beaktande av rådets rekommendation av den 12 mars 2021 om romers jämlikhet, inkludering och delaktighet (8),

—	med beaktande av rådets rambeslut 2008/913/RIF av den 28 november 2008 om bekämpande av vissa former av och uttryck för rasism och främlingsfientlighet enligt strafflagstiftningen (9),

—

med beaktande av rapporten om de grundläggande rättigheterna av den 9 juni 2020 från EU:s byrå för grundläggande rättigheter och dess andra EU-undersökning om minoriteter och diskriminering av den 5 december 2017, samt tillhörande rapport och sammanfattning med titeln Att vara svart i EU av den 23 november 2018 respektive 15 november 2019, vilka beskriver erfarenheter av rasdiskriminering och rasistiskt våld bland personer av afrikanskt ursprung i EU,

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 12 november 2020En jämlikhetsunion: Jämlikhetsstrategi för hbtqi-personer 2020-2025 (COM(2020)0698),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 mars 2021En jämlikhetsunion: Strategi för rättigheter för personer med funktionsnedsättning 2021–2030 (COM(2021)0101),

—	med beaktande av rådets slutsatser av den 15 november 2018 om arbetsplanen för kultur 2019–2022 (10),

—	med beaktande av EU:s strategiska ram för romers jämlikhet, inkludering och deltagande 2020–2030 av den 7 oktober 2020,

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 5 oktober 2021EU:s strategi för bekämpning av antisemitism och främjande av det judiska livet (2021–2030) (COM(2021)0615),

—	med beaktande av sin resolution av den 19 juni 2020 om protesterna mot rasism till följd av George Floyds död (11),

—	med beaktande av rådets rekommendation av den 22 maj 2018 om att främja gemensamma värden, inkluderande utbildning och en europeisk dimension i undervisningen (12),

—	med beaktande av sin resolution av den 26 mars 2019 om grundläggande rättigheter för personer av afrikansk härkomst i Europa (13),

—	med beaktande av sin resolution av den 17 september 2020 om genomförandet av de nationella strategierna för integrering av romer: bekämpning av negativa attityder gentemot människor med romsk bakgrund i Europa (14),

—	med beaktande av sin resolution av den 11 mars 2021 om barns rättigheter mot bakgrund av kommissionens strategi för barns rättigheter (15),

—	med beaktande av de överträdelseförfaranden som kommissionen har inlett avseende bristande överensstämmelse med direktivet om likabehandling oavsett ras på grund av diskriminering av romska barn inom utbildning (överträdelse nummer 20142174, 20152025 och 20152206),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1057 av den 24 juni 2021 om inrättande av Europeiska socialfonden+ (ESF+) (16),

—	med beaktande av sin resolution av den 23 november 2021 om EU:s idrottspolitik: bedömning och möjliga vägar framåt (17),

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om harmoniserade regler för artificiell intelligens (rättsakt om artificiell intelligens) och om ändring av vissa unionslagstiftningsakter (COM(2021)0206),

—	med beaktande av sin resolution av den 11 november 2021 om det europeiska området för utbildning: ett gemensamt helhetsgrepp (18),

—	med beaktande av studien från oktober 2021 från utredningsavdelningen för struktur- och sammanhållningspolitik vid generaldirektoratet för unionens interna politik om den roll som kultur, utbildning, medier och idrott spelar i kampen mot rasism,

—	med beaktande av de allmänna politiska rekommendationerna från Europarådets kommission mot rasism och intolerans, särskilt rekommendation nr 10 av den 15 december 2006 om bekämpande av rasism och diskriminering i och genom skolutbildning,

—	med beaktande av färdplanen för faktisk jämlikhet av den 27 september 2019 från Europeiska kommissionen mot rasism och intolerans,

—	med beaktande av kommissionens sjätte utvärdering av uppförandekoden för att motverka olaglig hatpropaganda på nätet,

—	med beaktande av FN:s mål nr 10 för hållbar utveckling om att minska ojämlikheten inom och mellan länder,

—	med beaktande av konferensen om Europas framtid,

—	med beaktande av rekommendationerna från oktober 2021 från den europeiska gruppen av regleringsmyndigheter för audiovisuella medietjänster angående den nya uppförandekoden om desinformation,

—	med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för kultur och utbildning (A9-0027/2022), och av följande skäl:

Diskriminering och rasism undergräver människors värde, livsmöjligheter, välstånd, välbefinnande och ofta även säkerhet. Rasistiska stereotyper har en tendens att fortsätta från en generation till en annan. Diskriminering på grund av ras eller etniskt ursprung är förbjuden i EU. Bland annat migranter, flyktingar och asylsökande utsätts för rasism och diskriminerande beteende.

Enligt EU:s byrå för grundläggande rättigheter (19) är diskriminering och trakasserier på grund av ras fortfarande vanligt förekommande i hela Europeiska unionen. I synnerhet rasmässiga, religiösa och etniska minoriteter utsätts alltför ofta för trakasserier, våld, rasmässig och etnisk profilering, även av brottsbekämpande organ, och hatretorik, både på och utanför nätet. De flesta hatmotiverade rasistiska och främlingsfientliga incidenter anmäls inte av offren (20). Rasmässiga och etniska minoriteter i EU utsätts även för strukturell diskriminering och i vissa fall segregering på vissa områden av vardagslivet, till exempel i fråga om bostäder, hälso- och sjukvård, sysselsättning och utbildning och inom rättsväsendet.

C.	I EU:s handlingsplan mot rasism 2020–2025 beskrivs strukturell rasism som de diskriminerande beteenden som kan vara inbäddade i sociala, finansiella och politiska institutioner och därigenom påverka maktförhållanden och beslutsfattande.

Kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter definierar strukturell diskriminering som de regler, normer, rutiner och attityd- och beteendemönster inom institutioner och andra samhällsstrukturer som hindrar grupper eller individer från att uppnå samma rättigheter och möjligheter som majoriteten av befolkningen har.

E.	Migranter, flyktingar, politiska asylsökande och medlemmar av rasmässiga, religiösa och etniska minoriteter har begränsat tillträde till arbetsmarknaden och är ofta föremål för arbetskraftsexploatering.

F.	Det är tydligt påvisat att insamling av kvalitetsdata är ett av de effektivaste sätten att analysera sociala problem – både kvantitativt och kvalitativt – och bidrar till att utforma, anpassa, övervaka och utveckla evidensbaserade offentligpolitiska insatser mot dessa problem.

Rasistiska och främlingsfientliga attityder plockas upp av vissa opinionsbildare och politiker runt om i EU, vilket bidrar till ett samhällsklimat som är en god grogrund för rasism, diskriminering och hatbrott. Denna miljö underblåses ytterligare av extremiströrelser såsom fascistiska och högerextrema rörelser som försöker splittra våra samhällen. Sådana handlingar strider mot de gemensamma europeiska värden och ideal i fråga om demokrati och jämlikhet som alla medlemsstater har åtagit sig att upprätthålla.

Många minoritetsgrupper tvingas utstå polisvåld, däribland kollektiv bestraffning och rasprofilering. Särskilda åtgärder behövs för att bekämpa denna företeelse. Till följd av rättsstatliga och straffrättsliga brister har offer för polisvåld otillräckligt skydd och otillräcklig tillgång till rättslig prövning och utsätts ofta för trakasserier av de statliga myndigheterna. Rasism mot personer från etniska och rasmässiga minoriteter har lett till våld och dödsfall.

I.	Det sätt på vilket människor framställs i medierna, oavsett ras eller etnisk bakgrund, kan förstärka negativa stereotyper med raskonnotationer. Kultursektorn och medierna har makt att såväl främja inkludering som bekämpa rasism och sådana stereotyper.

Kampen mot rasism och diskriminering på och utanför nätet i våra samhällen, både öppen och dold, måste intensifieras och är ett delat ansvar. Europeiska unionen och medlemsstaterna behöver ytterligare reflektera över, förbinda sig till och fortsätta arbetet med att bekämpa den strukturella rasism och diskriminering som många minoriteter ställs inför.

K.	Desinformation riktar sig ofta till minoriteter och uppviglar till social oro. Oberoende och pluralistiska medier som främjar balanserade skildringar är ägnade att gynna inkluderande samhällen.

L.	Solidaritet och respekt för människolivet och för andra människor är värden som förs över från generation till generation. Skolundervisning spelar en viktig roll i denna process.

Tillgång till utbildning och utbildningsresultat är ett problem för rasifierade grupper i hela Europa. Segregeringen i utbildningen är fortsatt ett betydande problem i Europa. Bruket att placera barn i segregerade skolor och den diskriminerande praxisen att placera barn från etniska och rasmässiga minoriteter i skolor för barn med psykisk funktionsnedsättning kvarstår i vissa medlemsstater.

N.	Skolor har en avgörande roll att spela för att ge erfarenheter av värdet av mångfald, främja inkludering, bekämpa rasism och minska rasmässiga stereotyper och fördomar.

O.	Det är viktigt att barn och unga ser att de är representerade i hela samhället, bland annat i sin utbildning, i kultur- och idrottsklubbar och -aktiviteter som de är med i, på internet och i de medier de använder.

Även om idrotten spelar en nyckelroll i det sociala livet och inom kultur och utbildning och har förmågan att ena människor av olika ras, etnicitet och religion, och även om den kan användas för att föra samman grupper och skapa värden som jämlikhet, tillgänglighet och respekt, har det vid upprepade tillfällen förekommit incidenter med rasism vid idrottsevenemang och inom idrotten i stort i Europa och många utmaningar med anknytning till rasism. Den radikalisering som förekommer i idrottsrelaterade grupper måste identifieras och bekämpas.

Covid-19-pandemins negativa konsekvenser har slagit oproportionerligt hårt mot personer från rasmässiga och etniska minoriteter och har gett upphov till ojämlikhet och åskådliggjort och förvärrat den, bland annat inom kultur, medier, utbildning och idrott. Hatmotiverade trakasserier och hatbrott ökade avsevärt under utbrottet av covid-19-pandemin.

Allmän bakgrund

Europaparlamentet betonar att rasism existerar på alla områden i vårt dagliga liv och kan anta många olika former. Parlamentet vill se nolltolerans i denna fråga. Parlamentet konstaterar att olika grupper, gemenskaper och individer utsätts för rasism, främlingsfientlighet och diskriminering. Parlamentet konstaterar att varje specifik form av rasism har sina speciella särdrag, och vissa former av rasism är mer framträdande i vissa medlemsstater än andra på grund av bland annat historiska eller politiska faktorer.

Europaparlamentet uttrycker sin erkänsla för EU:s handlingsplan mot rasism. Parlamentet välkomnar införandet av ett särskilt avsnitt om utbildning och särskilda hänvisningar till medier, idrott och kultur. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta ett helhetsgrepp och tillhandahålla adekvat finansiering och adekvata resurser för att fullgöra åtagandena i planen utan att det påverkar finansieringen av befintliga program och åtgärder och samtidigt som de europeiska värdena upprätthålls.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att antirasismsamordnaren får adekvata resurser och att arbetet med att integrera rasmässig jämlikhet i all EU-politik delas av alla generaldirektorat.

Europaparlamentet ser fram emot en bedömning av EU:s befintliga rättsliga ram för att bekämpa diskriminering, rasism, främlingsfientlighet och andra typer av intolerans. Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma ramens genomförande, att fastställa hur den ska förbättras vid behov och att regelbundet delta i dialog och utbyte av bästa praxis med medlemsstaterna och berörda parter, särskilt dem som företräder synpunkter från människor som berörs av rasism och rasdiskriminering.

Europaparlamentet påminner om att nationella handlingsplaner är ett effektivt verktyg för att bemöta rasism, rasmässig och etnisk diskriminering och tillhörande intolerans i medlemsstaterna, eftersom de möjliggör konkreta åtgärder i specifika situationer. Parlamentet beklagar att endast 15 medlemsstater har sådana planer (21). Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att offentliggöra de planerade gemensamma vägledande principerna för genomförandet av nationella handlingsplaner mot rasism och rasdiskriminering samt andra verktyg för att stödja insatser på nationell nivå. Parlamentet vill att särskilda mål som speglar samhällets fulla mångfald inom kultur, utbildning, medier och idrott inbegrips i utvecklingen av de planerna. Parlamentet anser att det i detta avseende är nödvändigt att samla in och utbyta god praxis i medlemsstaterna för att underlätta utvecklingen av deras nationella handlingsplaner och främja erfarenhetsutbyte mellan nationella myndigheter.

Europaparlamentet välkomnar offentliggörandet och genomförandet av särskilda EU-riktlinjer för insamling av uppgifter om jämlikhet utifrån ras eller etniskt ursprung, enligt vad som avses i direktivet om likabehandling oavsett ras, som är frivilliga och anonyma och säkerställer personuppgiftsskydd, självidentifiering och samråd med berörda samhällsgrupper. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att anpassa den nationella statistiken och att ta bort hinder för, samt underlätta och i förekommande fall förbättra, den systematiska insamlingen av robusta, uppdelade och landsspecifika kvalitetsuppgifter om jämlikhet för att identifiera rasismens och diskrimineringens rötter och arbeta för att bekämpa den och stöda en evidensbaserad politik på både nationell nivå och EU-nivå. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att använda dessa uppgifter för att utforma politik i syfte att uppnå rasrättvisa och vill att uppgifterna ska vara tillgängliga för allmänheten, med full respekt för den grundläggande rätten till integritet, skyddet av personuppgifter och tillämplig EU-lagstiftning, bland annat direktivet om likabehandling oavsett ras, den allmänna dataskyddsförordningen (22) och förordningen om integritet och elektronisk kommunikation (23), samt relevanta nationella regelverk.

Europaparlamentet välkomnar engagemanget för mångfald och inkludering i Erasmus+, Kreativa Europa, Europeiska solidaritetskåren, programmet för medborgare, jämlikhet, rättigheter och värden, initiativet för ett nytt europeiskt Bauhaus, ESF+ och den europeiska ungdomsgarantin. Parlamentet betonar behovet av att systematiskt följa och analysera bidraget från vart och ett av dessa program till kampen mot rasism och skapa en översikt över god praxis. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att de nyligen offentliggjorda inkluderingsstrategierna integreras i alla relevanta EU-program samt utbildnings-, kultur-, medie- och idrottsinitiativ och att övervaka deras genomförande och genomslag.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens erkännande av att det behövs ett intersektionellt grepp på politikutformningen. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att de relevanta antirasismmålen genomförs inom alla politikområden.

Europaparlamentet noterar med oro bristen på enighet i rådet om kommissionens förslag av den 2 juli 2008 till rådets direktiv om genomförande av principen om likabehandling av personer oavsett religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning (24). Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att enas om en gemensam ståndpunkt om detta så snart som möjligt. Parlamentet stöder kommissionen när det gäller att uppmuntra framsteg mot den enhällighet som krävs i rådet för att anta detta förslag.

10.

Europaparlamentet uppmuntrar till ytterligare samarbete mellan Europeiska kommissionen mot rasism och intolerans, jämställdhetsorgan i medlemsstaterna, icke-statliga organisationer, regeringar och berörda parter, särskilt de som företräder synpunkter från personer och grupper som berörs av rasism och rasdiskriminering. Parlamentet uppmanar i synnerhet medlemsstaterna att till fullo genomföra rekommendationerna från Europeiska kommissionen mot rasism och intolerans.

11.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förstärka sitt stöd till FN-alliansen mellan civilisationer i syfte att stärka den internationella, interkulturella och interreligiösa dialogen och samverkan.

12.

Europaparlamentet betonar att begränsad tillgång till teknik och digital infrastruktur inom utbildning, kultur, medier och idrott riskerar att skapa en ny form av diskriminering och ojämlikhet som måste åtgärdas ordentligt och snabbt av kommissionen och medlemsstaterna.

13.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att organisera hjälplinjer, medlingsorgan och personalutbildning för att ordentligt ta itu med och anmäla våld eller andra ras- eller etnicitetsrelaterade incidenter inom utbildning, kultur, medier och idrott.

14.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utforma en förstärkt strategi för att främja integrationen av människor från landsbygdsområden, bergsområden och isolerade områden, särskilt ungdomar och kvinnor, inom utbildning, kultur, medier och idrott och samtidigt utveckla och investera i lokal och anpassad infrastruktur.

15.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utforma en samstämd handlingsplan för att ordentligt ta itu med riskerna för diskriminering av mobila arbetstagare och deras barn i första hand, t.ex. deras begränsade tillgång till utbildning, kultur, medier och idrott av god kvalitet.

Kultur

16.

Europaparlamentet betonar att de europeiska samhällena hyser en ökande kulturell mångfald och en växande andel av utlandsfödda och deras ättlingar. Parlamentet anser att kultur, utbildning och idrott är grundläggande för att främja ett samhälle som är öppet och välkomnande för alla. Parlamentet anser det viktigt att erkänna dessa människors bidrag och arv till europeisk kultur och kunskap genom historien.

17.

Europaparlamentet inser att rasismen är djupt inbäddad i samhället och sammanflätad med dess kulturella rötter, arv och normer. Parlamentet betonar därför vilken viktig roll kulturen kan och måste spela i bekämpandet av diskriminering och rasism och främjande av social inkludering, mångfald, jämlikhet och tolerans. Parlamentet framhåller vikten av att främja interkulturellt lärande.

18.

Europaparlamentet noterar det enorma bidraget från olika befolkningsgrupper till Europas kulturella och språkliga mångfald.

19.

Europaparlamentet beklagar hindren för minoriteters deltagande i kulturen i form av stereotyper, fördomar, segregering och gettoisering. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja initiativ för en mer diversifierad delaktighet i kultursektorn för rasifierade grupper och personer, särskilt genom att använda finansiering från alla relevanta program för att avlägsna sådana hinder. Parlamentet vill se mer stöd till befintliga kanaler och inrättande av stödnätverk och utåtriktad verksamhet, även i förortsområden, landsbygdsområden, yttersta randområden och missgynnade områden.

20.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att lansera initiativ avsedda att uppmuntra människor med olika rasmässig och etnisk bakgrund att delta i kulturevenemang, t.ex. genom kupongsystem eller liknande insatser.

21.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förbättra övervakningen och utvärderingen, bland annat genom att testa, dela och utbyta deltagarverktyg och bästa praxis som kan visa på effekterna av att främja inkludering och icke-diskriminering och av att bekämpa rasism genom kultur och som kan bidra till en mer inkluderande politik.

22.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och relevanta intressenter att främja mångfald i kulturinstitutioner, både bland arbetstagarna och i ledningen, genom att införa urvals- och tilldelningskriterier bland organisationer som tar emot offentlig finansiering och se till att alla arbetstagare får betalt från början av sina karriärer.

23.

Europaparlamentet välkomnar arbetet i den öppna samordningsmetodens arbetsgrupp med experter från medlemsstaterna avseende jämställdhet i den kulturella och kreativa sektorn. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att i nästa arbetsplan för kultur inkludera en arbetsgrupp för den öppna samordningsmetoden med experter från medlemsstaterna avseende bekämpande av rasism genom konst och kultur. Parlamentet uppmanar den öppna samordningsmetodens arbetsgrupp att utarbeta en studie om kulturens och den kreativa sektorns roll i främjandet av rasmässig jämlikhet i respektive sektor.

24.

Europaparlamentet välkomnar inkluderingen av människor och platser med störst behov som en av de strategiska axlarna i det nya europeiska Bauhaus. Parlamentet begär att man i detta initiativ ska beakta migranters sociala integration för att ge dem lika tillgång till möjligheter.

25.

Europaparlamentet stöder starkt erkännandet från vissa medlemsstater av behovet av att kulturella verk och föremål återlämnas till sina ursprungsplatser då detta skulle vara ägnat att främja respekten för och den ömsesidiga förståelsen för den andra partens kulturarv, samt stärka dess värde, inte minst genom allmän tillgång till sådana verk och föremål. Parlamentet efterlyser nödvändiga utredningar, studier och utbyten för inrättandet av samstämda program för att kulturella verk och föremål ska återlämnas antingen till sina ursprungsländer eller till andra lämpliga kulturinstitutioner, utsedda av ursprungslandet, i överensstämmelse med relevanta internationella konventioner till skydd för kulturarvet. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att underlätta dialog för att främja utbyte av bästa praxis mellan medlemsstater, länder utanför EU, museer och andra kulturinstitutioner.

Utbildning

26.

Europaparlamentet erkänner utbildningens avgörande roll för att bekämpa strukturell rasism och diskriminering, bygga inkluderande samhällen, sticka hål på fördomar och stereotyper och främja tolerans, förståelse och mångfald. Parlamentet framhåller den roll som det nya europeiska området för utbildning spelar i kampen mot alla former av diskriminering inom och utanför klassrummet, särskilt i utvecklingen av högkvalitativa och inkluderande utbildningsplatser.

27.

Europaparlamentet understryker att vissa delar av den europeiska historien, bland annat kolonialism, slaveri och folkmord, i synnerhet förintelsen, tillsammans med andra uttryck för rasism, fortsätter att ha bestående inverkan på dagens samhälle, bland annat inom utbildningssystemen och i utvecklingen av läroplaner. Parlamentet föreslår att läroplaner ska ses över så att de kan förklara våra samhällens historia genom ett riktat och kontextualiserat angreppssätt avsett att förbättra förståelsen av kopplingarna till nutiden och arbeta för att utrota stereotyper som leder till den diskriminering som vi bevittnar i dag.

28.

Europaparlamentet betonar behovet av att i kursplaner i historia lämna större utrymme för objektiv och saklig undervisning i olika ras- eller etnicitetsideologier och deras former och ursprung, såsom slaveri, kolonialism och fascism, och missbruket av vetenskap för att motivera dem, samt deras konsekvenser och eventuella rester i dag.

29.

Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att satsa på utvecklingen av diversifierade och inkluderande läroplaner och utbildningsverktyg eller aktiviteter för att se till att författare, historiker, vetenskapsmän, konstnärer och andra personer med olika bakgrund vad gäller ras och etnicitet tar plats i dessa och andra centrala läromedel.

30.

Europaparlamentet betonar utbildningens roll för att främja medborgarskap och de gemensamma värdena frihet, tolerans och icke-diskriminering. Parlamentet understryker vikten av att skapa synergier mellan medborgarutbildning runt om i Europa och EU-politik mot rasism och diskriminering. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att fästa större vikt vid utbildning i EU:s historia för att främja sammanhållning. Parlamentet anser att dessa områden bör vara en integrerad del av kursplanerna i medborgarutbildning.

31.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja minoriteters språk, kultur och historia i skolornas läroplaner, på museer och i andra former av kulturella och historiska uttryck och att erkänna bidraget från deras kulturer till det europeiska kulturarvet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utveckla samstämda och konsekventa åtgärder, uppbackade av lämplig finansiering, för att stimulera, stödja och främja rasifierade och etniska gruppers konst och kultur samt forska i och bevara det materiella och immateriella kulturarvet från traditionella samhällen.

32.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja flerspråkighet som ett viktigt verktyg för att föra samman människor.

33.

Europaparlamentet understryker vikten av ordentligt stöd till barn till mobila arbetstagare runt om i medlemsstaterna så att de kan få undervisning i sitt modersmål och i det egna landets och det nya bosättningslandets kultur för en bättre integration.

34.

Europaparlamentet vill se en fördjupning av studierna i gemensam humaniora, historia, filosofi, språk och litteratur, som kan hjälpa till att främja en anda av europeisk enighet. Parlamentet vill att historiekursplaner anlägger ett riktat angreppssätt på historien för ras- och etnicitetsgrupper som lever i Europa i syfte att uppmuntra till ett bredare och mer sakligt perspektiv på den europeiska historien och världshistorien och förbättra förståelsen av samspelet mellan olika kontinenter före, under och efter den europeiska kolonialiseringen. Parlamentet vill att historieböcker ska lyfta fram bidragen från rasifierade befolkningsgrupper till utformningen och utvecklingen av dagens Europa.

35.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att aktivt bekämpa partiskhet i skolböcker, utbildningsverktyg, filmer och nyhetsprogram för barn och ungdomar samt inom idrott. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att inkludera dessa mål i genomförandet av Europaåret för ungdomar 2022.

36.

Europaparlamentet fördömer skarpt den rasmässiga och etniska segregering i skolor som fortfarande finns i Europa. Parlamentet varnar för att sådana metoder leder till marginalisering, skolavhopp, låg inskrivningsgrad och parallella sociala områden, vidmakthåller strukturell diskriminering och hämmar lika tillgång till livskvalitet. Parlamentet uppmanar alla medlemsstater att införa eller förstärka en inkluderande politik för att förhindra att studerande från marginaliserade grupper, från förskola till högre utbildning, placeras i separata skolor, utbildningsinstitutioner eller klasser, avsiktligt eller ej, att främja social inkludering med en garanti om lika möjligheter för alla och att se till att alla barn har lika tillgång till högkvalitativ utbildning och icke-schemalagd verksamhet, bland annat kultur och idrott. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att aktivt främja inkluderingen av barn från minoritetsgrupper i skolor och lokalsamhällen och att värna den offentliga utbildningens sekulära karaktär, samtidigt som kulturella och religiösa identiteter respekteras.

37.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder för att stödja barn från rasmässiga och etniska minoriteter och otrygga socioekonomiska förhållanden på deras väg till spetskompetens genom att hjälpa dem att delta i verksamhet utanför skolschemat (t.ex. konst och idrott) på hög nivå, göra det möjligt för dem att komma in på skolor som tillgodoser deras specifika behov, förse dem med högkvalitativa utbildningsmöjligheter och ställa nödvändig finansiering till förfogande.

38.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera alla barns rätt till utbildning och att fastställa åtgärder för att bekämpa och förebygga skolavhopp samt säkerställa jämställd tillgång till inkluderande utbildning av god kvalitet från tidig barndom till tonåren. Parlamentet uppmanar kommissionen att utforma nya finansieringsverktyg eller delprogram som ska komplettera medlemsstaternas åtgärder i syfte att ge riktat och skräddarsytt stöd till utbildning av god kvalitet från tre års ålder för barn som lever i extrem fattigdom och inte har rätt till befintliga eller framtida EU-initiativ för finansiering av utbildning och social inkludering, såsom Erasmus+, barngarantin och ESF+.

39.

Europaparlamentet inser betydelsen av att undervisa barn och ungdomar för att medvetandegöra dem om de negativa effekterna av intolerans och utveckla deras kritiska tänkande. Parlamentet framhåller behovet av att säkerställa att utbildning i mänskliga rättigheter börjar från mycket tidig ålder och att undervisningsmaterialet speglar mångfalden och pluralismen i samhället och inte har något rasistiskt innehåll.

40.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja forskning i system för tidig varning och effektiva undervisningsmetoder för att bekämpa rasism och diskriminering i skolan, med beaktande av bästa praxis från hela Europa, och att främja spridning av resultat i syfte att utrota mobbning på grund av ras.

41.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att lärare från rasmässiga och etniska minoritetsgrupper har lika och rättvis tillgång till undervisnings- och utbildningstjänster på alla nivåer inom utbildningssystemet och att åtgärder vidtas för att säkerställa att både lärare och studerande skyddas mot rasdiskriminering i skolsystemet.

42.

Europaparlamentet kritiserar den strukturella diskrimineringen av tusentals flyktingbarn i Europa, vars tillgång till utbildning har varit obetydlig eller obefintlig. Parlamentet menar att segregerade klasser i mottagningsläger, som ofta drivs av volontärer, inte kan ersätta skolgången. Parlamentet vill att obligatorisk utbildning för flyktingbarn i värdlandets skolsystem ska göras till en förutsättning för att få tillgång till EU-medel på migrationsområdet.

43.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillhandahålla tillräcklig utbildning åt lärare oavsett ämnesområde, specialisering, de studerandes ålder eller typ av utbildningsinstitution där lärarna kommer att undervisa, för att utrusta dem med de kvalifikationer och kulturella färdigheter som de behöver för att främja inkludering och tolerans och bekämpa diskriminering i utbildningssystemet. Parlamentet anser att alla utbildare och ungdomsarbetare måste ges tid att delta i grundläggande lärarutbildning och fortsatt yrkesutveckling med inriktning på undervisning i ett mångkulturellt och mångetniskt sammanhang, inbegripet utbildning i undermedvetna fördomar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa program för livslångt lärande för offentligt anställda och statliga säkerhetsstyrkor i synnerhet för att eliminera rasistiskt och främlingsfientligt beteende.

44.

Europaparlamentet påminner om att system för artificiell intelligens (AI) avsedda att användas inom utbildning och yrkesutbildning och i rekryteringsprocesser för undervisningspersonal i vissa fall betraktas som ”högrisksystem”. Parlamentet efterlyser ordentliga riskbedömningar innan sådana verktyg används.

45.

Europaparlamentet betonar vikten av åminnelseverksamhet inom ramen för programmet för medborgare, jämlikhet, rättigheter och värden samt behovet av tillräcklig finansiering och synlighet för projekt som syftar till att minnas, forska i och utbilda om avgörande händelser i Europas nutidshistoria och till att öka européernas medvetenhet om deras gemensamma historia, kultur, kulturarv och värderingar och därigenom öka deras förståelse för EU och dess ursprung, syfte och mångfald.

46.

Europaparlamentet konstaterar att mobilitetsprogram såsom Erasmus+ är välgörande för den utbildningsmässiga, sociala, personliga och yrkesmässiga utvecklingen och har hjälpt till att främja förståelsen för andra människor. Parlamentet uppmuntrar till kontinuerligt stöd för sådana program.

47.

Europaparlamentet understryker värdet av EU-medborgarutbildning för ömsesidig förståelse och social sammanhållning, en övertygelse som delas av de medborgare som har lämnat sina bidrag till konferensen om Europas framtid, som också kommer att beaktas i konferensens slutsatser som ska offentliggöras under året.

48.

Europaparlamentet framhåller betydelsen av erkännande av icke-formell och informell utbildning och automatiskt erkännande av examensbevis och kvalifikationer som centrala verktyg för att öppna möjligheter för personer från ras- och etnicitetsgrupper, bekämpa strukturell rasism och diskriminering och främja mångfald.

49.

Europaparlamentet inser behovet av förebilder i fråga om utbildningsresultat. Parlamentet uppmuntrar inrättandet av en alleuropeisk plattform för personer och kollektiv med rasmässig och etnisk minoritetsbakgrund som kan dela med sig av sina erfarenheter till studerande.

50.

Europaparlamentet betonar vikten av att öka medvetenheten bland allmänheten och den allmänna opinionen om våra samhällens olikartade karaktär genom läromedel och andra relevanta material.

51.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att avstå från budgetnedskärningar i utbildningsprogram, eftersom sådana åtgärder kan komma att innebära mindre utrymme för diskussioner om kulturöverskridande medvetenhet och antirasism (25).

52.

Europaparlamentet understryker betydelsen av EU-finansierade sociala program, särskilt skolmåltidsprogram, för integreringen av socialt missgynnade barn och ungdomar.

Medier

53.

Europaparlamentet understryker betydelsen av representation och mångfald i utvecklingen av inkluderande samhällen. Parlamentet påminner om att medier har ett ansvar att vara en spegelbild av samhället i all dess mångfald, och beklagar bristen på rasmässig och etnisk mångfald i många medieföretag. Parlamentet uppmanar kultur- och mediesektorerna att undvika metoder som cementerar eller stärker negativa stereotyper om etniska och rasmässiga minoriteter, och uppmuntrar dem att visa medlemmar i sådana grupper i positiva roller. Parlamentet uppmanar berörda parter att ta tag i mångfalden och representationen inom sina egna organisationer, bland annat genom att tillsätta en mångfaldsansvarig och genomföra initiativ för att förbättra mediearbetares kunskaper i frågor om mångfald och inkludering för att låta deras oberoende och pluralistiska uppdrag komma till uttryck bättre.

54.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens kommunikations- och upplysningskampanj för att främja mångfald i den audiovisuella sektorn både på och utanför skärmen. Parlamentet vill att denna kampanj ska vara inriktad på rasifierade och andra marginaliserade gruppers mångfald och historia och belysa hur uppnåendet av rasrättvisa kan bidra till ett mer sammanhållet, fredligt och demokratiskt Europa för alla.

55.

Europaparlamentet välkomnar att det europeiska observatoriet för digitala medier har fått i uppgift att bekämpa desinformation och handlingar som riktar sig mot minoritetsgrupper. Parlamentet framhåller det brådskande behovet av att i högre grad betona utvecklingen av kritiskt tänkande, mediekunskap och digitala färdigheter i utbildningsprogram. Parlamentet framhåller vilka avgörande effekter kampanjer och initiativ för mediekunskap kan ha för att motverka rasdiskriminerande budskap som sprids genom desinformation. Parlamentet framhåller behovet av att ge ungdomar de nödvändiga analytiska och operativa verktygen för att känna igen och bekämpa spridningen av hatpropaganda på nätet.

56.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att säkerställa att definitionen av hatpropaganda på eller utanför nätet och kriminaliseringen av hatbrott införlivas fullt ut och korrekt i medlemsstaternas nationella lagar och att inleda överträdelseförfaranden där så krävs.

57.

Europaparlamentet välkomnar den sjätte utvärderingen av uppförandekoden för att motverka olaglig hatpropaganda på nätet och de framsteg som gjorts med att avlägsna hatpropaganda på nätet. Parlamentet beklagar dock att den genomsnittliga andelen anmälningar som granskas inom 24 timmar – även om den fortfarande är hög (81 %) – har minskat sedan 2020 (90,4 %) och att den genomsnittliga avlägsnandegraden har minskat till 62,5 % sedan 2019 och 2020. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att fortsätta samarbetet med plattformarna för att undanröja hatpropaganda på nätet och att göra förbättringar i fråga om avlägsnandegraden, insynen och återkopplingen till användarna.

58.

Europaparlamentet uttrycker oro över spridningen av AI- och algoritmaktiverad hatpropaganda och desinformation med rasistiskt och diskriminerande innehåll. Parlamentet konstaterar att hatpropaganda och desinformation orsakar omedelbara störningar i våra samhällen. Parlamentet efterlyser insatser för att motverka sådan verksamhet, särskilt genom att specialutforma AI och algoritmer med det slutliga målet att hejda vågen av hatpropaganda och desinformation och lindra dess återverkningar.

59.

Europaparlamentet noterar att engelska är dominerande vid utveckling, införande och användning av AI, inklusive innehållsfilter. Parlamentet varnar för att hatpropaganda på nätet också förekommer på andra språk, vars innehållsfilter är mindre effektiva. Parlamentet efterlyser åtgärder för att bekämpa hatpropaganda på alla språk.

60.

Europaparlamentet välkomnar den praxis som etablerats av vissa internationella audiovisuella leverantörer som lägger upp varningstexter om skadligt och rasistiskt innehåll före sändningar. Parlamentet uppmuntrar utvecklingen av sådan praxis på det europeiska audiovisuella området.

61.

Europaparlamentet konstaterar att vissa medlemsstater har audiovisuella tillsynsorgan med behörighet att utfärda sanktioner för program som främjar diskriminerande eller rasistiskt innehåll. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att stärka sina tillsynsorgan i detta avseende. Parlamentet vill att den europeiska gruppen av regleringsmyndigheter för audiovisuella medietjänster ska få tillgång till resurser för att på lämpligt sätt samordna de nationella organen i insamlingen och utbytet av högkvalitativa data och i övervakningen av sådana arbetsuppgifter. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att avbryta EU-finansiering och statlig finansiering av medieföretag som av behöriga tillsynsmyndigheter konstateras bryta mot de rättsliga normerna i fråga om främjande av hatpropaganda och främlingsfientlighet.

62.

Europaparlamentet fördömer den rasistiska retoriken inom vissa medieföretag som stigmatiserar rasifierade grupper, till exempel genom att framställa migranter som orsaken till olika ekonomiska och sociala problem och ge oproportionerligt mycket utrymme åt brott begångna av migranter. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta effektiva åtgärder för att förhindra att medier sprider stigmatiserande retorik, hatpropaganda, falska budskap och negativa skildringar av vissa etniska eller rasmässiga grupper, som endast tjänar till att avhumanisera de berörda personerna.

63.

Europaparlamentet framhåller behovet av att utkräva större ansvar av digitala plattformar och sociala medier för att bekämpa uppvigling till rashat och fientlighet mot migranter och minoriteter.

Idrott

64.

Europaparlamentet betonar att idrottsklubbar och idrottsförbund har en avgörande roll att spela i kampen mot rasism, även genom att öka medvetenheten. Parlamentet påminner om att idrott, i synnerhet lagidrott, är en drivkraft för social inkludering, jämlikhet och främjande av EU:s värden enligt vad som avses i förordningen om Erasmus+. Parlamentet välkomnar tillhandahållandet av EU-medel och nationella medel för att de som lever i fattigdom, särskilt minoriteter och barn, ska kunna delta i idrottsverksamhet.

65.

Europaparlamentet noterar att rasism nämns under den sektorsspecifika prioriteringen avseende idrottspartnerskap inom programområde 2 i 2022 års arbetsprogram för Erasmus+ och att idrottsinitiativ på gräsrotsnivå som inriktas på inkludering och på bekämpande av rasism kan finansieras inom ramen för det nya småskaliga partnerskapssystemet. Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma dessa initiativ och att systematiskt övervaka hur många och vilken typ av idrottsprojekt som huvudsakligen är inriktade på bekämpande av rasism och hur stor finansiering dessa får. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja inkluderingen av migranter och personer från rasmässiga och etniska minoriteter i idrottsklubbar på gräsrotsnivå.

66.

Europaparlamentet välkomnar insatserna av icke-statliga organisationer och gräsrotsorganisationer i olika medlemsstater för att använda idrott som ett sätt att föra samman människor och främja ett kollektivt minne i syfte att verka för respekt och inkludering. Parlamentet uppmanar kommissionen att utveckla en databas över bästa praxis inom idrottsutbildning och medier för att främja deras utveckling i hela EU.

67.

Europaparlamentet konstaterar att större uppmärksamhet bör ägnas åt hur olika grupper är representerade både i idrotten generellt och i ledande befattningar i idrottsorganisationer, bland annat kvinnor och personer med färre möjligheter, såsom flyktingar, etniska och rasmässiga minoriteter och hbtqi-personer. Parlamentet uppmanar med kraft idrottens internationella, europeiska och nationella styrande organ samt intressenter att genomföra åtgärder för mångfald och inkludering, särskilt för att ta itu med det låga antalet kvinnor och etniska minoriteter i ledande befattningar och styrelser. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utveckla en inkluderande idrottspolitik med lämplig finansiering för att se till att idrotten är tillgänglig för alla oavsett etnicitet, ras, funktionsnedsättning eller socioekonomisk bakgrund.

68.

Europaparlamentet insisterar på nolltolerans mot rasism, hatpropaganda, våld och annat rasistiskt beteende inom idrotten och uppmanar med kraft kommissionen, medlemsstaterna och idrottsförbunden att ta fram åtgärder för att förhindra sådana incidenter och att införa effektiva påföljder och åtgärder för att stödja de utsatta samt åtgärder för att skydda idrottare som påtalar rasism eller uttalar sig för mångfald mot att utsättas för hämndaktioner.

69.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att utarbeta rekommendationer eller riktlinjer inom idrotten för att bekämpa rasism i idrott på lokal, regional, nationell och europeisk nivå och främja inkludering och respekt, även för dem som behöver särskild klädsel, på alla nivåer inom idrotten. Parlamentet uppmanar idrottsorganisationer och berörda parter på alla nivåer att aktivt bidra till en sådan kod, att skriva under på den och att införliva den i sina stadgar. Parlamentet uppmuntrar organisationer att öka medvetenheten om en sådan kod och dess innehåll bland sina medlemmar och deras familjer och bland allmänheten i stort.

o o

70.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EGT L 180, 19.7.2000, s. 22.

(2) EGT L 303, 2.12.2000, s. 16.

(3) EUT L 95, 15.4.2010, s. 1.

(4) EUT L 189, 28.5.2021, s. 1.

(5) EUT L 189, 28.5.2021, s. 34.

(6) EUT L 202, 8.6.2021, s. 32.

(7) EUT L 156, 5.5.2021, s. 1.

(8) EUT C 93, 19.3.2021, s. 1.

(9) EUT L 328, 6.12.2008, s. 55.

(10) EUT C 460, 21.12.2018, s. 12.

(11) EUT C 362, 8.9.2021, s. 63.

(12) EUT C 195, 7.6.2018, s. 1.

(13) EUT C 108, 26.3.2021, s. 2.

(14) EUT C 385, 22.9.2021, s. 104.

(15) EUT C 474, 24.11.2021, s. 146.

(16) EUT L 231, 30.6.2021, s. 21.

(17) Antagna texter, P9_TA(2021)0463.

(18) Antagna texter, P9_TA(2021)0452.

(19) EU:s byrå för grundläggande rättigheter, Second European Union minorities and discrimination survey – main results, 6 december 2017, Europeiska unionens andra undersökning av minoriteter och diskriminering. Muslimer – resultat i urval, 21 september 2017, Erfarenheter av och uppfattningar om antisemitism – Andra undersökningen om diskriminering av och hatbrott mot judar i EU, 10 december 2018, Europeiska unionens andra undersökning av minoriteter och diskriminering. Romer – resultat i urval, 29 november 2016, Europeiska unionens andra undersökning av minoriteter och diskriminering. Att vara svart i EU, 23 november 2018.

(20) Ibid.

(21) År 2019 enligt rapporten från EU:s byrå för grundläggande rättigheter av den 9 juni 2020.

(22) EUT L 119, 4.5.2016, s. 1.

(23) Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om respekt för privatlivet och skydd av personuppgifter i samband med elektronisk kommunikation (COM(2017)0010).

(24) COM(2008)0426.

(25) The role of culture, education, media and sport in the fight against racism, Europaparlamentets generaldirektorat för unionens interna politik, utredningsavdelningen för struktur- och sammanhållningspolitik, oktober 2021, s. 13.

9.9.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/27

P9_TA(2022)0058

Sammanhållningspolitiken: att minska skillnader och förbättra gränsöverskridande hälso- och sjukvårdssamarbete

Europaparlamentets resolution av den 8 mars 2022 om sammanhållningspolitiken som ett instrument för att minska skillnader på hälso- och sjukvårdsområdet och förbättra det gränsöverskridande hälso- och sjukvårdssamarbetet (2021/2100(INI))

(2022/C 347/03)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—

med beaktande av artikel 168 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), enligt vilken en hög hälsoskyddsnivå för människor ska säkerställas vid utformning och genomförande av all unionspolitik och alla unionsåtgärder och samarbete mellan medlemsstaterna ska främjas för att förbättra komplementariteten i deras hälso- och sjukvård i gränsregionerna,

—	med beaktande av artikel 174 i EUF-fördraget om att stärka den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen i EU,

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (1),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/24/EU av den 9 mars 2011 om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård (2) (direktivet om gränsöverskridande vård), särskilt artikel 168,

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1304/2013 av den 17 december 2013 om Europeiska socialfonden och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1081/2006 (3),

—	med beaktande av kommissionens studie om gränsöverskridande samarbete Capitalising on existing initiatives for cooperation in cross-border regions från mars 2018 (4),

—	med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 14 oktober 2020 om genomförande av och utsikter för gränsöverskridande hälso- och sjukvård (5),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 november 2020Skapande av en europeisk hälsounion – Förstärkning av EU:s resiliens mot gränsöverskridande hot mot människors hälsa (COM(2020)0724),

—	med beaktande av rapporten Health at a Glance: Europe 2020 av den 19 november 2020 från Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling,

—

med beaktande av sin ståndpunkt, antagen vid första behandlingen den 9 mars 2021, om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av ett program för unionens åtgärder på hälsoområdet för perioden 2021–2027 och om upphävande av förordning (EU) nr 282/2014 (programmet EU för hälsa) (6),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/522 av den 24 mars 2021 om inrättande av ett program för unionens åtgärder på hälsoområdet (programmet EU för hälsa) för perioden 2021–2027 och om upphävande av förordning (EU) nr 282/2014 (7),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/695 av den 28 april 2021 om inrättande av Horisont Europa – ramprogrammet för forskning och innovation, om fastställande av dess regler för deltagande och spridning och om upphävande av förordningarna (EU) nr 1290/2013 och (EU) nr 1291/2013 (8),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1058 av den 24 juni 2021 om Europeiska regionala utvecklingsfonden och Sammanhållningsfonden (9),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1059 av den 24 juni 2021 om särskilda bestämmelser för målet Europeiskt territoriellt samarbete (Interreg) med stöd av Europeiska regionala utvecklingsfonden och finansieringsinstrument för yttre åtgärder (10),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1060 av den 24 juni 2021 om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden+, Sammanhållningsfonden, Fonden för en rättvis omställning och Europeiska havs-, fiskeri- och vattenbruksfonden samt finansiella regler för dessa fonder och för Asyl- migrations- och integrationsfonden, Fonden för inre säkerhet samt instrumentet för ekonomiskt stöd för gränsförvaltning och viseringspolitik (11),

—	med beaktande av 2021 års studie om gränsöverskridande samarbete inom hälso- och sjukvård, en studie som beställts av Utskottet för regional utveckling (12),

—	med beaktande av kommissionens riktlinjer för de europeiska struktur- och investeringsfonderna 2014–2020,

—	med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling (A9-0026/2022), och av följande skäl:

Bristen på grundläggande infrastruktur, välutbildad personal och kvalitetstjänster i Nuts 2-regioner (regioner med mellan 800 000 och 3 miljoner invånare) med en BNP per capita som är lägre än 75 % av genomsnittet i EU-27, och övergångsregioner med en BNP per capita på mellan 75 % och 90 % av genomsnittet i EU-27, hämmar allvarligt lika tillgång till hälso- och sjukvård och är det främsta skälet till att högkvalitativ hälso- och sjukvårdsinfrastruktur och tillräcklig och välutbildad hälso- och sjukvårdspersonal bör prioriteras av alla nationella och regionala myndigheter.

Utbrottet av covid-19-pandemin framhävde hälso- och sjukvårdssektorns avgörande betydelse och satte större press på hälso- och sjukvårdssystemen och vårdpersonalen. Därmed belystes svagheter och brister i vårdsystemen och skillnader och ojämlikheter i hälso- och sjukvården mellan och inom medlemsstaterna, särskilt i gränsregioner, i de yttersta randområdena, i perifera områden och på landsbygden, inbegripet i glesbygdsregioner.

Genom investeringsinitiativet mot coronaviruset (CRII) och investeringsinitiativet mot coronaviruset plus (CRII+) var sammanhållningspolitiken den första försvarslinjen mot covid-19-pandemin. Detta visar att denna politik avsevärt kan bidra till minskad hälsoojämlikhet genom att stödja framsteg inom e-hälsa, e-medicin och andra former av digitalisering, som är en källa till nya möjligheter men också kräver lämplig utrustning för att klara av varje specifik situation, liksom situationsspecifik utbildning för vårdpersonal.

Standarderna för hälso- och sjukvård i EU är fortfarande medlemsstaternas behörighet, och det råder stora skillnader mellan regionerna, vilket skapar ojämlikhet. Nuts 2- regioner med en BNP per capita under 75 % av genomsnittet i EU:s 27 medlemsstater kan inte avsätta alls lika stora resurser till hälso- och sjukvård per capita som mer utvecklade regioner.

De EU-instrument som syftar till att kompensera för vissa av dessa problem är för det mesta begränsade till icke-bindande bestämmelser, vilket orsakar generella brister. En mer strukturerad strategi på unionsnivå som kompletteras med en starkare och mer omfattande rättslig ram och rättsligt bindande åtgärder behövs för att förbättra samarbetet och samordningen mellan medlemsstaterna, bättre skydda människors hälsa och på ett verkningsfullt sätt ta itu med de befintliga skillnaderna i fråga om hälso- och sjukvård.

F.	Kommissionen ger stöd för gränsöverskridande hälso- och sjukvårdssamarbete i ett stort antal studier och initiativ, bland annat Interreg, som finansieras av strukturfonderna.

Gränsöverskridande hälso- och sjukvårdsrelaterat samarbete kräver stöd och deltagande av ett brett spektrum av parter, sociala och medicinska institutioner, sjukförsäkringsorgan och offentliga myndigheter, som bör ta itu med befintliga hinder för att korsa gränserna, på områden såsom fri rörlighet, information, olika skatte- och socialförsäkringssystem samt erkännande av kvalifikationer för hälso- och sjukvårdspersonal och hinder som hälso- och sjukvårdsinstitutionerna ställs inför.

Rätten till hälso- och sjukvård av god kvalitet, inbegripet förebyggande vård, är en del av den europeiska pelaren för sociala rättigheter och bör vara tillgänglig för människor i gränsområden, som utgör 40 % av EU:s territorium och där nästan en tredjedel av EU:s befolkning bor. Dessa områden presterar i allmänhet sämre ekonomiskt än andra regioner i medlemsstaterna, särskilt gränsområden med lägre befolkningstäthet och sårbara ekonomier, såsom landsbygdsområden, avlägsna regioner, yttersta randområden och öar.

I.	Det är nödvändigt att stärka sammanhållningspolitiken för att minska skillnaderna i hälso- och sjukvårdsstandarderna i EU.

Hälso- och sjukvårdsutgifterna står för nästan 10 % av BNP i EU, och 15 % av arbetskraften i EU arbetar inom vårdrelaterade områden. Det finns fortfarande stora skillnader mellan medlemsstater och regioner när det gäller hälso- och sjukvårdsutgifternas storlek och tillgången på läkare och annan vårdpersonal.

Omfattande avfolkning av gränsregioner, särskilt i fråga om ungdomar och kvalificerad arbetskraft, visar att det finns en brist på ekonomiska möjligheter i dessa regioner och gör dem mindre attraktiva när det gäller sysselsättning i hälso- och sjukvårdssektorn. Bristen på personal i en rättvis hälso- och sjukvård, oavsett om den beror på begränsningarna vad gäller antalet studenter eller avsaknaden av karriärmöjligheter, är ett av de största problemen för de europeiska vårdsystemens hållbarhet.

I de två senaste fleråriga budgetramarna tenderade investeringar på hälsoområdet från Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) att koncentreras till mindre utvecklade medlemsstater och regioner på Nuts 2-nivå med en BNP per capita under 75 % av genomsnittet i EU:s 27 medlemsstater, vanligtvis med inriktning på modernisering av hälso- och sjukvårdstjänster, medan Europeiska socialfondens (ESF) investeringar inriktades på tillgång till hälso- och sjukvård och tenderade att koncentreras till länder med särskilda utmaningar när det gäller tillgång till överkomliga och hållbara tjänster av hög kvalitet.

M.	För närvarande ligger huvudansvaret för hälso- och sjukvården hos medlemsstaterna, eftersom de bestämmer hur hälso- och sjukvårdstjänster och utövande av läkarvård ska organiseras och finansieras.

N.	NextGenerationEU-programmet prioriterar digitalisering och vårdsystemens resiliens.

O.	Gränsöverskridande hälso- och sjukvård är ett av de politik- och insatsområden som berörs mest av rättsliga och icke-rättsliga hinder på grund av stora skillnader mellan nationella system.

P.	En europeisk hälsounion bör både bidra till och stimulera närmare samarbete, samordning och kunskapsutbyte på hälsoområdet mellan medlemsstaterna och relevanta berörda parter samt öka EU:s kapacitet att bekämpa gränsöverskridande hot mot människors hälsa.

Minska skillnaderna i hälso- och sjukvård genom sammanhållningspolitiken

Europaparlamentet understryker att EU:s sammanhållningspolitik investerar i hälsa som en avgörande tillgång för regional utveckling, social konvergens och regional konkurrenskraft, i syfte att minska de ekonomiska och sociala skillnaderna.

Europaparlamentet påpekar att tillgång till offentliga tjänster är avgörande för de 150 miljoner människor som bor i områden vid EU:s inre gränser, och att denna tillgång ofta hämmas av många rättsliga och administrativa hinder. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att maximera sina insatser för att undanröja dessa hinder, särskilt de som avser hälso- och sjukvårdstjänster, transport, utbildning, arbetskraftens rörlighet och miljö.

Europaparlamentet anser att EU bör ta fram en strategisk och integrerad strategi när det gäller allvarliga sjukdomar genom att slå samman olika resurser från flera fonder, bland annat sammanhållningsfonderna. Parlamentet betonar behovet av att återanvända modellen för Europas plan mot cancer för att ta itu med andra hälsoproblem såsom psykisk hälsa och hjärt-kärlsjukdomar.

Europaparlamentet pekar på ökningen av psykiska sjukdomar och tillstånd, särskilt sedan covid-19-pandemin började. Parlamentet uppmanar kommissionen att så snart som möjligt föreslå en ny europeisk handlingsplan för psykisk hälsa på grundval av modellen för Europas plan mot cancer, med hjälp av alla tillgängliga instrument, inklusive sammanhållningspolitiken, i form av en övergripande plan med åtgärder och mål som inte lämnar någon på efterkälken.

Europaparlamentet anser att återhämtningen från covid-19-pandemin är en möjlighet att bygga starkare och mer motståndskraftiga hälso- och sjukvårdssystem genom att använda de sammanhållningspolitiska instrumenten. Parlamentet stöder kommissionen i att inrätta en välfungerande europeisk hälsounion och i att frigöra den enorma samarbetspotential som finns på hälsoområdet.

Europaparlamentet betonar att många Nuts 2-regioner med BNP per capita under 75 % av genomsnittet i EU-27 och övergångsregioner med en BNP per capita på mellan 75 % och 90 % av genomsnittet i EU-27, landsbygdsområden och glesbygdsområden inte på ett enhetligt sätt uppfyller normerna för tillgång till hälso- och sjukvård jämfört med mer utvecklade delar av EU. Parlamentet framhåller att ytterligare konvergens och samarbete i detta avseende behövs mellan medlemsstaterna och EU, särskilt genom sammanhållningspolitiska investeringar. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att samarbeta för att fastställa miniminormer för både infrastruktur och tjänster på hälso- och sjukvårdsområdet, och att använda EU-medel för att säkerställa lika tillgång till ett utbud som uppfyller miniminormerna för kvalitet i alla regioner, särskilt vad gäller akuta problem i gränsområdena. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att slå samman sina åtaganden och resurser för att uppnå detta mål.

Europaparlamentet påminner om sammanhållningspolitikens betydande bidrag till planerade investeringar i hälso- och sjukvårdssektorn under den senaste programperioden (2014–2020) genom ESF och Eruf, med anslag på cirka 24 miljarder EUR hittills för att förbättra tillgången till tjänster samt utveckla infrastrukturen och kapaciteten för specialiserad hälso- och sjukvård i avsikt att minska hälsorelaterad ojämlikhet.

Europaparlamentet anser att investeringar i innovation, system och tillräckligt med kvalificerad personal inom hälso- och sjukvården kommer att medföra minskad hälsorelaterad ojämlikhet och innebära betydande förbättringar av medborgarnas dagliga liv, som leder till ökad medellivslängd. Parlamentet betonar vikten av att europeiska, nationella och regionala myndigheter gör det möjligt för ett brett spektrum av hälso- och sjukvårdsinstitutioner att medverka på ett mer verkningsfullt sätt. Parlamentet understryker dessutom behovet av direkt samarbete, åtgärder och projekt, med användning av sammanhållningspolitiska instrument mellan och inom medlemsstaterna och deras regioner, för att fastställa förfaranden som är inriktade på att minska den byråkratiska bördan för patienterna och lösa så många problem som möjligt bland sjukförsäkringstjänsterna i gränsregionerna.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta vederbörlig hänsyn till den privata vårdsektorns positiva bidrag och att i planeringen av kommande sammanhållningsprogram se till att det finns tillräckliga medel för privata projekt inom vårdinfrastruktur och vårdtjänster.

10.

Europaparlamentet rekommenderar att man vid utformningen av hälso- och sjukvårdspolitiken på regional och nationell nivå samt EU-nivå bör tillämpa skräddarsydda och flexibla metoder inom hälsopolitiken, socialpolitiken och den ekonomiska politiken, för att förbättra dialogen, synergin och planerade investeringar från strukturfonderna och andra relevanta EU-program, som Interreg, till exempel genom inledande leveranser av medicinsk utrustning, personalutbyten och överföring av patienter mellan sjukhus som kan tillgodose människors hälsomässiga och sociala behov.

11.

Europaparlamentet understryker att de europeiska referensnätverken skulle kunna förbättra tillgången till hälso- och sjukvård i samband med sällsynta och komplexa sjukdomar. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa fortlöpande stöd och bättre resurser till de europeiska referensnätverken och till nationella expertcentrum för sällsynta och komplexa sjukdomar samt att utvidga referensnätverkens verksamhetsområde till andra områden, såsom program för allvarliga brännskador och organtransplantation. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att inom ramen för sammanhållningspolitiken inrätta en särskild fond för att garantera rättvis tillgång till godkända behandlingar för sällsynta sjukdomar.

12.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vid utformningen av hälso- och sjukvårdspolitiken ta hänsyn till gränsregionernas särskilda förutsättningar och patientens rätt att välja samt att använda sammanhållningsinstrumenten för att utveckla regional hälso- och sjukvårdsinfrastruktur och förfaranden som gör det möjligt för patienterna att välja hälso- och sjukvårdstjänster i regionen från båda sidor av gränsen, oavsett var de är bosatta.

13.

Europaparlamentet föreslår att kommissionen inrättar en europeisk rådgivande hälso- och sjukvårdsnämnd med deltagande av nationella, regionala och lokala myndigheter och andra berörda parter, i syfte att främja ett bättre utnyttjande av EU-anslag och med uppgift att utveckla effektiva och harmoniserade svar på vanliga folkhälsoproblem.

14.

Europaparlamentet efterlyser bättre synergi och komplementaritet mellan de sammanhållningspolitiska programmen, i syfte att minska de regionala skillnaderna, särskilt i Horisont Europa, som bör generera ny kunskap, och programmet EU för hälsa, där denna nya kunskap på bästa sätt kan utnyttjas till förmån för medborgarna och hälso- och sjukvårdssystemen.

15.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fullt ut utnyttja sin behörighet inom hälso- och sjukvårdspolitiken och stödja nationella och regionala myndigheter i arbetet med att stärka hälso- och sjukvårdssystemen, främja uppåtgående konvergens av hälso- och sjukvårdsstandarden i syfte att minska hälsoklyftorna inom och mellan medlemsstaterna samt underlätta utbytet av bästa praxis mellan medlemsstaterna, särskilt när det gäller sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, bland annat genom att vid behov använda programmet EU för hälsa och Europeiska socialfonden+ (ESF+).

16.

Europaparlamentet betonar sammanhållningspolitikens betydelse för arbetet mot bristande jämställdhet inom hälso- och sjukvården och främjandet av jämställdhetsprioriteringar från EU:s jämställdhetsstrategi för 2020–2025, inbegripet sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter.

17.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja integrering av hälso- och sjukvård och medicinska behandlingar med hjälp av hälso- och vårdstrategier så att patienten sätts i centrum och så att dubbelarbete, luckor och vårdbrist kan undvikas, särskilt när det gäller vård av kroniskt sjuka patienter eller äldre människor, och därvid ta lärdom av erfarenheterna från gränsöverskridande program.

18.

Europaparlamentet påpekar att det vid utvärderingen av de totala anslagen till finansierade strukturprojekt och riktmärken på hälsoområdet också är nödvändigt att se över hälsoeffekterna av enskilda projekt, för att spåra och regelbundet analysera resultaten, och dra korrekta slutsatser för att förbättra planeringen och genomförandet av dessa projekt i framtiden, bland annat för att fortsätta att ta fram kommissionsriktlinjer för god praxis.

19.

Europaparlamentet understryker vikten av att fortsätta att bygga upp en heltäckande hälso- och sjukvårdsinfrastruktur och att i största möjliga utsträckning minska de befintliga skillnaderna. Parlamentet påminner om att sammanhållningspolitiken kan ge ett betydande bidrag till uppbyggnaden av hälso- och sjukvårdsinfrastruktur i alla delar av EU, särskilt i Nuts 2-regioner med en BNP per capita under 75 % av genomsnittet i EU-27 och övergångsregioner med BNP per capita på mellan 75 % och 90 % av genomsnittet i EU-27, i syfte att skapa högkvalitativa, fullt utrustade och motståndskraftiga hälso- och sjukvårdssystem i hela EU som bättre skyddar människors hälsa. Parlamentet betonar dessutom behovet av att inrätta ett fungerande gränsöverskridande samarbetsnätverk mellan medlemsstaterna och deras regioner, som kan göra konkreta insatser vid nuvarande eller framtida hälsokriser.

20.

Europaparlamentet efterlyser användning av sammanhållningspolitiska medel för att utveckla specialiserade kompetenscentrum för specifika sjukdomar i hela EU, som även skulle omfatta dess grannländer och bidra till gränsöverskridande hälso- och sjukvårdssamarbete. Parlamentet upprepar i detta sammanhang behovet av att använda alla befintliga EU-instrument, såsom programmet EU för hälsa och Horisont Europa, i synergi, för att stödja utvecklingen av ett nätverk av sådana centrum jämnt fördelade över hela EU:s territorium.

21.

Europaparlamentet betonar att människor i gränsområden, på landsbygden och i de yttersta randområdena ofta stöter på hinder för lika tillgång till hälso- och sjukvård, vilket begränsar deras möjligheter att få den vård de behöver, särskilt i form av grundläggande hälso- och sjukvårdsinfrastruktur, kvalificerad och tillräcklig vårdpersonal samt tillgång till livsviktiga läkemedel. Parlamentet betonar att det bör säkerställas både att lämpliga vårdtjänster av god kvalitet finns och att de är tillgängliga inom rimlig tid för att dessa personer ska få tillräcklig tillgång till hälso- och sjukvårdsinfrastruktur och till den vård de behöver. Parlamentet betonar dessutom de särskilda omständigheterna vad gäller tillgången till hälso- och sjukvård i gränsregioner vid EU:s yttre gränser och perifera regioner, där EU-medborgare redan har många utmaningar.

22.

Europaparlamentet noterar att transportkostnader är ett av skälen till prisökningen på läkemedel och klinisk utrustning vid sjukhus och vårdinrättningar i de yttersta randområdena, i avlägset belägna områden och i glesbygden, där man också måste leva med långa leveranstider, vilket innebär att den regionala hälso- och sjukvården måste ha större kapacitet för stora lagervolymer så att bristsituationer kan förhindras. Parlamentet anser därför att EU bör ta fram en lösning på dessa problem.

23.

Europaparlamentet betonar att lika tillgång till hälso- och sjukvård också medför bättre inkludering, också för personer med funktionsnedsättning eller andra svårigheter, och stärker den sociala tryggheten för dem. Parlamentet noterar att förbättrad tillgång till psykiatriska vårdtjänster också kan bidra till att öka sysselsättningen och eliminera fattigdomen i mindre utvecklade regioner.

24.

Europaparlamentet framhåller vikten av att mobilisera EU-medel för större investeringar i förebyggande av sjukdomar, främjande av en hälsosam livsstil och ett aktivt åldrande för att förhindra en tidig belastning av sjukvårdssystemen. Parlamentet betonar vikten av att stödja kampanjer för att höja allmänhetens medvetande, särskilt bland unga, om fördelarna med en hälsosam livsstil, och vikten av att stödja screeningprogram för tidig upptäckt av allvarliga sjukdomar.

25.

Europaparlamentet anser att man, för att övervinna de stora hinder som finns när det gäller lika tillgång till hälso- och sjukvård på landsbygden, i stor utsträckning bör använda avancerad teknik, såsom e-hälsa, robotassisterad kirurgi och 3D-printing, som en del av konceptet ”smarta byar”, med målet att förbättra tillgången till hälso- och sjukvård och öka effektiviteten och kvaliteten. Parlamentet betonar vikten av att använda EU:s sammanhållningsprogram för att förbättra utnyttjandet av digitala lösningar och för att tillhandahålla tekniskt stöd till offentliga förvaltningar, försäkringsbolag och andra hälso- och sjukvårdsaktörer som är involverade i gränsöverskridande samarbeten. Parlamentet framhåller därför behovet av att garantera tillgång till snabbt internet på landsbygden och i avlägset belägna områden, främja digital kompetens i alla åldersgrupper i sådana områden och utrusta deras sjukvårdsinrättningar med erforderliga resurser för att säkerställa effektiv hälso- och sjukvård online, exempelvis e-medicin, och lagra kliniska data säkert och harmoniserat. Parlamentet rekommenderar att man utvecklar en hållbar, jämförbar gränsöverskridande databas och kartlägger gränsöverskridande hälso- och sjukvårdsaktörer för att synliggöra situationen i gränsområden och skapa nya möjligheter.

26.

Europaparlamentet understryker fördelarna med en europeisk strategi för att ta itu med covid-19-pandemin genom gemensamma förvärv, lager och andra åtgärder. Parlamentet efterlyser en fortsättning och utveckling av denna strategi, med hjälp av de sammanhållningspolitiska instrumenten, för andra gemensamma EU-förvärv av medicinsk utrustning och behandlingar såsom cancerförebyggande vacciner, exempelvis HPV- och hepatit B-vacciner, och nödutrustning, för att göra dessa behandlingar mer överkomliga och tillgängliga.

27.

Europaparlamentet efterlyser ambitiösa sammanhållningspolitiska åtgärder, i enlighet med EU:s gällande rättsliga bestämmelser, för att avhjälpa de stora bristerna vad gäller tillräcklig och kvalificerad vårdpersonal i gränsområden och på landsbygden, i synnerhet genom att hjälpa vårdpersonal och deras familjer att bosätta sig i dessa områden, ge dem möjlighet till fortlöpande yrkesutbildning och specialisering, samt säkerställa goda arbetsförhållanden, i syfte att motivera dem att börja eller återuppta sin verksamhet där.

28.

Europaparlamentet påpekar att hållbara långsiktiga investeringar i vårdpersonal är mer brådskande än någonsin tidigare med tanke på de allvarliga ekonomiska, sociala och hälsomässiga konsekvenserna av covid-19-krisen. Parlamentet framhåller det särskilda behovet av investeringar i tillräcklig vårdpersonal, utbildning genom ESF+ och finansiering av specialiseringar och vidarespecialiseringar för vårdpersonal i de medlemsstater och regioner som riskerar kompetensflykt. Parlamentet uppmanar de medlemsstater där man ser en kompetensflykt inom vårdsektorn att prioritera sammanhållningspolitiska investeringar i att förbättra vårdpersonalens arbetsmiljö.

29.

Europaparlamentet anser att sammanhållningspolitiska medel bör användas för att förbättra arbetsmiljön och göra vårdsektorn mer attraktiv för vårdpersonalen i syfte att bidra till strategier för att öka intresset och få personalen att stanna kvar i sektorn i Nuts 2-regioner där BNP per capita är lägre än 75 % av genomsnittet i EU-27 och i övergångsregioner med BNP per capita på mellan 75 % och 90 % av genomsnittet i EU-27 och landsbygdsområden med låg befolkningstäthet och mindre ekonomiskt välstånd, som ett komplement till nationell och regional politik som syftar till att tillhandahålla tillräcklig hälso- och sjukvårdspersonal i hela EU. Parlamentet efterlyser en större roll för lokala och regionala myndigheter, särskilt i gränsöverskridande områden, vid utformning och genomförande av sammanhållningspolitiska program och projekt med betydande effekt för att minska ojämlikheter i hälso- och sjukvården.

30.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa ett genuint samarbete om gränsöverskridande hälso- och sjukvård för att se till att patienternas rättigheter respekteras, vilket föreskrivs i direktivet om gränsöverskridande hälso- och sjukvård, och att öka säkerställa större tillgång till och högre kvalitet på tjänsterna.

31.

Europaparlamentet påpekar att covid-19-krisen har visat på behovet av att öka investeringarna för att stärka hälso- och sjukvårdssystemens beredskap, flexibilitet och motståndskraft, samtidigt som gränsöverskridande samarbete i hela EU säkerställs, och att solidaritet, hållbarhet och rättvisa därför är avgörande för att övervinna denna kris och dess förödande socioekonomiska konsekvenser.

32.

Europaparlamentet påpekar att covid-19-krisen har visat vikten av offentlig-privata partnerskap inom patientbehandling, läkemedels- och vaccinforskning och vaccindistribution. Parlamentet anser att man bör notera kostnads-nyttoförhållandet vid användning av EU-medel för forsknings- och utvecklingsprojekt inom hälso- och sjukvård via offentlig-privata partnerskap.

33.

Europaparlamentet betonar behovet av en onlineplattform med relevanta aktörer för att uppmuntra till utbyte av bästa praxis och diskussioner om gränsöverskridande hälso- och sjukvård.

34.

Europaparlamentet anser att covid-19-pandemin är ett historiskt omvandlingstillfälle för investeringar i hälso- och sjukvårdssystem och framtida arbetskraftsresurser. Parlamentet efterlyser en stark och tillräckligt finansierad europeisk hälsounion för att förbättra samarbetet och samordningen mellan medlemsstaterna, stärka de offentliga hälso- och sjukvårdssystemen, bättre skydda människors hälsa och nå konkreta resultat i arbetet med åtgärda de vårdskillnader som råder sedan länge.

Gränsöverskridande samarbete om hälsa – Interregprogrammens bidrag och andra möjligheter

35.

Europaparlamentet uppmuntrar till användning av medel från NextGenerationEU och sammanhållningsfonderna för att radikalt förbättra hälso- och sjukvårdssystemens digitala kapacitet. Parlamentet betonar behovet av ökad interoperabilitet mellan it-system, eftersom detta är den viktigaste pelaren för att underlätta gränsöverskridande tillhandahållande av e-hälsotjänster, särskilt telemedicintjänster.

36.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att använda de sammanhållningspolitiska instrumenten för att stödja digitaliseringen av sjukhusbehandlingar i EU, bland annat spårbarhetssystem, för att minska felbehandlingarna, förbättra kommunikationen mellan vårdenheter och förenkla byråkratin. Parlamentet efterlyser genomförande och utveckling av infrastrukturen för digitala e-hälsotjänster, inbegripet en gemensam europeisk digital patientjournal, som säkerställer att medborgarna snabbt får tillgång till adekvata medicinska tjänster överallt i EU.

37.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att upprätta en europeisk förteckning över viktiga läkemedel och att se till att de är tillgängliga och prismässigt överkomliga med hjälp av permanenta lager, gemensamma prisförhandlingar och gemensam upphandling via EU-instrument, bland annat de sammanhållningspolitiska instrumenten.

38.

Europaparlamentet betonar att många gränsregioner redan har både en historia av och strukturer för samarbete på hälsoområdet, vilket de i en anda av europeisk solidaritet bör utnyttja fullt ut.

39.

Europaparlamentet framhåller vikten av patientrörlighet och gränsöverskridande tillgång till säker hälso- och sjukvård av hög kvalitet i EU. Parlamentet betonar att patienter ofta inte kan utnyttja hälso- och sjukvården i grannländer eftersom länderna har olika system för kostnadsersättning, och att gränsarbetare måste hantera förvirring vad gäller beskattning och sociala förmåner eftersom medlemsstaterna har olika sociala trygghetssystem. Parlamentet uppmuntrar därför eftertryckligen främjandet av särskilda mellanhänder, såsom områden med organiserad tillgång till gränsöverskridande vård (Zoast-områden), europeiska grupperingar för territoriellt samarbete (EGTS), hälsoobservatorier eller andra nätverk, för att hjälpa till att samordna gränsöverskridande samarbete inom hälso- och sjukvård tillsammans med lokala, regionala och nationella myndigheter. Parlamentet betonar att förbättringar av den gränsöverskridande hälso- och sjukvården kan gynna patienterna genom att möjliggöra rättvis tillgång till tjänster och infrastruktur för hälso- och sjukvård i andra medlemsstater eller i angränsande regioner, inbegripet diagnosticering och kliniska prövningar, på grundval av principen om ”enklast, närmast, bäst och snabbast” tillgång. Parlamentet efterlyser effektivare lösningar för transport av patienter till de närmaste vårdinrättningarna i gränsområden, med hänsyn till att hanteringen av alla rättsliga och administrativa hinder fortfarande är en börda och bör åtgärdas genom en framtida förordning om en europeisk gränsöverskridande mekanism.

40.

Europaparlamentet betonar vikten av de nyligen genomförda sammanhållningspolitiska åtgärderna för att ta itu med covid-19-pandemin, nämligen investeringsinitiativet mot effekter av coronaviruset (CRII), investeringsinitiativet mot effekter av coronaviruset plus (CRII+) och återhämtningsstödet för sammanhållning och till Europas regioner (React-EU). Parlamentet betonar vidare att liknande åtgärder finns i förordning (EU) 2021/1060.

41.

Europaparlamentet rekommenderar starkt att man tar fram förenklad information till patienter och vårdpersonal i gränsområden och sprider den genom en patienthandbok eller regionala, gränsöverskridande kontaktpunkter.

42.

Europaparlamentet noterar att det finns många lyckade gränsöverskridande hälso- och sjukvårdsprojekt i hela Europa, och betonar att erfarenheterna från dessa bör användas för att, med utgångpunkt i en intelligent användning av befintliga sammanhållningspolitiska projekt, ytterligare stärka och underlätta det gränsöverskridande samarbetet på detta område, till förmån för alla människor i EU. Parlamentet framhåller även vikten av att dra lärdomar av och spinna vidare på framgångsrika exempel från vissa gränsregioner.

43.

Europaparlamentet inser vikten av investeringar i gränsöverskridande samarbetsprogram som svarar mot de hälsorelaterade behov och utmaningar som identifierats i gränsregionerna, som en gränsöverskridande styrning som är viktig i nödsituationer, exempelvis nödtjänster som omfattar områden på båda sidor av gränsen. Parlamentet betonar vikten av investeringar i tjänster av hög kvalitet för att bygga upp social resiliens och hjälpa människor att klara av ekonomiska, hälsorelaterade och sociala kriser. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att prioritera investeringar i hälso- och sjukvårdssektorn i gränsregionerna genom en ändamålsenlig mix av investeringar i infrastruktur, innovation, humankapital, god styrning och institutionell kapacitet.

44.

Europaparlamentet betonar vikten av gränsöverskridande samarbete om hälso- och sjukvård i alla regioner i Europa och behovet av att hitta lösningar för gränsöverskridande hälso- och sjukvård, särskilt i gränsområden där medborgarna dagligen korsar gränsen. Parlamentet påpekar att det krävs omfattande samarbete mellan gränsområdena för att erforderliga tjänster ska kunna erbjudas.

45.

Europaparlamentet efterlyser ökat fokus på patienter i de projekt som ska finansieras genom Interregprogrammen under den nya programperioden och i projekt som särskilt inriktas på utsatta och marginaliserade grupper samt på könsrelaterade hälsoprioriteringar från EU:s jämställdhetsstrategi för 2020–2025, bland annat sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter.

46.

Europaparlamentet anser att de ekonomiska resurser som finns tillgängliga inom ramen för målet för europeiskt territoriellt samarbete bör användas för att skapa funktionella gränsöverskridande offentliga hälso- och sjukvårdstjänster och inte enbart användas som ett verktyg för att upprätta hälsofaciliteter utan koppling till varandra. Parlamentet betonar dessutom att Interregprojekt bör ha en tydlig komponent för gränsöverskridande funktioner. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja en omfattande gemensam fysisk planering för gränsområden när det gäller hälso- och sjukvårdstjänster.

47.

Europaparlamentet påminner om att Interregprogrammen har blivit ett viktigt verktyg för att lösa problem som är typiska för gränsområden, främja partnersamarbeten över gränser och utveckla potentialen i EU:s gränsområden.

48.

Europaparlamentet betonar att det gränsöverskridande samarbetet på hälsoområdet under den senaste Interreg V-A-perioden bland annat syftade till att underlätta rörlighet över gränserna för vårdpersonal och patienter, öka innovationen och utveckla tillgången till hälso- och sjukvård av hög kvalitet genom användning av gemensam utrustning, gemensamma tjänster och gemensamma faciliteter i gränsområden, och omfattade projekt med åtgärder för utbildning (38 %), behandling och diagnos (22 %) och utrustning (17 %).

49.

Europaparlamentet anser att finansiering bör ges till projekt som främjar gränsöverskridande hälso- och sjukvårdsavtal, där patienter reser och får behandling på avtalsbasis och fritt kan välja vårdgivare.

50.

Europaparlamentet påpekar att för att kunna utveckla framgångsrika, gränsöverskridande offentliga hälso- och sjukvårdstjänster bör kommissionen och medlemsstaterna samla in omfattande uppgifter om de rättsliga och icke-rättsliga hindren i varje gränsregion och stödja policyspecifika analyser av hur de kan övervinnas.

51.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att de befintliga samordningsorganen underlättar gränsöverskridande behandlingar baserade på avancerade terapiläkemedel (ATMP) och säkerställa att patienter i hela EU får jämlik tillgång till innovativa behandlingar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att snabbt och effektivt godkänna tillgång till dessa innovativa behandlingar utomlands och snabba upp handläggningen av patienternas ersättningskrav.

52.

Europaparlamentet anser att spetskompetenscentrum skulle kunna ytterligare stimulera och öka användningen av gränsöverskridande avtal och att sådana centrum därför skulle kunna vara av stor betydelse och nytta för att förbättra den övergripande hälsosituationen, och därmed öka EU-medborgarnas medellivslängd.

53.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och regionerna att främja bättre förvaltning av gränsöverskridande hälso- och sjukvård, eftersom patienter i EU fortfarande möts av stora svårigheter och hinder för att få tillgång till vård i andra medlemsstater, och endast ett fåtal potentiella patienter känner till att de har rätt att söka vård i andra länder. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bättre sprida information och överväga en lämplig EU-omfattande kampanj för att informera allmänheten om deras rättigheter och om hur man kan få tillgång till gränsöverskridande hälso- och sjukvård. Parlamentet påminner om vikten av finansiering av digitalisering och investeringar i information till allmänheten och integrering av informations- och datasystem för att underlätta åtkomst och användning.

54.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en omfattande studie om samarbetsramen mellan försäkringssystem i EU, och undersöka potentiella flaskhalsar och brister som de patienter som söker sjukvård på en annan medlemsstats territorium möter, samt administrativa barriärer som hindrar medborgarna från att utnyttja den gränsöverskridande hälso- och sjukvården, och att framhålla hur de sammanhållningspolitiska instrumenten skulle kunna användas för att lösa dessa potentiella problem.

55.

Europaparlamentet betonar att avsaknaden av ett samordnat gränsöverskridande sjukförsäkringssystem avskräcker patienter från att söka behandling över gränserna om de inte har råd att betala vårdkostnaden i förväg innan deras försäkring ersätter dem.

56.

Europaparlamentet anser att utbyte av kunskap och tillämpning av praxis i större skala via Interreg kommer att bidra till att stärka faciliteterna för beredskap och insatser över gränserna, något som har fått stor betydelse under pandemikrisen.

57.

Europaparlamentet anser att gemensamma offentliga hälso- och sjukvårdstjänster kan tillhandahållas och andra gränsöverskridande initiativ kan tas inom ramen för Interregprogram, eftersom främjandet av en sådan närhet i hög grad är förenligt med målet om grön hållbarhet.

58.

Europaparlamentet betonar att flera Interreg-projekt har bidragit till gränsregioners insatser mot covid-19 i hela EU, till exempel genom rörlighet för intensivvårdspatienter och vårdpersonal, tillhandahållande av medicinsk utrustning, personlig skyddsutrustning och PCR-test över gränserna samt informationsspridning och rättslig rådgivning. Parlamentet betonar därför vikten av småskaliga och gränsöverskridande projekt för att föra samman människor och på så sätt skapa nya möjligheter till hållbar lokal utveckling och gränsöverskridande hälso- och sjukvårdssamarbete. Parlamentet noterar dock att stängningen av gränser inom EU under pandemin påverkade rörligheten för patienter och vårdpersonal, samtidigt som informationen om smittdata, vaccinationer eller villkor för patientöverföringar inte var tillräckligt harmoniserad mellan medlemsstaterna, vilket fördröjde de gemensamma epidemiologiska insatserna mot covid-19, skapade förvirring och bromsade det regionala samarbetet mellan de hårdast drabbade regionerna.

59.

Europaparlamentet är fast övertygat om att skräddarsydda lösningar och lokala strategier behövs på grund av gränsregionernas olikheter och att dessa är en förutsättning för hållbar lokal utveckling.

60.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och de regionala och lokala myndigheterna att fullt ut utnyttja flexibiliteten i de sammanhållningspolitiska programmen, som fastställs i förordning (EU) 2021/1060, och Interregprogrammen, för att hantera den pågående covid-19-krisen.

61.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att, mot bakgrund av covid-19-pandemin, gemensamt, genom sammanhållningspolitiken och programmet EU för hälsa, stödja utvecklingen av insatsstrategier, riktlinjer och förfaranden på nationell och europeisk nivå för att möjliggöra bättre samarbete vid framtida folkhälsokriser.

62.

Europaparlamentet anser att gränsöverskridande hälsosamarbete inom ramen för sammanhållningspolitiken inte kommer att vara fullt möjligt utan ömsesidigt erkännande av examensbevis och kvalifikationer på sjukvårdsområdet i alla medlemsstater. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en ram som gör det möjligt att automatiskt erkänna nivån på examensbevis för högre utbildning på europeisk nivå, på grundval av det beslut som undertecknades 2015 av Beneluxstaterna.

63.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utnyttja bilaterala avtal bättre och att införa samarbetsformer som avlägsnar hindren för gränsöverskridande hälso- och sjukvård.

o o

64.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas parlament.

(1) EUT L 166, 30.4.2004, s. 1.

(2) EUT L 88, 4.4.2011, s. 45.

(3) EUT L 347, 20.12.2013, s. 470.

(4) Röhrling, I., Habimana, K., Groot, W., m.fl., Capitalisation on existing initiative for cooperation in cross-border regions, Generaldirektoratet för hälsa och livsmedelssäkerhet, Europeiska kommissionen, 2018.

(5) EUT C 440, 18.12.2020, s. 10.

(6) EUT C 474, 24.11.2021, s. 179.

(7) EUT L 107, 26.3.2021, s. 1.

(8) EUT L 170, 12.5.2021, s. 1.

(9) EUT L 231, 30.6.2021, s. 60.

(10) EUT L 231, 30.6.2021, s. 94.

(11) EUT L 231, 30.6.2021, s. 159.

(12) Utredningsavdelningen för struktur- och sammanhållningspolitik, Cross-border cooperation in healthcare,, generaldirektoratet för EU-intern politik, Europaparlamentet, 2021.

9.9.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/37

P9_TA(2022)0059

Sammanhållningspolitiken: främjande av innovativ och smart omställning och regional IKT-konnektivitet

Europaparlamentets resolution av den 8 mars 2022 om sammanhållningspolitikens roll för att främja innovativ och smart omställning och regional IKT-konnektivitet (2021/2101(INI))

(2022/C 347/04)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av artikel 174 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt om stärkande av den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen i unionen,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1060 av den 24 juni 2021 om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden+, Sammanhållningsfonden, Fonden för en rättvis omställning och Europeiska havs-, fiskeri- och vattenbruksfonden samt finansiella regler för dessa och för Asyl-, migrations- och integrationsfonden, Fonden för inre säkerhet samt instrumentet för ekonomiskt stöd för gränsförvaltning och viseringspolitik (1) (förordningen om gemensamma bestämmelser), särskilt det första politiska målet i artikel 5,

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1058 av den 24 juni 2021 om Europeiska regionala utvecklingsfonden och Sammanhållningsfonden (2),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1059 av den 24 juni 2021 om särskilda bestämmelser för målet Europeiskt territoriellt samarbete (Interreg) med stöd av Europeiska regionala utvecklingsfonden och finansieringsinstrument för yttre åtgärder (3),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1057 av den 24 juni 2021 om inrättande av Europeiska socialfonden+ (ESF+) och om upphävande av förordning (EU) nr 1296/2013 (4),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/2221 av den 23 december 2020 om ändring av förordning (EU) nr 1303/2013 vad gäller ytterligare medel och genomförandebestämmelser för att tillhandahålla stöd för främjande av krisreparation i samband med covid-19-pandemin och dess sociala konsekvenser och för förberedande av en grön, digital och resilient återhämtning av ekonomin (React-EU) (5),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1056 av den 24 juni 2021 om inrättande av Fonden för en rättvis omställning (6),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/523 av den 24 mars 2021 om inrättande av InvestEU-programmet och om ändring av förordning (EU) 2015/1017 (7),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/694 av den 29 april 2021 om inrättande av programmet för ett digitalt Europa (8), som syftar till att stödja digital omställning i EU,

—	med beaktande av återhämtningsinstrumentet NextGenerationEU,

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 19 februari 2020Att forma EU:s digitala framtid (COM(2020)0067),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 9 mars 2021Digital kompass 2030: den europeiska vägen in i det digitala decenniet (COM(2021)0118),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 mars 2020En SMF-strategi för ett hållbart och digitalt EU (COM(2020)0103),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 december 2019Den europeiska gröna given (COM(2019)0640),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 1 juli 2020Den europeiska kompetensagendan för hållbar konkurrenskraft, social rättvisa och motståndskraft (COM(2020)0274),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 30 september 2020Handlingsplan för digital utbildning 2021–2027 – Ställa om utbildningen till den digitala tidsåldern (COM(2020)0624),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 30 juni 2021En långsiktig vision för EU:s landsbygdsområden – för starkare, sammanlänkade, resilienta och välmående landsbygdsområden 2040 (COM(2021)0345),

—	med beaktande av kommissionens indexrapporter om digital ekonomi och digitalt samhälle från 2020,

—	med beaktande av studien Digital Agenda and Cohesion Policy av den 15 juni 2018 från utredningsavdelningen för struktur- och sammanhållningspolitik,

—	med beaktande av den åtagandeförklaring av den 9 april 2019 om kvinnor i digital teknik (Women in Digital) som undertecknats av EU-ministrar och företrädare för medlemsstaterna plus Norge och Förenade kungariket,

—	med beaktande av Berlinuttalandet av den 8 december 2020 om det digitala samhället och en värdebaserad digital förvaltning,

—	med beaktande av Europeiska jämställdhetsinstitutets (EIGE) studie av den 16 oktober 2020, Gender Equality Index 2020: Digitalisation and the future of work,

—	med beaktande av rekommendationen från Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) om bredbandskonnektivitet, ändrad den 24 februari 2021,

—	med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 2 oktober 2020 om covid-19, den inre marknaden, industripolitik, digitala frågor och yttre förbindelser, särskilt om den digitala omställningen,

—	med beaktande av utkastet till rådets slutsatser av den 11 december 2020 om digitalisering till förmån för miljön,

—	med beaktande av utkastet till rådets slutsatser av den 7 april 2021 om distansarbete,

—	med beaktande av Bryssels kombinerade distansarbets- och klimatplan,

—	med beaktande av studien av den 30 april 2021 från utredningsavdelningen för ekonomisk politik, vetenskapspolitik och frågor om livskvalitet The impact of teleworking and digital work on workers and society: Special focus on surveillance and monitoring, as well as on mental health of workers,

—	med beaktande av kommissionens initiativ om EU-åtgärder för smarta byar,

—	med beaktande av studien av den 30 september 2020 från utredningsavdelningen för struktur- och sammanhållningspolitik: EU Lagging Regions: state of play and future challenges,

—	med beaktande av Cork 2.0-förklaringen av den 5 och 6 september 2016 om ett bättre liv i landsbygdsområden,

—	med beaktande av Regionkommitténs och kommissionens gemensamma studie av den 18 januari 2018Innovation Camp Methodology Handbook: Realising the potential of the Entrepreneurial Discovery Process for Territorial Innovation and Development, (9)

—	med beaktande av Irlands landsbygdsutvecklingspolitik för 2021–2025 Our Rural Future och dess fokus på distansarbete i landsbygdsområden,

—	med beaktande av rapporten av den 28 september 2020 från Europeiska institutet för förbättring av levnads- och arbetsvillkor Living, working and COVID-19,

—	med beaktande av kommissionens studie från augusti 2019 om förändringar vad gäller arbete och kompetens i den digitala tidsåldern (10),

—	med beaktande av kommissionens arbetsdokument från december 2018 The Geography of EU Discontent (11),

—	med beaktande av sin resolution av den 20 maj 2021 om att forma EU:s digitala framtid: undanröja hinder för en fungerande digital inre marknad och förbättra användningen av AI för europeiska konsumenter (12),

—	med beaktande av sin resolution av den 15 januari 2020 om den europeiska gröna given (13),

—	med beaktande av sin resolution av den 25 mars 2021 om sammanhållningsstrategier och regionala miljöstrategier i kampen mot klimatförändringar (14),

—	med beaktande av sin resolution av den 20 maj 2021 om vändande av den demografiska tendensen i EU-regioner med hjälp av instrument inom sammanhållningspolitiken (15),

—	med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

—	med beaktande av skrivelsen från utskottet för sysselsättning och sociala frågor,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling (A9-0010/2022), och av följande skäl:

A.	EU strävar efter effektiva digitala strategier som ger alla människor och företag möjlighet till en hållbar och blomstrande digital framtid i alla regioner.

B.	Den digitala omställningen måste vara rättvis och inkluderande, skapa möjligheter och främja jämlikhet, livskvalitet, regional konkurrenskraft och modernisering av ekonomin.

C.	Den digitala omställningen måste gå hand i hand med den pågående gröna omställningen – de två omställningarna. Den sociala dimensionen av detta får inte förbises.

D.	En modern ekonomi medför nya affärsmodeller utifrån de trender som betecknas som den fjärde industriella revolutionen. De är ett svar på dagens utmaningar vad gäller den digitala och gröna omställningen.

De europeiska regioner där behovet av en hållbar omställning är störst är vanligen också de som har högst nivåer av fattigdom och utanförskap. Det behövs kraftfulla åtgärder och investeringar för en snabb återhämtning, som bör fokusera på att mildra de ekonomiska och sociala effekterna av pandemin, sätta fart på den ekonomiska verksamheten igen, främja hållbar utveckling, den gröna omställningen och den digitala omvandlingen och genomföra de politiska principerna i den europeiska pelaren för sociala rättigheter i syfte att stärka Europas konkurrenskraft.

Den fleråriga budgetramen, tillsammans med NextGenerationEU, är EU:s största ekonomiska stimulanspaket någonsin och kommer att bidra till återuppbyggnad av ett grönare, mer digitalt och mer motståndskraftigt EU efter covid-19. Samtidigt ger den nya sammanhållningspolitiken exempellösa möjligheter för medlemsstaterna att främja digitaliseringen, eftersom det finns krav på att anslå ett minimibelopp till den digitala omställningen och se till att vissa villkor, som fastställs i ramen för sammanhållningspolitiska investeringar 2021–2027, är uppfyllda för att sådan finansiering ska erhållas.

Det finns fortfarande en digital klyfta i EU beroende på geografi, ålder, kön, utbildningsnivå, socioekonomisk status och inkomst, vilket hindrar vissa människor och företag från att dra nytta av den digitala omställningen. Denna digitala klyfta kan leda till att regioner i demografisk nedgång marginaliseras ännu mer, vilket spär på EU:s territoriella obalanser.

Bredbandstäckningen i Europa visar att det fortfarande finns ett behov av betydande investeringar, särskilt i landsbygdsområden, där 10 % av hushållen inte är anslutna till något fast nät över huvud taget, 41 % saknar snabbt bredband och endast 59 % är anslutna till nästa generations bredband (minst 30 Mbit/s), jämfört med 87 % av hushållen i resten av EU (16). Utöver dålig IKT-konnektivitet har landsbygdsområden och perifera områden ofta även andra strukturella utmaningar, såsom brist på infrastruktur och tjänster, låga inkomster eller bristande utbildnings- och kulturresurser, vilket gör att personer med hög kompetens flyttar till områden där möjligheterna är större (kompetensflykt) (17). EU-finansiering bör underlätta tillhandahållande av grundläggande infrastruktur i syfte att ta itu med demografiska utmaningar.

Små och medelstora företag är ryggraden i den europeiska ekonomin; de utgör 99 % av alla företag i EU och sysselsätter omkring 100 miljoner människor. De står för mer än hälften av Europas BNP och är avgörande inte bara för att klara EU:s två omställningar till en hållbar och digital ekonomi utan också för att skapa mervärde i alla sektorer av ekonomin. Endast 17 % av de små och medelstora företagen har dock framgångsrikt integrerat digital teknik i sina företag, jämfört med 54 % av storföretagen. Vissa branscher och traditionella sektorer som byggsektorn, jordbruksbaserade livsmedel, textilier och stål ligger efter med sin digitala omställning (18).

Covid-19-pandemin har lett till en massiv ökning av distansarbete och IKT-baserat mobilt arbete (19), vilket erbjuder stora möjligheter att ytterligare koppla samman arbetsplatser från stadskärnor till mindre städer, förorter och landsbygdsområden, men det finns stora skillnader i möjligheterna att arbeta på distans mellan hög- och lågavlönade arbetstagare, tjänstemän och arbetare samt mellan kvinnor och män (20). IKT-baserat mobilt arbete och digitalisering av tjänster kan under vissa förutsättningar bidra till en jämnare geografisk fördelning av sysselsättning och befolkning.

För att bidra till genomförandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter bör ESF+ stödja investeringar i människor och system på områdena för sysselsättning, utbildning och social inkludering, och samtidigt ge stöd till förbättringar av utbildningssystemens kvalitet, inkludering, effektivitet och relevans för arbetsmarknaden, inbegripet främjande av digitalt lärande och yrkesutveckling för lärare. Detta skulle stödja den ekonomiska, territoriella och sociala sammanhållningen i enlighet med artikel 174 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

Erfarenheterna från covid-19-pandemin visar hur viktig utvecklingen av den digitala infrastrukturen är för att ekonomin och samhället ska fungera, inbegripet inom hälso- och sjukvården, det offentliga utbildningsväsendet och den offentliga förvaltningen. Pandemin har också satt ljuset på många av de problem som redan fanns i landsbygdsområden och har klargjort dessa regioners sårbarhet, särskilt när det gäller digital kapacitet, kvalitet på och tillgång till hälso- och sjukvårdstjänster, utbildning, anslutning till bredband, motståndskraft i värdekedjorna och digital kompetens.

Målet i den europeiska kompetensagendan är att 70 % av EU:s vuxna befolkning ska ha åtminstone grundläggande digital kompetens senast 2025, men 42 % av EU:s befolkning saknar fortfarande grundläggande digital kompetens och 37 % av arbetstagarna saknar fortfarande tillräcklig digital kompetens enligt kommissionen. Det finns fortfarande stora geografiska skillnader i IKT-kompetens. Kvinnor är oproportionerligt underrepresenterade inom IKT-sektorn i EU; de har endast 17 % (21) av de specialiserade IKT-rollerna och man ser färre kvinnor som har specialiserade digitala färdigheter eller arbetar inom IKT-relaterade områden. Mindre än 25 % av företagen i EU-27 erbjöd sin personal IKT-utbildning under 2019, med betydande skillnader mellan medlemsstaterna (22). Könsklyftan kvarstår i synnerhet för nystartade företag; av det totala kapital som investerades i europeiska teknikföretag under 2020 gick hela 91 % till företag där alla grundarna var män (23).

N.	Det är nödvändigt att utveckla IKT-sektorn och satsa på innovation för att stödja digitaliseringen av såväl ekonomin som samhället i stort, och särskilt digitaliseringen i industrisektorerna.

O.	Digitaliseringen av offentliga tjänster måste gå hand i hand med rätten till integritet och skydd av personuppgifter, i enlighet med den allmänna dataskyddsförordningen (24).

Sammanhållningspolitiken 2021–2027 och utmaningarna med de två omställningarna

Europaparlamentet välkomnar det sammanhållningspolitiska paketet för 2021–2027 och dess första politiska mål (PO 1): ”Ett konkurrenskraftigare och smartare Europa genom främjande av innovativ och smart ekonomisk omvandling och regional IKT-konnektivitet” (25).

Europaparlamentet framhåller den nya sammanhållningspolitikens betydelse för att främja den digitala och den gröna omställningen. Parlamentet understryker att digitaliserings- och innovationskomponenterna i den nya sammanhållningspolitiken kommer att vara avgörande för att möjliggöra en hållbar och inkluderande omvandling av samhället i riktning mot en mer social och konkurrenskraftig ekonomi och för att uppnå målen i den europeiska gröna given och målen för Europas digitala decennium fram till 2030. Parlamentet betonar behovet av en bra och ekonomiskt överkomlig digital infrastruktur, tillsammans med åtgärder för ökad digital kompetens hos alla användargrupper, bland annat genom flexibel och ömsesidigt kompletterande användning av olika typer av stöd och finansiering.

Europaparlamentet påminner om att medlemsstaterna kan få stöd från Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) och Sammanhållningsfonden enligt det politiska målet PO 1 för att investera i innovation i linje med konceptet smart specialisering. Parlamentet uppmanar nationella och regionala myndigheter att uppgradera sina strategier för smart specialisering genom att fokusera på de mest lovande områdena och projekten när det gäller innovationsmöjligheter och hållbar utveckling.

Europaparlamentet betonar vikten av konceptet smarta byar för att ta itu med unionens digitala och klimatrelaterade utmaningar och välkomnar dess framtida integrering i den gemensamma jordbrukspolitiken, sammanhållningspolitiken och regionalpolitiken. Parlamentet insisterar på att medlemsstaterna inkluderar smarta byar-konceptet i sina sammanhållningspolitiska program på nationell och regional nivå.

Europaparlamentet påminner om att medlemsstaterna enligt förordningen om Eruf och Sammanhållningsfonden är skyldiga att avsätta minst 8 % av sina resurser till investeringar i sysselsättning och tillväxt för att uppnå hållbar stadsutveckling. Parlamentet beklagar att ett liknande anslag för landsbygdsområden ännu inte kunnat fastställas. Parlamentet konstaterar i detta sammanhang att det i förordningen anges att särskild uppmärksamhet ska ägnas åt att ta itu med miljö- och klimatförändringar och att utnyttja den digitala teknikens potential för innovationsändamål, så att de regionala myndigheterna kan koncentrera finansieringen inom området för hållbar stadsutveckling.

Europaparlamentet påminner om att det i förordningen om programmet för ett digitalt Europa fastställs att gemensamma åtgärder mellan detta instrument och Eruf/Sammanhållningsfonden måste bidra till att utveckla och stärka regionala och lokala innovationsekosystem, industriell omställning samt digital omställning i samhället och i offentliga förvaltningar.

Europaparlamentet uppmanar med eftertryck rådet och kommissionen att fastställa mer ambitiösa mål för den digitala utvecklingen i alla EU-regioner och efterlyser en europeisk digital handlingsplan för alla regioner, med delmål och åtgärder för 2025, samt specifika rekommendationer för EU och medlemsstaterna i syfte att uppnå konkreta resultat senast 2030.

Europaparlamentet betonar behovet av att säkerställa att digitaliseringsprocesserna tar vederbörlig hänsyn till regionala särdrag och särskilda behov. Parlamentet påminner om att en och samma strategi för alla riskerar att förvärra den befintliga klyftan mellan regioner och territorier i olika utvecklingsstadier.

Europaparlamentet betonar vikten av att säkerställa samstämmighet mellan de många EU-initiativen och EU-programmen för främjande av digitalisering, och att i enlighet med detta skapa synergier med sammanhållningspolitiska instrument, för att maximera möjligheterna på detta område. Parlamentet uppmanar med eftertryck medlemsstaterna att beakta behovet av att digitaliseringsinvesteringarna inkluderar ett tillväxtmål som stämmer överens med strategier för hållbar ekonomisk utveckling och samtidigt undviker överlappningar.

10.

Europaparlamentet konstaterar att ett effektivt mobilitetssystem är en av förutsättningarna för regional ekonomisk utveckling, territoriell sammanhållning och utveckling av regional potential. Parlamentet pekar därför på behovet att tillhandahålla den finansiering som krävs för utveckling och underhåll av miljömässigt hållbara och ekonomiskt överkomliga transportförbindelser, vilket skulle kunna uppmuntra den äldre generationen att stanna kvar längre inom jordbruket och locka ungdomar från regionala centrum att arbeta på landsbygden.

11.

Europaparlamentet understryker att mindre utvecklade regioner i EU har särskilda utmaningar. Parlamentet uppmanar kommissionen att ge dessa regioner skräddarsytt stöd i syfte att stärka den administrativa kapaciteten, kunnandet och den tekniska sakkunskapen för att säkerställa en framgångsrik omställning för deras ekonomier och samhällen till en alltmer digital framtid.

12.

Europaparlamentet välkomnar rådets ståndpunkt till stöd för de två omställningar som kommissionen har pekat ut: den gröna och den digitala. Parlamentet understryker att dessa två omställningar har potential att skapa nya gröna och digitala jobb, som krävs för ekonomisk återuppbyggnad efter covid-19-pandemin, och är övertygat om att den digitala komponenten är avgörande för att nå målen i den europeiska gröna given och FN-målen för hållbar utveckling, i enlighet med EU:s digitala strategi Att forma EU:s digitala framtid.

13.

Europaparlamentet understryker behovet av att stödja utvecklingen av digitala lösningar inte bara för att gynna klimatet, såsom minskning av växthusgasutsläpp genom digital resurseffektivitet och smart innovation, utan även för klimatanpassning. Parlamentet framhåller behovet av att utveckla digitala varningsverktyg och appar för att minska de negativa konsekvenserna av naturkatastrofer, såsom översvämningar, jordskred, värmeböljor och skogsbränder.

Överbrygga digitala klyftor

14.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att det framtida observationsorganet för landsbygden samlar in heltäckande och aktuella uppgifter om den digitala klyftan för att stödja medlemsstaterna i arbetet med att identifiera behoven i regioner och städer. Parlamentet anser att det är helt avgörande med aktuell information om hur digitaliseringen framskrider i alla europeiska regioner och uppmanar kommissionen att tillhandahålla data från indexet för digital ekonomi och digitalt samhälle på Nuts 2-nivå.

15.

Europaparlamentet betonar att det finns två sidor av den digitala klyftan: infrastruktur och kapacitet. De har olika ursprung och de kräver olika strategier, som måste anpassas till deras respektive särdrag.

16.

Europaparlamentet noterar med oro den digitala klyfta som fortfarande finns i och mellan medlemsstaterna. Parlamentet är särskilt oroat över den digitala klyftan mellan stad och landsbygd när det gäller kvalitet och kostnader för bredbandsnät (26). Parlamentet påminner i synnerhet om att framtida investeringar via Eruf och Sammanhållningsfonden bör bidra ytterligare till utvecklingen av höghastighetsnät för digital infrastruktur. Parlamentet betonar att landsbygdsområden måste prioriteras i detta avseende.

17.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att ge stöd och bistånd till befintliga plattformar och projekt för inkluderande och rättvis digitalisering, i egenskap av instrument som kan föra hela EU, även avlägsna områden och landsbygdsområden, in i 2000-talet.

18.

Europaparlamentet konstaterar att det finns en kritisk digital kompetensklyfta mellan vuxna på landet och i stan, vilket särskilt påverkar låginkomsttagare, kvinnor och äldre. Parlamentet konstaterar att klyftan är särskilt påtaglig i vissa medlemsstater och gör det ännu svårare än det redan är att hitta ett arbete på landsbygden. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att investera i riktade kompetenshöjnings- och utbildningsåtgärder för att överbrygga digitala klyftor och framhåller att en av orsakerna till dessa klyftor är bristande tillgång till högkapacitetsnät.

19.

Europaparlamentet noterar med stort intresse kommissionens digitala kompass, som är tänkt att omsätta EU:s digitala ambitioner för 2030 i konkreta mål inom fyra huvudsektorer: kompetens, säker och hållbar digital infrastruktur, digital omställning av näringslivet och digitalisering av offentlig service. Parlamentet uppmanar kommissionen att regelbundet rapportera om framstegen på dessa områden.

20.

Europaparlamentet är övertygat om att digitalisering ger möjligheter att öka livskvaliteten och främja utbildningsmöjligheterna, skapa jobb, öka innovationerna och ge bättre tillgång till offentliga tjänster i landsbygdsområden och regioner som släpar efter, och på så sätt bidra till att vända avfolkningstendenser och motverka kompetensflykt.

21.

Europaparlamentet välkomnar målet för 2030 i programmet för en digital strategi om 5G-täckning i alla befolkade områden i EU i slutet av årtiondet. Parlamentet uppmanar kommissionen att i kommande lagstiftning främja åtgärder som underlättar utbyggnaden av 5G-nät i landsbygdsområden, särskilt genom att minska eller undanröja tunga administrativa förfaranden.

22.

Europaparlamentet framhåller behovet av att överbrygga den envisa digitala klyftan mellan landsbygds- och stadsområden och att dra nytta av den potential som konnektivitet och digitalisering erbjuder i landsbygdsområden genom att ta fram en övergripande strategi. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att använda resurserna från sammanhållningspolitiken, den gemensamma jordbrukspolitiken och NextGenerationEU för att införa och utveckla ett koncept med smarta byar efter 2020, vilket kommer att bidra till digitalisering, förstärkning av den ekonomiska potentialen, innovation och social inkludering i landsbygdsområden samt egenmakt för landsbygdssamhällen genom skräddarsydda projekt som syftar till att förbättra konnektiviteten och infrastrukturen för bredband. Parlamentet påminner dock om att digitaliseringsstrategierna bör anpassas till landsbygdssituationen genom att landsbygdssamhällena själva involveras och aktivt medverkar vid genomförandet och genom att använda digital teknik och robotteknik i jordbruket. Parlamentet understryker att omställningen till ett hållbart jordbruk, ett mål för 2030, kommer att kunna genomföras genom att man främjar ny teknik, forskning och innovation och genom att kunskap fortlöpande sprids till landsbygdsområdena.

23.

Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att i full utsträckning och så effektivt som möjligt använda de tillgängliga ekonomiska resurserna i de europeiska struktur- och investeringsfonderna och NextGenerationEU för att ge regioner det riktade stöd som de behöver för att komma i kapp och överbrygga den digitala klyftan på landsbygden och mellan generationerna. Parlamentet uppmanar dessutom medlemsstaterna att stödja utbyggnaden av nät med mycket hög kapacitet genom lämpliga offentliga finansieringsprogram i områden som inte betjänas av marknaden och tillhandahålla sektorsövergripande och övergripande lösningar, såsom smarta byar och innovationsnav på landsbygden. Parlamentet stöder insatser för att främja digitalisering genom att stärka den tematiska koncentrationen i sammanhållningspolitiken och samtidigt främja samarbetet med Europeiska investeringsbanken eller andra utvecklingsbanker. Parlamentet uppmärksammar risken för ökade skillnader om de mest utsatta områdena inte får tillräckligt stöd, eftersom de ofta har svagare kapacitet att planera och använda medlen på ett effektivt sätt, trots att de har de största behoven.

24.

Europaparlamentet efterlyser också ett fullständigt genomförande av Fonden för ett sammanlänkat Europa, vars nya digitala finansieringsinstrument, tillsammans med större gränsöverskridande digital konnektivitet, kommer att spela en avgörande roll för att överbrygga ekonomiska, sociala och territoriella klyftor genom att erbjuda mängder av nya möjligheter för Europas regioner och landsbygdsområden.

Inkluderande och rättvis digitalisering

25.

Europaparlamentet betonar vikten av en hållbar och inkluderande digitaliseringsprocess som är socialt och ekonomiskt rättvis och inte lämnar någon på efterkälken. Parlamentet understryker att stöd från de europeiska struktur- och investeringsfonderna bör bidra till utvecklingen av digital potential och innovation i små och medelstora företag, för att förbättra den digitala kapaciteten och kompetensen hos befolkningen, och bör stödja inkludering i det digitala samhället och främja ekonomisk, social och territoriell sammanhållning i alla EU-regioner med fokus på mindre utvecklade regioner.

26.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att digitaliseringen av offentliga tjänster går hand i hand med åtgärder som underlättar medborgarnas tillgång till internet utan diskriminering, begränsningar eller störningar. Parlamentet påminner om att stabil bredbandsanslutning till en rimlig kostnad är en förutsättning för att den digitala omställningen ska lyckas.

27.

Europaparlamentet understryker de utmaningar som Europas perifera regioner, inbegripet öar, står inför när det gäller digital konnektivitet. Parlamentet anser att digital konnektivitet är en hörnsten i alla strategier som rör de europeiska öarna. Parlamentet efterlyser ytterligare åtgärder för att göra den digitala omställningen inkluderande för alla lokalsamhällen.

28.

Europaparlamentet noterar med oro att den ökade användningen av digitala lösningar och IKT-baserat mobilt arbete till följd av covid-19-pandemin har förvärrat de befintliga ojämlikheterna vad gäller digitala klyftor mellan olika befolkningsgrupper. Parlamentet betonar dock att digitaliseringen också har potential att gynna socialt och ekonomiskt utsatta och marginaliserade grupper, på vissa villkor. Parlamentet uppmärksammar att personer i digitalt utanförskap drabbas dubbelt eftersom de också kan ha svårigheter att få tillgång till utbildning, komma in på arbetsmarknaden eller använda viktiga offentliga tjänster. Parlamentet understryker att i synnerhet smarta byar skulle kunna fungera som ett praktiskt verktyg för att öka tjänsteutbudet på landet och därigenom minska de befintliga ojämlikheterna.

29.

Europaparlamentet betonar att covid-19-pandemin har belyst betydelsen av digitala lösningar, särskilt distansarbete. Parlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att lägga fram ett förslag till direktiv om miniminormer och minimivillkor för distansarbete på rättvisa villkor, för att skydda arbetstagares hälsa och säkerhet och säkerställa anständiga arbetsvillkor, inklusive dess frivilliga karaktär, med respekt för arbetstider, ledighet, balans mellan arbete och privatliv och andra digitala rättigheter på arbetsplatsen såsom rätten att inte vara uppkopplad, skyddet av arbetstagares integritet, bland annat mot fjärrövervakning eller andra former av digital spårning, och användning av artificiell intelligens i rekryteringsprocesser, samtidigt som man beaktar de europeiska arbetsmarknadsparternas ramavtal om digitalisering.

30.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utveckla en global strategi som inkluderar ett helhetsperspektiv på alla nivåer för att ta itu med den sociala ojämlikhet och diskriminering som är förknippad med digitalisering och distans- och hybridarbete i syfte att förstärka dess positiva effekter.

31.

Europaparlamentet anser att medborgarinflytande, samråd med berörda aktörer och deltagande av lokala myndigheter är avgörande för både ordentlig planering och framgångsrikt genomförande av regionala digitala strategier.

Digitalisering av små och medelstora företag och offentliga tjänster

32.

Europaparlamentet efterlyser en uppföljning av handlingsplanen för e-förvaltning med två övergripande huvudmål: dels säkerställa en effektiv digital omvandling och minska byråkratin för att på så sätt förbättra medborgarnas livskvalitet, genom åtgärder som förbättrar allmänhetens tillgång och tjänster i alla medlemsstater och ökar insynen, dels fastställa åtgärder för att öka den digitala kompetensen för personer som jobbar i den offentliga sektorn. Parlamentet understryker att man i samband med denna uppföljning bör inkludera de många lärdomar som dragits av covid-19-pandemin, där offentliga förvaltningstjänster nästan helt gick över till internet.

33.

Europaparlamentet noterar att covid-19-pandemin har visat att ökningen av IKT-baserat mobilt arbete inom både privat och offentlig sektor har gjort vårt samhälle mer sårbart för cyberangrepp. Parlamentet påminner om att fjärråtkomst till privata eller offentliga nät kräver nya cybersäkerhetslösningar.

34.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att gå snabbare fram med digitaliseringen av offentliga tjänster, däribland skolor, universitet, forskningsinstitut, kollektivtrafik, e-förvaltning och effektiv förvaltning.

35.

Europaparlamentet noterar att covid-19-pandemin har snabbat på framväxten av digitala offentliga tjänster och e-hälsolösningar. Parlamentet framhåller behovet av att ta itu med bristen på e-kompetens bland hälso- och sjukvårdspersonal och av att ge patienter, särskilt äldre och socialt missgynnade medborgare, möjlighet att använda digitala hälsoverktyg. Parlamentet varnar för att vissa människor som kanske har sämre möjligheter att använda den teknik de behöver, eller inte har råd med den, såsom äldre eller socialt missgynnade personer, kan hamna på efterkälken. Parlamentet pekar på behovet av offentliga investeringar i bland annat mänskliga resurser, offentligt digitalt utbud och proaktivt stöd för att garantera icke-diskriminerande, snabb och högkvalitativ tillgång för alla till digitala offentliga tjänster, inklusive hälso- och sjukvårdstjänster. Parlamentet understryker i detta sammanhang behovet av att framhäva vikten av att främja och stärka insatserna på utbildningsområdet och utvecklingen av digital kompetens, i synnerhet på landsbygden. Parlamentet påpekar att man måste frigöra den fulla potentialen i de nya digitala instrumenten, teknikerna och lösningarna för att bygga ett friskt samhälle.

36.

Europaparlamentet noterar att det är viktigare än någonsin att säkerställa rättvisa och socialt hållbara arbetsvillkor och verklig arbetstagarmedverkan i utformningen av arbetsvillkor – på digitala plattformar liksom i alla andra sektorer – och möjligheter för arbetstagare att demokratiskt påverka styrningen av arbetet. Parlamentet understryker att fördelarna med digitaliseringen måste fördelas brett och rättvist, och att arbetstagare i den digitala sektorn måste åtnjuta samma rättigheter och arbetsvillkor som arbetstagare inom andra sektorer. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta fram ett förslag till direktiv om anständiga arbetsvillkor och arbetsrättigheter i den digitala ekonomin.

37.

Europaparlamentet understryker den avgörande roll som entreprenörer, mikroföretag och små och medelstora företag spelar när det gäller att skapa anständiga arbetstillfällen, hållbar tillväxt och landsbygdsutveckling, och anser att offentliga investeringar genom sammanhållningspolitiken och andra instrument kommer att bidra till bättre social, ekonomisk och territoriell sammanhållning i alla EU:s regioner. Parlamentet betonar att tillgången till finansiering är en av de mest angelägna frågorna för många mikro- och småföretag och att olika typer av små och medelstora företag kräver individuellt anpassade typer av stöd och incitament på EU-nivå samt nationell, regional och lokal nivå, beroende på deras förutsättningar och grad av teknikanvändning. Parlamentet uppmanar regionerna att ta fram innovationsstrategier som är inriktade på små och medelstora företag och som är anpassade till deras strategier för forskning, innovation och smart specialisering.

38.

Europaparlamentet beklagar att de allra flesta små och medelstora företag i EU ännu inte fullt ut har tagit till sig den digitala omställningen. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att medlemsstaterna i sina operativa program riktar in sig på små och medelstora företag i områden med lägre digital utveckling.

39.

Europaparlamentet konstaterar att e-handel har stor potential för landsbygdens små och medelstora företag och lokala producenter eftersom den ökar deras räckvidd och minskar de hinder som beror på att de befinner sig i regioner med stora och permanenta geografiska eller demografiska nackdelar. Parlamentet uppmanar EU:s regioner och medlemsstater att starta pilotprojekt och anta digitaliseringsstrategier för att integrera e-handel i affärsmodellerna för små och medelstora företag på landsbygden.

40.

Europaparlamentet erkänner digitaliseringens potential att koppla samman företag, särskilt små och medelstora företag, och framhåller digitaliseringens positiva inverkan på tillhandahållandet av sociala tjänster såsom smarta transportlösningar, e-hälsa, banktjänster online och skräddarsydda utbildningslösningar för studenter med olika svårigheter. Parlamentet påminner om vikten av att samtidigt erbjuda utbildning om digital kompetens för att säkerställa att ingen hamnar på efterkälken.

41.

Europaparlamentet påminner om att det i förordningen om programmet för ett digitalt Europa fastställs att synergier mellan detta program och Eruf/Sammanhållningsfonden bör bidra till att utveckla och stärka regionala och lokala innovationsekosystem, industriell omställning samt digital omställning i samhället och i offentliga förvaltningar.

42.

Europaparlamentet pekar på att revisionsrätten (27), vad gäller Eruf och Sammanhållningsfonden, framhäver att små och medelstora företag erbjuder innovativa lösningar på utmaningar som klimatförändring, resurseffektivitet och social sammanhållning och bidrar till att sprida dessa innovationer i Europas regioner, vilket gör dem till nyckelaktörer i EU:s omställning till en hållbar och digital ekonomi.

43.

Europaparlamentet noterar med oro att både nystartade företag och etablerade små och medelstora företag kämpar med brist på utbildad personal och betonar att kompetensbristen är särskilt akut när det gäller digitalisering och ny teknik, eftersom 35 % av arbetskraften (28) har låg eller ingen digital kompetens. Parlamentet efterlyser initiativ för stöd till små och medelstora företag som har särskilda utmaningar och för utveckling av sådan kompetens och sådana färdigheter hos arbetskraften som är avgörande för den moderna ekonomin, bland annat när det gäller att locka till sig och behålla personer med digital kompetens och främja flexibla digitala färdigheter och möjligheter till kompetenshöjning och omskolning för alla, oavsett sysselsättningsstatus, ålder, utbildning eller yrke.

44.

Europaparlamentet understryker vikten av att öka antalet innovativa företag genom att säkerställa tillgång till ny teknik, anpassa sig till standarderna för Industri 4.0 och för en hållbar ekonomi, mobilisera privat kapital, utveckla personalresurserna och stödja initiativ för smarta städer.

Främjande av kompetens för den digitala tidsåldern

45.

Europaparlamentet betonar behovet av att fylla de digitala kompetensluckorna i hela EU så att alla personer och företag kan dra största möjliga nytta av den digitala omställningen. Parlamentet efterlyser ett successivt genomförande av kommissionens handlingsplan för digital utbildning 2021–2027 för att främja bättre digitaliseringskompetens, med garanterade utbildnings- och sysselsättningsmöjligheter för alla, inbegripet entreprenörskap. Parlamentet framhåller de nationella och regionala myndigheternas avgörande roll för att stödja landsbygdsmyndigheterna i deras insatser för att forma och säkerställa digital inkludering, dels genom att skydda medborgarnas dataintegritet, dels genom att ge människor och lokala företag ökade möjligheter via datadelning. Parlamentet betonar att digital kompetens och mediekompetens måste främjas under hela livet och från tidig ålder. Parlamentet uppmanar kommissionen att ge incitament till stöd för utbildningsprogram och -initiativ för digital kompetens och mediekompetens i skolor, yrkesskolor och universitet. Parlamentet påminner i detta avseende om betydelsen av ESF+ när det gäller finansiering av projekt som hjälper arbetstagare eller arbetslösa att inhämta nya färdigheter, eftersom denna fond bl.a. har som mål att ge dem möjlighet att fortbilda sig för att förbättra sin ställning på arbetsplatsen (kompetensutveckling) eller för att kunna få ett annat arbete (omskolning). Parlamentet anser att det är viktigt att införa hybridutbildningsmodeller för att göra kompetensutveckling tillgänglig för dem som helt saknar eller har låg digital kompetens.

46.

Europaparlamentet välkomnar rekommendationen i den förstärkta ungdomsgarantin om att människor som varken studerar eller arbetar ska få sin digitala kompetens bedömd och – om brister konstateras – få utbildning för att förbättra sin digitala kompetens.

47.

Europaparlamentet konstaterar att det finns en kritisk digital kompetensklyfta mellan människor på landet och i stan, liksom mellan olika generationer. Parlamentet noterar dessutom den oproportionerligt stora förekomsten av IKT-baserat mobilt arbete bland digitalt kompetenta personer som jobbar i tjänstesektorn, bor i städer och har hög utbildning. Parlamentet noterar bristen på möjligheter att skaffa sig digital kompetens på landsbygden. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna och kommissionen att använda ESF+ och Eruf för att vidta åtgärder för att kompensera denna obalans och skapa arbetstillfällen i regioner som riskerar avfolkning. Parlamentet konstaterar att smarta byar skulle kunna fungera som en praktisk lösning, eftersom de införlivar instrument för digitalt lärande i sin digitala nedifrån-och-upp-strategi.

48.

Europaparlamentet understryker att främjande och utveckling av e-kompetens spelar en viktig roll för att bygga större arbetsmarknadskapacitet, bidrar till social inkludering, stöder teknisk diversifiering och skapar sysselsättningstillfällen, särskilt på landsbygden och i mindre utvecklade regioner. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att öka sina insatser för att ta itu med den digitala kompetensklyftan genom att involvera alla berörda parter genom koalitionen för digital kompetens och digitala arbetstillfällen.

49.

Europaparlamentet noterar att ESF+, som det hänvisas till i politiskt mål 4 (PO 4) i förordningen om gemensamma bestämmelser, har ett särskilt mål för digital kompetens, inkludering och utbildningssystem, bland annat genom validering av icke-formellt och informellt lärande.

50.

Europaparlamentet understryker att den europeiska kompetensagendan förespråkar investeringar i infrastruktur med stor social inverkan, inbegripet digital infrastruktur, via Eruf, Sammanhållningsfonden och InvestEU-programmet. Parlamentet betonar behovet av investeringar i digital infrastruktur via Eruf, Sammanhållningsfonden och InvestEU-programmet som bygger på initiativ för att främja digital kompetens, såsom handlingsplanen för digital utbildning 2021–2027.

51.

Europaparlamentet upprepar att åtgärder för att ta itu med de demografiska förändringarna är en grundläggande utmaning för EU som bör prioriteras i utformningen och genomförandet av program. Parlamentet påminner i detta avseende om att ett av de främsta målen i förordningen om Eruf och Sammanhållningsfonden för 2021–2027 är att ge stöd till stads- och landsbygdsområden med geografiska eller demografiska nackdelar och att medlemsstaterna som ett led i detta måste fördela ekonomiskt stöd från EU till projekt som främjar digital utveckling i de berörda regionerna och IKT-anslutning. Parlamentet påminner i detta sammanhang om att särskilt stöd bör ges till Nuts 3-områden eller kluster av lokala administrativa enheter med en befolkningstäthet under 12,5 invånare per kvadratkilometer eller med en genomsnittlig årlig befolkningsminskning på över 1 % mellan 2007 och 2017, som bör bli föremål för en särskild regional och nationell bedömning.

52.

Europaparlamentet välkomnar lanseringen av Fonden för en rättvis omställning och dess fokus på utbildning och kompetens. Parlamentet uppskattar att fonden möjliggör investeringar i social infrastruktur, såsom utbildningscentrum för bättre arbetstillfällen och sysselsättning av god kvalitet för alla regioner i omställningen till klimatneutralitet senast 2050, samtidigt som man betonar behovet av att ägna särskild uppmärksamhet åt digital kompetens. Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma om Fonden för en rättvis omställning bör och kan revideras, för att ta itu med de nuvarande utmaningarna.

53.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och deras förvaltande myndigheter att göra det lättare och mindre komplicerat för landsbygdsområden att få tillgång till medel från NextGenerationEU och de europeiska struktur- och investeringsfonderna. Parlamentet anser att det är nödvändigt att se till att alla relevanta institutionella aktörer noggrant övervakas i samband med användningen av medel från NextGenerationEU och de europeiska struktur- och investeringsfonderna på territoriell nivå för att säkerställa att medlen fördelas rättvist mellan regionerna.

54.

Europaparlamentet uttrycker oro över att många offentliga upphandlingar för digitala program kommer att tilldelas genom en inbjudan att lämna förslag, vilket skulle kunna undergräva landsbygdsområdenas möjlighet att få tillgång till medel från NextGenerationEU och de europeiska struktur- och investeringsfonderna, eftersom deras kapacitetsuppbyggnadsstöd och tekniskt stöd för programplanering och användning av EU-medel traditionellt är svagare.

55.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att skyndsamt genomföra rådets slutsatser om mänskliga rättigheter, deltagande och välbefinnande för äldre personer i digitaliseringseran, inbegripet att ta fram en plattform för deltagande och frivilligarbete efter arbetslivet och främjande av utbyte och kontakter mellan generationer.

o o

56.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Regionkommittén och medlemsstaterna.

(1) EUT L 231, 30.6.2021, s. 159.

(2) EUT L 231, 30.6.2021, s. 60.

(3) EUT L 231, 30.6.2021, s. 94.

(4) EUT L 231, 30.6.2021, s. 21.

(5) EUT L 437, 28.12.2020, s. 30.

(6) EUT L 231, 30.6.2021, s. 1.

(7) EUT L 107, 26.3.2021, s. 30.

(8) EUT L 166, 11.5.2021, s. 1.

(9) Rissola, G., Kune, H., Martinez, P., Innovation Camp Methodology Handbook: Realising the potential of the Entrepreneurial Discovery Process for Territorial Innovation and Development,, Europeiska unionens publikationsbyrå, Luxemburg.

(10) Arregui Pabollet, E m.fl., The Changing nature of work and skills in the digital age, Europeiska unionens publikationsbyrå, Luxemburg.

(11) Dijkstra, L., Poelman, H., Rodríguez-Pose, A., The Geography of EU Discontent, Europeiska unionens publikationsbyrå, Luxemburg.

(12) EUT C 15, 12.1.2022, s. 204.

(13) EUT C 270, 7.7.2021, s. 2.

(14) EUT C 494, 8.12.2021, s. 26.

(15) EUT C 15, 12.1.2022, s. 125.

(16) Arbetsdokument från kommissionens avdelningar av den 11 juni 2020 om Index för digital ekonomi och digitalt samhälle (Desi) 2020 (SWD(2020)0111).

(17) SWD(2020)0111.

(18) Negreiro, M., Madiega, T., Europaparlamentets utredningstjänst, Digital Transformation, juni 2019.

(19) Utkast till rådets slutsatser om distansarbete, punkt 17.

(20) Kommissionens arbetsdokument från maj 2020, Teleworkability and the COVID-19 crisis: a new digital divide?.

(21) Europeiska jämställdhetsinstitutet, Work-life balance in the ICT sector – Women in the ICT sector.

(22) Kommissionens gemensamma forskningscentrum, Telework in the EU before and after the COVID-19: where we were, where we head to, 2020.

(23) The State of European Tech report 2020.

(24) EUT L 119, 4.5.2016, s. 1.

(25) Artikel 5.1 a i förordning (EU) 2021/1060.

(26) Negreiro, M., Europaparlamentets utredningstjänst, The rise of digital health technologies during the pandemic, april 2021.

(27) Europeiska revisionsrätten, pressmeddelande, EU:s stöd för att stärka små och medelstora företags konkurrenskraft granskas av EU:s revisorer, 14 oktober 2020.

(28) Europeiska revisionsrätten, EU:s åtgärder mot låg digital kompetens, februari 2021.

9.9.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/48

P9_TA(2022)0062

Genetiskt modifierad bomull GHB811 (BCS-GH811-4)

Europaparlamentets resolution av den 9 mars 2022 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade bomullen GHB811 (BCS-GH811-4) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (D077486/02 – 2021/3057(RSP))

(2022/C 347/05)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—

med beaktande av utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade bomullen GHB811 (BCS-GH811-4) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (D077486/02,

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 av den 22 september 2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (1), särskilt artiklarna 7.3 och 19.3,

—	med beaktande av omröstningen i den ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa som avses i artikel 35 i förordning (EG) nr 1829/2003 av den 11 januari 2022, där inget yttrande avgavs,

—	med beaktande av artiklarna 11 och 13 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (2),

—	med beaktande av det yttrande som antogs av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) den 8 juli 2021, och som offentliggjordes den 16 augusti 2021 (3),

—	med beaktande av sina tidigare resolutioner där parlamentet har invänt mot godkännande av genetiskt modifierade organismer (4),

—	med beaktande av artikel 112.2 och 112.3 i arbetsordningen,

—	med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, och av följande skäl:

Den 19 september 2018 lämnade BASF Agricultural Solutions Belgium NV, med säte i Belgien, som är en gren av BASF SE, med säte i Tyskland, på uppdrag av BASF Agricultural Solutions Seed US LLC (sökanden), med säte i Förenta staterna, in en ansökan om utsläppande på marknaden av livsmedel, livsmedelsingredienser och foder som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade bomullen GHB811 (den genetiskt modifierade bomullen), i enlighet med artiklarna 5 och 17 i förordning (EG) nr 1829/2003. Ansökan gällde även utsläppande på marknaden av produkter som innehåller eller består av den genetiskt modifierade bomullen för andra ändamål än livsmedel och foder, med undantag av odling.

B.	Den 8 juli 2021 antog Efsa ett positivt yttrande om godkännande av den genetiskt modifierade bomullen, vilket offentliggjordes den 16 augusti 2021.

C.	Den genetiskt modifierade bomullen utvecklades för att ge tolerans mot glyfosat och HPPD-hämmare (5). HPPD-hämmare omfattar herbicider såsom isoxaflutol, mesotrion och tembotrionin.

Människor konsumerar visserligen bomullsfröolja i relativt begränsad utsträckning i Europa, men den förekommer i ett stort antal olika livsmedelsprodukter, bland annat dressingar, majonnäs, finare bageriprodukter, chokladpålägg och chips. Djur får framförallt foder med bomull i form av bomullsfrökakor/bomullsfrömjöl eller som hela bomullsfrön (6). Bomull konsumeras också i form av bomullsmjöl av människor.

Bristande bedömning av den kompletterande herbiciden

E.	Enligt kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 503/2013 (7) krävs det en bedömning av huruvida de förväntade jordbruksmetoderna påverkar resultatet av de studerade parametrarna (endpoints). Enligt den genomförandeförordningen är detta särskilt relevant för herbicidresistenta växter.

Flera studier visar att herbicidtoleranta genetiskt modifierade grödor leder till en ökad användning av kompletterande herbicider, till stor del på grund av att det uppstår herbicidtolerant ogräs (8). Till följd av detta måste man räkna med att den genetiskt modifierade bomullen kommer att utsättas för både högre och upprepade doser av glyfosat och HPPD-hämmare, och att det således kan finnas högre resthalter i skörden.

Efsa kom i november 2015 fram till att glyfosat sannolikt inte är cancerframkallande, och Europeiska kemikaliemyndigheten kom i mars 2017 fram till att det inte var motiverat med någon klassificering. Däremot meddelade Världshälsoorganisationens särskilda cancerorgan, Internationella centret för cancerforskning, 2015 att de klassade glyfosat som troligtvis cancerframkallande för människor. Ett antal nyligen genomförda expertgranskade studier bekräftar den cancerframkallande potentialen hos glyfosat (9).

H.	Enligt Efsa saknas toxikologiska data som gör det möjligt att genomföra en bedömning av riskerna för konsumenter när det gäller flera nedbrytningsprodukter av glyfosat som är relevanta för glyfosattoleranta genetiskt modifierade grödor (10).

Enligt den harmoniserade klassificering och märkning som godkänts av unionen är isoxaflutol mycket giftigt för vattenlevande organismer och misstänks kunna skada det ofödda barnet (11). I riskbedömningen användes endast isoxaflutol på den genetiskt modifierade bomullen. HPPD-hämmare omfattar dock en rad herbicider, däribland mesotrion, som enligt Efsa kan anses ha hormonstörande egenskaper (12).

J.	Enligt en oberoende vetenskaplig analys (13) är det, på grund av verkningssättet hos de aktiva ingredienserna i de kompletterande herbiciderna, sannolikt att användningen av dessa herbicider kommer att orsaka stressreaktioner i växterna och därmed påverka genuttryck och växtsammansättningen i sig.

Bedömning av herbicidrester och deras nedbrytningsprodukter på genetiskt modifierade växter omfattas inte av behörighetsområdet för Efsas panel för genetiskt modifierade organismer (Efsas GMO-panel), och utförs därför inte som en del i godkännandeförfarandet för genetiskt modifierade organismer. Detta är problematiskt, eftersom det sätt på vilket den genetiskt modifierade växten i fråga bryter ner kompletterande herbicider, samt nedbrytningsprodukternas (metaboliternas) sammansättning och därmed toxicitet, kan påverkas av den genetiska modifieringen i sig (14).

Synpunkter från medlemsstaternas behöriga myndigheter

Medlemsstaterna lämnade in många kritiska synpunkter till Efsa under den tre månader långa samrådsperioden (15). Dessa kritiska synpunkter omfattar bland annat att det på grundval av den framlagda bevisningen inte är möjligt att dra slutsatser om den jämförande bedömningen av den genetiskt modifierade bomullen eller om dess säkerhet, samt att odling av den genetiskt modifierade bomullen medför ökad exponering för aktörer i tredjeländer för glyfosat, vars inverkan på hälsan för närvarande är omtvistad men skulle kunna vara negativ, att informationen och uppgifterna om toxikologi är otillräckliga och att övervakningsplanen inte kopplar övervakningsverksamheten till relevanta skyddsmål.

Upprätthållande av unionens internationella åtaganden

En rapport från 2017 från FN:s särskilda rapportör om rätten till mat visar att farliga bekämpningsmedel har katastrofala hälsoeffekter, särskilt i utvecklingsländerna (16). FN:s mål 3.9 för hållbar utveckling strävar efter att före 2030 avsevärt minska antalet dödsfall och sjukdomar orsakade av farliga kemikalier samt förorening och kontaminering av luft, vatten och mark (17). Om man tillät import av genetiskt modifierad bomull skulle följden bli ökad efterfrågan på denna gröda som behandlas med glyfosat och HPPD-hämmare, och därmed skulle arbetstagare och miljön i tredjeländer i högre grad exponeras. Risken för ökad exponering för arbetstagare och miljön är särskilt oroande när det gäller herbicidtoleranta genetiskt modifierade grödor, med tanke på de större mängder herbicider som används.

N.	Enligt en expertgranskad studie som offentliggjordes 2020 kan Roundup, en av världens mest använda glyfosatbaserade herbicider, leda till förlust av biologisk mångfald, vilket gör ekosystemen mer sårbara för föroreningar och klimatförändringar (18).

En expertgranskad vetenskaplig studie som genomfördes i Mexiko 2021 visade på fysiologiska, metaboliska och ekologiska effekter av transgen introgression (19) i vild bomull, och man kunde bland annat konstatera att uttrycken av cp4-epsps-gener (glyfosattoleranta) i vild bomull under naturliga förhållanden ändrade utsöndringsnivåerna av extrafloral nektar och därmed dess associering med olika främmande arter samt omfattningen av herbivorskador (20). I studien anges att ”om vi vill bevara den primära genpoolen av vilda släktingar in situ måste vi arbeta för att identifiera de ekologiska och utvecklingsmässiga processer som påverkas av förekomsten och varaktigheten av dessa transgener i deras populationer” och att ”när dessa gener upptäcks kan begränsningsstrategier för att minska skadornas omfattning snabbt utformas”. Den effektivaste strategin för att begränsa transgen introgression och de därmed förknippade riskerna för vilda populationer och biologisk mångfald skulle, i enlighet med försiktighetsprincipen, vara att i första hand undvika odling av transgena grödor.

Unionen har som part i FN:s konvention om biologisk mångfald ansvar för att säkerställa att verksamhet inom dess jurisdiktion eller kontroll inte orsakar skador på miljön i andra stater (21). Import av den genetiskt modifierade bomullen bör inte tillåtas eftersom odling av den, och därav följande transgen introgression, skulle kunna skapa en obalans i de känsliga ekologiska interaktionerna i ekosystemen för vild bomull.

I förordning (EG) nr 1829/2003 fastställs det att genetiskt modifierade livsmedel eller foder inte får ha negativa effekter på människors eller djurs hälsa eller för miljön och att kommissionen vid utarbetandet av beslutet ska ta hänsyn till alla relevanta bestämmelser i unionsrätten och andra berättigade faktorer som har betydelse för den aktuella frågan. Sådana berättigade faktorer bör inbegripa unionens skyldigheter enligt FN:s mål för hållbar utveckling, Parisavtalet om klimatförändringar och FN:s konvention om biologisk mångfald.

Odemokratisk beslutsprocess

R.	Vid omröstningen den 11 januari 2022 i den ständiga kommitté för livsmedelskedjan och djurhälsa som avses i artikel 35 i förordning (EG) nr 1829/2003, avgavs inget yttrande, vilket innebär att godkännandet inte fick stöd av en kvalificerad majoritet av medlemsstaterna.

Kommissionen erkänner att det är problematiskt att den fortsätter att anta beslut om godkännande av genetiskt modifierade organismer utan stöd från en kvalificerad majoritet av medlemsstaterna, vilket i allra högsta grad tillhör undantagen för produktgodkännanden i allmänhet men som har blivit norm för beslut om godkännande av genetiskt modifierade livsmedel och foder.

Under den åttonde valperioden antog Europaparlamentet sammanlagt 36 resolutioner med invändningar mot utsläppande på marknaden av genetiskt modifierade organismer för livsmedel och foder (33 resolutioner) och mot odling av genetiskt modifierade organismer i unionen (3 resolutioner). Under den nionde valperioden har Europaparlamentet redan antagit 23 invändningar mot utsläppande på marknaden av genetiskt modifierade organismer. Det fanns ingen kvalificerad majoritet bland medlemsstaterna till stöd för godkännande av någon av dessa genetiskt modifierade organismer. Orsakerna till att medlemsstater inte stöder godkännandena är bland annat bristande respekt för försiktighetsprincipen i godkännandeförfarandet och vetenskapliga farhågor i samband med riskbedömningen.

U.	Trots att kommissionen själv erkänner de demokratiska bristerna, och trots det bristande stödet från medlemsstaterna och parlamentets invändningar, fortsätter kommissionen att godkänna genetiskt modifierade organismer.

V.	Det krävs ingen ändring av lagstiftningen för att kommissionen ska kunna avstå från att godkänna genetiskt modifierade organismer när det inte finns stöd av en kvalificerad majoritet av medlemsstaterna i omprövningskommittén (22).

Europaparlamentet anser att utkastet till kommissionens genomförandebeslut överskrider de genomförandebefogenheter som fastställs i förordning (EG) nr 1829/2003.

Europaparlamentet anser att utkastet till kommissionens genomförandebeslut inte överensstämmer med unionsrätten, eftersom det inte är förenligt med målet i förordning (EG) nr 1829/2003, nämligen att, i enlighet med de allmänna principerna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 (23), skapa en grund för att säkerställa ett gott skydd för människors liv och hälsa, djurs hälsa och välbefinnande samt miljö- och konsumentintressena med avseende på genetiskt modifierade livsmedel och foder, och att samtidigt sörja för att den inre marknaden fungerar effektivt.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att dra tillbaka sitt utkast till genomförandebeslut.

Europaparlamentet upprepar sina uppmaningar till kommissionen att inte godkänna några herbicidtoleranta genetiskt modifierade grödor utan att det gjorts en fullständig undersökning av hälsoriskerna förenade med restsubstanser i varje enskilt fall, vilket kräver en fullständig bedömning av resterna från besprutning av sådana genetiskt modifierade grödor med kompletterande herbicider, en bedömning av herbicidnedbrytningsprodukterna och eventuella kombinatoriska effekter, även i den genetiskt modifierade växten själv.

Europaparlamentet välkomnar att kommissionen i en skrivelse av den 11 september 2020 till ledamöterna slutligen erkände nödvändigheten av att ta hänsyn till hållbarhet när det gäller beslut om godkännande av genetiskt modifierade organismer (24). Parlamentet uttrycker dock sin djupa besvikelse över att kommissionen sedan dess har fortsatt att godkänna genetiskt modifierade organismer för import till unionen trots att parlamentet har fortsatt med sina invändningar och en majoritet av medlemsstaterna har röstat emot det.

Europaparlamentet uppmanar Efsa att begära uppgifter om hur konsumtionen av livsmedel och foder från genetiskt modifierade växter påverkar tarmmikrobiomet.

Europaparlamentet uppmanar än en gång med eftertryck kommissionen att beakta unionens skyldigheter enligt internationella avtal, såsom Parisavtalet om klimatförändringar, FN:s konvention om biologisk mångfald och FN:s mål för hållbar utveckling. Parlamentet upprepar sin begäran om att utkasten till genomförandeakter ska åtföljas av en motivering som förklarar hur de upprätthåller principen om att ”inte vålla skada” (25).

Europaparlamentet framhåller att det i de ändringar som Europaparlamentet antog den 17 december 2020 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 182/2011 (26), som antogs i parlamentet som grund för förhandlingarna med rådet, anges att kommissionen inte ska godkänna genetiskt modifierade organismer om det inte finns stöd av en kvalificerad majoritet av medlemsstaterna för detta. Parlamentet insisterar på att kommissionen respekterar denna ståndpunkt, och uppmanar rådet att fortsätta sitt arbete och snarast anta en allmän riktlinje i detta ärende.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 268, 18.10.2003, s. 1.

(2) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.

(3) Vetenskapligt yttrande från Efsas panel för genetiskt modifierade organismer över bedömningen av användningen av den genetiskt modifierade bomullen GHB811 som livsmedel och foder i enlighet med förordning (EG) nr 1829/2003 (ansökan EFSA-GMO-ES-2018/154), https://www.efsa.europa.eu/en/efsajournal/pub/6781.

(4) Under sin åttonde valperiod antog parlamentet 36 resolutioner med invändningar mot godkännandet av genetiskt modifierade organismer. Dessutom har parlamentet under sin nionde valperiod antagit följande resolutioner:

—

Europaparlamentets resolution av den 10 oktober 2019 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad majs MZHG0JG (SYN-ØØØJG-2) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2019)0028).

—

Europaparlamentets resolution av den 10 oktober 2019 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om förlängning av godkännandet av utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan A2704-12 (ACS-GMØØ5-3) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2019)0029).

—

Europaparlamentets resolution av den 10 oktober 2019 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad majs MON 89034 × 1507 × MON 88017 × 59122 × DAS-40278-9 och genetiskt modifierad majs som kombinerar två, tre eller fyra av de enskilda transformationshändelserna MON 89034, 1507, MON 88017, 59122 och DAS-40278-9 i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2019)0030).

—

Europaparlamentets resolution av den 14 november 2019 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om förlängning av godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad bomull LLCotton25 (ACS-GHØØ1-3) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2019)0054).

—

Europaparlamentets resolution av den 14 november 2019 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om förlängning av godkännandet av utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan MON 89788 (MON-89788-1) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2019)0055).

—

Europaparlamentets resolution av den 14 november 2019 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen MON 89034 × 1507 × NK603 × DAS-40278-9 och klyvningsprodukterna MON 89034 × NK603 × DAS-40278-9, 1507 × NK603 × DAS-40278-9 och NK603 × DAS-40278-9, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2019)0056).

—

Europaparlamentets resolution av den 14 november 2019 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad majs Bt11 × MIR162 × MIR604 × 1507 × 5307 × GA21 och genetiskt modifierad majs som kombinerar två, tre, fyra eller fem av de enskilda transformationshändelserna Bt11, MIR162, MIR604, 1507, 5307 och GA21 i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2019)0057).

—

Europaparlamentets resolution av den 14 maj 2020 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande av utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan MON 87708 x MON 89788 × A5547-127, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2020)0069).

—

Europaparlamentets resolution av den 11 november 2020 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad majs MON 87427 × MON 89034 × MIR162 × NK603 och genetiskt modifierad majs som kombinerar två eller tre av de enskilda tranformationshändelserna MON 87427, MON 89034, MIR162 och NK603, och om upphävande av kommissionens genomförandebeslut (EU) 2018/1111 i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2020)0291).

—

Europaparlamentets resolution av den 11 november 2020 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan SYHT0H2 (SYN-ØØØH2-5) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2020)0292).

—

Europaparlamentets resolution av den 11 november 2020 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad majs MON 87427 × MON 87460 × MON 89034 × MIR162 × NK603 och genetiskt modifierad majs som kombinerar två, tre eller fyra av de enskilda tranformationshändelserna MON 87427, MON 87460, MON 89034, MIR162 och NK603 i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2020)0293).

—

Europaparlamentets resolution av den 17 december 2020 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande av utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan MON 87751 × MON 87701 × MON 87708 × MON 89788, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2020)0365).

—

Europaparlamentets resolution av den 17 december 2020 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad majs MON 87427 × MON 89034 × MIR162 × MON 87411 och genetiskt modifierad majs som kombinerar två eller tre av de enskilda transformationshändelserna MON 87427, MON 89034, MIR162 och MON 87411, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2020)0366).

—

Europaparlamentets resolution av den 17 december 2020 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om förlängning av godkännandet för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad majs MIR604 (SYN-IR6Ø4-5) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2020)0367).

—

Europaparlamentets resolution av den 17 december 2020 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om förlängning av godkännandet av utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen MON 88017 (MON-88Ø17-3) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2020)0368).

—

Europaparlamentets resolution av den 17 december 2020 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om förlängning av godkännandet av utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen MON 89034 (MON-89Ø34-3) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2020)0369).

—

Europaparlamentets resolution av den 11 mars 2021 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade bomullen GHB614 × T304-40 × GHB119 i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2021)0080).

—

Europaparlamentets resolution av den 11 mars 2021 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen MZIR098 (SYN-ØØØ98-3) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2021)0081).

—

Europaparlamentets resolution av den 7 juli 2021 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan DAS-81419-2 ×DAS–44406–6 i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2021)0334).

—

Europaparlamentets resolution av den 7 juli 2021 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen 1507 × MIR162 × MON810 × NK603 och genetiskt modifierad majs som kombinerar två eller tre av de enskilda transformationshändelserna 1507, MIR162, MON810 and NK603, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2021)0335).

—

Europaparlamentets resolution av den 7 juli 2021 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om förlängning av godkännandet för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen Bt 11 (SYN-BTØ11-1) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2021)0336).

—

Europaparlamentets resolution av den 15 februari 2022 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan GMB151 (BCS-GM151-6) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2022)0024).

—

Europaparlamentets resolution av den 15 februari 2022 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om förlängning av godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad bomull GHB614 (BCS GHØØ2-5) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2022)0025).

(5) Efsas yttrande, s. 1.

(6) Vetenskapligt yttrande från Efsas panel för genetiskt modifierade organismer över bedömning av användningen av den genetiskt modifierade bomullen GHB614× T304-40 × GHB119 som livsmedel och foder, samt import och bearbetning i enlighet med förordning (EG) nr 1829/2003 (ansökan EFSA-GMO-NL-2014-122), EFSA Journal, vol. 16(2018):7, artikelnr 5349, https://efsa.onlinelibrary.wiley.com/doi/full/10.2903/j.efsa.2018.5349, s. 22.

(7) Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 503/2013 av den 3 april 2013 om ansökningar om godkännande av genetiskt modifierade livsmedel och foder i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 och om ändring av kommissionens förordningar (EG) nr 641/2004 och (EG) nr 1981/2006 (EUT L 157, 8.6.2013, s. 1).

(8) Se t.ex. Bonny, S., ”Genetically Modified Herbicide-Tolerant Crops, Weeds, and Herbicides: Overview and Impact”, Environmental Management, januari 2016/57(1), s. 31–48, https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/26296738 och Benbrook, C.M., ”Impacts of genetically engineered crops on pesticide use in the U.S. – the first sixteen years”, Environmental Sciences Europe, 28 september 2012, vol. 24(1), https://enveurope.springeropen.com/articles/10.1186/2190-4715-24-24.

(9) Se t.ex. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S1383574218300887,

https://academic.oup.com/ije/advance-article/doi/10.1093/ije/dyz017/5382278,

https://journals.plos.org/plosone/article?id=10.1371/journal.pone.0219610, och

https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC6612199/.

(10) Efsas slutsatser om expertgranskningen av riskbedömningen av bekämpningsmedel med det verksamma ämnet glyfosat, EFSA Journal 2015, 13(11):4302, s. 3, https://www.efsa.europa.eu/en/efsajournal/pub/4302.

(11) https://echa.europa.eu/substance-information/-/substanceinfo/100.114.433

(12) Efsas slutsatser om expertgranskningen av riskbedömningen av bekämpningsmedel med det verksamma ämnet mesotrion. EFSA Journal, vol.14(2016):3, artikelnr 4419, s. 3, https://doi.org/10.2903/j.efsa.2016.4419.

(13) Testbiotechs kommentar om det vetenskapliga yttrandet över bedömningen av användningen av den genetiskt modifierade bomullen GHB881 som livsmedel och foder i enlighet med förordning (EG) nr 1829/2003 (ansökan EFSA-GMO-ES-2018-154) från BASF,

https://www.testbiotech.org/content/testbiotech-comment-cotton-ghb881.

(14) Detta är också fallet för glyfosat, enligt det motiverade yttrandet från Efsa ”Review of the existing maximum residue levels for glyphosate according to Article 12 of Regulation (EC) No 396/2005”, EFSA Journal, vol.16(2018):5, artikelnr 5263, s. 12, https://www.efsa.europa.eu/en/efsajournal/pub/5263.

(15) Medlemsstaternas synpunkter, tillgängliga via Efsas frågesregister: https://www.efsa.europa.eu/en/register-of-questions.

(16) https://www.ohchr.org/EN/Issues/Food/Pages/Pesticides.aspx

(17) https://www.un.org/sustainabledevelopment/health/

(18) https://www.mcgill.ca/newsroom/channels/news/widely-used-weed-killer-harming-biodiversity-320906

(19) Transgen introgression är en permanent integrering av transgener från transgena grödor till en naturlig population genom korspollinering.

(20) Vázquez-Barrios, V., Boege, K., Sosa-Fuentes, T.G., Rojas, P., Wegier, A., ”’Ongoing ecological and evolutionary consequences by the presence of transgenes in a wild cotton population”, Scientific Reports 11, 2021, 1959, https://doi.org/10.1038/s41598-021-81567-z.

(21) FN:s konvention om biologisk mångfald, artikel 3: https://www.cbd.int/convention/articles/?a=cbd-03

(22) Kommissionen ”får”, snarare än ”ska”, gå vidare med godkännandet om det inte finns någon kvalificerad majoritet av medlemsstater som är för i omprövningskommittén, enligt förordning (EU) nr 182/2011 (artikel 6.3).

(23) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (EGT L 31, 1.2.2002, s. 1).

(24) https://tillymetz.lu/wp-content/uploads/2020/09/Co-signed-letter-MEP-Metz.pdf

(25) Europaparlamentets resolution av den 15 januari 2020 om den europeiska gröna given (EUT C 270, 7.7.2021, s. 2), punkt 102.

(26) Antagna texter, P9_TA(2020)0364.

9.9.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/55

P9_TA(2022)0063

Genetiskt modifierad raps 73496 (DPØ73496-4)

Europaparlamentets resolution av den 9 mars 2022 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade rapsen 73496 (DP-Ø73496-4) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (D077485/02 – 2021/3058(RSP))

(2022/C 347/06)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—

med beaktande av utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade rapsen 73496 (DP-Ø73496-4) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (D077485/02,

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 av den 22 september 2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (1), särskilt artiklarna 7.3 och 19.3,

—

med beaktande av kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 503/2013 av den 3 april 2013 om ansökningar om godkännande av genetiskt modifierade livsmedel och foder i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 och om ändring av kommissionens förordningar (EG) nr 641/2004 och (EG) nr 1981/2006 (2),

—	med beaktande av omröstningen i den ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa som avses i artikel 35 i förordning (EG) nr 1829/2003 av den 11 januari 2022, där inget yttrande avgavs,

—	med beaktande av artiklarna 11 och 13 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (3),

—	med beaktande av det yttrande som antogs av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) den 5 maj 2021, och som offentliggjordes den 17 juni 2021 (4),

—	med beaktande av sina tidigare resolutioner där parlamentet har invänt mot godkännande av genetiskt modifierade organismer (5),

—	med beaktande av artikel 112.2 och 112.3 i arbetsordningen,

—	med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, och av följande skäl:

Den 15 maj 2012 lämnade Pioneer Overseas Corporation i Belgien, på uppdrag av Pioneer Hi-Bred International Inc. i Förenta staterna, i enlighet med artiklarna 5 och 17 i förordning (EG) nr 1829/2003, in en ansökan till Nederländernas behöriga myndighet om att få släppa ut livsmedel, livsmedelsingredienser och foder som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade rapsen 73496 på marknaden. Ansökan gällde även utsläppande på marknaden av produkter som innehåller eller består av den genetiskt modifierade rapsen 73496 för andra ändamål än livsmedel och foder, med undantag av odling.

B.	Den 5 maj 2021 antog Efsa ett positivt yttrande om godkännande av den genetiskt modifierade rapsen, vilket offentliggjordes den 17 juni 2021.

C.	Den genetiskt modifierade rapsen är tolerant mot glyfosat (6) genom förekomst av proteinet glyfosatacetyltransfas GAT4621.

Bristande bedömning av den kompletterande herbiciden

D.	Enligt genomförandeförordning (EU) nr 503/2013 krävs det en bedömning av huruvida de förväntade jordbruksmetoderna påverkar resultatet av de studerade parametrarna (endpoints). Enligt den genomförandeförordningen är detta särskilt relevant för herbicidresistenta växter.

Flera studier visar att herbicidtoleranta genetiskt modifierade grödor leder till en ökad användning av kompletterande herbicider, till stor del på grund av att det uppstår herbicidtolerant ogräs (7). Till följd av detta måste man räkna med att den genetiskt modifierade rapsen kommer att exponeras för både högre och upprepade doser av glyfosat, och att det således kan finnas högre resthalter och nedbrytningsprodukter (metaboliter) i skörden.

Efsa kom i november 2015 fram till att glyfosat sannolikt inte är cancerframkallande, och Europeiska kemikaliemyndigheten kom i mars 2017 fram till att det inte var motiverat med någon klassificering. Däremot meddelade Världshälsoorganisationens särskilda cancerorgan, Internationella centret för cancerforskning, 2015 att man klassificerade glyfosat som troligtvis cancerframkallande för människor. Ett antal nyligen genomförda expertgranskade studier bekräftar den cancerframkallande potentialen hos glyfosat (8).

G.	Enligt Efsa saknas toxikologiska uppgifter som gör det möjligt att göra en riskbedömning för konsumenterna av metaboliterna N-acetylglyfosat och N-acetyl-AMPA, som är relevanta för användning på genetiskt modifierade glyfosattoleranta växtsorter som importeras till unionen (9).

Bedömning av herbicidrester och deras nedbrytningsprodukter på genetiskt modifierade växter omfattas inte av behörighetsområdet för Efsas panel för genetiskt modifierade organismer och utförs därför inte som en del i godkännandeförfarandet för genetiskt modifierade organismer. Detta är problematiskt, eftersom det sätt på vilket kompletterande herbicider bryts ned av den genetiskt modifierade växten i fråga samt nedbrytningsprodukternas sammansättning och därmed metaboliternas toxicitet kan påverkas av själva den genetiska modifieringen (10).

Synpunkter från medlemsstaternas behöriga myndigheter

Medlemsstaterna lämnade in många kritiska synpunkter till Efsa under den tre månader långa samrådsperioden (11). Bland de kritiska kommentarerna märks att de metoder som används i riskbedömningen av den genetiskt modifierade rapsen i vissa fall skiljer sig från dem som rekommenderas i Efsas riktlinjer, vilket innebär att riskbedömningen har tydliga brister och att det inte går att dra några tydliga slutsatser om säkerheten, att försöksställenas representativitet för de olika miljöförhållanden som råder vid kommersiell produktion av rapsmaterial som importeras till unionen inte är tillräckligt bevisad, att resthalterna från glyfosatbehandling och glyfosatmetaboliter i den genetiskt modifierade rapsen inte har bedömts, att säkerheten hos den genetiskt modifierade rapsen inte kan bekräftas utan information om koncentrationerna av glyfosat, N-acetylglyfosat och dess metaboliter och att det inte finns några belägg för avsaknad av toxicitet hos acetylerad glyfosat.

Upprätthållande av unionens internationella åtaganden

En rapport från 2017 från FN:s särskilda rapportör om rätten till mat visar att farliga pesticider har katastrofala hälsoeffekter, särskilt i utvecklingsländerna (12). FN:s mål 3.9 för hållbar utveckling strävar efter att före 2030 avsevärt minska antalet dödsfall och sjukdomar orsakade av farliga kemikalier samt förorening och kontaminering av luft, vatten och mark (13). Om man tillät import av genetiskt modifierad raps skulle följden bli ökad efterfrågan på denna gröda som behandlas med glyfosat, och därmed skulle arbetstagare och miljön i tredjeländer i högre grad exponeras. Risken för ökad exponering för arbetstagare och miljön är särskilt oroande när det gäller herbicidtoleranta genetiskt modifierade grödor, med tanke på de större mängder herbicider som används.

K.	Enligt en sakkunnigbedömd studie som offentliggjordes 2020 kan Roundup, en av världens mest använda glyfosatbaserade herbicider, leda till förlust av biologisk mångfald, vilket gör ekosystemen mer sårbara för föroreningar och klimatförändringar (14).

L.	Unionen har såsom part i FN:s konvention om biologisk mångfald (UN CBD) ansvar för att se till att verksamhet inom dess jurisdiktion eller kontroll inte orsakar skador på miljön i andra stater (15).

Odemokratisk beslutsprocess

N.	Vid omröstningen den 11 januari 2022 i den ständiga kommitté för livsmedelskedjan och djurhälsa som avses i artikel 35 i förordning (EG) nr 1829/2003, avgavs inget yttrande, vilket innebär att godkännandet inte fick stöd av en kvalificerad majoritet bland medlemsstaterna.

Under den åttonde valperioden antog Europaparlamentet sammanlagt 36 resolutioner med invändningar mot utsläppande på marknaden av genetiskt modifierade organismer för livsmedel och foder (33 resolutioner) och mot odling av genetiskt modifierade organismer i unionen (tre resolutioner). Under den nionde valperioden har parlamentet redan antagit 23 invändningar mot utsläppande på marknaden av genetiskt modifierade organismer. Det fanns ingen kvalificerad majoritet bland medlemsstaterna till stöd för godkännande av någon av dessa genetiskt modifierade organismer. Orsakerna till att medlemsstater inte stöder godkännandena är bland annat bristande respekt för försiktighetsprincipen i godkännandeförfarandet och vetenskapliga farhågor i samband med riskbedömningen.

Q.	Trots att kommissionen själv erkänner de demokratiska bristerna, och trots det bristande stödet från medlemsstaterna och parlamentets invändningar, fortsätter kommissionen att godkänna genetiskt modifierade organismer.

R.	Det krävs ingen ändring av lagstiftningen för att kommissionen ska kunna avstå från att godkänna genetiskt modifierade organismer när det inte finns stöd av en kvalificerad majoritet av medlemsstaterna i omprövningskommittén (16).

Europaparlamentet anser att utkastet till kommissionens genomförandebeslut överskrider de genomförandebefogenheter som fastställs i förordning (EG) nr 1829/2003.

Europaparlamentet anser att utkastet till kommissionens genomförandebeslut inte överensstämmer med unionsrätten, eftersom det inte är förenligt med målet i förordning (EG) nr 1829/2003, nämligen att, i enlighet med de allmänna principerna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 (17), skapa en grund för att säkerställa ett gott skydd för människors liv och hälsa, djurs hälsa och välbefinnande samt miljö- och konsumentintressena med avseende på genetiskt modifierade livsmedel och foder, och att samtidigt sörja för att den inre marknaden fungerar effektivt.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att dra tillbaka sitt utkast till genomförandebeslut.

Europaparlamentet välkomnar att kommissionen i en skrivelse av den 11 september 2020 till ledamöterna slutligen erkände nödvändigheten av att ta hänsyn till hållbarhet när det gäller beslut om godkännande av genetiskt modifierade organismer (18). Parlamentet uttrycker dock sin djupa besvikelse över att kommissionen sedan dess har fortsatt att godkänna genetiskt modifierade organismer för import till unionen trots att parlamentet har fortsatt med sina invändningar och en majoritet av medlemsstaterna har röstat emot det.

Europaparlamentet uppmanar Efsa att begära uppgifter om hur konsumtionen av livsmedel och foder från genetiskt modifierade växter påverkar tarmmikrobiomet.

Europaparlamentet framhåller att det i de ändringar som Europaparlamentet antog den 17 december 2020 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 182/2011 (20), som antogs i parlamentet som grund för förhandlingarna med rådet, anges att kommissionen inte ska godkänna genetiskt modifierade organismer om det inte finns stöd av en kvalificerad majoritet av medlemsstaterna för detta. Parlamentet insisterar på att kommissionen respekterar denna ståndpunkt, och uppmanar rådet att fortsätta sitt arbete och snarast anta en allmän riktlinje i detta ärende.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 268, 18.10.2003, s. 1.

(2) EUT L 157, 8.6.2013, s. 1.

(3) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.

(4) Vetenskapligt yttrande från Efsas panel för genetiskt modifierade organismer över bedömningen av användningen av den genetiskt modifierade rapsen 73496 som livsmedel och foder i enlighet med förordning (EG) nr 1829/2003 (ansökan EFSA-GMO-NL-2012/109), EFSA Journal, 2021, 19(4):6424,

https://www.efsa.europa.eu/en/efsajournal/pub/6610.

(5) Under sin åttonde valperiod antog parlamentet 36 resolutioner med invändningar mot godkännandet av genetiskt modifierade organismer. Dessutom har parlamentet under sin nionde valperiod antagit följande resolutioner:

—

Europaparlamentets resolution av den 10 oktober 2019 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad majs MZHG0JG (SYN-ØØØJG-2) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2019)0028).

—

Europaparlamentets resolution av den 10 oktober 2019 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad majs MON 89034 × 1507 × MON 88017 × 59122 × DAS-40278-9 och genetiskt modifierad majs som kombinerar två, tre eller fyra av de enskilda transformationshändelserna MON 89034, 1507, MON 88017, 59122 och DAS-40278-9 i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2019)0030).

—

Europaparlamentets resolution av den 14 november 2019 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad majs Bt11 × MIR162 × MIR604 × 1507 × 5307 × GA21 och genetiskt modifierad majs som kombinerar två, tre, fyra eller fem av de enskilda transformationshändelserna Bt11, MIR162, MIR604, 1507, 5307 och GA21 i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2019)0057).

—

Europaparlamentets resolution av den 11 november 2020 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan SYHT0H2 (SYN-ØØØH2-5) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2020)0292).

—

Europaparlamentets resolution av den 11 november 2020 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad majs MON 87427 × MON 87460 × MON 89034 × MIR162 × NK603 och genetiskt modifierad majs som kombinerar två, tre eller fyra av de enskilda tranformationshändelserna MON 87427, MON 87460, MON 89034, MIR162 och NK603 i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2020)0293).

—

Europaparlamentets resolution av den 17 december 2020 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om förlängning av godkännandet av utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen MON 89034 (MON-89Ø34-3) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2020)0369).

—

Europaparlamentets resolution av den 11 mars 2021 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen MZIR098 (SYN-ØØØ98-3) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2021)0081).

—

Europaparlamentets resolution av den 7 juli 2021 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan DAS-81419-2 × DAS–44406–6 i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2021)0334).

—

Europaparlamentets resolution av den 7 juli 2021 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen 1507 × MIR162 × MON810 × NK603 och genetiskt modifierad majs som kombinerar två eller tre av de enskilda transformationshändelserna 1507, MIR162, MON810 and NK603, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (Antagna texter, P9_TA(2021)0335).

—

(6) Efsas yttrande, s. 1.

(7) Se t.ex. Bonny, S., ”Genetically Modified Herbicide-Tolerant Crops, Weeds, and Herbicides: Overview and Impact”, Environmental Management, januari 2016/57(1), s. 31–48, https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/26296738 and Benbrook, C.M., Impacts of genetically engineered crops on pesticide use in the U.S. – the first sixteen years, Environmental Sciences Europe, 28 september 2012, Vol. 24(1), https://enveurope.springeropen.com/articles/10.1186/2190-4715-24-24.

(8) Se t.ex.https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S1383574218300887,

https://academic.oup.com/ije/advance-article/doi/10.1093/ije/dyz017/5382278,

https://journals.plos.org/plosone/article?id=10.1371/journal.pone.0219610, och

https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC6612199/.

(9) Efsas slutsatser om expertgranskningen av riskbedömningen av bekämpningsmedel med det verksamma ämnet glyfosat, EFSA Journal 2015, vol.13(2015):11, artikelnr 43023, s. 3, https://www.efsa.europa.eu/en/efsajournal/pub/4302.

(10) Detta är också fallet för glyfosat, enligt det motiverade yttrandet från Efsa av de befintliga gränsvärdena för glyfosatrester i enlighet med artikel 12 i förordning (EG) nr 396/2005 (”Review of the existing maximum residue levels for glyphosate according to Article 12 of Regulation (EC) No 396/2005”), EFSA Journal, 2018/16(5), 2018; 16(5):5263, s. 12, https://www.efsa.europa.eu/en/efsajournal/pub/5263.

(11) Medlemsstaternas synpunkter, tillgängliga via Efsas frågesregister: https://www.efsa.europa.eu/en/register-of-questions.

(12) https://www.ohchr.org/EN/Issues/Food/Pages/Pesticides.aspx.

(13) https://www.un.org/sustainabledevelopment/health/.

(14) https://www.mcgill.ca/newsroom/channels/news/widely-used-weed-killer-harming-biodiversity-320906.

(15) FN:s konvention om biologisk mångfald, artikel 3: https://www.cbd.int/convention/articles/?a=cbd-03.

(16) Kommissionen ”får”, snarare än ”ska”, gå vidare med godkännandet om det inte finns någon kvalificerad majoritet av medlemsstater som är för i omprövningskommittén, enligt förordning (EU) nr 182/2011 (artikel 6.3).

(17) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (EGT L 31, 1.2.2002, s. 1).

(18) https://tillymetz.lu/wp-content/uploads/2020/09/Co-signed-letter-MEP-Metz.pdf.

(19) Europaparlamentets resolution av den 15 januari 2020 om den europeiska gröna given (EUT C 270, 7.7.2021, s. 2), punkt 102.

(20) Antagna texter, P9_TA(2020)0364.

9.9.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/61

P9_TA(2022)0064

Utländsk inblandning i alla demokratiska processer i Europeiska unionen

Europaparlamentets resolution av den 9 mars 2022 om utländsk inblandning i alla demokratiska processer i Europeiska unionen, inbegripet desinformation (2020/2268(INI))

(2022/C 347/07)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av Europeiska unionens stadga (stadgan) om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 7, 8, 11, 12, 39, 40, 47 och 52,

—	med beaktande av FN-stadgan, särskilt artiklarna 1 och 2,

—

med beaktande av resolution 2131 (XX) av den 21 december 1965 från FN:s generalförsamling Declaration on the Inadmissibility of Intervention in the Domestic Affairs of States and the Protection of their Independence and Sovereignty (förklaringen om förbud mot ingripande i staters inre angelägenheter och om skydd av staters oberoende och suveränitet),

—	med beaktande av konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, särskilt artiklarna 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 16 och 17, samt protokollet till den, särskilt artikel 3,

—

med beaktande av sin resolution av den 23 november 2016 om EU:s strategiska kommunikation för att bekämpa propaganda mot EU som sprids av tredje parter (1) och av sin rekommendation av den 13 mars 2019 med en utvärdering av den uppföljning som gjorts av utrikestjänsten två år efter parlamentets betänkande om EU:s strategiska kommunikation för att bekämpa propaganda mot EU som sprids av tredje parter (2),

—	med beaktande av sin resolution av den 13 juni 2018 om it-försvar (3),

—	med beaktande av de gemensamma meddelandena från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 5 december 2018Åtgärdsplan mot desinformation (JOIN(2018)0036) och av den 14 juni 2019Lägesrapport om åtgärdsplanen mot desinformation (JOIN(2019)0012),

—

med beaktande av det gemensamma arbetsdokumentet från avdelningarna av den 23 juni 2021 om den femte lägesrapporten om genomförandet av 2016 års gemensamma ram för att motverka hybridhot och det gemensamma meddelandet från 2018 om att öka motståndskraften och stärka kapaciteten att hantera hybridhot (SWD(2021)0729),

—	med beaktande av EU:s handlingsplan för demokrati (COM(2020)0790),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 december 2020Europas medier i det digitala decenniet: En handlingsplan för att stödja återhämtning och omvandling (COM(2020)0784),

—	med beaktande av lagstiftningspaketet för digitala tjänster,

—	med beaktande av sin resolution av den 20 oktober 2021Europas medier i det digitala decenniet: En handlingsplan för att stödja återhämtning och omvandling (4),

—

med beaktande av 2018 års uppförandekod om desinformation och 2021 års vägledning vad gäller att stärka uppförandekoden om desinformation (COM(2021)0262) och av rekommendationerna för den nya uppförandekoden om desinformation som utfärdades av den europeiska gruppen av regleringsmyndigheter för audiovisuella medietjänster i oktober 2021,

—	med beaktande av revisionsrättens särskilda rapport nr 09/2021: Desinformation som påverkar EU: problemet tacklat men inte tyglat,

—	med beaktande av kommissionens förslag av den 16 december 2020 om ett Europaparlamentets och rådets direktiv om kritiska entiteters motståndskraft (COM(2020)0829) och den föreslagna bilagan till direktivet,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/452 av den 19 mars 2019 om upprättande av en ram för granskning av utländska direktinvesteringar i unionen (5) (förordningen om granskning av utländska direktinvesteringar) och vägledningen från mars 2020 om förordningen om granskning av utländska direktinvesteringar (C(2020)1981),

—	med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 16 december 2020 från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik EU:s strategi för cybersäkerhet för ett digitalt decennium (JOIN(2020)0018),

—	med beaktande av FN:s folkrättskommissions bestämmelser om staters ansvar för folkrättsstridiga handlingar,

—	med beaktande av kommissionens förslag av den 16 december 2020 till Europaparlamentets och rådets direktiv om åtgärder för en hög gemensam cybersäkerhetsnivå i hela unionen, och om upphävande av direktiv (EU) 2016/1148 (COM(2020)0823),

—	med beaktande av EU:s verktygslåda från mars 2021 med riskreducerande åtgärder för cybersäkerhet i 5G-nät,

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/881 av den 17 april 2019 om Enisa (Europeiska unionens cybersäkerhetsbyrå) och om cybersäkerhetscertifiering av informations- och kommunikationsteknik och om upphävande av förordning (EU) nr 526/2013 (6),

—	med beaktande av de studier, genomgångar och djupanalyser som begärts av det särskilda utskottet för frågor om utländsk inblandning i alla demokratiska processer i Europeiska unionen, inbegripet desinformation,

—	med beaktande av Frances Haugen-utfrågningen den 8 november 2021, vilken anordnades av parlamentets utskott för den inre marknaden och konsumentskydd i samarbete med andra utskott,

—	med beaktande av sin resolution av den 7 oktober 2021 om läget avseende EU:s it-försvarskapacitet (7),

—	med beaktande av FN:s mål för hållbar utveckling, särskilt mål 16, som syftar till att främja fredliga och inkluderande samhällen för en hållbar utveckling,

—	med beaktande av anförandet och avsiktsförklaringen i talet om tillståndet i unionen 2021,

—	med beaktande av rapporten från FN:s generalsekreterare av den 10 september 2021 med titeln Our Common Agenda (”Vår gemensamma agenda”),

—	med beaktande av det gemensamma meddelandet från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 10 juni 2020Gripa in mot covid-19-desinformation – Kolla fakta (JOIN(2020)0008),

—

med beaktande av rådets beslut av den 15 november 2021 att ändra sitt sanktionssystem mot Belarus i syfte att utvidga de kriterier som kan ligga till grund för uppförande på sanktionsförteckningen av personer och enheter som organiserar eller bidrar till hybridattacker och till den utnyttjande av människor för egna ändamål som utförs av den belarusiska regimen,

—

med beaktande av sitt beslut av den 18 juni 2020 om tillsättning av ett särskilt utskott om utländsk inblandning i alla demokratiska processer i Europeiska unionen, inbegripet desinformation, och fastställande av dess ansvarsområden, sammansättning och mandatperiod (8), vilket antogs enligt artikel 207 i arbetsordningen,

—	med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

—	med beaktande av rapporten från det särskilda utskottet för frågor om utländsk inblandning i alla demokratiska processer i Europeiska unionen, inbegripet desinformation (A9-0022/2022), och av följande skäl:

A.	Utländsk inblandning utgör en allvarlig kränkning av de universella värden och principer som unionen bygger på, såsom människans värdighet, frihet, jämlikhet, solidaritet, respekt för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna, demokrati och rättsstaten.

Utländsk inblandning, informationsmanipulering och desinformation är en kränkning av de grundläggande yttrande- och informationsfriheterna enligt artikel 11 i stadgan och hotar dessa friheter, liksom undergrävandet av de demokratiska processerna i EU och dess medlemsstater, exempelvis fria och rättvisa val. Syftet med utländsk inblandning är att snedvrida och ge en falsk bild av fakta, att artificiellt blåsa upp ensidiga argument, att misskreditera information för att försämra politiska samtal och i slutändan undergräva förtroendet för valsystemet och därmed för själva den demokratiska processen.

Ryssland har ägnat sig åt desinformation av aldrig tidigare skådat slag mätt i både illvilja och omfattning såväl i traditionella medier som på sociala medieplattformar, i syfte att vilseleda sina medborgare på hemmaplan och det internationella samfundet kvällen före och under sitt anfallskrig mot Ukraina, som Ryssland inledde den 24 februari 2022, vilket visar att även information kan användas som vapen.

Alla åtgärder mot utländsk inblandning och informationsmanipulering måste i sig respektera de grundläggande yttrande- och informationsfriheterna. Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA) spelar en nyckelroll när det gäller att utvärdera respekten för de grundläggande rättigheterna, inbegripet artikel 11 i stadgan, för att undvika oproportionella åtgärder. Aktörer som utför utländsk inblandning och manipulering av information missbrukar dessa friheter till sin fördel, och det är därför mycket viktigt att intensifiera kampen mot utländsk inblandning och manipulering av information, eftersom demokratin är beroende av att människor fattar välgrundade beslut.

Det finns bevis för att illasinnade och auktoritära utländska statliga och icke-statliga aktörer, såsom Ryssland, Kina med flera, använder informationsmanipulering och annan taktik för inblandning för att blanda sig i de demokratiska processerna i EU. Dessa attacker, som är en del av en hybridkrigföringsstrategi och utgör en kränkning av internationell rätt, vilseleder och bedrar medborgarna och påverkar deras röstningsbeteende, förstärker splittrande debatter, splittrar, polariserar och utnyttjar samhällenas sårbarhet, främjar hatpropaganda, förvärrar situationen för utsatta grupper som löper större risk att utsättas för desinformation, snedvrider integriteten i demokratiska val och folkomröstningar, sår misstro mot nationella regeringar, offentliga myndigheter och den liberala demokratiska ordningen och har som mål att destabilisera den europeiska demokratin, och utgör därför ett allvarligt hot mot EU:s säkerhet och suveränitet.

Utländsk inblandning är ett beteendemönster som hotar eller negativt påverkar värden, demokratiska förfaranden, politiska processer, staters och medborgares säkerhet och förmågan att hantera exceptionella situationer. Sådan inblandning är manipulativ till sin karaktär och sker och finansieras på ett avsiktligt och samordnat sätt. De som är ansvariga för sådan inblandning, inbegripet deras ombud inom och utanför sitt eget territorium, kan vara statliga eller icke-statliga aktörer och bistås ofta i sin utländska inblandning av politiska medhjälpare i medlemsstaterna som får politiska och ekonomiska fördelar av att gynna utländska strategier. Utländska aktörers användning av inhemska ombud och samarbete med inhemska allierade suddar ut gränsen mellan utländsk och inhemsk inblandning.

Utländsk inblandning tar sig många former, däribland desinformation, undantryckande av information, manipulering av sociala medier och deras algoritmer, allmänna villkor och annonssystem, cyberattacker, hacknings- och läckageoperationer för att få tillgång till information om väljare och störa valprocessens legitimitet, hot och trakasserier mot journalister, forskare, politiker och medlemmar av civilsamhällesorganisationer, förtäckta donationer och lån till politiska partier, kampanjer som förespråkar specifika kandidater, organisationer och medier, falska medier och organisationer eller dylika som utgör täckmantlar eller ombud för andra aktörer, värvning och kooptation av personer i samhällseliten, ”smutsiga” pengar, påhittade personer och identiteter, påtryckningar för självcensurering, exploatering av historiska, religiösa och kulturella narrativ, påtryckningar på utbildnings- och kulturinstitutioner, övertagande av kontrollen över kritisk infrastruktur, påtryckningar mot utländska medborgare som bor i EU, utnyttjande av migranter för egna ändamål samt spionage. Dessa taktiker kombineras ofta för att få större effekt.

Informationsmanipulering och spridning av desinformation kan tjäna statliga och icke-statliga aktörers och deras ombuds ekonomiska intressen och skapa ekonomiska beroenden som kan utnyttjas för politiska ändamål. I en värld av icke-kinetisk internationell konkurrens kan utländsk inblandning vara ett utmärkt verktyg för att destabilisera och försvaga målgrupper eller för att öka de egna konkurrensfördelarna genom att man skapar påverkanskanaler, beroenden i försörjningskedjan, utpressning eller tvång. Desinformation orsakar direkta och indirekta ekonomiska skador som inte har bedömts systematiskt.

Felaktig information är verifierbart falsk information som inte är avsedd att skada, medan desinformation är verifierbart falsk eller vilseledande information som avsiktligt skapas, presenteras eller sprids i syfte att skada eller åstadkomma en potentiellt omstörtande verkan på samhället genom att bedra allmänheten eller för att uppnå avsiktlig ekonomisk vinning.

Det finns ett behov av överenskommelser inom EU om gemensamma och detaljerade definitioner och metoder för att förbättra den gemensamma förståelsen av hoten och ta fram lämpliga EU-normer för förbättrad tillskrivning och respons. Europeiska utrikestjänsten har utfört ett betydande arbete på detta område. Dessa definitioner måste garantera ogenomtränglighet för yttre inblandning och respekt för de mänskliga rättigheterna. Samarbete med likasinnade partner i relevanta internationella forum om gemensamma definitioner av utländsk inblandning för att etablera internationella normer och standarder är av yttersta vikt. EU bör ta ledningen när det gäller att fastställa tydliga internationella regler för hur utländsk inblandning ska tillskrivas.

Behov av en samordnad EU-strategi mot utländsk inblandning

K.	Försöken till utländsk inblandning runt om i världen ökar och blir mer systemiska och sofistikerade, och förlitar sig på en utbredd användning av artificiell intelligens (AI) och urholkar förmågan att tillskriva ansvar.

Det är EU:s och dess medlemsstaters skyldighet att försvara alla medborgare och all infrastruktur, liksom deras demokratiska system, mot försök till utländsk inblandning. EU och dess medlemsstater förefaller dock sakna lämpliga och tillräckliga medel för att bättre kunna förebygga, upptäcka, tillskriva, motverka och sanktionera dessa hot.

Det finns en allmän brist på medvetenhet bland många beslutsfattare, och medborgare i allmänhet, om dessa problems realitet, vilket oavsiktligt kan bidra till att öppna upp ytterligare sårbarheter. Frågan om desinformationskampanjer har inte stått högst upp på dagordningen för europeiska beslutsfattare. Utfrågningarna och arbetet i det särskilda utskottet INGE har bidragit till allmänhetens erkännande och till kontextualiseringen av dessa frågor och har framgångsrikt gett en ram för den europeiska debatten om utländsk inblandning. Långvariga utländska desinformationsinsatser har redan bidragit till uppkomsten av inhemska desinformationskällor.

Det är avgörande att institutionella organ och oberoende analyser och faktagranskare på ett transparent sätt övervakar läget i realtid, effektivt samordnar sina åtgärder och utbyter information när det gäller utländsk inblandning, så att lämpliga åtgärder vidtas inte bara för att ge information om pågående fientliga angrepp, utan också för att motverka dem. En liknande uppmärksamhet måste ägnas åt att kartlägga samhället så att man identifierar de delar som är mest sårbara och mottagliga för utländsk manipulering och desinformation och undanröjer orsakerna till dessa sårbarheter.

Den första prioriteringen för EU:s försvar, dvs. EU-medborgarnas beredskap och motståndskraft mot utländsk inblandning och informationsmanipulering kräver en långsiktig strategi som omfattar hela samhället och som börjar med utbildning och en höjning av medvetenheten om problemen i ett tidigt skede.

Det är nödvändigt med samarbete och samordning mellan olika administrativa nivåer och sektorer inom medlemsstaterna, på EU-nivå och med likasinnade länder, liksom med civilsamhället och den privata sektorn, för att identifiera sårbarheter, upptäcka angrepp och neutralisera dem. Det finns ett akut behov av att synkronisera uppfattningen av hot med den nationella säkerheten.

Uppbyggnad av motståndskraft genom situationsmedvetenhet, medie- och informationskompetens, mediepluralism, oberoende journalistik och utbildning

Situationsmedvetenhet, stabila demokratiska system, en stark rättsstat, ett livskraftigt civilt samhälle, tidiga varningar och hotbedömning är de första stegen mot att motarbeta informationsmanipulering och inblandning. Trots alla framsteg som gjorts för att öka medvetenheten om utländsk inblandning är många personer, däribland beslutsfattare och tjänstemän som arbetar inom de områden som potentiellt utgör måltavlor, fortfarande omedvetna om potentiella risker kopplade till utländsk inblandning och hur de kan hanteras.

Högkvalitativa, hållbart och öppet finansierade och oberoende medier och professionell journalistik är väsentliga för mediernas frihet och mångfald och rättsstaten, och är därför en av demokratins grundbultar och det bästa motmedlet mot desinformation. Vissa utländska aktörer utnyttjar den västerländska mediefriheten för att sprida desinformation. Professionella medier och traditionell journalistik, som kvalitetskälla till information, står inför utmanande tider i den digitala eran. Det krävs en kvalitativ journalistutbildning inom och utanför EU för att säkerställa värdefulla journalistiska analyser och höga redaktionella standarder. EU måste fortsätta att stödja journalistik i den digitala miljön. Vetenskapsbaserad kommunikation bör spela en viktig roll.

S.	Redaktionellt oberoende public service-medier är väsentliga och oersättliga när det gäller att tillhandahålla högkvalitativ och opartisk information till allmänheten och måste skyddas från illvilligt övertagande och stärkas som en grundläggande pelare i kampen mot desinformation.

Olika intressenter och institutioner använder olika metoder och definitioner för att analysera utländsk inblandning – alla med olika grad av begriplighet, och dessa skillnader kan hindra jämförbar övervakning, analys och bedömning av hotnivån, vilket försvårar gemensamma insatser. Det finns ett behov av en EU-definition och metoder för att förbättra den gemensamma hotanalysen.

Det finns ett behov att komplettera terminologi som fokuserar på innehåll, såsom falska, felaktiga eller vilseledande nyheter och desinformation, med terminologi som är inriktad på beteende, för att hantera problemet på ett tillfredsställande sätt. Denna terminologi bör harmoniseras och följas noggrant.

Utbildning i mediekompetens och digital kompetens samt ökad medvetenhet för både barn och vuxna är viktiga verktyg för att göra medborgarna mer motståndskraftiga mot försök till inblandning i informationsrymden och undvika manipulering och polarisering. Samhällen med god mediekunskap är mer motståndskraftiga mot utländsk inblandning. Journalistiska arbetsmetoder såsom konstruktiv journalistik skulle kunna bidra till att stärka medborgarnas förtroende för journalistiken.

Informationsmanipulering kan ta sig många uttryck, såsom spridning av desinformation och helt falska nyheter, förvrängning av fakta, berättelser och meningsframställningar, undantryckande av viss information eller vissa åsikter, att information tas ur sitt sammanhang, att människor känslor manipuleras, att hatpropaganda främjas, att vissa åsikter främjas på bekostnad av andra och att människor trakasseras i syfte att tysta och förtrycka dem. Ett syfte med manipulering av information är att skapa kaos för att uppmuntra till förlust av medborgarnas förtroende för de gamla och nya ”grindvakterna” för information. Det är en tunn linje mellan yttrandefrihet och främjande av hatpropaganda och desinformation som inte bör missbrukas.

X.	Azerbajdzjan, Kina, Turkiet och Ryssland med flera har alla gjort journalister och oppositionella i Europeiska unionen till måltavlor, såsom den azerbajdzjanske bloggaren och oppositionsföreträdaren Mahammad Mirzali i Nantes eller den turkiska journalisten Erk Acarer i Berlin.

Det finns konkreta bevis för att EU:s demokratiska processer är föremål för desinformationskampanjer som ifrågasätter demokratiska ideal och grundläggande rättigheter. Desinformation som rör ämnen som inbegriper, men inte är begränsade till, kön, hbtqi+, sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter samt minoriteter är en form av desinformation som hotar de mänskliga rättigheterna, undergräver de digitala och politiska rättigheterna, liksom säkerheten för dess mål, och sår split och oenighet bland medlemsstaterna. Under valkampanjer tenderar kvinnliga politiska kandidater att i oproportionellt hög grad vara utsatta för sexistiska narrativ som leder till att kvinnor avskräcks från att delta i demokratiska processer. Förövarna som ligger bakom dessa desinformationskampanjer bildar, under förevändning av att främja ”traditionella” eller ”konservativa” värderingar, strategiska allianser med lokala partner för att få tillgång till lokal underrättelseverksamhet, och har rapporterats ta emot miljontals euro i utländsk finansiering.

Vid sidan av statliga institutioner, journalister, opinionsledare och den privata sektorn har varje del av samhället och varje enskild person viktiga roller att spela för att identifiera och stoppa spridningen av desinformation och för att varna personer i deras omgivning som är i riskzonen. Det civila samhället, den akademiska världen och journalister har redan i hög grad bidragit till att öka allmänhetens medvetenhet och öka samhällets motståndskraft, bland annat i samarbete med motparter i partnerländerna.

AA.

Det civila samhällets organisationer som företräder minoriteter och människorättsorganisationer i hela Europa är fortfarande underfinansierade, trots att de spelar en avgörande roll när det gäller att öka medvetenheten och motverka desinformation. Det civila samhällets organisationer bör få tillräckliga resurser för att kunna göra sin del för att begränsa effekterna av utländsk inblandning.

AB.	Det är viktigt att enkelt och snabbt få tillgång till faktabaserad information från pålitliga källor när desinformation börjar spridas.

AC.

Det är nödvändigt att snabbt upptäcka utländska angrepp genom inblandning och försök att manipulera informationssfären för att motverka dem. EU:s underrättelseanalys och situationsmedvetenhet är beroende av medlemsstaternas vilja att utbyta information. Kommissionens ordförande har föreslagit att inrättande av ett gemensamt centrum för situationsmedvetenhet bör övervägas. Förebyggande och proaktiva åtgärder, däribland avslöjande i förväg och ett hälsosamt informationsekosystem, är mycket effektivare än efterföljande insatser för faktagranskning och avslöjande av desinformation, som har en lägre räckvidd än den ursprungliga desinformationen. EU och dess medlemsstater har för närvarande inte tillräcklig kapacitet för att vidta sådana åtgärder. Nya AI-baserade analysverktyg, såsom det litauiska Debunk.eu, skulle kunna bidra till att upptäcka attacker, utbyta kunskap och informera allmänheten.

AD.

Desinformation gynnas av en miljö med svaga eller splittrade narrativ på nationell nivå eller EU-nivå och av polariserade och känsloladdade debatter, och utnyttjar svaga punkter och förutfattade meningar i samhället och hos enskilda personer. Den förvränger den offentliga debatten i samband med val och andra demokratiska processer och kan göra det svårt för medborgarna att göra välgrundade val.

Utländsk inblandning med hjälp av onlineplattformar

AE.

Onlineplattformar kan vara lättillgängliga och prisvärda verktyg för dem som ägnar sig åt informationsmanipulering och annan inblandning, såsom hat och trakasserier, samt åt att skada våra onlinesamhällens hälsa och säkerhet, tysta ned meningsmotståndare, bedriva spionage eller sprida desinformation. Det har visat sig att deras verksamhet främjar polariserade och extrema åsikter på bekostnad av faktabaserad information. Dessa plattformar har även egna intressen och är inte nödvändigtvis neutrala i sin informationshantering. Vissa onlineplattformar drar stor nytta av det system som förstärker splittring, extremism och polarisering. Internet har blivit lika viktigt för vår demokrati som det fysiska rummet och behöver därför motsvarande regler.

AF.

Plattformarna har påskyndat och förvärrat spridningen av falsk information och desinformation på ett aldrig tidigare skådat och utmanande sätt. Onlineplattformar styr flödet av information och annonser på internet. Plattformarna utformar och använder algoritmer för att styra dessa flöden och är inte transparenta, saknar lämpliga förfaranden för att kontrollera identitet, använder otydlig och vag terminologi och delar mycket lite eller ingen information om utformningen, användningen och effekterna av dessa algoritmer. Den beroendeframkallande komponenten i algoritmerna i onlineplattformar har skapat ett allvarligt folkhälsoproblem som måste åtgärdas. Onlineplattformarna bör vara ansvariga för de skadliga effekterna av sina tjänster, eftersom vissa plattformar var medvetna om bristerna i deras algoritmer – särskilt deras roll när det gäller att sprida splittrande innehåll – men misslyckades med att ta itu med dem för att maximera vinsten, vilket avslöjades av visselblåsare.

AG.

Som svar på Rysslands anfallskrig mot Ukraina skickade Estlands, Lettlands, Litauens och Polens premiärministrar den 27 februari 2022 en skrivelse till de verkställande direktörerna för de sociala medieplattformarna inom Big Tech (Twitter, Alphabet, YouTube och Meta), där de bland annat efterlyste inte bara tillfällig blockering av konton som verkar för och förhärligar krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten, utan även förstärkt innehållsmoderering på ryska och ukrainska, fullständig och omedelbar demonetisering av alla konton som sprider desinformation från regeringarna i Ryssland och Belarus samt stöd till användare som försöker hitta tillförlitlig information om kriget i Ukraina.

AH.

Det förekommer kampanjer för inblandning och informationsmanipulering riktade mot alla åtgärder mot spridningen av covid-19, däribland vaccinering, i hela EU, och onlineplattformarna har misslyckats med att samordna insatserna för att begränsa dem och kan till och med ha bidragit till deras spridning. Sådan desinformation kan vara livshotande när den avskräcker människor från att vaccineras eller främjar falska behandlingar. Pandemin har förvärrat kampen på systemnivå mellan demokrati och auktoritärt styre och har fått auktoritära statliga och icke-statliga aktörer, såsom Kina och Ryssland, att använda ett brett spektrum av öppna och dolda instrument för att destabilisera sina demokratiska motparter. Facebook Papers har avslöjat plattformens misslyckande med att ta itu med vaccinrelaterad desinformation, även på engelska. Situationen är ännu värre när det gäller icke-engelskspråkig vaccinrelaterad desinformation. Denna fråga berör alla plattformar.

AI.

Många säljare som är registrerade i EU säljer icke-autentiska gillningar, följare, kommentarer och delningar till vilken aktör som helst som artificiellt vill öka sin synlighet på internet. Det är omöjligt att hitta exempel på legitim användning av sådana tjänster, medan den skadliga användningen omfattar manipulering av val och andra demokratiska processer, främjande av bedrägerier, utläggande av negativa recensioner av konkurrenters produkter, bedrägerier mot annonsörer och skapande av en falsk allmänhet som används för att forma konversationen, för personangrepp och för att artificiellt blåsa upp vissa åsikter som annars inte skulle få någon uppmärksamhet. Utländska regimer, såsom Ryssland och Kina, använder dessa onlineverktyg i enorm skala för att påverka den offentliga debatten i europeiska länder. Desinformation kan destabilisera den europeiska demokratin.

AJ.

Sociala plattformar, digitala enheter och applikationer samlar in och lagrar enorma mängder mycket detaljerade och ofta känsliga uppgifter om varje användare. Sådana uppgifter kan användas för att förutsäga beteendetendenser, förstärka kognitiva skevheter och styra beslutsfattandet. Sådana uppgifter utnyttjas för kommersiella ändamål. Dataläckor inträffar hela tiden, till skada för säkerheten för offren för sådana läckor, och data kan säljas på svarta marknaden. Sådana databaser kan vara guldgruvor för illasinnade aktörer som vill rikta in sig på grupper eller enskilda personer.

AK.	Plattformarna är i allmänhet utformade så att det säkerställs att det är icke-intuitivt, besvärligt och tidsödande att välja att inte dela data jämfört med att välja att dela data.

AL.

Onlineplattformar är integrerade i de flesta aspekter av våra liv och spridningen av information på plattformar kan ha en enorm påverkan på vårt tänkande och beteende, exempelvis när det gäller röstningspreferenser, ekonomiska och sociala val, och valet av informationskällor, och att dessa avgörande val av offentlig betydelse i dag i själva verket styrs av privata företags kommersiella intressen.

AM.

Mekanismer för algoritmkuratering och andra inslag på sociala medier och är konstruerade för att maximera intresset. Dessa inslag rapporteras upprepade gånger främja polarisering, radikalisering och diskriminerande innehåll och hålla användarna kvar i likasinnade kretsar. Detta leder till en gradvis radikalisering av plattformsanvändare och till påverkan och förvanskning av kollektiva diskussionsprocesser, snarare än skydd av demokratiska processer och individer. Plattformarnas okoordinerade åtgärder har lett till skillnader i åtgärderna och till att desinformation har tillåtits spridas från plattform till plattform. Affärsmodellen att tjäna pengar genom spridning av polariserande information och utformning av algoritmer gör plattformarna till ett enkelt mål för manipulering av utländska fientliga aktörer. De sociala medieplattformarna skulle kunna utformas på ett annat sätt för att främja en sundare offentlig sfär på nätet.

AN.

Det blir allt lättare att skapa deepfake-versioner av ljud- och audiovisuellt material i och med att det finns prisvärd och lättanvänd teknik, och spridningen av sådant material är ett problem som ökar exponentiellt. 90 % av forskningen går dock för närvarande till att utveckla deepfake-versioner och endast 10 % till att upptäcka dem.

AO.

Självreglerande system, som 2018 års uppförandekod om desinformation, har lett till förbättringar. Att förlita sig på plattformarnas goda vilja är dock varken fungerande eller effektivt och har genererat få meningsfulla uppgifter om deras övergripande effekter. Dessutom har plattformarna vidtagit individuella åtgärder som varierade i grad och effekt, vilket ledde till bakdörrar genom vilka innehållet kan fortsätta att spridas på andra ställen trots att det avlägsnats. Det behövs en tydlig uppsättning regler och sanktioner för att uppförandekoden ska få tillräcklig effekt på onlinemiljön.

AP.

EU:s handlingsplan för demokrati syftar till att stärka 2018 års uppförandekod och utgör tillsammans med rättsakten om digitala tjänster ett steg bort från den självreglerande strategin och syftar till att införa fler garantier och skydd för användarna, genom att öka autonomin och övervinna passiviteten när det gäller de tjänster som erbjuds, införa åtgärder för att kräva större öppenhet och ansvarsskyldighet från företagen och införa fler skyldigheter för plattformarna.

AQ.	De nuvarande åtgärderna mot desinformationskampanjer på onlineplattformar är inte effektiva eller avskräckande och gör det möjligt för plattformarna att fortsätta främja diskriminerande och illvilligt innehåll.

AR.	Plattformar lägger väsentligt mindre resurser på innehållshantering på mindre talade språk, och till och med på stora språk som inte är engelska, jämfört med engelskspråkigt innehåll.

AS.	Plattformarnas förfaranden för klagomål och överklagande är i allmänhet otillräckliga.

AT.	De senaste månaderna har flera större aktörer böjt sig för regler om censur, exempelvis under det ryska parlamentsvalet i september 2021, då Google och Apple tog bort appar för smart röstning från sina butiker i Ryssland.

AU.

Bristen på insyn när det gäller plattformarnas val av algoritmer gör det omöjligt att kontrollera plattformarnas påståenden om vad de gör och vilka effekter deras åtgärder har för att motverka informationsmanipulering och inblandning. Det finns diskrepanser mellan den angivna effekten av deras insatser i deras årliga självutvärderingar och deras faktiska effektivitet som framgår av de senaste Facebook Papers.

AV.

Den bristande insynen i riktade annonser leder till att stora mängder onlineannonser från ansedda varumärken, ibland till och med från offentliga institutioner, hamnar på webbplatser som uppmuntrar terrorism och innehåller hatpropaganda och desinformation, och finansierar framväxten av sådana webbplatser, utan annonsörernas kännedom eller samtycke.

AW.

Marknaden för onlineannonser kontrolleras av ett litet antal stora annonsteknikföretag som delar upp marknaden mellan sig, med Google och Facebook som de största aktörerna. Denna höga koncentration av marknaden till ett fåtal företag är förknippad med en stark maktobalans. Användningen av klickbete-tekniker och detta fåtal aktörers makt att avgöra vilket innehåll som ska monetariseras eller inte, trots att de algoritmer som de använder inte kan avgöra skillnaden mellan desinformation och normalt nyhetsinnehåll, utgör ett hot mot diversifierade medier. Den riktade reklammarknaden är i grunden icke-transparent. Annonsteknikföretagen tvingar varumärken att ta på sig skulden för deras egen försumlighet när det gäller att övervaka var annonser placeras.

Kritisk infrastruktur och strategiska sektorer

AX.	Hanteringen av hot mot kritisk infrastruktur, särskilt när de ingår i en synkroniserad, illasinnad hybridstrategi, kräver samordnade, gemensamma sektorsöverskridande ansträngningar, på olika nivåer – EU-nivå, nationell, regional och lokal nivå – och vid olika tidpunkter.

AY.

Kommissionen har föreslagit ett nytt direktiv för att stärka motståndskraften hos kritiska entiteter som tillhandahåller samhällsviktiga tjänster i EU, vilket innefattar en föreslagen förteckning över nya typer av kritisk infrastruktur. Förteckningen över tjänster kommer att anges i bilagan till direktivet.

AZ.

Den ökande globaliseringen av arbetsfördelning och produktionskedjor har lett till gap i tillverkning och kompetens i nyckelsektorer i hela unionen. Detta är orsaken till EU:s stora importberoende när det gäller många nödvändiga produkter och primärtillgångar, som kan ha inbyggda sårbarheter, från utlandet. Resiliens i leveranskedjan bör vara en av prioriteringarna för EU:s beslutsfattare.

BA.

Utländska direktinvesteringar – investeringar som görs av tredjeländer och utländska företag – i strategiska sektorer i EU, men även i grannskapsområden, såsom västra Balkan, särskilt Kinas förvärv av kritiska strukturer, har varit en växande källa till oro under de senaste åren, med tanke på den ökande betydelsen av kopplingen mellan handel och säkerhet. Dessa investeringar riskerar att skapa ekonomiska beroenden och leda till kunskapsförlust inom viktiga produktions- och industrisektorer.

BB.	EU:s strategiska autonomi kräver kontroll över den europeiska strategiska infrastrukturen. Kommissionen och medlemsstaterna har uttryckt en växande oro över säkerheten och kontrollen av teknik och infrastruktur i Europa.

Utländsk inblandning under valprocesser

BC.

Illasinnade aktörer som försöker blanda sig i valprocesser utnyttjar våra samhällens öppenhet och pluralism som en strategisk sårbarhet för att angripa demokratiska processer och EU:s och dess medlemsstaters motståndskraft. Det är i samband med valprocesser som utländsk inblandning blir farligare, då medborgarna åter engagerar sig och är mer involverade i konventionellt politiskt deltagande.

BD.

Utländsk inblandning i valprocesser och användningen av ny teknik i detta avseende, liksom dess potentiella effekter, utgör särskilt farliga hot mot demokratin. Utländsk inblandning i valprocesser går mycket längre än ”informationskrigföring” i sociala medier som gynnar specifika kandidater, och inbegriper att tränga in i och rikta angrepp mot databaser och få tillgång till information om registrerade väljare, vilket direkt stör valprocessens normala funktionssätt, konkurrenskraft och legitimitet. Utländsk inblandning syftar till att skapa tvivel, osäkerhet och misstro, och inte bara till att ändra valresultatet utan även till att undergräva hela valprocessens legitimitet.

Förtäckt finansiering av politisk verksamhet från utländska aktörer och givare

BE.	Det finns solida bevis för att utländska aktörer aktivt har blandat sig i EU:s och dess medlemsstaters demokratiska funktionssätt, särskilt under perioder med val och folkomröstningar, genom förtäckta finansieringsaktiviteter.

BF.

Ryssland, Kina och andra auktoritära regimer har till exempel slussat över 300 miljoner US-dollar till 33 länder för att blanda sig i demokratiska processer, och andra aktörer såsom Iran och Venezuela, aktörer från Mellanöstern och från Förenta staternas extremhöger har också deltagit i hemlig finansiering. Denna trend håller tydligt på att accelerera. Hälften av dessa fall rör ryska aktiviteter i Europa. Korruption och olaglig penningtvätt är en källa till politisk finansiering från auktoritära tredjeländer.

BG.	Medieverktyg som skapas av utländska givare på ett ogenomskinligt sätt har blivit mycket effektiva när det gäller att samla ett stort antal följare och väcka engagemang.

BH.

Dessa aktiviteter finansierar extremistiska, populistiska, anti-europeiska partier och individer eller rörelser som avser fördjupa fragmenteringen av samhället och undergräva de europeiska och nationella myndigheternas legitimitet. Detta har hjälpt till att öka dessa partiers och rörelsers räckvidd.

BI.

Ryssland söker kontakter med partier, personer och rörelser för att använda aktörer inom EU-institutionerna för att legitimera ryska ståndpunkter och regeringar som tjänar som dess ombud, bedriva lobbyverksamhet för sanktionslättnader och mildra konsekvenserna av internationell isolering. Partier som det österrikiska Freiheitliche Partei Österreichs, det franska Rassemblement National och det italienska Lega Nord har ingått samarbetsavtal med Rysslands president Vladimir Putins parti Förenade Ryssland och möter nu anklagelser i medierna om att de är villiga att ta emot politisk finansiering från Ryssland. Andra europeiska partier, såsom det tyska Alternative für Deutschland (AfD), Ungerns Fidesz och Jobbik, och Brexitpartiet i Förenade kungariket, uppges också ha nära kontakt med Kreml, och AfD och Jobbik har också arbetat som så kallade ”valobservatörer” i Kreml-kontrollerade val, till exempel i Donetsk och Luhansk i östra Ukraina, för att övervaka och legitimera rysksponsrade val. Slutsatserna om de nära och regelbundna kontakterna mellan ryska tjänstemän och företrädare för en grupp katalanska separatister i Spanien, samt mellan ryska tjänstemän och den största privata givaren till kampanjen ”Vote Leave” i samband med brexit, kräver en djupgående utredning och är en del av Rysslands bredare strategi att utnyttja varje tillfälle att manipulera debatten för att främja destabilisering.

BJ.	Europarådets grupp av stater mot korruption (Greco) och Venedigkommissionen har redan utfärdat omfattande rekommendationer för att minska utrymmet för utländska aktörers eventuella inblandning via politisk finansiering.

BK.

Vallagar, särskilt bestämmelser om finansiering av politisk verksamhet, är inte tillräckligt väl harmoniserade på EU-nivå, och möjliggör därför dunkla finansieringsmetoder för utländska aktörer. De rättsliga definitionerna av politiska donationer är alltför snäva, vilket möjliggör utländska kapitaltillskott in natura i Europeiska unionen.

BL.

I vissa medlemsstater omfattas politisk annonsering på internet inte av reglerna för politisk annonsering utanför nätet. Det finns en allvarlig brist på insyn i politisk annonsering på internet, vilket gör det omöjligt för tillsynsmyndigheterna att upprätthålla utgiftsbegränsningar och förhindra olagliga finansieringskällor, något som kan få katastrofala konsekvenser för våra valsystems integritet.

BM.	Bristande insyn i finansieringen skapar en miljö för korruption som ofta följer med utländsk finansiering och utländska investeringar.

BN.	Förordning (EU, Euratom) nr 1141/2014 av den 22 oktober 2014 om stadgar för och finansiering av europeiska politiska partier och europeiska politiska stiftelser (9) håller på att revideras i syfte att uppnå större insyn i fråga om finansieringen av politisk verksamhet.

BO.	De politiska stiftelsernas roll har ökat under de senaste åren och spelar i de flesta fall en positiv roll i politiken och för att stärka demokratin, men i vissa fall blir de ett mer oförutsägbart redskap för illasinnade former av finansiering och indirekt inblandning.

BP.	Modern teknik och digitala tillgångar, t.ex. kryptovalutor, används för att dölja olagliga finansiella transaktioner till politiska aktörer och politiska partier.

Cybersäkerhet och motståndskraft mot cyberattacker

BQ.

Cyberattacker och cyberrelaterade incidenter som leds av fientliga statliga och icke-statliga aktörer har blivit allt vanligare de senaste åren. Flera cyberattacker, såsom de globala e-postkampanjerna med riktat nätfiske mot strategiska strukturer för lagring av vaccin och cyberattackerna mot Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA), Europeiska bankmyndigheten, det norska stortinget och otaliga andra, har spårats till statligt understödda hackergrupper, till största delen med kopplingar till de ryska och kinesiska regeringarna.

BR.	Europeiska unionen har åtagit sig att tillämpa befintlig internationell rätt i cyberrymden, särskilt FN-stadgan. Illvilliga utländska aktörer utnyttjar avsaknaden av en stark internationell rättslig ram på it-området.

BS.

Medlemsstaterna har ökat sitt samarbete på områdena cyberförsvar inom det permanenta strukturerade samarbetet (Pesco), däribland genom att inrätta snabbinsatsteamen för cybersäkerhet. Det europeiska försvarsindustriella utvecklingsprogrammet (EDIDP) har inbegripit underrättelser, säkrad kommunikation och cyberförsvar i sina arbetsprogram. Den nuvarande kapaciteten att bemöta cyberhot är begränsad på grund av knappa mänskliga och ekonomiska resurser, till exempel i livsviktiga inrättningar såsom sjukhus. EU har förpliktat sig att investera 1,6 miljarder euro, inom ramen för programmet för ett digitalt Europa (10), i responskapacitet och användning av cybersäkerhetsverktyg för offentlig förvaltning, företag och enskilda personer, samt till att utveckla samarbete mellan den offentliga och privata sektorn.

BT.

Brister i och fragmentering av EU:s kapacitet och strategier på it-området håller på att bli ett allt större problem, vilket Europeiska revisionsrätten har påpekat (11). EU:s verktygslåda för cyberdiplomati, som inrättades i maj 2019, har visat på mervärdet av ett gemensamt diplomatiskt svar från EU mot skadlig it-verksamhet. Den 30 juli 2020 beslutade rådet för första gången att införa restriktiva åtgärder mot personer, enheter och organ som ansvarar för eller deltar i olika cyberattacker.

BU.

Storskalig och olaglig användning av övervakningsprogram, såsom Pegasus, har använts av utländska statliga aktörer mot journalister, människorättsaktivister, akademiker, regeringstjänstemän och politiker, däribland europeiska statschefer. Medlemsstaterna har också använt sig av spionprogram för övervakning.

Skydd av EU:s medlemsstater, institutioner, byråer, delegationer och uppdrag

BV.

Den decentraliserade och multinationella karaktären hos EU-institutionerna, inbegripet dess uppdrag och insatser, är i allt större utsträckning en måltavla som utnyttjas av illasinnade utländska aktörer som vill skapa splittring i EU. Det råder en övergripande brist på säkerhetskultur i EU:s institutioner, trots att de utgör tydliga mål. Parlamentet står i egenskap av den demokratiskt valda EU-institutionen inför särskilda utmaningar. Flera fall har visat att EU-institutionerna verkar sårbara för utländsk infiltration. Säkerheten för EU:s personal bör säkerställas.

BW.	Det är nödvändigt att inrätta kraftfulla och konsekventa krishanteringsförfaranden som en prioriterad fråga. Ytterligare utbildning bör erbjudas för att förbättra personalens beredskap.

BX.

Cyberattacker har nyligen riktats mot flera EU-institutioner, vilket understryker behovet av starkt interinstitutionellt samarbete när det gäller att upptäcka, övervaka och dela information under cyberattacker och/eller i syfte att förebygga dem, inbegripet under uppdrag och insatser inom ramen för EU:s gemensamma säkerhets- och försvarspolitik. EU och dess medlemsstater bör organisera regelbundna gemensamma övningar för att identifiera svaga punkter och vidta nödvändiga åtgärder.

Inblandning genom globala aktörer via värvning av personer i samhällseliten, nationella diasporagrupper, universitet och kulturevenemang

BY.

Ett antal tidigare politiker, inbegripet före detta tjänstemän på hög nivå har blivit anlitade eller koopterade av utländska nationella eller privata företag som kontrolleras av utländska auktoritära stater i utbyte mot deras kunskaper och på bekostnad av EU-medborgarnas och medlemsstaternas intressen.

BZ.

Vissa länder är särskilt aktiva på området värvning och kooptation av samhällseliten, särskilt Ryssland och Kina, men även Saudiarabien och andra gulfstater, där exempelvis både Tysklands f.d. förbundskansler Gerhard Schröder och Finlands f.d. statsminister Paavo Lipponen har anslutit sig till Gazprom för att påskynda ansökningsprocessen för Nord Stream 1 och 2, Österrikes f.d. utrikesminister Karin Kneissl har utnämnts till styrelseledamot i Rosneft, Frankrikes f.d. premiärminister François Fillon har utnämnts till styrelseledamot i Zaroubejneft, Frankrikes f.d. premiärminister Jean-Pierre Raffarin är aktivt engagerad i att främja kinesiska intressen i Frankrike, Tjeckiens f.d. kommissionsledamot Štefan Füle har arbetat för CEFC China Energy, Finlands f.d. statsminister Esko Aho nu sitter i styrelsen för Kremlkontrollerade Sberbank, Frankrikes f.d. minister med ansvar för förbindelserna till parlamentet Jean-Marie Le Guen nu är styrelseledamot i Huawei France och Belgiens f.d. premiärminister Yves Leterme är medordförande i den kinesiska investeringsfonden ToJoy och många andra politiker och tjänstemän på hög nivå intar liknande roller.

CA.

Strategier för ekonomisk lobbyverksamhet kan kombineras med mål för utländsk inblandning. Enligt OECD:s rapport om lobbyverksamhet på 2000-talet (12) har bara USA, Australien och Kanada regler som omfattar utländskt inflytande. Det finns en allvarlig brist på rättsligt bindande regler och verkställighet av EU:s lobbyregister, vilket gör det praktiskt taget omöjligt att spåra lobbyverksamhet som har sitt ursprung utanför EU. Det finns för närvarande inget sätt att övervaka lobbyverksamhet i medlemsstaterna som påverkar lagstiftning och utrikespolitik via Europeiska rådet. Reglerna om lobbyverksamhet i EU är främst inriktade på personliga kontakter och tar inte hänsyn till hela det ekosystem av olika typer av lobbyverksamhet som finns i Bryssel. Länder som Kina och Ryssland, men även Qatar, Förenade Arabemiraten och Turkiet, har gjort stora investeringar i lobbyverksamhet i Bryssel.

CB.	Att försöka utnyttja utsatta grupper för egna ändamål, däribland de nationella minoriteter och den nationella diaspora som lever på EU:s territorium är ett viktigt inslag i strategier för utländsk inblandning.

CC.

Olika statliga aktörer, exempelvis den ryska regeringen, den kinesiska regeringen och i mindre utsträckning den turkiska regeringen, har försökt öka sitt inflytande med hjälp av kulturella, utbildningsrelaterade (t.ex. genom bidrag och stipendier) och religiösa institut i många EU-medlemsstater, i en strategisk insats för att destabilisera europeisk demokrati och utöka kontrollen över Öst- och Centraleuropa. Den påstått svåra situationen för dess nationella minoritet har tidigare använts av Ryssland som en ursäkt för direkta ingripanden i tredjeländer.

CD.

Det finns bevis på rysk inblandning och informationsmanipulering på internet i många liberala demokratier världen runt, inbegripet men inte begränsat till folkomröstningen om brexit i Förenade kungariket och presidentvalen i Frankrike och USA, samt praktiskt stöd till extremistiska, populistiska, antieuropeiska partier och vissa andra partier och enskilda personer i hela Europa, inbegripet men inte begränsat till Frankrike, Tyskland, Italien och Österrike. Det behövs mer stöd för forskning och utbildning för att kunna förstå exakt vilken inverkan utländsk inblandning hade på specifika händelser, såsom brexit och valet av president Trump 2016.

CE.

Ryska statskontrollerade kanalerna Sputnik och RT som är baserade i väst, i kombination med västerländska medier och helt eller delvis rysk- och kinesiskägda juridiska och enskilda entiteter deltar aktivt i desinformationsverksamhet mot liberala demokratier. Ryssland använder sig av historisk revisionism, försöker skriva om historien om Sovjetunionens brott och främjar sovjetisk nostalgi bland den mottagliga befolkningen i Central- och Östeuropa. Det är svårt för nationella tv-bolag i Central- och Östeuropa att konkurrera med ryskspråkigt tv-innehåll som finansieras av den ryska regeringen. Det finns en risk för ett obalanserat samarbete mellan kinesiska och utländska medier, med beaktande av att kinesiska medier är det kinesiska kommunistpartiets röst i hemlandet och utomlands.

CF.

Mer än 500 Konfuciuscentrum har öppnats världen över, däribland cirka 200 i Europa, och Konfuciusinstitut och Konfuciusklassrum används av Kina som ett verktyg för inblandning i EU. Den akademiska friheten är allvarligt begränsad vid Konfuciusinstituten. Universitet och utbildningsprogram är föremål för omfattande utländsk finansiering, särskilt från Kina eller Qatar, såsom Fudanuniversitetets campus i Budapest.

CG.

EU saknar för närvarande den verktygslåda som krävs för att ta itu med värvning av samhällseliten och motverka inrättandet av kanaler för influering, även inom EU:s institutioner. Situationsmedvetandeförmågan och kontraspionageinstrumenten är fortfarande bristfälliga på EU-nivå, med stort beroende av nationella aktörers vilja att utbyta information.

Avskräckande åtgärder, tillskrivning av ansvar och kollektiva motåtgärder, inbegripet sanktioner

CH.

EU och dess medlemsstater har för närvarande ingen specifik sanktionsordning när det gäller utländsk inblandning och desinformationskampanjer som iscensätts av utländska statliga aktörer, vilket innebär att dessa aktörer tryggt kan förutsätta att deras destabiliseringskampanjer mot EU inte kommer att få några konsekvenser.

CI.

Att säkerställa ett tydligt tillskrivande av desinformations- och propagandaattacker, inbegripet genom att offentligt namnge förövarna, deras sponsorer och de mål de strävar efter att uppnå samt att mäta effekterna av dessa attacker på målgruppen är de första stegen mot att effektivt försvara sig mot sådana åtgärder.

CJ.

EU bör stärka sina avskräckande verktyg och verktyg för att tillskriva ansvar för sådana angrepp och kategorisering av deras karaktär i fråga om huruvida de strider mot internationell rätt eller ej, för att kunna inrätta effektiva sanktioner så att illasinnade utländska aktörer måste betala priset för sina beslut och ta konsekvenserna. Att rikta in sig på enskilda personer är kanske inte tillräckligt. Andra verktyg, såsom handelsåtgärder, skulle kunna användas för att skydda europeiska demokratiska processer mot statligt sponsrade hybridattacker. Avskräckande åtgärder måste tillämpas på ett öppet sätt med alla vederbörliga garantier. Hybridattacker kalibreras så att de avsiktligt faller under tröskelvärdet i artikel 42.7 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och artikel 5 i Nordatlantiska fördraget.

Globalt samarbete och multilateralism

CK.	Illasinnade åtgärder som iscensätts av utländska statliga och icke-statliga aktörer påverkar många demokratiska partnerländer världen över. Demokratiska allierade är beroende av sin förmåga att gå samman i att ge ett kollektivt svar.

CL.

EU:s anslutningsländer på västra Balkan drabbas särskilt hårt av attacker i form av utländsk inblandning och desinformationskampanjer från Ryssland, Kina och Turkiet, såsom Rysslands inblandningskampanjer under ratificeringsprocessen för Prespa-avtalet i Nordmakedonien. Kina och Ryssland har ytterligare utnyttjat covid-19-pandemin på västra Balkan för att destabilisera dessa länder och misskreditera EU. Kandidatländer och potentiella kandidatländer förväntas ansluta sig till EU:s initiativ för att bekämpa utländsk inblandning.

CM.

Det saknas fortfarande en gemensam förståelse och gemensamma definitioner bland likasinnade partner och allierade när det gäller arten av hot det är fråga om. FN:s generalsekreterare efterlyser en global uppförandekod för att främja den offentliga informationens integritet. Konferensen om Europas framtid är en viktig plattform för diskussioner på området.

CN.

Det behövs ett globalt, multilateralt samarbete och stöd mellan likasinnade partner i hanteringen av utländsk illasinnad inblandning. Andra demokratier, såsom Australien eller Taiwan, har utvecklat avancerade färdigheter och strategier. Taiwan går i bräschen för kampen mot manipulation av information, främst från Kina. Det taiwanesiska systemets framgång bygger på samarbete mellan alla regeringsgrenar, men också med oberoende icke-statliga organisationer som är specialiserade på faktakontroll och mediekunskap och med sociala medieplattformar, såsom Facebook, samt på främjande av mediekompetens för alla generationer, avslöjande av desinformation och begränsning av spridningen av manipulativa meddelanden. Det särskilda utskottet INGE genomförde ett tre dagar långt officiellt uppdrag i Taiwan för att diskutera desinformation och utländsk inblandning i val.

Behov av en samordnad EU-strategi mot utländsk inblandning

Europaparlamentet är djupt oroat över att utländsk inblandning och försök till informationsmanipulering, som övervägande utförs av Ryssland och Kina och som riktar sig mot alla delar av Europeiska unionens och dess medlemsstaters demokratiska funktionssätt blir allt vanligare och tar sig alltmer raffinerade uttryck.

Europaparlamentet välkomnar tillkännagivandet den 27 februari 2022 från kommissionens ordförande om ett EU-omfattande förbud mot ryska propagandakanaler såsom Sputnik TV, RT (tidigare känd som Russia Today) och andra ryska desinformationsorgan som har som enda syfte att försvaga och splittra den allmänna opinionen i EU och EU:s beslutsfattare. Parlamentet efterlyser ytterligare åtgärder i detta avseende.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå och medlagstiftarna och medlemsstaterna att stödja en koordinerad sektorsövergripande strategi i flera skikt, liksom tillräckliga ekonomiska resurser, i syfte att rusta EU och dess medlemsstater med lämpliga strategier för framsyn och motstånd och verktyg för avskräckning, så att de kan bemöta alla hybridhot och hybridattacker som iscensätts av främmande statliga och icke-statliga aktörer. Parlamentet anser att denna strategi bör bygga på

a)	gemensamma terminologier och definitioner, en enda metod, utvärderingar och efterhandsbedömningar av den lagstiftning som hittills antagits, ett gemensamt underrättelsesystem samt förståelse, övervakning, inbegripet tidiga varningar, och situationsmedvetenhet om de aktuella frågorna,

b)	konkreta strategier som möjliggör uppbyggnad av motståndskraft bland EU-medborgarna i linje med demokratiska värden, bland annat genom stöd till det civila samhället,

c)	lämplig störnings- och försvarskapacitet,

diplomatiska och avskräckande åtgärder, inbegripet en verktygslåda på EU-nivå för att motverka utländsk inblandning och utländska påverkansoperationer, inbegripet hybridoperationer, genom lämpliga åtgärder, t.ex. tillskrivning av ansvar och namngivning av förövare, sanktioner och motåtgärder, och globala partnerskap för att utbyta praxis och främja internationella normer för ansvarsfullt statligt agerande.

Europaparlamentet understryker att alla åtgärder för att förebygga, upptäcka, tillskriva ansvar för, motverka och utdöma straffpåföljder för utländsk inblandning måste utformas på ett sätt som respekterar och främjar grundläggande rättigheter, inbegripet EU-medborgarnas förmåga att kommunicera på ett säkert, anonymt och ocensurerat sätt, utan otillbörlig inblandning från eventuella utländska aktörer.

Europaparlamentet anser att denna strategi bör baseras på en ansats som är riskbaserad och omfattar hela samhället och hela statsapparaten, och som särskilt omfattar följande områden:

a)	Uppbyggnad av motståndskraft inom EU genom situationsmedvetenhet, medie- och informationskompetens, mediepluralism, oberoende journalistik och utbildning.

b)	Utländsk inblandning med hjälp av onlineplattformar.

c)	Kritisk infrastruktur och strategiska sektorer.

d)	Utländsk inblandning under valprocesser.

e)	Förtäckt finansiering av politisk verksamhet från utländska aktörer och givare.

f)	Cybersäkerhet och motståndskraft mot cyberattacker.

g)	Skydd av EU:s medlemsstater, institutioner, byråer, delegationer och uppdrag.

h)	Inblandning genom globala aktörer via värvning av personer i samhällseliten, nationella diasporagrupper, universitet och kulturevenemang

i)	Avskräckande åtgärder, tillskrivning av ansvar och kollektiva motåtgärder, inbegripet sanktioner.

j)	Globalt samarbete och multilateralism.

Europaparlamentet uppmanar i synnerhet EU och dess medlemsstater att öka de resurser och medel som tilldelas organ och organisationer i hela Europa och globalt – såsom tankesmedjor och faktagranskare – som har till uppgift att övervaka och öka medvetenheten om hur allvarliga olika hot är, däribland desinformation. Parlamentet framhåller EU:s avgörande roll i en bredare strategisk bemärkelse. Parlamentet begär en förstärkning av EU:s och dess medlemsstaters framsynskapacitet och driftskompatibilitet för att säkerställa en kraftfull beredskap att förutsäga, förebygga och mildra utländsk manipulation av information och inblandning, stärka skyddet av sina strategiska intressen och sin infrastruktur och delta i multilateralt samarbete och samordning för att nå en samsyn i frågan i relevanta internationella forum. Parlamentet uppmanar rådet (utrikes frågor) att regelbundet diskutera frågor om utländsk inblandning.

Europaparlamentet är bekymrat över den överväldigande bristen på medvetenhet, inbegripet bland den breda allmänheten och bland statstjänstemän, om allvaret i de hot från utländska auktoritära regimer och andra illvilliga aktörer som för närvarande riktas mot alla nivåer och sektorer i det europeiska samhället och som syftar till att undergräva grundläggande rättigheter och de offentliga myndigheternas legitimitet, fördjupa politisk och social fragmentering och i vissa fall till och med orsaka livshotande skador hos EU-medborgare.

Europaparlamentet är bekymrat över bristen på normer och på lämpliga och tillräckliga åtgärder för att tillskriva ansvar för och reagera på utländsk inblandning, vilket leder till en attraktiv kalkyl för illasinnade aktörer med låga kostnader, låga risker och hög avkastning, eftersom risken att de drabbas av vedergällning för sina handlingar för närvarande är mycket låga.

Europaparlamentet uppmanar kraftfullt kommissionen att där så är relevant inkludera perspektivet utländsk informationsmanipulering och inblandning i den förhandsbedömning som utförs innan nya förslag läggs fram, i syfte att integrera motverkandet av utländsk inblandning och informationsmanipulation i EU:s beslutsfattande. Parlamentet föreslår att utrikestjänsten och kommissionen även utför regelbundna översyner av motståndskraften och bedömer hotens utveckling och deras inverkan på nuvarande lagstiftning och politik.

10.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att analysera nyligen inrättade nationella institutioner, exempelvis Australiens nationella samordnare för motåtgärder mot utländsk inblandning, Finlands säkerhetskommitté, som bistår statsrådet och ministerierna, Sveriges myndighet för samhällsskydd och beredskap, nya myndighet för psykologiskt försvar och nationella kunskapscentrum om Kina, Frankrikes nya myndighet Viginum, Litauens nationella cybersäkerhetscentrum och Taiwans interinstitutionella arbetsgrupp för desinformationssamordning, för att se vilken bästa praxis som skulle kunna tillämpas på EU-nivå. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja utbyte av information och bästa praxis mellan medlemsstaterna i detta avseende. Parlamentet understryker vikten av proaktiva strategier och instrument, inbegripet strategisk kommunikation som en central verksamhet för att genomföra EU:s och medlemsstaternas politik genom ord och handling. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla lämplig datavetenskapsutbildning och att inrätta ett enda övervakningsorgan inom kommissionen för informationsmanipulation.

11.

Europaparlamentet oroas över de många luckorna och kryphålen i den nuvarande lagstiftning och politik på EU-nivå och nationell nivå som syftar till att upptäcka, förebygga och motverka utländsk inblandning.

12.

Europaparlamentet noterar att ett antal långsiktiga projekt och program med fokus på att motverka desinformation på teknisk, rättslig, psykologisk och informationsmässig nivå finansieras av EU. Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma effekterna av dessa projekt och program och deras tillämplighet.

13.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta en kommissionsarbetsgrupp ledd av Věra Jourová, kommissionens vice ordförande med ansvar för värden och öppenhet, för att granska befintlig lagstiftning och politik för att identifiera luckor som skulle kunna utnyttjas av illasinnade aktörer, och uppmanar med kraft kommissionen att täppa till dessa luckor. Parlamentet betonar att denna struktur bör samarbeta med andra EU-institutioner och medlemsstater på nationell, regional och lokal nivå och underlätta utbyte av bästa praxis. Parlamentet uppmanar kommissionen och utrikestjänsten att överväga att inrätta ett oberoende och resursstarkt europeiskt centrum för hot mot inblandning och informationsintegritet, som bör identifiera, analysera och dokumentera manipulering av information och hot om inblandning gentemot EU som helhet, öka situationsmedvetenheten, utveckla ett specialiserat kunskapsnav genom att bli en plattform för samordning med det civila samhället, näringslivet, EU och nationella institutioner och öka allmänhetens medvetenhet, bland annat genom regelbundna rapporter om systemhot. Parlamentet betonar att inrättandet av ett nytt självständigt och resursstarkt europeiskt centrum för informationsintegritet och inblandningshot bör klargöra och förstärka rollen för utrikestjänstens avdelning StratCom och dess arbetsgrupper som det strategiska organet för EU:s diplomattjänst, och förebygga överlappning av verksamheter. Parlamentet betonar att mandatet för Europeiska utrikestjänstens avdelning StratCom bör fokusera på att strategiskt utveckla extern politik för att motverka befintliga och framväxande gemensamma hot samt öka samarbetet med internationella partner på detta område. Parlamentet påpekar att utrikestjänstens StratCom bör sträva efter detta i nära samarbete med det nya europeiska centrumet för informationsintegritet och inblandningshot och den nya kommissionsarbetsgruppen.

14.

Europaparlamentet uppmanar alla EU-institutioner och medlemsstaterna att stärka det civila samhället så att det kan spela en aktiv roll i kampen mot utländsk inblandning. Parlamentet uppmanar alla nivåer och sektorer i det europeiska samhället att inrätta system för att göra organisationer och medborgare mer motståndskraftiga mot utländsk inblandning, för att kunna upptäcka angrepp i tid och motverka angrepp så effektivt som möjligt, inbegripet genom utbildning och medvetenhetshöjande insatser, inom EU-ramen för grundläggande rättigheter och på ett transparent och demokratiskt sätt. Parlamentet pekar i detta sammanhang på den bästa praxis och samhällsomfattande strategi, som tillämpas av Taiwan. Parlamentet uppmanar beslutsfattare att förse det civila samhället med lämpliga verktyg och avsatta medel för att studera, avslöja och bekämpa utländsk inblandning.

Uppbyggnad av motståndskraft i EU genom situationsmedvetenhet, mediekompetens och utbildning

15.

Europaparlamentet betonar att EU:s institutioner och medlemsstater behöver rejäla, kraftfulla och sammankopplade system för att upptäcka, analysera, spåra och kartlägga incidenter där utländska statliga och icke-statliga aktörer försöker blanda sig i demokratiska processer, i syfte att utveckla situationsmedvetenheten och en tydlig förståelse av den typ av beteende som EU och dess medlemsstater måste avskräcka från och hantera. Parlamentet efterlyser regelbunden sociologisk forskning och undersökningar för att övervaka motståndskraft och mediekompetens samt för att förstå allmänhetens stöd för och uppfattningar om de vanligaste desinformationsnarrativen.

16.

Europaparlamentet understryker att det är lika viktigt att insikterna från den här analysen inte stannar inom grupper av specialister på utländsk inblandning, utan i den mån det är möjligt öppet delas med den bredare allmänheten, särskilt med personer som utför känsliga uppgifter, så att alla är medvetna om hotmönstren och kan undvika riskerna.

17.

Europaparlamentet understryker att det är nödvändigt att utveckla en gemensam metod för att utveckla situationsmedvetenhet och tidig varnings- och hotbedömning, samla in bevis systematiskt och upptäcka manipulering av informationsmiljön, liksom att utveckla standarder för teknisk tillskrivning av ansvar, till exempel i fråga om innehållsautenticitet, för att säkerställa ett ändamålsenligt svar.

18.

Europaparlamentet betonar att EU, i samarbete med medlemsstaterna och genom att arbeta multilateralt i relevanta internationella forum, måste utveckla en begreppsmässig definition av de inblandningshot som EU står inför. Parlamentet understryker att denna definition måste avspegla den taktik och de tekniker, förfaranden och verktyg som används för att beskriva beteendemönstren hos de hotaktörer – stater och andra – som vi ser i dag. Parlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att involvera Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter för att säkerställa att det inte finns några diskriminerande eller orättvisa begrepp eller fördomar som ingår i någon begreppsmässig definition.

19.

Europaparlamentet understryker att offentlig diplomati och strategisk kommunikation är väsentliga delar av EU:s yttre förbindelser och skyddet av EU:s demokratiska värden. Parlamentet uppmanar EU:s institutioner att vidareutveckla och aktivt främja det viktiga arbete som utförs av Europeiska utrikestjänstens avdelning StratCom med dess arbetsgrupper, EU:s underrättelse- och lägescentral (EU Intcen) och dess gemensamma enhet för hybridhot, direktoratet för underrättelseverksamhet vid Europeiska unionens militära stab, systemet för snabbt informationsutbyte, det etablerade samarbetet på administrativ nivå mellan utrikestjänsten, kommissionen och parlamentet, det kommissionsledda nätverket mot desinformation, parlamentets administrativa arbetsgrupp mot desinformation och det pågående samarbetet med Nato, G7, det civila samhället och det privata näringslivet när det gäller samarbete om underrättelser, analyser, delning av bästa praxis och ökad medvetenhet om utländsk informationsmanipulering och inblandning. Parlamentet välkomnar revisionsrättens särskilda rapport nr 09/2021 Desinformation som påverkar EU: problemet tacklat men inte tyglat. Parlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten och kommissionen att offentliggöra en ingående tidsplan för genomförandet av Europeiska revisionsrättens rekommendationer.

20.

Europaparlamentet understryker behovet att verka för ett permanent övervakningsarbete och stärka detta i god tid före val, folkomröstningar eller andra viktiga politiska processer runt om i Europa.

21.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utnyttja dessa resurser fullt ut genom att utbyta relevanta underrättelser med EU Intcen och öka sitt deltagande i systemet för snabbt informationsutbyte. Parlamentet anser att analys- och underrättelsesamarbetet inom EU och med Nato behöver stärkas ytterligare samtidigt som det görs mer transparent och demokratiskt ansvarigt, också genom att dela information med parlamentet.

22.

Europaparlamentet välkomnar kommissionsordförande von der Leyens idé att inrätta ett gemensamt centrum för situationsmedvetenhet för att förbättra den strategiska framsyntheten och EU:s öppna strategiska oberoende, men förväntar sig ytterligare klargörande av dess upplägg och uppdrag. Parlamentet understryker att ett sådant centrum skulle kräva aktivt samarbete med kommissionens avdelningar, utrikestjänsten, rådet, parlamentet och nationella myndigheter. Parlamentet upprepar dock vikten av att undvika dubbelarbete och överlappningar med befintliga EU-strukturer.

23.

Europaparlamentet påminner om behovet att förse utrikestjänsten med ett stärkt och väldefinierat mandat och de resurser som krävs för avdelningen för strategisk kommunikation, arbetsgrupper och informationsanalys för att övervaka och hantera informationsmanipulering och inblandning bortom de utländska källor som för närvarande omfattas av de tre arbetsgrupperna, samt eftersträva bredare geografisk täckning genom att tillämpa en riskbaserad strategi. Parlamentet uppmanar utrikestjänsten att snarast sätta in lämplig kapacitet för att ta itu med informationsmanipulering och inblandning som har sitt ursprung i Kina, i synnerhet genom att inrätta en särskild grupp för Fjärran Östern. Parlamentet betonar vidare behovet att avsevärt öka expertisen och språkkapaciteten när det gäller Kina och andra strategiskt viktiga regioner, inom utrikestjänsten, i medlemsstaterna och vid EU-institutionerna i allmänhet, samt att använda underrättelseinhämtning genom öppna källor, som för närvarande är en underutnyttjad metod.

24.

Europaparlamentet betonar vikten av brett distribuerade, konkurrenskraftiga pluralistiska medier, oberoende journalister, faktagranskare och forskare samt starka public service-medier för en livlig och fri demokratisk debatt. Parlamentet välkomnar initiativ för att föra samman, utbilda och på annat sätt stödja organisationer för oberoende journalister, faktagranskare och forskare runt om i Europa, särskilt i de mest riskutsatta regionerna, såsom det europeiska observatoriet för digitala medier och det europeiska initiativet för demokrati. Parlamentet beklagar djupt att det europeiska observatoriet för digitala medier inte omfattar de baltiska staterna. Parlamentet välkomnar även initiativ som syftar till att på områdena journalistik och faktagranskande inrätta tillförlitlighetsindikatorer som är lätta att känna igen, såsom de indikatorer som tagits fram av Reportrar utan gränser. Parlamentet uppmanar kommissionen att motverka monopolistiskt ägande av massmedier.

25.

Europaparlamentet lovordar den oumbärliga research och de många kreativa och framgångsrika initiativ för mediekompetens och digital kompetens samt ökad medvetenhet som genomförs av enskilda personer, skolor, universitet, medieorganisationer, offentliga institutioner och civilsamhällesorganisationer.

26.

Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att öronmärka offentliga EU-medel för oberoende faktagranskning, research, medier och journalistik av hög kvalitet och av undersökande karaktär samt icke-statliga organisationer som gör research i fråga om, och utreder, informationsmanipulering och inblandning, främjar mediekompetens, digital kompetens och informationskompetens och andra sätt att ge människor egna verktyg och undersöker hur man på ett meningsfullt sätt kan mäta genomslagskraften för utbildning i mediekompetens, digital kompetens och informationskompetens, medvetenhetsökande åtgärder, vederläggande insatser och strategisk kommunikation.

27.

Europaparlamentet efterlyser åtgärder för att bidra till professionella och pluralistiska medier, samtidigt som man garanterar att utgivarna får en skälig lön när deras innehåll används på internet. Parlamentet understryker att ett antal länder runt om i världen vidtar åtgärder för att se till att medierna har tillräckliga ekonomiska resurser. Parlamentet upprepar sin begäran om inrättande av en permanent EU-fond för nyhetsmedier och välkomnar i detta avseende initiativet NEWS, inbegripet de nya finansieringsmöjligheterna för mediesektorn och medie- och informationskompetens i programmet Kreativa Europa (2021–2027). Parlamentet noterar dock att finansieringsflöden kan skapa beroenden eller påverka mediernas oberoende. Parlamentet betonar i detta sammanhang vikten av transparens i mediefinansieringen. Parlamentet anser att offentliggörande av information om vem som äger, gör donationer till, kontrollerar eller tillhandahåller innehåll till mediekanalerna och betalar för journalistiskt innehåll behövs för att skydda mediepluralismen.

28.

Europaparlamentet understryker behovet att samla analyser, incidentrapporter och underrättelsebaserade offentliga hotbildsbedömningar i fråga om informationsmanipulering och inblandning och göra dessa tillgängliga för allmänheten. Parlamentet föreslår därför att det inrättas en EU-omfattande databas över incidenter med utländsk inblandning som rapporteras av EU:s och medlemsstaternas myndigheter. Parlamentet understryker att information om dessa incidenter, när så är lämpligt, skulle kunna delas med det civila samhällets organisationer och allmänheten på alla EU-språk.

29.

Europaparlamentet uppmanar samtliga medlemsstater att inkludera mediekompetens och digital kompetens samt utbildning om demokrati, grundläggande rättigheter, nutidshistoria, globala frågor, kritiskt tänkande och samhällsengagemang i sina läroplaner, från förskoleverksamhet till vuxenutbildning, inbegripet utbildning för lärare och forskare. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka stödet till utbildning och forskning, ur ett historiskt perspektiv, om hur utländsk inblandning och tidigare totalitarism har påverkat samhället i allmänhet och mer specifikt storskaliga demokratiska händelser.

30.

Europaparlamentet uppmanar EU:s institutioner och medlemsstater, på alla administrativa nivåer, att identifiera sektorer som riskerar att utsättas för försök till inblandning och att tillhandahålla regelbundna utbildningar och övningar för personal inom dessa sektorer i hur man upptäcker och förhindrar försök till inblandning, och understryker att sådana insatser skulle gynnas av att ett standardiserat format fastställs av EU. Parlamentet rekommenderar att heltäckande utbildningsmoduler också erbjuds alla offentliganställda tjänstemän. Parlamentet välkomnar i detta avseende den utbildning som parlamentets administration erbjuder ledamöter och personal, och rekommenderar att denna utbildning vidareutvecklas.

31.

Europaparlamentet understryker vikten av att öka medvetenheten om utländsk inblandning på alla nivåer i samhället och välkomnar de initiativ som tagits av utrikestjänsten, kommissionen och parlamentets administration, såsom utbildnings- och informationsevenemang för journalister, lärare, influerare, studerande, äldre och besökare, både offline och online, i Bryssel och runt om i medlemsstaterna, samt rekommenderar att de vidareutvecklas.

32.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna, EU-administrationen och civilsamhällesorganisationer att dela med sig av bästa praxis för utbildning i medie- och informationskompetens samt ökad medvetenhet, såsom krävs i direktivet om audiovisuella medietjänster (13). Parlamentet uppmanar kommissionen att organisera dessa utbyten i samarbete med expertgruppen för mediekompetens. Parlamentet understryker att det reviderade direktivet måste genomföras snabbt och korrekt av medlemsstaterna.

33.

Europaparlamentet uppmanar med kraft EU:s institutioner att utarbeta en etisk kod för att vägleda offentliga myndigheter och politiska företrädare i användningen av plattformar och nätverk för sociala medier. Parlamentet anser att det är nödvändigt att uppmuntra till ansvarsfull användning av sådana plattformar och nätverk för att bekämpa manipulering och felaktig information i den offentliga sfären.

34.

Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att genomföra skräddarsydda program för ökad medvetenhet och medie- och informationskompetens, inbegripet för diasporagrupper och minoriteter, och uppmanar kommissionen att inrätta ett system för enkel delning av material på minoritetsspråk, i syfte att minska översättningskostnaderna och nå ut till så många människor som möjligt. Parlamentet uppmanar regioner och kommuner att inta en ledande roll, eftersom det är viktigt att nå ut till landsbygdsområden och olika demografiska grupper.

35.

Europaparlamentet understryker att en nödvändig åtgärd som svar på försök till utländsk inblandning är att försvara de huvudsakliga målgrupper som inblandningen är inriktad på. Parlamentet betonar behovet av riktade åtgärder, genom en harmoniserad rättslig ram på EU-nivå, mot spridning av desinformation och hatpropaganda i frågor som rör kön, hbtqi+-personer, minoriteter och flyktingar. Parlamentet uppmanar kommissionen att utveckla och genomföra strategier för att hindra finansiering av enskilda personer och grupper som aktivt sprider eller deltar i informationsmanipulering, ofta riktad mot ovannämnda grupper och områden, för att splittra samhället. Parlamentet efterlyser positiva kommunikationskampanjer om dessa frågor och understryker behovet av könsmedveten utbildning.

36.

Europaparlamentet erkänner att könsbaserade desinformationsangrepp och motsvarande kampanjer ofta används som en del av en bredare politisk strategi för att undergräva lika deltagande i de demokratiska processerna, särskilt för kvinnor och hbtqi+-personer. Parlamentet betonar att desinformation om hbtqi+-personer driver hat, både online och offline, och hotar liv. Parlamentet efterlyser forskning som inriktas på desinformation online och som bedrivs genom en intersektionell lins, samt tillsyn över de förändringar som plattformar gör som svar på könsbaserade desinformationskampanjer online. Parlamentet efterlyser ökad uppmärksamhet på könsbaserad desinformation genom skapande av system för tidig varning som gör det möjligt att anmäla och identifiera könsbaserade desinformationskampanjer.

37.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en övergripande strategi för medie- och informationskompetens med särskild inriktning på att bekämpa informationsmanipulering.

38.

Europaparlamentet välkomnar inrättandet av expertgruppen för att ta itu med desinformation och främja digital kompetens genom utbildning, som bland annat kommer att fokusera på kritiskt tänkande, lärarutbildning, vederläggande insatser (inbegripet relevanta förberedelser), faktakontroll samt elevengagemang. Parlamentet uppmanar kommissionen att dela med sig av resultaten av denna expertgrupps arbete och att genomföra dess slutsatser.

39.

Europaparlamentet understryker vikten av strategisk kommunikation för att motverka de vanligaste narrativen mot demokratin. Parlamentet efterlyser en förbättring av EU:s strategiska kommunikation för att öka dess räckvidd både gentemot medborgarna och utomlands. Parlamentet betonar att alla demokratiska organisationer måste försvara demokratin, upprätthålla rättsstatsprincipen och ta ett gemensamt ansvar för att kommunicera med medborgarna på de språk och plattformar som dessa föredrar.

40.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa effektiva offentliga kommunikationskampanjer i samband med covid-19-pandemin, för att sprida korrekt och aktuell information i syfte att motverka felaktig information, särskilt när det gäller vacciner.

41.

Europaparlamentet är djupt oroat över spridningen av utländsk statlig propaganda – med ursprung främst i Moskva, Peking och Ankara – som översätts till lokala språk, till exempel medieinnehåll som sponsras av RT, Sputnik, Anadolu, CCTV, Global Times, Xinhua, TRT World eller det kinesiska kommunistpartiet och förkläs till journalistik, samt distribueras genom tidningar. Parlamentet vidhåller att sådana kanaler inte kan betraktas som verkliga medier och därför inte bör åtnjuta de rättigheter och skydd som demokratiska medier åtnjuter. Parlamentet oroas på samma sätt över hur dessa narrativ har spritt sig till verkliga journalistiska produkter. Parlamentet understryker behovet att skapa medvetenhet om Rysslands och Kinas desinformationskampanjer – som syftar till att ifrågasätta demokratiska värden och splittra EU – eftersom de utgör den främsta desinformationskällan i Europa. Parlamentet uppmanar kommissionen att inleda en studie om miniminormer för medier som en grund för att eventuellt återkalla tillstånd vid överträdelser. Parlamentet uppmanar kommissionen att integrera resultaten av studien i kommande lagstiftning, till exempel i en eventuell rättsakt om mediefrihet. Parlamentet noterar att utländska aktörer som ägnar sig åt inblandning på oriktiga grunder kan framställa sig själva som journalister. Parlamentet anser att det i sådana fall bör vara möjligt att bestraffa personen respektive organisationen i fråga, till exempel genom uthängning av de berörda, svartlistning av dem för pressevenemang eller återkallande av medieackrediteringar.

42.

Europaparlamentet är djupt oroat över angrepp, trakasserier, våld och hot mot journalister, människorättsförsvarare och andra personer som avslöjar utländsk inblandning. Detta kan även undergräva deras oberoende. Parlamentet uppmanar kommissionen att skyndsamt lägga fram konkreta och ambitiösa förslag om säkerheten för alla dessa personer, inbegripet ett instrument mot rättsprocesser som en strategi mot engagemang från allmänheten (SLAPP) och ekonomiskt, rättsligt och diplomatiskt stöd, i enlighet med handlingsplanen för demokratin i Europa. Parlamentet välkomnar i detta avseende kommissionens rekommendation (EU) 2021/1534 av den 16 september 2021 om säkerställande av journalisters och andra mediearbetares skydd, säkerhet och egenmakt i Europeiska unionen (14). Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att effektivt skydda journalister och annan mediepersonal med lagstiftningsverktyg och andra verktyg.

43.

Europaparlamentet betonar vikten av att involvera lokala och regionala beslutsfattare med ansvar för strategiska beslut på de områden som omfattas av deras behörighet, såsom infrastruktur, cybersäkerhet, kultur och utbildning. Parlamentet understryker att lokala och regionala politiker och myndigheter ofta kan identifiera oroande utveckling i ett tidigt skede, och betonar att lokala kunskaper ofta behövs för att identifiera och genomföra adekvata motåtgärder.

44.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inrätta kommunikationskanaler och plattformar där företag, icke-statliga organisationer och enskilda personer, även från diasporagrupper, kan rapportera om fall där de utsatts för informationsmanipulering eller inblandning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja dem som utsätts för angrepp och dem som har kännedom om sådana angrepp eller dem som utsätts för påtryckningar.

Utländsk inblandning med hjälp av onlineplattformar

45.

Europaparlamentet välkomnar den föreslagna översynen av uppförandekoden om desinformation, förslaget till rättsakt om digitala tjänster och förslaget till rättsakt om digitala marknader samt andra åtgärder med koppling till handlingsplanen för demokratin i Europa som effektiva verktyg för att ta itu med utländsk inblandning. Parlamentet rekommenderar att man vid den slutliga behandlingen av dessa texter tar hänsyn till de aspekter som anges i återstoden av detta avsnitt.

46.

Europaparlamentet betonar att yttrandefriheten inte får misstolkas som frihet att ägna sig åt aktiviteter online som är olagliga offline, såsom trakasserier, hatpropaganda, rasdiskriminering, terrorism, våld, spionage och hot. Parlamentet understryker att plattformarna inte bara måste följa lagen i det land där de är verksamma, utan även måste leva upp till sina allmänna villkor, särskilt när det gäller skadligt innehåll online. Parlamentet uppmanar plattformarna att öka sina insatser för att förhindra att olagligt innehåll som är identiskt med innehåll som identifierats som olagligt och avlägsnats dyker upp igen.

47.

Europaparlamentet understryker framför allt vikten av att fortsatt studera den ökande förekomsten av desinformation och utländsk inblandning online, samt behovet av EU-omfattande lagstiftning för att på ett meningsfullt sätt säkerställa betydligt mer omfattande insyn, övervakning och ansvarsskyldighet när det gäller onlineplattformarnas verksamhet och tillgång till data för legitima åtkomstsökande, särskilt med avseende på algoritmer och onlinereklam. Parlamentet uppmanar sociala medieföretag att ha annonsbibliotek.

48.

Europaparlamentet efterlyser reglering och åtgärder för att ålägga plattformar, särskilt plattformar som medför en systemrisk för samhället, att dra sitt strå till stacken när det gäller att minska informationsmanipulering och inblandning, till exempel genom att använda märkningar som anger de verkliga upphovspersonerna bakom konton, begränsa räckvidden för konton som regelbundet används för att sprida desinformation eller som regelbundet bryter mot plattformens allmänna villkor, tillfälligt spärra och, vid behov, på grundval av entydig lagstiftning, radera icke-autentiska konton som används för samordnade inblandningskampanjer eller demonetarisera webbplatser som sprider desinformation, införa åtgärder som minskar den risk för inblandning som effekterna av respektive algoritmer, reklammodeller, rekommendationssystem och AI-teknik medför samt flagga innehåll som utgör desinformation i både inlägg och kommentarer. Parlamentet påminner om att dessa åtgärder måste genomföras på ett sätt som resulterar i transparens och möjligheter till ansvarsutkrävande.

49.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fullt ut beakta Europarådets vägledning om bästa praxis för att uppnå effektiva rättsliga och förfarandemässiga ramar för själv- och samreglerande mekanismer för innehållsmoderering (Guidance note on best practices towards effective legal and procedural frameworks for self-regulatory and co-regulatory mechanisms of content moderation), som antogs i juni 2021.

50.

Europaparlamentet efterlyser ett fullständigt och ändamålsenligt genomförande av den allmänna dataskyddsförordningen (15), som begränsar den mängd uppgifter som plattformar får lagra om användare och den period under vilken dessa uppgifter får användas, särskilt för plattformar och applikationer som använder mycket privata och/eller känsliga uppgifter, exempelvis appar för meddelandehantering, hälsa, ekonomi och dejtning samt små diskussionsgrupper. Parlamentet uppmanar grindvaktsplattformar att avstå från att kombinera personuppgifter med personuppgifter från andra tjänster som erbjuds av grindvakten eller med personuppgifter från tredjepartstjänster, att göra det lika lätt att invända mot som att samtycka till lagring och delning av data och att göra det möjligt för användarna att välja om de vill bli föremål för annan individanpassad onlinereklam. Parlamentet välkomnar alla insatser för att förbjuda metoder för mikromålstyrning av politisk reklam, särskilt – men inte begränsat till – sådana metoder som bygger på känsliga personuppgifter, såsom etniskt ursprung, religiös övertygelse eller sexuell läggning, och uppmanar kommissionen att överväga att utvidga förbudet mot mikromålstyrning till sakfrågebaserad reklam.

51.

Europaparlamentet efterlyser bindande EU-regler som ålägger plattformar att samarbeta med de behöriga myndigheterna för att regelbundet testa sina system och identifiera, bedöma och begränsa risken för informationsmanipulering och inblandning samt de sårbarheter som användning av deras tjänster medför, inbegripet hur utformningen och hanteringen av deras tjänster bidrar till denna risk. Parlamentet efterlyser bindande EU-regler för att ålägga plattformar att införa system för övervakning av hur deras tjänster används, i form av exempelvis realtidsövervakning av de inlägg som är mest inne och populärast i en översikt land för land, i syfte att upptäcka informationsmanipulering och inblandning och flagga misstänkt inblandning till de ansvariga myndigheterna, och för att öka kostnaderna för aktörer som gör det möjligt att blunda för sådana handlingar som underlättas genom deras system.

52.

Europaparlamentet uppmanar onlineplattformar att avsätta tillräckliga resurser för att förhindra skadlig utländsk inblandning, och att säkerställa bättre arbetsvillkor, psykologisk vård och skälig ersättning för innehållsmoderatorer. Parlamentet uppmanar stora sociala medieplattformar att tillhandahålla detaljerade och landsspecifika rapporter om de resurser som avsatts för faktagranskning, forskning, innehållsmoderering, inbegripet mänsklig kapacitet och AI-kapacitet på enskilda språk, och samarbete med det lokala civilsamhället i respektive land. Parlamentet understryker vikten av att dessa plattformar ökar sina ansträngningar i syfte att ta itu med desinformation på mindre EU-marknader som också är kommersiellt mindre lönsamma.

53.

Europaparlamentet uppmanar sociala medieplattformar att fullt ut respektera alla EU-medborgares jämlikhet, oberoende av vilket språk de använder vid utformningen av sina tjänster, verktyg och övervakningsmekanismer, samt i åtgärder för ökad insyn och en säkrare onlinemiljö. Parlamentet betonar att detta inte bara avser alla officiella nationella och regionala språk, utan även de språk som används av betydande diasporagrupper inom EU. Parlamentet understryker att dessa tjänster bör vara tillgängliga även för personer med hörselnedsättning.

54.

Europaparlamentet efterlyser en tydlig och läsbar märkning av deepfake, både för plattformsanvändare och i innehållets metadata, för att förbättra dess spårbarhet för forskare och faktagranskare. Parlamentet välkomnar i detta avseende de initiativ som syftar till att öka innehållets autenticitet och spårbarhet, till exempel utvecklingen av vattenmärken och autenticitetsstandarder samt införandet av globala standarder.

55.

Europaparlamentet efterlyser reglering av tjänster som erbjuder verktyg och tjänster för manipulering av sociala medier, såsom metoder för att öka räckvidden för konton eller innehåll med hjälp av artificiell medverkan eller icke-autentiska profiler. Parlamentet understryker att sådan reglering måste bygga på en grundlig bedömning av nuvarande praxis och tillhörande risker och bör förhindra att dessa tjänster används av illvilliga aktörer för politisk inblandning.

56.

Europaparlamentet betonar behovet av transparens när det gäller de verkliga fysiska eller juridiska personerna bakom innehåll och konton online för dem som vill annonsera. Parlamentet uppmanar plattformarna att införa mekanismer för att upptäcka och tillfälligt spärra i synnerhet icke-autentiska konton som är kopplade till samordnade inblandningsoperationer. Parlamentet understryker att dessa metoder inte får inverka negativt på möjligheten att vara anonym online, vilken är ytterst viktig för att skydda journalister, aktivister, marginaliserade grupper och personer i utsatta positioner (till exempel visselblåsare eller oliktänkande och politiska motståndare till autokratiska regimer), och att metoderna bör lämna utrymme för satiriska och humoristiska konton.

57.

Europaparlamentet understryker att ett större ansvar för att avlägsna innehåll inte får leda till godtyckligt avlägsnande av lagligt innehåll. Parlamentet manar eftertryckligen till försiktighet när det gäller att slutgiltigt spärra konton för verkliga personer eller massanvändning av automatiska filter. Parlamentet noterar med oro plattformars godtyckliga beslut att spärra konton för folkvalda företrädare. Parlamentet betonar att dessa konton bör spärras endast på grundval av tydlig lagstiftning som bygger på demokratiska värden vilka omsätts i företagsstrategier och upprätthålls genom oberoende demokratisk tillsyn, och att det måste finnas en fullständigt transparent process för rätten att överklaga.

58.

Europaparlamentet efterlyser bindande regler som ålägger plattformar att skapa lättillgängliga och effektiva kommunikationskanaler för personer eller organisationer som vill anmäla olagligt innehåll, brott mot de allmänna villkoren, desinformation eller utländsk inblandning eller manipulering, när så är lämpligt för att anklagade personer ska kunna svara innan restriktiva åtgärder vidtas, samt införande av opartiska, transparenta, snabba och lättillgängliga hänskjutande- och överklagandeförfaranden för dem som drabbats av onlineinnehåll, dem som rapporterar innehåll och enskilda personer eller organisationer som påverkas av beslut att märka, begränsa synligheten för, oåtkomliggöra eller tillfälligt spärra konton eller begränsa tillgången till reklamintäkter. Parlamentet rekommenderar att sociala medieplattformar utser en särskild kontaktpunkt för varje medlemsstat samt bildar arbetsgrupper för varje viktigt val i samtliga medlemsstater.

59.

Europaparlamentet efterlyser lagstiftning för att säkerställa transparens gentemot användarna och allmänheten, till exempel genom att ålägga plattformar att inrätta offentliga och enkelt sökbara arkiv med onlineannonser, inbegripet uppgifter om vem de riktas till och vem som betalar för dem, liksom modererat och raderat innehåll, införa åtgärder för självreglering och ge omfattande och meningsfull åtkomst till information om utformningen, användningen och inverkan av algoritmer för nationella behöriga myndigheter, utvalda forskare som är knutna till akademiska institutioner, medier, civilsamhällesorganisationer och internationella organisationer som företräder allmänintresset. Parlamentet anser att de specifikationer som ligger till grund för dessa bibliotek bör harmoniseras för att möjliggöra analyser mellan plattformar och minska plattformarnas administrativa börda.

60.

Europaparlamentet efterlyser ett slut på affärsmodeller som bygger på att uppmuntra människor att stanna kvar längre på plattformarna genom att mata dem med innehåll som engagerar. Parlamentet uppmanar de lagstiftande beslutsfattarna och plattformarna att med hjälp av mänskliga moderatorer och en tredjepartsrevisor säkerställa att algoritmerna inte främjar olagligt, extremistiskt, diskriminerande eller radikaliserande innehåll, utan snarare erbjuder användarna en mångfald av perspektiv och prioriterar och främjar fakta och vetenskapligt baserat innehåll, särskilt när det gäller viktiga sociala frågor såsom folkhälsa och klimatförändringar. Parlamentet anser att engagemangsbaserade och beroendeframkallande rangordningsmodeller på systemnivå utgör ett hot mot vårt samhälle. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta itu med den aktuella frågan om prisincitament där starkt riktade annonser med polariserande innehåll ofta kostar mycket mindre för samma mängd visningar än mindre riktade annonser med socialt integrerande innehåll.

61.

Europaparlamentet begär att algoritmerna modifieras så att de inte längre främjar innehåll som härrör från icke-autentiska konton och kanaler som artificiellt driver på spridningen av skadlig utländsk informationsmanipulering. Algoritmerna bör modifieras så att de inte främjar polariserande innehåll som väcker ilska. Parlamentet betonar att EU måste vidta åtgärder för att rättsligt ålägga sociala medieföretag att i största möjliga utsträckning förhindra att desinformation förstärks när den väl upptäckts, och att det måste få konsekvenser för plattformarna om dessa inte uppfyller kravet att avlägsna desinformation.

62.

Europaparlamentet betonar att det behövs en bättre testfas och en systematisk granskning av algoritmernas konsekvenser, inbegripet av hur de formar den offentliga debatten och påverkar politiska resultat samt hur olika innehåll rangordnas. Parlamentet understryker att en sådan granskning också bör innebära en undersökning av plattformarnas förmåga att uppfylla de garantier som utlovas i deras respektive allmänna villkor och huruvida de har tillräckliga skyddsåtgärder för att förhindra att storskaligt, samordnat icke-autentiskt beteende manipulerar det innehåll som visas på deras plattformar.

63.

Europaparlamentet är bestört över de i genomsnitt 65 miljoner euro i reklamintäkter som varje år flödar till cirka 1 400 desinformationswebbplatser inriktade på EU-medborgarna (16). Parlamentet understryker att onlinereklam, ibland till och med från offentliga institutioner, hamnar på, och därmed finansierar, illasinnade webbplatser som främjar hatpropaganda och desinformation, utan de berörda annonsörernas samtycke eller ens kännedom. Parlamentet noterar att fem företag, däribland Google Ads, betalar 97 procent av dessa reklamintäkter och är ansvariga för att välja ut utgivares webbplatser som finns förtecknade i deras register samt därmed har makten att avgöra vilket innehåll som monetariseras respektive inte monetariseras. Parlamentet anser att det är oacceptabelt att de algoritmer som ligger till grund för distributionen av reklammedlen är helt och hållet dolda för allmänheten. Parlamentet uppmanar kommissionen att använda verktygen i konkurrenspolitiken och antitrustlagstiftningen att säkerställa en välfungerande marknad och bryta detta monopol. Parlamentet uppmanar dessa aktörer att förhindra att desinformationswebbplatser finansieras genom deras reklamtjänster. Parlamentet lovordar organisationer som verkar för att öka medvetenheten om denna oroande fråga. Parlamentet understryker att annonsörer bör ha rätt att veta och bestämma var deras annonser ska placeras och vilken förmedlare som har behandlat deras uppgifter. Parlamentet anser att det bör införas en medlingsprocess som gör att annonsörer kan få återbetalningar när annonser placeras på webbplatser som främjar desinformation.

64.

Europaparlamentet understryker att den uppdaterade uppförandekoden om desinformation, rättsakten om digitala tjänster, rättsakten om digitala marknader och andra åtgärder med koppling till handlingsplanen för demokratin i Europa kommer att kräva en verkningsfull översyns-, bedömnings- och sanktionsmekanism efter att de antagits, i syfte att regelbundet utvärdera deras genomförande på nationell nivå och EU-nivå, utan dröjsmål identifiera och åtgärda kryphål och sanktionera felaktig tillämpning av åtagandena samt underlåtenhet att leva upp till dem. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang kraftfulla och resursstarka samordnare av digitala tjänster i varje medlemsstat, samt tillräckliga resurser för att göra det möjligt för kommissionens verkställande gren att utföra de uppgifter som den har tilldelats genom rättsakten om digitala tjänster. Parlamentet betonar vidare vikten av att säkerställa att onlineplattformar är föremål för oberoende revisioner certifierade av kommissionen. När det gäller att säkerställa revisorers oberoende konstaterar parlamentet att de inte kan finansieras av enskilda plattformar.

65.

Europaparlamentet anser i detta sammanhang att objektiva nyckelutförandeindikatorer måste definieras, genom gemensam reglering, för att se till att de åtgärder som vidtas av plattformarna kan kontrolleras och är effektiva. Parlamentet understryker att dessa nyckelutförandeindikatorer bör omfatta landsspecifika mått, såsom den målgrupp som desinformationen riktar sig till, engagemang (klickfrekvens osv.), finansiering av faktagranskning och forskning i landet samt förekomsten av förbindelser med det civila samhället i landet och närheten i dessa förbindelser.

66.

Europaparlamentet är djupt oroat över bristen på transparens i översynen av uppförandekoden om desinformation, eftersom diskussionen till stor del har inskränkt sig till den privata sektorn och kommissionen. Parlamentet beklagar att Europaparlamentet, i synnerhet det särskilda INGE-utskottet, och vissa andra viktiga berörda parter inte har hörts vederbörligen under utarbetandet av översynen av uppförandekoden.

67.

Europaparlamentet beklagar djupt uppförandekodens fortsatta självreglerande karaktär, eftersom självreglering är otillräcklig när det gäller att skydda allmänheten från försök till inblandning och manipulering. Parlamentet befarar att den uppdaterade uppförandekoden om desinformation kanske inte kan ge ett svar på de utmaningar som ligger framför oss. Parlamentet oroas över att vägledningen för att stärka uppförandekoden i så hög grad bygger på kommissionens förslag till rättsakt om digitala tjänster. Parlamentet efterlyser snabba åtgärder för att se till att uppförandekoden inbegriper bindande åtaganden för plattformarna i syfte att säkerställa att EU är redo före nästa lokala, regionala och nationella val samt EU-val.

68.

Europaparlamentet uppmanar EU att värna och uppmuntra en dialog bland dem som arbetar med teknik och utbyte av information om de sociala plattformarnas beteende och strategier. Parlamentet anser att endast en öppen teknikgemenskap kan stärka den allmänna opinionen mot angrepp, manipulering och inblandning. Parlamentet vill att man undersöker möjligheten att upprätta en offentlig-privat informations- och analyscentral avseende desinformation, där medlemmarna skulle spåra, märka och dela hotinformation i fråga om desinformationsinnehåll och aktörerna bakom i enlighet med en hotklassificering. Parlamentet anser att detta skulle kunna ligga till grund för EU:s system för snabbt informationsutbyte och G7-mekanismen och att det även skulle gynna mindre aktörer med mindre resurser. Parlamentet efterlyser även en standard för hela branschen om desinformation för annonstjänster och monetariseringstjänster online – för att demonetarisera skadligt innehåll – som även bör användas av betalningssystem online och e-handelsplattformar och bör revideras av en tredje part.

69.

Europaparlamentet betonar vikten av att koden kan fungera som ett effektivt verktyg till dess att rättsakten om digitala tjänster träder i kraft. Parlamentet anser att koden bör tidigarelägga en del av skyldigheterna i rättsakten om digitala tjänster och ålägga de undertecknande parterna att genomföra ett antal bestämmelser i rättsakten om digitala tjänster när det gäller tillgång till uppgifter för forskare och lagstiftare samt reklamtransparens, inklusive transparens med avseende på algoritm- och rekommendationssystem. Parlamentet uppmanar med kraft de undertecknande parterna att få sin efterlevnad av dessa skyldigheter reviderad med hjälp av en oberoende revisor och anser att dessa revisionsrapporter bör offentliggöras.

70.

Europaparlamentet beklagar djupt bristen på transparens i processen för att övervaka efterlevnaden av koden, samt tidpunkten för översynen av koden, som kommer att slutföras före det särskilda INGE-utskottets slutsatser. Parlamentet noterar att åtminstone föredragningslistor för sammanträden, slutsatser och närvarolistor bör göras tillgängliga för allmänheten. Parlamentet uppmanar med kraft de undertecknande parterna att vittna i Europaparlamentet om sina åtaganden när det gäller koden och hur de har genomfört och kommer att genomföra dessa åtaganden.

71.

Europaparlamentet anser att oberoende regleringsmyndigheter för medier, såsom den europeiska gruppen av regleringsmyndigheter för audiovisuella medietjänster, skulle kunna spela en avgörande roll när det gäller att övervaka och upprätthålla koden.

72.

Europaparlamentet välkomnar förslaget om att etablera en arbetsgrupp i enlighet med kommissionens vägledning för att stärka uppförandekoden. Parlamentet insisterar på att kommissionen bjuder in företrädare för Europaparlamentet, nationella regleringsmyndigheter och andra berörda parter, inbegripet det civila samhället och forskare, för att ingå i denna arbetsgrupp.

Kritisk infrastruktur och strategiska sektorer

73.

Europaparlamentet anser att kritisk infrastruktur genom sin sammanlänkade och gränsöverskridande karaktär blir alltmer sårbar för inblandning utifrån, och anser att de nuvarande ramarna bör ses över. Parlamentet välkomnar därför kommissionens förslag till ett nytt direktiv för att stärka motståndskraften hos kritiska entiteter som tillhandahåller samhällsviktiga tjänster i Europeiska unionen.

74.

Europaparlamentet rekommenderar att medlemsstaterna behåller rätten att identifiera kritiska entiteter, men att samordning på EU-nivå är nödvändig för att

a)	stärka de anslutnings- och kommunikationskanaler som används av ett antal aktörer, bland annat för den övergripande säkerheten för EU:s uppdrag och insatser,

b)	stödja de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna genom gruppen för kritiska entiteters motståndskraft och säkerställa ett brett deltagande av berörda parter, särskilt ett effektivt deltagande av små och medelstora företag, det civila samhällets organisationer och fackföreningar,

främja utbyte av bästa praxis inte bara mellan medlemsstaterna utan även på regional och lokal nivå, inbegripet med västra Balkan, och mellan ägare och operatörer av kritisk infrastruktur, bland annat genom kommunikation mellan organ, i syfte att identifiera utvecklingen i ett tidigt skede och ta fram lämpliga motåtgärder,

d)	genomföra en gemensam strategi för att hantera cyberattacker mot kritisk infrastruktur.

75.

Europaparlamentet anser att förteckningen över kritiska enheter skulle kunna utökas med digital valinfrastruktur och utbildningssystem, med tanke på deras avgörande betydelse för att garantera EU:s och dess medlemsstaters långsiktiga funktion och stabilitet, och att flexibilitet bör tillåtas vid beslut om att i förteckningen lägga till nya strategiska sektorer som ska skyddas.

76.

Europaparlamentet efterlyser en övergripande EU-strategi för att hantera problem med hybridhot mot valprocesser och förbättra samordningen och samarbetet mellan medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra en kritisk bedömning av beroendet av plattformar och datainfrastrukturen i samband med val. Parlamentet anser att det råder brist på demokratisk tillsyn över den privata sektorn. Parlamentet efterlyser mer demokratisk tillsyn över plattformar, inbegripet adekvat tillgång till data och algoritmer för behöriga myndigheter.

77.

Europaparlamentet rekommenderar att de skyldigheter som härrör från förslaget till direktiv, inbegripet EU-omfattande och landsspecifika hotbilds-, risk- och sårbarhetsbedömningar, bör avspegla den senaste utvecklingen och utföras av det gemensamma forskningscentrumet i samarbete med utrikestjänstens Intcen. Parlamentet understryker behovet av tillräckliga resurser för dessa institutioner så att de kan tillhandahålla det senaste slaget av avancerad analys, med stark demokratisk tillsyn, vilket inte bör hindra att Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter gör en förhandsutvärdering för att säkerställa respekten för de grundläggande rättigheterna.

78.

Europaparlamentet anser att EU och dess medlemsstater måste tillhandahålla finansieringsalternativ till EU:s kandidatländer på västra Balkan och andra potentiella kandidatländer, där utländska direktinvesteringar har använts som ett geopolitiskt verktyg av tredjeländer i syfte att öka dessa länders inflytande, för att förhindra att stora delar av EU:s och kandidatländernas kritiska infrastruktur hamnar i tredjeländers och deras företags besittning, som i fallet med hamnen i Pireus i Grekland och som just nu håller på att hända genom kinesiska investeringar i undervattenskablar i Östersjön, Medelhavet och Norra ishavet. Parlamentet välkomnar därför förordningen om granskning av utländska direktinvesteringar som ett viktigt verktyg för att samordna medlemsstaternas åtgärder avseende utländska investeringar, och efterlyser ett starkare regelverk, samt starkare genomförande av regelverket, för att se till att utländska direktinvesteringar som påverkar EU:s säkerhet negativt, enligt vad som anges i förordningen, blockeras och att fler befogenheter att granska utländska direktinvesteringar överförs till EU-institutionerna. Parlamentet vill att principen om lägsta budgivare ska avskaffas i statliga investeringsbeslut. Parlamentet uppmanar samtliga EU-medlemsstater utan mekanismer för granskning av investeringar att införa sådana åtgärder. Parlamentet anser att regelverket bör ha en bättre koppling till oberoende analyser genomförda av nationella institut och EU-institut eller andra relevanta berörda parter, däribland tankesmedjor, för att kartlägga och bedöma flöden av utländska direktinvesteringar. Parlamentet anser att det också kan vara lämpligt att inkludera andra strategiska sektorer i regelverket, såsom 5G och andra informations- och kommunikationstekniker (IKT), för att begränsa EU:s och medlemsstaternas beroende av högriskleverantörer. Parlamentet understryker att detta tillvägagångssätt bör gälla på samma sätt för kandidatländer och potentiella kandidatländer.

79.

Europaparlamentet anser att EU står inför fler utmaningar till följd av bristen på tidigare investeringar, vilket har bidragit till unionens beroende av utländska teknikleverantörer. Parlamentet rekommenderar att produktions- och leveranskedjorna för kritisk infrastruktur och kritiskt material inom EU säkras. Parlamentet anser att EU:s åtgärder för öppet strategiskt oberoende och digital suveränitet är mycket viktiga och rätt väg att gå. Parlamentet betonar att EU förväntas använda nya verktyg för att stärka sin geopolitiska ställning, inbegripet ett instrument mot tvång. Parlamentet anser att EU-rättsakten om datachip, som tillkännagetts av kommissionen, för att se till att de delar som är avgörande för framställningen av datachip tillverkas inom EU, är ett viktigt steg för att begränsa beroendet av tredjeländer som Kina och Förenta staterna. Parlamentet anser att investeringar i framställning av datachip måste ske på ett samordnat sätt i hela unionen och på grundval av en analys på efterfrågesidan, för att undvika en kapplöpning om nationella offentliga subventioner samt en fragmentering av den inre marknaden. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att inrätta en särskild europeisk halvledarfond som skulle kunna stödja skapandet av den kvalificerade arbetskraft som i högsta grad behövs och ersätta de högre etableringskostnaderna för tillverknings- och designinrättningar i EU. Parlamentet anser att Taiwan är en viktig partner för att främja produktionen av halvledare inom EU.

80.

Europaparlamentet efterlyser vidareutveckling av europeiska nätverk av leverantörer av datainfrastruktur och datatjänster med europeiska säkerhetsstandarder, däribland Gaia-X, som utgör ett viktigt steg när det gäller att skapa konkurrenskraftiga alternativ till befintliga tjänsteleverantörer samt i riktning mot en öppen, transparent och säker digital ekonomi. Parlamentet understryker behovet att stärka de små och medelstora företagen och förhindra att kartellbildning uppstår på marknaden för molntjänster. Parlamentet påminner om att datacentraler utgör kritisk infrastruktur. Parlamentet är bekymrat över tredjeländers och deras företags inflytande över utvecklingen av Gaia-X.

81.

Europaparlamentet understryker att integriteten, tillgängligheten och konfidentialiteten hos offentliga elektroniska kommunikationsnät, exempelvis stamnät för internet och sjökablar för telekommunikation, är av avgörande betydelse ur ett säkerhetsperspektiv. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förhindra sabotage och spionage i dessa kommunikationsnät och att främja användningen av interoperabla, säkra dirigeringsstandarder för att säkerställa integritet och stabilitet hos elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster, även via den nyligen antagna strategin Global Gateway.

82.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå åtgärder för att bygga upp en säker, hållbar och rättvis försörjning med avseende på de råvaror som används för att producera kritiska komponenter och tekniker, inbegripet batterier och utrustning, 5G-teknik och efterföljande teknik samt kemiska och farmaceutiska produkter, samtidigt som man betonar vikten av global handel, internationellt samarbete med full respekt för arbetstagarnas rättigheter och den naturliga miljön, och med samtidigt upprätthållande av internationella sociala normer och hållbarhetsstandarder när det gäller resursanvändning. Parlamentet påminner om behovet att bevilja forskning och utveckling den finansiering som krävs för att finna lämpliga alternativ vid störningar av leveranskedjan.

Utländsk inblandning under valprocesser

83.

Europaparlamentet anser att åtgärder för att skydda valprocesserna i deras helhet bör uppgraderas till att utgöra en av de allra viktigaste säkerhetsfrågorna på EU-nivå och nationell nivå, eftersom fria och rättvisa val utgör den demokratiska processens verkliga kärna. Parlamentet uppmanar kommissionen att utveckla en bättre ram för motåtgärder som svar på utländsk inblandning i valprocesser. Denna ram bör bland annat bestå av kanaler för direkt kommunikation med medborgarna.

84.

Europaparlamentet framhåller behovet av att främja samhällets motståndskraft mot desinformation under valprocesser, även inom den privata sektorn och universitetsvärlden, och av att anta en helhetssyn för att hantera sådan inblandning fortlöpande, från utbildningsprogram i skolan till frågor om teknisk integritet och tillförlitlighet i samband med själva röstandet, och genom strukturella åtgärder för att ta itu med dess hybridkaraktär. Parlamentet efterlyser en förberedande plan inför valet till Europaparlamentet 2024, inbegripet en strategi och utbildning och informationskampanjer för europeiska politiska partier och deras personal, samt förbättrade säkerhetsåtgärder för att förhindra utländsk inblandning.

85.

Europaparlamentet anser att felaktig information och desinformation via sociala medier har blivit ett allt större problem för valintegriteten. Parlamentet anser att sociala medieplattformar bör säkerställa genomförande av välfungerande strategier för att skydda valintegriteten. Parlamentet är bestört över den senaste tidens rapporter om privata företag som anlitas av illasinnade aktörer för att blanda sig i val, plantera falska narrativ och föra fram virala konspirationsteorier, framför allt på sociala medier. Parlamentet efterlyser en djupgående utredning av hur företeelsen med ”uthyrning av desinformation” kan motverkas, eftersom den har kommit att bli allt mer sofistikerad och nått allt större spridning runt om i världen.

86.

Europaparlamentet betonar att valobservatörsuppdrag är av yttersta vikt för att tillhandahålla relevant information och utfärda specifika rekommendationer för att göra valsystemet mer motståndskraftigt och bidra till att motverka utländsk inblandning i valprocesser. Parlamentet anser att valprocesserna bör förbättras och stärkas och att valobservationsuppdragen är ett nyckelinstrument i kampen mot orättvisa och riggade valprocesser, som icke-liberala regimer i allt större utsträckning använder sig av samtidigt som de vill ge intryck av att vara demokratiska. Parlamentet betonar i detta sammanhang behovet att på nytt bedöma och uppdatera verktygen och metoderna för internationell valobservation i syfte att hantera nya trender och hot, inbegripet bekämpning av falska valobservatörer, utbyte av bästa praxis med likasinnade partner och ett närmare samarbete med relevanta internationella organisationer såsom Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) och Europarådet, samt alla relevanta aktörer inom ramen för förklaringen om principer för internationell valobservation och uppförandekoden för internationella valobservatörer. Parlamentet betonar att deltagande av Europaparlamentets ledamöter i obehöriga valobservatörsuppdrag undergräver Europaparlamentets trovärdighet och anseende. Parlamentet välkomnar och rekommenderar ett fullständigt genomförande av det förfarande som den 13 december 2018 antogs av gruppen för demokratistöd och valsamordning när det gäller enskilda fall av individuell inofficiell valobservation som ledamöter av Europaparlamentet gjort sig skyldiga till. Förfarandet gör det möjligt att utesluta ledamöter av Europaparlamentet från parlamentets officiella valövervakningsdelegationer under hela mandatperioden.

Förtäckt finansiering av politisk verksamhet från utländska givare

87.

Även om det fortfarande finns ett behov av en bättre förståelse av effekterna av förtäckt finansiering av politisk verksamhet på exempelvis antidemokratiska trender i Europa, understryker Europaparlamentet att utländsk finansiering av politisk verksamhet genom förtäckta operationer icke desto mindre utgör ett allvarligt brott mot integriteteten i EU:s och dess medlemsstaters demokratiska funktionssätt, särskilt under valperioder, och därför strider mot principen om fria och rättvisa val. Parlamentet betonar att det därför bör vara förbjudet i samtliga medlemsstater att ägna sig åt förtäckt verksamhet som finansieras av främmande aktörer i syfte att påverka den europeiska eller nationella politiska processen. Parlamentet noterar i detta avseende att länder som Australien har genomfört lagar med förbud mot utländsk inblandning i politiken.

88.

Europaparlamentet fördömer att extremistiska, populistiska och antieuropeiska partier och vissa andra partier och enskilda individer har kopplingar till, och är uttryckligen delaktiga i, försök att blanda sig i unionens demokratiska processer, och är bestört över att dessa partier används för att göra utländska inblandningsaktörers röster hörda i syfte att legitimera deras respektive auktoritära regeringar. Parlamentet efterlyser ett fullständigt klargörande av de politiska och ekonomiska förbindelserna mellan å ena sidan dessa partier och enskilda individer och å andra sidan Ryssland. Parlamentet anser att dessa förbindelser är i allra högsta grad otillbörliga och fördömer denna delaktighet, som – i strävan mot politiska mål – kan exponera EU och dess medlemsstater för angrepp utförda av främmande makt.

89.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stänga i synnerhet följande kryphål när man arbetar vidare med harmoniseringen av nationella bestämmelser, och att införa ett förbud mot utländska donationer:

Naturabidrag från utländska aktörer till politiska partier, stiftelser, personer som innehar offentliga ämbeten eller förtroendevalda, inbegripet finansiella lån från juridiska eller fysiska personer som är baserade utanför EU och Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) (med undantag för europeiska väljare), anonyma donationer över ett visst tröskelvärde och avsaknad av utgiftstak för politiska kampanjer som möjliggör inflytande genom stora donationer. Politiskt verksamma personer, aktörer eller partier som har erbjudits och/eller godtagit ekonomiska bidrag eller naturabidrag från en utländsk aktör måste åläggas att rapportera detta till de behöriga myndigheterna, och denna information bör i sin tur rapporteras på EU-nivå, så att EU-omfattande övervakning möjliggörs.

Bulvaner med medborgarskap i landet (17): Transparens kring fysiska och juridiska givare måste upprätthållas genom förklaringar om överensstämmelse som intygar givarens status, och större verkställighetsbefogenheter måste ges till valkommissioner. Donationer från EU som överskrider ett visst lägsta tröskelvärde bör registreras i ett officiellt och offentligt register och kopplas till en fysisk person, och ett tak bör fastställas för donationer från privatpersoner och juridiska personer (och subventioner) till politiska partier.

Skalbolag och inhemska dotterbolag till utländska moderbolag (18): Skalbolag bör förbjudas och mer robusta krav införas för att avslöja ursprunget till finansiering genom moderbolag. Finansiering och donationer till politiska partier över ett visst tröskelvärde måste registreras i ett offentligt centralt register med angivande av officiellt namn och officiell adress som kan kopplas till en verklig person, och medlemsstaterna bör samla in denna information. Kommissionen uppmanas att se till att medlemsstaternas myndigheter har rätt att undersöka finansieringens ursprung för att kontrollera informationen från inhemska dotterbolag och åtgärda bristen på tillräckliga uppgifter i de nationella registren, särskilt i situationer där ett nätverk av skalbolag används.

Ideella organisationer och tredje parter (19) som samordnas av utländska aktörer och skapats i syfte att påverka valprocesser: Mer enhetliga regler och transparens bör övervägas i hela EU för organisationer som har som mål att finansiera politisk verksamhet när de direkt försöker påverka valprocesser som val- och folkomröstningskampanjer. Sådana regler bör inte förhindra att ideella organisationer och tredje parter tar emot finansiering för kampanjer om enskilda sakfrågor. Regler som säkerställer insyn i finansiering eller donationer måste också gälla för politiska stiftelser.

Politisk onlinereklam omfattas inte av reglerna för reklam i tv, radio och tryckta medier och är vanligtvis inte reglerad på EU-nivå: Det finns därför ett behov att förbjuda reklam som köps av aktörer från områden utanför EU och EES samt garantera fullständig transparens när det gäller de köp av politisk onlinereklam som aktörer inom EU gör. Parlamentet understryker behovet att säkerställa betydligt större transparens och demokratisk ansvarsskyldighet när det gäller användningen av algoritmer. Parlamentet välkomnar kommissionens tillkännagivande av ett nytt lagstiftningsförslag om transparens kring sponsrat politiskt innehåll, såsom föreslås i handlingsplanen för demokratin i Europa, vilket bör syfta till att förhindra ett lapptäcke av 27 olika nationella lagstiftningar om politisk onlinereklam och kommer att garantera att partier i EU har rätt att genomföra kampanjer online inför valet till Europaparlamentet, samtidigt som man begränsar risken för utländsk inblandning och utforskar vilka av de regler som politiska partier inom enskilda medlemsstater och större sociala medieplattformar har antagit frivilligt som kan göras till regler för alla i EU. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppdatera sina nationella regler för politisk reklam, eftersom dessa inte har hållit jämna steg med den fortlöpande utvecklingen mot digitala medier som det primära medlet för politisk kommunikation. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå hur sakfrågebaserad politisk reklam ska definieras demokratiskt för att få ett slut på denna situation, där privata vinstdrivande plattformar bestämmer vad som är sakfrågebaserat och vad som inte är det.

Övervakning av valkampanjkostnader genom oberoende revisorer bör genomföras, och information om utgifter och donationer bör göras tillgänglig för oberoende revisorer i god tid, för att minska risker såsom intressekonflikter och lobbyverksamhet i samband med politisk finansiering. I samband med att proaktiva offentliggöranden av information införs bör de institutioner som ansvarar för finansiella bestämmelser ha ett tydligt mandat och förmågan, resurserna och de rättsliga befogenheterna att genomföra utredningar och hänskjuta ärenden för lagföring.

90.

Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att göra en analys av förtäckt finansiering i EU och lägga fram konkreta förslag som syftar till att täppa till alla kryphål som möjliggör oklar finansiering av politiska partier och stiftelser eller av förtroendevalda från källor i tredjeländer, samt att föreslå gemensamma EU-standarder som skulle tillämpas på nationella vallagar i samtliga medlemsstater. Parlamentet anser att medlemsstaterna bör sikta på att införa tydliga transparenskrav i fråga om finansiering av politiska partier samt ett förbud mot donationer till politiska partier från områden utanför EU och EES, med undantag för europeiska väljare bosatta utanför EU och EES, och att utarbeta en tydlig strategi för sanktionssystemet. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att inrätta en EU-myndighet för finansiella kontroller i syfte att bekämpa olagliga finansiella metoder och inblandning från Ryssland och andra auktoritära regimer. Parlamentet understryker behovet att förbjuda donationer eller finansiering genom ny teknik som är mycket svår att spåra. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att avsätta mer resurser och fastställa starkare mandat för tillsynsmyndigheter i syfte att uppnå bättre datakvalitet.

91.

Europaparlamentet förbinder sig att se till att alla ideella organisationer, tankesmedjor, institut och icke-statliga organisationer som ges indata inom ramen för parlamentariskt arbete i utvecklingen av EU-politik eller en rådgivande roll i lagstiftningsprocessen är fullt transparenta, oberoende och fria från intressekonflikter när det gäller deras finansiering och ägande.

92.

Europaparlamentet välkomnar den pågående översynen av förordning (EU, Euratom) nr 1141/2014 om stadgar för och finansiering av europeiska politiska partier och europeiska politiska stiftelser. Parlamentet stöder alla ansträngningar för att uppnå större transparens i finansieringen av europeiska politiska partiers och stiftelsers verksamhet, särskilt inför valet till Europaparlamentet 2024, inbegripet ett förbud mot alla donationer från källor utanför EU och anonyma källor – med undantag för diasporagrupper från EU-medlemsstaterna – och mot donationer från källor utanför EU som inte kan dokumenteras genom antingen kontrakt, serviceavtal eller avgifter som hör samman med anslutning till ett europeiskt politiskt parti, samtidigt som medlemsavgifter från nationella medlemspartier utanför EU och EES till europeiska politiska partier tillåts. Parlamentet uppmanar med kraft europeiska och nationella politiska partier att förbinda sig att bekämpa utländsk inblandning och spridningen av desinformation genom att underteckna en stadga som innehåller specifika åtaganden i detta avseende.

93.

Europaparlamentet betonar att genomförandet av många av Europarådets rekommendationer från Greco och Venedigkommissionen skulle stärka immuniteten för medlemsstaternas och unionens politiska system mot utländskt finansiellt inflytande.

Cybersäkerhet och motståndskraft mot cyberattacker

94.

Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen EU-institutionerna och medlemsstaterna att snabbt öka investeringarna i EU:s strategiska cyberkapacitet och förmåga att upptäcka, avslöja och hantera utländsk inblandning, såsom AI, säkra kommunikationer och data- och molninfrastruktur, för att förbättra EU:s cybersäkerhet, samtidigt som man säkerställer respekten för grundläggande rättigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att också investera mer i att öka EU:s digitala kompetens och tekniska expertis för att uppnå en bättre förståelse av de digitala system som används runt om i EU. Parlamentet uppmanar kommissionen att anslå ytterligare resurser – mänskliga, materiella och finansiella – till kapacitet för analys av cyberhot, dvs. utrikestjänstens Intcen, och cybersäkerheten vid EU:s institutioner, organ och byråer, närmare bestämt Enisa och incidenthanteringsorganisationen för EU:s institutioner, organ och byråer (CERT-EU), och i medlemsstaterna. Parlamentet beklagar bristen på samarbete och harmonisering mellan medlemsstaterna i cybersäkerhetsfrågor.

95.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag till en ny strategi för cybersäkerhet och ett nytt direktiv om åtgärder för en hög gemensam cybersäkerhetsnivå i hela Europeiska unionen, och om upphävande av direktiv (EU) 2016/1148 (20) (NIS2). Parlamentet rekommenderar att det slutliga resultatet av det pågående arbetet med förslaget leder till att bristerna i 2016 års NIS-direktiv åtgärdas, särskilt genom skärpta säkerhetskrav, utvidgning av tillämpningsområdet, skapande av en ram för europeiskt samarbete och informationsdelning, stärkande av medlemsstaternas cybersäkerhetskapacitet, utveckling av offentlig-privat samarbete och införande av strängare tillsynskrav, samt genom att göra cybersäkerhet till ett ansvar för högsta ledningsnivån för europeiska samhällsviktiga entiteter. Parlamentet betonar vikten av att nå en hög gemensam cybersäkerhetsnivå i samtliga medlemsstater för att begränsa de svaga punkterna i EU:s gemensamma cybersäkerhet. Parlamentet understryker det avgörande behovet att säkerställa informationssystemens motståndskraft och välkomnar i detta avseende Europeiska kontaktnätverket för cyberkriser (EU-CyCLONe). Parlamentet uppmuntrar till ytterligare främjande av OSSE:s förtroendeskapande åtgärder för cyberrymden.

96.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag i NIS2 att utföra samordnade säkerhetsriskbedömningar av kritiska leveranskedjor, i samma anda som dess verktygslåda för 5G, för att bättre beakta risker i samband med exempelvis användning av programvara och maskinvara framställd av företag under utländska staters kontroll. Parlamentet uppmanar kommissionen att delta aktivt i utvecklingen av globala 6G-standarder och konkurrensregler, i enlighet med europeiska demokratiska värden. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja utbyten mellan EU-institutioner och nationella myndigheter om utmaningarna, bästa praxis och lösningar i samband med åtgärderna i verktygslådan. Parlamentet anser att EU bör investera mer i sin kapacitet på området 5G- och post-5G-teknik för att minska beroendet av utländska leverantörer.

97.

Europaparlamentet betonar att cyberbrottsligheten inte har några gränser, och uppmanar med kraft EU att utöka sitt internationella arbete för att ta itu med den på ett effektivt sätt. Parlamentet påpekar att EU bör gå i spetsen för utvecklingen av ett internationellt fördrag om cybersäkerhet som föreskriver internationella normer om cybersäkerhet för att bekämpa cyberbrottslighet.

98.

Europaparlamentet vidhåller att EU, Nato och likasinnade internationella partner måste öka sitt cybersäkerhetsstöd till Ukraina. Parlamentet välkomnar den första utplaceringen av experter från det Pesco-finansierade snabbinsatsteamet på området för cybersäkerhet och efterlyser ett fullständigt utnyttjande av EU:s system för cybersanktioner mot enskilda personer, enheter och organ som är ansvariga för eller inblandade i de olika cyberattackerna mot Ukraina.

99.

Europaparlamentet välkomnar tillkännagivandet av avsikten att utarbeta en cyberresiliensrättsakt som ett komplement till en europeisk politik för cyberförsvar, eftersom cyberteknik och försvar är nära kopplade till varandra. Parlamentet efterlyser mer investeringar i kapacitet för och samordning av cyberförsvar i Europa. Parlamentet rekommenderar att uppbyggnaden av cyberkapacitet hos våra partner främjas genom EU:s utbildningsuppdrag eller civila cyberuppdrag. Parlamentet understryker behovet att harmonisera och standardisera cyberrelaterad utbildning och efterlyser strukturell EU-finansiering på detta område.

100.

Europaparlamentet fördömer den massiva, olagliga användning av företaget NSO Groups övervakningsprogramvara Pegasus som stater – däribland Marocko, Saudiarabien, Ungern, Polen, Bahrain, Förenade Arabemiraten och Azerbajdzjan – gjort sig skyldiga till mot journalister, människorättsförsvarare och politiker. Parlamentet påminner om att Pegasus bara är ett av många exempel på program som missbrukas av stater för olaglig massövervakning av oskyldiga medborgare. Parlamentet fördömer också annan statlig spionverksamhet riktad mot europeiska politiker. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att upprätta en förteckning över olaglig övervakningsprogramvara och att fortlöpande uppdatera denna förteckning. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att använda denna förteckning för att säkerställa fullständig tillbörlig aktsamhet i fråga om mänskliga rättigheter och vederbörlig kontroll av export av europeisk övervakningsteknik och tekniskt bistånd samt import till medlemsstaterna som utgör en uppenbar risk för rättsstatsprincipen. Parlamentet efterlyser dessutom ett medborgarlaboratorium för EU-medborgare, likt det som inrättats i Kanada, med journalister, människorättsexperter och ingenjörer som är experter på dekompilering av sabotageprogram, med uppdraget att upptäcka och avslöja olaglig användning av programvara för olagliga övervakningsändamål.

101.

Europaparlamentet uppmanar EU att anta ett robust regelverk på detta område, både inom EU och på internationell nivå. Parlamentet välkomnar i detta avseende beslutet av det amerikanska handelsdepartementets myndighet för industri och säkerhet att svartlista företaget NSO Group Technologies och göra det förbjudet för det att ta emot amerikansk teknik.

102.

Europaparlamentet uttrycker sin oro över att EU samarbetar i rättsliga frågor och brottsbekämpningsfrågor med tredjeländer som samarbetat med NSO Group och använt spionprogrammet Pegasus för att spionera på EU-medborgare. Parlamentet efterlyser ytterligare skyddsåtgärder och en förbättrad demokratisk tillsyn över sådant samarbete.

103.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att granska EU-investeringar i NSO Group Technologies och anta riktade åtgärder mot utländska stater som använder programvara för att spionera på EU-medborgare eller personer som åtnjuter flyktingstatus i EU-länder.

104.

Europaparlamentet är oroat över att journalister och demokratiaktivister på olagliga grunder kan övervakas och trakasseras av de auktoritära regimer som de försökt fly från, även på EU:s territorium, och anser att detta utgör en allvarlig kränkning av unionens grundläggande värden och enskilda personers grundläggande rättigheter enligt stadgan, den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter. Parlamentet beklagar bristen på rättsligt stöd till offren för sådan spionprogramvara.

105.

Europaparlamentet framhåller det akuta behovet att stärka de rättsliga ramarna för att ställa dem som distribuerar, använder och missbrukar sådan programvara för olagliga och otillåtna ändamål till svars. Parlamentet hänvisar särskilt till de sanktioner som infördes den 21 juni 2021 mot Alexander Shatrov, verkställande direktör för ett belarusiskt företag som utvecklar programvara för ansiktsigenkänning som används av en auktoritär regim exempelvis för att identifiera politiska oppositionsdemonstranter. Parlamentet uppmanar kommissionen att förhindra all användning eller finansiering i EU av olaglig övervakningsteknik. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att samarbeta med regeringar i tredjeländer för att få ett slut på repressiva metoder och lagar på områdena cybersäkerhet och terrorismbekämpning, inom ramen för stärkt demokratisk tillsyn. Parlamentet vill att de behöriga EU-myndigheterna ska utreda den olagliga användningen av spionprogramvara i EU och exporten av sådan programvara från EU, och efterlyser återverkningar för medlemsstater och associerade länder, även deltagarländer i EU-program, som har köpt och använt sådan spionprogramvara och från vilka den har exporteras för att olagligt riktas mot journalister, människorättsförsvarare, advokater och politiker.

106.

Europaparlamentet efterlyser en ambitiös översyn av direktivet om integritet och elektronisk kommunikation (21) i syfte att stärka konfidentialiteten för kommunikation och personuppgifter vid användning av elektronisk utrustning, utan att sänka den skyddsnivå som tillhandahålls genom direktivet, och utan att det påverkar medlemsstaternas ansvar att värna den nationella säkerheten. Parlamentet understryker att offentliga myndigheter bör vara skyldiga att avslöja sårbarheter som de hittar i it-utrustning. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att ytterligare samordna sina åtgärder baserat på direktivet om angrepp mot informationssystem (22) för att säkerställa att olagligt intrång i informationssystem och olaglig avlyssning definieras som brott och bemöts med lämpliga sanktioner. Parlamentet påminner om att varje avsteg från konfidentialiteten av skäl som rör nationell säkerhet måste ske på lagligt sätt och för uttryckliga och legitima ändamål i ett demokratiskt samhälle, på grundval av strikt nödvändighet och proportionalitet, såsom krävs av Europadomstolen och Europeiska unionens domstol.

Skydd av EU:s medlemsstater, institutioner, byråer, delegationer och uppdrag

107.

Europaparlamentet understryker att EU:s institutioner, organ, byråer, delegationer, uppdrag och operativa nätverk, byggnader och personal utgör ett mål för alla typer av hybridhot och hybridangrepp från utländska statliga aktörer och därför bör skyddas vederbörligen, med särskilt fokus på utrikestjänstens tillgångar, lokaler och verksamhet utomlands och säkerheten för EU-personal som delegeras till icke-demokratiska länder med repressiva regimer. Parlamentet efterlyser ett strukturerat svar på dessa hot genom GSFP-uppdrag samt mer konkret stöd till dessa uppdrag genom strategisk kommunikation. Parlamentet bekräftar att de statligt sponsrade angreppen mot EU:s institutioner, organ och byråer, däribland EMA, och medlemsstaternas institutioner och offentliga myndigheter hela tiden ökar.

108.

Europaparlamentet efterlyser en grundlig och regelbunden översyn av alla tjänster och nätverk och all utrustning och hårdvara inom EU:s institutioner, organ, byråer, delegationer, uppdrag och insatser för att stärka deras motståndskraft mot cybersäkerhetshot och utesluta potentiellt farliga program och enheter, såsom de som utvecklats av Kaspersky Lab. Parlamentet uppmanar med kraft EU-institutionerna och medlemsstaterna att se till att personalen får ordentlig vägledning och säkra verktyg. Parlamentet betonar behovet av ökad medvetenhet om användningen av säkra tjänster och nätverk inom institutioner och förvaltningar, också under tjänsteresor. Parlamentet noterar förtroendet för och säkerhetsfördelarna med operativsystem för nätverk baserade på öppen källkod, som används i stor utsträckning av allierade militära och statliga myndigheter.

109.

Europaparlamentet betonar vikten av effektiv, skyndsam och nära samordning mellan EU:s olika institutioner, organ och byråer specialiserade på cybersäkerhet, såsom CERT-EU, jämte en fullständig utveckling av dess operativa kapacitet, liksom Enisa och den kommande gemensamma cyberenheten, som kommer att säkerställa ett samordnat svar på storskaliga cybersäkerhetshot i EU. Parlamentet välkomnar det pågående strukturerade samarbetet mellan CERT-EU och Enisa. Parlamentet välkomnar även inrättandet av EU:s arbetsgrupp för cyberunderrättelser inom EU Intcen i syfte att främja det strategiska underrättelsesamarbetet. Parlamentet uppskattar de nya initiativ som generalsekreterarna för EU:s institutioner tagit för att utveckla gemensamma regler om information och cybersäkerhet.

110.

Europaparlamentet ser fram emot kommissionens två förslag till förordningar om inrättande av normativa ramar för informationssäkerhet och cybersäkerhet i EU:s alla institutioner, organ och byråer, och anser att dessa förordningar bör inbegripa uppbyggnad av kapacitet och resiliens. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att anslå ytterligare medel och resurser till EU-institutionernas cybersäkerhet, i syfte att bemöta utmaningarna i samband med den hotbild som ständigt utvecklas.

111.

Europaparlamentet ser fram emot Europeiska revisionsrättens särskilda rapport om cybersäkerhetsrevision, som väntas i början av 2022.

112.

Europaparlamentet efterlyser en grundlig utredning av de rapporterade fallen av utländsk infiltration bland EU-institutionernas personal. Parlamentet efterlyser en översyn och en eventuell revidering av personalförfarandena, inbegripet screening före rekrytering, för att täppa till kryphål som möjliggör utländsk infiltration. Parlamentet uppmanar sina styrande organ att förbättra förfarandena för säkerhetsprövning av personal och skärpa reglerna och kontrollerna för tillträde till parlamentets lokaler i syfte att förhindra att personer med nära anknytning till utländska intressen får tillgång till konfidentiella sammanträden och uppgifter. Parlamentet uppmanar de belgiska myndigheterna att se över och uppdatera den inhemska ramen mot spionage för att möjliggöra effektiv upptäckt och lagföring av samt sanktioner för gärningsmän. Parlamentet efterlyser liknande åtgärder i övriga medlemsstater för att skydda EU:s institutioner och byråer på deras territorier.

113.

Europaparlamentet uppmanar samtliga EU-institutioner att öka medvetenheten bland sin personal genom lämplig utbildning och vägledning i syfte att förhindra, begränsa och ta itu med cyberrelaterade och andra säkerhetsrisker. Parlamentet efterlyser obligatorisk och regelbunden säkerhets- och IKT-utbildning för all personal (inbegripet praktikanter) och alla sina ledamöter. Parlamentet efterlyser regelbunden och särskild kartläggning och riskbedömning av utländskt inflytande inom institutionerna.

114.

Europaparlamentet understryker behovet av lämpliga krishanteringsförfaranden för fall av informationsmanipulering, inbegripet varningssystem mellan administrativa nivåer och sektorer, för att säkerställa tillhandahållande av ömsesidig information och förhindra spridning av manipulerad information. Parlamentet välkomnar i detta avseende det system och förfarande för snabbt informationsutbyte som inrättades före valet till Europaparlamentet 2019 och de förfaranden som tillämpas vid kommissionens och parlamentets förvaltningar för att varna för eventuella fall som påverkar institutionerna eller EU:s demokratiska processer. Parlamentet uppmanar EU-förvaltningen att stärka sin övervakning, bland annat genom att inrätta en central databas och ett verktyg för spårning av incidenter och att utveckla en gemensam verktygslåda som kan aktiveras till följd av varningar från systemet för snabbt informationsutbyte.

115.

Europaparlamentet efterlyser obligatoriska transparensregler för resor som tredjeländer och deras enheter erbjuder tjänstemän vid EU-institutionerna, däribland ledamöter av Europaparlamentet, ackrediterade assistenter och gruppernas rådgivare, samt för nationella tjänstemän, inbegripet men inte begränsat till: namn på dem som står för kostnaderna, kostnaden för resorna och angivna motiv. Parlamentet påminner om att sådana organiserade resor inte kan anses utgöra Europaparlamentets officiella delegationer och efterlyser stränga sanktioner om detta inte respekteras. Parlamentet betonar att informella vänskapsgrupper kan undergräva arbetet i Europaparlamentets officiella organ, liksom parlamentets anseende och konsekvensen i dess åtgärder. Parlamentet uppmanar eftertryckligen sina styrande organ att öka transparensen och ansvarsskyldigheten i dessa grupper, stärka de befintliga reglerna och vidta nödvändiga åtgärder när dessa vänskapsgrupper missbrukas av tredjeländer. Parlamentet uppmanar kvestorerna att ta fram och upprätthålla ett tillgängligt och aktuellt register över vänskapsgrupper och tillhörande förklaringar.

Inblandning genom globala aktörer via värvning av personer i samhällseliten, nationella diasporagrupper, universitet och kulturevenemang

116.

Europaparlamentet fördömer alla typer av värvning av personer i samhällseliten och den taktik i form av kooptation av tjänstemän på högsta nivå och före detta EU-politiker som tillämpas av utländska företag med kopplingar till regeringar som aktivt ägnar sig åt inblandningsverksamhet riktad mot EU, samt beklagar avsaknaden av verktyg och efterlevnadskontroller för att sätta stopp för dessa metoder. Parlamentet anser att röjande av konfidentiell information som erhållits under offentliga uppdrag eller vid utövande av funktioner som offentlig tjänsteman, på bekostnad av EU:s och dess medlemsstaters strategiska intressen, bör få rättsliga konsekvenser och leda till stränga sanktioner, inbegripet omedelbar uppsägning och/eller uteslutning från framtida rekrytering till institutionerna. Parlamentet anser att sådana personers inkomstdeklarationer och deklarationer av egendom bör offentliggöras.

117.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra och samordna åtgärder mot värvning av personer i samhällseliten, exempelvis genom att komplettera samt undantagslöst upprätthålla karensperioderna för EU:s kommissionsledamöter och högt uppsatta EU-tjänstemän med en rapporteringsskyldighet efter denna period, för att sätta stopp för ”svängdörrssystem”, samt strukturerade regler för att på EU-nivå ta itu med värvning av personer i samhällseliten. Parlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera huruvida de befintliga karenskraven fortfarande är ändamålsenliga. Parlamentet understryker att före detta EU-politiker och EU-tjänstemän bör till ett särskilt tillsynsorgan rapportera om fall där de kontaktats av en utländsk stat samt bör erhålla det skydd som ges visselblåsare. Parlamentet uppmanar samtliga medlemsstater att tillämpa och harmonisera karensperioder för den politiska ledningen och se till att de infört åtgärder och system som ålägger offentliga tjänstemän att deklarera sina bisysslor, sin anställning, sina investeringar och sina tillgångar samt betydande gåvor eller förmåner som kan leda till en intressekonflikt.

118.

Europaparlamentet oroas över integrerade lobbystrategier som kombinerar näringslivsintressen och utländska politiska mål, särskilt när de gynnar en auktoritär stats intressen. Parlamentet uppmanar därför EU-institutionerna att reformera öppenhetsregistret, bland annat genom att införa strängare transparensregler, kartlägga utländsk finansiering av EU-relaterad lobbyverksamhet och se till att det går att identifiera finansiering från utländska regeringar. Parlamentet efterlyser ett effektivt samarbete i denna fråga mellan samtliga EU-institutioner. Parlamentet anser att Australiens transparenssystem för utländskt inflytande är god praxis att följa.

119.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att överväga att inrätta ett registreringssystem för utländskt inflytande och skapa ett offentligt förvaltat register över deklarerad verksamhet som bedrivs för en främmande stat eller på dess vägnar, i enlighet med god praxis i andra, likasinnade demokratier.

120.

Europaparlamentet oroas över försöken från utländska auktoritära staters sida att kontrollera diasporagrupper inom EU:s territorium. Parlamentet framhåller den avgörande roll som spelas av Kinas United Front, som är en avdelning som rapporterar direkt till det kinesiska kommunistpartiets centralkommitté och har till uppgift att samordna Kinas strategi för yttre inblandning genom strikt kontroll av kinesiska privatpersoner och kinesiska företag utomlands. Parlamentet framhåller erfarenheterna från Australien och Nya Zeeland av att hantera United Front.

121.

Europaparlamentet fördömer starkt Kremls ansträngningar för att utnyttja minoriteter i EU:s medlemsstater genom att genomföra så kallad landsmanspolitik, särskilt i de baltiska staterna och länderna i det östra grannskapet, som ett led i Putinregimens geopolitiska strategi, vars syfte är att splittra samhällena i EU, tillsammans med genomförandet av konceptet ”den ryska världen”, som syftar till att rättfärdiga regimens expansionistiska agerande. Parlamentet noterar att många ryska ”privata stiftelser”, ”privata företag”, ”medieorganisationer” och ”icke-statliga organisationer” antingen är statsägda eller har dolda band med den ryska staten. Parlamentet betonar att det är av största vikt när man för en dialog med det ryska civila samhället att göra skillnad mellan de organisationer som håller sig utanför Rysslands statliga inflytande och de som har kopplingar till Kreml. Parlamentet påminner om att det också finns bevis för rysk inblandning och manipulation i många andra liberala demokratier i väst, samt aktivt stöd till extremiststyrkor och radikalt sinnade enheter för att främja destabilisering av unionen. Parlamentet noterar att Kreml i stor utsträckning använder kultur, inklusive populärmusik, audiovisuellt innehåll och litteratur, som en del av sitt desinformationsekosystem. Parlamentet beklagar djupt Rysslands försök att inte fullt ut erkänna historien om Sovjets brott och i stället införa ett nytt ryskt narrativ.

122.

Europaparlamentet är oroat över den turkiska regeringens försök att påverka människor med turkiska rötter i syfte att använda diasporan som ett språkrör för Ankaras ståndpunkter och för att splittra de europeiska samhällena, särskilt via ordförandeskapet för Turks Abroad och Related Communities (YTB). Parlamentet fördömer Turkiets öppna försök att använda sin diaspora i Europa för att ändra utgångar av val.

123.

Europaparlamentet fördömer Rysslands ansträngningar att utnyttja etniska spänningar på västra Balkan för att förvärra konflikter och splittra samhällen, vilket skulle kunna leda till en destabilisering av hela regionen. Parlamentet är oroat över försöken från den ortodoxa kyrkan i länder såsom Serbien, Montenegro samt Bosnien och Hercegovina, särskilt i dess entitet Republika Srpska, att framhålla Ryssland som en beskyddare av traditionella familjevärderingar och stärka förbindelserna mellan stat och kyrka. Parlamentet är oroat över att Ungern och Serbien hjälper Kina och Ryssland med deras geopolitiska mål. Parlamentet rekommenderar att man kallar till dialoger med det civila samhället på västra Balkan och den privata sektorn för att samordna insatserna mot desinformation i regionen, med tonvikt på forskning och analys och inkludering av regional expertis. Parlamentet uppmanar kommissionen att bygga upp den infrastruktur som krävs för att ta fram evidensbaserade svar på både kortsiktiga och långsiktiga desinformationshot på västra Balkan. Parlamentet uppmanar utrikestjänsten att gå över till en mer proaktiv hållning, med fokus på att bygga upp EU:s trovärdighet i regionen, snarare än att försvara den, genom att utöka StratCom-övervakningen till att fokusera på gränsöverskridande desinformationshot från länder på västra Balkan och deras grannar.

124.

Europaparlamentet betonar behovet av att EU och dess medlemsstater stärker stödet till länderna i det östliga partnerskapet, särskilt genom samarbete vad gäller att bygga upp statlig och samhällelig motståndskraft mot desinformation och rysk statspropaganda, för att motverka den strategiska försvagningen och fragmenteringen av deras samhällen och institutioner.

125.

Europaparlamentet är bestört över den extraterritoriella tillämpningen av tvångsåtgärder som härrör från Hongkongs nya nationella säkerhetslag och Kinas lag om att motverka utländska sanktioner, i kombination med de utlämningsavtal som Kina har med andra länder, och som ger möjlighet för Kina att genomföra storskaliga avskräckande åtgärder mot kritiska icke-kinesiska medborgare, exempelvis nyligen mot två danska folketingsledamöter och Kinas sanktioner mot fem Europaparlamentsledamöter, Europaparlamentets underutskott för mänskliga rättigheter, tre parlamentsledamöter från EU-medlemsstater, Europeiska unionens råds kommitté för utrikes- och säkerhetspolitik, två europeiska forskare, två europeiska tankesmedjor i Tyskland respektive Danmark. Parlamentet uppmanar alla medlemsstater att motsätta sig och vägra utlämning och, där så är lämpligt, erbjuda lämpligt skydd för de berörda personerna för att förhindra potentiella kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

126.

Europaparlamentet oroas över de många europeiska universitet, skolor och kulturcentrum som är engagerade i partnerskap med kinesiska enheter, däribland Konfuciusinstitut, som möjliggör stöld av vetenskapliga kunskaper och utövande av strikt kontroll över alla ämnen som rör Kina på området forskning och undervisning, vilket därmed utgör ett brott mot det konstitutionella skyddet av akademisk frihet och autonomi, och över valet av kulturella aktiviteter med anknytning till Kina. Parlamentet är oroat över att sådana åtgärder kan leda till att kunskaperna om Kinarelaterade frågor går förlorade, och att EU berövas nödvändig kompetens. Parlamentet är till exempel oroat över att det kinesiska biblioteket vid Europeiska högskola år 2014 sponsrades av den kinesiska regeringens statsråds informationskontor (23). Parlamentet är djupt oroat över Kinas försök att pressa och censurera, till exempel, Nantes-museet i fråga om utställningen om Djingis Khan som ursprungligen planerades till 2020 (24). Parlamentet uppmanar kommissionen att underlätta utbytet av bästa praxis mellan medlemsstaterna för att bekämpa utländsk inblandning i kultur- och utbildningssektorerna.

127.

Europaparlamentet oroas över fall av dold finansiering av forskning som bedrivs i Europa, inbegripet Kinas försök att jaga talanger genom ”De tusen talangernas plan” och stipendier från Konfuciusinstitut, och den avsiktliga sammanblandningen av militära och civila vetenskapliga projekt genom Kinas civil-militära fusionsstrategi. Parlamentet framhåller försöken från kinesiska högre utbildningsanstalter att med partnerinstitutioner i Europa underteckna samförståndsavtal, som innehåller klausuler som vidmakthåller kinesisk propaganda eller ger stöd till det kinesiska kommunistpartiets ståndpunkter eller politiska initiativ, såsom initiativet Nya Sidenvägen, och därmed kringgår och undergräver de officiella ståndpunkter som regeringarna i respektive länder intar. Parlamentet uppmanar kulturella, akademiska och icke-statliga institutioner att förbättra transparensen i fråga om Kinas inflytande och uppmanar dem att offentliggöra alla utbyten och åtaganden med den kinesiska regeringen och relaterade organisationer.

128.

Europaparlamentet fördömer den ungerska regeringens beslut att öppna en filial till Fudanuniversitetet och samtidigt stänga det centraleuropeiska universitetet i Budapest. Parlamentet är oroat över att europeiska universitet blir allt mer ekonomiskt beroende av Kina och andra utländska stater med tanke på risken att känsliga data, teknologi och forskningsresultat flödar till utländska stater och de konsekvenser detta beroende skulle kunna få för den akademiska friheten. Parlamentet betonar vikten av akademisk frihet att ta itu med desinformation och påverkansoperationer. Parlamentet uppmuntrar dessa institutioner att genomföra detaljerade sårbarhetsanalyser innan de ingår nya partnerskap med utländska partner. Parlamentet betonar att akademisk personal bör utbildas för att rapportera hemlig finansiering eller påverkan via en särskild telefonjour och att de som träder fram alltid bör få skydd för visselblåsare. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa att finansiering av forskning av geopolitisk betydelse vid europeiska universitet kommer från europeiska källor. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå lagstiftning för att öka insynen i den utländska finansieringen av universitet, icke-statliga organisationer och tankesmedjor, till exempel genom obligatoriska donationsdeklarationer, tillbörlig aktsamhet för deras finansieringsflöden och offentliggörande av finansiering, bidrag in natura och subventioner från utländska parter. Parlamentet uppmanar medlemsstaternas myndigheter att anta effektiva regler om utländsk finansiering av högre utbildningsanstalter, inbegripet strikta tak och rapporteringskrav.

129.

Europaparlamentet understryker att det finns liknande säkerhetsrisker och risker för stöld av immateriella rättigheter i den privata sektorn, där anställda kan ha tillgång till viktig teknik och affärshemligheter. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att uppmuntra både akademiska institutioner och den privata sektorn att inrätta omfattande säkerhets- och efterlevnadsprogram, inbegripet särskilda säkerhetsgranskningar av nya kontrakt. Parlamentet noterar att ökade begränsningar av system- och nätverkstillträde samt säkerhetsgodkännande kan vara motiverade för vissa av de professorer eller anställda som arbetar med kritisk forskning och kritiska produkter.

130.

Europaparlamentet konstaterar att det reviderade blåkortsdirektivet (25), som gör det lättare för kvalificerade migranter från länder utanför EU att komma till EU, gör det möjligt för kinesiska och ryska företag som till exempel är etablerade i Europa att föra över kvalificerade migranter från sina respektive länder. Parlamentet påpekar att detta skulle kunna göra det svårare för medlemsstaterna att utöva kontroll över tillströmningen av dessa medborgare, vilket kan leda till risker för utländsk inblandning.

131.

Europaparlamentet noterar det ökande antalet Konfuciusinstitut som etableras världen över, särskilt i Europa. Parlamentet påpekar att Center for Language Education and Cooperation, tidigare kallat Confucius Institute Headquarters eller Hanban (Office of Chinese Language Council International), som ansvarar för Konfuciusinstitutens program över hela världen, är en del av den kinesiska partistatens propagandasystem. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att stödja oberoende kinesiska språkkurser utan inblandning av den kinesiska staten eller närstående organisationer. Parlamentet anser att det nyligen inrättade nationella kunskapscentrumet om Kina i Sverige skulle kunna utgöra ett viktigt exempel på hur man kan öka den oberoende Kina-kompetensen i Europa.

132.

Europaparlamentet anser dessutom att Konfuciusinstituten fungerar som lobbyplattform för kinesiska ekonomiska intressen och för den kinesiska underrättelsetjänsten och rekryteringen av agenter och spioner. Parlamentet påminner om att många universitet har beslutat att avsluta sitt samarbete med Konfuciusinstituten på grund av riskerna för spionage och inblandning från Kinas sida, däribland universiteten i Düsseldorf 2016, Bryssel (VUB och ULB) 2019 och Hamburg 2020 samt alla universitet i Sverige. Parlamentet uppmanar fler universitet att reflektera över sitt nuvarande samarbete för att säkerställa att det inte påverkar deras akademiska frihet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att noga övervaka undervisning, forskning och annan verksamhet inom Konfuciusinstituten och, om påstått spionage eller inblandning styrks av tydliga bevis, vidta verkställighetsåtgärder för att skydda europeisk ekonomisk och politisk suveränitet, bland annat genom att neka finansiering eller dra in licenserna för associerade institut.

133.

Europaparlamentet konstaterar att utländsk inblandning kan utövas också genom inflytande i användningen av religiösa institut, såsom ryskt inflytande i ortodoxa kyrkor, särskilt i Serbien, Montenegro samt Bosnien och Hercegovina, i synnerhet i dess entitet Republika Srpska, Georgien och till viss del i Ukraina, bland annat genom att så split bland lokalbefolkningen, utveckla en partisk historieskrivning och främja en EU-fientlig agenda, liksom inflytande från den turkiska regeringen genom moskéer i Frankrike och Tyskland eller saudiarabiskt inflytande genom salafistiska moskéer i hela Europa som främjar radikal islam. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa bättre samordning för att skydda religiösa institut från utländsk inblandning och att begränsa finansieringen och öka transparensen med avseende på den. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att noga övervaka verksamheten vid religiösa institut och, när så är lämpligt och underbyggt av bevis, vidta åtgärder, bland annat genom att neka finansiering eller dra in licenserna för associerade institut.

134.

Europaparlamentet uppmanar utrikestjänsten att genomföra en studie om förekomsten och inflytandet av illasinnade statliga aktörer inom europeiska tankesmedjor, universitet, religiösa organisationer och medieinstitutioner. Parlamentet uppmanar alla EU-institutioner och medlemsstater att samarbeta med och inleda en systematisk dialog med intressenter och experter för att korrekt kartlägga och övervaka utländskt inflytande i de kulturella, akademiska och religiösa sfärerna. Parlamentet efterlyser större spridning av innehåll bland europeiska nationella programföretag, även i grannländerna.

135.

Europaparlamentet är bekymrat över rapporter om utländsk inblandning i europeiska rättssystem. Parlamentet uppmärksammar särskilt de europeiska domstolarnas verkställighet av ryska domar mot Kremls motståndare. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka medvetenheten bland personal inom rättsväsendet och att arbeta med det civila samhället för att förhindra att utländska regeringar missbrukar internationellt rättsligt samarbete och europeiska tribunaler och domstolar. Parlamentet uppmanar utrikestjänsten att beställa en studie om förekomsten och inflytandet av utländsk inblandning i europeiska domstolsförfaranden. Parlamentet noterar att det baserat på denna studie kan vara nödvändigt att föreslå ändringar av transparens- och finansieringskraven för domstolsförfaranden.

Avskräckande åtgärder, attribuering och kollektiva motåtgärder, inbegripet sanktioner

136.

Europaparlamentet anser att de sanktionsordningar som nyligen inrättades av EU, såsom de restriktiva åtgärderna mot cyberattacker som hotar unionen och dess medlemsstater (26) och det globala EU-systemet för sanktioner avseende mänskliga rättigheter (27) (EU:s Magnitskijlag), som antogs den 17 maj 2019 respektive den 7 december 2020, har uppvisat mervärde genom att förse EU med värdefulla verktyg för avskräckning. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag för att anta ett nytt tematiskt sanktionssystem för att ta itu med allvarliga korruptionshandlingar. Parlamentet påminner om att sanktionsordningarna avseende cyberattacker och mänskliga rättigheter har använts två gånger, 2020 respektive 2021. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att fullt ut dela med sig av bevis och underrättelser för att bidra till upprättandet av cybersanktionsförteckningar.

137.

Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att vidta ytterligare åtgärder mot utländsk inblandning, inbegripet storskaliga desinformationskampanjer, hybridhot och hybridkrigföring, med fullständig respekt för yttrande- och informationsfriheten, bland annat genom att inrätta en sanktionsordning. Parlamentet anser att detta bör inbegripa införandet av en sektorsövergripande och asymmetrisk sanktionsram samt diplomatiska sanktioner, reseförbud, frysning av tillgångar och tillbakadragande av EU-uppehållstillstånd för utländska personer och deras familjemedlemmar i samband med försök till utländsk inblandning, som så exakt som möjligt bör rikta in sig på de beslutsfattare och organ som är ansvariga för aggressiva handlingar och undvika en ”lika för lika”-miljö, i enlighet med artikel 29 i EU-fördraget och artikel 215 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) (restriktiva åtgärder) och fast integrerad i unionens gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik (Gusp) och GSFP. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra utländska och inhemska störningar och desinformation till en fast punkt på dagordningen för rådet (utrikes frågor). Parlamentet uppmanar EU att definiera en handling som strider mot internationell rätt och att anta tydligt definierade minimitrösklar för att utlösa motåtgärder till följd av denna nya definition, vilka bör åtföljas av en konsekvensbedömning för att skapa rättssäkerhet. Parlamentet noterar att rådet bör kunna besluta om sanktioner i samband med utländsk inblandning med majoritetsomröstning, snarare än med enhällighet. Parlamentet anser att länder som ägnar sig åt utländsk inblandning och informationsmanipulering med målet att destabilisera situationen inom EU bör få betala priset för sina beslut och bära de ekonomiska och/eller anseenderelaterade och/eller diplomatiska konsekvenserna. Parlamentet uppmanar kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att lägga fram konkreta förslag i detta avseende.

138.

Europaparlamentet insisterar på att en sanktionsordning – som visserligen har som mål att värna demokratiska processer, mänskliga rättigheter och friheter enligt definitionen i fördragen – måste fästa särskild vikt vid konsekvenserna för de grundläggande fri- och rättigheterna av de sanktioner som införs, i syfte att upprätthålla respekten för stadgan, och måste vara transparent vad gäller de skäl som ligger till grund för beslutet att genomföra sanktioner. Parlamentet betonar behovet av större tydlighet på EU-nivå när det gäller sanktionernas omfattning och inverkan på associerade personer, såsom EU-medborgare och EU-företag.

139.

Samtidigt som naturen av dessa hybridangrepp varierar kan den fara de innebär för EU:s och dess medlemsstaters värden, grundläggande intressen, säkerhet, oberoende och integritet, liksom för konsolideringen av och stödet för demokratin, rättsstaten, de mänskliga rättigheterna, folkrättens principer och de grundläggande friheterna, vara betydande i fråga om angreppens omfattning, karaktär eller kumulativa effekt. Europaparlamentet välkomnar att det i handlingsplanen för demokratin i Europa föreskrivs att kommissionen och utrikestjänsten tillsammans ska utarbeta en verktygslåda för insatser för utländsk inblandning och inflytande, inbegripet hybridinsatser och en tydlig tillskrivning av fientliga angrepp från tredje parter och länder mot EU.

140.

Europaparlamentet påpekar att insikten om att vissa aktioner för utländsk inblandning allvarligt påverkar demokratiska processer och utövandet av rättigheter eller skyldigheter vinner mark internationellt. Parlamentet påpekar i detta avseende de ändringar som antogs 2018 genom Australiens ändringsrättsakt om den nationella säkerhetslagstiftningen (spionage och utländsk inblandning), som syftar till att kriminalisera förtäckta och bedrägliga aktiviteter av utländska aktörer som har för avsikt att blanda sig i politiska eller statliga processer, påverka rättigheter eller skyldigheter eller stödja en utländsk regerings underrättelseverksamhet, genom nya brottsrubriceringar såsom ”uppsåtlig utländsk inblandning”.

141.

Europaparlamentet är medvetet om att unionen enligt artikel 21.3 i EU-fördraget måste sörja för samstämmigheten mellan de olika områden som omfattas av dess yttre åtgärder och mellan dessa och övrig politik, enligt definitionen i fördragen. Parlamentet påpekar i detta avseende att utländsk inblandning, såsom hotet från utländska terroriststridande och grupper som påverkar personer som finns kvar i EU, också bemötts genom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/541 av den 15 mars 2017 om bekämpande av terrorism (28).

142.

Europaparlamentet understryker att sanktioner bör införas kollektivt, om möjligt, på grundval av samordning med likasinnade partner, eventuellt med deltagande av internationella organisationer och formaliserade i ett internationellt avtal, även med beaktande av andra typer av reaktioner på angreppen. Parlamentet noterar att kandidatländer och potentiella kandidatländer också bör anta dessa sanktioner för att anpassa sig till EU:s Gusp. Parlamentet noterar det viktiga arbete som Nato gör på området hybridhot och påminner i detta avseende om kommunikén från Natos möte den 14 juni 2021, där det på nytt bekräftades att ett beslut om när en cyberattack skulle leda till åberopande av artikel 5 i Natofördraget skulle fattas av Nordatlantiska rådet från fall till fall, och att konsekvenserna av omfattande illasinnade kumulativa cyberaktiviteter under vissa omständigheter skulle kunna anses utgöra ett väpnat angrepp (29). Parlamentet betonar att EU och Nato bör anta ett mer framåtblickande och strategiskt förhållningssätt till hybridhot som inriktas på motståndarnas motiv och mål, och bör klargöra i vilka fall EU är bättre rustat att hantera ett hot samt de komparativa fördelarna med deras kapacitet. Parlamentet påminner om att flera EU-medlemsstater inte är medlemmar i Nato, men ändå samarbetar med Nato, till exempel genom programmet Partnerskap för fred och partnerskapsinitiativet för interoperabilitet, och understryker därför att inget samarbete mellan EU och Nato får påverka säkerhets- och försvarspolitiken i de EU-medlemsstater som inte är medlemmar i Nato, inbegripet de som har en neutralitetspolitik. Parlamentet betonar vikten av ömsesidigt bistånd och solidaritet i enlighet med artikel 42.7 i EU-fördraget och artikel 222 i EUF-fördraget och uppmanar EU att utarbeta konkreta scenarier för aktivering av dessa artiklar i händelse av en hypotetisk cyberattack. Parlamentet uppmanar EU och alla medlemsstater att koppla frågan till andra aspekter av sina förbindelser med staterna som ligger bakom inblandnings- och desinformationskampanjer, särskilt Ryssland och Kina.

Globalt samarbete och multilateralism

143.

Europaparlamentet konstaterar att många demokratiska länder världen över ställs inför liknande destabiliseringsoperationer som utförs av utländska statliga och icke-statliga aktörer.

144.

Europaparlamentet understryker att globalt, multilateralt samarbete mellan likasinnade länder i relevanta internationella forum i dessa frågor är av avgörande betydelse, i form av ett partnerskap som bygger på gemensam förståelse och gemensamma definitioner, i syfte att fastställa internationella normer och principer. Parlamentet understryker vikten av ett nära samarbete med Förenta staterna och andra likasinnade stater för att modernisera multilaterala organisationer. Parlamentet välkomnar toppmötet för demokrati i detta avseende och förväntar sig att det leder till konkreta förslag och åtgärder för att genom kollektiva åtgärder ta itu med de största hoten mot demokratier i dag.

145.

Europaparlamentet anser att likasinnade partner på grundval av en gemensam situationsmedvetenhet bör utbyta bästa praxis och identifiera gemensamma motåtgärder mot globala, men även delade inhemska, utmaningar, inbegripet kollektiva sanktioner, skydd av mänskliga rättigheter och demokratiska normer. Parlamentet uppmanar EU att leda debatten om de rättsliga konsekvenserna av utländsk inblandning, främja gemensamma internationella definitioner och regler för tilldelning och utveckla en internationell ram för hantering av inblandning i val i syfte att fastställa en global uppförandekod för fria och resilienta demokratiska processer.

146.

Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att överväga de rätta internationella formaten för att möjliggöra ett sådant partnerskap och samarbete mellan likasinnade partner. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att inleda en process på FN-nivå för att anta en global konvention för att främja och försvara demokratin som fastställer en gemensam definition av utländsk inblandning. Parlamentet uppmanar EU att föreslå en global verktygslåda för demokratiförsvar, som ska ingå i konventionen och innehålla gemensamma åtgärder och sanktioner för att motverka utländsk inblandning.

147.

Europaparlamentet välkomnar Natos uttalande av den 14 juni 2021, med ett erkännande av den allt större utmaningen till följd av cyberhot, hybridhot och andra asymmetriska hot, inbegripet desinformationskampanjer, och av den illasinnade användningen av allt mer sofistikerad ny och disruptiv teknik. Parlamentet välkomnar de framsteg som gjorts i samarbetet mellan EU och Nato på it-försvarsområdet. Parlamentet välkomnar Litauens inrättande av ett regionalt centrum för it-försvar där Förenta staterna och länderna i det östliga partnerskapet deltar. Parlamentet stöder ett närmare samarbete med partnerländerna på området it-försvar, när det gäller informationsutbyte och operativt arbete. Parlamentet välkomnar diskussionerna mellan Förenta staterna och EU om multilaterala exportkontroller av it-övervakningsprodukter inom ramen för handels- och teknikrådet.

148.

Europaparlamentet välkomnar de initiativ som redan tagits, särskilt på administrativ nivå, för att utbyta kunskap om läget när det gäller hybridangrepp, inbegripet desinformationsoperationer, i realtid, såsom det system för tidig varning som inrättats av utrikestjänsten och delvis är öppet för likasinnade tredjeländer, den snabbinsatsmekanism som inrättats av G7 och Natos gemensamma underrättelse- och säkerhetsavdelning.

149.

Europaparlamentet understryker att globalt samarbete bör baseras på gemensamma värden som reflekteras i gemensamma projekt som involverar internationella organisationer såsom OSSE och Unesco och att det bör finnas demokratisk kapacitetsuppbyggnad och hållbar fred och säkerhet i länder som ställs inför liknande hot om utländsk inblandning. Parlamentet uppmanar EU att inrätta en europeisk fond för demokratiska medier för att stödja oberoende journalistik i (potentiella) utvidgningsländer och Europas grannländer samt i kandidatländer och potentiella kandidatländer. Parlamentet framhåller de praktiska behoven, såsom införskaffning av teknisk arbetsutrustning, som regelbundet lyfts fram av oberoende journalister från grannländerna.

150.

Europaparlamentet betonar det akuta behovet av att ta itu med felaktig information och desinformation gällande klimatet. Parlamentet välkomnar insatserna vid COP26 för att anta en universell definition av felaktig klimatinformation och desinformation och för att beskriva åtgärder för att ta itu med denna fråga. Parlamentet begär att modeller såsom den mellanstatliga panelen för klimatförändringar ska byggas på för att skapa en global uppförandekod om desinformation, en process som skulle utgöra grunden för ett Parisavtal om desinformation.

151.

Europaparlamentet betonar vikten av att tillhandahålla ett tydligt perspektiv för kandidatländer och potentiella kandidatländer och av att stödja partner- och grannländer, såsom länderna på västra Balkan och i EU:s östra och södra grannskap, eftersom länder såsom Ryssland, Turkiet och Kina försöker använda dessa länder som laboratorier för informationsmanipulering och hybridkrigföring, vilket syftar till att undergräva EU. Parlamentet anser att Förenta staterna är en viktig partner när det gäller att motverka utländsk inblandning, desinformationskampanjer och hybridhot i dessa regioner. Parlamentet är särskilt oroat över den roll som Serbien och Ungern spelar när det gäller att sprida desinformation till omkringliggande länder. Parlamentet understryker att EU bör stödja och samarbeta med dessa länder, i enlighet med förordningen om instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete (30). Parlamentet anser att dess åtgärder kan bestå i att främja EU:s mervärde och positiva effekter i regionen, finansiera projekt som syftar till att säkerställa mediefrihet, stärka det civila samhället och rättsstatsprincipen samt stärka samarbetet om medier, digital kompetens och informationskompetens, samtidigt som dessa länders suveränitet respekteras. Parlamentet efterlyser en ökning av utrikestjänstens kapacitet i detta avseende.

152.

Europaparlamentet uppmuntrar EU och dess medlemsstater att fördjupa samarbetet med Taiwan när det gäller att motverka inblandningsverksamhet och desinformationskampanjer från illasinnade tredjeländer, inbegripet utbyte av bästa praxis, gemensamma strategier för att gynna mediefrihet och journalistik, fördjupa samarbetet i fråga om cybersäkerhet och cyberhot, höja medborgarnas medvetenhet och förbättra övergripande digital kompetens bland befolkningen för att stärka motståndskraften i våra demokratiska system. Parlamentet stöder ett intensifierat samarbete mellan europeiska och taiwanesiska statliga organ, icke-statliga organisationer och tankesmedjor på området.

153.

Europaparlamentet uppmanar parlamentet att aktivt främja ett EU-narrativ, att spela en ledande roll i främjandet av informationsutbyte och att diskutera bästa praxis med partnerparlament över hela världen, med hjälp av sitt omfattande nätverk av interparlamentariska delegationer, liksom de demokratiinitiativ och den stödverksamhet som samordnas av dess grupp för demokratistöd och valsamordning. Parlamentet understryker vikten av nära samarbete med parlamentsledamöter från tredjeländer genom skräddarsydda projekt som stöder ett europeiskt perspektiv för kandidatländer och potentiella kandidatländer.

154.

Europaparlamentet uppmanar utrikestjänsten att stärka rollen för EU:s delegationer och EU:s GSFP-uppdrag i tredjeländer i syfte att stärka deras förmåga att upptäcka och avslöja desinformationskampanjer som iscensätts av utländska statliga aktörer, och att finansiera utbildningsprojekt som stärker demokratiska värderingar och grundläggande rättigheter. Parlamentet rekommenderar starkt att det inrättas ett strategiskt kommunikationsnav, som initieras av utrikestjänsten, för att upprätta ett strukturellt samarbete för att motverka desinformation och utländsk inblandning, vilket bör vara baserat i Taipei. Parlamentet uppmanar dessutom EU:s delegationer att bidra till EU:s kamp mot desinformation genom att översätta relevanta EU-beslut, såsom parlamentets brådskande resolutioner, till språket i det land där de blivit utstationerade.

155.

Europaparlamentet begär att frågan om utländsk illasinnad inblandning ska tas upp inom ramen för EU:s kommande nya strategiska kompass.

156.

Europaparlamentet efterlyser inrättandet av ett permanent institutionellt arrangemang i Europaparlamentet som ska följa upp dessa rekommendationer, för att ta itu med utländsk inblandning och desinformation i EU på ett systematiskt sätt som går utöver det nuvarande mandatet för det särskilda utskottet INGE. Parlamentet efterlyser ett förbättrat institutionaliserat utbyte mellan kommissionen, utrikestjänsten och parlamentet genom detta organ.

o o

157.

(1) EUT C 224, 27.6.2018, s. 58.

(2) EUT C 23, 21.1.2021, s. 152.

(3) EUT C 28, 27.1.2020, s. 57.

(4) Antagna texter, P9_TA(2021)0428.

(5) EUT L 79 I, 21.3.2019, s. 1.

(6) EUT L 151, 7.6.2019, s. 15.

(7) Antagna texter, P9_TA(2021)0412.

(8) EUT C 362, 8.9.2021, s. 186.

(9) EUT L 317, 4.11.2014, s. 1.

(10) https://www.consilium.europa.eu/sv/policies/cybersecurity/

(11) https://www.eca.europa.eu/Lists/ECADocuments/ BRP_CYBERSECURITY/BRP_CYBERSECURITY_SV.pdf

(12) Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling, Lobbying in the 21st Century: Transparency, Integrity and Access, 2021, OECD Publishing, Paris, finns på följande länk: https://doi.org/10.1787/c6d8eff8-en

(13) Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU av den 10 mars 2010 om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster (EUT L 95, 15.4.2010, s. 1).

(14) EUT L 331, 20.9.2021, s. 8.

(15) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).

(16) https://www.europarl.europa.eu/cmsdata/232164/revised_Agenda%20item%207_Clare%20Melford_GDI_Deck_EU-Ad-funded_Disinfo.pdf

(17) Person som donerar någon annans pengar till ett politiskt parti eller en politisk kandidat i sitt eget namn.

(18) Detta kryphål gäller två olika situationer: skalbolag, som inte bedriver någon faktisk affärsverksamhet utan endast utgör instrument för finansiell täckning, samt inhemska dotterbolag till de utländska moderbolagen som används för att slussa in pengar i politiken.

(19) Ideella organisationer och tredje parter är inte skyldiga att avslöja sina givares identitet, men de har rätt att finansiera politiska partier och kandidater i flera EU-medlemsstater.

(20) Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om åtgärder för en hög gemensam cybersäkerhetsnivå i hela unionen, och om upphävande av direktiv (EU) 2016/1148 (COM(2020)0823).

(21) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (EGT L 201, 31.7.2002, s. 37).

(22) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/40/EU av den 12 augusti 2013 om angrepp mot informationssystem och om ersättande av rådets rambeslut 2005/222/RIF (EUT L 218, 14.8.2013, s. 8).

(23) https://www.coleurope.eu/events/official-inauguration-china-library

(24) https://www.chateaunantes.fr/expositions/fils-du-ciel-et-des-steppes/

(25) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2021/1883 av den 20 oktober 2021 om villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för högkvalificerad anställning och om upphävande av rådets direktiv 2009/50/EG (EUT L 382, 28.10.2021, s. 1).

(26) https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=OJ%3AL%3A2019%3A129I%3ATOC

(27) https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=OJ:L:2020:410I:TOC

(28) EUT L 88, 31.3.2017, s. 6.

(29) https://www.nato.int/cps/en/natohq/news_185000.htm

(30) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/947 av den 9 juni 2021 om inrättande av instrumentet för grannskapet, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete – Europa i världen – om ändring och upphävande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 466/2014/EU och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1601 och rådets förordning (EG, Euratom) nr 480/2009 (EUT L 209, 14.6.2021, s. 1).

9.9.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/97

P9_TA(2022)0065

System för medborgarskap och uppehållstillstånd för investerare

Europaparlamentets resolution av den 9 mars 2022 med förslag till kommissionen om system för medborgarskap och uppehållstillstånd genom investering (2021/2026(INL))

(2022/C 347/08)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av artikel 225 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av artiklarna 4.3 och 49 i fördraget om Europeiska unionen,

—	med beaktande av artiklarna 21.1, 21.2, 77.2 a, 79.2, 80, 82, 87, 114, 311, 337 och 352 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 7, 8 och 20,

—	med beaktande av Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, särskilt artikel 8,

—	med beaktande av rådets direktiv 2003/86/EG av den 22 september 2003 om rätt till familjeåterförening (1) (direktivet om familjeåterförening),

—	med beaktande av rådets direktiv 2003/109/EG av den 25 november 2003 om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning (2) (direktivet om varaktig bosättning),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1806 av den 14 november 2018 om fastställande av förteckningen över tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredjeländer vars medborgare är undantagna från detta krav (3),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG (4),

—	med beaktande av Köpenhamnskriterierna och den uppsättning EU-regler som ett kandidatland måste anta, genomföra och verkställa om det önskar bli medlem i unionen (EU:s regelverk), särskilt kapitlen 23 och 24,

—	med beaktande av kommissionens formella underrättelse av den 20 oktober 2020 till Cypern och Malta om inledande av överträdelseförfaranden avseende deras system för medborgarskap för investerare,

—	med beaktande av kommissionens skrivelse till Bulgarien av den 20 oktober 2020 i vilken kommissionen lyfter farhågor om ett system för medborgarskap för investerare och begär ytterligare information,

—	med beaktande av kommissionens rapport av den 23 januari 2019System för medborgarskap och uppehållstillstånd för investerare i Europeiska unionen,

—	med beaktande av kommissionens presentation den 20 juli 2021 om ett paket med fyra lagstiftningsförslag för att stärka EU:s regler för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism,

—

med beaktande av sina resolutioner av den 16 januari 2014 om EU-medborgarskap till salu (5), av den 26 mars 2019 om ekonomisk brottslighet, skatteundandragande och skatteflykt (6), av den 18 december 2019 om rättsstatssituationen i Malta efter de senaste avslöjandena kring mordet på Daphne Caruana Galizia (7), av den 10 juli 2020 om en övergripande EU-politik för att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism – kommissionens handlingsplan och annan utveckling på senare tid (8), av den 17 december 2020 om strategin för EU:s säkerhetsunion (9), samt av den 29 april 2021 om mordet på Daphne Caruana Galizia och rättsstatssituationen i Malta (10),

—	med beaktande av studien från Europaparlamentets utredningstjänst av den 17 oktober 2018Citizenship by Investment (CBI) and Residency by Investment (RBI) schemes in the EU,

—	med beaktande av studien från Europaparlamentets utredningstjänst av den 22 oktober 2021Avenues for EU action in citizenship and residence by investment schemes – European added value assessment (utredningstjänstens studie om bedömningen av det europeiska mervärdet),

—	med beaktande av studien från juli 2018 som Milieu Ltd gjort för kommissionen Factual analysis of Member States Investors’ Schemes granting citizenship or residence to third-country nationals investing in the said Member State – Study Overview,

—

med beaktande av verksamheten i denna fråga inom gruppen för övervakning av demokrati, rättsstatsprincipen och grundläggande rättigheter, som inrättats inom Europaparlamentets utskott för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, särskilt dess diskussioner med bland annat kommissionen, akademiker, det civila samhället och journalister den 19 december 2019, den 11 september 2020 och den 4 december 2020, samt dess besök på Malta den 19 september 2018,

—	med beaktande av artiklarna 47 och 54 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A9-0028/2022), och av följande skäl:

Innan hon fick parlamentets godkännande lovade kommissionens ordförande Ursula von der Leyen, i de politiska riktlinjerna för nästa Europeiska kommission 2019–2024 (11), att stödja initiativrätt för parlamentet, och åtog sig att svara med en lagstiftningsakt när parlamentet antar resolutioner där de uppmanar kommissionen att lägga fram lagstiftningsförslag.

B.	I sitt tal om tillståndet i unionen den 16 september 2020 uppgav kommissionens ordförande Ursula von der Leyen följande: ”Vare sig det handlar om unionsrättens företräde, pressfrihet, rättsväsendets oberoende eller försäljning av s.k. gyllene pass. EU:s värderingar är inte till salu.”

Flera medlemsstater har system för medborgarskap eller uppehållstillstånd genom investering, som ger tredjelandsmedborgare medborgarskap eller uppehållstillstånd i utbyte mot främst ekonomisk ersättning i form av ”passiva” kapitalinvesteringar. Sådana system för medborgarskap eller uppehållstillstånd genom investering kännetecknas av att de innehåller minimala eller inga krav på fysisk närvaro och att de jämfört med konventionella vägar utgör ett ”snabbspår” till medborgarskap eller uppehållstillstånd i en medlemsstat. Den tid som går åt för att behandla ansökningar varierar kraftigt från en medlemsstat till en annan (12). Att underlätta erhållandet av medborgarskap eller uppehållstillstånd genom användning av sådana system står i bjärt kontrast till hindren för att söka internationellt skydd, laglig migration eller naturalisation genom konventionella kanaler.

Förekomsten av system för medborgarskap genom investering påverkar alla medlemsstater, eftersom ett beslut av en medlemsstat om att bevilja medborgarskap för investering automatiskt ger rättigheter i förhållande till andra medlemsstater, särskilt rätten till fri rörlighet, rätten att rösta och kandidera i lokala val och val till Europaparlamentet, rätten till konsulärt skydd, om man inte företräds utanför unionen, och rätten till tillträde till den inre marknaden för utövande av ekonomisk verksamhet. Enskilda medlemsstaters system för medborgarskap eller uppehållstillstånd genom investering ger också upphov till betydande externa effekter för andra medlemsstater, såsom risk för korruption och penningtvätt. Därför behövs reglering från EU:s sida.

E.	Unionsmedborgarskapet är en unik och grundläggande status som ges unionsmedborgare som ett komplement till det nationella medborgarskapet och utgör ett av de främsta resultaten av unionsintegrationen då det ger alla medborgare i unionen lika rättigheter.

Beviljande av nationellt medborgarskap är medlemsstaternas befogenhet, en befogenhet som dock måste utövas i god tro, i en anda av ömsesidig respekt, på ett öppet sätt, i enlighet med principen om lojalt samarbete och i fullständig överensstämmelse med unionsrätten. Unionen har vidtagit åtgärder för att harmonisera de lagliga migrationsvägarna till unionen och de bosättningsrelaterade rättigheterna, bland annat genom direktivet om varaktig bosättning.

Förekomsten av system för medborgarskap genom investering leder till en kommersialisering av unionsmedborgarskapet. En kommersialisering av rättigheter står i strid med unionens värden, framför allt jämlikhet. Vägar till laglig migration till unionen och de rättigheter som är knutna till bosättning omfattas redan av unionsrätten, såsom i direktivet om varaktigt bosatta.

Bulgarien, Cypern och Malta har för närvarande lagstiftning på plats som gör det möjligt att driva system för medborgarskap genom investering. Den bulgariska regeringen har lagt fram lagstiftning för att avskaffa sitt system för medborgarskap genom investering. Cypern meddelade den 13 oktober 2020 att landet skulle upphäva sitt system för medborgarskap genom investering. Den cypriotiska regeringen har meddelat att prövningen av alla pågående ansökningar om cypriotiskt medborgarskap som mottagits före november 2020 har avslutats. Vissa andra medlemsstater förlänar också stora investerare medborgarskap genom extraordinära förfaranden.

Bulgarien, Cypern, Estland, Grekland, Irland, Italien, Lettland, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Portugal och Spanien tillämpar för närvarande system för uppehållstillstånd genom investering med en lägsta investeringsnivå på mellan 60 000 EUR (Lettland) och 1 250 000 EUR (Nederländerna). Att locka till sig investeringar är en användbar metod för att upprätthålla de välfungerande ekonomierna i medlemsstaterna, men bör inte medföra några rättsliga risker eller säkerhetsrisker för unionsmedborgarna.

I studien Avenues for EU action in citizenship and residence by investment schemes – European added value assessment uppskattas att 42 180 ansökningar inom system för medborgarskap eller uppehållstillstånd genom investering har godkänts mellan 2011 och 2019 och att över 132 000 personer, inklusive familjemedlemmar till sökande från tredjeländer, har fått uppehållstillstånd eller medborgarskap i en medlemsstat genom dessa system, med investeringar uppskattade till totalt 21,4 miljarder EUR (13).

K.	Ansökningarna inom systemen för medborgarskap eller uppehållstillstånd genom investering handläggs ofta med hjälp av kommersiella förmedlare som kan få en andel av ansökningsavgiften. I vissa medlemsstater har kommersiella förmedlare varit med och utvecklat och marknadsfört systemen.

L.	Kommissionen har inlett överträdelseförfaranden mot Cypern och Malta med motiveringen att beviljande av unionsmedborgarskap mot förutbestämda betalningar eller investeringar utan koppling till den berörda medlemsstaten urholkar kärnan i unionsmedborgarskapet.

System för medborgarskap och uppehållstillstånd genom investering medför risker i olika utsträckning, bland annat risker för korruption, penningtvätt, säkerhetshot, skatteflykt, makroekonomiska obalanser, tryck på fastighetssektorn och därmed minskad tillgång till bostäder, och urholkning av den inre marknadens integritet. Det är svårt att bekräfta omfattningen av de riskerna på grund av brister vad gäller uppgifter och insyn, och de riskerna hanteras för närvarande inte i tillräcklig utsträckning, vilket leder till svag kontroll och brist på tillbörlig aktsamhet när det gäller de som ansöker inom systemen i medlemsstaterna. Alla de riskerna bör bedömas ordentligt, och insynen i genomförandet och konsekvenserna av systemen bör förbättras.

N.	Enligt forskningen är medlemsstater med system för medborgarskap eller uppehållstillstånd genom investering mer utsatta för risker som hör samman med finansiell sekretess och korruption än andra medlemsstater.

I den befintliga unionsrätten föreskrivs inte att unionens storskaliga it-system systematiskt konsulteras för att göra bakgrundskontroller av sökande inom systemen för medborgarskap eller uppehållstillstånd genom investering. De befintliga unionsreglerna och nationella reglerna kräver inte att några kontrollförfaranden ska genomföras innan medborgarskap eller uppehållstillstånd beviljas enligt ett system för medborgarskap eller uppehållstillstånd genom investering. Det är inte alltid som medlemsstaterna konsulterar databaser, tillämpar grundliga förfaranden eller delar med sig av resultaten av kontroller och förfaranden.

P.	Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) har utfärdat riktlinjer för att begränsa kringgåendet av den gemensamma rapporteringsstandarden genom användning av system för medborgarskap eller uppehållstillstånd genom investering (14).

Tanken med kommissionens initiativ att inrätta en expertgrupp för system för medborgarskap och uppehållstillstånd för investerare var att medlemsstaternas företrädare skulle enas om ett antal gemensamma säkerhetskontroller, men den gruppen föreslog inte några sådana gemensamma säkerhetskontroller. Expertgruppen har inte sammanträtt sedan 2019.

Vissa tredjeländer som omfattas av bilaga II till förordning (EU) 2018/1806, vars medborgare har viseringsfritt tillträde till unionen, tillämpar system för medborgarskap genom investering med låga eller inga bosättningskrav och svaga säkerhetskontroller, särskilt när det gäller lagstiftning mot penningtvätt. Dessa system marknadsförs som ”gyllene pass” med det uttryckliga syftet att underlätta viseringsfria resor till unionen. Vissa kandidatländer tillämpar liknande system med som tillägg de förväntade fördelarna med ett framtida EU-medlemskap.

S.	Personer som dragit nytta av system för medborgarskap eller uppehållstillstånd genom investering åtnjuter omedelbart rörelsefrihet (15) inom Schengenområdet när de väl har beviljats sin nya medborgarskaps- eller uppehållsstatus.

T.	Tredjeländers rätt att tillåta sina medborgare att ändra sitt namn utgör en risk, eftersom tredjelandsmedborgare kan beviljas medborgarskap i ett tredjeland genom ett system för medborgarskap genom investering och sedan ändra sitt namn och komma in i EU med det nya namnet.

Den 15 oktober 2021 meddelade de cypriotiska myndigheterna att de skulle upphäva medborgarskapet för 39 utländska investerare och 6 av deras familjemedlemmar som hade blivit cypriotiska medborgare inom ramen för ett system för medborgarskap genom investering. Drygt hälften av de 6 779 pass som Cypern mellan 2007 och 2020 utfärdade inom ramen för detta system utfärdades utan att tillräckliga bakgrundskontroller av de sökande genomfördes (16).

V.	2019 drog kommissionen slutsatsen att det saknas tydlig statistik eller endast finns bristfällig statistik över de ansökningar till system för medborgarskap eller uppehållstillstånd genom investering som mottagits, godkänts och fått avslag.

System för uppehållstillstånd genom investering är mycket specifika till sin natur. Eventuella ändringar av unionsrätten som införs för sökande enligt system för uppehållstillstånd genom investering bör vara inriktade på denna särskilda typ av uppehållsstatus och inte inverka negativt på rättigheterna för sökande till andra typer av uppehållsstatus, såsom studenter, arbetstagare och familjemedlemmar. Högre nivåer av säkerhetskontroller för sökande inom ramen för system för uppehållstillstånd genom investering bör inte vara tillämpliga på dem som ansöker om uppehållstillstånd i unionen enligt system för uppehållstillstånd som redan omfattas av unionsrätten.

X.	Montenegros regering har inte beslutat att upphöra med sitt system för medborgarskap genom investering, även om den har signalerat vikten av att fasa ut det systemet för medborgarskap genom investering så snart som möjligt. Montenegros regering uppmanas att göra detta utan dröjsmål.

Europaparlamentet anser att system för beviljande av medborgarskap på grundval av en finansiell investering, även kallade gyllene pass, kan ifrågasättas ur etisk, rättslig och ekonomisk synvinkel och medför flera allvarliga säkerhetsrisker för unionsmedborgarna, såsom de som härrör från penningtvätt och korruption. Parlamentet anser att avsaknaden av gemensamma standarder och harmoniserade regler för system för beviljande av uppehållstillstånd på grundval av en finansiell investering också kan medföra sådana säkerhetsrisker, påverka den fria rörligheten för personer inom Schengenområdet och bidra till att undergräva unionens integritet.

Europaparlamentet påminner om sin ståndpunkt att system för medborgarskap eller uppehållstillstånd genom investering i sig medför ett antal allvarliga risker och bör fasas ut av alla medlemsstater (17). Parlamentet upprepar att kommissionen och medlemsstaterna sedan parlamentet utfärdade sin resolution av den 16 januari 2014 om EU-medborgarskap till salu inte har vidtagit tillräckliga åtgärder för att motverka dessa system.

Europaparlamentet anser att system för medborgarskap genom investering undergräver kärnan i unionsmedborgarskapet, som utgör en av de främsta landvinningarna från unionsintegrationen genom att det ger unionsmedborgarna en unik och grundläggande status som omfattar rösträtt i val till Europaparlamentet och lokala val.

Europaparlamentet anser att unionsmedborgarskapet inte är en handelsvara som kan marknadsföras eller säljas och aldrig har formulerats som en sådan i fördragen.

Europaparlamentet medger att reglering av beviljande av medborgarskap i första hand är medlemsstaternas befogenhet, men betonar att denna befogenhet måste utövas i god tro, i en anda av ömsesidig respekt, på ett öppet sätt, med tillbörlig aktsamhet och vederbörlig granskning, i enlighet med principen om lojalt samarbete och i full överensstämmelse med unionsrätten (18). Parlamentet anser att om medlemsstaterna inte agerar i full överensstämmelse med dessa standarder och principer uppstår en rättslig grund för EU att ingripa. Parlamentet anser att det även går att hävda att en EU-befogenhet kan härledas från artikel 21.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) när det gäller vissa aspekter av medlemsstaternas medborgarskapsrätt (19).

Europaparlamentet anser att de fördelaktiga villkor och påskyndade förfaranden som investerare har tillgång till genom systemen för medborgarskap eller uppehållstillstånd genom investering, jämfört med villkoren och förfarandena för andra tredjelandsmedborgare som vill erhålla internationellt skydd, uppehållstillstånd eller medborgarskap, är diskriminerande, orättvisa och riskerar att undergräva integriteten i EU:s asyl- och migrationsregelverk.

Europaparlamentet anser att system för medborgarskap genom investering och system för uppehållstillstånd genom investering måste särskiljas på grund av skillnaden i allvarsgrad hos de risker de medför, och att de därför kräver skräddarsydda lagstiftningsstrategier och politiska strategier från unionens sida. Parlamentet inser kopplingen mellan å ena sidan system för uppehållstillstånd genom investering och å andra sidan medborgarskap, eftersom ett erhållet uppehållstillstånd kan underlätta tillgången till medborgarskap.

Europaparlamentet noterar att tre medlemsstater har lagstiftning på plats som möjliggör system för medborgarskap genom investering, närmare bestämt Bulgarien (även om den bulgariska regeringen har lagt fram ett lagstiftningsförslag för att avveckla sitt system för medborgarskap genom investering) Cypern och Malta, och att 12 medlemsstater har system för uppehållstillstånd genom investering, alla med varierande investeringsbelopp och investeringsalternativ och med olika normer för kontroller och förfaranden. Parlamentet beklagar att denna divergens skulle kunna leda till en konkurrens om sökande mellan medlemsstaterna och att det riskerar att skapa en kapplöpning mot botten genom att staterna sänker kontrollstandarderna och minskar den tillbörliga aktsamheten för att fler ska använda systemen (20).

Europaparlamentet anser att förmedlares inblandning både i att utveckla och i att marknadsföra system för medborgarskap eller uppehållstillstånd genom investering, liksom i att förbereda enskilda ansökningar, ofta utan insyn och ansvarsskyldighet, innebär en intressekonflikt som riskerar att missbrukas och att det därför, utöver självreglering och uppförandekoder, behövs en strikt och bindande reglering av sådana förmedlare. Parlamentet begär att förmedlarnas tjänster när det gäller system för medborgarskap genom investering ska upphöra.

10.

Europaparlamentet beklagar bristen på omfattande säkerhetskontroller, kontrollförfaranden och tillbörlig aktsamhet i medlemsstater som tillämpar system för medborgarskap eller uppehållstillstånd genom investering. Parlamentet beklagar att medlemsstaterna inte alltid konsulterar tillgängliga unionsdatabaser eller utbyter information om resultatet av kontroller och förfaranden, vilket gör det möjligt att skicka in flera efterföljande ansökningar runt om i unionen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra detta. Parlamentet anser att medlemsstaternas myndigheter måste ha inrättat lämpliga förfaranden för prövning av sökande för medborgarskap/uppehållstillstånd genom investering, eftersom beviljande av uppehållstillstånd och medborgerliga rättigheter är medlemsstatens ansvar, och medlemsstaternas myndigheter får inte förlita sig på bakgrundskontroller och förfaranden för tillbörlig aktsamhet som utförs av förmedlare och andra icke-statliga aktörer, även om medlemsstaterna får använda relevant information från oberoende icke-statliga aktörer. Parlamentet uttrycker oro över vissa medlemsstater där ansökningar om medborgarskap rapporteras ha beviljats trots att sökandena inte uppfyller säkerhetskraven.

11.

Europaparlamentet beklagar att expertgruppen för system för medborgarskap och uppehållstillstånd för investerare, som består av företrädare från medlemsstaterna, inte har enats om ett antal gemensamma säkerhetskontroller, vilket den fick i uppdrag att göra senast vid utgången av 2019. Parlamentet anser att denna brist på överenskommelse om en gemensam uppsättning säkerhetskontroller visar på begränsningarna med en mellanstatlig strategi i frågan och understryker behovet av unionsåtgärder.

12.

Europaparlamentet beklagar djupt att bosättningskraven för att kunna ansöka inom medlemsstaternas system för medborgarskap eller uppehållstillstånd genom investering inte alltid omfattar fortlöpande och faktisk fysisk närvaro och är svåra att övervaka, vilket gör att systemen kan locka till sig sökande som i ond tro köper ett nationellt medborgarskap enbart för det tillträde som det ger till EU:s territorium och den inre marknaden, utan att ha någon anknytning till den berörda medlemsstaten.

13.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att effektivt ställa krav på den fysiska närvaro som är nödvändig för tredjelandsmedborgare som vill få ställning som varaktigt bosatta enligt direktivet om varaktig bosättning, utan att fullgöra de fem år av oavbruten och laglig bosättning som krävs enligt det direktivet.

14.

Europaparlamentet välkomnar de överträdelseförfaranden som kommissionen inledde i oktober 2020 mot Cypern och Malta avseende deras system för medborgarskap genom investering. Parlamentet uppmanar kommissionen att gå vidare med dessa förfaranden, eftersom de ytterligare skulle kunna klargöra hur system för medborgarskap genom investering kan hanteras, utöver de lagstiftningsåtgärder som föreslås här, och att inleda ytterligare överträdelseförfaranden mot medlemsstaterna för system för uppehållstillstånd genom investering, där så är motiverat. Parlamentet uppmanar kommissionen att noggrant övervaka, rapportera och vidta åtgärder när det gäller alla program för medborgarskap och visum genom investering i hela unionen.

15.

Europaparlamentet anser att unionsrätten för bekämpning av penningtvätt är en avgörande faktor för att motverka riskerna med systemen för medborgarskap eller uppehållstillstånd genom investering. Parlamentet välkomnar att kommissionen i sitt paket med lagstiftningsförslag av den 20 juli 2021 om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism behandlar system för uppehållstillstånd genom investering, särskilt genom att verka för att förmedlare införs på förteckningen över ansvariga enheter. Parlamentet anser emellertid att det kvarstår luckor, exempelvis det faktum att offentliga organ som behandlar ansökningar inom system för medborgarskap eller uppehållstillstånd genom investering inte kommer att tas upp på förteckningen över ansvariga enheter.

16.

Europaparlamentet noterar att gemensamma ansökningar för flera familjemedlemmar inom systemen för medborgarskap eller uppehållstillstånd genom investering är särskilt svåra att övervaka och bedöma. Parlamentet noterar att uppehållsrätt enligt vissa nationella system för uppehållstillstånd genom investering kan beviljas på grundval av familjeband, personliga band eller andra band till de huvudsökande. Parlamentet konstaterar att familjeåterföreningsrättigheterna enligt direktivet om familjeåterförening gäller efter det att en person har beviljats uppehållsstatus i en medlemsstat, då familjemedlemmar har rätt att resa in i unionen utan ytterligare särskilda kontroller som normalt krävs inom systemen för uppehållstillstånd genom investering.

17.

Europaparlamentet konstaterar att en risk är förknippad med tredjeländer som har system för medborgarskap genom investering och som åtnjuter viseringsfria resor till unionen (21) eftersom tredjelandsmedborgare kan köpa medborgarskap i det tredjelandet enbart i syfte att kunna resa in i unionen utan ytterligare kontroller. Parlamentet betonar att risken är ännu större när det gäller de kandidatländer som tillämpar system för medborgarskap eller uppehållstillstånd genom investering (22), eftersom de förväntade fördelarna med ett framtida unionsmedlemskap och viseringsfria resor inom unionen kan vara en faktor.

18.

Europaparlamentet anser, mot bakgrund av de särskilda riskerna med system för medborgarskap och deras inneboende oförenlighet med principen om lojalt samarbete, som konstateras i kommissionens pågående överträdelseförfaranden mot två medlemsstater, att system för medborgarskap genom investering bör fasas ut fullt ut i alla medlemsstater och uppmanar kommissionen att före utgången av sitt nuvarande mandat lägga fram ett förslag till akt i detta syfte som skulle kunna grundas på artikel 21.2, artikel 79.2, artikel 114 eller artikel 352 i EUF-fördraget.

19.

Europaparlamentet anser att utfasningen av systemen för medborgarskap genom investering kommer att kräva en övergångsperiod och att eftersom systemen för medborgarskap eller uppehållstillstånd genom investering ger möjligheter till snålskjuts och får allvarliga konsekvenser för unionen och medlemsstaterna, är ett ekonomiskt bidrag till unionens budget motiverat, för både system för medborgarskap genom investering och system för uppehållstillstånd genom investering tills de har fasats ut helt, som ett konkret uttryck för solidaritet till följd av bland annat artikel 80 i EUF-fördraget. Parlamentet begär därför att kommissionen under 2022, på grundval av artikel 311 i EUF-fördraget, lägger fram ett förslag om att inrätta en ny kategori av unionens egna medel, bestående av en justeringsmekanism för system för medborgarskap eller uppehållstillstånd genom investering, som skulle innebära att de investeringar som görs i medlemsstaterna inom ramen för dessa system beläggs med en avgift på en meningsfull procentsats, som rimligen bör beräknas på grundval av alla identifierade negativa externa effekter för unionen som helhet med avseende på systemen.

20.

Europaparlamentet anser att bidragen från systemen för medborgarskap eller uppehållstillstånd genom investering till medlemsstaternas realekonomi är begränsade när det gäller att skapa arbetstillfällen, innovation och tillväxt och att betydande investeringsbelopp görs direkt på fastighetsmarknaden eller i fonder. Parlamentet anser att de stora investeringar som görs inom systemen för medborgarskap eller uppehållstillstånd genom investering kan påverka den finansiella stabiliteten, särskilt i små medlemsstater där inflöden kan utgöra en stor andel av BNP eller utländska investeringar (23). Parlamentet begär att kommissionen under 2022, på grundval av artiklarna 79.2, 80, 82, 87 och 114 i EUF-fördraget, lägger fram ett förslag till akt med regler på unionsnivå om investeringar som görs inom ramen för dessa system, i syfte att öka deras mervärde för realekonomin och koppla dem till prioriteringarna för unionens ekonomiska återhämtning.

21.

Europaparlamentet begär att kommissionen före utgången av sitt nuvarande mandat, lägger fram ett förslag till förordning, möjligen kompletterad med andra lagstiftningsåtgärder vid behov, som skulle kunna baseras på artiklarna 79.2, 80, 82, 87 och 114 i EUF-fördraget, som på ett omfattande sätt reglerar olika aspekter av systemen för uppehållstillstånd genom investering i syfte att harmonisera standarder och förfaranden och stärka kampen mot organiserad brottslighet, penningtvätt, korruption och skatteundandragande, och som bland annat omfattar följande delar:

a)	Ökad tillbörlig aktsamhet och noggranna bakgrundskontroller av sökande och, vid behov, deras familjemedlemmar, inbegripet källorna för deras tillgångar, obligatoriska kontroller enligt unionens storskaliga it-system för rättsliga och inrikes frågor och kontrollförfaranden i tredjeländer.

b)	Reglering, korrekt certifiering och granskning av förmedlare samt begränsning av deras verksamhet och, när det gäller system för medborgarskap genom investering, upphörande av deras tjänster.

c)	Harmoniserade regler och skyldigheter för medlemsstaterna att rapportera till kommissionen om sina system för uppehållstillstånd genom investering och om de ansökningar som görs inom dessa.

d)	Minimikrav för fysisk bosättning och minimikrav för aktivt deltagande i investeringen, investeringskvalitet, mervärde och bidrag till ekonomin, som förutsättningar för att beviljas uppehållstillstånd inom system för uppehållstillstånd genom investering.

e)	En övervakningsmekanism för efterhandskontroll av godkända sökandes fortsatta efterlevnad av de rättsliga kraven för system för uppehållstillstånd genom investering.

22.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa och upprätthålla de höga regleringsstandarderna både för system för medborgarskap genom investering och för system för uppehållstillstånd genom investering, om en omfattande förordning skulle börja gälla för system för uppehållstillstånd genom investering innan system för medborgarskap genom investering har fasats ut helt.

23.

Europaparlamentet välkomnar medlemsstaternas åtagande att vidta åtgärder för att begränsa försäljningen av medborgarskap till ryssar med anknytning till den ryska regeringen. Parlamentet uppmanar alla medlemsstater att upphöra med sina system för medborgarskap och uppehållstillstånd genom investering för alla ryska sökande med omedelbar verkan. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att ompröva alla godkända ansökningar från ryska medborgare under de senaste åren och utnyttja alla möjligheter enligt nationell rätt och unionsrätten för att säkerställa att ingen rysk enskild person med ekonomiska, affärsmässiga eller andra kopplingar till Putinregimen behåller sina medborgarskapsrättigheter och sin uppehållsrätt eller att sådana personer tillfälligt hindras från att utöva dessa rättigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att kontrollera sådana omprövningar som gjorts av medlemsstaterna och att snarast lägga fram ett lagstiftningsförslag om att helt förbjuda system för medborgarskap genom investering och att förbjuda system för uppehållstillstånd genom investering för ryska medborgare som omfattas av riktade åtgärder.

24.

Europaparlamentet begär att kommissionen i sitt förslag inkluderar riktade översyner av befintliga unionsrättsakter som skulle kunna bidra till att avskräcka medlemsstaterna från att inrätta skadliga system för uppehållstillstånd genom investering, genom förstärkning av rättsakter på området bekämpning av penningtvätt och genom att stärka relevanta bestämmelser i direktivet om varaktig bosättning.

25.

Europaparlamentet begär att kommissionen utövar så stora påtryckningar som möjligt för att se till att tredjeländer som har infört system för medborgarskap eller uppehållstillstånd genom investering och som åtnjuter viseringsfria resor enligt bilaga II till förordning (EU) 2018/1806 avskaffar sina system för medborgarskap genom investering och reformerar sina system för uppehållstillstånd genom investering för att anpassa dem till unionsrätten och unionens standarder samt att kommissionen 2022 på grundval av artikel 77.2 a i EUF-fördraget lägger fram ett förslag till en akt om ändring av förordning (EU) 2018/1806 i detta avseende. Parlamentet noterar att inom ramen för unionens reviderade utvidgningsmetod anses frågor som är kopplade till system för medborgarskap och uppehållstillstånd genom investering vara komplexa och behandlas i olika förhandlingskluster och kapitel. Parlamentet understryker vikten av att kandidatländer och potentiella kandidatländer gradvis och aktsamt anpassar sig till unionsrätten för sådana system. Parlamentet föreslår att upphörande av program för medborgarskap och reglering av program för investering genom investering ska ingå i anslutningskriterierna.

26.

Europaparlamentet påminner kommissionens ordförande om hennes åtagande vad gäller parlamentets initiativrätt och om hennes löfte att följa upp parlamentets betänkanden som avser lagstiftningsinitiativ med en lagstiftningsakt, i enlighet med unionsrättens principer, vilka ingår i de politiska riktlinjerna för nästa Europeiska kommission, 2019–2024. Parlamentet förväntar sig därför att kommissionen följer upp denna resolution med konkreta lagstiftningsförslag.

27.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och bifogade förslag till kommissionen och rådet.

(1) EUT L 251, 3.10.2003, s. 12.

(2) EUT L 16, 23.1.2004, s. 44.

(3) EUT L 303, 28.11.2018, s. 39.

(4) EUT L 141, 5.6.2015, s. 73.

(5) EUT C 482, 23.12.2016, s. 117.

(6) EUT C 108, 26.3.2021, s. 8.

(7) EUT C 255, 29.6.2021, s. 22.

(8) EUT C 371, 15.9.2021, s. 92.

(9) EUT C 445, 29.10.2021, s. 140.

(10) EUT C 506, 15.12.2021, s. 64.

(11) En ambitiösare union: Min agenda för Europa – Politiska riktlinjer för nästa Europeiska kommission, 2019–2024 av kandidaten till posten som ordförande för Europeiska kommissionen Ursula von der Leyen, https://ec.europa.eu/info/sites/default/files/political-guidelines-next-commission_sv_0.pdf.

(12) Avenues for EU action in citizenship and residence by investment schemes – European added value assessment, s. 28–29.

(13) Avenues for EU action in citizenship and residence by investment schemes – European added value assessment.

(14) Preventing abuse of residence by investment schemes to circumvent the CRS, OECD, 19 februari 2018, och Corruption Risks Associated with Citizen- and Resident-by-Investment Schemes, OECD, 2019.

(15) Eftersom Bulgarien, Kroatien, Cypern, Irland och Rumänien inte är Schengenländer har en tredjelandsmedborgare som innehar ett uppehållstillstånd utfärdat av någon av dessa medlemsstater inte automatiskt rätt till fri rörlighet inom Schengenområdet.

(16) https://agenceurope.eu/en/bulletin/article/12814/25.

(17) Europaparlamentets resolutioner av den 18 december 2019 om rättsstatssituationen i Malta efter de senaste avslöjandena kring mordet på Daphne Caruana Galizia, av den 10 juli 2020 om en övergripande EU-politik för att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism – kommissionens handlingsplan och annan utveckling på senare tid, av den 17 december 2020 om strategin för EU:s säkerhetsunion och av den 29 april 2021 om mordet på Daphne Caruana Galizia och rättsstatssituationen i Malta.

(18) Se resonemanget i kommissionens överträdelseförfaranden mot Malta och Cypern avseende deras system för medborgarskap för investerare (https://ec.europa.eu/commission/presscorner/detail/en/ip_20_1925) och Europeiska unionens domstols rättspraxis: domstolens dom av den 7 juli 1992, Mario Vicente Micheletti m.fl. mot Delegación del Gobierno en Cantabria, C-369/90, ECLI:EU:C:1992:295, domstolens dom av den 11 november 1999, Belgiska staten mot Fatna Mesbah, C-179/98, ECLI:EU:C:1999:549, domstolens dom av den 20 februari 2001, The Queen mot Secretary of State for the Home Department, ex parte: Manjit Kaur, C-192/99, ECLI:EU:C:2001:106, domstolens dom av den 2 mars 2010, Janko Rottman mot Freistaat Bayern, C-135/08, ECLI:EU:C:2010:104 och domstolens dom av den 12 mars 2019, M.G. Tjebbes m.fl. mot Minister van Buitenlandse Zaken, C-221/17, ECLI:EU:C:2019:189.

(19) Avenues for EU action in citizenship and residence by investment schemes – European added value assessment, s. 43–44.

(20) Avenues for EU action in citizenship and residence by investment schemes – European added value assessment, s. 57. Preventing abuse of residence by investment schemes to circumvent the CRS, OECD, 19 februari 2018.

(21) Antigua och Barbuda, Dominica, Grenada, Saint Kitts och Nevis och Saint Lucia.

(22) Serbien, Albanien, Turkiet, Montenegro och Nordmakedonien.

(23) Avenues for EU action in citizenship and residence by investment schemes – European added value assessment, s. 36–39.

BILAGA TILL RESOLUTIONEN:

FÖRSLAG TILL ETT OMFATTANDE LAGSTIFTNINGSPAKET

Förslag 1. En unionsomfattande gradvis utfasning av systemen för medborgarskap genom investering fram till 2025

—

Ett unionsomfattande anmälningssystem med mätbara mål, som är strikt tillämpliga endast på de befintliga programmen och således inte möjliggör att nya program legitimeras genom detta system, för det högsta antal medborgarskap som får beviljas inom ramen för system för medborgarskap genom investering i medlemsstaterna, bör inrättas, där antalet successivt ska minska varje år och nå noll 2025, och på detta sätt leda till en fullständig utfasning av systemen för medborgarskap genom investering. En gradvis utfasning gör det möjligt för de medlemsstater som har system för medborgarskap genom investering att hitta alternativa sätt att locka till sig investeringar och upprätthålla sina offentliga finanser. En sådan utfasning ligger i linje med den ståndpunkt som parlamentet uttryckt i flera resolutioner och är nödvändig mot bakgrund av den stora utmaning som systemen för medborgarskap genom investering utgör när det gäller principen om lojalt samarbete enligt fördragen (artikel 4.3 i EU-fördraget).

—	Detta förslag skulle kunna grundas på artiklarna 21.2, 79.2 samt, eftersom systemen för medborgarskap genom investering påverkar den inre marknaden, artikel 114 i EUF-fördraget.

Förslag 2. En övergripande förordning som omfattar alla system för uppehållstillstånd genom investering i unionen

—

För att kunna ta itu med särdragen hos och den omfattande förekomsten av medlemsstaternas system för uppehållstillstånd genom investering, behövs en särskild unionsrättslig ram i form av en förordning. En sådan förordning kommer att säkerställa harmonisering inom unionen, begränsa de risker som är förknippade med systemen för uppehållstillstånd genom investering samt göra systemen till föremål för unionens övervakning och därigenom öka insynen och stärka styrningen. Den är också ett sätt att avskräcka medlemsstaterna från att inrätta skadliga system för uppehållstillstånd genom investering.

—

Förordningen bör innehålla standarder och förfaranden på unionsnivå för ökad tillbörlig aktsamhet och noggranna bakgrundskontroller av sökande och källan till deras förmögenhet. I synnerhet måste alla sökande kontrolleras på ett strukturellt sätt mot alla relevanta nationella databaser, EU-databaser och internationella databaser av medlemsstaternas myndigheter samtidigt som standarder för grundläggande rättigheter respekteras. Det bör genomföras en oberoende kontroll av inlämnade handlingar, en fullständig bakgrundskontroll av alla polisregister och inblandning i tidigare och pågående civil- och straffrättsliga processer, personliga intervjuer med de sökande och en grundlig kontroll av hur den sökandes förmögenhet ackumulerats och hur den förhåller sig till den rapporterade inkomsten. Förfarandet bör medge tillräckligt med tid för en korrekt process för tillbörlig aktsamhet och bör förutse möjligheten att annullera positiva beslut retroaktivt i fall med belagda falska uppgifter eller bedrägeri.

—

Gemensamma ansökningar, som kan omfatta både en huvudsökande och familjemedlemmar, bör vara förbjudna; endast enskilda ansökningar som är föremål för individuella och noggranna kontroller bör tillåtas, samtidigt som sambanden mellan sökande måste beaktas. Strikta kontroller bör också tillämpas när familjemedlemmar till godkända sökande kan utöva sin rätt till bosättning enligt regler för familjeåterförening eller andra liknande bestämmelser.

—

Regleringen av förmedlare bör vara en viktig del av förordningen, och möjligen kompletteras med andra lagstiftningsåtgärder, vid behov. Här bör följande inkluderas:

Ett licensieringsförfarande på unionsnivå för förmedlare som omfattar ett grundligt förfarande för tillbörlig aktsamhet och en revision av förmedlaren, dess ägare och närstående företag. Licensen bör förnyas vartannat år och ingå i ett offentligt unionsregister över förmedlare. I de fall då förmedlare är inblandade i ansökningar bör medlemsstaterna få behandla sådana ansökningar endast om de har utarbetats av unionslicensierade förmedlare. Ansökningar om licensiering bör inlämnas till kommissionen, som vid utförandet av kontroller och förfaranden bör få stöd av relevanta unionsorgan och unionsbyråer.

b)	Särskilda regler för förmedlarnas verksamhet. Dessa regler bör omfatta detaljerade bestämmelser om de bakgrundskontroller, förfaranden för tillbörlig aktsamhet och säkerhetskontroller som förmedlarna ska utföra på sökande.

Ett unionsomfattande förbud mot marknadsföringspraxis för system för uppehållstillstånd genom investering som använder unionens flagga eller andra unionsrelaterade symboler på material, webbplatser eller dokument eller som för samman systemen för uppehållstillstånd genom investering med eventuella förmåner som är kopplade till fördragen och EU:s regelverk.

d)	Tydliga regler om insyn vad gäller förmedlare och deras ägande.

Åtgärder mot korruption och bästa praxis för tillbörlig aktsamhet som ska vidtas inom förmedlaren, inklusive i fråga om lämplig ersättning till personalen, en tvåpersonersregel (att varje åtgärd kontrolleras av minst två personer), bestämmelser om ett andra yttrande vid utarbetandet av ansökningar och kontroller av ansökningar samt att personalen roterar mellan de sökandes ursprungsländer.

Ett förbud mot att både samråda med regeringar om inrättande och underhåll av system för uppehållstillstånd genom investering och involvera dem i utarbetandet av ansökningar. En kombination av dessa verksamheter skapar en intressekonflikt och ger fel incitament. Dessutom bör förmedlare inte tillåtas att själva genomföra system för uppehållstillstånd genom investering för medlemsstaternas myndigheter, utan bör endast tillåtas att agera som förmedlare i enskilda ansökningar och endast när de kontaktas av enskilda sökande. Förmedlarnas verksamhet i allmänhetens intresse bör vara organisatoriskt åtskild från övrig verksamhet och bör uppfylla alla rättsliga krav och uppförandekoder på unionsnivå och nationell nivå när det gäller öppenhet.

En ram för övervakning, utredning och sanktioner för att säkerställa att förmedlare efterlever förordningen. Relevanta brottsbekämpande myndigheter bör kunna genomföra hemliga utredningar, inbegripet genom att utge sig för att vara potentiella sökande. Sanktionerna bör omfatta avskräckande böter och bör, om överträdelser konstateras två gånger, leda till att tillståndet att bedriva verksamhet inom unionen återkallas.

—

En skyldighet för medlemsstaterna att rapportera till kommissionen om sina system för uppehållstillstånd genom investering bör införas. Medlemsstaterna bör lämna in detaljerade årsrapporter till kommissionen om de institutionella och styrningsmässiga aspekterna av sina system, samt om de övervakningsmekanismer som finns på plats. De bör också rapportera om enskilda ansökningar, inbegripet om avslag och godkännande av ansökningar, och skälen för att de blir godkända eller får avslag, såsom bristande efterlevnad av bestämmelserna om bekämpning av penningtvätt. Statistiken bör omfatta en uppdelning av de sökande efter ursprungsland och uppgifter om familjemedlemmar och personer i beroendeställning, som har förvärvat rättigheter via en sökande enligt ett system för uppehållstillstånd genom investering. Kommissionen bör offentliggöra dessa årsrapporter, vid behov redigerade i enlighet med dataskyddsförordningarna och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, och bör tillsammans med dessa årsrapporter offentliggöra sin bedömning av dem.

—

Ett system som förvaltas på unionsnivå bör inrättas för förhandsanmälan till och samråd med alla andra medlemsstater och med kommissionen innan ett uppehållstillstånd beviljas inom ett system för uppehållstillstånd genom investering. Om medlemsstater inte invänder inom 20 dagar bör det innebära att de inte har några invändningar mot att uppehållstillståndet beviljas (1). Detta skulle göra det möjligt för alla medlemsstater att upptäcka dubbla eller efterföljande ansökningar och utföra kontroller i nationella databaser. Före utgången av dessa 20 dagar bör kommissionen, i samarbete med de relevanta unionsorganen och unionsbyråerna (bland annat genom sina sambandsmän i tredjeländer), utföra slutliga kontroller på unionsnivå av ansökningar mot relevanta unionsdatabaser och internationella databaser samt ytterligare säkerhets- och bakgrundskontroller. På grundval av dessa kontroller bör kommissionen lämna ett yttrande till medlemsstaten. Det bör förbli medlemsstaternas behörighet att bevilja eller inte bevilja uppehållstillstånd inom ramen för system för uppehållstillstånd genom investering. Kommissionen bör tillhandahålla all relevant information för att bidra till att belysa om samma personer har lämnat in flera avslagna ansökningar.

—

Medlemsstaterna bör åläggas att effektivt kontrollera och dokumentera de berörda personernas fysiska bosättning, inbegripet genom möjligheten att fastställa minimikrav om fysisk närvaro, på deras territorium, och föra ett register om detta, som kommissionen och unionens byråer har tillgång till. Kontrollen bör omfatta åtminstone halvårsvisa personliga rapporteringsmöten och besök i de berörda personernas bostäder.

—

För att bekämpa skatteflykt bör särskilda unionsåtgärder införas i syfte att förhindra och motverka att den gemensamma rapporteringsstandarden kringgås genom system för uppehållstillstånd genom investering, i synnerhet ett ökat informationsutbyte mellan skattemyndigheter och finansunderrättelseenheter (2).

—

Regler bör införas för vilka typer av investeringar som krävs inom ramen för system för uppehållstillstånd genom investering. En betydande majoritet av investeringarna bör bestå av produktiva investeringar i realekonomin, i linje med de prioriterade områdena grön och digital ekonomisk verksamhet. Investeringar i fastigheter, i investerings- eller förvaltningsfonder eller i statsobligationer eller betalningar direkt till medlemsstatens budget bör begränsas till en mindre del av det investerade beloppet. Dessutom bör alla betalningar direkt till medlemsstaternas budget begränsas för att inte skapa budgetberoende av denna källa, och kommissionen bör begära att medlemsstaterna bedömer sådana betalningar inom ramen för den europeiska planeringsterminen.

—	Denna förordning skulle kunna grundas på artiklarna 79.2, 80, 82 och 87 samt, eftersom systemen för uppehållstillstånd genom investering påverkar den inre marknaden, artikel 114 i EUF-fördraget.

—

Om en förordning eller annan lagstiftningsakt avseende system för uppehållstillstånd genom investering träder i kraft innan systemen för medborgarskap genom investering har fasats ut helt bör alla regler som är tillämpliga på system för uppehållstillstånd genom investering gälla även för system för medborgarskap genom investering, för att undvika mindre strikta kontroller för system för medborgarskap genom investering än för system för uppehållstillstånd genom investering.

Förslag 3. En ny kategori av unionens egna medel, bestående av en justeringsmekanism för system för medborgarskap eller uppehållstillstånd genom investering

—

Eftersom alla medlemsstater och unionens institutioner berörs av de risker och kostnader som är förknippade med vissa medlemsstaters system för medborgarskap eller uppehållstillstånd genom investering, är det motiverat att ha en gemensam mekanism på grundval av lämpliga data och underrättelser för att kompensera för de negativa konsekvenserna av dessa system på unionen som helhet. Dessutom är värdet av ett medborgarskap i en medlemsstat eller en visering i sig kopplat till de EU-rättigheter och friheter som följer därav. Med hjälp av en justeringsmekanism för system för medborgarskap eller uppehållstillstånd genom investering kompenseras de negativa konsekvenser från systemen som drabbar alla medlemsstater, genom ett rättvist bidrag till unionens budget. Det är en fråga om solidaritet mellan de medlemsstater som tillämpar sådana system och övriga medlemsstater och EU:s institutioner. För att den mekanismen ska vara ändamålsenlig bör den avgift som ska betalas till unionen fastställas till en meningsfull procentandel av de investeringar som görs i medlemsstaterna som en del av system för medborgarskap eller uppehållstillstånd genom investering, vilken på rimligt sätt bör beräknas på grundval av alla negativa externa effekter som identifierats i systemen.

—

Mekanismen skulle kunna inrättas i enlighet med artikel 311 i EUF-fördraget, där det anges att ”unionen ska se till att den har nödvändiga medel för att nå sina mål och genomföra sin politik” samt att den har möjlighet att ”[inrätta] nya kategorier av egna medel […] eller [upphäva] en befintlig kategori […]”. Ytterligare genomförandeåtgärder skulle kunna antas i form av en förordning. Något liknande har gjorts när det gäller de egna medel baserade på plastförpackningsavfall som har funnits sedan den 1 januari 2021. Detta alternativ innebär en tämligen lång process för att formellt anta ett beslut om egna medel som är kopplat till medlemsstaternas respektive konstitutionella bestämmelser för godkännande. Denna skulle kunna kombineras med en rättslig grund i form av artikel 80 i EUF-fördraget, som föreskriver ”principen om solidaritet och rättvis ansvarsfördelning, även i finansiellt avseende, mellan medlemsstaterna”, inklusive på området immigration.

Förslag 4. En riktad översyn av rättsakter om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism

—

Kommissionen har tagit ett välkommet steg genom att ge system för uppehållstillstånd genom investering en framträdande roll i sitt paket med lagstiftningsförslag av den 20 juli 2021 om att se över rättsakter på området penningtvätt och finansiering av terrorism, särskilt när det gäller förmedlare. Ytterligare tre delar bör inkluderas:

Offentliga myndigheter som handlägger ansökningar inom ramen för system för uppehållstillstånd genom investering bör tas upp på förteckningen över ansvariga enheter inom ramen för rättsakter på området penningtvätt och finansiering av terrorism, särskilt i artikel 3.3 i förslaget till förordning om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism (2021/0239(COD)).

b)	Högre grad av informationsutbyte om sökande inom system för uppehållstillstånd genom investering mellan medlemsstaternas myndigheter inom ramen för rättsakter på området penningtvätt och finansiering av terrorism, särskilt mellan finansunderrättelseenheterna.

c)	Skärpta åtgärder för tillbörlig aktsamhet enligt rekommendation av OECD för att minska de risker som systemen för uppehållstillstånd genom investering utgör, vilka ska vara tillämpliga för alla ansvariga enheter som deltar i processen för uppehållstillstånd genom investering.

Förslag 5. En riktad översyn av direktivet om varaktig bosättning

—

Kommissionen bör, när den lägger fram sina förväntade förslag till översyn av direktivet om varaktig bosättning, begränsa möjligheten för tredjelandsmedborgare som har beviljats bosättning genom ett system för uppehållstillstånd genom investering att åtnjuta förmånligare behandling inom ramen för det direktivet. Detta skulle kunna uppnås genom en ändring av artikel 13 i direktivet om varaktig bosättning för att begränsa dess tillämpningsområde genom att uttryckligen utesluta personer som dragit nytta av system för uppehållstillstånd genom investering.

—

Kommissionen bör vidta nödvändiga åtgärder för att se till att den lagliga och oavbrutna bosättning på fem år som krävs enligt artikel 4.1 i direktivet om varaktig bosättning inte kringgås genom system för uppehållstillstånd genom investering, bland annat genom att säkerställa att medlemsstaterna genomdriver strängare kontroller och rapporteringsskyldigheter avseende sökande inom system för uppehållstillstånd genom investering.

Förslag 6. Se till att tredjeländer inte tillämpar skadliga system för uppehållstillstånd eller medborgarskap genom investering

—

Tredjeländers system för medborgarskap genom investering bör införas i förordning (EU) 2018/1806 som en särskild faktor att ta hänsyn till vid beslut om huruvida ett visst tredjeland ska införas i bilagorna till den förordningen, dvs. som en faktor vid beslut om de tredjeländer vars medborgare är undantagna från viseringskrav. Denna aspekt bör även ingå i den upphävandemekanism som fastställs i artikel 8 i den förordningen och i den planerade övervakningen.

—

En ny artikel bör läggas till i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 810/2009 av den 13 juli 2009 om införande av en gemenskapskodex om viseringar (viseringskodex) (3) om samarbete med tredjeländer för att fasa ut deras system för medborgarskap genom investering och anpassa deras system för uppehållstillstånd genom investering till den nya förordning som föreslås i förslag 2 ovan.

—	För kandidatländer och potentiella kandidatländer bör en fullständig utfasning av system för medborgarskap genom investering och en strikt reglering av system för uppehållstillstånd genom investering vara en central och väsentlig del av anslutningskriterierna.

(1) I likhet med det som system som fastställs i artikel 22 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 810/2009 av den 13 juli 2009 om införande av en gemenskapskodex om viseringar (viseringskodex) (EUT L 243, 15.9.2009, s. 1).

(2) Se Preventing abuse of residence by investment schemes to circumvent the CRS, OECD, 19 februari 2018, samt rådets direktiv 2014/107/EU av den 9 december 2014 om ändring av direktiv 2011/16/EU vad gäller obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar i fråga om beskattning (EUT L 359, 16.12.2014, s. 1).

(3) EUT L 243, 15.9.2009, s. 1.

9.9.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/110

P9_TA(2022)0066

Dialog med medborgarna: rätten att göra framställningar och att vända sig till Europeiska ombudsmannen, det europeiska medborgarinitiativet

Europaparlamentets resolution av den 9 mars 2022 om dialog med medborgarna: rätten att göra framställningar, rätten att vända sig till Europeiska ombudsmannen och det europeiska medborgarinitiativet (2020/2275(INI))

(2022/C 347/09)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av artiklarna 10 och 11 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),

—	med beaktande av artiklarna 24 och 227 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), som återspeglar den vikt som fördraget lägger vid rätten för medborgare och bosatta i EU att föra fram sina problem och uppmärksamma Europaparlamentet på dem,

—	med beaktande av artikel 228 i EUF-fördraget om Europeiska ombudsmannens roll och uppgifter,

—	med beaktande av rådsakten om inrättande av den reviderade mekanismen på EU-nivå i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 33.2 i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning,

—	med beaktande av artiklarna 11, 41, 42, 43 och 44 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan) rörande rätten att göra framställningar till Europaparlamentet,

—	med beaktande av bestämmelserna i EUF-fördraget om överträdelseförfarandet, särskilt artiklarna 258 och 260,

—	med beaktande av sina resolutioner om resultatet av överläggningarna i utskottet för framställningar,

—	med beaktande av artiklarna 222, 230 och 216 i arbetsordningen,

—	med beaktande av artikel 10.3 i EU fördraget,

—	med beaktande av artikel 20 i EUF-fördraget om rätten att göra framställningar till Europaparlamentet, att vända sig till Europeiska ombudsmannen samt att vända sig till unionens institutioner och rådgivande organ på vilket som helst av fördragsspråken och få svar på samma språk,

—	med beaktande av Europaparlamentets beslut 94/262/EKSG, EG, Euratom av den 9 mars 1994 om föreskrifter och allmänna villkor för ombudsmannens ämbetsutövning (1),

—	med beaktande av sina tidigare resolutioner om Europeiska ombudsmannens verksamhet,

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/788 av den 17 april 2019 om det europeiska medborgarinitiativet (2),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/1042 av den 15 juli 2020 om fastställande av tillfälliga åtgärder vad gäller de tidsfrister för insamling, kontroll och granskning som föreskrivs i förordning (EU) 2019/788 om det europeiska medborgarinitiativet med hänsyn till covid-19-utbrottet (3),

—	med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

—	med beaktande av yttrandet från utskottet för konstitutionella frågor,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för framställningar (A9-0018/2022), och av följande skäl:

A.	Artikel 10.3 i EU-fördraget stadgar att ”[v]arje medborgare ska ha rätt att delta i unionens demokratiska liv” och att ”[b]esluten ska fattas så öppet och så nära medborgarna som möjligt”.

Utskottet för framställningar har en ”skyddande roll” för att säkerställa EU:s efterlevnad av konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning inom beslutsfattande och lagstiftande åtgärder på EU-nivå. Parlamentets utskott för framställningar har fastställts utgöra EU-ramen tillsammans med Europeiska ombudsmannen, Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter och Europeiska handikappforumet inom ramen för den reviderade ramen på EU-nivå, som antogs av rådet vid dess 3513:e möte den 16 januari 2017.

C.	Att förbättra medborgarnas deltagande och öppenhet på EU-nivå är nyckeln till att överbrygga den upplevda klyftan mellan EU och dess medborgare och de representativa organisationerna.

D.	Rätten att göra framställningar till Europaparlamentet, är en av unionsmedborgarnas grundläggande rättigheter och fastställs i artikel 44 i stadgan.

Antalet framställningar har förblivit blygsamt i förhållande till EU:s totala befolkning, vilket bekräftar behovet av stora insatser och skräddarsydda åtgärder för att öka allmänhetens medvetenhet och uppnå betydande förbättringar när det gäller utövandet av rätten att göra framställningar. I genomsnitt inlämnas varje år omkring 1 200 framställningar till Europaparlamentet.

F.	Antalet framställningar till Europaparlamentet kulminerade under 2013 och är nu på nedgång. Många EU-medborgare är fortfarande omedvetna om rätten att göra framställningar.

Kriterierna för framställningars tillåtlighet fastställs i artikel 227 i EUF-fördraget och i artikel 226 i parlamentets arbetsordning, där det föreskrivs att framställningar får lämnas in av EU:s medborgare eller invånare i en fråga som berör framställaren direkt och som hör till EU:s verksamhetsområde.

H.	Europaparlamentet har EU:s mest öppna och transparenta förfarande för framställningar, där framställarna får delta i parlamentets verksamhet, inklusive i utskottsdebatter och utfrågningar.

I.	Utskottet för framställningar granskar och behandlar varje framställning och är det enda utskott som dagligen för en dialog med medborgarna.

J.	Rätten att göra framställningar utövas ofta av privatpersoner.

Att stärka rätten att göra framställningar kan endast uppnås genom att förbättra EU-institutionernas och medlemsstaternas kapacitet att komma fram till snabba och effektiva lösningar på frågor som tas upp av framställarna, samtidigt som man säkerställer ett fullständigt skydd av medborgarnas grundläggande rättigheter.

L.	Vissa framställningar förklaras otillåtliga på grund av brist på information eller förvirring bland medborgarna om Europeiska unionens befogenheter.

M.	Kommissionen har fortfarande inte lämnat fullständig information om antalet framställningar som har lett till att ett överträdelseförfarande inletts eller till andra lagstiftningsåtgärder eller andra åtgärder.

Det behövs en översyn av parlamentets arbetsordning för att förbättra de relevanta bestämmelserna om framställningsförfarandet i syfte att öka framställningarnas synlighet och uppföljning, även i parlamentets verksamhet i kammaren, för att de frågor som tas upp i framställningarna på ett effektivare sätt ska integreras i prioriteringarna på EU:s politiska dagordning.

O.	Kommissionen baserade sin strategi för behandling av framställningar på sitt meddelande från 2016 med titeln EU-rätten: Bättre resultat genom bättre tillämpning, som inte innehåller några bestämmelser om administrativa förfaranden eller praxis för framställningar.

P.	Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt stärker unionsmedborgarskapet och förbättrar unionens demokratiska funktion ytterligare, bland annat genom att föreskriva att alla medborgare ska ha rätt att delta i unionens demokratiska liv genom ett europeiskt medborgarinitiativ.

Q.	Det europeiska medborgarinitiativets betydelse för utformningen av EU:s strategiska initiativ och utveckling bör understrykas.

R.	Unionsmedborgarna har rätt att vända sig direkt till kommissionen och uppmana den att lägga fram ett förslag till en unionsrättsakt för att genomföra fördragen.

S.	EU måste garantera medborgarna, med särskild hänsyn till de särskilda behoven för personer med funktionsnedsättning, rätten att delta aktivt i Europeiska unionens demokratiska verksamhet på ett av EU:s officiella språk, för att undvika alla former av diskriminering och främja flerspråkighet.

Det europeiska medborgarinitiativet (medborgarinitiativet) bidrar därigenom till att förstärka unionens demokratiska funktion genom medborgarnas deltagande i det demokratiska och politiska livet. Medborgarinitiativet bör ses som ett av de hjälpmedel som – tillsammans med dialogen med representativa sammanslutningar och det civila samhället, samråden med berörda parter, rätten att göra framställningar och rätten att framföra klagomål till Europeiska ombudsmannen – gör det möjligt för medborgarna att fästa EU-institutionernas uppmärksamhet på vissa frågor och närma sig dem för att lagstifta om frågor som ingår i EU:s behörighetsområde och påverkar medborgarna.

U.	Förordning (EU) 2019/788, som trädde i kraft den 1 januari 2020, har gjort medborgarinitiativet mer tillgängligt och lättare att genomföra för organisatörerna, särskilt genom översättning av initiativ till alla officiella EU-språk.

Kommissionen har räknat upp ett antal svårigheter i samband med genomförandet av förordning (EU) nr 211/2011 (4), och den nya förordningen (EU) 2019/788 syftar till att i detalj ta itu med dessa svårigheter när det gäller effektiviteten hos det instrument som medborgarinitiativet utgör och till att förbättra hur medborgarinitiativet fungerar. Genomförandet måste utvärderas effektivt och i god tid. Kommissionen bör under alla omständigheter lägga fram en formell rapport senast den 1 januari 2024 och därefter vart fjärde år.

För att dessa mål ska uppnås och för att medborgarinitiativets fulla potential ska förverkligas bör förfarandena och villkoren för medborgarinitiativet säkerställa att initiativ som är giltiga i enlighet med artikel 14.1 i förordning (EU) 2019/788 utreds på lämpligt sätt och får ett lämpligt svar från kommissionen. Kommissionen är rättsligt skyldig att ange vilka åtgärder den avser att vidta i samband med ett giltigt medborgarinitiativ, och att på ett tydligt, begripligt och detaljerat sätt ange orsakerna till att den vidtar eller inte vidtar åtgärder. Minst en miljon underskrifter från minst en fjärdedel av medlemsstaterna krävs för att medborgarinitiativet ska vara giltigt och för att det ska få läggas fram för kommissionen. Förordning (EU) 2020/1042 har gjort tidsfristerna för insamling, kontroll och granskning mer flexibla på grund av den globala covid-19-pandemin genom införandet av tillfälliga åtgärder. Tillämpningen av dessa åtgärder har utvidgats genom kommissionens genomförandeakter. Denna förordning är endast tillfällig till sin natur och tillämplig endast fram till slutet av 2022, vilket också är det datum då de enskilda system för insamling via internet som föreskrivs i artikel 11 i förordning (EU) 2019/788 ska ha fasats ut.

Att anordna och stödja ett medborgarinitiativ är en politisk rättighet för unionsmedborgarna, och det är också ett unikt instrument för att fastställa prioriteringar för en deltagandedemokrati i EU som gör det möjligt för medborgarna att medverka aktivt i projekt och förfaranden som påverkar dem. Hittills har sex giltiga medborgarinitiativ fått svar från kommissionen, senast initiativen Minority SafePack och End the Cage Age. Dessa initiativ var de första medborgarinitiativ som diskuterades i parlamentet efter ikraftträdandet av den nya förordningen (EU) 2019/788 och i enlighet med den nyligen införda artikel 222.8 i parlamentets arbetsordning. De efterföljande resolutionerna antogs av parlamentet i december 2020 och juni 2021, med en överväldigande majoritet på 76 % respektive 82 % av de avgivna rösterna.

Y.	Utskottet för framställningar mottog 107 begäranden om att lansera ett medborgarinitiativ, varav 83 bedömdes vara tillåtliga och kvalificerade sig för registrering, varav sex var framgångsrika.

Ett av EU:s prioriterade mål måste vara att stärka institutionernas demokratiska legitimitet och säkerställa full insyn i EU:s beslutsprocesser samt att effektivt skydda medborgarnas grundläggande rättigheter och öka medborgarnas deltagande i utformningen av EU:s politiska agenda genom instrument för medborgardeltagande som stärks och blir effektivare och mer insynsvänliga.

AA.

Artiklarna 20, 24 och 228 i EUF-fördraget och artikel 43 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna ger Europeiska ombudsmannen befogenhet att ta emot klagomål om missförhållanden i unionsinstitutionernas, unionsorganens eller unionsbyråernas verksamhet, med undantag för Europeiska unionens domstol då den utövar sina domstolsfunktioner.

AB.	Ombudsmannens utredningar handlar huvudsakligen om öppenhet och ansvarighet, tjänstekultur, gott utövande av rätten att göra skönsmässiga bedömningar, samt respekt för förfarandemässiga rättigheter.

AC.	25-årsdagen av inrättandet av Europeiska ombudsmannen firades 2020. Sedan ombudsmannens kontor öppnades har det handlagt 57 000 klagomål, vilka har lett till över 7 600 utredningar.

AD.	Rätten att göra framställningar, rätten att vända sig till Europeiska ombudsmannen samt medborgarinitiativet är verktyg för deltagande som uppmuntrar till öppenhet, deltagandedemokrati och ett aktivt unionsmedborgarskap.

Rätten att göra framställningar

Europaparlamentet erinrar om att rätten att göra framställningar är det äldsta instrumentet för direkt medborgardeltagande på EU-nivå och att det är det enklaste och mest direkta sättet för medborgarna att ta kontakt med EU:s institutioner och uttrycka sina synpunkter på den lagstiftning och de strategiska val som görs på EU-nivå samt lämna in klagomål om kryphål och bristfälligt genomförande. Parlamentet påminner om att antalet mottagna framställningar i förhållande till EU:s befolkning fortfarande är lågt och att det finns betydande skillnader mellan medlemsstater, regioner och språk när det gäller utövandet av rätten att göra framställningar. Parlamentet anser att riktade informationskampanjer och medborgarutbildning om rättigheter som följer av EU-medborgarskapet kan nå en bredare befolkning och ge påtagliga resultat när det gäller att öka medvetenheten om medborgarnas rättigheter på EU-nivå. Parlamentet understryker att utskottet för framställningar har ett stort antal instrument till sitt förfogande, närmare bestämt utarbetande av betänkanden och resolutioner, offentliga utfrågningar, tematiska workshoppar och undersökningsuppdrag, för att bemöta medborgarnas farhågor och förmå Europaparlamentet, övriga EU-institutioner och nationella myndigheter att vidta åtgärder. Parlamentet uppmanar utskottet för framställningar att intensifiera sitt samarbete med de nationella parlamenten och att skapa ett partnerskap som möjliggör utbyte av bästa praxis.

Europaparlamentet påminner om att det sätt på vilket de frågor som tas upp i framställningar behandlas har en avgörande inverkan på medborgarna när det gäller den faktiska respekten för rätten att göra framställningar enligt EU-fördragen samt medborgarnas åsikter om unionens institutioner.

Europaparlamentet beklagar att kommissionens vägran att vidta åtgärder i frågor som tas upp i enskilda framställningar utgör en överträdelse av de nuvarande EU-fördragens bestämmelser om rätten att inge framställningar, eftersom den inte är begränsad till frågor av strategisk betydelse eller återspeglar strukturella problem.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över sin nuvarande strategi för att hantera framställningar i god tid, eftersom detta leder till att frågor som rör bland annat allvarliga överträdelser av unionsrätten till skada för skyddet av medborgarnas rättigheter lämnas obehandlade.

Europaparlamentet uppmanar med kraft parlamentet och kommissionen att anta ett bindande interinstitutionellt avtal om behandlingen av framställningar för att säkerställa en tydlig, förutsägbar och transparent rättslig ram som syftar till att konsekvent genomföra den rätt att göra framställningar som fastställs i EU-fördragen och effektivt skydda medborgarnas grundläggande rättigheter.

Europaparlamentet understryker att rätten att göra framställningar är en viktig del av deltagandedemokratin. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang rådet och kommissionen att betrakta rätten att göra framställningar som ett grundläggande verktyg för kommunikation mellan medborgarna och EU:s institutioner, och som ett väsentligt inslag i ett demokratiskt och öppet styre på EU-nivå.

Europaparlamentet påminner om att många EU-medborgare berövas sin rätt att göra framställningar, eftersom deras plattformar inte uppfyller tillgänglighetsstandarder och kraven i artikel 33.2 i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Europaparlamentet konstaterar att det behövs stora förbättringar, inom de gränser som fastställs i EU-fördragen, för att infria medborgarnas förväntningar när de utövar sin rätt att göra framställningar för att lösa enskilda problem, i syfte att förhindra situationer där allmänheten känner sig besviken över EU-institutionerna. Parlamentet begär att medborgarna ska få mer information om rätten att göra framställningar och att samarbetet med medlemsstaternas myndigheter ska stärkas för att till fullo skydda medborgarnas rättigheter enligt EU-rätten. Parlamentet uppmanar EU-institutionerna att tillhandahålla tydlig information om rätten att göra framställningar och att systematiskt uppmuntra användningen av detta instrument.

Europaparlamentet anser det viktigt att diversifiera kommunikationsmedlen och höja medborgarnas medvetenhet, i nära samarbete med nationella och lokala sammanslutningar, genom informationskampanjer och en pågående offentlig debatt om unionens politikområden. Parlamentet anser att det bör utvecklas interaktiva onlineforum där medborgarna kan få information, utbyta åsikter och uttrycka sig fritt, särskilt i syfte att rikta sig till ungdomar.

10.

Europaparlamentet påpekar att framställarnas frustration över bristen på verkliga lösningar på deras problem kan leda till ett främmandegörande av EU-institutionerna och till en känsla av EU-skepsis på grund av bristen på svar.

11.

Europaparlamentet efterfrågar gemensamma kriterier vid behandlingen av olika framställningar för att garantera en standardiserad och konsekvent behandling av framställningarna och för att undvika godtycklig eller partisk användning av medborgarnas begäranden. Parlamentet betonar att bristen på enhetlighet i behandlingen av framställningar kan skapa förvirring bland framställarna och mer allmänt leda till en begränsad vilja bland medborgarna när det gäller att utöva rätten att göra framställningar.

12.

Europaparlamentet upprepar sin åsikt att en alltför snäv eller inkonsekvent tolkning av artikel 51 i stadgan tär på medborgarnas förtroende för EU. Parlamentet begär att kommissionen lägger fram åtgärder som säkerställer en konsekvent och varaktig tillämpning av bestämmelserna i artikel 51 och uppmanar konferensen om Europas framtid att studera frågan.

13.

Europaparlamentet påminner om de möjligheter som rätten att göra framställningar erbjuder när det gäller att uppmärksamma EU:s institutioner på eventuella kryphål i unionsrätten eller överträdelser eller felaktig verkställighet av denna, både i konkreta fall och på systemnivå. Parlamentet insisterar på potentialen hos enskilda framställningar som ett verktyg för tillämpning och förbättring av EU-rätten. Parlamentet uppmanar kommissionen att i sin egenskap av fördragens väktare ägna större uppmärksamhet åt de problem som lyfts fram i framställningarna, även i enskilda sådana, och att se till att dessa medför lämpliga utredningar så att faktiska förbättringar kan göras av den korrekta tillämpningen av EU-rätten i hela unionen. Parlamentet betonar att kommissionen, i de fall där den inte har lagstiftningsbefogenheter, på ett effektivt sätt måste utnyttja möjligheten att agera genom att bidra med samordning eller stöd för att ge ett omsorgsfullt svar på framställarnas problem och behov.

14.

Europaparlamentet konstaterar att många framställningar om covid-19 har behandlats av utskottet för framställningar, främst inom ramen för det brådskande förfarandet. Parlamentet lovordar utskottet för framställningar för dess snabba och effektiva handläggning av framställningar i tider av stora kriser, vilket är en förutsättning för medborgarnas förtroende för EU-institutionerna.

15.

Europaparlamentet påminner om att rätten att göra framställningar utgör ett väsentligt inslag i unionsmedborgarskapet. Parlamentet beklagar djupt att rätten att göra framställningar inte nämns vare sig i meddelandet från kommissionen beträffande 2020 års rapport om unionsmedborgarskapet eller i den europeiska handlingsplanen för demokrati. Parlamentet anser att man har försuttit ett tillfälle att öka synligheten för ett av inslagen i unionsmedborgarskapet. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta med rätten att göra framställningar i sina strategiska dokument.

16.

Europaparlamentet efterfrågar en detaljerad analys som skulle visa varför antalet registrerade framställningar under de senaste åren har minskat. Parlamentet uppmanar kommissionen att samarbeta med utskottet för framställningar för att genomföra en studie för att upptäcka de största hinder som står i vägen när rätten att göra framställningar utövas, liksom eventuella kommunikationsproblem. Parlamentet begär att de mekanismer införs som är nödvändiga för att åtgärda de potentiella brister och problem som undersökningen avslöjar.

17.

Europaparlamentet kritiserar kommissionen för dess avsaknad av ett lämpligt system för insamling av information om framställningar och om hur de kopplas till överträdelseförfaranden eller EU-akter, vilket också bekräftas av bristerna i kommissionens årsrapporter om kontroll av unionsrättens tillämpning, som hänvisar till framställningar på ett mycket allmänt sätt.

18.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att varje år övervaka, analysera och redogöra för behandlade framställningar och se till att denna analys beaktas vid det politiska beslutsfattandet på kommissionsnivå. Parlamentet uppmanar kommissionen att minska den tid som krävs för att svara på parlamentets begäranden om framställningar.

19.

Europaparlamentet uppmanar rådet och medlemsstaterna att visa aktivt deltagande och medverka i diskussioner och debatter om framställningar och att ge svar på framställarnas frågor inom EU, särskilt genom att vidarebefordra framställningarna till ansvariga och behöriga myndigheter, säkerställa en lämplig uppföljning och delta i parlamentsdebatter.

20.

Europaparlamentet påpekar behovet av att säkerställa en lämplig uppföljning av framställningar i det parlamentariska arbetet och lagstiftningsarbetet. Parlamentet påminner om att framställningar skulle kunna betraktas som ett strategiskt verktyg för att främja Europaparlamentets rätt till lagstiftningsinitiativ enligt artikel 225 i EUF-fördraget, och på så sätt komma till rätta med de kryphål och inkonsekvenser i unionsrätten som lyfts fram genom framställningar för att säkerställa att medborgarnas rättigheter skyddas fullt ut.

21.

Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna och parlamentsutskotten samt medlemsstaterna att samarbeta bättre med utskottet för framställningar för att ge framställarna svar på effektivt sätt och tillgodose deras krav. Parlamentet anser det mycket viktigt att säkerställa att företrädare för medlemsstaterna är närvarande och delaktiga i diskussionerna om framställningar i utskottet. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang eftertryckligen kommissionen att undvika generella svar och att ge riktade och skräddarsydda svar till framställarna och deras begäranden.

22.

Europaparlamentet uppmanar det civila samhället som helhet att utnyttja hela potentialen i rätten att göra framställningar när det gäller att införa strategiska och lagstiftningsmässiga förändringar inom EU. Parlamentet uppmuntrar det civila samhällets organisationer att bättre utnyttja framställningar som instrument för direktdemokrati för att till EU-institutionerna förmedla sina farhågor och för att meddela om eventuell bristande efterlevnad av unionsrätten.

23.

Europaparlamentet uppmanar konferensen om Europas framtid att reflektera över och hålla en debatt om rätten att göra framställningar och att tillsammans med allmänheten undersöka olika sätt att förbättra kunskapen om och tillgången till rätten att göra framställningar, i syfte att göra den till ett mer demokratiskt och användbart instrument för medborgare och invånare i EU som ger dem direkt kontakt med EU-institutionerna och vidarebefordrar deras klagomål. Parlamentet uppmanar konferensen om Europas framtid att lägga fram förslag för att förbättra genomförandet av rätten att göra framställningar på EU-nivå.

24.

Europaparlamentet begär att utskottet för framställningar ska få en stärkt ställning inom parlamentet och i sina interinstitutionella förbindelser, med tanke på att det är det enda utskott som kommunicerar direkt med medborgarna. Parlamentet betonar i detta sammanhang att mer personal och resurser måste anslås till utskottet för framställningar, med tanke på omfattningen av dess arbete.

25.

Europaparlamentet uppmanar de övriga utskotten att i god tid bidra till de insatser som parlamentet gör för att snabbare och effektivare reagera på medborgarnas farhågor, och att i det pågående lagstiftningsarbetet ta hänsyn till de problem som framställarna tar upp. Parlamentet uppmanar de övriga utskotten att ta hänsyn till framställningar som rör deras behörighetsområden inom ramen för parlamentets dagliga lagstiftningsarbete, och att formellt och konkret tillgodose de förväntningar som uttrycks i medborgarnas framställningar.

26.

Europaparlamentet anser att nätverket för framställningar är ett nödvändigt verktyg för att underlätta uppföljningen av framställningar som en del av det parlamentariska arbetet och lagstiftningsarbetet samt för att främja utbyte av information och bästa praxis bland dess medlemmar, både på teknisk och på politisk nivå. Parlamentet anser att nätverket bör stärka dialogen och samarbetet med kommissionen och andra EU-institutioner.

27.

Med tanke på att ett utskott, enligt riktlinjerna (5), när det begär ett yttrande kommer att beakta betydelsen av rätten att göra framställningar och dess arbetsbörda i lagstiftningsarbetet innan beslut fattas om huruvida ett yttrande ska avges eller inte – och att denna bestämmelse är daterad före Lissabonfördraget och återspeglar en gammal uppfattning om framställningarnas betydelse för det parlamentariska arbetet – begär Europaparlamentet en uppdatering av riktlinjerna för att ge utskottet för framställningar och andra utskott de befogenheter som krävs för att de ska kunna utföra sitt arbete på ett effektivt sätt.

28.

Europaparlamentet begär att det görs en Eurobarometer-undersökning av unionsmedborgarnas kännedom om rätten att göra framställningar till parlamentet, i syfte att samla in data så att en kraftfull och tillgänglig upplysningskampanj kan genomföras. Parlamentet anser att regelbundna EU-omfattande undersökningar, baserade på gränsöverskridande opinionsundersökningar, bidrar till att öka EU-institutionernas medvetenhet om medborgarnas farhågor.

29.

Europaparlamentet efterlyser en gemensam databas mellan parlamentet och kommissionen för att på ett öppet och samarbetsinriktat sätt utbyta information om alla kommissionens uppföljningsåtgärder avseende framställningar, inbegripet EU-pilotprojekt och överträdelseförfaranden, lagstiftningsförslag och alla andra EU-akter.

30.

Europaparlamentet uppmanar till ett mer aktivt främjande av rätten att göra framställningar, liksom av parlamentets portal för framställningar via sociala medier, upplysningskampanjer, utbildning av journalister och koppling av portalen till de framställningsportaler som medborgarna använder för att få stöd på europeisk och nationell nivå.

31.

Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att länka sina webbplatser, liksom också plattformen för konferensen om Europas framtid, till portalen för framställningar, och att främja denna portal i sina kanaler, inbegripet kommissionens kontor i medlemsstaterna, vilka bör uppmuntras att samarbeta med parlamentets kontor.

32.

Europaparlamentet begär att webbportalen för framställningar förbättras så att den får ökad synlighet för allmänheten och blir mer användarvänlig, enklare och mer intuitiv att navigera och tillgänglig för alla medborgare, särskilt personer med funktionsnedsättning. Parlamentet efterlyser en förbättrad dataanalysfunktion i databasen ePetition för att underlätta hämtningen av tidigare framställningar om samma ämne från ePetition. Parlamentet efterfrågar ett förenklat förfarande för att medborgarna ska kunna stödja en framställning som lämnas in via onlineportalen, vilket skulle göra det möjligt att bättre utnyttja deras rätt att göra framställningar.

33.

Europaparlamentet konstaterar att framställarna inte har tillgång till information i realtid om hur deras framställningar behandlas. Parlamentet begär därför att mer information offentliggörs och visas på webbplatsen för framställningar när det till exempel gäller hur framställningen fortskrider och vilka utredningar som har inletts hos andra institutioner i detta avseende. Parlamentet efterlyser större synergi mellan portalen och parlamentets interna databas för att främja större insyn i behandlingen av framställningar.

34.

Europaparlamentet uppmanar till insamling av mer information om framställarnas profil, med fullt iakttagande av bestämmelserna om skydd för personuppgifter, för att identifiera de grupper som är underrepresenterade när det gäller utövandet av rätten att göra framställningar och för att rikta sig till dem med lämpliga informationskampanjer.

Europeiska ombudsmannens funktion

35.

Europaparlamentet påminner om hur viktigt det är att alla medborgare och alla fysiska eller juridiska personer med hemvist i EU har rätt att vända sig till Europeiska ombudsmannen med klagomål som rör fall med administrativa missförhållanden inom EU:s institutioner. Parlamentet anser att de klagomål som medborgarna framför till ombudsmannen utgör ett väsentligt inslag i deltagandedemokratin och i legitimiteten hos EU:s beslutsprocess. Parlamentet påminner om att rätten att vända sig till ombudsmannen stärker medborgarnas engagemang och deras förtroende för EU:s institutioner, eftersom den främjar transparens och god förvaltning.

36.

Europaparlamentet understryker utvecklingen av Europeiska ombudsmannens roll. Denna ombudsman kan agera på eget initiativ för att bidra till att bekämpa systemproblem i EU:s förvaltning och verka för en god förvaltning, där EU:s institutioner, organ och byråer följer de allra mest strikta normerna. Parlamentet anser i detta sammanhang att ombudsmannens roll är viktigare än någonsin, med tanke på att EU-förvaltningen, via sina byråer, intar en allt viktigare plats i medborgarnas liv inom områden som miljö, migration och hälso- och sjukvård.

37.

Europaparlamentet påminner om att Europeiska ombudsmannen är bemyndigad att lämna rekommendationer, förslag till lösningar och förslag till förbättringar i syfte att lösa ett problem som hör samman med olika fall av administrativa missförhållanden. Parlamentet noterar att om ett klagomål faller utanför ombudsmannens uppdrag kan ombudsmannen rekommendera klaganden att vända sig till en annan myndighet eller till utskottet för framställningar. Parlamentet noterar att ombudsmannen under 2020 tog emot 1 400 klagomål som inte omfattades av hennes uppdrag, främst på grund av att de inte rörde verksamheter som var kopplade till förvaltningen på EU-nivå.

38.

Europaparlamentet uppmanar ombudsmannen att ännu noggrannare övervaka det sätt på vilket EU:s medel och budget används, och att kontrollera att EU:s intressen inte äventyras av brott mot rättsstaten, eventuella överträdelser av EU:s principer och värden, korruption eller intressekonflikter, särskilt inom ramen för återhämtningsplanen för EU, NextGenerationEU. Parlamentet betonar att respekten för rättsstaten är ett väsentligt villkor för att få tillgång till EU-medel. Parlamentet anser att denna villkorlighet när det gäller respekten för rättsstaten och det faktum att EU inte kompromissar om sina värden är faktorer som stärker medborgarnas förtroende för EU och visar EU:s starka engagemang för demokratisk kvalitet på hela dess territorium.

39.

Europaparlamentet påminner om att förbindelserna med ombudsmannen enligt parlamentets arbetsordning är ett av ansvarsområdena för utskottet för framställningar.

40.

Europaparlamentet välkomnar de ändringar som nyligen gjorts av ombudsmannens stadga och som kommer att bringa utövandet av ombudsmannens ämbete i överensstämmelse med Lissabonfördraget och kommer att ytterligare förstärka rätten för unionsmedborgarna och övriga bosatta inom EU att framföra klagomål om dålig administrativa missförhållanden, särskilt när det gäller visselblåsarskydd, trakasserier och intressekonflikter vid EU:s institutioner, organ och byråer. Parlamentet påminner om att ombudsmannens nya stadga också klargör på vilka villkor ombudsmannen får genomföra undersökningar på eget initiativ och påpekar återigen att ombudsmannen kan samarbeta med medlemsstaternas myndigheter och med EU:s institutioner, organ och byråer. Parlamentet är i detta sammanhang fast övertygat om att ombudsmannen bör tilldelas en ökad budget som ger henne de resurser som krävs för att effektivt hantera den ökade arbetsbördan och fortsätta att arbeta på ett adekvat sätt för EU-medborgarna. Parlamentet uppmanar med kraft EU:s institutioner, organ och byråer att följa ombudsmannens rekommendationer om transparens och andra etiska frågor.

41.

Europaparlamentet påminner om att EU-medborgarna har rätt att få tillgång till EU-institutionernas handlingar. Parlamentet gratulerar ombudsmannen till det anmärkningsvärda arbete hon har utfört beträffande tillgång till EU-handlingar, särskilt tillämpningen av det snabbare förfarandet för behandling av dessa ansökningar. Parlamentet uppmanar medlagstiftarna att följa ombudsmannens rekommendationer i samband med förordning (EG) nr 1049/2001 (6) om allmänhetens tillgång till handlingar och att uppmuntra till en översyn av den. Parlamentet anser att översynen av förordning (EG) nr 1049/2001 är en prioritering för att garantera full transparens och fullständig tillgång för allmänheten till EU-institutionernas handlingar. Parlamentet betonar vikten av ombudsmannens transparensrelaterade uppgifter för den europeiska demokratin, särskilt när det gäller de europeiska medborgarnas tillgång till handlingar, för att göra det möjligt för dem att till fullo utöva sin rätt till information och för att öka medborgarnas förtroende för det europeiska projektet. Parlamentet uppmanar ombudsmannen att fortsätta sina ansträngningar i detta avseende, eftersom tillgång till handlingar i god tid och på EU:s 24 officiella språk är avgörande för att säkerställa ett lämpligt deltagande av medborgarna och det civila samhället i beslutsprocessen.

42.

Europaparlamentet gratulerar ombudsmannen för det arbete som gjorts med att främja flerspråkighet för medborgarna och offentliggöra en rad rekommendationer till EU:s förvaltning om användningen av officiella EU-språk i kommunikationen med allmänheten, rekommendationer som ger vägledning om hur och när man ska kommunicera på vilka språk för att skydda EU:s språkliga mångfald.

43.

Europaparlamentet påminner om att ett av sätten att förbättra medborgarnas uppfattning av EU är att göra EU mer lättbegripligt och transparent för dem. Parlamentet anser att rådet bör fortsätta arbetet med att förbättra sin transparens och uppmanar det att genomföra några av de rekommendationer som parlamentet och ombudsmannen upprepade gånger utfärdat.

44.

Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att fortsätta att ge unionsmedborgarna tillräcklig information om ombudsmannens roll och omfattningen av ombudsmannens verksamhet, samt om ombudsmannens inflytande på utvecklingen av EU:s institutioner. Parlamentet uppmanar ombudsmannen att fortsätta att sprida information om resultaten av de utredningar som har lett till ökad öppenhet om EU:s handelsförhandlingar, att offentliggöra resultaten av de kliniska prov av läkemedel som utvärderats i EU, att införa klagomålsmekanismer för asylsökande och att förstärka de etiska regler som gäller för EU-kommissionärer.

45.

Europaparlamentet begär att ombudsmannen ytterligare förstärker EU:s ombudsmannanätverk för att främja rätten att vända sig till en ombudsman på både nationell och europeisk nivå och för att hålla sig underrättad och uppdaterad om medborgarnas realiteter på nationell nivå. Parlamentet anser att det är nödvändigt att intensifiera samverkan och utbytet av bästa praxis mellan nationella och regionala ombudsmän och Europeiska ombudsmannen för att se till att medborgarna får bättre information om sina rättigheter och får bättre vägledning när de lämnar in klagomål.

EU:s medborgarinitiativ

46.

Europaparlamentet understryker att medborgarinitiativet är ett unikt instrument för deltagandedemokrati och ett grundläggande verktyg. Parlamentet betonar att medborgarinitiativet utgör en utomordentlig möjlighet för unionens medborgare att identifiera och föra upp på den europeiska politiska agendan frågor eller problem som de anser viktiga och att uttrycka sina önskemål och begära att EU agerar och lagstiftar, och denna möjlighet måste uppmuntras och stödjas med alla tillgängliga medel. Parlamentet påminner här om kommissionens och medlemsstaternas skyldigheter enligt förordning (EU) 2019/788, särskilt att öka medvetenheten bland unionsmedborgarna om medborgarinitiativet, dess mål och sätt att fungera samt att tillhandahålla hjälp och praktiskt stöd till organisatörer av medborgarinitiativ. Parlamentet anser i detta avseende att dess bidrag till kommissionens underrättelseskyldighet bör klargöras.

47.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bättre engagera sig i de giltiga medborgarinitiativen och åtgärda bristen på uppföljning av lagstiftningen för att uppnå målet att stärka unionens demokratiska legitimitet genom att öka medborgarnas deltagande i dess demokratiska och politiska liv. Parlamentet anser därför att kommissionen bör visa prov på äkta hänsyn och engagemang när det gäller att leva upp till medborgarnas förväntningar i samband med giltiga medborgarinitiativ.

48.

Europaparlamentet påminner om att endast ett fåtal framgångsrika medborgarinitiativ har följts upp på lämpligt sätt av kommissionen.

49.

Europaparlamentet anser att det är väsentligt för den europeiska demokratin att medborgarna kan bidra till utövandet av unionens lagstiftningsbefogenheter och delta direkt i framläggandet av lagstiftningsförslag. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att göra en grundlig bedömning av förslagen i varje giltigt medborgarinitiativ och att till fullo uppfylla sin rättsliga skyldighet att på ett tydligt, begripligt och detaljerat sätt ange skälen för att vidta eller inte vidta åtgärder. Parlamentet påminner om sin skyldighet att bedöma varje giltigt medborgarinitiativ och de åtgärder som kommissionen har vidtagit i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) 2019/788 och artikel 222.9 i parlamentets arbetsordning, särskilt när kommissionen underlåter att lägga fram några sådana förslag eller underlåter att genomföra dem.

50.

Europaparlamentet begär att dess roll stärks ytterligare och att dess förbindelser med det civila samhällets organisationer stärks när det gäller specifika giltiga medborgarinitiativ och kommissionens genomförande av dessa. I de specifika fall där kommissionen inte offentliggör sina avsikter inom den angivna tidsfristen i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) 2019/788, eller anger i ett meddelande att den inte avser att vidta åtgärder avseende ett medborgarinitiativ som uppfyller förfarandekraven, nämligen att initiativet respekterar EU:s primärrätt och inte strider mot unionens värden enligt artikel 2 i EU-fördraget och de rättigheter som fastställs i stadgan, skulle parlamentet kunna besluta att följa upp medborgarinitiativet med ett betänkande som avser lagstiftningsinitiativ (INL) i enlighet med artikel 222 i arbetsordningen. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att åta sig att lägga fram ett lagstiftningsförslag efter det att parlamentet antagit ett sådant INL-betänkande. Parlamentet anser att kommissionen, om ett sådant fall inträffar, bör göra en grundlig omvärdering av sitt ursprungliga svar och därmed respektera parlamentets INL-betänkande. Parlamentet begär att förordning (EU) 2019/788 ändras, så att kommissionen uppmuntras att lägga fram ett förslag till rättsakt, förutsatt att det medborgarinitiativet uppfyller de relevanta kraven.

51.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att klart och tydligt informera medborgarna om befogenhetsfördelningen mellan unionen och medlemsstaterna, i syfte att säkerställa att medborgarinitiativen avser frågor och förhållanden som faller inom EU:s behörighet att lägga fram lagstiftningsförslag. Kommissionen uppmanas också att ge organisatörerna praktisk rådgivning i rätt tid om utarbetandet av medborgarinitiativ och att på lämpligt sätt utnyttja möjligheten att delvis registrera ett medborgarinitiativ. Parlamentet betonar att de senaste medborgarinitiativen innehåller krav på att EU ska agera mer och snabbare, särskilt när det gäller miljöskydd, hälsa, djurs välbefinnande samt medborgerliga och politiska rättigheter, såsom initiativen Minority SafePack och End the Cage Age som fått mycket starkt stöd. Parlamentet upprepar därför behovet av att tillämpa en så bred tolkning som möjligt av kommissionens befogenheter att lägga fram ett förslag till rättsakt.

52.

Europaparlamentet lovordar kommissionen för att under 2020 ha hållit informationsseminarier och anordnat en vecka för det europeiska medborgarinitiativet, där företrädare för institutioner, medlemmar av det civila samhället och organisatörer av tidigare och pågående initiativ fördes samman, i syfte att reflektera över hur detta instrument kan förbättras. Parlamentet anser dock att medborgarinitiativet fortfarande är föga känt. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att öka synligheten i media för detta deltagandeverktyg, i enlighet med artikel 18 i förordning (EU) 2019/788.

53.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fullt ut bedöma de tillfälliga åtgärderna i förordning (EU) 2020/1042, särskilt när det gäller förlängningen av insamlingsperioderna och dess inverkan på organisatörernas förmåga att mobilisera stöd för sina medborgarinitiativ, i syfte att bland annat bilda underlag för översynen av förordning (EU) 2019/788. Om denna bedömning ger positiva resultat skulle det kunna övervägas att förlänga dessa tillfälliga åtgärder under en längre period.

54.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra det verktyg som medborgarinitiativet utgör för att göra medborgarnas medverkan mer tillgänglig, med tanke på det låga antal medborgarinitiativ som varit framgångsrika när det gäller att leda till att initiativ tas till rättsakter. Parlamentet framhåller i detta avseende de åtgärder som anges i förordning (EU) 2019/788 för att förbättra det sätt på vilket unionsmedborgarna kan utöva sin rätt att stödja ett medborgarinitiativ, och efterlyser en utvärdering av genomförandet av dessa åtgärder. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra en grundlig bedömning av utövandet av denna rättighet i sin nästa rapport om unionsmedborgarskapet och att beskriva lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder som skulle kunna införas för att ytterligare förbättra utövandet av denna rättighet.

55.

Europaparlamentet anser att det sätt på vilket kommissionens officiella svar på framgångsrika medborgarinitiativ formuleras i hög grad kan påverka hur instrumentet utvärderas av medborgarna och att det krävs större ansträngningar och en mer varsam granskning av varje framgångsrikt initiativ för att se till att kommissionen på adekvat sätt beaktar medborgarnas förslag.

56.

Europaparlamentet betonar behovet av permanenta deltagandemekanismer som gör det möjligt för medborgarna att delta i EU:s beslutsfattande.

57.

Europaparlamentet betonar behovet av att inrätta en ordentlig uppföljningsmekanism för misslyckade europeiska medborgarinitiativ för att på ett seriöst och effektivt sätt bedöma medborgarnas synpunkter, även genom att hänvisa medborgarna till utskottet för framställningar, eftersom bristen på resultat skulle kunna leda till att medborgarna tappar sitt engagemang. Parlamentet understryker att utskottet för framställningar måste inta en förstärkt roll under hela utfrågningsprocesserna. Parlamentet uppmanar kommissionen att i god tid samarbeta med parlamentet efter det att ett europeiskt medborgarinitiativ har bedömts vara giltigt, så att parlamentet fullt ut kan utnyttja tremånadersperioden för att anordna utfrågningar i de relevanta utskotten och förbereda plenardebatter och resolutioner om giltiga medborgarinitiativ. Parlamentet insisterar på att det grundläggande målet med den längre tidsfrist enligt förordning (EU) 2019/788 inom vilken kommissionen bör reagera på giltiga medborgarinitiativ är att göra det möjligt för kommissionen att fullt ut beakta de åsikter och ståndpunkter om europeiska medborgarinitiativ som uttrycks under utredningsfasen och att vederbörligen beakta de olika möjliga alternativen för förslagen till rättsakter.

58.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtagande att förbättra och förstärka forumet för det europeiska medborgarinitiativet, som också är en rättslig skyldighet enligt förordning (EU) 2019/788. Parlamentet vidhåller att forumet bör ge organisatörerna praktisk vägledning och rättsligt stöd och fungera som ett kapacitetsuppbyggnadsverktyg för att lansera, stödja och upprätthålla medborgarinitiativ i insamlingsfasen och främja medborgarinitiativet som ett verktyg för att göra medborgarna delaktiga i unionens demokratiska liv.

59.

Europaparlamentet uppmanar konferensen om Europas framtid att ge unionsmedborgarna en direkt röst för att diskutera effektiviteten i genomförandet av medborgarinitiativet och dess nuvarande rättsliga ram och att främja medborgarinitiativet som ett användbart verktyg för att göra det möjligt för medborgarna att delta i genomförandet av unionens offentliga politik.

60.

Europaparlamentet betonar att konferensen om Europas framtid erbjuder ett tillfälle att bättre förstå behovet av att delta i EU:s program, och att den följaktligen ger möjlighet att tänka efter hur förfarandet för medborgarnas deltagande kan förbättras och tillämpas. Parlamentet insisterar på att konferensen måste ge ny kraft åt den europeiska diskussionen om förstärkning av demokratin, särskilt medborgarinitiativen. Parlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra de medborgare som under konferensen om Europas framtid lägger fram förslag som inte tas med i kommissionens förslag att utnyttja alla tillgängliga instrument, däribland medborgarinitiativen.

Slutsatser

61.

Europaparlamentet understryker den roll som dessa tre instrument för deltagande har, nämligen att underlätta och uppmuntra engagemanget hos EU:s medborgare och invånare, och därmed uppnå en konkret direkt påverkan på EU:s politiska agenda. Parlamentet uppmanar till inrättande och främjande i stor skala av en enda gemensam och tillgänglig interinstitutionell webbplats (och en app som bör vara lätt att använda) för EU-medborgare, med information om alla rättigheter och demokratiska instrument som gör det möjligt för medborgarna att delta direkt i och påverka beslutsfattandet på EU-nivå. Parlamentet anser att en sådan gemensam plattform inte bara skulle göra medborgarna mer medvetna om sina rättigheter, utan även främja komplementariteten mellan de olika instrumenten.

62.

Europaparlamentet betonar att regelbunden insamling av information om ämnen som är av intresse för medborgarna och frågor som återkommande tas upp i framställningar, Europeiska ombudsmannens undersökningar och medborgarinitiativ skulle bidra till att snabbare hitta lösningar, samtidigt som samstämdheten i EU:s politik för medborgarna säkerställs.

63.

Europaparlamentet anser det mycket viktigt att analysera de kommunikationsproblem mellan EU-institutionerna och medborgarna som leder till att mekanismerna för medborgardeltagande underutnyttjas av européerna. Parlamentet efterfrågar nödvändiga resurser för att sprida information om dessa verktygs existens och funktion till allmänheten.

64.

Europaparlamentet efterfrågar att medvetenheten hos allmänheten om dessa tre instrument för deltagande höjs, särskilt bland ungdomar, så att de kan bli effektiva och användbara verktyg för demokratiskt deltagande. Parlamentet betonar att alla EU-institutioner bör maximera sina kommunikationsinsatser på lokal, regional och nationell nivå för att se till att så många medborgare som möjligt känner till och uppmuntras att delta och engageras i de tre instrumenten, närmare bestämt medborgarinitiativet, klagomål till Europeiska ombudsmannen och rätten att göra framställningar. Parlamentet betonar vikten av att ge medborgarna stöd, både på europeisk och lokal nivå, genom Europa direkt-kontor och Europahus (7), när det gäller att lämna in framställningar, medborgarinitiativ och klagomål till Europeiska ombudsmannen.

65.

Europaparlamentet understryker den avgörande utbildningsroll som akademiska aktörer måste spela när det gäller att tillhandahålla europeisk medborgarutbildning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att undervisa elever i grund- och gymnasieskolor och universitet om EU:s tre deltagandeinstrument så att de blir medvetna om EU:s beslutsprocess och om hur de kan delta aktivt. Parlamentet uppmanar kommissionen att stärka Erasmus+-programmets mål för ungdomars aktiva deltagande i det demokratiska livet, särskilt genom lärande för att utveckla medborgerliga färdigheter och förståelse för EU:s politik. Parlamentet påminner om att ungdomars samhällsengagemang är grundläggande för alla demokratiers framtid.

66.

Europaparlamentet understryker vikten av att ge personer med funktionsnedsättning full tillgång till alla de olika instrument som EU tillhandahåller medborgarna, särskilt genom systematisk tolkning och översättning till teckenspråk och lättläst språk.

67.

Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna att bemöta utmaningarna för utsatta grupper av människor som är underrepresenterade och oförmögna att ta itu med sina problem samt att involvera dem i beslutsfattandet.

68.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inkludera de tre instrumenten för deltagande i genomförandet av ungdomsstrategin 2019–2027 ”Engagera, sammanföra och stärka ungdomar: EU:s nya ungdomsstrategi”, särskilt inom åtgärdsområdena ”Engagera” och ”Sammanföra”.

69.

Europaparlamentet påminner om att EU:s flerspråkiga kommunikationspolitik och offentliggörandet av information och dokument på alla EU:s officiella språk är avgörande för kommunikationen med och engagemanget för medborgare från alla medlemsstater, som behöver stärkas. Parlamentet framhåller vikten av flerspråkig kommunikation i alla kommunikationskanaler, inklusive sociala medier, för att skapa bättre kontakt med medborgarna, med särskild hänsyn till de särskilda behov som personer med funktionsnedsättning har. Parlamentet välkomnar de riktlinjer som offentliggjorts av ombudsmannen med anvisningar för institutionerna om hur de kan utveckla sin språkpolicy på ett så medborgarvänligt sätt som möjligt.

70.

Europaparlamentet insisterar på att parlamentet måste diskutera framställningsutskottets roll och storlek. Parlamentet påpekar att större hänsyn kan tas till medborgarnas krav endast om ett behörigt organ tar ansvar för uppföljningen. Parlamentet betonar att utskottet för framställningar för närvarande varken är tillräckligt stort eller har tillräckliga befogenheter för att tillgodose medborgarnas krav på hjälp.

71.

Europaparlamentet betonar att bristerna i EU:s system för framställningar behöver åtgärdas, med hänsyn tagen till de särskilda behoven för personer med funktionsnedsättning, för att säkerställa att det uppnår sin fulla demokratiska potential och kan påverka dagordningen. Parlamentet uppmanar EU-institutionerna att använda sina resurser för att göra detta verktyg mer attraktivt och främja medborgarnas deltagande i EU:s lagstiftning. Parlamentet betonar i detta sammanhang att mer EU-medel behöver avsättas för att främja deltagandemekanismerna.

72.

Europaparlamentet betonar medborgarnas behov av tillgång till tydliga riktlinjer när de ska välja lämpligaste deltagandeverktyg för att ge svar om deras farhågor, så att medborgarnas deltagande kan förbättras. Parlamentet anser att det är nödvändigt att förstå och undanröja de hinder som medborgarna, särskilt européer med funktionsnedsättning, möter när de ska utarbeta en framställning till parlamentet, ett klagomål till ombudsmannen och ett initiativ till kommissionen.

73.

Europaparlamentet understryker vidare att de medborgarinitiativ och de framställningar som har haft inverkan, antingen via massiv medietäckning eller behandling av kommissionen eller parlamentet, bör analyseras i syfte att identifiera lyckade strategier och bästa praxis som skulle kunna användas som verktyg för lärande i framtiden.

74.

Europaparlamentet betonar vikten av öppenhet i behandlingen av medborgarnas klagomål och initiativ. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta erforderliga åtgärder för att säkerställa fullständig öppenhet. Parlamentet uttrycker sitt stöd för Europeiska ombudsmannens insatser för att göra EU:s alla institutioner och organ mycket mer insynsvänliga och ansvarstagande för EU-medborgarna.

75.

Europaparlamentet anser bestämt att medborgarnas tillgång till EU-institutionernas handlingar utgör grunden för deltagandedemokrati. Parlamentet betonar i detta avseende behovet av de olika institutionernas öppenhet och ansvarsskyldighet gentemot medborgarna.

76.

Europaparlamentet betonar att debatten om EU:s framtid bör leda till en förbättring av instrumenten för medborgarnas deltagande, vilket kommer att göra det möjligt att åstadkomma en union som är mer demokratisk, transparent och öppen för medborgarna.

o o

77.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska ombudsmannen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt till medlemsstaternas ombudsmän eller liknande behöriga organ.

(1) EUT L 113, 4.5.1994, s. 15.

(2) EUT L 130, 17.5.2019, s. 55.

(3) EUT L 213, 17.7.2020, s. 7.

(4) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 211/2011 av den 16 februari 2011 om medborgarinitiativet (EUT L 65, 11.3.2011, s. 1).

(5) Europaparlamentets utskottsordförandekonferens, Riktlinjer för de ständiga utskottens behandling av framställningar, 14 juli 1998, PE225.233.

(6) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, 31.5.2001, s. 43).

(7) ”Maison de l’Europe” på franska, https://www.maisons-europe.eu/

9.9.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/122

P9_TA(2022)0068

En ny strategisk EU-ram för arbetsmiljö efter 2020

Europaparlamentets resolution av den 10 mars 2022 om en ny strategisk EU-ram för arbetsmiljö efter 2020 (inklusive ett bättre skydd för arbetstagare mot exponering för skadliga ämnen, arbetsrelaterad stress och skador från repetitiva rörelser) (2021/2165(INI))

(2022/C 347/10)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen,

—	med beaktande av artiklarna 153 och 168 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

—	med beaktande av artikel 3 i Europarådets europeiska sociala stadga,

—	med beaktande av artikel 3 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

—	med beaktande av Internationella arbetsorganisationens (ILO) konventioner och rekommendationer på arbetsmiljöområdet,

—	med beaktande av FN:s mål för hållbar utveckling för 2030, särskilt delmål 8.8 ”Skydda arbetstagarnas rättigheter och främja en trygg och säker arbetsmiljö”,

—	med beaktande av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som EU och alla dess medlemsstater är parter i,

—	med beaktande av den senaste rapporten från FN:s mellanstatliga panel för klimatförändringar (IPCC) AR6 Climate Change 2021: the Physical Science Basis,

—	med beaktande av WHO:s europeiska handlingsram för psykisk hälsa 2021–2025 (1),

—	med beaktande av rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling (2),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 februari 2021Europas plan mot cancer (COM(2021)0044),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 28 juni 2021EU:s strategiska ram för arbetsmiljö 2021–2027 – Hälsa och säkerhet på arbetsplatsen i ett föränderligt arbetsliv (COM(2021)0323),

—	med beaktande av yttrandet av kommissionens expertpanel för effektiva sätt att investera i hälsa av den 23 juni 2021Supporting mental health of health workforce and other essential workers,

—	med beaktande av den europeiska pelaren för sociala rättigheter (pelaren), särskilt principerna 5–10, som Europaparlamentet, rådet och kommissionen gemensamt proklamerade den 17 november 2017,

—	med beaktande av kommissionens handlingsplan av den 4 mars 2021 för den europeiska pelaren för sociala rättigheter,

—	med beaktande av Europeiska rådets Portoförklaring av den 8 maj 2021,

—	med beaktande av rådets slutsatser från oktober 2019 om välfärdsekonomin, som understryker den stora vikten av att främja psykisk hälsa på arbetsplatsen,

—	med beaktande av yttrandet av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 20 oktober 2021Hälsa och säkerhet på arbetsplatsen – EU:s strategiska ram (2021–2027),

—	med beaktande av EU:s handlingsram för psykisk hälsa och välbefinnande, som antogs vid slutkonferensen om den gemensamma insatsen för psykisk hälsa och välbefinnande den 21–22 januari 2016 (3),

—	med beaktande av EU:s strategi för rättigheter för personer med funktionsnedsättning 2021–2030,

—	med beaktande av den första gemensamma rapporten om genomförandet av de europeiska arbetsmarknadsparternas ramavtal om digitalisering (2021),

—	med beaktande av Europeiska arbetsmiljöbyråns (EU-Osha) riktlinjer av den 24 april 2020Covid-19: Tillbaka till arbetet – Anpassa arbetsplatsen och skydda arbetstagarna,

—	med beaktande av EU-Oshas rapport av den 22 oktober 2021Distansarbete och hälsorisker i samband med covid-19-pandemin: exempel från arbetslivet och politiska konsekvenser,

—	med beaktande av sin resolution av den 11 september 2018 om olika sätt att återintegrera arbetstagare efter skada eller sjukdom i sysselsättning av hög kvalitet (4),

—	med beaktande av sin resolution av den 19 juni 2020 om europeiskt skydd av gränsöverskridande arbetare och säsongsarbetare i samband med covid-19-krisen (5),

—	med beaktande av sin resolution av den 17 december 2020 om ett starkt socialt Europa för rättvisa omställningar (6),

—	med beaktande av sin resolution av den 21 januari 2021 med rekommendationer till kommissionen om rätten att inte vara uppkopplad (7),

—	med beaktande av sin resolution av den 16 september 2021 om rättvisa arbetsvillkor, rättigheter och socialt skydd för plattformsarbetare i samband med nya anställningsformer kopplade till den digitala utvecklingen (8),

—	med beaktande av sin resolution av den 20 oktober 2021 med rekommendationer till kommissionen om skyddet av arbetstagare mot asbest (9),

—	med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A9-0023/2022), och av följande skäl:

A.	En hög hälsoskyddsnivå för människor måste garanteras i utformningen och genomförandet av unionens samtliga strategier och verksamheter.

B.	Enligt WHO:s stadga är hälsa ”ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande och inte bara frånvaro av sjukdom och svaghet” (10).

C.	Enligt WHO är psykisk hälsa ett tillstånd av välbefinnande, i vilket en person använder sina färdigheter, klarar av de normala påfrestningarna i livet, kan arbeta produktivt och kan tillföra något till samhället omkring sig (11).

Det inträffade mer än 3 300 dödsolyckor och 3,1 miljoner olyckor utan dödlig utgång i EU-27 under 2018. Mer än 200 000 arbetstagare dör varje år på grund av arbetsrelaterade sjukdomar (12). Dessa uppgifter inkluderar inte alla olyckor som orsakats av odeklarerat arbete, vilket gör det rimligt att anta att de egentliga siffrorna är betydligt högre än de som återfinns i den officiella statistiken (13). Enligt Europeiska institutet för förbättring av levnads- och arbetsvillkor (Eurofound) var 20 % av arbetstillfällena i Europa under 2017 av ”låg kvalitet” och utsatte arbetstagarnas fysiska eller psykiska hälsa för en ökad risk. Dessutom har 14 % av arbetstagarna exponerats för en hög grad av psykosociala risker (14). Vidare anser 23 % av de europeiska arbetstagarna att deras arbete utsätter dem för säkerhets- eller hälsorisker. I den europeiska undersökningen om arbetsvillkor (EWCS) 2015 konstaterades att 21 % av arbetstillfällena i Europa var ”högpresterande arbeten” (15). Fältarbetet inom ramen för EWCS lades på is 2020 på grund av covid-19-pandemins utbrott, men återupptogs i juli 2021 med sikte på att offentliggöras i slutet av 2022.

E.	Risken för arbetsrelaterade skador är mer än tre gånger högre för arbetstagare som har arbetat inom sitt arbete i mindre än fyra veckor än för dem som har arbetat i sitt arbete i mer än ett år (16).

F.	De nedåtgående trenderna i antalet arbetsplatsrelaterade olyckor och dödsfall ser inte likadana ut i alla länder.

Europas plan mot cancer syftar till att minska cancerbördan för patienterna, deras familjer och hälso- och sjukvårdssystemen. Cancer är den främsta arbetsrelaterade dödsorsaken och ligger bakom 52 % av alla arbetsrelaterade dödsfall i EU. Cancerframkallande ämnen bidrar till uppskattningsvis 100 000 arbetsrelaterade cancerdödsfall varje år (17). Mellan 50 och 70 ämnen eller grupper av ämnen har av olika byråer, berörda parter och WHO identifierats i prioriteringsförteckningar för carcinogener, mutagena ämnen och reproduktionstoxiska ämnen på arbetsplatser, för vilka det krävs bindande gränsvärden. Arbetstagare kan exponeras för en kombination av ämnen på arbetsplatsen, som kan leda till ökade hälsorisker, orsaka skada på fortplantningssystemen, inklusive leda till nedsatt fertilitet eller infertilitet och inverka negativt på fosterutvecklingen och amningen.

Exponeringen för asbest kräver cirka 88 000 dödsoffer varje år i Europa och orsakar 55–75 % av de arbetsrelaterade fallen av lungcancer samt cirka 45 % av de totala fallen av lungcancer, då asbest är den främsta orsaken till denna cancerform (18). Dödligheten till följd av sådan exponering förväntas fortsätta att öka till slutet av 2020-talet och in i 2030-talet (19). Trots att asbest har varit förbjudet i EU sedan 2005 förekommer det fortfarande ofta i många administrativa byggnader, skolor, bostäder, infrastruktur, kollektivtrafikinrättningar och vattenledningsnät. 80 % av de cancerfall som erkänns i medlemsstaterna som arbetsrelaterade har samband med asbest.

Faktorer såsom strålning, stress, arbetsorganisation och arbetsvillkor har alla en koppling till arbetsrelaterad cancer. Antal fall av hudcancer, en av de vanligaste arbetsrelaterade sjukdomarna, ökar till följd av ett antal olika faktorer, däribland klimatförändringarna. Samtidigt är det endast en mycket liten del av de arbetsrelaterade hudcancerfallen som erkänns som arbetssjukdom. Utomhusarbetare, särskilt de som arbetar inom jordbruk, skogsbruk, byggsektorn och turism, löper stor risk att utveckla icke-melanom hudcancer på grund av de förhöjda exponeringsnivåerna för UV-strålning. Arbetstagare inom hälso- och sjukvårdssektorn och akutsektorn, som spelar en grundläggande roll i krisberedskap och krisinsatser, såsom brandmän och sjuksköterskor, utsätts också för liknande exponering och ytterligare stress på grund av en ökad arbetsbörda som kan öka psykosociala risker. Det finns ännu inte någon gemensam europeisk strategi för att förebygga exponering för UV-strålning (20). Det saknas för närvarande tillförlitliga och jämförbara uppgifter på EU-nivå om exponering för riskfaktorer för cancer på arbetsplatsen (21). Omkring 2 % av EU:s cancerbörda kan tillskrivas joniserande strålning, och inomhusexponering för radon och dess nedbrytningsprodukter är den näst största orsaken till lungcancer i Europa (22) (23).

Klimatförändringarna har redan haft och kommer att fortsätta att ha skadliga effekter på människors hälsa, säkerhet på arbetet och arbetsvillkor. Enligt den senaste IPCC-rapporten kommer arbetsvillkoren i allt högre grad att påverkas av betydande förändringar i vädermönstren, såsom värmeböljor och kraftig nederbörd. Parlamentet betonar att en ökad exponering för höga temperaturer på arbetsplatsen förvärrar risken för värmeslag, uttorkning, utmattning, koncentrationssvårigheter och komplikationer till följd av kroniska sjukdomar. Parlamentet betonar att arbetsrelaterade sjukdomar som är knutna till biologisk agens också påverkas av klimatförändringarna, eftersom ökande temperaturer exempelvis kan påverka den geografiska spridningen av vektorerna för biologisk agens (fästingar, myggor) och därigenom underlättar spridningen av sjukdomar som är nya i en region. Det är nödvändigt att anpassa arbetsmetoderna för att ta hänsyn till effekterna av klimatförändringarna (24).

En god psykosocial arbetsmiljö förbättrar arbetstagarnas psykiska och fysiska välbefinnande. Psykosociala risker kan uppstå på grund av dålig utformning, organisation och ledning av arbetet, samt en dålig social kontext i arbetet, och kan få negativa psykologiska, fysiska och sociala följder såsom stress, utbrändhet eller depression, som tillhör den näst största gruppen av egenrapporterade arbetsrelaterade hälsoproblem (25). Arbetsrelaterad stress kan kraftigt öka risken för att utlösa eller förvärra muskel- och skelettsjukdomar, hjärtsjukdomar, autoimmuna sjukdomar eller reumatiska sjukdomar/kronisk inflammation (26). Enligt Eurofound och EU-Osha utsätts 25 % av arbetstagarna i Europa för omfattande arbetsrelaterad stress. Bland arbetstagarna i EU anser 51 % att stress är vanligt förekommande på arbetsplatsen, och nästan 80 % av cheferna är bekymrade över arbetsrelaterad stress (27), vilket visar att psykosociala risker är ett bekymmer för en majoritet av företagen (28). Mer än hälften av alla förlorade arbetsdagar i EU orsakas av arbetsrelaterad stress (29). Det finns betydande skillnader mellan de olika medlemsstaternas strategier och lagstiftning om psykosociala risker. Den europeiska befolkningens psykiska hälsa och välbefinnande kan påverkas positivt genom att man uppmärksammar strategier som genomförs på arbetsplatsen. Förebyggande av psykiska hälsoproblem och främjande av psykisk hälsa skulle också bidra till att minska tillhörande hälsoriskbeteenden såsom konsumtion av alkohol, narkotika och tobak, fysisk inaktivitet och dålig kost. Bättre nivåer av psykologiskt och fysiskt välbefinnande är direkt förknippade med bättre prestationer på arbetsplatsen.

L.	Arbetsplatser kan spela en viktig roll för folkhälsan, baserat på deras logistiska resurser, genom att främja sunda livsstilar, uppmuntra utövandet av idrott och fysisk aktivitet och främja hälsa brett inom alla aspekter bland arbetstagarna.

M.	Hälsolitteracitet spelar en grundläggande roll när det gäller att förbereda för och motverka effekterna av hälsorelaterade hot och bidra till en bättre förståelse hos befolkningen för de motåtgärder som vidtas och den riskbedömning som görs för olika hot mot hälsan.

Covid-19-pandemin har tydliggjort behovet av att trygga arbetstagarnas säkerhet och skydd, inbegripet deras psykiska hälsa. Den har framhävt vikten av att investera i folkhälsa. Covid-19-pandemin har lett till en snabb ökning av distansarbete, där nästan hälften av alla anställda i EU har arbetat åtminstone en del av sin arbetstid hemifrån (30) under nedstängningar, samtidigt som de har tagit ett ökat omsorgsansvar. Distansarbete har visat sig ha stor inverkan på arbetstidens förläggning på grund av den ökade flexibiliteten och arbetstagarnas ständiga tillgänglighet (31), vilket ofta resulterar i en konflikt mellan arbete och privatliv. Distansarbete förväntas förbli vanligare än före covid-19-krisen eller till och med öka ytterligare (32). Distansarbete har fungerat som buffert under krisen och bevarat arbeten som annars skulle ha kunnat försvinna (33). Distansarbete ger också arbetstagarna frihet att anpassa sina arbetstider och scheman för att tillgodose sina egna privata behov och familjens behov (34). Det finns studier som tyder på att uppfattningarna om distansarbete har förbättrats avsevärt sedan pandemins början, vilket i sin tur tolkats som en generaliserad preferens för hybridarbete (35).

För personer som regelbundet arbetar hemifrån är sannolikheten att de arbetar mer än 48 timmar per vecka mer än dubbelt så stor, och de riskerar att få mindre vila än 11 timmar mellan arbetsdagar. Nästan 30 % av distansarbetare rapporterar att de arbetar på sin fritid varje dag eller flera dagar i veckan, jämfört med under 5 % av de arbetstagare som arbetar på kontoret, och distansarbetare är mer benägna att arbeta oregelbundna tider. Psykosociala risker är de vanligast förekommande hälsorisker som är förknippade med distansarbete (36). En högre förekomst av distansarbete har också lett till en ökad förekomst av fysiska problem såsom muskel- och skelettsjukdomar i samband med stillasittande, dåliga ergonomiska förhållanden, långa arbetstider och arbetsrelaterad stress.

En föränderlig arbetsmarknad kan ha potentiella effekter på arbetsmiljön och arbetsvillkoren genom demografiska förändringar, införandet av ny teknik såsom nanoteknik och artificiell intelligens samt generationer av befintliga verktyg eller maskiner, förekomsten av nya ämnen och kemiska produkter och nya typer av arbeten. Allt fler arbetstagare övergår till plattformsarbete, icke-traditionellt arbete eller atypiska anställningsformer.

Covid-19-krisen har blottlagt utsattheten bland atypiska arbetstagare, bland annat de som arbetar via digitala arbetsplattformar och egenföretagare. Andelen arbete via digitala plattformar på arbetsmarknaden kommer högst sannolikt att fortsätta att öka. Egenföretagare omfattas inte av den strategiska ramen för arbetsmiljö eftersom de inte omfattas av EU:s arbetsmiljölagstiftning. Plattformsarbetare kan vara föremål för ökade hälso- och säkerhetsrelaterade risker som inte är begränsade till den fysiska hälsan, utan också kan påverka den psykosociala hälsan med oförutsebara arbetstider, arbetsintensitet, konkurrensmiljöer, informationsöverbelastning och isolering. Algoritmisk verksamhetsledning medför nya utmaningar för arbetets framtid, som kan generera alltför stor press på hastighet och effektivitet för arbetstagarna. Denna typ av ledning kan äventyra vägsäkerheten för plattformsarbetare inom transport- och leveranssektorn, särskilt cyklister som oskyddade trafikanter, och äventyra andra trafikanters säkerhet. Kvinnliga plattformsarbetare, särskilt kvinnliga förare och kvinnor som tillhandahåller städ- och omsorgstjänster i privata bostäder, kan löpa förhöjd risk att utsättas för sexuella trakasserier och sexuellt våld samt kan avstå från att anmäla sådana händelser på grund av att det saknas rapporteringsverktyg eller kontakt med en mänsklig chef eller av rädsla för att få dåliga omdömen och gå miste om arbete i framtiden. Sexuella trakasserier och sexuellt våld är underrapporterat inom plattformsarbetet (37).

Covid-19-pandemin har visat att arbetsplatser kan vara viktiga centrum för smittspridning. De otrygga arbets- och levnadsvillkoren för säsongsarbetare i Europa, särskilt i jordbrukssektorn, var väl dokumenterade redan före covid-19-krisen (38). Under pandemin har oroväckande rapporter om kränkningar av gräns- och säsongsarbetares rättigheter i fråga om arbets- och levnadsvillkor visat att deras situation försämrades ännu mer. Arbetstagare med kortvariga uppdrag bor ofta i gruppboenden, där det är svårt att hålla socialt avstånd, vilket ökar risken för att de ska smittas. Stora utbrott av covid-19-infektioner ägde rum i industrier såsom livsmedelsbearbetning. Otrygga anställningsformer såsom tillfälligt arbete, falskt egenföretagande eller arbete i underleverantörskedjor exkluderar regelbundet arbetstagare från tjänster och utbildning inom säkerhet och hälsa på arbetsplatsen. Europeiska arbetsmyndigheten syftar till att säkerställa rättvis arbetstagarrörlighet genom att hjälpa medlemsstaterna och kommissionen att effektivt tillämpa och kontrollera efterlevnaden av unionslagstiftningen om arbetstagarrörlighet och samordningen av de sociala trygghetssystemen inom EU, inbegripet rapportering av misstänkta oriktigheter såsom kränkningar av arbetsvillkor och hälso- och säkerhetsbestämmelser, när myndigheten får kännedom om sådana oriktigheter under sin verksamhet.

S.	Förebyggande, arbete för ökad medvetenhet, friskvård och främjande av en kultur av hälsa och säkerhet på arbetsplatsen kan leda till positiva resultat i form av att hälsan bland arbetstagare förbättras samt att nya möjligheter till anställning eller ideellt arbete ges.

Yrkesinspektionerna spelar en viktig roll för genomförandet av politiken för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen på regional och lokal nivå. ILO rekommenderar att det ska finnas en yrkesinspektör per 10 000 arbetstagare, för att inspektionerna ska vara effektiva och ske i tid i syfte att förhindra alla former av missbruk. Enligt forskning av EU-Osha uppger 88 % av arbetsgivarna att efterlevnaden av lagstiftningen är den främsta orsaken till att de hanterar arbetsmiljöfrågor (39).

Covid-19-pandemin har lagt extraordinära krav på hälso- och sjukvårdspersonal. En krävande arbetsmiljö och oro för den personliga säkerheten och familjens säkerhet har fått negativa psykologiska följder. Hälso- och sjukvårdspersonal upplever höga nivåer av stress, ångest och depression jämfört med yrkespersoner inom andra sektorer (40). EU måste dra lärdom av covid-19-krisen och införa ett effektivt system för att samordna insatserna mot alla typer av framtida folkhälsohot, inbegripet förebyggande och beredskaps- och insatsplanering på arbetet.

Covid-19-pandemin har exponerat och förvärrat den befintliga bristande jämställdheten mellan könen. En majoritet av de som arbetade som samhällsviktiga arbetstagare i frontlinjen inom hälso- och sjukvårdssektorn, den sociala sektorn, utbildning och omsorg är kvinnor. Under pandemins topp mötte dessa kvinnliga arbetstagare långa arbetsdagar och rapporterade problem med att förena arbete och privatliv. Trots att de anses vara samhällsviktiga är dessa yrken fortfarande några av de mest undervärderade och underbetalda arbetena i EU. Kvinnor har varit särskilt utsatta för en hög risk till följd av covid-19-krisen och drabbas hårdare av de ekonomiska och sociala konsekvenserna av den (41).

W.	Det är viktigt att tillämpa ett jämställdhetsperspektiv på arbetsmiljön eftersom arbetstagare kan vara mer exponerade och mer sårbara för olika typer av ämnen eller risker beroende på deras kön. Jämställdhetsaspekter bör beaktas i samband med rätten att inte vara uppkopplad.

Att motverka exponering för farliga ämnen och andra riskfaktorer på arbetsplatsen är särskilt relevant för att motverka ojämlikhet i hälsa, eftersom vissa kategorier av arbetstagare som är bland de mest utsatta också kan bli mer exponerade för sådana riskfaktorer. Personer med funktionsnedsättning, ungdomar och äldre är särskilt sårbara i covid-19-krisen. Det är sannolikt att de kommer att drabbas oproportionellt hårt, och de kan ha särskilda stödbehov som måste beaktas i en arbetsmiljöstrategi i insatserna mot pandemin. Personer med funktionsnedsättningar, kroniska sjukdomar eller personer som återhämtar sig från skada eller sjukdom kan begära personanpassat stöd och anpassning av arbetsplatsen om de vill delta på arbetsmarknaden. Forskning visar att dessa grupper löper hög risk att utveckla psykiska hälsoproblem. Att det inte görs nödvändiga ändringar och skälig anpassning av arbetsplatsen, inbegripet vad gäller nödutrymningsförfaranden, särskilt för arbetstagare med funktionsnedsättning, kan leda till fysiska, psykiska och psykologiska påfrestningar som kan äventyra dessa arbetstagares hälsa och säkerhet, särskilt när det ännu saknas full tillgång till arbetsrelaterade digitala verktyg för personer med funktionsnedsättning.

I FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som trädde i kraft i EU 2011, föreskrivs att ”konventionsstaterna ska vidta effektiva och ändamålsenliga åtgärder, däribland genom kamratstöd, för att göra det möjligt för personer med funktionsnedsättning att uppnå och vidmakthålla största möjliga oberoende, full fysisk, mental, social och yrkesmässig förmåga samt fullt inkluderande och deltagande i livets alla aspekter” och ”erkänner rätten till arbete för personer med funktionsnedsättning på lika villkor som för andra. Det innefattar rätten att kunna förtjäna sitt uppehälle genom fritt valt eller antaget arbete på arbetsmarknaden och i en arbetsmiljö som är öppen, som främjar integration och är tillgänglig för personer med funktionsnedsättning”.

Enligt Eurofound (42) är EU-medborgarna ojämlika när det gäller möjligheten att återvända till arbetet under eller efter en skada eller sjukdom. Vidare rapporterar bara en av tre arbetstagare i EU vars dagliga aktiviteter är allvarligt eller något begränsade av en kronisk sjukdom att deras arbetsplats har anpassats för att ta hänsyn till deras hälsoproblem. Eurofound påpekade också att arbetstagare med låg utbildningsnivå och personer inom lågkvalificerade arbeten inte bara har större sannolikhet att ha en kronisk sjukdom och uppleva begränsningar i sina dagliga aktiviteter, utan också har lägre sannolikhet att få sin arbetsplats anpassad.

AA.

Den vetenskapliga kunskapen om exponering för olika faror har ökat markant under de senaste åren. EU:s förteckning över arbetssjukdomar bör därför uppdateras. I kommissionens rekommendation 2003/670/EG av den 19 september 2003 om den europeiska förteckningen över arbetssjukdomar (43) rekommenderas medlemsstaterna att så snart som möjligt införa förteckningen i nationella lagar och förordningar om arbetssjukdomar som kan ge rätt till ersättning. Medlemsstaterna bör i sina nationella lagar garantera att varje arbetstagare har rätt till ersättning med avseende på arbetssjukdomar om arbetstagaren lider av en sjukdom vars arbetsrelaterade ursprung och karaktär kan bevisas. Att det i dagsläget saknas harmonisering av erkännandet av arbetssjukdomar kan leda till diskriminering av vissa företag och arbetstagare i EU, vilkas länder har antingen högre eller lägre erkännande av arbetssjukdomar.

AB.

Höga arbetsmiljöstandarder, balans mellan arbete och privatliv, en åldersanpassad arbetsmiljö, lägre kvantitativa krav och flexibla arbetstider kan möjliggöra och uppmuntra äldre att frivilligt stanna kvar på arbetsmarknaden. Särskild uppmärksamhet behöver ägnas åt behoven hos arbetstagare som har mycket fysiskt och psykiskt krävande arbeten.

AC.

Arbetsrelaterade motortrafikolyckor sker på arbetsplatsen och vid körning i samband med arbete, och involverar oftast ett företagsfordon. Arbetsrelaterade olyckor med dödlig utgång och dödsfall på vägarna rapporteras på olika sätt i medlemsstaterna, vilket gör det svårt att jämföra arbetsrelaterad olycksstatistik. Arbetsrelaterade olyckor uppskattas bidra till mellan en fjärdedel och drygt en tredjedel av alla arbetsrelaterade dödsfall. Det finns ingen standardiserad EU-definition av arbetsrelaterade dödsfall i trafiken. Flera Europaövergripande mål finns för att minska dödligheten till följd av trafikolyckor, men inget rör direkt arbetsrelaterade trafikolyckor.

AD.

Traditionella hälsorisker såsom manuell hantering av tunga laster, buller, obekväma arbetsställningar och repetitiva hand- och armrörelser är fortfarande ett hot mot många arbetstagare, vilket framhölls i Eurofounds femte undersökning om arbetsvillkor (44). Riskfaktorer för reumatiska sjukdomar och muskel- och skelettsjukdomar på arbetsplatsen är bland annat vibration, tunga lyft, arbete med bildskärmutrustning, användning av maskiner och tung utrustning. Av alla arbetsrelaterade sjukdomar orsakar reumatiska sjukdomar och muskel- och skelettsjukdomar störst produktionsförlust (45).

AE.	Arbetsrelaterade hjärt-kärl- och andningssjukdomar är den näst största bidragande faktorn till arbetsrelaterade dödsfall. Höga psykologiska krav, arbetsstress, långa arbetsdagar, psykiska sjukdomar, otrygga anställningar och fysisk inaktivitet har ett direkt samband med hjärt-kärlsjukdomar (46).

AF.	Hälsa och säkerhet på arbetet ska anses vara en etisk och social skyldighet samt ett strikt lagstadgat krav för företagare.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens strategiska ram och, i synnerhet, införandet av nollvisionen för arbetsrelaterade olyckor och sjukdomar, inbegripet den kommande nya indikatorn i den sociala resultattavlan avseende dödsolyckor på arbetet. Parlamentet beklagar dock att ambitionsnivån i arbetsmiljöstrategin inte motsvarar dess nollvisionmål och uppmanar kommissionen att lägga fram förslag som motsvarar denna ambition. Parlamentet vill att det tas fram en färdplan för att minska antalet olyckor och dödsfall i arbetet, med tillfredsställande finansiering på EU-nivå och nationell nivå för att medlemsstaterna ska kunna slutföra omställningen till ”noll dödsfall”. Parlamentet betonar att nollvisionen inte får leda till underrapportering av arbetsrelaterade olyckor och sjukdomar. Parlamentet uppmanar kommissionen att inkludera alla skador och olyckor samt fysiska förslitningsskador och psykisk utmattning i nollvisionen. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att satsa betydligt mer på förebyggande strategier, exempelvis genom att stärka yrkesinspektioner, nationella hälso- och säkerhetstjänster och dialog med arbetsmarknadens parter för att säkerställa att alla arbetstagare, oberoende av arbetsgivarens typ eller storlek, har rätt till högsta möjliga skyddsnivå när det gäller hälsa och säkerhet. Parlamentet efterlyser ett ambitiöst genomförande och övervakning av den nya strategiska ramen för arbetsmiljö 2021–2027, bland annat mot bakgrund av covid-19-pandemins effekter. Parlamentet efterlyser regelbundna uppdateringar av den strategiska ramen och en förbättring av de nuvarande nationella strategierna i linje med utvecklingen av arbetsmarknaderna och den gröna och den digitala omställningen. Parlamentet anser att det behövs ett kraftfullt samarbete med arbetsmarknadens parter och lagstiftningsåtgärder för flera aspekter av EU:s arbetsmiljöpolitik som ett komplement till de många olika mjuka åtgärder som planeras för att förverkliga nollvisionen. Parlamentet efterlyser även ett tydligt fokus på arbetstagarnas delaktighet och ett stärkt samråd med arbetsmarknadens parter i nollvisionen. Parlamentet ser positivt på att toppmötet om arbetsmiljö 2023 kommer att lägga särskilt fokus på nollvisionens framsteg.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att höja sina ambitioner när det gäller att bekämpa arbetsrelaterad cancer i Europas plan mot cancer. Parlamentet begär att direktiv 2004/37/EG om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för carcinogener eller mutagena ämnen i arbetet (47) ska uppdateras kontinuerligt och inom en ambitiös tidsram, bland annat genom att det i direktivet utan dröjsmål fastställs gränsvärden för exponering i arbetet för minst 25 ytterligare prioriterade ämnen, efter det att handlingsplanen lagts fram och senast i slutet av 2022, efter samråd med den rådgivande kommittén för arbetsmiljöfrågor. Parlamentet betonar i detta avseende behovet av att kommissionen säkrar tillräcklig personal, även vid relevanta enheter och myndigheter. Parlamentet betonar att upprättandet av omfattande nationella register för alla medlemsstater skulle kunna möjliggöra EU-omfattande datainsamling om alla relevanta carcinogener. Parlamentet vill se ett nära samarbete mellan EU:s institutioner och relevanta byråer, medlemsstaterna och berörda aktörer, och att arbetsmarknadens parter deltar i hög grad i att aktivt använda de data som samlats in för att följa upp med nödvändiga lagstiftningsåtgärder och övriga åtgärder för att bekämpa arbetsrelaterad cancer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att alla arbetstagare har rätt att sluta arbeta när de utsätts för överhängande fara och exceptionellt farliga arbetsvillkor, i enlighet med nationell praxis.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtagande i direktiv 2004/37/EG att se över gränsvärdena för exponering för bly samt dess föreningar och diisocyanater. Parlamentet konstaterar att samtidigt som Europeiska kemikaliemyndighetens riskbedömningskommitté rekommenderar ett gränsvärde i atmosfären på 4 μg/m3 och ett biologiskt gränsvärde på 150 μg bly per liter blod, och därmed fastställer ett steg i rätt riktning, skyddar inte det föreslagna biologiska gränsvärdet kvinnor och särskilt gravida kvinnor tillräckligt (48). Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att alla förslag om ändrade gränsvärden för exponering för bly och dess föreningar bör fastställa lika skydd för alla arbetstagare oavsett kön. Parlamentet välkomnar kommissionens åtagande att lägga till hormonstörande ämnen som en kategori av ämnen som inger mycket stora betänkligheter enligt förordning (EG) nr 1907/2006 (49) (Reachförordningen) samt att klassificera dem enligt förordning (EG) nr 1272/2008 (50) (CLP-förordningen). Parlamentet betonar att arbetstagare bör skyddas mot exponering för hormonstörande ämnen genom EU-lagstiftning. Parlamentet påpekar att automatisering och robotisering av vissa verksamheter avsevärt skulle kunna minska risken för att arbetstagare blir utsatta för cancerframkallande ämnen på arbetsplatsen. Parlamentet framhåller behovet av ytterligare åtgärder för att förebygga, upptäcka och bättre känna igen arbetsrelaterad cancer kopplad till nattskiftsarbete. Parlamentet uppmanar kommissionen att ägna särskild uppmärksamhet åt de grupper som är särskilt exponerade för farliga kemikalier, såsom arbetstagare i kemi- och jordbruksindustrierna, eller särskilt sårbara arbetstagare såsom gravida eller ammande kvinnor.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtagande att under 2022 lägga fram ett förslag till rättsakt om att ytterligare minska arbetstagarnas exponering för asbest. Parlamentet uppmanar kommissionen att höja sin ambition och lägga fram en europeisk strategi för sanering av all asbest i linje med parlamentets resolution med rekommendationer till kommissionen om skyddet av arbetstagare mot asbest. Parlamentet uppmanar kommissionen att vara ambitiös i sina strävanden efter att uppnå sanering av all asbest och att se över direktiv 2009/148/EG (51) när det gäller minimikrav för certifierad utbildning av arbetstagare som exponeras för asbest samt att göra det till en prioritering att uppdatera exponeringsgränsvärdet för asbest, vilket bör fastställas till 0,001 fibrer/cm3 (1 000 fibrer/m3). Vidare uppmanar parlamentet kommissionen att lägga fram ett förslag till ett EU-ramdirektiv om nationella asbestsaneringsstrategier. Parlamentet uppmanar kommissionen att uppdatera direktiv 2010/31/EU (52) när det gäller obligatorisk besiktning av byggnader och efterföljande sanering av asbest och andra farliga ämnen innan renoveringsarbeten kan inledas, och därigenom förbjuda försegling och inkapsling av asbesthaltigt material som tekniskt kan avlägsnas. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag där det tas hänsyn dels till befintlig nationell lagstiftning, dels till en konsekvensbedömning av de effektivaste modellerna för obligatorisk besiktning av byggnader, som ska gå ut på att en professionell enhet med lämpliga kvalifikationer och tillstånd gör en ytdiagnos av asbestförekomsten innan byggnaderna säljs eller hyrs ut, och där det fastställs minimikrav för asbestintyg för byggnader som uppförts före 2005 eller före året för det nationella asbestförbudet. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa bättre erkännande av och ersättning för asbestrelaterade sjukdomar för alla exponerade arbetstagare för att skydda hälsan hos byggarbetare och andra arbetstagare i den gröna omställningen. Parlamentet efterlyser, när så är möjligt, användning av överföringselektronmikroskop eller liknande avancerade metoder för att räkna fibrer.

Europaparlamentet anser att rådets direktiv 89/391/EEG om åtgärder för att främja förbättringar av arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet (53) kanske inte är tillräckligt effektivt för arbetslivet på 2000-talet och den senaste utvecklingen på arbetsmarknaderna, bland annat när det gäller att bedöma och hantera psykosociala risker. Parlamentet anser därför att det bör kompletteras för att stärka denna aspekt. Parlamentet påminner om sin begäran om att kommissionen ska inkludera rätten att inte vara uppkopplad i den strategiska ramen för arbetsmiljö och om sin uttryckliga uppmaning till kommissionen att utarbeta nya psykosociala åtgärder som en del av den ramen. Parlamentet uppmanar i detta avseende kommissionen att höja ambitionsnivån i den strategiska ramen för arbetsmiljö. Parlamentet uppmanar kommissionen att i samråd med arbetsmarknadens parter föreslå ett direktiv om psykosociala risker och välbefinnande i arbetet som syftar till att effektivt förebygga psykosociala risker på arbetsplatsen, såsom ångest, depression, utbrändhet och stress, inbegripet risker som orsakas av strukturella problem såsom arbetsorganisation (dvs. dålig ledning, dålig utformning av arbetet eller bristande överensstämmelse mellan arbetstagarnas kunskaper och färdigheter och de tilldelade uppgifterna). Dessutom uppmanar parlamentet kommissionen och medlemsstaterna att upprätta mekanismer för förebyggande av dessa risker och för återintegrering av de berörda arbetstagarna i arbetet och att övergå från individbaserade åtgärder till ett förhållningssätt där man ser till hela arbetsorganisationen i linje med de principer för hierarki för förebyggande åtgärder som avses i direktiv 89/391/EEG. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta riktlinjer för det minsta antal anställda som tillhandahåller företagshälsovårdstjänster som krävs för att säkerställa lämpliga hälsokontroller på arbetsplatsen (54). Parlamentet anser att skydd och främjande av psykisk hälsa bör vara en integrerad del av beredskapsplanerna för arbetsmiljö inför framtida hälsokriser. Parlamentet betonar att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt den psykiska hälsan hos hälso- och sjukvårdspersonal och andra samhällsviktiga arbetstagare. Parlamentet välkomnar i detta avseende bidraget från expertpanelen för effektiva sätt att investera i hälsa i dess yttrande om stöd för den psykiska hälsan hos vårdarbetare och andra samhällsviktiga arbetstagare. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa tillfredsställande uppföljning och genomförande av dessa rekommendationer.

Europaparlamentet betonar vikten av att säkerställa att det finns lämpliga alternativ vad gäller ersättningsanspråk för arbetstagare vid arbetssjukdomar. Parlamentet uppmanar kommissionen att, i samråd med arbetsmarknadens parter, se över kommissionens rekommendation från 2003 om den europeiska förteckningen över arbetssjukdomar med tillägg såsom arbetsrelaterade muskel- och skelettsjukdomar, arbetsrelaterad psykisk ohälsa, särskilt depression, utbrändhet, ångest och stress, alla asbestrelaterade sjukdomar, hudcancer och reumatisk och kronisk inflammation. Parlamentet uppmanar kommissionen att, efter samråd med arbetsmarknadens parter, omvandla denna rekommendation till ett direktiv om upprättande av en minimiförteckning över arbetssjukdomar och fastställande av minimikrav för deras erkännande och lämplig ersättning till berörda personer.

Europaparlamentet betonar att kvinnliga arbetstagare stöter på ökade utmaningar när det gäller hälsa och välbefinnande på arbetsplatsen, särskilt inom vård och omsorg. Parlamentet ser positivt på att kommissionen nu tillämpar ett mer jämställdhetsinriktat tillvägagångssätt i arbetsmiljöfrågan. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att integrera ett jämställdhetsperspektiv och ta hänsyn till könsskillnader i alla arbetsmiljöåtgärder. Parlamentet uppmanar kommissionen att basera det kommande lagstiftningsinitiativet om förebyggande och bekämpning av könsrelaterat våld mot kvinnor och våld i hemmet på ramavtalet om trakasserier och våld i arbetet. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa att de förebyggande åtgärder och skyddsåtgärder som syftar till att utrota våld, diskriminering och trakasserier i arbetslivet, inbegripet våld och trakasserier från tredje part (dvs. av kunder, klienter, besökare eller patienter), i tillämpliga fall, tillämpas oberoende av orsaken till trakasserierna och att de inte begränsas till fall som omfattas av diskrimineringsgrunder. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ratificera ILO:s konvention nr 190 och rekommendation nr 206 om våld och trakasserier och att stifta de lagar och vidta de politiska åtgärder som behövs för att förbjuda, förebygga och bekämpa våld och trakasserier i arbetslivet.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utarbeta strategier för att förbereda sig för en åldrande arbetskraft, en högre förekomst av anställda med kroniska sjukdomar och behovet av att anpassa arbetsplatsen till funktionsnedsatta anställdas behov, aktivt stödja återintegrering och icke-diskriminering samt anpassa arbetsvillkoren för personer med funktionsnedsättning eller kroniska sjukdomar och personer som återhämtar sig från sjukdomar. Parlamentet betonar behovet av att definiera och genomföra skräddarsydda och individanpassade strategier för att underlätta arbetstagarnas återhämtnings- och rehabiliteringsprocess. Parlamentet understryker att sådana strategier bör omfatta främjande av utbildning, vidareutbildning och livslångt lärande för personer i alla åldrar och en bättre balans mellan arbete och privatliv samt främjande av utbyten mellan generationerna på arbetsplatsen. Parlamentet betonar att särskild uppmärksamhet även bör ägnas åt anhörigvårdare.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för EU:s strategi för rättigheter för personer med funktionsnedsättning 2021–2030 erbjuda tydliga och ambitiösa riktlinjer för medlemsstater och arbetsgivare om hur de ska sörja för nödvändiga ändringar och skälig anpassning av arbetsplatsen för personer med funktionsnedsättning. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra en ambitiös översyn av direktiv 2000/78/EG om likabehandling i detta avseende. Parlamentet understryker att det är lika viktigt att vara uppmärksam på situationen för arbetstagare med kroniska sjukdomar.

10.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vara särskilt uppmärksamma på unga arbetstagare i sina arbetsmiljöstrategier, med särskilt fokus på arbetstagare under 18 år. Parlamentet påminner om att statistiken visar att 18–24-åringar löper högre risk att drabbas av en allvarlig olycka på arbetet än äldre vuxna på grund av att de saknar erfarenhet, utbildning och övervakning, inte känner till sina rättigheter och arbetsgivarens skyldigheter, att arbetsgivarna inte alltid inser vad de har för behov och att de utsätts för otrygga arbetsvillkor, vilket leder till att de utvecklar arbetssjukdomar redan när de ännu är unga eller längre fram i livet (55).

11.

Europaparlamentet påminner om att arbetstagare på digitala plattformar kan vara utsatta för ökade hälso- och säkerhetsrisker både på plats och vid arbete på onlineplattformar. Parlamentet betonar att dessa risker inte är begränsade till den fysiska hälsan utan också kan påverka den psykosociala hälsan, där oförutsägbara arbetstider, arbetsintensitet, konkurrensutsatta miljöer, informationsbelastning och isolering utgör växande riskfaktorer. Parlamentet välkomnar kommissionens förslag till direktiv om bättre arbetsvillkor för plattformsarbete för att förbättra arbetsvillkoren för arbetstagare på digitala plattformar. Parlamentet betonar att alla plattformsarbetare bör ha rätt till ersättning i händelse av arbetsolyckor och arbetssjukdomar och få socialt skydd, inbegripet sjuk- och invaliditetsförsäkring, genom att en motbevisbar presumtion införs om ett anställningsförhållande för plattformsarbetare, i enlighet med nationella definitioner i medlemsstaternas respektive lagstiftning eller kollektivavtal. Parlamentet upprepar i detta hänseende de rekommendationer som det lade fram i sin resolution av den 16 september 2021 om rättvisa arbetsvillkor, rättigheter och socialt skydd för plattformsarbetare i samband med nya anställningsformer kopplade till den digitala utvecklingen.

12.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa att alla arbetstagare som har ett anställningsavtal eller ett anställningsförhållande enligt definitionen i nationell lagstiftning, kollektivavtal eller praxis, inbegripet arbetstagare med atypisk anställning (56) samt äkta och falska egenföretagare och mobila arbetstagare, omfattas av arbetsmiljölagstiftning och arbetsmiljöpolitik. Parlamentet betonar den avgörande roll som kollektivförhandlingar spelar för att säkerställa högsta arbetsmiljöstandarder. Parlamentet betonar att europeiska och internationella mänskliga rättigheter garanterar alla arbetstagare rätten att organisera, bilda och ansluta sig till ett fackförbund, engagera sig i kollektivförhandlingar, vidta kollektiva åtgärder för att försvara sina rättigheter och åtnjuta skydd enligt kollektivavtal, oavsett deras anställningsstatus (57).

13.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inkludera hälsa och säkerhet i alla relevanta EU-strategier och all relevant EU-politik avseende den gröna och den digitala omställningen, inbegripet när det gäller artificiell intelligens (AI). Parlamentet betonar att AI-lösningar på arbetsplatsen måste vara etiska, människocentrerade, transparenta, rättvisa och undvika negativa konsekvenser för arbetstagarnas hälsa och säkerhet. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga att lägga fram ett lagstiftningsinitiativ, efter samråd med arbetsmarknadens parter, för att förtydliga ansvarsområden och skyldigheter när det gäller arbetsmiljö i förhållande till AI-system och nya arbetsmetoder. Parlamentet betonar att utbildning för arbetstagare och åtgärder för att säkerställa ändamålsenliga arbetsmiljöstrategier behövs för införandet och arbetstagares användning av AI på arbetsplatsen. Parlamentet framhåller att AI och digitalisering på ett trovärdigt sätt underlättar synergier mellan människa och maskin och medför ekonomiska och samhälleliga fördelar samt nya möjligheter för företag, liksom arbetsmiljöfrågor såsom framväxten av nya former av övervakning och hantering av arbetstagare som bygger på insamling av stora mängder realtidsdata som kan leda till rättsliga, lagstiftningsmässiga och etiska överväganden. Parlamentet vill i synnerhet att det införs skyddsåtgärder mot de negativa konsekvenserna av algoritmisk verksamhetsledning för arbetstagares hälsa och säkerhet. Parlamentet betonar att algoritmer som används på arbetsområdet måste vara transparenta, icke-diskriminerande och etiska, och att algoritmiska beslut måste präglas av ansvarsskyldighet, kunna bestridas och, i förekommande fall, vara reversibla, och måste följaktligen vara föremål för mänsklig tillsyn. Parlamentet betonar den roll som arbetsmarknadens parter spelar för att förutse kommande arbetsrelaterade risker som uppkommer på grund av utvecklingen av omstörtande teknik.

14.

Europaparlamentet påminner om att klimatförändringarna har direkta hälsokonsekvenser för arbetstagare. Parlamentet påminner om att en intensifiering av extrema väderhändelser kommer att leda till fler fysiska skador och att klimatförändringarna också kan öka risken för hudcancer, dammexponering och psykosociala risker. Parlamentet insisterar på att en inadekvat organisation av arbetet också kan förvärra situationen. Parlamentet betonar den roll som arbetsmarknadens parter spelar för att förutse kommande arbetsrelaterade risker på grund av klimatförändringarna. Parlamentet påminner om att arbetstagares hälsa och säkerhet tillhör EU:s behörighetsområde och att arbetstagarna i linje med direktiv 89/391/EEG bör skyddas mot alla risker, inbegripet framväxande risker. Parlamentet uppmanar kommissionen att grundligt och skyndsamt bedöma nya och framväxande arbetsmiljörisker på grund av klimatförändringarna för att skydda arbetstagarna bättre mot exponering för högre temperaturer, naturlig UV-strålning och andra risker när det gäller hälsa och säkerhet.

15.

Parlamentet vill se ett förstärkt skydd mot exponering för UV-strålning på EU-nivå, särskilt inom ramen för arbetsmiljölagstiftningen för utomhusarbetare. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att se över direktiv 2006/25/EG om arbetstagares exponering för risker som har samband med fysikalisk agens (artificiell optisk strålning) i arbetet (58) och att inkludera solstrålning i dess tillämpningsområde. Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma genomförandet av och ändamålsenligheten hos nuvarande åtgärder som syftar till att skydda arbetstagare som utsätts för joniserande strålning, såsom flygplansbesättningar, personal vid kärnkraftverk, arbetstagare i relevanta industriella miljöer, forskare och hälso- och sjukvårdspersonal och veterinärpersonal som arbetar inom radiologi, radioterapi eller nuklearmedicin, och att se över dessa åtgärder då det är nödvändigt i syfte att vidta proportionerliga åtgärder.

16.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta en mekanism för tidig varning inom den nuvarande interinstitutionella strukturen för att upptäcka var det behövs ändringar och revideringar av befintliga arbetsmiljödirektiv som rör områden som ständigt förändras, och som kan påverkas av exempelvis nya vetenskapliga uppgifter om farliga produkter eller utvecklingen av arbetsmarknader och arbetsvillkor inom ramen för den gröna och den digitala omställningen. Parlamentet understryker det särskilda behovet av att involvera arbetsmarknadens parter på sektorsnivå i denna mekanism eftersom det är de som konfronteras först med förändrande situationer.

17.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta fram nationell politik som skyddar arbetsmiljö som en grundläggande del av den offentliga upphandlingen.

18.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja den bredare frågan om anständigt arbete i EU:s framtida handelsavtal och säkerställa att arbetsmiljöstandarder beaktas ordentligt som en del av bindande åtaganden om arbetsrelaterade och sociala standarder. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja kandidatländernas arbete med att anpassa sina regelverk efter EU:s regelverk om arbetsmiljö. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att samarbeta nära med ILO och WHO dels för att främja rätten till säkra och hälsosamma arbetsvillkor inom ramen för ILO:s centrala principer och rättigheter för arbete, dels för att slå vakt om att aktörer inom globala försörjningskedjor följer dessa principer. Parlamentet välkomnar kommissionens avsikt att föreslå ett EU-förbud mot produkter som tillverkas genom tvångsarbete.

19.

Europaparlamentet ser positivt på målet att stärka engagemanget med EU:s partnerländer, regionala och internationella organisationer och andra internationella forum för att höja arbetsmiljöstandarderna globalt. Parlamentet efterlyser kommissionens aktiva engagemang i stödet för integrering av rätten till säkra och hälsosamma arbetsvillkor i ILO:s ramverk av grundläggande principer och rättigheter i arbetslivet.

20.

Europaparlamentet anser att gemensam gränsöverskridande utbildning och utbyte av bästa praxis bör främjas i gränsregioner för hälso- och sjukvårdspersonal och personal inom folkhälsa.

Beredskapsplan för framtida hälsokriser: lärdomar av covid-19-pandemin och dess inverkan på arbetet

21.

Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt att dra lärdom av covid-19-pandemin och öka beredskapen för potentiella hälsokriser i framtiden. Parlamentet stöder uppmaningen till medlemsstaterna att upprätta beredskapsplaner för framtida kriser i sina nationella arbetsmiljöstrategier, i samråd med nationella arbetsmarknadsparter, inbegripet genomförande av EU:s riktlinjer och verktyg. Parlamentet betonar behovet av effektiva EU-mekanismer för att samordna dessa planer. Förbättrad kommunikation av verifierad information bör stå i centrum för alla hälsoberedskapsplaner. Parlamentet anser att skyddet och främjandet av psykisk hälsa bör ingå i de arbetsmiljörelaterade beredskapsplanerna för framtida hälsokriser och betonar att särskild uppmärksamhet bör ges åt den psykiska hälsan hos hälso- och sjukvårdspersonal och andra samhällsviktiga arbetstagare. Parlamentet välkomnar kommissionens avsikt att inleda en djupgående bedömning av effekterna av pandemin och effektiviteten i EU:s och de nationella arbetsmiljöramarna i syfte att utveckla beredskapsförfaranden och vägledning för att snabbt kunna införa, genomföra och övervaka åtgärder vid potentiella framtida hälsokriser, i nära samarbete med folkhälsoaktörer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ägna särskild uppmärksamhet åt gränsregioner i syfte att förbättra samarbetet. Parlamentet anser att fastställandet av att ett hot mot folkhälsan på unionsnivå föreligger, såsom anges i den kommande förordningen (59) om allvarliga gränsöverskridande hälsohot, bör utlösa genomförandet och EU-samordningen av de åtgärder som föreskrivs i medlemsstaternas nationella beredskapsplaner för arbetsmiljö.

22.

Europaparlamentet påminner om kommissionens åtagande att bedöma huruvida det behövs ytterligare åtgärder för att förbättra funktionssättet hos EU:s befintliga regelverk om hälsa och säkerhet och om direktiv 2000/54/EG om biologiska agens i arbetet behöver ändras. Parlamentet uppmanar kommissionen att utan dröjsmål genomföra en riktad översyn av detta direktiv, med utgångspunkt i lärdomarna av covid-19-pandemin, i syfte att förbättra beredskapen och insatsplaneringen och öka resiliensen vid hälsokriser på alla arbetsplatser. Parlamentet betonar att översynen bör säkerställa att direktivet kan förutse pandemisituationer och underlättar upprättandet av nationella beredskapsplaner, skriftliga instruktioner på olika språk om arbetsmiljörisker, sanitära åtgärder och arbetsorganisation från arbetsgivaren till alla arbetstagare i händelse av ett pandemiutbrott. Parlamentet välkomnar kommissionens avsikt att inkludera covid-19 i rekommendationen avseende den europeiska förteckningen över arbetssjukdomar.

23.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att kraftigt prioritera och adekvat finansiera en förstärkning av forskning och datainsamling på både EU-nivå och nationell nivå om arbetsmiljö, särskilt om orsakerna till och konsekvenserna för psykisk hälsa, psykosociala och ergonomiska risker och muskel- och skelettsjukdomar, arbetsrelaterade hjärt-kärlsjukdomar, arbetsrelaterad cancer, kroniska inflammatoriska sjukdomar i alla sektorer, och att göra en detaljerad bedömning av problem samt effekterna av ett föränderligt arbetsliv, inbegripet möjligheter och utmaningar, med anknytning till hälsa och säkerhet i samband med distansarbete och rätten att inte vara uppkopplad, i syfte att analysera konsekvenserna av kön, ålder och funktionsnedsättning. Parlamentet uppmanar kommissionen att, efter samråd med arbetsmarknadens parter, följa upp sådan forskning med både lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder för att skydda arbetstagarnas hälsa och säkerhet.

24.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra ytterligare forskning om de ekonomiska kostnaderna av hälsa och exkludering på arbetsplatsen.

25.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en lagstiftningsram i syfte att fastställa minimikrav för distansarbete i hela unionen som inte får ha negativ inverkan på distansarbetarnas anställningsvillkor. Denna ram bör utvecklas i samråd med medlemsstaterna och de europeiska arbetsmarknadsparterna, med full respekt för nationella arbetsmarknadsmodeller och med beaktande av arbetsmarknadsparternas ramavtal om distansarbete och digitalisering. Parlamentet betonar att en sådan ram bör klargöra arbetsvillkoren, inbegripet när det gäller tillhandahållande, användning och ansvar för utrustning som omfattar befintliga och nya digitala verktyg, samt säkerställa att sådant arbete utförs på frivillig basis och att samma rättigheter, balans mellan arbete och privatliv, arbetsbörda och prestationskrav gäller för distansarbetare som för andra jämförbara arbetstagare som arbetar på plats. Parlamentet betonar även att detta lagstiftningsinitiativ bör baseras på en omfattande bedömning, inklusive av de psykosociala risker som är förknippade med digitala och distansinriktade arbetsmetoder och arbetsmiljöer där gränsen mellan arbete och privatliv är flytande. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa åtgärder för tillgänglighet och inkluderande teknik för personer med funktionsnedsättning som ska ställa om till distansarbete och/eller genomgår yrkesutbildning på distans.

26.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen, att i samråd med arbetsmarknadens parter, föreslå ett direktiv om minimistandarder och villkor för att säkerställa att alla arbetstagare verkligen kan utöva sin rätt att inte vara uppkopplad och reglera användningen av befintliga och nya digitala verktyg för arbetsändamål i linje med sin resolution av den 21 januari 2021 med rekommendationer till kommissionen om rätten att inte vara uppkopplad och med beaktande av arbetsmarknadsparternas ramavtal om digitalisering.

27.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtagande att modernisera regelverket för arbetsmiljö genom att se över direktiv 89/654/EEG (60) och direktiv 90/270/EEG (61) om minimikrav för säkerhet och hälsa på arbetsplatsen och i arbete vid bildskärm. Parlamentet uppmanar kommissionen att höja sin ambitionsnivå i detta avseende och att omgående lägga fram ett förslag till ett bredare och mer omfattande direktiv om förebyggande och hantering av arbetsrelaterade muskel- och skelettsjukdomar och reumatiska sjukdomar, och medlemsstaterna att öka sin forskning och datainsamling. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att säkerställa att alla arbetsrelaterade risker som kan leda till reumatiska sjukdomar/kronisk inflammation och muskel- och skelettsjukdomar omfattas av direktivet, exempelvis tunga lyft, repetitiva rörelser, vibrationer eller stående/sittande under långa tidsperioder. Parlamentet påminner om att kvinnliga arbetstagare löper större risk att drabbas av muskel- och skelettsjukdomar. Parlamentet påminner kommissionen om att ett förslag om arbetsrelaterade muskel- och skelettsjukdomar måste innehålla en stark jämställdhetsdimension i bedömningen, förebyggandet och behandlingen av dessa sjukdomar. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att överväga införandet av flexibel arbetstid för arbetare med muskel- och skelettsjukdomar/kronisk inflammation. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta itu med arbetsmiljörisker som har ett samband med hjärt-kärlsjukdomar.

28.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att uppmuntra företagen att vidta åtgärder för att främja arbetstagarnas hälsa med hjälp av de logistiska resurser som står till deras förfogande, genom att utfärda rekommendationer om en hälsosam livsstil, uppmuntra fysisk aktivitet genom att ge tillträde till särskilda utrymmen i lokalerna eller genom att underlätta tillgången till särskilda externa strukturer, uppmuntra inrättandet av interna idrottslag, tillhandahålla cykelgarage, uppmuntra god kosthållning genom att tillhandahålla hälsosamma, balanserade och varierade rätter i företagets personalmatsal och automater med naturliga drycker, sätta upp skyltar där anställda uppmanas att hålla områdena runt gemensamma ingångar och utgångar fria från skadliga ämnen såsom cigarettrök, och med andra utbildningsåtgärder som kan tjäna detta syfte, såsom främjandet av den europeiska kodexen mot cancer. Parlamentet betonar den positiva inverkan av lämplig utbildning av chefer och arbetstagare med personalansvar för att förebygga psykosociala risker och trakasserier på arbetet. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa att chefer och arbetstagare med personalansvar erhåller eller har slutfört relevant utbildning, däribland om förebyggande av psykosociala risker och kurser för att bekämpa trakasserier, innan de inleder sina uppgifter på arbetsplatsen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter att ta initiativ för att uppgradera arbetsmiljöutbildningen för skyddsombud och chefer, i enlighet med nationell lagstiftning och praxis. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja arbetstagares aktiva medverkan vid genomförandet av förebyggande arbetsmiljöåtgärder, och att säkerställa att skyddsombuden kan få utbildning som går utöver de grundläggande modulerna.

29.

Europaparlamentet påminner om de många fallen av brott mot arbetstagarrättigheter under covid-19-pandemin, särskilt för mobila arbetstagare, däribland gräns-, säsongs- och migrantarbetare, som utsattes för ohälsosamma eller otrygga levnads- och arbetsvillkor, exempelvis dålig eller överfylld inkvartering, och som inte försågs med adekvat information om sina rättigheter. Parlamentet uppmanar åter kommissionen att snarast vidta åtgärder för att förbättra mobila arbetstagares och migrantarbetares, exempelvis gräns- och säsongsarbetares samt utstationerade arbetstagares, anställnings-, arbets- och arbetsmiljövillkor, inbegripet genom att se över den roll som bemanningsföretag, rekryteringsföretag, andra arbetsförmedlare och underleverantörer spelar, med målet att identifiera luckor i skyddet mot bakgrund av principen om likabehandling och de särskilda utmaningar när det gäller hälsa och säkerhet som mobila arbetstagare och migrantarbetare ställs inför, såsom tillgång till lämplig utrustning och lämpliga lokaler, inkvartering av god kvalitet, säkra transporter och anständiga måltider (62), och ta itu med behovet av en översyn av den befintliga rättsliga ramen för att täppa till de identifierade luckorna samt för att säkerställa pandemisäkring, med beaktande av lärdomarna av covid-19-pandemin. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa att arbetstagarnas bostäder, när de ordnas av arbetsgivaren, är säkra, anständiga och uppfyller minimistandarderna. Parlamentet betonar Europeiska arbetsmyndighetens roll när det gäller att bistå medlemsstaterna och kommissionen i deras effektiva tillämpning och kontroll av efterlevnaden av unionsrätten i fråga om arbetskraftens rörlighet och samordning av de sociala trygghetssystemen inom EU. Parlamentet betonar behovet av att överväga en översyn av arbetsmyndighetens mandat i samband med den utvärdering som ska göras 2024 för att inkludera arbetsmiljöbestämmelser. Parlamentet uppmanar EU-Osha och arbetsmyndigheten att arbeta tillsammans för att stödja kommissionen och medlemsstaterna med att förbättra arbetsmiljön för mobila arbetstagare och migrantarbetare. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka hur digitala verktyg kan bidra till att stärka det gränsöverskridande verkställandet av arbetsmiljöstandarder för alla mobila arbetstagare, inbegripet egenföretagare och mobila tredjelandsmedborgare som täcks av EU:s regler om arbetskraftens rörlighet inom EU. Parlamentet uppmanar kommissionen att, i nära samarbete med arbetsmyndigheten och efter en ordentlig bedömning, lägga fram ett lagstiftningsförslag om ett europeiskt socialförsäkringskort för alla mobila arbetstagare och tredjelandsmedborgare som omfattas av EU:s regler om rörlighet inom EU, vilket skulle ge de berörda nationella myndigheterna och arbetsmarknadens parter ett instrument för att förbättra kontrollen av efterlevnaden av EU:s regler om arbetskraftens rörlighet och samordningen av de sociala trygghetssystemen på arbetsmarknaden på ett rättvist och effektivt sätt för att säkerställa lika villkor i EU, bland annat när det gäller skyddet av mobila arbetstagares hälsa och säkerhet, i enlighet med parlamentets resolution av den 25 november 2021 om införande av ett europeiskt socialförsäkringskort för att förbättra säkerställandet på elektronisk väg av socialförsäkringsrättigheter och rättvis rörlighet (63).

30.

Europaparlamentet understryker behovet av att säkerställa att arbetsmiljö integreras i offentlig upphandling och uppmanar i detta avseende medlemsstaterna att lägga fram nationell politik för att skydda detta. Parlamentet uppmanar kommissionen att dela bästa praxis om hur arbetsmiljö ska integreras i reglerna om offentlig upphandling och hur arbetsmiljöklausuler ska inkluderas i nationell lagstiftning i linje med direktivet om offentlig upphandling.

Genomförande och verkställande

31.

Europaparlamentet understryker de nationella yrkesinspektionernas viktiga roll när det gäller att säkerställa efterlevnaden av arbetsmiljölagstiftningen och att förebygga arbetsrelaterade sjukdomar och skador. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa adekvat finansiering till de nationella yrkesinspektionerna och att följa ILO:s rekommendation om en yrkesinspektör per 10 000 arbetstagare, så att det går att genomföra snabba och effektiva inspektioner och förhindra alla former av missbruk. Parlamentet uppmanar kommissionen att genomföra och sprida resultaten av en undersökning om hur de nationella yrkesinspektionerna genomför sina inspektioner och om inspektionernas omfattning och innehåll, inbegripet när det gäller antalet upptäckta överträdelser och införandet av effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner, i syfte att kartlägga deras förmåga att verkställa befintliga arbetsmiljöregler för att säkerställa lika villkor för tillräckligt skydd. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att etablera en särskilt trepartsarbetsgrupp om verkställande inom ansvarsområdet för den rådgivande kommittén för arbetsmiljöfrågor för att följa undersökningen. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att integrera arbetsmiljöstandarder i all politik samt att förbättra förebyggande åtgärder och verkställandet av befintliga regler och lagar om arbetsmiljö. Parlamentet understryker den roll som arbetsmarknadens parter och nationella arbetsmiljömyndigheter spelar i detta avseende. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa mer samordning, samarbete och utbildning på EU-nivå.

32.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa adekvat finansiering och tillgång för alla arbetstagare till arbetsmiljöutbildning och utbildningsfaciliteter för att bekämpa olyckor och sjukdomar på arbetet. Parlamentet betonar behovet av ett nära samarbete med arbetsmarknadens parter i detta avseende.

33.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta itu med skillnader mellan olika nationella arbetsmiljölagstiftningar, som leder till illojal konkurrens på såväl den inre marknaden som med tredjeländer.

34.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta initiativ till en bedömning av arbetet i arbetsmiljötjänster och de lärdomar som har dragits på området för externa arbetsmiljötjänster sedan införandet av bestämmelserna i artikel 7.3 i direktiv 89/391/EEG. Parlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att upprätta rekommendationer för att stärka det nationella tillhandahållandet av externa arbetsmiljötjänster i syfte att förbättra riskförebyggandet på arbetsplatsen.

35.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att rapportera tillbaka om de mål som fastställs i deras nationella arbetsmiljöstrategier och att säkra tillfredsställande finansiering för att stödja dess genomförande. Parlamentet betonar att arbetsmarknadens parter bör involveras fullt ut i genomförandet av nationella arbetsmiljöplaner eller uppföljningsprocesserna för dem. Parlamentet betonar vikten av att erkänna och involvera arbetsmarknadsparterna och skyddsombuden i utformningen, genomförandet och verkställandet av den rättsliga ramen för arbetsmiljö. Parlamentet uppmanar kommissionen att börja undersöka koncept och metoder för bättre deltagande av arbetstagare och deras representanter inom fackföreningar och företagsråd i alla faser av riskbedömning och arbetsmiljöpolitik på företagsnivå, och lansera finansierade program för att förbättra arbetstagarnas deltagande i företags arbetsmiljöverksamhet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att avskaffa all nationell lagstiftning som hämmar kollektiva förhandlingar, bland annat genom att säkerställa att fackföreningar har tillträde till arbetsplatser för organisation, informationsdelning och samråd, för att stärka arbetstagarrepresentationen och därigenom säkerställa goda arbetsmiljöstandarder på arbetsplatsen.

36.

Europaparlamentet betonar att rörlighetspaketet och dess initiativ, inbegripet kommissionens riktlinjer om kör- och vilotider, kan förbättra arbetsmiljön. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka vägtillsynen och säkerställa att dessa regler efterlevs, bland annat genom att se till att arbetsgivarna säkerställer ordentliga scheman för förare för att förhindra alltför hög arbetsbelastning och därigenom öka trafiksäkerheten. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i sina nationella trafiksäkerhetsstrategier fastställa tydliga mål för minskning av antalet dödsolyckor i trafiken i samband med arbetsrelaterade olyckor. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram liknande initiativ för att förbättra hälsan och säkerheten för arbetstagarna inom luft- och sjöfart. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att medlemsstaterna rapporterar och tillhandahåller statistik om arbetsrelaterade trafikolyckor.

37.

Europaparlamentet betonar att alla arbetstagare bör ha ett tillräckligt skydd oavsett företagens storlek och att särskilt stöd bör ges till mikroföretag och små och medelstora företag för att hjälpa dem att tillämpa arbetsmiljöreglerna på rätt sätt. Parlamentet belyser den roll som EU-Osha spelar för att förse mikroföretag och små och medelstora företag med de verktyg och standardmetoder som de behöver för att bedöma riskerna för sin arbetskraft och genomföra tillräckliga förebyggande åtgärder. Parlamentet anser att EU-Osha bör stärkas i syfte att främja hälsosamma och säkra arbetsplatser i hela unionen på ett bättre sätt och vidareutveckla initiativ för att förbättra förebyggande åtgärder på arbetsplatsen inom alla verksamhetssektorer.

o o

38.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) Draft resolution on the WHO European framework for action on mental health 2021–2025, den sjuttioförsta regionala kommittén för Europa, den 13–15 september 2021.

(2) EGT L 303, 2.12.2000, s. 16.

(3) https://ec.europa.eu/research/participants/data/ref/ h2020/other/guides_for_applicants/h2020-SC1-BHC-22-2019-framework-for-action_en.pdf

(4) EUT C 433, 23.12.2019, s. 9.

(5) EUT C 362, 8.9.2021, s. 82.

(6) EUT C 445, 29.10.2021, s. 75.

(7) EUT C 456, 10.11.2021, s. 161.

(8) Antagna texter, P9_TA(2021)0385.

(9) Antagna texter, P9_TA(2021)0427.

(10) https://www.who.int/about/governance/constitution

(11) WHO:s faktablad ”Mental health: strengthening our response”, mars 2018, https://www.who.int/news-room/fact-sheets/detail/mental-health-strengthening-our-response

(12) Europeiska kommissionens pressmeddelande om hälsa och säkerhet på arbetsplatsen i ett föränderligt arbetsliv, 28 juni 2021, https://ec.europa.eu/commission/presscorner/detail/sv/IP_21_3170

(13) Eurostat, statistik över arbetsplatsolyckor, november 2020.

(14) Eurofound, Sjätte europeiska undersökningen om arbetsvillkor – översiktsrapport (uppdatering 2017), Europeiska unionens publikationsbyrå, Luxemburg, 2017.

(15) Mönster i arbetskvalitet tyder på att bilden är mer nyanserad än en enkel polarisering mellan jobb av hög och låg kvalitet. I analysen delas arbetstagarna in i fem arbetskvalitetsprofiler: ”högpresterande” (21 % av arbetstagarna), ”välfungerande” (25 %), ”aktiva kroppsarbetare” (21 %), ”pressade” (13 %) och ”låg kvalitet” (20 %). Mönstret för arbetskvalitetspoängen mellan profilerna är olika, vilket förstärker premissen att arbetskvaliteten består av olika dimensioner.

(16) https://www.safetyandhealthmagazine.com/articles/14053-new-workers-higher-risk

(17) EU-Osha, Internationell jämförelse av kostnaderna för arbetsrelaterade olyckor och sjukdomar, 2017.

(18) Takala, J., arbetsdokument Eliminating occupational cancer in Europe and globally, 2015, s. 6.

(19) ”Global Asbestos Disaster”, International Journal of Environmental Research and Public Health, 2018.

(20) https://www.euractiv.com/section/health-consumers/infographic/the-economic-impact-of-non-melanoma-skin-cancer-on-the-society-and-the-welfare-system/

(21) EU-Osha, arbetstagarundersökning om exponering för cancerriskfaktorer, 20 maj 2020.

(22) WHO:s faktablad ”Radon and health”, 2 februari 2021. https://www.who.int/news-room/fact-sheets/detail/radon-and-health

(23) Europaparlamentet, GD IPOL, Strengthening Europe in the fight against cancer – Going further, faster, juli 2020. https://www.europarl.europa.eu/RegData/etudes/STUD/2020/642388/IPOL_STU(2020)642388_EN.pdf

(24) IPCC, den sjätte utvärderingsrapporten, regionalt faktablad – Europa. https://www.ipcc.ch/report/ar6/wg1/downloads/factsheets/IPCC_AR6_WGI_Regional_Fact_Sheet_Europe.pdf

(25) Eurostat, egenrapporterade arbetsrelaterade hälsoproblem och riskfaktorer – nyckelstatistik, september 2021.

(26) EU-Osha, Belastningsbesvär: samband med psykosociala riskfaktorer i arbetet, 2021.

(27) Eurofound och EU-Osha, Psychosocial risks in Europe: Prevalence and strategies for prevention, Europeiska unionens publikationsbyrå, Luxemburg, 2014.

(28) EU-Osha, Psykosociala risker och stress på arbetsplatsen, https://osha.europa.eu/sv/themes/psychosocial-risks-and-stress

(29) EU-Osha, OSH figures: stress at work – facts and figures, 2009.

(30) Eurofound, Living, working and COVID-19, Europeiska unionens publikationsbyrå, Luxemburg, 2020.

(31) Eurofound och Internationella arbetsbyrån, Working anytime, anywhere: The effects on the world of work, Europeiska unionens publikationsbyrå, Luxemburg, och ILO, Genève, 2017.

(32) Europeiska fackföreningsinstitutet, Teleworking in the aftermath of the Covid-19 pandemic: enabling conditions for a successful transition, 2021.

(33) Eurofound och Europeiska kommissionens gemensamma forskningscentrum, Vad var det som hände? Covid-19-relaterade nedstängningar och förändringar på arbetsmarknaden, Europeiska unionens publikationsbyrå, Luxemburg, 2021.

(34) Eurofound, Telework and ICT-based mobile work: Flexible working in the digital age, New forms of employment-serien, Europeiska unionens publikationsbyrå, Luxemburg, 2020.

(35) Microsoft Work Trend Index, The next great disruption is hybrid work – are we ready?, 2021.

(36) EU-Osha, Distansarbete och hälsorisker i samband med covid-19-pandemin: exempel från arbetslivet och politiska konsekvenser, Europeiska unionens publikationsbyrå, Luxemburg, 2021.

(37) Internationella arbetsorganisationen, World Employment and Social Outlook 2021, The role of digital labour Platform in Transforming the work world. https://www.ilo.org/global/research/global-reports/weso/2021/lang--en/index.htm

https://eige.europa.eu/publications/gender-equality-index-2020-digitalisation-and-future-work

(38) Europeiska fackliga samorganisationen, briefingmeddelande National measures targeting seasonal workers to address labour shortages (particularly in the agricultural sector), 29 maj 2020. https://www.etuc.org/sites/default/files/publication/file/2020-05/Covid-19%20Briefing%20Seasonal%20Workers%20Final_updated%2029%20May%202020.pdf

(39) EU-Osha, Tredje europeiska företagsundersökningen om nya och framväxande risker (Esener 3), 2019. https://www.enshpo.eu/pdfs/news01.pdf

(40) da Silva Neto, AM m.fl., ”Psychological effects caused by the COVID-19 pandemic in health professionals: A systematic review with meta-analysis”, Progress in neuro-psychopharmacology & biological psychiatry, 10 januari 2021.

(41) Europaparlamentets nyhetsgrafik, Att förstå hur covid-19 drabbar kvinnor, 1 mars 2021, https://www.europarl.europa.eu/news/sv/headlines/society/20210225STO98702/att-forsta-hur-covid-19-drabbar-kvinnor-nyhetsgrafik; Europeiska jämställdhetsinstitutet, https://eige.europa.eu/covid-19-and-gender-equality/essential-workers

(42) Eurofound, nyhetsartikel ”Just one in three workers with limiting chronic disease in adapted workplace”, 15 oktober 2019, https://www.eurofound.europa.eu/news/news-articles/just-one-in-three-workers-with-limiting-chronic-disease-in-adapted-workplace

(43) EUT L 238, 25.9.2003, s. 28.

(44) Eurofound, Europeiska undersökningen om arbetsvillkor 2021. https://www.eurofound.europa.eu/sv/surveys/2021/europeiska-undersokningen-om-arbetsvillkor-2021

(45) https://eular.org/myUploadData/files/ eular_vision_paper_on_eu_health_policy_branded.pdf

(46) Niedhammer I, Bertrais S, Witt K (2021), ”Psychosocial work exposures and health outcomes: a meta-review of 72 literature reviews with meta-analysis”, Scand J Work Environ Health 2021; 47(7):489-508.

(47) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/37/EG av den 29 april 2004 om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för carcinogener eller mutagena ämnen i arbetet (EUT L 158, 30.4.2004, s. 50).

(48) Europeiska fackföreningsinstitutet, Occupational Exposure Limits (OELs) for lead and lead compounds & equality of treatment of women and men at work, 14 december 2020.

(49) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach) och inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet (EUT L 396, 30.12.2006, s. 1).

(50) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar (EUT L 353, 31.12.2008, s. 1).

(51) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/148/EG av den 30 november 2009 om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för asbest i arbetet (EUT L 330, 16.12.2009, s. 28).

(52) Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/31/EU av den 19 maj 2010 om byggnaders energiprestanda (EUT L 153, 18.6.2010, s. 13).

(53) EGT L 183, 29.6.1989, s. 1.

(54) ILO:s rekommendation nr 171 om företagshälsovård: https://www.ilo.org/dyn/normlex/en/f?p=NORMLEXPUB:12100:0::NO::P12100_INSTRUMENT_ID:312509

(55) https://osha.europa.eu/sv/themes/young-workers

(56) https://www.ilo.org/global/topics/non-standard-employment/lang--en/index.htm

(57) Enligt artikel 23 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna har var och en ”rätt att bilda och ansluta sig till fackföreningar till skydd för sina intressen”. ILO:s konvention nr 87 om föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten, 1948 och ILO:s konvention nr 98 om rätten att organisera sig och förhandla kollektivt.

(58) Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/25/EG av den 5 april 2006 om minimikrav för arbetstagares hälsa och säkerhet vid exponering för risker som har samband med fysikaliska agens (artificiell optisk strålning) i arbetet (EUT L 114, 27.4.2006, s. 38).

(59) Kommissionens förslag av den 11 november 2020 till Europaparlamentets och rådets förordning om allvarliga gränsöverskridande hot mot människors hälsa och om upphävande av beslut nr 1082/2013/EU (COM(2020)0727). Europaparlamentet antog ändringar av förslaget den 14 september och den 11 november 2021 (Antagna texter, P9_TA(2021)0377 och P9_TA(2021)0449.

(60) Rådets direktiv 89/654/EEG av den 30 november 1989 om minimikrav för säkerhet och hälsa på arbetsplatsen (EGT L 393, 30.12.1989, s. 1).

(61) Rådets direktiv 90/270/EEG av den 29 maj 1990 om minimikrav för säkerhet och hälsa i arbete vid bildskärm (EGT L 156, 21.6.1990, s. 14).

(62) https://www.ilo.org/global/about-the-ilo/newsroom/news/WCMS_075505/lang--en/index.htm

(63) Antagna texter, P9_TA(2021)0473.

9.9.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/139

P9_TA(2022)0072

Jämställdhetsintegrering i Europaparlamentet – årsrapport 2020

Europaparlamentets resolution av den 10 mars 2022 om jämställdhetsintegrering i Europaparlamentet – årsrapport 2020 (2021/2039(INI))

(2022/C 347/11)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av artiklarna 2 och 3 i fördraget om Europeiska unionen och artiklarna 8, 10 och 19 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av artiklarna 21 och 23 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

—	med beaktande av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet (Istanbulkonventionen), som trädde i kraft den 1 augusti 2014,

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 5 mars 2020 med titeln En jämlikhetsunion: Jämställdhetsstrategi 2020–2025 (COM(2020)0152),

—	med beaktande av kommissionens förslag av den 2 juli 2008 till rådets direktiv om genomförande av principen om likabehandling av personer oavsett religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning (COM(2008)0426 – det övergripande antidiskrimineringsdirektivet),

—	med beaktande av kommissionens förslag av den 14 november 2012 till Europaparlamentets och rådets direktiv om en jämnare könsfördelning bland icke verkställande styrelseledamöter i börsnoterade företag och därmed sammanhängande åtgärder ((COM(2012)0614 – direktivet om kvinnor i styrelser),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1158 av den 20 juni 2019 om balans mellan arbete och privatliv för föräldrar och anhörigvårdare och om upphävande av rådets direktiv 2010/18/EU (1) (direktivet om balans mellan arbete och privatliv),

—	med beaktande av Europeiska revisionsrättens särskilda rapport nr 10/2021 med titeln Jämställdhetsintegrering i EU:s budget: dags att gå från ord till handling,

—	med beaktande av Europeiska ombudsmannens rapport av den 17 december 2018 om värdighet på arbetsplatsen inom EU:s institutioner och byråer,

—	med beaktande av Europaparlamentets utredningstjänsts studie från 2021 med titeln Gender mainstreaming in the European Parliament: state of play,

—

med beaktande av den studie som Europaparlamentets utredningsavdelning för medborgerliga rättigheter och konstitutionella frågor beställde 2021 på uppdrag av utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män, med titeln Gender equality: economic value of care from the perspective of the applicable EU funds,

—	med beaktande av 2021 års broschyr om kvinnor i Europaparlamentet,

—	med beaktande av det seminarium som anordnades den 16 mars 2021 på begäran av FEMM-utskottet, med titeln Applying gender mainstreaming in the EU recovery package,

—	med beaktande av sin resolution av den 13 mars 2003 om jämställdhetsintegrering i Europaparlamentet (2),

—	med beaktande av sin resolution av den 18 januari 2007 om integreringen av ett jämställdhetsperspektiv i utskottens och delegationernas arbete (3),

—	med beaktande av sin resolution av den 22 april 2009 om integreringen av ett jämställdhetsperspektiv i utskottens och delegationernas arbete (4),

—	med beaktande av sin resolution av den 7 maj 2009 om jämställdhetsperspektivet i EU:s yttre förbindelser samt freds- och nationsuppbyggnad (5),

—	med beaktande av sin resolution av den 15 januari 2019 om jämställdhetsintegrering i Europaparlamentet (6),

—	med beaktande av sin resolution av den 24 november 2016 om EU:s anslutning till Istanbulkonventionen om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor (7),

—	med beaktande av sin resolution av den 28 november 2019 om EU:s anslutning till Istanbulkonventionen och andra åtgärder för att bekämpa könsrelaterat våld (8),

—	med beaktande av sin resolution av den 26 oktober 2017 om bekämpandet av sexuella trakasserier och övergrepp i EU (9),

—	med beaktande av sin resolution av den 11 september 2018 om åtgärder för att förebygga och bekämpa mobbning och sexuella trakasserier på arbetsplatser, i det offentliga rummet och i politiken i EU (10),

—	med beaktande av sin resolution av den 21 januari 2021 om EU:s strategi för jämställdhet (11),

—	med beaktande av sin resolution av den 17 december 2020 om behovet av en särskild rådskonstellation för jämställdhet (12),

—	med beaktande av sin resolution av den 26 november 2020 om utvärdering av valet till Europaparlamentet (13),

—	med beaktande av sin resolution av den 21 januari 2021 om könsperspektivet under covid-19-krisen och tiden efter krisen (14),

—	med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A9-0021/2022), och av följande skäl:

Jämställdhet är en av EU:s grundprinciper. Jämställdhetsintegrering är en globalt erkänd strategi för att säkerställa att jämställdhetsperspektivet integreras i samband med utformningen, genomförandet och utvärderingen av all politik och alla program och åtgärder i syfte att främja jämställdhet och bekämpa diskriminering. Det finns könsaspekter överallt, även inom ouppmärksammade områden som exempelvis beskattning, handel och grön omställning. Jämställdhet måste uppnås med hjälp av en övergripande strategi som genomsyrar alla delar av Europaparlamentets arbete.

Trots att jämställdheten ökat på vissa områden utsätts kvinnor fortfarande för könsdiskriminering i det offentliga rummet och privatlivet och det finns stort utrymme för förbättringar, bland annat när det gäller den fragmenterade tillämpningen av jämställdhetsintegrering inom olika politikområden och institutioner på EU-nivå och nationell nivå.

C.	Könsdiskriminering sammanfaller ofta med diskriminering på andra grunder, vilket leder till att vissa specifika grupper utsätts för flera olika sammankopplade former av diskriminering som fungerar och samverkar med varandra på ett sådant sätt att de inte går att skilja från varandra.

Exempel på åtgärder för jämställdhetsintegrering är kvotering, åtgärder för balans mellan arbete och privatliv, strategier mot trakasserier, jämställdhetsmedvetna rekryteringsförfaranden, konsekvensbedömningar ur ett jämställdhetsperspektiv, könsindikatorer, jämställdhetsbudgetering och jämställdhetsmedvetna utvärderingar som syftar till antagandet av jämställdhetsmedveten lagstiftning, användning av ett könsneutralt språkbruk och jämställdhetsmedveten kommunikation.

E.	OECD definierar jämn könsfördelning som en rättvis fördelning av livets möjligheter och resurser mellan kvinnor och män och/eller lika representation av kvinnor och män.

F.	Europeiska jämställdhetsinstitutet (EIGE) definierar horisontell segregering som en koncentration av kvinnor och män i vissa sektorer och yrken.

Så här fyra år efter MeToo-rörelsen har det fortfarande inte gjorts tillräckliga framsteg i arbetet med att bekämpa sexuella trakasserier och sexuellt våld, och det återstår mycket att göra både inom och utanför EU-institutionerna. Forskningen visar att det är vanligare med trakasserier än man i allmänhet tror och att det finns en kraftig underrapportering på området.

Jämställdhetsintegrering måste också tillämpas i budgetförfarandet. Jämställdhetsbudgetering handlar inte bara om att finansiera specifika jämställdhetsinitiativ, utan även om att förstå hur budgetbeslut och politiska beslut påverkar jämställdheten och att justera de offentliga utgifterna och inkomsterna utifrån detta. Budgetresurserna och tillhandahållandet av tjänster bör fördelas i enlighet med en uppgiftsbaserad identifiering av behov, inbegripet kvalitativa uppgifter om könsspecifika effekter.

Europeiska revisionsrätten har påpekat att det inte tagits tillräcklig hänsyn till jämställdhetsaspekten i EU:s budgetcykel. Revisionsrätten har rekommenderat kommissionen att utvärdera och rapportera om huruvida medlemsstaternas planer för återhämtning och resiliens beaktar jämställdhetsperspektivet.

Alla EU-institutioner ska följa fördragen och EU:s jämställdhetsstrategi för 2020–2025. Parlamentet måste fungera som en föregångare för andra parlamentariska organ i arbetet med att främja jämställdhet, dra lärdom av bästa praxis i andra parlamentariska organ när det gäller att jämställdhetsintegrera sina strukturer och förfaranden samt beakta goda exempel på jämställdhetsintegrering i den offentliga och privata sektorn och i det civila samhället. Jämställdhetsintegrering är fortfarande inte en helt integrerad del av parlamentets praxis och regler (15). I de utfrågningar som de flesta utskotten anordnat sedan början av denna valperiod till och med november 2020 var färre än hälften av de närvarande kvinnor. Inom bland andra utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling, fiskeriutskottet, utskottet för framställningar och utskottet för sysselsättning och sociala frågor var denna andel lägre än 25 %.

Covid-19-pandemin har haft stor inverkan på balansen mellan arbete och privatliv i parlamentet och ofta lett till längre arbetsdagar för både ledamöter och personal, något som underlättats av digitala verktyg. Distansarbete är inte någon ersättning för barnomsorg. Parlamentet kan i egenskap av arbetsgivare och institution som är en förebild för samhället som helhet dra nytta av motiverad personal och en sund miljö, och medarbetarna måste ha möjligheter till balans mellan arbetet och privatlivet under hela sitt yrkesliv.

Allmänna kommentarer

Europaparlamentet bekräftar sitt starka jämställdhetsengagemang och har jämställdhetsintegrering som en av sina officiella strategier för att uppnå jämställdhet. Parlamentet beklagar den fragmenterade tillämpningen av jämställdhetsintegrering inom olika politikområden och institutioner på EU-nivå. Parlamentet betonar att jämställdhet är ett gemensamt ansvar som kräver insatser från alla EU:s institutioner, medlemsstater och byråer, tillsammans med det civila samhället, kvinnoorganisationer, arbetsmarknadens parter och den privata sektorn.

Europaparlamentet understryker att kvinnor utgör halva befolkningen och därför exponeras för samverkande former av diskriminering. Parlamentet understryker att jämställdhetsåtgärderna måste ha ett intersektionellt förhållningssätt, så att ingen lämnas utanför och alla former av diskriminering, inbegripet intersektionella former, undanröjs. Parlamentet betonar att det även måste skapas deltagandeprocesser som involverar alla relevanta aktörer och kombinerar uppifrån-och-ned- och nedifrån-och-upp-metoder.

Europaparlamentet ser positivt på att allt fler kvinnor är politiskt aktiva, men betonar att vi har lång väg kvar till en jämn könsfördelning på detta område och att kvinnor med en offentlig profil, såsom politiker och aktivister, ofta utsätts för trakasserier som syftar till att avskräcka dem från att delta i det offentliga livet och beslutsfattande sammanhang. Parlamentet betonar att ingen feministisk lagstiftning eller politik som syftar till att uppnå jämställdhet på alla områden kan utformas utan att kvinnor deltar i beslutsfattandet. Parlamentet påminner om vikten av en jämställdhetsinriktad arbetsmiljö för att det ska komma in fler kvinnor på alla nivåer i parlamentet, inbegripet i de politiska grupperna och ledamöternas kanslier.

Europaparlamentet noterar att det råder brist på kvantitativa och kvalitativa uppgifter om jämställdhetsintegrering inom EU-institutionerna utöver uppgifterna om antalet kvinnor på olika befattningar. Parlamentet efterlyser därför en omfattande jämställdhetsstatistik och utfäster sig att ta fram kvalitativa jämställdhetsindikatorer för att samla in ytterligare könsuppdelade uppgifter i syfte att fortsätta att förbättra jämställdheten.

Europaparlamentet välkomnar EIGE:s verktygslåda för jämställdhetsmedvetna parlament, som är inriktad på fem nyckelområden: lika möjligheter att komma in i parlamentet, lika möjligheter att påverka parlamentets arbetssätt, tillräckligt utrymme på den parlamentariska dagordningen för kvinnors intressen och angelägenheter, framtagande av jämställdhetsmedveten lagstiftning och fullgörande av den symbolbärande funktion som parlamentet har.

Europaparlamentet finner det positivt att samtliga utskott antagit handlingsplaner för jämställdhet. Parlamentet noterar dock att det råder brist på övervakning och genomförande av dessa planer. Parlamentet uppmanar därför utskotten att övervaka handlingsplanerna för jämställdhet i syfte att mäta sina framsteg och säkerställa att planerna genomförs. Parlamentet betonar att dess nätverk för jämställdhetsintegrering ansvarar för integreringen av ett jämställdhetsinkluderande förhållningssätt i utskotten och delegationerna och deras arbete.

Europaparlamentet välkomnar den nya bestämmelsen från 2019 i parlamentets arbetsordning, som fastställer skyldigheten att anta en handlingsplan för jämställdhet i syfte att införliva ett jämställdhetsperspektiv i alla parlamentets verksamheter, på alla nivåer och i alla stadier. Parlamentet finner det positivt att det i juli 2020 antogs en handlingsplan för jämställdhet och att det i april 2021 antogs en färdplan genomförandet av denna. Parlamentet begär att det regelbundet utarbetas övervakningsrapporter om framstegen i genomförandet av handlingsplanen för jämställdhet. Parlamentet finner det beklagligt att handlingsplanen för jämställdhet och dess färdplan inte finns offentligt tillgängliga och att de flesta av åtgärderna är utformade som principer utan tydliga mål och skyldigheter, vilket tyder på ett bristande politiskt engagemang i genomförandet av dem.

Europaparlamentet efterlyser ett ännu starkare strukturerat samarbete mellan alla EU-institutioner när det gäller jämställdhetsintegrering, med målet att stärka jämställdhetsarbetet. Parlamentet anser att parlamentet och de politiska grupperna bör samarbeta för att förbättra jämställdheten och bekämpa antifeministiska och genusfientliga rörelser, som också alltid är antidemokratiska, både i Europa och globalt.

Möjligheterna att komma in i parlamentet

Europaparlamentet noterar att andelen kvinnliga parlamentsledamöter har minskat något sedan slutet av förra valperioden, från omkring 39,6 % till 39,1 %. Parlamentet välkomnar dock sitt ledarskap på detta område, inbegripet den ökade kvinnliga politiska representationen, som är högre än genomsnittet på 30,4 % i medlemsstaternas nationella parlament och betydligt högre än det globala genomsnittet på 25,2 % i de nationella parlamenten. Parlamentet gläder sig över att vissa medlemsstater och politiska partier har infört regler om en jämn könsfördelning på sina vallistor, och insisterar på att man måste säkerställa en jämn könsfördelning med hjälp av varvade listor eller andra motsvarande metoder i samband med den kommande översynen av EU:s vallag (16), så att kvinnliga och manliga kandidater får lika goda chanser att väljas.

10.

Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att beakta behovet av genusinkluderande parlament när de ändrar sina vallagar. Parlamentet uppmuntrar vidare de nationella politiska partierna att införa kvoter när de utser kandidater till val, även om det inte föreskrivs i lagen. Parlamentet efterlyser stödmekanismer och bästa praxis som sprids till politiska partier i detta syfte. Parlamentet betonar att det för att säkerställa att kvinnor ställer upp som kandidater är viktigt att partiernas interna organisation och förfaranden jämställdhetsanpassas genom att man exempelvis uttryckligen inbegriper jämställdhet i partireglerna, fastställer könskvoter till beslutsfattande befattningar och ser till att det finns välfungerande forum för lobbyverksamhet, intressebevakning och diskussion, inbegripet kvinnoförbund och/eller kvinnokommittéer.

11.

Europaparlamentet beklagar bristen på jämställdhetsmedvetna rekryteringsförfaranden i parlamentet och begär att parlamentets tjänsteavdelningar och politiska grupper främjar sådana förfaranden för att förhindra diskriminering och öka andelen kvinnor på områden där de är underrepresenterade, både inom administrationen och i de politiska grupperna. Parlamentet begär att det vidtas konkreta åtgärder för att överbrygga klyftan.

Möjligheterna att påverka parlamentets arbetssätt

12.

Europaparlamentet välkomnar den helt jämna könsfördelning som nu råder inom dess presidium, där 8 av 14 vice talmän och 2 av 5 kvestorer är kvinnor. Parlamentet konstaterar dock att endast 3 av parlamentets 7 politiska grupper har en kvinnlig ordförande eller medordförande samt att 8 av de 25 utskotten för närvarande leds av en kvinna och att 15 av de 43 delegationsordförandena är kvinnor. Parlamentet efterlyser en jämnare könsfördelning i utskottens, delegationernas och de politiska gruppernas ledning. Parlamentet välkomnar ändringen av artikel 213.1 i parlamentets arbetsordning, enligt vilken varje utskottspresidium ska ha en jämn könsfördelning. Parlamentet finner det dock beklagligt att denna ändring kommer att träda i kraft först vid öppnandet av den första sammanträdesperioden efter nästa val till Europaparlamentet, som ska hållas 2024.

13.

Europaparlamentet efterlyser en jämn könsfördelning på alla nivåer av plenar-, utskotts- och delegationsarbetet, bland annat i samband med att samordnare, föredragande och skuggföredragande utses och talartiden fördelas.

14.

Europaparlamentet begär att det vidtas åtgärder mot horisontell segregering i syfte att säkerställa en jämn könsfördelning i olika utskott och få ett slut på den sneda könsbundna fördelningen av olika ärenden, som innebär att områden med fler kvinnor värderas lägre.

15.

Europaparlamentet uppmanar de politiska grupperna och deras sekretariat att fastställa interna regler och andra relevanta åtgärder, såsom uppförandekoder och verktyg för jämställdhetsintegrering, fortbildning och övervakning för att säkerställa jämställdhet i sina interna verksamheter, särskilt när det gäller utnämningar och fördelningen av uppdrag och ansvarsområden. Parlamentet begär att riktlinjer och råd om bästa praxis, inbegripet fortbildning i jämställdhetsintegrering för personal och ledamöter, görs tillgängliga för de politiska grupperna, så att de på ett bättre sätt kan förstå och genomföra jämställdhetsintegrering i sitt interna arbetssätt.

16.

Europaparlamentet uppmanar de berörda generaldirektoraten att säkerställa en jämn könsfördelning vid valet av upphovsmän till studier.

17.

Europaparlamentet konstaterar att vi ännu inte uppnått jämställdhet på alla ledningsnivåer inom parlamentets administration, trots alla framsteg och insatser som gjorts. Parlamentet välkomnar att en jämn könsfördelning har uppnåtts på direktörsnivå, men beklagar att kvinnor endast utgör 23,1 % av generaldirektörerna och 39,3 % av enhetscheferna. Parlamentet lovordar dock det mål som parlamentets administration ställt upp om 50 % kvinnor på ledande befattningar på mellannivå och högre nivå och 40 % kvinnor på högsta ledningsnivå i administrationen senast 2024. Parlamentet begär att kvinnor ges företräde vid rekrytering i fall då de är underrepresenterade och kandidaterna har likvärdiga meriter. Parlamentet betonar behovet av att bygga upp och stärka jämställdhetsexpertis på ledningsnivå. Parlamentet efterlyser mentorsprogram.

18.

Europaparlamentet begär att det samlas in uppgifter om den vertikala och horisontella representationen bland de politiska gruppernas personal samt anonymiserade uppgifter om löneskillnader bland ledamöternas assistenter, de politiska gruppernas personal och den administrativa personalen, i syfte att säkerställa insyn i lönesättningen.

19.

Europaparlamentet begär att det regelbundet samlas in könsuppdelade uppgifter om andelen parlamentspersonal som arbetar deltid. Parlamentet begär vidare att det vidtas åtgärder på grundval av de befintliga uppgifterna (17) för att komma till rätta med den betydande obalansen och bedöma hur parlamentet kan tillhandahålla ytterligare stöd till personal som önskar återgå till heltidsarbete.

20.

Europaparlamentet betonar att trakasserier på arbetsplatsen utgör ett allvarligt angrepp på en persons psykiska och fysiska hälsa och kan få den drabbade att känna sig osäker i arbetet och, i vissa fall, hindra vederbörande från att utföra sitt arbete. Parlamentet noterar att kvinnor löper betydligt större risk för sexuella trakasserier än män. Parlamentet anser att det fortfarande förekommer fall av sexuella trakasserier i parlamentet, trots alla ansträngningar som gjorts för att säkerställa en nolltolerans mot trakasserier, och att det bör göras ytterligare insatser för att förebygga sexuella trakasserier. Parlamentet upprepar därför sin uppmaning om att man ska vidta följande åtgärder för att stärka arbetet mot trakasserier:

a.	offentliggöra den externa bedömning som gjorts av den rådgivande kommittén för handläggning av klagomål om trakasserier som rör ledamöter,

utföra, via utomstående och insynsvänligt utvalda granskare, en oberoende effektivitetsutvärdering av parlamentets befintliga kommitté för handläggning av klagomål om sexuella trakasserier av personal och, vid behov, genomföra eventuella ändringar som föreslås snarast möjligt och före utgången av denna valperiod, för att säkerställa oberoende från politiskt inflytande och en jämn könsfördelning samt för att förhindra intressekonflikter i de befintliga strukturerna,

säkerställa en mer omfattande helhetsanalys av klagomål och avhjälpande åtgärder och ändra sammansättningen i de rådgivande kommittéerna och kommittéerna mot trakasserier på så sätt att oberoende experter med dokumenterad sakkunskap kring att hantera trakasserier på arbetsplatsen, inbegripet läkare, terapeuter och juridiska experter, blir formella ledamöter med full rösträtt,

d.	införa obligatorisk fortbildning om trakasserier för alla ledamöter och göra den lättillgänglig, bland annat genom att erbjuda den på alla officiella språk eller med tolkning och rikta in utåtriktad verksamhet specifikt på enskilda delegationer och politiska grupper,

införa obligatorisk fortbildning om parlamentets nolltolerans mot trakasserier för alla som regelbundet arbetar i parlamentets lokaler, som ger dem verktyg att känna igen och anmäla alla former av trakasserier, inbegripet och i synnerhet sexuella trakasserier, samt skräddarsydd information om tillgängliga stödstrukturer, vilket kommer att göra dessa stödstrukturer mer allmänt kända och lättillgängliga.

21.

Europaparlamentet utfäster sig att sörja för goda möjligheter till balans mellan arbete och privatliv för ledamöterna, de politiska gruppernas personal, de ackrediterade ledamotsassistenterna och den administrativa personalen, till exempel tack vare arbetstider som gynnar en god balans mellan arbete och privatliv samt samarbete med kommissionen och rådet för att finna en gemensam lösning för möten där de tre institutionerna deltar. Parlamentet begär att man ser över åtgärderna för balans mellan arbete och privatliv för att förbättra och stärka den rådande ramen, varvid hänsyn bör tas till bland annat effekterna av distansarbete efter covid-19-pandemin och balans mellan flexibla arbetsstrukturer och kraven på ett välfungerande och starkt parlament.

22.

Europaparlamentet begär att anställda vid parlamentet som får barn ska omfattas av en längre icke överförbar mamma- och pappaledighet på sammanlagt sex månader under det första året för respektive förälder. Parlamentet betonar att de sex månadernas föräldraledighet bör vara möjliga att ta ut under barnets första tre levnadsår. Parlamentet beklagar att EU-personal som tar ut föräldraledighet bara får en fast ersättning i stället för 100 % av sin lön, vilket gör att många avskräcks från att utnyttja denna ledighet. Parlamentet begär att full lön ska utgå under föräldraledighet. Parlamentet välkomnar de familjerelaterade bidrag som finns tillgängliga för parlamentets personal.

23.

Europaparlamentet begär i synnerhet att dess ledamöter tillerkänns mamma-, pappa- och föräldraledighet genom en ändring av parlamentets ledamotsstadga. Parlamentet begär dessutom att det införs lösningar som gör att ledamöterna kan fortsätta att arbeta medan de är på mamma-, pappa- eller föräldraledighet, till exempel genom att man behåller möjligheten till distansomröstning under ledigheten eller undersöker möjligheterna till en tillfällig ersättare, vilket skulle säkerställa att väljarna i en viss valkrets inte står utan representation medan deras ledamot är ledig och att ledamöterna inte utsätts för påtryckningar om att omedelbart återgå till arbetet. Parlamentet betonar att det bör vara den berörda ledamoten själv som får bestämma om en tillfällig ersättare ska kallas in eller inte.

24.

Europaparlamentet uppmanar parlamentets tjänsteavdelningar att undersöka hur klimakteriet påverkar de parlamentsanställdas arbetsliv. Parlamentet betonar att detta måste vara evidensbaserat och inbegripa vägledning om medicinsk och livsstilsbaserad behandling av medelålders- och klimakteriebesvär, med hjälp av nationella och internationella riktlinjer. Parlamentet begär att klimakteriet beaktas i systemet för sjukfrånvaro- och närvarohantering.

Jämställdhetsperspektivets ställning i parlamentets verksamhet

25.

Europaparlamentet välkomnar arbetet i FEMM-utskottet, högnivågruppen för jämställdhet och mångfald och nätverket för jämställdhetsintegrering som ledande organ för jämställdhetsintegreringen i parlamentet. Parlamentet efterlyser dock ett närmare och mer strukturerat samarbete och samordning mellan dessa organ, särskilt under extraordinära omständigheter såsom covid-19-krisen och dess efterdyningar, genom regelbundna möten för informationsutbyte och utarbetande av gemensamma tematiska rapporter.

26.

Europaparlamentet välkomnar delegationsordförandekonferensens nya initiativ att uppmana alla delegationer att utse ledamöter som ska ansvara för jämställdhetsintegrering och lovordar samarbetet mellan nätverket för jämställdhetsintegrering och delegationernas jämställdhets- och mångfaldsansvariga ledamöter.

27.

Europaparlamentet begär att nätverket för jämställdhetsintegrering institutionaliseras i arbetsordningen i syfte att spegla dess roll i jämställdhetsintegreringen i utskottens och delegationernas verksamheter. Parlamentet begär att nätverket får de resurser det behöver för att kunna fullgöra sina uppgifter och utarbeta relevanta rekommendationer. Parlamentet begär att det införs en stående diskussionspunkt på dagordningen för utskottssammanträden.

28.

Europaparlamentet välkomnar EIGE:s fortbildning för ledamöter om konsekvensbedömningar ur ett jämställdhetsperspektiv och jämställdhetsbudgetering, som skräddarsytts för parlamentet. Parlamentet uppmuntrar till ett närmare samarbete med EIGE genom regelbunden fortbildning om jämställdhetsintegrering för ledamöterna, de politiska gruppernas personal, ledamotsassistenterna, parlamentets tjänsteavdelningar och utskottens sekretariatspersonal. Parlamentet påminner om vikten av program som är anpassade till de konkreta behoven och kunskaperna på både politisk och administrativ nivå.

29.

Europaparlamentet påpekar att FEMM-utskottet, i egenskap av fullvärdigt utskott med ansvar för kvinnors rättigheter och jämställdhet, arbetar med många horisontella frågor som ofta berör andra utskotts arbete. Parlamentet noterar att införlivandet av de förslag som FEMM-utskottet ger i form av yttranden eller ändringsförslag varierar mellan de övriga utskotten. Parlamentet välkomnar åtagandet i färdplanen att via relevanta tjänsteavdelningar och organ samla in tydliga indikatorer för att mäta huruvida FEMM-utskottets bidrag har införlivats i övriga utskotts arbete och parlamentets slutliga ståndpunkt. Parlamentet efterlyser en systematisk, insynsvänlig och ansvarsfull övervakning av integreringen av FEMM-utskottets förslag, som är avgörande för att man ska kunna säkerställa att principerna om jämställdhet och jämställdhetsintegrering genomförs på korrekt sätt.

30.

Europaparlamentet framhåller betydelsen av de ändringsförslag som FEMM-utskottet lägger fram i sina yttranden för att säkerställa jämställdhetsintegrering. Parlamentet begär att man i samband med initiativbetänkanden förbättrar samarbetet mellan utskotten vid fastställandet av tidsplanen, så att man sörjer för att det finns tillräckligt med tid mellan det att det ansvariga utskottet lägger fram sitt förslag till betänkande och till dess att det går till omröstning i utskottet, så att FEMM-utskottet hinner lägga fram sin ståndpunkt i form av ändringsförslag till förslaget till betänkande. Parlamentet betonar att ledamöterna i nätverket för jämställdhetsintegrering ansvarar för att införa åtgärder för jämställdhetsintegrering i sina utskott. Parlamentet beklagar att detta arbete än så länge är mycket ad hoc-baserat och anser att det bör ske på ett mer strukturerat sätt.

31.

Europaparlamentet begär att samtliga tjänsteresor som utskotten och delegationerna företar präglas av en jämn könsfördelning och beaktande av jämställdhets- och kvinnorättsdimensionen. Parlamentet efterlyser dessutom att möten med organisationer som främjar jämställdhet inkluderas i programmen för tjänsteresor.

32.

Europaparlamentet välkomnar åtagandet i färdplanen och handlingsplanen för jämställdhet att säkerställa att alla utskott och andra organ som anordnar utfrågningar, seminarier och konferenser inkluderar jämnt könsfördelade paneler och experter med behörighet att granska jämställdhets- och kvinnorättsdimensionen inom det specifika ämnesområdet. Parlamentet begär att det upprättas tydliga mål för genomförandet av denna bestämmelse.

33.

Europaparlamentet lovordar jämställdhetsveckan, som hölls första gången under 2020 i parlamentet och där alla utskott och delegationer uppmanades att anordna evenemang med anknytning till jämställdhet inom sina respektive behörighetsområden. Parlamentet ser positivt på att detta framgångsrika initiativ fortsätter och att 16 utskott och 6 delegationer deltog och 21 evenemang anordnades under 2021 års jämställdhetsvecka. Parlamentet uppmanar alla parlamentets organ, inklusive de utskott och delegationer som ännu inte har gjort det, att ansluta sig till och regelbundet bidra till detta initiativ, som bidrar till större medvetenhet och ökat samarbete.

34.

Europaparlamentet uppmanar nätverket för jämställdhetsintegrering, högnivågruppen för jämställdhet och mångfald, FEMM-utskottet, budgetutskottet och budgetkontrollutskottet att utarbeta och anta särskilda riktlinjer för genomförandet av jämställdhetsintegrering och jämställdhetsbudgetering.

35.

Europaparlamentet välkomnar utredningstjänstens studie om jämställdhetsintegrering i parlamentet. Parlamentet noterar dock att utredningstjänsten måste genomföra sådana studier regelbundet och på grundval av kvantitativ och kvalitativ könsuppdelad statistik och könsuppdelade uppgifter, som bör samlas in systematiskt och göras tillgängliga av parlamentets tjänsteavdelningar inom ramen för handlingsplanen och färdplanen för jämställdhet.

36.

Europaparlamentet välkomnar att riktlinjerna för könsneutralt språk översatts till alla officiella EU-språk. Parlamentet beklagar bristen på genomförande av dessa riktlinjer och efterlyser ytterligare informationskampanjer och specifik fortbildning för parlamentets juristlingvister. Parlamentet begär att riktlinjerna och översättningarna av dem ses över regelbundet så att de garanterat återspeglar språkutvecklingen och förblir korrekta.

37.

Europaparlamentet åtar sig att säkerställa att tillräckliga medel och personalresurser anslås till jämställdhetsintegrering och att förbättra samarbetet och samordningen mellan de olika organ som arbetar med jämställdhet och mångfald i parlamentet.

Utarbetande av jämställdhetsintegrerad lagstiftning

38.

Europaparlamentet betonar vikten av att det görs konsekvensbedömningar ur ett jämställdhetsperspektiv vid utformningen av lagstiftningsförslag samt jämställdhetsmedvetna utvärderingar av lagstiftningsinitiativ. Parlamentet beklagar att könsspecifika konsekvenser sällan beaktas i kommissionens konsekvensbedömningar och att det i kommissionens riktlinjer för konsekvensbedömningar för den fleråriga budgetramen 2021–2027 rekommenderas att jämställdhet bör beaktas när politiska beslut fattas endast då detta är ”proportionerligt”. Parlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förhållningssätt, genomföra och offentliggöra en konsekvensbedömning ur ett jämställdhetsperspektiv av varje förslag till rättsakt och uttryckligen inkludera jämställdhetsrelaterade mål och resultatindikatorer i sina förslag. Parlamentet å sin sida utfäster sig att genomföra en konsekvensbedömning ur ett jämställdhetsperspektiv av varje initiativbetänkande som avser lagstiftning, i syfte att inkludera jämställdhetsperspektivet. Parlamentet åtar sig även att undersöka nya metoder och verktyg för att förbättra jämställdhetsintegreringen i lagstiftningsförfarandet.

39.

Europaparlamentet finner det beklagligt att jämställdhetsintegrering fortfarande inte tillämpas i hela EU-budgeten och att budgetens bidrag till uppnåendet av jämställdhet inte har övervakats i tillräcklig utsträckning. Parlamentet efterlyser ett systematiskt genomförande av jämställdhetsintegrering i EU:s budget. Parlamentet understryker att jämställdhetsperspektivet måste integreras på alla nivåer av budgetförfarandet i syfte att utnyttja inkomster och utgifter till att uppnå jämställdhetsmålen. Parlamentet välkomnar åtgärderna för jämställdhetsbudgetering i färdplanen och handlingsplanen för jämställdhet och begär att de genomförs snarast möjligt.

40.

Europaparlamentet lovordar parlamentets förhandlare för införandet av jämställdhetsintegrering som en övergripande princip i den fleråriga budgetramen för 2021–2027. Parlamentet välkomnar i synnerhet kommissionens åtagande att införa en metod för att mäta de relevanta utgifterna för program som finansieras genom den fleråriga budgetramen för 2021–2027 före utgången av 2022. Parlamentet uppmanar kommissionen att förbättra ansvarsskyldigheten och insynen i budgeten, att tillämpa den nya metoden på alla EU:s finansieringsprogram och att tillämpa jämställdhetsbudgetering vid halvtidsöversynen av den gällande fleråriga budgetramen. Parlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att följa Europeiska revisionsrättens rekommendationer i detta avseende.

41.

Europaparlamentet ser positivt på att det allmänna målet att begränsa covid-19-krisens sociala och ekonomiska konsekvenser, särskilt för kvinnor, och kravet på en förklaring av hur åtgärderna i de nationella planerna för återhämtning och resiliens förväntas bidra till jämställdheten ingår i förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens (18). Parlamentet beklagar dock att FEMM-utskottets uppmaning om att införa ett särskilt jämställdhetskapitel i de nationella planerna inte hörsammats. Parlamentet betonar att jämställdhetsmedveten rapportering och jämställdhetsintegrering inte kan ersättas av enbart social spårning och sociala investeringar. Parlamentet anser att jämställdhet förtjänar sin egen integreringsmetod inom ramen för faciliteten för återhämtning och resiliens, och påminner om att EIGE har tagit fram en lämplig metod.

42.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noga övervaka genomförandet av faciliteten för återhämtning och resiliens, särskilt när det gäller de befintliga bestämmelser som är kopplade till jämställdhet, och att inbegripa relevanta indikatorer i resultattavlan för återhämtning och resiliens i syfte att övervaka de nationella planernas inverkan på jämställdheten och storleken på de anslagna och utnyttjade medlen för detta mål. Parlamentet framhåller behovet av att genomföra jämställdhetsintegrering i strukturen för EU:s ekonomiska styrning och den europeiska planeringsterminen.

43.

Europaparlamentet beklagar att jämställdhet inte beaktats på ett effektivt sätt i flera av EU:s finansieringsprogram med betydande potential att bidra till jämställdhet, såsom europeiska struktur- och investeringsfonderna, den gemensamma jordbrukspolitiken och Erasmus.

44.

Europaparlamentet betonar att den sociala dialogen är ett nyckelinstrument för alla berörda parter i beslutsprocesserna och därmed avgörande för att öka jämställdheten i EU:s institutioner.

45.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka den institutionella ramen för stöd till jämställdhetsintegrering och att omsätta sitt engagemang för jämställdhetsintegrering i specifika åtgärder. Parlamentet uppmanar kommissionen att anta en genomförandeplan för jämställdhetsintegrering inom varje politikområde.

46.

Europaparlamentet beklagar att kommissionen inte har någon verklig strategi för fortbildning om jämställdhetsintegrering, utan endast erbjuder sin personal en enda, icke-obligatorisk introduktionskurs. Parlamentet uppmanar kommissionen eftertryckligen att utarbeta en fortbildningsstrategi avseende jämställdhetsintegrering samt att göra fortbildningen tillgänglig för all personal och fullt ut utnyttja EIGE:s verktyg för och sakkunskap om jämställdhetsintegrering.

47.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att systematiskt dela upp uppgifter efter kön vid insamling och att beakta jämställdhetsaspekten vid utvärdering och rapportering om EU-program. Parlamentet uppmanar kommissionen att i kommande lagstiftningsförslag inkludera ett krav på systematisk insamling av könsuppdelade uppgifter och relevanta jämställdhetsindikatorer avseende alla program samt att inbegripa krav på jämställdhetsmedveten övervakning och utvärdering. Parlamentet framhåller vikten av jämställhetsmedveten utvärdering och övervakning för att man på ett bättre sätt ska kunna uppnå jämställdhetsintegreringsmålen.

48.

Europaparlamentet beklagar rådets bristande engagemang när det gäller att lägga fram lagstiftning med ett jämställdhetsperspektiv och upprepar sin begäran om ett hävande av blockeringen av EU:s ratificering av Istanbulkonventionen, det övergripande antidiskrimineringsdirektivet, som kommer att säkerställa att den intersektionella dimensionen beaktas i samband med åtgärder mot könsdiskriminering, och direktivet om kvinnor i styrelser.

49.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna eftertryckligen att fullt ut införliva och genomföra direktivet om balans mellan arbete och privatliv och uppmanar kommissionen att övervaka det på ett effektivt sätt.

50.

Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till rådet och Europeiska rådet om att inrätta en rådskonstellation för jämställdhetsfrågor eftersom EU behöver en plattform för mellanstatliga diskussioner om jämställdhet och ett formellt forum för jämställdhetsministrarna. Syftet skulle vara att stärka jämställdhetsintegreringen i all EU-politik och EU-lagstiftning, utveckla dialog och samarbete mellan medlemsstaterna, utbyta bästa praxis och lagstiftning, häva dödläget i förhandlingarna om de huvudsakliga ärendena med anknytning till jämställdhet, finna gemensamma lösningar på unionsomfattande problem och säkerställa att jämställdhetsfrågor diskuteras på högsta politiska nivå.

51.

Europaparlamentet begär att jämställdhetsintegrering tillämpas på ett bättre och effektivare sätt i samband med konferensen om Europas framtid genom ökad samordning mellan de relevanta parlamentsorganen för att stärka jämställdhetsdimensionen hos arbetsgruppernas bidrag och i debatterna inom och förslagen från konferensens plenarförsamling.

52.

Europaparlamentet efterlyser dessutom åtgärder för jämställdhetsintegrering och specifika riktade jämställdhetsåtgärder, som exempelvis lagstiftning, rekommendationer och politik som rör könsrelaterat våld, insyn i lönesättningen och omsorg.

Jämställdhet och mångfald sett till parlamentets symbolbärande roll

53.

Europaparlamentet betonar att parlamentet för att kunna betraktas som jämställdhetsinriktat måste vara medvetet om och ägna uppmärksamhet åt vilka symboliska budskap som förmedlas inom och av parlamentet genom dess kommunikationsstrategi och utformningen av fysiska utrymmen. Parlamentet efterlyser större satsningar på dessa områden.

54.

Europaparlamentet begär att det antas konkreta mål för en jämn könsfördelning när man namnger och döper om parlamentets byggnader, lokaler och andra fysiska utrymmen.

55.

Europaparlamentet välkomnar åtagandet i färdplanen att genomföra en analys av barnomsorgslokalerna i parlamentets byggnader, inklusive utrymmen för amning, och efterlyser ett åtagande om att vid behov omforma dessa lokaler efter det att den föregående analysen av deras befintliga skick har genomförts och godkänts.

56.

Europaparlamentet begär att det görs en analys av fördelningen och utformningen av parlamentets toaletter, med en bedömning av huruvida dessa behöver anpassas till behoven bland alla kön, bland annat genom till exempel införande av könsneutrala toaletter och ett ökat antal toaletter med avskilda papperskorgar och handfat för att underlätta användningen av menskoppar och andra hygienprodukter.

57.

Europaparlamentet önskar se över sin kommunikationsstrategi, genom att till exempel upprätta ett protokoll för att hedra offer för kvinnomord samt se över parlamentets webbplats för att lägga till ett specifikt avsnitt om jämställdhetsfrågor på hemmenyn och relevant information om centrala ärenden, såsom förfarandet för EU:s ratificering av Istanbulkonventionen, och för att uppdatera informationen om parlamentets historia och sammansättning ur ett jämställdhetsperspektiv.

Avslutande kommentarer

58.

Europaparlamentet begär åter att det genomförs en översyn (19) för att kartlägga den rådande situationen i fråga om jämställdhet och jämställdhetsintegrering och avge rekommendationer till såväl den politiska som den administrativa delen av parlamentets verksamhet. Parlamentet menar att man vid denna översyn bör beakta samtliga områden och indikatorer som tagits fram inom ramen för EIGE:s verktygslåda för jämställdhetsmedvetna parlament och fastställa vilka regler som främjar eller hämmar jämställdhet inom varje enskilt analyserat område, i syfte att uppdatera parlamentets handlingsplan för jämställdhet och färdplan till denna. Parlamentet begär att det i denna översyn ingår en konsekvensbedömning ur ett jämställdhetsperspektiv av införandet av en fast könsfördelning i alla parlamentariska strukturer, inklusive utskott, delegationer och tjänsteresor.

59.

Europaparlamentet påpekar att vissa områden som omfattas av handlingsplanen för jämställdhet och dess färdplan till sin natur är knutna till gruppernas politiska organisation och därför kräver politiska överläggningar med deltagande av alla grupper. Parlamentet begär att det inrättas en tillfällig arbetsgrupp inom talmanskonferensen vilken ska bestå av företrädare för varje politisk grupp och ha parlamentets ständiga föredragande för jämställdhetsintegrering som ordförande samt ska leda arbetet på detta område, genomföra denna resolution och samordna sin verksamhet med högnivågruppen för jämställdhet och mångfald, parlamentets presidium, FEMM-utskottet och nätverket för jämställdhetsintegrering, där så är relevant. Parlamentet uppmuntrar de politiska grupperna att inrätta denna arbetsgrupp senast i mitten av 2022.

o o

60.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 188, 12.7.2019, s. 79.

(2) EUT C 61 E, 10.3.2004, s. 384.

(3) EUT C 244 E, 18.10.2007, s. 225.

(4) EUT C 184 E, 8.7.2010, s. 18.

(5) EUT C 212 E, 5.8.2010, s. 32.

(6) EUT C 411, 27.11.2020, s. 13.

(7) EUT C 224, 27.6.2018, s. 96.

(8) EUT C 232, 16.6.2021, s. 48.

(9) EUT C 346, 27.9.2018, s. 192.

(10) EUT C 433, 23.12.2019, s. 31.

(11) EUT C 456, 10.11.2021, s. 208.

(12) EUT C 445, 29.10.2021, s. 150.

(13) EUT C 425, 20.10.2021, s. 98.

(14) EUT C 456, 10.11.2021, s. 191.

(15) Ahrens, P., ”Working against the tide? Institutionalizing Gender Mainstreaming in the European Parliament”, Gendering the European Parliament: Structures, Policies, and Practices, red. P. Ahrens och A. L. Rolandsen, Rowman & Littlefield International, 2019, s. 85-101.

(16) I enlighet med artikel 223 i EUF-fördraget och EU:s vallag såsom den fastställs i 1976 års valakt om allmänna direkta val av företrädare i Europaparlamentet från 1976, ändrad 2002 (EUT L 278, 8.10.1976, s. 5).

(17) De uppgifter som finns tillgängliga i 2021 års broschyr om kvinnor i Europaparlamentet.

(18) EUT L 57, 18.2.2021, s. 17.

(19) EUT C 323, 11.8.2021, s. 33.

9.9.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/150

P9_TA(2022)0073

EU:s tredje handlingsplan för jämställdhet

Europaparlamentets resolution av den 10 mars 2022 om EU:s tredje handlingsplan för jämställdhet (2021/2003(INI))

(2022/C 347/12)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—

med beaktande av FN:s konvention av den 18 december 1979 om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor samt den allmänna rekommendationen nr 30 av den 18 oktober 2013 om kvinnor i konfliktförebyggande, under konfliktsituationer och situationer efter konflikter från FN:s kommitté för avskaffande av diskriminering av kvinnor,

—	med beaktande av Pekingdeklarationen från 1995 och handlingsplanen från den fjärde internationella kvinnokonferensen samt resultaten från dess översynskonferenser,

—

med beaktande av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och dess ikraftträdande i EU den 21 januari 2011 i enlighet med rådets beslut 2010/48/EG av den 26 november 2009 om ingående från Europeiska gemenskapens sida av Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (1),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 mars 2021 med titeln En jämlikhetsunion: EU:s strategi för rättigheter för personer med funktionsnedsättning 2021–2030 (COM(2021)0101),

—	med beaktande av FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling, som antogs i september 2015, och dess mål för hållbar utveckling, särskilt nr 1, 4, 5, 8, 10 och 17,

—	med beaktande av Internationella arbetsorganisationens (ILO) konvention nr 100 från 1951 angående lika lön för män och kvinnor för arbete av lika värde,

—	med beaktande av ILO:s konvention nr 111 från 1958 angående diskriminering i fråga om anställning och yrkesutövning,

—	med beaktande av ILO:s konvention nr 190 från 2019 angående våld och trakasserier,

—	med beaktande av ILO:s rekommendation nr 202 från 2012 om nationellt socialt grundskydd,

—	med beaktande av den fjärde Genèvekonventionen av den 12 augusti 1949 angående skydd av civilpersoner under krigstid,

—	med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner 1325 (2000), 1820 (2008), 1888 (2009), 1889 (2009), 1960 (2010), 2106 (2013), 2122 (2013), 2242 (2015), 2467 (2019) och 2493 (2019) om kvinnor, fred och säkerhet,

—	med beaktande av Europarådets konvention av den 11 maj 2011 om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (Istanbulkonventionen),

—	med beaktande av Europarådets konventioner om bekämpande av människohandel (CETS nr 197) av den 16 maj 2005 och om skydd för barn mot sexuell exploatering och sexuella övergrepp (CETS nr 201) av den 25 oktober 2007,

—	med beaktande av den internationella konferensen om befolkning och utveckling (ICPD), som hölls i Kairo 1994, samt dess handlingsplan samt slutsatserna från dess översynskonferenser och toppmötet i Nairobi 2019 (ICPD+25) med anledning av konferensens 25-årsdag,

—	med beaktande av Addis Abeba-handlingsplanen, som antogs vid den tredje internationella konferensen om utvecklingsfinansiering i juli 2015,

—	med beaktande av det gemensamma EU- och FN-initiativet Spotlight, som syftar till att eliminera alla former av våld mot kvinnor och flickor,

—	med beaktande av artiklarna 2 och 3.3 i fördraget om Europeiska unionen samt artiklarna 8, 153.1 och 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av artikel 23 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

—	med beaktande av den globala strategin för Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik från juni 2016,

—

med beaktande av det gemensamma meddelandet från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 25 november 2020 med titeln EU Gender Action Plan (GAP) III – an ambitious agenda for gender equality and women’s empowerment in EU external action 2021-2025 (JOIN(2020)0017) och det åtföljande gemensamma arbetsdokumentet med titeln Objectives and Indicators to frame the implementation of the Gender Action Plan III (2021-25) (SWD(2020)0284),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 december 2019 om den europeiska gröna given (COM(2019)0640),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/522 av den 24 mars 2021 om inrättande av ett program för unionens åtgärder på hälsoområdet (programmet EU för hälsa) för perioden 2021–2027 och om upphävande av förordning (EU) nr 282/2014 (2),

—	med beaktande av FN:s generalsekreterares policydokument The Impact of COVID-19 on Women av den 9 april 2020,

—	med beaktande av FN:s befolkningsfonds rapport Impact of the COVID-19 Pandemic on Family Planning and Ending Gender-based Violence, Female Genital Mutilation and Child Marriage, offentliggjord den 27 april 2020,

—	med beaktande av WHO:s globala strategi för utrotning av livmoderhalscancer som ett folkhälsoproblem, vilken inleddes i november 2020,

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 5 mars 2020 med titeln En jämlikhetsunion: Jämställdhetsstrategi 2020–2025 (COM(2020)0152),

—	med beaktande av EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare,

—	med beaktande av EU:s handlingsplan för kvinnor, fred och säkerhet 2019–2024 av den 5 juli 2019,

—

med beaktande av forumet Generation Jämställdhet, som hölls i Mexico City 29-31 mars 2021 och i Paris den 30 juni–2 juli 2021 och de åtaganden som tillkännagavs för att påskynda framstegen med att uppnå jämställdhet i hela världen samt den globala handlingsplan för att skynda på uppnåendet av jämställdhet och den nya överenskommelse om kvinnor, fred, säkerhet och humanitära åtgärder som forumet utmynnade i,

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/947 av den 9 juni 2021 om inrättande av instrumentet för grannskapet, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete – Europa i världen (3),

—	med beaktande av sin resolution av den 31 maj 2018 om genomförandet av det gemensamma arbetsdokumentet från avdelningarna (SWD(2015)0182) – Jämställdhet och kvinnors egenmakt: förändring av flickors och kvinnors liv med hjälp av EU:s yttre förbindelser 2016–2020 (4),

—	med beaktande av sin resolution av den 12 februari 2020 om en EU-strategi för ett slut på kvinnlig könsstympning runt om i världen (5),

—	med beaktande av sin resolution av den 13 februari 2020 om EU:s prioriteringar inför det 64:e mötet i FN:s kvinnokommission (6),

—	med beaktande av sin resolution av den 23 oktober 2020 om jämställdhet inom EU:s utrikes- och säkerhetspolitik (7),

—	med beaktande av sin resolution av den 21 januari 2021 om könsperspektivet under covid-19-krisen och tiden efter krisen (8),

—	med beaktande av sin resolution av den 21 januari 2021 om överbryggande av den digitala klyftan mellan könen: kvinnors deltagande i den digitala ekonomin (9),

—	med beaktande av sin resolution av den 24 juni 2021 om 25-årsdagen för den internationella konferensen om befolkning och utveckling (ICPD25) (toppmötet i Nairobi) (10),

—	med beaktande av sin resolution av den 24 juni 2021 om situationen för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter i EU, inom ramen för kvinnors hälsa (11),

—	med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

—	med beaktande av yttrandena från utskottet för utrikesfrågor, utskottet för internationell handel och budgetutskottet,

—	med beaktande av det gemensamma betänkandet från utskottet för utveckling och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A9-0025/2022), och av följande skäl:

A.	Jämställdhet är ett av EU:s värden och en grundläggande och universell mänsklig rättighet.

B.	Könsrelaterat våld i alla dess former, i synnerhet kvinnomord, är den mest extrema formen av ojämställdhet. Könsrelaterat våld ska ses som en extrem form av diskriminering och en kränkning av de mänskliga rättigheterna.

Kvinnors rättigheter måste skyddas och alla former av utnyttjande, våld, förtryck och bristande jämställdhet mellan kvinnor och män måste motverkas. Bekämpningen av könsrelaterat våld kräver att man ifrågasätter könsnormer som vidmakthåller ojämlikhet och omsätter detta i bland annat antagande och genomförande av ändamålsenliga lagstiftningsåtgärder och lagstiftningsreformer.

Könsrelaterat våld är både en orsak till och en följd av strukturell ojämlikhet och ojämlik maktfördelning. För att bekämpa våld måste man förstå dess orsaker och bidragande faktorer. Den bristande jämställdheten är djupt rotad i samhälleliga värderingar som bygger på könsstereotyper. Att engagera män och pojkar i jämställdhetsarbetet är både ett mål och en förutsättning för att uppnå hållbar och faktisk jämställdhet.

E.	Våld mot kvinnor och flickor förekommer i olika men inte ömsesidigt uteslutande former och uttryck, inbegripet nätvåld. Det finns uppskattningar som visar att över hälften (58 %) av 14 000 kvinnor och flickor i 31 länder har utsatts för trakasserier och övergrepp på nätet.

F.	Kvinnor med intersektionella identiteter och intersektionell utsatthet löper större risk för våld och trakasserier.

G.	EU och FN har startat Spotlight-initiativet i syfte att bekämpa våld, inbegripet sexuellt våld, mot kvinnor och flickor.

Sexuellt utnyttjande är en allvarlig form av våld och utnyttjande som huvudsakligen drabbar kvinnor och flickor. EU måste stödja partnerländerna för att de ska kunna öka finansieringen av socialt stöd och tillgång till tjänster för personer som utsatts för människohandel och sexuellt utnyttjande, såsom psykologiskt och socialt specialiststöd, och införa specialtjänster inriktade på en fullständig social och ekonomisk inkludering av utsatta kvinnor och flickor för att befria dem från sexuellt utnyttjande.

Tillgången till vårdtjänster avseende sexuell och reproduktiv hälsa och tillhörande rättigheter måste vara universell. Rättigheter på hälsoområdet, särskilt i fråga om sexuell och reproduktiv hälsa, hör till kvinnors grundläggande rättigheter och bör stärkas och får inte på något sätt urvattnas eller dras in. Det förekommer allt oftare en viss argumentation som hotar upprätthållandet av sexuella och reproduktiva rättigheter såväl inom som utanför EU.

Kvinnor i all sin mångfald utsätts för intersektionell strukturell diskriminering på grund av ras, etnicitet, religion eller övertygelse, hälsa, födelsestatus, ålder, ålder, klass, flykting- eller migrantstatus, sexuell läggning och könsidentitet, vilket måste erkännas som ett hinder för ett fullt åtnjutande av de grundläggande rättigheterna.

K.	Det är mycket viktigt för den övergripande kunskapsnivån och styrningen att samla in uppdelade och kvantifierbara uppgifter om ojämställdhet, med beaktande av intersektionella faktorer.

Kvinnors och flickors rättigheter hotas och utrymmet för det civila samhällets organisationer, särskilt kvinnorättsorganisationer, feministiska organisationer och gräsrotsorganisationer, krymper i många länder både inom och utanför EU. Det förekommer oroväckande bakslag för kvinnors och hbtqi+-personers rättigheter runtom i världen, där man inskränkt tillgången till sexuell och reproduktiv hälsa och tillhörande rättigheter samt förbjudit sex- och samlevnadsundervisning och genusforskning.

Att stärka och tillhandahålla tillräcklig finansiering till civilsamhällesorganisationer som försvarar kvinnors och flickors rättigheter i partnerländer är avgörande för att åstadkomma en attitydförändring i samhället och en enighet som underlättar jämställdhet. Ett aktivt deltagande av kvinnoorganisationer på fältet är avgörande för ett framgångsrikt genomförande av den tredje handlingsplanen för jämställdhet.

N.	Kvinnor och flickor drabbas i oproportionerligt hög grad av nödsituationer som uppstår till följd av till exempel väpnade konflikter, naturkatastrofer och klimatförändringar.

Covid-19-pandemin och de nedstängningar av samhället som den orsakat har fått allvarliga följder för kvinnor och flickor och förvärrat den befintliga ojämställdheten, med särskilda konsekvenser för tillgången till utbildning och hälso- och sjukvård, i synnerhet avseende sexuell och reproduktiv hälsa och tillhörande rättigheter, och möjligheterna till en god balans mellan arbete och privatliv. Detta har lett till att det könsrelaterade våldet och de sociala och ekonomiska klyftorna har ökat.

Pandemin har påverkat kvinnorna i oproportionerligt hög grad. Omkring 70 % av den omsorgs- och vårdpersonal som bekämpat covid-19 i frontlinjen var kvinnor, oavsett om det var som sjuksköterskor, läkare eller lokalvårdare. Kvinnor som arbetat hemifrån, varit arbetslösa eller arbetat deltid har stått under ännu större press, eftersom de fortsatt att sköta merparten av hushållssysslorna och omsorgen inom familjen. De tillgängliga uppgifterna pekar på att antalet vålds- och/eller trakasseriutsatta kvinnor ökade under de nedstängningar som skett med anledning av covid-19.

Q.	Det råder brist på kvinnliga studerande inom naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik.

R.	Mäns och kvinnors lika representation, delaktighet och inflytande i det politiska livet är en förutsättning för ett verkligt demokratiskt samhälle. Kvinnors och flickors konstruktiva deltagande i förebyggande och lösning av konflikter och i återuppbyggnadsarbete skapar en mer varaktig fred.

S.	Åtgärderna mot ojämlikhet kommer att vara av grundläggande betydelse för återhämtningen efter pandemin. Flickors och kvinnors delaktighet, representation och ledarskap bör prioriteras vid utformningen, genomförandet och utvärderingen av sådana åtgärder.

T.	Det är fortfarande en utmaning att uppnå respekt för den mänskliga värdigheten och jämställdheten. Inget land i världen kommer att komma nära att uppnå jämställdhet före 2030.

Den tredje handlingsplanen för jämställdhet bör utgöra ramen för ett aktivt bidrag från EU:s yttre åtgärder i kampen mot bristande jämställdhet. Den bör genomföras till fullo, i egenskap av ett nyckelinstrument mot diskriminering och marginalisering och för kvinnors och flickors värdighet, genom att man förespråkar att jämställdhetsfrågor inlemmas i alla internationella samarbetsprogram och att jämställdhetsintegrering tillämpas i nationella planer och strategier, i samarbete med lokala partner och organisationer i det civila samhället.

Det behövs ett mer strategiskt, samordnat och systematiskt förhållningssätt till EU:s och medlemsstaternas samarbete kring jämställdhetsfrågor i partnerländer. EU:s uppdrag och delegationer befinner sig i första ledet vid genomförandet av den tredje handlingsplanen för jämställdhet och expertisen hos delegationernas och uppdragens personal är mycket viktig för ett lyckat genomförande. Kommissionen bör ge delegationerna tekniskt stöd i arbetet med att komma i gång med genomförandeplanerna på landsnivå.

Europaparlamentet välkomnar EU:s tredje handlingsplan för jämställdhet för 2021-2025 och dess krav på en jämställd värld, som är en fortsättning på, och bygger på, arbetet, lärdomarna och framstegen från den andra handlingsplanen för jämställdhet. Parlamentet välkomnar de förbättringar som gjorts i handlingsplanen, särskilt att den omvandlats från ett arbetsdokument till ett gemensamt meddelande, i enlighet med parlamentets uppmaning i resolutionen av den 23 oktober 2020 om jämställdhet inom EU:s utrikes- och säkerhetspolitik.

Europaparlamentet välkomnar den inkluderande karaktären på samrådet under utarbetandet av den tredje handlingsplanen för jämställdhet och det faktum att rekommendationerna från parlamentet, medlemsstaterna, EU:s kontaktpunkter för jämställdhetsfrågor och, i synnerhet, kvinnorättsorganisationer i det civila samhället återspeglas i handlingsplanen.

Europaparlamentet beklagar att rådet inte lyckats uppnå enighet kring slutsatserna på grund av att fyra medlemsstater motsatt sig ordet ”genus”, vilket hindrat ett formellt antagande av handlingsplanen, och understryker att detta är ett tydligt tecken på bakslagen i fråga om jämställdhet och kvinnors rättigheter. Parlamentet upprepar sin uppmaning om att det ska inrättas en ny rådskonstellation för jämställdhetsfrågor, där EU:s jämställdhetsministrar samlas i syfte att underlätta jämställdhetsintegrering inom all EU-politik, inbegripet utrikes- och säkerhetspolitiken och utvecklingspolitiken. Parlamentet efterlyser insatser för en gemensam EU-ståndpunkt och kraftfulla åtgärder för att entydigt fördöma bakslagen på jämställdhetsområdet.

Europaparlamentet påpekar att EU har en viktig roll att spela när det gäller att uppnå en jämställd värld genom att stödja partnerländer i arbetet med att motverka könsdiskriminering. Parlamentet begär att EU föregår med gott exempel och uppmanar eftertryckligen de sex medlemsstater som fortfarande inte har ratificerat och genomfört Istanbulkonventionen att göra det snarast möjligt. Parlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten att främja ratificeringen av Istanbulkonventionen i sin politiska dialog med Europarådets partnerländer.

Europaparlamentet fördömer å det kraftfullaste Turkiets tillbakadragande från Istanbulkonventionn. Parlamentet anser att Turkiets tillbakadragande från Istanbulkonventionen är ytterligare ett skäl att ifrågasätta landets status som kandidat till EU-medlemskap.

Effektivare unionsinsatser och ändamålsenligt genomförande

Europaparlamentet begär att den tredje handlingsplanen för jämställdhet genomförs till fullo och görs till en topprioritering i alla delar av unionens yttre åtgärder med hjälp av en genusförändrande och intersektionell ansats, sett både till handlingsplanens geografiska täckning och till dess åtgärdsområden, samt att jämställdhetsintegrering tillämpas i alla delar av unionens yttre åtgärder, vare sig det rör sig om handel, utvecklingspolitik, humanitärt bistånd, säkerhet eller områden såsom energi och jordbruk. Parlamentet upprepar att åtgärderna för att genomföra handlingsplanen måste ta avstamp i ambitionen att undanröja de bakomliggande orsakerna till bristande jämställdhet och möjliggöra ett meningsfullt deltagande av män, kvinnor och missgynnade grupper, samt att brist på ekonomiska medel och personal hör till de främsta hindren för genomförandet av EU:s mål om jämställdhet och jämställdhetsintegrering. Parlamentet upprepar även att alla insatser för att uppnå handlingsplanens mål måste beakta kvinnornas mångfald. Parlamentet påminner om att handlingsplanen bör säkerställa en konsekvent politik för utveckling med hjälp av systematiska konsekvensbedömningar ur ett jämställdhetsperspektiv, i syfte att förhindra att EU:s politik påverkar kvinnors och flickors rättigheter och jämställdheten negativt. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla de praktiska och politiska verktyg som behövs för ett smidigt förverkligande av handlingsplanens principer. Parlamentet uppmanar EU att upprätthålla en hög ambitionsnivå när det gäller att verka för mål som leder till respekt för de mänskliga rättigheterna och verklig jämställdhet bland de externa partner som unionen önskar samarbeta med.

Europaparlamentet efterlyser omfattande och heltäckande utbildningar till stöd för genomförandet av den tredje handlingsplanen för jämställdhet, med särskilt fokus på jämställdhetsintegrering, jämställdhetsbudgetering och konsekvensbedömningar ur ett jämställdhetsperspektiv, liksom på könsrelaterat våld. Parlamentet betonar behovet av investeringar i kunskaper, resurser och intern expertkunskap om jämställdhet i EU:s delegationer, så att de kan genomföra handlingsplanen på ett tillfredsställande sätt. Parlamentet efterlyser att dessa utbildningar i möjligaste mån anpassas till det lokala och nationella sammanhang där handlingsplanen ska genomföras. Parlamentet vill att dessa kurser och tillhörande verktyg görs fritt och enkelt tillgängliga för intresserade lokala partner.

Europaparlamentet framhåller behovet av regelbunden, extern och oberoende utvärdering av resultaten av den tredje handlingsplanen för jämställdhet, på alla nivåer och i alla stadier, utifrån de riktade och mätbara målen samt vikten av att på ett insynsvänligt och inkluderande sätt beakta synpunkterna från det civila samhället, icke-statliga organisationer och andra relevanta berörda parter. Parlamentet efterlyser ett systematiskt genomförande av djupgående jämställdhetsanalyser och användning av indikatorer och statistik som tar hänsyn till jämställdhet och delas upp efter kön. Parlamentet insisterar på att man vid utvärderingen av handlingsplanen bör bedöma genomförandet av all EU-politik av relevans för EU:s yttre åtgärder. Parlamentet begär att handlingsplanen inbegriper tydliga verktyg för att spåra de totala jämställdhetsutgifterna och utvärdera dessa initiativs kvalitativa effekt på jämställdhetsfrämjandet. Parlamentet förväntar sig att de specifika och mätbara utgångsvärden, indikatorer och mål som saknas utan ytterligare dröjsmål läggs till i arbetsdokumentet, liksom respektive färdplaner och tidsplaner för alla mål. Parlamentet framhåller vikten av programplaneringen för instrumentet Europa i världen, som utgör ett unikt tillfälle att förverkliga handlingsplanens mål.

Europaparlamentet uppmanar EU:s uppdrag och delegationer, medlemsstaterna, partnerländer och lokala och regionala förvaltningar att upprätthålla ett nära samarbete med varandra för att genomföra den tredje handlingsplanen för jämställdhet med hjälp av alla till buds stående diplomatiska verktyg och programverktyg samt med god vägledning som tas fram och sprids via delegationerna. Parlamentet erinrar om att kontaktpunkterna för jämställdhetsfrågor fyller en viktig funktion och uppmanar till en förstärkning av deras roll och synlighet. Parlamentet välkomnar införandet av genomförandeplaner på landsnivå och insisterar på att alla dessa planer ska offentliggöras och översättas så att de blir tillgängliga för det lokala civila samhället och gräsrotsorganisationer.

10.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka sina samverkanseffekter med FN, partnerländer och internationella intressenter för att gemensamt föra fram och uppnå internationella mål för jämställdhet i Agenda 2030 och dess mål för hållbar utveckling, Pekingdeklarationen och dess handlingsplan och handlingsplanen från den internationella konferensen om befolkning och utveckling och dess översynskonferenser.

11.

Europaparlamentet begär att det upprättas närmare band till civilsamhällesorganisationer, särskilt sådana som försvarar kvinnors och flickors rättigheter, inklusive kvinnor och flickor som tillhör utsatta grupper, och till ministerier och regionala och lokala förvaltningar i partnerländerna i syfte att göra genomförandet av den tredje handlingsplanen för jämställdhet och dess genomförandeplaner på landsnivå mer effektivt och öka ländernas egenansvar för det. Parlamentet efterlyser även en årlig strategi- och politikdialog med Europaparlamentet om handlingsplanens genomförande, med medverkan av berörda parter och, i synnerhet, lokala myndigheter, det civila samhället och kvinnoorganisationer. Parlamentet upprepar sin uppmaning till EU:s uppdrag och delegationer att föra en meningsfull dialog med civilsamhällesorganisationer och att tillhandahålla och utbyta information om hur deras bidrag använts och omsatts i jämställdhetspolitik.

12.

Europaparlamentet välkomnar att den tredje handlingsplanen för jämställdhet fokuserar på ungdomar som drivkrafter för förändring. Parlamentet uppmanar EU att se till att kvinnor och flickor samt kvinnorätts- och gräsrotsorganisationer, särskilt flick- och ungdomsledda organisationer och kvinnoledda humanitära aktörer i frontlinjen, deltar på ett meningsfullt sätt och intar en ledande ställning i genomförandet av handlingsplanen i sina länder, tack vare finansiering och utbildning. Parlamentet framhåller åter vikten och mervärdet av expertkunskaperna hos, och ett långvarigt samarbete med, lokala aktivister, gräsrotsorganisationer och/eller andra experter och relevanta berörda parter på jämställdhetsområdet, så att jämställdhetsprojekten anpassas till de lokala samhällsekonomiska och kulturella förhållandena.

13.

Europaparlamentet efterlyser ett starkare, systematiskt samarbete mellan de berörda parter som deltar i genomförandet av den tredje handlingsplanen för jämställdhet, inbegripet mellan kommissionens olika generaldirektorat. Parlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna och EU-delegationerna att betrakta lokala och regionala förvaltningar som nyckelaktörer i utvecklingspolitiken, eftersom de är den demokratiska nivå som står närmast allmänheten och är bäst lämpade att främja jämställdhet och hållbar utveckling. Parlamentet understryker vikten av att upprätthålla ett nära samarbete med landsbygdssamhällena och ledare i lokalsamhällena för att jämställdhetsprogrammen ska nå ut överallt.

14.

Europaparlamentet efterlyser införande av ett särskilt mål för finansiering av kvinnorättsorganisationer och det civila samhället. Parlamentet efterlyser flerårig, flexibel, direkt, adekvat och tillräcklig finansiering till lokala civilsamhällesorganisationer och nätverk i all deras mångfald, särskilt sådana som försvarar kvinnors, flickors och andra utsatta gruppers rättigheter, samt till människorättsorganisationer som försöker förbättra den rättsliga ramen i länderna. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta förenklade finansieringsmekanismer och finansieringsmetoder för att ge mindre gräsrotsorganisationer tillgång till EU:s jämställdhetsfinansiering. Parlamentet fördömer alla former av förtryck av feministiska aktivister, inklusive försvarare av kvinnors mänskliga rättigheter, och uppmanar alla regeringar att skydda och stödja det civila samhället och att samarbeta med detta.

15.

Europaparlamentet betonar att försvarare av kvinnors mänskliga rättigheter befinner sig i en extremt sårbar situation, särskilt i konfliktområden och under konfliktsituationer och tiden efter konflikter. Parlamentet välkomnar uppmaningen att samarbeta med och främja en säker miljö för försvarare av kvinnors mänskliga rättigheter och uppmanar kommissionen att skydda dem med hjälp av lämpliga åtgärder och mekanismer samt att anslå specifika resurser för EU:s delegationer.

16.

Europaparlamentet uppmanar EU-delegationerna att strikt tillämpa EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare i fråga om aktivister som försvarar kvinnors rättigheter, särskilt vad gäller skyldigheten att anmäla offentliga organ som gör sig skyldiga till kränkningar av de mänskliga rättigheterna och att ge aktivister nödvändig rättslig hjälp vid behov. Parlamentet uppmanar vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik (vice ordföranden/den höga representanten) och att varje år avlägga rapport för parlamentet om tillämpningen av EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare.

17.

Europaparlamentet understryker att det krävs tillräcklig finansiering genom EU:s programplanering för ett effektivt genomförande av den tredje handlingsplanen för jämställdhet. Parlamentet är av den starka åsikten att handlingsplanen måste samordnas närmare med andra initiativ, till exempel Spotlight-initiativet, vars budget bör utökas samtidigt som det måste bli mer effektivt, i enlighet med den nyligen genomförda halvtidsutvärderingen, och genom att dra lärdom av den nya kontext som covid-19-pandemin gett upphov till. Parlamentet välkomnar Spotlight-initiativet och dess mål att eliminera alla former av våld mot kvinnor och flickor. Parlamentet begär att de medel som anslagits till Spotlight-initiativet förnyas när det nuvarande programmet löper ut 2022 och att programmet förlängs så att det löper under hela den fleråriga finansieringsperioden och över delregionerna.

18.

Europaparlamentet betonar att det femte målet för hållbar utveckling är att uppnå jämställdhet och alla kvinnors och flickors egenmakt och att detta mål måste införlivas på samtliga områden där unionen har befogenhet att agera. Parlamentet beklagar att det femte målet för hållbar utveckling hör till de utvecklingsmål som får minst finansiering. Parlamentet noterar med uppskattning att man i den tredje handlingsplanen för jämställdhet betraktar jämställdhet som en övergripande prioritering inom unionens yttre åtgärder sett till det politiska arbetet och programplaneringen. Parlamentet framhåller återigen behovet av att det tillämpas adekvat jämställdhetsintegrering inom alla delar av unionens yttre åtgärder och att Europa i världen-prioriteringarna i partnerländerna, och alla Team Europe-initiativ, är genusförändrande, i enlighet med handlingsplanen, särskilt i samband med humanitärt bistånd.

19.

Europaparlamentet gläds åt att 85 % av alla nya yttre åtgärder ska ha jämställdhet som ett viktigt eller huvudsakligt mål. Parlamentet välkomnar kommissionens mål att 5 % av dess nya program för yttre åtgärder ska ha jämställdhet som huvudsakligt mål. Parlamentet ser även positivt på att minst en åtgärd per land har jämställdhet som främsta mål. Parlamentet påminner om att målet på 5 % uppnåddes redan 2019 och begär att det i den tredje handlingsplanen för jämställdhet införs en högre ambitionsnivå, ökat stöd och konkret öronmärkt finansiering för jämställdhetsinriktade initiativ. Parlamentet begär att 20 % av det offentliga utvecklingsbiståndet i varje land anslås till program med jämställdhet som ett av de huvudsakliga målen. Parlamentet efterlyser inrättandet av ett specifikt mål om att 85 % av EU:s finansiering för offentligt utvecklingsbistånd ska anslås till program som har jämställdhet som huvudsakligt eller viktigt mål. Parlamentet förväntar sig, och begär därför, att EU och medlemsstaterna utfäster sig att sörja för att inget offentligt utvecklingsbistånd går till projekt som kan motverka eller skada uppnådda framsteg på jämställdhetsområdet. Parlamentet understryker att de fastställda målen även bör kvantifieras med hjälp av särskilt avsatt finansiering och inte bara som en procentandel av programmen.

20.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och utrikestjänsten eftertryckligen att föregå med gott exempel och att fokusera på sina egna interna strukturer. Parlamentet betonar vikten av ett jämställdhetsmedvetet ledarskap i jämställdhetsarbetet och ett korrekt genomförande av den tredje handlingsplanen för jämställdhet. Parlamentet välkomnar åtagandet att säkerställa en jämn könsfördelning vid Europeiska utrikestjänstens huvudkontor och kommissionens externa tjänsteavdelningar, EU-delegationerna och uppdrag inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken. Parlamentet beklagar dock att utrikestjänsten har lång väg kvar till målet om 50 % kvinnor på ledande befattningar, och uppmanar den sittande vice ordföranden och höga representanten att fullt ut säkerställa jämställdhet på alla nivåer, i enlighet med vad som planerats. Parlamentet välkomnar utfästelsen att införa fortbildning om jämställdhet och handlingsplanen för alla chefer vid huvudkontor och EU-delegationerna, och begär att denna fortbildning ska vara obligatorisk och utökas till att gälla all personal som arbetar med EU:s yttre åtgärder.

21.

Europaparlamentet noterar att Europeiska utrikestjänsten bör gå i täten för arbetet med att göra könsfrågan till en viktig del av de yttre åtgärderna och uppmuntra och politiskt bistå unionens delegationer att göra samma sak på partnerlandsnivå. Parlamentet poängterar att delegationschefernas uppdrags- och arbetsbeskrivningar måste innehålla specifika hänvisningar till jämställdhet och genomförandet av den tredje handlingsplanen för jämställdhet, samt understryker vikten av att EU-delegationerna och medlemsstaterna systematiskt samarbetar och samråder med varandra i syfte att till fullo integrera handlingsplanen och dess genusförändrande, människorättsbaserade och intersektionella förhållningssätt i planeringen av de fleråriga vägledande programmen. Parlamentet välkomnar åtagandet i handlingsplanen att se till att alla externa tjänstavdelningar vid huvudkontoren och EU-delegationerna har jämställdhetsrådgivare/ kontaktpersoner/kontaktpunkter för jämställdhetsfrågor, men betonar att det måste röra sig om heltidstjänster med tillräckliga resurser för fullgörandet av uppgifterna. Parlamentet begär åter att det tillsätts jämställdhetsrådgivare även i militära uppdrag inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken.

22.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att samla in relevanta personaluppgifter, uppdelade per kön, för att analysera bland annat antalet tillsättningar, sökande som hamnar på slutlistan, urval, förlängningar av anställningskontrakt och utstationeringsperioder samt att mäta framstegen och genomföra systematiska intervjuer med kvinnor och personer från missgynnade grupper om varför de lämnat sina tjänster.

23.

Europaparlamentet beklagar att den viktiga frågan om mångfald har inlemmats bland arbetsuppgifterna för Europeiska utrikestjänstens rådgivare i jämställdhets- och mångfaldsfrågor, och uppmanar utrikestjänsten att lägga erforderlig vikt såväl vid jämställdhet och agendan för kvinnor, fred och säkerhet som vid mångfald och inkludering, och att inrätta en roll för vart och ett av dessa områden samt att stärka dessa roller och deras mandat, resurser och befogenheter. Parlamentet begär att det vid varje direktorat i Europeiska utrikestjänsten tillsätts en särskild jämställdhetsrådgivare, som ska vara direkt underställd utrikestjänstens rådgivare i jämställdhets- och mångfaldsfrågor, och att personalen uppmuntras att samarbeta nära med Europeiska jämställdhetsinstitutet.

24.

Europaparlamentet poängterar att jämställdhet är en mänsklig rättighet som är avgörande för en hållbar utveckling och smarta ekonomier samt gynnar både kvinnor och män i all deras mångfald, inbegripet hbtqi+-personer. Parlamentet konstaterar att ojämställdheten förvärras av andra former av ojämlikhet. Parlamentet betonar att ojämlikhet får omfattande samhällsekonomiska konsekvenser för hela samhället och att förändringsovilliga aktörer bör ta hänsyn till detta. Parlamentet understryker att alla EU:s åtaganden blir mer effektiva om unionen i sina åtgärder intar ett intersektionellt förhållningssätt till jämställdhet. Parlamentet upprepar att alla EU-insatser måste beakta överlappande identiteter och erkänna att inte alla kvinnor och flickor i all sin mångfald påverkas på samma sätt av bristande jämställdhet.

25.

Europaparlamentet välkomnar införandet av intersektionalitet som en central princip i den tredje handlingsplanen för jämställdhet, men beklagar bristen på mål, indikatorer och särskilda åtgärder för att genomföra den. Parlamentet framhåller kommissionens och Europeiska utrikestjänstens åtagande att skydda hbtqi+-personer och göra det möjligt för dem att åtnjuta sina rättigheter världen över.

26.

Europaparlamentet välkomnar att den tredje handlingsplanen för jämställdhet hänvisar till EU-anslutningsprocessens potential att främja jämställdhet i kandidatländerna och potentiella kandidatländer. Parlamentet betonar att det behövs en stark politisk dialog och tekniskt stöd för att införliva jämställdhet i utvidgnings- och grannskapspolitiken. Parlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att i högre grad använda anslutningsförhandlingarna som hävstång med målet att sörja för att utvidgningen medför positiva konsekvenser för kvinnor.

27.

Europaparlamentet välkomnar att man i den tredje handlingsplanen för jämställhet tar upp migrerande kvinnors och flickors extrema utsatthet. Parlamentet begär att särskild uppmärksamhet ägnas åt situationen för kvinnor och flickor på flykt, längs migrationsvägar eller i läger, och begär i synnerhet att de får garanterad tillgång till vatten, sanitet och hygien, sexuell och reproduktiv hälsa och tillhörande rättigheter samt mödravård.

Sju insatsområden

Utrotande av alla former av könsrelaterat våld

28.

Europaparlamentet gläder sig över att det första åtagandeområdet i den tredje handlingsplanen för jämställdhet fokuserar på att utrota alla former av könsrelaterat våld. Parlamentet efterlyser starkare, samordnade och övergripande insatser mot kvinnomord och alla former av könsrelaterat våld på och utanför nätet, särskilt i konflikt- och nödsituationer, där kvinnor och flickor är mer utsatta, och med fokus på kvinnor och flickor som löper större risk att utsättas för våld, till exempel kvinnor och flickor med funktionsnedsättning. Parlamentet framhåller vikten av att samarbeta med partnerländer för att kriminalisera alla former av könsrelaterat våld.

29.

Europaparlamentet efterlyser omedelbara åtgärder för att komma till rätta med de bakomliggande orsakerna till våld mot kvinnor och flickor, med ett genusförändrande och intersektionellt förhållningssätt, särskilt mot bakgrund av att förekomsten av kvinnomord och andra former av könsrelaterat våld har ökat avsevärt under pandemin. Parlamentet välkomnar kommissionens fokus på preventionsfrämjande insatser där man utmanar skadliga könsnormer. Parlamentet betonar i detta avseende att det är oerhört viktigt att samarbeta med partnerländer och civilsamhällesorganisationer för att bekämpa könsstereotyper i alla aspekter av det sociala livet. Parlamentet uppmanar EU-delegationerna och medlemsstaterna att utnyttja alla tillgängliga diplomatiska medel för att främja antagandet av lagstiftning som medför strukturell jämställdhet i alla avseenden.

30.

Europaparlamentet påminner om att obligatorisk fortbildning för all personal vid Europeiska utrikestjänsten, kommissionen, EU-delegationerna och uppdrag och insatser inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken bör inbegripa omfattande program för identifiering av personer som utsatts för konfliktrelaterat sexuellt och/eller könsrelaterat våld samt preventionsprogram, utöver fortbildningen för all EU-personal, inbegripet militär och polisiär personal. Parlamentet uppmanar EU eftertryckligen att använda alla tillgängliga påtryckningsmedel för att säkerställa att förövare av massvåldtäkter i krig anmäls, identifieras, åtalas och bestraffas i enlighet med internationell straffrätt. Parlamentet påminner om att Romstadgan ger en permanent rättslig ram för att på ett omfattande sätt hantera sexuellt och könsrelaterat våld som ett brott mot mänskligheten, och uppmanar därför EU att aktivt stödja Internationella brottmålsdomstolens oberoende och mycket viktiga verksamhet, både politiskt och ekonomiskt. Parlamentet välkomnar att sexuellt och könsrelaterat våld ingår i kriterierna för utdömande av sanktioner inom ramen för EU:s globala system för sanktioner avseende mänskliga rättigheter, och uppmanar medlemsstaterna att utnyttja denna möjlighet på ett effektivt sätt.

31.

Europaparlamentet understryker att tvångs- och barnäktenskap är en människorättskränkning som gör flickor särskilt sårbara för våld och övergrepp. Parlamentet påpekar att kvinnlig könsstympning är en internationellt erkänd människorättskränkning, med 200 miljoner utsatta personer världen över och 500 000 drabbade enbart i EU, och att minst tre miljoner flickor varje år riskerar att utsättas för könsstympning. Parlamentet framhåller att kvinnlig könsstympning och tvångsäktenskap är en kränkning av kvinnors mänskliga värdighet. Parlamentet efterlyser integrerade åtgärder för att skapa medvetenhet om och förhindra kvinnlig könsstympning och tvångsäktenskap, särskilt i konflikt- och nödsituationer. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa en enhetlig långsiktig strategi för att stoppa kvinnlig könsstympning både inom och utanför EU med hjälp av bättre samverkan mellan interna och externa EU-program. Parlamentet upprepar sin begäran om att förebyggande åtgärder mot kvinnlig könsstympning införlivas i alla politikområden inom de yttre åtgärderna.

32.

Europaparlamentet påminner om att kvinnor och flickor utgör majoriteten av alla som utsätts för människohandel och sexuellt utnyttjande. Parlamentet efterlyser ett starkare ledarskap och förbättrad övervakning från kommissionens och medlemsstaternas sida, liksom ett starkare internationellt samarbete, för att få ett slut på de ovannämnda skadliga handlingar som resulterar i denna form av förslavning. Parlamentet påminner om att kvinnors utsatthet för människohandel och sexuellt utnyttjande förvärras i tider av ekonomiska svårigheter, väpnade konflikter och nödsituationer. Parlamentet uppmanar till fortsatt integrering av kampen mot människohandel med kvinnor och flickor i målen för den tredje handlingsplanen för jämställdhet och till ökade samverkanseffekter med EU:s strategi mot människohandel (2021–2025).

Garanterad tillgång för kvinnor till hälso- och sjukvård och till sexuella och reproduktiva rättigheter

33.

Europaparlamentet bekräftar återigen att sexuell och reproduktiv hälsa och tillhörande rättigheter utgör mänskliga rättigheter och grundläggande aspekter av den mänskliga värdigheten och kvinnors egenmakt. Parlamentet uttrycker sin oro över bakslagen för jämställdheten och kvinnors rättigheter samt framväxten av misogyn konservativ retorik och organiserade religiösa och andra grupper som hotar respekten för bland annat sexuell och reproduktiv hälsa och tillhörande rättigheter både inom och utanför unionen. Parlamentet betonar att en tillbakagång i abortlagstiftningen undergräver skyddet av kvinnors hälsa, rättigheter och värdighet och utsätter de socialt och ekonomiskt mest utsatta kvinnorna för större risk. Parlamentet konstaterar att EU bör vara ett ledande exempel på ett gott främjande av sexuell och reproduktiv hälsa och tillhörande rättigheter, fritt från tvång, våld, diskriminering och övergrepp. Parlamentet uppmanar därför alla medlemsstater att säkerställa universell tillgång till sexuell och reproduktiv hälsa och tillhörande rättigheter inom sina territorier.

34.

Europaparlamentet beklagar att tillgången till sexuell och reproduktiv hälsa, inbegripet säker och laglig abort, har begränsats kraftigt och ofta kriminaliserats i många delar i världen. Parlamentet betonar även att kvinnor som är fattiga, lever på landsbygden eller tillhör minoriteter är de värst drabbade. Parlamentet betonar att man måste inrikta sig på alla åldersgrupper, inbegripet flickor och unga kvinnor, och tillhandahålla relevant information, utbildning och tillgång till sexuell och reproduktiv hälsa och tillhörande rättigheter, inbegripet mödravård, säker och laglig abort och preventivmedel. Parlamentet poängterar vikten av att fortsätta att utmana diskriminerande normer som gör det svårt för kvinnor, flickor och hbtqi+-personer att åtnjuta sin sexuella och reproduktiva hälsa och tillhörande rättigheter, liksom stereotyper som leder till att marginaliserade kvinnor diskrimineras i samband med förlossningar.

35.

Europaparlamentet betonar vikten av att förbättra tillgången till preventivmedel i partnerländerna, särskilt för tonårsflickor. Parlamentet bekräftar att alla kvinnor och tonårsflickor har rätt att göra sina egna fria och informerade val i fråga om sin sexuella och reproduktiva hälsa. Parlamentet påminner om att kvaliteten på mödravården är en viktig indikation på utvecklingsnivån i ett land. Parlamentet anser att EU bör hjälpa partnerländerna att upprätthålla rätten till hälsa i samband med graviditet och förlossning genom inrättande av anständiga mödravårdstjänster som effektivt minskar spädbarnsdödligheten och dödsfall på grund av förlossningskomplikationer.

36.

Europaparlamentet begär att man i den tredje handlingsplanen för jämställdhet högprioriterar jämställdhet och sexuell och reproduktiv hälsa och tillhörande rättigheter inom ramen för EU:s och medlemsstaternas humanitära bistånd samt ansvarighet, tillgång till rättvisa och möjligheter till överklagan vid kränkningar av sexuella och reproduktiva rättigheter och könsrelaterat våld, i form av både utbildning som riktar sig till humanitära aktörer och finansiering.

37.

Europaparlamentet begär att det läggs större vikt vid sexuell och reproduktiv hälsa och tillhörande rättigheter i den tredje handlingsplanen för jämställdhet mot bakgrund av pandemins allvarliga konsekvenser för kvinnor och flickor i partnerländerna samt att tillräcklig, flexibel, kontinuerlig och riktad finansiering samordnas och tilldelas på detta område i samband med programplaneringen av instrumentet för grannskapet, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete – Europa i världen. Parlamentet uppmanar kommissionen, Europeiska utrikestjänsten och medlemsstaterna att betrakta sexuell och reproduktiv hälsa och tillhörande rättigheter som ett prioriterat område i EU:s programplanering för yttre åtgärder, inbegripet i den gemensamma programplaneringen. Parlamentet framhåller den avgörande roll som icke-statliga organisationer spelar som tjänsteleverantörer och förespråkare av sexuell och reproduktiv hälsa och tillhörande rättigheter.

38.

Europaparlamentet påminner om den sexuella och reproduktiva hälsans och de tillhörande rättigheternas stora betydelse för kvinnors och flickors kroppar och självständighet, och begär eftertryckligen att denna hälsoaspekt och tillhörande rättigheter betraktas som en viktig folkhälsofråga som är tillgänglig för alla utan diskriminering. Parlamentet efterlyser universell tillgång till omfattande, åldersanpassad sexualundervisning, effektiva preventivmedel, förebyggande av hiv och sexuellt överförbara sjukdomar samt säker och laglig abort. Parlamentet begär att sex- och samlevnadsundervisningen behandlar frågor om mellanmänskliga relationer, sexuell läggning, jämställdhet, könsnormer, bekämpande av könsrelaterat våld samt samtycke och förmedlar information om puberteten, menscykeln, graviditet och förlossning, preventionsmetoder och förebyggande av sexuellt överförbara sjukdomar.

39.

Europaparlamentet framhåller att man måste åldersanpassa åtgärder som rör sexuell och reproduktiv hälsa och tillhörande rättigheter, till exempel genom att ta fram lättillgängliga upplysningar och tjänster för unga. Parlamentet betonar att EU bör främja partnerländernas inbegripande av dessa frågor i sina nationella folkhälsoplaner. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att förbinda sig till målen i den tredje handlingsplanen för jämställdhet vad gäller sexuell och reproduktiv hälsa och tillhörande rättigheter och att ta fram genomförandeplaner på landsnivå där man prioriterar sexuell och reproduktiv hälsa och tillhörande rättigheter.

40.

Europaparlamentet betonar behovet av att främja tillgång till utbildning på alla nivåer och alla områden för att minska förekomsten av barnäktenskap, tonårsgraviditeter och ekonomiskt beroende. Parlamentet efterlyser ökade insatser mot skolfrånvaro för att göra det möjligt för flickor som får barn att återvända till skolan, avsluta sin skolgång och komma in på arbetsmarknaden.

41.

Europaparlamentet efterlyser insatser som syftar till att förhindra att flickor missar skolan när de har mens, tack vare bättre vattensanitet, hygientjänster och menshygieninrättningar i skolbyggnaderna samt åtgärder mot mensfattigdom och stigmatisering på detta område, bland annat genom att arbeta med kvinnor, flickor, män och pojkar. Parlamentet efterlyser ökade samverkanseffekter mellan programmen på områdena sexuell och reproduktiv hälsa och tillhörande rättigheter samt vatten, sanitet och hygientjänster i skolorna och personligt stöd till flickor.

42.

Europaparlamentet vill uppmärksamma de intersektionella ojämlikheterna och klyftorna mellan kvinnor och män i fråga om tillgång till hälso- och sjukvård och vårdkvalitet, mot bakgrund av bristen på jämställdhetsanpassad hälso- och sjukvård. Parlamentet efterlyser universell tillgång till inrättningar för information om, och förebyggande, diagnos, vård och behandling av, kvinnosjukdomar såsom endometrios och livmoderhalscancer samt av sexuellt överförbara sjukdomar såsom hiv. Parlamentet uppmanar EU att stödja genomförandet av WHO:s globala strategi för utrotning av livmoderhalscancer.

43.

Europaparlamentet uppmanar partnerländerna att i tillräcklig utsträckning finansiera och stärka sina offentliga hälso- och sjukvårdssystem samt att bedriva forskning kring kvinnors hälsa runt om i världen, i syfte att öka kunskaperna om genus- och könsrelaterade frågor i samband med förebyggande, diagnostik, behandling och forskning. Parlamentet efterlyser dessutom insatser för att öka allmänhetens medvetenhet om könsrelaterade hälsofrågor.

44.

Europaparlamentet betonar att medlemsstaterna måste bedriva en folkhälsopolitik där man lägger särskild vikt vid hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande med hjälp av universell och högkvalitativ hälso- och sjukvård och tillräckliga resurser för bekämpning av de främsta folkhälsoproblemen.

Främja ekonomiska och sociala rättigheter och ekonomisk och social jämlikhet och säkerställa kvinnor och flickors självständighet

45.

Europaparlamentet upprepar att krisen och de ekonomiska och sociala konsekvenserna av covid-19-pandemin påverkar kvinnors tillträde till arbetsmarknaden i oproportionerlig grad. Parlamentet påminner om vikten och nödvändigheten av att EU stöder utvecklingen och integreringen av en intersektionell jämställdhetsdimension i alla planer för återhämtning efter covid-19 i partnerländer och i alla Team Europe-initiativ. Parlamentet betonar att genomförandet av den tredje handlingsplanen för jämställdhet måste omfatta genusmedvetna covid-19-åtgärder för att ta hänsyn till kvinnors och flickors unika omständigheter och stimulera möjligheter efter krisen. Parlamentet uppmanar kommissionen att integrera en jämställdhetsdimension och inbegripa genusförändrande insatser i alla åtgärder kopplade till covid-19-pandemin i partnerländerna, även i återhämtningsplaner och återhämtningsåtgärder, och att stödja projekt, inte minst ekonomiska, som har en jämställdhetsdimension. Parlamentet betonar att nya former av finansiering, såsom jämställdhetsobligationer, skulle kunna sätta fart på de nationella ekonomierna samtidigt som de bidrar till kvinnors egenmakt.

46.

Europaparlamentet anser att arbete är av central betydelse för att åtgärda ojämlikhet. Parlamentet stöder kollektiva förhandlingar som ett sätt att inte bara förbättra arbetsvillkoren utan även åtgärda ojämlikhet mellan kvinnor och män.

47.

Europaparlamentet välkomnar att kommissionen avser att kräva efterlevnad av relevanta ILO- och FN-konventioner om jämställdhet i sin kommande översyn av förordningen om det allmänna preferenssystemet. Parlamentet uppmanar kommissionen att effektivt inkludera jämställdhet i alla kapitel om handel och hållbar utveckling och att se till att handel och investeringar inte förvärrar ojämställdheten. Parlamentet betonar att civilsamhällesorganisationers synpunkter bör beaktas i alla konsekvensbedömningar som rör handel.

48.

Europaparlamentet betonar att ekonomiskt stöd till kvinnor måste åtföljas av utbildning, tillgång till information, kompetensutveckling och ökad medvetenhet om kvinnors grundläggande rättigheter.

49.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att samarbeta med partnerländer för att förebygga och bekämpa trakasserier mot kvinnor i arbetslivet och att främja ratificeringen av ILO:s konvention om våld och trakasserier (nr 190).

50.

Europaparlamentet vill att den tredje handlingsplanen för jämställdhet ska främja kvinnors ekonomiska verksamhet och deras tillgång till nödvändiga ekonomiska och sociala verktyg samt resurser och socialt skydd, särskilt i nödsituationer. Parlamentet betonar vikten av att kvinnor deltar i den globala ekonomin för att vi ska uppnå en hållbar utveckling och en stadig och inkluderande ekonomisk tillväxt, vilket är nära kopplat till det globala målet om att utrota fattigdomen i enlighet med målen för hållbar utveckling. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja och främja jämställdhetsintegrerade sociala skyddsmekanismer, bland annat kontantöverföringar, för att stärka partnerländernas förmåga att hantera kriser och yttre påfrestningar.

51.

Europaparlamentet vill att EU och partnerländerna antar åtgärder för att ge kvinnor bättre anställningsmöjligheter och anständiga arbetstillfällen, tillgång till finansiering och affärsmöjligheter, bland annat genom att stödja lokala kvinnoledda organisationer och uppmuntra deras deltagande i fackföreningar. Parlamentet betonar vikten av att öka tillgången till exempelvis mikrokrediter för att underlätta och stimulera kvinnors kreativitet och entreprenörskap i mindre skala.

52.

Europaparlamentet understryker behovet av att beakta komplementariteten med andra insatser för att säkerställa åtgärdernas effektivitet, exempelvis frihet från könsrelaterat våld, tillgång till anständigt arbete och ekonomiskt överkomlig barn- och äldreomsorg. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att stärka och skydda mammor och pappor i hela världen, och att arbeta med partnerländerna för att garantera adekvat mamma-, pappa- och föräldraledighet, samt att anta praktiska åtgärder för att säkerställa sådant skydd tillsammans med satsningar på barnomsorg och utbildning.

53.

Europaparlamentet betonar att EU bör stödja inrättandet av ett bindande företags- och människorättsinstrument inom FN-ramen för att fullt ut garantera åtnjutandet av mänskliga rättigheter och kvinnors rättigheter.

54.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att samarbeta med partnerländerna för att finansiera och främja åtgärder för att ta itu med den oproportionerliga mängd oavlönat arbete som kvinnor tvingas utföra och att stödja åtgärder som hjälper kvinnliga arbetstagare att gå över från den informella till den formella ekonomin. Parlamentet understryker att kvinnor och män bör dela det oavlönade omsorgs- och hushållsansvaret lika. Parlamentet efterlyser konkreta åtgärder för att erkänna, minska och omfördela det oavlönade omsorgs- och hushållsarbetet.

55.

Europaparlamentet vill se ett aktivt främjande av kvinnors roll i och bidrag till ekonomin och samhället och ett erkännande av deras medborgerliga och juridiska rättigheter, däribland rätten till egendom, tillgång till banklån och rätten att verka inom olika ekonomiska sektorer och i det politiska livet, särskilt genom främjande av en jämställdhetsintegrerad makroekonomisk politik. Parlamentet beklagar att rätten till lika lön för likvärdigt arbete inte är en självklarhet i många fall, vare sig inom eller utanför EU, även om den är inskriven i lagen. Parlamentet betonar att grundorsaken till denna diskriminering måste åtgärdas.

56.

Europaparlamentet betonar att det är angeläget att den privata sektorn deltar i arbetet med att uppnå målen i den tredje handlingsplanen för jämställdhet och hålls ansvarig för kränkningar av kvinnors rättigheter i företagsvärlden. Parlamentet uppmanar kommissionen att inkludera jämställdhetsperspektivet i sitt kommande lagstiftningsförslag om tillbörlig aktsamhet för företag.

57.

Europaparlamentet betonar att kvinnors ekonomiska och sociala egenmakt är avgörande för en hållbar och inkluderande utveckling och tillväxt. Parlamentet vill se en övergripande insats för att ge flickor och kvinnor tillgång till högkvalitativ grundläggande och kompetenshöjande utbildning och ändamålsenliga verktyg som bidrar till deras tillgång till arbetsmarknaden, särskilt i nöd- och flyktsituationer. Parlamentet rekommenderar starkt partnerländerna att främja investeringar i inkluderande kvalitetsutbildning med stöd från EU-budgeten. Parlamentet understryker att EU:s budgetstöd, som har visat sin effektivitet på utbildningsområdet, förblir det främsta sättet att ge tillgång till inkluderande kvalitetsutbildning för alla i utvecklingsländer. Parlamentet välkomnar planerna på att öka den totala finansieringen av utbildning, enligt vilka 10 % av budgeten för humanitärt bistånd ska gå till finansiering av utbildning i nödsituationer.

58.

Europaparlamentet betonar behovet av att stödja betydande investeringar i vård och utbildning, överkomliga bostäder och säkra, överkomliga och tillgängliga offentliga transporter, både på landsbygden och i städer, i syfte att tillgodose allmänhetens behov och bidra till kvinnors oberoende, jämställdhet och frigörelse. Parlamentet påminner om att särskild uppmärksamhet måste ägnas åt dessa frågor i bräckliga stater och i stater som genomgått konflikter, där EU också kommer att genomföra utvecklingsprojekt för att hjälpa till med att åtgärda avsaknaden av bostads-, mark- och äganderättigheter för kvinnor.

59.

Europaparlamentet uttrycker farhågor om den växande digitala könsklyftan i många länder, vilken hämmar lika tillgång till information och digitala tjänster. Parlamentet betonar vikten av att främja digital kompetens och tillgång till ekonomiskt överkomliga digitala verktyg och tillträde till arbetsmarknaden. Parlamentet efterlyser ökade och riktade finansieringsanslag och studiemedel för att ge flickor och kvinnor tillgång till högre utbildning och yrkesutbildning, i synnerhet för att främja digital och teknisk utbildning för flickor och kvinnors deltagande inom naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik (STEM), samt att stödja projekt som leds av kvinnor Parlamentet välkomnar föresatsen i den tredje handlingsplanen för jämställdhet att överbrygga den digitala könsklyftan för en verkligt inkluderande digital omställning.

60.

Europaparlamentet påminner om att kvinnor, särskilt de som utsätts för intersektionell diskriminering, kan ha svårt att komma åt digitala tjänster och tillhörande infrastruktur. Parlamentet begär att kvinnor och flickor, särskilt på landsbygden och i avlägsna områden, ska få bättre, allmän, säker och trygg tillgång till digitala verktyg och utbildning i hur de används.

61.

Europaparlamentet betonar behovet av att stödja tillhandahållandet av offentliga och privata tjänster genom jämställdhetsintegrerade digitala kanaler, tekniker och tjänster (t.ex. e-förvaltning och digitala finansiella tjänster) som ökar kvinnors och flickors inkludering och deltagande i samhället. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att bekämpa det digitala utanförskapet bland alla utsatta grupper i samhället och att göra utbildning i informations- och kommunikationsteknik tillgänglig för dessa, med samtidigt beaktande av de olika faktorer som avgör kvinnors tillgång till utbildning, genom att inrätta kostnadsfria digitala accesspunkter.

62.

Europaparlamentet uppmanar EU att stödja modernisering och digitalisering av partnerländernas förvaltningar, i synnerhet för att se till att alla dessa länder har tillförlitliga folkbokföringssystem, där alla födslar registreras.

63.

Europaparlamentet inser att nödsituationer, såsom väpnade konflikter och ekonomiska kriser, och flyktsituationer utgör en fara för kvinnors och flickors utbildning. Parlamentet upprepar att kvinnors försörjnings- och arbetsmöjligheter påverkas allvarligt i nödsituationer och betonar därför vikten av att nödvändiga medel anslås i sådana fall, särskilt för lokala kvinnoledda organisationer och befintliga strukturer, för att förbättra de strukturer som gör att deras utbildning, kompetens och tillgång till arbetstillfällen utvecklas i rätt riktning.

64.

Europaparlamentet noterar att otrygg livsmedelsförsörjning drabbar kvinnor osymmetriskt och att de i oproportionerlig grad äger mindre mark, boskap och andra tillgångar. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja målet att åstadkomma jämställdhet i livsmedels- och jordbrukssektorn, ekonomiska möjligheter och tillgång till utbildning för att stärka kvinnor i jordbruket. Parlamentet betonar vikten av att stödja partnerländernas insatser för rättsliga, politiska och institutionella reformer i syfte att ge kvinnor lika rättigheter till ekonomiska resurser, i synnerhet tillgång till och kontroll över mark och andra former av egendom.

65.

Europaparlamentet uppmanar EU att främja en ekonomi- och handelspolitik som är förenlig med målen för hållbar utveckling och med målen i den tredje handlingsplanen för jämställdhet. Parlamentet påminner om sin tidigare ståndpunkt om handel och jämställdhet i enlighet med sin resolution av den 13 mars 2018 om jämställdhet i EU:s handelsavtal (12). Parlamentet uppmanar EU att fortsätta att stödja och införa en handelspolitik som minskar de socioekonomiska klyftorna och säkerställer en hög skyddsnivå och respekt för grundläggande friheter och mänskliga rättigheter, inbegripet jämställdhet.

66.

Europaparlamentet välkomnar att främjande av jämställdhet genom EU:s handelspolitik är något som efterfrågas i den tredje handlingsplanen för jämställdhet. Parlamentet uppmanar kommissionen, rådet och utrikestjänsten att främja och stödja införandet av ett särskilt jämställdhetskapitel i alla EU:s handels- och investeringsavtal, däribland åtaganden om att främja jämställdhet och kvinnors egenmakt. Parlamentet uppmanar kommissionen att inkludera jämställdhetseffekterna av EU:s handelspolitik och handelsavtal i konsekvensbedömningarna på förhand och i efterhand.

67.

Europaparlamentet betonar sin tidigare ståndpunkt som efterlyste ett särskilt kapitel om handel och jämställdhet och kvinnors egenmakt i den kommande moderniseringen av associeringsavtalet mellan EU och Chile. Parlamentet noterar med intresse de framsteg som uppnåtts med ett handels- och jämställdhetskapitel i förhandlingarna.

68.

Europaparlamentet påminner om sin resolution av den 25 november 2010 om mänskliga rättigheter samt sociala normer och miljönormer i internationella handelsavtal (13),

69.

Europaparlamentet konstaterar att handelspolitiken inte är könsneutral och att det behövs bättre insamling av könsuppdelade uppgifter, och tydliga indikatorer, för att man på ett adekvat sätt ska kunna bedöma handelspolitikens olika effekter på kvinnor och män. Parlamentet upprepar sin uppmaning till EU och dess medlemsstater att låta sig inspireras av den verktygslåda som tagits fram av FN:s konferens om handel och utveckling och att i förhandsbedömningar och efterhandsutvärderingar ta med de landsspecifika och sektorsspecifika jämställdhetseffekterna av EU:s handelspolitik och handelsavtal. Parlamentet uppmanar kommissionen att samarbeta med internationella partner, såsom WTO, och med lokala myndigheter och organisationer, för att samla in uppgifter, analysera handelns inverkan på kvinnor och omsätta data i konkreta förslag för att förbättra kvinnors roll i det internationella handelssystemet och främja ekonomisk tillväxt för alla. Parlamentet betonar att ett intensifierat samarbete mellan internationella organisationer, såsom WTO, Internationella handelscentrumet och FN, och inrättande av nätverk som involverar den akademiska världen, det civila samhällets organisationer och parlament, kan leda till bättre utbyte av bästa praxis och metoder för insamling av uppgifter och till integreringen av ett jämställdhetsperspektiv i handeln. Parlamentet insisterar på att jämställdhetsfrågor inte bör begränsas till kapitlet om handel och hållbar utveckling.

70.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att aktivt engagera sig i WTO:s nyligen inrättade informella arbetsgrupp för handel och jämställdhet för att arbeta för en stark ministerförklaring vid den 12:e ministerkonferensen som skulle kunna tjäna som en färdplan för genomförandet av Buenos Aires-förklaringen från 2017. Parlamentet understryker att den informella arbetsgruppen för handel och jämställdhet är ett första steg mot en mer permanent plattform inom WTO för att diskutera frågor som rör handel och jämställdhet. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att proaktivt samarbeta med andra WTO-medlemmar för att bidra till arbetet i den informella arbetsgruppen, och att utforska möjligheten att inrätta en permanent arbetsgrupp.

71.

Europaparlamentet uppmanar på nytt kommissionen att se till att de inhemska rådgivargruppernas sammansättning är könsbalanserad, att deras övervakningsroll utvidgas ytterligare och att en handels- och jämställdhetskommitté inrättas inom ramen för varje frihandelsavtal för att identifiera brister.

72.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noga utvärdera handelsavtalens inverkan på sektorer med en hög andel kvinnliga arbetstagare, såsom konfektionsindustrin och det småskaliga jordbruket. Parlamentet påminner om att den ekonomiska kris som orsakats av covid-19-pandemin har drabbat dessa sektorer hårt och förvärrat risken för ökad ojämlikhet samt diskriminering och exploatering av kvinnliga arbetstagare.

73.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att tillräckliga resurser finns tillgängliga, samt offentliggöra resursfördelningen, för att främja jämställdhet som grundläggande värde i sin handels- och investeringspolitik och att, genom att utse kontaktpunkter för jämställdhetsfrågor i EU:s institutioner och delegationer, se till att sekretariaten för de EU-institutioner som ansvarar för handelspolitik och handelsförhandlingar har den kunskap och tekniska kapacitet som krävs för att integrera jämställdhetsperspektivet i hela processen för handelsförhandlingar och politikutformning.

74.

Europaparlamentet begär att man i alla kapitel om handel och hållbar utveckling inkluderar verkställbara bestämmelser på grundval av respekt för ILO:s grundläggande arbetsnormer och relevanta konventioner, särskilt konvention nr 189 om hushållsarbetare, konvention nr 156 om arbetstagare med familjeansvar, konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, konvention nr 111 om diskriminering (anställning och yrkesutövning), konvention nr 100 om lika lön och konvention nr 190 om våld och trakasserier, samt att man inkluderar dessa konventioner i förteckningen över konventioner i samband med översynen av GSP+.

75.

Europaparlamentet välkomnar Internationella standardiseringsorganisationens internationella workshopavtal (ISO/IWA 34) om globala definitioner avseende kvinnors företagande, vilket syftar till att underlätta beslutsfattande, datainsamling och tillgång till kapacitetsuppbyggnad, finansiering och marknader för kvinnors ekonomiska egenmakt.

76.

Europaparlamentet välkomnar de framsteg som hittills gjorts i fråga om jämställdhet i Europeiska investeringsbankens (EIB) långivningspolicy och uppmanar EIB att öka sina ansträngningar och i synnerhet att i största möjliga utsträckning beakta de politiska målen i den tredje handlingsplanen för jämställdhet i sitt mandat för extern långivning.

77.

Europaparlamentet betonar att EIB och andra relevanta europeiska finansinstitut för utveckling bör anpassas helt till handlingsplanen. Parlamentet uppmanar EIB att när banken ger stöd till företag i partnerländer ta hänsyn till målen i handlingsplanen genom konsekvensbedömningar för varje projekt som finansieras av EIB, och vill se kontinuerlig övervakning av insatserna på plats.

Främja kvinnors, flickors och unga kvinnors deltagande och ledarskap

78.

Europaparlamentet framhåller att kvinnors och flickors ledarskap och deltagande är viktigt på alla beslutsnivåer och att jämlikt deltagande för kvinnor i det offentliga och politiska livet är väsentligt för ett gott samhällsstyre och beslutsfattande. Parlamentet understryker betydelsen av att kvinnor är representerade på båda sidor av förhandlingsbordet i yttre åtgärder på alla nivåer. Parlamentet upprepar att hela samhället gynnas av bättre och mer hållbara lösningar när kvinnor och flickor leder på jämställd fot. Parlamentet konstaterar att kvinnor är underrepresenterade på alla nivåer av det politiska och offentliga livet, och att utvecklingen går långsamt.

79.

Europaparlamentet efterlyser finansiering av program som uppmuntrar utbildning, samhällsengagemang och delaktighet för kvinnor, inklusive stöd till deltagande på lokal nivå och särskild utbildningsverksamhet för flickor och unga kvinnor, eftersom de är bland de mest utsatta för diskriminering. Parlamentet begär att kvinnor ska inkluderas på alla besluts-, förvaltnings- lednings- och maktnivåer via offentligadministrativa reformer, program och verksamheter såsom nätverkande, utbyten, mentorskap och sponsring, och förordar att lokala kvinnorättsorganisationer och kvinnoledda humanitära aktörer i frontlinjen ska inbegripas i de humanitära samordnings- och beslutsstrukturerna.

Involvera kvinnor i freds- och säkerhetsprocesser

80.

Europaparlamentet framhåller kvinnors och civilsamhällets viktiga bidrag till att främja dialog, bilda koalitioner, mäkla fred och föra fram olika perspektiv på vad fred och säkerhet innebär, särskilt inom konfliktförebyggande, konfliktlösning och återuppbyggnad efter konflikter. Parlamentet uppmanar EU att verka för ökat kvinnligt deltagande i fredsbevarande och fredsbyggande processer och att stödja och erkänna kvinnor, unga kvinnor och flickor och kvinnliga människorättsförsvarare som viktiga drivkrafter för förändring samt att stödja och skydda dem. Parlamentet betonar att respekt för, och ett fullständigt förverkligande av, kvinnors mänskliga rättigheter utgör grunden för ett demokratiskt och inkluderande samhälle.

81.

Europaparlamentet välkomnar integreringen av EU:s handlingsplan för kvinnor, fred och säkerhet i den tredje handlingsplanen för jämställdhet och manar till ett effektivt genomförande av den. Parlamentet framhåller den viktiga rollen för befintliga, framgångsrika lokala fredsbyggande initiativ som leds av kvinnor och kvinnliga människorättsförsvarare. Parlamentet uppmanar EU att stödja, stärka och systematiskt inbegripa dessa initiativ i fredsbyggande samråds-, samordnings- och beslutsprocesser.

82.

Europaparlamentet uppmanar utrikestjänsten att genomföra systematiska konfliktanalyser med ett integrerat jämställdhetsperspektiv baserat på jämställdhetsanalyser och jämställdhetsinkluderande konfliktanalys, särskilt avseende GSFP-uppdrag och GSFP-insatser samt verksamhet inom den europeiska fredsfaciliteten. Parlamentet betonar behovet av tillräckliga resurser för att bygga upp och stärka EU:s sakkunskap och kapacitet att utföra risk- och konfliktanalyser med ett integrerat jämställdhetsperspektiv, vari bör ingå att särskilt uppmärksamma jämställdhet och säkerställa ett meningsfullt deltagande av kvinnor och missgynnade grupper.

83.

Europaparlamentet påpekar vikten av att koppla ihop begreppet människors säkerhet med jämställdhetsperspektivet. Parlamentet uppmanar EU att använda begreppet människors säkerhet såsom det anges i FN:s generalförsamlings resolution 66/290 och i dess agenda för kvinnor, fred och säkerhet. Parlamentet insisterar på att säkerheten måste vara inriktad på människoliv och på att skydda människor från hot såsom våld samt brist på utbildning, hälso- och sjukvård, livsmedel och ekonomiskt oberoende. Parlamentet uppmanar kommissionen, utrikestjänsten och medlemsstaterna att utveckla och främja FN:s nedrustningsagenda, och insisterar på en feministisk utrikespolitik för nedrustning och icke-spridning.

84.

Europaparlamentet påpekar att kvinnor drabbas oproportionerligt av konfliktrelaterat sexuellt våld och andra brott mot mänskliga rättigheter som begås utan bestraffning, t.ex. större risk för människohandel. Parlamentet understryker betydelsen av att se till att kvinnor och flickor som utsatts för sexuellt våld i konfliktområden och konfliktdrabbade länder får lämplig och helhetsorienterad vård och behandling samt effektiv och snabb gottgörelse. Parlamentet konstaterar att detta system fungerar där det har införts och att det även hjälper de drabbade att återintegreras i samhället. Parlamentet påminner om vikten av att bekämpa stigmatiseringen av offer. Parlamentet efterlyser kontinuerligt stöd till åtgärder för att förse kvinnor i konflikt- och nödsituationer med omsorgspaket för sexuell och reproduktiv hälsa och sexuella och reproduktiva rättigheter genom finansiering av och stöd till organisationer i frontlinjen och kvinnoledda organisationer.

85.

Europaparlamentet påminner om att väpnade konflikter slår oproportionerligt hårt mot kvinnor. Parlamentet beklagar att sexuellt våld används som vapen i krig och understryker det akuta behovet av att motverka detta samt att motverka straffrihet genom att ställa förövarna inför rätta. Parlamentet betonar även att kvinnor ofta är de som först drivs på flykt i konfliktområden och att de ofta förlorar sin ekonomiska självständighet samt saknar tillgång till utbildning och tillförlitliga tjänster för sexuell och reproduktiv hälsa. Parlamentet understryker att människor som tvingats på flykt på grund av konflikter eller naturkatastrofer måste säkras tillgång till utbildning och arbetstillfällen. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att samarbeta med partnerländer och deras väpnade styrkor för att säkerställa ett korrekt genomförande av Genève-konventionen angående skydd för civilpersoner under krigstid, med särskilt fokus på att förebygga och bestraffa sexuellt våld.

86.

Europaparlamentet beklagar att den tredje handlingsplanen för jämställdhet inte beaktar kulturarvet runt om i länderna och kvinnors roll för att främja och utveckla det. Parlamentet uppmanar kommissionen och utrikestjänsten att utveckla program som syftar till att skydda och erkänna det kulturarv och de traditioner som utvecklats av kvinnor, och som ofta förblir ouppmärksammade, särskilt under hela konfliktcykeln.

Säkerställa jämställdhetsintegrerade humanitära insatser

87.

Europaparlamentet beklagar att kommissionens meddelande EU:s humanitära insatser: nya utmaningar, samma principer (COM(2021)0110) inte i tillräcklig utsträckning tar upp jämställdhetsperspektivet i humanitära sammanhang. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla mer konkreta förslag om särskilda utgifter, program, spårning och bedömning av jämställdhetsrelaterade verksamheter i humanitära sammanhang och att ta fram åtgärder för att vidareutveckla anpassade och effektiva jämställdhetsintegrerade EU-humanitära åtgärder, med tanke på vilken möjlighet en sammanlänkning av humanitärt bistånd, utveckling och fred kan erbjuda för att skydda kvinnors och flickors rättigheter och främja jämställdhet i alla sammanhang.

Bygga ett grönt och digitalt samhälle

88.

Europaparlamentet välkomnar att prioriteringsområdet klimatförändringar tagits med i den tredje handlingsplanen för jämställdhet med tanke på att klimatförändringarna inte är könsneutrala utan förstärker den befintliga ojämställdheten, särskilt bland fattiga, unga och ursprungsbefolkningar, i all synnerhet i sårbara miljöer. Parlamentet uppskattar EU:s beslutsamhet att arbeta med jämställdhetsfrågor i den gröna omställningen, med tanke på klimatförändringarnas intersektionella och oproportionerliga inverkan på kvinnor och flickor, särskilt i utvecklingsländer. Parlamentet betonar nödvändigheten av att inkludera, lyssna på och stärka kvinnor och flickor i utformningen och genomförandet av effektiva strategier för begränsning av och anpassning till klimatförändringarna i partnerländer och därigenom säkerställa effektiva genusförändrande klimatåtgärder. Parlamentet uppmanar EU att föregå med gott exempel genom att utan dröjsmål integrera ett jämställdhetsperspektiv och jämställdhetsmål i den europeiska gröna given och tillhörande initiativ.

89.

Europaparlamentet upprepar att jämställdhet är en förutsättning för hållbar utveckling och för att åstadkomma en rättvis och jämlik omställning där ingen lämnas utanför. Parlamentet upprepar därför sitt krav på att den europeiska gröna given snarast åtföljs av en ”gröna given-diplomati” som systematiskt inbegriper ett jämställdhetsperspektiv och ett intersektionellt perspektiv och involverar kvinnor och flickor, inte minst kvinnor från ursprungsbefolkningar, i strategiska klimatanpassningsbeslut.

90.

Europaparlamentet understryker att kvinnor och kvinnoorganisationer är i framkant när det gäller att hitta lösningar inom jordbruk, klimat, energi och bevarande av biologisk mångfald och att de ligger i frontlinjen i kampen mot klimatförändringarna. Parlamentet vill att de ska få stöd genom adekvat och flexibel finansiering, lagstiftning, tillgång till mark och resurser samt samarbete med den privata och den finansiella sektorn. Parlamentet upprepar vikten av jämställdhetsanpassning, inbegripet klimatsmart jordbruk, katastrofriskreducering, cirkulär ekonomi och hållbar förvaltning av naturresurser.

91.

Europaparlamentet manar till insatser för att främja kvinnors och flickors tillgång till och utbildning i digitala verktyg och för att få fler kvinnor till STEM-yrken.

92.

Europaparlamentet understryker att sociala medier bidrar till diskriminering och trakasserier på grund av kön. Parlamentet framhåller behovet av att regeringar ökar insatserna för att förbättra regleringen av sociala medier tillsammans med digitala plattformar för att bekämpa nätvåld och nätmobbning på grund av kön. Parlamentet konstaterar att detta är ett stort hinder för kvinnors och flickors tillgång till digitala miljöer och deltagande på nätet och allvarligt hämmar det politiska deltagandet för flickor och kvinnor, särskilt dem med intersektionella identiteter, som uppger högre grad av nätmobbning. Parlamentet efterlyser riktade skyddsmekanismer för kvinnor på nätet och större delaktighet för kvinnor vid utformning, tillverkning och utveckling av applikationer för artificiell intelligens för att inte könsrelaterade stereotyper och fördomar ska reproduceras. Parlamentet begär att lämpliga straffrättsliga bestämmelser ska verkställas för att motverka övergrepp på nätet, hotfulla meddelanden, sexuella trakasserier och delning av privata bilder utan samtycke.

93.

Europaparlamentet konstaterar att e-handeln har potential att koppla fler kvinnliga företagare till internationella marknader. Parlamentet uppmanar dock kommissionen att stödja kvinnor när det gäller att anta ny teknik såsom blockkedjeteknik, som på grund av sin peer-to-peer-karaktär, anonymitet och effektivitet kan hjälpa vissa kvinnor att övervinna en del diskriminerande rättsliga och kulturella handelshinder, förbättra deras tillgång till finansiering och hjälpa dem att integreras i globala värdekedjor.

Skapa en verkligt jämställd generation

94.

Europaparlamentet pekar åter på den ledande roll EU måste spela på multinationell nivå till förmån för en feministisk diplomati för att genomföra internationella avtal om kvinnors och flickors rättigheter och egenmakt. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater, kommissionen och utrikestjänsten att engagera sig för en feministisk utrikes-, säkerhets- och utvecklingspolitik som medför en genusförändrande vision och att göra jämställdhet till en central del av sina yttre åtgärder och prioriteringar.

95.

Europaparlamentet välkomnar de 33 miljarder euro som utlovades av regeringar från hela världen, den privata sektorn och det civila samhället vid Generation Equality Forum i Paris. Parlamentet efterlyser ett internationellt och effektivt system för ansvarsutkrävande och uppmanar kommissionen att följa upp de beslutade åtagandena och deras konkreta genomförande årligen.

96.

Europaparlamentet påminner om kommissionens åtagande att anslå 4 miljarder euro ur den externa budgeten till kvinnor och flickor och att öka finansieringen av kvinnoorganisationer. Parlamentet vill att dessa åtaganden ska förtydligas, övervakas på adekvat sätt och omsättas i praktisk handling och att tydliga referensvärden och mål ska fastställas.

97.

Europaparlamentet påpekar att dialog mellan generationerna samt inkludering av och engagemang bland män och pojkar i jämställdhetsarbetet är avgörande för att få till en samhällsförändring och skapa en verkligt jämställd generation.

98.

Europaparlamentet välkomnar att den tredje handlingsplanen för jämställdhet erkänner betydelsen av att aktivt engagera män och pojkar för att främja en social attitydförändring och därmed en större strukturell förändring. Parlamentet framhåller vikten av att skapa praktiska möjligheter så att män och pojkar kan engageras som drivkrafter för förändring genom att man fastställer ytterligare indikatorer och mål för mäns och pojkars engagemang så att den tredje handlingsplanen för jämställdhet får positiva resultat även för dem.

o o

99.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen samt vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik.

(1) EUT L 23, 27.1.2010, s. 35.

(2) EUT L 107, 26.3.2021, s. 1.

(3) EUT L 209, 14.6.2021, s. 1.

(4) EUT C 76, 9.3.2020, s. 168.

(5) EUT C 294, 23.7.2021, s. 8.

(6) EUT C 294, 23.7.2021, s. 58.

(7) EUT C 404, 6.10.2021, s. 202.

(8) EUT C 456, 10.11.2021, s. 191.

(9) EUT C 456, 10.11.2021, s. 232.

(10) EUT C 81, 18.2.2022, s. 63.

(11) EUT C 81, 18.2.2022, s. 43.

(12) EUT C 162, 10.5.2019, s. 9.

(13) EUT C 99 E, 3.4.2012, s. 31.

9.9.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/168

P9_TA(2022)0074

Rättsstatsprincipen och konsekvenserna av EU-domstolens dom

Europaparlamentets resolution av den 10 mars 2022 om rättsstatsprincipen och konsekvenserna av EU-domstolens dom (2022/2535(RSP))

(2022/C 347/13)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av artiklarna 2, 3.1, 4.3, 6, 7, 13, 14.1, 16.1, 17.1, 17.3, 17.8, 19.1 andra stycket och 49 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), samt artiklarna 265, 310, 317 och 319 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

—	med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2020/2092 av den 16 december 2020 om en generell villkorlighetsordning för skydd av unionsbudgeten (1) (förordningen om villkorlighet i samband med rättsstatsprincipen),

—	med beaktande av sin resolution av den 25 mars 2021 om tillämpning av förordning (EU, Euratom) 2020/2092, den till rättsstaten kopplade villkorlighetsmekanismen (2),

—	med beaktande av sin resolution av den 10 juni 2021 om rättsstatssituationen i EU och tillämpning av förordningen om villkorlighet (EU, Euratom) 2020/2092 (3),

—	med beaktande av sin resolution av den 8 juli 2021 om utarbetande av riktlinjer för tillämpningen av den generella villkorlighetsordningen för skydd av unionsbudgeten (4),

—	med beaktande av sin talan av den 29 oktober 2021 om underlåtenhet att vidta åtgärder i mål C-657/21, Europaparlamentet mot kommissionen, som för närvarande är anhängig vid Europeiska unionens domstol,

—	med beaktande av kommissionens rapporter om rättsstatsprincipen av den 30 september 2020 (COM(2020)0580) och av den av den 20 juli 2021 (COM(2021)0700),

—	med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 11 december 2020,

—	med beaktande av rättspraxis från Europeiska unionens domstol och Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna,

—	med beaktande av Europeiska unionens domstols domar av den 16 februari 2022 i målen C-156/21 och C-157/21 (5),

—

med beaktande av Europeiska unionens domstols utslag av den 3 juni 2021 (C-650/18) om att ogilla Ungerns talan mot parlamentets resolution av den 12 september 2018 om inledande av ett förfarande för att slå fast att det finns en klar risk för att en medlemsstat allvarligt åsidosätter unionens värden (6),

—	med beaktande av domstolens beslut av den 14 juli 2021 och dess dom av den 15 juli 2021 (7), om att regelverket med disciplinåtgärder mot domare i Polen inte är förenligt med EU-rätten,

—	med beaktande av sin resolution av den 12 september 2018 om ett förslag med en begäran till rådet att enligt artikel 7.1 i fördraget om Europeiska unionen fastställa att det finns en klar risk för att Ungern allvarligt åsidosätter unionens värden (8),

—

med beaktande av kommissionens motiverade förslag av den 20 december 2017 i enlighet med artikel 7.1 i EU-fördraget, angående rättsstatsprincipen i Polen: förslag till rådets beslut om fastslående av att det finns en klar risk för att Republiken Polen allvarligt åsidosätter rättsstatsprincipen, (COM(2017)0835),

—	med beaktande av sin resolution av den 1 mars 2018 om kommissionens beslut att aktivera artikel 7.1 i EU-fördraget i fråga om situationen i Polen (9),

—	med beaktande av skrivelserna av den 17 november 2021 från kommissionen till Polen och Ungern i enlighet med artikel 6.4 i förordningen om villkorlighet i samband med rättsstatsprincipen,

—	med beaktande av artikel 132.2 och bilaga VI i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.	Europeiska unionen bygger på värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter, vilket fastställs i artikel 2 i EU-fördraget.

Enligt förordningen om villkorlighet i samband med rättsstatsprincipen måste rättsstatsprincipen betraktas mot bakgrund av de värden och principer som fastställs i artikel 2 i EU-fördraget, inbegripet grundläggande rättigheter och icke-diskriminering. Europaparlamentet anser att kommissionen bör använda alla de verktyg som står till dess förfogande, inbegripet förordningen om villkorlighet i samband med rättsstatsprincipen, för att ta itu med de ständiga kränkningarna av demokratin och de grundläggande rättigheterna överallt i unionen, vilka bland annat innefattar angrepp mot mediefriheten och journalister, migranter, kvinnors rättigheter, hbtqi-personers rättigheter samt förenings- och mötesfriheten. Kommissionen uppmanas att agera och att beakta detta vid tillämpningen av förordningen om villkorlighet i samband med rättsstatsprincipen.

En klar risk för att en medlemsstat allvarligt åsidosätter de värden som stadfästs i artikel 2 i EU-fördraget berör inte bara den enskilda medlemsstat där risken uppstår, utan påverkar också övriga medlemsstater, deras inbördes förtroende, unionens innersta väsen och unionsmedborgarnas grundläggande rättigheter enligt unionsrätten.

D.	De värden som anges i artikel 2 i EU-fördraget definierar själva Europeiska unionens identitet som en gemensam rättsordning, och Europeiska unionen måste därför kunna försvara dessa värden inom ramen för sina befogenheter enligt fördragen.

E.	Förordningen om villkorlighet i samband med rättsstatsprincipen trädde i kraft den 1 januari 2021 och har till alla delar varit bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater sedan dess.

Tillämpligheten, syftet och tillämpningsområdet för förordningen om villkorlighet i samband med rättsstatsprincipen framgår tydligt av förordningen. Enligt artikel 17.1 i EU-fördraget ska kommissionen ”säkerställa tillämpningen av fördragen och av de åtgärder som institutionerna antar i enlighet med fördragen”.

Att kommissionens ordförande inte deltog i debatten i kammaren den 16 februari 2022 visar på bristande respekt för kommissionens skyldighet att på begäran prioritera sin närvaro vid parlamentets plenarsammanträden framför andra konkurrerande evenemang eller inbjudningar, i enlighet med ramavtalet om förbindelserna mellan Europaparlamentet och Europeiska kommissionen (10).

H.	I sitt pressmeddelande av den 16 februari 2022 meddelade ordförande Ursula von der Leyen att kommissionen, med beaktande av domstolens domar, under de kommande veckorna kommer att anta riktlinjer som ger ytterligare klarhet om hur vi tillämpar mekanismen i praktiken.

I.	Tillämpningen av förordningen om villkorlighet i samband med rättsstatsprincipen är inte beroende av antagandet av riktlinjer, som inte ingår i förordningen, och eventuella riktlinjer får inte undergräva medlagstiftarnas avsikt eller ändra, utvidga eller begränsa förordningens tillämpningsområde.

J.	Förordningen om villkorlighet i samband med rättsstatsprincipen syftar till att skydda unionens budget och unionens ekonomiska intressen från effekter av överträdelser av rättsstatsprincipen.

Det är oacceptabelt att kommissionen och rådet sedan december 2021 har vägrat att inleda förhandlingar om ett interinstitutionellt avtal om en enda, evidensbaserad och EU-omfattande mekanism för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter, vilket parlamentet efterlyste i sitt lagstiftningsinitiativ av den 7 oktober 2020 (11).

L.	De tre villkor för utbetalning av medel från faciliteten för återhämtning och resiliens till Polen som kommissionens ordförande nämnde den 19 oktober 2021 har ännu inte uppfyllts.

M.	Enligt artikel 319 i EUF-fördraget ska Europaparlamentet ”på rekommendation av rådet […] bevilja kommissionen ansvarsfrihet för budgetens genomförande”.

N.	Det krig som har brutit ut i Ukraina har påmint oss om vår gemensamma skyldighet att effektivt skydda demokratin, rättsstatsprincipen och våra värden enligt artikel 2 i EU-fördraget med alla medel som står till vårt förfogande.

O.	Enligt artikel 234 i EUF-fördraget har Europaparlamentet rätt att rösta om ett förslag om misstroendevotum rörande kommissionen.

Kommissionen har tyvärr beslutat att följa Europeiska rådets icke-bindande slutsatser av den 11 december 2020, även om den ”ska [fullgöra sina uppgifter] med fullständig oavhängighet” och dess ledamöter ”varken [får] begära eller ta emot instruktioner från någon regering, någon institution, något organ eller någon byrå” (artikel 17.3 i EU-fördraget, artikel 245 i EUF-fördraget), och även om kommissionen dessutom ska ”vara […] ansvarig inför Europaparlamentet” (artikel 17.8 i EU-fördraget) och ”säkerställa tillämpningen av fördragen och av de åtgärder som institutionerna antar i enlighet med fördragen” (artikel 17.1 i EU-fördraget).

Europaparlamentet välkomnar domstolens domar av den 16 februari 2022 (12) och dess slutsatser att mekanismen för villkorlighet i samband med rättsstatsprincipen är förenlig med EU-rätten, vilket bekräftar den rättsliga grundens lämplighet, ordningens förenlighet med artikel 7 i EU-fördraget och rättssäkerhetsprincipen samt EU:s befogenheter i fråga om rättsstatsprincipen i medlemsstaterna, och slutsatsen att Ungerns och Polens talan mot förordningen om villkorlighet i samband med rättsstatsprincipen bör avvisas.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta brådskande åtgärder och omedelbart tillämpa mekanismen för villkorlighet i samband med rättsstatsprincipen genom att skicka en skriftlig underrättelse i enlighet med artikel 6.1 i förordningen om villkorlighet i samband med rättsstatsprincipen och därefter direkt underrätta parlamentet, och förväntar sig att alla händelser som omfattas av förordningens tillämpningsområde under de 14 månader som gått sedan den trädde i kraft i januari 2021 ska ingå i underrättelsen. Parlamentet understryker att det är hög tid för kommissionen att fullgöra sina skyldigheter som fördragens väktare och att omedelbart reagera på de pågående allvarliga kränkningarna av rättsstatsprincipen i vissa medlemsstater, vilka utgör en allvarlig fara för unionens ekonomiska intressen när det gäller en rättvis, laglig och opartisk fördelning av EU-medel, särskilt de som omfattas av delad förvaltning. Parlamentet varnar för att ytterligare förseningar kan få allvarliga konsekvenser.

Europaparlamentet betonar att passivitet och en slappare inställning till oligarkiska strukturer och systematiska kränkningar av rättsstatsprincipen försvagar hela Europeiska unionen och undergräver medborgarnas förtroende. Parlamentet understryker behovet av att se till att skattebetalarnas pengar aldrig hamnar i fickorna på dem som undergräver EU:s gemensamma värden.

Europaparlamentet beklagar kommissionens otillräckliga svar på EU-domstolens domar av den 16 februari 2022, trots dess åtagande att färdigställa riktlinjerna för tillämpningen av rättsstatsmekanismen. Parlamentet upprepar dock att texten i förordningen om villkorlighet i samband med rättsstatsprincipen är tydlig och att den inte kräver någon ytterligare tolkning för att kunna tillämpas, och att medlagstiftarna inte har delegerat några befogenheter till kommissionen när det gäller detta. Parlamentet understryker att domstolen särskilt har erkänt att medlemsstaterna inte kan hävda att de inte är i stånd att med tillräcklig precision fastställa det väsentliga innehållet i och kraven i förordningen. Parlamentet betonar i detta sammanhang att utarbetandet av riktlinjer, som inte är rättsligt bindande och inte ingår i förordningen, under inga omständigheter får försena tillämpningen av förordningen ytterligare, och påpekar särskilt att kommissionen är skyldig att genomföra EU-lagstiftningen oberoende av tidsplanerna för val i medlemsstaterna.

Europaparlamentet noterar att det i oktober 2021, i enlighet med artikel 265 i EUF-fördraget, inledde en talan mot kommissionen inför EU-domstolen på grund av kommissionens underlåtenhet att agera och tillämpa förordningen, vilket hade begärts i två resolutioner 2021 som en följd av de otillfredsställande svaren från kommissionen och dess försök att vinna tid. Parlamentet påminner om att detta mål (13) för närvarande befinner sig i det skriftliga förfarandet, där de berörda parterna – kommissionen och parlamentet – lämnar in sina argument skriftligen. Parlamentet beklagar att kommissionen ännu inte har svarat på parlamentets uppmaning att aktivera artikel 6.1 i förordningen och inte har skickat skriftliga underrättelser till de berörda medlemsstaterna, utan endast skickade begäranden om uppgifter till Ungern och Polen i november 2021.

Europaparlamentet beklagar rådets oförmåga att göra meningsfulla framsteg när det gäller att upprätthålla unionens värden i pågående artikel 7-förfaranden för att bemöta hoten mot de gemensamma europeiska värdena i Polen och Ungern. Parlamentet påpekar att det blir till fortsatt skada för de gemensamma europeiska värdenas integritet, liksom också för det inbördes förtroendet och för unionens trovärdighet överlag när inte rådet gör effektivt bruk av artikel 7 i EU-fördraget. Parlamentet uppmanar det franska ordförandeskapet och dess efterträdare att regelbundet anordna utfrågningar. Parlamentet välkomnar i detta avseende den första utfrågningen som sammankallades av det franska ordförandeskapet den 22 februari 2022 och den andra som planeras äga rum den 30 maj 2022. Parlamentet rekommenderar att rådet följer upp utfrågningarna med att framföra konkreta rekommendationer till ifrågavarande medlemsstater, såsom det föreskrivs i artikel 7.1 i EU-fördraget, och anger tidsfrister för när dessa rekommendationer ska ha genomförts.

Europaparlamentet uppmanar därför det franska ordförandeskapet att fullgöra sitt åtagande om ”ett humant Europa” och att på ett beslutsamt sätt bidra till att stärka rättsstatsprincipen och skyddet av de grundläggande rättigheterna, i enlighet med programmet för EU:s ordförandeskap, där rättsstatsprincipen beskrivs som ”en nödvändig förutsättning för att unionen ska fungera väl”. Parlamentet uppmanar med kraft det franska ordförandeskapet att ge sitt stöd till att förordningen om villkorlighet i samband med rättsstatsprincipenen tillämpas och genomförs snabbt och korrekt.

Europaparlamentet understryker att den försämrade situationen när det gäller rättsstatsprincipen i vissa medlemsstater kräver en konstruktiv dialog om den fortsatta utvecklingen av EU:s verktygslåda för rättsstatsprincipen.

Europaparlamentet betonar att kommissionen, när den vidtar alla åtgärder enligt förordningen, bör säkerställa full insyn och informera parlamentet fullt ut och i god tid, till skillnad från det tillvägagångssätt som kommissionen valde när den skickade skrivelser med begäran om information enligt förordningen i november 2021.

10.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att de slutliga mottagarna eller bidragsmottagarna av EU-medel inte berövas förmåner i form av EU-medel om sanktioner tillämpas inom ramen för mekanismen för villkorlighet i samband med rättsstatsprincipen, i enlighet med artikel 5.4 och 5.5 i förordningen.

11.

Europaparlamentet betonar att mekanismen för villkorlighet i samband med rättsstatsprincipen bör tillämpas både på unionens budget och på NextGenerationEU. Parlamentet betonar vidare att godkännandet av de nationella planerna inom ramen för faciliteten för återhämtning och resiliens bör villkoras av att alla de elva kriterier som anges i artikel 19 i och bilaga V till förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens uppfylls. Parlamentet förväntar sig att kommissionen utesluter alla risker med att program inom ramen för sammanhållningspolitiken bidrar till missbruk av EU-medel eller överträdelser av rättsstatsprincipen innan den godkänner partnerskapsöverenskommelserna och de sammanhållningspolitiska programmen. Parlamentet uppmanar kommissionen att striktare tillämpa förordningen om gemensamma bestämmelser och budgetförordningen för att ta itu med den diskriminerande användningen av EU-medel, särskilt diskriminering som är politiskt motiverad.

12.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen, rådet och medlemsstaterna.

(1) EUT L 433 I, 22.12.2020, s. 1.

(2) EUT C 494, 8.12.2021, s. 61.

(3) EUT C 67, 8.2.2022, s. 86.

(4) EUT C 99, 1.3.2022, s. 146.

(5) Dom av den 16 februari 2022, Ungern/Europaparlamentet och Europeiska unionens råd, C-156/21, ECLI:EU:C:2022:97, och dom av den 16 februari 2022, Republiken Polen/Europaparlamentet och Europeiska unionens råd, C-157/21, ECLI:EU:C:2022:98.

(6) Dom av den 3 juni 2021, Ungern/parlamentet, C-650/18, ECLI:EU:C:2021:426.

(7) Beslut meddelat av domstolens vice ordförande den 14 juli 2021, Europeiska kommissionen/Republiken Polen, C-204/21 R, ECLI:EU:C:2021:593, och dom av den 15 juli 2021, Europeiska kommissionen/Republiken Polen, C-791/19, ECLI:EU:C:2021:596.

(8) EUT C 433, 23.12.2019, s. 66.

(9) EUT C 129, 5.4.2019, s. 13.

(10) EUT L 304, 20.11.2010, s. 47.

(11) EUT C 395, 29.9.2021, s. 2.

(12) I målen C-156/21 och C-157/21, som det hänvisas till ovan.

(13) C-657/21.

9.9.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/172

P9_TA(2022)0075

En europeisk ram för källskatt

Europaparlamentets resolution av den 10 mars 2022 om en europeisk ram för källskatt (2021/2097(INI))

(2022/C 347/14)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av artiklarna 12, 45, 49, 58, 63, 64, 65, 113, 115 och 116 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av kommissionens förslag av den 11 november 2011 till rådets direktiv om ett gemensamt system för beskattning av räntor och royalties som betalas mellan närstående bolag i olika medlemsstater (COM(2011)0714),

—	med beaktande av rådets direktiv 2011/96/EU av den 30 november 2011 om ett gemensamt beskattningssystem för moderbolag och dotterbolag hemmahörande i olika medlemsstater (1) (moder- och dotterbolagsdirektivet),

—

med beaktande av rådets direktiv (EU) 2016/1164 av den 12 juli 2016 om fastställande av regler mot skatteflyktsmetoder som direkt inverkar på den inre marknadens funktion (2) och rådets direktiv (EU) 2017/952 av den 29 maj 2017 om ändring av direktiv (EU) 2016/1164 vad gäller hybrida missmatchningar med tredjeländer (3),

—	med beaktande av rådets direktiv 2003/49/EG av den 3 juni 2003 om ett gemensamt system för beskattning av räntor och royalties som betalas mellan närstående bolag i olika medlemsstater (4) (direktivet om räntor och royalties),

—	med beaktande av rådets direktiv 2014/107/EU av den 9 december 2014 om ändring av direktiv 2011/16/EU vad gäller obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar i fråga om beskattning (5),

—	med beaktande av rådets direktiv (EU) 2018/822 av den 25 maj 2018 om ändring av direktiv 2011/16/EU vad gäller obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar i fråga om beskattning som rör rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemang (6),

—

med beaktande av kommissionens förslag av den 25 oktober 2016 om en gemensam bolagsskattebas (COM(2016)0685) och av den 25 oktober 2016 om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas (COM(2016)0683), och med beaktande av paketet om digital beskattning (7), samt parlamentets ståndpunkt om dessa förslag,

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 18 maj 2021Företagsbeskattning för 2000-talet (COM(2021)0251),

—	med beaktande av Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 11 september 2012 om förslaget till rådets direktiv om ett gemensamt system för beskattning av räntor och royalties som betalas mellan närstående bolag i olika medlemsstater (8),

—	med beaktande av sin rekommendation av den 13 december 2017 till rådet och kommissionen till följd av undersökningen avseende penningtvätt, skatteundandragande och skatteflykt (9),

—	med beaktande av kommissionens uppföljning av var och en av de ovannämnda resolutionerna från Europaparlamentet (10),

—	med beaktande av Europeiska värdepappers- och marknadsmyndighetens rapport av den 23 september 2020 om cum-ex, cum-cum och system för återkrav av källskatt,

—	med beaktande av kommissionens rekommendation av den 19 oktober 2009 om förfaranden för källskattelättnad (11),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 november 2011 om dubbelbeskattning på den inre marknaden (COM(2011)0712),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 15 juli 2020Handlingsplan för rättvis och enkel beskattning till stöd för återhämtningsstrategin (COM(2020)0312),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 24 september 2020En kapitalmarknadsunion för människor och företag – en ny handlingsplan (COM(2020)0590),

—	med beaktande av kommissionens uppförandekod om källskatt från 2017,

—	med beaktande av Europeiska bankmyndighetens rapport av den 11 maj 2020 om cum-ex, cum-cum och system för återkrav av källskatt,

—	med beaktande av Europeiska värdepappers- och marknadsmyndighetens slutrapport av den 23 september 2020 om översynen av marknadsmissbruksförordningen,

—	med beaktande av kommissionens rapport av den 24 mars 2017 om att påskynda fullbordandet av kapitalmarknadsunionen: undanröja nationella hinder för kapitalflöden (COM(2017)0147),

—	med beaktande av studien från Europeiska observatoriet för skattefrågor från oktober 2021 Revenue effects of the global minimum tax: country-by-country estimates,

—	med beaktande av studien från Europeiska observatoriet för skattefrågor av den 22 november 2021New forms of tax competition in the European Union: An empirical investigation,

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/241 av den 12 februari 2021 om inrättande av faciliteten för återhämtning och resiliens (12),

—	med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar av den 22 januari 2021Guidance to Member States: Recovery and resilience plans (Riktlinjer för medlemsstaterna: planer för återhämtning och resiliens) (SWD(2021)0012).

—

med beaktande av uttalandet av den 1 juli 2021 från G20:s och OECD:s (Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling) inkluderande ramverk för att hantera urholkning av skattebasen och överföring av vinster (BEPS) om en lösning med två pelare för att åtgärda de skatteutmaningar som härrör från digitaliseringen av ekonomin,

—	med beaktande av OECD:s projekt för avtalsenliga skattelättnader och ökad efterlevnad (TRACE),

—

med beaktande av kommissionens inledande konsekvensbedömning av den 28 september 2021 om initiativet New EU system for the avoidance of double taxation and prevention of tax abuse in the field of withholding taxes (nytt EU-system för undvikande av dubbelbeskattning och förebyggande av skattefusk på källskatteområdet),

—	med beaktande av sin resolution av den 25 november 2015 om skattebeslut och andra åtgärder av liknande karaktär eller med liknande effekt (13),

—	med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2016 om skattebeslut och andra åtgärder av liknande karaktär eller med liknande effekt (14),

—	med beaktande av sin resolution av den 29 november 2018 om cum-ex-skandalen: ekonomisk brottslighet och kryphålen i den rådande rättsliga ramen (15),

—	med beaktande av sin resolution av den 26 mars 2019 om ekonomisk brottslighet, skatteundandragande och skatteflykt (16),

—	med beaktande av sin resolution av den 21 januari 2021 om reformering av EU:s förteckning över skatteparadis (17),

—	med beaktande av sin resolution av den 16 september 2021 om genomförandet av EU:s krav på utbyte av upplysningar i fråga om beskattning: framsteg, lärdomar och hinder att övervinna (18)

—	med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A9-0011/2022), och av följande skäl:

A.	Medlemsstaterna fortsätter att förlora skatteintäkter på grund av skadlig skattepraxis, och uppskattningarna av de intäkter som går förlorade på grund av företagens skatteflykt varierar mellan 36–37 miljarder euro (19) och 160–190 miljarder euro (20) per år.

B.	Oberoende forskning (21) pekar på att EU-medlemsstaterna gemensamt förlorar mer i intäkter från bolagsskatt till andra EU-medlemsstater än till tredjeländer.

C.	Stora flöden av royalties, räntor och utdelningar via en viss jurisdiktion tyder på att vinster omdirigeras enbart i syfte att minska skattetrycket.

D.	Aggressiva skatteplaneringsstrukturer kan delas in i tre huvudsakliga kanaler: i) royaltybetalningar, ii) räntebetalningar och iii) internprissättning (22), vilket framhäver betydelsen av passiva inkomstflöden vid skatteflykt och skatteundandragande.

E.	I OECD:s och G20:s inkluderande ramverk om BEPS enades man om de viktigaste inslagen i en reform av det internationella skattesystemet genom en lösning med två pelare för att hantera de utmaningar som digitaliseringen av ekonomin medför, inbegripet en lägsta effektiv bolagsskattesats på 15 %.

F.	Europeiska observatoriet för skattefrågor har uppskattat att genomförandet av den andra pelaren i OECD:s och G20:s överenskommelse kommer att leda till en omedelbar ökning på 63,9 miljarder euro i skatteintäkter för de 27 medlemsstaterna.

Källskatt kan minska risken för skatteundandragande och skatteflykt, men kan även leda till dubbelbeskattning. Sådana skatter utgör en inkomstkälla för medlemsstaterna för att finansiera offentliga utgifter och är ett effektivt instrument för att säkra en inhemsk skattebas och bekämpa överföring av vinster till lågskattejurisdiktioner.

H.	Förändringar på EU-nivå och medlemsstatsnivå i källskattesystemet bör integreras med befintliga och kommande bestämmelser mot skatteflykt, såsom genomförandet av ovannämnda överenskommelse av OECD:s och G20:s inkluderande ramverk om BEPS.

Cum-ex- och cum-cum-systemen innebär båda återkrav av källskatt på utdelning som mottagarna inte hade rätt till och beräknas ha kostat skattebetalarna sammanlagt omkring 140 miljarder euro mellan 2000 och 2020. De flesta av dessa återkrav har ansetts vara olagliga och avslöjandena utgör den största skattebedrägeriskandalen någonsin i Europeiska unionen.

Komplexa, utdragna, kostsamma och icke-standardiserade återbetalningsförfaranden ökar risken för skattebedrägeri och skatteundandragande, vilket framgår av cum-ex-avslöjandena, samtidigt som de också ökar den administrativa bördan i samband med gränsöverskridande investeringar, i synnerhet för små och medelstora företag och icke-professionella investerare, och kan avskräcka från gränsöverskridande investeringar och skapa ett hinder för marknadsintegrationen och framstegen med kapitalmarknadsunionen.

Europaparlamentets ståndpunkt om kapitalmarknadsunionen fastställs i resolutionen av den 8 oktober 2020 om den fortsatta utvecklingen av kapitalmarknadsunionen: bättre tillgång till kapitalmarknadsfinansiering, särskilt för små och medelstora företag, och större möjligheter för icke-professionella investerare att delta (23). EU står fast vid sitt åtagande att slutföra projektet med kapitalmarknadsunionen och att främja en verklig europeisk marknad som uppmuntrar till gränsöverskridande investeringar. Kommissionen har förklarat målet att minska skattebördan vid gränsöverskridande investeringar som en av de viktigaste åtgärdspunkterna i sitt meddelande från 2020 En kapitalmarknadsunion för människor och företag – en ny handlingsplan.

Kommissionen har tidigare infört icke-bindande åtgärder för att förenkla förfarandena för att ansöka om återbetalning av skatt, bland annat en uppförandekod om källskatt och en rekommendation om förenkling av förfarandena för att ansöka om gränsöverskridande källskattelättnad, vilka gett mycket begränsade resultat. OECD:s paket för avtalsenliga skattelättnader (24) (TRACE) tillämpas inte heller i någon större utsträckning.

Kommissionen har uppskattat de totala kostnaderna för förfarandena för återbetalning av källskatt till omkring 8,4 miljarder euro 2016, främst till följd av uteblivna skattelättnader, kostnaderna för återkravsförfaranden och alternativkostnader (25), som gör möjligheterna till gränsöverskridande investeringar mindre attraktiva.

N.	Enligt både direktivet om räntor och royalties och direktivet om moderbolag och dotterbolag är vissa gränsöverskridande betalningar som äger rum inom EU och som rör räntor, royalties och utdelningar undantagna från källskatt i syfte att eliminera dubbelbeskattning.

Den 26 februari 2019 avgjorde Europeiska unionens domstol flera mål rörande det danska systemet för källskatt på utdelningar och räntor som danska företag betalar till företag i andra EU-medlemsstater, med betydande konsekvenser för tillämpningen av direktivet om räntor och royalties och moder- och dotterbolagsdirektivet. Dessa fall bekräftar vikten av tillförlitlig information om verkligt huvudmannaskap och ekonomisk substans när det gäller mottagaren av passiva inkomster.

P.	I skäl 3 i direktivet om räntor och royalties anges att det är nödvändigt att se till att räntor och royalties beskattas en gång i en medlemsstat.

Förhandlingarna om översynen av direktivet om räntor och royalties har legat på is i rådet sedan 2012 på grund av olika åsikter bland medlemsstaterna om möjligheten att införa en effektiv minimiskattesats för royalties och räntor. Kommissionen anser att införlivandet av den andra pelaren i OECD:s och G20:s inkluderande ramverk om BEPS borde bana väg för en överenskommelse om det aktuella förslaget om omarbetning av direktivet om räntor och royalties (26).

R.	Kommissionen har åtagit sig att föreslå ett lagstiftningsinitiativ för att införa ett gemensamt, standardiserat och EU-omfattande system för källskattelättnader, tillsammans med ett system för informationsutbyte och samarbete mellan skatteförvaltningarna (27).

S.	Höga standarder för samarbete mellan medlemsstaterna i fråga om beskattning, inom ramen för fördragen och EU:s rättsliga ram, är avgörande för att skydda och slå vakt om den inre marknadens integritet.

Sätta stopp för praxis med vinstöverföring

Europaparlamentet konstaterar att källskattesystemet bland medlemsstaterna, trots fortsatta ansträngningar, fortfarande till stor del är fragmenterat i fråga om skattesatser och förfaranden för skattelättnader, vilket skapar kryphål och rättslig osäkerhet. Parlamentet noterar vidare att det nuvarande systemet missbrukas för vinstöverföring, möjliggör aggressiv skatteplanering och skapar, vid sidan av hinder för gränsöverskridande investeringar på den inre marknaden, en oönskad dubbelbeskattningseffekt.

Europaparlamentet välkomnar de betydande framsteg som gjorts i kampen mot skadlig skattepraxis under de senaste åren, både på EU-nivå och på internationell nivå, men betonar samtidigt att det krävs en bättre tillämpning av befintliga lagar, och att det, mot bakgrund av allt fler bevis på överföring av vinster och skadlig skattekonkurrens och bedrägeri, särskilt efter cum-ex-avslöjandena, kan vara nödvändigt med lagstiftningsåtgärder, vid sidan av insatser för att ta itu med skattebaserade hinder för gränsöverskridande investeringar.

Europaparlamentet välkomnar den överenskommelse som nåddes genom OECD:s och G20:s inkluderande ramverk om en reform grundad på en lösning med två pelare, inbegripet en lägsta effektiv bolagsskattesats globalt. Parlamentet anser att detta är ett viktigt steg mot att sätta stopp för praxis med överföring av vinster till lågskattejurisdiktioner, minska skadlig skattekonkurrens mellan territorier och säkerställa att företag betalar sin skäliga andel av skatten i varje jurisdiktion. Parlamentet noterar dock att överenskommelsen inbegriper undantagsklausuler och ett de minimis-undantag, och att tillämpningsområdet är inriktat på multinationella företag med en global konsoliderad omsättning på minst 750 miljoner euro.

Europaparlamentet välkomnar att 137 länder och jurisdiktioner har stött överenskommelsen inom OECD:s och G20:s inkluderande ramverk om en reform grundad på en lösning med två pelare. Parlamentet noterar med tillfredsställelse att alla G20-medlemmar, alla OECD-medlemmar och alla EU-medlemsstater är parter i överenskommelsen. Parlamentet välkomnar att kommissionen kort efter det att OECD utvecklat sina modellregler lade fram ett lagstiftningsförslag för genomförandet av den andra pelaren i linje med överenskommelsen. Parlamentet uppmanar rådet att snabbt anta detta förslag, och samtidigt beakta parlamentets ståndpunkt, så att det kan träda i kraft 2023. Parlamentet anser att fastställandet av en lägsta nivå på skattekonkurrensen är en del av genomförandet av den internationella överenskommelsen.

Europaparlamentet påminner om att källskatt kan vara en defensiv åtgärd som medlemsstaterna vidtar mot länder som har förts upp i EU:s förteckning över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner på skatteområdet. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga möjligheten att lägga fram ett lagstiftningsförslag som stärker samordnade defensiva åtgärder mot förtecknade länder, med tanke på att en skönsmässig tillämpning från enskilda medlemsstaters sida har varit mindre effektivt än väntat. Parlamentet betonar i detta hänseende att genomförandet av OECD/G20:s överenskommelse, särskilt andra pelaren, också måste beaktas.

Parlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag om en EU-omfattande källskatt, för att säkerställa att betalningar som genereras inom unionen beskattas minst en gång innan de lämnar den (28). Kommissionen uppmanas med eftertryck att i detta förslag inkludera kraftfulla åtgärder mot missbruk.

Europaparlamentet konstaterar att ett enkelt, enhetligt och rättvist skattesystem är en nyckelfaktor för att öka EU:s konkurrenskraft. Parlamentet beklagar att urholkning av skattebasen och överföring av vinster fortfarande pågår och underlättas av avsaknaden av en gemensam källskatt på utgående betalningar till tredjeländer och av gemensamma regler och förfaranden som mer effektivt säkrar beskattning av flöden av utdelningar, royalties och räntor inom EU, inbegripet en eventuell lägsta effektiv skattesats. Parlamentet understryker att hanteringen av överföring av vinster bör vara en av EU:s viktigaste uppgifter under de kommande åren.

Europaparlamentet påminner om att kommissionen, inom ramen för den europeiska planeringsterminen och bedömningen av de nationella planerna för återhämtning och resiliens, fann att det behövs fler reformer för att ta itu med aggressiv skatteplanering i sex medlemsstater, där det är sannolikt att avsaknad eller begränsad tillämpning av källskatt på utgående betalningar missbrukas för aggressiv skatteplanering och skatteavtalsshopping.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för den europeiska planeringsterminen och bedömningen av de nationella planerna för återhämtning och resiliens insistera på genomförandet av rekommendationerna avseende aggressiv skatteplanering och i synnerhet avseende räntor, royalties och utdelningar.

10.

Europaparlamentet betonar att det befintliga systemet enligt direktivet om räntor och royalties och moder- och dotterbolagsdirektivet, i kombination med avsaknaden av gemensamma regler och förfaranden som säkerställer beskattning av flöden av utdelningar, räntor och royalties inom EU, kan göra det möjligt för dessa flöden att lämna EU obeskattade och kanaliseras till jurisdiktioner utanför EU, vilket leder till betydande intäktsförluster Parlamentet betonar att denna fråga åtminstone måste behandlas genom regler mot urholkning av skattebasen.

11.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inrätta en gemensam och standardiserad ram för källskatt som minskar komplexiteten för investerare, stoppar praxis med skatteavtalsshopping och säkerställer att alla utdelningar, räntor, kapitalvinster, royaltybetalningar, betalningar av yrkesmässiga tjänster och relevanta kontraktsbetalningar som genereras i EU beskattas med en effektiv skattesats.

12.

Europaparlamentets påminner om sin ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 11 september 2012 om översynen av direktivet om räntor och royalties. Parlamentet beklagar att översynen av detta direktiv har legat på is i rådet sedan 2012 på grund av olika åsikter bland medlemsstaterna om möjligheten att införa en effektiv minimiskattesats på royalties och räntor. Parlamentet uppmanar rådet att med tanke på EU:s genomförande av den andra pelaren snabbt återuppta och slutföra förhandlingarna om direktivet om räntor och royalties.

13.

Europaparlamentet konstaterar att avsaknaden av en lägsta effektiv skattesats på utdelningar till aktieägare har skapat en miljö som kan komma att främja skatteflykt. Parlamentet uppmanar kommissionen att analysera denna fråga och att bedöma de bästa lagstiftningsalternativen för att hantera den, inbegripet möjligheten att se över moder- och dotterbolagsdirektivet.

14.

Europaparlamentet påminner om att den senaste tidens forskning (29) visar på stora skillnader i tillämpningen av källskatt i medlemsstaterna – skattesatserna kan variera mellan 0 % och 35 % – och påpekar att källskattesatserna i skatteavtal ofta är lägre än standardsatserna.

15.

Europaparlamentet uppmuntrar alla medlemsstater att slutföra ratificeringen av den multilaterala konventionen för att genomföra åtgärder relaterade till skatteavtal för att förhindra en urholkning av skattebasen och överföring av vinster (MLI). Parlamentet uppmanar kommissionen att inkludera dessa MLI-normer i reformen av EU:s förteckning över icke samarbetsvilliga skattejurisdiktioner och dess kriterier.

16.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se över alla gällande skatteavtal som undertecknats med tredjeländer för att säkerställa överensstämmelse med nya globala standarder. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå proportionerliga åtgärder för medlemsstaterna om deras befintliga bilaterala skatteavtal för att se till att de innehåller allmänna regler mot missbruk.

17.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vid bedömningen av hur EU-riktlinjer för förhandlingar om skatteavtal mellan medlemsstaterna och utvecklingsländer ska utarbetas ta hänsyn till den regel om skattskyldighet som ingår i den andra pelaren.

Intensifiera kampen mot utdelningsarbitrage

18.

Europaparlamentet påminner om att en undersökning i oktober 2018 avslöjade att 11 medlemsstater hade förlorat upp till 55,2 miljarder euro i skatteintäkter till följd av cum-ex- och cum-cum-system, men att nya uppskattningar efter en undersökning som offentliggjordes i oktober 2021 fastställde att förlusten av offentliga intäkter uppgick till ca 140 miljarder euro under perioden 2000–2020. Parlamentet är oroat över att dessa system fortsätter att utnyttjas på bekostnad av EU:s offentliga finanser. Parlamentet är bekymrat över att det kan finnas andra system med liknande skadliga effekter, såsom cum-fake. Parlamentet noterar att den tyska domstolen i Karlsruhe i juli 2021 slog fast att cum-ex-system är olagliga och därför utgör skattebedrägeri.

19.

Europaparlamentet noterar Europeiska värdepappers- och marknadsmyndighetens (Esma) och Europeiska bankmyndighetens (EBA) undersökning och slutrapport om cum-ex- och cum-cum-system och system för återkrav av källskatt, i enlighet med parlamentets begäran. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjliga lösningar för att hantera dessa system, närmare bestämt möjligheten att koppla skatteåterkraven till den underliggande utdelningen, särskilt genom en unik identifikationskod, och/eller genom att ge en enda enhet i varje medlemsstat ansvaret för att uppbära källskatt och utfärda det relevanta skatteintyget för att säkerställa att flera skatteåterbäringar avseende en enda utdelning inte kan äga rum och att skattemyndigheterna lätt kan upptäcka missbruk av återbetalningsförfaranden.

20.

Europarlamentet betonar att cum-ex-avslöjandena har påverkat marknadsintegriteten och investerarnas förtroende. Parlamentet uppmanar kommissionen att reflektera över slutsatserna i Esmas slutrapport om översynen av marknadsmissbruksförordningen och att undersöka huruvida förordningen har överträtts, samt att överväga om förordningen skulle behöva ändras i detta avseende. Parlamentet betonar att europeiska myndigheter, inbegripet EBA och Esma, måste fullgöra sitt tillsynsansvar.

21.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå åtgärder för att stärka samarbetet och det ömsesidiga biståndet mellan skattemyndigheter, finansmarknadstillsynsmyndigheter och, i förekommande fall, brottsbekämpande organ när det gäller upptäckt och lagföring av system för återkrav av källskatt. Parlamentet uppmärksammar Esmas rekommendation (30) till kommissionen att avlägsna de nuvarande rättsliga begränsningarna för informationsutbyte mellan finansmarknadstillsynsmyndigheter och skattemyndigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att i kommande lagstiftningsförslag tillhandahålla en rättslig grund för utbyte av relevant information mellan dessa myndigheter, särskilt för att flagga för misstänkt verksamhet.

22.

Europaparlamentet delar Esmas oro över att system för återbetalning av källskatt sällan håller sig inom EU:s gränser (31), och betonar därför vikten av fortsatt internationellt samarbete i denna fråga.

23.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens insatser och parlamentets initiativ för att stärka samarbetet mellan medlemsstaterna på skatteområdet, till exempel genom Fiscalisprogrammet.

24.

Europaparlamentet betonar att även om rådets direktiv 2014/107/EU har underlättat utbytet av upplysningar finns det andra hinder för upptäckt av cum-ex- och cum-cum-system, bland annat när det gäller avvecklingsfördröjningar vid värdepapperstransaktioner, omfattningen av utbytet av upplysningar om kapitalvinster och det otillräckliga spontana utbytet av upplysningar. Parlamentet påminner om rekommendationerna från sin resolution av den 16 september 2021 om genomförandet av EU:s krav på utbyte av upplysningar i fråga om beskattning: framsteg, lärdomar och hinder att övervinna.

25.

Europaparlamentet betonar att mellanhändernas roll bör beaktas, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utarbeta lämpliga åtgärder för att hindra dem från att underlätta skattemissbruk och skatteflykt. Parlamentet påminner om att direktiv (EU) 2018/822 (DAC 6) införde obligatoriska regler för offentliggörande av gränsöverskridande arrangemang, vilket innebar att mellanhänder blev skyldiga att rapportera potentiellt skadliga skattearrangemang. Parlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera i vilken utsträckning dessa regler har bidragit till att avslöja skadliga skattearrangemang, såsom cum-cum- och cum-ex-system, och i vilken utsträckning de har haft en avskräckande effekt.

26.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utöka det obligatoriska utbytet av upplysningar till att omfatta utdelningsarbitrage och all information om kapitalvinster, inbegripet beviljande av återbetalning av utdelnings- och kapitalvinstskatter. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att bedöma effekterna av utvidgningen av rapporteringskraven till gränsöverskridande arrangemang för kapitalförvaltning för kunder som är fysiska personer, med beaktande av den administrativa börda som skulle skapas. Parlamentet betonar i detta sammanhang vikten av korrekta och fullständiga uppgifter om verkligt huvudmannaskap.

Undanröja hinder för gränsöverskridande investeringar på den inre marknaden

27.

Europaparlamentet välkomnar varmt kommissionens avsikt att före utgången av 2022 lägga fram ett förslag om inrättande av en gemensam och standardiserad ram för källskatt, tillsammans med en mekanism för utbyte av upplysningar och samarbete mellan medlemsstaternas skatteförvaltningar. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att, med full respekt för EU:s befogenheter, sträva efter att även åtgärda skillnaderna mellan källskattesatserna i EU.

28.

Parlamentet kräver att ett sådant förslag ska ta upp behovet av ett harmoniserat genomförande som bör ersätta skatteavtal mellan medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att ge handledning om avtalsbestämmelser som medlemsstaterna skulle kunna använda i sina bilaterala avtal med tredjeländer.

29.

Europaparlamentet påminner om kommissionens åtagande att fullborda kapitalmarknadsunionen. Parlamentet uppmanar kommissionen att i detta avseende och senast 2022 genomföra en konsekvensbedömning av genomförandet av åtgärderna i den handlingsplan som lanserades 2019.

30.

Europaparlamentet konstaterar att kommissionens rekommendation att genomföra välfungerande förfaranden för källskattelättnader eller, om detta inte är möjligt, att inrätta snabba och standardiserade återbetalningsförfaranden, en rekommendation som utfärdades som en del av kommissionens rekommendation av den 19 oktober 2009 om förfaranden för källskattelättnad, hittills inte har genomförts på ett tillfredsställande sätt av medlemsstaterna.

31.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta fram ett gemensamt och standardiserat EU-förfarande för källskatteåterbetalningar för alla medlemsstater. Parlamentet betonar att en sådan harmonisering skulle vara särskilt användbar för icke-professionella investerare, vilka ofta avskräcks från att fullborda återbetalningsförfaranden på grund av alltför stora bördor till följd av dessa skillnader, och skulle sålunda skapa mer rättvisa spelregler.

32.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bland annat och som en del av denna harmonisering införa regler om källskattebefrielse och källskatteavdrag och ett standardiserat format och förfarande för återbetalningsansökningar, och att åtgärda den nuvarande situationen där en enhetlig definition av ”verklig huvudman” saknas och tidsperioderna för ansökning och återbetalning inte är anpassade till varandra, samt undanröja språkliga hinder. Parlamentet betonar vikten av att förhindra risken för bedrägerier inom den nya ramen.

33.

Europaparlamentet konstaterar att återbetalning av källskatt främst är en pappersdriven process, som inte bara är långsammare och mer betungande för skattebetalarna, vilket ytterligare komplicerar processen för utländska investerare, utan också mer utsatt för bedrägerier. Parlamentet betonar att välfungerande, lättanvända, snabba, standardiserade och digitala förfaranden för återbetalning av källskatt och ett bättre samarbete mellan nationella skatteförvaltningar kan minska den administrativa bördan, osäkerheten kring gränsöverskridande investeringar och skatteundandragande, samtidigt som förfarandena påskyndas för både investerare och skattemyndigheter, vilket innebär en förbättring jämfört med rådande läge.

34.

Europaparlamentet noterar den potential som tekniken för distribuerade liggare (DLT) har för att effektivisera källskattesystemet i varje land, men också för att underlätta sömlösa förfaranden mellan olika nationella system och förhindra bedräglig verksamhet. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att beakta befintliga digitala lösningar i medlemsstaterna för att bedöma hur blockkedjetekniken kan utnyttjas för att förhindra skatteundandragande och skatteflykt, samtidigt som EU:s dataskyddsregler respekteras fullt ut, och att överväga att inrätta ett pilotprojekt. Parlamentet betonar dock att tekniken i sig inte till fullo kan åtgärda de problem som uppstår på grund av avsaknaden av en gemensam ram.

35.

Europaparlamentet påpekar att moder- och dotterbolagsdirektivet och direktivet om räntor och royalties gradvis har avskaffat källskatt på utdelningar, räntor och royalties mellan närstående företag i EU som når vissa tröskelvärden, i syfte att minska risken för dubbelbeskattning. Parlamentet noterar att källskatt fortfarande tas ut på investerare under dessa tröskelvärden och att förfarandena för skattebefrielse eller skattelättnader i detta fall styrs av dubbelbeskattningsavtal.

36.

Europaparlamentet välkomnar det alternativ som kommissionen föreslår om att inrätta ett komplett gemensamt EU-system för källskattelättnad, vilket skulle kunna vara en pålitlig lösning på längre sikt. Parlamentet betonar att en övergång till denna typ av system inte får inverka negativt på kampen mot skattefusk eller direkt eller indirekt underlätta överföring av vinster till lågskattejurisdiktioner eller dubbel icke-beskattning. Parlamentet betonar att destinationslandets efterlevnad av den EU-lagstiftning som genomför överenskommelsen som nåtts inom OECD:s och G20:s inkluderande ramverk under alla omständigheter måste vara en förutsättning för källskattelättnader.

37.

Europaparlamentet påminner om OECD:s princip om att beskatta affärsverksamheten där den äger rum. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att analysera andra alternativ, såsom ett alternativt system för skattelättnader i det land där den skattepliktiga har sin hemvist, så att all källskatt som betalas till källmedlemsstaten skulle kompenseras genom skatteavdrag av den hemvistmedlemsstat där inkomsten deklareras, för att garantera att ingen dubbelbeskattning uppstår och begränsa risken för missbruk.

38.

Europaparlamentet noterar OECD:s TRACE-initiativ, som ger godkända mellanhänder befogenhet att återkräva källskatt på portföljinvesteringar. Parlamentet påminner om att endast en medlemsstat har genomfört TRACE. Parlamentet uppmuntrar andra att bedöma resultaten när det gäller minskning av den administrativa bördan, inverkan på skatteintäkter och bedrägeririsker.

o o

39.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 345, 29.12.2011, s. 8.

(2) EUT L 193, 19.7.2016, s. 1.

(3) EUT L 144, 7.6.2017, s. 1.

(4) EUT L 157, 26.6.2003, s. 49.

(5) EUT L 359, 16.12.2014, s. 1.

(6) EUT L 139, 5.6.2018, s. 1.

(7) Paketet består av kommissionens meddelande av den 21 mars 2018Dags för ett modernt, rättvist och effektivt skattesystem för den digitala ekonomin (COM(2018)0146), kommissionens förslag av den 21 mars 2018 till rådets direktiv om fastställande av regler med avseende på bolagsbeskattning av en betydande digital närvaro (COM(2018)0147), kommissionens förslag av den 21 mars 2018 till rådets direktiv om ett gemensamt system för skatt på inkomster från tillhandahållande av vissa digitala tjänster (COM(2018)0148), och kommissionens rekommendation av den 21 mars 2018 avseende bolagsbeskattning av en betydande digital närvaro (C(2018)1650).

(8) EUT C 353 E, 3.12.2013, s. 196.

(9) EUT C 369, 11.10.2018, s. 132.

(10) Den gemensamma uppföljningen av den 16 mars 2016 om ökad transparens, samordning och samstämdhet för bolagsbeskattningen i unionen och TAXE1-utskottets resolutioner, uppföljningen av den 16 november 2016 av Europaparlamentets resolution om skattebeslut och andra åtgärder av liknande karaktär eller med liknande effekt, uppföljningen från april 2018 av PANA-rekommendationen, uppföljningen av den 26 mars 2019 av resolutionen om cum-ex-skandalen och uppföljningen av den 27 augusti 2019 av TAX3-resolutionen.

(11) EUT L 279, 24.10.2009, s. 8.

(12) EUT L 57, 18.2.2021, s. 17.

(13) EUT C 366, 27.10.2017, s. 51.

(14) EUT C 101, 16.3.2018, s. 79.

(15) EUT C 363, 28.10.2020, s. 102.

(16) EUT C 108, 26.3.2021, s. 8.

(17) EUT C 456, 10.11.2021, s. 177.

(18) Antagna texter, P9_TA(2021)0392.

(19) Kommissionens årsrapport om beskattning 2021 av den 18 maj 2021.

(20) Drover, R. et al., Bringing transparency, coordination and convergence to corporate tax policies in the European Union, Part I: Assessment of the magnitude of aggressive corporate tax planning, Europaparlamentet, Generaldirektoratet för parlamentarisk utredning och analys, enheten för europeiskt mervärde, september 2015.

(21) Tørsløv, T., Wier, L. och Zucman, G., The Missing Profits of Nations, Working Paper 24701, juni 2018, finns på: https://www.nber.org/papers/w24701.

(22) https://ec.europa.eu/taxation_customs/system/files/2018-03/taxation_papers_71_atp_.pdf.

(23) EUT C 395, 29.9.2021, s. 89.

(24) Inledningsanförande av Paul Gisby (Accountancy Europe) vid FISC-underutskottets offentliga utfrågning i Europaparlamentet den 27 oktober 2021.

(25) Kommissionens rapport av den 24 mars 2017 om att påskynda fullbordandet av kapitalmarknadsunionen: undanröja nationella hinder för kapitalflöden (COM(2017)0147).

(26) Kommissionens meddelande av den 18 maj 2021Företagsbeskattning för 2000-talet (COM(2021)0251).

(27) Kommissionens handlingsplan för rättvis och enkel beskattning till stöd för återhämtningsstrategin.

(28) Europaparlamentets resolution av den 6 juli 2016 om skattebeslut och andra åtgärder av liknande karaktär eller med liknande effekt, punkt 26.

(29) Van ’t Riet, M. and Lejour, A., A Common Withholding Tax On Dividend, Interest And Royalties In The European Union, 2020.

(30) Europeiska värdepappers- och marknadsmyndighetens slutrapport av den 23 september 2020 om översynen av marknadsmissbruksförordningen, punkt 624.

(31) Ibid. punkt 617.

9.9.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/181

P9_TA(2022)0076

Den europeiska planeringsterminen för samordning av den ekonomiska politiken: den årliga översikten över hållbar tillväxt 2022

Europaparlamentets resolution av den 10 mars 2022 om den europeiska planeringsterminen för samordning av den ekonomiska politiken: den årliga översikten över hållbar tillväxt 2022 (2022/2006(INI))

(2022/C 347/15)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 121.2 och 136,

—	med beaktande av protokoll nr 1 till fördragen om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen,

—	med beaktande av protokoll nr 2 till fördragen om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna,

—	med beaktande av fördraget om stabilitet, samordning och styrning inom Ekonomiska och monetära unionen,

—	med beaktande av Parisavtalet om FN:s ramkonvention om klimatförändringar och målen för hållbar utveckling,

—	med beaktande av rådets direktiv 2011/85/EU av den 8 november 2011 om krav på medlemsstaternas budgetramverk (1),

—	med beaktande av rådets förordning (EU) nr 1177/2011 av den 8 november 2011 om ändring av förordning (EG) nr 1467/97 om påskyndande och förtydligande av tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott (2),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1173/2011 av den 16 november 2011 om effektiv övervakning av de offentliga finanserna i euroområdet (3),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1174/2011 av den 16 november 2011 om verkställighetsåtgärder för att korrigera alltför stora makroekonomiska obalanser i euroområdet (4),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1175/2011 av den 16 november 2011 om ändring av rådets förordning (EG) nr 1466/97 om förstärkning av övervakningen av de offentliga finanserna samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken (5),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1176/2011 av den 16 november 2011 om förebyggande och korrigering av makroekonomiska obalanser (6),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 472/2013 av den 21 maj 2013 om förstärkning av den ekonomiska övervakningen och övervakningen av de offentliga finanserna i medlemsstater i euroområdet som har, eller hotas av, allvarliga problem i fråga om sin finansiella stabilitet (7),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 473/2013 av den 21 maj 2013 om gemensamma bestämmelser för övervakning och bedömning av utkast till budgetplaner och säkerställande av korrigering av alltför stora underskott i medlemsstater i euroområdet (8),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2020/2092 av den 16 december 2020 om en generell villkorlighetsordning för skydd av unionsbudgeten (9) (förordningen om villkorlighet i samband med rättsstatsprincipen),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/241 av den 12 februari 2021 om inrättande av faciliteten för återhämtning och resiliens (10) (förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 27 maj 2020EU vid ett vägskäl: bygga upp och bygga nytt för nästa generation (COM(2020)0456),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 2 juni 2021Samordning av den ekonomiska politiken 2021: få bukt med covid-19, stödja återhämtningen och modernisera ekonomin (COM(2021)0500),

—	med beaktande av meddelandet från kommissionen av den 4 mars 2021 om handlingsplanen för den europeiska pelaren för sociala rättigheter (COM(2021)0102),

—	med beaktande av det sociala åtagandet från Porto av den 7 maj 2021 av rådet, kommissionen, parlamentet och arbetsmarknadens parter,

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 24 november 2021Den årliga tillväxtstrategin för 2022 (COM(2021)0740),

—	med beaktande av kommissionens rapport av den 24 november 2021Rapport om förvarningsmekanismen 2022 (COM(2021)0741), och kommissionens rekommendation av den 24 november 2021 till rådets rekommendation om den ekonomiska politiken i euroområdet (COM(2021)0742),

—	med beaktande av Europeiska systemrisknämndens rapport av den 16 februari 2021Financial stability implications of support measures to protect the real economy from the COVID-19 pandemic,

—	med beaktande av arbetsdokumentet av den 27 maj 2020 från kommissionens avdelningar Identifying Europe’s recovery needs,

—	med beaktande av kommissionens ekonomiska höstprognos 2021 av den 11 november 2021,

—	med beaktande av den europeiska finanspolitiska nämndens bedömning av den 16 juni 2021 av den finanspolitiska inriktningen i euroområdet 2022,

—	med beaktande av sin resolution av den 6 juni 2021 om Europaparlamentets granskning av kommissionens och rådets pågående bedömning av de nationella återhämtnings- och resiliensplanerna,

—	med beaktande av sin resolution av den 13 november 2020 om investeringsplanen för ett hållbart Europa – finansieringen av den gröna given,

—	med beaktande av den europeiska finanspolitiska nämndens årsrapport av den 10 november 2021,

—	med beaktande av sin resolution av den 8 juli 2021 om översynen av den makroekonomiska lagstiftningen för en bättre inverkan på Europas realekonomi samt större transparens när det gäller beslutsfattandet och ökat demokratiskt ansvarstagande (11),

—	med beaktande av sin resolution av den 1 mars 2022 om Rysslands aggression mot Ukraina (12),

—	med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

—	med beaktande av yttrandena från budgetutskottet och utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A9-0034/2022), och av följande skäl:

Den europeiska planeringsterminen spelar en viktig roll för samordningen av den ekonomiska politiken och budgetpolitiken i medlemsstaterna och säkrar därmed den ekonomiska och monetära unionens makroekonomiska stabilitet. I denna process bör man inte ignorera målen för den europeiska pelaren för sociala rättigheter och den europeiska gröna given liksom andra frågor som rör finanssektorn och beskattning. Införlivandet av dessa frågor bör inte påverka den europeiska planeringsterminens huvudsakliga ekonomiska och finanspolitiska karaktär.

B.	Enligt kommissionens ekonomiska vinterprognos förväntas BNP-tillväxten för 2022 uppgå till 4,0 % för både euroområdet och EU-27, men förväntas sjunka till 2,7 % för euroområdet respektive 2,8 % för EU-27 under 2023.

C.	Kommissionens ekonomiska vinterprognos visar på en betydande skillnad i återhämtningstakten i de olika medlemsstaterna under 2021, med en skillnad i BNP-tillväxten som sträcker sig från 2,8 % till 13,7 %.

D.	Den kris som covid-19-pandemin orsakat har lett till ökade sociala, territoriella, generationsmässiga, ekonomiska och könsrelaterade ojämlikheter.

E.	Enligt kommissionens ekonomiska vinterprognos sjönk den genomsnittliga arbetslösheten till 7,0 % i euroområdet och till 6,4 % i EU-27 under 2021.

F.	Den aldrig tidigare skådade recessionen 2020 och de åtgärder som vidtogs med anledning av pandemin drev upp den offentliga skuldkvoten under 2021 till 100 % av BNP i euroområdet och 92,1 % av BNP i EU-27.

G.	För att öka EU:s produktivitet och globala konkurrenskraft krävs strukturella, socialt balanserade, tillväxtfrämjande och hållbara reformer och en lämplig investeringsnivå.

Den ekonomiska återhämtningen efter pandemin kräver ett snabbt och effektivt genomförande av faciliteten för återhämtning och resiliens (Recovery and Resilience Facility – RRF). Alla planer för återhämtning och resiliens bör omfatta var och en av de sex pelarna och de allmänna och specifika målen i RRF-förordningen och respektera dess övergripande principer.

I.	Utmaningar relaterade till rättsstatsprincipen har identifierats under den europeiska planeringsterminen.

J.	Aspekter som rör den eventuella framtiden för EU:s finanspolitiska ram har behandlats i ett särskilt initiativbetänkande från Europaparlamentet.

Sysselsättningsaspekterna och de sociala aspekterna av den årliga översikten över hållbar tillväxt 2022 behandlas i det parallella betänkandet från parlamentets utskott för sysselsättning och sociala frågor om den europeiska planeringsterminen för samordning av den ekonomiska politiken: sysselsättning och sociala aspekter i den årliga strategin för hållbar tillväxt 2022.

L.	Aspekter som rör genomförandet av RRF kommer att behandlas i ett särskilt initiativbetänkande från Europaparlamentet.

Ekonomiska utsikter för EU

Europaparlamentet konstaterar att den europeiska ekonomin håller på att återhämta sig snabbare än väntat från de förödande effekterna av den globala covid-19-pandemin. Parlamentet understryker den avgörande betydelse som snabba och innovativa politiska insatser har spelat och kommer att fortsätta att spela för att dämpa pandemins inverkan på den europeiska ekonomin.

Europaparlamentet betonar att konflikten i Ukraina och de stränga sanktionerna mot Ryska federationen oundvikligen kommer att få negativa konsekvenser för EU:s ekonomi. Parlamentet uppmanar kommissionen att fastställa och underlätta metoder och sätt att hantera de ekonomiska och sociala konsekvenserna av sanktionerna.

Europaparlamentet är bekymrat över nya varianter, lokala nedstängningar på grund av pandemin, stigande energipriser, inflationstryck, störningar på utbudssidan och den ökade bristen på arbetskraft. Parlamentet konstaterar att dessa risker ger upphov till betydande osäkerhet och skulle kunna hämma utsikterna för ekonomisk tillväxt under de kommande månaderna och försena övergången till en mer hållbar, digital, konkurrenskraftig och framtidssäker ekonomi.

Europaparlamentet noterar att alla medlemsstater förväntas nå de produktionsnivåer som de hade före pandemin före utgången av 2022. Parlamentet oroas över att återhämtningstakten varierar mellan medlemsstater och regioner, med betydande skillnader mellan medlemsstaterna under 2021. Parlamentet noterar dock att återhämtningen förväntas tillta ännu mer under 2022 och 2023. Parlamentet understryker att den förväntade tillväxttakten i EU under 2022 och 2023 är lägre än den förväntade globala ekonomiska BNP-tillväxten.

Europaparlamentet inser att den kris som utlöstes av covid-19-pandemin har varit särskilt allvarlig för företagen, främst de små och medelstora företagen, och inom turismen, hotellbranschen och kulturen. Parlamentet betonar att de medlemsstater som var mer beroende av dessa tjänster påverkades mest ekonomiskt.

Europaparlamentet erkänner det koncept med europeisk solidaritet som ligger till grund för inrättandet av RRF. Parlamentet betonar att ett transparent och framgångsrikt genomförande av RRF kommer att bidra till att göra EU:s ekonomier och samhällen mer välmående, hållbara, inkluderande, konkurrenskraftiga, motståndskraftiga och bättre förberedda för den gröna och digitala omställningen, samt främja ekonomisk, social och territoriell sammanhållning.

Ansvarsfull och hållbar finanspolitik

Europaparlamentet noterar att stabilitets- och tillväxtpaktens allmänna undantagsklausul kommer att fortsätta att tillämpas under 2022, och att den förväntas upphöra att gälla från och med 2023, förutsatt att den underliggande motiveringen för aktiveringen upphör att gälla.

Europaparlamentet tror att översynen av EU:s ram för ekonomisk styrning är nödvändig. Parlamentet håller med den europeiska finanspolitiska nämnden om vikten av att ha en tydlig väg mot en reviderad finanspolitisk ram, helst innan den allmänna undantagsklausulen avaktiveras.

Europaparlamentet noterar kommissionens avsikt att ge vägledning om finanspolitiken för perioden fram till avaktiveringen av den allmänna undantagsklausulen, på ett sätt som återspeglar både den särskilda ekonomiska situationen i varje medlemsstat och diskussionerna om ramen för ekonomisk styrning. Parlamentet påminner i detta avseende om sin resolution av den 8 juli 2021 om översynen av den makroekonomiska lagstiftningsramen.

10.

Europaparlamentet är övertygat om att det för att stödja återhämtningen fortfarande är avgörande att länderna samordnar sin finanspolitik. Parlamentet noterar att den övergripande finanspolitiska inriktningen, när hänsyn tas till nationella budgetar och RRF, beräknas fortsätta att stödja återhämtningen under 2022 och säkerställa en gradvis omställning av finanspolitiken. Parlamentet håller med kommissionen om att medlemsstater med låga eller medelhöga skuldnivåer bör eftersträva eller upprätthålla en stödjande finanspolitisk inriktning, och att medlemsstater med höga skuldnivåer bör utnyttja RRF till att finansiera ytterligare investeringar för att stödja återhämtningen, samtidigt som en försiktig finanspolitik bedrivs, vilken dock inte hindrar de offentliga investeringar som behövs för att finansiera sektorer som är strategiska för återhämtning och resiliens i de europeiska ekonomierna och samhällena. Parlamentet håller med kommissionen om att alla medlemsstater bör bevara eller i stort sett upprätthålla sina nationellt finansierade investeringar.

11.

Europaparlamentet betonar att både regeringarnas inkomster och utgifter är avgörande för att garantera de offentliga finansernas hållbarhet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder för att bekämpa skattebedrägeri, skatteundandragande, skatteflykt och penningtvätt samt att genomföra hållbara, socialt balanserade och tillväxtfrämjande reformer.

Tillväxtfrämjande, balanserade, inkluderande och hållbara strukturreformer och investeringar

12.

Europaparlamentet anser att det är avgörande att samordna nationella reform- och investeringsinsatser och att utbyta bästa praxis för att öka konvergensen och resiliensen i våra ekonomier, främja hållbar tillväxt för alla och förbättra de institutionella ramarna för att öka det nationella egenansvaret och den nationella ansvarsskyldigheten.

13.

Europaparlamentet betonar att RRF utgör en unik och enastående möjlighet för alla medlemsstater att ta itu med viktiga strukturella utmaningar och investeringsbehov, inbegripet den rättvisa, gröna och digitala omställningen. Parlamentet insisterar på att alla planer för återhämtning och resiliens måste uppfylla alla kraven i RRF-förordningen, särskilt de sex pelarna. Parlamentet betonar samspelet mellan den europeiska planeringsterminen och RRF. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta vara på denna möjlighet på bästa sätt och att utnyttja den för att omvandla sina ekonomier och göra dem hållbara, konkurrenskraftigare och mer motståndskraftiga mot framtida chocker. Parlamentet betonar den roll som parlamentet spelar i genomförandet av RRF, i enlighet med bestämmelserna i RRF-förordningen.

14.

Europaparlamentet påminner om att RRF och de enskilda nationella planerna för återhämtning och resiliens fullt ut bör respektera förordningen om villkorlighet i samband med rättsstatsprincipen, och att åtgärderna i dessa planer inte bör strida mot EU:s värden som fastställs i artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen. Parlamentet insisterar på att kommissionen i detta syfte måste säkerställa att inga projekt eller åtgärder strider mot dessa värden, under vare sig bedömningsfasen eller genomförandefasen, och begär att den vidtar lämpliga åtgärder för en översyn.

15.

Europaparlamentet betonar att covid-19-pandemin har haft betydande konsekvenser för kvinnor. Parlamentet betonar vikten av att öka kvinnors deltagande i ekonomin, inbegripet ett inkluderande deltagande i den digitala ekonomin och den digitala omställningen, och säkerställa en mer inkluderande tillväxt som en del av lösningen på återhämtningen efter pandemin, vilket kommer att bidra till att öka sysselsättningen, det ekonomiska välståndet och konkurrenskraften i hela EU.

16.

Europaparlamentet konstaterar att många medlemsstater står inför såväl en otillfredsställande nivå av privata och offentliga investeringar som gamla och nya strukturella utmaningar som hindrar deras tillväxtpotential. Parlamentet betonar därför att det är avgörande för en hållbar återhämtning och fortsatt tillväxt att man hanterar strukturella utmaningar och ökar privata och offentliga investeringar. Parlamentet anser att genomförandet av reformer för att åtgärda gamla och nya strukturella sårbarheter inte bara är avgörande för att förbättra förmågan att stå emot och hantera befintliga utmaningar, utan även för att genomföra den gröna och digitala omställningen på ett hållbart, rättvist och inkluderande sätt och för att minska de sociala ojämlikheterna. Parlamentet påpekar att bristen på nationellt egenansvar är en av de största svagheterna i genomförandet av reformer som syftar till att åtgärda strukturella brister.

17.

Europaparlamentet är bekymrat över att kommissionen har identifierat makroekonomiska sårbarheter i samband med obalanser och alltför stora obalanser i 12 medlemsstater. Parlamentet är oroat över att karaktären på och källan till medlemsstaternas obalanser i stort sett är desamma som före pandemin, och att pandemin också kan förvärra obalanserna och de ekonomiska skillnaderna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utnyttja det unika tillfälle som RRF erbjuder för att avsevärt minska de befintliga makroekonomiska obalanserna, särskilt genom att inkludera ambitiösa reformåtgärder i alla medlemsstaters nationella planer. Parlamentet betonar att ett korrekt genomförande är avgörande för att denna möjlighet ska kunna utnyttjas fullt ut.

18.

Europaparlamentet noterar att höga statsskuldnivåer kan orsaka makroekonomisk instabilitet, i synnerhet om Europeiska centralbankens penningpolitik skulle bli mindre ackommoderande. Parlamentet betonar vikten av ett lämpligt regelverk och politiska strategier som kan kombinera en minskning av skuldkvoten med en lämplig nivå av privata och offentliga investeringar som kan säkerställa varaktig ekonomisk tillväxt, hög konkurrenskraft och social sammanhållning.

19.

Europaparlamentet inser vikten av förfarandet vid makroekonomiska obalanser när det gäller att fastställa, förebygga och åtgärda makroekonomiska obalanser i EU. Parlamentet framhåller att fortlöpande övervakning och vaksamhet kommer att behövas, och att medlemsstaterna bör åtgärda ökande obalanser genom reformer som stärker den ekonomiska och sociala resiliensen och främjar den digitala omvandlingen och den gröna och rättvisa omställningen. Parlamentet betonar att kommissionen spelar en viktig roll i att hålla regeringar ansvariga i detta avseende.

20.

Europaparlamentet påminner om att den europeiska planeringsterminen är ett väletablerat ramverk för EU-medlemsstaternas samordning av sin finanspolitik, ekonomiska politik, socialpolitik och sysselsättningspolitik. Parlamentet betonar att utan samordnade insatser för att genomföra den digitala omställningen och miljöomställningen, och för att ta itu med vissa frågor som rör finanssektorn, kan de europeiska ekonomierna lida långvariga skador, vilket undergräver alla försök att främja en hållbar och trovärdig finanspolitik. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att på lämpligt sätt beakta alla dessa aspekter i den framtida europeiska planeringsterminen, utan att undergräva den nuvarande strategin som bygger på finans- och budgetpolitik.

En mer demokratisk europeisk planeringstermin

21.

Europaparlamentet betonar vikten av man håller en fullständig debatt och ser till att både de nationella parlamenten och Europaparlamentet involveras på lämpligt sätt i den europeiska planeringsterminen. Parlamentet upprepar sin uppmaning om att parlamentets demokratiska roll måste stärkas inom ramen för ekonomisk styrning, och uppmanar rådet och kommissionen att ta vederbörlig hänsyn till parlamentets resolutioner.

22.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att hålla både Europaparlamentet och rådet, i egenskap av medlagstiftare, lika väl informerade om alla aspekter som rör tillämpningen av EU:s ram för ekonomisk styrning, inbegripet de förberedande etapperna.

23.

Europaparlamentet konstaterar att kommissionen, rådet och Eurogruppens ordförande regelbundet bör delta i de ansvariga parlamentsutskottens sammanträden för att ge information och utbyta åsikter om de senaste ekonomiska och politiska händelserna.

24.

Europaparlamentet efterlyser en engagerad samordning med arbetsmarknadens parter och andra berörda parter på både nationell och europeisk nivå i syfte att stärka den demokratiska ansvarsskyldigheten och transparensen.

o o

25.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 306, 23.11.2011, s. 41.

(2) EUT L 306, 23.11.2011, s. 33.

(3) EUT L 306, 23.11.2011, s. 1.

(4) EUT L 306, 23.11.2011, s. 8.

(5) EUT L 306, 23.11.2011, s. 12.

(6) EUT L 306, 23.11.2011, s. 25.

(7) EUT L 140, 27.5.2013, s. 1.

(8) EUT L 140, 27.5.2013, s. 11.

(9) EUT L 433 I, 22.12.2020, s. 1.

(10) EUT L 57, 18.2.2021, s. 17.

(11) EUT C 99, 1.2.2022, s. 191.

(12) Antagna texter, P9_TA(2022)0052.

9.9.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/187

P9_TA(2022)0078

Situationen för journalister och människorättsförsvarare i Mexiko

Europaparlamentets resolution av den 10 mars 2022 om situationen för journalister och människorättsförsvarare i Mexiko (2022/2580(RSP))

(2022/C 347/16)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av sina tidigare resolutioner om Mexiko,

—

med beaktande av avtalet om ekonomiskt partnerskap, politisk samordning och samarbete mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Mexikos förenta stater, å andra sidan (1) (det övergripande avtalet mellan EU och Mexiko), som har varit i kraft sedan 2000, och av det moderniserade avtalet,

—	med beaktande av högnivådialogerna mellan EU och Mexiko om mänskliga rättigheter och om multilaterala frågor,

—	med beaktande av EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare och om yttrandefrihet online och offline,

—	med beaktande av det lokala uttalandet från Europeiska unionen, Norge och Schweiz av den 15 februari 2022 om mordet på journalisten Heber López Vásquez,

—

med beaktande av det gemensamma uttalandet av den 28 januari 2022 från den interamerikanska kommissionen för de mänskliga rättigheterna, dess särskilda rapportör för yttrandefrihet och Mexikokontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, i vilket mordet på María de Lourdes Maldonado López fördömdes,

—	med beaktande av uttalandet av den 19 oktober 2020 från kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, i vilket FN:s expert uppmuntrar Mexiko att öka skyddet av människorättsförsvarare,

—	med beaktande av FN:s handlingsplan om journalisters säkerhet och frågan om straffrihet,

—	med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter av den 16 december 1966,

—	med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna av den 10 december 1948,

—	med beaktande av artiklarna 144.5 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

Våldet, människorättskränkningarna och attackerna mot journalister och människorättsförsvarare, däribland miljöförsvarare och urbefolkningar och ursamhällen, liksom kvinnorättsförsvarare, ökar dramatiskt i Mexiko. Det utbredda våldet i Mexiko fortsätter att öka, vilket framkom vid de lokala och regionala valen i juni 2021, och situationen när det gäller rättsstatsprincipen håller på att allvarligt försämras. Ett oroväckande och dramatiskt stort antal journalister och människorättsförsvarare, särskilt de som utreder korruption som involverar offentliga tjänstemän eller avslöjar kriminella narkotikakartellers göranden, särskilt på lokal nivå, varnas, trakasseras, hotas, våldtas, attackeras, blir föremål för påtvingande försvinnanden, och till och med dödas, och övervakas av antingen statliga myndigheter eller kriminella grupper. Ett massmord ägde rum den 27 februari 2022 med 17 dödsoffer.

Enligt olika icke-statliga organisationer och internationella organisationer har Mexiko länge varit den farligaste och mest dödliga platsen för journalister utanför ett officiellt krigsområde. Enligt Reportrar utan gränser var Mexiko 2021 för tredje året i rad det farligaste landet i världen för journalister och återfanns på plats 143 av 180 länder i 2021 års internationella pressfrihetsindex.

För journalister i Mexiko har 2022 haft en dödligare början än något annat år, och minst sex journalister har mördats. Morden på María de Lourdes Maldonado López, Margarito Martínez, José Luis Gamboa, Heber López Vásquez och Roberto Toledo är bara några dramatiska exempel på angrepp mot journalister och mediearbetare. Journalister måste utstå dåliga arbetsvillkor och många saknar tillgång till hälso- och sjukvård och psykiska hälsotjänster. Situationen har försämrats sedan det senaste presidentvalet i juli 2018, och minst 47 journalister har mördats enligt officiella källor.

D.	Enligt inrikesministeriet har minst 68 människorättsförsvarare dödats i Mexiko sedan december 2018. Våldet mot kvinnor är omfattande och antalet kvinnomord är högt, och trots vissa institutionella åtgärder är antalet personer som har försvunnit extremt alarmerande.

President López Obrador har ofta använt populistisk retorik i dagliga pressgenomgångar för att svärta ned och skrämma oberoende journalister, medieägare och aktivister. Den kränkande och stigmatiserande retoriken skapar en ständigt hetsande atmosfär gentemot oberoende journalister. Under förevändning att bekämpa falska nyheter har den mexikanska regeringen skapat en statsägd plattform för att hänga ut, stigmatisera och angripa den kritiska pressen. I februari 2022 genomförde journalister protester i 13 av de 32 mexikanska delstaterna och krävde större säkerhet och utredningar av attackerna mot journalister.

I januari 2022 hade den federala skyddsmekanismen för människorättsförsvarare och journalister infört skyddsåtgärder för 1 518 personer – 1 023 människorättsförsvarare och 495 journalister. Mekanismen är behäftad med allvarliga brister i fråga om finansieringsbelopp och tillgänglig personal, avsaknad av lämpligt bistånd, vacklande samordning med statliga instanser och förseningar i genomförandet av skyddsåtgärderna, vilket ofta kostar liv. Minst nio personer som omfattades av skyddsprogrammet har dödats.

Den mexikanska staten arbetar nu med att inrätta ett nationellt preventions- och skyddssystem för människorättsförsvarare och journalister som kommer att bygga på en allmän lag om förebyggande av och skydd mot angrepp på människorättsförsvarare och journalister och som kommer att omfatta en nationell modell för förebyggande, upprättande av nationella register över attacker och genomförande av ett nationellt skyddsprotokoll.

Institutionaliserad och utbredd korruption, i kombination med ett bristfälligt rättssystem, ger upphov till ett endemiskt problem med straffrihet, och omkring 95 % av journalistmorden förblir ostraffade. Den interamerikanska kommissionen för de mänskliga rättigheterna har påpekat att denna straffrihet är ett budskap om att våld är tillåtet, vilket uppmuntrar till nya brott och leder till självcensur. Mexikos regering har inte på ett korrekt sätt genomfört de reformer som krävs för att minska våldet och straffriheten, bland annat för brott mot journalister och människorättsförsvarare.

I.	Det finns starka indikationer på att den mexikanska staten har använt sig av telefonavlyssningsredskap som är avsedda att bekämpa terrorism och karteller, däribland spionprogrammet Pegasus, mot journalister och människorättsförsvarare.

J.	I november 2020 ratificerade Mexiko Escazú-avtalet, som innehåller ett starkt skydd för miljöförsvarare. Mexiko bör prioritera dess genomförande.

K.	Ett oroande lagstiftningsförslag lades nyligen fram för kongressen i syfte att hindra alla icke-statliga organisationer som tar emot utländsk finansiering från att försöka påverka lagstiftningen eller från att delta i strategiska rättstvister.

L.	Flera konstitutionella reformer av val- och rättssystemen – som initierats av López Obrador – väcker tvivel om stabiliteten i rättsstatsprincipen och rättssäkerheten.

Det strategiska partnerskapet mellan EU och Mexiko har banat vägen för ett närmare samarbete mellan Mexiko och EU i frågor av övergripande betydelse, och framför allt för en bred dialog och bättre samordning och utbyten inom områden såsom säkerhet, mänskliga rättigheter, valreform, regional utveckling och reglerings- och handelspolitik. Mexiko och Europeiska unionen delar gemensamma värderingar.

Det övergripande avtalet mellan EU och Mexiko innehåller klausuler om mänskliga rättigheter och demokrati, närmare bestämt i artiklarna 1 och 39. Högnivådialogen mellan EU och Mexiko om mänskliga rättigheter som ägde rum 2020 kulminerade i en överenskommelse om gemensamt arbete i Mexiko för att stärka skyddet för människorättsförsvarare.

Europaparlamentet fördömer hoten och trakasserierna mot och morden på journalister och människorättsförsvarare i Mexiko, däribland miljöförsvarare, urbefolkningar och ursamhällen. Parlamentet uppmanar myndigheterna att utreda morden på ett skyndsamt, grundligt, oberoende och opartiskt sätt och, i fallen med journalister och mediearbetare, i enlighet med det godkända protokollet för utredning av brott mot yttrandefriheten.

Europaparlamentet uttrycker sin allra djupaste medkänsla och solidaritet och sitt allra djupaste deltagande med alla offer och deras anhöriga. Parlamentet upprepar sin oro över det otrygga och fientliga klimat som råder för människorättsförsvarare och journalister och står solidariskt med dem.

Europaparlamentet understryker att yttrandefrihet både online och offline, pressfrihet och mötesfrihet är centrala mekanismer i en fungerande och sund demokrati. Parlamentet uppmanar de mexikanska myndigheterna att vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa skyddet av och skapa en trygg miljö för journalister och människorättsförsvarare i överensstämmelse med etablerade internationella normer, bland annat genom att både på delstatsnivå och federal nivå ta itu med frågan om den utbredda korruptionen, otillräcklig utbildning och resursbrist, vissa tjänstemäns medbrottslighet och de bristfälliga rättssystemen, vilket leder till en så hög grad av straffrihet.

Europaparlamentet noterar med oro den systematiska och fräna kritik som myndigheter på högsta nivå i den mexikanska ledningen riktar mot journalister och deras arbete, och parlamentet fördömer de frekventa attackerna mot mediefriheten och i synnerhet mot journalister och mediearbetare. Parlamentet upprepar att journalistik endast kan bedrivas i en miljö som är fri från hot, fysiska, psykiska och moraliska angrepp och andra former av skrämsel och trakasserier, och uppmanar de mexikanska myndigheterna att upprätthålla och slå vakt om högsta standarder för skyddet av yttrande-, mötes- och valfriheten.

Europaparlamentet uppmanar myndigheterna, i synnerhet de högsta, att avstå från att gå ut med kommunikation som kan stigmatisera människorättsförsvarare, journalister och mediearbetare och som kan förvärra atmosfären som de verkar i eller störa deras utredningsspår. Parlamentet uppmanar myndigheterna att offentligt understryka vilken central roll människorättsförsvarare och journalister har i demokratiska samhällen.

Europaparlamentet uppmanar med kraft Mexikos regering att vidta konkreta, skyndsamma och verksamma åtgärder för att stärka institutionerna nationellt, i delstaterna och lokalt och att genomföra en uppsättning brådskande, heltäckande och samstämda strategier för förebyggande, skydd, gottgörelse och ansvarsutkrävande för att se till att människorättsförsvarare och journalister kan fortsätta att bedriva sin verksamhet utan rädsla för repressalier och utan restriktioner, i överensstämmelse med rekommendationerna från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och den interamerikanska kommissionen för de mänskliga rättigheterna. Parlamentet rekommenderar att Mexiko integrerar ett jämställdhetsperspektiv i arbetet med journalisters och människorättsförsvarares säkerhet.

Europaparlamentet uppmanar med kraft den federala mekanismen för skydd av människorättsförsvarare och journalister att infria sitt löfte om att öka sin finansiering och sina resurser och att införa snabbare processer för att inbegripa försvarare och journalister som stödmottagare i syfte att rädda liv och garantera säkerheten för dem som står under hot, bland annat genom att erbjuda säkerhetsåtgärder för deras anhöriga, kollegor och advokater. Parlamentet understryker att den offentliga skyddspolitiken på ett ändamålsenligt sätt bör inbegripa offentliga organ och institutioner i varje delstat och på lokal nivå.

Europaparlamentet uppmuntrar den mexikanska regeringen att vidta åtgärder för att stärka delstaternas institutioner och befästa rättsstatsprincipen i syfte att bekämpa en del av de strukturella problem som är roten till människorättskränkningarna, och yrkar på att civila organisationer som verkar på människorättsområdet ska involveras i processen. Parlamentet välkomnar inrättandet av den nationella undersökningskommissionen CNB med målet att söka efter massgravar över hela landet och vidta åtgärder för att fastställa och offentliggöra det verkliga antalet människor som har försvunnit.

Europaparlamentet uppmanar Mexikos regering att samarbeta fullt ut med FN:s organ och att rikta en stående besöksinbjudan till alla specialförfaranden i FN:s råd för mänskliga rättigheter, särskilt FN:s särskilda rapportör för åsikts- och yttrandefrihet, och att samarbeta med dessa på ett proaktivt sätt.

10.

Europaparlamentet gläds åt att FN:s kommitté mot påtvingade försvinnanden nyligen besökte Mexiko och att regeringen erkänner kommitténs behörighet att pröva fall från Mexiko, vilket innebär att offrens anhöriga kan skicka in fall till kommittén när de har uttömt sina rättsliga möjligheter inom landet.

11.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna, Europeiska utrikestjänsten och EU:s delegation i Mexiko att ta upp människorättsfrågor med sina mexikanska motparter och att sätta skyddet av journalister och människorättsförsvarare i centrum för dialogerna mellan EU och Mexiko. Parlamentet uppmanar med kraft EU:s delegation och medlemsstaterna att fullt ut genomföra EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare och om yttrandefrihet online och offline för att ge allt lämpligt stöd till människorättsförsvarares och journalisters arbete.

12.

Europaparlamentet understryker Mexikos betydelse som strategisk partner. Parlamentet erinrar om vikten av starka och djupa förbindelser mellan EU och Mexiko och bekräftar åter sitt åtagande att främja förbindelserna genom det moderniserade övergripande avtalet mellan EU och Mexiko, som ytterligare skärper människorättsbestämmelserna och gör det möjligt för EU och Mexiko att diskutera en rad olika frågor såsom mänskliga rättigheter med civilsamhället, däribland journalister, människorättsförsvarare och andra på multilateral nivå.

13.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaterna, det aktuella ordförandeskapet i gemenskapen för Latinamerikas och Västindiens stater, generalsekreteraren för Amerikanska samarbetsorganisationen, den parlamentariska församlingen EU-Latinamerika samt Mexikos president, regering och kongress.

(1) EGT L 276, 28.10.2000, s. 45.

9.9.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/191

P9_TA(2022)0079

Myanmar – ett år efter kuppen

Europaparlamentets resolution av den 10 mars 2022 om Myanmar, ett år efter statskuppen (2022/2581(RSP))

(2022/C 347/17)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—

med beaktande av sina tidigare resolutioner om Myanmar, nämligen resolutionerna av den 7 juli 2016 (1), den 15 december 2016 (2) och den 14. september 2017 om Myanmar, särskilt situationen för rohingyafolket (3), av den 14 juni 2018 om situationen för rohingyaflyktingar, särskilt den svåra situationen för barn (4), av den 13 september 2018 om Myanmar, särskilt fallet med journalisterna Wa Lone och Kyaw Soe Oo (5), av den 19 september 2019 om Myanmar, särskilt situationen för rohingyafolket (6), av den 11 februari 2021 om situationen i Myanmar/Burma (7) och av den 7 oktober 2021 om människorättssituationen i Myanmar, inbegripet situationen för religiösa och etniska grupper (8),

—	med beaktande av rådets förordning (EU) 2022/238 av den 21 februari 2022 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Myanmar (9),

—	med beaktande av rådets slutsatser av den 22 februari 2021 om Myanmar,

—	med beaktande av rådets beslut (Gusp) 2021/711 av den 29 april 2021 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Myanmar/Burma (10),

—

med beaktande av det gemensamma uttalandet av den 1 februari 2022 från unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik på Europeiska unionens vägnar och utrikesministrarna i Albanien, Australien, Kanada, Nya Zeeland, Norge, Republiken Korea, Schweiz, Förenade kungariket och Förenta staterna om ettårsdagen av militärkuppen i Myanmar,

—

med beaktande av uttalandena från den höga representanten på EU:s vägnar av den 31 januari 2022 om den fortsatta upptrappningen av våldet i Myanmar, av den 8 november och den 6 december 2021 om situationen i Myanmar, av den 13 oktober 2021 till stöd för det arbete som utförs av Sydostasiatiska nationers förbunds (Asean) särskilda representant och av den 30 april 2021 om resultatet av mötet mellan Aseans ledare,

—	med beaktande av uttalandet av den 11 januari 2022 från Europeiska utrikestjänstens talesperson om den dom som nyligen avkunnats mot statsrådgivare Daw Aung San Suu Kyi,

—	med beaktande av EU:s riktlinjer om främjande och skydd av religions- och trosfriheten,

—	med beaktande av Aseans fempunktssamförstånd av den 24 april 2021,

—	med beaktande av uttalandet från Aseans ordförande av den 2 februari 2022 om situationen i Myanmar,

—	med beaktande av uttalandena av den 23 september 2021 från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och av den 22 september 2021 från FN: s särskilda rapportör om människorättssituationen i Myanmar,

—	med beaktande av rapporten av den 16 september 2021 från kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter om människorättssituationen i Myanmar,

—	med beaktande av uttalande av den 29 december 2021 från FN:s säkerhetsråd om situationen i Myanmar,

—	med beaktande av pressmeddelandet från FN:s säkerhetsråd av den 2 februari 2022 om situationen i Myanmar,

—	med beaktande av uttalandet av den 30 januari 2022 från talespersonen för FN:s generalsekreterare om situationen i Myanmar,

—	med beaktande av uttalandet av den 28 januari 2022 från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter om situationen i Myanmar,

—	med beaktande av rapporterna från FN:s särskilda rapportör om situationen för de mänskliga rättigheterna i Myanmar, särskilt rapporten av den 22 februari 2022Enabling Atrocities: UN Member States’ Arms Transfers to the Myanmar Military,

—	med beaktande av slutsatserna av den 28 februari 2022 från de offentliga utfrågningarna om Myanmars preliminära invändningar i målet om tillämpningen av konventionen om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord (Gambia mot Myanmar),

—	med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 75/287 av den 18 juni 2021 om situationen i Myanmar,

—	med beaktande av rapporten från december 2021 från FN:s kontor för samordning av humanitära frågor Humanitarian Needs Overview – Myanmar,

—	med beaktande av uttalandet av den 27 december 2021 från FN:s generalsekreterares särskilda sändebud om Myanmar,

—	med beaktande av rapporten från FN:s generalsekreterare om människorättssituationen för rohingyamuslimer och andra minoriteter i Myanmar,

—	med beaktande av rapporten från 2021 från den oberoende utredningsmekanismen för Myanmar,

—	med beaktande av rapporten av den 22 augusti 2019 från FN:s oberoende internationella undersökningsuppdrag om Myanmar om sexuellt och könsrelaterat våld i Myanmar och de könsspecifika konsekvenserna av landets etniska konflikter,

—	med beaktande av rapporterna från Internationella arbetsorganisationens övervakningsmekanism om Myanmar,

—	med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

—	med beaktande av Genèvekonventionerna från 1949 och tilläggsprotokollen till dem,

—	med beaktande av FN:s konvention från 1948 om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord,

—	med beaktande av artikel 25 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966,

—	med beaktande av artiklarna 144.5 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

Den 1 februari 2021 begick militären i Myanmar, den så kallade Tatmadaw, ett tydligt brott mot landets konstitution och mot valresultaten från november 2020 genom att gripa president Win Myint och statsrådgivare Aung San Suu Kyi samt ledande regeringsmedlemmar, tog genom en statskupp kontrollen över den lagstiftande, dömande och verkställande makten och utlyste ett ettårigt undantagstillstånd. I augusti 2021 meddelade överbefälhavaren för militärjuntan, Min Aung Hlaing, att han utnämnt sig själv till premiärminister och att undantagstillståndet skulle förlängas till augusti 2023. Endast Win Myint, i egenskap av Myanmars president, har enligt konstitutionen rätt att utfärda undantagstillstånd.

Som svar på det militära maktövertagandet bröt fredliga protester och demonstrationer ut i olika städer i Myanmar, med krav på en återgång till demokrati. Olika grupper deltog, bland annat ohörsamhetsrörelsen Civil Disobedience Movement. Säkerhetsstyrkorna använde överdrivet och dödligt våld mot demonstranterna. Folkets motstånd har fortsatt och bemöts dag för dag med alltmer våld från Tatmadaws sida.

C.	Kommittén som företräder Pyidaungsu Hluttaw och den nationella samlingsregeringen bildades för att ge uttryck för förhoppningarna om demokrati hos folket i Myanmar.

Den 24 april 2021 träffade Aseans ledare i Jakarta militärjuntans överbefälhavare Min Aung Hlaing och nådde en överenskommelse i fem punkter. Militärjuntan har i dag inte vidtagit några åtgärder för att genomföra denna fempunktsöverenskommelse. Sedan fempunktsöverenskommelsen antogs har våldet i själva verket trappats upp och ökat dramatiskt.

I maj 2021 tog militärjuntan de första stegen för att upplösa Aung San Suu Kyis politiska parti, i regeringsställning fram till statskuppen i februari 2021. Statsrådgivaren Aung San Suu Kyi och president Win Myint sitter fortfarande fängslade och har fått sina första domar från en rad anklagelser mot dem. Aung San Suu Kyi dömdes ursprungligen till fyra års fängelse, vilket senare sänktes till två, men står inför sammanlagt minst ett dussin åtal.

Juntan har begått dödanden, påtvingade försvinnanden, tortyr, våldtäkt och andra sexuella våldsbrott. Sedan den 1 februari 2021 har politiker, regeringstjänstemän, människorättsförsvarare, företrädare för det civila samhället, religiösa aktörer, fredliga demonstranter och författare olagligen gripits eller satts i husarrest. I det senaste pressmeddelandet från kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter av den 28 januari 2022 anges att sedan kuppen har minst 1 500 personer dödats och minst 11 787 personer har gripits godtyckligt av de militära myndigheterna. Den 21 januari 2022 hade juntan fängslat 649 medlemmar av oppositionsförbundet för demokrati och 14 hade dött under eller strax efter att ha frihetsberövats. Den 4 mars 2022 hade militärdomstolarna dömt 84 personer till döden. Mellan februari 2021 och januari 2022 förekom minst 4 924 sammandrabbningar och 1 724 attacker mot civila.

Juntan har riktat in sig på kvinnor genom utomrättsliga avrättningar, omfattande godtyckliga frihetsberövanden, sexuella övergrepp och könsrelaterat våld. Över 2 000 av dem som frihetsberövats sedan den 1 februari 2021 är kvinnor. I december 2021 hade juntans säkerhetsstyrkor dödat 94 kvinnor i samband med offensiver, förhör och juntafientliga möten.

Kränkningar av religions- och trosfriheten och andra mänskliga rättigheter begås mot religiösa och etniska minoriteter i Myanmar. Sedan kuppen inleddes har det förekommit över 35 dokumenterade rapporter om angrepp på kyrkor och andra platser för religionsutövning och troende, däribland kristna och muslimer.

Militären har samtidigt ökat sitt förtryck mot medierna i Myanmar, och allt fler journalister har på godtyckliga grunder gripits, fängslats och åtalats i ett försök att tysta medierna och eliminera yttrandefriheten. Juntan använder sig allt oftare av övervaknings- och censurverktyg genom restriktioner för telekommunikation och internet. Den 21 januari 2022 hade juntan fängslat 120 journalister och dödat tre, så att Myanmar blivit det land i världen som hade det näst högsta antalet journalister som satts i fängelse. Militären har åtalat 12 nyhetsförmedlare för brott och/eller dragit in deras licenser.

Sedan statskuppen har minst 27 fackföreningsaktivister dödats och 116 arbetstagare och fackföreningsmedlemmar har gripits. 16 organisationer för arbetstagares rättigheter förklarades olagliga och många av dem tvingades gå under jorden för att skydda sig själva. Två veckor efter kuppen införde militären betydande ändringar av strafflagen och straffprocesslagen, som har blivit de primära rättsliga bestämmelser som används för att åtala dem som motsätter sig militärregimen, däribland fackföreningsledare och försvarare av arbetstagares rättigheter.

Juntan består av samma styrkor som inledde folkmordsattackerna 2017 och som fortsätter att bedriva folkmordspolitik och segregering av rohingyafolket. De omkring 600 000 rohingyer som finns kvar i delstaten Rakhine utsätts utan uppehåll för diskriminerande politik och praxis, systematiska kränkningar av sina grundläggande rättigheter, godtyckliga gripanden, isolering i överbefolkade läger för internflyktingar och kraftigt begränsad tillgång till utbildning och hälso- och sjukvård. Myanmars medborgarskapslag förklarar rohingyafolket vara ”utlänningar” eller ”utländska invånare” och förvägrar dem därmed medborgarskap, vilket ytterligare förvärrar deras otrygga situation. Förföljelsen av rohingyaminoriteten har inte upphört, trots många uppmaningar från det internationella samfundet.

Juntan i Myanmar vägrar att ordentligt utreda brott mot rohingyernas mänskliga rättigheter och att ställa förövarna till svars. Myndigheterna vägrar att samarbeta med FN:s mekanismer. Detta föranledde Internationella brottmålsdomstolen att inleda en utredning specifikt om situationen för rohingyaminoriteten.

M.	Sedan december 2021 har militärjuntan ökat antalet flyganfall mot byar i delstaterna med etniska minoriteter, vilket fått tragiska konsekvenser för minst 200 000 civila. Enligt FN dödades flera obeväpnade personer av militären i december 2021, däribland fem minderåriga som brändes levande.

N.	FN:s generalsekreterare har slagit larm om att ”risken för en storskalig väpnad konflikt kräver en gemensam ansats för att förhindra en katastrof i flera dimensioner i hjärtat av Sydostasien och utanför”.

Över 453 000 nyligen fördrivna personer, varav de flesta är kvinnor och barn, sitter fortfarande fast i konfliktområdena, förutom ytterligare 370 400 personer som redan levde i en utdragen situation av tvångsförflyttning före februari 2021 och nästan en miljon flyktingar i Myanmar som befinner sig i grannländerna. FN har uppskattat att 14,4 miljoner människor i Myanmar behöver humanitärt bistånd, varav 5 miljoner är barn och 13,3 miljoner människor hotas av osäker livsmedelsförsörjning och svält, vilket är en ökning från 2,8 miljoner före det militära övertagandet. i december 2021 offentliggjorde FN:s kontor för samordning av humanitära frågor 2022 års humanitära åtgärdsplan, enligt vilken 826 miljoner US-dollar behövs för att nå de 6,2 miljoner människor som behöver livräddande humanitärt stöd.

Tillgången till och distributionen av humanitärt bistånd har allvarligt begränsats och avsiktligt hindrats av regimen, som har förstört infrastruktur i behövande områden, gripit hälso- och sjukvårdspersonal, berövat människor deras tillgång till läkemedel och syre samt gripit och dödat kyrkliga ledare och lokala frivilligarbetare som tillhandahåller humanitärt stöd.

Den humanitära situationen i Myanmar har också förvärrats av juntans försummerlser vid hanteringen av covid-19-krisen. Militären har utnyttjat covid-19-åtgärder för att slå till mot demokratiförespråkare, människorättsförsvarare och journalister. Juntan har stängt sjukhus och angripit sjukvårdspersonal, vilket har lett till att hälso- och sjukvårdssystemet kollapsat samtidigt som covid-19 härjar runt om i landet. Militären har förstört medicinska förnödenheter och medicinsk utrustning och har ockuperat dussintals sjukvårdsinrättningar, vilket har fått befolkningen i Myanmar att hålla sig borta från sjukvårdsinrättningar av rädsla för att gripas eller skjutas. Överfulla fängelser tillsammans med att fångarnas hälsa överlag försummats har bidragit till att öka antalet covid-19-infektioner.

Tatmadaw och dess generaler tillskansar sig medel i strid med lagen genom olaglig försäljning av timmer, ädelstenar, gas och olja och är föremål för omfattande anklagelser om korruption. Det finns ännu inga lämpliga åtgärder för tillbörlig aktsamhet för att fastställa källorna till de ädelstenar som europeiska företag och konsumenter köper. Gasintäkter är militärens största källa till inkomster i utländsk valuta och uppgår till uppskattningsvis en miljard US-dollar per år i tullar, skatter, royalties, avgifter, tariffer och andra vinster. 19 internationellt verksamma banker har investerat över 65 miljarder US-dollar i 18 företag som har direkta och långvariga kommersiella band antingen till Myanmars militär eller till statliga enheter som militären försöker kontrollera till följd av kuppen.

Den 21 februari 2022 tillkännagav EU att ytterligare sanktioner skulle antas mot enskilda personer och enheter för deras inblandning i allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Myanmar. Myanmar Oil and Gas Enterprise (MOGE), en av de förtecknade enheterna, är ett statsägt företag som har stått under militärjuntans kontroll sedan förra årets kupp. Ett undantag från sanktionssystemet gör det uttryckligen möjligt för EU:s olje- och gasoperatörer som stannar kvar i Myanmar att genomföra finansiella transaktioner med MOGE.

Militärjuntan tar emot stridsflygplan och pansarfordon från Kina och Ryssland. Dessa har använts mot civilbefolkningen sedan kuppen förra året. Serbien har godkänt raketer och artilleri för export till Myanmars militär. Kina och Ryssland har gjort många politiska, militära och ekonomiska ansträngningar för att legitimera juntan. Båda har kopplingar till Myanmars väpnade styrkor, eftersom de är de största leverantörerna av vapen till landet. Båda länderna har upprepade gånger blockerat FN:s säkerhetsråds försök att enas om förklaringar om situationen i Myanmar.

U.	Juntan i Myanmar har uttryckt sitt stöd för Putins krig mot Ukraina.

FN:s särskilda rapportör om situationen för de mänskliga rättigheterna i Myanmar har i ett formellt uttalande uppgett att militärens omfattande och systematiska angrepp på befolkningen i Myanmar sannolikt utgör brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser enligt internationell rätt. FN:s särskilda rapportör har uttryckligen förklarat att de som ligger bakom och har utfört kuppen och dessa kränkningar måste ställas till svars.

Hittills har kommissionen ännu inte inlett någon undersökning enligt artikel 19.1 a i förordningen om det allmänna preferenssystemet (11) i syfte att upphäva de handelsförmåner som Myanmar åtnjuter, vilket parlamentet formellt begärde, av en mycket stor majoritet, i juni 2018, i september 2018, i september 2019, i februari 2021 och i oktober 2021.

Europaparlamentet fördömer skarpt statskuppen den 1 februari 2021, som genomfördes av Tatmadaw under ledning av överbefälhavare Min Aung Hlaing, och de efterföljande avskyvärda grymheterna, massmorden och de utbredda människorättskränkningarna mot befolkningen i Myanmar.

Europaparlamentet uppmanar Tatmadaw att fullt ut respektera resultatet av det demokratiska valet i november 2020, återinföra den civila regeringen och häva undantagstillståndet. Parlamentet stöder kommittén som företräder Pyidaungsu Hluttaw, den nationella samlingsregeringen och det nationella rådgivande rådet för enhetsfrågor (NUCC) som de enda legitima företrädarna för förhoppningarna om demokrati hos folket i Myanmar.

Europaparlamentet uppmanar Myanmars militär att omedelbart upphöra med allt våld och alla attacker mot Myanmars folk i alla delar av landet, att omedelbart och villkorslöst frige Aung San Suu Kyi och alla andra politiska fångar, däribland religiösa ledare, och att vidta åtgärder för att skapa en väg mot dialog och försoning med alla berörda parter, däribland den nationella samlingsregeringen, kommittén som företräder Pyidaungsu Hluttaw och företrädare för alla berörda etniska grupper, samtidigt som man ser till att de grundläggande yttrande-, förenings- och mötesfriheterna samt religions- och trosfriheten respekteras fullt ut.

Europaparlamentet är bestört över Tatmadaws brott mot etniska och religiösa grupper i Myanmar. Parlamentet fördömer kraftfullt Tatmadaws attacker i delstaterna Kayin, Kayah, Kachin, Shan och Chin, samt i regionerna Magwe and Sagaing, som har lett till omfattande tvångsförflyttningar, dödsfall bland civila, däribland barn, förstörelse av religiösa byggnader och andra kränkningar av mänskliga rättigheter och humanitär rätt.

Europaparlamentet upprepar sitt fördömande av dessa människorättskränkningar och de systematiska och utbredda angreppen mot rohingyafolket. Parlamentet understryker att EU kommer att fortsätta att noga övervaka den militära ledningens agerande mot landets minoriteter, inbegripet rohingyafolket.

Europaparlamentet fördömer förföljelsen av kristna i landet. Parlamentet uppmanar kraftfullt Tatmadaw att upphöra med dödandet och gripandet av kristna och att sätta stopp för granatbeskjutningen och plundringen av kyrkor. Parlamentet betonar att det internationella samfundet har uttryckt djup oro över de våldsamma angreppen på kristna samfund i Myanmar.

Europaparlamentet fördömer all våldsanvändning av juntan mot medborgarna samt andra former av trakasserier, särskilt mot människorättsförsvarare, civilsamhällesaktivister och journalister. Parlamentet beklagar djupt begränsningarna av yttrandefriheten och andra mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmanar med kraft juntan att undanröja alla restriktioner för telekommunikation och internet, inbegripet blockeringen av webbplatser för oberoende medier och plattformar för sociala medier.

Europaparlamentet fördömer och avvisar skarpt allt sexuellt och könsrelaterat våld som begås av militären som en del av en avsiktlig strategi för att skrämma, terrorisera och bestraffa civilbefolkningen, inbegripet etniska minoriteter. Parlamentet fördömer alla former av våld mot kvinnor, som utgör en allvarlig kränkning av kvinnors och flickors mänskliga rättigheter och värdighet.

Europaparlamentet fördömer de tilltagande kränkningarna av arbetstagares rättigheter, särskilt inom konfektionssektorn, och angreppen och övergreppen mot fackföreningar och försvarare av arbetstagares rättigheter. Parlamentet efterlyser ett omedelbart slut på våldet mot arbetstagare och fackföreningar, och begär att fackföreningars och deras medlemmars rättigheter ska skyddas, bland annat rätten att verka fritt.

10.

Europaparlamentet fördömer de militära myndigheternas angrepp på sjukvårdspersonal och sjukvårdsinrättningar och deras reaktion på covid-19-pandemin. Parlamentet uppmanar med kraft juntan att återinföra en strategi för att begränsa smittspridningen och ett kontaktspårningssystem samt se till att människor har tillgång till hälso- och sjukvård och vacciner. Parlamentet uppmanar kommissionen att öka sitt stöd i detta avseende, bland annat genom att tillhandahålla doser av covid-19-vacciner, och att garantera att de når medborgarna i Myanmar/Burma.

11.

Europaparlamentet beklagar att FN:s säkerhetsråd inte har diskuterat ett utkast till resolution om Myanmar och uppmanar EU:s medlemsstater och Europeiska utrikestjänsten att öka trycket på FN:s säkerhetsråd för att åstadkomma enighet dels kring antagandet av riktade sanktioner, inbegripet globala reseförbud och frysning av tillgångar mot ledningen i juntan och militärt ägda konglomerat, dels kring införandet av ett globalt övergripande vapenembargo mot Myanmar och tillfälligt upphäva all direkt och indirekt leverans, försäljning eller överföring av vapen och produkter med dubbla användningsområden, ammunition och annan militär och säkerhetsrelaterad utrustning samt tillhandahållande av utbildning eller annat militärt och säkerhetsmässigt stöd. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och associerade länder att upprätthålla embargot mot direkt och indirekt leverans, försäljning och överföring, inbegripet transitering, transport och förmedling, av alla vapen, all ammunition och alla andra utrustningar och system som används för militära ändamål, säkerhet och övervakning, liksom tillhandahållande av utbildning, underhåll och annat militärt och säkerhetsrelaterat stöd. Parlamentet betonar att Internationella brottmålsdomstolen behöver utreda situationen ytterligare.

12.

Europaparlamentet fördömer kraftfullt Kinas, Rysslands och Serbiens leveranser av vapen och militär utrustning till Tatmadaw. Parlamentet betonar att de länder som, i likhet med Kina, Ryssland och Serbien, levererar vapen till Myanmars junta är direkt ansvariga för de grymheter som begås med dessa vapen.

13.

Europaparlamentet fördömer skarpt att Myanmars junta stöder Rysslands olagliga krig mot Ukraina.

14.

Europaparlamentet anser att Aseans fempunktsöverenskommelse ännu inte har lett till några resultat. Parlamentet uppmanar Asean, dess medlemmar och i synnerhet dess särskilda sändebud för Myanmar att mer proaktivt utnyttja sin särskilda roll i Myanmar, att samarbeta med FN:s särskilda sändebud, att samverka med alla berörda parter, särskilt den nationella samlingsregeringen och företrädare för det civila samhället, i synnerhet kvinnor och etniska grupper, för att som ett minimum verka för ett faktiskt och meningsfullt genomförande av fempunktsöverenskommelsen i syfte att uppnå en hållbar och demokratisk lösning på den rådande krisen inom en snar framtid. Parlamentet beklagar att Kambodjas premiärminister Hun Sen besökte Myanmars militärledare Min Aung Hlaing den 7 januari 2022, vilket var det första besöket av en regeringschef i juntan sedan kuppen och gav juntan legitimitet.

15.

Europaparlamentet uppmanar med kraft alla parter i krisen i Myanmar att underlätta säkert och obehindrat tillträde för humanitärt bistånd och att bevilja tillträde för biståndsarbetare. Parlamentet uppmanar kommissionen att avstå från att samarbeta med juntan om tillhandahållandet av humanitärt bistånd och därigenom förhindra att juntan använder humanitärt bistånd som vapen. Parlamentet uppmanar kommissionen att omdirigera och öka det humanitära biståndet, inbegripet stöd till hälso- och sjukvården, via gränsöverskridande kanaler, lokala humanitära nätverk, etniska tjänsteleverantörer samt lokalt förankrade organisationer och organisationer i det civila samhället. Parlamentet uppmanar kommissionen att analysera hur utvecklingsprojekt kan genomföras tillsammans med dessa grupper och att rikta utvecklingsbiståndet i enlighet med detta.

16.

Europaparlamentet fördömer grannländernas avvisningar av flyktingar tillbaka till Myanmar, vilket strider mot principen om non-refoulement. Parlamentet uppmanar grannländerna, särskilt Thailand, Indien och Kina, att säkerställa tillträde för flyktingar som passerar gränsen. Parlamentet uppmanar dessa regeringar att se till att hjälporganisationer och lokala civilsamhällesorganisationer får tillträde till områden med internflyktingar längs deras gränser till Myanmar.

17.

Europaparlamentet uppmanar EU, dess medlemsstater och det internationella samfundet att utan dröjsmål uppfylla sina ekonomiska förpliktelser inom ramen för FN:s humanitära åtgärdsplan för Myanmar från 2021.

18.

Europaparlamentet välkomnar de fyra omgångarna av EU-sanktioner mot militärkuppen och det förtryck som följt på den. Parlamentet uppmanar med kraft rådet att föra upp statsförvaltningsrådet som en enhet i stället för dess enskilda medlemmar på förteckningen över fysiska och juridiska personer, enheter och organ som omfattas av restriktiva åtgärder. Parlamentet välkomnar EU:s beslut att lägga till MOGE i förteckningen över enheter som är föremål för sanktioner. Parlamentet uppmanar rådet att upphäva det undantag som uttryckligen tillåter EU:s olje- och gasoperatörer som stannat kvar i Myanmar att genomföra finansiella transaktioner med MOGE och uppmanar med kraft medlemsstaterna att avstå från att genomföra undantaget. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen och EU:s medlemsstater att se till att tillbakadragandet av EU-företag som följer sanktionerna inte gynnar juntan, i linje med FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter, bland annat genom att klargöra att företagens aktier inte kan säljas eller överföras till MOGE eller andra av juntans företag som belagts med sanktioner. Parlamentet betonar att ytterligare internationell samordning med likasinnade jurisdiktioner är avgörande. Parlamentet uppmanar rådet att även inrikta sig på centralbankens reserver i ytterligare en sanktionsrunda. Parlamentet betonar att detta skulle kräva frysning av tillgångar och förbud mot internationella finansiella överföringar för de två statsägda bankerna, Myanmar Foreign Trade Bank och Myanmar Investment and Commercial Bank.

19.

Europaparlamentet uppmanar med kraft EU och dess medlemsstater att undersöka alla möjligheter till rättvisa och ansvarsskyldighet för grova internationella brott som begåtts av säkerhetsstyrkorna, inbegripet brott mot mänskligheten som begåtts efter kuppen, samt brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser och folkmord som begåtts i Rakhine och andra etniska stater under årtionden, genom att stödja att FN:s säkerhetsråd hänskjuter situationen till Internationella brottmålsdomstolen, formellt stödja den talan som av Gambia väckts mot Myanmar vid Internationella domstolen avseende konventionen om folkmord och fortsätta att se till att den oberoende utredningsmekanismen för Myanmar får full finansiering och stöd.

20.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noga övervaka om en utredning bör inledas om tillbakadragandet av ”Allt utom vapen”-systemet, i syfte att tillfälligt upphäva de handelsförmåner som gynnar Myanmar inom specifika sektorer, särskilt företag som tillhör medlemmar av Myanmars militär, och att hålla parlamentet vederbörligen informerat om vilka åtgärder som bör vidtas.

21.

Europaparlamentet betonar att lokala och multinationella företag som är verksamma i Myanmar måste respektera de mänskliga rättigheterna och sluta bereda möjligheter till förövarande av övergrepp. Parlamentet uppmanar med kraft EU-baserade företag att, av omtanke om det nyssnämnda, se till att de inte har några kopplingar till Myanmars säkerhetsstyrkor, deras enskilda medlemmar eller enheter som ägs eller kontrolleras av dem, och att de inte direkt eller indirekt bidrar till militärens tillslag mot demokratin och de mänskliga rättigheterna.

22.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Myanmars legitima president och nationella enhetsregering, kommittén som företräder Pyidaungsu Hluttaw, Myanmars statsrådgivare, Tatmadaw, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, kommissionen, rådet, medlemsstaternas regeringar och parlament, Aseans medlemsstater, Aseans generalsekreterare, Aseans mellanstatliga kommission för mänskliga rättigheter, FN:s generalsekreterare, FN:s särskilda rapportör om människorättssituationen i Myanmar, FN:s flyktingkommissarie och FN:s råd för mänskliga rättigheter.

(1) EUT C 101, 16.3.2018, s. 134.

(2) EUT C 238, 6.7.2018, s. 112.

(3) EUT C 337, 20.9.2018, s. 109.

(4) EUT C 28, 27.1.2020, s. 80.

(5) EUT C 433, 23.12.2019, s. 124.

(6) EUT C 171, 6.5.2021, s. 12.

(7) EUT C 465, 17.11.2021, s. 135.

(8) Antagna texter, P9_TA(2021)0417.

(9) EUT L 40, 21.2.2022, s. 8.

(10) EUT L 147, 30.4.2021, s. 17.

(11) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 978/2012 av den 25 oktober 2012 om tillämpning av det allmänna preferenssystemet (EUT L 303, 31.10.2012, s. 1).

9.9.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/198

P9_TA(2022)0080

Förstörelse av kulturarvet i Nagorno-Karabach

Europaparlamentets resolution av den 10 mars 2022 om förstörelse av kulturarvet i Nagorno-Karabach (2022/2582(RSP))

(2022/C 347/18)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av sina tidigare resolutioner om Armenien och Azerbajdzjan,

—	med beaktande av sin resolution av den 16 februari 2006 om kulturarv i Azerbajdzjan (1),

—	med beaktande av sin resolution av den 17 februari 2022 om genomförandet av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken – årsrapport 2021 (2),

—

med beaktande av det gemensamma uttalandet av den 9 december 2021 från ordföranden för delegationen för förbindelserna med Sydkaukasien, Europaparlamentets ständiga föredragande för Armenien och Europaparlamentets ständiga föredragande för Azerbajdzjan om Internationella domstolens avgörande av den 7 december 2021 i målen mellan Armenien och Azerbajdzjan,

—	med beaktande av rapporterna från Europeiska kommissionen mot rasism och intolerans (ECRI) inom Europarådet,

—	med beaktande av det gemensamma meddelandet från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 18 mars 2020Det östliga partnerskapet efter 2020: Ökad resiliens – ett östligt partnerskap som fungerar för alla (JOIN(2020)0007),

—	med beaktande av den ekonomiska planen och investeringsplanen för länderna i det östliga partnerskapet,

—	med beaktande av uttalandet av den 11 november 2021 från ordförandena för Minskgruppen inom Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), där man upprepade vikten av att skydda historiska och kulturella platser i regionen,

—	med beaktande av Internationella domstolens avgörande av den 7 december 2021,

—	med beaktande av rådets slutsatser av den 21 juni 2021 om EU:s strategi för kulturarv vid konflikter och kriser,

—	med beaktande av Unescos konvention av den 16 november 1972 om skydd för världens kultur- och naturarv,

—	med beaktande av Unescos förklaring av den 17 oktober 2003 om avsiktlig förstörelse av kulturarv,

—	med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter av den 16 december 1966,

—	med beaktande av den europeiska kulturkonventionen, den reviderade europeiska konventionen om skydd för det arkeologiska kulturarvet och ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter, som Armenien och Azerbajdzjan är parter i,

—

med beaktande av Haagkonventionen från 1954 om skydd för kulturell egendom i händelse av väpnad konflikt, som Armenien och Azerbajdzjan är parter i, och dess protokoll, såsom tillämpligt på ockuperade territorier, och det andra protokollet om förstärkt skydd av kulturegendom, som förbjuder ”förändring av, eller ändring av användningsområde för, kulturegendom, som är avsedd att dölja eller förstöra kulturella, historiska eller vetenskapliga spår”,

—	med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna av den 10 december 1948,

—	med beaktande av den internationella konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering av den 21 december 1965,

—	med beaktande av artiklarna 144.5 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.	Förstörelse eller vanhelgande av monument, kulturarvsföremål eller föremål som tillhör det kulturella, religiösa eller nationella arvet strider mot Europeiska unionens principer.

Efter vapenvilan den 9 november 2020 hamnade 1 456 monument, huvudsakligen armeniska, under Azerbajdzjans kontroll. Azerbajdzjan orsakade betydande avsiktliga skador på armeniskt kulturarv under kriget 2020, särskilt i samband med granatbeskjutningen av Gazanchi-kyrkan, Helige Frälsarens katedral/Ghazanchetsots-katedralen i Sjusja, och i samband med förstörelsen av, den förändrade funktionen hos eller skadorna på andra kyrkor och kyrkogårdar under och efter konflikten, såsom Zoravor Heliga Guds moders kyrka nära staden Mekhakavan och St. Yeghishe-kyrkan i byn Mataghis i Nagorno-Karabach. Under sitt besök i den armeniska kyrkan i Tsakuri från 1100-talet lovade president Alijev att armeniska inskrifter skulle tas bort.

I Unescos förklaring från 2003 om avsiktlig förstörelse av kulturarv nämns att kulturarvet utgör en viktig del av den kulturella identiteten för samhällen, grupper och enskilda personer, samt av den sociala sammanhållningen, varför en avsiktlig förstörelse av kulturarvet kan få negativa konsekvenser för människans värdighet och de mänskliga rättigheterna.

D.	Förstörelsen av kulturarvsplatser, artefakter och föremål bidrar till upptrappningen av fientligheter, ömsesidigt hat och rasfördomar mellan och inom samhällen.

E.	Respekt för minoriteter, inbegripet skydd av deras kulturarv, är en del av den europeiska grannskapspolitiken. Den europeiska grannskapspolitiken syftar till att upprätta ett partnerskap med Armenien och Azerbajdzjan på grundval av gemensamma värderingar.

F.	Den senaste väpnade konflikten i och kring Nagorno-Karabach avslutades efter ett avtal om en fullständig vapenvila i och kring Nagorno-Karabach mellan Armenien, Azerbajdzjan och Ryssland, som undertecknades den 9 november 2020 och trädde i kraft den 10 november 2020.

G.	Det finns ett stort antal kyrkor, moskéer, stenkors och kyrkogårdar i Nagorno-Karabach.

Den 7 december 2021 angav Internationella domstolen i sitt avgörande att Azerbajdzjan ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att förhindra och bestraffa vandalism och vanhelgande av armeniskt kulturarv, inbegripet men inte begränsat till kyrkor och andra platser för religionsutövning, monument, landmärken, kyrkogårdar och artefakter. Internationella domstolen beordrade Armenien och Azerbajdzjan att vidta alla nödvändiga åtgärder för att förhindra uppvigling till och främjande av rashat. Internationella domstolen beordrade Azerbajdzjan att skydda alla personer som tillfångatagits i samband med konflikten 2020, och som fortfarande hålls frihetsberövade, mot våld och kroppsskada. I sina avgöranden har Internationella domstolen angett att båda parter ska avhålla sig från varje handling som kan förvärra eller utvidga tvisten inför domstolen eller göra det svårare att lösa den.

Unesco har upprepat ländernas skyldighet att skydda kulturarvet i enlighet med bestämmelserna i 1954 års Haagkonvention om skydd för kulturell egendom i händelse av väpnad konflikt och har föreslagit att ett oberoende expertuppdrag ska genomföras för att göra en preliminär inventering av viktig kulturegendom, som ett första steg mot ett effektivt skydd av regionens kulturarv.

J.	Skyddet av kulturarvet spelar en central roll när det gäller att främja varaktig fred genom att främja tolerans, interkulturell och interreligiös dialog och ömsesidig förståelse samt demokrati och hållbar utveckling.

K.	Kulturföremål har mycket stor kulturell, konstnärlig, historisk och vetenskaplig betydelse och måste skyddas från olagligt förvärv, skada och förstörelse. Armeniska kyrkor och kloster är en del av världens äldsta kristna arv och en del av mänsklighetens gemensamma arv.

L.	Allvarliga anklagelser har framförts i målet vid Internationella domstolen om de azerbajdzjanska myndigheternas inblandning i förstörelsen av kyrkogårdar, kyrkor och historiska monument i Nagorno-Karabach.

Den långvariga konflikten har haft en katastrofal inverkan på kulturarvet i Nagorno-Karabach och regionen. Under de senaste 30 åren har Azerbajdzjan oåterkalleligen förstört det religiösa och kulturella arvet, särskilt i den autonoma republiken Nachitjevan, där 89 armeniska kyrkor, 20 000 gravar och mer än 5 000 gravstenar har förstörts. Detta har också skett i de tidigare konfliktområden som Armenien återlämnat till Azerbajdzjan, särskilt den nästan totala förstörelsen och plundringen av Ağdam och Fizuli.

Det första kriget i Nagorno-Karabach ledde till att azerbajdzjanska kulturarv skadades eller förstördes, bland annat kulturella och religiösa platser som lämnats av azerbajdzjanska internflyktingar i regionen. Dessa platser förstördes helt eller delvis, försummades eller monterades ned för att användas som byggnadsmaterial.

Avlägsnandet av spåren av armeniskt kulturarv i regionen Nagorno-Karabach sker inte bara genom att kulturarvet skadas och förstörs, utan också genom förfalskning av historien och försök att presentera det som så kallat kaukasiskt-albanskt. Den 3 februari 2022 tillkännagav Azerbajdzjans kulturminister Anar Karimov att man inrättat en arbetsgrupp med ansvar för att avlägsna de fiktiva spår som armenier lämnat på albanska religiösa tempel.

Europaparlamentet fördömer skarpt Azerbajdzjans fortsatta politik som går ut på att utplåna och förneka det armeniska kulturarvet i och kring Nagorno-Karabach, i strid med folkrätten och Internationella domstolens senaste avgörande.

Europaparlamentet erkänner att utplånandet av det armeniska kulturarvet är en del av ett mönster i en systematisk statlig politik som präglas av fientlighet mot Armeniens folk, historierevisionism och hat mot armenier, och som främjas av azerbajdzjanska myndigheter, där avhumanisering och förhärligande av våld ingår samt även territoriella anspråk på Armenien, vilket utgör ett hot mot freden och säkerheten i Sydkaukasien.

Europaparlamentet betonar att kulturarvet har en universell dimension som vittnar om att en historia är starkt förbunden med ett folks identitet, som det internationella samfundet måste skydda och bevara för kommande generationer. Parlamentet understryker det rika kulturarvets betydelse för regionen. Parlamentet uppmanar med kraft alla stater att vidta de åtgärder som krävs för att skydda de immateriella kulturarvsplatserna i territorier under deras kontroll. Parlamentet beklagar att konflikterna i regionen Nagorno-Karabach har inneburit att det gemensamma kulturarvet har förstörts och plundrats, något som har ökat misstron och fientligheten.

Europaparlamentet påminner om att historierevisionism såväl som skadegörelse och förstörelse av det kulturella och religiösa kulturarvet strider mot Internationella domstolens avgörande av den 7 december 2021 och mot parlamentets resolution av den 20 maj 2021 (3).

Europaparlamentet, såväl som åklagarmyndigheten vid Internationella domstolen, erkänner att ett kulturarv utgör ett unikt och viktigt vittnesmål över ett folks kultur och identitet, och att ödeläggelse och förstörelse av ett kulturarv, oavsett om det är materiellt eller immateriellt, är en förlust för såväl berörda samhällen som för det internationella samfundet som helhet.

Europaparlamentet välkomnar den centrala roll som Unesco har spelat för skyddet av kulturarvet och för främjandet av kultur som ett verktyg för att föra människor närmare varandra och skapa dialog.

Europaparlamentet välkomnar Unescos förslag att skicka ett oberoende expertuppdrag och vill att det skickas utan dröjsmål. Parlamentet betonar att Azerbajdzjan måste bevilja obehindrad tillgång till alla kulturarvsplatser för att uppdraget ska kunna göra en inventering på plats och se vad som har hänt.

Europaparlamentet insisterar med eftertryck på att Azerbajdzjan gör det möjligt för Unesco att få tillgång till kulturarvsplatserna på de territorier som står under dess kontroll, för att de ska kunna göra en inventering och att Azerbajdzjan garanterar deras skydd. Parlamentet uppmanar med kraft Azerbajdzjan att se till att inga åtgärder vidtas på armeniska kulturarvsplatser innan ett bedömningsuppdrag från Unesco har varit på plats, och att armeniska och internationella kulturarvsexperter rådfrågas i förväg och deltar aktivt vid inventeringen av armeniska kulturarvsplatser. Parlamentet efterlyser ett fullt återställande av dessa och andra förstörda platser och ett större engagemang från det internationella samfundets sida, särskilt Unesco, när det gäller skyddet av världsarvsplatser i regionen.

Europaparlamentet uppmanar EU att ta aktiv del i insatserna för att skydda det hotade kulturarvet i Nagorno-Karabach, särskilt genom att använda mekanismer som underlättar Unescos undersökningsuppdrag. Parlamentet uppmuntrar alla initiativ, även privata, som hjälper till att bevara detta kulturarv. Parlamentet föreslår att EU:s satellitcentrum (Satcen) används för att tillhandahålla satellitbilder som kan hjälpa till att identifiera de yttre förhållandena vid det hotade kulturarvet i regionen.

10.

Europaparlamentet betonar behovet av att hantera skyddet av det historiska och kulturella arvet inom den bredare ramen för en lösning på konflikten mellan Armenien och Azerbajdzjan och för en slutlig definition av Nagorno-Karabachs status. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang Azerbajdzjan att överge sina stora ambitioner, sin militaristiska strategi och sitt territoriella anspråk på Armenien, och att inleda förhandlingar i god tro under överinseende av OSSE:s Minskgrupp om Nagorno-Karabachs slutliga status.

11.

Europaparlamentet understryker att de åtgärder som anges i Internationella domstolens avgörande av den 7 december 2021 måste vidtas utan dröjsmål. Parlamentet betonar att nya händelser i form av förstörelse eller förändringar av kulturarv omedelbart bör hanteras av det internationella samfundet.

12.

Europaparlamentet uppmanar Azerbajdzjan att genomföra Internationella domstolen provisoriska avgörande fullt ut, särskilt genom att avstå från att undertrycka det armeniska språket, förstöra det armeniska kulturarvet eller på annat sätt undanröja närvaron av den historiska armeniska kulturen eller hindra armenier från att få tillgång till eller njuta av denna, och genom att återställa eller återlämna armeniska kulturella eller religiösa byggnader och platser, artefakter och föremål.

13.

Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till EU att införliva en bestämmelse om att skydda arkeologiska och historiska platser i de handlingsplaner som vägleder partnerskapet mellan EU och Armenien och Azerbajdzjan, som båda deltar i den europeiska grannskapspolitiken.

14.

Europaparlamentet betonar att respekten för minoriteters rättigheter, inbegripet deras historiska, religiösa och kulturella arv, är en viktig förutsättning för att effektivt genomföra den europeiska grannskapspolitiken, och för att skapa goda villkor för ett återställande efter kriget, för verklig försoning och goda grannförbindelser mellan Armenien och Azerbajdzjan.

15.

Europaparlamentet uppmanar Armeniens och Azerbajdzjans regeringar att, med stöd av det internationella samfundet, säkerställa att alla påstådda kränkningar av folkrätten, inklusive skydd av kulturarvet, verkligen utreds.

16.

Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att fortsätta att stödja det arbete som internationella organisationer utför till skydd för det kulturella och religiösa arvet.

17.

Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att fortsätta att stödja tillhandahållandet av akut humanitärt bistånd.

18.

Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att stödja de civilsamhällesorganisationer i Armenien och Azerbajdzjan som faktiskt bidrar till försoning.

19.

Europaparlamentet uppmanar EU, Unesco, Europarådet och OSSE att gemensamt uppmuntra och stödja insatser vars syfte är att skydda det kulturella och religiösa arvet.

20.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att använda alla tillgängliga medel för att förhindra vandalism, förstörelse eller förändringar av kulturarvet i Nagorno-Karabach.

21.

Europaparlamentet understryker att det internationella samfundets insatser för att skydda kulturarvet är avgörande för att lägga grunden för en hållbar fred i regionen.

22.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, Armeniens regering och president, Azerbajdzjans regering och president, generalsekreteraren för Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, Europarådets generalsekreterare, generaldirektören för Unesco och FN:s generalsekreterare.

(1) EUT C 290 E, 29.11.2006, s. 421.

(2) Antagna texter, P9_TA(2022)0039.

(3) Europaparlamentets resolution av den 20 maj 2021 om krigsfångar efter den senaste konflikten mellan Armenien och Azerbajdzjan (EUT C 15, 12.1.2022, s. 156).

9.9.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/202

P9_TA(2022)0081

Rapport om EU-medborgarskapet 2020

Europaparlamentets resolution av den 10 mars 2022 om rapporten om EU-medborgarskapet 2020: Stärka medborgarna och skydda deras rättigheter. (2021/2099(INI))

(2022/C 347/19)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av artiklarna 2, 6 och 9–12 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) samt artiklarna 18–25 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

—	med beaktande av artiklarna 21 och 39–46 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan),

—	med beaktande av rätten att göra framställningar till Europaparlamentet, vilken fastställs i artiklarna 24.2 och 227 i EUF-fördraget och i artikel 44 i stadgan,

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier (1) (direktivet om fri rörlighet),

—

med beaktande av rådets direktiv 94/80/EG av den 19 december 1994 om närmare bestämmelser för rösträtt och valbarhet vid kommunala val för unionsmedborgare som är bosatta i en medlemsstat där de inte är medborgare (2) och rådets direktiv 93/109/EG av den 6 december 1993 om fastställande av närmare bestämmelser för rösträtt och valbarhet vid val till Europaparlamentet för unionsmedborgare som är bosatta i en medlemsstat där de inte är medborgare (3),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 810/2009 av den 13 juli 2009 om införande av en gemenskapskodex om viseringar (viseringskodex) (4),

—	med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar (5),

—	med beaktande av rådets direktiv 2003/109/EG av den 25 november 2003 om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning (6),

—	med beaktande av kommissionens rapport av den 15 december 2020Rapport om EU-medborgarskapet Stärka medborgarna och skydda deras rättigheter (COM(2020)0730),

—	med beaktande av kommissionens rapport av den 15 december 2020 om arbetet för ett väl fungerande EU-medborgarskap 2016–2020 (COM(2020)0731),

—

med beaktande av resultaten av kommissionens offentliga samråd 2020 om de rättigheter som följer av unionsmedborgarskapet och resultaten av Flash Eurobarometer-undersökningen nr 485 om EU-medborgarskapet och demokratin, vilka offentliggjordes i juli 2020 och visar att många EU-medborgare under covid-19-pandemin haft svårt att få stöd med hälso- och sjukvård och barnomsorg samt att få upplysningar om gränsrestriktioner m.m.,

—	med beaktande av sin resolution av den 12 december 2017EU-medborgarskapet 2017: Stärka medborgarnas rättigheter i en union av demokratisk förändring (7),

—	med beaktande av sin resolution av den 12 februari 2019 om genomförandet av bestämmelserna i fördraget avseende EU-medborgarskapet (8),

—	med beaktande av kommissionens rapport av den 17 juni 2020 om de demografiska förändringarnas konsekvenser,

—	med beaktande av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning,

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2102 av den 26 oktober 2016 om tillgänglighet avseende offentliga myndigheters webbplatser och mobila applikationer (9),

—	med beaktande av kommissionens strategi för rättigheter för personer med funktionsnedsättning 2021–2030,

—	med beaktande av grönboken om åldrande: Främja solidaritet och ansvar mellan generationerna av den 27 januari 2021 (COM(2021)0050),

—	med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs informationsrapport av den 20 mars 2019Verkliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning att rösta vid val till Europaparlamentet,

—	med beaktande av sina resolutioner av den 24 november 2020 om Schengensystemet och åtgärder som vidtagits under covid-19-krisen (10) och av den 17 september 2020Covid-19: EU-samordning av hälsobedömningar och riskklassificering samt konsekvenserna för Schengen och den inre marknaden (11),

—	med beaktande av sin resolution av den 19 juni 2020 om europeiskt skydd av gränsöverskridande arbetare och säsongsarbetare i samband med covid-19-krisen (12),

—	med beaktande av sin resolution av den 8 juli 2020 om rättigheter för personer med intellektuell funktionsnedsättning och deras familjer under covid-19-krisen (13),

—	med beaktande av sin resolution av den 24 november 2020 om åtgärder mot andelen hemlösa i Europeiska unionen (14),

—	med beaktande av sina resolutioner av den 17 december 2020 om det europeiska medborgarinitiativet ”Minority SafePack – en miljon underskrifter för mångfald i Europa” (15) och den 7 februari 2018 om skydd och icke-diskriminering av minoriteter i EU:s medlemsstater (16),

—	med beaktande av sin resolution av den 14 september 2021 om hbtqi-personers rättigheter i EU (17),

—	med beaktande av sin resolution av den 7 oktober 2021Skyddet av personer med funktionsnedsättning genom framställningar – erfarenheter (18),

—	med beaktande av sina resolutioner av den 11 mars 2021 om årsrapporten om Europeiska ombudsmannens verksamhet 2019 (19), och den 16 januari 2020 om årsrapporten om Europeiska ombudsmannens verksamhet 2018 (20),

—	med beaktande av sin resolution av den 17 december 2020 om resultatet av överläggningarna i utskottet för framställningar under året 2019 (21),

—	med beaktande av sin resolution av den 16 december 2021 om verksamheten i utskottet för framställningar under 2020 (22),

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för framställningar om dialog med medborgarna: Dialog med medborgarna: rätten att göra framställningar, rätten att vända sig till Europeiska ombudsmannen och det europeiska medborgarinitiativet (A9-0018/2022),

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för framställningar om årsrapporten om Europeiska ombudsmannens verksamhet 2020 (A9-0342/2021),

—

med beaktande av de offentliga utfrågningarna om frågor med anknytning till EU-medborgarskapet vilka anordnats av utskottet för framställningar sedan 2018, särskilt utfrågningen den 26 maj 2021Interinstitutionella förbindelser vid handläggningen av framställningar: Europeiska kommissionens roll, den 29 oktober 2020Unionsmedborgarskap: egenmakt, inkludering, deltagande, som utskottet för framställningar höll tillsammans med utskottet för rättsliga frågor, utskottet för konstitutionella frågor och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, den 1 februari 2018 om medborgerliga rättigheter efter brexit, vilken hölls tillsammans med utskottet för sysselsättning och sociala frågor och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, och den 21 februari 2018 om det europeiska medborgarinitiativet med en bedömning av kommissionens förslag till en ny förordning om detta initiativ, vilken hölls tillsammans med utskottet för konstitutionella frågor,

—

med beaktande av den offentliga utfrågning om det europeiska medborgarinitiativet ”Minority SafePack – en miljon underskrifter för mångfald i Europa” som anordnades den 15 oktober 2020 av utskottet för kultur och utbildning, utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, tillsammans med utskottet för framställningar,

—

med beaktande av det interparlamentariska utskottssammanträdet den 27 november 2018 om egenmakt till parlamenten och förverkligande av medborgarnas rättigheter i samband med genomförandet och tillämpningen av unionsrätten, vilket anordnats av utskottet för framställningar tillsammans med utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor,

—

med beaktande av de studier som under 2019, 2020 och 2021 beställts av parlamentets utredningsavdelning för medborgerliga rättigheter och konstitutionella frågor på begäran av utskottet för framställningar, nämligen studierna om en förstärkt roll för och verkan av framställningar såsom ett verktyg för deltagandedemokratin och lärdomar som dragits ur medborgarsynvinkel tio år efter att Lissabonfördraget trätt i kraft (den 29 oktober 2021), om hinder för regnbågsfamiljers fria rörlighet inom EU (den 8 mars 2021), om hinder för deltagandet i lokala val och val till Europaparlament inom EU (den 15 september 2020) samt om vad utskottet för framställningar fått till stånd under valperioden 2014–2019, och om vilka framtida utmaningar som förestår (den 3 juli 2019),

—

med beaktande av de workshoppar om hbti+-personers rättigheter i EU och om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, vilka anordnades för utskottet för framställningar den 22 mars 2021 respektive den 28 oktober 2020 av utredningsavdelningen för medborgerliga rättigheter och konstitutionella frågor,

—	med beaktande av avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen (23) (avtalet om utträde),

—	med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för framställningar (A9-0019/2022), och av följande skäl:

Unionsmedborgarskapet är något av det mest påtagliga som EU fått till stånd. Det ger unionsmedborgarna en rad grundläggande rättigheter, bland annat fri rörlighet inom EU, rätten att delta i EU:s demokratiska liv och rätten att skyddas mot diskriminering, varjämte det tillförsäkrar lika möjligheter.

Brexit har låtit det framgå hur viktiga de rättigheter är som följer av unionsmedborgarskapet och vilken utslagsgivande roll de spelar i flera miljoner unionsmedborgares vardagsliv, och skapat ökad medvetenhet inom EU om att dessa rättigheter kan gå förlorade, med allt vad detta för med sig, något som framgått av det stora antalet framställningar som ingetts av unionsmedborgare bosatta i Storbritannien och av brittiska medborgare som bor i något EU-land, och handlar om konsekvenserna av brexit för deras ställning som unionsmedborgare.

C.	Rättsstatsprincipen är ett av unionens grundläggande värden och skyddet av denna princip tillförsäkrar respekten för grundläggande rättigheter och demokrati.

D.	Fri rörlighet, som ger varje unionsmedborgare rätt att bo, arbeta eller studera, samt att få tillgång till hälso- och sjukvård i vilken medlemsstat som helst, är en av grundvalarna för EU.

E.	Det går bättre att säkerställa ett aktivt medborgarskap om medborgarnas grundläggande behov tillgodoses. Därför är det mycket viktigt med det skydd som minimilöner ger och det är en förutsättning för att man ska kunna uppnå EU:s mål om att ingen ska lämnas på efterkälken.

F.	De som har osäkra anställningar och levnadsvillkor upplever sig ofta som marginaliserade och deltar inte i lika hög grad i samhällslivet, det civila samhället och politiska val, i den mån de alls deltar.

G.	De hemlösa drabbas inte bara av osäkra levnadsvillkor, utan brukar få knapphändig information eller ingen information alls om sina rättigheter och om redskap för att försvara dem.

H.	Definitionerna av utsatta, missgynnade eller underrepresenterade grupper varierar starkt mellan medlemsstaterna och kan rentav bero av den politiska och sociala situationen i en medlemsstat vid någon viss tidpunkt.

Många gränsarbetare och säsongarbetare arbetar under svåra, ohälsosamma och osäkra arbetsförhållanden, med ringa eller ingen anställningstrygghet, och kan endast i ringa grad eller inte alls få socialförsäkringstäckning och sociala förmåner. Många gränsarbetare och säsongarbetare kommer från utsatta socialgrupper och regioner. Covid-19-krisen har förvärrat den rådande vanskliga situationen för många gränsarbetare och säsongarbetare och föranlett luckor i tillämpningen av gällande lagstiftning till skydd för dem.

Covid-19-utbrottet har fört med sig en rad utmaningar för den fria rörligheten inom EU av ett slag man aldrig sett förut, i och med att många medlemsstater tillämpar krisåtgärder i form av reserestriktioner och kontroller vid de inre gränserna. Unionsmedborgare har ingett ett stort antal framställningar där det aktualiseras allvarliga farhågor för hur nationella krisåtgärder kommer att påverka dels deras frihet att resa, arbeta och studera utomlands, dels deras möjligheter att knyta och upprätthålla gränsöverskridande familjeband.

K.	Pandemin slår särskilt hårt mot personer med funktionsnedsättning och äldre personer och kringskär markant deras förmåga att utöva sina rättigheter.

Utskottet för framställningar har fått ta emot ett stort antal framställningar där det uttrycks oro över den diskriminering som hbtqi-personer i allmänhet och i synnerhet regnbågsfamiljer (alltså familjer där minst en familjemedlem är en hbtqi-person) får uppleva inom EU, särskilt när de utövar sin rätt till fri rörlighet inom EU, vilket får negativa konsekvenser för deras barns rättigheter och intressen.

I artikel 21 i stadgan uttrycks unionsmedborgarskapet primärt i form av ett kategoriskt förbud ”diskriminering på grund av bland annat kön, ras, hudfärg, etniskt eller socialt ursprung, genetiska särdrag, språk, religion eller övertygelse, politisk eller annan åskådning, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionshinder, ålder och sexuell läggning”. Stadgan utgör samtidigt en avgörande del av det framgångsrika utövandet av den fria rörligheten, vilket bevisas i de ovannämnda framställningarna.

Omkring 50 miljoner människor i EU tillhör någon nationell minoritet i EU eller någon grupp som talar ett minoritetsspråk. Kommissionen har inte vidtagit några lagstiftningsåtgärder med anledning av det europeiska medborgarinitiativet ”Minority SafePack – en miljon underskrifter för mångfald i Europa”, trots att initiativet fick en stor majoritet av ledamöterna av Europaparlamentet bakom sig.

O.	Beviljande och fråntagande av medborgarskap kvarstår som en behörighet för medlemsstaterna.

Framställningar har visat att mobila unionsmedborgare och personer som är bosatta inom unionen fortfarande har svårt att utöva sin valrätt på grund av administrativa bördor, byråkrati och språksvårigheter i somliga medlemsstater, och på grund av felaktig information eller brist på samarbete mellan somliga medlemsstaters myndigheter.

Personer med funktionsnedsättning stöter fortfarande på juridiska, praktiska och fysiska hinder mot effektivt utövande av rösträtt och valbarhet, och dessa hinder blir också till förfång för deras rätt att få information om valbestämmelser, valförfaranden, valprogram och valdebatter i format som är avpassade efter behoven hos personer med olika slags funktionsnedsättningar. Därför är dessa personer fortfarande underrepresenterade vid valen. Data om underrepresenterade gruppers valdeltagande är fortfarande begränsade.

Unionsmedborgarnas rätt att delta i EU:s demokratiska liv handlar om mer än bara rösträtt och valbarhet i europeiska val. Fördragen föreskriver ett antal verktyg för deltagande som ska uppmuntra medborgarna till direkta kontakter med EU, bland annat rätten att göra framställningar, rätten att vända sig till Europeiska ombudsmannen och rätten att inge ett europeiskt medborgarinitiativ.

I vissa EU-medlemsstater förekommer det att statslösa personer med ställning som varaktigt bosatta inte fullt ut medverkar i det demokratiska deltagandet och framför allt, att de inte har rätt att delta i kommunala val och/eller val till Europaparlamentet. Kommissionen lade inte fram några rekommendationer om tillnärmning till jämlikhet för statslösa minoriteter, såsom romer. Detta föreslogs i själva verket i det europeiska medborgarinitiativet Minority SafePack – one million signatures for diversity in Europe.

T.	Enligt avtalet om utträde ska EU skydda unionsmedborgare som är bosatta i Storbritannien.

U.	Äldre människor bildar en engagerad grupp av medborgare som ger ett viktigt och värdefullt bidrag till samhället genom att delta i frivilligverksamheter och sociala initiativ samt stödja och vårda behövande personer.

V.	Tillgången till varor och tjänster, även offentliga tjänster, kräver i allt högre grad digitala färdigheter.

Den digitala omställningen för med sig möjligheter för alla generationer, men innebär också ett hot mot dem, särskilt de äldre. Förändringar inom tekniken kan bli till skada för äldre människor, som inte har lämpliga kunskaper, färdigheter och tillgång till digital teknik. Äldre personer blir ofta diskriminerade, våldsutsatta, isolerade och ensamma samt utestängda och begränsade i sin förmåga att klara sig själva, vilket är ett resultat av att det införs digitala lösningar där det inte tas hänsyn till de äldres behov.

Europaparlamentet noterar kommissionens meddelande Rapport om EU-medborgarskapet Stärka medborgarna och skydda deras rättigheter och välkomnar dess fortsatta åtagande att upprätthålla unionsmedborgarnas rättigheter, också genom regelbundna bedömningar av vilka möjligheter och hinder det finns för utövandet av medborgerliga rättigheter av personer från missgynnade grupper, bland annat personer med funktionsnedsättning och äldre personer. Parlamentet beklagar att endast två av de 18 åtgärder som kommissionen föreslår är lagstiftningsåtgärder. Parlamentet betonar behovet dels av en heltäckande bedömning av EU-medborgarnas rättigheter, dels av väldefinierade och konkreta åtaganden, åtgärder och lagstiftningsinitiativ för de kommande tre åren. Parlamentet understryker att det slutliga målet för rapporterna om EU-medborgarskapet enligt förfarandet i artikel 25 i EUF-fördraget skulle bestå i att ta konkreta initiativ med syfte att befästa medborgarspecifika rättigheter och friheter enligt en EU-stadga om medborgarskap av liknande slag som den europeiska pelaren om sociala rättigheter. I den skulle ingå de grundläggande rättigheterna och friheterna enligt stadgan, de sociala rättigheter som fastställs i den europeiska pelaren om sociala rättigheter och de värden som fastställs i artikel 2 i EU-fördraget. Dessa skulle bli konstituerande inslag i det europeiska ”offentliga området” och omfatta bland annat den relevanta styrningsmodellen för detta offentliga område, jämte värdighet, frihet, rättsstatlighet, demokrati, pluralism, tolerans, rättvisa, solidaritet, jämlikhet och icke-diskriminering, och allt detta skulle tas i beaktande vid en framtida reform av fördragen.

Europaparlamentet välkomnar att kommissionen än en gång fokuserat på respekten för rättsstatsprincipen i medlemsstaterna.

Europaparlamentet framhåller att ett oavhängigt rättsväsen, tillsammans med tillgång till rättslig prövning, yttrandefrihet, frihet att ta del av, motta och dela med sig information, jämte mediepluralism, är utslagsgivande inslag i en rättsstat. Kommissionen uppmanas att bevara dessa grundläggande europeiska värden när de kränks av medlemsstaterna.

Europaparlamentet påminner att det inte bara måste finnas en rättslig grund för varje instrument som inkräktar på privatlivets integritet och skyddet av personuppgifter, utan att instrumenten också måste vara nödvändiga och proportionerliga, såsom det krävs i den allmänna dataskyddsförordningen och i stadgan.

Europaparlamentet erinrar om att fri rörlighet visserligen är grundbulten i projektet med EU, men att den drabbats svårt av den aldrig förut skådade hälsokris som covid-19-utbrottet fört med sig och av de nationella krisåtgärder som detta utbrott föranlett, bland annat reserestriktioner och tillfälliga återinföranden av kontroller vid de inre gränserna. Dessa åtgärder har blivit till stor skada för privatlivet, arbetslivet, familjelivet och de ekonomiska och sociala förhållandena, vilket framgår i ett stort antal framställningar. Parlamentet betonar att alla nationella krisåtgärder bör stå i rimlig proportion till sitt ursprungliga syfte, alltså att begränsa covid-19-utbrottet. Parlamentet uppmanar här kommissionen att fortsätta övervaka åtgärderna mot covid-19 och deras följdverkningar för EU-medborgarnas rättigheter. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att upphöra med sina nationella krisåtgärder så fort de inte längre behövs. Parlamentet understryker att covid-19-pandemin blir till skada för medborgarnas välbefinnande och psykiska hälsa, något som särskilt gäller ungdomar och äldre personer.

Europaparlamentet påminner om att Storbritanniens utträde ur EU mestadels påverkat unionsmedborgare bosatta i Storbritannien och brittiska medborgare bosatta i någon av de 27 EU-medlemsstaterna vid utgången av övergångsperioden. Parlamentet uppmanar kommissionen att noggrant övervaka att del 2 i avtalet om utträde tillämpas korrekt, alltså den del som handlar om medborgares rättigheter, för att fullständigt och effektivt slå vakt om rättigheterna hos medborgare som utövat sin rätt till fri rörlighet innan övergångsperioden löpt ut.

Europaparlamentet oroar sig för de många hinder som regnbågsfamiljer fortfarande stöter på när de utövar sin rätt att flytta till en annan medlemsstat och som följer av att medlemsstaterna har olika nationella lagar om erkännandet av samkönade par och av förhållandet mellan föräldrar och barn i dessa samlevnadsformer. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att genomföra rekommendationerna i parlamentets resolution om hbtqi-personers rättigheter i EU, också genom att ta fasta på parlamentets uppmaning om att kommissionen ska se efter om alla medlemsstater följer domen av den 5 juni 2018 i mål C-673/16, Relu Adrian Coman m.fl. mot Inspectoratul General pentru Imigrări och Ministerul Afacerilor Interne (24), och låta denna dom bli ett inslag vid den kommande översynen av riktlinjerna från 2009 om fri rörlighet.

Europaparlamentet beklagar att föräldrar och barn inte har samma möjlighet till rättslig prövning i alla medlemsstater vid separation eller skilsmässa, vilket har medfört att hundratals föräldrar i EU har kontaktat utskottet för framställningar för att få stöd av utskottet i sina gränsöverskridande familjetvister och i fall där barn bortförts av sina föräldrar. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att införa system för övervakning av fall som handlar om barn och gränsöverskridande vårdnad. Dessa system ska vara fria från diskriminering och fullständigt respektera barnets grundläggande rättigheter.

Europaparlamentet erinrar om att det inte bara är stora världshändelser som innebär en utmaning för fri rörlighet. Parlamentet konstaterar med beklagande att det framgått av många framställningar som berört detta tema att unionsmedborgare, varaktigt bosatta personer som är medborgare i någon annan medlemsstat och personer som själva är tredjelandsmedborgare men är familjemedlemmar till en unionsmedborgare fortfarande stöter på juridiska, administrativa och praktiska hinder vid flyttning till en annan medlemsstat. Därvid handlar det främst om förfaranden i samband med bosättningen, civilrättsliga och sociala frågor såsom familjerätt och pensioner, samordning av system för social trygghet, tillgång till hälso- och sjukvårdstjänster, sjukförsäkring, undervisnings- och skattesystem och erkännandet av yrkeskvalifikationer. Parlamentet framhåller att dessa hinder ofta innefattar diskriminerande administrativa krav eller godtyckliga krav på dokument av ett slag som inte brukar utfärdas i andra medlemsstater. Parlamentet betonar att hindren ofta följer av att vissa begrepp inte fått en klar definition i direktivet om fri rörlighet. Som exempel på sådana begrepp kan nämnas ”heltäckande sjukförsäkring” och ”tillräckliga tillgångar”. Parlamentet uppmanar kommissionen att i sin övervakning av genomförandet av direktivet om fri rörlighet ta med diskriminerande förvaltningspraxis i medlemsstaterna, särskilt på lokal nivå, samt att vidta nödvändiga verkställighetsåtgärder mot sådan praxis och att i sina reviderade riktlinjer förtydliga de begrepp som inte fått någon klar definition i direktivet om fri rörlighet. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen och medlemsstaterna att verka för ytterligare samarbete i situationer där arbetstagare erhåller förmåner och betalar in avgifter i olika EU-länder, genom att stärka det gränsöverskridande informationsutbytet mellan de olika socialförsäkringsmyndigheterna, så att alla avgiftsinbetalningar kan beaktas i vederbörlig ordning vid beräkningen av pensionsrättigheter.

10.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att under samordning och samarbete effektivt åtgärda frågorna om dubbelbeskattning vid fordonsregistreringar, skattemässig diskriminering och dubbelbeskattning i gränsöverskridande fall och ta bättre hänsyn till den verklighet som den gränsöverskridande rörligheten bland arbetstagarna skapar. Parlamentet anser att frågor om dubbelbeskattning inte beaktas tillräckligt i vare sig befintliga bilaterala skatteavtal eller unilaterala åtgärder från medlemsstaternas sida och att det därför krävs samordnade och snabba åtgärder på EU-nivå.

11.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens tillkännagivande av att den kommer att se över reglerna om konsulärt skydd. Parlamentet uppmanar kommissionen att i denna översyn ta med en bedömning av hur tillgängligt det konsulära skyddet är för personer med olika slags funktionsnedsättning. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att säkerställa bistånd för EU-medborgare från medlemsstater som saknar representation på platsen. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att låta de personer som får en resehandling av en medlemsstat också få rätt till konsulärt skydd, fastän de inte är medborgare i den utfärdande medlemsstaten.

12.

Europaparlamentet påminner om att det är viktigt med minimilöner för att säkerställa att den europeiska pelaren för sociala rättigheter genomförs och att ingen ska lämnas på efterkälken Parlamentet påminner om hur vanskliga villkoren är för gränsarbetare och säsongarbetare, särskilt efter covid-19-krisen. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att åtgärda den utsatta situationen för gränsarbetare och migrerande säsongarbetare under covid-19-krisen och säkerställa att alla arbetstagare i EU beviljas höga nivåer av socialskydd och likvärdiga, ordentligt betalda arbeten, också genom att säkerställa en effektiv tillämpning och ett effektivt verkställande av unionsrätten om arbetstagares rörlighet och rätten till lika lön för lika eller likvärdigt arbete. Parlamentet anser allt detta som livsviktigt för att unionsmedborgare inte ska marginaliseras, utan få egenmakt till fullständigt och aktivt deltagande i våra demokratier och för att deras rättigheter till följd av unionsmedborgarskapet ska skyddas.

13.

Europaparlamentet konstaterar att bristen på en mekanism för ömsesidigt erkännande av ställningen som person med funktionsnedsättning är en av de bakomliggande orsakerna till att personer med funktionsnedsättning har svårt att utöva sin rätt till fri rörlighet och få tillgång till utbildning, sysselsättning och kulturvaror. Parlamentet stöder utvecklingen av ett ömsesidigt erkänt EU-intyg om funktionsnedsättning som ska säkerställa tillgång på lika villkor till vissa förmåner inom EU. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att införa ett EU-intyg om funktionsnedsättning för att garantera fri rörlighet för personer med funktionsnedsättning.

14.

Europaparlamentet uppmanar med kraft alla medlemsstater att ratificera FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och att underteckna protokollet till den. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att, i samband med ratificeringen av denna konvention, vidta nödvändiga åtgärder för att personer med funktionsnedsättning ska kunna utöva sina fullständiga rättigheter som EU-medborgare, utan någon form av diskriminering.

15.

Europaparlamentet oroar sig över att hemlösa personer marginaliseras på grund av sina svåra levnadsvillkor och den brist på information som drabbar dem. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder till skydd för hemlösa personer och deras rättigheter och att nå ut till dem med informationskampanjer om dessa åtgärder så att de får det lättare att bli en del av det sociala och politiska livet och av det civila samhället.

16.

Europaparlamentet välkomnar att kommissionen, i rapporten om EU-medborgarskapet 2020, tillkännagett sin avsikt att uppdatera direktiven om rösträtt och valbarhet i kommunala val och val till Europaparlamentet för mobila EU-medborgare (rådets direktiv 94/80/EG och 93/109/EG). Parlamentet betonar här att man måste få bort alla hinder mot och svårigheter för mobila EU-medborgares utövande av rösträtten, också för personer med funktionsnedsättning, och likaså måste öka och underlätta utbudet av information om kommunala val och val till Europaparlamentet och om röstningsförfarandena därvidlag (kanske genom en enda fullständigt tillgänglig och EU-omfattande informationsplattform), så att medlemsstaterna uppmuntras att, särskilt på lokal nivå, underlätta mobila EU-medborgares utövande av rösträtten, samt att ta reda på och genomföra alternativ med röstning på distans, också elektronisk röstning, för att öka och underlätta det demokratiska deltagandet. Parlamentet understryker att medlemsstaterna, med tanke på röstning på distans, måste säkerställa öppenhet i de elektroniska systemens och internetsystemens utformning och funktion och att rösträkningen kan ske både manuellt och elektroniskt utan avkall på valhemligheten och skyddet av personuppgifter i enlighet med gällande unionsrätt. Parlamentet påminner om att personer med funktionsnedsättning i vissa medlemsstater, där de omfattas av skyddsåtgärder såsom förmyndarskap, automatiskt är utestängda från deltagande i det politiska livet och således inte får rösta. Parlamentet betonar att man måste komma bort från en sådan drastisk lösning och i stället stödja personer med funktionsnedsättning inom utvalda områden av livet. Parlamentet välkomnar här kommissionens avsiktsförklaring om att arbeta med medlemsstaterna och Europaparlamentet för att garantera att personer med funktionsnedsättning får samma politiska rättigheter som alla andra och framför allt att se till att dessa rättigheter kan utövas i nästa val till Europaparlamentet.

17.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inom ramen för det europeiska valsamarbetsnätverket utbyta och främja bästa praxis om hur man ska åtgärda de specifika behoven i valsammanhang hos missgynnade medborgargrupper för att öka deras valdeltagande och säkerställa deras egenmakt så att de effektivt kan utöva sin rösträtt i nästa val till Europaparlamentet. Parlamentet betonar här att det behövs heltäckande data om underrepresenterade väljarkategorier och att man måste kommer överens om en grundläggande uppsättning av gemensamma definitioner på missgynnade medborgargrupper, där det kan ingå sådana grupper som hbtqi-personer, migranter och flyktingar, personer från låginkomsthushåll, etniska eller språkliga minoriteter och personer med funktionsnedsättning.

18.

Europaparlamentet erinrar ytterligare om att frågor om rösträtt och valbarhet för utlandsbosatta EU-medborgare är ett ämne som ofta återkommer i framställningarna. Parlamentet konstaterar att flera medlemsstater fråntar sina medborgare rätten att rösta i nationella parlamentsval efter en flytt till ett annat EU-land. Parlamentet anser att det kan hindra fri rörlighet att utlandsbosatta EU-medborgare förlorar sin rösträtt i ursprungslandet, samtidigt som de inte heller tillerkänns rätten att rösta i nationella val i bosättningslandet, och att detta kan leda till att de förvägras den grundläggande rättigheten att delta i politiken. Parlamentet framhåller att flera medlemsstater har fråntagit varaktigt bosatta personer som är medborgare i en annan EU-medlemsstat rätten att rösta i lokala val och val till Europaparlamentet.

19.

Europaparlamentet framhåller att över 60 % av de svarande som deltagit i det offentliga samrådet om rapporten om EU-medborgarskapet 2020 ansåg att det inte görs tillräckligt mycket för att informera medborgarna om vilka rättigheter de har såsom unionsmedborgare. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bättre informera unionsmedborgarna om deras rättigheter och skyldigheter, i format som är tillgängliga för personer med olika slag av funktionsnedsättning, och att säkerställa att berättigandet till dessa rättigheter respekteras i lika måtto såväl i deras ursprungsland som i alla andra medlemsstater. Parlamentet betonar vikten av att det finns webbplatser på landsnivå med förklaringar dels av vilka rättigheter unionsmedborgarna har, dels av hur man kan ta kontakt med ledamöter av Europaparlamentet och övervaka hur de röstat och vilka beslut de fattat.

20.

Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att bereda mer utrymme för politisk utbildning om EU-frågor, bland annat EU-medborgarnas rättigheter, i sina respektive läroplaner och att anpassa lärarutbildningen i enlighet med detta. Parlamentet anser att medlemsstaterna genom sina utbildningssystem bör främja skolbesök vid EU-institutionerna. Parlamentet betonar att tillgänglig utbildning spelar en avgörande roll för tillhandahållandet av information till framtida medborgare.

21.

Europaparlamentet erkänner att som ramen för deltagande inom EU ser ut i dag kan den leda till ovisshet bland människor om vilken kanal som är lämpligast för dem och således avskräcka dem från att använda de verktyg som finns tillgängliga för kommunikation med EU-institutionerna. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta i bruk de rätta styrmedlen för att säkerställa att unionsmedborgare och personer som är bosatta inom unionen fullständigt känner till sin rätt att inge framställningar till parlamentet, liksom sin rätt att, genom hänvändelser till Europeiska ombudsmannen, hävda sina rättigheter och anmäla eventuella kränkningar i enlighet med artikel 44 i stadgan och artikel 227 i EUF-fördraget.

22.

Europaparlamentet vill att det inrättas en enda kontaktpunkt som ska vara ett centralt ställe för alla EU:s instrument för deltagande och gå till handa med information, råd och stöd om kontakttagande med EU, på alla officiella EU-språk och i format som är tillgängliga för personer med olika slags funktionsnedsättning, så att användarna får hjälp med att ta reda på och använda den lämpligaste kontaktkanalen, för att medborgarna ska föras närmare EU och deras demokratiska deltagande stärkas. Parlamentet litar på att en sådan enda kontaktpunkt skulle leda till att de olika instrumenten för deltagande kom att användas effektivare, och samtidigt låta alla deras inneboende möjligheter komma till sin fulla rätt.

23.

Europaparlamentet erinrar om sitt stöd till konferensen om Europas framtid. Parlamentet är fast övertygat om att konferensen erbjuder ett tillfälle till deltagande av typ ”nedifrån och upp” i EU:s demokratiska process. Parlamentet uppmanar än en gång konferensen att ta fram konkreta rekommendationer som institutionerna ska ta upp till behandling och omsätta i handling. Parlamentet uppmanar alla konferensdeltagare att säkerställa att konferensens resultat följs upp i ordets sannaste bemärkelse.

24.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska ombudsmannen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt deras utskott för framställningar och nationella ombudsmän eller liknande behöriga organ.

(1) EUT L 158, 30.4.2004, s. 77.

(2) EGT L 368, 31.12.1994, s. 38.

(3) EGT L 329, 30.12.1993, s. 34.

(4) EUT L 243, 15.9.2009, s. 1.

(5) EUT L 338, 23.12.2003, s. 1.

(6) EUT L 16, 23.1.2004, s. 44.

(7) EUT C 369, 11.10.2018, s. 11.

(8) EUT C 449, 23.12.2020, s. 6.

(9) EUT L 327, 2.12.2016, s. 1.

(10) EUT C 425, 20.10.2021, s. 7.

(11) EUT C 385, 22.9.2021, s. 159.

(12) EUT C 362, 8.9.2021, s. 82.

(13) EUT C 371, 15.9.2021, s. 6.

(14) EUT C 425, 20.10.2021, s. 2.

(15) EUT C 445, 29.10.2021, s. 70.

(16) EUT C 463, 21.12.2018, s. 21.

(17) Antagna texter, P9_TA(2021)0366.

(18) Antagna texter, P9_TA(2021)0414.

(19) EUT C 474, 24.11.2021, s. 82.

(20) EUT C 270, 7.7.2021, s. 105.

(21) EUT C 445, 29.10.2021, s. 168.

(22) Antagna texter, P9_TA(2021)0507.

(23) EUT C 384 I, 12.11.2019, s. 1.

(24) Europeiska unionens domstols dom av den 5 juni 2018, Relu Adrian Coman m.fl. mot Inspectoratul General pentru Imigrări och Ministerul Afacerilor Interne, C-673/16, ECLI: EU:C:2018:385.

9.9.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/211

P9_TA(2022)0082

Rättvis och enklare beskattning till stöd för återhämtningsstrategin

Europaparlamentets resolution av den 10 mars 2022 med rekommendationer till kommissionen om rättvis och enkel beskattning till stöd för återhämtningsstrategin (parlamentets uppföljning av kommissionens handlingsplan från juli och dess 25 initiativ på området mervärdesskatt, företagsbeskattning och personbeskattning) (2020/2254(INL))

(2022/C 347/20)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av artikel 225 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 15 juli 2020Handlingsplan för rättvis och enkel beskattning till stöd för återhämtningsstrategin (COM(2020)0312),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 15 juli 2020 om god förvaltning på skatteområdet i och utanför EU (COM(2020)0313),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 7 april 2016 om en handlingsplan för mervärdesskatt – Mot ett gemensamt mervärdesskatteområde i EU – Dags för beslut (COM(2016)0148),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 mars 2021Ett år efter utbrottet av covid-19: finanspolitiska insatser (COM(2021)0105),

—	med beaktande av kommissionens ännu inte antagna förslag, i synnerhet om den gemensamma bolagsskattebasen, den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen (1) och paketet om digital beskattning (2), samt Europaparlamentets ståndpunkter om dessa förslag,

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 15 januari 2019Mot ett mer effektivt och demokratiskt beslutsfattande inom EU:s skattepolitik (COM(2019)0008),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 19 februari 2020Att forma EU:s digitala framtid (COM(2020)0067),

—	med beaktande av handlingsplanen inom ramen för OECD:s och G20:s inkluderande ramverk mot urholkning av skattebasen och överföring av vinster (BEPS) från oktober 2015,

—	med beaktande av lägesrapporten Tax Challenges Arise from Digitalisation från OECD:s och G20:s inkluderande ramverk, som antogs 2018, och dess arbetsprogram för att få fram en samförståndslösning på de skattemässiga problem som ekonomins globalisering medför, som antogs i maj 2019,

—	med beaktande av rapporterna om den första och den andra pelaren, som antogs av OECD:s och G20:s inkluderande ramverk den 14 oktober 2020, samt resultaten av en ekonomisk analys och konsekvensbedömning som utförts av OECD,

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 18 maj 2021Företagsbeskattning för 2000-talet (COM(2021)0251),

—	med beaktande av kommissionens årsrapport om beskattning av den 18 maj 2021Annual Report on Taxation 2021 – Review of taxation policies in the EU Member States,

—	med beaktande av Internationella valutafondens rapport Taxing Multinationals in Europe, European and Fiscal Affairs Department, 2021, nr 21/12,

—	med beaktande av resultaten från de olika G7-, G8- och G20-toppmöten som anordnats avseende internationella skattefrågor,

—	med beaktande av sin resolution av den 16 december 2015 med rekommendationer till kommissionen om ökad transparens, samordning och samstämdhet för bolagsbeskattningen i unionen (3),

—

med beaktande av sina resolutioner som hänför sig till det särskilda TAXE-utskottet av den 25 november 2015 om skattebeslut och andra åtgärder av liknande karaktär eller med liknande effekt (TAXE 1) (4), av den 6 juli 2016 om skattebeslut och andra åtgärder av liknande karaktär eller med liknande effekt (TAXE 2) (5) och av den 26 mars 2019 om ekonomisk brottslighet, skatteundandragande och skatteflykt (TAXE 3) (6),

—	med beaktande av sin resolution och sina rekommendationer av den 13 december 2017 till följd av undersökningen avseende penningtvätt, skatteundandragande och skatteflykt (PANA) (7),

—	med beaktande av sitt betänkande om genomförandet av EU:s krav på utbyte av skatteinformation: framsteg, lärdomar och hinder att övervinna (2020/2046(INI)),

—	med beaktande av sitt betänkande om reformen av EU:s politik om skadlig skattepraxis (inbegripet reformen av uppförandekodgruppen) (2020/2258(INI)),

—	med beaktande av artiklarna 47 och 54 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A9-0024/2022), och av följande skäl:

Covid-19-krisens extrema omfattning och konsekvenser för ekonomin har lett till minskade skatteintäkter och ökade skulder och budgetutgifter för att skydda samhället och ekonomin, och medför en kraftig ökning av den offentliga skulden. Skattebedrägeri, skatteundandragande och skatteflykt undergräver statsinkomsterna och de offentliga finansernas och skattesystemens hållbarhet samt en rättvis beskattning. Det är av yttersta vikt att bekämpa skatteflykt och skatteundandragande och samtidigt hålla skatterna på nivåer som stöder en hållbar tillväxt i ekonomin samt den ekonomiska och sociala återhämtningen i unionen och långsiktiga utmaningar, såsom en åldrande befolkning, den ekologiska och klimatmässiga omställningen och digitaliseringen av ekonomin, utan att urholka skatteintäkterna.

Skatteincidensen har flyttats från förmögenhet till inkomst, från kapital till arbetsinkomst och konsumtion, från multinationella företag till små och medelstora företag och från finanssektorn till realekonomin, med en förskjutning av skattebördan från mer rörliga till mindre rörliga skattebetalare.

En snabb återhämtning kräver en kraftfull ekonomisk och finanspolitisk reaktion genom reformer och investeringar, och genom att bland annat i) säkerställa lika villkor för skattebetalare och företag, minska eller avskaffa skatteförmåner som på ett orättvist sätt missgynnar små och medelstora företag, bland annat mindre byråkrati för att främja konkurrenskraft, inhemsk handel och handel på den inre marknaden, med stöd av en enkel och mer förutsägbar skattemiljö, ii) säkerställa skatteintäkter så att medlemsstaterna ska kunna finansiera återhämtningen, övergången till en koldioxidneutral ekonomi, en minskning av skuldkvoten i förhållande till BNP och främjandet av investeringar, och iii) säkerställa rättvis beskattning av företag och medborgare, vilket ökar transparensen och förtroendet för samhället och en rättvis konkurrens, på grundval av antagna standarder och samordnade och digitaliserade rapporteringssystem.

Kommissionens handlingsplan för rättvis och enkel beskattning till stöd för återhämtningsstrategin (handlingsplanen) är en del av en bredare skattestrategi för unionen på området moms, företagsbeskattning och personbeskattning. Handlingsplanen fastställer en dubbel strategi som kombinerar åtgärder för att bekämpa skattebedrägeri och skatteundandragande och en förenkling av åtgärderna för att undanröja onödiga hinder och administrativa bördor för skattebetalarna, i synnerhet medborgare och små och medelstora företag.

E.	Små och medelstora företag utgör 99 % av företagen i unionen och skapar två av tre arbetstillfällen inom den privata sektorn, men kostnaderna för att efterleva skattereglerna för dessa företag utgör 30 % av deras skattebörda, medan samma kostnader för de stora företagen bara utgör 2 %.

F.	Det finns ett behov av att bygga upp ett mer ömsesidigt förtroende och samarbete mellan medlemsstaternas skattemyndigheter och utbyta bästa praxis mellan medlemsstaterna när det gäller nationella rapporteringssystem.

G.	I revisionsrättens särskilda rapport från 2021 om utbyte av skatteupplysningar i EU (8) fann man att de utbytta upplysningarna mellan medlemsstaterna var inaktuella, felaktiga eller ofullständiga.

De nuvarande internationella bolagsskattereglerna är inte längre lämpliga mot bakgrund av digitaliseringen och globaliseringen av ekonomin. Utvecklingen av digitaliseringen och ett större beroende av immateriella tillgångar och deras ökning i värdekedjorna skapar framtidsutsikter och utmaningar i fråga om spårbarheten för ekonomiska transaktioner och beskattningsbara händelser, och möjliggör bl.a. skatteflyktsmetoder, särskilt när transaktionerna är gränsöverskridande eller äger rum utanför unionen.

Bolagsbeskattningen bör vägledas av principen om beskattning av vinster där de genereras. En mer harmoniserad och samordnad strategi för bolagsskattesystemet i hela unionen skulle göra det möjligt att bekämpa illojal konkurrens till följd av skadlig skattepraxis som snedvrider den inre marknadens funktion och ofta leder till en felallokering av resurser.

Bättre samarbete mellan skattemyndigheterna i unionen och de nationella skattemyndigheterna samt ökad transparens på området för bolagsbeskattning kan öka skatteuppbörden och efterlevnaden av skattereglerna och är nödvändigt för att stärka den rättvisa konkurrensen på den inre marknaden, vilket kommer att göra skattemyndigheternas arbete mer effektivt. Användningen av teknik och digitalisering med fokus på en mer effektiv användning av de tillgängliga uppgifterna kan stödja skattemyndigheternas effektivitet och transparens, minska efterlevnadskostnaderna och öka allmänhetens förtroende. De framsteg som gjorts med digitaliseringen, både för skattebetalare och för skattemyndigheter, öppnar för alternativ för hur man systematiskt kan bekämpa vissa former av skattebedrägeri och kan också underlätta beskattningen av rörliga skattebaser.

Allmänna synpunkter på kommissionens handlingsplan för rättvis och enkel beskattning till stöd för återhämtningsstrategin

Europaparlamentet välkomnar handlingsplanen och vill se ett grundligt genomförande av den. Parlamentet konstaterar att merparten av de 25 åtgärderna rör mervärdesskatt, vilket är lämpligt på grund av de stora inkomstförlusterna på mervärdesskatteområdet och behovet av att stödja företag, i synnerhet små och medelstora företag. Parlamentet anser dock att en konsekvensbedömning bör genomföras för att komplettera konkreta lagstiftningsförslag i syfte att bättre förstå de potentiella effekterna för skattebetalare och företag. Parlamentet gläder sig över den överenskommelse om mervärdesskattesatser som nyligen nåddes i rådet, men är fortfarande oroat över att det slutgiltiga mervärdesskattesystemet inte har fått stöd i rådet. Parlamentet uppmanar kommissionen att kontrollera handlingsplanen mot bakgrund av den internationella utvecklingen inom Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD)/G20 och i ljuset av covid-19-pandemin.

Europaparlamentet anser att kommissionens beslut att genomföra initiativ för att stärka samarbetet mellan skattemyndigheter och öka harmoniseringen av processrättsliga bestämmelser på den inre marknaden är av största vikt. Parlamentet välkomnar kommissionens initiativ avseende det europeiska programmet för samarbete för efterlevnad (EU Cooperative compliance programme) som en metod för att främja närmare samarbete mellan skattemyndigheter och företag, och rekommenderar tydliga regler för deltagande och funktion samt en potentiell utvidgning av programmet till att inkludera frågor som rör mervärdesskatt. Parlamentet gläder sig över och väntar med intresse på kommissionens lagstiftningsinitiativ för att införa ett gemensamt, standardiserat och EU-omfattande system för källskattelättnader, tillsammans med ett system för informationsutbyte och samarbete mellan skattemyndigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen i detta avseende, och som reaktion på de senaste Cum-Ex-avslöjandena och OECD/G20:s globala skatteuppgörelse, att bedöma de potentiella fördelarna med en lägsta effektiv källskattesats. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att återuppta diskussionen om den blockerade översynen av rådets direktiv 2003/49/EC (9) (direktivet om räntor och royaltyer).

Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om att modernisera, förenkla och harmonisera momskraven genom användning av transaktionsbaserad realtidsrapportering och e-fakturering. Parlamentet konstaterar att denna rapportering måste gynna skattebetalarna och samtidigt säkerställa att skattemyndigheterna kan få en överblick över de olika transaktionerna i realtid, vilket gör det lättare att förebygga och upptäcka bedrägerier och riskabla ekonomiska aktörer. Parlamentet anser att rapporteringskrav och skatteblanketter bör vara de samma i samtliga medlemsstater. Parlamentet anser att användningen av datautvinningsverktyget för analys av transaktionsnätverk (Transaction Network Analysis (TNA)) är ett av de redan tillgängliga alternativen för att minska skattebedrägerierna, och vill se en vidareutveckling av det och utbyte av bästa praxis mellan medlemsstaterna.

Europaparlamentet påminner om att alla skatteåtgärder, oavsett om de är tillfälliga eller inte, bör undvika att snedvrida investeringsbeslut och bör fungera som ett verktyg till stöd för uppnåendet av unionens mål, i enlighet med artikel 3.3 i fördraget om Europeiska unionen, däribland de europeiska företagens konkurrenskraft. Parlamentet betonar att rapporteringskraven inte bör leda till en oproportionerlig ökning av de administrativa kostnaderna för ekonomiska aktörer, särskilt för små och medelstora företag. Parlamentet konstaterar att för att effektivt åtgärda förlusten av skatteintäkter kan det behövas uppgifter av bättre kvalitet och eventuellt i större mängder. Parlamentet insisterar på principen om att alla uppgifter som skattemyndigheterna samlar in från skattebetalarna, i linje med skattebetalarnas rättigheter, endast ska tillhandahållas medlemsstaterna en gång, med största möjliga säkerhet och med respekt för dataskyddslagarna. Parlamentet konstaterar att uppgifter och digitala verktyg har potential att minska byråkratin och förenkla skattebetalarnas olika skyldigheter, särskilt när det gäller momsdeklarationer och sammanställningar, och noterar att artificiell intelligens (AI) och olika dataprogram bör användas för att maximera effektiviteten i användningen av uppgifterna. Parlamentet betonar att det behövs fortsatta ansträngningar för att öka det administrativa samarbetet mellan medlemsstaterna i syfte att minska bedrägerier och skatteundandragande. Parlamentet anser att det är nödvändigt att inte bara öka mängden, utan också förbättra kvaliteten på de uppgifter som utbyts, i syfte att få ett mer effektivt system.

Europaparlamentet understryker att medlemsstaternas skatteregler skiljer sig åt och utgör därför en besvärlig utmaning, särskilt för små och medelstora företag och nystartade företag som är verksamma eller vill börja handla på den inre marknaden och som måste hantera upp till 27 olika skattesystem. Parlamentet anser att vederbörlig hänsyn bör tas till de högre efterlevnadskostnaderna för små och medelstora företag. Parlamentet betonar att små och medelstora företag inte bör straffas ytterligare av den ekonomiska börda som följer med en verksamhet som drivs inom ramen för olika nationella system och att den inre marknadens fördelar bör vara lättillgängliga för dem.

Europaparlamentet betonar att en hållbar återhämtningsstrategi bör beakta hållbarheten för de i nuläget låga räntorna och den stigande inflationen i hela unionen. Parlamentet anser att skattebördan inte bör flyttas från kapitalvinster till arbete, vilket nu är fallet. Parlamentet anser i detta sammanhang att större uppmärksamhet bör ägnas åt det stora antalet mobila arbetstagare.

Europaparlamentet upprepar vikten av NextGenerationEU-medlen för unionens ekonomiska återhämtning, och betonar möjligheten att använda faciliteten för återhämtning och resiliens för att genomdriva finanspolitiska reformer och investeringar i syfte att uppnå ett mer rättvist, mer hållbart och bättre digitaliserat skattesystem. Parlamentet påminner om att Fiscalisprogrammet för perioden 2021–2027, med en budget på 269 miljoner euro, syftar till att bekämpa skattebedrägeri och stöder uppbörden av intäkter för unionens och medlemsstaternas budgetar genom att hjälpa nationella skattemyndigheter att samarbeta bättre för att bekämpa skattebedrägeri, skatteundandragande och aggressiv skatteplanering.

Europaparlamentet noterar att de uppskattade intäktsförlusterna till följd av privatpersoners internationella skatteundandragande uppgick till 46 miljarder euro 2016. Parlamentet noterar den nuvarande snedvridningen av den inre marknaden på grund av skadlig skattepraxis som utgör skadlig skattekonkurrens. Parlamentet noterar att kommissionen vid sidan av handlingsplanen också offentliggjorde ett meddelande om god förvaltning på skatteområdet i och utanför EU, där man fokuserade på behovet av en reform av EU:s uppförandekod för företagsbeskattning och kriterierna på EU-förteckningen över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner. Parlamentet beklagar dödläget för båda dessa frågor i rådet. Parlamentet noterar resultatet av Ekofinrådets möte den 8 december 2021. Parlamentet beklagar i detta avseende att medlemsstaternas finansministrar inte kunde enas om reformen av EU:s uppförandekod för företagsbeskattning från 1997, och påminner om Europaparlamentets resolution av den 7 oktober 2021 om reformen av EU:s politik mot skadlig skattepraxis (inbegripet reformen av uppförandekodgruppen). Parlamentet upprepar att det stöder kommissionens avsikt att utvidga tillämpningsområdet för uppförandekodgruppen till att omfatta andra typer av ordningar och allmänna aspekter av de nationella bolagsskattesystemen, och uppmuntrar kommissionen att ytterligare utveckla samordningsmekanismer såsom förfaranden för inbördes utvärdering inom uppförandekodgruppen. Parlamentet rekommenderar att förmånssystem för personlig inkomstskatt inkluderas för att hantera särskilda medborgarskapssystem eller åtgärder som lockar mycket rörliga förmögna personer och digitala nomader, vilket skulle kunna leda till betydande snedvridningar av den inre marknaden. Parlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för det kommande skattesymposiet 2022 analysera snedvridningarna på den inre marknaden och föreslå proportionella åtgärder.

Drivkrafter för förändringar

Europaparlamentet anser att bättre uppskattningar av de totala skatteförlusterna i unionen och en detaljerad analys av deras systemiska orsaker är av största betydelse för effektiva förslag om hur man konkret kan minska skatteförlusterna. Parlamentet betonar att bättre tillgång till uppgifter från företag och skattemyndigheter i hög grad kan bidra till bättre uppskattningar. Parlamentet betonar vikten av OECD:s databas över företagsbeskattning och medlemsstaternas bidrag till denna. Parlamentet beklagar vidare att rådet inte har delat nödvändiga uppgifter med Europaparlamentet inom ramen för DAC. Parlamentet betonar att momsbedrägeri såsom karusellbedrägeri direkt påverkar de momsbaserade egna medlen och därmed sammansättningen av EU:s inkomster (10). Parlamentet betonar att typerna av momsbedrägerier är mångfacetterade och eventuellt ändras för att anpassas till en ny rättslig ram, såsom det föreslagna ”slutgiltiga systemet”. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta initiativ till en samordnad insats i medlemsstaterna för att inrätta ett gemensamt system för insamling av statistik om karusellbedrägerier på mervärdesskatteområdet. Parlamentet betonar att ett sådant system kan bygga på praxis som redan tillämpas i vissa medlemsstater. Parlamentet noterar inrättandet av Europeiska observatoriet för skattefrågor och uppmanar kommissionen att tillhandahålla en oberoende bedömning av det arbete som hittills utförts med avseende på hur man kan gå vidare med denna förberedande åtgärd som initierades av Europaparlamentet på grundval av ett pilotprojekt inom ramen för unionens årliga budget.

10.

Europaparlamentet påminner om att skattetransparens, skatterättvisa och skattesäkerhet baserat på tydliga rättigheter och skyldigheter är den viktigaste principen för att bygga upp ett ömsesidigt förtroende mellan skattebetalarna och skattemyndigheterna. Parlamentet stöder i detta sammanhang formaliseringen av stadgan om skattebetalarnas rättigheter, mer samstämmiga regler om skatterättslig hemvist för privatpersoner och ett ökat informationsutbyte. Parlamentet anser att man bör vidareutveckla en effektiv europeisk tvistlösningsmekanism och identifiera bristerna inom ramen för denna mekanism. Parlamentet anser att utfallet av tvisterna bör offentliggöras i form av en sammanfattning som bland annat skulle innehålla oumbärlig men inte kommersiellt känslig information om den effektiva skattesats som skattebetalaren betalar.

11.

Europaparlamentet konstaterar att de nya arbetsarrangemangen, såsom distansarbete, medför både utmaningar och möjligheter för arbetstagare och arbetsgivare. Parlamentet understryker det akuta behovet av en bättre definition av begreppet skatterättslig hemvist för privatpersoner med hänsyn till de nya arbetsformer som har utvecklats snabbt på grund av covid-19-pandemin. Parlamentet betonar att medlemsstaterna fortfarande använder flera olika kriterier för att fastställa skattemässig hemvist, vilket skapar en risk för dubbelbeskattning eller dubbel icke-beskattning. Parlamentet påminner i detta avseende om handlingsplanen, där ett lagstiftningsförslag från kommissionen aviseras för 2022/2023 och där det klargörs var skattebetalare som är verksamma över gränserna i EU ska anses ha sin skattemässiga hemvist. Parlamentet ser fram emot detta förslag från kommissionen, som bör syfta till att säkerställa ett mer konsekvent fastställande av skattemässig hemvist på den inre marknaden.

12.

Europaparlamentet väntar med intresse på kommissionens DAC8-förslag om att utöka det automatiska utbytet av upplysningar i fråga om kryptotillgångar. Parlamentet påminner i detta avseende om de rekommendationer som antagits av Europaparlamentet och som det hänvisas till i DAC-genomföranderapporten. Parlamentet anser att skattesäkerheten skulle stärkas om medlemsstaterna hade en gemensam uppfattning om vilken skattepolitik, vilka skatteincitament och vilken skattepraxis som inte snedvrider den inre marknaden. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en analys av riktlinjer eller andra åtgärder som skulle kunna bidra till att uppnå detta mål.

13.

Europaparlamentet välkomnar de åtgärder som kommissionen vidtagit på området förebyggande och lösning av tvister om dubbel mervärdesbeskattning.

14.

Europaparlamentet konstaterar att unionens beslutsprocess inte främjar förändring, eftersom skattepolitiken är en nationell befogenhet och kräver omröstning med enhällighet. Parlamentet påminner om att det i artikel 116 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) anges att medlemsstaternas snedvridning av konkurrensvillkoren på den inre marknaden måste elimineras. Parlamentet beklagar att den nuvarande situationen ibland leder till en ojämn eller inkonsekvent tillämpning av skattereglerna och till en försening i harmoniseringen av skattepraxis eller skattestandarder i unionen. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa mer harmoniserade och konsekventa skatteregler och genomförandet av dem, att skydda den inre marknadens funktion och att garantera principen om att skatt ska betalas där vinsten uppstår. Parlamentet beklagar djupt att förslag såsom den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen, översynen av direktivet om räntor och royaltier och reformen av uppförandekoden för företagsbeskattning fortfarande är blockerade i rådet.

15.

Europaparlamentet påminner i detta sammanhang om kommissionens meddelande Mot ett mer effektivt och demokratiskt beslutsfattande inom EU:s skattepolitik. Parlamentet konstaterar att artikel 116 i EUF-fördraget, trots att detta föreslås i handlingsplanen, ännu inte har tillämpats i skattefrågor och att den skulle möjliggöra ett mer effektivt beslutsfattande i rådet. Parlamentet uppmanar kommissionen, Europaparlamentet och rådet att inom ramen för konferensen om Europas framtid mer ingående undersöka beslutsprocessen bakom skattepolitiken med avseende på skyddet av unionens ekonomiska intressen.

16.

Europaparlamentet betonar vikten av ett snabbt informationsutbyte mellan medlemsstaterna för att bekämpa skattebedrägerier. Parlamentet välkomnar förslaget om Eurofisc 2.0 i handlingsplanen med avseende på att vidareutveckla Eurofisc. Parlamentet stöder helhjärtat kommissionens förslag om att utvidga Eurofisc till att också omfatta direkt beskattning. Parlamentet stöder utvecklingen av Eurofisc till en plattform för skatteinformation, som inte bara används för mervärdesskatteändamål. Parlamentet påminner om att Eurofisc, i egenskap av unionens nätverk av bedrägeribekämpningsexperter, för att kunna vara effektivt måste stärkas och ges tillräckliga resurser för att genomföra gemensamma riskanalyser, samordna utredningar och samarbeta med Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf), Europol och Europeiska åklagarmyndigheten (Eppo), särskilt i syfte att utreda momsbedrägerier.

17.

Europaparlamentet ser fram emot översynen av rådets direktiv 2011/64/EU (11), i enlighet med kommissionens paket för rättvis och enkel beskattning. Parlamentet noterar de stora prisskillnaderna mellan medlemsstaterna, vilket stimulerar handel över gränserna. Parlamentet noterar vidare framväxten av nya produkter, såsom e-cigaretter, upphettade tobaksvaror och nya tobaksvaror. Parlamentet ser fram emot en ambitiös översyn av skattesatserna i syfte att bättre bidra till hälsomålen.

Utmaningar för unionens mervärdesskattepolitik

18.

Europaparlamentet konstaterar att unionens nuvarande mervärdesskattesystem fortfarande är alltför komplext, särskilt för små och medelstora företag, och sårbart för bedrägerier, samtidigt som det medför höga efterlevnadskostnader för de ekonomiska aktörerna (12). Parlamentet noterar att de åtgärder som medlemsstaterna antar för att bekämpa skattebedrägeri skiljer sig åt. Parlamentet påminner om att moderniseringen av mervärdesskattesystemet och övergången till ett mer enhetligt mervärdesskattesystem i hela unionen snarast bör behandlas (13).

19.

Europaparlamentet betonar att åtgärdandet av mervärdesskattegapet och skattebedrägerierna bör vara en brådskande prioritering för unionen och medlemsstaterna i ekonomin efter covid-19. Parlamentet uttrycker sin oro över mervärdesskattegapet som uppskattades till omkring 140 miljarder euro 2018, varav 50 miljarder euro avser gränsöverskridande skatteundandragande och skattebedrägerier. Parlamentet noterar med oro att mervärdesskattegapet enligt kommissionens bedömning skulle kunna öka till mer än 160 miljarder euro på grund av covid-19-krisen. Parlamentet noterar att mervärdesskattegapets komplexa sammansättning kräver flera åtgärder som är anpassade till de specifika drivkrafterna bakom gapet.

20.

Europaparlamentet understryker att det nuvarande mervärdesskattesystemet fortfarande är splittrat och innebär en betydande administrativ börda för företagen, särskilt för företag med gränsöverskridande verksamheter och små och medelstora företag, vilket minskar fördelarna med att finnas på den inre marknaden och även medför kostnader för medlemsstaterna genom eventuella inkomstförluster. Parlamentet noterar att kommissionen, i de nya förslagen, bör ta hänsyn till små och medelstora företags särskilda behov och skapa lika villkor bland annat genom att införa krav som baseras på tröskelvärden när så är relevant.

21.

Europaparlamentet välkomnar inrättandet av en enda kontaktpunkt för unionen för att förenkla efterlevnaden av skattereglerna, särskilt genom att minska osäkerheten på den inre marknaden och genom att minska kostnaderna för gränsöverskridande transaktioner som gör det lättare för gränsöverskridande ekonomiska aktörer att fullgöra mervärdesskatteskyldigheterna vid e-handelsförsäljning inom unionen. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka hur den enda kontaktpunktens tillämpningsområde kan utökas så att det omfattar ett bredare spektrum av tjänster, i synnerhet alla transaktioner mellan företag och konsumenter (B2C) med varor och överföringen av eget lager, vilket skulle göra det möjligt för företagen att endast registrera sig för mervärdesskatt i ett land. Parlamentet välkomnar förslaget om en enda momsregistrering.

22.

Europaparlamentet noterar kommissionens initiativ att se över det nuvarande mervärdesskatteundantaget för finansiella tjänster och försäkringar, särskilt efter Förenade kungarikets utträde ur unionen och översynen av de nationella reglerna på detta område. Parlamentet betonar att en sådan översyn bör säkerställa att mervärdesskattereglerna för finansiella tjänster är anpassade till den aktuella digitala ekonomin, vilket inbegriper finansteknik, och att lika villkor upprätthålls för unionsföretagen på internationell nivå.

23.

Europaparlamentet noterar att kommissionen i handlingsplanen beskrev ett välutformat skattesystem som spelar en viktig roll för att stödja den gröna omställningen och som skulle kunna bidra till att uppnå målen i den europeiska gröna given. Parlamentet ser i detta sammanhang fram emot förslaget om en översyn av mervärdesskattesatserna när det gäller undantag för passagerartransporter, vilket utlovades i kommissionens paket för rättvis och enkel beskattning. Parlamentet understryker behovet av att balansera skattemixen för att gradvis minimera effekterna av beskattningen av arbete på arbetstagarna och arbeta för införandet av ett mer rättvist skattesystem.

24.

Europaparlamentet noterar bekymrat att vissa medlemsstater generellt sett inte momsbefriar naturadonationer, vilket gör att företag förstör konsumentvaror, i synnerhet returer, trots att en sådan momsbefrielse är möjlig inom ramen för rådets direktiv 2006/112/EG (14). Parlamentet uppmanar kommissionen att utfärda riktlinjer till medlemsstaterna och klargöra att momsbefrielser för naturadonationer är förenliga med den befintliga unionsrätten om mervärdesskatt tills förslaget till rådets direktiv (COM(2018)0020, i synnerhet artikel 98.2) har antagits av medlemsstaterna.

25.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att analysera och undersöka möjligheterna att använda teknik, till exempel AI och annan programvara, genom att tillämpa den vid mervärdesskatterapportering i realtid eller nära realtid av transaktioner mellan företag (B2B), samtidigt som hänsyn tas till dataskydd och konfidentialitet. Parlamentet noterar att bästa resultat kommer att uppnås om dataanalysverktygen införs och genomförs på den inre marknaden eller om normerna för denna rapportering fastställs samtidigt i hela unionen.

26.

Europaparlamentet gläder sig över att Eppo inledde sin verksamhet i juni 2021.

27.

Europaparlamentet välkomnar datautvinningsverktyget för analys av transaktionsnätverk (TNA) och stöder det fördjupade samarbetet mellan Eurofisc-medlemmarna för att snabbt upptäcka karusellbedrägerier. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder för en mer effektiv användning av verktyget för analys av transaktionsnätverk (TNA) och att fokusera på kvaliteten på de uppgifter som tillhandahålls, eftersom det är ett viktigt verktyg för att bekämpa momsbedrägerier. Parlamentet uppmanar kommissionen i detta syfte att se över hur medlemsstaterna använder TNA-verktyget och hjälpa dem att införa riktlinjer för bästa praxis. Parlamentet anser att för att minska efterlevnadskostnaderna för skattebetalarna bör de uppgifter som tillhandahålls genereras genom ett automatiserat digitaliserat system för rapportering av uppgifter från skattebetalaren till skattemyndigheterna (15) (till exempel genom det e-faktureringssystem som avses i bilagan).

Pågående reformer av det internationella skattesystemet och unionens skattesystem

28.

Europaparlamentet noterar minskningen av det uppskattade gapet (16) till följd av bolagsskatteflykt till cirka 35 miljarder euro per år, jämfört med kommissionens tidigare uppskattningar på cirka 50–70 miljarder euro innan åtgärder infördes mot urholkning av skattebasen och överföring av vinster (BEPS), och sambandet mellan en sådan förbättring och de lagstiftningsinsatser mot skatteflykt som kommissionen genomförde. Parlamentet noterar genomförandet av direktivet mot skatteflykt från 2019 och begär att kommissionen ska utarbeta en utvärderingsrapport om dess effekter och genomförande. Parlamentet betonar att situationer där vissa företag fortfarande kan sänka sina skattekostnader via skatteflykt eller aggressiv skatteplanering undergräver den rättvisa konkurrensen på den inre marknaden och skadar ofta de små och medelstora företagens konkurrenskraft. Parlamentet påminner om att skattegapet till följd av företagens skatteflykt kan uppgå till 190 miljarder euro (17) när särskilda skattearrangemang, ineffektiva uppbördsförfaranden och andra metoder beaktas. Parlamentet betonar vidare att ensidiga särskilda system såsom lägre bolagsskattesatser för vissa skattebetalare kan utgöra en risk för stabiliteten för skattebaserna i hela EU.

29.

Europaparlamentet framhåller att den nuvarande globala skattemiljön är föråldrad och endast kan hanteras fullt ut på global nivå. Parlamentet välkomnar den historiska tvåpelaröverenskommelse som nåddes inom OECD:s och G20:s inkluderande ramverk om fördelningen av beskattningsrätten och tillämpningen av en lägsta effektiv skattesats på 15 % på multinationella företags globala vinster. Parlamentet anser att det är ett unikt tillfälle att göra den internationella skattestrukturen mer förenlig med ekonomins utveckling genom ytterligare åtgärder mot snedvridningen av den rättvisa konkurrensen på marknaden, som förstärktes under covid-19-krisen och framhävde problemen i samband med beskattningen av stora multinationella företag. Parlamentet noterar att överenskommelsen kräver att alla deltagare avskaffar skatter på digitala tjänster och andra liknande åtgärder och åtar sig att inte införa sådana åtgärder i framtiden. Parlamentet noterar att det krävs ett effektivt genomförande i och utanför unionen av tvåpelarlösningen i syfte att säkerställa en rättvisare fördelning av vinster och beskattningsrätter mellan länderna med avseende på de största och mest lönsamma multinationella företagen. Parlamentet välkomnar kommissionens lagstiftningsförslag av den 22 december 2021 om att genomföra båda pelarna i den inkluderande ramen. Parlamentet uppmanar rådet att skyndsamt anta sådana förslag så att överenskommelsen kan träda i kraft senast 2023. Parlamentet välkomnar kommissionens förslag om användningen av skalbolag.

30.

Europaparlamentet noterar att vissa medlemsstater vidtog ensidiga åtgärder som påverkade de internationella förhandlingarna. Parlamentet noterar att den multilaterala konventionen kommer att kräva att alla parter fasar ut alla skatter på digitala tjänster och andra relevanta liknande åtgärder med avseende på alla företag, och att de åtar sig att inte införa sådana åtgärder före utgången av 2023.

Bana väg för unionens nya agenda för bolagsbeskattning

31.

Europaparlamentet påminner om att unionens framtida strategiska alternativ och politiska val på området för bolagsbeskattning bör baseras på rättvisa, effektivitet och transparens på skatteområdet, och samtidigt beakta behovet av stabila skatteintäkter för medlemsstaterna, med hänsyn till regeringarnas avgörande roll för att främja en hållbar ekonomisk återhämtning från covid-19-krisen, vilket bör leda till rättvist delade skatter för alla typer av multinationella företag och samtidigt minska efterlevnadskostnaderna för skattebetalarna och undanröja källor till snedvridning av konkurrensen mellan företag på unionens inre marknad och inom handel och investeringar.

32.

Europaparlamentet stöder den logiska grunden bakom kommissionens förslag om BEFIT (ramen för inkomstbeskattning för företag i Europa), som är väntat under 2023, i syfte att utforma ett nytt och gemensamt unionsregelverk för bolagsbeskattning, baserat på en rättvis, heltäckande och effektiv bestämd formel för fördelning och en gemensam skattebas för bolagsbeskattning, vilket kommer att skapa klarhet och förutsägbarhet för företagen och återspeglar det samförstånd som nåddes i förhandlingarna inom ramen för OECD:s pelare 1 och pelare 2. Parlamentet påminner om att man i samband med unionens tidigare försök att definiera ett regelverk beaktade tre faktorer: arbetskraft, tillgångar och försäljning. Parlamentet anser att man genom att inrikta sig på en faktor skulle påverka medlemsstaternas skatteintäkter på ett obalanserat sätt. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga åtgärder som skulle underlätta genomförandet av det framtida BEFIT-förslaget, särskilt för små och medelstora företag.

33.

Europaparlamentet anser dock att BEFIT-initiativet bör stödjas av den politiska processen för att få ett politiskt stöd för förändring och att initiativet bör åtföljas av en grundlig konsekvensbedömning för att utforma framtida förslag, vilket bör bidra till att uppnå samförstånd mellan medlemsstaterna. Parlamentet väntar med intresse på detaljerna i BEFIT-initiativet och uppmanar därför kommissionen att inleda ett brett inkluderande samrådsförfarande med berörda parter, medlemsstaterna, inbegripet deras nationella parlament, och Europaparlamentet, och att inleda en dialog med experter och medborgare om vägledande principer inför kommissionens lansering av BEFIT-förslaget 2023. Parlamentet betonar att genomförandet av ett enhetligt regelverk på skatteområdet i hög grad skulle bidra till att minska möjligheterna till överföring av vinster med hjälp av skatteplaneringssystem och samtidigt minska efterlevnadskostnaderna, särskilt för gränsöverskridande ekonomiska transaktioner.

34.

Europaparlamentet noterar att den nya agendan för bolagsbeskattning innehåller en mekanism för att åtgärda snedvridningar till förmån för skuldfinansiering, genom ett incitamentssystem som bidrar till att stödja företagens motståndskraft under ogynnsamma ekonomiska förhållanden i framtiden och undanröja incitament som gynnar en bolagsfinansieringsmodell som i alltför hög grad förlitar sig på skulder. Parlamentet noterar kommissionens avsikt att utarbeta ett förslag om införande av ett avdrag för att minska snedvridningen till förmån för skuldfinansiering, och uppmanar kommissionen att genomföra en grundlig konsekvensbedömning och införa effektiva bestämmelser mot skatteflykt för att undvika att ersättningar för eget kapital används som ett nytt verktyg för urholkning av skattebasen.

35.

Europaparlamentet stöder, för att säkra skattetransparens, insamlingen av regelbundet uppdaterade uppgifter om de effektiva bolagsskattesatser som betalas av unionens största företag på vinster som genererats inom unionen. En sådan kartläggning bör användas för att bedöma skatteramens och de gällande skattereglernas effektivitet.

36.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att senast 2022/2023 lägga fram ett eller flera lagstiftningsförslag i enlighet med rekommendationerna i bilagan.

37.

Europaparlamentet anser att förslagets ekonomiska konsekvenser bör täckas av lämpliga budgetanslag.

o o

38.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och bifogade rekommendationer till kommissionen och rådet.

(1) Förslag till rådets direktiv av den 25 oktober 2016 om en gemensam bolagsskattebas, COM(2016)0685, och av den 25 oktober 2016 om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas, COM(2016)0683.

(2) Paketet består av kommissionens meddelande av den 21 mars 2018Dags för ett modernt, rättvist och effektivt skattesystem för den digitala ekonomin (COM(2018)0146), förslaget av den 21 mars 2018 till rådets direktiv om fastställande av regler med avseende på bolagsbeskattning av en betydande digital närvaro (COM(2018)0147), förslaget till rådets direktiv av den 21 mars 2018 om ett gemensamt system för skatt på inkomster från tillhandahållande av vissa digitala tjänster (COM(2018)0148), och kommissionens rekommendation av den 21 mars 2018 avseende bolagsbeskattning av en betydande digital närvaro (C(2018)1650).

(3) EUT C 399, 24.11.2017, s. 74.

(4) EUT C 366, 27.10.2017, s. 51.

(5) EUT C 101, 16.3.2018, s. 79.

(6) EUT C 108, 26.3.2021, s. 8.

(7) EUT C 369, 11.10.2018, s. 132.

(8) Revisionsrättens särskilda rapport 03/2021 av den 26 januari 2021 Utbyte av skatteupplysningar i EU: solid grund men brister i genomförandet.

(9) Rådets direktiv 2003/49/EG av den 3 juni 2003 om ett gemensamt system för beskattning av räntor och royalties som betalas mellan närstående bolag i olika medlemsstater (EUT L 157, 26.6.2003, s. 49).

(10) Information från budgetutskottet – EU:s egna medel (2020) på https://www.europarl.europa.eu/RegData/etudes/BRIE/2020/647459/IPOL_BRI(2020)647459_EN.pdf

(11) Rådets direktiv 2011/64/EU av den 21 juni 2011 om strukturen och skattesatserna för punktskatten på tobaksvaror (EUT L 176, 5.7.2011, s. 24).

(12) Enligt GD EPRS – EAVA (september 2021) kan mervärdesskattegapet, inklusive gränsöverskridande momsundandragande och momsbedrägerier, uppskattas till omkring 120 miljarder EUR 2020, s. 42.

(13) Enligt GD EPRS – EAVA (september 2021) skulle det uppskattade mervärdet av det utvidgade samarbetet mellan medlemsstaterna plus ett fullständigt genomförande av systemet med en gemensam kontaktpunkt kunna leda till en minskning av mervärdesskattegapet uppskattad till 29 miljarder EUR och en minskning av företagens efterlevnadskostnader uppskattad till 10 miljarder EUR, s. 39.

(14) Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, 11.12.2006, s. 1).

(15) Förslaget om att överväga att överge den befintliga rapporteringen och inrätta ett harmoniserat rapporteringssystem för gränsöverskridande transaktioner skulle göra det lättare matcha transaktioner (vilket bekräftas i EPRS studie).

(16) COM(2020)0312, s. 5. Det finns andra uppskattningar, till exempel från Europaparlamentet, om förluster på upp till 190 miljarder euro till följd av ekonomisk brottslighet, skatteundandragande och skatteflykt. På grundval av OECD:s omfattande arbete om urholkning av skattebasen och överföring av vinster (BEPS), åtgärd 11, uppgick det globala skattebortfallet, innan man beslutat om någon av åtgärderna mot BEPS, till cirka 100–240 miljarder US-dollar eller 0,35 % av världens BNP. Kommissionen uppskattade att omkring 50–70 miljarder euro kunde tillskrivas unionen innan medlemsstaterna enades om direktiven I och II om skatteflykt.

(17) Ibid.

BILAGA TILL RESOLUTIONEN:

REKOMMENDATIONER AVSEENDE INNEHÅLLET I DET BEGÄRDA FÖRSLAGET

A. Förenkling, minskade efterlevnadskostnader för skattebetalarna

Rekommendation A1 – Gemensamt momsregistreringsförfarande i EU och ett EU-momsregistreringsnummer

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att senast 2023 anta ett gemensamt momsregistreringsförfarande för EU och ett EU-momsregistreringsnummer.

För detta förfarande bör följande gälla:

—	Minska efterlevnadskostnaderna, särskilt för små och medelstora företag som är verksamma på den inre marknaden, och föreslå ett identiskt förfarande för momsregistrering i hela unionen (med respekt för olika villkor för registrering i medlemsstaterna).

—	Säkerställa att registreringen är lättillgänglig och använda en eller flera harmoniserade onlineplattformar som fungerar på samma sätt i hela unionen, på ett överenskommet minsta antal språk, för att underlätta användningen i hela unionen.

Rekommendation A2 – Enklare beskattning för och med europabolag/små och medelstora företag

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder för att ytterligare minska kostnaderna och komplexiteten i beskattningen av små och medelstora företag och europabolag senast 2023.

—	Flera initiativ som det hänvisas till i detta betänkande bör föreslås av kommissionen och snabbt åtföljas av konkreta förslag för att stödja små och medelstora företag i ekonomin efter covid-19.

—

För att ytterligare stödja europabolag och uppstartsföretag uppmanar Europaparlamentet kommissionen att undersöka möjligheten att införa ett unikt alleuropeiskt system för inkomstbeskattning för europabolag och uppstartsföretag i syfte att minimera deras kostnader i samband med efterlevnaden av skatteregler, särskilt om de är verksamma i mer än en medlemsstat. Systemet skulle vara frivilligt för europabolag (t.ex. begränsat av omsättningen) och skulle kunna baseras på europabolag. Skatteintäkterna från systemet skulle fördelas mellan medlemsstaterna med hjälp av en överenskommen formel (t.ex. baserat på andelen sysselsatta personer med hemvist i landet).

B. Större säkerhet för skattebetalarna och/eller medlemsstaternas skattemyndigheter

Rekommendation B1 – Tvistlösningsmekanism för fall där två eller flera medlemsstater gör anspråk på den skattemässiga hemvisten

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta hänsyn till erfarenheterna och identifiera återstående luckor i rådets direktiv (EU) 2017/1852 om skattetvistlösningsmekanismer i Europeiska unionen, och föreslå ett eller flera effektiva sätt att åtgärda de befintliga konflikterna och osäkerheterna i fråga om hemvist för både fysiska personer och juridiska personer, vilket skapar risk för dubbelbeskattning och/eller dubbel icke-beskattning. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag om definitionen av skattemässig hemvist senast 2023.

Europaparlamentet påminner också om att utfallet av tvister bör offentliggöras i form av en sammanfattning, på grundval av det förfarande som anges i artikel 18 i direktiv (EU) 2017/1852, och bör inbegripa effektiva skattesatser. Det system som fastställs måste säkerställa att tidsfristerna för att erhålla ett beslut avspeglar de problem som tvister orsakar skattebetalarna och är rättsligt bindande och verkställbara. Med tanke på förändringarna i ekonomin efter covid-19, inklusive övergången till distansarbete, bör kommissionen så snart som möjligt undersöka om den nuvarande lagstiftningen är tillräcklig för att minska riskerna för dubbelbeskattning för skattebetalarna, och i förekommande fall genomföra en översyn av direktivet, eller alternativt föreslå nya åtgärder. Parlamentet noterar också direktivets bristande synlighet och anser att kommissionen bör göra mer för att se till att medborgarna är medvetna om att denna mekanism finns tillgänglig.

Rekommendation B2 – Utvidgning av det automatiska utbytet av upplysningar

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka behovet av att utvidga det automatiska utbytet av upplysningar mellan medlemsstaterna till att omfatta ytterligare kategorier av inkomster och tillgångar såsom kryptotillgångar (DAC8), samt hur detta bäst kan göras. Eftersom medlemsstaterna är rättsligt skyldiga att skicka uppgifter endast för de kategorier för vilka information redan finns tillgänglig förefaller det råda brist på information om vissa inkomst- och tillgångskategorier.

Rekommendation B3 – Riktlinjer för positiva skatteincitament

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utfärda riktlinjer för skatteincitament som inte snedvrider den inre marknaden. Skattesäkerheten för skattebetalare och medlemsstater skulle nämligen stärkas om medlemsstaterna hade en gemensam uppfattning om vilka skatteincitament som främjar unionens ekonomiska resultat utan att skada den inre marknadens funktion.

C. Minskning av skattegap och efterlevnadskostnader

Rekommendation C1 – e-fakturering

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra följande:

—	Utan dröjsmål och senast 2022 införa en harmoniserad gemensam standard för e-fakturering i hela unionen för att minska kostnaderna till följd av inrättandet av fragmenterade och olikartade system i medlemsstaterna.

—	Fastställa e-faktureringens roll i realtidsrapporteringen.

—

Undersöka möjligheten att gradvis införa obligatorisk e-fakturering i hela unionen senast 2023, med fokus på en betydande minskning av efterlevnadskostnaderna, särskilt för små och medelstora företag. Utfärdandet av fakturor bör endast skötas av statligt drivna/certifierade ”system”, som garanterar fullständigt uppgiftsskydd.

—

Senast 2023 undersöka möjligheten att systemet tillhandahåller en del (eller samtliga) uppgifter/handlingar avseende efterlevnaden av skattereglerna för berörda skattebetalare, inbegripet ansvaret för att dessa deklarationer (eller delar av dem) uppfyller kraven, särskilt när det gäller minskningen av efterlevnadskostnaderna och riskerna för små och medelstora företag.

Rekommendation C2 – Alternativ för att minska mervärdesskattegapet

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i syfte att avsevärt minska mervärdesskattegapet i hela unionen, särskilt i ekonomin efter covid-19, föreslå åtgärder som avsevärt skulle minska det konstaterade mervärdesskattegapet, särskilt det gap som är förknippat med undantaget för gränsöverskridande handel i unionen. Detta kan ske via ett eller flera av följande initiativ fram till 2022–2023:

—	Återuppta initiativet med det slutgiltiga systemet som det mest naturliga och effektiva sättet att bekämpa mervärdesskattebedrägerier, som orsakar en betydande årlig förlust.

—

Förenkla efterlevnaden av mervärdesskatteskyldigheterna och motta uppgifter för övervakning och bekämpning av skattebedrägeri (1) i syfte att minska den administrativa mervärdesskattebördan i samband med gränsöverskridande handel. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en gradvis men snabb ytterligare utvidgning av tillämpningsområdet för den befintliga plattformen för en gemensam kontaktpunkt från B2C till B2B, särskilt när det gäller B2C-leveranser av varor där den person som är skyldig att betala mervärdesskatt inte är etablerad i den medlemsstat där mervärdesskatten ska betalas och vissa B2B-leveranser av tjänster när de levererade tjänsterna huvudsakligen är B2C-tjänster, och i förbindelse med artikel 196 i direktiv 2006/112/EG.

—

Utforma och föreslå en standard för onlinerapportering av uppgifter för (i första hand) gränsöverskridande unionshandel, helst med hjälp av uppgifter från e-fakturering (eller ett alternativ, men med bibehållande av principen om att uppgifterna ska tillhandahållas endast enda gång), inbegripet en effektiv och mycket säker centraliserad/decentraliserad databehandling för att upptäcka bedrägerier. Uppgifterna kommer att ersätta alla befintliga rapporteringskrav på detta område och leda till minskade totala efterlevnadskostnader, särskilt för små och medelstora företag. Insamlade uppgifter bör användas med vederbörlig hänsyn till sekretess och med beaktande av all relevant dataskyddslagstiftning. Användning av blockkedjeteknik (eller alternativ teknik) kan övervägas och system som bygger på gemensamma unionsnormer kan drivas av privata leverantörer.

Rekommendation C3 – En enda harmoniserad skattedeklaration och en gemensam kontaktpunkt

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsinitiativ om

en enda och harmoniserad bolagsskattedeklaration för att stödja BEFIT i unionen. Ett standardiserat tillvägagångssätt för skattedeklarationens innehåll och format skulle kunna användas för att förenkla sammanställningen av deklarationen. Ett sådant alternativ skulle bidra till att förenkla bolagsskatterapporteringen och minska behovet av att utkontraktera arbetet i förbindelse med efterlevnaden av skattereglerna, särskilt för små och medelstora företag som bedriver gränsöverskridande affärsverksamhet.

Rekommendation C4 – Ett observatorium för skattefrågor för att övervaka och kvantifiera tendenser inom europeisk beskattning

2019 inledde Europaparlamentet inrättandet av ett europeiskt observatorium för skattefrågor som en förberedande åtgärd. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra en oberoende bedömning av det arbete som utförts och föreslå sätt att gå vidare med detta initiativ.

D. Ett nytt samordnat europeiskt bolagsskattesystem

Rekommendation D1 – Lösa problemet med snedvridningen till förmån för skuldfinansiering

Kommissionen har tillkännagivit ett initiativ för att avhjälpa den skattemässiga snedvridningen till förmån för skuldfinansiering i bolagens investeringsbeslut som baseras på skatteavdraget för räntebetalningar på skuldfinansiering.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra följande:

—

Utföra en grundlig konsekvensbedömning och inkludera robusta klausuler mot skatteflykt i det framtida förslaget om ett avdrag för minskning av snedvridningen till förmån för skuldfinansiering. Ta hänsyn till att en sådan snedvridning kan hanteras antingen genom att tillåta nya avdrag för kostnader i samband med finansiering med eget kapital eller genom att minska möjligheterna till ränteavdrag, och parlamentet påminner om att minskningen av avdraget för överstigande lånekostnader till upp till 20 % av skattebetalarens vinst före räntor, skatt, av- och nedskrivningar (EBITDA) är en annan lösning för att minska snedvridningen till förmån för skuldfinansiering.

Rekommendation D2 – Ett enda skatteregelverk för unionen

Inom ramen för det framtida BEFIT-initiativet uppmanar Europaparlamentet kommissionen att göra följande:

—	Se till olika delar av vad som utgör företagens verkliga ekonomiska verksamhet beaktas (försäljning, personal, tillgångar).

—	Inleda ett brett samråd som involverar medlemsstaterna, de nationella parlamenten och Europaparlamentet.

E. Skatteförvaltningarnas effektivitet, utbyte av upplysningar i fråga om beskattning och kvaliteten på uppgifterna

Rekommendation E1 – Eurofisc 2.0

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra följande:

—

Stärka EU:s nätverk av bedrägeribekämpningsexperter, Eurofisc, och anslå tillräckliga resurser för ett effektivt genomförande av gemensamma riskanalyser, samordningen av utredningar och samarbetet med Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf), Europol och Europeiska åklagarmyndigheten, särskilt i syfte att utreda momsbedrägerier.

—

Lägga fram förslaget om Eurofisc 2.0. Parlamentet upprepar rekommendationerna i sin resolution av den 16 september 2021 om genomförandet av EU:s krav på utbyte av upplysningar i fråga om beskattning: framsteg, lärdomar och hinder att övervinna. Europaparlamentet noterar att Eurofisc 2.0 i hög grad skulle kunna bidra till en effektiv användning från skattemyndigheternas sida av de upplysningar i fråga om beskattning som utbyts och till kvaliteten på de upplysningar som utbyts.

(1) Enligt GD EPRS – EAVA kommer scenariot med utökat samarbete – informationsutbyte + en gemensam kontaktpunkt att leda till ett europeiskt mervärde på cirka 39 miljarder euro.

9.9.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/223

P9_TA(2022)0053

Regionalräkenskaper för jordbruket ***I

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 8 mars 2022 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 138/2004 vad gäller regionalräkenskaper för jordbruket (COM(2021)0054 – C9-0020/2021 – 2021/0031(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

(2022/C 347/21)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2021)0054),

—	med beaktande av artiklarna 294.2 och 338.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C9-0020/2021),

—	med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 74.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 10 december 2021 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A9-0282/2021).

Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

9.9.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/224

P9_TA(2022)0054

Utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter – EGF/2021/006 ES/Cataluña automotive – Spanien

Europaparlamentets resolution av den 8 mars 2022 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter för uppsagda arbetstagare efter en ansökan från Spanien – EGF/2021/006 ES/Cataluña automotive (COM(2022)0020 – C9-0015/2022 – 2022/0010(BUD))

(2022/C 347/22)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2022)0020 – C9-0015/2022),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/691 av den 28 april 2021 om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter för uppsagda arbetstagare (EGF) och om upphävande av förordning (EU) nr 1309/2013 (1),

—	med beaktande av rådets förordning (EU, Euratom) 2020/2093 av den 17 december 2020 om den fleråriga budgetramen 2021–2027 (2), särskilt artikel 8,

—

med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 16 december 2020 mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning samt om nya egna medel, inbegripet en färdplan för införandet av nya egna medel (3), särskilt punkt 9.

—	med beaktande av skrivelsen från utskottet för sysselsättning och sociala frågor,

—	med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A9-0038/2022), och av följande skäl:

Unionen har inrättat lagstiftnings- och budgetinstrument för att ge ytterligare stöd till arbetstagare som drabbas av följderna av globaliseringen och av tekniska och miljömässiga förändringar, såsom förändringar inom världshandeln, handelstvister, betydande förändringar av unionens handelsförbindelser eller den inre marknadens sammansättning och finansiella eller ekonomiska kriser, liksom övergången till en koldioxidsnål ekonomi, eller som en följd av digitalisering eller automatisering.

Det ekonomiska stödet från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter för uppsagda arbetstagare (EGF) bör i första hand inriktas på aktiva arbetsmarknadsåtgärder och individanpassade tjänster som syftar till att snabbt återintegrera stödmottagarna i en anständig och hållbar sysselsättning, samtidigt som de förbereder sig för en grönare och mer digital europeisk ekonomi.

Spanien lämnade in ansökan EGF/2021/006 ES/Cataluña automotive om ekonomiskt bidrag från EGF efter uppsägningar av 705 arbetstagare inom den ekonomiska sektor som i Nace rev. 2 klassificeras (4) som huvudgrupp 29 (Tillverkning av motorfordon, släpfordon och påhängsvagnar) i Nuts 2-regionen Cataluña (ES51) i Spanien, under en referensperiod för ansökan från den 1 januari 2021 till den 1 juli 2021.

Ansökan avser 346 uppsagda arbetstagare vars verksamhet har upphört under referensperioden inom den ekonomiska sektorn, medan 359 arbetstagare sades upp före eller efter referensperioden till följd av samma händelser som ledde till att de uppsagda arbetstagarnas verksamhet upphörde under referensperioden, och kommer därmed också att betraktas som berättigade bidragsmottagare.

Ansökan bygger på det insatskriterium som anges i artikel 4.2 b i EGF-förordningen, enligt vilket det krävs att verksamheten upphör för minst 200 uppsagda arbetstagare under en referensperiod på sex månader på företag som alla verkar inom samma ekonomiska sektor enligt huvudgrupperna i Nace Rev. 2 och är belägna i en region eller två angränsande regioner på Nuts 2-nivå i en medlemsstat.

Den 28 maj 2020 meddelade Nissan om nedläggningen av sin fabrik i Barcelona, vilket resulterade i över 2 500 direkta uppsägningar och 8 000 förlorade arbetstillfällen hos Nissans leverantörer. De uppsägningar som avses i denna ansökan är koncentrerade till fyra distrikt i regionen Barcelona (Barcelonès, Alt Penedés, Baix Llobregat och Vallès Oriental), där ett stort antal företag inom bilsektorn är belägna. Antalet arbetstagare som sades upp inom ramen för kollektiva uppsägningar mellan januari och juni 2021 i Katalonien (7 993 personer) överstiger redan antalet uppsagda arbetstagare under 2020 (7 936 personer), och förlusten av arbetstillfällen i regionen ökade under perioden 2018–2020.

G.	Det högsta årliga beloppet för EGF får i enlighet med artikel 8 i förordningen om den fleråriga budgetramen inte överskrida 186 000 000 EUR (i 2018 års priser).

Europaparlamentet delar kommissionens åsikt att villkoren i artikel 4.2 b i EGF-förordningen är uppfyllda och att Spanien är berättigat till ett ekonomiskt stöd på 2 795 156 EUR enligt den förordningen, vilket motsvarar 85 % av den totala kostnaden på 3 288 419 EUR, inklusive utgifter för individanpassade tjänster på 3 138 300 EUR och utgifter för genomförande av EGF på 150 119 EUR (5).

Europaparlamentet noterar att de spanska myndigheterna lämnade in ansökan den 23 september 2021 och att kommissionen slutligen fastställde sin bedömning den 20 januari 2022 och underrättade parlamentet samma dag.

Europaparlamentet noterar att ansökan gäller totalt 705 uppsagda arbetstagare vars verksamhet har upphört. Parlamentet konstaterar vidare att Spanien förväntar sig att 450 av alla berättigade stödmottagare kommer att delta i åtgärderna (berörda stödmottagare). Parlamentet understryker behovet av transparens i alla skeden av förfarandet, och uppmanar arbetsmarknadens parter att delta i genomförandet och utvärderingen av paketet.

Europaparlamentet påminner om att de sociala konsekvenserna av uppsägningarna förväntas bli omfattande för Katalonien, där bilindustrin är den tredje viktigaste sektorn (efter kemikalier och livsmedel) både ifråga om omsättning och ifråga om sysselsättning.

Europaparlamentet påpekar att 34,9 % av de berörda stödmottagarna är äldre än 54 år, 44,4 % är kvinnor och 50,4 % har högst grundskoleutbildning. Parlamentet anser att åldersprofilen och utbildningsnivån för de berörda stödmottagarna innebär särskilda utmaningar för återanställning, och betonar därför vikten av att se till att särdragen ålder, utbildningsnivå och kombinationen av dem vederbörligen beaktas vid genomförandet av paketet med individanpassade tjänster.

Europarlamentet noterar att Spanien började tillhandahålla individanpassade tjänster till de berörda bidragsmottagarna den 17 januari 2022 och att perioden för berättigande till ekonomiskt bidrag från EGF därför kommer att löpa från och med den 17 januari 2022 till och med 24 månader efter den dag då beslutet om det ekonomiska bidraget träder i kraft.

Europaparlamentet påminner om att de individanpassade tjänster som ska erbjudas de uppsagda arbetstagarna står för 37,8 % av det ekonomiska stödet och består av följande åtgärder: seminarier om metoder för arbetssökande, yrkesvägledning, utbildning (övergripande kompetenser, omskolning, kompetensutveckling och praktik samt yrkesutbildning), stöd till entreprenörskap, bidrag till skapande av företag, intensivt stöd i arbetssökandet, inbegripet kartläggning av lokala och regionala sysselsättningsmöjligheter, handledning efter att arbetstagaren har fått nytt arbete och olika ekonomiska incitament.

Europaparlamentet välkomnar att det samordnade paketet med individanpassade tjänster planerades så att det är i linje med Spaniens strategi för en cirkulär ekonomi (6), vilken måste bygga på giftfria materialkretslopp, och Kataloniens strategi för hållbar utveckling (7), och att ansökan om stöd från EGF stöddes av företrädare för SOC (8), CIAC (9) och Agència per la Competitivitat de l’Empresa (ACCIÓ) (10), i en process där arbetsmarknadens parter deltog (11). Parlamentet konstaterar att utbildningsåtgärderna bör uppfylla kravet på spridning av färdigheter som krävs i den digitala industriella tidsåldern och i en grön och resurseffektiv ekonomi, i enlighet med artikel 7.2 i EGF-förordningen.

Europaparlamentet välkomnar att incitamenten omfattar bidrag på högst 20 EUR per dag till uppsagda arbetstagare med omsorgsansvar, eller 350 EUR per månad för personer som återvänder till arbetet, under en period på högst tre månader. Parlamentet understryker att incitamentet är utformat för att uppmuntra till snabb återanställning och uppmuntra äldre arbetstagare att stanna kvar på arbetsmarknaden.

10.

Europaparlamentet betonar att de spanska myndigheterna har bekräftat att de åtgärder som avses inte får stöd från någon annan unionsfond eller något annat av unionens finansieringsinstrument.

11.

Europaparlamentet påminner om att bidrag från EGF inte får ersätta åtgärder som åligger företagen enligt nationell rätt eller kollektivavtal och inte heller bidrag eller rättigheter som mottagarna av EGF-bidrag åtnjuter för att till fullo säkerställa bidragets additionalitet.

12.

Europaparlamentet påminner om att utfasningen av fossila bränslen i transportsektorn är nära förestående. Parlamentet konstaterar att den digitala och gröna omställningen också kommer att påverka arbetsmarknaden och förväntas påverka bilindustrin på ett betydande sätt. Parlamentet upprepar i detta sammanhang den viktiga roll som EU bör spela när det gäller att tillhandahålla de nödvändiga kvalifikationerna för en rättvis omställning i linje med den europeiska gröna given. Parlamentet stöder helhjärtat att EGF under 2021–2027 kommer att fortsätta att visa solidaritet med drabbade personer, och bevara sitt fokus på hur omstruktureringen påverkar arbetstagare, och anser att man i framtida ansökningar bör sträva efter maximal politisk samstämmighet. Parlamentet anser att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt kvalificerad utbildning, inbegripet yrkesutbildning och främjande av system där yrkesutbildning varvas med praktik, vilket har visat sig vara effektivt i många medlemsstater.

13.

Europaparlamentet noterar att alla förfarandemässiga krav har uppfyllts. Parlamentet understryker behovet av transparens i varje steg i förfarandet. Parlamentet välkomnar arbetsmarknadsparternas medverkan i den arbetsgrupp som inrättats för att fastställa det åtgärdspaket för vilket medfinansiering från EGF begärs, och uppmanar arbetsmarknadens parter att delta i genomförandet och utvärderingen av paketet.

14.

Europaparlamentet godkänner det bifogade beslutet.

15.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna beslutet och se till att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

16.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution med bilaga till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 153, 3.5.2021, s. 48.

(2) EUT L 433 I, 22.12.2020, s. 11.

(3) EUT L 433 I, 22.12.2020, s. 28.

(4) Berörda företag: Aludyne Automotive Spain SLU, Bosch Sistemas de Frenado SLU, Continental Automotive Spain SA, Faurencia Interior Systems España SAU, Fico Transpar SA, Gruau Ibérica SLU, Magna Seating Spain SLU, Nobel Plastiques Iberia SA, Robert Bosch España (Castellet plant), U-Shin Spain SLU.

(5) I enlighet med artikel 7.5 i EGF-förordningen.

(6) https://www.miteco.gob.es/es/calidad-y-evaluacion-ambiental/temas/economia-circular/estrategia/

(7) Estrategia para el desarrollo sostenible de Cataluña

(8) Servei Públic d'Ocupació de Catalunya

(9) Cluster of the Automotive Industry of Catalonia (CIAC)

(10) ACCIÓ är en katalansk organisation som främjar företagens konkurrenskraft.

(11) Comisiones Obreras, UGT, Fomento del Trabajo Nacional (FOMENT) och PIMEC (sammanslutning för små och medelstora företag i Katalonien).

BILAGA

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS BESLUT

om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter för uppsagda arbetstagare efter en ansökan från Spanien (EGF/2021/006 ES/Cataluña automotive)

(Texten till denna bilaga återges inte här eftersom den motsvaras av den slutliga rättsakten, beslut (EU) 2022/458.)

9.9.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/228

P9_TA(2022)0055

Utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter för uppsagda arbetstagare – ansökan EGF/2022/000 TA 2022 – tekniskt bistånd på kommissionens initiativ

Europaparlamentets resolution av den 8 mars 2022 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter för uppsagda arbetstagare – EGF/2022/000 TA 2022 – tekniskt bistånd på kommissionens initiativ (COM(2022)0025 – C9-0025/2022 – 2022/0015(BUD))

(2022/C 347/23)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2022)0025 – C9-0025/2022),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/691 av den 28 april 2021 om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter för uppsagda arbetstagare (EGF) och om upphävande av förordning (EU) nr 1309/2013 (1) (EGF-förordningen),

—	med beaktande av rådets förordning (EU, Euratom) 2020/2093 av den 17 december 2020 om den fleråriga budgetramen för 2021–2027 (2), särskilt artikel 8,

—

med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 16 december 2020 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning samt om nya egna medel, inbegripet en färdplan för införandet av nya egna medel (3) (Interinstitutionellt avtal av den 16 december 2020), särskilt punkt 9,

—	med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A9-0037/2022), och av följande skäl:

Unionens stöd till uppsagda arbetstagare bör vara dynamiskt och göras tillgängligt så snabbt och effektivt som möjligt, med vederbörlig hänsyn till det interinstitutionella avtalet av den 16 december 2020 när det gäller antagandet av beslut om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter för uppsagda arbetstagare (EGF).

C.	Unionen utvidgade först tillämpningsområdet för EGF till att ge ekonomiskt stöd vid större omstruktureringar och därmed täcka de ekonomiska effekterna av covid-19-krisen

Antagandet av den nya EGF-förordningen 2021 utvidgade EGF:s tillämpningsområde ytterligare till att omfatta större omstruktureringar till följd av övergången till en koldioxidsnål ekonomi eller till följd av digitalisering eller automatisering, samtidigt som tröskeln för att aktivera EGF sänktes från 500 uppsagda arbetstagare till 200.

E.	I artikel 8.1 i rådets förordning (EU, Euratom) 2020/2093 fastställs det högsta årliga beloppet för EGF till 186 miljoner EUR (i 2018 års priser), och enligt artikel 11.1 i EGF-förordningen får upp till 0,5 % av detta belopp göras tillgängligt för tekniskt bistånd på kommissionens initiativ.

F.	Kommissionen begärde inte något tekniskt bistånd under 2021 på grund av osäkerhet kring allmänna insatser, särskilt händelser som skulle kräva fysisk närvaro, till följd av covid-19-pandemin.

Tekniskt bistånd kan bestå av tekniska och administrativa utgifter för genomförandet av EGF, såsom förberedelser, övervakning, kontroll, revision och utvärdering samt insamling av uppgifter, bland annat i samband med centrala informationstekniska system, kommunikationsverksamhet och åtgärder för att öka EGF:s synlighet som fond eller med avseende på särskilda projekt och andra tekniska stödåtgärder.

H.	Det föreslagna beloppet på 290 000 EUR motsvarar ca 0,14 % av det högsta årliga belopp som är tillgängligt via EGF för 2022.

Europaparlamentet stöder de åtgärder som kommissionen föreslagit och som ska finansieras som tekniskt stöd i enlighet med artikel 11.1 och 11.4 samt artikel 12.2, 12.3 och 12.4 i EGF-förordningen.

Europaparlamentet välkomnar inrättandet av en särskild webbplats för EGF och uppmanar kommissionen att regelbundet uppdatera och utöka den för att öka synligheten när det gäller den europeiska solidaritet som EGF visat för allmänheten och öka insynen i unionens åtgärder.

Europaparlamentet välkomnar det fortsatta arbetet med standardiserade förfaranden för ansökningar till EGF och för förvaltningen av fonden med hjälp av funktionerna i systemet för elektroniskt datautbyte (Shared Fund Management Common System – SFC), som möjliggör en förenkling och snabbare behandling av ansökningarna samt bättre rapportering.

Europaparlamentet noterar att kommissionen kommer att använda den tillgängliga budgeten för administrativt stöd till att hålla möten med EGF:s expertgrupp med kontaktpersoner, som omfattar två företrädare för varje medlemsstat, och ett seminarium i vilket EGF:s genomförandeorgan och arbetsmarknadens parter kommer att delta för att främja nätverkssamarbete mellan medlemsstaterna.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att även i fortsättningen systematiskt bjuda in parlamentet till dessa möten och seminarier i enlighet med relevanta bestämmelser i ramavtalet om förbindelserna mellan parlamentet och kommissionen.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, när så är lämpligt och nödvändigt, anpassa den bästa praxis som utvecklades under covid-19-pandemin, och att inte helt avskaffa den när omständigheterna kring pandemin tillåter det, utan att använda den som grund för bättre arbetsmetoder och utbyten.

Europaparlamentet understryker behovet av att ytterligare stärka den allmänna medvetenheten om och synligheten för EGF. Parlamentet påpekar att ett sådant mål kan uppnås genom att EGF uppmärksammas i kommissionens olika publikationer och audiovisuella aktiviteter i enlighet med artikel 11.4 i EGF-förordningen.

Europaparlamentet påminner de ansökande medlemsstaterna om att de enligt artikel 12 i EGF-förordningen ska sprida information om de åtgärder som finansieras genom EGF till berörda stödmottagare, lokala och regionala myndigheter, arbetsmarknadens parter, medier och allmänheten.

Europaparlamentet godkänner det bifogade beslutet.

10.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna beslutet och se till att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

11.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution med bilaga till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 153, 3.5.2021, s. 48.

(2) EUT L 433 I, 22.12.2020, s. 11.

(3) EUT L 433 I, 22.12.2020, s. 28.

BILAGA

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS BESLUT

om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter för uppsagda arbetstagare (EGF/2022/000 TA 2022 – tekniskt bistånd på kommissionens initiativ)

(Texten till denna bilaga återges inte här eftersom den motsvaras av den slutliga rättsakten, beslut (EU) 2022/457.)

9.9.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/231

P9_TA(2022)0060

Skattefria butiker i tunneln under Engelska kanalens franska terminal *

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 9 mars 2022 om förslaget till rådets direktiv om ändring av direktiv 2008/118/EG och direktiv (EU) 2020/262 (omarbetning) vad gäller skattefria butiker i tunneln under Engelska kanalens franska terminal (COM(2021)0817 – C9-0016/2022 – 2021/0418(CNS))

(Särskilt lagstiftningsförfarande – samråd)

(2022/C 347/24)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till rådet (COM(2021)0817),

—	med beaktande av artikel 113 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken Europaparlamentet har hörts av rådet (C9-0016/2022),

—	med beaktande av artikel 82 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A9-0035/2022).

Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag.

Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

Rådet uppmanas att höra Europaparlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra den text som parlamentet har godkänt.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

9.9.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/232

P9_TA(2022)0061

Mervärdesskattesatser *

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 9 mars 2022 om förslaget till rådets direktiv om ändring av direktiv 2006/112/EG vad gäller mervärdesskattesatser (14754/2021 – C9-0456/2021 – 2018/0005(CNS))

(Särskilt lagstiftningsförfarande – förnyat samråd)

(2022/C 347/25)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av rådets utkast (14754/2021),

—	med beaktande av kommissionens förslag till rådet (COM(2018)0020),

—	med beaktande av sin ståndpunkt av den 3 oktober 2018 (1),

—	med beaktande av artikel 113 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken Europaparlamentet på nytt har hörts av rådet (C9-0456/2021),

—	med beaktande av artiklarna 82 och 84 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A9-0036/2022).

Europaparlamentet godkänner rådets utkast.

Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

Rådet uppmanas att höra Europaparlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra den text som parlamentet har godkänt.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT C 11, 13.1.2020, s. 211.

9.9.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/233

P9_TA(2022)0067

Allmänt miljöhandlingsprogram för unionen till 2030 ***I

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 10 mars 2022 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om ett allmänt miljöhandlingsprogram för unionen till 2030 (COM(2020)0652 – C9-0329/2020 – 2020/0300(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

(2022/C 347/26)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2020)0652),

—	med beaktande av artiklarna 294.2 och 192.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C9-0329/2020),

—	med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 27 januari 2021 (1),

—	med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 5 februari 2021 (2),

—

med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 74.4 i arbetsordningen och med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 10 december 2021 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

—	med beaktande av yttrandet från utskottet för transport och turism och utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A9-0203/2021).

Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen (3).

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT C 123, 9.4.2021, s. 76.

(2) EUT C 106, 26.3.2021, s. 44.

(3) Denna ståndpunkt ersätter ändringarna antagna den 8 juli 2021 (Antagna texter, P9_TA(2021)0352).

P9_TC1-COD(2020)0300

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 10 mars 2022 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2022/… om ett allmänt miljöhandlingsprogram för unionen till 2030

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, beslut (EU) 2022/591.)

9.9.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/234

P9_TA(2022)0069

Tillsättning av ett särskilt utskott för covid-19-pandemin: lärdomar och rekommendationer inför framtiden

Europaparlamentets beslut av den 10 mars 2022 om tillsättning av ett särskilt utskott för ”covid-19-pandemin: lärdomar och rekommendationer för framtiden”, dess ansvarsområden, sammansättning och mandatperiod (2022/2584(RSO))

(2022/C 347/27)

Europaparlamentet fattar detta beslut

—	med beaktande av talmanskonferensens förslag,

—	med beaktande av sin resolution av den 17 april 2020 om en samordnad EU-insats mot covid-19-pandemin och dess konsekvenser (1),

—	med beaktande av sin resolution av den 19 juni 2020 om situationen i Schengenområdet efter covid-19-utbrottet (2),

—	med beaktande av sin resolution av den 19 juni 2020 om europeiskt skydd av gränsöverskridande arbetare och säsongsarbetare i samband med covid-19-krisen (3),

—	med beaktande av sin resolution av den 10 juli 2020 om EU:s folkhälsostrategi efter covid-19 (4),

—	med beaktande av sin resolution av den 17 september 2020 om covid-19: EU-samordning av hälsobedömningar och riskklassificering samt konsekvenserna för Schengen och den inre marknaden (5),

—	med beaktande av sin resolution av den 13 november 2020 om covid-19-åtgärdernas inverkan på demokratin, rättsstaten och de grundläggande rättigheterna (6),

—

med beaktande av sin resolution av den 10 juni 2021 om hanteringen av de globala utmaningarna till följd av covid-19: effekterna av undantaget från WTO:s Trips-avtal för vacciner, behandling, utrustning och ökad produktions- och tillverkningskapacitet i utvecklingsländerna när det gäller covid-19 (7),

—	med beaktande av sin resolution av den 21 oktober 2021 om transparens i EU i samband med utveckling, inköp och distribution av covid-19-vaccin (8),

—	med beaktande av kommissionens uppsättning av förslag om en europeisk hälsounion av den 11 november 2020 och dess förslag till förordning om allvarliga gränsöverskridande hot mot människors hälsa (COM(2020)0727),

—	med beaktande av artikel 207 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.	Spridningen av covid-19 har tragiskt kostat miljontals människors liv i Europa och världen, orsakat irreparabla skador och tvingat över en miljard människor att stanna i sina hem.

B.	Många åtgärder har vidtagits på EU-nivå, bland annat genom EU:s vaccinstrategi och samordning av en gemensam europeisk reaktion.

C.	Team Europe är en av de ledande bidragsgivarna till Covax, det globala initiativet för att säkerställa rättvis tillgång till vacciner mot covid-19.

D.	Med tanke på hur mycket av ekonomiska resurser det behövs för att hantera konsekvenserna av covid-19-pandemin är det viktigt med transparens och ansvarsskyldighet i de offentliga utgifterna.

E.	Covid-19 har drabbat kvinnor, ungdomar, personer med funktionsnedsättning och utsatta grupper oproportionerligt hårt och har ökat den globala ojämlikheten.

Europaparlamentet beslutar tillsätta ett särskilt utskott för covid-19-pandemin: lärdomar och rekommendationer för framtiden, med uppgift att undersöka hur EU:s insatser mot pandemin, tillsammans med de erfarenheter som vunnits, kan bidra till framtida åtgärder på följande områden:

Hälsa

a)	EU:s och dess institutioners och byråers insatser mot pandemin, med utgångspunkt i hälsounionspaketet för att stärka EU:s krisförebyggande, krisberedskap och krishantering vid gränsöverskridande hälsohot.

b)	Graden av samordning och solidaritet mellan medlemsstaterna och hälso- och sjukvårdssystemens beredskap att hantera pandemin och framtida gränsöverskridande hälsohot.

c)	Pandemins hälsoeffekter, inbegripet på kontinuiteten i hälso- och sjukvård och förebyggande, screening, diagnos, behandling och övervakning av icke-överförbara sjukdomar, psykisk hälsa, ”långvarig covid-19” samt sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter.

Konsekvenserna för tillhandahållandet av hälso- och sjukvård vid personalbrist och tillgången till läkemedel och medicintekniska produkter, inbegripet skyddsutrustning, och pandemins inverkan på vård- och omsorgstjänster, personer som bor i vård- och omsorgsboenden, arbetstagare, anhöriga omsorgsgivare och personer i beroendeställning till dem.

e)	Pandemins inverkan på framväxten av digital hälsa, telemedicin och distanssamråd, fjärrövervakning, uppkopplade enheter, digitala hälsoplattformar och hälsoappar.

EU:s strategi för vacciner mot covid-19 och hur den kunnat säkerställa leverans av säkra och effektiva vacciner, inbegripet förhandlingar om förhandsåtaganden om inköp och gemensamma inköpsavtal, transparens i och efterlevnad av avtal och licensavtal samt produktion, lagring och distribution av vaccin, samt frågan om rättsligt ansvar och läkemedelsindustrins roll i ovannämnda hänseenden, samt i fråga om tekniköverföring, aspekter av patentskydd och insyn i lobbyverksamheten.

g)	Samarbete om vetenskapligt baserade och samordnade riskhanteringsåtgärder, inbegripet den rådgivande panelen för covid-19.

Rollen och mandatet för Europeiska myndigheten för beredskap och insatser vid hälsokriser (Hera), Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA) och Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC) samt strategin för covid-19-behandlingar i utvecklingen av tillgängliga produkter till rimliga priser.

i)	Vaccinationsmotstånd och spridning av felaktig information i kampen mot pandemin och ytterligare EU-åtgärder för att ta itu med dessa fenomen i framtiden.

j)	Sambandet mellan djurs och människors hälsa, särskilt när det gäller zoonotiska sjukdomar, enligt One health-modellen.

En samordnad strategi med respekt för demokrati och grundläggande rättigheter

Frågorna om huruvida medlemsstaternas gränsstängningar och andra begränsningar av den fria rörligheten för personer och den inre marknaden varit nödvändiga och proportionerliga och om hur man kan undvika onödiga begränsningar i framtiden, bland annat genom att utveckla en gemensam strategi för reseåtgärder.

l)	Konsekvenserna för utsatta gruppers individuella och grundläggande rättigheter och för ojämlikheten i allmänhet.

m)	De olika strategierna för utveckling och genomförande av tekniska verktyg i kampen mot covid-19, såsom kontaktspårningsappar och EU:s digitala covidintyg,

n)	Medlemsstaternas användning av olika dataset och vad man måste lära sig i fråga om att använda samma uppgifter och kriterier, särskilt rollen för de dataset som ECDC tillhandahåller.

o)	Demokratisk tillsyn över insatserna mot pandemin, inbegripet att Europaparlamentet och medlemsstaternas parlament får medverka i beslutsfattandet och transparensen, med beaktande av arbetet i kontaktgruppen mot covid-19.

Sociala och ekonomiska konsekvenser

p)	Konsekvenserna för arbetets organisation, distansarbetet och arbetets framtid och pandemins konsekvenser för fattigdom, ojämlikhet och social utestängning samt för de sociala trygghetssystemen.

q)	Lösningar för att övervinna hinder för användningen av digital teknik och öka kompetenshöjning och omskolning av arbetstagare.

r)	Vilka konsekvenser insatserna mot framtida gränsöverskridande hälsohot innebär för jämställdheten, inbegripet för dem som riskerar att utsättas för könsrelaterat våld och övergrepp i hemmet, och vilken uppmärksamhet som ägnas åt att integrera jämställdhetsperspektivet i krishanteringen.

s)	Pandemins inverkan på utbildning och utveckling av barn och ungdomar.

Åtgärder som bildar ett viktigt inslag i en stark EU-industripolitik och avser dels att säkerställa EU:s hälsorelaterade strategiska oberoende och leveranskedjornas motståndskraft, inbegripet för kritiska läkemedel och medicinska produkter och andra viktiga varor, dels att stödja och anpassa EU:s hälsoforskningspolitik för att hantera den nuvarande krisen och förhindra att den uppstår på nytt.

u)	Konsekvenserna för de sektorer som drabbats hårdast av pandemin, såsom kulturen, besöksnäringen, turismen och transportväsendet, och hur snabba och ändamålsenliga EU:s insatser är.

EU och världen

EU:s förvaltnings- och samordningsroll bland medlemsstaterna när det gäller pandemins internationella aspekter, bland annat inom ramen för Världshälsoorganisationen (WHO), Världshandelsorganisationen (WTO) och andra multilaterala initiativ såsom Covax, och ett eventuellt internationellt fördrag om pandemier, översyn av det internationella hälsoreglementet (IHR) och behovet av en harmoniserad strategi för resenärer till EU från tredjeländer.

w)	Strategin för vaccindiplomati och i vilken utsträckning den bidrar till global solidaritet, allmän och rättvis tillgång till viktiga medicinska produkter och vacciner, och tanken om att ”ingen är säker förrän alla är säkra”.

EU:s och dess medlemsstaters roll för att få bukt med att försörjningen med och tillgången till covid-19-vacciner och medicinska produkter över hela världen är både otillräcklig och orättvis, genom åtgärder för att produkterna ska bli överkomligt prissatta och tillgängliga, samt åtgärder mot flaskhalsar i leveranskedjan, och handelsrelaterade hinder, jämte infrastrukturåtgärder och åtgärder för att säkerställa transparens i leveranskedjan och tillhandahålla expertis och tekniskt kunnande.

Europaparlamentet betonar att alla rekommendationer från det särskilda utskottet bör följas upp av de behöriga ständiga utskotten.

Europaparlamentet beslutar att befogenheterna, personalen och de tillgängliga resurserna för parlamentets ständiga utskott med ansvar för frågor som rör antagande, övervakning och genomförande av unionslagstiftning med anknytning till de ständiga utskottens respektive ansvarsområden inte ska påverkas, utan kvarstå ograverade. Parlamentet betonar behovet av att säkerställa ett gott samarbete och ett gott informationsflöde mellan det särskilda utskottet och de berörda ständiga utskotten.

Europaparlamentet beslutar att sammanträdena ska hållas inom stängda dörrar när det särskilda utskottets arbete inbegriper bevisupptagning av konfidentiell natur, vittnesmål som innehåller personuppgifter eller diskussioner eller utfrågningar med myndigheter och organ om konfidentiell information. Vidare beslutar parlamentet att vittnen och sakkunniga ska få göra uttalanden eller avlägga vittnesmål inom stängda dörrar.

Europaparlamentet beslutar att förteckningen över personer som inbjudits till offentliga sammanträden samt närvaroförteckningarna och sammanträdesprotokollen, ska offentliggöras.

Europaparlamentet beslutar att konfidentiella dokument som har mottagits av det särskilda utskottet ska behandlas i enlighet med förfarandet i artikel 221 i arbetsordningen. Vidare beslutar parlamentet att sådan information ska användas uteslutande för utarbetandet av det särskilda utskottets slutliga betänkande.

Europaparlamentet beslutar att det särskilda utskottet ska bestå av 38 ledamöter.

Europaparlamentet beslutar att det särskilda utskottets mandatperiod ska vara 12 månader, varefter det ska lägga fram ett betänkande för parlamentet, i förekommande fall med rekommendationer om vilka åtgärder eller initiativ som ska vidtas.

(1) EUT C 316, 6.8.2021, s. 2.

(2) EUT C 362, 8.9.2021, s. 77.

(3) EUT C 362, 8.9.2021, s. 82.

(4) EUT C 371, 15.9.2021, s. 102.

(5) EUT C 385, 22.9.2021, s. 159.

(6) EUT C 415, 13.10.2021, s. 36.

(7) EUT C 67, 8.2.2022, s. 64.

(8) Antagna texter, P9_TA(2021)0435.

9.9.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/238

P9_TA(2022)0070

Tillsättning av ett särskilt utskott för frågor om utländsk inblandning i alla demokratiska processer i Europeiska unionen, inbegripet desinformation

Europaparlamentets beslut av den 10 mars 2022 om tillsättning av ett särskilt utskott för frågor om utländsk inblandning i alla demokratiska processer i Europeiska unionen, inbegripet desinformation (INGE 2), och fastställande av dess ansvarsområden, sammansättning och mandatperiod (2022/2585(RSO))

(2022/C 347/28)

Europaparlamentet fattar detta beslut

—	med beaktande av talmanskonferensens förslag,

—	med beaktande av kommissionens meddelande EU:s handlingsplan för demokrati (COM(2020)0790),

—

med beaktande av paketet om digitala tjänster, som innehåller förslaget till förordning om en inre marknad för digitala tjänster (rättsakten om digitala tjänster) och om ändring av direktiv 2000/31/EG (COM(2020)0825), och förslaget till förordning om öppna och rättvisa marknader inom den digitala sektorn (rättsakten om digitala marknader) (COM(2020)0842),

—	med beaktande av sin resolution av den 20 oktober 2021 om Europas medier i det digitala decenniet: en handlingsplan för att stödja återhämtning och omvandling (1),

—

—	med beaktande av kommissionens förslag av den 16 december 2020 till Europaparlamentets och rådets direktiv om kritiska entiteters motståndskraft (COM(2020)0829),

—	med beaktande av EU:s verktygslåda för 5G-cybersäkerhet från mars 2021,

—	med beaktande av revisionsrättens särskilda rapport nr 09/2021 Desinformation som påverkar EU: problemet tacklat men inte tyglat,

—	med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 10 juni 2020 från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik Gripa in mot covid-19-desinformation – Kolla fakta (JOIN(2020)0008),

—	med beaktande av betänkandet från det särskilda utskottet för frågor om utländsk inblandning i alla demokratiska processer i Europeiska unionen, inbegripet desinformation (A9-0022/2022),

—	med beaktande av artikel 207 i arbetsordningen, och av följande skäl:

Utländsk inblandning utgör en allvarlig kränkning av de universella värden och principer som EU bygger på, såsom människans värdighet, frihet, jämlikhet, solidaritet, respekt för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna, demokrati och rättsstaten. Det finns bevis för att illasinnade och auktoritära utländska statliga och icke-statliga aktörer använder informationsmanipulering och annan taktik för att blanda sig i demokratiska processer i EU. Sådana attacker vilseleder och bedrar medborgarna och påverkar deras röstningsbeteende, förstärker splittrande debatter, splittrar, polariserar och utnyttjar samhällenas sårbarhet, främjar hatpropaganda, förvärrar situationen för utsatta grupper som löper större risk att utsättas för desinformation, snedvrider integriteten i demokratiska val och folkomröstningar, sår misstro mot nationella regeringar, myndigheter och den liberala demokratiska ordningen och har som mål att destabilisera den europeiska demokratin.

Ryssland har sedan tiden omedelbart före och under sitt aggressionskrig mot Ukraina, som inleddes den 24 februari 2022, fört en desinformationskampanj med exempellös illvilja i en aldrig tidigare skådad omfattning, i syfte att vilseleda både sin egen befolkning och hela det internationella samfundet av stater.

Försök av statliga aktörer från tredjeländer och icke-statliga aktörer att blanda sig i demokratiska skeenden i EU och dess medlemsstater och sätta press på de värden som stadgas i artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen genom skadlig inblandning är en del av en större störande trend i demokratier över hela världen.

D.	Illasinnade aktörer fortsätter att försöka blanda sig i valprocesser och utnyttja våra samhällens öppenhet och pluralism, och angripa demokratiska processer och EU:s och dess medlemsstaters resiliens.

EU och dess medlemsstater har för närvarande ingen specifik sanktionsordning för utländsk inblandning och desinformationskampanjer som iscensätts av utländska statliga aktörer, vilket innebär att sådana aktörer tryggt kan förutsätta att deras destabiliseringskampanjer mot EU inte kommer att få några konsekvenser.

F.	Det saknas en gemensam definition för och förståelse av detta fenomen, och det finns fortfarande många luckor och kryphål i den nuvarande lagstiftning och politik på EU-nivå och nationell nivå som syftar till att upptäcka, förebygga och motverka utländsk inblandning.

G.	Utländsk inblandning, desinformation och flerfaldiga attacker och hot mot demokrati förväntas bli allt vanligare och mer sofistikerade inför lokala, regionala och nationella val och inför valet till Europaparlamentet 2024.

H.	Parlamentets tidigare rekommendationer för att motverka skadlig utländsk inblandning i EU:s demokratiska processer har bidragit till en övergripande förståelse för och en större medvetenhet om frågan inom EU.

I.	Utfrågningarna och arbetet i det särskilda utskottet INGE har bidragit till allmänhetens kännedom om dessa frågor och till en kontextualisering av dem, och har framgångsrikt format den europeiska debatten om utländsk inblandning i demokratiska processer och desinformation.

J.	Dessa rekommendationer behöver ytterligare övervakas.

K.	Det behövs globalt, multilateralt samarbete och stöd mellan likasinnade partner, inbegripet mellan parlamentariker, i hanteringen av utländsk skadlig inblandning och desinformation. Demokratier har utvecklat avancerade färdigheter och motstrategier för att hantera dessa hot.

Europaparlamentet beslutar att tillsätta ett särskilt utskott om utländsk inblandning i alla demokratiska processer i Europeiska unionen, inbegripet desinformation (INGE 2), med följande ansvarområden:

Att, i samarbete och samråd med ständiga utskott i de fall då deras befogenheter och ansvarsområden enligt bilaga VI till arbetsordningen berörs, granska befintlig och planerad lagstiftning och politik för att upptäcka eventuella kryphål, luckor och överlappningar som skulle kunna utnyttjas för skadlig inblandning i demokratiska processer, bland annat avseende följande frågor:

i)	Politik som bidrar till EU:s demokratiska processer, resiliens genom omvärldsuppfattning, medie- och informationskompetens, mediepluralism, oberoende journalistik och utbildning.

ii)	Inblandning genom användning av onlineplattformar, särskilt genom att djupgående utvärdera mycket stora onlineplattformars ansvar och inverkan på demokrati och demokratiska processer i EU.

iii)	Kritisk infrastruktur och strategiska sektorer.

iv)	Inblandning i samband med valprocesser.

v)	Förtäckt finansiering av politisk verksamhet från utländska aktörer och givare.

vi)	It-säkerhet och resiliens i samband med cyberattacker, i de fall då demokratiska processer drabbas.

vii)	Icke-statliga aktörers roll.

viii)

Den inverkan som inblandning har på minoriteters och andra diskriminerade gruppers rättigheter.

ix)	Inblandning med hjälp av globala aktörer genom så kallad elite capture (när offentliga resurser går till eliten), nationella diasporagrupper, universitet och kulturevenemang.

x)	Avskräckande åtgärder, tillskrivning av ansvar och kollektiva motåtgärder, inbegripet sanktioner.

xi)	Samarbete med grannländer och på global nivå, samt multilateralism.

xii)	EU-baserade aktörers inblandning i EU och tredjeländer.

b)	Att, i nära samarbete med de ständiga utskotten i enlighet med arbetsmetoderna i det särskilda utskottet INGE 1, utarbeta förslag på hur dessa brister kan åtgärdas så att EU:s rättsliga resiliens främjas, och på hur EU:s institutionella ram kan förbättras.

Att ha ett nära samarbete med andra EU-institutioner, medlemsstaternas myndigheter, internationella organisationer, det civila samhället samt statliga och icke-statliga partner i tredjeländer för att förstärka EU:s åtgärder mot hybridhot och desinformation, samtidigt som all offentlig verksamhet i det särskilda utskottet INGE 2 ska respektera de prioriteringar som fastställs i detta beslut.

d)	Att i detalj och på ett rigoröst sätt följa upp genomförandet av betänkandet från det särskilda utskottet INGE 1 med en utvärdering av de åtgärder som vidtagits av EU-institutionerna.

e)	Att bidra till generell institutionell resiliens mot utländsk inblandning, hybridhot och desinformation inför valet till Europaparlamentet 2024.

Europaparlamentet beslutar att det särskilda utskottets sammanträden ska hållas inom stängda dörrar när dess arbete innefattar bevisupptagning av konfidentiell natur, vittnesmål där det ingår personuppgifter, eller vid diskussioner med eller utfrågningar av myndigheter och organ om konfidentiell information, inklusive vetenskapliga undersökningar eller delar av dem som i enlighet med artikel 63 i Europaparlamentets och rådet förordning (EG) nr 1107/2009 (2) ska behandlas konfidentiellt. Vidare beslutar parlamentet att vittnen och sakkunniga ska ha rätt att göra uttalanden eller avlägga vittnesmål inom stängda dörrar.

Europaparlamentet beslutar att förteckningen över personer som inbjudits till offentliga sammanträden samt över personer som närvarat vid dessa, och även sammanträdesprotokollen, ska offentliggöras.

Europaparlamentet beslutar att konfidentiella dokument som har mottagits av det särskilda utskottet ska bedömas i enlighet med förfarandet i artikel 221 i arbetsordningen. Vidare beslutar parlamentet att sådan information ska användas uteslutande för utarbetandet av det särskilda utskottets slutliga betänkande.

Europaparlamentet beslutar att det särskilda utskottet ska bestå av 33 ledamöter.

Europaparlamentet beslutar att det särskilda utskottets mandatperiod ska vara tolv månader, och att den ska börja löpa från och med dagen för utskottets konstituerande sammanträde.

Europaparlamentet beslutar att det särskilda utskottet, efter att ha granskat genomförandet av betänkandet från det särskilda utskottet INGE 1 och befintlig lagstiftning och efter att ha identifierat kryphål, luckor och överlappningar, ska fastställa en lämplig rättslig grund för eventuella rättsakter som behövs och utarbeta grunder för permanenta institutionella EU-lösningar för att ta itu med utländsk skadlig inblandning och desinformation, och vid behov begära att kommissionen ska vidta särskilda institutionella åtgärder genom att i enlighet med artikel 54 i arbetsordningen utarbeta ett initiativbetänkande med en uppmaning till kommissionen att lägga fram ett lämpligt förslag i detta avseende.

(1) Antagna texter, P9_TA(2021)0428.

(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG (EUT L 309, 24.11.2009, s. 1).

9.9.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/241

P9_TA(2022)0071

Tillsättning av en undersökningskommitté för att utreda användningen av Pegasus och liknande spionprogram

Europaparlamentets beslut av den 10 mars 2022 om tillsättning av en undersökningskommitté för att utreda användningen av Pegasus och liknande spionprogram och fastställande av föremålet för undersökningen samt kommitténs ansvarsområden, sammansättning och mandatperiod (2022/2586(RSO))

(2022/C 347/29)

Europaparlamentet fattar detta beslut

—

med beaktande av begäran från 290 ledamöter om att tillsätta en undersökningskommitté för att undersöka och utreda påstådda överträdelser eller missförhållanden vid genomförandet av unionsrätten när det gäller användningen av Pegasus och liknande spionprogram som installeras på mobila enheter genom utnyttjande av it-sårbarheter (”liknande spionprogram”),

—	med beaktande av talmanskonferensens förslag,

—	med beaktande av artikel 226 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

—	med beaktande av Europaparlamentets, rådets och kommissionens beslut 95/167/EG, Euratom, EKSG av den 19 april 1995 om närmare föreskrifter för utövandet av Europaparlamentets undersökningsrätt (1),

—

med beaktande av Europeiska unionens engagemang för värdena och principerna om frihet, demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt rättsstatsprincipen i enlighet med ingressen till fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och särskilt artiklarna 2, 6 och 21,

—	med beaktande av artikel 4.2 i EU-fördraget, som bekräftar medlemsstaternas exklusiva befogenhet vad gäller att upprätthålla lag och ordning och skydda den nationella säkerheten,

—	med beaktande av artiklarna 16 och 223 i EUF-fördraget,

—

med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan), särskilt artiklarna 7, 8, 11, 21 och 47, där stadgans särskilda rättigheter, friheter och principer erkänns, såsom respekt för privatlivet och familjelivet och skydd av personuppgifter, yttrandefrihet och informationsfrihet, rätten till icke-diskriminering samt rätten till ett effektivt rättsmedel och en opartisk domstol, och som fullt ut gäller för medlemsstaterna när de tillämpar unionsrätten, och artikel 52.1, där en viss begränsning av utövandet av grundläggande rättigheter och friheter medges,

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktiv om integritet och elektronisk kommunikation) (2),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (3),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, och det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av rådets rambeslut 2008/977/RIF (4),

—	med beaktande av rådets beslut (Gusp) 2019/797 av den 17 maj 2019 om restriktiva åtgärder mot cyberattacker som hotar unionen eller dess medlemsstater (5), såsom ändrat genom rådets beslut (Gusp) 2021/796 av den 17 maj 2021 (6),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/821 av den 20 maj 2021 om upprättande av en unionsordning för kontroll av export, förmedling, transitering och överföring av samt tekniskt bistånd för produkter med dubbla användningsområden (7),

—	med beaktande av akten om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet (8),

—	med beaktande av europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, särskilt artiklarna 8, 9, 13 och 17, samt protokollet till konventionen,

—	med beaktande av FN:s vägledande principer om företag och mänskliga rättigheter (9),

—

med beaktande av sin resolution av den 12 mars 2014 om amerikanska NSA:s övervakningsprogram, övervakningsorgan i olika medlemsstater samt inverkan på EU-medborgarnas grundläggande rättigheter och på det transatlantiska samarbetet i rättsliga och inrikes frågor (10) samt av sina rekommendationer om att stärka it-säkerheten i EU:s institutioner, organ och byråer,

—	med beaktande av artikel 208 i arbetsordningen, och av följande skäl:

På senare tid har det avslöjats att flera länder, inbegripet EU-medlemsstater, har använt spionprogrammet Pegasus för att övervaka journalister, politiker, tjänstemän inom brottsbekämpning, diplomater, advokater, affärsfolk, aktörer i det civila samhället och andra aktörer. Sådana metoder är extremt alarmerande och verkar bekräfta farorna med missbruk av övervakningsteknik för att undergräva de mänskliga rättigheterna och demokratin.

Europaparlamentet beslutar att tillsätta en undersökningskommitté för att undersöka påstådda överträdelser eller missförhållanden vid tillämpningen av unionsrätten vad gäller användningen av Pegasus och liknande spionprogram, utan att detta inverkar på en eventuell domstolsprövning på nationell nivå eller unionsnivå.

Europaparlamentet beslutar att undersökningskommittén ska

—

undersöka omfattningen av påstådda överträdelser eller missförhållanden vid tillämpningen av unionsrätten, till följd av användningen av Pegasus och liknande spionprogram, samla in information om i vilken utsträckning medlemsstater, bland andra men inte enbart Ungern och Polen, eller tredjeländer använder inkräktande övervakning på ett sätt som kränker de rättigheter och friheter som fastställs i stadgan, samt bedöma hur stor risk detta innebär för de värden som fastställs i artikel 2 i EU-fördraget, såsom demokrati, rättsstatsprincipen och respekten för de mänskliga rättigheterna,

—	för att utföra sina uppgifter, samla in och analysera information för att utröna

—	hur Pegasus och liknande spionprogram används och fungerar och dess påstådda skadliga inverkan på de grundläggande rättigheterna enligt stadgan, i fall där medlemsstaterna tillämpar unionsrätten,

—	inom vilken befintlig rättslig ram medlemsstaterna har förvärvat och använt Pegasus och liknande spionprogram,

—

huruvida medlemsstaternas myndigheter har använt Pegasus och liknande spionprogram för politiska, ekonomiska eller andra oberättigade ändamål för att spionera på journalister, politiker, tjänstemän inom brottsbekämpning, diplomater, advokater, affärsfolk, aktörer i det civila samhället eller andra aktörer, i strid med unionsrätten och de värden som fastställs i artikel 2 i EU-fördraget eller de rättigheter som fastställs i stadgan,

—	huruvida användningen, i strid med unionsrätten, av Pegasus och liknande spionprogram har haft en negativ inverkan på de demokratiska processerna i medlemsstaterna när det gäller lokala, nationella och europeiska val,

—

påstådda överträdelser eller missförhållanden från medlemsstaternas sida, till följd av användningen av Pegasus och liknande spionprogram, av direktiv 2002/58/EG, särskilt när det gäller principen om konfidentialitet vid kommunikation och förbudet mot avlyssning, uppfångande med tekniskt hjälpmedel, lagring eller andra metoder för uppfångande eller övervakning av kommunikation och tillhörande trafikuppgifter om personer,

—	huruvida medlemsstaternas användning av Pegasus och liknande spionprogram har utgjort, lett till eller visat på överträdelser av direktiv (EU) 2016/680 och förordning (EU) 2016/679,

—	huruvida kommissionen hade belägg för att Pegasus och liknande spionprogram använts mot personer,

—	huruvida medlemsstaterna har säkerställt tillräckliga institutionella och rättsliga garantier för att undvika olaglig användning av spionprogram och huruvida personer som misstänker att deras rättigheter har kränkts genom användning av spionprogram har tillgång till effektiva rättsmedel,

—

medlemsstaternas påstådda underlåtenhet att agera när det gäller EU-baserade enheters deltagande i utvecklingen, spridningen eller finansieringen av Pegasus och liknande spionprogram, inbegripet leveranskedjan när det gäller teknik och dess utnyttjande, i den mån det strider mot unionsrätten, inbegripet förordning (EU) 2021/821, och även när övervakningsprogramvara som marknadsförs för ett visst ändamål (t.ex. i kampen mot terrorism) används i ett annat sammanhang,

—	vilken roll som regeringen i Israel och i andra tredjeländer spelar när det gäller att leverera Pegasus och liknande spionprogram till medlemsstaterna,

—	huruvida medlemsstaternas myndigheters användning av Pegasus eller liknande spionprogram har lett till överföring av personuppgifter till tredjeländer, särskilt men inte begränsat till det, till NSO Group, liksom till tredjeländers regeringar,

—

huruvida användningen av Pegasus eller liknande spionprogram, som direkt eller indirekt involverar enheter med anknytning till EU, bidrog till olagligt spionage mot journalister, politiker, tjänstemän inom brottsbekämpning, diplomater, advokater, affärsfolk, aktörer i det civila samhället eller andra aktörer i tredjeländer och huruvida detta ledde till överträdelser eller kränkningar av de mänskliga rättigheterna som ger anledning till allvarlig oro när det gäller målen för EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik, samt huruvida en sådan användning stred mot de värden som fastställs i artikel 21 i EU-fördraget och i stadgan, även med vederbörlig hänsyn till FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter och andra rättigheter som fastställs i internationell människorättslagstiftning,

—

huruvida det fanns tillräckliga skäl för rådet att anta restriktiva åtgärder eller sanktioner inom ramen för EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik mot ett eller flera tredjeländer, om det i ett beslut som antagits i enlighet med kapitel 2 i avdelning V i EU-fördraget föreskrivs att de ekonomiska eller finansiella förbindelserna helt eller delvis ska avbrytas, i enlighet med artikel 215.1 i EUF-fördraget,

—

huruvida tredjeländers användning av Pegasus eller liknande spionprogram påverkade de grundläggande rättigheter som garanteras i unionsrätten och huruvida det fanns tillräckliga skäl för rådet att ompröva eventuella internationella samarbetsavtal på området med frihet, säkerhet och rättvisa som ingåtts med tredjeländer i enlighet med artikel 218 i EUF-fördraget,

—	utfärda alla rekommendationer som undersökningskommittén anser nödvändiga på detta område,

—	utfärda rekommendationer för att skydda EU-institutionerna och dess ledamöter och personal mot sådana spionprogram.

Europaparlamentet beslutar att undersökningskommittén ska lägga fram sin slutrapport senast 12 månader efter antagandet av detta beslut.

Europaparlamentet beslutar att undersökningskommittén i sitt arbete bör beakta all relevant utveckling som sker inom dess ansvarsområde under den fastställda mandatperioden.

Europaparlamentet understryker att för att säkerställa ett gott samarbete och informationsflöde mellan undersökningskommittén och de berörda ständiga utskotten och underutskotten skulle undersökningskommitténs ordförande och föredragande kunna involveras i relevanta debatter i de ständiga utskotten och underutskotten, och vice versa, särskilt vid undersökningskommitténs utfrågningar.

Europaparlamentet beslutar att alla rekommendationer som utarbetas av undersökningskommittén bör hänvisas till relevanta ständiga utskott och underutskott inom deras respektive ansvarsområden i enlighet med bilaga VI till arbetsordningen.

Europaparlamentet beslutar att 38 ledamöter ska sitta i undersökningskommittén.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att se till att detta beslut offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

(1) EGT L 113, 19.5.1995, s. 1.

(2) EGT L 201, 31.7.2002, s. 37.

(3) EUT L 119, 4.5.2016, s. 1.

(4) EUT L 119, 4.5.2016, s. 89.

(5) EUT L 129 I, 17.5.2019, s. 13.

(6) EUT L 174 I, 18.5.2021, s. 1.

(7) EUT L 206, 11.6.2021, s. 1.

(8) EGT L 278, 8.10.1976, s. 5.

(9) https://www.ohchr.org/Documents/Publications/GuidingPrinciplesBusinessHR_EN.pdf.

(10) EUT C 378, 9.11.2017, s. 104.

9.9.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/245

P9_TA(2022)0077

Batterier och förbrukade batterier ***I

Europaparlamentets ändringar antagna den 10 mars 2022 av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om batterier och förbrukade batterier, om upphävande av direktiv 2006/66/EG och om ändring av förordning (EU) 2019/1020 (COM(2020)0798 – C9-0400/2020 – 2020/0353(COD)) (1)

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

(2022/C 347/30)

Ändring 1

Förslag till förordning

Skäl 2

Kommissionens förslag

Ändring

(2)

Batterier är en viktig strömkälla och en av de viktigaste möjliggörande faktorerna för hållbar utveckling, grön rörlighet, ren energi och klimatneutralitet. Efterfrågan på batterier förväntas öka snabbt under de kommande åren, särskilt för elfordon som använder batterier för framdrivning, vilket gör denna marknad allt mer strategiskt viktig på global nivå. Den vetenskapliga och tekniska utvecklingen på området batteriteknik kommer att fortsätta. Med tanke på batteriers strategiska betydelse och för att skapa rättssäkerhet för alla berörda parter och för att motverka diskriminering, handelshinder och snedvridningar på marknaden för batterier, är det nödvändigt att fastställa regler om hållbarhetsparametrar, prestanda, säkerhet, insamling, återvinning och andra livscykeln för batterier, samt om information om batterier. Det är nödvändigt att skapa ett harmoniserat regelverk för hantering av hela livscykeln för batterier som släpps ut på marknaden i unionen.

(2)

Batterier är en viktig strömkälla och en av de viktigaste möjliggörande faktorerna för hållbar utveckling, grön rörlighet, ren energi och klimatneutralitet. Efterfrågan på batterier förväntas öka snabbt under de kommande åren, särskilt för elfordon och lätta transportmedel som använder batterier för framdrivning, vilket gör denna marknad allt mer strategiskt viktig på global nivå. Den vetenskapliga och tekniska utvecklingen på området batteriteknik kommer att fortsätta. Med tanke på batteriers strategiska betydelse och för att skapa rättssäkerhet för alla berörda parter och för att motverka diskriminering, handelshinder och snedvridningar på marknaden för batterier, är det nödvändigt att fastställa regler om hållbarhetsparametrar, prestanda, säkerhet, insamling, återvinning och andra livscykeln för batterier, samt om information om batterier till konsumenter och ekonomiska aktörer . Det är nödvändigt att skapa ett harmoniserat regelverk för hantering av hela livscykeln för batterier som släpps ut på marknaden i unionen.

Ändring 2

Förslag till förordning

Skäl 2a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(2a)

Det är också nödvändigt att uppdatera unionslagstiftningen om hantering av batteriavfall och att vidta åtgärder för att skydda miljön och människors hälsa genom att förebygga eller minska de negativa effekterna av generering och hantering av avfall, minska resursanvändningens effekter och förbättra resurseffektiviteten. Sådana åtgärder är avgörande för omställningen till en cirkulär och klimatneutral ekonomi och giftfri miljö samt för unionens långsiktiga konkurrenskraft och strategiska oberoende. De kan skapa viktiga ekonomiska möjligheter, öka synergierna mellan den cirkulära ekonomin och energi-, klimat-, transport-, industri- och forskningspolitiken samt skydda miljön och minska växthusgasutsläppen.

Ändring 3

Förslag till förordning

Skäl 10

Kommissionens förslag

Ändring

(10)

Denna förordning bör tillämpas på alla typer av batterier och ackumulatorer som släpps ut på marknaden eller tas i bruk inom unionen, oavsett om det är fråga om separata batterier eller ackumulatorer eller om de ingår i apparater eller på annat sätt levereras tillsammans med elektriska och elektroniska apparater och fordon. Denna förordning bör gälla oavsett om ett batteri har utformats särskilt för en viss produkt eller om det är avsett för allmän användning och oavsett om det ingår i en produkt eller levereras tillsammans med eller separat från den produkt i vilken det är avsett att användas.

(10)

Denna förordning bör tillämpas på alla typer av batterier och ackumulatorer som släpps ut på marknaden eller tas i bruk inom unionen, oavsett om de har producerats i unionen eller importerats och oavsett om det är fråga om separata batterier eller ackumulatorer eller om de ingår i apparater eller på annat sätt levereras tillsammans med elektriska och elektroniska apparater och fordon. Denna förordning bör gälla oavsett om ett batteri har utformats särskilt för en viss produkt eller om det är avsett för allmän användning och oavsett om det ingår i en produkt eller levereras tillsammans med eller separat från den produkt i vilken det är avsett att användas.

Ändring 4

Förslag till förordning

Skäl 12

Kommissionens förslag

Ändring

(12)

Inom förordningens breda tillämpningsområde är det lämpligt att skilja mellan olika kategorier av batterier beroende på deras utformning och användning, oberoende av batteriets kemiska sammansättning. Uppdelningen i, å ena sidan, bärbara batterier, och industribatterier och bilbatterier, å andra sidan, enligt direktiv 2006/66/EG, bör vidareutvecklas för att bättre återspegla den nya utvecklingen när det gäller användningen av batterier. Batterier som används för framdrivning i elfordon, och som enligt direktiv 2006/66/EG tillhör kategorin industribatterier, utgör en stor och växande del av marknaden på grund av den snabba ökningen av elfordon för vägtransporter. Det är därför lämpligt att klassificera batterier som används för framdrivning av elfordon i en ny kategori, dvs. elfordonsbatterier. Kategorin industribatterier enligt denna förordning kommer även fortsättningsvis att omfatta batterier för framdrivning av transportmedel inom järnvägs-, vattenvägs- och lufttransport. Kategorin industribatterier omfattar en bred grupp batterier som är avsedda för industriell verksamhet, kommunikationsinfrastruktur, jordbruksverksamhet och produktion och distribution av elektrisk energi. Utöver de batterier som ingår i denna icke-uttömmande förteckning med exempel bör alla batterier som inte är bärbara batterier, startbatterier (tidigare kallade bilbatterier) eller elfordonsbatterier anses vara industribatterier. Batterier som används för energilagring i privata miljöer eller i hemmiljöer betraktas som industribatterier vid tillämpningen av denna förordning. För att säkerställa att alla batterier som används i lätta transportmedel, som elcyklar och elskotrar, klassificeras som bärbara batterier, är det nödvändigt att förtydliga definitionen av bärbara batterier och att införa en viktgräns för sådana batterier.

(12)

Inom förordningens breda tillämpningsområde är det lämpligt att skilja mellan olika kategorier av batterier beroende på deras utformning och användning, oberoende av batteriets kemiska sammansättning. Uppdelningen i, å ena sidan, bärbara batterier, och industribatterier och bilbatterier, å andra sidan, enligt direktiv 2006/66/EG, bör vidareutvecklas för att bättre återspegla den nya utvecklingen och marknadsspridningen när det gäller användningen av batterier. Batterier som används för framdrivning i elfordon, och som enligt direktiv 2006/66/EG tillhör kategorin industribatterier, utgör en stor och växande del av marknaden på grund av den snabba ökningen av elfordon för vägtransporter. Det är därför lämpligt att klassificera batterier som används för framdrivning av elfordon i en ny kategori, dvs. elfordonsbatterier. Kategorin industribatterier enligt denna förordning kommer även fortsättningsvis att omfatta batterier för framdrivning av transportmedel inom järnvägs-, vattenvägs- och lufttransport. Batterier som används för framdrivning av lätta transportmedel, såsom elcyklar och elskotrar, klassificerades inte tydligt som batterier enligt direktiv 2006/66/EG och utgör en betydande del av marknaden på grund av deras ökande användning inom hållbar rörlighet i städer. Det är därför lämpligt att klassificera batterier som används för framdrivning av lätta transportmedel i en ny kategori, dvs. batterier för lätta transportmedel. Kategorin industribatterier omfattar en bred grupp batterier som är avsedda för industriell verksamhet, kommunikationsinfrastruktur, jordbruksverksamhet och produktion och distribution av elektrisk energi. Utöver de batterier som ingår i denna icke-uttömmande förteckning med exempel bör alla batterier som inte är bärbara batterier, startbatterier (tidigare kallade bilbatterier) , batterier för lätta transportmedel eller elfordonsbatterier anses vara industribatterier. Batterier som används för energilagring i privata miljöer eller i hemmiljöer betraktas som industribatterier vid tillämpningen av denna förordning.

Ändring 5

Förslag till förordning

Skäl 13

Kommissionens förslag

Ändring

(13)

Batterier bör utformas och tillverkas på ett sådant sätt att deras prestanda, hållbarhet och säkerhet optimeras och deras miljöpåverkan minimeras. Det är lämpligt att fastställa särskilda hållbarhetskrav för laddningsbara industribatterier och elfordonsbatterier med intern lagring med en kapacitet på över 2 kWh , eftersom sådana batterier utgör det marknadssegment som förväntas öka mest under de kommande åren.

(13)

Batterier bör utformas och tillverkas på ett sådant sätt att deras prestanda, hållbarhet och säkerhet optimeras och deras miljöpåverkan minimeras. Det är lämpligt att fastställa särskilda hållbarhetskrav för industribatterier , batterier för lätta transportmedel och elfordonsbatterier, eftersom sådana batterier utgör det marknadssegment som förväntas öka mest under de kommande åren.

Ändring 6

Förslag till förordning

Skäl 15

Kommissionens förslag

Ändring

(15)

Användningen av farliga ämnen i batterier bör begränsas för att skydda människors hälsa och miljön och för att minska förekomsten av sådana ämnen i avfall. Utöver de begränsningar som anges i bilaga XVII till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 (29) är det därför lämpligt att fastställa begränsningar för kvicksilver, kadmium och bly i vissa typer av batterier. Batterier som används i fordon som omfattas av ett undantag enligt bilaga II till Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/53/EG (30) bör undantas från kadmiumförbudet. Kommissionen bör, med hjälp av kemikaliemyndigheten, göra en systematisk helhetsbedömning av farliga ämnen i batterier. Denna bedömning bör särskilt fokusera på batteriers kemiska sammansättningar som används i höga kvantiteter på marknaden, utvecklande och framväxande kemiska sammansättningar och tillgången till lämpliga alternativ till blyindustribatterier och blystartbatterier och till nickelkadmiumindustribatterier.

Ändring 7

Förslag till förordning

Skäl 17

Kommissionens förslag

Ändring

(17)

Förfarandet för att anta nya begränsningar och för att ändra nuvarande begränsningar för farliga ämnen i batterier bör anpassas helt och hållet till förordning (EG) nr 1907/2006. I syfte att säkerställa ett effektivt beslutsfattande och en god samordning och förvaltning av de relevanta tekniska, vetenskapliga och administrativa aspekterna av denna förordning bör Europeiska kemikaliemyndigheten, vilken inrättades genom förordning (EG) nr 1907/2006 (kemikaliemyndigheten), ges specifika uppgifter med avseende på utvärderingen av risker med ämnen i samband med tillverkning och användning av batterier, såväl som de risker som kan uppstå efter det att batterierna är förbrukade, samt med avseende på utvärdering av samhällsekonomiska faktorer och analys av alternativ, i enlighet med relevant vägledning från kemikaliemyndigheten. Följaktligen bör kemikaliemyndighetens riskbedömningskommitté och kommittén för samhällsekonomisk analys underlätta utförandet av vissa av de uppgifter som åläggs kemikaliemyndigheten genom denna förordning.

(17)

Förfarandet för att anta nya begränsningar och för att ändra nuvarande begränsningar för farliga ämnen i batterier bör anpassas helt och hållet till förordning (EG) nr 1907/2006. I syfte att säkerställa ett effektivt beslutsfattande och en god samordning och förvaltning av de relevanta tekniska, vetenskapliga och administrativa aspekterna av denna förordning bör det finnas ett gott samarbete, samordning och utbyte av information mellan medlemsstaterna, Europeiska kemikaliemyndigheten, vilken inrättades genom förordning (EG) nr 1907/2006 (kemikaliemyndigheten), kommissionen och berörda parter. Medlemsstaterna eller kemikaliemyndigheten bör ges specifika uppgifter med avseende på utvärderingen av risker med ämnen i samband med tillverkning och användning av batterier, såväl som de risker som kan uppstå efter det att batterierna är förbrukade, samt med avseende på utvärdering av samhällsekonomiska faktorer och analys av alternativ, i enlighet med relevant vägledning från kemikaliemyndigheten. Följaktligen bör kemikaliemyndighetens riskbedömningskommitté och kommittén för samhällsekonomisk analys underlätta utförandet av vissa av de uppgifter som åläggs kemikaliemyndigheten genom denna förordning.

Ändring 8

Förslag till förordning

Skäl 17a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(17a)

För att säkerställa att denna förordning är förenlig med eventuella framtida ändringar av bestämmelserna i förordning (EG) nr 1907/2006 eller med annan framtida unionslagstiftning om hållbarhetskriterier för farliga ämnen och kemikalier bör kommissionen bedöma om det krävs en ändring av artikel 6, artikel 71 eller bilaga I till den här förordningen eller alla dessa bestämmelser. Befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt bör delegeras till kommissionen med avseende på att ändra dessa bestämmelser vid behov.

Ändring 9

Förslag till förordning

Skäl 18

Kommissionens förslag

Ändring

(18)

Den väntade massiva användningen av batterier inom sektorer som mobilitet och energilagring bör minska koldioxidutsläppen, men för att maximera denna potential är det nödvändigt att batteriernas totala livscykel har ett lågt koldioxidavtryck. Enligt reglerna för produktkategoriers miljöavtryck för högspecifika laddningsbara batterier för mobila tillämpningar (31) är klimatförändringarna den näst viktigaste kategorin för hur batterier påverkar, efter användningen av mineraler och metaller. Den tekniska dokumentationen för laddningsbara industribatterier och elfordonsbatterier med intern lagring med en kapacitet på mer än 2 kWh som släpps ut på unionsmarknaden bör därför åtföljas av en deklaration om koldioxidavtryck , vilken vid behov bör göras per tillverkat parti. Batterier tillverkas i partier och i specifika mängder inom vissa tidsperioder . Harmoniserade tekniska regler för att beräkna koldioxidavtrycket för alla laddningsbara industribatterier och elfordonsbatterier med intern lagring med en kapacitet på mer än 2 kWh som släpps ut på unionsmarknaden är en förutsättning för att göra det möjligt att införa ett krav om att den tekniska dokumentationen för batterier måste innehålla en deklaration om koldioxidavtryck och därefter fastställa prestandaklasser för koldioxidavtryck med hjälp av vilka det blir möjligt att identifiera vilka batterier som har det minsta koldioxidavtrycket. Informationskrav och tydliga märkningskrav för batteriers koldioxidavtryck förväntas inte i sig leda till den beteendeförändring som krävs för att säkerställa att unionens mål att fasa ut fossila bränslen i sektorerna för mobilitet och energilagring, i linje med de internationellt överenskomna klimatförändringsmålen (32), kan uppnås. Det kommer därför att införas högsta tröskelvärden för koldioxidutsläpp, på grundval av en särskild konsekvensbedömning för att fastställa värdena i fråga. När kommissionen föreslår en nivå för tröskelvärdet för maximalt koldioxidavtryck kommer den bland annat att ta hänsyn till hur koldioxidavtrycksvärdena fördelas mellan de batterier som finns på marknaden, hur stora framsteg som har gjorts med att minska koldioxidavtrycket från batterier som släpps ut på unionsmarknaden och hur åtgärden faktiskt har bidragit och potentiellt kan bidra till unionens mål om hållbar rörlighet och klimatneutralitet senast 2050. För att skapa insyn vad gäller batteriernas koldioxidavtryck och styra unionsmarknaden mot batterier med lägre koldioxidutsläpp, oavsett var de tillverkas, är det motiverat med en gradvis och kumulativ höjning av kraven vad gäller koldioxidavtryck. Som ett resultat av dessa krav kommer de minskade koldioxidutsläppen under batteriernas livscykel att bidra till unionens mål att uppnå klimatneutralitet senast 2050. Detta kan också möjliggöra annan politik på unionsnivå och nationell nivå, som incitament och miljöanpassad offentlig upphandling, i syfte att främja produktion av batterier med mindre miljöpåverkan.

(18)

Den väntade massiva användningen av batterier inom sektorer som mobilitet och energilagring bör minska koldioxidutsläppen, men för att maximera denna potential är det nödvändigt att batteriernas totala livscykel har ett lågt koldioxidavtryck. Enligt reglerna för produktkategoriers miljöavtryck för högspecifika laddningsbara batterier för mobila tillämpningar (31) är växthusgasutsläpp som förvärrar klimatförändringarna den näst viktigaste kategorin för hur batterier påverkar, efter utvinningen och användningen av mineraler och metaller. Den tekniska dokumentationen för industribatterier , batterier för lätta transportmedel och elfordonsbatterier som släpps ut på unionsmarknaden bör därför åtföljas av en deklaration om koldioxidavtryck. Harmoniserade tekniska regler för att beräkna koldioxidavtrycket för alla industribatterier , batterier för lätta transportmedel och elfordonsbatterier som släpps ut på unionsmarknaden är en förutsättning för att göra det möjligt att införa ett krav om att den tekniska dokumentationen för batterier måste innehålla en deklaration om koldioxidavtryck och därefter fastställa prestandaklasser för koldioxidavtryck med hjälp av vilka det blir möjligt att identifiera vilka batterier som har det minsta koldioxidavtrycket. Informationskrav och tydliga märkningskrav för batteriers koldioxidavtryck förväntas inte i sig leda till den beteendeförändring som krävs för att säkerställa att unionens mål att fasa ut fossila bränslen i sektorerna för mobilitet och energilagring, i linje med de internationellt överenskomna klimatförändringsmålen (32), kan uppnås. Det kommer därför att införas högsta tröskelvärden för koldioxidutsläpp, på grundval av en särskild konsekvensbedömning för att fastställa värdena i fråga. När kommissionen föreslår en nivå för tröskelvärdet för maximalt koldioxidavtryck kommer den bland annat att ta hänsyn till hur koldioxidavtrycksvärdena fördelas mellan de batterier som finns på marknaden, hur stora framsteg som har gjorts med att minska koldioxidavtrycket från batterier som släpps ut på unionsmarknaden och hur åtgärden faktiskt har bidragit och potentiellt kan bidra till unionens mål om hållbar rörlighet och klimatneutralitet senast 2050. För att skapa insyn vad gäller batteriernas koldioxidavtryck och styra unionsmarknaden mot batterier med lägre koldioxidutsläpp, oavsett var de tillverkas, är det motiverat med en gradvis och kumulativ höjning av kraven vad gäller koldioxidavtryck. Som ett resultat av dessa krav kommer de minskade koldioxidutsläppen under batteriernas livscykel att bidra till unionens klimatmål, särskilt målet att uppnå klimatneutralitet senast 2050. Detta kan också möjliggöra annan politik på unionsnivå och nationell nivå, som incitament och miljöanpassad offentlig upphandling, i syfte att främja produktion av batterier med mindre miljöpåverkan.

Ändring 10

Förslag till förordning

Skäl 18a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(18a)

De högsta tröskelvärdena för koldioxidavtryck under hela livscykeln bör vara framtidssäkrade och utvecklas progressivt enligt bästa tillgängliga tillverknings- och produktionsprocesser. Vid antagandet av en delegerad akt som fastställer det högsta tröskelvärdet för koldioxidavtrycket under hela livscykeln bör kommissionen därför ta hänsyn till bästa tillgängliga tillverknings- och produktionsprocesser och säkerställa att de tekniska kriterier som väljs stämmer överens med målet i denna förordning om att säkerställa att de batterier som släpps ut på unionsmarknaden garanterar en hög skyddsnivå för människors hälsa, säkerhet, egendom och miljön.

Ändring 11

Förslag till förordning

Skäl 19

Kommissionens förslag

Ändring

(19)

Vissa ämnen som ingår i batterier, som kobolt, bly, litium och nickel, utvinns ur knappa resurser som inte finns lätt tillgängliga i unionen, och vissa betraktas som råmaterial av avgörande betydelse av kommissionen. Detta är ett område där EU behöver stärka sitt strategiska oberoende och sin motståndskraft inför potentiella försörjningsavbrott på grund av hälsokriser och andra kriser. Detta mål kan uppnås genom ökad cirkularitet och resurseffektivitet, vilket kan uppnås genom ökad materialåtervinning och användning av återvunna råmaterial.

(19)

Vissa ämnen som ingår i batterier, som kobolt, bly, litium och nickel, utvinns ur knappa resurser som inte finns lätt tillgängliga i unionen, och vissa betraktas som råmaterial av avgörande betydelse av kommissionen. I linje med unionens industristrategi behöver EU stärka sitt strategiska oberoende , bland annat genom att underlätta investeringar i fabriker som kommer att producera batterier i stor skala, och öka sin motståndskraft inför potentiella försörjningsavbrott på grund av hälsokriser och andra kriser. Detta mål kan uppnås genom ökad cirkularitet och resurseffektivitet, vilket kan uppnås genom ökad materialåtervinning och användning av återvunna råmaterial. Att ersätta knappa råmaterial med alternativa, mer allmänt tillgängliga material, inbegripet förnybara råmaterial, skulle också bidra till att stärka unionens egen batteriproduktion och strategiska oberoende. Det är därför av avgörande betydelse att unionen och medlemsstaterna stöder relevanta forsknings- och utvecklingsinitiativ.

Ändring 12

Förslag till förordning

Skäl 21

Kommissionens förslag

Ändring

(21)

I syfte att ta hänsyn till riskerna i samband med försörjningen av kobolt, bly, litium och nickel och för att bedöma ämnenas tillgänglighet, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på att ändra målen för minimiandelen återvunnet innehåll av kobolt, bly, litium eller nickel i aktiva material i batterier.

(21)

I syfte att ta hänsyn till riskerna i samband med försörjningen av kobolt, bly, litium och nickel och för att bedöma ämnenas tillgänglighet, och med hänsyn till de tekniska och vetenskapliga framstegen, bör kommissionen bedöma om det är lämpligt att se över målen för minimiandelen återvunnet innehåll av kobolt, bly, litium eller nickel i aktiva material i batterier och, vid behov, lägga fram ett lagstiftningsförslag för detta ändamål .

Ändring 13

Förslag till förordning

Skäl 21a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(21a)

I syfte att ta hänsyn till sådana ändringar i batteriteknik som påverkar vilka typer av material som går att återvinna bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på att komplettera denna förordning för att inkludera flera råmaterial och tillhörande mål i förteckningen över minimiandel återvunnet innehåll i aktiva material i batterier.

Ändring 14

Förslag till förordning

Skäl 22

Kommissionens förslag

Ändring

(22)

I syfte att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av reglerna för beräkning och kontroll, per batterimodell och parti per tillverkningsanläggning, av de mängder kobolt, bly, litium eller nickel som återvunnits från avfall och som ingår i aktiva material i batterier, samt informationskraven för teknisk dokumentation, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter.

(22)

I syfte att säkerställa enhetliga villkor i hela unionen med avseende på deklarationen av återvunnet material som bör tillhandahållas i ett harmoniserat format samt med avseende på teknisk dokumentation bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter för att fastställa formatet och den tekniska dokumentationen för deklarationen av återvunnet material .

Ändring 15

Förslag till förordning

Skäl 23

Kommissionens förslag

Ändring

(23)

De batterier som släpps ut på unionsmarknaden bör vara hållbara och ha hög prestanda. Det är därför nödvändigt att fastställa prestanda- och hållbarhetsparametrar för bärbara batterier för allmänt bruk och för laddningsbara industribatterier och elfordonsbatterier. När det gäller elfordonsbatterier håller Uneces informella arbetsgrupp för elfordon och miljö på att utarbeta hållbarhetskrav för fordon, varför det i denna förordning inte fastställs några ytterligare hållbarhetskrav . Å andra sidan, när det gäller batterier för energilagring, anses de befintliga mätmetoder som används för att testa batteriers prestanda och hållbarhet inte vara tillräckligt exakta och representativa för att möjliggöra införandet av minimikrav. Införandet av minimikrav för dessa batteriers prestanda och hållbarhet bör åtföljas av lämpliga harmoniserade standarder eller gemensamma specifikationer.

(23)

De batterier som släpps ut på unionsmarknaden bör vara hållbara och ha hög prestanda. Det är därför nödvändigt att fastställa prestanda- och hållbarhetsparametrar för bärbara batterier och för industribatterier, batterier för lätta transportmedel och elfordonsbatterier. När det gäller elfordonsbatterier håller Uneces informella arbetsgrupp för elfordon och miljö på att utarbeta hållbarhetskrav för fordon, varför denna förordning bör anpassas till dess slutsatser . Å andra sidan, när det gäller batterier för energilagring, anses de befintliga mätmetoder som används för att testa batteriers prestanda och hållbarhet inte vara tillräckligt exakta och representativa för att möjliggöra införandet av minimikrav. Införandet av minimikrav för dessa batteriers prestanda och hållbarhet bör åtföljas av lämpliga harmoniserade standarder eller gemensamma specifikationer.

Ändring 16

Förslag till förordning

Skäl 24

Kommissionens förslag

Ändring

(24)

I syfte att minska den miljöpåverkan som batterier har under hela livscykeln bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på att ändra prestanda- och hållbarhetsparametrarna och fastställa minimivärden för dessa parametrar för bärbara batterier för allmänt bruk och laddningsbara industribatterier.

(24)

I syfte att minska den miljöpåverkan som batterier har under hela livscykeln bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på att ändra prestanda- och hållbarhetsparametrarna och fastställa minimivärden för dessa parametrar för bärbara batterier , batterier för lätta transportmedel och laddningsbara industribatterier.

Ändring 17

Förslag till förordning

Skäl 24a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(24a)

I syfte att säkerställa att unionens regler om elektrokemisk prestanda och hållbarhet för elfordonsbatterier stämmer överens med de tekniska specifikationerna från Uneces informella arbetsgrupp för elfordon och miljö och mot bakgrund av den tekniska och vetenskapliga utvecklingen, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på att ändra parametrarna för prestanda och hållbarhet samt minimivärdena för dessa parametrar för elfordonsbatterier.

Ändring 18

Förslag till förordning

Skäl 25

Kommissionens förslag

Ändring

(25)

Vissa icke-laddningsbara batterier för allmänt bruk kan innebära en ineffektiv användning av resurser och energi. Det bör därför fastställas objektiva krav avseende sådana batteriers prestanda och hållbarhet i syfte att säkerställa att färre icke-laddningsbara bärbara batterier för allmänt bruk med låg prestanda släpps ut på marknaden , i synnerhet om det av en livscykelanalys framgår att användning av laddningsbara batterier i stället för icke-laddningsbara ger övergripande miljöfördelar.

(25)

Vissa icke-laddningsbara batterier för allmänt bruk kan innebära en ineffektiv användning av resurser och energi. Icke-laddningsbara batterier används dock fortfarande för vissa apparater. Det bör därför fastställas objektiva krav avseende sådana batteriers prestanda och hållbarhet i syfte att säkerställa att färre icke-laddningsbara bärbara batterier för allmänt bruk med låg prestanda släpps ut på marknaden . Kommissionen bör för specifika produktgrupper som använder icke-laddningsbara batterier, på grundval av en livscykelanalys , bedöma huruvida användning av laddningsbara batterier i stället för icke-laddningsbara ger övergripande miljöfördelar och därmed huruvida användningen av icke-laddningsbara bärbara batterier för allmänt bruk bör fasas ut . Det bör också vara möjligt att komplettera kraven i denna förordning med krav som fastställs genom genomförandeåtgärder enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG (1) för vissa produkter som drivs med batterier.

Ändring 19

Förslag till förordning

Skäl 26

Kommissionens förslag

Ändring

(26)

I syfte att säkerställa att bärbara batterier som ingår i apparater genomgår lämplig separat insamling, behandling och materialåtervinning av hög kvalitet när de har blivit avfall, behövs bestämmelser för att säkerställa att de kan avlägsnas och ersättas i sådana apparater. Förbrukade batterier bör kunna ersättas så att den förväntade livslängden för de apparater de ingår i kan förlängas. De allmänna bestämmelserna i denna förordning får kompletteras med krav för vissa produkter som drivs med batterier inom ramen för genomförandeåtgärder enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG (33). Om det i annan unionslagstiftning, av säkerhetsskäl, fastställs mer specifika krav, som att batterier måste kunna avlägsnas ur produkter (till exempel leksaker), bör dessa särskilda regler tillämpas.

(26)

I syfte att säkerställa att bärbara batterier som ingår i apparater genomgår lämplig separat insamling, behandling och materialåtervinning av hög kvalitet när de har blivit avfall, behövs bestämmelser för att säkerställa att de kan avlägsnas och ersättas i sådana apparater. Det bör också fastställas regler för batterier för lätta transportmedel. Förbrukade batterier bör kunna ersättas så att den förväntade livslängden för de apparater de ingår i kan förlängas. De allmänna bestämmelserna i denna förordning får kompletteras med krav för vissa produkter som drivs med batterier inom ramen för genomförandeåtgärder enligt direktiv 2009/125/EG. Om det i annan unionslagstiftning, av säkerhetsskäl, fastställs mer specifika krav, som att batterier måste kunna avlägsnas ur produkter (till exempel leksaker), bör dessa särskilda regler tillämpas. Det bör också fastställas bestämmelser för att säkerställa att industribatterier, startbatterier och elfordonsbatterier kan avlägsnas och bytas ut, samtidigt som hänsyn tas till deras olika karaktär och särskilda säkerhetskrav.

Ändring 20

Förslag till förordning

Skäl 26a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(26a)

Startbatterier, elfordonsbatterier och industribatterier bör kunna avlägsnas och bytas ut av kvalificerade oberoende aktörer. Det bör fastställas bestämmelser för att säkerställa att sådana batterier kan avlägsnas, bytas ut och demonteras. Det är viktigt att sådana batteriers säkerhet vid reparation kan bedömas baserat på icke-förstörande tester som är anpassade för dem. I syfte att underlätta reparationen av startbatterier, elfordonsbatterier och industribatterier bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på att komplettera denna förordning för att fastställa kriterier för avlägsnande, utbytbarhet och demontering av startbatterier, elfordonsbatterier och industribatterier. I syfte att kunna bedöma sådana batteriers säkerhet vid reparation bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på att fastställa lämpliga icke-förstörande testmetoder.

Ändring 21

Förslag till förordning

Skäl 26b (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(26b)

För att ytterligare minska avfallet bör driftskompatibiliteten hos batterier, anslutningar och laddare mellan olika produkttyper främjas i produktspecifik lagstiftning som genomför ekologisk design, och i det kommande initiativet om hållbara produkter.

Ändring 22

Förslag till förordning

Skäl 26c (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(26c)

Om laddarna inom specifika batterikategorier blir kompatibla kan det minska onödigt avfall och onödiga kostnader, till nytta för konsumenter och andra slutanvändare. Elfordonsbatterier, batterier för lätta transportmedel och laddningsbara batterier som ingår i specifika kategorier av elektrisk och elektronisk utrustning bör därför kunna laddas om med hjälp av gemensamma laddare som möjliggör driftskompatibilitet inom varje kategori av batterier. Denna förordning bör därför innehålla bestämmelser som ålägger kommissionen att bedöma hur man bäst kan införa harmoniserade standarder för gemensamma laddare som ska tillämpas senast den 1 januari 2026 för dessa kategorier av batterier. Denna bedömning bör vid behov åtföljas av lagstiftningsförslag.

Ändring 23

Förslag till förordning

Skäl 27

Kommissionens förslag

Ändring

(27)

För många produkters, apparaters och tjänsters drift och säkerhet är det av avgörande betydelse att de batterier som används är tillförlitliga. Därför bör batterier utformas och tillverkas på ett sådant sätt att det är möjligt att garantera säker drift och användning. Detta är särskilt relevant när det gäller stationära batterienergilagringssystem, vilka för närvarande inte omfattas av någon annan unionslagstiftning. Det bör därför fastställas vilka parametrar som bör beaktas vid säkerhetstester av sådana energilagringssystem .

(27)

För många produkters, apparaters och tjänsters drift och säkerhet är det av avgörande betydelse att de batterier som används är tillförlitliga. Därför bör batterier utformas och tillverkas på ett sådant sätt att det är möjligt att garantera säker drift och användning , så att de inte skadar människor eller miljön eller egendom . Detta är särskilt relevant när det gäller batterier inom stationära batterienergilagringssystem, vilka för närvarande inte omfattas av någon annan unionslagstiftning. Det bör därför fastställas vilka parametrar som bör beaktas vid säkerhetstester av sådana batterier och kompletteras av gällande CEN-, Cenelec- och IEC-standarder .

Ändring 24

Förslag till förordning

Skäl 28

Kommissionens förslag

Ändring

(28)

För att slutanvändarna ska få transparent, tillförlitlig och tydlig information om batterier och deras huvudsakliga egenskaper och om förbrukade batterier, så att de kan fatta välgrundade beslut när de köper och gör sig av med batterier och för att göra det möjligt för avfallsaktörer att på lämpligt sätt behandla förbrukade batterier, bör batterier märkas. Batterier bör märkas med all nödvändig information om deras huvudsakliga egenskaper, inklusive deras kapacitet , produktionsegenskaper och innehåll av vissa farliga ämnen. För att säkerställa att informationen finns tillgänglig över tid bör den också göras tillgänglig med hjälp av QR-koder som bör respektera riktlinjerna i ISO IEC-standard 18004. Den QR-kod som är tryckt eller graverad på alla batterier bör ge tillgång till ett batteris produktpass. Märkning och QR-koder bör vara tillgängliga för personer med funktionsnedsättning i enlighet med kraven i direktiv (EU) 2019/882 (1) .

Ändring 25

Förslag till förordning

Skäl 29

Kommissionens förslag

Ändring

(29)

Information om batteriers prestanda är avgörande för att säkerställa att slutanvändarna i sin roll som konsumenter ges korrekt information i god tid och i synnerhet att de har tillgång till en gemensam grund för att jämföra olika batterier innan de köper dem. Därför bör bärbara batterier för allmänt bruk och startbatterier märkas med en etikett med information om deras minsta genomsnittliga batteritid när de används i specifika tillämpningar. Det är därför viktig att vägleda slutanvändaren om hur man kan göra sig av med förbrukade batterier på lämpligt sätt.

(29)

Information om batteriers prestanda är avgörande för att säkerställa att slutanvändarna, i synnerhet konsumenter, ges korrekt information i god tid och i synnerhet att de har tillgång till en gemensam grund för att jämföra olika batterier innan de köper dem. Därför bör bärbara batterier , batterier för lätta transportmedel och startbatterier märkas med en etikett med information om deras minsta genomsnittliga batteritid när de används i specifika tillämpningar och deras förväntade livslängd . Det är därför viktig att vägleda slutanvändaren om hur man kan göra sig av med förbrukade batterier på lämpligt sätt.

Ändring 26

Förslag till förordning

Skäl 30

Kommissionens förslag

Ändring

(30)

Laddningsbara industribatterier och elfordonsbatterier med intern lagring med kapacitet på mer än 2 kWh bör innehålla ett batterihanteringssystem som lagrar data så att batteriernas hälsotillstånd och förväntade livslängd när som helst kan fastställas av slutanvändaren eller annan tredje part som agerar för slutanvändarens räkning. En person som har köpt ett batteri, eller en tredje part som agerar för personens räkning, i syfte att behandla batteriet för ändrad användning eller återtillverkning bör alltid ges tillträde till batterihanteringssystemet så att denne kan bedöma batteriets restvärde och så att återanvändningen, behandlingen för ändrad användning och återtillverkningen kan förenklas, samt så att batteriet kan göras tillgängligt för oberoende aggregatorer, i enlighet med definitionen i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/944 (34), som driver virtuella kraftverk i elnäten. Detta krav bör gälla utöver unionslagstiftningen om typgodkännande av fordon, inbegripet de tekniska specifikationerna från arbetet i Uneces informella arbetsgrupp för elfordon och miljö vad gäller datatillgång i elfordon.

(30)

Batterier inom stationära batterienergilagringssystem, batterier för lätta transportmedel och elfordonsbatterier innehåller ett batterihanteringssystem som lagrar data . Det batterihanteringssystemet bör innehålla information om batteriernas hälsotillstånd , säkerhet och förväntade livslängd så att dessa aspekter när som helst kan fastställas av slutanvändaren eller annan tredje part som agerar för slutanvändarens räkning. En person som har köpt ett batteri, eller en tredje part som agerar för personens räkning, bör, i syfte att underlätta återanvändning, behandling för ändrad användning eller återtillverkning av batteriet, alltid ges tillträde till skrivskyddade uppgifter i batterihanteringssystemet så att denne kan bedöma batteriets restvärde och så att förberedelsen för återanvändning, återanvändningen, förberedelsen för behandling för ändrad användning, behandlingen för ändrad användning och återtillverkningen kan förenklas, samt så att batteriet kan göras tillgängligt för oberoende aggregatorer, i enlighet med definitionen i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/944 (34), som driver virtuella kraftverk i elnäten , bland annat de nödvändiga funktionerna för att möjliggöra driften av ”fordon till nät”-tjänster (V2G). För att underlätta deras spridning och användning i unionen bör elfordonsbatterier och batterier för lätta transportmedel ha tillgängliga skrivskyddade fordonsdata i realtid om batteriernas hälsotillstånd, batteriets laddningstillstånd, börvärde för batteriets effekt och batteriets kapacitet. Batterihanteringssystemet för elfordonsbatterier bör också ha en kommunikationsfunktion som gör det möjligt att ha smarta laddningsfunktioner såsom laddning av fordon till nät, ombordladdning samt laddning från fordon till fordon, fordon till powerbank och fordon till byggnad . Detta krav bör gälla utöver unionslagstiftningen om typgodkännande av fordon, inbegripet de tekniska specifikationerna från arbetet i Uneces informella arbetsgrupp för elfordon och miljö vad gäller datatillgång i elfordon. De tekniska specifikationer som bygger på Uneces globala tekniska föreskrifter, när dessa blivit tillämpliga i unionslagstiftningen, bör betraktas som ett riktmärke för data om parametrar för bestämning av hälsotillstånd och förväntad livslängd hos batterier som ska ingå i batterihanteringssystemet.

Ändring 27

Förslag till förordning

Skäl 31

Kommissionens förslag

Ändring

(31)

Efterlevnaden av ett antal produktspecifika krav enligt denna förordning, exempelvis avseende prestanda, hållbarhet, behandling för ändrad användning samt säkerhet, bör kontrolleras med tillförlitliga, exakta och reproducerbara metoder som tar hänsyn till allmänt vedertagen bästa praxis för mät- och beräkningsmetoder. I syfte att säkerställa att det inte finns några handelshinder på den inre marknaden bör standarderna harmoniseras på unionsnivå. Sådana metoder och standarder bör i största möjliga utsträckning beakta batteriernas verkliga användningsförhållanden, återspegla genomsnittskonsumentens beteende och vara robusta, för att avskräcka från försök till avsiktligt eller oavsiktligt kringgående. Så snart en hänvisning till en sådan standard har antagits i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1025/2012 (35) och offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, bör det förutsättas att de produktspecifika krav som antas på grundval av den här förordningen efterlevs, på villkor att tillämpningen av metoderna visar att de minimivärden som fastställts för de väsentliga kraven har uppnåtts. I avsaknad av offentliggjorda standarder vid tidpunkten för tillämpningen av produktspecifika krav bör kommissionen anta gemensamma specifikationer genom genomförandeakter, och även beträffande dessa är det lämpligt att förutsätta att de efterlevs (presumtion om överensstämmelse). I de fall då de gemensamma specifikationerna i ett senare skede visar sig ha brister bör kommissionen genom en genomförandeakt ändra eller upphäva de gemensamma specifikationerna i fråga.

(31)

Efterlevnaden av ett antal produktspecifika krav enligt denna förordning, exempelvis avseende prestanda, hållbarhet, behandling för ändrad användning samt säkerhet, bör kontrolleras med tillförlitliga, exakta och reproducerbara metoder som tar hänsyn till allmänt vedertagen bästa praxis för mätningar, standarder och beräkningsmetoder. I syfte att säkerställa att det inte finns några handelshinder på den inre marknaden bör standarderna harmoniseras på unionsnivå. Sådana metoder och standarder bör i största möjliga utsträckning beakta batteriernas verkliga användningsförhållanden, återspegla genomsnittskonsumentens beteende och vara robusta, för att avskräcka från försök till avsiktligt eller oavsiktligt kringgående. Så snart en hänvisning till en sådan standard har antagits i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1025/2012 (35) och offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, bör det förutsättas att de produktspecifika krav som antas på grundval av den här förordningen efterlevs, på villkor att tillämpningen av metoderna visar att de minimivärden som fastställts för de väsentliga kraven har uppnåtts. För att undvika dubbla standarder, maximera effektiviteten och inlemma den främsta sakkunskapen och spetskompetensen bör kommissionen sträva efter att begära att en eller flera europeiska standardiseringsorganisationer utarbetar en standard om en sådan saknas. I avsaknad av offentliggjorda standarder vid tidpunkten för tillämpningen av produktspecifika krav eller om responsen från den europeiska standardiseringsorganisationen inte blir den önskade bör kommissionen i motiverade undantagsfall och efter samråd med berörda aktörer anta gemensamma specifikationer genom genomförandeakter, och även beträffande dessa är det lämpligt att förutsätta att de efterlevs (presumtion om överensstämmelse). I de fall då de gemensamma specifikationerna i ett senare skede visar sig ha brister bör kommissionen genom en genomförandeakt ändra eller upphäva de gemensamma specifikationerna i fråga.

Ändring 28

Förslag till förordning

Skäl 31a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(31a)

Ett aktivt engagemang i internationella standardiseringskommittéers arbete är en viktig strategisk förutsättning för att släppa ut framtida teknik på marknaden. I vissa fall har unionen varit underrepresenterad i dessa kommittéer. Kommissionen och medlemsstaterna bör därför aktivt stödja europeiska företags arbete i sådana internationella standardiseringskommittéer. Innan kommissionen överväger att anta standarder genom sekundärlagstiftning bör den noggrant bedöma det arbete som har utförts på internationell nivå.

Ändring 29

Förslag till förordning

Skäl 31b (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(31b)

Kommissionen bör säkerställa konsekvens när det gäller harmoniserade standarder och gemensamma specifikationer enligt denna förordning och vid översynen av förordning (EU) nr 1025/2012.

Ändring 30

Förslag till förordning

Skäl 32

Kommissionens förslag

Ändring

(32)

I syfte att säkerställa effektiv tillgång till information för marknadskontrolländamål, för anpassning till ny teknik och för att säkerställa motståndskraft vid globala kriser, såsom covid-19-pandemin, bör det vara möjligt att lämna information online om överensstämmelse med alla unionsakter som är tillämpliga på batterier, i form av en samlad EU-försäkran om överensstämmelse.

(32)

I syfte att säkerställa effektiv tillgång till information för marknadskontrolländamål, för anpassning till ny teknik och för att säkerställa motståndskraft vid globala kriser, såsom covid-19-pandemin, skulle information om överensstämmelse med alla unionsakter som är tillämpliga på batterier kunna tillhandahållas online i form av en samlad EU-försäkran om överensstämmelse.

Ändring 31

Förslag till förordning

Skäl 35

Kommissionens förslag

Ändring

(35)

De valda modulerna tar emellertid inte hänsyn till vissa aspekter som gäller för batterier och det är därför nödvändigt att anpassa de moduler som valts för förfarandet för bedömning av överensstämmelse. I syfte att ta hänsyn till att de hållbarhets-, säkerhets- och märkningskrav som införs genom denna förordning är nya och komplexa och i syfte att säkerställa att de batterier som släpps ut på marknaden överensstämmer med de rättsliga kraven, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på att ändra förfarandena för bedömning av överensstämmelse genom tillägg av kontrolletapper eller genom ändring av bedömningsmodulerna mot bakgrund av utvecklingen på batterimarknaden eller i batterivärdekedjan.

(35)

De valda modulerna tar emellertid inte hänsyn till vissa aspekter som gäller för batterier och det är därför nödvändigt att anpassa de moduler som valts för förfarandet för bedömning av överensstämmelse. I syfte att ta hänsyn till att de hållbarhets-, säkerhets- , märknings- och informationskrav som införs genom denna förordning är nya och komplexa och i syfte att säkerställa att de batterier som släpps ut på marknaden överensstämmer med de rättsliga kraven, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på att ändra förfarandena för bedömning av överensstämmelse genom tillägg av kontrolletapper eller genom ändring av bedömningsmodulerna mot bakgrund av utvecklingen på batterimarknaden eller i batterivärdekedjan. Robusta förfaranden för bedömning av överensstämmelse behövs för att säkerställa överensstämmelsen med hållbarhetskrav och de skyldigheter i denna förordning som rör tillbörlig aktsamhet i värdekedjan.

Ändring 32

Förslag till förordning

Skäl 38

Kommissionens förslag

Ändring

(38)

I syfte att ta hänsyn till det faktum att hållbarhets-, säkerhets- och märkningskraven för batterier är nya och komplexa, och i syfte att säkerställa en konsekvent kvalitetsnivå i bedömningen av batteriers överensstämmelse, är det nödvändigt att fastställa krav avseende de anmälande myndigheter som är involverade i bedömning, anmälan och övervakning av anmälda organ. Det bör särskilt säkerställas att den anmälande myndigheten är objektiv och opartisk i sin verksamhet. De anmälande myndigheterna bör se till att de uppgifter som de erhåller behandlas konfidentiellt, men de bör kunna utbyta information om anmälda organ med nationella myndigheter, de anmälande myndigheterna i andra medlemsstater och med kommissionen, för att säkerställa enhetlighet i bedömningen av överensstämmelse.

(38)

I syfte att ta hänsyn till det faktum att hållbarhets-, prestanda-, säkerhets- , märknings- och informationskraven för batterier är nya och komplexa, och i syfte att säkerställa en konsekvent kvalitetsnivå i bedömningen av batteriers överensstämmelse, är det nödvändigt att fastställa krav avseende de anmälande myndigheter som är involverade i bedömning, anmälan och övervakning av anmälda organ. Det bör särskilt säkerställas att den anmälande myndigheten är objektiv och opartisk i sin verksamhet och har tillräckligt med tekniskt kompetent personal för att kunna utföra sina uppgifter . De anmälande myndigheterna bör se till att de uppgifter som de erhåller behandlas konfidentiellt, men de bör kunna utbyta information om anmälda organ med nationella myndigheter, de anmälande myndigheterna i andra medlemsstater och med kommissionen, för att säkerställa enhetlighet i bedömningen av överensstämmelse.

Ändring 33

Förslag till förordning

Skäl 39

Kommissionens förslag

Ändring

(39)

Det är av största vikt att alla anmälda organ utför sina uppgifter på samma nivå, på rättvisa konkurrensvillkor och autonomt. Det bör därför fastställas krav för de organ för bedömning av överensstämmelse som vill bli anmälda för att kunna tillhandahålla bedömningar av överensstämmelse. Kraven bör fortsätta att gälla som en garanti för att det anmälda organets kompetens upprätthålls. För att säkra sitt oberoende bör det anmälda organet och den personal som det anställer åläggas att agera oberoende gentemot ekonomiska aktörer i batterivärdekedjan och gentemot andra företag, inbegripet näringslivsorganisationer, moderbolag och dotterbolag. Det anmälda organet bör åläggas att dokumentera sitt oberoende och lämna in sådan dokumentation till den anmälande myndigheten.

(39)

Ändring 34

Förslag till förordning

Skäl 42

Kommissionens förslag

Ändring

(42)

Eftersom de tjänster som anmälda organ i en medlemsstat erbjuder kan avse batterier som tillhandahålls på marknaden i hela unionen, bör övriga medlemsstater och kommissionen beredas tillfälle att göra invändningar rörande ett anmält organ. I syfte att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter med avseende på att begära att den anmälande myndigheten vidtar korrigerande åtgärder om ett anmält organ inte uppfyller eller inte längre uppfyller kraven i denna förordning.

(42)

Eftersom de tjänster som anmälda organ i en medlemsstat erbjuder kan avse batterier som tillhandahålls på marknaden i hela unionen bör övriga medlemsstater, kommissionen , ekonomiska aktörer och berörda parter beredas tillfälle att göra invändningar rörande ett anmält organ. Under utredningen bör kommissionen rådfråga en unionsprovningsanläggning som utsetts i enlighet med förordning (EU) 2019/1020. I syfte att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter med avseende på att begära att den anmälande myndigheten vidtar korrigerande åtgärder om ett anmält organ inte uppfyller eller inte längre uppfyller kraven i denna förordning.

Ändring 35

Förslag till förordning

Skäl 43

Kommissionens förslag

Ändring

(43)

För att underlätta och påskynda förfarandet för bedömning av överensstämmelse, certifieringen och marknadstillträdet, och med tanke på att hållbarhets-, säkerhets- och märkningskraven för batterier är nya och komplexa, är det av avgörande betydelse att anmälda organ har kontinuerlig tillgång till all testningsutrustning och alla testningsanläggningar som behövs och att de tillämpar förfarandena utan att skapa onödiga bördor för de ekonomiska aktörerna. Av samma skäl och för att säkerställa likabehandling av de ekonomiska aktörerna är det nödvändigt att de anmälda organen tillämpar förfarandena för bedömning av överensstämmelse konsekvent.

(43)

För att underlätta och påskynda förfarandet för bedömning av överensstämmelse, certifieringen och marknadstillträdet, och med tanke på att hållbarhets-, säkerhets- , märknings- och informationskraven för batterier är nya och komplexa, är det av avgörande betydelse att anmälda organ har kontinuerlig tillgång till all testningsutrustning och alla testningsanläggningar som behövs och att de tillämpar förfarandena utan att skapa onödiga bördor för de ekonomiska aktörerna. Av samma skäl och för att säkerställa likabehandling av de ekonomiska aktörerna är det nödvändigt att de anmälda organen tillämpar förfarandena för bedömning av överensstämmelse konsekvent.

Ändring 36

Förslag till förordning

Skäl 51

Kommissionens förslag

Ändring

(51)	För att underlätta kommunikationen mellan ekonomiska aktörer, marknadskontrollmyndigheter och konsumenter bör de ekonomiska aktörerna, i sina kontaktuppgifter, utöver postadressen , även ange en webbadress.

(51)	För att underlätta kommunikationen mellan ekonomiska aktörer, marknadskontrollmyndigheter och konsumenter bör de ekonomiska aktörerna, i sina kontaktuppgifter, ange ett telefonnummer , en postadress, e-postadress och webbadress.

Ändring 37

Förslag till förordning

Skäl 52

Kommissionens förslag

Ändring

(52)

Det måste säkerställas garantier för att de batterier från tredjeländer som förs in på unionsmarknaden överensstämmer med kraven i denna förordning, oavsett om de importeras som separata batterier eller ingår i produkter, och det måste framför allt säkerställas att tillverkarna har underkastat batterierna lämpliga förfaranden för bedömning av överensstämmelse. Det bör därför föreskrivas att importörerna måste se till att de batterier som de släpper ut på marknaden och som tas i bruk uppfyller kraven i denna förordning och att den CE-märkning av batterier och den dokumentation som tas fram av tillverkarna är tillgängliga för kontroll av de nationella myndigheterna.

(52)

Det måste säkerställas garantier för att de batterier från tredjeländer som förs in på unionsmarknaden överensstämmer med kraven i denna förordning och med relevant tillämplig unionsrätt , oavsett om de importeras som separata batterier eller ingår i produkter, och det måste framför allt säkerställas att tillverkarna har underkastat batterierna lämpliga förfaranden för bedömning av överensstämmelse. Särskild vikt bör läggas vid att säkerställa en robust och oberoende tredjepartskontroll av kraven i denna förordning när det gäller batteriers produktionsprocess. Efterlevnaden av reglerna för deklaration om koldioxidavtryck, för återvunnet innehåll samt för tillbörlig aktsamhet i fråga om mänskliga rättigheter och batterivärdekedjan i denna förordning bör därför säkerställas till fullo. Det bör därför föreskrivas att importörerna måste se till att de batterier som de släpper ut på marknaden och som tas i bruk uppfyller kraven i denna förordning och att den CE-märkning av batterier och den dokumentation som tas fram av tillverkarna är tillgängliga för kontroll av de nationella myndigheterna. Dessa myndigheter bör, särskilt när de kontrollerar produkter som kommer in på unionsmarknaden från tredjeländer, säkerställa en enhetlig tillämpning av unionsrätten genom en ändamålsenlig och enhetlig nivå på kontrollerna, i enlighet med förordning (EU) 2019/1020.

Ändring 38

Förslag till förordning

Skäl 53

Kommissionens förslag

Ändring

(53)

När ett batteri släpps ut på marknaden eller tas i bruk bör importören ange sitt namn, sitt registrerade firmanamn eller registrerade varumärke samt sin postadress på batteriet. Undantag bör medges i de fall då batteriets storlek inte tillåter detta. Detta inbegriper fall då importören skulle behöva öppna förpackningen för att ange namn och adress på batteriet och de fall då batteriet är för litet för att informationen ska kunna anbringas .

(53)

När ett batteri släpps ut på marknaden eller tas i bruk bör importören ange sitt namn, sitt registrerade firmanamn eller registrerade varumärke samt sin postadress , e-postadress och sitt telefonnummer på batteriet. Undantag bör medges i de fall då batteriets storlek inte tillåter detta på grund av att batteriet är för litet för att rymma denna information . Undantag bör också medges i fall då importören skulle behöva öppna förpackningen för att ange namn och övriga kontaktuppgifter. I dessa undantagsfall bör importören lämna denna information i ett dokument som medföljer batteriet eller på annat direkt tillgängligt sätt. Om det finns en förpackning bör informationen anges på denna .

Ändring 39

Förslag till förordning

Skäl 56

Kommissionens förslag

Ändring

(56)	Eftersom distributörer och importörer befinner sig nära marknaden, bör de medverka i de nationella myndigheternas marknadskontroll och vara beredda att delta aktivt genom att förse dessa myndigheter med alla nödvändiga uppgifter om det berörda batteriet.

(56)

Eftersom distributörer, importörer och leverantörer av distributionstjänster, inbegripet marknadsplatser, befinner sig nära marknaden bör de medverka i de nationella myndigheternas marknadskontroll och vara beredda att delta aktivt genom att förse dessa myndigheter med alla nödvändiga uppgifter om det berörda batteriet.

Ändring 40

Förslag till förordning

Skäl 57

Kommissionens förslag

Ändring

(57)

Marknadskontrollen blir enklare och effektivare om man kan säkerställa batteriets spårbarhet genom hela leveranskedjan. Ett effektivt spårbarhetssystem gör det enklare för marknadskontrollmyndigheterna att spåra ekonomiska aktörer som släpper ut, tillhandahåller eller tar i bruk batterier som inte uppfyller kraven. De ekonomiska aktörerna bör därför vara skyldiga att bevara information om sina transaktioner med batterier under en viss tidsperiod.

(57)

Marknadskontrollen blir enklare och effektivare om man kan säkerställa batteriets spårbarhet genom hela leveranskedjan , något som ger konsumenterna insyn . Ett effektivt spårbarhetssystem gör det enklare för marknadskontrollmyndigheterna att spåra ekonomiska aktörer som släpper ut, tillhandahåller eller tar i bruk batterier som inte uppfyller kraven. De ekonomiska aktörerna bör därför vara skyldiga att bevara information om sina transaktioner med batterier under en viss tidsperiod , också i elektronisk form .

Ändring 41

Förslag till förordning

Skäl 59

Kommissionens förslag

Ändring

(59)

Endast ett fåtal länder levererar sådana material och i vissa fall innebär låga förvaltningsstandarder att miljömässiga och sociala problem förvärras. Både utvinningen och raffineringen av kobolt och nickel är kopplade till en lång rad sociala och miljömässiga problem, bland annat potentiella miljöfaror och hot mot människors hälsa. Även om de sociala och miljömässiga konsekvenserna är mindre allvarliga när det gäller utvinningen av naturlig grafit, ingår en stor andel hantverksmässig och småskalig verksamhet i utvinningen, vilken ofta sker i informella sammanhang och därför kan leda till allvarliga hälso- och miljöeffekter, inbegripet att det inte sker någon reguljär nedläggning av gruvor och ingen efterbehandling, vilket leder till ekosystemen skadas och markförstörelse. Den väntade ökningen av användningen av litium inom batteritillverkningen kommer sannolikt att öka trycket på utvinnings- och raffineringsverksamheten, varför det skulle det vara lämpligt att låta litium ingå i tillämpningsområdet för skyldigheterna avseende tillbörlig aktsamhet i leveranskedjan . Den väntade massiva ökningen av efterfrågan på batterier i unionen bör inte bidra till att dessa miljömässiga och sociala risker ökar.

(59)

Endast ett fåtal länder levererar sådana material och i vissa fall innebär låga förvaltningsstandarder att miljömässiga och sociala problem förvärras. Utvinningen och raffineringen av kobolt , koppar, nickel , järn och bauxit är kopplade till en lång rad sociala och miljömässiga problem, bland annat potentiella miljöfaror och hot mot människors hälsa. Även om de sociala och miljömässiga konsekvenserna är mindre allvarliga när det gäller utvinningen av naturlig grafit, ingår en stor andel hantverksmässig och småskalig verksamhet i utvinningen, vilken ofta sker i informella sammanhang och därför kan leda till allvarliga hälso- och miljöeffekter, inbegripet att det inte sker någon reguljär nedläggning av gruvor och ingen efterbehandling, vilket leder till ekosystemen skadas och markförstörelse. Den väntade ökningen av användningen av litium inom batteritillverkningen kommer sannolikt att öka trycket på utvinnings- och raffineringsverksamheten, varför det skulle det vara lämpligt att låta litium ingå i tillämpningsområdet för skyldigheterna avseende tillbörlig aktsamhet i batterivärdekedjan . Den väntade massiva ökningen av efterfrågan på batterier i unionen bör inte bidra till att dessa miljömässiga och sociala risker ökar utanför unionen .

Ändring 42

Förslag till förordning

Skäl 60

Kommissionens förslag

Ändring

(60)	Vissa av de aktuella råmaterialen, som kobolt, litium och naturlig grafit, betraktas som råmaterial av avgörande betydelse för EU (38) och måste anskaffas på ett hållbart sätt för att EU:s batteriekosystem ska kunna fungera tillfredsställande.

(60)	Vissa av de aktuella råmaterialen, som bauxit, kobolt, litium och naturlig grafit, betraktas som råmaterial av avgörande betydelse för EU (38) och måste anskaffas på ett hållbart sätt för att EU:s batteriekosystem ska kunna fungera tillfredsställande.

Ändring 43

Förslag till förordning

Skäl 62

Kommissionens förslag

Ändring

(62)	Allmänna krav på tillbörlig aktsamhet beträffande vissa mineral och metaller infördes i unionen genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/821 (39). Denna förordning omfattar emellertid inte de mineraler och material som används för batteritillverkning.

(62)

I FN:s vägledande principer om företag och mänskliga rättigheter och OECD:s riktlinjer för multinationella företag fastställs att ekonomiska aktörer bör tillämpa tillbörlig aktsamhet som ett sätt att ta sitt företagsansvar med avseende på mänskliga rättigheter och miljön. Allmänna krav på tillbörlig aktsamhet beträffande vissa mineral och metaller infördes i unionen genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/821 (39). Denna förordning omfattar emellertid inte de mineraler och material som används för batteritillverkning.

Ändring 44

Förslag till förordning

Skäl 63

Kommissionens förslag

Ändring

(63)

Med tanke på den väntade exponentiella ökningen av efterfrågan på batterier i EU bör den ekonomiska aktör som släpper ut ett batteri på EU-marknaden införa ett system för tillbörlig aktsamhet i leveranskedjan. Kraven bör därför fastställas mot bakgrund av att deras syfte bör vara att hantera de sociala och miljömässiga risker som är förknippade med utvinning, bearbetning och handel med vissa råmaterial för batteritillverkning.

(63)

Ansvaret att respektera mänskliga rättigheter, sociala rättigheter, människors hälsa och miljön bör omfatta en ekonomisk aktörs alla tillverkningsverksamheter och andra tillhörande affärsförbindelser genom hela batterivärdekedjan. Med tanke på den väntade exponentiella ökningen av efterfrågan på batterier i EU och det faktum att utvinning, bearbetning och handel med vissa råmaterial, kemikalier och returråmaterial som används vid batteritillverkning och förekommer vid behandling av förbrukade batterier medför särskilda risker, bör det fastställas vissa krav för förfarandet för tillbörlig aktsamhet i batterivärdekedjan, i syfte att hantera de sociala och miljömässiga risker som är förknippade med utvinning, bearbetning och handel med vissa råmaterial , kemikalier och returråmaterial för batteritillverkning , behandling av förbrukade batterier, själva tillverkningsprocessen samt alla tillhörande affärsförbindelser .

Ändring 45

Förslag till förordning

Skäl 64

Kommissionens förslag

Ändring

(64)

Ett system för tillbörlig aktsamhet bör baseras på de internationellt erkända principer om tillbörlig aktsamhet som anges i de tio principerna i FN:s Global Compact-initiativ (40), riktlinjerna för bedömning av varors sociala livscykelkostnader (41), ILO:s trepartsdeklaration om principer som rör multinationella företag och socialpolitik (42), samt OECD:s riktlinjer om tillbörlig aktsamhet inom ansvarsfullt företagande (43), vilka baseras på gemensamma värderingar som delas av regeringar och berörda parter, och bör anpassas till varje ekonomisk aktörs särskilda kontext och omständigheter. När det gäller utvinning och bearbetning av och handel med naturresurser i form av mineral för batteriproduktion utgör OECD:s riktlinjer om tillbörlig aktsamhet för ansvarsfulla leveranskedjor för mineraler från konfliktdrabbade områden och högriskområden, (OECD:s riktlinjer om tillbörlig aktsamhet) (44) en långvarig insats från regeringarnas och de berörda parternas sida för att fastställa god praxis på detta område.

(64)

Ett förfarande för tillbörlig aktsamhet bör baseras på de internationellt erkända standarder och principer om tillbörlig aktsamhet som anges i FN:s vägledande principer om företag och mänskliga rättigheter, de tio principerna i FN:s Global Compact-initiativ (40), riktlinjerna för bedömning av varors sociala livscykelkostnader (41), ILO:s trepartsdeklaration om principer som rör multinationella företag och socialpolitik (42), OECD:s riktlinjer för multinationella företag samt OECD:s riktlinjer om tillbörlig aktsamhet inom ansvarsfullt företagande (43), vilka baseras på gemensamma värderingar som delas av regeringar och berörda parter, och bör anpassas till varje ekonomisk aktörs särskilda kontext och omständigheter. När det gäller utvinning och bearbetning av och handel med naturresurser i form av mineral från högriskområden för batteriproduktion utgör OECD:s riktlinjer om tillbörlig aktsamhet för ansvarsfulla leveranskedjor för mineraler från konfliktdrabbade områden och högriskområden (OECD:s riktlinjer om tillbörlig aktsamhet) (44) en internationellt erkänd standard för att hantera särskilda risker för grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna kopplade till anskaffning och handel med vissa råmaterial i samband med konflikter och en långvarig insats från regeringarnas och de berörda parternas sida för att fastställa god praxis på detta område.

Ändring 46

Förslag till förordning

Skäl 65

Kommissionens förslag

Ändring

(65)

Enligt OECD :s riktlinjer om tillbörlig aktsamhet (45) är tillbörlig aktsamhet en ständigt pågående, proaktiv och reaktiv process genom vilken företag kan säkerställa att de iakttar de mänskliga rättigheterna och inte bidrar till konflikter (46). Med riskbaserad tillbörlig aktsamhet avses de åtgärder som företagen bör vidta för att identifiera och hantera faktiska eller potentiella risker , i syfte att förhindra eller mildra de negativa effekterna av företagens verksamhet och anskaffningsbeslut. Ett företag kan bedöma den risk som dess verksamhet och förbindelser utgör och anta riskreducerande åtgärder i linje med relevanta standarder i nationell och internationell rätt, rekommendationer från internationella organisationer om ansvarsfullt företagande, statligt stödda verktyg, frivilliga initiativ från den privata sektorn och företagets interna policy och system. Härigenom bidrar företaget också till att anpassa förfarandet för tillbörlig aktsamhet till omfattningen på företagets verksamhet eller till dess förbindelser i leveranskedjan.

(65)

Enligt FN :s , ILO:s och OECD:s standarder och principer är tillbörlig aktsamhet en ständigt pågående, proaktiv och reaktiv process genom vilken företag kan säkerställa att de iakttar de mänskliga rättigheterna och miljön och inte bidrar till konflikter (46). Med riskbaserad tillbörlig aktsamhet avses de åtgärder som företagen bör vidta för att identifiera , förhindra , upphöra med, mildra och redogöra för de negativa effekterna av företagens verksamhet och anskaffningsbeslut. Ekonomiska aktörer bör genomföra informerade, effektiva och meningsfulla samråd med berörda grupper. Ett företag kan bedöma den risk som dess verksamhet och förbindelser utgör och anta riskreducerande åtgärder , såsom att kräva ytterligare information, förhandla i syfte att lösa situationen eller inställa eller avbryta förbindelserna med leverantörerna, i linje med relevanta standarder i nationell och internationell rätt, rekommendationer från internationella organisationer om ansvarsfullt företagande, statligt stödda verktyg, frivilliga initiativ från den privata sektorn och företagets interna policy och system. Härigenom bidrar företaget också till att anpassa förfarandet för tillbörlig aktsamhet till omfattningen på företagets verksamhet eller till dess förbindelser i leveranskedjan. Kraven på tillbörlig aktsamhet i batterivärdekedjan bör gälla för alla ekonomiska aktörer, inbegripet onlineplattformar, som släpper ut batterier på den europeiska marknaden.

Ändring 47

Förslag till förordning

Skäl 65a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(65a)

Även om ordningar för tillbörlig aktsamhet i den privata sektorn kan hjälpa ekonomiska aktörer med deras tillbörliga aktsamhet bör dessa ha individuellt ansvar att uppfylla kraven på tillbörlig aktsamhet i batterivärdekedjan enligt denna förordning.

Ändring 48

Förslag till förordning

Skäl 65b (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(65b)

Medlemsstaterna bör ge särskilt tekniskt stöd till ekonomiska aktörer, särskilt små och medelstora företag, så att de kan uppfylla kraven på tillbörlig aktsamhet i batterivärdekedjan.

Ändring 49

Förslag till förordning

Skäl 66

Kommissionens förslag

Ändring

(66)

Obligatoriska strategier för tillbörlig aktsamhet i leveranskedjan bör antas eller ändras och bör åtminstone omfatta de mest relevanta sociala och miljömässiga riskkategorierna. Häri bör, å ena sidan, ingå de nuvarande och förutsebara konsekvenserna för det sociala livet, särskilt de mänskliga rättigheterna, människors hälsa och säkerhet, samt hälsa och säkerhet på arbetsplatsen och arbetstagares rättigheter, och, å andra sidan, konsekvenserna för miljön, särskilt vad gäller vattenanvändning, markskydd, luftföroreningar och biologisk mångfald, inbegripet samhällslivet.

(66)

Obligatoriska strategier för tillbörlig aktsamhet i batterivärdekedjan bör antas eller ändras och bör åtminstone omfatta de mest relevanta sociala och miljömässiga riskkategorierna. Häri bör, å ena sidan, ingå de nuvarande och förutsebara konsekvenserna för det sociala livet, särskilt de mänskliga rättigheterna, människors hälsa och säkerhet, samt hälsa och säkerhet på arbetsplatsen och arbetstagares rättigheter, och, å andra sidan, konsekvenserna för miljön, särskilt vad gäller vattenanvändning, markskydd, luftföroreningar , klimatförändringar och biologisk mångfald, inbegripet samhällslivet.

Ändring 50

Förslag till förordning

Skäl 67

Kommissionens förslag

Ändring

(67)

När det gäller de sociala riskkategorierna bör strategierna för tillbörlig aktsamhet inriktas på riskerna i batterileveranskedjan vad gäller skyddet av mänskliga rättigheter, inbegripet människors hälsa, skydd av barn och jämställdhet, i enlighet med internationell människorättslagstiftning (47). Strategierna för tillbörlig aktsamhet bör omfatta information om hur den ekonomiska aktören har bidragit till att förhindra kränkningar av de mänskliga rättigheterna och om de instrument som finns i aktörens företagsstruktur för att bekämpa korruption och bestickning. Strategierna för tillbörlig aktsamhet bör också säkerställa ett korrekt genomförande av reglerna i Internationella arbetsorganisationens grundläggande konventioner (48), enligt förteckningen i bilaga I till ILO:s trepartsdeklaration.

(67)

När det gäller de sociala riskkategorierna bör strategierna för tillbörlig aktsamhet i batterivärdekedjan inriktas på riskerna i batterivärdekedjan vad gäller skyddet av mänskliga rättigheter, inbegripet människors hälsa, ursprungsbefolkningars rättigheter, skydd av barn och jämställdhet, i enlighet med internationell människorättslagstiftning (47). Strategierna för tillbörlig aktsamhet i batterivärdekedjan bör omfatta information om hur den ekonomiska aktören har bidragit till att förhindra kränkningar av de mänskliga rättigheterna och om de instrument som finns i aktörens företagsstruktur för att bekämpa korruption och bestickning. Strategierna för tillbörlig aktsamhet i batterivärdekedjan bör också säkerställa ett korrekt genomförande av reglerna i Internationella arbetsorganisationens grundläggande konventioner (48), enligt förteckningen i bilaga I till ILO:s trepartsdeklaration.

Ändring 51

Förslag till förordning

Skäl 68

Kommissionens förslag

Ändring

(68)

När det gäller miljöriskkategorierna bör strategierna för tillbörlig aktsamhet ta itu med riskerna i batterileveranskedjan vad gäller skyddet av den naturliga miljön och den biologiska mångfalden i enlighet med konventionen om biologisk mångfald (49), vilken även beaktar lokalsamhällena och skydd och utveckling av dessa.

(68)

När det gäller miljöriskkategorierna bör strategierna för tillbörlig aktsamhet i batterivärdekedjan ta itu med riskerna i batterivärdekedjan vad gäller skyddet av den naturliga miljön och den biologiska mångfalden i enlighet med konventionen om biologisk mångfald (49), vilken även beaktar lokalsamhällena och skydd och utveckling av dessa. De bör också ta itu med riskerna vad gäller klimatförändringarna, i linje med Parisavtalet och dess mål att begränsa den globala uppvärmningen till under 1,5 oC jämfört med förindustriella nivåer liksom miljörisker som täcks in av andra internationella miljökonventioner.

Ändring 52

Förslag till förordning

Skäl 69

Kommissionens förslag

Ändring

(69)

Kraven på tillbörlig aktsamhet i leveranskedjan vad gäller identifiering och begränsning av sociala och miljömässiga risker i samband med de råmaterial som används för batteritillverkning bör vara sådana att de bidrar till genomförandet av FN:s miljöprograms resolution 19 om förvaltning av mineralresurser, i vilken det anges att gruvsektorn kan bidra på ett avgörande sätt till att Agenda 2030 och målen för hållbar utveckling uppnås.

(69)

Kraven på tillbörlig aktsamhet i batterivärdekedjan vad gäller identifiering och begränsning av sociala och miljömässiga risker i samband med de råmaterial som används för batteritillverkning bör vara sådana att de bidrar till genomförandet av FN:s miljöprograms resolution 19 om förvaltning av mineralresurser, i vilken det anges att gruvsektorn kan bidra på ett avgörande sätt till att Agenda 2030 och målen för hållbar utveckling uppnås.

Ändring 53

Förslag till förordning

Skäl 69a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(69a)

Även när tillbörlig aktsamhet har tillämpats kan skada uppstå. Ekonomiska aktörer bör aktivt avhjälpa sådan skada, själva eller i samarbete med andra aktörer. Sådana aktörer bör vara ansvariga för negativa effekter som de eller de enheter de kontrollerar eller kan kontrollera har orsakat eller bidragit till. Personer som påverkats negativt bör ha rätt till kompensation och bör ges tillgång till rättslig prövning.

Ändring 54

Förslag till förordning

Skäl 70

Kommissionens förslag

Ändring

(70)

Andra EU-rättsakter i vilka det fastställs krav på tillbörlig aktsamhet i leveranskedjan bör tillämpas i de fall då det inte finns några särskilda bestämmelser med samma syfte, karaktär och verkan i denna förordning och bestämmelserna bör kunna anpassas mot bakgrund av framtida ändringar av lagstiftningen.

(70)

Andra EU-rättsakter i vilka det fastställs krav på tillbörlig aktsamhet bör tillämpas på både unionsföretag och tredjelandsföretag som avser att släppa ut batterier på unionsmarknaden, för att säkerställa rättvisa villkor, i de fall då det inte finns några särskilda bestämmelser med samma syfte, karaktär och verkan i denna förordning och bestämmelserna bör kunna anpassas mot bakgrund av framtida ändringar av lagstiftningen.

Ändring 55

Förslag till förordning

Skäl 71

Kommissionens förslag

Ändring

(71)

I syfte att göra anpassningar till följd av utvecklingen i batterivärdekedjan, även vad gäller ändringar av de relevanta miljömässiga och sociala riskernas omfattning och art, och till följd av den tekniska och vetenskapliga utvecklingen när det gäller batterier och kemiska ämnen i batterier, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på att ändra förteckningen över råmaterial och riskkategorier och kraven på tillbörlig aktsamhet i leveranskedjan .

(71)

Ändring 56

Förslag till förordning

Skäl 71a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(71a)

I händelse av att framtida unionslagstiftning med allmänna regler för hållbar företagsstyrning och tillbörlig aktsamhet antas bör kommissionen bedöma huruvida den nya unionslagstiftningen kräver en ändring av punkterna 2–5 i artikel 39 eller av bilaga X, eller båda. Befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt bör delegeras till kommissionen med avseende på att ändra dessa bestämmelser i enlighet därmed.

Ändring 57

Förslag till förordning

Skäl 72

Kommissionens förslag

Ändring

(72)

Det behövs harmoniserade regler för avfallshantering för att säkerställa att tillverkare och andra ekonomiska aktörer omfattas av samma regler i alla medlemsstater vid genomförandet av det utökade producentansvaret för batterier. För att uppnå en så hög resursåtervinningsnivå som möjligt är det nödvändigt att maximera den separata insamlingen av förbrukade batterier och se till att alla insamlade batterier återvinns genom processer som uppnår en gemensam lägsta materialåtervinningsgrad. Utvärderingen av direktiv 2006/66/EG visade att en av dess brister är otillräckligt detaljerade bestämmelser, vilket leder till ett ojämnt genomförande och till betydande hinder för återvinningsmarknadernas funktion och till att återvinningsnivåerna inte är optimala. Därför bör det införas mer detaljerade och harmoniserade regler för att motverka snedvridning av marknaden för insamling, behandling och återvinning av förbrukade batterier, säkerställa ett jämnt genomförande av kraven i hela unionen, ytterligare harmonisera kvaliteten på de avfallshanteringstjänster som tillhandahålls av ekonomiska aktörer och främja marknaderna för returråmaterial.

(72)

Det behövs harmoniserade regler för avfallshantering för att säkerställa att tillverkare och andra ekonomiska aktörer omfattas av samma regler i alla medlemsstater vid genomförandet av det utökade producentansvaret för batterier och för att säkerställa en hög skyddsnivå för människors hälsa och miljön i hela unionen. Utökat producentansvar kan bidra till att minska den totala resursanvändningen, särskilt genom att minska genereringen av batteriavfall och de negativa effekterna av hanteringen av batteriavfall . För att uppnå en så hög resursåtervinningsnivå som möjligt är det nödvändigt att maximera den separata insamlingen av förbrukade batterier och se till att alla insamlade batterier återvinns genom processer som uppnår en gemensam lägsta materialåtervinningsgrad. Utvärderingen av direktiv 2006/66/EG visade att en av dess brister är otillräckligt detaljerade bestämmelser, vilket leder till ett ojämnt genomförande och till betydande hinder för återvinningsmarknadernas funktion och till att återvinningsnivåerna inte är optimala. Därför bör det införas mer detaljerade och harmoniserade regler för att motverka snedvridning av marknaden för insamling, behandling och återvinning av förbrukade batterier, säkerställa ett jämnt genomförande av kraven i hela unionen, ytterligare harmonisera kvaliteten på de avfallshanteringstjänster som tillhandahålls av ekonomiska aktörer och främja marknaderna för returråmaterial.

Ändring 58

Förslag till förordning

Skäl 73

Kommissionens förslag

Ändring

(73)

Denna förordning bygger på de regler för avfallshantering och allmänna principer som fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG (50), vilket bör anpassas för att återspegla den särskilda situationen för batterier . För att möjliggöra en så effektiv organisation av insamlingen av förbrukade batterier som möjligt är det viktigt att insamlingen sker i nära anslutning till den plats där batterierna säljs i en medlemsstat och nära slutanvändaren. Förbrukade batterier får dessutom samlas in både tillsammans med avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter och tillsammans med uttjänta fordon, inom ramen för nationella insamlingssystem som inrättats på grundval av Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/19/EU (51) och direktiv 2000/53/EG. I denna förordning fastställs särskilda regler för batterier, men det behövs en enhetlig och kompletterande strategi som bygger vidare på och ytterligare harmoniserar befintliga strukturer för avfallshantering. Följaktligen, och för att effektivt genomföra det utökade producentansvaret i samband med avfallshanteringen, bör skyldigheter fastställas med avseende på den medlemsstat där batterier tillhandahålls på marknaden första gången.

(73)

Denna förordning bygger på de regler för avfallshantering och allmänna principer som fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG (50), vilket bör anpassas för att återspegla den särskilda karaktären hos batteriavfall . För att möjliggöra en så effektiv organisation av insamlingen av förbrukade batterier som möjligt är det viktigt att insamlingen sker i nära anslutning till den plats där batterierna säljs i en medlemsstat och nära slutanvändaren . Förbrukade batterier bör samlas in separat, så att de skiljs från andra avfallsflöden, såsom metaller, papper och kartong, glas, plast, trä, textilier och biologiskt avfall . Förbrukade batterier får dessutom samlas in både tillsammans med avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter och tillsammans med uttjänta fordon, inom ramen för nationella insamlingssystem som inrättats på grundval av Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/19/EU (51) och direktiv 2000/53/EG. I denna förordning fastställs särskilda regler för batterier, men det behövs en enhetlig och kompletterande strategi som bygger vidare på och ytterligare harmoniserar befintliga strukturer för avfallshantering. Följaktligen, och för att effektivt genomföra det utökade producentansvaret i samband med avfallshanteringen, bör skyldigheter fastställas med avseende på den medlemsstat där batterier tillhandahålls på marknaden första gången.

Ändring 59

Förslag till förordning

Skäl 76

Kommissionens förslag

Ändring

(76)

Producenterna bör ges utökat producentansvar för hanteringen av förbrukade batterier. De bör därför finansiera kostnaderna för insamling, behandling och återvinning av alla insamlade batterier, för rapportering om batterier och förbrukade batterier och för tillhandahållande av information till slutanvändare och avfallsaktörer om batterier och lämplig återanvändning och hantering av förbrukade batterier. Skyldigheterna i samband med utökat producentansvar bör gälla alla former av tillhandahållande, även distansförsäljning . Producenterna bör kunna fullgöra dessa skyldigheter kollektivt genom att producentansvarsorganisationerna tar på sig ansvaret för deras räkning. Det bör krävas ett godkännande för producenter och producentansvarsorganisationer och de bör dokumentera att de har de ekonomiska medel som krävs för att täcka de kostnader som det utökade producentansvaret medför. Om så krävs för att undvika snedvridning av den inre marknaden och i syfte att säkerställa enhetliga villkor för anpassning av de ekonomiska bidrag som producenterna betalar till producentansvarsorganisationerna, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter.

(76)

Producenterna bör ges utökat producentansvar för hanteringen av förbrukade batterier. Det bör bestå av en uppsättning regler som fastställer specifika operativa och ekonomiska skyldigheter för producenter där producentens ansvar utvidgas till att omfatta fasen efter konsumentledet i en produkts livscykel. De bör därför finansiera åtminstone de kostnader som avses i artikel 8a.4 a i direktiv 2008/98/EG, inbegripet kostnaderna för att organisera separat insamling, förberedelse för behandling för ändrad användning och återtillverkning, behandling , förberedelse för återanvändning och materialåtervinning av förbrukade batterier, för rapportering om batterier och förbrukade batterier och för informationskampanjer för att uppmuntra slutanvändare att på lämpligt sätt göra sig av med förbrukade batterier. Skyldigheterna i samband med utökat producentansvar bör gälla alla former av tillhandahållande, även distans- och onlineförsäljning . Producenterna bör kunna fullgöra dessa skyldigheter kollektivt genom att producentansvarsorganisationerna tar på sig ansvaret för deras räkning. Det bör krävas ett godkännande för producenter och producentansvarsorganisationer och de bör dokumentera att de har de ekonomiska medel som krävs för att täcka de kostnader som det utökade producentansvaret medför. Om så krävs för att undvika snedvridning av den inre marknaden och i syfte att säkerställa enhetliga villkor för anpassning av de ekonomiska bidrag som producenterna betalar till producentansvarsorganisationerna, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter.

Ändring 60

Förslag till förordning

Skäl 76a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(76a)

Införandet av krav på producentansvar bör bidra till att minska kostnaderna och förbättra resultaten samt till att säkerställa att det råder lika villkor, även för små och medelstora företag och e-handelsföretag, och undvika hinder för en välfungerande inre marknad. Det bör även bidra till att kostnader för uttjänta produkter inkluderas i produktpriserna och ge producenterna incitament att följa hållbarhetsbestämmelser när de utformar sina produkter. Generellt sett bör sådana krav förbättra styrningen av och insynen i systemen för utökat producentansvar och minska risken för intressekonflikter mellan organisationer för utökat producentansvar och avfallsaktörer som de anlitar. Kraven bör gälla för både nya och befintliga system för utökat producentansvar.

Ändring 61

Förslag till förordning

Skäl 77

Kommissionens förslag

Ändring

(77)	Det utökade producentansvaret för batterier bör regleras helt och hållet genom denna förordning och därför bör bestämmelserna om system för utökat producentansvar i direktiv 2008/98/EG inte tillämpas på batterier .

(77)	Det utökade producentansvaret för batterier bör regleras helt och hållet genom denna förordning , vilken därför bör anses komplettera bestämmelserna om system för utökat producentansvar i direktiv 2008/98/EG som bör förstås som minimikrav .

Ändring 62

Förslag till förordning

Skäl 78

Kommissionens förslag

Ändring

(78)

För att säkerställa högkvalitativ återvinning i batterileveranskedjorna , öka användningen av returråmaterial av hög kvalitet och skydda miljön bör en hög nivå av insamling och materialåtervinning av förbrukade batterier vara regel. Insamling av förbrukade batterier är ett grundläggande och avgörande steg när det gäller att sluta kretsloppet för värdefulla material i batterier genom återvinning och för att behålla batterivärdekedjan inom unionen och därigenom underlätta tillgången till återvunna material som kan användas för att tillverka nya produkter.

(78)

För att säkerställa högkvalitativ återvinning i batterivärdekedjorna , öka användningen av returråmaterial av hög kvalitet och skydda miljön bör en hög nivå av insamling och materialåtervinning av förbrukade batterier vara regel. Insamling av förbrukade batterier är ett grundläggande och avgörande steg när det gäller att sluta kretsloppet för värdefulla material i batterier genom återvinning och för att behålla batterivärdekedjan inom unionen och främja dess strategiska oberoende i denna sektor, och därigenom underlätta tillgången till återvunna material som kan användas för att tillverka nya produkter. Lämpliga åtgärder för insamling, behandling, förberedelse för återanvändning, förberedelse för behandling för ändrad användning och materialåtervinning av förbrukade batterier bör ingå i de nationella avfallshanteringsplanerna. Medlemsstaternas avfallshanteringsplaner bör därför uppdateras på grundval av bestämmelserna i denna förordning.

Ändring 63

Förslag till förordning

Skäl 79

Kommissionens förslag

Ändring

(79)

Alla producenter, oavsett batterityp, bör ansvara för finansieringen och organisationen av separat insamling av förbrukade batterier. De bör göra detta genom att inrätta ett insamlingsnät som täcker medlemsstaternas hela territorier, som ligger nära slutanvändaren och som inte bara är inriktat på områden och batterier för vilka insamlingen är lönsam. Insamlingsnätet bör omfatta alla distributörer, auktoriserade behandlingsanläggningar för avfall som utgörs av eller innehåller elektrisk och elektronisk utrustning och för uttjänta fordon, insamlingsstationer och andra aktörer som deltar på eget initiativ, som offentliga myndigheter och skolor. För att kontrollera om insamlingsnätet och informationskampanjerna är effektiva eller behöver förbättras bör det göras regelbundna sammansättningsundersökningar på minst Nuts 2-nivå (53) avseende blandat kommunalt avfall och avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter som samlats in, för att fastställa mängden förbrukade bärbara batterier i dessa.

(79)

Alla producenter, oavsett batterityp, bör ansvara för finansieringen eller finansieringen och organisationen av separat insamling av förbrukade batterier. De bör göra detta genom att inrätta ett återtagande- och insamlingsnät som täcker medlemsstaternas hela territorier, som ligger nära slutanvändaren och som inte bara är inriktat på områden och batterier för vilka insamlingen är lönsam. Insamlingsnätet bör omfatta alla distributörer, auktoriserade behandlingsanläggningar för avfall som utgörs av eller innehåller elektrisk och elektronisk utrustning och för uttjänta fordon, insamlingsstationer och andra aktörer som deltar på eget initiativ, som offentliga myndigheter och skolor. För att kontrollera om insamlingsnätet och informationskampanjerna är effektiva eller behöver förbättras bör det göras regelbundna sammansättningsundersökningar på minst Nuts 2-nivå (53) avseende blandat kommunalt avfall och avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter som samlats in, för att fastställa mängden förbrukade bärbara batterier i dessa.

Ändring 64

Förslag till förordning

Skäl 81

Kommissionens förslag

Ändring

(81)

Med tanke på den miljöpåverkan och materialförlust som är resultatet av att förbrukade batterier inte samlas in separat och därför inte behandlas på ett miljövänligt sätt, bör det insamlingsmål för bärbara batterier som redan fastställts enligt direktiv 2006/66/EG fortsätta att gälla och gradvis höjas. Denna förordning innebär att begreppet bärbara batterier även omfattar batterier som driver lätta transportmedel. Eftersom försäljningen av denna typ av batterier ökar för närvarande är det svårt att beräkna vilka mängder batterier som släpps ut på marknaden och som därefter samlas in i slutet av livscykeln, varför bärbara batterier inte bör tas med i den nuvarande insamlingsnivån för bärbara batterier . Detta undantag bör ses över tillsammans med insamlingsmålet för förbrukade bärbara batterier, varvid även förändringar av metoden för att beräkna insamlingsnivån för bärbara batterier kan ses över. Kommissionen ska utarbeta en rapport till stöd för dessa översyner .

(81)

Ändring 65

Förslag till förordning

Skäl 82a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(82a)

I syfte att uppdatera metoden för beräkning och kontroll av insamlingsmålet för förbrukade batterier för lätta transportmedel för att återspegla den mängd som finns tillgänglig för insamling, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen. Det är mycket viktigt att den nya metoden upprätthåller eller höjer miljöambitionerna när det gäller insamling av förbrukade batterier jämfört med den befintliga metoden.

Ändring 66

Förslag till förordning

Skäl 82b (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(82b)

Kommissionen bör också överväga att införa en beräkningsmetod för att beräkna insamlingsmålet för separat insamling för att återspegla den mängd förbrukade batterier som finns tillgänglig för insamling. Det är mycket viktigt att den nya metoden upprätthåller eller höjer miljöambitionerna när det gäller insamling av förbrukade batterier jämfört med den befintliga metoden.

Ändring 67

Förslag till förordning

Skäl 84

Kommissionens förslag

Ändring

(84)

Med tanke på den avfallshierarki som fastställs i artikel 4 i direktiv 2008/98/EG och enligt vilken det är lämpligt att prioritera förebyggande, förberedelse för återanvändning och materialåtervinning, samt med tanke på artikel 11.4 i direktiv 2008/98/EG och artikel 5.3 f i direktiv 1999/31/EG (54), bör insamlade batterier inte brännas eller bortskaffas genom deponering .

(84)

Ändring 68

Förslag till förordning

Skäl 87

Kommissionens förslag

Ändring

(87)

Det bör endast vara möjligt att utföra behandling och materialåtervinning utanför den berörda medlemsstaten eller utanför unionen om transporten av de förbrukade batterierna är förenlig med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 (58) och kommissionens förordning (EG) nr 1418/2007 (59) och om behandlings- och materialåtervinningsverksamheten uppfyller de krav som gäller för denna typ av avfall, i enlighet med hur avfallet klassificeras enligt kommissionens beslut 2000/532/EG, i dess ändrade lydelse (60). Det beslutet, i dess ändrade lydelse, bör ses över så att det omfattar alla kemiska sammansättningar i batterier. Om sådan behandling eller materialåtervinning äger rum utanför unionen och för att göra det möjligt att räkna in behandlingen eller materialåtervinningen i återvinningsgraden och återvinningsmålen, bör den aktör på vars uppdrag behandlingen eller materialåtervinningen utförs vara skyldig att rapportera dessa till den behöriga myndigheten i medlemsstaten och därvid bevisa att behandlingen utförs under förhållanden som är likvärdiga med vad som föreskrivs i denna förordning. I syfte att fastställa vilka krav som måste uppfyllas för att en sådan behandling ska anses likvärdig bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på att fastställa närmare regler med kriterier för bedömningen av likvärdiga villkor.

(87)

Det bör endast vara möjligt att utföra behandling , förberedelse för återanvändning, förberedelse för behandling för ändrad användning och materialåtervinning utanför den berörda medlemsstaten eller utanför unionen om transporten av de förbrukade batterierna är förenlig med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 (58) och kommissionens förordning (EG) nr 1418/2007 (59) och om behandlings- och materialåtervinningsverksamheten uppfyller de krav som gäller för denna typ av avfall, i enlighet med hur avfallet klassificeras enligt kommissionens beslut 2000/532/EG, i dess ändrade lydelse (60). Det beslutet, i dess ändrade lydelse, bör ses över så att det omfattar alla kemiska sammansättningar i batterier , inbegripet tillägg av koder för förbrukade litiumjonbatterier, i syfte att underlätta korrekt sortering och rapportering av förbrukade litiumjonbatterier . Om sådan behandling eller materialåtervinning äger rum utanför unionen och för att göra det möjligt att räkna in behandlingen eller materialåtervinningen i återvinningsgraden och återvinningsmålen, bör den aktör på vars uppdrag behandlingen eller materialåtervinningen utförs vara skyldig att rapportera dessa till den behöriga myndigheten i medlemsstaten och därvid med styrkande handlingar som godkänts av den behöriga myndigheten i destinationslandet bevisa att behandlingen utförs under förhållanden som är likvärdiga med vad som föreskrivs i denna förordning och annan relevant unionslagstiftning med miljö- och hälsoskyddsrelaterade krav . I syfte att fastställa vilka krav som måste uppfyllas för att en sådan behandling ska anses likvärdig bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på att fastställa närmare regler med kriterier för bedömningen av likvärdiga villkor.

Ändring 69

Förslag till förordning

Skäl 87a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(87a)

Om förbrukade batterier exporteras från unionen för förberedelse för återanvändning, förberedelse för behandling för ändrad användning eller materialåtervinning bör medlemsstaternas behöriga myndigheter använda sig av de befogenheter som anges i artikel 50.4 i förordning (EG) nr 1013/2006 för att kräva styrkande handlingar för att säkerställa överensstämmelse med kraven i denna förordning. Det bör vara möjligt för medlemsstaternas behöriga myndigheter att samarbeta med andra relevanta aktörer, såsom de behöriga myndigheterna i destinationslandet, oberoende tredjepartsgranskningsorgan eller producentansvarsorganisationer som inrättats inom ramen för system för utökat producentansvar, vilka får utföra fysiska och andra kontroller av anläggningar i tredjeländer.

Ändring 70

Förslag till förordning

Skäl 88

Kommissionens förslag

Ändring

(88)

Industribatterier och elfordonsbatterier som inte längre kan användas för det ursprungliga ändamål för vilka de tillverkades får användas för ett nytt ändamål, dvs. för stationär energilagring. Det håller på att växa fram en marknad för begagnade industribatterier och elfordonsbatterier och för att stödja en praktisk tillämpning av avfallshierarkin bör det därför fastställas särskilda regler för att möjliggöra ansvarsfull behandling för ändrad användning av förbrukade batterier, samtidigt som försiktighetsprincipen bör beaktas och slutanvändarnas säkerhet garanteras. För varje sådant begagnat batteri bör det göras en bedömning av dess hälsotillstånd och tillgängliga kapacitet i syfte att avgöra huruvida det är lämpligt för användning för andra ändamål än det ändamål för vilket det ursprungligen avsågs. I syfte att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av bestämmelserna om bedömning av batteriers hälsotillstånd bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter.

(88)

Batterier som inte längre kan användas för det ursprungliga ändamål för vilka de tillverkades får användas för ett nytt ändamål, dvs. för stationär energilagring. Det håller på att växa fram en marknad för begagnade batterier och för att stödja en praktisk tillämpning av avfallshierarkin bör det därför fastställas särskilda regler för att möjliggöra ansvarsfull behandling för ändrad användning av förbrukade batterier, samtidigt som försiktighetsprincipen bör beaktas och slutanvändarnas säkerhet garanteras. För varje sådant begagnat batteri bör det göras en bedömning av dess hälsotillstånd och tillgängliga kapacitet i syfte att avgöra huruvida det är lämpligt för användning för andra ändamål än det ändamål för vilket det ursprungligen avsågs. Batterier som visar sig vara lämpliga för användning för andra ändamål än för deras ursprungliga ändamål bör behandlas för ändrad användning. I syfte att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av bestämmelserna om bedömning av batteriers hälsotillstånd bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter.

Ändring 71

Förslag till förordning

Skäl 89

Kommissionens förslag

Ändring

(89)

Producenter och distributörer bör aktivt delta i arbetet med att informera slutanvändarna om att batterier bör samlas in separat, att insamlingssystem finns tillgängliga och att slutanvändarna spelar en viktig roll för att säkerställa en miljömässigt optimal hantering av förbrukade batterier. Modern informationsteknik bör användas för att sprida information till slutanvändare och för att rapportera om batterier. Informationen bör spridas antingen med klassiska metoder, med hjälp av annonsering utomhus, affischer och kampanjer i sociala medier, eller genom mer innovativa metoder, såsom elektronisk tillgång till webbplatser via QR-koder som fästs på batteriet.

(89)

Producenter och distributörer , inklusive e-marknadsplatser, bör aktivt delta i arbetet med att informera slutanvändarna om att batterier bör samlas in separat, att insamlingssystem finns tillgängliga och att slutanvändarna spelar en viktig roll för att säkerställa en miljömässigt optimal hantering av förbrukade batterier , varvid de framför allt bör förklara hur säkrare och renare avfallsflöden skulle kunna bidra till minskad avfallsexport till tredjeländer och slutna materialkretslopp inom unionen . Modern informationsteknik bör användas för att sprida information till slutanvändare och för att rapportera om batterier. Informationen bör spridas antingen med klassiska metoder, med hjälp av annonsering utomhus, affischer och kampanjer i sociala medier, och/ eller genom mer innovativa metoder, såsom elektronisk tillgång till webbplatser via QR-koder som fästs på batteriet på ett tillgängligt och begripligt sätt .

Ändring 72

Förslag till förordning

Skäl 90

Kommissionens förslag

Ändring

(90)

För att det ska vara möjligt att kontrollera att skyldigheterna vad gäller insamling och behandling av batterier efterlevs är det nödvändigt att aktörerna rapporterar till de behöriga myndigheterna. Batteriproducenter och andra avfallshanteringsaktörer som samlar in batterier bör, för varje kalenderår, rapportera tillämpliga uppgifter om sålda batterier och insamlade förbrukade batterier. När det gäller behandling och materialåtervinning bör rapporteringsskyldigheten åligga avfallshanteringsaktörerna respektive materialåtervinnarna. Avfallshanteringsaktörer som utför behandling i enlighet med denna förordning bör bli föremål för ett urvalsförfarande anordnat av producenter av de berörda batterierna eller av producentansvarsorganisationer som agerar för deras räkning, i enlighet med artiklarna 8 och 8a i direktiv 2008/98/EG.

Ändring 73

Förslag till förordning

Skäl 95

Kommissionens förslag

Ändring

(95)

I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 (62) fastställs regler för marknadskontroll och kontroll av produkter som förs in på unionsmarknaden. För att säkerställa att produkter som omfattas av den fria rörligheten för varor uppfyller krav som ger en hög skyddsnivå för allmänna intressen, som människors hälsa, säkerhet, egendomsskydd och miljöskydd, bör den förordningen tillämpas på batterier som omfattas av denna förordning. Förordning (EU) 2019/1020 bör därför ändras i enlighet med detta.

(95)

I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 (62) fastställs regler för marknadskontroll och kontroll av produkter som förs in på unionsmarknaden. För att säkerställa att produkter som omfattas av den fria rörligheten för varor uppfyller krav som ger en hög skyddsnivå för allmänna intressen, som människors hälsa, säkerhet, egendomsskydd och miljöskydd, bör den förordningen tillämpas på batterier som omfattas av denna förordning. Här ingår också batterier som produceras utanför unionen och kommer in på unionens marknad. Förordning (EU) 2019/1020 bör därför ändras i enlighet med detta.

Ändring 74

Förslag till förordning

Skäl 97

Kommissionens förslag

Ändring

(97)

Det bör finnas ett förfarande genom vilket berörda parter informeras om planerade åtgärder avseende batterier som utgör en risk för hälsa, säkerhet, egendom eller miljö. Förfarandet bör även ge marknadskontrollmyndigheterna möjlighet att, i samarbete med de berörda ekonomiska aktörerna, ingripa i ett tidigare skede mot sådana batterier. I syfte att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter med avseende på att fastställa huruvida de nationella åtgärder som vidtas avseende batterier som inte uppfyller kraven är berättigade eller inte.

(97)

Det bör finnas ett förfarande genom vilket berörda parter informeras om planerade åtgärder avseende batterier som utgör en risk för hälsa, säkerhet, egendom eller miljö. Förfarandet bör även ge marknadskontrollmyndigheterna möjlighet att, i samarbete med de berörda ekonomiska aktörerna, ingripa i ett tidigare skede mot sådana batterier. I syfte att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter med avseende på att snabbt fastställa huruvida de nationella åtgärder som vidtas avseende batterier som inte uppfyller kraven är berättigade eller inte.

Ändring 75

Förslag till förordning

Skäl 98

Kommissionens förslag

Ändring

(98)

Marknadskontrollmyndigheterna bör ha rätt att kräva att de ekonomiska aktörerna vidtar korrigerande åtgärder på grundval av konstateranden som antingen visar att batteriet inte uppfyller kraven i denna förordning eller att den ekonomiska aktören överträder reglerna om utsläppande eller tillhandahållande på marknaden av ett batteri, reglerna om hållbarhet, säkerhet och märkning eller reglerna om tillbörlig aktsamhet i leveranskedjan.

(98)

Marknadskontrollmyndigheterna bör ha rätt att kräva att de ekonomiska aktörerna vidtar korrigerande åtgärder på grundval av konstateranden som antingen visar att batteriet inte uppfyller kraven i denna förordning eller att den ekonomiska aktören överträder reglerna om utsläppande eller tillhandahållande på marknaden av ett batteri, reglerna om hållbarhet, säkerhet, märkning och information eller reglerna om tillbörlig aktsamhet i leveranskedjan.

Ändring 76

Förslag till förordning

Skäl 98a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(98a)

För att säkerställa att det inom den ram för marknadskontroll som inrättas genom förordning (EU) 2019/1020 vad gäller batterier sker en effektiv och konsekvent provning av batterier inom hela unionen och för att tillhandahålla oberoende teknisk och vetenskaplig rådgivning i samband med utvärderingar av batterier som utgör en risk bör kommissionen utforma en unionsprovningsanläggning för batterier. Vidare bör efterlevnaden av den unionsrättsliga ram för batterier som inrättas genom denna förordning främjas också på nationell nivå.

Ändring 77

Förslag till förordning

Skäl 98b (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(98b)

Varors fria rörlighet i unionen begränsas ofta av nationella hinder som förhindrar den inre marknaden från att förverkligas fullt ut och minskar företagens möjligheter att bedriva verksamhet och utvecklas, särskilt små och medelstora företag, som utgör ryggraden i unionens ekonomi. Medlemsstaterna bör därför fullt ut utnyttja möjligheten att ingå avtal sinsemellan för att tillåta skiljedomsförfaranden i syfte att snabbt kunna lösa tvister med anledning av tillträdet till den inre marknaden för batterier.

Ändring 78

Förslag till förordning

Skäl 99

Kommissionens förslag

Ändring

(99)

Offentlig upphandling är en viktig sektor när det gäller att minska miljöpåverkan från mänsklig verksamhet och påverka marknadsutvecklingen så att den går mot mer hållbara produkter. Upphandlande myndigheter enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU (63) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU (64) och upphandlande enheter enligt definitionen i direktiv 2014/25/EU bör beakta miljöpåverkan när de upphandlar batterier eller produkter som innehåller batterier och säkerställa att de ekonomiska aktörerna verkligen uppfyller de sociala och miljömässiga kraven , i syfte att främja och stimulera marknaden för ren och energieffektiv mobilitet och energilagring och därigenom bidra till unionens miljö-, klimat- och energipolitiska mål. Om små och medelstora företag fick bättre möjligheter att delta i offentliga upphandlingar på marknaden för batterier och om fler berörda parter på lokal nivå och unionsnivå uppmuntrades att delta skulle detta avsevärt bidra till att dessa mål nås.

Ändring 79

Förslag till förordning

Skäl 105

Kommissionens förslag

Ändring

(105)

Kommissionen bör anta omedelbart tillämpliga genomförandeakter för att fastställa huruvida en nationell åtgärd som vidtagits i fråga om ett batteri som överensstämmer med förordning, men som utgör en risk, är berättigad eller inte, om det, i vederbörligen motiverade fall med avseende på skyddet av människors hälsa, säkerheten eller miljön, är nödvändigt av tvingande skäl till skyndsamhet.

(105)

Kommissionen bör utan dröjsmål anta omedelbart tillämpliga genomförandeakter för att fastställa huruvida en nationell åtgärd som vidtagits i fråga om ett batteri som överensstämmer med förordning, men som utgör en risk, är berättigad eller inte, om det, i vederbörligen motiverade fall med avseende på skyddet av människors hälsa, säkerheten eller miljön, är nödvändigt av tvingande skäl till skyndsamhet.

Ändring 80

Förslag till förordning

Skäl 106

Kommissionens förslag

Ändring

(106)

Medlemsstaterna bör anta bestämmelser om de sanktioner som bör gälla vid överträdelser av denna förordning och säkerställa att de verkställs. Sanktionerna bör vara effektiva, proportionella och avskräckande. I syfte att säkerställa en harmoniserad tillämpning i hela unionen bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på att utveckla harmoniserade kriterier eller riktlinjer för sanktioner och för ersättning för skada som vållats enskilda.

Ändring 81

Förslag till förordning

Skäl 109a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(109a)

Det är viktigt att miljömässiga, sociala och ekonomiska konsekvenser beaktas vid genomförandet av denna förordning. För att säkerställa lika villkor är det dessutom viktigt att all relevant tillgänglig teknik beaktas i lika hög grad vid genomförandet av denna förordning, förutsatt att denna teknik gör det möjligt för batterier att till fullo uppfylla alla relevanta krav i denna förordning. Dessutom bör ingen orimlig administrativ börda läggas på de ekonomiska aktörerna, särskilt inte på små och medelstora företag.

Ändring 82

Förslag till förordning

Skäl 110

Kommissionens förslag

Ändring

(110)

Eftersom målet för denna förordning, det vill säga att se till att den inre marknaden fungerar och att de batterier som släpps ut på marknaden uppfyller krav som tillgodoser en hög skyddsnivå avseende människors hälsa, säkerhet, egendom och miljön, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av behovet av harmonisering, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(110)

Eftersom målet för denna förordning, det vill säga att se till att den inre marknaden fungerar och säkerställa att de batterier som släpps ut på marknaden och den verksamhet som är förknippade med förbrukade batterier uppfyller krav som tillgodoser en hög skyddsnivå avseende människors hälsa, säkerhet, egendom och miljön, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av behovet av harmonisering, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

Ändring 83

Förslag till förordning

Artikel 1 – punkt 1

Kommissionens förslag	Ändring
1. I denna förordning fastställs vilka krav på hållbarhet, säkerhet, märkning och information som ska uppfyllas för att batterier ska få släppas ut på marknaden och tas i bruk , samt krav avseende insamling, behandling och materialåtervinning av förbrukade batterier.	1. I denna förordning fastställs vilka krav på miljömässig, ekonomisk och social hållbarhet, säkerhet, märkning och information som ska uppfyllas för att batterier ska få släppas ut på marknaden och tas i bruk.

Ändring 84

Förslag till förordning

Artikel 1 – punkt 1a (ny)

Kommissionens förslag	Ändring
	1a. I denna förordning fastställs dessutom åtgärder som syftar till att skydda miljön och människors hälsa genom att förebygga och minska genereringen av förbrukade batterier och de negativa följderna av genereringen och hanteringen av sådana batterier, och genom att minska resursanvändningens allmänna påverkan och genom att få till stånd en effektivisering av denna användning.

Ändring 85

Förslag till förordning

Artikel 1 – punkt 2

Kommissionens förslag	Ändring
2. Denna förordning ska tillämpas på alla typer av batterier, dvs. bärbara batterier, startbatterier, elfordonsbatterier och industribatterier, oavsett form, volym, vikt, konstruktion, materialsammansättning, användning eller ändamål. Den ska också tillämpas på batterier som ingår i eller är tillbehör till andra produkter.	2. Denna förordning ska tillämpas på alla typer av batterier, dvs. bärbara batterier, batterier för lätta transportmedel, startbatterier, elfordonsbatterier och industribatterier, oavsett form, volym, vikt, konstruktion, materialsammansättning, användning eller ändamål. Den ska också tillämpas på batterier som ingår i eller är tillbehör till andra produkter.

Ändring 86

Förslag till förordning

Artikel 1 – punkt 3 – led ba (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(ba)	särskild utrustning avsedd för säkerheten vid kärntekniska anläggningar, enligt definitionen i artikel 3 i rådets direktiv 2009/71/Euratom (1a) .

Ändring 87

Förslag till förordning

Artikel 1 – punkt 3a (ny)

Kommissionens förslag	Ändring
	3a. Med undantag för kapitel VII ska denna förordning inte gälla för batterier som tillverkaren kan bevisa har tillverkats före denna förordnings ikraftträdande.

Ändring 88

Förslag till förordning

Artikel 2 – led 1

Kommissionens förslag

Ändring

(1)	batteri: varje källa till elektrisk energi som genereras genom direkt omvandling av kemisk energi och som består av en eller flera icke-laddningsbara eller laddningsbara battericeller eller grupper av battericeller.

(1)	batteri: varje källa till elektrisk energi som genereras genom direkt omvandling av kemisk energi och som består av en eller flera icke-laddningsbara eller laddningsbara battericeller eller grupper av battericeller , såsom batterisatser och batterimoduler .

Ändring 89

Förslag till förordning

Artikel 2 – led 6

Kommissionens förslag

Ändring

(6)	batteri med intern lagring: ett batteri utan anslutna externa anordningar för lagring av energi.

utgår

Ändring 90

Förslag till förordning

Artikel 2 – led 7 – strecksats 3

Kommissionens förslag

Ändring

—	och inte är avsett för industriellt bruk, och

—	och inte är avsett uteslutande för industriellt bruk, och

Ändring 91

Förslag till förordning

Artikel 2 – led 7 – strecksats 4

Kommissionens förslag

Ändring

—	varken är ett elfordonsbatteri, ett industribatteri eller ett startbatteri.

—	varken är ett batteri för lätta transportmedel eller ett elfordonsbatteri, ett industribatteri eller ett startbatteri.

Ändring 92

Förslag till förordning

Artikel 2 – led 8

Kommissionens förslag

Ändring

(8)	bärbara batterier för allmänt bruk: bärbara batterier i följande gemensamma storlekar: 4,5 volt (3R12), D, C, AA, AAA, AAAA, A23, 9 volt (PP3).

(8)	bärbara batterier för allmänt bruk: bärbara batterier i följande gemensamma storlekar: 4,5 volt (3R12), knappcell D, C, AA, AAA, AAAA, A23, 9 volt (PP3).

Ändring 93

Förslag till förordning

Artikel 2 – led 9

Kommissionens förslag

Ändring

(9)	lätta transportmedel: hjulförsedda fordon med en elektrisk motor på mindre än 750 watt, på vilka den som åker sitter när fordonet är i rörelse och som kan drivas enbart med elmotorn eller av en kombination av motor och mänsklig kraft.

(9)

batteri för lätta transportmedel: varje batteri i fordon som kan drivas enbart med elmotorn eller av en kombination av motor och mänsklig kraft , inklusive typgodkända fordon som tillhör de fordonskategorier som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 168/2013 (1a) och med en vikt under 25 kg .

Ändring 94

Förslag till förordning

Artikel 2 – led 10

Kommissionens förslag

Ändring

(10)	startbatteri: varje batteri som endast används för startmotor, belysning och tändningssystem i motorfordon.

(10)	startbatteri: varje batteri som främst används för startmotor och mobila maskiner som inte är avsedda att användas för transporter på väg , belysning och tändningssystem i motorfordon , eller andra stödfunktioner .

Ändring 95

Förslag till förordning

Artikel 2 – led 11

Kommissionens förslag

Ändring

(11)	industribatteri: varje batteri som är utformat för industriellt bruk och alla andra batterier utom bärbara batterier, elfordonsbatterier och startbatterier.

(11)	industribatteri: varje batteri som är utformat endast för industriellt bruk och alla andra batterier , inbegripet batterier inom stationära energilagringssystem, utom bärbara batterier , batterier för lätta transportmedel , elfordonsbatterier och startbatterier.

Ändring 96

Förslag till förordning

Artikel 2 – led 12

Kommissionens förslag

Ändring

(12)	elfordonsbatteri: varje batteri som särskilt utformats för att driva hybridelfordon och elfordon för transport på väg .

(12)	elfordonsbatteri: varje batteri som särskilt utformats för att tillhandahålla energi för att driva ett fordon i kategori L enligt förordning (EU) nr 168/2013 och med en vikt över 25 kg, eller ett fordon i kategorierna M, N eller O enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/858 (1a).

Ändring 97

Förslag till förordning

Artikel 2 – led 13

Kommissionens förslag

Ändring

(13)	stationärt batterienergilagringssystem : ett laddningsbart industribatteri med intern lagring som är särskilt utformat för att lagra och leverera elenergi till nätet, oberoende av var och av vem det används.

(13)	batteri inom ett stationärt energilagringssystem : ett laddningsbart industribatteri som är särskilt utformat för att lagra och leverera elenergi när det är anslutet till ett elnät , oberoende av var och av vem det används.

Ändring 98

Förslag till förordning

Artikel 2 – led 21

Kommissionens förslag

Ändring

(21)	QR-kod: en matrisstreckkod som länkar till information om en batterimodell .

(21)	QR-kod: en maskinläsbar matriskod som länkar till information som krävs enligt denna förordning .

Ändring 99

Förslag till förordning

Artikel 2 – led 22

Kommissionens förslag

Ändring

(22)

batterihanteringssystem: en elektronisk anordning som kontrollerar eller hanterar batteriets elektriska och termiska funktioner, hanterar och lagrar data om parametrarna för bestämning av batteriets hälsotillstånd och förväntade livslängd enligt bilaga VII och som kommunicerar med det fordon eller den apparat i vilken batteriet ingår.

(22)

batterihanteringssystem: en elektronisk anordning som kontrollerar eller hanterar batteriets elektriska och termiska funktioner för att påverka batteriets säkerhet, prestanda och livslängd, hanterar och lagrar data om parametrarna för bestämning av batteriets hälsotillstånd och förväntade livslängd enligt bilaga VII och som kommunicerar med det fordon eller den apparat i vilken batteriet ingår.

Ändring 100

Förslag till förordning

Artikel 2 – led 26a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(26a)

förberedelse för behandling för ändrad användning: varje åtgärd genom vilken delar av ett förbrukat batteri eller hela det förbrukade batteriet förbereds så att det kan användas för ett nytt ändamål eller en annan tillämpning än vad batteriet ursprungligen utformats för.

Ändring 101

Förslag till förordning

Artikel 2 – led 26b (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(26b)

återtillverkning: varje åtgärd för demontering, återställning och ersättning av komponenter av begagnade batterisatser, batterimoduler och/eller battericeller som leder till att man får ett batteri med likvärdig prestanda och kvalitet som det ursprungliga batteriet, avsett att användas för sitt ursprungliga ändamål eller något annat ändamål.

Ändring 102

Förslag till förordning

Artikel 2 – led 38

Kommissionens förslag

Ändring

(38)	producentansvarsorganisation: en juridisk person som finansiellt eller operativt organiserar fullgörandet av skyldigheter inom utökat producentansvar för flera producenters räkning.

(38)	producentansvarsorganisation: en juridisk person som finansiellt eller finansiellt och operativt organiserar fullgörandet av skyldigheter inom utökat producentansvar för flera producenters räkning.

Ändring 103

Förslag till förordning

Artikel 2 – led 39

Kommissionens förslag

Ändring

(39)	förbrukade batterier: batterier som är att betrakta som avfall enligt artikel 3.1 a i direktiv 2008/98/EG,

(39)	förbrukade batterier: batterier eller battericeller som omfattas av definitionen av avfall enligt artikel 3.1 a i direktiv 2008/98/EG,

Ändring 104

Förslag till förordning

Artikel 2 – led 40

Kommissionens förslag

Ändring

(40)	återanvändning: fullständig eller partiell direkt återanvändning av batteriet för dess ursprungliga ändamål.

(40)	återanvändning: fullständig eller partiell direkt återanvändning av batteriet som inte är avfall för samma ändamål som dess ursprungliga ändamål.

Ändring 105

Förslag till förordning

Artikel 2 – led 41 – inledningen

Kommissionens förslag

Ändring

(41)	farligt ämne: alla ämnen som uppfyller kriterierna för någon av nedanstående faroklasser eller farokategorier enligt bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 (67):

(41)	farligt ämne: alla ämnen som uppfyller kriterierna för någon av faroklasserna eller farokategorierna enligt bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 (67):

Ändring 106

Förslag till förordning

Artikel 2 – led 41 – led a

Kommissionens förslag

Ändring

(a)	faroklasserna 2.1–2.4, 2.6, 2.7 och 2.8 typerna A och B, 2.9, 2.10, 2.12, 2.13 kategorierna 1 och 2, 2.14 kategorierna 1 och 2, samt 2.15 typerna A–F,

utgår

Ändring 107

Förslag till förordning

Artikel 2 – led 41 – led b

Kommissionens förslag

Ändring

(b)	faroklasserna 3.1–3.6, 3.7 skadliga effekter på sexuell funktion och fertilitet eller på avkommans utveckling, 3.8 andra effekter än narkosverkan, 3.9 och 3.10,

utgår

Ändring 108

Förslag till förordning

Artikel 2 – led 41 – led c

Kommissionens förslag

Ändring

(c)	faroklass 4.1,

utgår

Ändring 109

Förslag till förordning

Artikel 2 – led 41 – led d

Kommissionens förslag

Ändring

(d)	faroklass 5.1.

utgår

Ändring 110

Förslag till förordning

Artikel 2 – led 36

Kommissionens förslag

Ändring

(36)

tillbörlig aktsamhet i leveranskedjan : de skyldigheter som en ekonomisk aktör som släpper ut ett laddningsbart industribatteri eller ett elfordonsbatteri på marknaden måste iaktta avseende ledningssystem, riskhantering, tredjepartsgranskning av anmälda organ och utlämnande av information i syfte att identifiera och hantera faktiska och potentiella risker i samband med anskaffning, bearbetning och handel med de råmaterial som krävs för att tillverka batterier.

(36)

tillbörlig aktsamhet i batterivärdekedjan : de skyldigheter i fråga om sociala och miljömässiga riskkategorier som en ekonomisk aktör som släpper ut ett batteri på marknaden måste iaktta avseende ledningssystem, riskhantering, tredjepartsgranskning av anmälda organ och utlämnande av information i syfte att identifiera , förebygga och hantera faktiska och potentiella risker i samband med anskaffning, bearbetning och handel med de råmaterial , kemikalier och returråvaror som krävs för att tillverka batterier och behandla förbrukade batterier, kopplat till dess tillverkningsverksamhet och till andra relaterade affärsförbindelser .

Ändring 111

Förslag till förordning

Artikel 2 – led 36a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(36a)

affärsförbindelser: förbindelser mellan ett företag och dess dotterbolag samt kommersiella förbindelser som ett företag har i hela sin värdekedja, inbegripet leverantörer och underleverantörer, som är direkt knutna till företagets affärsverksamhet, produkter eller tjänster.

Ändring 112

Förslag till förordning

Artikel 2 – led 36b (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(36b)

högriskområden: områden med svag eller obefintlig samhällsstyrning och säkerhet, såsom kollapsade stater eller områden där det förekommer utbredda och systematiska kränkningar av internationell rätt, inbegripet människorättskränkningar.

Ändring 113

Förslag till förordning

Artikel 3 – punkt 1

Kommissionens förslag	Ändring
1. Medlemsstaterna får inte, av skäl som rör kraven på hållbarhet, säkerhet, märkning och information om batterier eller hantering av förbrukade batterier i denna förordning, förbjuda, begränsa eller hindra tillhandahållande på marknaden eller ibruktagande av batterier som uppfyller kraven i denna förordning.	1. Medlemsstaterna får inte, av skäl som rör kraven på social och miljömässig hållbarhet, säkerhet, märkning och information om batterier eller hantering av förbrukade batterier i denna förordning, förbjuda, begränsa eller hindra tillhandahållande på marknaden eller ibruktagande av batterier som uppfyller kraven i denna förordning.

Ändring 114

Förslag till förordning

Artikel 3 – punkt 2

Kommissionens förslag

Ändring

2. Medlemsstaterna får inte förhindra att batterier som inte överensstämmer med kraven i denna förordning visas vid handelsmässor, utställningar, förevisningar eller liknande evenemang, under förutsättning att det tydligt och klart anges att batterierna inte överensstämmer med kraven i denna förordning och inte får saluföras förrän de gör det.

Ändring 115

Förslag till förordning

Artikel 4 – rubriken

Kommissionens förslag	Ändring
Hållbarhet, säkerhet, märkning och informationskrav för batterier	Hållbarhet, säkerhet, märkning, informationskrav och krav på tillbörlig aktsamhet för batterier

Ändring 116

Förslag till förordning

Artikel 4 – punkt 1 – led ba (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(ba)	De krav på tillbörlig aktsamhet som fastställs i artikel 39.

Ändring 117

Förslag till förordning

Artikel 4 – punkt 1a (ny)

Kommissionens förslag	Ändring
	1a. För elfordonsbatterier och startbatterier som släpps ut på marknaden som ersättningar för defekta batterier ska samma krav gälla som för de ersatta batterierna i enlighet med principen ”reparerat som producerat”.

Ändring 118

Förslag till förordning

Artikel 4 – punkt 2

Kommissionens förslag	Ändring
2. Beträffande eventuella aspekter som inte omfattas av kapitlen II och III får batterier inte utgöra en risk för människors hälsa, för säkerheten, för egendom eller för miljön.	2. Beträffande eventuella aspekter som inte omfattas av kapitlen II och III och artikel 39 får batterier inte utgöra en risk för människors hälsa, för säkerheten, för egendom eller för miljön.

Ändring 119

Förslag till förordning

Artikel 5 – punkt 1 – stycke 1a (nytt)

Kommissionens förslag	Ändring
	Varje medlemsstat ska också, bland de behöriga myndigheter som avses i första stycket, utse en kontaktpunkt som ska kommunicera med kommissionen i enlighet med punkt 3.

Ändring 120

Förslag till förordning

Artikel 5 – punkt 3

Kommissionens förslag	Ändring
3. Senast [tre månader efter det att denna förordning träder i kraft] ska medlemsstaterna meddela kommissionen namnen på och adresserna till de behöriga myndigheter som utsetts i enlighet med punkt 1. Medlemsstaterna ska utan onödigt dröjsmål informera kommissionen om alla ändringar av de behöriga myndigheternas namn och adresser .	3. Senast [tre månader efter det att denna förordning träder i kraft] ska medlemsstaterna meddela kommissionen namn på och adress till den kontaktpunkt som utsetts i enlighet med punkt 1. Medlemsstaterna ska utan onödigt dröjsmål informera kommissionen om alla ändringar av kontaktpunktens namn eller adress .

Ändring 121

Förslag till förordning

Artikel 6 – punkt 5a (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

5a. Inom 6 månader efter varje ändring av förordning (EG) nr 1907/2006 eller ikraftträdandet av framtida unionslagstiftning om hållbarhetskriterier för farliga ämnen och kemikalier ska kommissionen bedöma huruvida en sådan ändring eller den framtida unionslagstiftningen kräver en ändring av denna artikel eller av bilaga I till den här förordningen, eller båda, och vid behov anta en delegerad akt i enlighet med artikel 73 i den här förordningen för att ändra dessa bestämmelser i enlighet med detta.

Ändring 122

Förslag till förordning

Artikel 6 – punkt 5b (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

5b. Senast den 31 december 2025 ska kommissionen, med stöd av Europeiska kemikaliemyndigheten, systematiskt granska farliga ämnena i batterier för att identifiera potentiella risker för människors hälsa eller miljön. Denna bedömning ska ta hänsyn till i vilken utsträckning användningen av ett farligt ämne är nödvändig för hälsan, säkerheten eller är avgörande för att samhället ska fungera och för att det ska finnas lämpliga alternativ ur ett miljö- och hälsoperspektiv. Kommissionen ska för detta ändamål överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet och överväga lämpliga åtgärder, inbegripet antagandet av de delegerade akter som avses i andra punkten

Ändring 123

Förslag till förordning

Artikel 7 – rubriken

Kommissionens förslag	Ändring
Koldioxidavtryck för elfordonsbatterier och laddningsbara industribatterier	Koldioxidavtryck för elfordonsbatterier , batterier för lätta transportmedel och industribatterier

Ändring 124

Förslag till förordning

Artikel 7 – punkt 1 – stycke 1 – inledningen

Kommissionens förslag

Ändring

1. Elfordonsbatterier och laddningsbara industribatterier med intern lagring och kapacitet på mer än 2 kWh ska åtföljas av teknisk dokumentation som för varje batterimodell och parti per tillverkningsanläggning ska innehålla en deklaration om koldioxidavtryck som upprättats i enlighet med den delegerade akt som avses i andra stycket och som ska innehålla åtminstone följande information:

1. Elfordonsbatterier , batterier för lätta transportmedel och industribatterier ska åtföljas av teknisk dokumentation som för varje batterimodell och per tillverkningsanläggning ska innehålla en deklaration om koldioxidavtryck som upprättats i enlighet med den delegerade akt som avses i andra stycket och som ska innehålla åtminstone följande information:

Ändring 125

Förslag till förordning

Artikel 7 – punkt 1 – stycke 1 – led ca (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(ca)	information om vilka råmaterial som använts, också andelen förnybart innehåll,

Ändring 126

Förslag till förordning

Artikel 7 – punkt 1 – stycke 1 – led d

Kommissionens förslag

Ändring

(d)	uppgift om batteriets totala koldioxidavtryck, beräknat som antal kilogram koldioxidekvivalenter,

(d)	uppgift om batteriets totala koldioxidavtryck, beräknat som antal kilogram koldioxidekvivalenter och batteriets koldioxidavtryck , beräknat som antal kilogram koldioxidekvivalenter per 1 kWh av den totala energi som batterisystemet levererar under hela sin förväntade livslängd.

Ändring 127

Förslag till förordning

Artikel 7 – punkt 1 – stycke 2

Kommissionens förslag	Ändring
Kravet på en deklaration om koldioxidavtryck i första stycket ska gälla från och med den 1 juli 2024 avseende elfordonsbatterier och laddningsbara industribatterier.	Kravet på en deklaration om koldioxidavtryck i första stycket ska gälla från och med den 1 juli 2024 avseende elfordonsbatterier , batterier för lätta transportmedel och industribatterier.

Ändring 128

Förslag till förordning

Artikel 7 – punkt 1 – stycke 3 – inledningen

Kommissionens förslag	Ändring
Kommissionen ska senast den 1 juli 2023 anta	Kommissionen ska senast den 1 januari 2023 anta

Ändring 129

Förslag till förordning

Artikel 7 – punkt 1 – stycke 3 – led a

Kommissionens förslag

Ändring

(a)	en delegerad akt i enlighet med artikel 73 med avseende på att komplettera denna förordning genom att fastställa den metod för beräkning av batteriets totala koldioxidavtryck som avses i led d, i enlighet med de väsentliga delar som anges i bilaga II,

(a)	en delegerad akt i enlighet med artikel 73 med avseende på att komplettera denna förordning genom att fastställa den metod för beräkning och kontroll av batteriets totala koldioxidavtryck som avses i led d, i enlighet med de väsentliga delar som anges i bilaga II,

Ändring 130

Förslag till förordning

Artikel 7 – punkt 1 – stycke 4

Kommissionens förslag	Ändring
Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 73 med avseende på att ändra informationskravet i första stycket.	Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 73 med avseende på att ändra informationskravet i första stycket , med beaktande av den vetenskapliga och tekniska utvecklingen .

Ändring 131

Förslag till förordning

Artikel 7 – punkt 2 – stycke 1

Kommissionens förslag	Ändring
Elfordonsbatterier och laddningsbara industribatterier med intern lagring och kapacitet på mer än 2 kWh ska förses med en tydligt framträdande, lättförståelig och outplånlig märkning som anger den prestandaklass för koldioxidavtryck som det enskilda batteriet motsvarar.	Elfordonsbatterier , batterier för lätta transportmedel och industribatterier ska förses med en tydligt framträdande, lättförståelig och outplånlig märkning som anger batteriets koldioxidavtryck som avses i punkt 1 d och den prestandaklass för koldioxidavtryck som det enskilda batteriet motsvarar.

Ändring 132

Förslag till förordning

Artikel 7 – punkt 2 – stycke 3

Kommissionens förslag	Ändring
Kravet på angivande av prestandaklass för koldioxidavtryck i första stycket ska gälla från och med den 1 januari 2026 avseende elfordonsbatterier och laddningsbara industribatterier.	Kravet på angivande av prestandaklass för koldioxidavtryck i första stycket ska gälla från och med den 1 juli 2025 avseende elfordonsbatterier och , batterier för lätta transportmedel industribatterier.

Ändring 133

Förslag till förordning

Artikel 7 – punkt 2 – stycke 4 – inledningen

Kommissionens förslag	Ändring
Kommissionen ska senast den 31 december 2024 anta	Kommissionen ska senast den 1 januari 2024 anta

Ändring 134

Förslag till förordning

Artikel 7 – punkt 3 – stycke 1

Kommissionens förslag

Ändring

Elfordonsbatterier och laddningsbara industribatterier med intern lagring och kapacitet på mer än 2 kWh ska åtföljas av teknisk dokumentation som för varje batterimodell och parti per tillverkningsanläggning visar att det deklarerade värdet för koldioxidavtryck under hela livscykeln ligger under det tröskelvärde som fastställs i den delegerade akt som antagits av kommissionen i enlighet med tredje stycket.

Elfordonsbatterier , batterier för lätta transportmedel och industribatterier med en nominell energi på mer än 2 kWh ska åtföljas av teknisk dokumentation som för varje batterimodell per tillverkningsanläggning visar att det deklarerade värdet för koldioxidavtryck under hela livscykeln ligger under det tröskelvärde som fastställs i den delegerade akt som antagits av kommissionen i enlighet med tredje stycket.

Ändring 135

Förslag till förordning

Artikel 7 – punkt 3 – stycke 2

Kommissionens förslag	Ändring
Kravet om angivande av ett tröskelvärde för koldioxidavtryck under hela livscykeln i första stycket ska gälla från och med den 1 juli 2027 avseende elfordonsbatterier och laddningsbara industribatterier.	Kravet om angivande av ett tröskelvärde för koldioxidavtryck under hela livscykeln i första stycket ska gälla från och med den 1 januari 2027 avseende elfordonsbatterier , batterier för lätta transportmedel och industribatterier med en nominell energi på mer än 2 kWh .

Ändring 136

Förslag till förordning

Artikel 7 – punkt 3 – stycke 3

Kommissionens förslag	Ändring
Senast den 1 juli 2026 ska kommissionen anta en delegerad akt i enlighet med artikel 73 med avseende på att komplettera denna förordning genom att fastställa det högsta tröskelvärde för koldioxidavtryck under hela livscykeln som avses i första stycket. Vid utarbetandet av denna delegerade akt ska kommissionen beakta de relevanta väsentliga delar som anges i bilaga II.	Senast den 1 juli 2025 ska kommissionen anta en delegerad akt i enlighet med artikel 73 med avseende på att komplettera denna förordning genom att fastställa det högsta tröskelvärde för koldioxidavtryck under hela livscykeln som avses i första stycket. Vid utarbetandet av denna delegerade akt ska kommissionen beakta de relevanta väsentliga delar som anges i bilaga II.

Ändring 137

Förslag till förordning

Artikel 7 – punkt 3 – stycke 4

Kommissionens förslag

Ändring

Vid behov ska ett överskridande av det högsta tröskelvärdet för koldioxidavtryck under hela livscykeln leda till en omklassificering av prestandaklasserna för koldioxidavtryck för de batterier som avses i punkt 2.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 73 för att ändra det högsta tröskelvärdet för koldioxidavtryck under hela livscykeln som avses i första stycket på grundval av de senaste tillgängliga uppgifterna som rapporterats i enlighet med punkt 1. Vid behov ska ett överskridande av det högsta tröskelvärdet för koldioxidavtryck under hela livscykeln leda till en omklassificering av prestandaklasserna för koldioxidavtryck för de batterier som avses i punkt 2.

Ändring 138

Förslag till förordning

Artikel 7 – punkt 3a (ny)

Kommissionens förslag	Ändring
	3a. Senast den 31 december 2025 ska kommissionen bedöma möjligheten att utvidga kraven i denna artikel till bärbara batterier, och kravet som avses i punkt 3 till industribatterier med nominell energi under 2 kWh. Kommissionen ska i detta syfte överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet och överväga lämpliga åtgärder, inbegripet antagande av lagstiftningsförslag.

Ändring 139

Förslag till förordning

Artikel 8 – rubriken

Kommissionens förslag	Ändring
Återvunnet innehåll i industribatterier, elfordonsbatterier och startbatterier	Återvunnet innehåll i bärbara batterier, batterier för lätta transportmedel, industribatterier, elfordonsbatterier och startbatterier

Ändring 140

Förslag till förordning

Artikel 8 – punkt 1 – stycke 1

Kommissionens förslag

Ändring

Från och med den 1 januari 2027 ska industribatterier, elfordonsbatterier och startbatterier med intern lagring och kapacitet på mer än 2 kWh vars aktiva material innehåller kobolt, bly, litium eller nickel åtföljas av teknisk dokumentation med information om de mängder kobolt, bly, litium eller nickel som återvunnits från avfall och som ingår i de aktiva materialen, för varje batterimodell och parti per tillverkningsanläggning.

Från och med den 1 juli 2025 ska bärbara batterier, med undantag för bärbara batterier för allmänt bruk, batterier för lätta transportmedel, industribatterier, elfordonsbatterier och startbatterier vars aktiva material innehåller kobolt, bly, litium eller nickel åtföljas av teknisk dokumentation med information om de mängder kobolt, bly, litium eller nickel som återvunnits från avfall och som ingår i de aktiva materialen, för varje batterimodell per tillverkningsanläggning.

Ändring 141

Förslag till förordning

Artikel 8 – punkt 1 – stycke 2

Kommissionens förslag

Ändring

Senast den 31 december 2025 ska kommissionen anta en genomförandeakt, i vilken det fastställs en metod för beräkning och kontroll av de från avfall återvunna mängder kobolt, bly, litium eller nickel som ingår i de aktiva materialen i de batterier som avses i första stycket, samt formatet för den tekniska dokumentationen. Genomförandeakten ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 74.3.

Senast den 31 december 2023 ska kommissionen anta

(a)	en delegerad akt i enlighet med artikel 73 för att komplettera denna förordning genom att fastställa en metod för beräkning och kontroll av de från avfall återvunna mängder kobolt, bly, litium eller nickel som ingår i de aktiva materialen i de batterier som avses i första stycket,

(b)	en genomförandeakt som fastställer formatet och den tekniska dokumentationen för deklarationen av återvunnet material . Genomförandeakten ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 74.3.

Ändring 142

Förslag till förordning

Artikel 8 – punkt 2 – inledningen

Kommissionens förslag

Ändring

2. Från och med den 1 januari 2030 ska industribatterier, elfordonsbatterier och startbatterier med intern lagring och kapacitet på mer än 2 kWh, vars aktiva material innehåller kobolt, bly, litium eller nickel, åtföljas av teknisk dokumentation med information som visar att batterierna i fråga innehåller följande minimiandelar kobolt, bly, litium eller nickel i de aktiva material som återvunnits från avfall, för varje batterimodell och parti per tillverkningsanläggning:

2. Från och med den 1 januari 2030 ska bärbara batterier, med undantag för bärbara batterier för allmänt bruk, batterier för lätta transportmedel, industribatterier, elfordonsbatterier och startbatterier vars aktiva material innehåller kobolt, bly, litium eller nickel, åtföljas av teknisk dokumentation med information som visar att batterierna i fråga innehåller följande minimiandelar kobolt, bly, litium eller nickel i de aktiva material som återvunnits från avfall, för varje batterimodell per tillverkningsanläggning:

Ändring 143

Förslag till förordning

Artikel 8 – punkt 3 – inledningen

Kommissionens förslag

Ändring

3. Från och med den 1 januari 2035 ska industribatterier, elfordonsbatterier och startbatterier med intern lagring och kapacitet på mer än 2 kWh, vars aktiva material innehåller kobolt, bly, litium eller nickel, åtföljas av teknisk dokumentation med information som visar att batterierna i fråga innehåller följande minimiandelar kobolt, bly, litium eller nickel i de aktiva material som återvunnits från avfall, för varje batterimodell och parti per tillverkningsanläggning:

3. Från och med den 1 januari 2035 ska bärbara batterier, med undantag för bärbara batterier för allmänt bruk, batterier för lätta transportmedel, industribatterier, elfordonsbatterier och startbatterier vars aktiva material innehåller kobolt, bly, litium eller nickel, åtföljas av teknisk dokumentation med information som visar att batterierna i fråga innehåller följande minimiandelar kobolt, bly, litium eller nickel i de aktiva material som återvunnits från avfall, för varje batterimodell per tillverkningsanläggning:

Ändring 144

Förslag till förordning

Artikel 8 – punkt 4

Kommissionens förslag

Ändring

4. Om det är motiverat och lämpligt mot bakgrund av tillgången på kobolt, bly, litium eller nickel som återvunnits från avfall eller mot bakgrund av att det råder brist på sådana ämnen, ska kommissionen ges befogenhet att senast den 31 december 2027 anta en delegerad akt i enlighet med artikel 73 med avseende på att ändra de mål som anges i punkterna 2 och 3.

4. Efter det att den metod som avses i punkt 1 har fastställts, och senast den 31 december 2027 ska kommissionen bedöma om det, mot bakgrund av den befintliga och prognostiserade tillgången för 2030 och 2035 på kobolt, bly, litium eller nickel som återvunnits från avfall eller bristen på sådana ämnen, och till följd av den tekniska och vetenskapliga utvecklingen, är lämpligt att se över de mål som fastställs i punkterna 2 och 3. Kommissionen ska också bedöma i vilken utsträckning dessa mål uppnås genom avfall före eller efter förbrukning, och om det är lämpligt att begränsa uppnåendet av målen till endast avfall efter förbrukning. Utgående från denna bedömning ska kommissionen vid behov lägga fram ett lagstiftningsförslag.

Ändring 145

Förslag till förordning

Artikel 8 – punkt 4a (ny)

Kommissionens förslag	Ändring
	4a. När batteritekniken ändras så att det påverkar vilka typer av material som går att återvinna ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 73 för att komplettera denna förordning genom att bygga ut förteckningarna i punkterna 2 och 3 med flera råmaterial och mål.

Ändring 146

Förslag till förordning

Artikel 9 – rubriken

Kommissionens förslag	Ändring
Prestanda- och hållbarhetskrav för bärbara batterier för allmänt bruk	Prestanda- och hållbarhetskrav för bärbara batterier

Ändring 147

Förslag till förordning

Artikel 9 – punkt 1

Kommissionens förslag	Ändring
1. Från och med den 1 januari 2027 ska bärbara batterier för allmänt bruk uppfylla de värden för parametrarna för elektrokemisk prestanda och hållbarhet som anges i bilaga III och som fastställs i den delegerade akt som ska antas av kommissionen i enlighet med punkt 2.	1. Från och med den 1 januari 2027 ska bärbara batterier uppfylla de värden för parametrarna för elektrokemisk prestanda och hållbarhet som anges i bilaga III och som fastställs i den delegerade akt som ska antas av kommissionen i enlighet med punkt 2.

Ändring 148

Förslag till förordning

Artikel 9 – punkt 2 – stycke 1

Kommissionens förslag	Ändring
Senast den 31 december 2025 ska kommissionen anta en delegerad akt i enlighet med artikel 73 med avseende på att komplettera denna förordning genom att fastställa minimivärden för de parametrar för elektrokemisk prestanda och hållbarhet som fastställs i bilaga III och som bärbara batterier för allmänt bruk ska följa.	Senast den 1 juli 2025 ska kommissionen anta en delegerad akt i enlighet med artikel 73 med avseende på att komplettera denna förordning genom att fastställa minimivärden för de parametrar för elektrokemisk prestanda och hållbarhet som fastställs i bilaga III och som bärbara batterier , inklusive bärbara batterier för allmänt bruk, ska följa.

Ändring 149

Förslag till förordning

Artikel 9 – punkt 2 – stycke 2

Kommissionens förslag	Ändring
Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 73 med avseende på att ändra de parametrar för elektrokemisk prestanda och hållbarhet som fastställs i bilaga III mot bakgrund av den tekniska och vetenskapliga utvecklingen.	Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 73 med avseende på att ändra de minimivärden och lägga till ytterligare parametrar för elektrokemisk prestanda och hållbarhet som fastställs i bilaga III mot bakgrund av den tekniska och vetenskapliga utvecklingen.

Ändring 150

Förslag till förordning

Artikel 9 – punkt 2 – stycke 3

Kommissionens förslag

Ändring

Vid utarbetandet av den delegerade akt som avses i första stycket ska kommissionen beakta behovet av att minska miljöpåverkan av bärbara batterier för allmänt bruk under batteriernas livscykel och beakta relevanta internationella standarder och märkningssystem. Kommissionen ska också säkerställa att bestämmelserna i den delegerade akten inte får någon betydande negativ inverkan på batteriernas funktion eller på de apparater i vilka batterierna ingår och därvid beakta behovet av överkomliga priser för slutanvändarna och industrins konkurrenskraft. Tillverkarna av de berörda batterierna och apparaterna får inte åläggas en orimlig administrativ börda.

Vid utarbetandet av den delegerade akt som avses i första stycket ska kommissionen beakta behovet av att minska miljöpåverkan av och öka resurseffektiviteten hos bärbara batterier under batteriernas livscykel och beakta relevanta internationella standarder och märkningssystem. Kommissionen ska också säkerställa att bestämmelserna i den delegerade akten inte får någon betydande negativ inverkan på batteriernas säkerhet och funktion eller på de apparater i vilka batterierna ingår och därvid beakta behovet av överkomliga priser för slutanvändarna och industrins konkurrenskraft.

Ändring 151

Förslag till förordning

Artikel 9 – punkt 3

Kommissionens förslag

Ändring

3. Senast den 31 december 2030 ska kommissionen bedöma genomförbarheten för åtgärderna för att fasa ut användningen av icke-laddningsbara bärbara batterier för allmänt bruk i syfte att minimera deras miljöpåverkan på grundval av metoden för livscykelanalys. Kommissionen ska för detta ändamål överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet och därvid överväga lämpliga åtgärder, inbegripet lagstiftningsförslag.

3. Senast den 31 december 2027 ska kommissionen bedöma genomförbarheten för åtgärderna för att fasa ut användningen av icke-laddningsbara bärbara batterier för allmänt bruk i syfte att minimera deras miljöpåverkan på grundval av metoden för livscykelanalys och fungerande alternativ för slutanvändarna . Kommissionen ska för detta ändamål överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet och därvid överväga lämpliga åtgärder, inbegripet lagstiftningsförslag om utfasning, fastställande av krav på ekologisk design, eller båda, om det ger miljömässiga fördelar .

Ändring 152

Förslag till förordning

Artikel 10 – rubriken

Kommissionens förslag	Ändring
Prestanda- och hållbarhetskrav för laddningsbara industribatterier och elfordonsbatterier	Prestanda- och hållbarhetskrav för industribatterier, elfordonsbatterier och batterier för lätta transportmedel

Ändring 153

Förslag till förordning

Artikel 10 – punkt 1 – stycke 1

Kommissionens förslag	Ändring
Från och med [tolv månader efter det att förordningen träder i kraft] ska laddningsbara industribatterier och elfordonsbatterier med intern lagring och kapacitet på mer än 2 kWh åtföljas av teknisk dokumentation som ska innehålla värden för de parametrar för elektrokemisk prestanda och hållbarhet som anges i bilaga IV del A.	Från och med [tolv månader efter det att förordningen träder i kraft] ska industribatterier , batterier för lätta transportmedel och elfordonsbatterier åtföljas av teknisk dokumentation som ska innehålla värden för de parametrar för elektrokemisk prestanda och hållbarhet som anges i bilaga IV del A.

Ändring 154

Förslag till förordning

Artikel 10 – punkt 1a (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

1a. Senast den 1 januari 2026 ska information om prestanda och hållbarhet för industribatterier, batterier för lätta transportmedel och elfordonsbatterier enligt punkt 1 vara tillgänglig via den allmänt tillgängliga delen av systemet för elektroniskt utbyte av information i enlighet med artikel 64 och bilaga XIII. Informationen om prestanda och hållbarhet för sådana batterier ska vara tillgänglig för konsumenterna innan de köper dem.

Ändring 155

Förslag till förordning

Artikel 10 – punkt 1b (ny)

Kommissionens förslag	Ändring
	1b. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 73 för att, mot bakgrund av den tekniska och vetenskapliga utvecklingen, ändra de parametrar för elektrokemisk prestanda och hållbarhet för elfordonsbatterier som fastställs i bilaga IV.

Ändring 156

Förslag till förordning

Artikel 10 – punkt 1c (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

1c. Kommissionen ska, inom 6 månader efter antagandet av de tekniska specifikationerna från Uneces informella arbetsgrupp för elfordon och miljö, anta en delegerad akt i enlighet med artikel 73 för att ändra de parametrar för elektrokemisk prestanda och hållbarhet för elfordonsbatterier som fastställs i bilaga IV i syfte att säkerställa att parametrarna i bilaga IV stämmer överens med Uneces tekniska specifikationer.

Ändring 157

Förslag till förordning

Artikel 10 – punkt 2

Kommissionens förslag	Ändring
2. Från och med den 1 januari 2026 ska laddningsbara industribatterier med intern lagring och kapacitet på mer än 2 kWh uppfylla de minimivärden som fastställs i den delegerade akt som antas av kommissionen i enlighet med punkt 3 med avseende på de parametrar för elektrokemisk prestanda och hållbarhet som avses i bilaga IV del A.	2. Från och med den 1 januari 2026 ska industribatterier , batterier för lätta transportmedel och elfordonsbatterier uppfylla de minimivärden för den särskilda batteritypen som fastställs i den delegerade akt som antas av kommissionen i enlighet med punkt 3 med avseende på de parametrar för elektrokemisk prestanda och hållbarhet som avses i bilaga IV del A.

Ändring 158

Förslag till förordning

Artikel 10 – punkt 3 – stycke 1

Kommissionens förslag	Ändring
Senast den 31 december 2024 ska kommissionen anta en delegerad akt i enlighet med artikel 73 med avseende på att komplettera denna förordning genom att fastställa minimivärden för de parametrar för elektrokemisk prestanda och hållbarhet som fastställs bilaga IV del A och som laddningsbara industribatterier med intern lagring och kapacitet på mer än 2 kWh ska följa.	Senast den 31 december 2024 ska kommissionen anta en delegerad akt i enlighet med artikel 73 med avseende på att komplettera denna förordning genom att fastställa minimivärden för de parametrar för elektrokemisk prestanda och hållbarhet som fastställs bilaga IV del A och som batterier för lätta transportmedel, elfordonsbatterier och industribatterier ska följa.

Ändring 159

Förslag till förordning

Artikel 10 – punkt 3 – stycke 2

Kommissionens förslag

Ändring

Vid utarbetandet av den delegerade akt som avses i första stycket ska kommissionen beakta behovet av att minska den miljöpåverkan som orsakas av laddningsbara industribatterier med intern lagring och kapacitet på mer än 2 kWh under dessas livscykel och säkerställa att de krav som fastställs i den delegerade akten inte får någon betydande negativ inverkan på batteriernas funktion eller på de apparater i vilka batterierna ingår eller på batteriernas och apparaternas överkomlighet och industrins konkurrenskraft. Tillverkarna av de berörda batterierna och apparaterna får inte åläggas en orimlig administrativ börda.

Vid utarbetandet av den delegerade akt som avses i första stycket ska kommissionen beakta behovet av att minska den miljöpåverkan som orsakas av industribatterier , elfordonsbatterier och batterier för lätta transportmedel under dessas livscykel och säkerställa att de krav som fastställs i den delegerade akten inte får någon betydande negativ inverkan på batteriernas funktion eller på de apparater i vilka batterierna ingår eller på batteriernas och apparaternas överkomlighet och industrins konkurrenskraft.

Ändring 160

Förslag till förordning

Artikel 10 – punkt 3a (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

3a. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 73 för att ändra de minimivärden för elektrokemisk prestanda och hållbarhet som fastställs i bilaga IV, mot bakgrund av den tekniska och vetenskapliga utvecklingen, för att säkerställa synergier med de minimivärden som kan följa av arbetet i Uneces informella arbetsgrupp för elfordon och miljö, och för att undvika onödig överlappning. Ändringen av minimivärdena för elektrokemisk prestanda och hållbarhet får inte leda till minskad prestanda och hållbarhet för elfordonsbatterier.

Ändring 161

Förslag till förordning

Artikel 11 – rubriken

Kommissionens förslag	Ändring
Möjlighet att avlägsna och ersätta bärbara batterier	Möjlighet att avlägsna och ersätta bärbara batterier och batterier för lätta transportmedel

Ändring 162

Förslag till förordning

Artikel 11 – punkt 1 – stycke 1

Kommissionens förslag

Ändring

Bärbara batterier som ingår i apparater ska lätt kunna avlägsnas och lätt ersättas av slutanvändaren eller av oberoende aktörer under apparatens livstid, om batterierna har en kortare livslängd än apparaten, eller senast vid slutet av apparatens livslängd.

Senast den 1 januari 2024 ska bärbara batterier som ingår i apparater och batterier för lätta transportmedel vara utformade så att de lätt och säkert ska kunna avlägsnas och ersättas av enkla och vanligt förekommande verktyg och utan att varken apparaten eller batterierna tar skada. Bärbara batterier ska kunna avlägsnas och ersättas av slutanvändaren och batterier för lätta transportmedel ska kunna avlägsnas och ersättas av slutanvändare eller av oberoende aktörer under apparatens livstid, om batterierna har en kortare livslängd än apparaten, eller senast vid slutet av apparatens livslängd. Battericeller för lätta transportmedel ska kunna avlägsnas och ersättas av oberoende aktörer.

Ändring 163

Förslag till förordning

Artikel 11 – punkt 1 – stycke 2

Kommissionens förslag	Ändring
Ett batteri ska betraktas som lätt att ersätta om det efter det att det har avlägsnats från en apparat kan ersättas med ett liknande batteri, utan att det påverkar apparatens funktion eller prestanda.	Ett batteri ska betraktas som lätt att ersätta om det efter det att det har avlägsnats från en apparat eller ett lätt transportmedel kan ersättas med ett kompatibelt batteri utan att det påverkar apparatens eller det lätta transportmedlets funktion, prestanda eller säkerhet .

Ändring 164

Förslag till förordning

Artikel 11 – punkt 1 – stycke 2a (nytt)

Kommissionens förslag	Ändring
	Bärbara batterier och batterier för lätta transportmedel ska finnas tillgängliga som reservdelar till den utrustning som de driver, i minst tio år efter det att modellens sista enhet har släppts ut på marknaden, till ett rimligt och icke-diskriminerande pris för oberoende aktörer och slutanvändare.

Ändring 165

Förslag till förordning

Artikel 11 – punkt 1a (ny)

Kommissionens förslag	Ändring
	1a. När apparaten köps ska den berörda ekonomiska aktören ge tydliga och detaljerade anvisningar om hur de kan avlägsnas och ersättas, som ska göras permanent tillgängliga online på ett lättbegripligt sätt för slutanvändare, inbegripet konsumenter, på aktörens webbplats under produktens förväntade livslängd.

Ändring 166

Förslag till förordning

Artikel 11 – punkt 1b (ny)

Kommissionens förslag	Ändring
	1b. Programvara ska inte användas för att göra det svårare att ersätta ett bärbart batteri eller ett batteri för lätta transportmedel eller deras nyckelkomponenter mot ett annat kompatibelt batteri eller kompatibla nyckelkomponenter.

Ändring 167

Förslag till förordning

Artikel 11 – punkt 2 – led a

Kommissionens förslag

Ändring

(a)	det krävs kontinuitet i strömförsörjningen och en permanent förbindelse mellan apparaten och det bärbara batteriet är nödvändig av säkerhetsskäl, prestandaskäl, medicinska skäl eller dataintegritetskäl, eller om

(a)	det krävs kontinuitet i strömförsörjningen och en permanent förbindelse mellan apparaten och det bärbara batteriet är nödvändig av säkerhetsskäl och tillverkaren kan styrka att det inte finns några alternativ att tillgå på marknaden ,

Ändring 168

Förslag till förordning

Artikel 11 – punkt 2 – led aa (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(aa)	det krävs kontinuitet i strömförsörjningen och en permanent förbindelse mellan apparaten och det bärbara batteriet är nödvändig av medicinska skäl eller dataintegritetskäl och tillverkaren kan styrka att det inte finns några alternativ att tillgå på marknaden,

Ändring 169

Förslag till förordning

Artikel 11 – punkt 2 – led b

Kommissionens förslag

Ändring

(b)	batteriet bara kan fungera när det är integrerat i apparatens konstruktion.

(b)	batteriet bara kan fungera när det är integrerat i apparatens konstruktion och tillverkaren kan styrka att det inte finns några alternativ att tillgå på marknaden .

Ändring 170

Förslag till förordning

Artikel 11 – punkt 2 – stycke 1a (nytt)

Kommissionens förslag	Ändring
	När apparaten köps ska den relevanta ekonomiska aktören på ett tydligt och lättförståeligt sätt, även genom märkning, informera om i vilka fall som undantaget enligt första stycket gäller. Informationen ska ange batteriets förväntade livslängd.

Ändring 171

Förslag till förordning

Artikel 11 – punkt 3

Kommissionens förslag	Ändring
3. Kommissionen ska anta riktlinjer för att underlätta en harmoniserad tillämpning av de undantag som anges i punkt 2.	3. Kommissionen ska senast tolv månader efter denna förordnings ikraftträdande anta riktlinjer för att underlätta en harmoniserad tillämpning av de undantag som anges i punkt 2.

Ändring 172

Förslag till förordning

Artikel 11a (ny)

Kommissionens förslag	Ändring
	Artikel 11a
	Möjlighet att avlägsna och ersätta startbatterier, elfordonsbatterier och industribatterier
	1. Startbatterier, industribatterier och elfordonsbatterier ska lätt kunna avlägsnas och lätt ersättas, om batteriet har kortare livstid än den apparat eller det fordon som det används i, av kvalificerade oberoende aktörer, som ska kunna ladda ur batteriet på ett säkert sätt utan att i förväg demontera batterisatsen.
	2. Industribatterier och elfordonsbatterier ska utformas, bland annat sammanfogande, fästande eller tätande delar, så att höljet, enskilda battericeller eller andra nyckelkomponenter ska kunna avlägsnas, ersättas och demonteras utan att batteriet skadas.
	3. Programvara ska inte användas för att göra det svårare att ersätta industribatterier eller elfordonsbatterier eller deras nyckelkomponenter mot ett annat kompatibelt batteri eller andra kompatibla nyckelkomponenter.
	4. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 73 som anger detaljerade regler som kompletterar de regler som fastställs i denna artikel, genom att fastställa kriterierna för möjligheten att avlägsna, ersätta och demontera startbatterier, elfordonsbatterier och industribatterier, med hänsyn till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen.

Ändring 173

Förslag till förordning

Artikel 11b (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

Artikel 11b

Säkerheten hos reparerade startbatterier, industribatterier, batterier för lätta transportmedel och elfordonsbatterier

1. Säkerheten hos reparerade startbatterier, industribatterier, lätta transportbatterier och elfordonsbatterier ska bedömas på grundval av icke-förstörande tester som är anpassade till dem.

2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 73 för att definiera lämpliga testningsmetoder för att säkerställa att de reparerade batterierna är säkra.

Ändring 174

Förslag till förordning

Artikel 11c (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

Artikel 11c

Gemensamma laddare

Senast den 1 januari 2024 ska kommissionen bedöma hur man på bästa sätt kan införa harmoniserade standarder för en gemensam laddare, som ska börja gälla senast den 1 januari 2026 för laddningsbara batterier som är utformade för elfordon, för lätta transportmedel och för laddningsbara batterier som ingår i specifika kategorier av elektrisk och elektronisk utrustning som omfattas av direktiv 2012/19/EU.

I samband med den bedömning som avses i punkt 1 ska kommissionen ta hänsyn till marknadens storlek, avfallsreduceringen och de minskade kostnaderna för konsumenter och andra slutanvändare.

Kommissionen ska för detta ändamål överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet och överväga lämpliga åtgärder, inbegripet antagande av lagstiftningsförslag.

Kommissionens bedömning ska inte påverka antagandet av lagstiftning som handlar om att införa sådana gemensamma laddare i ett tidigare skede.

Ändring 175

Förslag till förordning

Artikel 12 – rubriken

Kommissionens förslag	Ändring
Säkerheten hos stationära batterienergilagringssystem	Säkerheten hos batterier inom stationära energilagringssystem

Ändring 176

Förslag till förordning

Artikel 12 – punkt 1

Kommissionens förslag	Ändring
1. Stationära batterienergilagringssystem ska åtföljas av teknisk dokumentation som visar att de är säkra under normal drift och användning, samt bevis på att de framgångsrikt har testats med avseende på de säkerhetsparametrar som fastställs i bilaga V, för vilka de senaste testningsmetoderna bör användas.	1. Batterier inom stationära energilagringssystem ska åtföljas av teknisk dokumentation som visar att de är säkra under normal drift och användning, samt bevis på att de framgångsrikt har testats med avseende på de säkerhetsparametrar som fastställs i bilaga V, för vilka de senaste testningsmetoderna ska användas.

Ändring 177

Förslag till förordning

Artikel 13 – punkt 1

Kommissionens förslag	Ändring
1. Från och med den 1 januari 2027 ska batterier märkas med en etikett som ska innehålla den information som fastställs i bilaga VI del A.	1. Från och med … [ 24 månader efter denna förordnings ikraftträdande] ska batterier märkas med en etikett som ska innehålla den information som fastställs i bilaga VI del A , och den särskilda information som krävs enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1369 .

Ändring 178

Förslag till förordning

Artikel 13 – punkt 2

Kommissionens förslag	Ändring
2. Från och med den 1 januari 2027 ska bärbara batterier och startbatterier märkas med en etikett med uppgifter om deras kapacitet , och bärbara batterier ska märkas med en etikett som anger deras minsta genomsnittliga batteritid när de används i specifika tillämpningar.	2. Från och med den 1 januari 2027 ska bärbara batterier , batterier för lätta transportmedel och startbatterier märkas med en etikett med uppgifter om deras nominella energikapacitet , och med en etikett som anger deras minsta genomsnittliga batteritid när de används i specifika tillämpningar och den förväntade livstiden i fråga om antalet cykler och kalenderår .

Ändring 179

Förslag till förordning

Artikel 13 – punkt 2a (ny)

Kommissionens förslag	Ändring
	2a. Från och med den 1 januari 2023 ska icke-laddningsbara bärbara batterier för allmänt bruk märkas med en etikett med texten ”icke-laddningsbar”.

Ändring 180

Förslag till förordning

Artikel 13 – punkt 3 – stycke 4

Kommissionens förslag	Ändring
Om symbolen på grund av batteriets storlek skulle bli mindre än 0,5 × 0,5 cm behöver batteriet inte märkas, utan en symbol med minst storleken 1 × 1 cm ska tryckas på förpackningen.	Om symbolen på grund av batteriets storlek skulle bli mindre än 0,47 × 0,47 cm behöver batteriet inte märkas, utan en symbol med minst storleken 1 × 1 cm ska tryckas på förpackningen.

Ändring 181

Förslag till förordning

Artikel 13 – punkt 3a (ny)

Kommissionens förslag	Ändring
	3a. Från och med den 1 juli 2023 ska batterier märkas med en symbol som anger en harmoniserad färgkod som baserar sig på batterityp och batteriets kemiska sammansättning.

Ändring 182

Förslag till förordning

Artikel 13 – punkt 5 – led -aa (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(-aa)

från och med den 1 januari 2025: den information som anges i bilaga VI del Aa,

Ändring 183

Förslag till förordning

Artikel 13 – punkt 5 – led b

Kommissionens förslag

Ändring

(b)	från och med den 1 januari 2027, för bärbara batterier och startbatterier: den information som avses i punkt 2,

(b)	från och med den 1 januari 2027, för bärbara batterier , batterier för lätta transportmedel och startbatterier: den information som avses i punkt 2,

Ändring 184

Förslag till förordning

Artikel 13 – punkt 5 – led ba (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(ba)	från och med den 1 januari 2023, för bärbara batterier för allmänt bruk: den information som avses i punkt 2a,

Ändring 185

Förslag till förordning

Artikel 13 – punkt 5 – led e

Kommissionens förslag

Ändring

(e)	från och med [tolv månader efter det att denna förordning träder i kraft], för laddningsbara industribatterier och elfordonsbatterier : den rapport som avses i artikel 39.6,

(e)	från och med [tolv månader efter det att denna förordning träder i kraft], för alla batterier : den rapport som avses i artikel 39.6,

Ändring 186

Förslag till förordning

Artikel 13 – punkt 5 – led f

Kommissionens förslag

Ändring

(f)	från och med den 1 juli 2024 för elfordonsbatterier och laddningsbara industribatterier med intern lagring och kapacitet på mer än 2 kWh : den deklaration om koldioxidavtryck som avses i artikel 7.1,

(f)	från och med juli 2024 för elfordonsbatterier , batterier för lätta transportmedel och industribatterier: den deklaration om koldioxidavtryck som avses i artikel 7.1,

Ändring 187

Förslag till förordning

Artikel 13 – punkt 5 – led g

Kommissionens förslag

Ändring

(g)	från och med den 1 januari 2026 för elfordonsbatterier och laddningsbara industribatterier med intern lagring och kapacitet på mer än 2 kWh : den prestandaklass för koldioxidavtryck som avses i artikel 7.2,

(g)	från och med den 1 juli 2025 för elfordonsbatterier , batterier för lätta transportfordon och industribatterier: den prestandaklass för koldioxidavtryck som avses i artikel 7.2,

Ändring 188

Förslag till förordning

Artikel 13 – punkt 5 – led h

Kommissionens förslag

Ändring

(h)	från och med den 1 januari 2027 , för laddningsbara industribatterier, startbatterier och elfordonsbatterier med intern lagring och kapacitet på mer än 2 kWh : den mängd kobolt, bly, litium och nickel som återvunnits från avfall och som ingår i aktiva material i batteriet, i enlighet med artikel 8,

(h)

från och med den 1 juli 2025 , för bärbara batterier, med undantag för bärbara batterier för allmänt bruk, batterier för lätta transportmedel, industribatterier, startbatterier och elfordonsbatterier: den mängd kobolt, bly, litium och nickel som återvunnits från avfall och som ingår i aktiva material i batteriet, i enlighet med artikel 8,

Ändring 189

Förslag till förordning

Artikel 13 – punkt 5 – led ja (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(ja)	från och med den 1 januari 2026, för batterier för lätta transportmedel, elfordonsbatterier och industribatterier: den information som ingår i det batteripass som avses i artikel 65.

Ändring 190

Förslag till förordning

Artikel 13 – punkt 6

Kommissionens förslag	Ändring
6. Den märkning och de QR-koder som avses i punkterna 1–5 ska tryckas eller graveras på batteriet på ett sådant sätt att de är synliga, läsliga och outplånliga. Om detta inte är möjligt eller lämpligt på grund av batteriets art eller storlek, ska märkningen anbringas på förpackningen och på de medföljande dokumenten.	6. Den märkning och de QR-koder som avses i punkterna 1–5 ska tryckas eller graveras på batteriet på ett sådant sätt att de är synliga, läsliga och outplånliga. Om detta inte är möjligt eller lämpligt på grund av batteriets art eller storlek, ska märkningen anbringas på förpackningen och på de medföljande dokumenten. I händelse av återtillverkning eller behandling för ändrad användning ska märkningen uppdateras med en ny märkning som avspeglar batteriets nya status.
	Om batterier ingår i apparater ska den märkning och de QR-koder som avses i punkterna 1, 2, 3 och 5 tryckas eller graveras på apparaterna på ett sådant sätt att de är synliga, läsliga och outplånliga.
	QR-koden ska också ge åtkomst till den allmänt tillgängliga delen av det batteripass som inrättats i enlighet med artikel 65.

Ändring 191

Förslag till förordning

Artikel 13 – punkt 6a (ny)

Kommissionens förslag	Ändring
	6a. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 73, för att tillhandahålla alternativa typer av smarta etiketter i stället för eller som ett tillägg till QR-koden mot bakgrund av den tekniska och vetenskapliga utvecklingen.

Ändring 192

Förslag till förordning

Artikel 13 – punkt 7

Kommissionens förslag

Ändring

7. Kommissionen ska senast den 31 december 2025 anta genomförandeakter med avseende på att fastställa harmoniserade specifikationer för de märkningskrav som anges i punkterna 1 och 2. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 74.3.

7. Kommissionen ska senast den 1 juli 2025 anta genomförandeakter med avseende på att fastställa harmoniserade specifikationer för de märkningskrav som anges i punkterna 1 och 2 . För bärbara batterier för allmänt bruk ska sådan märkning innehålla en klassificering av deras prestanda och hållbarhet som är lätt att känna igen . Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 74.3.

Ändring 193

Förslag till förordning

Artikel 13 – punkt 7a (ny)

Kommissionens förslag	Ändring
	7a. Kommissionen ska senast den 1 januari 2023 anta genomförandeakter för att fastställa harmoniserade specifikationer för de märkningskrav som avses i punkt 3 om den harmoniserade färgkoden. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 74.3.

Ändring 194

Förslag till förordning

Artikel 14 – punkt 1

Kommissionens förslag	Ändring
1. För laddningsbara industribatterier och elfordonsbatterier med intern lagring och kapacitet på mer än 2 kWh ska det finnas ett batterihanteringssystem med uppgifter om parametrar för bestämning av batteriers hälsotillstånd och förväntade livslängd enligt bilaga VII.	1. För batterier inom stationära energilagringssystem, elfordonsbatterier och batterier för lätta transportmedel som innehåller ett batterihanteringssystem ska det inom batterihanteringssystemet finnas uppgifter i realtid om parametrar för bestämning av batteriers hälsotillstånd , säkerhet och förväntade livslängd enligt bilaga VII.

Ändring 195

Förslag till förordning

Artikel 14 – punkt 2 – inledningen

Kommissionens förslag	Ändring
2. Åtkomst till uppgifterna i batterihanteringssystemet enligt punkt 1 ska ges på icke-diskriminerande villkor till den juridiska eller fysiska person som lagligen har köpt batteriet eller till en tredje part som agerar på den fysiska eller juridiska personens vägnar, oavsett när, med avseende på att	2. Skrivskyddad åtkomst till uppgifterna i batterihanteringssystemet enligt punkt 1 och i bärbara batterier som innehåller ett batterihanteringssystem ska ges på icke-diskriminerande villkor till den juridiska eller fysiska person som lagligen har köpt batteriet eller till en tredje part som agerar på den fysiska eller juridiska personens vägnar, oavsett när, med avseende på att

Ändring 196

Förslag till förordning

Artikel 14 – punkt 2 – led b

Kommissionens förslag

Ändring

(b)	underlätta återanvändning, behandling för ändrad användning och återtillverkning av batteriet,

(b)	underlätta förberedelse för återanvändning, återanvändning, förberedelse för behandling för ändrad användning , behandling för ändrad användning eller återtillverkning av batteriet

Ändring 197

Förslag till förordning

Artikel 14 – punkt 2a (ny)

Kommissionens förslag	Ändring
	2a. Tillverkare ska för elfordonsbatterier och batterier för lätta transportmedel som innehåller ett batterihanteringssystem tillgängliggöra fordonsdata i realtid om batteriernas hälsotillstånd, batteriets laddningstillstånd, börvärde för batteriets effekt och batteriets kapacitet.

Ändring 198

Förslag till förordning

Artikel 14 – punkt 2b (ny)

Kommissionens förslag	Ändring
	2b. Senast den 1 januari 2024 ska batterihanteringssystemet för elfordonsbatterier utformas på ett sådant sätt att det kan kommunicera med smarta laddningssystem, bland annat genom laddning av fordon till nät, ombordladdning, fordon till fordon, fordon till powerbank och fordon till byggnad.

Ändring 199

Förslag till förordning

Artikel 14 – punkt 3 – stycke 1a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

Kommissionen ska ges befogenhet att anta en delegerad akt i enlighet med artikel 73 för att ändra parametrarna för bestämning av batteriers hälsotillstånd och förväntade livslängd i enlighet med bilaga VII mot bakgrund av den tekniska och vetenskapliga utvecklingen, och för att säkerställa synergier med de parametrar som kan följa av arbetet i Uneces informella arbetsgrupp för elfordon och miljö.

Ändring 200

Förslag till förordning

Artikel 15 – punkt 1

Kommissionens förslag

Ändring

1. För kontroll av överensstämmelsen med kraven i denna förordning och kontroll av att kraven i artiklarna 9, 10, 12, 13 och 59.5 a i denna förordning uppfylls ska mätningar och beräkningar göras med en tillförlitlig, exakt och reproducerbar metod som ska bygga på allmänt godtagna metoder på modern teknisk nivå och som bedöms ge resultat med låg osäkerhet, inklusive metoder som återfinns i standarder för vilka referensnumren har offentliggjorts för detta ändamål i Europeiska unionens officiella tidning.

1. För kontroll av överensstämmelsen med kraven i denna förordning och kontroll av att kraven i artiklarna 9, 10, 11a, 12, 13 och 59.5 a i denna förordning uppfylls ska mätningar och beräkningar göras med en tillförlitlig, exakt och reproducerbar metod som ska bygga på allmänt godtagna metoder på modern teknisk nivå och som bedöms ge resultat med låg osäkerhet, inklusive metoder som återfinns i standarder för vilka referensnumren har offentliggjorts för detta ändamål i Europeiska unionens officiella tidning.

Ändring 201

Förslag till förordning

Artikel 15 – punkt 2

Kommissionens förslag	Ändring
2. För batterier som testas i enlighet med harmoniserade standarder eller delar av dem, till vilka hänvisningar har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, ska en presumtion om överensstämmelse med de krav som anges i artiklarna 9, 10, 13 och 59.5 a gälla, på villkor att kraven omfattas av sådana harmoniserade standarder.	2. För batterier som testas i enlighet med harmoniserade standarder eller delar av dem, till vilka hänvisningar har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, ska en presumtion om överensstämmelse med de krav som anges i artiklarna 9, 10, 13 och 59.5 a gälla, på villkor att kraven omfattas av sådana harmoniserade standarder eller delar av dem .

Ändring 202

Förslag till förordning

Artikel 16 – punkt 1 – stycke 1 – inledningen

Kommissionens förslag

Ändring

1. Kommissionen ska ges befogenhet att anta genomförandeakter med avseende på att fastställa gemensamma specifikationer för de krav som anges i artiklarna 9, 10, 12, 13 och 59.5 a och eller för de tester som avses i artikel 15.2, om

1. Kommissionen får, i undantagsfall och efter samråd med berörda europeiska standardiseringsorganisationer och europeiska intresseorganisationer som får finansiering av unionen i enlighet med förordning (EU) nr 1025/2012, anta genomförandeakter med avseende på att fastställa gemensamma specifikationer för de krav som anges i artiklarna 9, 10, 11a, 12, 13 och 59.5 a och eller för de tester som avses i artikel 15.2, om

Ändring 203

Förslag till förordning

Artikel 16 – punkt 1 – stycke 1 – led b

Kommissionens förslag

Ändring

(b)	kommissionen noterar onödiga förseningar i antagandet av begärda harmoniserade standarder, eller anser att de harmoniserade standarderna inte är tillräckliga , eller

(b)

kommissionen noterar onödiga förseningar i antagandet av begärda harmoniserade standarder, dvs. till följd av att de tidsfrister som fastställts för standardiseringsorganisationen i begäran om standardisering överskrids, eller rimligen anser att de relevanta harmoniserade standarderna inte tillräckligt uppfyller de kriterier som anges i begäran om standardisering , eller

Ändring 204

Förslag till förordning

Artikel 16 – punkt 3a (ny)

Kommissionens förslag	Ändring
	3a. Kommissionen ska aktivt stödja unionsindustrin och stärka dess närvaro i internationella standardiseringsorganisationer genom att sträva efter största möjliga samstämmighet mellan internationella och europeiska standarder och genom att verka för allmän användning av europeiska standarder utanför unionen.

Ändring 205

Förslag till förordning

Artikel 17 – punkt 1

Kommissionens förslag	Ändring
1. Innan ett batteri släpps ut på marknaden eller tas i bruk ska tillverkaren eller dennes bemyndigade företrädare säkerställa att det görs en bedömning av produktens överensstämmelse med kraven i kapitlen II och III i denna förordning.	1. Innan ett batteri släpps ut på marknaden eller tas i bruk ska tillverkaren eller dennes bemyndigade företrädare säkerställa att det görs en bedömning av produktens överensstämmelse med kraven i kapitlen II och III och artikel 39 i denna förordning.

Ändring 206

Förslag till förordning

Artikel 17 – punkt 2

Kommissionens förslag	Ändring
2. Bedömningen av batteriers överensstämmelse med kraven i artiklarna 6, 9, 10, 11 , 12 , 13 och 14 ska utföras i enlighet med det förfarande som anges i bilaga VIII del A.	2. Bedömningen av batteriers överensstämmelse med kraven i artiklarna 6, 9, 11, 13 och 14 ska utföras i enlighet med det förfarande som anges i bilaga VIII del A.

Ändring 207

Förslag till förordning

Artikel 17 – punkt 3

Kommissionens förslag	Ändring
3. Bedömningen av batteriers överensstämmelse med kraven i artiklarna 7, 8 och 39 ska utföras i enlighet med det förfarande som anges i bilaga VIII del B.	3. Bedömningen av batteriers överensstämmelse med kraven i artiklarna 7, 8 , 10, 12 och 39 ska utföras i enlighet med det förfarande som anges i bilaga VIII del B.

Ändring 208

Förslag till förordning

Artikel 17 – punkt 5

Kommissionens förslag	Ändring
5. Alla dokument och all skriftväxling i samband med förfarandena för bedömning av överensstämmelse för batterier ska avfattas på ett officiellt språk i den medlemsstat där det anmälda organ som genomför bedömningen av överensstämmelse enligt punkterna 1 och 2 är etablerat, eller på ett språk som godtas av detta organ.	5. Alla dokument och all skriftväxling i samband med förfarandena för bedömning av överensstämmelse för batterier ska avfattas på det officiella språket eller de officiella språken i den medlemsstat där det anmälda organ som genomför bedömningen av överensstämmelse enligt punkterna 1 och 2 är etablerat, eller på ett språk som godtas av detta organ.

Ändring 209

Förslag till förordning

Artikel 17 – punkt 5a (ny)

Kommissionens förslag	Ändring
	5a. Denna artikel ska tillämpas 12 månader efter kommissionens offentliggörande av den förteckning över anmälda organ som avses i artikel 30.2.

Ändring 210

Förslag till förordning

Artikel 18 – punkt 1

Kommissionens förslag	Ändring
1. I EU-försäkran om överensstämmelse ska det anges att det har bevisats att kraven i kapitlen II och III är uppfyllda.	1. I EU-försäkran om överensstämmelse ska det anges att det har bevisats att kraven i kapitlen II och III och artikel 39 är uppfyllda.

Ändring 211

Förslag till förordning

Artikel 18 – punkt 2

Kommissionens förslag	Ändring
2. EU-försäkran om överensstämmelse ska utformas i enlighet med mallen i bilaga IX, innehålla de uppgifter som anges i de relevanta modulerna i bilaga VIII och regelbundet uppdateras. Den ska översättas till det eller de språk som krävs av den medlemsstat på vars marknad batteriet släpps ut eller tas i bruk.	2. EU-försäkran om överensstämmelse får fyllas i elektroniskt och ska utformas i enlighet med mallen i bilaga IX, innehålla de uppgifter som anges i de relevanta modulerna i bilaga VIII och regelbundet uppdateras. Den ska översättas till det eller de språk som krävs av den medlemsstat på vars marknad batteriet släpps ut eller görs tillgängligt eller tas i bruk.

Ändring 212

Förslag till förordning

Artikel 21

Kommissionens förslag	Ändring
Medlemsstaterna ska anmäla till kommissionen och övriga medlemsstater vilka organ för bedömning av överensstämmelse som fått i uppdrag att utföra bedömningar av överensstämmelse i enlighet med denna förordning.	Medlemsstaterna ska anmäla till kommissionen och övriga medlemsstater vilka organ för bedömning av överensstämmelse som fått i uppdrag att utföra bedömningar av tredje parts överensstämmelse i enlighet med denna förordning.

Ändring 213

Förslag till förordning

Artikel 23 – punkt 5

Kommissionens förslag	Ändring
5. En anmälande myndighet ska förfoga över tillräckligt med personal med lämplig kompetens för att kunna utföra sina uppgifter.	5. En anmälande myndighet ska förfoga över tillräckligt med personal med lämplig kompetens och ha tillräcklig finansiering för att kunna utföra sina uppgifter.

Ändring 214

Förslag till förordning

Artikel 25 – punkt 3

Kommissionens förslag

Ändring

3. Ett organ för bedömning av överensstämmelse ska vara ett tredjepartsorgan som är oberoende i förhållande till alla affärsförbindelser och som inte har några kopplingar till den batterimodell som det bedömer, särskilt inte kopplingar till batteritillverkare, batteritillverkarnas handelspartner, investerare som innehar aktier eller andelar i batteritillverkningsanläggningen eller andra anmälda organ och deras branschorganisationer, moderbolag eller dotterbolag.

3. Ett organ för bedömning av överensstämmelse ska vara ett tredjepartsorgan som är oberoende i förhållande till alla affärsförbindelser och som inte har några kopplingar till de batterier som det bedömer, särskilt inte kopplingar till batteritillverkare, batteritillverkarnas handelspartner, investerare som innehar aktier eller andelar i batteritillverkningsanläggningen eller andra anmälda organ och deras branschorganisationer, moderbolag eller dotterbolag.

Ändring 215

Förslag till förordning

Artikel 25 – punkt 6 – stycke 1

Kommissionens förslag	Ändring
Ett organ för bedömning av överensstämmelse ska kunna utföra alla de uppgifter avseende bedömning av överensstämmelse som anges i bilaga VIII för ett sådant organ och för vilka det har anmälts, oavsett om dessa uppgifter utförs av organet för bedömning av överensstämmelse eller för dess räkning och under dess ansvar.	Ett organ för bedömning av överensstämmelse ska kunna utföra alla de arbetsuppgifter avseende bedömning av överensstämmelse som anges i bilaga VIII för ett sådant organ och för vilka det har anmälts, oavsett om de utförs av organet för bedömning av överensstämmelse eller för dess räkning och under dess ansvar.

Ändring 216

Förslag till förordning

Artikel 25 – punkt 6 – stycke 2 – led a

Kommissionens förslag

Ändring

(a)	Intern personal med teknisk kunskap och tillräcklig och lämplig erfarenhet för att kunna utföra de uppgifter som ingår i bedömningen av överensstämmelse.

(a)	Intern personal med teknisk kunskap och tillräcklig och lämplig erfarenhet för att kunna utföra de arbetsuppgifter som ingår i bedömningen av överensstämmelse.

Ändring 217

Förslag till förordning

Artikel 25 – punkt 6 – stycke 2 – led c

Kommissionens förslag

Ändring

(c)	Lämpliga rutiner och förfaranden för att skilja mellan de uppgifter som organet utför i sin egenskap av anmält organ och annan verksamhet.

(c)	Lämpliga rutiner och förfaranden för att skilja mellan de arbetsuppgifter som organet utför i sin egenskap av anmält organ och andra arbetsuppgifter.

Ändring 218

Förslag till förordning

Artikel 25 – punkt 6 – stycke 3

Kommissionens förslag	Ändring
Ett organ för bedömning av överensstämmelse ska alltid ha tillgång till all provningsutrustning eller alla provningsanläggningar som behövs för varje förfarande för bedömning av överensstämmelse och till varje batterimodell för vilken det har anmälts.	Ett organ för bedömning av överensstämmelse ska alltid ha tillgång till all information, all provningsutrustning eller alla provningsanläggningar som behövs för varje förfarande för bedömning av överensstämmelse och till varje batterimodell för vilken det har anmälts.

Ändring 219

Förslag till förordning

Artikel 25 – punkt 7 – led c

Kommissionens förslag

Ändring

(c)	lämplig kännedom och insikt om kraven i kapitlen II och III, de tillämpliga harmoniserade standarder som avses i artikel 15 och de gemensamma specifikationer som avses i artikel 16 samt de relevanta bestämmelserna i unionens harmoniseringslagstiftning och i nationell lagstiftning, och

(c)

lämplig kännedom och insikt om kraven i kapitlen II och III och i artikel 39 , de tillämpliga harmoniserade standarder som avses i artikel 15 och de gemensamma specifikationer som avses i artikel 16 samt de relevanta bestämmelserna i unionens harmoniseringslagstiftning och i nationell lagstiftning, och

Ändring 220

Förslag till förordning

Artikel 25 – punkt 8 – stycke 1

Kommissionens förslag	Ändring
Det ska garanteras att organ för bedömning av överensstämmelse, deras högsta ledning och den personal som ansvarar för att utföra bedömningen av överensstämmelse är opartiska.	(Berör inte den svenska versionen.)

Ändring 221

Förslag till förordning

Artikel 25 – punkt 8 – stycke 2

Kommissionens förslag	Ändring
Ersättningen till den högsta ledningen och den personal som ansvarar för bedömningen av överensstämmelse får inte vara beroende av hur många bedömningar av överensstämmelse som görs eller resultaten av bedömningarna.	(Berör inte den svenska versionen.)

Ändring 222

Förslag till förordning

Artikel 25 – punkt 10

Kommissionens förslag	Ändring
10. Personalen vid ett organ för bedömning av överensstämmelse ska iaktta tystnadsplikt beträffande all information som den erhåller vid utförandet av sina uppgifter i enlighet med bilaga VIII, utom gentemot de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där verksamheten bedrivs. Äganderättigheter ska skyddas.	10. Personalen vid ett organ för bedömning av överensstämmelse ska iaktta tystnadsplikt beträffande all information som den erhåller vid utförandet av sina arbetsuppgifter i enlighet med bilaga VIII, utom gentemot de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där verksamheten bedrivs. Äganderättigheter ska skyddas.

Ändring 223

Förslag till förordning

Artikel 25 – punkt 11

Kommissionens förslag

Ändring

11. Ett organ för bedömning av överensstämmelse ska delta i, eller säkerställa att dess personal som ansvarar för att utföra bedömningen av överensstämmelse känner till, det relevanta standardiseringsarbetet och det arbete som utförs i den samordningsgrupp för anmälda organ som inrättats i enlighet med artikel 37, och ska som generella riktlinjer använda de administrativa beslut och dokument som är resultatet av den gruppens arbete.

11. (Berör inte den svenska versionen.)

Ändring 224

Förslag till förordning

Artikel 28 – punkt 2

Kommissionens förslag

Ändring

2. Ansökan om anmälan ska åtföljas av en beskrivning av organets verksamhet vad gäller bedömning av överensstämmelse, de moduler för bedömning av överensstämmelse som anges i bilaga VIII och den batterimodell som organet anser sig ha kompetens för samt ett ackrediteringsintyg som ska ha utfärdats av ett nationellt ackrediteringsorgan och i vilket det intygas att organet för bedömning av överensstämmelse uppfyller kraven i artikel 25.

2. Ansökan om anmälan ska åtföljas av en beskrivning av organets verksamhet vad gäller bedömning av överensstämmelse, den eller de moduler för bedömning av överensstämmelse som anges i bilaga VIII och den batterimodell som organet anser sig ha kompetens för samt ett ackrediteringsintyg som ska ha utfärdats av ett nationellt ackrediteringsorgan och i vilket det intygas att organet för bedömning av överensstämmelse uppfyller kraven i artikel 25.

Ändring 225

Förslag till förordning

Artikel 32 – punkt 1

Kommissionens förslag	Ändring
1. Kommissionen ska undersöka alla fall i vilka den är osäker på att ett anmält organ har erforderlig kompetens eller att ett anmält organ fortsatt uppfyller de krav och fullgör de skyldigheter som det omfattas av, och även alla fall där den gjorts uppmärksam på att det föreligger sådan osäkerhet.	1. Kommissionen ska undersöka alla fall i vilka den är osäker på att ett anmält organ har erforderlig kompetens eller att ett anmält organ fortsatt uppfyller de krav och fullgör de skyldigheter som det omfattas av, och även alla fall där den gjorts uppmärksam på, i synnerhet av ekonomiska aktörer och andra relevanta berörda parter, att det föreligger sådan osäkerhet.

Ändring 226

Förslag till förordning

Artikel 32 – punkt 3

Kommissionens förslag	Ändring
3. Kommissionen ska säkerställa att all känslig information som erhållits i samband med undersökningar behandlas konfidentiellt.	3. Kommissionen får inhämta råd från den unionsprovningsanläggning som avses i artikel 68a och ska säkerställa att all känslig information som erhållits i samband med undersökningar behandlas konfidentiellt.

Ändring 227

Förslag till förordning

Artikel 33 – punkt 2 – stycke 1

Kommissionens förslag

Ändring

Ett anmält organ ska utföra sin verksamhet på ett proportionellt sätt, motverka onödiga administrativa bördor för den ekonomiska aktören i fråga och ta vederbörlig hänsyn till företagets storlek, den sektor inom vilken företaget är verksamt, dess struktur, den berörda batteriteknikens relativa komplexitet och huruvida produktionsprocessen kan karaktäriseras som mass- eller serietillverkning.

Ett anmält organ ska utföra bedömningar av överensstämmelse på ett proportionellt sätt, motverka onödiga administrativa bördor för ekonomiska aktörer, i synnerhet små och medelstora företag, och ta vederbörlig hänsyn till företagets storlek, den sektor inom vilken företaget är verksamt, dess struktur, den berörda batteriteknikens relativa komplexitet och huruvida produktionsprocessen kan karaktäriseras som mass- eller serietillverkning.

Ändring 228

Förslag till förordning

Artikel 33 – punkt 3

Kommissionens förslag

Ändring

3. Om ett anmält organ konstaterar att en tillverkare inte efterlever kraven i kapitlen II och III, de harmoniserade standarder som avses i artikel 15, de gemensamma specifikationer som avses i artikel 16 eller andra tekniska specifikationer, ska det begära att tillverkaren vidtar lämpliga korrigerande åtgärder så att ett andra och slutligt certifieringsbeslut kan antas, utom om bristerna inte kan avhjälpas, i vilket fall intyget inte kan utfärdas.

3. Om ett anmält organ konstaterar att en tillverkare inte efterlever kraven i kapitlen II eller III eller artikel 39 , de harmoniserade standarder som avses i artikel 15, de gemensamma specifikationer som avses i artikel 16 eller andra tekniska specifikationer, ska det begära att tillverkaren vidtar lämpliga korrigerande åtgärder så att ett andra och slutligt certifieringsbeslut kan antas, utom om bristerna inte kan avhjälpas, i vilket fall intyget inte kan utfärdas.

Ändring 229

Förslag till förordning

Artikel 35 – punkt 2

Kommissionens förslag	Ändring
2. Ett anmält organ ska ge de andra anmälda organ, som utför liknande bedömningar av överensstämmelse avseende samma batterier, relevant information om frågor som rör negativa och, på begäran, positiva resultat av bedömningar av överensstämmelse.	2. Ett anmält organ ska ge andra organ som anmälts enligt denna förordning och som utför liknande bedömningar av överensstämmelse avseende samma batterier relevant information om frågor som rör negativa och, på begäran, positiva resultat av bedömningar av överensstämmelse.

Ändring 230

Förslag till förordning

Artikel 36 – rubriken

Kommissionens förslag	Ändring
Utbyte av erfarenhet	Utbyte av erfarenhet och god praxis

Ändring 231

Förslag till förordning

Artikel 36

Kommissionens förslag	Ändring
Kommissionen ska se till att det förekommer utbyte av erfarenhet mellan de myndigheter i medlemsstaterna som ansvarar för riktlinjerna för anmälan.	Kommissionen ska se till att det förekommer utbyte av erfarenhet och god praxis mellan de myndigheter i medlemsstaterna som ansvarar för riktlinjerna för anmälan.

Ändring 232

Förslag till förordning

Artikel 37 – stycke 1

Kommissionens förslag	Ändring
Kommissionen ska säkerställa att lämplig samordning och samarbete mellan de anmälda organen införs och att samordningen och samarbetet bedrivs på ett tillfredsställande sätt genom en eller flera sektorsspecifika grupper av anmälda organ.	Kommissionen ska säkerställa att lämplig samordning och lämpligt samarbete sker mellan de organ som anmälts enligt denna förordning och att samordningen och samarbetet bedrivs på ett tillfredsställande sätt genom en eller flera sektorsspecifika grupper av anmälda organ.

Ändring 233

Förslag till förordning

Artikel 38 – punkt 1 – inledningen

Kommissionens förslag	Ändring
1. När ett batteri släpps ut på marknaden eller när det tas i bruk, även för tillverkarens egna bruk, ska tillverkaren säkerställa att batteriet	1. För alla batterier som släpps ut på marknaden inom unionen eller tas i bruk inom unionen , även för tillverkarens eget bruk, ska tillverkaren säkerställa att batteriet

Ändring 234

Förslag till förordning

Artikel 38 – punkt 4 – stycke 2

Kommissionens förslag	Ändring
Om flera batterier levereras samtidigt till en och samma användare får emellertid partiet eller sändningen åtföljas av ett enda exemplar av EU-försäkran om överensstämmelse.	Om flera batterier levereras samtidigt till en och samma användare får emellertid sändningen åtföljas av ett enda exemplar av EU-försäkran om överensstämmelse.

Ändring 235

Förslag till förordning

Artikel 38 – punkt 8

Kommissionens förslag

Ändring

8. Tillverkarna ska på batteriets förpackning ange namn, registrerat firmanamn eller registrerat varumärke samt den postadress och den webbadress på vilken de kan kontaktas. Den angivna postadressen ska ange en enda kontaktpunkt där tillverkaren kan kontaktas. Uppgifterna ska vara tydliga, lättbegripliga och läsliga och anges på ett språk som lätt kan förstås av slutanvändare och marknadskontrollmyndigheter.

8. Tillverkarna ska på batteriets förpackning ange namn, registrerat firmanamn eller registrerat varumärke samt det telefonnummer, den postadress , den e-postadress och den webbadress på vilken de kan kontaktas. Den angivna postadressen ska ange en enda kontaktpunkt där tillverkaren kan kontaktas. Uppgifterna ska vara tydliga, lättbegripliga och läsliga och anges på ett språk som lätt kan förstås av slutanvändare och marknadskontrollmyndigheter.

Ändring 236

Förslag till förordning

Artikel 38 – punkt 11

Kommissionens förslag	Ändring
11. Tillverkare som anser eller har skäl att tro att ett batteri som de har släppt ut på marknaden inte överensstämmer med kraven i kapitlen II och III ska omedelbart vidta de korrigerande åtgärder som krävs för att få batteriet att överensstämma med kraven, eller om så är lämpligt, dra tillbaka eller återkalla batteriet. Om batteriet utgör en risk ska tillverkarna dessutom omedelbart underrätta de nationella myndigheterna i de medlemsstater där de har tillhandahållit batteriet på marknaden och lämna detaljerade uppgifter om i synnerhet den bristande överensstämmelsen och de korrigerande åtgärder som vidtagits.	11. Tillverkare som anser eller har skäl att tro att ett batteri som de har släppt ut på marknaden inte överensstämmer med kraven i kapitlen II och III ska omedelbart vidta de korrigerande åtgärder som krävs för att få batteriet att överensstämma med kraven, eller om så är lämpligt, dra tillbaka eller återkalla batteriet. Om tillverkarna anser eller har skäl att tro att ett batteri utgör en risk ska tillverkarna dessutom omedelbart underrätta de nationella myndigheterna i de medlemsstater där de har tillhandahållit batteriet på marknaden och lämna detaljerade uppgifter om i synnerhet den bristande överensstämmelsen och de korrigerande åtgärder som vidtagits.
	(Detta är ett övergripande Ändring: ändringen ”om tillverkarna anser eller har skäl att tro att ett batteri utgör en risk” gäller hela texten. Om ändringen antas ska hela texten anpassas i överensstämmelse härmed.)

Ändring 237

Förslag till förordning

Artikel 39 – rubriken

Kommissionens förslag	Ändring
Skyldighet för ekonomiska aktörer som släpper ut laddningsbara industribatterier och elfordonsbatterier med intern lagring och en kapacitet på mer än 2 kWh på marknaden att fastställa strategier för tillbörlig aktsamhet i leveranskedjan	Skyldighet för ekonomiska aktörer som släpper ut batterier på marknaden att iaktta tillbörlig aktsamhet i värdekedjan

Ändring 238

Förslag till förordning

Artikel 39 – punkt 1

Kommissionens förslag

Ändring

1. Från och med [tolv månader efter det att förordningen har trätt i kraft] ska den ekonomiska aktör som släpper ut laddningsbara industribatterier och elfordonsbatterier med intern lagring och kapacitet på mer än 2 kWh på marknaden uppfylla de skyldigheter avseende tillbörlig aktsamhet i leveranskedjan som anges i punkterna 2–5 i denna artikel och bevara dokumentation som visar att de uppfyller dessa skyldigheter, inbegripet resultaten av den tredjepartsgranskning som utförts av anmälda organ.

1. Från och med [tolv månader efter det att förordningen har trätt i kraft] ska den ekonomiska aktör som släpper ut batterier på marknaden uppfylla de skyldigheter avseende tillbörlig aktsamhet i värdekedjan som anges i punkterna 2–5 i denna artikel och bevara dokumentation som visar att de uppfyller dessa skyldigheter, inbegripet resultaten av den tredjepartsgranskning som utförts av anmälda organ.

Ändring 239

Förslag till förordning

Artikel 39 – punkt 2 – led a

Kommissionens förslag

Ändring

(a)	anta en företagspolicy för den leveranskedja för råmaterial som anges i bilaga X , punkt 1 , och informera leverantörer och allmänheten om denna,

(a)

anta en företagspolicy för tillbörlig aktsamhet för den värdekedja för batterier, inbegripet deras råmaterial, som anges i punkt 1 i bilaga X, och informera leverantörer och allmänheten om denna , samt för sociala och miljömässiga riskkategorier i samband med batterierna och deras råmaterial, av de slag som anges i punkt 2 i bilaga X ,

Ändring 240

Förslag till förordning

Artikel 39 – punkt 2 – led b

Kommissionens förslag

Ändring

(b)	i sin strategi för leveranskedjan införliva standarder som är förenliga med de krav som fastställs i modellstrategin för leveranskedjan i bilaga II till OECD:s riktlinjer om tillbörlig aktsamhet,

(b)	i sin strategi för värdekedjan införliva standarder som är förenliga med de krav som fastställs i internationellt erkända standarder för tillbörlig aktsamhet som fastställs i punkt 3a i bilaga X ,

Ändring 241

Förslag till förordning

Artikel 39 – stycke 2 – led c

Kommissionens förslag

Ändring

(c)	organisera sitt interna förvaltningssystem så att det stöder tillbörlig aktsamhet i leveranskedjan genom att göra personer i ledande befattning ansvariga för att övervaka förfarandet för tillbörlig aktsamhet i leveranskedjan samt föra register över dessa strategier i minst fem år,

(c)	organisera sitt interna förvaltningssystem så att det stöder tillbörlig aktsamhet i värdekedjan genom att göra personer i ledande befattning ansvariga för att övervaka förfarandet för tillbörlig aktsamhet i värdekedjan samt föra register över dessa strategier i minst fem år,

Ändring 242

Förslag till förordning

Artikel 39 – punkt 2 – led d – stycke 1

Kommissionens förslag

Ändring

(d)	inrätta och driva ett system för kontroll av och insyn i leveranskedjan , inbegripet ett system för spårbarhet och identifiering av aktörer i tidigare led i leveranskedjan .

(d)	inrätta och driva ett system för kontroll av och insyn i värdekedjan , inbegripet ett system för spårbarhet , där aktörer i tidigare led i värdekedjan identifieras .

Ändring 243

Förslag till förordning

Artikel 39 – punkt 2 – led d – stycke 2 – inledningen

Kommissionens förslag	Ändring
Till stöd för ett sådant system ska det finnas dokumentation som innehåller följande information:	Till stöd för ett sådant system ska det finnas dokumentation som innehåller åtminstone följande information:

Ändring 244

Förslag till förordning

Artikel 39 – punkt 2 – led d – stycke 2 – led iiia (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

iiia)

Om råmaterialet kommer från ett högriskområde: ytterligare information i enlighet med de särskilda rekommendationerna för ekonomiska aktörer i tidigare led, enligt OECD:s riktlinjer om tillbörlig aktsamhet, och, i förekommande fall, uppgift om vilken gruva materialet kommer ifrån samt på vilka orter råmaterialet blir föremål för konsolidering, handel och bearbetning och vilka skatter, avgifter och royalties som betalats.

Ändring 245

Förslag till förordning

Artikel 39 – punkt 2 – led d – stycke 3

Kommissionens förslag	Ändring
De krav som anges i led d får genomföras genom deltagande i branschledda system.	Utan att det påverkar de ekonomiska aktörernas individuella ansvar för sina förfaranden för tillbörlig aktsamhet, får de krav som anges i led d genomföras genom samarbete med andra aktörer, exempelvis deltagande i branschledda system som erkänts i enlighet med denna förordning .

Ändring 246

Förslag till förordning

Artikel 39 – punkt 2 – led e

Kommissionens förslag

Ändring

(e)	införliva sin strategi för leveranskedjan i avtal och överenskommelser med leverantörer, inbegripet i riskhanteringsåtgärder,

(e)	införliva sin strategi för värdekedjan i avtal och överenskommelser med leverantörer, inbegripet i riskhanteringsåtgärder,

Ändring 247

Förslag till förordning

Artikel 39 – punkt 2 – led f

Kommissionens förslag

Ändring

(f)

inrätta ett varningsförfarande för att på ett tidigt stadium öka medvetenheten om risker eller se till att ett sådant inrättas genom samarbete med andra ekonomiska aktörer eller organisationer, eller genom att underlätta möjligheten att vända sig till en extern expert eller ett externt organ, t.ex. en ombudsman.

(f)

inrätta ett varningsförfarande som på ett tidigt stadium ökar medvetenheten om risker och fungerar som en mekanism för gottgörelse, såsom det förutsätts i FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter, eller se till att sådana förfaranden inrättas genom samarbete med andra ekonomiska aktörer eller organisationer, eller genom att underlätta möjligheten att vända sig till en extern expert eller ett externt organ, t.ex. en ombudsman. Dessa förfaranden ska beakta de kriterier för varningsförfaranden som anges i FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter.

Ändring 248

Förslag till förordning

Artikel 39 – punkt 3 – stycke 1 – led a

Kommissionens förslag

Ändring

(a)	identifiera och bedöma negativa konsekvenser i samband med de riskkategorier som anges i bilaga X punkt 2 i leveranskedjan , på grundval av den information som tillhandahålls i enlighet med punkt 2 i förhållande till standarderna i den ekonomiska aktörens strategi för leveranskedjan ,

(a)

identifiera och bedöma risken för negativa konsekvenser i samband med de riskkategorier i värdekedjan vilka anges i punkt 2 i bilaga X, på grundval av den information som tillhandahålls i enlighet med punkt 2 och all ytterligare relevant information som antingen är allmänt tillgänglig eller tillhandahålls av berörda parter, i förhållande till standarderna i den ekonomiska aktörens strategi för värdekedjan ,

Ändring 249

Förslag till förordning

Artikel 39 – punkt 3 – stycke 1 – led b – inledningen

Kommissionens förslag

Ändring

(b)	genomföra en strategi för att hantera de identifierade riskerna, vilken bör utformas så att den motverkar eller mildrar negativa konsekvenser genom att den ekonomiska aktören

(b)	genomföra en strategi för att hantera de identifierade riskerna, vilken bör utformas så att den motverkar, mildrar och hanterar negativa konsekvenser genom att den ekonomiska aktören

Ändring 250

Förslag till förordning

Artikel 39 – punkt 3 – stycke 1 – led b – led i

Kommissionens förslag

Ändring

i)	rapporterar resultaten av riskbedömningen av leveranskedjan till de personer i ledande befattning som utsetts i detta syfte,

i)	rapporterar resultaten av riskbedömningen av värdekedjan till de personer i ledande befattning som utsetts i detta syfte,

Ändring 251

Förslag till förordning

Artikel 39 – punkt 3 – stycke 1 – led b – led ii

Kommissionens förslag

Ändring

ii)	inför åtgärder för riskhantering som överensstämmer med bilaga II till OECD:s riktlinjer om tillbörlig aktsamhet, och därvid tar hänsyn till i vilken mån dessa kan påverka, och vid behov sätta press på de leverantörer som mest effektivt kan förhindra eller reducera den identifierade risken,

ii)

inför åtgärder för riskhantering som överensstämmer med de internationellt erkända standarder om tillbörlig aktsamhet som förtecknas i punkt 3a i bilaga X , och därvid tar hänsyn till i vilken mån dessa kan påverka, och vid behov sätta press på de affärsförbindelser som mest effektivt kan förhindra eller reducera den identifierade risken,

Ändring 252

Förslag till förordning

Artikel 39 – punkt 3 – stycke 1 – led b – led iii

Kommissionens förslag

Ändring

iii)

genomför riskhanteringsplanen, övervakar och spårar riskreduceringsinsatser, rapporterar tillbaka till de personer i ledande befattning som utsetts för detta ändamål och fattar beslut om att tillfälligt eller permanent avbryta kontakterna med en leverantör efter misslyckade försök till riskreducering, baserat på relevanta avtalsarrangemang i linje med punkt 2 andra stycket ovan ,

iii)

genomför riskhanteringsplanen, övervakar och spårar riskreduceringsinsatser, rapporterar tillbaka till de personer i ledande befattning som utsetts för detta ändamål och fattar beslut om att tillfälligt eller permanent avbryta kontakterna med en affärsförbindelse efter misslyckade försök till riskreducering, baserat på relevanta avtalsarrangemang i linje med punkt 2 andra stycket,

Ändring 253

Förslag till förordning

Artikel 39 – punkt 3 – stycke 2

Kommissionens förslag

Ändring

Om den ekonomiska aktören enligt punkt 1 vidtar riskreducerande åtgärder och samtidigt fortsätter eller tillfälligt upphör med handeln, ska den ekonomiska aktören samråda med leverantörer och berörda parter, däribland lokala och centrala myndigheter, internationella organisationer, det civila samhällets organisationer och berörda tredje parter , och med dessa enas om en strategi för mätbar riskreduktion i riskhanteringsplanen.

Om den ekonomiska aktören enligt punkt 1 vidtar riskreducerande åtgärder och samtidigt fortsätter eller tillfälligt upphör med handeln, ska den ekonomiska aktören samråda med affärsförbindelser och berörda parter, däribland lokala och centrala myndigheter, internationella organisationer, det civila samhällets organisationer och berörda lokalsamhällen , och med dessa enas om en strategi för mätbar riskreduktion i riskhanteringsplanen.

Ändring 254

Förslag till förordning

Artikel 39 – punkt 3 – stycke 3

Kommissionens förslag

Ändring

Den ekonomiska aktören enligt punkt 1 ska identifiera och bedöma sannolikheten för negativa konsekvenser, enligt de riskkategorier som anges i bilaga X punkt 2 , i sin leveranskedja på grundval av tillgängliga rapporter från tredjepartsgranskningar som utförts av ett anmält organ avseende leverantörerna i riskkedjan , och genom att vid behov bedöma det anmälda organets åtgärder för tillbörlig aktsamhet. Granskningsrapporterna ska vara förenliga med punkt 4 första stycket. Om det inte finns några sådana granskningsrapporter från tredjepartsgranskningar av leverantörer, ska den ekonomiska aktör som avses i punkt 1 identifiera och bedöma riskerna i sin leveranskedja inom ramen för sitt eget riskhanteringssystem. I sådana fall ska de ekonomiska aktörer som avses i punkt 1 utföra tredjepartsgranskningar av sina egna system för tillbörlig aktsamhet i leveranskedjan via ett anmält organ i enlighet med punkt 4 första stycket.

Den ekonomiska aktören enligt punkt 1 ska identifiera och bedöma sannolikheten för negativa konsekvenser, enligt de riskkategorier som anges i punkt 2 i bilaga X, i sin värdekedja. Den ekonomiska aktören enligt punkt 1 ska identifiera och bedöma riskerna i sin värdekedja inom ramen för sitt eget riskhanteringssystem. I sådana fall ska ekonomiska aktörer enligt punkt 1 låta utföra tredjepartsgranskningar av sina egna kedjor för tillbörlig aktsamhet via ett anmält organ i enlighet med punkt 4 första stycket. Den ekonomiska aktören får också använda tillgängliga rapporter från tredjepartsgranskningar som utförts av ett anmält organ avseende affärsförbindelserna i dessa kedjor , och vid behov bedöma det anmälda organets åtgärder för tillbörlig aktsamhet. Granskningsrapporterna ska vara förenliga med punkt 4 första stycket.

Ändring 255

Förslag till förordning

Artikel 39 – punkt 3a (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

3a. Medlemsstaterna ska säkerställa att de har en ansvarsordning genom vilken ekonomiska aktörer, i enlighet med nationell rätt, kan hållas ansvariga för och gottgöra skador som uppstår till följd av potentiell eller faktisk negativ inverkan på de mänskliga rättigheterna, miljön eller god förvaltning som de, eller företag som de kontrollerar, har orsakat eller bidragit till genom handlingar eller underlåtenheter.

Ändring 256

Förslag till förordning

Artikel 39 – punkt 4 – stycke 1

Kommissionens förslag	Ändring
4. Den ekonomiska aktör som avses i punkt 1 ska få sina strategier för tillbörlig aktsamhet i leveranskedjan kontrollerade av ett anmält organ (tredjepartsgranskning).	4. Den ekonomiska aktör som avses i punkt 1 ska få sin strategi och sina förfaranden för tillbörlig aktsamhet i värdekedjan kontrollerade av ett anmält organ (tredjepartsgranskning).

Ändring 257

Förslag till förordning

Artikel 39 – punkt 4 – stycke 2 – led a

Kommissionens förslag

Ändring

(a)	omfatta alla verksamheter, processer och system som de ekonomiska aktörerna använder för att genomföra kraven på tillbörlig aktsamhet i leveranskedjan i enlighet med punkterna 2, 3 och 5,

(a)	omfatta alla verksamheter, processer och system som de ekonomiska aktörerna använder för att genomföra kraven på tillbörlig aktsamhet i värdekedjan i enlighet med punkterna 2, 3 och 5,

Ändring 258

Förslag till förordning

Artikel 39 – punkt 4 – stycke 2 – led b

Kommissionens förslag

Ändring

(b)	ha som mål att fastställa att förfarandena för tillbörlig aktsamhet i leveranskedjan hos ekonomiska aktörer som släpper ut batterier på marknaden överensstämmer med punkterna 2, 3 och 5,

(b)	ha som mål att fastställa att förfarandena för tillbörlig aktsamhet i värdekedjan hos ekonomiska aktörer som släpper ut batterier på marknaden överensstämmer med punkterna 2, 3 och 5 , samt, i förekommande fall, genomföra kontroller av företag och samla in information från berörda parter ,

Ändring 259

Förslag till förordning

Artikel 39 – punkt 4 – stycke 2 – led c

Kommissionens förslag

Ändring

(c)	lämna rekommendationer till de ekonomiska aktörer som släpper ut batterier på marknaden om hur deras förfaranden för tillbörlig aktsamhet i leveranskedjan kan förbättras,

(c)	lämna rekommendationer till de ekonomiska aktörer som släpper ut batterier på marknaden om hur deras förfaranden för tillbörlig aktsamhet i värdekedjan kan förbättras,

Ändring 260

Förslag till förordning

Artikel 39 – punkt 5

Kommissionens förslag	Ändring
5. Den ekonomiska aktör som avses i punkt 1 ska på begäran till medlemsstaternas marknadskontrollmyndigheter överlämna rapporterna från alla tredjepartsgranskningar som utförts i enlighet med punkt 4 eller bevis för efterlevnad av kraven i ett system för tillbörlig aktsamhet i leveranskedjan som erkänts av kommissionen i enlighet med artikel 72.	5. Den ekonomiska aktör som avses i punkt 1 ska på begäran till medlemsstaternas marknadskontrollmyndigheter överlämna rapporterna från alla tredjepartsgranskningar som utförts i enlighet med punkt 4 eller bevis för efterlevnad av kraven i ett system för tillbörlig aktsamhet i värdekedjan som erkänts av kommissionen i enlighet med artikel 72.

Ändring 261

Förslag till förordning

Artikel 39 – punkt 6 – stycke 1

Kommissionens förslag	Ändring
6. Den ekonomiska aktör som avses i punkt 1 ska ge köpare i nästkommande led alla uppgifter som aktören får eller har inom ramen för sin strategi för tillbörlig aktsamhet i leveranskedjan och därvid ta vederbörlig hänsyn till affärshemligheter och andra konkurrensrelaterade faktorer.	6. Den ekonomiska aktör som avses i punkt 1 ska ge köpare i nästkommande led alla uppgifter som aktören får eller har inom ramen för sin strategi för tillbörlig aktsamhet i värdekedjan och därvid ta vederbörlig hänsyn till affärshemligheter och andra konkurrensrelaterade faktorer.

Ändring 262

Förslag till förordning

Artikel 39 – punkt 6 – stycke 2

Kommissionens förslag

Ändring

Den ekonomiska aktör som avses i punkt 1 ska offentligt och årligen med så stor spridning som möjligt, inbegripet på internet, rapportera om sin strategi för tillbörlig aktsamhet i leveranskedjan . Rapporten ska innehålla de åtgärder som den ekonomiska aktören har vidtagit för att uppfylla kraven i punkterna 2 och 3, inbegripet resultat som visar betydande negativa konsekvenser vad gäller de riskkategorier som förtecknas i bilaga X punkt 2 och hur dessa har åtgärdats, samt en sammanfattande rapport om de tredjepartsgranskningar som utförts i enlighet med punkt 4, inklusive det anmälda organets namn, med vederbörlig hänsyn tagen till affärshemligheter och andra konkurrensrelaterade faktorer.

Den ekonomiska aktör som avses i punkt 1 ska offentligt och årligen med så stor spridning som möjligt, inbegripet på internet, rapportera om sin strategi för tillbörlig aktsamhet i värdekedjan, i synnerhet i fråga om råmaterialen i alla batterimodeller som släpps ut på marknaden . Rapporten ska innehålla en för slutanvändare lättbegriplig beskrivning av de åtgärder som den ekonomiska aktören har vidtagit för att uppfylla kraven i punkterna 2 och 3, inbegripet resultat som visar betydande negativa konsekvenser vad gäller de riskkategorier som förtecknas i punkt 2 i bilaga X och hur dessa har åtgärdats, samt en sammanfattande rapport om de tredjepartsgranskningar som utförts i enlighet med punkt 4, inklusive det anmälda organets namn, med vederbörlig hänsyn tagen till affärshemligheter och andra konkurrensrelaterade faktorer , varvid de berörda batterierna tydligt ska identifieras i beskrivningen .

Ändring 263

Förslag till förordning

Artikel 39 – punkt 7

Kommissionens förslag	Ändring
7. Kommissionen ska utarbeta riktlinjer för tillämpningen av de krav på tillbörlig aktsamhet som anges i punkterna 2 och 3 i denna artikel, vad gäller de sociala och miljömässiga risker som avses i bilaga X punkt 2 , särskilt i linje med de internationella instrument som avses i bilaga X punkt 3 .	7. Kommissionen ska utarbeta riktlinjer för tillämpningen av de krav på tillbörlig aktsamhet som anges i punkterna 2 och 3 i denna artikel, vad gäller de sociala och miljömässiga risker som avses i punkt 2 i bilaga X, särskilt i linje med de internationella instrument som avses i punkterna 3 och 3a i bilaga X.

Ändring 264

Förslag till förordning

Artikel 39 – punkt 7a (ny)

Kommissionens förslag	Ändring
	7a. Medlemsstaterna ska ge särskilt tekniskt stöd till ekonomiska aktörer, särskilt små och medelstora företag, så att de kan uppfylla de krav på tillbörlig aktsamhet i värdekedjan som anges i denna artikel. När sådant tekniskt stöd ges får medlemsstaterna bistås av sina i enlighet med artikel 68b inrättade nationella kompetenscentrum för batterier.

Ändring 265

Förslag till förordning

Artikel 39 – punkt 7b (ny)

Kommissionens förslag	Ändring
	7b. För att medlemsstaterna ska kunna säkerställa att artikel 69 i denna förordning efterlevs ska de ansvara för att utföra lämpliga kontroller.
	De kontroller som avses i första stycket ska göras med hjälp av ett riskbaserat tillvägagångssätt, även när en behörig myndighet har relevant information om en ekonomisk aktörs efterlevnad av denna förordning, till exempel om tredje parter på goda grunder ifrågasatt efterlevnaden.
	De kontroller som avses i första stycket ska omfatta inspektioner på plats, även i den ekonomiska aktörens lokaler.
	Ekonomiska aktörer ska ge allt bistånd som krävs för att underlätta de kontroller i som avses i första stycket och i synnerhet bereda tillträde till lokaler och uppvisa dokumentation och register.
	För att säkerställa att arbetsuppgifterna blir klara och tydliga och att medlemsstaternas behöriga myndigheter vidtar inbördes konsekventa åtgärder ska kommissionen utarbeta riktlinjer som närmare beskriver vilka åtgärder som ska vidtas av medlemsstaternas behöriga myndigheter vid utförandet av de kontroller som avses i första stycket. Dessa riktlinjer ska på lämpligt sätt omfatta mallar för dokument som underlättar genomförandet av denna förordning.
	Medlemsstaten ska föra register över de kontroller som avses i första stycket, och särskilt över deras art och resultat, och också över eventuella korrigerande åtgärder som utfärdats enligt artikel 69.

Ändring 266

Förslag till förordning

Artikel 39 – punkt 8 – led aa (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(aa)	ändra förteckningen över internationella instrument i bilaga X i enlighet med utvecklingen inom relevanta internationella forum,

Ändring 267

Förslag till förordning

Artikel 39 – punkt 8 – led b

Kommissionens förslag

Ändring

(b)	ändra de skyldigheter för den ekonomiska aktören enligt punkt 1 som anges i punkterna 2–4 mot bakgrund av ändringar av förordning (EU) 2017/821 och ändringar av rekommendationerna om tillbörlig aktsamhet i bilaga I till OECD:s riktlinjer om tillbörlig aktsamhet .

(b)	ändra de skyldigheter för den ekonomiska aktören enligt punkt 1 som anges i punkterna 2–4 mot bakgrund av ändringar av förordning (EU) 2017/821 och ändra förteckningen över internationellt erkända instrument för tillbörlig aktsamhet i punkt 3a i bilaga X .

Ändring 268

Förslag till förordning

Artikel 39 – punkt 8 – led ba (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(ba)	upprätta och ändra en förteckning över högriskområden och därvid beakta OECD:s riktlinjer om tillbörlig aktsamhet.

Ändring 269

Förslag till förordning

Artikel 39 – punkt 8a (ny)

Kommissionens förslag	Ändring
	8a. Om det i framtiden antas unionslagstiftning med allmänna regler för hållbar företagsstyrning och tillbörlig aktsamhet ska bestämmelserna i punkterna 2–5 i denna artikel och i bilaga X anses komplettera sådan framtida unionslagstiftning.
	Inom sex månader efter ikraftträdandet av framtida unionslagstiftning med allmänna regler för hållbar företagsstyrning och tillbörlig aktsamhet ska kommissionen bedöma huruvida den nya unionslagstiftningen kräver en ändring av punkterna 2–5 i denna artikel eller av bilaga X, eller båda, och vid behov anta en delegerad akt i enlighet med artikel 73 för att ändra dessa bestämmelser i enlighet med detta.
	Den delegerade akten ska inte påverka de skyldigheter som anges i punkterna 2–5 i denna artikel eller i bilaga X och som är specifika för ekonomiska aktörer som släpper ut batterier på marknaden. Om det i den delegerade akten fastställs ytterligare krav på tillbörlig aktsamhet för ekonomiska aktörer ska de kraven säkerställa minst samma skyddsnivå som föreskrivs i denna förordning utan att skapa någon onödig administrativ börda.

Ändring 270

Förslag till förordning

Artikel 40 – punkt 4 – inledningen

Kommissionens förslag

Ändring

4. Tillverkarens bemyndigade företrädare ska utföra de uppgifter som anges i fullmakten från tillverkaren. Den bemyndigade företrädaren ska på begäran lämna en kopia av fullmakten till den behöriga myndigheten. Fullmakten ska ge den bemyndigade företrädaren rätt att minst göra följande:

4. Tillverkarens bemyndigade företrädare ska utföra de uppgifter som anges i fullmakten från tillverkaren. Den bemyndigade företrädaren ska ha lämpliga ekonomiska och organisatoriska resurser för att kunna utföra dessa uppgifter. Den bemyndigade företrädaren ska på begäran lämna en kopia av fullmakten till den behöriga myndigheten , på ett unionsspråk som fastställs av denna myndighet . Fullmakten ska ge den bemyndigade företrädaren rätt att minst göra följande:

Ändring 271

Förslag till förordning

Artikel 40 – punkt 4a (ny)

Kommissionens förslag	Ändring
	4a. Om en bemyndigad företrädare anser eller har skäl att tro att ett batteri utgör en risk ska den bemyndigade företrädaren omedelbart underrätta marknadskontrollmyndigheterna om detta.

Ändring 272

Förslag till förordning

Artikel 41 – punkt 1

Kommissionens förslag	Ändring
1. Importörerna får släppa ut ett batteri på marknaden eller ta ett batteri i bruk endast om det uppfyller kraven i kapitlen II och III.	1. Importörerna får släppa ut ett batteri på marknaden eller ta ett batteri i bruk endast om det uppfyller kraven i kapitlen II och III och artikel 39 .

Ändring 273

Förslag till förordning

Artikel 41 – punkt 2 – stycke 2

Kommissionens förslag

Ändring

Om en importör anser eller har skäl att tro att ett batteri inte överensstämmer med kraven i kapitlen II och III, får importören inte släppa ut batteriet på marknaden eller ta det i bruk förrän det överensstämmer med de tillämpliga kraven. Om batteriet utgör en risk ska importören dessutom informera tillverkaren och marknadskonstrollsmyndigheterna om detta.

Om en importör anser eller har skäl att tro att ett batteri inte överensstämmer med kraven i kapitlen II och III och artikel 39 får importören inte släppa ut batteriet på marknaden eller ta det i bruk förrän det överensstämmer med de tillämpliga kraven. Om en importör anser eller har skäl att tro att batteriet utgör en risk ska importören dessutom omedelbart informera tillverkaren och marknadskonstrollsmyndigheterna om detta.

Ändring 274

Förslag till förordning

Artikel 41 – punkt 6

Kommissionens förslag

Ändring

6. När det anses lämpligt med tanke på de risker som ett batteri utgör ska importörerna, för att skydda konsumenternas hälsa och säkerhet, utföra slumpvis provning av saluförda batterier, granska och vid behov registerföra inkomna klagomål, batterier som inte överensstämmer med kraven och återkallanden av batterier samt informera distributörerna om all sådan övervakning.

6. När det anses lämpligt med tanke på de risker som ett batteri utgör ska importörerna, för att skydda människors hälsa , miljön och konsumenternas säkerhet, utföra slumpvis provning av saluförda batterier, granska och vid behov registerföra inkomna klagomål, batterier som inte överensstämmer med kraven och återkallanden av batterier samt informera distributörerna om all sådan övervakning.

Ändring 275

Förslag till förordning

Artikel 41 – punkt 7

Kommissionens förslag

Ändring

7. Importörer som anser eller har skäl att tro att ett batteri som de har släppt ut på marknaden inte överensstämmer med kraven i kapitlen II och III ska omedelbart vidta de korrigerande åtgärder som krävs för att få batteriet att överensstämma med kraven, eller om så är lämpligt, dra tillbaka eller återkalla batteriet. Om batteriet utgör en risk ska importörerna dessutom omedelbart underrätta de nationella myndigheterna i de medlemsstater där de har tillhandahållit batteriet på marknaden om detta och lämna detaljerade uppgifter om, i synnerhet, den bristande överensstämmelsen och de korrigerande åtgärder som vidtagits.

7. Importörer som anser eller har skäl att tro att ett batteri som de har släppt ut på marknaden inte överensstämmer med kraven i kapitlen II och III och artikel 39 ska omedelbart vidta de korrigerande åtgärder som krävs för att få batteriet att överensstämma med kraven, eller om så är lämpligt, dra tillbaka eller återkalla batteriet. Om importörerna anser eller har skäl att tro att batteriet utgör en risk ska tillverkarna dessutom omedelbart underrätta de nationella myndigheterna i de medlemsstater där de har tillhandahållit batteriet på marknaden och lämna detaljerade uppgifter om i synnerhet den bristande överensstämmelsen och de korrigerande åtgärder som vidtagits.

Ändring 276

Förslag till förordning

Artikel 42 – punkt 2 – led a

Kommissionens förslag

Ändring

(a)	att tillverkaren, tillverkarens bemyndigade företrädare, importören eller andra distributörer är registrerade på en medlemsstats territorium i enlighet med artikel 46,

(a)	att producenten är registrerad på en medlemsstats territorium i enlighet med artikel 46,

Ändring 277

Förslag till förordning

Artikel 42 – punkt 3

Kommissionens förslag

Ändring

3. Om en distributör anser eller har skäl att tro att ett batteri inte överensstämmer med kraven i kapitlen II och III, får distributören inte tillhandahålla batteriet på marknaden eller ta det i bruk förrän det överensstämmer med de tillämpliga kraven. Om batteriet utgör en risk ska distributören dessutom informera tillverkaren eller importören och marknadskonstrollsmyndigheterna om detta.

3. Om en distributör anser eller har skäl att tro att ett batteri inte överensstämmer med kraven i kapitlen II och III och artikel 39 , får distributören inte tillhandahålla batteriet på marknaden eller ta det i bruk förrän det överensstämmer med de tillämpliga kraven. Om en distributör anser eller har skäl att tro att batteriet utgör en risk ska distributören dessutom informera tillverkaren eller importören och marknadskonstrollsmyndigheterna om detta.

Ändring 278

Förslag till förordning

Artikel 42 – punkt 5

Kommissionens förslag

Ändring

5. Importörer som anser eller har skäl att tro att ett batteri som de har tillhandahållit på marknaden inte överensstämmer med kraven i kapitlen II och III ska se till att de korrigerande åtgärder som krävs för att få batteriet att överensstämma med kraven vidtas, eller om så är lämpligt se till att det dras tillbaka eller återkallas. Om batteriet utgör en risk ska distributörerna dessutom omedelbart underrätta de nationella myndigheterna i de medlemsstater där de har tillhandahållit batteriet på marknaden om detta och lämna detaljerade uppgifter om, i synnerhet, den bristande överensstämmelsen och de korrigerande åtgärder som vidtagits.

5. Distributörer som anser eller har skäl att tro att ett batteri som de har tillhandahållit på marknaden inte överensstämmer med kraven i kapitlen II och III och artikel 39 ska se till att de korrigerande åtgärder som krävs för att få batteriet att överensstämma med kraven vidtas, eller om så är lämpligt se till att det dras tillbaka eller återkallas. Om distributörerna anser eller har skäl att tro att batteriet utgör en risk ska distributörerna dessutom omedelbart underrätta de nationella myndigheterna i de medlemsstater där de har tillhandahållit batteriet på marknaden och lämna detaljerade uppgifter om i synnerhet den bristande överensstämmelsen och de korrigerande åtgärder som vidtagits.

Ändring 279

Förslag till förordning

Artikel 42 – punkt 6

Kommissionens förslag

Ändring

6. Distributörerna ska på motiverad begäran av en nationell myndighet ge den all information och teknisk dokumentation som behövs för att visa att ett batteri överensstämmer med kraven i kapitlen II och III, på ett språk som lätt kan förstås av myndigheten. Denna information och dokumentation ska lämnas i pappersform eller i elektronisk form. Distributörerna ska på begäran samarbeta med den nationella myndigheten om de eventuella åtgärder som vidtas för att undanröja risker i samband med de batterier som de tillhandahållit på marknaden.

6. Distributörerna ska på motiverad begäran av en nationell myndighet ge den myndigheten all information och teknisk dokumentation som behövs för att visa att ett batteri överensstämmer med kraven i kapitlen II och III och artikel 39 , på ett språk som lätt kan förstås av myndigheten. Denna information och dokumentation ska lämnas i pappersform eller i elektronisk form. Distributörerna ska på begäran samarbeta med den nationella myndigheten om de eventuella åtgärder som vidtas för att undanröja risker i samband med de batterier som de tillhandahållit på marknaden.

Ändring 280

Förslag till förordning

Artikel 43

Kommissionens förslag	Ändring
Leverantörer av distributionstjänster ska för de batterier som de hanterar säkerställa att villkoren under lagring, förpackning, adressering och avsändning inte äventyrar batteriernas överensstämmelse med kraven i kapitlen II och III.	Leverantörer av distributionstjänster , också e-marknadsplatser, ska för de batterier som de hanterar säkerställa att villkoren under lagring, förpackning, adressering och avsändning inte äventyrar batteriernas överensstämmelse med kraven i kapitlen II, III och VII .
	Utan att det påverkar skyldigheterna för de relevanta ekonomiska aktörer som avses i kapitel VI ska leverantörer av distributionstjänster, utöver vad som krävs enligt första stycket, utföra de uppgifter som fastställs i artikel 40.4 d och 40.4a.

Ändring 281

Förslag till förordning

Artikel 44 – stycke 1 – inledningen

Kommissionens förslag	Ändring
En importör eller en distributör ska vid tillämpningen av denna förordning anses vara tillverkare och ha samma skyldigheter som tillverkaren har enligt artikel 40 , om	En importör eller en distributör ska vid tillämpningen av denna förordning anses vara tillverkare och ha samma skyldigheter som tillverkaren har enligt artikel 38 , om något av följande gäller:

Ändring 282

Förslag till förordning

Artikel 44 – stycke 1 – led b

Kommissionens förslag

Ändring

(b)	ett batteri som redan släppts ut på marknaden eller tagits i bruk ändras av importören eller distributören på ett sådant sätt att överensstämmelsen med kraven i denna förordning kan påverkas,

(b)	ett batteri som redan släppts ut på marknaden eller tagits i bruk ändras av importören eller distributören på ett sådant sätt att överensstämmelsen med kraven i denna förordning kan påverkas, eller

Ändring 283

Förslag till förordning

Artikel 46 – punkt 2 – stycke 2 – led d

Kommissionens förslag

Ändring

(d)	uppgift om den typ av batterier som producenten avser att tillhandahålla på marknaden för första gången inom en medlemsstats territorium, dvs. bärbara batterier, industribatterier, elfordonsbatterier och startbatterier,

(d)	uppgift om den typ av batterier som producenten avser att tillhandahålla på marknaden för första gången inom en medlemsstats territorium, dvs. bärbara batterier, batterier för lätta transportmedel, industribatterier, elfordonsbatterier eller startbatterier,

Ändring 284

Förslag till förordning

Artikel 46 – punkt 2 – stycke 2 – led da (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(da)	uppgift om den kemiska sammansättningen hos batterier som producenten avser att tillhandahålla på marknaden för första gången inom en medlemsstats territorium,

Ändring 285

Förslag till förordning

Artikel 46 – punkt 2 – stycke 2 – led f – inledningen

Kommissionens förslag

Ändring

(f)	information om hur producenten uppfyller sina skyldigheter enligt artikel 47 och kraven i artikel 48 respektive artikel 49

(f)	information om hur producenten uppfyller sina skyldigheter enligt artikel 47 och de respektive kraven i artiklarna 48 , 48a och 49

Ändring 286

Förslag till förordning

Artikel 46 – punkt 2 – stycke 2 – led f – led i – inledningen

Kommissionens förslag

Ändring

i)	för bärbara batterier ska kraven i led f uppfyllas genom att följande tillhandahålls:

i)	för bärbara batterier och batterier för lätta transportmedel ska kraven i led f uppfyllas genom att följande tillhandahålls:

Ändring 287

Förslag till förordning

Artikel 46 – punkt 2 – stycke 2 – led f – led i – strecksats 1

Kommissionens förslag

Ändring

—

en försäkran som visar vilka åtgärder producenten har vidtagit för att uppfylla de skyldigheter avseende producentansvar som anges i artikel 47, vilka åtgärder som vidtagits för att uppfylla skyldigheterna avseende separat insamling enligt artikel 48.1 i förhållande till den mängd batterier som producenten levererar och vilka åtgärder som vidtagits med avseende på systemet för att säkerställa att de uppgifter som rapporteras till de behöriga myndigheterna är tillförlitliga,

—

en försäkran som visar vilka åtgärder producenten har vidtagit för att uppfylla de skyldigheter avseende producentansvar som anges i artikel 47, vilka åtgärder som vidtagits för att uppfylla skyldigheterna avseende separat insamling enligt artiklarna 48.1 och 48a.1 i förhållande till den mängd batterier som producenten levererar och vilka åtgärder som vidtagits med avseende på systemet för att säkerställa att de uppgifter som rapporteras till de behöriga myndigheterna är tillförlitliga,

Ändring 288

Förslag till förordning

Artikel 46 – punkt 2 – stycke 2 – led f – led i – strecksats 2

Kommissionens förslag

Ändring

—

i tillämpliga fall namn och kontaktuppgifter, inklusive postnummer, postort, gatuadress, landsnummer, telefon- och faxnummer , webbadress och e-postadress, samt den nationella identifieringskoden för den producentansvarsorganisation åt vilken producenten uppdragit att fullgöra det utökade producentansvaret i enlighet med artikel 47.2, samt producentansvarsorganisationens handelsregisternummer eller motsvarande officiella registreringsnummer, inklusive producentansvarsorganisationens europeiska eller nationella skattenummer, och den företrädda producentens mandat.

—

i tillämpliga fall namn och kontaktuppgifter, inklusive postadress, telefonnummer , webbadress och e-postadress, samt den nationella identifieringskoden för den producentansvarsorganisation åt vilken producenten uppdragit att fullgöra det utökade producentansvaret i enlighet med artikel 47.2 och 47.4 , samt producentansvarsorganisationens handelsregisternummer eller motsvarande officiella registreringsnummer, inklusive producentansvarsorganisationens europeiska eller nationella skattenummer, och den företrädda producentens mandat.

Ändring 289

Förslag till förordning

Artikel 46 – punkt 2 – stycke 2 – led f – led i – strecksats 2a (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

—	om producentansvarsorganisationen företräder mer än en producent ska den separat ange hur var och en av de företrädda producenterna uppfyller det ansvar som anges i artikel 47.

Ändring 290

Förslag till förordning

Artikel 46 – punkt 2 – stycke 2 – led f – led ii – strecksats 2

Kommissionens förslag

Ändring

—

i tillämpliga fall den nationella identifieringskoden för den producentansvarsorganisation åt vilken producenten uppdragit att fullgöra det utökade producentansvaret i enlighet med artikel 47.2 och 47.4, samt producentansvarsorganisationens handelsregisternummer eller motsvarande officiella registreringsnummer, inklusive producentansvarsorganisationens europeiska eller nationella skattenummer, och den företrädda producentens mandat,

—

i tillämpliga fall namn och kontaktuppgifter, inklusive postadress, telefonnummer webbadress och e-postadress, samt den nationella identifieringskoden för den producentansvarsorganisation åt vilken producenten uppdragit att fullgöra det utökade producentansvaret i enlighet med artikel 47.2, samt producentansvarsorganisationens handelsregisternummer eller motsvarande officiella registreringsnummer, inklusive producentansvarsorganisationens europeiska eller nationella skattenummer, och den företrädda producentens mandat.

Ändring 291

Förslag till förordning

Artikel 46 – punkt 2a (ny)

Kommissionens förslag	Ändring
	2a. Producenter som levererar batterier på distans ska registreras i den medlemsstat som de säljer till. Om sådana producenter inte är registrerade i den medlemsstat som de säljer till ska de registreras genom sin bemyndigade företrädare.

Ändring 292

Förslag till förordning

Artikel 46 – punkt 3 – led da (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(da)	får avslå producentens ansökan om registrering om skyldigheterna som fastställs i punkt 2 inte uppfylls alls eller otillräckligt.

Ändring 293

Förslag till förordning

Artikel 46 – punkt 4a (ny)

Kommissionens förslag	Ändring
	4a. Batteritillverkare ska förse e-marknadsplatser med information om sin registrering eller sin bemyndigade företrädare i de medlemsstater som de säljer till.

Ändring 294

Förslag till förordning

Artikel 47 – punkt 1 – led a

Kommissionens förslag

Ändring

(a)

organisera separat insamling av förbrukade batterier i enlighet med artikel 48 och artikel 49 och efterföljande transport, förbereda för behandling för ändrad användning och återtillverkning, samt sörja för behandling och materialåtervinning av förbrukade batterier, inbegripet nödvändiga säkerhetsåtgärder, i enlighet med artikel 56,

(a)

täcka åtminstone de kostnader som avses i artikel 8a.4 a i direktiv 2008/98/EG, medräknat kostnaderna för att organisera separat insamling av förbrukade batterier i enlighet med artiklarna 48 , 48a och 49 och efterföljande transport, förbereda för behandling för ändrad användning och återtillverkning, samt sörja för behandling , förberedelse för återanvändning och materialåtervinning av förbrukade batterier, samt nödvändiga säkerhetsåtgärder, i enlighet med artikel 56,

Ändring 295

Förslag till förordning

Artikel 47 – punkt 1 – led c

Kommissionens förslag

Ändring

(c)	främja separat insamling av batterier, bland annat genom att täcka kostnaderna för undersökningar för att identifiera de batterier som slutanvändarna gjort sig av med på ett olämpligt sätt i enlighet med artikel 48.1,

(c)	främja separat insamling av batterier, bland annat genom att täcka kostnaderna för datainsamling och regelbundna undersökningar för att identifiera de batterier som slutanvändarna gjort sig av med på ett olämpligt sätt i enlighet med artikel 48.1,

Ändring 296

Förslag till förordning

Artikel 47 – punkt 1 – led da (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(da)

anordna informationskampanjer och/eller ordna med ekonomiska incitament, också av de slag som förtecknas i bilaga IVa till direktiv 2008/98/EG, för att slutanvändarna ska uppmuntras att göra sig av med förbrukade batterier på de sätt de blivit informerade om i enlighet med artikel 60.1, som handlar om åtgärder för att motverka att batterier blir avfall och om hantering av förbrukade batterier.

Ändring 297

Förslag till förordning

Artikel 47 – punkt 1 – led e

Kommissionens förslag

Ändring

(e)	finansiera de åtgärder som avses i leden a–d .

(e)	finansiera de åtgärder som avses i leden a–da .

Ändring 298

Förslag till förordning

Artikel 47 – punkt 3 – led a

Kommissionens förslag

Ändring

(a)	förfoga över de organisatoriska och ekonomiska resurser som krävs för att de ska kunna fullgöra de skyldigheter som följer av det utökade producentansvaret enligt punkt 1,

(a)	förfoga över de ekonomiska eller de ekonomiska och organisatoriska resurser som krävs för att de ska kunna fullgöra de skyldigheter som följer av det utökade producentansvaret enligt punkt 1,

Ändring 299

Förslag till förordning

Artikel 47 – punkt 4 – led a

Kommissionens förslag

Ändring

(a)	som ett minimum delas upp i kategorier efter batterityp och batteriteknik och, när så är lämpligt, anpassas med beaktande av laddningsbarheten och andelen återvunnet innehåll vid batteritillverkning,

(a)

delas upp i enlighet med kriterierna i artikel 8a.4 b i direktiv 2008/98/EG och i kategorier efter batterityp och batteriernas kemiska sammansättning och, när så är lämpligt, anpassas med beaktande dels av laddningsbarheten , hållbarheten och andelen återvunnet innehåll vid batteritillverkning dels av huruvida de kan behandlas för ändrad användning eller återtillverkas, och dels av koldioxidavtrycket .

Ändring 300

Förslag till förordning

Artikel 47 – punkt 4 – led b

Kommissionens förslag

Ändring

(b)	anpassas för att ta hänsyn till eventuella intäkter som producentansvarsorganisationerna har från återanvändning och från försäljning av returråmaterial från batterier och förbrukade batterier,

(b)	anpassas för att ta hänsyn till eventuella intäkter som producentansvarsorganisationerna har från återanvändning , återtillverkning, behandling för ändrad användning och från försäljning av returråmaterial från batterier och förbrukade batterier,

Ändring 301

Förslag till förordning

Artikel 47 – punkt 5

Kommissionens förslag

Ändring

5. Om de åtgärder som vidtas i enlighet med artiklarna 48.2, 49.3, 53.1, 56.1, 61.1, 61.2 och 61.3 för att fullgöra de skyldigheter som avses i punkt 1 leden a–d utförs av en tredje part som inte är en producent eller en producentansvarsorganisation får de kostnader som ska täckas av producenterna inte överstiga de kostnader som är nödvändiga för att genomföra åtgärderna på ett kostnadseffektivt sätt. Kostnaderna ska fastställas på ett öppet sätt mellan producenterna och berörda tredje parter och anpassas för att ta hänsyn till eventuella intäkter från återanvändning och försäljning av returråmaterial från batterier och förbrukade batterier.

5. Om de åtgärder som vidtas i enlighet med artiklarna 48.2, 48a.2, 49.3, 53.1, 56.1, 61.1, 61.2 och 61.3 för att fullgöra de skyldigheter som avses i punkt 1 leden a–d utförs av en tredje part som inte är en producent eller en producentansvarsorganisation får de kostnader som ska täckas av producenterna inte överstiga de kostnader som är nödvändiga för att genomföra åtgärderna på ett kostnadseffektivt sätt. Kostnaderna ska fastställas på ett öppet sätt mellan producenterna och berörda tredje parter och anpassas för att ta hänsyn till eventuella intäkter från återanvändning , återtillverkning, behandling för ändrad användning och försäljning av returråmaterial från batterier och förbrukade batterier.

Ändring 302

Förslag till förordning

Artikel 47 – punkt 6 – stycke 1

Kommissionens förslag

Ändring

6. Producentansvarsorganisationerna ska ansöka om godkännande från den behöriga myndigheten. Godkännande ska beviljas endast om det kan visas att de åtgärder som producentansvarsorganisationen har vidtagit är tillräckliga för att uppfylla de skyldigheter som fastställs i denna artikel vad gäller den mängd batterier som för första gången tillhandahålls på marknaden inom en medlemsstats territorium av de tillverkare för vars räkning organisationen agerar. Den behöriga myndigheten ska regelbundet kontrollera om de villkor för godkännande som anges i punkterna 1, 3, 4 och 5 fortfarande uppfylls. De behöriga myndigheterna ska fastställa närmare detaljer för godkännandeförfarandet och villkoren för kontroll av efterlevnaden, inbegripet vad gäller den information som producenterna ska lämna i detta syfte.

6. En producent eller en producentansvarsorganisation som agerar för producentens räkning ska ansöka om godkännande från den behöriga myndigheten. Godkännande ska beviljas endast om det påvisas dels att de åtgärder som producenten eller producentansvarsorganisationen har vidtagit är tillräckliga för att uppfylla de skyldigheter som fastställs i detta kapitel vad gäller den mängd batterier som för första gången tillhandahålls på marknaden inom en medlemsstats territorium av de tillverkare för vars räkning organisationen agerar , dels att det föreligger de ekonomiska eller ekonomiska och organisatoriska resurser som krävs för uppfyllandet av dessa skyldigheter, och dels att åtgärderna ligger i linje med uppnåendet av de mål om separat insamling av förbrukade batterier samt om materialåtervinningsnivå och återvinningsgrad som fastställs i denna förordning . Den behöriga myndigheten ska regelbundet och minst vart tredje år kontrollera om de villkor för godkännande som anges i punkterna 1, 3, 4 och 5 fortfarande uppfylls. Godkännandet får återkallas om insamlingsmålen i artikel 48.4 eller artikel 48a.5 inte uppfylls eller om producenten eller producentansvarsorganisationen bryter mot artikel 49.1, 49.2 eller 49.3.

Ändring 303

Förslag till förordning

Artikel 47 – punkt 6 – stycke 2

Kommissionens förslag	Ändring
Producentansvarsorganisationerna ska utan onödigt dröjsmål underrätta den behöriga myndigheten om alla ändringar av uppgifterna i ansökan om godkännande, om eventuella ändringar som rör villkoren för godkännandet och om verksamheten upphör definitivt.	Producenten eller den producentansvarsorganisation som agerar på producentens vägnar ska utan onödigt dröjsmål underrätta den behöriga myndigheten om alla ändringar av uppgifterna i ansökan om godkännande, om eventuella ändringar som rör villkoren för godkännandet och om verksamheten upphör definitivt.

Ändring 304

Förslag till förordning

Artikel 47 – punkt 9 – led c

Kommissionens förslag

Ändring

(c)	Uppgift om insamlingsnivån vid separat insamling av förbrukade batterier, den återvinningsnivå och den materialåtervinningsgrad som uppnåtts, beräknat på grundval av den mängd batterier som producentansvarsorganisationens medlemmar för första gången tillhandahållit på marknaden i medlemsstaten.

(c)

Uppgift om insamlingsnivån vid separat insamling av förbrukade batterier, den återvinningsnivå, den materialåtervinningsgrad och de nivåer av återvunnet material som uppnåtts, beräknat på grundval av den mängd batterier som producentansvarsorganisationens medlemmar för första gången tillhandahållit på marknaden i medlemsstaten.

Ändring 305

Förslag till förordning

Artikel 47 – punkt 9 – led da (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(da)	Förfarande för val av aktörer för avfallshantering.

Ändring 306

Förslag till förordning

Artikel 47 – punkt 10a (ny)

Kommissionens förslag	Ändring
	10a. Om en aktör utför återanvändning, behandling för ändrad användning eller återtillverkning av batterier ska det utökade producentansvaret för batterierna överföras från producenten till denna aktör.

Ändring 307

Förslag till förordning

Artikel 47 – punkt 13

Kommissionens förslag	Ändring
13. Artiklarna 8 och 8a i direktiv 2008/98/EG ska inte tillämpas på batterier .	13. Kraven på utökat producentansvar och de allmänna minimikraven för system för utökat producentansvar enligt artikel 8a i direktiv 2008/98/EG ska betraktas som minimikrav och kompletteras med bestämmelserna i denna förordning .

Ändring 308

Förslag till förordning

Artikel 48 – punkt 1 – inledningen

Kommissionens förslag

Ändring

1. Producenterna, eller de producentansvarsorganisationer som utsetts i enlighet med artikel 47.2 och som agerar för producenternas räkning, ska säkerställa insamling för alla förbrukade bärbara batterier, oavsett typ, märke eller ursprung, inom den medlemsstats territorium där producenterna för första gången tillhandahåller batterierna på marknaden. I detta syfte ska de

1. Producenterna, eller de producentansvarsorganisationer som utsetts i enlighet med artikel 47.2 och som agerar för producenternas räkning, ska säkerställa separat insamling av alla förbrukade bärbara batterier, oavsett typ , kemisk sammansättning , märke eller ursprung, inom den medlemsstats territorium där producenterna för första gången tillhandahåller batterierna på marknaden. I detta syfte ska de

Ändring 309

Förslag till förordning

Artikel 48 – punkt 1 – led a

Kommissionens förslag

Ändring

(a)	inrätta insamlingsplatser för förbrukade bärbara batterier,

(a)	inrätta platser för återtagande och insamling av förbrukade bärbara batterier,

Ändring 310

Förslag till förordning

Artikel 48 – punkt 3

Kommissionens förslag	Ändring
3. Slutanvändare som gör sig av med förbrukade bärbara batterier vid de insamlingsplatser som avses i punkt 2 ska inte behöva betala avgifter eller vara skyldiga att köpa ett nytt batteri.	3. Slutanvändare ska kunna göra sig av med förbrukade bärbara batterier vid de insamlingsplatser som avses i punkt 2 och ska inte behöva betala avgifter eller vara skyldiga att köpa ett nytt batteri och inte heller ska de behöva ha köpt batteriet från den producent som inrättat insamlingsplatsen .

Ändring 311

Förslag till förordning

Artikel 48 – punkt 4 – stycke 1 – inledningen

Kommissionens förslag

Ändring

4. Producenterna, eller de producentansvarsorganisationer som utsetts i enlighet med artikel 47.2 och som agerar för producenternas räkning, ska som ett minimikrav uppnå och varaktigt ligga kvar på följande insamlingsmål för förbrukade bärbara batterier, beräknade som procentandelar av de bärbara batterier , med undantag för batterier från lätta transportmedel, som för första gången tillhandahålls på marknaden i en medlemsstat av respektive producent eller kollektivt av de producenter som omfattas av en producentansvarsorganisation:

4. Producenterna, eller de producentansvarsorganisationer som utsetts i enlighet med artikel 47.2 och som agerar för producenternas räkning, ska som ett minimikrav uppnå och årligen ligga kvar på följande insamlingsmål för förbrukade bärbara batterier, beräknade som procentandelar av de bärbara batterier som för första gången tillhandahålls på marknaden i en medlemsstat av respektive producent eller kollektivt av de producenter som omfattas av en producentansvarsorganisation:

Ändring 312

Förslag till förordning

Artikel 48 – punkt 4a (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

4a. Producenterna, eller de producentansvarsorganisationer som utsetts i enlighet med artikel 47.2 och som agerar för producenternas räkning, ska uppnå och årligen ligga kvar på minst följande insamlingsmål för förbrukade bärbara batterier för allmänt bruk, beräknade som procentandelar av de bärbara batterier för allmänt bruk som för första gången tillhandahålls på marknaden i en medlemsstat av respektive producent eller kollektivt av de producenter som omfattas av en producentansvarsorganisation:

a)	45 % senast den 31 december 2023.

b)	70 % senast den 31 december 2025.

c)	80 % senast den 31 december 2030.

Ändring 313

Förslag till förordning

Artikel 48a (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

Artikel 48a

Insamling av förbrukade batterier för lätta transportmedel

1. Producenterna, eller de producentansvarsorganisationer som utsetts i enlighet med artikel 47.2 och som agerar för producenternas räkning, ska säkerställa insamling av alla förbrukade batterier för lätta transportmedel, oavsett typ, kemisk sammansättning, märke eller ursprung, inom den medlemsstats territorium där producenterna för första gången tillhandahåller batterierna på marknaden.

2. Producenterna av förbrukade batterier för lätta transportmedel, eller de producentansvarsorganisationer som utsetts i enlighet med artikel 47.2 och som agerar för producenternas räkning, ska kostnadsfritt och utan skyldighet för slutanvändaren att köpa ett nytt batteri eller att ha köpt det nu förbrukade batteriet från producenten, återta alla förbrukade batterier för lätta transportmedel, oavsett deras kemiska sammansättning, märke eller ursprung, inom den medlemsstats territorium där producenterna för första gången tillhandahåller batterierna på marknaden. För detta ändamål ska de återta förbrukade batterier för lätta transportmedel från slutanvändarna eller från de platser för återtagande och insamling som tillhandahålls i samarbete med

a)	distributörer av batterier för lätta transportmedel, i enlighet med artikel 50.1,

b)	oberoende aktörer som reparerar lätta transportmedel,

c)	offentliga myndigheter eller tredje parter som utför avfallshantering för deras räkning i enlighet med artikel 53.

3. De arrangemang för att återta batterier som införs i enlighet med punkt 2 ska omfatta en medlemsstats hela territorium med beaktande av befolkningsstorlek och befolkningstäthet, förväntad volym av förbrukade batterier för lätta transportmedel, tillgänglighet för och närhet till slutanvändare. Arrangemangen för att återta batterier får inte begränsas till områden där insamling och efterföljande hantering av förbrukade batterier för lätta transportmedel är mest lönsam.

4. Slutanvändare som gör sig av med förbrukade batterier för lätta transportmedel vid de insamlingsplatser som avses i punkt 2 ska under alla omständigheter kunna returnera vilket förbrukat batteri för lätta transportmedel som helst vid vilken insamlingsplats som helst kostnadsfritt och utan att vara skyldiga att köpa ett nytt batteri.

5. Producenterna, eller de producentansvarsorganisationer som utsetts i enlighet med artikel 47.2 och som agerar för producenternas räkning, ska som ett minimikrav uppnå och årligen ligga kvar på minst följande insamlingsmål för förbrukade batterier för lätta transportmedel, beräknade som procentandelar av de batterier för lätta transportmedel som för första gången tillhandahålls på marknaden i en medlemsstat av respektive producent eller kollektivt av de producenter som omfattas av en producentansvarsorganisation:

a)	75 % senast den 31 december 2025.

b)	85 % senast den 31 december 2030.

Producenterna, eller de producentansvarsorganisationer som utsetts i enlighet med artikel 47.2 och som agerar för producenternas räkning, ska beräkna den insamlingsnivå som anges i första stycket i enlighet med artikel 55.2b.

6. De insamlingsplatser som inrättas i enlighet med punkterna 1 och 2 i denna artikel ska inte omfattas av registrerings- eller tillståndskraven i direktiv 2008/98/EG.

7. Producenterna, eller de producentansvarsorganisationer som utsetts i enlighet med artikel 47.2 och som agerar för producenternas räkning, ska begära ett godkännande från den behöriga myndigheten som ska kontrollera att de arrangemang som gjorts följer denna artikel. När godkännandet begärs av en producentansvarsorganisation ska det i ansökan om godkännande tydligt anges vilka aktiva medlemsproducenter som producentansvarsorganisationen företräder.

8. Producentansvarsorganisationen ska säkerställa att de uppgifter som den förfogar över och som hänför sig till företagshemligheter och information som direkt kan kopplas till enskilda producenter förblir konfidentiella. Den behöriga myndigheten får i sitt godkännande fastställa vilka villkor som ska uppfyllas för det ändamålet.

9. Det godkännande som avses i punkt 6 får beviljas endast om det genom styrkande handlingar kan påvisas kraven i punkterna 1, 2 och 3 i denna artikel är uppfyllda och att alla åtgärder har vidtagits för att som ett minimikrav uppnå och varaktigt ligga kvar på det insamlingsmål som avses i punkt 5. Om godkännandet begärs av en producentansvarsorganisation ska det beviljas som en del av det godkännande som avses i artikel 47.6.

10. Den behöriga myndigheten ska fastställa närmare bestämmelser för det godkännandeförfarande som avses i punkt 7 för att säkerställa att kraven i punkterna 1–4 i denna artikel och i artikel 56 efterlevs. Detta ska omfatta kravet att en oberoende expertrapport om förhandskontroll av arrangemangen för insamling enligt denna artikel upprättas på ett sådant sätt att det säkerställs att kraven i denna artikel efterlevs. Häri ska också ingå tidsramar för kontrollen av de olika etapperna och de beslut som ska fattas av den behöriga myndigheten, vilka inte får vara längre än sex veckor från det att en fullständig ansökan har lämnats in.

11. Den behöriga myndigheten ska regelbundet och minst vart tredje år se efter om villkoren för godkännande enligt punkt 7 fortfarande är uppfyllda. Godkännandet får återkallas om det insamlingsmål som anges i punkt 4 inte uppnås eller om producenten eller producentansvarsorganisationen på ett väsentligt sätt åsidosätter sina skyldigheter enligt punkterna 1–3.

12. Producenterna, eller de producentansvarsorganisationer som utsetts i enlighet med artikel 47.2 och som agerar för producenternas räkning, ska omedelbart underrätta den behöriga myndigheten om alla ändringar av de villkor som omfattas av den ansökan om godkännande som avses i punkt 7, om alla ändringar som rör villkoren för godkännandet enligt punkt 8 och om verksamheten upphör definitivt.

13. Medlemsstaterna ska vart femte år på minst Nuts 2-nivå undersöka sammansättningen av insamlat blandat kommunalt avfall och avfallsströmmar som utgörs av eller innehåller elektrisk eller elektronisk utrustning, för att fastställa mängden förbrukade bärbara batterier i avfallet. Den första undersökningen ska göras senast den 31 december 2023. På grundval av undersökningsresultaten får de behöriga myndigheterna, när de beviljar eller granskar ett godkännande enligt punkterna 7 och 10, kräva att producenterna av bärbara batterier eller producentansvarsorganisationerna vidtar korrigerande åtgärder för att utvidga sina nätverk av anslutna insamlingsplatser och genomför informationskampanjer i enlighet med artikel 60.1, i proportion till den andel förbrukade bärbara batterier i blandat kommunalt avfall och avfallsströmmar som utgörs av eller innehåller elektrisk och elektronisk utrustning som upptäcks vid undersökningen.

Ändring 314

Förslag till förordning

Artikel 49 – punkt - 1 (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

-1. Producenterna, eller de producentansvarsorganisationer som utsetts i enlighet med artikel 47.2 och som agerar för producenternas räkning, ska säkerställa insamling av alla förbrukade startbatterier, industribatterier och elfordonsbatterier, oavsett typ, kemisk sammansättning, märke eller ursprung, inom den medlemsstats territorium där producenterna för första gången tillhandahåller batterierna på marknaden.

Ändring 315

Förslag till förordning

Artikel 49 – punkt 1 – stycke 1 – inledningen

Kommissionens förslag

Ändring

1. Producenter av startbatterier, industribatterier och elfordonsbatterier, eller producentansvarsorganisationer som utsetts i enlighet med artikel 47.2, ska kostnadsfritt och utan skyldighet för slutanvändaren att köpa ett nytt batteri eller att ha köpt batteriet från producenten eller producentansvarsorganisationen i fråga, återta alla förbrukade startbatterier, industribatterier och elfordonsbatterier av de modeller som de har tillhandahållit på marknaden för första gången på den aktuella medlemsstatens territorium. För detta ändamål ska de godta att återta förbrukade startbatterier, industribatterier och elfordonsbatterier från slutanvändare eller från insamlingsplatser som tillhandahålls i samarbete med

1. Producenter av startbatterier, industribatterier och elfordonsbatterier, eller producentansvarsorganisationer som utsetts i enlighet med artikel 47.2, ska kostnadsfritt och utan skyldighet för slutanvändaren att köpa ett nytt batteri eller att ha köpt batteriet från producenten eller producentansvarsorganisationen i fråga, återta alla förbrukade startbatterier, industribatterier och elfordonsbatterier av de modeller som de har tillhandahållit på marknaden för första gången på den aktuella medlemsstatens territorium. För detta ändamål ska de godta att återta förbrukade startbatterier, industribatterier och elfordonsbatterier från slutanvändare eller från de platser för återtagande och insamling som tillhandahålls i samarbete med

Ändring 316

Förslag till förordning

Artikel 1 – punkt 1 – stycke 1 – led aa (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(aa)	oberoende godkända aktörer som utför återanvändning, återtillverkning eller behandling för ändrad användning av startbatterier, industribatterier och elfordonsbatterier,

Ändring 317

Förslag till förordning

Artikel 49 – punkt 1 – stycke 2

Kommissionens förslag	Ändring
Om förbrukade industribatterier måste demonteras i förväg i privata, icke-kommersiella användares lokaler, ska producentens skyldighet att återta dessa batterier inbegripa att täcka kostnaderna för demontering och insamling av förbrukade batterier i dessa användares lokaler.	Om förbrukade industribatterier måste demonteras i förväg i privata, icke-kommersiella användares lokaler, ska skyldigheten för producenten eller för de producentansvarsorganisationer som utsetts i enlighet med artikel 47.2, att återta dessa batterier inbegripa att täcka kostnaderna för demontering och insamling av förbrukade batterier i dessa användares lokaler.

Ändring 318

Förslag till förordning

Artikel 49 – punkt 3 – led a

Kommissionens förslag

Ändring

(a)

Utrusta de insamlingsplatser som avses i punkt 1 med lämplig infrastruktur för separat insamling av förbrukade startbatterier, industribatterier och elfordonsbatterier, i enlighet med de tillämpliga säkerhetskraven, samt täcka de nödvändiga kostnader som insamlingsplatserna har för återtagandet. Behållarna för att samla in och tillfälligt lagra sådana batterier vid insamlingsplatsen ska vara lämpliga med hänsyn till volymen av och farlighetsgraden hos de förbrukade startbatterier, industribatterier och elfordonsbatterier som kommer att samlas in på insamlingsplatserna .

(a)

Utrusta de platser för återtagande och insamling som avses i punkt 1 med lämplig infrastruktur för separat insamling av förbrukade startbatterier, industribatterier och elfordonsbatterier, i enlighet med de tillämpliga säkerhetskraven, samt täcka de nödvändiga kostnader som dessa platser har för återtagandet. Behållarna för att samla in och tillfälligt lagra sådana batterier vid insamlingsplatsen ska vara lämpliga med hänsyn till volymen av och farlighetsgraden hos de förbrukade startbatterier, industribatterier och elfordonsbatterier som kommer att samlas in på platserna för återtagande och insamling .

Ändring 319

Förslag till förordning

Artikel 49 – punkt 4a (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

4a. Medlemsstaterna ska årligen samla in information, inklusive underbyggda uppskattningar, om de kvantiteter och kategorier av startbatterier, industribatterier och elfordonsbatterier som släppts ut på deras marknader och som är tillgängliga för insamling jämfört med de mängder som samlats in via alla insamlingsvägar, förberetts för återanvändning, materialåtervunnits och återvunnits inom medlemsstaten, och om batterier i fordon/industriprodukter som exporteras, uttryckt i vikt och per kemisk sammansättning

Ändring 320

Förslag till förordning

Artikel 50 – punkt 1

Kommissionens förslag

Ändring

1. Distributörerna ska återta förbrukade batterier från slutanvändaren utan kostnad och utan skyldighet att köpa ett nytt batteri , oavsett batteriernas kemiska sammansättning eller ursprung. Bärbara batterier ska återtas på försäljningsstället eller i dess omedelbara närhet. Återtag av förbrukade startbatterier, industribatterier och elfordonsbatterier ska tillhandahållas i eller i närheten av försäljningsstället. Denna skyldighet är begränsad till de typer av förbrukade batterier som ingår eller som har ingått i distributörens utbud, och när det gäller bärbara batterier, till den mängd som icke-yrkesmässiga slutanvändare normalt gör sig av med.

1. Distributörerna ska återta förbrukade batterier från slutanvändaren utan kostnad och utan skyldighet att ha köpt batteriet från samma distributör eller utan skyldighet att ha köpt batteriet från samma producent, oavsett batteriernas kemiska sammansättning eller ursprung. Bärbara batterier ska återtas på försäljningsstället eller i dess omedelbara närhet. Återtag av förbrukade startbatterier, batterier för lätta transportmedel, industribatterier och elfordonsbatterier ska tillhandahållas i eller i närheten av försäljningsstället. Denna skyldighet är begränsad till de typer av förbrukade batterier som ingår eller som har ingått i distributörens utbud, och när det gäller bärbara batterier, till den mängd som icke-yrkesmässiga slutanvändare normalt gör sig av med.

Ändring 321

Förslag till förordning

Artikel 50 – punkt 3

Kommissionens förslag

Ändring

3. Distributörerna ska lämna över förbrukade batterier som de har tagit tillbaka till de producenter eller producentansvarsorganisationer som ansvarar för insamlingen av batterier i enlighet med artikel 48 , 48a respektive artikel 49, eller till en avfallshanteringsaktör, för behandling och materialåtervinning i enlighet med artikel 56. Medlemsstaterna får, utgående från batterityp, begränsa distributörernas möjlighet att till producenter eller producentansvarsorganisationer eller avfallshanteringsaktörer lämna över förbrukade batterier. Medlemsstaterna ska säkerställa att sådana begränsningar inte har negativ inverkan på insamlings- och materialåtervinningssystemen.

Ändring 322

Förslag till förordning

Artikel 50 – punkt 4

Kommissionens förslag

Ändring

4. Skyldigheterna enligt denna artikel ska i tillämpliga delar gälla för aktörer som levererar batterier genom distansavtal till slutanvändare. Dessa aktörer ska tillhandahålla ett tillräckligt antal insamlingsplatser över medlemsstatens hela territorium och ska därvid beakta faktorer som befolkningsstorlek och befolkningstäthet, förväntad volym av förbrukade startbatterier, industribatterier och elfordonsbatterier, tillgänglighet och närhet till slutanvändare, så att det är möjligt för slutanvändarna att lämna in batterier vid insamlingsplatserna.

4. Skyldigheterna enligt denna artikel ska i tillämpliga delar gälla för aktörer som levererar batterier genom distansavtal till slutanvändare. Dessa aktörer ska tillhandahålla ett tillräckligt antal insamlingsplatser över medlemsstatens hela territorium och ska därvid beakta faktorer som befolkningsstorlek och befolkningstäthet, förväntad volym av förbrukade bärbara batterier, batterier för lätta transportmedel, startbatterier, industribatterier och elfordonsbatterier, tillgänglighet och närhet till slutanvändare, så att det är möjligt för slutanvändarna att lämna in batterier vid insamlingsplatserna.

Ändring 323

Förslag till förordning

Artikel 50 – punkt 4a (ny)

Kommissionens förslag	Ändring
	4a. Vid försäljning med leverans ska distributörerna erbjuda sig att kostnadsfritt återta batterierna. Vid beställning av ett batteri ska batteriets slutanvändare informeras om hur de kan få det förbrukade batteriet återtaget.

Ändring 324

Förslag till förordning

Artikel 50a (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

Artikel 50a

Pantsystem för batterier

Senast den 31 december 2025 ska kommissionen bedöma genomförbarheten av och de potentiella fördelarna med att inrätta unionsomfattande pantsystem för batterier, särskilt för bärbara batterier för allmänt bruk. Kommissionen ska för detta ändamål överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet och därvid överväga lämpliga åtgärder, inbegripet antagande av lagstiftningsförslag. Vid införandet av nationella pantsystem för batterier ska medlemsstaterna underrätta kommissionen om dessa åtgärder. Nationella pantsystem får inte förhindra antagandet av ett harmoniserat system för hela unionen.

Ändring 325

Förslag till förordning

Artikel 51 – punkt 2

Kommissionens förslag	Ändring
2. Slutanvändarna ska göra sig av med förbrukade batterier vid särskilda separata insamlingsplatser som inrättats av producenten eller en producentansvarsorganisation eller i enlighet med de särskilda arrangemang som ingåtts med producenten eller en producentansvarsorganisation i enlighet med artiklarna 48 och 49.	2. Slutanvändarna ska göra sig av med förbrukade batterier vid särskilda separata insamlingsplatser som inrättats av producenten eller en producentansvarsorganisation eller i enlighet med de särskilda arrangemang som ingåtts med producenten eller en producentansvarsorganisation i enlighet med artiklarna 48 , 48a och 49.

Ändring 326

Förslag till förordning

Artikel 52

Kommissionens förslag

Ändring

De aktörer som driver anläggningar för avfallshantering i enlighet med direktiven 2000/53/EG och 2012/19/EU ska överlämna förbrukade batterier som härrör från behandlingen av uttjänta fordon och avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter till batteriproducenterna i fråga eller, till den producentansvarsorganisation som utsetts i enlighet med artikel 47.2 för att företräda producenterna, eller till godkända avfallshanteringsaktörer för behandling och materialåtervinning i enlighet med kraven i artikel 56 i denna förordning. Medlemsstaterna får, beroende på batterityp, begränsa möjligheten för de aktörer som driver anläggningar för avfallshantering i enlighet med direktiven 2000/53/EG eller 2012/19/EU att till producenter eller producentansvarsorganisationer eller annan avfallshanteringsaktör. Medlemsstaterna ska säkerställa att sådana begränsningar inte har negativ inverkan på insamlings- och materialåtervinningssystemen. De aktörer som driver avfallshanteringsanläggningarna ska föra register över dessa transaktioner.

Ändring 327

Förslag till förordning

Artikel 53 – punkt 1

Kommissionens förslag

Ändring

1. Förbrukade batterier från privata, icke-kommersiella användare får kasseras vid de separata insamlingsplatser som inrättats av offentliga avfallshanteringsmyndigheter.

1. Förbrukade batterier från privata, icke-kommersiella användare får kasseras vid de separata insamlingsplatser som inrättats av offentliga avfallshanteringsmyndigheter. Om insamlingsplatserna inrättats för en viss batterityp får de offentliga avfallshanteringsmyndigheterna inte vägra att återta några förbrukade batterier av denna typ, inbegripet batterier som är återanvända, behandlade för ändrad användning och återtillverkade.

Ändring 328

Förslag till förordning

Artikel 53 – punkt 2

Kommissionens förslag

Ändring

2. De offentliga avfallshanteringsmyndigheterna ska överlämna insamlade förbrukade batterier till producenterna, eller till den producentansvarsorganisation som utsetts i enlighet med artikel 47.2 för att företräda producenterna, eller till avfallshanteringsaktörer för behandling och materialåtervinning i enlighet med kraven i artikel 56 i denna förordning. eller själva utföra behandlingen och återvinningen av batterierna i enlighet med kraven i artikel 56. Medlemsstaterna får, beroende på batterityp, begränsa möjligheten för de offentliga avfallshanteringsmyndigheterna att till producenter eller producentansvarsorganisationer eller till en avfallshanteringsaktör överlämna förbrukade batterier, eller att själva utföra behandlingen och materialåtervinningen. Medlemsstaterna ska säkerställa att sådana begränsningar inte har negativ inverkan på insamlings- och materialåtervinningssystemen.

Ändring 329

Förslag till förordning

Artikel 54

Kommissionens förslag

Ändring

Insamlingsplatserna för frivillig insamling av förbrukade bärbara batterier ska överlämna de förbrukade bärbara batterierna till producenterna eller till de tredje parter som agerar för producenternas räkning, såsom producentansvarsorganisationer och godkända avfallshanteringsaktörer, för behandling och materialåtervinning i enlighet med kraven i artikel 56. Medlemsstaterna får begränsa möjligheten för insamlingsplatserna för frivillig insamling av förbrukade bärbara batterier att överlämna de förbrukade bärbara batterierna antingen till producenter eller producentansvarsorganisationer eller till en avfallshanteringsaktör. Medlemsstaterna ska säkerställa att sådana begränsningar inte har negativ inverkan på insamlings- och materialåtervinningssystemen.

Ändring 330

Förslag till förordning

Artikel 55 – rubriken

Kommissionens förslag	Ändring
Insamlingsnivåer för förbrukade bärbara batterier	Insamlingsnivåer för förbrukade bärbara batterier och förbrukade batterier för lätta transportmedel

Ändring 331

Förslag till förordning

Artikel 55 – punkt 1 – led b

Kommissionens förslag

Ändring

(b)	65 % senast den 31 december 2025,

(b)	70 % senast den 31 december 2025.

Ändring 332

Förslag till förordning

Artikel 55 – punkt 1 – led c

Kommissionens förslag

Ändring

(c)	70 % senast den 31 december 2030.

(c)	80 % senast den 31 december 2030.

Ändring 333

Förslag till förordning

Artikel 55 – punkt 1a (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

1a. Medlemsstaterna ska uppnå följande minimimål för insamling av förbrukade bärbara batterier för allmänt bruk:

a)	45 % senast den 31 december 2023.

b)	70 % senast den 31 december 2025.

c)	80 % senast den 31 december 2030.

Ändring 334

Förslag till förordning

Artikel 55 – punkt 2a (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

2a. Medlemsstaterna ska uppnå följande minimimål för insamling av förbrukade batterier för lätta transportmedel:

a)	75 % senast den 31 december 2025.

b)	85 % senast den 31 december 2030.

Ändring 335

Förslag till förordning

Artikel 55 – punkt 2b (ny)

Kommissionens förslag	Ändring
	2b. Kommissionen ska senast den 31 december 2023 anta en delegerad akt i enlighet med artikel 73 för att komplettera denna förordning genom att fastställa detaljerade regler för beräkningen och verifieringen av insamlingsmålen för förbrukade batterier för lätta transportmedel, för att det ska framgå vilka mängder av förbrukade batterier som finns tillgängliga för insamling.

Ändring 336

Förslag till förordning

Artikel 55 – punkt 3

Kommissionens förslag

Ändring

3. Kommissionen ska senast den 31 december 2030 se över det mål som fastställs i punkt 1 c och, som en del av översynen, överväga att fastställa ett insamlingsmål för batterier som driver lätta transportmedel, mot bakgrund av utvecklingen av marknadsandelen, som ett separat mål eller som en del av en översyn av det mål som fastställs i punkt 1 c och i artikel 48.4 . Vid översynen är det också möjligt att överväga att införa en beräkningsmetod för beräkningen av insamlingsnivån för separat insamling för att ta fram vilka mängder förbrukade batterier som finns tillgängliga för insamling. Kommissionen ska för detta ändamål lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om utfallet av översynen, vid behov åtföljd av ett lagstiftningsförslag.

3. Kommissionen ska senast den 31 december 2024 se över det mål som fastställs i punkt 1 c. Vid översynen ska man också överväga att införa en beräkningsmetod för beräkningen av insamlingsnivån för separat insamling för att ta fram vilka mängder förbrukade bärbara batterier som finns tillgängliga för insamling. Kommissionen ska för detta ändamål lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om utfallet av översynen, vid behov åtföljd av ett lagstiftningsförslag.

Ändring 337

Förslag till förordning

Artikel 55 – punkt 4

Kommissionens förslag	Ändring
4. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 73 med avseende på att ändra den metod för beräkning av insamlingsnivån för bärbara batterier som anges i bilaga XI.	utgår

Ändring 338

Förslag till förordning

Artikel 56 – punkt 1

Kommissionens förslag	Ändring
1. Insamlade förbrukade batterier får inte deponeras eller brännas .	1. Insamlade förbrukade batterier får inte bortskaffas eller bli föremål för energiåtervinning .

Ändring 339

Förslag till förordning

Artikel 56 – punkt 4a (ny)

Kommissionens förslag	Ändring
	4a. Medlemsstaterna får inrätta incitamentssystem för ekonomiska aktörer som uppnår högre avkastning än respektive tröskelvärden i delarna B och C i bilaga XII.

Ändring 340

Förslag till förordning

Artikel 57 – punkt 1

Kommissionens förslag	Ändring
1. Alla förbrukade batterier som samlas in ska gå in i en återvinningsprocess.	1. Alla förbrukade batterier som samlas in ska genomgå förberedelse för återanvändning, förberedelse för behandling för ändrad användning eller en återvinningsprocess , med undantag för batterier som innehåller kvicksilver, som ska bortskaffas på ett sätt som inte medför några negativa konsekvenser för människors hälsa eller miljön .

Ändring 341

Förslag till förordning

Artikel 57 – punkt 3a (ny)

Kommissionens förslag	Ändring
	3a. För att möjliggöra korrekt sortering och rapportering av förbrukade litiumjonbatterier ska kommissionen, om så är lämpligt, ta med förbrukade litiumjonbatterier i förteckningen över avfall i beslut 2000/532/EG.

Ändring 342

Förslag till förordning

Artikel 57 – punkt 4

Kommissionens förslag	Ändring
4. Kommissionen ska senast den 31 december 2023 anta en genomförandeakt i syfte att anta närmare bestämmelser om beräkning och kontroll av återvinningsgraden och materialåtervinningsnivån. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 74.3.	4. Kommissionen ska senast den 31 december 2023 anta en delegerad akt i enlighet med artikel 73 i syfte att komplettera denna förordning genom att anta närmare bestämmelser om beräkning och kontroll av återvinningsgraden och materialåtervinningsnivån.

Ändring 343

Förslag till förordning

Artikel 57 – punkt 5

Kommissionens förslag

Ändring

5. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 73 med avseende på att ändra de miniminivåer för materialåtervinning av förbrukade batterier som fastställs i delarna B och C i bilaga XII mot bakgrund av den tekniska och vetenskapliga utvecklingen och framväxande ny teknik inom avfallshantering.

5. Senast den 31 december 2027 ska kommissionen utvärdera och lägga fram en rapport om vilka framsteg som gjorts med återvinningsgraden och om de nivåer för materialåtervinning av förbrukade batterier som fastställs i delarna B och C i bilaga XII mot bakgrund av den tekniska och vetenskapliga utvecklingen och framväxande ny teknik inom avfallshantering. Rapporten ska vid behov åtföljas av ett lagstiftningsförslag för att öka den lägsta återvinningsgraden och nivåerna för materialåtervinning.

Ändring 344

Förslag till förordning

Artikel 57 – punkt 5a (ny)

Kommissionens förslag	Ändring
	5a. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 73 med avseende på att utvidga förteckningen över batteriers kemiska sammansättningar och material såsom fastställs i delarna B och C i bilaga XII mot bakgrund av den tekniska och vetenskapliga utvecklingen och framväxande ny teknik inom avfallshantering.

Ändring 345

Förslag till förordning

Artikel 58 – punkt 1

Kommissionens förslag	Ändring
1. Behandling och materialåtervinning får utföras utanför den berörda medlemsstaten eller utanför unionen, förutsatt att de förbrukade batterierna transporteras i enlighet med kraven i förordning (EG) nr 1013/2006 och förordning (EG) nr 1418/2007.	1. Behandling , förberedelse för återanvändning, förberedelse för behandling för ändrad användning samt materialåtervinning får utföras utanför den berörda medlemsstaten eller utanför unionen, förutsatt att de förbrukade batterierna transporteras i enlighet med kraven i förordning (EG) nr 1013/2006 och förordning (EG) nr 1418/2007.

Ändring 346

Förslag till förordning

Artikel 58 – punkt 2

Kommissionens förslag

Ändring

2. Förbrukade batterier som exporteras från unionen i enlighet med punkt 1 ska endast medräknas vid fullgörandet av de skyldigheter och uppnåendet av den återvinningsgrad och de materialåtervinningsmål som anges i artikel 56 och artikel 57 om den materialåtervinnare eller annan avfallsinnehavare som exporterar de förbrukade batterierna för behandling , förberedelse för återanvändning, förberedelse för behandling för ändrad användning samt materialåtervinning tillhandahåller styrkande handlingar som godkänts av den behöriga myndigheten i destinationslandet om att behandlingen har ägt rum under förhållanden som motsvarar kraven i denna förordning samt relevanta miljö- och hälsoskyddskrav i annan unionslagstiftning .

Ändring 347

Förslag till förordning

Artikel 58 – punkt 3

Kommissionens förslag	Ändring
3. Kommissionen ska ges befogenhet att anta en delegerad akt i enlighet med artikel 73 med avseende på att fastställa närmare bestämmelser som kompletterar bestämmelserna i punkt 2 i den här artikeln, genom att det fastställs kriterier för bedömningen av likvärdiga villkor.	3. Kommissionen ska anta en delegerad akt i enlighet med artikel 73 med avseende på att fastställa närmare bestämmelser som kompletterar bestämmelserna i punkt 2 i den här artikeln, genom att det fastställs kriterier för bedömningen av likvärdiga villkor senast den 1 juli 2023 .

Ändring 348

Förslag till förordning

Artikel 59 – rubriken

Kommissionens förslag	Ändring
Krav avseende behandling för ändrad användning och återtillverkning av industribatterier och elfordonsbatterier	Krav avseende behandling för ändrad användning och återtillverkning av batterier för lätta transportmedel, industribatterier och elfordonsbatterier

Ändring 349

Förslag till förordning

Artikel 59 – punkt 1

Kommissionens förslag

Ändring

1. Oberoende aktörer ska ges tillgång till batterihanteringssystemet för laddningsbara industribatterier och elfordonsbatterier med intern lagring med en kapacitet på över 2 kWh , på lika villkor, i syfte att bedöma och fastställa batteriers hälsotillstånd och återstående livslängd, i enlighet med de parametrar som anges i bilaga VII.

1. Oberoende aktörer ska ges skrivskyddad tillgång till batterihanteringssystemet för batterier för lätta transportmedel, batterier inom stationära batterienergilagringssystem och elfordonsbatterier , samt bärbara batterier som innehåller ett batterihanteringssystem , på lika villkor, i syfte att bedöma och fastställa batteriers hälsotillstånd och återstående livslängd, i enlighet med de parametrar som anges i bilaga VII.

Ändring 350

Förslag till förordning

Artikel 59 – punkt 1a (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

1a. Alla förbrukade stationära batterienergilagringssystem och elfordonsbatterier ska bedömas med avseende på om de är lämpliga för återanvändning, behandling för ändrad användning eller återtillverkning. Om bedömningen visar att dessa batterier är lämpliga för återanvändning ska de återanvändas. Om bedömningen visar att de inte är lämpliga för återanvändning, men lämpliga för behandling för ändrad användning eller återtillverkning, ska de behandlas för ändrad användning eller återtillverkas.

Ändring 351

Förslag till förordning

Artikel 59 – punkt 2

Kommissionens förslag

Ändring

2. Oberoende aktörer som utför behandling för ändrad användning eller återtillverkning ska på lika villkor ges tillgång till den information som är relevant för hantering och provning av laddningsbara industribatterier och elfordonsbatterier, eller av apparater och fordon i vilka sådana batterier ingår, samt av komponenter till sådana batterier, apparater eller fordon, inbegripet vad gäller säkerhetsaspekter.

2. Oberoende aktörer som utför förberedelse för behandling för ändrad användning, behandling för ändrad användning eller återtillverkning ska på lika villkor ges tillgång till den information som är relevant för hantering och provning av batterier för lätta transportmedel, industribatterier och elfordonsbatterier, eller av apparater och fordon i vilka sådana batterier ingår, samt av komponenter till sådana batterier, apparater eller fordon, inbegripet vad gäller säkerhetsaspekter.

Ändring 352

Förslag till förordning

Artikel 59 – punkt 3

Kommissionens förslag	Ändring
3. De aktörer som behandlar batterier för ändrad användning eller utför återtillverkning av batterier ska säkerställa att batterierna och de komponenter som ingår i batterierna undersöks, prestandatestas , förpackas och transporteras i enlighet med lämpliga kvalitetskontrolls- och säkerhetsinstruktioner.	3. De aktörer som förbereder behandling för ändrad användning, behandlar batterier för ändrad användning eller utför återtillverkning av batterier ska säkerställa att batterierna och de komponenter som ingår i batterierna undersöks, prestanda- och säkerhetstestas , förpackas och transporteras i enlighet med lämpliga kvalitetskontrolls- och säkerhetsinstruktioner.

Ändring 353

Förslag till förordning

Artikel 59 – punkt 4 – stycke 1

Kommissionens förslag

Ändring

4. De aktörer som behandlar batterier för ändrad användning eller utför återtillverkning av batterier ska säkerställa att de batterier som de har behandlat för ändrad användning eller de batterier som de har återtillverkat är förenliga med annan relevant lagstiftning med produkt-, miljö- och hälsoskyddsrelaterade krav samt de tekniska kraven för den specifika användningen när batterierna släpps ut på marknaden.

4. De aktörer som förbereder behandling för ändrad användning, behandlar batterier för ändrad användning eller utför återtillverkning av batterier ska säkerställa att de batterier som de har behandlat för ändrad användning eller de batterier som de har återtillverkat är förenliga med annan relevant lagstiftning med produkt-, miljö- och hälsoskyddsrelaterade krav samt de tekniska kraven för den specifika användningen när batterierna släpps ut på marknaden.

Ändring 354

Förslag till förordning

Artikel 59 – punkt 4 – stycke 2

Kommissionens förslag

Ändring

Ett batteri som har behandlats för ändrad användning eller som har återtillverkats ska inte omfattas av de skyldigheter som fastställs i artiklarna 7.1, 7.2, 7.3, 8.1, 8.2, 8.3 , 10.1, 10.2 och 39.1 om den ekonomiska aktör som släpper ut det för annan användning behandlade eller återtillverkade batteriet på marknaden kan visa att batteriet, innan det behandlades för annan användning eller återtillverkades, släpptes ut på marknaden före de datum då dessa skyldigheter blir tillämpliga i enlighet med de artiklarna.

Ett batteri som har behandlats för ändrad användning eller som har återtillverkats ska inte omfattas av de skyldigheter som fastställs i artiklarna 7.1, 7.2, 7.3, 8.1, 8.2, 8.3 och 39.1 om den ekonomiska aktör som släpper ut det för annan användning behandlade eller återtillverkade batteriet på marknaden kan visa att batteriet, innan det behandlades för annan användning eller återtillverkades, släpptes ut på marknaden före de datum då dessa skyldigheter blir tillämpliga i enlighet med de artiklarna.

Ändring 355

Förslag till förordning

Artikel 59 – punkt 4 – stycke 2a (nytt)

Kommissionens förslag	Ändring
	Aktörer som släpper ut batterier på marknaden som de har behandlat för ändrad användning eller återtillverkat ska anses vara den nya producenten av batteriet och därmed registreras i enlighet med artikel 46 och ska ha utökat producentansvar i enlighet med artikel 47.

Ändring 356

Förslag till förordning

Artikel 59 – punkt 5 – inledningen

Kommissionens förslag	Ändring
5. För att dokumentera att ett förbrukat batteri, som genomgår behandling för ändrad användning eller som återtillverkas, inte längre är avfall, ska batteriinnehavaren på begäran av en behörig myndighet visa följande:	5. För att dokumentera att ett förbrukat batteri, som genomgår behandling för ändrad användning eller som återtillverkas, inte längre är avfall ska aktörer som utför behandling för ändrad användning eller återtillverkning på begäran av en behörig myndighet visa följande:

Ändring 357

Förslag till förordning

Artikel 60 – punkt 1 – stycke 1 – led a

Kommissionens förslag

Ändring

(a)	Information om hur slutanvändarna kan bidra till förebyggande av avfall, bland annat genom information om god praxis för användningen av batterier så att de kan användas så länge som möjligt och om hur de kan förberedas för återanvändning.

(a)

Information om hur slutanvändarna kan bidra till förebyggande av avfall, bland annat genom information om god praxis och rekommendationer avseende användningen av batterier så att de kan användas så länge som möjligt och om hur de kan återanvändas, förberedas för återanvändning , förberedas för behandling för ändrad användning, behandlas för ändrad användning och återtillverkas .

Ändring 358

Förslag till förordning

Artikel 60 – punkt 1 – stycke 1 – led c

Kommissionens förslag

Ändring

(c)	Information om de system för separat insamling och för förberedelser för återanvändning och materialåtervinning av förbrukade batterier s om finns att tillgå ,

(c)	Information om tillgängliga platser för separat insamling , återtagande och insamling samt system för förberedelser för återanvändning , förberedelser för behandling för ändrad användning, behandling för ändrad användning, återtillverkning och materialåtervinning av förbrukade batterier,

Ändring 359

Förslag till förordning

Artikel 1 – punkt 1 – stycke 1 – led f

Kommissionens förslag

Ändring

(f)	Information om hur de ämnen som ingår i batterier påverkar miljön och människors hälsa, särskilt i de fall då de förbrukade batterierna inte tas om hand på lämpligt sätt utan kastas i naturen eller som kommunalt avfall som inte sorteras.

(f)	Information om hur de ämnen , i synnerhet farliga ämnen, som ingår i batterier påverkar miljön och människors hälsa, särskilt i de fall då de förbrukade batterierna inte tas om hand på lämpligt sätt utan kastas i naturen eller som kommunalt avfall som inte sorteras.

Ändring 360

Förslag till förordning

Artikel 60 – punkt 1 – stycke 2 – led b

Kommissionens förslag

Ändring

(b)	på ett språk som lätt kan förstås av konsumenter och andra slutanvändare, i enlighet med vad som fastställs av den berörda medlemsstaten.

(b)	på ett språk som lätt kan förstås av konsumenter och andra slutanvändare och vara tillgänglig för personer med funktionsnedsättning i enlighet med direktiv (EU) 2019/882, enligt vad som fastställs av den berörda medlemsstaten.

Ändring 361

Förslag till förordning

Artikel 60 – punkt 2

Kommissionens förslag

Ändring

2. Producenterna ska ge de distributörer och aktörer som avses i artiklarna 50, 52 och 53 och andra avfallshanteringsaktörer som utför reparation, återtillverkning, förberedelse för återanvändning, samt behandling och materialåtervinning, tillgång till information om de säkerhets- och skyddsåtgärder, inbegripet för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, som är tillämpliga på lagring och insamling av förbrukade batterier.

2. Producenterna ska ge de distributörer och aktörer som avses i artiklarna 50, 52 och 53 och andra avfallshanteringsaktörer som utför reparation, återtillverkning, förberedelse för återanvändning, samt behandling och materialåtervinning, tillgång till information om vilka komponenter och material som ingår i batterierna samt var alla farliga ämnen finns i batterierna . Producenterna ska ge tillgång till information om de säkerhets- och skyddsåtgärder, inbegripet för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, som är tillämpliga på lagring och insamling av förbrukade batterier.

Ändring 362

Förslag till förordning

Artikel 60 – punkt 3 – stycke 1 – inledningen

Kommissionens förslag

Ändring

3. Från och med den tidpunkt då en batterimodell tillhandahålls inom en medlemsstats territorium ska producenterna, på begäran och på elektronisk väg, ge de avfallshanteringsaktörer som utför reparation, återtillverkning, förberedelse för återanvändning samt behandling och materialåtervinning, tillgång den batterimodellspecifika information som de behöver för sin verksamhet med information om korrekt och miljövänlig behandling av förbrukade batterier enligt följande:

3. Från och med den tidpunkt då en batterimodell tillhandahålls inom en medlemsstats territorium ska producenterna kostnadsfritt , på begäran och på elektronisk väg ge de avfallshanteringsaktörer som utför reparation, återtillverkning, förberedelse för återanvändning samt behandling och materialåtervinning, tillgång den batterimodellspecifika information som de behöver för sin verksamhet med information om korrekt och miljövänlig behandling av förbrukade batterier enligt följande:

Ändring 363

Förslag till förordning

Artikel 60 – punkt 3 – stycke 1 – led a

Kommissionens förslag

Ändring

(a)	Information om processerna för att säkerställa att fordon och apparater demonteras på ett sätt som gör det möjligt att avlägsna inbyggda batterier.

(a)	Information om processerna för att säkerställa att lätta transportmedel, fordon och apparater demonteras på ett sätt som gör det möjligt att avlägsna inbyggda batterier.

Ändring 364

Förslag till förordning

Artikel 60 – punkt 3 – stycke 1 – led b

Kommissionens förslag

Ändring

(b)	Information om de säkerhets- och skyddsåtgärder, inbegripet för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, som är tillämpliga på lagring, transport, behandling och materialåtervinning av förbrukade batterier.

(b)	Information om de säkerhets- och skyddsåtgärder, inbegripet för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen och brandsäkerhet , som är tillämpliga på lagring, transport, behandling och materialåtervinning av förbrukade batterier.

Ändring 365

Förslag till förordning

Artikel 60 – punkt 4

Kommissionens förslag

Ändring

4. Distributörer som levererar batterier till slutanvändare ska på sina återförsäljningsställen på ett synligt sätt och via sina e-marknadsplatser tillhandahålla den information som förtecknas i punkterna 1 och 2 samt information om hur slutanvändare kan lämna in förbrukade batterier kostnadsfritt vid de respektive insamlingsplatser som inrättats vid återförsäljningsställena eller för en e-marknadsplats räkning. Denna skyldighet ska begränsas till de batterityper som distributören eller återförsäljaren har eller har haft som nya batterier i sitt utbud.

4. Distributörer som levererar batterier till slutanvändare ska på sina återförsäljningsställen och via sina e-marknadsplatser permanent, och på ett lättillgängligt och väl synligt sätt för batteriets slutanvändare, tillhandahålla den information som förtecknas i punkterna 1 och 2 samt information om hur slutanvändare kan lämna in förbrukade batterier kostnadsfritt vid de respektive insamlingsplatser som inrättats vid återförsäljningsställena eller för en e-marknadsplats räkning. Denna skyldighet ska begränsas till de batterityper som distributören eller återförsäljaren har eller har haft som nya batterier i sitt utbud.

Ändring 366

Förslag till förordning

Artikel 60 – punkt 5

Kommissionens förslag	Ändring
5. De kostnader som täcks av producenten i enlighet med artikel 47.1 e ska redovisas separat för slutanvändaren på försäljningsstället för ett nytt batteri. Kostnaderna får inte överstiga den bästa uppskattningen av de faktiska kostnaderna.	5. De kostnader som täcks av producenten i enlighet med artikel 47.1 e ska redovisas separat för slutanvändaren på försäljningsstället för ett nytt batteri. Kostnaderna får inte överstiga den bästa uppskattningen av de faktiska kostnaderna och ska inte läggas till den slutkostnad för batteriet som debiteras konsumenten vid försäljningsstället .

Ändring 367

Förslag till förordning

Artikel 61 – punkt 1 – stycke 1 – inledningen

Kommissionens förslag	Ändring
1. Producenterna av bärbara batterier eller, i tillämpliga fall, den producentansvarsorganisation som utsetts i enlighet med artikel 47.2 för att företräda producenterna, ska för varje kalenderår rapportera följande information till den behöriga myndigheten, uppdelat efter batteriernas kemiska sammansättning och med angivande av mängden batterier som driver lätta transportmedel :	1. Producenterna av bärbara batterier eller, i tillämpliga fall, den producentansvarsorganisation som utsetts i enlighet med artikel 47.2 för att företräda producenterna, ska för varje kalenderår rapportera följande information till den behöriga myndigheten, uppdelat efter batteriernas kemiska sammansättning:

Ändring 368

Förslag till förordning

Artikel 61 – punkt 1 – stycke 1 – led aa (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(aa)	Mängden bärbara batterier för allmänt bruk som för första gången tillhandahålls på marknaden inom en medlemsstats territorium, med undantag för bärbara batterier för allmänt bruk som lämnade medlemsstatens territorium under kalenderåret i fråga, utan att ha sålts till slutanvändare.

Ändring 369

Förslag till förordning

Artikel 61 – punkt 1 – stycke 1 – led ba (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(ba)	Mängden förbrukade bärbara batterier för allmänt bruk som samlats in i enlighet med artikel 48, vilken ska beräknas med den metod som anges i bilaga XI.

Ändring 370

Förslag till förordning

Artikel 61 – punkt 1 – stycke 1 – led da (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(da)	Mängden insamlade förbrukade bärbara batterier som exporterats till tredjeländer för behandling, förberedelse för återanvändning, förberedelse för behandling för ändrad användning eller materialåtervinning.

Ändring 371

Förslag till förordning

Artikel 61 – punkt 1 – stycke 2

Kommissionens förslag

Ändring

Om andra avfallshanteringsaktörer än producenterna, eller de producentansvarsorganisationer som utsetts i enlighet med artikel 47.2 och som agerar för producenternas räkning, samlar in förbrukade bärbara batterier från distributörer eller andra insamlingsplatser för förbrukade bärbara batterier, ska de för varje kalenderår till den behöriga myndigheten rapportera vilka mängder förbrukade bärbara batterier som har samlats in, uppdelat efter batteriernas kemiska sammansättning och med angivande av mängden batterier som driver lätta transportmedel .

Ändring 372

Förslag till förordning

Artikel 61 – punkt 1a (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

1a. Producenterna av batterier för lätta transportmedel eller, i tillämpliga fall, producentansvarsorganisationer som utsetts i enlighet med artikel 47.2 och som agerar för producenternas räkning, ska för varje kalenderår rapportera följande information till den behöriga myndigheten, uppdelat efter batteriets kemiska sammansättning och med angivande av mängden batterier som driver lätta transportmedel:

a)	Mängden batterier för lätta transportmedel som för första gången tillhandahålls på marknaden inom en medlemsstats territorium, med undantag för batterier för lätta transportmedel som lämnade medlemsstatens territorium under kalenderåret i fråga, utan att ha sålts till slutanvändare.

b)	Mängden batterier för lätta transportmedel som samlats in i enlighet med artikel 48a, vilken ska beräknas med den metod som anges i den delegerade akt som ska antas i enlighet med artikel 55.2b.

c)	Det insamlingsmål som uppnåtts av producenten eller av den producentansvarsorganisation som agerar för producentens räkning.

d)	Mängden insamlade förbrukade batterier för lätta transportmedel som levererats för behandling och materialåtervinning vid godkända anläggningar.

e)	Mängden batterier som levererats för återanvändning, behandling för ändrad användning och återtillverkning.

Om andra avfallshanteringsaktörer än producenterna, eller de producentansvarsorganisationer som utsetts i enlighet med artikel 47.2 och som agerar för producenternas räkning, samlar in batterier för lätta transportmedel från distributörer eller andra platser för återtagande och insamling av batterier för lätta transportmedel, ska de för varje kalenderår till den behöriga myndigheten rapportera vilka mängder batterier för lätta transportmedel som har samlats in, med uppdelning efter kemisk sammansättning och med angivande av mängden batterier som driver lätta transportmedel.

De aktörer som avses i första och andra stycket ska till den behöriga myndigheten rapportera de uppgifter som avses i första stycket inom fyra månader efter utgången av det rapporteringsår för vilket uppgifterna samlas in. Den första rapporteringsperioden ska avse det första hela kalenderåret efter antagandet av den genomförandeakt där formatet för rapportering till kommissionen fastställs, i enlighet med artikel 62.5. De behöriga myndigheterna ska fastställa de format och förfaranden enligt vilka uppgifterna ska rapporteras till dem.

Ändring 373

Förslag till förordning

Artikel 61 – punkt 2 – led ba (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(ba)	Mängden batterier som levererats för återanvändning, behandling för ändrad användning och återtillverkning.

Ändring 374

Förslag till förordning

Artikel 61 – punkt 2 – led bb (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(bb)	Mängden insamlade förbrukade startbatterier, industribatterier och elfordonsbatterier som exporterats till tredjeländer för behandling, förberedelse för återanvändning, förberedelse för behandling för ändrad användning eller materialåtervinning.

Ändring 375

Förslag till förordning

Artikel 61 – punkt 3 – stycke 1 – led ba (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(ba)	Mängden insamlade förbrukade startbatterier, industribatterier och elfordonsbatterier som exporterats till tredjeländer för behandling, förberedelse för återanvändning, förberedelse för behandling för ändrad användning eller materialåtervinning.

Ändring 376

Förslag till förordning

Artikel 61 – punkt 5 – stycke 1 – led b

Kommissionens förslag

Ändring

(b)	Mängden förbrukade batterier som gått in i materialåtervinningsprocesser.

(b)	Mängden förbrukade batterier som gått in i processer för behandling för ändrad användning och materialåtervinningsprocesser.

Ändring 377

Förslag till förordning

Artikel 62 – punkt 1 – stycke 1 – inledningen

Kommissionens förslag

Ändring

Medlemsstaterna ska för varje kalenderår, i ett aggregerat format, offentliggöra följande uppgifter om bärbara batterier, startbatterier, industribatterier och elfordonsbatterier, uppdelat efter batteriernas kemiska sammansättning och batterityp, och, när det gäller bärbara batterier, med separata uppgifter om batterier som driver lätta transportmedel:

Medlemsstaterna ska för varje kalenderår, i ett aggregerat format, offentliggöra följande uppgifter om bärbara batterier, batterier för lätta transportmedel, startbatterier, industribatterier och elfordonsbatterier, uppdelat efter batteriernas kemiska sammansättning och batterityp, och, när det gäller bärbara batterier, med separata uppgifter om batterier som driver lätta transportmedel:

Ändring 378

Förslag till förordning

Artikel 62 – punkt 1 – stycke 1 – led b

Kommissionens förslag

Ändring

(b)	Mängden förbrukade batterier som samlats in i enlighet med artiklarna 48 och 49, vilken ska beräknas med den metod som anges i bilaga XI.

(b)	Mängden förbrukade batterier som samlats in i enlighet med artiklarna 48 , 48a och 49, vilken ska beräknas med den metod som anges i bilaga XI.

Ändring 379

Förslag till förordning

Artikel 64 – punkt 1a (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

1a. Systemet ska tjäna följande syften:

a)	Stödja marknadskontrollmyndigheter då de utför sina uppgifter enligt denna förordning och relevanta delegerade akter, inbegripet dessa myndigheters tillsyn av förordningen.

b)	Ge allmänheten information om batterier som släpps ut på marknaden och deras hållbarhets- och säkerhetskrav samt informationsblad om batterier.

c)	Förse kommissionen och ackrediterade återtillverkare, andrahandsaktörer och materialåtervinnare med aktuell information om batterier.

Ändring 380

Förslag till förordning

Artikel 64 – punkt 2

Kommissionens förslag

Ändring

2. Systemet ska innehålla information och data om laddningsbara industribatterier och elfordonsbatterier med intern lagring och kapacitet på mer än 2 kWh i enlighet med bilaga XIII. Denna information och dessa data måste vara sorterbara och sökbara och följa öppna standarder, så att tredje part kan använda dem.

2. Systemet ska innehålla information och data om batterier för lätta transportmedel, industribatterier och elfordonsbatterier i enlighet med bilaga XIII. Denna information och dessa data måste vara sorterbara och sökbara och följa öppna standarder, så att tredje part kan använda dem. Systemet ska även innehålla en regelbundet uppdaterad databas för alla batterier som omfattas av denna förordning.

Ändring 381

Förslag till förordning

Artikel 64 – punkt 3

Kommissionens förslag	Ändring
3. De ekonomiska aktörer som släpper ut ett laddningsbart industribatteri eller ett elfordonsbatteri med intern lagring på marknaden ska göra den information som avses i punkt 2 tillgänglig elektroniskt i ett maskinläsbart format med hjälp av interoperabla och lättillgängliga datatjänster i det format som fastställts i enlighet med punkt 5.	3. De ekonomiska aktörer som släpper ut ett batteri för lätta transportmedel, ett industribatteri eller ett elfordonsbatteri på marknaden ska göra den information som avses i punkt 2 tillgänglig elektroniskt i ett maskinläsbart format med hjälp av interoperabla och lättillgängliga datatjänster i det format som fastställts i enlighet med punkt 5.

Ändring 382

Förslag till förordning

Artikel 64 – punkt 4a (ny)

Kommissionens förslag	Ändring
	4a. Systemet ska varken ersätta eller ändra marknadskontrollmyndigheternas ansvar.

Ändring 383

Förslag till förordning

Artikel 64 – punkt 5 – stycke 1 – inledningen

Kommissionens förslag	Ändring
5. Kommissionen ska senast den 31 december 2024 anta genomförandeakter med avseende på att fastställa	5. Kommissionen ska senast den 31 december 2024 anta en delegerad akt i enlighet med artikel 73 med avseende på att komplettera denna förordning genom att fastställa

Ändring 384

Förslag till förordning

Artikel 64 – punkt 5 – stycke 2

Kommissionens förslag	Ändring
Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 74.3.	utgår

Ändring 385

Förslag till förordning

Artikel 65 – punkt 1

Kommissionens förslag	Ändring
1. Senast den 1 januari 2026 ska det för varje industribatteri och elfordonsbatteri som släpps ut på marknaden eller tas i bruk och vars kapacitet överstiger 2 kWh skapas en elektronisk registrering (batteripass).	1. Senast den 1 januari 2026 ska det för varje industribatteri, elfordonsbatteri och batteri för lätta transportmedel som släpps ut på marknaden eller tas i bruk skapas en elektronisk registrering (batteripass).

Ändring 386

Förslag till förordning

Artikel 65 – punkt 3

Kommissionens förslag

Ändring

3. Batteripasset ska vara kopplat till information om de grundläggande egenskaperna för varje batterityp och batterimodell som lagras i datakällorna till det system som inrättas i enlighet med artikel 64. Den ekonomiska aktör som släpper ut ett industribatteri eller ett elfordonsbatteri på marknaden ska säkerställa att uppgifterna i batteripasset är korrekta, fullständiga och aktuella.

3. För industribatterier och elfordonsbatterier ska batteripasset vara kopplat till information om de grundläggande egenskaperna för varje batterityp och batterimodell som lagras i datakällorna till det system som inrättas i enlighet med artikel 64.Den ekonomiska aktör som släpper ut ett industribatteri eller ett elfordonsbatteri på marknaden ska säkerställa att uppgifterna i batteripasset är korrekta, fullständiga och aktuella.

Ändring 387

Förslag till förordning

Artikel 65 – punkt 3a (ny)

Kommissionens förslag	Ändring
	3a. För batterier för lätta transportmedel ska batteripasset innehålla den information som finns beskriven i artikel 13.5 a–d, i och j, samt uppdaterad information om batteriet med anknytning till ändringar av dess status.

Ändring 388

Förslag till förordning

Artikel 65 – punkt 4

Kommissionens förslag	Ändring
4. Batteripasset ska vara tillgängligt online genom elektroniska system som ska vara kompatibla med det system som inrättas i enlighet med artikel 64.	4. Batteripasset ska vara tillgängligt online genom elektroniska system som är kompatibla med det system som inrättas i enlighet med artikel 64 , samt via den QR-kod som avses i artikel 13.5 .

Ändring 389

Förslag till förordning

Artikel 65 – punkt 5

Kommissionens förslag	Ändring
5. Batteripasset ska ge tillgång till information om de prestanda- och hållbarhetsparametrar som avses i artikel 10.1, när batteriet släpps ut på marknaden och när dess status ändras.	5. Batteripasset ska ge tillgång till information om de prestanda- och hållbarhetsparametrar som avses i artikel 10.1 , samt information om batteriets hälsotillstånd i enlighet med artikel 14 , när batteriet släpps ut på marknaden och när dess status ändras.

Ändring 390

Förslag till förordning

Artikel 65 – punkt 6

Kommissionens förslag

Ändring

6. När ändringen av status beror på reparation eller behandling för ändrad användning ska ansvaret för registreringen av batteriet i batteripasset överföras till den ekonomiska aktör som anses släppa ut industribatteriet eller elfordonsbatteriet på marknaden eller som tar det i bruk.

6. När ändringen av status beror på behandling för ändrad användning eller återtillverkning ska ansvaret för registreringen av batteriet i batteripasset överföras till den ekonomiska aktör som anses släppa ut industribatteriet, elfordonsbatteriet eller batteriet för lätta transportmedel på marknaden eller som tar det i bruk. Registeruppgifterna för batterier som behandlats för ändrad användning eller återtillverkats ska kopplas till registeruppgifterna för det ursprungliga batteriet.

Ändring 391

Förslag till förordning

Artikel 65 – punkt 7 – stycke 1

Kommissionens förslag	Ändring
7. Kommissionen ska ges befogenhet att anta genomförandeakter med avseende på att fastställa regler för åtkomst till, delning, hantering, sökning, offentliggörande och återanvändning av den information och de uppgifter som är tillgängliga genom batteripasset.	7. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 73 med avseende på att fastställa regler för åtkomst till, delning, hantering, sökning, offentliggörande och återanvändning av den information och de uppgifter som är tillgängliga genom batteripasset.

Ändring 392

Förslag till förordning

Artikel 65 – punkt 7 – stycke 2

Kommissionens förslag	Ändring
Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 74.3.	utgår

Ändring 393

Förslag till förordning

Artikel 66 – punkt 1 – stycke 1

Kommissionens förslag

Ändring

1. Om en medlemsstats marknadsövervakningsmyndigheter har tillräckliga skäl att anta att ett batteri som omfattas av denna förordning utgör en risk för människors hälsa eller säkerhet, för egendom eller för miljön, ska de göra en utvärdering av det aktuella batteriet , vilken ska omfatta alla de relevanta krav som fastställs i denna förordning.

1. Marknadskontrollsmyndigheterna ska utföra lämpliga kontroller i tillräcklig omfattning av batterier som görs tillgängliga online och offline genom dokumentkontroll och, om så är lämpligt, fysiska kontroller och kontroller i laboratorium baserat på adekvata urval , vilka ska omfatta alla de relevanta krav som fastställs i denna förordning. Marknadskontrollmyndigheterna får skicka batterier till den unionsprovningsanläggning som avses i artikel 68a för en sådan utvärdering.

Ändring 394

Förslag till förordning

Artikel 66 – punkt 1 – stycke 1a (nytt)

Kommissionens förslag	Ändring
	Senast den…[två år efter det att denna förordning trätt i kraft] ska kommissionen, i enlighet med artikel 11.4 i förordning (EU) 2019/1020, anta genomförandeakter med avseende på att fastställa enhetliga villkor för kontroller och kriterier för fastställande av hur ofta kontroller ska utföras samt hur många prover som ska kontrolleras.
	Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 74.3.

Ändring 395

Förslag till förordning

Artikel 66 – punkt 2

Kommissionens förslag	Ändring
2. Om marknadskontrollmyndigheterna anser att den bristande överensstämmelsen inte bara gäller det nationella territoriet, ska de informera kommissionen och de andra medlemsstaterna om utvärderingsresultaten och om de åtgärder som de har ålagt de ekonomiska aktörerna att vidta.	2. Marknadskontrollmyndigheterna ska informera kommissionen och de andra medlemsstaterna om utvärderingsresultaten och om de åtgärder som de har ålagt de ekonomiska aktörerna att vidta.

Ändring 396

Förslag till förordning

Artikel 66 – punkt 5 – led a

Kommissionens förslag

Ändring

(a)	Batteriet uppfyller inte kraven i kapitel II eller III i denna förordning.

(a)	Batteriet uppfyller inte kraven i kapitel II eller III eller artikel 39 i denna förordning.

Ändring 397

Förslag till förordning

Artikel 66 – punkt 8a (ny)

Kommissionens förslag	Ändring
	8a. Konsumenterna ska kunna lägga in information om batterier som utgör en risk för konsumenterna i en separat del av systemet för snabbt informationsutbyte (RAPEX) i enlighet med artikel 12 i direktiv 2001/95/EG. Kommissionen ska vederbörligt beakta den mottagna informationen och säkerställa uppföljning, bland annat överföring av informationen till relevanta nationella myndigheter, när så är lämpligt.
	Kommissionen ska anta en genomförandeakt i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 74.2 för att fastställa villkoren för överföringen av information enligt första stycket och för hur sådan information ska överföras till relevanta nationella myndigheter för uppföljning.

Ändring 398

Förslag till förordning

Artikel 67 – punkt 1 – stycke 1

Kommissionens förslag

Ändring

1. Om det, efter det att förfarandet i artikel 66.3 och 66.4 har slutförts, görs invändningar mot en åtgärd som en medlemsstat vidtagit eller om kommissionen anser att en nationell åtgärd strider mot unionslagstiftningen, ska kommissionen utan dröjsmål inleda samråd med medlemsstaterna och den eller de berörda ekonomiska aktörerna och utvärdera den nationella åtgärden. På grundval av utvärderingsresultaten ska kommissionen genom en genomförandeakt besluta om den nationella åtgärden är berättigad eller inte.

1. Om det, efter det att förfarandet i artikel 66.3 och 66.4 har slutförts, görs invändningar mot en åtgärd som en medlemsstat vidtagit eller om kommissionen anser att en nationell åtgärd strider mot unionslagstiftningen, ska kommissionen utan dröjsmål inleda samråd med medlemsstaterna och den eller de berörda ekonomiska aktörerna och utvärdera den nationella åtgärden. Kommissionen ska slutföra denna utvärdering inom en månad. På grundval av utvärderingsresultaten ska kommissionen genom en genomförandeakt besluta om den nationella åtgärden är berättigad eller inte.

Ändring 399

Förslag till förordning

Artikel 68 – punkt 1

Kommissionens förslag

Ändring

1. Om en medlemsstat, efter att ha utfört en utvärdering i enlighet med artikel 67.1, konstaterar att ett batteri visserligen uppfyller kraven i kapitlen II och III, men utgör en risk för människors hälsa eller säkerhet, för egendom eller för miljön, ska den ålägga den berörda ekonomiska aktören att vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att det berörda batteriet när det släpps ut på marknaden inte längre utgör en sådan risk eller för att dra tillbaka eller återkalla batteriet från marknaden inom en rimlig period som medlemsstaten fastställer i förhållande till typen av risk.

1. Om en medlemsstat, efter att ha utfört en utvärdering i enlighet med artikel 67.1, konstaterar att ett batteri visserligen uppfyller kraven i kapitlen II och III, men utgör en risk eller rimligen kan anses utgöra en risk för människors hälsa eller säkerhet, för egendom eller för miljön, ska den ålägga den berörda ekonomiska aktören att vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att det berörda batteriet när det släpps ut på marknaden inte längre utgör en sådan risk eller för att dra tillbaka eller återkalla batteriet från marknaden inom en rimlig period som medlemsstaten fastställer i förhållande till typen av risk.

Ändring 400

Förslag till förordning

Artikel 68 – punkt 3

Kommissionens förslag	Ändring
3. Medlemsstaten ska omedelbart underrätta kommissionen och de andra medlemsstaterna om detta. Informationen ska innehålla alla tillgängliga uppgifter, särskilt de uppgifter som krävs för att kunna identifiera de berörda batterierna, dess ursprung och leveranskedja , den risk som batterierna utgör samt vilken typ av nationella åtgärder som vidtagits och deras varaktighet.	3. Medlemsstaten ska omedelbart underrätta kommissionen och de andra medlemsstaterna om detta. Informationen ska innehålla alla tillgängliga uppgifter, särskilt de uppgifter som krävs för att kunna identifiera de berörda batterierna, dess ursprung och värdekedja , den risk som batterierna utgör samt vilken typ av nationella åtgärder som vidtagits och deras varaktighet.

Ändring 401

Förslag till förordning

Artikel 68a (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

Artikel 68a

Unionsprovningsanläggning

1. Senast den … [två år efter det att denna förordning trätt i kraft] ska kommissionen, i enlighet med artikel 21.2 andra stycket i förordning (EU) 2019/1020, utse en unionsprovningsanläggning specialiserad på batterier.

2. Unionsprovningsanläggningen ska fungera som ett kompetenscentrum för att

genom undantag från artikel 21.6 b i förordning (EU) 2019/1020 tillhandahålla oberoende teknisk och vetenskaplig rådgivning till kommissionen i samband med de undersökningar som avses i artikel 32 i denna förordning och i samband med de utvärderingar som avses i artiklarna 67.1 och 68.4 i denna förordning,

b)	på begäran av marknadskontrollmyndigheterna utföra provning av batterier som ett led i den utvärdering som avses i artikel 66.1.

Ändring 402

Förslag till förordning

Artikel 68b (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

Artikel 68b

Nationella kompetenscentrum för batterier

1. Marknadskontrollmyndigheterna ska komma överens med organisationer som företräder ekonomiska aktörer och forskningscentrum om att inrätta ett nationellt kompetenscentrum för batterier i varje medlemsstat.

2. De nationella kompetenscentrum för batterier som avses i punkt 1 ska bedriva verksamhet i syfte att främja efterlevnad, identifiera fall av bristande efterlevnad, öka medvetenheten och tillhandahålla vägledning och teknisk rådgivning om kraven i denna förordning. När det är relevant får också andra berörda parter, såsom organisationer som företräder slutanvändare, delta i den verksamhet som bedrivs av de nationella kompetenscentrumen för batterier.

3. Marknadskontrollmyndigheten och de parter som avses i punkt 1 ska, i enlighet med artikel 9.2 i förordning (EU) 2019/1020, säkerställa att den verksamhet som bedrivs av nationella kompetenscentrum för batterier inte leder till illojal konkurrens mellan ekonomiska aktörer och inte påverkar parternas objektivitet, oberoende och opartiskhet.

Ändring 403

Förslag till förordning

Artikel 69 – punkt 1 – inledningen

Kommissionens förslag

Ändring

1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 66 ska en medlemsstat, om den konstaterar att ett batteri som inte omfattas av artikel 68 inte överensstämmer med denna förordning eller om en ekonomisk aktör har åsidosatt en skyldighet som fastställs i denna förordning, kräva att den berörda ekonomiska aktören åtgärdar den bristande överensstämmelsen. Bristande överensstämmelse av detta slag ska omfatta följande:

1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 66 ska en medlemsstat, om den konstaterar att ett batteri som inte omfattas av artikel 68 inte överensstämmer med denna förordning eller om en ekonomisk aktör har åsidosatt en skyldighet som fastställs i denna förordning, kräva att den berörda ekonomiska aktören åtgärdar den bristande överensstämmelsen. För att underlätta detta ska medlemsstaterna inrätta lättillgängliga kanaler för konsumentanmälan av bristande överensstämmelse. Bristande överensstämmelse av detta slag ska omfatta följande:

Ändring 404

Förslag till förordning

Artikel 69 – punkt 1 – led k

Kommissionens förslag

Ändring

(k)	Kraven avseende strategin för tillbörlig aktsamhet i leveranskedjan i artikel 39 är inte uppfyllda.

(k)	Kraven avseende strategin för tillbörlig aktsamhet i värdekedjan i artikel 39 är inte uppfyllda.

Ändring 405

Förslag till förordning

Artikel 69 – punkt 1 – led ka (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(ka)	Kraven avseende batteripass enligt artikel 65 är inte uppfyllda.

Ändring 406

Förslag till förordning

Artikel 69 – punkt 3a (ny)

Kommissionens förslag	Ändring
	3a. Medlemsstaternas behöriga myndigheter ska ges utredningsbefogenheter i enlighet med artikel 14 i förordning (EU) 2019/1020 för att kunna göra lämpliga kontroller, antingen riskbaserade eller på grundval av information som mottagits, i syfte att upptäcka eventuella fall av bristande efterlevnad.

Ändring 407

Förslag till förordning

Artikel 69 – punkt 3b (ny)

Kommissionens förslag	Ändring
	3b. Marknadskontrollmyndigheterna ska samarbeta för att säkerställa gränsöverskridande tillsyn av denna förordning i enlighet med bestämmelserna i kapitel VI i förordning (EU) 2019/1020.

Ändring 408

Förslag till förordning

Artikel 69 – punkt 3c (ny)

Kommissionens förslag	Ändring
	3c. Medlemsstaterna ska samarbeta i ett tillsynsnätverk för att stödja varandra i överträdelseförfaranden i händelse av gränsöverskridande försäljning inom unionen.

Ändring 409

Förslag till förordning

Artikel 70 – punkt 1

Kommissionens förslag

Ändring

1. Upphandlande myndigheter, enligt definitionen i artikel 2.1 i direktiv 2014/24/EU eller artikel 3.1 i direktiv 2014/25/EU, och upphandlande enheter, enligt definitionen i artikel 4.1 i direktiv 2014/25/EU, ska, när de upphandlar batterier eller produkter som innehåller batterier i de situationer som omfattas av dessa direktiv, beakta den miljöpåverkan som batterierna har under sin livscykel, i syfte att säkerställa att de upphandlade batteriernas påverkan begränsas till ett minimum.

1. Upphandlande myndigheter, enligt definitionen i artikel 2.1 i direktiv 2014/24/EU eller artikel 3.1 i direktiv 2014/25/EU, och upphandlande enheter, enligt definitionen i artikel 4.1 i direktiv 2014/25/EU, ska, när de upphandlar batterier eller produkter som innehåller batterier i de situationer som omfattas av dessa direktiv, ge förtur åt de mest miljövänliga batterierna baserat på hela deras livscykel, i syfte att säkerställa att de upphandlade batteriernas påverkan begränsas till ett minimum.

Ändring 410

Förslag till förordning

Artikel 71 – punkt 3a (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

3a. Om en medlemsstat anser att användningen av ett ämne i tillverkningen av batterier, eller förekomsten av ett ämne i batterierna när de släpps ut på marknaden, eller under de påföljande livscykelfaserna, inklusive avfallsfasen, utgör en hälso- eller miljörisk och att denna risk inte kontrolleras på ett adekvat sätt och att den behöver hanteras, ska den underrätta myndigheten om att den föreslår att dokumentation utarbetas som uppfyller kraven i dokumentationen i ett begränsningsförfarande. Om den dokumentationen visar att det krävs unionsåtgärder, utöver de åtgärder som redan vidtagits, ska medlemsstaten överlämna dokumentationen till myndigheten för att inleda begränsningsförfarandet.

Ändring 411

Förslag till förordning

Artikel 71 – punkt 14a (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

14a. Inom sex månader efter en ändring av förordning (EG) nr 1907/2006 eller ikraftträdandet av framtida unionslagstiftning om hållbarhetskriterier för farliga ämnen och kemikalier ska kommissionen bedöma huruvida en sådan ändring av förordning (EG) nr 1907/2006 eller sådan framtida unionslagstiftning kräver att den här artikeln ändras, och vid behov anta en delegerad akt i enlighet med artikel 73 i den här förordningen för att ändra bestämmelserna på motsvarande sätt.

Ändring 412

Förslag till förordning

Artikel 72 – punkt 2a (ny)

Kommissionens förslag	Ändring
	2a. Endast branschledda system som uppfyller kraven i artikel 39 och har kontrollerats av tredjepartsaktörer får erkännas.

Ändring 413

Förslag till förordning

Artikel 73 – punkt 2

Kommissionens förslag

Ändring

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 6.2, 7.1, 7.2, 7.3, 9.2, 10.3, 12.2, 17.4, 27.3, 39.8, 55.4, 56.4, 57.6, 58.3 och 70.2 ska ges till kommissionen för en period av fem år från och med [den dag då denna förordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 6.2, 6.5a, 7.1 tredje stycket a , 7.1 fjärde stycket, 7.2 fjärde stycket a , 7.3 tredje och fjärde stycket, 8.1 andra stycket a, 8.4a , 9.2 andra stycket, 10.1b, 10.1c , 10.3 första stycket, 10.3a, 11a.4, 11b.2, 13.6a, 14.3 stycke 1a , 12.2, 17.4, 39.8, 39.8a, 55.2b , 56.4, 57,4, 57.5a , 58.3 , 64.5, 65.7, 70.3, 71.14a och 76.1b ska ges till kommissionen för en period av fem år från och med den… [den dag då denna förordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

Ändring 414

Förslag till förordning

Artikel 73 – punkt 3

Kommissionens förslag

Ändring

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 6.2, 7.1, 7.2, 7.3, 9.2, 10.3, 12.2, 17.4, 27.3, 39.8, 55.4, 56.4, 57.6, 58.3 och 70.2 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 6.2, 6.5a, 7.1 tredje stycket a , 7.1 fjärde stycket, 7.2 fjärde stycket a , 7.3 tredje och fjärde stycket, 8.1 andra stycket a, 8.4a , 9.2 andra stycket, 10.1b, 10.1c , 10.3 första stycket, 10.3a, 11a.4, 11b.2, 13.6a, 14.3 stycke 1a , 12.2, 17.4, 39.8, 39.8a, 55.2b , 56.4, 57,4, 57.5a , 58.3 , 64.5, 65.7, 70.3, 71.14a och 76.1b får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

Ändring 415

Förslag till förordning

Artikel 73 – punkt 6

Kommissionens förslag

Ändring

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 6.2, 7.1, 7.2, 7.3, 9.2, 10.3, 12.2, 17.4, 27.3, 39.8, 55.4, 56.4, 57.6, 58.3 och 70.2 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 6.2, 6.5a, 7.1 tredje stycket a , 7.1 fjärde stycket, 7.2 fjärde stycket a , 7.3 tredje och fjärde stycket, 8.1 andra stycket a, 8.4a , 9.2 andra stycket, 10.1b, 10.1c , 10.3 första stycket, 10.3a, 11a.4, 11b.2, 13.6a, 14.3 stycke 1a , 12.2, 17.4, 39.8, 39.8a, 55.2b , 56.4, 57,4, 57.5a , 58.3 , 64.5, 65.7, 70.3, 71.14a och 76.1b ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Ändring 416

Förslag till förordning

Artikel 75 – led 2 – inledningen

Kommissionens förslag

Ändring

(2)	I bilaga I ska följande punkt läggas till som punkt 71 i förteckningen över unionens harmoniseringslagstiftning :

(2)	I bilaga I ska punkt 21 i förteckningen över harmoniserad unionslagstiftning ersättas med följande :

Ändring 417

Förslag till förordning

Artikel 76 – stycke 1a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

Senast den 1 januari 2023 ska kommissionen ta fram harmoniserade kriterier eller riktlinjer för effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner och för skadeersättning till enskilda personer.

Kriterierna ska omfatta åtminstone följande typer av överträdelser:

—	Angivande av falska uppgifter i samband med de förfaranden för bedömning av överensstämmelse som anges i kapitel IV och de åtgärder som anges i artiklarna 66 och 68.

—	Förfalskning av provningsresultat för överensstämmelse eller marknadskontroll.

—	Undanhållande av uppgifter eller tekniska specifikationer som kan leda till att batteriet eller dess komponenter återkallas eller till att försäkran om överensstämmelse nekas eller dras tillbaka.

Ändring 418

Förslag till förordning

Artikel 76 – stycke 1b (nytt)

Kommissionens förslag	Ändring
	Kommissionen ska senast den 1 januari 2023 anta delegerade akter i enlighet med artikel 73 med avseende på att komplettera denna förordning genom att fastställa kriterier för effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner och för skadeersättning till enskilda personer, varvid kriterierna ska omfatta åtminstone de överträdelser som förtecknas i punkt 1a.

Ändring 419

Förslag till förordning

Artikel 77 – punkt 1

Kommissionens förslag	Ändring
1. Kommissionen ska senast den 31 december 2030 utarbeta en rapport om tillämpningen av denna förordning och dess konsekvenser för miljön och för den inre marknadens funktion.	1. Kommissionen ska senast den 31 december 2030 , och därefter vart femte år, utarbeta en rapport om tillämpningen av denna förordning och dess konsekvenser för miljön , människors hälsa och den inre marknadens funktion samt överlämna den till och lägga fram den för Europaparlamentet och rådet .

Ändring 420

Förslag till förordning

Artikel 77 – punkt 2 – stycke 1 – led c

Kommissionens förslag

Ändring

(c)	De krav på tillbörlig aktsamhet i leveranskedjan som anges i artiklarna 39 och 72.

(c)	De krav på tillbörlig aktsamhet i batteriets värdekedja som anges i artiklarna 39 och 72.

Ändring 421

Förslag till förordning

Artikel 77 – punkt 2 – stycke 2 – led da (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(da)	De åtgärder för identifiering av ekonomiska aktörer som fastställs i artikel 45.

Ändring 422

Förslag till förordning

Artikel 77 – punkt 2 – stycke 1 – led db (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(db)	Överträdelser samt effektiviteten, proportionaliteten och den avskräckande karaktären hos sanktionerna enligt artikel 76.

Ändring 423

Förslag till förordning

Artikel 77 – punkt 2 – stycke 1 – led dc (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(dc)	Analys av förordningens inverkan på batterisektorns konkurrenskraft och investeringarna i densamma samt den administrativa bördan.

Ändring 424

Förslag till förordning

Artikel 77 – punkt 2 – stycke 2

Kommissionens förslag	Ändring
Rapporten bör vid behov åtföljas av ett lagstiftningsförslag om ändring av relevanta bestämmelser i denna förordning.	Den rapport som avses i punkt 1 bör vid behov åtföljas av ett lagstiftningsförslag om ändring av relevanta bestämmelser i denna förordning.

Ändring 425

Förslag till förordning

Artikel 79 – stycke 2

Kommissionens förslag	Ändring
Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2022 .	Den ska tillämpas från och med den …[sex månader efter det att denna förordning trätt i kraft] .

Ändring 426

Förslag till förordning

Bilaga I – tabellen – rad 3a (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

2a.

Bly

Bärbara batterier får inte, oavsett om de är integrerade i apparater eller inte, innehålla mer än 0,01 viktprocent bly (uttryckt som blymetall).

CAS-nr 7439-92-1

EG-nr 231-100-4 och dess föreningar

Ändring 427

Förslag till förordning

Bilaga II – punkt 1 – stycke 1 – led ca (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(ca)	klassificeringar av datakvalitet: en semi-kvantitativ bedömning av ett datasets kvalitetskriterier baserad på teknisk representativitet, geografisk representativitet, tidsmässig representativitet och precision. Datakvaliteten ska anses vara den som dokumenterats för datasetet.

Ändring 428

Förslag till förordning

Bilaga II – punkt 2 – stycke 2

Kommissionens förslag

Ändring

De harmoniserade beräkningsregler som avses i artikel 7 ska bygga på de väsentliga delarna i denna bilaga, överensstämma med den senaste versionen av kommissionens metod för produkters miljöavtryck (PEF) (80) och relevanta regler för produktkategoriers miljöavtryck (PEFCR) (81) samt återspegla internationella avtal och tekniska och vetenskapliga framsteg på området livscykelanalys (82). Utvecklingen och uppdateringen av PEF-metoder och av relevanta PEFCR ska ske på ett öppet och transparent sätt och med lämplig representation av civilsamhällets organisationer, den akademiska världen och andra berörda parter.

Ändring 429

Förslag till förordning

Bilaga II – punkt 2a (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

2a.	Energianvändning och energiredovisning

Vid beräkningen av koldioxidintensiteten i den energi som används under batteriets olika livscykelfaser och processer enligt punkt 4 ska uppgifter om de genomsnittliga koldioxidutsläppen i det land där den specifika verksamheten eller processen ägde rum användas. Lägre utsläppsfaktorer ska användas endast om den ekonomiska aktören på ett tillförlitligt sätt kan visa att den region i vilken den specifika verksamheten ägde rum och som försåg den ekonomiska aktören med energi eller dennes enskilda processer eller energiförsörjning har lägre koldioxidintensitet än genomsnittet i landet. Detta ska visas genom bevis på att energin hämtats från den regionen och att den är mindre koldioxidintensiv eller via en direkt förbindelse med en förnybar eller koldioxidsnål energikälla eller ett avtal som visar på en tidsmässig och geografisk koppling mellan energiförsörjningen och den ekonomiska aktörens energianvändning, som måste verifieras genom ett uttalande från en tredjepartsgranskning.

Ändring 430

Förslag till förordning

Bilaga II – punkt 4 – stycke 1 – tabellen – rad 2

Kommissionens förslag
Anskaffning och förbearbetning av råmaterial	Häri ingår gruvdrift och förbehandling, fram till tillverkning av komponenter till battericeller och batterier (aktiva material, separatorer, elektrolyter, höljen, aktiva och passiva batterikomponenter) och elektriska/elektroniska komponenter.

Ändring
Anskaffning och förbearbetning av råmaterial	Häri ingår gruvdrift och annan relevant anskaffning, förbehandling samt transport av alla råmaterial och aktiva material , fram till tillverkning av komponenter till battericeller och batterier (aktiva material, separatorer, elektrolyter, höljen, aktiva och passiva batterikomponenter) och elektriska/elektroniska komponenter.

Ändring 431

Förslag till förordning

Bilaga II – punkt 4 – stycke 3

Kommissionens förslag	Ändring
Användningsfasen bör undantas från beräkningen av livscykelns koldioxidavtryck , eftersom den inte direkt påverkas av tillverkarna , såvida det inte kan visas att de val som görs av batteritillverkarna i konstruktionsskedet kan bidra på ett icke försumbart sätt till koldioxidavtrycket.	Användningsfasen får undantas från beräkningen av livscykelns koldioxidavtryck endast om tillverkarna på ett tillförlitligt sätt kan visa att konstruktionsvalen endast medför ett försumbart bidrag till koldioxidavtrycket.

Ändring 432

Förslag till förordning

Bilaga II – punkt 5 – stycke 2

Kommissionens förslag	Ändring
Alla aktivitetsdata som rör batteriets anod, katod, elektrolyt, separator och cellhölje ska avse en specifik batterimodell som produceras i en viss produktionsanläggning (standardaktivitetsdata ska således inte användas). Batterispecifika aktivitetsdata ska användas i kombination med relevanta sekundära dataset avseende produkters miljöavtryck.	Alla aktivitetsdata som rör batteriets råmaterial, anod, katod, elektrolyt, separator och cellhölje ska avse en specifik batterimodell som produceras i en viss produktionsanläggning (standardaktivitetsdata ska således inte användas). Batterispecifika aktivitetsdata ska användas i kombination med relevanta sekundära dataset avseende produkters miljöavtryck.

Ändring 433

Förslag till förordning

Bilaga II – punkt 5 – stycke 5 – punktsats 1

Kommissionens förslag

Ändring

—	Anskaffnings- och förbearbetningsfasen för råmaterial

—	Anskaffningsfasen, inklusive transport, och förbearbetningsfasen för råmaterial

Ändring 434

Förslag till förordning

Bilaga II – punkt 8 – stycke 1

Kommissionens förslag	Ändring
Beroende på fördelningen av värdena i koldioxidavtrycksdeklarationerna för batterier som släpps ut på EU:s inre marknad, kommer ett lämpligt antal prestandaklasser att fastställas, där kategori A är den bästa klassen med lägst koldioxidavtryck under livscykeln, för att möjliggöra marknadsdifferentiering.	Beroende på fördelningen av värdena i koldioxidavtrycksdeklarationerna och klassificeringarna av datakvalitet för batterier som släpps ut på EU:s inre marknad, kommer ett lämpligt antal prestandaklasser att fastställas, där kategori A är den bästa klassen med lägst koldioxidavtryck under livscykeln, för att möjliggöra marknadsdifferentiering.

Ändring 435

Förslag till förordning

Bilaga III – rubriken

Kommissionens förslag	Ändring
Parametrar för elektrokemisk prestanda och hållbarhet för bärbara batterier för allmänt bruk	Parametrar för elektrokemisk prestanda och hållbarhet för bärbara batterier

Ändring 436

Förslag till förordning

Bilaga III – punkt 1

Kommissionens förslag

Ändring

1.	Batterikapacitet: den elektriska laddning som ett batteri kan leverera under specifika förhållanden.

1.	Batterikapacitet: den elektriska laddning som ett batteri kan leverera under verkliga förhållanden.

Ändring 437

Förslag till förordning

Bilaga III – punkt 3

Kommissionens förslag

Ändring

3.	Lagringslivslängd (prestanda vid fördröjd urladdning): den relativa minskningen av den minsta genomsnittliga batteritiden efter en viss tidsperiod och under specifika förhållanden.

3.	Lagringslivslängd (prestanda vid fördröjd urladdning): den relativa minskningen av den minsta genomsnittliga batteritiden , med den ursprungligen uppmätta kapaciteten som referens, efter en viss tidsperiod och under specifika förhållanden.

Ändring 438

Förslag till förordning

Bilaga IV – rubriken

Kommissionens förslag	Ändring
Krav avseende elektrokemisk prestanda och hållbarhet för laddningsbara industribatterier och elfordonsbatterier	Krav avseende elektrokemisk prestanda och hållbarhet för batterier för lätta transportmedel, industribatterier och elfordonsbatterier

Ändring 439

Förslag till förordning

Bilaga IV – del A – stycke 1 – led 3

Kommissionens förslag

Ändring

3.	Inre resistans (Ω) och ökning av inre resistans (%).

3.	Inre resistans (Ω), ökning av inre resistans (%) och elektrokemisk impedans (Ω) .

Ändring 440

Förslag till förordning

Bilaga IV – del A – stycke 1 – led 5

Kommissionens förslag

Ändring

5.	Uppgift om förväntad livslängd under de förhållanden för vilka batterierna har konstruerats.

5.	Förväntad livslängd under de referensförhållanden för vilka batterierna har konstruerats, i cykler och kalenderår .

Ändring 441

Förslag till förordning

Bilaga IV – del A – stycke 1 – led 5a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

5a.	Självurladdning.

Ändring 442

Förslag till förordning

Bilaga IV – del A – stycke 2

Kommissionens förslag	Ändring
Nominell kapacitet: det totala antalet amperetimmar (Ah) som ett fulladdat batteri kan leverera under specifika förhållanden .	Nominell kapacitet: det totala antalet amperetimmar (Ah) som ett fulladdat batteri kan leverera under specifika referensförhållanden .

Ändring 443

Förslag till förordning

Bilaga IV – del A – stycke 3

Kommissionens förslag	Ändring
Kapacitetsavmattning: minskning över tid och vid användning av den kapacitetsmängd som ett batteri kan leverera vid märkspänningen, i förhållande till den nominella kapacitet som angivits av tillverkaren .	Kapacitetsavmattning: minskning över tid och vid användning av den kapacitetsmängd som ett batteri kan leverera vid märkspänningen, i förhållande till den nominella kapaciteten .

Ändring 444

Förslag till förordning

Bilaga IV – del A – stycke 4

Kommissionens förslag	Ändring
Effekt: den mängd energi som ett batteri kan tillhandahålla under en viss tidsperiod.	Effekt: den mängd energi som ett batteri kan tillhandahålla under en viss tidsperiod under referensförhållanden .

Ändring 445

Förslag till förordning

Bilaga IV – del A – stycke 6

Kommissionens förslag	Ändring
Inre resistans: motståndet mot strömflödet i en cell eller ett batteri, dvs. summan av elektroners och joners andel av den totala effektiva resistansen, inklusive induktiva/kapacitiva egenskaper.	Inre resistans: motståndet mot strömflödet i en cell eller ett batteri under referensförhållanden , dvs. summan av elektroners och joners andel av den totala effektiva resistansen, inklusive induktiva/kapacitiva egenskaper.

Ändring 446

Förslag till förordning

Bilaga IV – del A – led 7a (nytt)

Kommissionens förslag	Ändring
	Självurladdning: minskning av lagrad elektrisk laddning när batteriets elektroder inte är anslutna, exempelvis när batteriet förvaras eller inte används, över en längre tidsperiod, exempelvis 48 timmar, 168 timmar eller 720 timmar, med följden att batteriets laddning successivt minskar med tiden.

Ändring 447

Förslag till förordning

Bilaga V – punkt 6 – inledningen

Kommissionens förslag

Ändring

6.	Värmespridning

6.	Värmespridningsskydd

Ändring 448

Förslag till förordning

Bilaga V – punkt 7

Kommissionens förslag

Ändring

7.	Mekanisk skada orsakad av yttre krafter (fall och stötar).

7.	Skydd mot mekanisk skada

Dessa provningar ska simulera en eller flera situationer där man oavsiktligt låter batteriet falla eller något tungt faller på det och det förblir funktionsdugligt för det ändamål för vilket det utformades. Kriterierna för simulering av dessa situationer bör återspegla den verkliga användningen.

Dessa provningar ska simulera en eller flera situationer där man oavsiktligt låter batteriet utsättas för mekanisk påfrestning och det förblir funktionsdugligt för det ändamål för vilket det utformades. Kriterierna för simulering av dessa situationer bör återspegla den verkliga användningen.

Ändring 449

Förslag till förordning

Bilaga V – punkt 9a (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

9a.	Brandprovning

Avsikten är att utsätta batteriet för eld och därvid bedöma explosionsrisken. Mängden energi som frigörs är en viktig säkerhetsindikator.

Ändring 450

Förslag till förordning

Bilaga V – punkt 9b (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

9b.	Gasutsläpp – mätning av farliga ämnen

Batterier kan innehålla betydande mängder potentiellt farliga material, till exempel mycket brandfarliga elektrolyter och frätande och giftiga komponenter. Under vissa omständigheter kan ett batteri ta skada och börja läcka ut giftiga gaser. Därför är det viktigt att genom tester bestämma och mängduppskatta vilka ämnen som avges från batteriet vid oriktig användning.

Ändring 451

Förslag till förordning

Bilaga VI – del A – led 5

Kommissionens förslag

Ändring

5.	Datum för utsläppande på marknaden.

utgår

Ändring 452

Förslag till förordning

Bilaga VI – del A – led 5a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

5a.	Batteriets vikt.

Ändring 453

Förslag till förordning

Bilaga VI – del A – led 7

Kommissionens förslag

Ändring

7.	Andra farliga ämnen i batteriet än kvicksilver, kadmium och bly.

7.	Andra farliga ämnen i batteriet i en koncentration över 0,1 viktprocent utöver kvicksilver, kadmium och bly.

Ändring 454

Förslag till förordning

Bilaga VI – del A – led 8

Kommissionens förslag

Ändring

8.	Råvaror av avgörande betydelse som ingår i batteriet.

utgår

Ändring 455

Förslag till förordning

Bilaga VI – del Aa (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

Aa	Ytterligare information om batterier som är tillgänglig via QR-koden

1.	Datum för utsläppande på marknaden.

2.	Råvaror av avgörande betydelse som ingår i batteriet i en koncentration över 0,1 viktprocent.

3.	Information om förbrukningen av elenergi, andra former av energi och, i förekommande fall, andra väsentliga resurser vid användning.

Ändring 456

Förslag till förordning

Bilaga VI – del C

Kommissionens förslag	Ändring
QR-koden ska vara 100 % svart och ha en storlek som lätt kan avläsas av en allmänt tillgänglig QR-läsare, t.ex. sådana som är integrerade i handhållna kommunikationsenheter.	QR-koden ska vara i en färg som står i stark kontrast till bakgrunden och ha en storlek som lätt kan avläsas av en allmänt tillgänglig QR-läsare, t.ex. sådana som är integrerade i handhållna kommunikationsenheter.

Ändring 457

Förslag till förordning

Bilaga VIII – del A – punkt 1 – stycke 1

Kommissionens förslag	Ändring
Intern tillverkningskontroll är det förfarande för bedömning av överensstämmelse genom vilket tillverkaren fullgör de skyldigheter som fastställs under punkterna 2, 3 och 4 samt säkerställer och försäkrar att de berörda batterierna uppfyller de tillämpliga kraven i artiklarna 6, 9, 10, 11, 12, 13 och 14.	Intern tillverkningskontroll är det förfarande för bedömning av överensstämmelse genom vilket tillverkaren fullgör de skyldigheter som fastställs under punkterna 2, 3 och 4 samt säkerställer och försäkrar att de berörda batterierna uppfyller de tillämpliga kraven i artiklarna 6, 9, 11, 13 och 14.

Ändring 458

Förslag till förordning

Bilaga VIII – del B – punkt 1 – stycke 1

Kommissionens förslag	Ändring
Intern tillverkningskontroll och övervakad produktprovning är det förfarande för bedömning av överensstämmelse genom vilket tillverkaren fullgör skyldigheterna i punkterna 2, 3, 4 och 5 och säkerställer och försäkrar på eget ansvar att de berörda produkterna uppfyller de tillämpliga kraven i artiklarna 7, 8 och 39.	Intern tillverkningskontroll och övervakad produktprovning är det förfarande för bedömning av överensstämmelse genom vilket tillverkaren fullgör skyldigheterna i punkterna 2, 3, 4 och 5 och säkerställer och försäkrar på eget ansvar att de berörda produkterna uppfyller de tillämpliga kraven i artiklarna 7, 8 , 10, 12 och 39.

Ändring 507

Förslag till förordning

Bilaga IX – punkt 4

Kommissionens förslag

Ändring

4.	Föremål för försäkran (identifiering av batteriet så att det kan spåras): beskrivning av batteriet.

4.	Föremål för försäkran (identifiering av batteriet så att det kan spåras , vilket när så är lämpligt kan åtföljas av en bild på batteriet ): beskrivning av batteriet.

Ändring 459

Förslag till förordning

Bilaga X – punkt 1 – led aa (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(aa)

järn,

Ändring 460

Förslag till förordning

Bilaga X – punkt 1 – led ab (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(ab)

koppar,

Ändring 461

Förslag till förordning

Bilaga X – punkt 1 – led ac (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(ac)

bauxit,

Ändring 462

Förslag till förordning

Bilaga X – punkt 2 – led a

Kommissionens förslag

Ändring

(a)

luft,

(a)	luft, inklusive luftförorening,

Ändring 463

Förslag till förordning

Bilaga X – punkt 2 – led b

Kommissionens förslag

Ändring

(b)

vatten,

(b)	vatten, inklusive tillgång till vatten, förorening och utarmning av sötvatten, dricksvatten, oceaner och hav,

Ändring 464

Förslag till förordning

Bilaga X – punkt 2 – led c

Kommissionens förslag

Ändring

(c)

jord,

(c)	jord, inklusive kontaminering av jord från bortskaffande av avfall och avfallshantering,

Ändring 465

Förslag till förordning

Bilaga X – punkt 2 – led d

Kommissionens förslag

Ändring

(d)	biologisk mångfald,

(d)	biologisk mångfald, inklusive skador på vilda djur och växter, livsmiljöer och ekosystem,

Ändring 466

Förslag till förordning

Bilaga X – punkt 2 – led da (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(da)	klimat, inklusive utsläpp av växthusgaser,

Ändring 467

Förslag till förordning

Bilaga X – punkt 2 – led db (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(db)	avfallshantering, inklusive skador orsakade av verksamhet kopplad till anrikningssand,

Ändring 468

Förslag till förordning

Bilaga X – punkt 2 – led i

Kommissionens förslag

Ändring

(i)	samhällslivet.

(i)	samhällslivet, inklusive bland ursprungsbefolkningar,

Ändring 469

Förslag till förordning

Bilaga X – punkt 2 – led ia (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(ia)	tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor.

Ändring 470

Förslag till förordning

Bilaga X – punkt 3 – led c

Kommissionens förslag

Ändring

(c)	Konventionen om biologisk mångfald, beslut COP VIII/28- Voluntary guidelines on Biodiversity-Inclusive impact assessment.

(c)	Konventionen om biologisk mångfald, inklusive beslut COP VIII/28- Voluntary guidelines on Biodiversity-Inclusive impact assessment.

Ändring 471

Förslag till förordning

Bilaga X – punkt 3 – led ca (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(ca)	FN:s Parisavtal.

Ändring 472

Förslag till förordning

Bilaga X – punkt 3 – led cb (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(cb)	De åtta grundläggande ILO-konventionerna enligt definitionen i ILO:s deklaration om grundläggande principer och rättigheter i arbetslivet.

Ändring 473

Förslag till förordning

Bilaga X – punkt 3 – led cc (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(cc)	Andra eventuella internationella miljökonventioner som är bindande för unionen eller dess medlemsstater.

Ändring 474

Förslag till förordning

Bilaga X – punkt 3 – led d

Kommissionens förslag

Ändring

(d)	ILO:s trepartsdeklaration om principer som rör multinationella företag och socialpolitik.

utgår

Ändring 475

Förslag till förordning

Bilaga X – punkt 3 – led e

Kommissionens förslag

Ändring

(e)	OECD:s riktlinjer om tillbörlig aktsamhet inom ansvarsfullt företagande. and

utgår

Ändring 476

Förslag till förordning

Bilaga X – punkt 3 – led f

Kommissionens förslag

Ändring

(f)	OECD Due Diligence Guidance for Responsible Supply Chains of Minerals from Conflict-Affected and High-Risk Areas.

utgår

Ändring 477

Förslag till förordning

Bilaga X – punkt 3 – led fa (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(fa)	Andra eventuella internationella människorättskonventioner som är bindande för unionen eller dess medlemsstater.

Ändring 478

Förslag till förordning

Bilaga X – punkt 3a (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

3a.

De internationellt erkända principer om tillbörlig aktsamhet som gäller för kraven på tillbörlig aktsamhet enligt artikel 39 i denna förordning:

a)	FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter.

b)	OECD:s riktlinjer för multinationella företag.

c)	ILO:s trepartsdeklaration om principer som rör multinationella företag och socialpolitik.

d)	OECD:s riktlinjer om tillbörlig aktsamhet inom ansvarsfullt företagande.

e)	OECD:s vägledning om tillbörlig aktsamhet för ansvarsfulla leveranskedjor för mineraler från konfliktdrabbade områden och högriskområden.

Ändring 479

Förslag till förordning

Bilaga XI – punkt 1

Kommissionens förslag

Ändring

Producenterna, eller de producentansvarsorganisationer som utsetts i enlighet med artikel 47.2 och som agerar för producenternas räkning, och medlemsstaterna, ska beräkna insamlingsnivån som den procentandel som erhålls genom att vikten för de förbrukade bärbara batterier , med undantag för förbrukade batterier från lätta transportmedel, som samlats in i enlighet med artikel 48 respektive artikel 55 under ett visst kalenderår i en medlemsstat, divideras med den genomsnittliga vikten av sådana batterier som tillverkarna antingen säljer direkt till slutanvändare eller levererar till tredje parter som säljer dem till slutanvändare i medlemsstaten under det året och de två föregående kalenderåren.

Producenterna, eller de producentansvarsorganisationer som utsetts i enlighet med artikel 47.2 och som agerar för producenternas räkning, och medlemsstaterna, ska beräkna insamlingsnivån som den procentandel som erhålls genom att vikten för de förbrukade bärbara batterier som samlats in i enlighet med artikel 48 respektive artikel 55 under ett visst kalenderår i en medlemsstat divideras med den genomsnittliga vikten av sådana batterier som tillverkarna antingen säljer direkt till slutanvändare eller levererar till tredje parter som säljer dem till slutanvändare i medlemsstaten under det året och de två föregående kalenderåren.

Ändring 480

Förslag till förordning

Bilaga XI – punkt 1a (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

1a.

Producenterna, eller de producentansvarsorganisationer som utsetts i enlighet med artikel 47.2 och som agerar för producenternas räkning, och medlemsstaterna, ska beräkna insamlingsnivån som den procentandel som erhålls genom att vikten för de förbrukade bärbara batterier för allmänt bruk som samlats in i enlighet med artikel 48 respektive artikel 55 under ett visst kalenderår i en medlemsstat divideras med den genomsnittliga vikten av sådana batterier som tillverkarna antingen säljer direkt till slutanvändare eller levererar till tredje parter som säljer dem till slutanvändare i medlemsstaten under det året och de två föregående kalenderåren.

Ändring 481

Förslag till förordning

Bilaga XI – punkt 2

Kommissionens förslag

Ändring

Producenterna, eller de producentansvarsorganisationer som utsetts i enlighet med artikel 47.2 och som agerar för producenternas räkning, och medlemsstaterna, ska beräkna den årliga försäljningen av bärbara batterier , med undantag för bärbara batterier för lätta transportmedel, till slutanvändare under ett givet år, som vikten av de bärbara batterier som för första gången släppts ut på marknaden på medlemsstatens territorium under det givna året, med undantag för bärbara batterier som under samma år lämnade medlemsstatens territorium utan att ha sålts till slutanvändare.

Producenterna, eller de producentansvarsorganisationer som utsetts i enlighet med artikel 47.2 och som agerar för producenternas räkning, och medlemsstaterna, ska beräkna den årliga försäljningen av bärbara batterier till slutanvändare under ett givet år som vikten av de bärbara batterier som för första gången släppts ut på marknaden på medlemsstatens territorium under det givna året, med undantag för bärbara batterier som under samma år lämnade medlemsstatens territorium utan att ha sålts till slutanvändare.

Ändring 482

Förslag till förordning

Bilaga XI – punkt 2a (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

2a.

Producenterna, eller de producentansvarsorganisationer som utsetts i enlighet med artikel 47.2 och som agerar för producenternas räkning, och medlemsstaterna, ska beräkna den årliga försäljningen av bärbara batterier för allmänt bruk till slutanvändare under ett givet år som vikten av de bärbara batterier som för första gången släppts ut på marknaden på medlemsstatens territorium under det givna året, med undantag för bärbara batterier för allmänt bruk som under samma år lämnade medlemsstatens territorium utan att ha sålts till slutanvändare.

Ändring 483

Förslag till förordning

Bilaga XII – del A – punkt 4

Kommissionens förslag

Ändring

4.	Särskilda försiktighetsåtgärder och säkerhetsåtgärder ska vidtas vid behandling av förbrukade litiumbaserade batterier som måste skyddas från exponering för alltför hög värme, vatten eller krossning eller fysiska skador under hantering, sortering och lagring .

Särskilda försiktighetsåtgärder och säkerhetsåtgärder ska vidtas vid behandling av förbrukade litiumbaserade batterier som måste skyddas från exponering för alltför hög värme, vatten eller krossning eller fysiska skador under hantering och sortering. De ska förvaras torrt, inte utsättas för höga temperaturer, eld eller direkt solljus och förvaras i sin normala installationsposition i väl ventilerade utrymmen. Förbrukade litiumbaserade batterier ska även täckas med en högspänningsisolermatta i gummi. Förvaringsplatsen för förbrukade litiumbaserade batterier ska märkas med en varningsetikett, och endast de batterier som är tillräckligt isolerade mot kortslutning ska lagras.

Ändring 484

Förslag till förordning

Bilaga XII – del B – punkt 1 – led ba (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(ba)	Materialåtervinning av 85 % av genomsnittsvikten av nickelkadmiumbatterier.

Ändring 485

Förslag till förordning

Bilaga XII – del B – punkt 2 – led ba (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(ba)	Materialåtervinning av + 85 % av genomsnittsvikten av nickelkadmiumbatterier.

Ändring 486

Förslag till förordning

Bilaga XII – del B – punkt 2 – led bb (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(bb)	Materialåtervinning av 70 % av genomsnittsvikten av andra förbrukade batterier.

Ändring 487

Förslag till förordning

Bilaga XII – del C – punkt 1 – led d

Kommissionens förslag

Ändring

(d)	35 % för litium.

(d)	70 % för litium.

Ändring 488

Förslag till förordning

Bilaga XII – del C – punkt 2 – led d

Kommissionens förslag

Ändring

(d)	70 % för litium.

(d)	90 % för litium.

Ändring 489

Förslag till förordning

Bilaga XIII – led 1 – led ra (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(ra)	Batteriets status (första livscykel, förbrukat, reparerat, behandlat för ändrad användning, återvunnet).

(1) Ärendet återförvisades för interinstitutionella förhandlingar till det ansvariga utskottet, i enlighet med artikel 59.4 fjärde stycket i arbetsordningen (A9-0031/2022).

(29) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (EUT L 396, 30.12.2006, s. 1).

(30) Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/53/EG av den 18 september 2000 om uttjänta fordon (EGT L 269, 21.10.2000, s. 34).

(31) Product Environmental Footprint – Category Rules for High Specific Energy Rechargeable Batteries for Mobile Applications https://ec.europa.eu/environment/eussd/smgp/pdf/PEFCR_Batteries.pdf

(32) Parisavtalet (EUT L 282, 19.10.2016, s. 4) och Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar, som finns att tillgå på (https://unfccc.int/resource/docs/convkp/conveng.pdf).

(31) Product Environmental Footprint – Category Rules for High Specific Energy Rechargeable Batteries for Mobile Applications https://ec.europa.eu/environment/eussd/smgp/pdf/PEFCR_Batteries.pdf

(32) Parisavtalet (EUT L 282, 19.10.2016, s. 4) och Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar, som finns att tillgå på (https://unfccc.int/resource/docs/convkp/conveng.pdf).

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energirelaterade produkter (EUT L 285, 31.10.2009, s. 10).

(33) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energirelaterade produkter (EUT L 285, 31.10.2009, s. 10).

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/882 av den 17 april 2019 om tillgänglighetskrav för produkter och tjänster (EUT L 151, 7.6.2019, s. 70).

(34) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/944 av den 5 juni 2019 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om ändring av direktiv 2012/27/EU (EUT L 158, 14.6.2019, s. 125).

(35) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1025/2012 av den 25 oktober 2012 om europeisk standardisering och om ändring av rådets direktiv 89/686/EEG och 93/15/EEG samt av Europaparlamentets och rådets direktiv 94/9/EG, 94/25/EG, 95/16/EG, 97/23/EG, 98/34/EG, 2004/22/EG, 2007/23/EG, 2009/23/EG och 2009/105/EG samt om upphävande av rådets beslut 87/95/EEG och Europaparlamentets och rådets beslut nr 1673/2006/EG (EUT L 316, 14.11.2012, s. 12).

(38) Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén: Resiliens för råmaterial av avgörande betydelse: Att staka ut vägen mot ökad trygghet och hållbarhet (COM(2020)0474).

(39) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/821 av den 17 maj 2017 om fastställande av skyldigheter avseende tillbörlig aktsamhet i leveranskedjan för unionsimportörer av tenn, tantal och volfram, malmer av dessa metaller, samt guld med ursprung i konfliktdrabbade områden och högriskområden (EUT L 130, 19.5.2017, s. 1).

(40) De tio principerna i FN:s Global Compact-initiativ finns på https://www. unglobalcompact .org/ what-is-gc / mission / principles .

(41) FN:s miljöprograms riktlinjer för bedömning av varors sociala livscykelkostnader finns på (https://www.lifecycleinitiative.org/wp-content/uploads/2012/12/2009%20-%20Guidelines%20for%20sLCA%20-%20EN.pdf).

(42) Trepartsdeklarationen om principer som rör multinationella företag och socialpolitik finns på (https :// www . ilo .org/ wcmsp5 / groups/public/---ed_emp/---emp_ent/---multi/documents/publication/wcms_094386.pdf).

(43) OECD (2018), OECD:s riktlinjer om tillbörlig aktsamhet för ansvarsfulla leveranskedjor för mineraler från konfliktdrabbade områden och högriskområden finns på (http://mneguidelines.oecd.org/OECD-Due-Diligence-Guidance-for-Responsible-Business-Conduct.pdf).

(44) OECD (2016), OECD Due Diligence Guidance for Responsible Supply Chains of Minerals from Conflict-Affected and High-Risk Areas: Third Edition, OECD Publishing, Paris, https://doi.org/10.1787/9789264252479-en.

(40) FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter finns på https://www.ohchr.org/sites/default/files/documents/publications/guidingprinciplesbusinesshr_en.pdf

(42) OECD:s riktlinjer för multinationella företag finns på http://mneguidelines.oecd.org/guidelines/

(43) OECD (2018), OECD:s riktlinjer om tillbörlig aktsamhet för ansvarsfulla leveranskedjor för mineraler från konfliktdrabbade områden och högriskområden finns på (http://mneguidelines.oecd.org/due-diligence-guidance-for-responsible-business-conduct.htm).

(45) Sidan 15 i OECD:s riktlinjer om tillbörlig aktsamhet.

(46) OECD (2011), OECD:s riktlinjer för multinationella företag, OECD, Paris. OECD (2006), OECD:s verktyg för riskhantering för multinationella företag i områden med svaga regeringar, OECD, Paris. Guiding Principles on Business and Human Rights: Implementing the United Nations ”Protect, Respect and Remedy” Framework (rapport från FN:s generalsekreterares särskilda representant med ansvar för frågor om de mänskliga rättigheterna och transnationella och andra företag, John Ruggie, A/HRC/17/31, 21 mars 2011).

(47) Här ingår den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, konventionen om barnets rättigheter och konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

(48) De åtta grundläggande konventionerna är 1. Konventionen angående föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten, 1948 (nr 87). 2. Konventionen angående tillämpning av principerna för organisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten, 1949 (nr 98). 3. Konventionen angående tvångs- eller obligatoriskt arbete, 1930 (nr 29) (och dess protokoll från 2014). 4. Konventionen angående avskaffande av tvångsarbete, 1957 (nr 105). 5. Konventionen om minimiålder för tillträde till arbete, 1973 (nr 138). 6. Konventionen om förbud mot och omedelbara åtgärder för att avskaffa de värsta formerna av barnarbete, 1999 (nr 182). 7. Konventionen angående lika lön för män och kvinnor för arbete av lika värde, 1951 (nr 100). 8. Konventionen angående diskriminering i fråga om anställning och yrkesutövning, 1958 (nr 111).

(47) Här ingår den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, konventionen om barnets rättigheter, konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och FN:s deklaration om urfolks rättigheter .

(49) I enlighet med konventionen om biologisk mångfald, som finns på https://www.cbd.int/convention/text/ och, i synnerhet, beslut COP VIII/28, Voluntary guidelines on Biodiversity-Inclusive impact assessment, som finns på https://www.cbd.int/decision/cop/?id=11042.

(50) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv (EUT L 312, 22.11.2008, s. 3).

(51) Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/19/EU av den 4 juli 2012 om avfall som utgörs av eller innehåller elektrisk och elektronisk utrustning (WEEE) (EUT L 197, 24.7.2012, s. 38).

(50) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv (EUT L 312, 22.11.2008, s. 3).

(51) Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/19/EU av den 4 juli 2012 om avfall som utgörs av eller innehåller elektrisk och elektronisk utrustning (WEEE) (EUT L 197, 24.7.2012, s. 38).

(53) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1059/2003 av den 26 maj 2003 om inrättande av en gemensam nomenklatur för statistiska territoriella enheter (NUTS) (EUT L 154, 21.6.2003, s. 1).

(54) Rådets direktiv 1999/31/EG av den 26 april 1999 om deponering av avfall (EGT L 182, 16.7.1999, s. 1).

(58) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 av den 14 juni 2006 om transport av avfall (EUT L 190, 12.7.2006, s. 1).

(59) Kommissionens förordning (EG) nr 1418/2007 av den 29 november 2007 om export för återvinning av visst avfall som förtecknas i bilaga III eller IIIA till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 till vissa länder som inte omfattas av OECD-beslutet om kontroll av gränsöverskridande transporter av avfall (EUT L 316, 4.12.2007, s. 6).

(60) 2000/532/EG: Kommissionens beslut av den 3 maj 2000 om ersättning av beslut 94/3/EG om en förteckning över avfall i enlighet med artikel 1 a i rådets direktiv 75/442/EEG om avfall, och rådets beslut 94/904/EG om upprättande av en förteckning över farligt avfall i enlighet med artikel 1.4 i rådets direktiv 91/689/EEG om farligt avfall (EGT L 226, 6.9.2000, s. 3).

(58) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 av den 14 juni 2006 om transport av avfall (EUT L 190, 12.7.2006, s. 1).

(62) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 av den 20 juni 2019 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011 (EUT L 169, 25.6.2019, s. 1).

(63) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG (EUT L 94, 28.3.2014, s. 65).

(64) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU av den 26 februari 2014 om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och om upphävande av direktiv 2004/17/EG (EUT L 94, 28.3.2014, s. 243).

(63) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG (EUT L 94, 28.3.2014, s. 65).

(1a) Rådets direktiv 2009/71/Euratom av den 25 juni 2009 om upprättande av ett gemenskapsramverk för kärnsäkerhet vid kärntekniska anläggningar (EUT L 172, 2.7.2009, s. 18).

(1a) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 168/2013 av den 15 januari 2013 om godkännande av och marknadstillsyn för två- och trehjuliga fordon och fyrhjulingar (EUT L 60, 2.3.2013, s. 52).

(1a) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/858 av den 30 maj 2018 om godkännande av och marknadskontroll över motorfordon och släpfordon till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon, om ändring av förordningarna (EG) nr 715/2007 och (EG) nr 595/2009 samt om upphävande av direktiv 2007/46/EG (EUT L 151, 14.6.2018, s. 1).

(67) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar, ändring och upphävande av direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG samt ändring av förordning (EG) nr 1907/2006 (EUT L 353, 31.12.2008, s. 1).

(80) https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32013H0179&from=SV

(81) https://ec.europa.eu/environment/eussd/smgp/pdf/PEFCR_guidance_v6.3.pdf

(82) Se https://ec.europa.eu/environment/eussd/smgp/dev_methods.htm

(80) https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32013H0179&from=SV

(81) https://ec.europa.eu/environment/eussd/smgp/pdf/PEFCR_guidance_v6.3.pdf

(82) Se https://ec.europa.eu/environment/eussd/smgp/dev_methods.htm

		ISSN 1977-1061
Europeiska unionens officiella tidning		C 347

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	65 årgången 9 september 2022

Innehållsförteckning		Sida

	EUROPAPARLAMENTET SESSIONEN 2021–2022 Sammanträdena den 8–11 mars 2022 ANTAGNA TEXTER	1

	I Resolutioner, rekommendationer och yttranden
	RESOLUTIONER
	Europaparlamentet
	Tisdag, 8 mars 2022
2022/C 347/01	Europaparlamentets resolution av den 8 mars 2022 om det krympande utrymmet för det civila samhället i Europa (2021/2103(INI))	2
2022/C 347/02	Europaparlamentets resolution av den 8 mars 2022 om den roll som kultur, utbildning, medier och idrott spelar i kampen mot rasism (2021/2057(INI))	15
2022/C 347/03	Europaparlamentets resolution av den 8 mars 2022 om sammanhållningspolitiken som ett instrument för att minska skillnader på hälso- och sjukvårdsområdet och förbättra det gränsöverskridande hälso- och sjukvårdssamarbetet (2021/2100(INI))	27
2022/C 347/04	Europaparlamentets resolution av den 8 mars 2022 om sammanhållningspolitikens roll för att främja innovativ och smart omställning och regional IKT-konnektivitet (2021/2101(INI))	37
	Onsdagen, 9 mars 2022
2022/C 347/05	Europaparlamentets resolution av den 9 mars 2022 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade bomullen GHB811 (BCS-GH811-4) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (D077486/02 – 2021/3057(RSP))	48
2022/C 347/06	Europaparlamentets resolution av den 9 mars 2022 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade rapsen 73496 (DP-Ø73496-4) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (D077485/02 – 2021/3058(RSP))	55
2022/C 347/07	Europaparlamentets resolution av den 9 mars 2022 om utländsk inblandning i alla demokratiska processer i Europeiska unionen, inbegripet desinformation (2020/2268(INI))	61
2022/C 347/08	Europaparlamentets resolution av den 9 mars 2022 med förslag till kommissionen om system för medborgarskap och uppehållstillstånd genom investering (2021/2026(INL))	97
2022/C 347/09	Europaparlamentets resolution av den 9 mars 2022 om dialog med medborgarna: rätten att göra framställningar, rätten att vända sig till Europeiska ombudsmannen och det europeiska medborgarinitiativet (2020/2275(INI))	110
	Torsdagen, 10 mars 2022
2022/C 347/10	Europaparlamentets resolution av den 10 mars 2022 om en ny strategisk EU-ram för arbetsmiljö efter 2020 (inklusive ett bättre skydd för arbetstagare mot exponering för skadliga ämnen, arbetsrelaterad stress och skador från repetitiva rörelser) (2021/2165(INI))	122
2022/C 347/11	Europaparlamentets resolution av den 10 mars 2022 om jämställdhetsintegrering i Europaparlamentet – årsrapport 2020 (2021/2039(INI))	139
2022/C 347/12	Europaparlamentets resolution av den 10 mars 2022 om EU:s tredje handlingsplan för jämställdhet (2021/2003(INI))	150
2022/C 347/13	Europaparlamentets resolution av den 10 mars 2022 om rättsstatsprincipen och konsekvenserna av EU-domstolens dom (2022/2535(RSP))	168
2022/C 347/14	Europaparlamentets resolution av den 10 mars 2022 om en europeisk ram för källskatt (2021/2097(INI))	172
2022/C 347/15	Europaparlamentets resolution av den 10 mars 2022 om den europeiska planeringsterminen för samordning av den ekonomiska politiken: den årliga översikten över hållbar tillväxt 2022 (2022/2006(INI))	181
2022/C 347/16	Europaparlamentets resolution av den 10 mars 2022 om situationen för journalister och människorättsförsvarare i Mexiko (2022/2580(RSP))	187
2022/C 347/17	Europaparlamentets resolution av den 10 mars 2022 om Myanmar, ett år efter statskuppen (2022/2581(RSP))	191
2022/C 347/18	Europaparlamentets resolution av den 10 mars 2022 om förstörelse av kulturarvet i Nagorno-Karabach (2022/2582(RSP))	198
2022/C 347/19	Europaparlamentets resolution av den 10 mars 2022 om rapporten om EU-medborgarskapet 2020: Stärka medborgarna och skydda deras rättigheter. (2021/2099(INI))	202
2022/C 347/20	Europaparlamentets resolution av den 10 mars 2022 med rekommendationer till kommissionen om rättvis och enkel beskattning till stöd för återhämtningsstrategin (parlamentets uppföljning av kommissionens handlingsplan från juli och dess 25 initiativ på området mervärdesskatt, företagsbeskattning och personbeskattning) (2020/2254(INL))	211

	III Förberedande akter
	Europaparlamentet
	Tisdag, 8 mars 2022
2022/C 347/21	Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 8 mars 2022 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 138/2004 vad gäller regionalräkenskaper för jordbruket (COM(2021)0054 – C9-0020/2021 – 2021/0031(COD))	223
2022/C 347/22	Europaparlamentets resolution av den 8 mars 2022 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter för uppsagda arbetstagare efter en ansökan från Spanien – EGF/2021/006 ES/Cataluña automotive (COM(2022)0020 – C9-0015/2022 – 2022/0010(BUD))	224
2022/C 347/23	Europaparlamentets resolution av den 8 mars 2022 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter för uppsagda arbetstagare – EGF/2022/000 TA 2022 – tekniskt bistånd på kommissionens initiativ (COM(2022)0025 – C9-0025/2022 – 2022/0015(BUD))	228
	Onsdagen, 9 mars 2022
2022/C 347/24	Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 9 mars 2022 om förslaget till rådets direktiv om ändring av direktiv 2008/118/EG och direktiv (EU) 2020/262 (omarbetning) vad gäller skattefria butiker i tunneln under Engelska kanalens franska terminal (COM(2021)0817 – C9-0016/2022 – 2021/0418(CNS))	231
2022/C 347/25	Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 9 mars 2022 om förslaget till rådets direktiv om ändring av direktiv 2006/112/EG vad gäller mervärdesskattesatser (14754/2021 – C9-0456/2021 – 2018/0005(CNS))	232
	Torsdagen, 10 mars 2022
2022/C 347/26	P9_TA(2022)0067 Allmänt miljöhandlingsprogram för unionen till 2030 ***I Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 10 mars 2022 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om ett allmänt miljöhandlingsprogram för unionen till 2030 (COM(2020)0652 – C9-0329/2020 – 2020/0300(COD)) P9_TC1-COD(2020)0300 Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 10 mars 2022 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2022/… om ett allmänt miljöhandlingsprogram för unionen till 2030	233
2022/C 347/27	Europaparlamentets beslut av den 10 mars 2022 om tillsättning av ett särskilt utskott för covid-19-pandemin: lärdomar och rekommendationer för framtiden, dess ansvarsområden, sammansättning och mandatperiod (2022/2584(RSO))	234
2022/C 347/28	Europaparlamentets beslut av den 10 mars 2022 om tillsättning av ett särskilt utskott för frågor om utländsk inblandning i alla demokratiska processer i Europeiska unionen, inbegripet desinformation (INGE 2), och fastställande av dess ansvarsområden, sammansättning och mandatperiod (2022/2585(RSO))	238
2022/C 347/29	Europaparlamentets beslut av den 10 mars 2022 om tillsättning av en undersökningskommitté för att utreda användningen av Pegasus och liknande spionprogram och fastställande av föremålet för undersökningen samt kommitténs ansvarsområden, sammansättning och mandatperiod (2022/2586(RSO))	241
2022/C 347/30	Europaparlamentets ändringar antagna den 10 mars 2022 av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om batterier och förbrukade batterier, om upphävande av direktiv 2006/66/EG och om ändring av förordning (EU) 2019/1020 (COM(2020)0798 – C9-0400/2020 – 2020/0353(COD))	245