Europeiska unionens domstols senaste offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning

(2022/C 340/01)

Senaste offentliggörandet

EUT C 326, 29.8.2022

Senaste listan över offentliggöranden

EUT C 318, 22.8.2022

EUT C 311, 16.8.2022

EUT C 303 8.8.2022

EUT C 294, 1.8.2022

EUT C 284, 25.7.2022

EUT C 276, 18.7.2022

Dessa texter är tillgängliga på

EUR-Lex: http://eur-lex.europa.eu

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 14 juli 2022 – Republiken Italien, Comune di Milano mot Europeiska unionens råd

(Förenade målen C-59/18 och C-182/18) (1)

(Talan om ogiltigförklaring - Institutionell rätt - Europeiska unionens organ och byråer - Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA) - Befogenheten att fastställa platsen för sätet - Artikel 341 FEUF - Tillämpningsområde - Beslut som fattats av företrädarna för medlemsstaternas regeringar i anslutning till ett möte i rådet - Domstolens behörighet enligt artikel 263 FEUF - Fråga om vem som har antagit akten och hur denna rättsligt ska kvalificeras - Bindande verkningar i unionens rättsordning saknas)

(2022/C 340/02)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: République italienne (ombud: G. Palmieri biträdd av C. Colelli, S. Fiorentino och G. Galluzzo, avvocati dello Stato), Comune di Milano (ombud: M. Condinanzi, A. Neri och F. Sciaudone, avvocati)

Part som har intervenerat till stöd för Comune di Milano: Regione Lombardia (ombud: M. Tamborino, avvocato)

Svarande: Europeiska unionens råd (ombud: M. Bauer, J. Bauerschmidt, F. Florindo Gijón et E. Rebasti)

Parter som har intervenerat till stöd för svaranden: Konungariket Nederländerna (ombud: K. Bulterman och M. J. Langer), Europeiska kommissionen (ombud: K. Herrmann, M. Konstantinidis och D. Nardi)

Domslut

1)	Talan avvisas.

2)	Republiken Italien, Comune di Milano och Europeiska unionens råd ska bära sina rättegångskostnader.

3)	Regione Lombardia, Konungariket Nederländerna och Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 94, 12.3.2018.

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 14 juli 2022 – Republiken Italien (C-106/19), Comune di Milano (C-232/19) mot Europeiska unionens råd, Europaparlamentet

(Förenade målen C-106/19 och C-232/19) (1)

(Talan om ogiltigförklaring - Institutionell rätt - Förordning (EU) 2018/1718 - Fastställande av Amsterdam (Nederländerna) som säte för Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA) - Artikel 263 FEUF - Upptagande till prövning - Berättigat intresse av att få saken prövad - Talerätt - Direkt och personligen berörd - Beslut som fattats av företrädarna för medlemsstaternas regeringar i anslutning till ett möte i rådet, i syfte att fastställa platsen för en unionsbyrås säte - Bindande verkningar i Europeiska unionens rättsordning saknas - Europaparlamentets befogenheter)

(2022/C 340/03)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Republiken Italien (ombud: G. Palmieri, biträdd av C. Colelli, S. Fiorentino och G. Galluzzo, avvocati dello Stato) (C-106/19), Comune di Milano (ombud: J. Alberti, M. Condinanzi, A. Neri och F. Sciaudone, avvocati) (C-232/19)

Svarande: Europeiska unionens råd (ombud: M. Bauer, J. Bauerschmidt, F. Florindo Gijón och E. Rebasti), Europaparlamentet (ombud: I. Anagnostopoulou, A. Tamás och L. Visaggio)

Parter som har intervenerat till stöd för svaranden: Konungariket Nederländerna (ombud: M. K. Bulterman och J. Langer), Europeiska kommissionen (ombud: K. Herrmann, D. Nardi och P. J. O. Van Nuffel)

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Republiken Italien, Europeiska unionens råd och Europaparlamentet ska bära sina rättegångskostnader i mål C-106/19.

3)	Comune di Milano, Europeiska unionens råd och Europaparlamentet ska bära sina rättegångskostnader i mål C-232/19.

4)	Konungariket Nederländerna och Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 112, 25.3.2019

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 14 juli 2022 – Europaparlamentet mot Europeiska unionens råd

(Mål C-743/19) (1)

(Talan om ogiltigförklaring - Institutionell rätt - Europeiska unionens organ och byråer - Europeiska arbetsmyndigheten - Befogenheten att fastställa platsen för sätet - Artikel 341 FEUF - Tillämpningsområde - Beslut som fattats av företrädarna för medlemsstaternas regeringar i anslutning till ett möte i rådet - Domstolens behörighet enligt artikel 263 FEUF - Fråga om vem som har antagit akten och hur denna rättsligt ska kvalificeras - Bindande verkningar i unionens rättsordning saknas)

(2022/C 340/04)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Europaparlamentet (ombud: I. Anagnostopoulou, C. Biz och L. Visaggio)

Svarande: Europeiska unionens råd (ombud: M. Bauer, J. Bauerschmidt och E. Rebasti)

Parter som har intervenerat till stöd för svaranden: Konungariket Belgien (ombud: J.-C. Halleux, M. Jacobs, C. Pochet och L. Van den Broeck), Tjeckiska republiken (ombud: L. Březinová, D. Czechová, K. Najmanová, M. Smolek och J. Vláčil), Konungariket Danmark (ombud: M. Jespersen, V. Pasternak Jørgensen, J. Nymann-Lindegren och M. Søndahl Wolff), Irland (ombud: M. Browne, G. Hodge, A. Joyce och J. Quaney, biträdda av D. Fennelly, BL), Republiken Grekland (ombud: K. Boskovits och E.-M. Mamouna), Konungariket Spanien (ombud: S. Centeno Huerta och A. Gavela Llopis), Republiken Frankrike (ombud: A. Daly, A.-L. Desjonquères, E. Leclerc och T. Stehelin), Storhertigdömet Luxemburg (ombud: A. Germeaux, C. Schiltz och T. Uri), Ungern (ombud: M.Z. Fehér och K. Szíjjártó), Konungariket Nederländerna (ombud: M.K. Bulterman, J.M. Hoogveld och J. Langer), Republiken Polen (ombud: B. Majczyna), Republiken Slovakien (ombud: E.V. Drugda och B. Ricziová), Republiken Finland (ombud: M. Pere)

Domslut

1.	Talan avvisas.

2.	Europaparlamentet och Europeiska unionens råd ska bära sina rättegångskostnader.

3.	Konungariket Belgien, Republiken Tjeckien, Konungariket Danmark, Irland, Republiken Grekland, Konungariket Spanien, Republiken Frankrike, Storhertigdömet Luxemburg, Ungern, Konungariket Nederländerna, Republiken Polen, Republiken Slovakien och Republiken Finland ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 399, 25.11.2019.

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 21 juni 2022 (begäran om förhandsavgörande från Cour constitutionnelle – Belgien) – Ligue des droits humains mot Conseil des ministres

(Mål C-817/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Behandling av personuppgifter - Passageraruppgiftssamlingar (PNR-uppgifter) - Förordning (EU) 2016/679 - Artikel 2.2 d - Tillämpningsområde - Direktiv (EU) 2016/681 - Användning av PNR-uppgifter om passagerare på flygningar mellan Europeiska unionen och tredjeland - Möjlighet att inkludera uppgifter om passagerare på flygningar inom EU - Automatisk behandling av dessa uppgifter - Lagringstid - Bekämpande av terroristbrott och grov brottslighet - Giltighet - Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna - Artiklarna 7, 8, 21 och 52.1 - Nationell lagstiftning som utvidgar tillämpningen av PNR-systemet till andra transporter inom unionen - Fri rörlighet inom unionen - Stadgan om de grundläggande rättigheterna - Artikel 45)

(2022/C 340/05)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Cour constitutionnelle

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Ligue des droits humains

Motpart: Conseil des ministres

Domslut

1)

Artiklarna 2.2 d och 23 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) ska tolkas så, att förordningen är tillämplig på sådan behandling av personuppgifter som föreskrivs i en nationell lagstiftning som syftar till att med nationell rätt införliva både bestämmelserna i rådets direktiv 2004/82/EG av den 29 april 2004 om skyldighet för transportörer att lämna uppgifter om passagerare, Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/65/EU av den 20 oktober 2010 om rapporteringsformaliteter för fartyg som ankommer till och/eller avgår från hamnar i medlemsstaterna och om upphävande av direktiv 2002/6/EG och Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/681 av den 27 april 2016 om användning av passageraruppgiftssamlingar (PNR-uppgifter) för att förebygga, förhindra, upptäcka, utreda och lagföra terroristbrott och grov brottslighet, vad gäller dels uppgiftsbehandling som utförs av privata aktörer, dels uppgiftsbehandling som utförs av myndigheter som, enbart eller även, omfattas av direktiv 2004/82 eller direktiv 2010/65. Förordningen är däremot inte tillämplig på uppgiftsbehandling som föreskrivs i sådan lagstiftning och som enbart omfattas av direktiv 2016/681 och som utförs av enheten för passagerarinformation eller av behöriga myndigheter för de syften som avses i artikel 1.2 i det direktivet.

2)

Det har vid prövningen av den andra till den fjärde frågan samt den sjätte frågan inte framkommit någon omständighet som kan påverka giltigheten av direktiv 2016/681, eftersom en tolkning av detta direktiv mot bakgrund av artiklarna 7, 8, 21 och 52.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna säkerställer direktivets förenlighet med dessa artiklar i stadgan.

3)

Artikel 6 i direktiv 2016/681 jämförd med artiklarna 7, 8 och 52.1 i stadgan om de grundläggande rättigheterna ska tolkas så, att den utgör hinder för en nationell lagstiftning som tillåter behandling av passageraruppgiftssamlingar (PNR-uppgifter) som samlats in i enlighet med detta direktiv för andra ändamål än dem som uttryckligen anges i artikel 1.2 i detta direktiv.

4)

Artikel 12.3 b i direktiv 2016/681 ska tolkas så, att den utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken den myndighet som inrättats som enhet för passagerarinformation även är behörig nationell myndighet med befogenhet att godkänna utlämnande av PNR-uppgifter vid utgången av den sexmånadersperiod som följer efter överföringen av dessa uppgifter till enheten för passagerarinformation.

5)

Artikel 12.1 i direktiv 2016/681 jämförd med artiklarna 7, 8 och 52.1 i stadgan om de grundläggande rättigheterna ska tolkas så, att den utgör hinder för en nationell lagstiftning som föreskriver en generell lagringstid på fem år för PNR-uppgifter, tillämplig utan åtskillnad på alla flygpassagerare, inklusive på passagerare för vilka varken den förhandsbedömning som avses i artikel 6.2 a i detta direktiv, eller eventuella kontroller som utförts under den sexmånadersperiod som avses i artikel 12.2 i direktivet eller någon annan omständighet har utvisat att det föreligger objektiva omständigheter som visar att det föreligger en risk för terroristbrott eller grov brottslighet med ett åtminstone indirekt objektivt samband med lufttransport av passagerare.

6)

Direktiv 2004/82 ska tolkas så, att det inte är tillämpligt på varje reguljär eller icke-reguljär flygning som utförs av ett lufttrafikföretag, med avgång från en medlemsstats territorium och planerad landning på en eller flera andra medlemsstaters territorium, utan eventuella mellanlandningar på tredjeländers territorier (flygningar inom EU).

7)

Unionsrätten, särskilt artikel 2 i direktiv 2016/681 jämförd med artikel 3.2 FEU, artikel 67.2 FEUF och artikel 45 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, ska tolkas så, att den utgör hinder för — en nationell lagstiftning som, i avsaknad av ett verkligt och aktuellt eller förutsebart terroristhot i den berörda medlemsstaten, föreskriver ett system för överföring – genom lufttrafikföretagens och researrangörernas försorg – och behandling – genom de behöriga myndigheternas försorg – av PNR-uppgifter för alla flygningar inom EU och transporter med andra transportmedel inom EU, till eller från eller via den medlemsstaten, i syfte att bekämpa terroristbrott och grov brottslighet. I en sådan situation ska tillämpningen av det system som inrättats genom direktiv 2016/681 begränsas till överföring och behandling av PNR-uppgifter avseende flygningar och/eller transporter gällande bland annat vissa flyglinjer eller resmönster eller vissa flygplatser, järnvägsstationer eller hamnar för vilka det finns uppgifter som kan motivera en sådan tillämpning. Det ankommer på den berörda medlemsstaten att välja ut de flygningar inom EU och/eller transporter med andra transportmedel inom EU för vilka sådana uppgifter förekommer och regelbundet göra en översyn av tillämpningen med hänsyn till utvecklingen av de villkor som motiverat urvalet, för att säkerställa att tillämpningen av systemet på dessa flygningar och/eller dessa transporter alltid är begränsad till vad som är strikt nödvändigt, och — en nationell lagstiftning som föreskriver ett sådant system för överföring och behandling av nämnda uppgifter i syfte att förbättra gränskontrollerna och bekämpandet av illegal invandring.

8)

Unionsrätten ska tolkas så, att den hindrar att en nationell domstol tidsbegränsar verkningarna av en rättsstridighetsförklaring som enligt nationell rätt åligger den i fråga om nationell lagstiftning som ålägger luft-, järnvägs- och landtransportörer samt researrangörer att överföra PNR-uppgifter och som föreskriver behandling och lagring av dessa uppgifter på ett sätt som är oförenligt med bestämmelserna i direktiv 2016/681, jämförda med artikel 3.2 FEU, artikel 67.2 FEUF samt artiklarna 7, 8, 45 och 52.1 i stadgan om de grundläggande rättigheterna. Frågan huruvida bevisning som erhållits därigenom kan tillåtas omfattas, i enlighet med principen om medlemsstaternas processuella autonomi, av nationell rätt, under förutsättning att bland annat principerna om likvärdighet och effektivitet iakttas.

---

(1)  EUT C 36, 3.2.2020.

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 14 juli 2022 (begäran om förhandsavgörande från Landesgericht Klagenfurt – Österrike) – GSMB Invest GmbH & Co. KG mot Auto Krainer GesmbH

(Mål C-128/20) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Tillnärmning av lagstiftning - Förordning (EG) nr 715/2007 - Typgodkännande av motorfordon - Artikel 3 led 10 - Artikel 5.1 och 5.2 - Manipulationsanordning - Motorfordon - Dieselmotor - Utsläpp av föroreningar - System för kontroll av utsläpp - Programvara som är integrerad i motorkontrollenheten - Ventil för avgasåterföring (EGR-ventil) - Minskning av utsläpp av kväveoxid (NOX) begränsas av ett ”temperaturfönster” - Förbud mot att använda manipulationsanordningar som försämrar effekten hos system för kontroll av utsläpp - Artikel 5.2 a - Undantag från förbudet)

(2022/C 340/06)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landesgericht Klagenfurt

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: GSMB Invest GmbH & Co. KG

Motpart: Auto Krainer GesmbH

Domslut

1)

Artikel 3 led 10 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2007 av den 20 juni 2007 om typgodkännande av motorfordon med avseende på utsläpp från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 5 och Euro 6) och om tillgång till information om reparation och underhåll av fordon, jämförd med artikel 5.1 i denna förordning, ska tolkas på så sätt att en anordning som säkerställer att de gränsvärden för utsläpp som föreskrivs i nämnda förordning iakttas endast när omgivningstemperaturen är mellan 15 och 33 grader Celsius och när det aktuella fordonet framförs på en lägre höjd än 1 000 meter över havet utgör en ”manipulationsanordning”, i den mening som avses i denna artikel 3 led 10.

2)

Artikel 5.2 a i förordning nr 715/2007 ska tolkas på så sätt att en manipulationsanordning som säkerställer att de gränsvärden för utsläpp som föreskrivs i denna förordning iakttas endast när omgivningstemperaturen är mellan 15 och 33 grader Celsius och när det aktuella fordonet framförs på en lägre höjd än 1 000 meter över havet inte kan omfattas av undantaget från förbudet mot användning av sådana anordningar, som föreskrivs i denna bestämmelse, av det enda skälet att anordningen bidrar till att skona komponenter såsom ventilen för avgasåterföring, EGR-kylaren och dieselpartikelfiltret, såvida det inte fastställs att nämnda anordning är nödvändig just för att undvika omedelbara risker för att motorn drabbas av skador eller olyckor, orsakade av en felaktig funktion hos en av dessa komponenter, som är så allvarliga att de medför en konkret fara vid framförandet av det fordon som är utrustat med samma anordning. En manipulationsanordning som under normala trafikförhållanden ska fungera under större delen av året för att skydda motorn mot skador eller olyckor och för att garantera en säker körning kan under inga omständigheter omfattas av undantaget i artikel 5.2 a i förordning nr 715/2007.

---

(1)  EUT C 271, 17.8.2020.

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 14 juli 2022 (begäran om förhandsavgörande från Landesgericht Eisenstadt – Österrike) – IR mot Volkswagen AG

(Mål C-134/20) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Tillnärmning av lagstiftning - Förordning (EG) nr 715/2007 - Typgodkännande av motorfordon - Artikel 3 led 10 - Artikel 5.1 och 5.2 - Manipulationsanordning - Motorfordon - Dieselmotor - Utsläpp av föroreningar - System för kontroll av utsläpp - Programvara som är integrerad i motorkontrollenheten - Ventil för avgasåterföring (EGR-ventil) - Minskning av utsläpp av kväveoxid (NOX) begränsas av ett ”temperaturfönster” - Förbud mot att använda manipulationsanordningar som försämrar effekten hos system för kontroll av utsläpp - Artikel 5.2 a - Undantag från förbudet - Direktiv 1999/44/EG - Försäljning av konsumentvaror och härmed förknippade garantier - Artikel 3.2 - Anordning som installeras i samband med en reparation av ett fordon)

(2022/C 340/07)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landesgericht Eisenstadt

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: IR

Motpart: Volkswagen AG

Domslut

1)

Artikel 3 led 10 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2007 av den 20 juni 2007 om typgodkännande av motorfordon med avseende på utsläpp från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 5 och Euro 6) och om tillgång till information om reparation och underhåll av fordon, jämförd med artikel 5.1 i denna förordning, ska tolkas på så sätt att en anordning som säkerställer att de gränsvärden för utsläpp som föreskrivs i nämnda förordning iakttas endast när omgivningstemperaturen är mellan 15 och 33 grader Celsius och när trafiken sker på en lägre höjd än 1 000 meter över havet utgör en ”manipulationsanordning”, i den mening som avses i denna artikel 3 led 10.

2)

Artikel 5.2 a i förordning nr 715/2007 ska tolkas på så sätt att en manipulationsanordning, som säkerställer att de gränsvärden för utsläpp som föreskrivs i denna förordning iakttas endast när omgivningstemperaturen är mellan 15 och 33 grader Celsius och när trafiken sker på en lägre höjd än 1 000 meter över havet, inte kan omfattas av undantaget från förbudet mot användning av sådana anordningar, som föreskrivs i denna bestämmelse, av det enda skälet att anordningen syftar till att skydda ventilen för avgasåterföring, såvida det inte fastställs att nämnda anordning är nödvändig just för att undvika omedelbara risker för att motorn drabbas av skador eller olyckor, orsakade av en felaktig funktion hos denna komponent, som är så allvarliga att de medför en konkret fara vid framförandet av det fordon som är utrustat med samma anordning. En manipulationsanordning som under normala trafikförhållanden ska fungera under större delen av året för att skydda motorn mot skador eller olyckor och för att garantera en säker körning kan i vart fall inte omfattas av undantaget i artikel 5.2 a i förordning nr 715/2007.

3)

Artikel 5.1 och 5.2 i förordning nr 715/2007, jämförd med artikel 3 led 10 i denna förordning, ska tolkas på så sätt att den omständigheten att en manipulationsanordning, i den mening som avses i sistnämnda bestämmelse, har installerats efter det att ett fordon tagits i bruk, vid en reparation, i den mening som avses i artikel 3.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG av den 25 maj 1999 om vissa aspekter rörande försäljning av konsumentvaror och härmed förknippade garantier, inte är relevant vid bedömningen av huruvida det är förbjudet att använda anordningen, enligt nämnda artikel 5.2.

---

(1)  EUT C 271, 17.8.2020.

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 14 juli 2022 (begäran om förhandsavgörande från Oberster Gerichtshof – Österrike) – DS mot Porsche Inter Auto GmbH & Co KG, Volkswagen AG

(Mål C-145/20) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Tillnärmning av lagstiftning - Förordning (EG) nr 715/2007 - Typgodkännande av motorfordon - Artikel 5.2 - Manipulationsanordning - Motorfordon - Dieselmotor - System för kontroll av utsläpp - Programvara som är integrerad i motorkontrollenheten - Ventil för avgasåterföring (EGR-ventil) - Minskning av utsläpp av kväveoxid (NOX) begränsas av ett ”temperaturfönster” - Förbud mot att använda manipulationsanordningar som försämrar effekten hos system för kontroll av utsläpp - Artikel 5.2 a - Undantag från förbudet - Konsumentskydd - Direktiv 1999/44/EG - Försäljning av konsumentvaror och härmed förknippade garantier - Artikel 2.2 d - Begreppet ”konsumentvaror som är av den kvalitet och har de prestanda som varor av detta slag vanligen har och som konsumenten rimligen kan förvänta sig med hänsyn till varans art” - Fordon som omfattas av ett EG-typgodkännande - Artikel 3.6 - Begreppet bristande avtalsenlighet som är ringa)

(2022/C 340/08)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Oberster Gerichtshof

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: DS

Motparter: Porsche Inter Auto GmbH & Co KG, Volkswagen AG

Domslut

1)

Artikel 2.2 d i Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG av den 25 maj 1999 om vissa aspekter rörande försäljning av konsumentvaror och härmed förknippade garantier ska tolkas på så sätt att ett motorfordon, som omfattas av tillämpningsområdet för Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2007 av den 20 juni 2007 om typgodkännande av motorfordon med avseende på utsläpp från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 5 och Euro 6) och om tillgång till information om reparation och underhåll av fordon, inte är av den kvalitet som varor av detta slag vanligen har och som konsumenten rimligen kan förvänta sig, om fordonet, även om det omfattas av ett gällande EG-typgodkännande och följaktligen kan användas på väg, är utrustat med en manipulationsanordning vars användning är förbjuden enligt artikel 5.2 i denna förordning.

2)

Artikel 5.2 a i förordning nr 715/2007 ska tolkas på så sätt att en manipulationsanordning som bland annat säkerställer att de gränsvärden för utsläpp som föreskrivs i denna förordning iakttas endast när omgivningstemperaturen är mellan 15 och 33 grader Celsius kan motiveras, enligt denna bestämmelse, endast på villkor att det fastställs att nämnda anordning är nödvändig just för att undvika omedelbara risker för att motorn drabbas av skador eller olyckor, orsakade av en felaktig funktion hos en komponent i systemet för avgasåterföring, som är så allvarliga att de medför en konkret fara vid framförandet av det fordon som är utrustat med nämnda anordning. En manipulationsanordning som under normala trafikförhållanden ska fungera under större delen av året för att skydda motorn mot skador eller olyckor och för att garantera en säker körning kan under inga omständigheter omfattas av undantaget i artikel 5.2 a i förordning nr 715/2007.

3)

Artikel 3.6 i direktiv 1999/44 ska tolkas på så sätt att en bristande avtalsenlighet som består i att det i ett fordon finns en manipulationsanordning vars användning är förbjuden enligt artikel 5.2 i förordning nr 715/2007 inte kan anses vara ”ringa”, även om konsumenten ändå skulle ha köpt fordonet om han eller hon hade haft kännedom om anordningens förekomst och funktion.

---

(1)  EUT C 279, 24.8.2020.

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 14 juli 2022 – Europeiska kommissionen mot Konungariket Danmark

(Mål C-159/20) (1)

(Fördragsbrott - Förordning (EU) nr 1151/2012 - Kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel - Artikel 13 - Användning av den skyddade ursprungsbeteckningen (SUB) feta för ost som är tillverkad i Danmark och avsedd för export till tredjeland - Artikel 4.3 FEU - Principen om lojalt samarbete)

(2022/C 340/09)

Rättegångsspråk: danska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: M. Konstantinidis, I. Naglis och U. Nielsen)

Svarande: Konungariket Danmark (ombud: M. P. Brøchner Jespersen, J. Nymann-Lindegren, V. Pasternak Jørgensen, M. Søndahl Wolff och L. Teilgård)

Parter som har intervenerat till stöd för sökanden: Republiken Grekland (ombud: E.-E. Krompa, E. Leftheriotou, E. Tsaousi och A.-E. Vasilopoulou), Republiken Cypern (ombud: V. Christoforou och E. Zachariadou)

Domslut

1)

Konungariket Danmark har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 13.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 av den 21 november 2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel genom att inte förebygga eller stoppa danska mejerier från att använda den skyddande ursprungsbeteckningen (SUB) feta för ost som inte uppfyller produktspecifikationen för denna skyddade ursprungsbeteckning.

2)	Talan ogillas i övrigt.

3)	Konungariket Danmark ska bära sina rättegångskostnader och ersätta fyra femtedelar av Europeiska kommissionens rättegångskostnader.

4)	Kommissionen ska bära en femtedel av sina rättegångskostnader.

5)	Republiken Grekland och Republiken Cypern ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 201, 15.6.2020.

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 14 juli 2022 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal Superior de Justicia de la Comunidad Valenciana – Spanien) – Asociación Estatal de Entidades de Servicios de Atención a Domicilio (ASADE) mot Consejería de Igualdad y Políticas Inclusivas

(Mål C-436/20) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Artiklarna 49 och 56 FEUF - Rent inhemsk situation - Tjänster på den inre marknaden - Direktiv 2006/123/EG - Tillämpningsområde - Artikel 2.2 j - Offentlig upphandling - Direktiv 2014/24/EU - Begreppet ”offentligt kontrakt” - Artiklarna 74 – 77 - Tillhandahållande av sociala tjänster till enskilda - Avtal om tillhandahållande av sociala tjänster med privata enheter med sociala verksamhetsmål - Uteslutning av aktörer med vinstsyfte - Enhetens etableringsort utgör urvalskriterium)

(2022/C 340/10)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Tribunal Superior de Justicia de la Comunidad Valenciana

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Asociación Estatal de Entidades de Servicios de Atención a Domicilio (ASADE)

Motpart: Consejería de Igualdad y Políticas Inclusivas

Domslut

1)

Artiklarna 76 och 77 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG ska tolkas så, att de inte utgör hinder för en nationell lagstiftning som förbehåller privata enheter utan vinstsyfte möjligheten att, efter en offentlig upphandling, ingå avtal enligt vilka dessa enheter tillhandahåller sociala tjänster till enskilda mot en ersättning som endast täcker kostnaderna, oavsett tjänsternas uppskattade värde, och även om nämnda enheter inte uppfyller kraven i nämnda artikel 77, i den mån den rättsliga och avtalsmässiga ram inom vilken dessa enheter utövar sin verksamhet faktiskt bidrar till att förverkliga en social målsättning och till att uppfylla mål beträffande solidaritet och budgetmässig effektivitet som ligger till grund för denna lagstiftning och i den mån principen om öppenhet, som bland annat anges närmare i artikel 75 i det direktivet, iakttas.

2)

Artikel 76 i direktiv 2014/24 ska tolkas så, att den utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken etableringen av den ekonomiska aktören på den ort där tjänsterna ska tillhandahållas – i samband med en offentlig upphandling av sociala tjänster som avses i bilaga XIV till direktivet – utgör ett kriterium vid urvalet av de ekonomiska aktörerna, vilket föregår prövningen av deras anbud.

---

(1)  EUT C 423, 7.12.2020.

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 14 juli 2022 (begäran om förhandsavgörande från Oberster Gerichtshof – Österrike) – ÖBB-Infrastruktur Aktiengesellschaft mot Lokomotion Gesellschaft für Schienentraktion mbH

(Mål C-500/20) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Internationella avtal - Järnvägstransporter - Fördraget om internationell järnvägstrafik (Cotif) - Enhetliga rättsregler för avtal om nyttjande av infrastruktur i internationell järnvägstrafik (CUI) - Artikel 4 - Tvingande rätt - Artikel 8 - Förvaltarens ansvar - Artikel 19 - Andra åtgärder - Domstolens behörighet - Skador på transportföretagets lokomotiv till följd av en urspårning - Hyra av ersättningslokomotiv - Skyldighet för infrastrukturförvaltaren att ersätta hyreskostnaderna - Avtal som föreskriver en utvidgning av parternas ansvar genom hänvisning till nationell rätt)

(2022/C 340/11)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Oberster Gerichtshof

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: ÖBB-Infrastruktur Aktiengesellschaft

Motpart: Lokomotion Gesellschaft für Schienentraktion mbH

Domslut

1)

Europeiska unionens domstol, vid vilken talan väckts i enlighet med bestämmelserna i artikel 267 FEUF, är behörig att tolka artikel 4, artikel 8 § 1 b och artikel 19 § 1 i bihang E (CUI) till fördraget om internationell järnvägstrafik av den 9 maj 1980, i dess lydelse enligt Vilniusprotokollet av den 3 juni 1999, med rubriken ”Enhetliga rättsregler för avtal om nyttjande av infrastruktur i internationell järnvägstrafik (CUI)”.

2)

Artikel 8 § 1 b i bihang E (CUI) till fördraget om internationell järnvägstrafik av den 9 maj 1980, i dess lydelse enligt Vilniusprotokollet av den 3 juni 1999, ska tolkas så, att infrastrukturförvaltarens ansvar för sakskador inte omfattar järnvägsföretagets kostnader för att hyra ersättningslokomotiv under perioden för reparation av skadade lokomotiv.

3)

Artikel 4 och artikel 19 § 1 i bihang E (CUI) till fördraget om internationell järnvägstrafik av den 9 maj 1980, i dess lydelse enligt Vilniusprotokollet av den 3 juni 1999, ska tolkas så, att avtalsparterna kan utvidga sitt ansvar genom en allmän hänvisning till nationell rätt, enligt vilken infrastrukturförvaltarens ansvar är bredare och förutsätter försumlighet.

---

(1)  EUT C 19, 18.1.2021

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 14 juli 2022 (begäran om förhandsavgörande från College van Beroep voor het bedrijfsleven – Nederländerna) – Sense Visuele Communicatie en Handel vof (även verksamt under namnet De Scharrelderij) mot Minister van Landbouw, Natuur en Voedselkwaliteit

(Mål C-36/21) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Gemensam jordbrukspolitik - Förordning (EU) nr 1307/2013 - System för direktstöd - Gemensamma regler - Artikel 30.6 och artikel 50.2 - Ansökan om tilldelning av stödrätter ur den nationella reserven för unga jordbrukare - Nationell administrativ myndighet som lämnat felaktiga uppgifter om kvalificeringen av en person som en ”ung jordbrukare” - Principen om skydd för berättigade förväntningar - Talan om ersättning för skada under åberopande av att den nationella principen om skydd för berättigade förväntningar inte har iakttagits)

(2022/C 340/12)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

College van Beroep voor het bedrijfsleven

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Sense Visuele Communicatie en Handel vof (agissant également sous le nom De Scharrelderij)

Motpart: Minister van Landbouw, Natuur en Voedselkwaliteit

Domslut

Unionsrätten, och i synnerhet principen om skydd för berättigade förväntningar, ska tolkas på så sätt att den inte utgör hinder för att en enskild, i enlighet med den i nationell rätt erkända principen om skydd för berättigade förväntningar, och enbart på grundval av denna nationella rätt, ges ersättning för en skada som uppkommit genom att en nationell myndighet gjort en felaktig tolkning av en otvetydig unionsrättslig bestämmelse. Detta gäller under förutsättning att ersättningen inte beviljas på ett sådant sätt att detta kan likställas med beviljande av en förmån som strider mot unionsrätten, att ersättningen inte belastar unionens budget och inte medför snedvridningar av konkurrensen mellan medlemsstaterna.

---

(1)  EUT C 128, 12.4.2021.

Domstolens dom (tionde avdelningen) av den 14 juli 2022 – Universität Bremen mot Genomförandeorganet för forskning (REA)

(Mål C-110/21 P) (1)

(Överklagande - Talan om ogiltigförklaring - Artikel 19 i stadgan för Europeiska unionens domstol - Ombud för icke-privilegierade parter vid en direkt talan inför Europeiska unionens domstolar - Universitetslärare - Universitetslärare som undervisar vid det universitet som företräds i målet och som fungerar som samordnare och gruppledare för det projekt som tvisten avser - Krav på oavhängighet - Direkt, personligt intresse i utgången av tvisten)

(2022/C 340/13)

Rättegångsspråk: tyska

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Universität Bremen (ombud: C. Schmid)

Motpart: Genomförandeorganet för forskning (REA) (ombud: V. Canetti och S. Payan-Lagrou, biträdda av R. van der Hout, advocaat, och C. Wagner, Rechtsanwalt)

Domslut

1)	Det beslut som meddelades av Europeiska unionens tribunal den 16 december 2020, Universität Bremen/REA (T 660/19, ej publicerat, EU:T:2020:633), upphävs.

2)	Mål T-660/19 återförvisas till Europeiska unionens tribunal.

3)	Frågan om rättegångskostnader anstår.

---

(1)  EUT C 182, 10.5.2021.

Domstolens beslut (åttonde avdelningen) av den 19 maj 2022 (begäran om förhandsavgörande från en notario del Ilustre Colegio Notarial de Andalucía – Spanien) – Frontera Capital SARL

(Mål C-722/21) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Artikel 53.2 i domstolens rättegångsregler - Artikel 267 FEUF - Notarius publicus - Begreppet nationell domstol - Kriterier - Avsaknad av tvist vid det hänskjutande organet - Uppenbart att talan ska avvisas)

(2022/C 340/14)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Notario del Ilustre Colegio Notarial de Andalucía

Part i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Frontera Capital SARL

Avgörande

Det är uppenbart att begäran om förhandsavgörande framställd av en notario del Ilustre Colegio Notarial de Andalucía (notarius publicus som tillhör sammanslutningen av notarier i Andalusien, Spanien) genom beslut av den 25 november 2021, ska avvisas.

---

(1)  Ingivandedatum: 25.11.2021.

Domstolens beslut (sjunde avdelningen) av den 14 juli 2022 (begäran om förhandsavgörande från Bundesfinanzgericht – Österrike) – CM mot Finanzamt Österreich

(Mål C-25/22) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Artikel 53.2 och artikel 94 i domstolens rättegångsregler - Krav på att ange skälen till varför det är nödvändigt att tolkningsfrågorna besvaras - Avsaknad av tillräckliga upplysningar - Uppenbart att begäran ska avvisas)

(2022/C 340/15)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesfinanzgericht

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: CM

Motpart: Finanzamt Österreich

Avgörande

Det är uppenbart att den begäran om förhandsavgörande som Bundesfinanzgericht (Federala skattedomstolen, Österrike) framställt genom beslut av den 31 december 2021 ska avvisas.

---

(1)  Datum för inlämnande: 10/01/2022.

Överklagande ingett den 4 mars 2022 av Magic Box Int. Toys SLU av den dom som tribunalen (tionde avdelningen) meddelade den 21 december 2021 i mål T- 549/20, Magic Box Int. Toys mot EUIPO – KMA Concepts

(Mål C-194/22 P)

(2022/C 340/16)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Klagande: Magic Box Int. Toys SLU (ombud: J. L. Rivas Zurdo, abogado)

Övriga parter i målet: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet, KMA Concepts Ltd.

Domstolen (prövningstillståndsavdelningen) har den 7 juni 2022 beslutat att inte meddela prövningstillstånd och att Magic Box Int. Toys ska bära sina rättegångskostnader.

Överklagande ingett den 4 april 2022 av Meta Cluster GmbH av den dom som tribunalen (nionde avdelningen) meddelade den 26 januari 2022 i mål T-233/21, Meta Cluster GmbH mot Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet

(Mål C-233/22 P)

(2022/C 340/17)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Meta Cluster GmbH (ombud: H Baumann, rechtsanwalt)

Övrig part i målet: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet

Domstolen (prövningstillståndsavdelningen) har den 15 juli 2022 beslutat att inte meddela prövningstillstånd och att klaganden ska bära sina rättegångskostnader.

Överklagande ingett den 3 maj 2022 av Govern d’Andorra av den dom som tribunalen (nionde avdelningen) meddelade den 23 februari 2022 i mål T-806/19, Govern d’Andorra mot EUIPO

(Mål C-300/22 P)

(2022/C 340/18)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Klagande: Govern d’Andorra (ombud: P. González-Bueno Catalán de Ocón, abogado)

Övrig part i målet: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet

Domstolens vice ordförande har genom beslut av den 12 maj 2022 slagit fast att överklagandet ska avvisas och att Govern d’Andorra ska bära sina rättegångskostnader.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Landgericht Köln (Tyskland) den 11 maj 2022 – Gesamtverband Autoteile-Handel e.V. mot Scania CV AB

(Mål C-319/22)

(2022/C 340/19)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landgericht Köln

Parter i det nationella målet

Klagande: Gesamtverband Autoteile-Handel e.V.

Motpart: Scania CV AB

Tolkningsfrågor

I.

Omfattar bestämmelsen i artikel 61.1 andra meningen i förordning (EU) 2018/858 (1), enligt vilken ”[i]nformationen ska presenteras på ett lättillgängligt sätt i form av maskinläsbara, elektroniskt behandlingsbara dataset” all information om reparation och underhåll av fordon i den mening som avses i artikel 3 punkt 48 i förordningen eller avser bestämmelsen endast så kallad information om reservdelar (”delar av fordonet … som kan ersättas av reservdelar”) enligt bilaga X, punkt 6.1 i förordningen?

II.

Ska artikel 61.1 andra meningen i förordning (EU) 2018/858, enligt vilken information ska presenteras ”på ett lättillgängligt sätt i form av maskinläsbara, elektroniskt behandlingsbara dataset” och artikel 61.2 andra stycket, som när det gäller andra oberoende aktörer än verkstäder föreskriver att ”informationen även [ska] presenteras i ett maskinläsbart format som kan behandlas elektroniskt med allmänt tillgängliga informationstekniska verktyg och programvaror, och som gör det möjligt för oberoende aktörer att utföra sina uppgifter inom ramen för sin affärsverksamhet i leveranskedjan på eftermarknaden” tolkas så, att fordonstillverkaren endast kan uppfylla de skyldigheter som följer av nämnda bestämmelse genom att 1. göra informationen tillgänglig över internet med en möjlighet att göra datoriserade sökningar via ett databasgränssnitt och därefter ladda ned resultaten, eller är det tillräckligt att tillverkaren endast gör det möjligt för en mänsklig användare vid en bildskärm att manuellt söka efter informationen på en webbplats och samtidigt begränsar resultatet av en sådan sökning till det synliga innehållet på en skärmsida? och 2. göra det möjligt att söka efter all information i databasen som är kopplad till tillverkarens fordonsidentifieringsnummer (VIN) med detta nummer – som tillhandahålls av tillverkaren i en separat förteckning över VINs – som sökterm, och oberoende av detta — även möjliggöra sökning på grundval av andra kriterier för identifikation av fordon enligt bilaga X, punkt 6.1 tredje stycket i förordningen, och — även möjliggöra sökning på grundval av andra begrepp som tillverkaren använder för kategorier (exempelvis kategorier av komponenter, reservdelar, reparations- och underhållsinstruktioner och tekniska illustrationer) och andra databasposter, oavsett hur de är länkade till varandra eller är det tillräckligt att tillverkaren tillhandahåller en sökfunktion som endast tillåter enstaka sökningar på VIN avseende ett enskilt, konkret fordon, utan att samtidigt tillhandahålla en uppdaterad förteckning över alla VINs för sina fordon? och 3. tillhandahålla dessa dataset i ett filformat som i enlighet med bestämmelserna möjliggör direkt elektronisk (vidare)behandling av de dataset som filerna innehåller och samtidigt tillhandahålla beskrivningen av det aktuella datasetet (när det gäller text och tabeller) eller är det tillräckligt att det finns en möjlighet att spara skärmbilden i ett valfritt konventionellt filformat, exempelvis som en PDF-fil?

III.

Utgör artikel 61.1 i förordning (EU) 2018/858 en rättslig förpliktelse i den mening som avses i artikel 6.1 c i den allmänna dataskyddsförordningen för fordonstillverkaren, vilken motiverar att VIN eller information som är kopplad till VIN utlämnas till oberoende aktörer i egenskap av andra personuppgiftsansvariga den mening som avses i artikel 4 punkt 7 i den allmänna dataskyddsförordningen?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/858 av den 30 maj 2018 om godkännande av och marknadskontroll över motorfordon och släpfordon till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon, om ändring av förordningarna (EG) nr 715/2007 och (EG) nr 595/2009 samt om upphävande av direktiv 2007/46/EG (EUT L 151, 2018, s. 1).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Varhoven administrativen sad (Bulgarien) den 17 maj 2022 – Zamestnik izpalnitelen direktor na Darzhaven fond ”Zemedelie” mot IW

(Mål C-329/22)

(2022/C 340/20)

Rättegångsspråk: bulgariska

Hänskjutande domstol

Varhoven administrativen sad

Parter i det nationella målet”

Klagande: Zamestnik izpalnitelen direktor na Darzhaven fond ”Zemedelie”

Motpart: IW

Tolkningsfrågor

1.

Ska artikel 29.3 andra meningen i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1305/2013 (1) av den 17 december 2013 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1698/2005 (nedan kallad förordning [EU] nr 1305/2013 tolkas så, att den tillåter en nationell bestämmelse som artikel 11.5 (tidigare artikel 11.4) i Naredba No. 4 ot 24.02.2015 za prilagane na myarka 11 ”Biologichno zemedelie” ot Programata za razvitie na selskite rayoni za perioda 2014-2020 (förordning nr 4 av den 24 februari 2015 om tillämpningen av åtgärd 11 för ”Ekologiskt jordbruk” inom landsbygdsprogrammet för perioden 2014-2020), som begränsar möjligheten till ekonomiskt stöd för ekologisk produktion under omställningen till en period som inte överskrider de minimiperioderna för omställning enligt artiklarna 36.1, 37.1 och 38 i kommissionens förordning (EG) nr 889/2008 (2) av den 5 september 2008 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 834/2007 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter med avseende på ekologisk produktion, märkning och kontroll?

2.

Om den första frågan besvaras jakande, ska artikel 29.3 andra meningen i förordning (EU) nr 1305/2013 tolkas så, att medlemsstaterna har befogenhet att genom lagstiftning fastställa en maximal period för beviljande av stöd för övergång till ekologiskt jordbruk enbart på grundval av produktionstypen och inte på grundval av särdragen i det enskilda fallet?

3.	Hur ska formuleringen ”medlemsstaterna [får] fastställa en kortare inledande period som motsvarar övergångsperioden” (artikel 29.3 andra meningen i förordning [EU] Nr. 1305/2013) tolkas? Används begreppen ”inledande period” och ”övergångsperiod” synonymt eller har de olika betydelser?

4.

Ska formuleringen ”medlemsstaterna [får] fastställa en kortare inledande period som motsvarar övergångsperioden” i artikel 29.3 andra meningen i förordning [EU] nr. 1305/2013 tolkas så, att hela åtgärden för ”ekologiskt jordbruk” för verksamhet för ”omställning” till ekologiskt jordbruk kan begäras eller finansieras för en kortare period än den som anges i artikel 29.3 första meningen i förordning (EU) nr 1305/2013, eller ska den formuleringen tolkas så, att det inom ramen för den övergripande skyldigheten att bedriva ”ekologiskt jordbruk” finns en inledande period för verksamhet under omställningen till ekologiskt jordbruk?

---

(1)  EUT L 347, 2013, s. 487.

(2)  EUT L 250, 2008, s. 1.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesgerichtshof (Tyskland) den 27 maj 2022 – PT mot VB

(Mål C-343/22)

(2022/C 340/21)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesgerichtshof

Parter i det nationella målet

Klagande: PT

Motpart: VB

Tolkningsfråga

Ska artikel 34.2 i Luganokonventionen om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område av den 30 oktober 2007 (1) tolkas så, att en ansökan om stämning i ett mål om fordran, som ges in efter det ett schweiziskt betalningsföreläggande utfärdats, och som inte innefattar något yrkande om avslag på det bestridande som framställts mot betalningsföreläggandet, utgör den ansökan genom vilken talan väckts i saken?

---

(1)  EUT L 147, 2009, s. 1.

Begäran om förhandsavgörande framställd av rechtbank van eerste aanleg Oost-Vlaanderen, afdeling Gent (Belgien) den 1 juni 2022 – BV Osteopathie Van Hauwermeiren mot Belgische Staat

(Mål C-355/22)

(2022/C 340/22)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Rechtbank van eerste aanleg Oost-Vlaanderen, afdeling Gent

Parter i det nationella målet

Klagande: BV Osteopathie Van Hauwermeiren

Motpart: Belgische Staat

Tolkningsfrågor

1)

Ska EU-domstolens dom av den 8 april 1976 i mål 43/75, Defrenne/SABENA (1), tolkas så, att denna dom ger den nationella domstolen behörighet att – självmant och utan att begära ett förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF – med stöd av en rent nationell bestämmelse låta verkningarna av en nationell regel om undantag för mervärdesskatteplikt för medicinska och paramedicinska tjänster bestå, då samma domstol (efter att dessförinnan i samma process vid tre tillfällen begärt förhandsavgörande från EU-domstolen enligt artikel 267 FEUF, och genom EU-domstolens dom av den 27 juni 2019 i mål C-597/17 (2) fått svar på sina frågor) senare fastställt att den omtvistade nationella bestämmelsen strider mot unionsrätten och delvis ogiltigförklarat denna bestämmelse men låtit verkningarna av bestämmelsen bestå trots att den strider mot unionsrätten och på så sätt förnekat den mervärdesskattskyldige rätten till återbetalning av den i strid med unionsrätten uttagna mervärdesskatten?

2)

Kan den nationella domstolen – på egen hand och utan att begära ett förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF – låta verkningarna av en nationell bestämmelse som befunnits strida mot mervärdesskattedirektivet bestå grundat på en allmän hänvisning till ”tvingande rättssäkerhetshänsyn med avseende på samtliga offentliga och privata intressen” och hävdandet att det i ”praktiken är omöjligt att återbetala den felaktigt uttagna mervärdesskatten till köparna av de varor eller tjänster som den beskattningsbara personen har levererat respektive tillhandahållit eller att kräva dessa personer på betalning i händelse av felaktig underlåtenhet, i synnerhet när det rör sig om ett stort antal oidentifierade personer, eller när de beskattningsbara personerna inte har något bokföringssystem som gör det möjligt för dem att identifiera de aktuella leveranserna eller tjänsterna och deras värde”, när de beskattningsbara personerna inte själv ges möjlighet att visa att en sådan ”praktisk omöjlighet” föreligger?

---

(1)  EU:C:1976:56.

(2)  EU:C:2019:544.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Cour de cassation (Frankrike) den 1 juni 2022 – Bolloré logistics SA mot Direction interrégionale des douanes et droits indirects de Caen, Recette régionale des douanes et droits indirects de Caen, Bolloré Ports de Cherbourg SAS

(Mål C-358/22)

(2022/C 340/23)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Cour de cassation

Parter i det nationella målet

Klagande: Bolloré logistics SA

Motpart: Direction interrégionale des douanes et droits indirects de Caen,

Recette régionale des douanes et droits indirects de Caen,

Bolloré Ports de Cherbourg SAS

Tolkningsfrågor

1)

Ska artiklarna 195, 217 och 221 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen, (1) i dess lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 1186/2009 av den 16 november 2009 om upprättandet av ett gemenskapssystem för tullbefrielse, (2) tolkas på så sätt att tullmyndigheten inte kan kräva att en solidariskt ansvarig borgensman ska betala en tullskuld så länge som gäldenären inte har underrättats om tullarna på ett korrekt sätt?

2

a) Innebär iakttagandet av rätten till försvar, särskilt rätten att lämna synpunkter innan en handling som går någon emot antas, vilket är en grundläggande princip i unionsrätten, att tullmyndigheten, när tullskulden uppbärs hos borgensmannen på grund av att gäldenären inte har betalat skulden inom den frist som angetts, först ska ge borgensmannen möjlighet att framföra sina synpunkter på ett ändamålsenligt sätt med avseende på de uppgifter som myndigheten avser att lägga till grund för sitt uppbördsbeslut mot borgensmannen? b) Är den omständigheten att den som är gäldenär för tullskulden själv har getts möjlighet att framföra sina synpunkter på ett ändamålsenligt sätt före underrättelsen om tullarna av sådan art att det påverkar svaret på fråga 2 a? c) För det fall fråga 2 a besvaras jakande, vilket är det beslut som går borgensmannen emot: är det tullmyndighetens beslut att bokföra tullarna och att delge dessa för den som är gäldenär för tullskulden, eller är det uppbördsbeslutet mot borgensmannen?”

---

(1)  EGT L 302, 1992, s 1.

(2)  EUT L 324, 2009, s 23.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Verwaltungsgericht Minden (Tyskland) den 7 juni 2022 – J.B., S.B. och F.B. mot Förbundsrepubliken Tyskland

(Mål C-364/22)

(2022/C 340/24)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Verwaltungsgericht Minden

Parter i det nationella målet

Klagande: J.B., S.B., F.B.

Motpart: Förbundsrepubliken Tyskland

Tolkningsfrågor

1.

Ska artikel 33.2 d i direktiv 2013/32/EU (1) tolkas så, att den utgör hinder för en nationell bestämmelse enligt vilken en ytterligare ansökan om internationellt skydd ska avvisas, oberoende av om den berörda sökanden återvänder till sitt ursprungsland efter det att en ansökan om internationellt skydd har avslagits och innan en ytterligare ansökan om internationellt skydd har lämnats in?

2.	Har det någon betydelse för svaret på den första frågan om den berörda sökanden har avlägsnats till sitt ursprungsland eller om han eller hon frivilligt har återvänt dit?

3.

Ska artikel 33.2 d direktiv 2013/32/EU tolkas så, att den utgör hinder för en medlemsstat att avvisa en ytterligare ansökan om internationellt skydd när det genom beslutet avseende den tidigare ansökan visserligen inte har fattats något beslut om beviljande av status som subsidiärt skyddsbehövande, men förbud mot avlägsnande har prövats och denna prövning i sak är jämförbar med prövningen om beviljande av status som subsidiärt skyddsbehövande?

4.

Är prövningen av förbud mot avlägsnande och prövningen om beviljande av status som subsidiärt skyddsbehövande jämförbara när det vid prövningen av förbuden mot avlägsnande skulle göras en kumulativ prövning av huruvida den berörda sökanden i det land till vilket han eller hon ska avlägsnas, a) löper en konkret risk att utsättas för tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, b) löper en risk att utsättas för dödsstraff eller avrättning, c) löper en risk att utsättas för brott mot konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna) (nedan kallad Europakonventionen) eller d) löper en risk att utsättas för en betydande konkret fara för liv, lem eller frihet eller om han eller hon e) i egenskap av medlem av civilbefolkningen utsätts för en betydande individuell fara för liv eller lem i samband med en internationell eller intern väpnad konflikt?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd (EUT L 180, 2013, s. 60).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Okrazhen sad – Burgas (Bulgarien), den 14 juni 2022 – Obshtina Pomorie mot ”Anhialo auto” OOD

(Mål C-390/22)

(2022/C 340/25)

Rättegångsspråk: bulgariska

Hänskjutande domstol

Okrazhen sad – Burgas

Parter i det nationella målet

Klagande: Obshtina Pomorie

Motpart:”Anhialo auto” OOD

Tolkningsfrågor

1.

Utgör bestämmelserna i förordning (EG) nr 1370/2007 (1) hinder mot att en medlemsstat genom nationell lagstiftning eller andra interna bestämmelser inför ytterligare krav och begränsningar gällande betalning av ersättning till ett transportföretag för att fullgöra en allmän trafikplikt som inte föreskrivs i förordningen?

2.

Är en betalning av ersättning till transportföretaget för fullgörandet av en allmän trafikplikt tillåten enligt artikel 4.1 b i i förordning (EG) nr 1370/2007 om de parametrar som ska användas för att beräkna ersättningen inte tidigare har fastställts i ett avtal om allmän trafik, men emellertid har föreskrivits i allmänna bestämmelser och den ekonomiska nettoeffekten eller storleken på den ersättning som ska betalas har fastställts i överensstämmelse med det förfarande som föreskrivits i förordning (EG) nr 1370/2007?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1370/2007 av den 23 oktober 2007 om kollektivtrafik på järnväg och väg och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1191/69 och (EEG) nr 1107/70 (EUT L 315, 2007, s. 1).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Conseil d'État (Frankrike) den 20 juni 2022 – Ministre de l’Économie, des Finances et de la Relance mot Manitou BF SA

(Mål C-407/22)

(2022/C 340/26)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Conseil d'État

Parter i det nationella målet

Klagande: Ministre de l’Économie, des Finances et de la Relance

Motpart: Manitou BF SA

Tolkningsfråga

Huruvida artikel 49 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning om ett system för sambeskattning enligt vilket ett sambeskattat moderbolag kan neutralisera den kostnadsandel som återförts med avseende på utdelningar som det erhållit från sambeskattade bolag med hemvist i denna stat, samt mot bakgrund av domen av den 2 september 2015, Groupe Steria SCA (C-386/14), med avseende på utdelningar från dotterbolag som är etablerade i en annan medlemsstat och som, om de hade haft hemvist i denna stat, objektivt sett skulle ha kunnat omfattas, efter eget val, av systemet för sambeskattning, men enligt vilket det inte finns en sådan neutraliseringsmöjlighet för ett moderbolag med hemvist i denna stat som trots att det har äganderättsliga band med andra enheter med hemvist i samma stat som skulle göra det möjligt att bilda en skattegrupp, inte har valt att ingå i en sådan grupp, med avseende på utdelningar som det erhållit från dotterbolag med hemvist i denna stat och med avseende på utdelningar från dotterbolag som är etablerade i andra medlemsstater och som, förutom hemvistvillkoret, uppfyller villkoren för att kunna omfattas av systemet.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Conseil d'État (Frankrike) den 20 juni 2022 – Ministre de l’Économie, des Finances et de la Relance mot Bricolage Investissement France SA

(Mål C-408/22)

(2022/C 340/27)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Conseil d'État

Parter i det nationella målet

Klagande: Ministre de l’Économie, des Finances et de la Relance

Motpart: Bricolage Investissement France SA

Tolkningsfråga

Utgör artikel 49 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt hinder för en medlemsstats lagstiftning om ett system för sambeskattning enligt vilket ett sambeskattat moderbolag kan neutralisera den kostnadsandel som återförts med avseende på utdelningar som det erhållit från sambeskattade bolag med hemvist i denna stat, samt mot bakgrund av domen av den 2 september 2015, Groupe Steria SCA (C-386/14), med avseende på utdelningar från dotterbolag som är etablerade i en annan medlemsstat och som, om de hade haft hemvist i denna stat, objektivt sett skulle ha kunnat omfattas, efter eget val, av systemet för sambeskattning, men enligt vilket det inte finns en sådan neutraliseringsmöjlighet för ett moderbolag med hemvist i denna stat som trots att det har äganderättsliga band med andra enheter med hemvist i samma stat som skulle göra det möjligt att bilda en skattegrupp, inte har valt att ingå i en sådan grupp, med avseende på utdelningar som det erhållit från dotterbolag med hemvist i denna stat och med avseende på utdelningar från dotterbolag som är etablerade i andra medlemsstater och som, förutom hemvistvillkoret, uppfyller villkoren för att kunna omfattas av systemet?

Begäran om förhandsavgörande framställd av Szegedi Törvényszék (Ungern) den 28 juni 2022 – SOLE-MiZo Zrt. mot Nemzeti Adó- és Vámhivatal Fellebbviteli Igazgatósága

(Mål C-426/22)

(2022/C 340/28)

Rättegångsspråk: ungerska

Hänskjutande domstol

Szegedi Törvényszék

Parter i det nationella målet

Klagande: SOLE-MiZo Zrt.

Motpart: Nemzeti Adó- és Vámhivatal Fellebbviteli Igazgatósága

Tolkningsfrågor

1)

Vid sådana omständigheter där räntan på den överskjutande avdragsgilla mervärdesskatt (nedan kallad ränta på mervärdesskatt) som inte kunnat tillgodoföras den beskattningsbara personen på grund av villkoret om ”betalt vederlag”, i enlighet med medlemsstatens lagstiftning, ska beräknas med tillämpning av en räntesats som ovedersägligt täcker krediträntan på den korta penningmarknaden och som fastställs på grundval av centralbankens referensränta med tillägg av två procentenheter, i förhållande till mervärdesskattedeklarationsperioden, vilket innebär att räntan ska börja löpa från och med dagen efter den dag då den beskattningsbara personen gett in mervärdesskattedeklarationsblanketten med uppgift om den överskjutande mervärdesskatt som ska föras över till påföljande deklarationsperiod på grund av villkoret om ”betalt vederlag”, och fram till och med sista dagen för ingivande av påföljande mervärdesskattedeklarationsblankett: Ska då unionsrätten, särskilt artikel 183 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (1) (nedan kallat mervärdesskattedirektivet), effektivitetsprincipen, likvärdighetsprincipen, principen om direkt effekt och proportionalitetsprincipen och EU-domstolens dom av den 23 april 2020 i de förenade målen Sole-Mizo och Dalmandi Mezőgazdasági (C-13/18 och C-126/18) (nedan kallad domen Sole-Mizo och Dalmandi Mezőgazdasági) tolkas så, att den utgör hinder för en sådan praxis i en medlemsstat som den som är omtvistad i förevarande mål, enligt vilken det inte är tillåtet att, utöver ränta på mervärdesskatten, betala ränta som syftar till att gottgöra den beskattningsbara personen för en penningvärdesförsämring av det aktuella beloppet som skett på grund av den tid som förflutit efter ovannämnda deklarationsperiod fram till den dag då räntan faktiskt betalas?

2)

Om föregående fråga ska besvaras jakande: Ska den unionsrätt som nämns i den första frågan och domen Sole-Mizo och Dalmandi Mezőgazdasági tolkas så, att det är förenligt härmed att en nationell domstol fastställer räntesatsen för penningvärdesförsämringen och gör detta på ett sådant sätt att räntesatsen blir densamma som inflationstakten?

3)

Ska den unionsrätt som nämns i den första frågan och domen Sole-Mizo och Dalmandi Mezőgazdasági tolkas så, att de utgör hinder för en praxis i en medlemsstat enligt vilken det, vid beräkningen av beloppet för penningvärdesförsämringen, även beaktas att den berörda beskattningsbara personen fram till dess att villkoret om ”betalt vederlag” uppfyllts, det vill säga fram till betalningen av ersättningen för varan eller tjänsten, hade erhållit ersättningen för förvärven jämte motsvarande mervärdesskatt, och det även utvärderas, förutom inflationstakten som fastställts för perioden med penningvärdesförsämring, under hur lång tid den beskattningsbara personen berövades mervärdesskatten (inte kunde erhålla återbetalning av den)?

---

(1)  EUT L 347, 2006, s. 1.

Överklagande ingett den 5 juli 2022 av Leon Leonard Johan Veen av den dom som tribunalen (åttonde avdelningen) meddelade den 27 april 2022 i mål T-436/21, Veen mot Europol

(Mål C-444/22 P)

(2022/C 340/29)

Rättegångsspråk: slovakiska

Parter

Klagande: Leon Leonard Johan Veen (ombud: M. Mandzák, avocat)

Övriga parter i målet: Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning, Konungariket Spanien

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva den överklagade domen i dess helhet;

—	återförvisa målet till tribunalen, och

—	förordna att tribunalen ska besluta om rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sitt överklagande åberopar klaganden fyra grunder. Tribunalen gjorde en felaktig rättslig bedömning och tillämpade materiell rätt på ett felaktigt sätt, bland annat vad gäller svarandens skadeståndsansvar och dennes skyldighet att behandla personuppgifter vid korsvisa kontroller. Tribunalen gjorde även fel då den fann att det inte fanns något orsakssamband mellan svarandens agerande och den skadevållande handlingen. Vidare underlät tribunalen att motivera den överklagade domen på ett tillräckligt sätt.

Överklagande ingett den 4 juli 2022 av Larko Geniki Metalleftiki kai Metallourgiki AE av den dom som tribunalen (tredje avdelningen) meddelade den 4 maj 2022 i mål T-423/14, Larko Geniki Metalleftiki kai Metallourgiki AE mot kommissionen

(Mål C-445/22 P)

(2022/C 340/30)

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Klagande: Larko Geniki Metalleftiki kai Metallourgiki AE (ombud: advokaterna Ν. Korogiannakis, I. Dryllerakis och E. Rantos)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva den dom som tribunalen (tredje avdelningen) meddelade den 4 maj 2022 i mål T-423/14, Larko Geniki Metalleftiki kai Metallourgiki AE (EU:T:2022:268),

—	återförvisa målet till tribunalen för förnyad prövning, och

—	besluta att frågan om rättegångskostnaderna ska anstå.

Grunder och huvudargument

Klaganden åberopar följande grund till stöd för sitt överklagande:

Grund: Åsidosättande av artikel 107.1 FEUF vad gäller slutsatsen att åtgärd 2 (den statliga garantin 2008) har inneburit att klaganden har fått en fördel.

Enligt klaganden har tribunalen gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning i flera avseenden när den kom fram till att åtgärd 2 (den statliga garantin 2008) har inneburit att klaganden har fått en fördel i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF.

Klaganden gör särskilt gällande att tribunalen har gjort en felaktig tolkning av punkt 3.2 d i kommissionens tillkännagivande om garantier och att den, i strid med domstolens praxis, har fördelat bevisbördan oriktigt mellan kommissionen och den berörda medlemsstaten.

Slutsatsen i den överklagade domen bygger dessutom på otillräckliga uppgifter som inte hänför sig till tiden innan åtgärd 2 beviljades, vilket strider mot vad domstolen slog fast i domen av den 26 mars 2020 i mål C-244/18 P, Larko Geniki Metalleftiki kai Metallourgiki AE/kommissionen.

Slutligen anser klaganden att denna slutsats endast bygger på en negativ presumtion, grundad på avsaknaden av uppgifter som medger en motsatt slutsats, utan att det finns andra relevanta uppgifter som kan visa att det faktiskt föreligger en fördel.

Överklagande ingett den 5 juli 2022 av Robert Roos m.fl. av den dom som tribunalen (åttonde avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 27 april 2022 i de förenade målen T-710/21, T-722/21 och T-723/21, Robert Roos m.fl. mot Europaparlamentet

(Mål C-458/22 P)

(2022/C 340/31)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Robert Roos m.fl. (ombud: P. de Bandt, avocat, M. R. Gherghinaru, V. Heinen, avocates)

Övriga parter i målet: Europaparlamentet, IC m.fl.

Klagandenas yrkanden

Klagandena yrkar att domstolen ska

—	upphäva punkterna 1 och 2 i domslutet i den dom som Europeiska unionens tribunal meddelade den 27 april 2022 i de förenade målen T-710/21, T-722/21 och T-723/21,

—	förplikta Europaparlamentet att ersätta kostnaderna för förevarande förfarande vid domstolen, inbegripet advokatkostnaderna.

Grunder och huvudargument

Klagandena har anfört två grunder till stöd för sitt överklagande.

Den första grunden avser en felaktig rättstillämpning på grund av att det angripna beslutet inte har någon giltig rättslig grund.

Tribunalen gjorde sig skyldig till en felaktig rättstillämpning när den fann att artikel 25.2 i Europaparlamentets arbetsordning utgjorde en giltig rättslig grund dels för att begränsa tillträdet till Europaparlamentets lokaler till endast sådana personer som innehar ett giltigt digitalt EU-covidintyg, dels för att utgöra grunden för behandling av mycket känsliga personuppgifter avseende klagandena. Den överklagade domen innebär särskilt åsidosättanden av följande bestämmelser och generella rättsprinciper: i) artiklarna 8, 52.1 och 52.3 i stadgan; ii) artikel 7 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier; iii) artikel 2 i Europaparlamentets beslut 2005/684/EG, Euratom av den 28 september 2005, om antagande av Europaparlamentets ledamotsstadga (1); iv) artikel 5.2 i förordning 2018/1725 (2); v) skyldigheten för tribunalen att motivera sina domar som slås fast i artiklarna 36 och 53 första stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol; vi) den generella rättsprincipen om parallella former; och vii) principen om normhierarki.

Klagandenas andra grund avser åsidosättande av såväl principen om ändamålsbegränsning för behandlingen av personuppgifter som legalitetsprincipen.

Tribunalen gjorde sig skyldig till en felaktig rättstillämpning när den fann att Europaparlamentet hade rätt att behandla de personuppgifter som fanns i klagandenas nationella covidintyg i syfte att begränsa tillträdet till Europaparlamentets lokaler trots att ett sådant syfte inte angavs i belgisk rätt eller i fransk rätt. Tribunalen gjorde sig också skyldig till en felaktig rättstillämpning när den fann att Europaparlamentets behandling av personuppgifter omfattades av undantaget i artikel 6 i förordning 2018/1725.

Därigenom innebär den överklagade domen åsidosättande av följande bestämmelser och generella rättsprinciper: i) artikel 4.1 a, b och c, och artiklarna 5 och 6 i förordning 2018/1725; och ii) tribunalens skyldighet att motivera sina domar, vilken slås fast i artiklarna 36 och 53 första stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol.

---

(1)  EUT L 262, 2005, s. 1.

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (EUT L 295, 2018, s. 39).

Överklagande ingett den 14 juli 2022 av OC av den dom som tribunalen (nionde avdelningen) meddelade den 4 maj 2022 i mål T-384/20, OC mot kommissionen

(Mål C-479/22 P)

(2022/C 340/32)

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Klagande: OC (ombud: advokaten I. Ktenidis)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Överklagandet gäller: upphävande av dom meddelad av tribunalen (nionde avdelningen) den 4 maj 2022 i mål T-384/20, OC mot Europeiska kommissionen (ECLI:EU:T:2022:273)

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva den överklagade domen i sin helhet,

—	slutligt avgöra målet,

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna avseende såväl överklagandeförförandet som avseende förfarandet i första instans.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sitt överklagande åberopar klaganden följande tre grunder:

1)

Den första grunden: Felaktig tolkning av artikel 3 led 1 i förordning (EU) 2018/1725 (1) såvitt gäller dels begreppet ”identifierbar” fysisk person, dels uttrycket hjälpmedel som rimligen kan komma att användas för att identifiera den fysiska personen, samt missuppfattning av bevis för att en enskild kan identifiera klaganden.

2)	Den andra grunden: Felaktig tolkning av artikel 9.1 i förordning nr 883/2013 (2) och av artikel 48.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna jämförd med artikel 6.2 i Europakonventionen såvitt gäller omfattningen av oskuldspresumtionen.

3)	Den tredje grunden: Missuppfattning av bevisning gällande åsidosättande av rätten till god förvaltning som stadgas i artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (EUT L 295, 2018, s. 39)

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 (EUT L 248, 2013, s. 1)

Överklagande ingett den 22 juli 2022 av Europeiska kommissionen av den dom som tribunalen (sjätte avdelningen) meddelade den 11 maj 2022 i mål T-151/20, Republiken Tjeckien mot Europeiska kommissionen

(Mål C-494/22 P)

(2022/C 340/33)

Rättegångsspråk: tjeckiska

Parter

Klagande: Europeiska kommissionen (ombud: J.-P. Keppenne, T. Materne och P. Němečková)

Övriga parter i målet: Republiken Tjeckien, Konungariket Belgien och Republiken Polen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva punkt 1 i domslutet i den dom som Europeiska unionens tribunal meddelade den 11 maj 2022, Republiken Tjeckien/kommissionen (T-151/20, EU:T:2022:281),

—	ogilla talan i mål T-151/20 eller i andra hand återförvisa ärendet till tribunalen för förnyad prövning av de invändningar som ännu inte har prövats, och

—

för det fall domstolen meddelar ett slutligt avgörande i förevarande mål, förplikta Republiken Tjeckien att ersätta Europeiska kommissionens kostnader inom ramen för förfarandena vid Euroepiska unionens tribunal och domstol, eller, för det fall ärendet återförvisas till tribunalen för en förnyad prövning, fastställa att frågan om rättegångskostnader ska anstå.

Grunder och huvudargument

Till stöd för överklagandet har klaganden anfört två grunder.

Den första grunden: Tribunalen har gjort sig skyldig till en felaktig rättstillämpning genom sin tolkning av artikel 6.3 b och 17.2 i rådets förordning (EG, Euratom) nr nr 1150/2000 (1) av den 22 maj 2000, i ändrad lydelse.

Tribunalen har i detta avseende gjort sig skyldig till en felaktig rättstillämpning genom sin tolkning av artikel 6.3 i denna förordning när den bedömde att bokföringen i B-räkenskaperna av belopp som motsvarade anspråk vilka fastställts enligt artikel 2 i denna förordning var en rent bokföringsmässig åtgärd, varför de frister som föreskrivs för att genomföra denna inte ska beräknas från det datum då de aktuella anspråken borde ha fastställts, utan från det datum då dessa anspråk faktiskt har fastställts av myndigheterna i Republiken Tjeckien.

Tribunalen gjorde sig således även skyldig till en felaktig rättstillämpning genom sin bedömning att Republiken Tjeckien kunde åberopa möjligheten att undantas från skyldigheten att betala kommissionen det omtvistade beloppet med stöd av artikel 17.2 i den ovannämnda förordningen (invändning mot punkterna 85–93 i den överklagade domen).

Den andra grunden: Tribunalen har även gjort sig skyldig till en felaktig rättstillämpning genom sin tolkning av artikel 2.1 och 17.1 i rådets förordning nr 1150/2000, jämförda med artikel 217.1 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 (2) av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen och artikel 325 FEUF, enligt vilka medlemsstaterna är skyldiga att bekämpa bedrägerier och annan kriminell verksamhet som kan skada unionens finansiella intressen, i den mån tribunalen har bedömt att Republiken Tjeckien inte hade fastställt de ifrågavarande anspråken för sent när detta fastställande inte hade gjorts dagarna efter återvändandet av den representant för de tjeckiska tullmyndigheterna som hade deltagit i ett kontrollbesök som genomfördes av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) i Laos i november år 2007 (invändning mot punkterna 94–126 i den överklagade domen).

Tribunalen har följaktligen gjort en felaktig bedömning av den rättsliga ramens tillämplighet i den mån tribunalen borde ha tillåtit Republiken Tjeckien att invänta Olafs tillhandahållande av den bevisning som insamlats under kontrollbesöket (och därmed underlåta att uppfylla sin skyldighet att fastställa unionens anspråk på egna medel) till skada för unionens finansiella intressen. Tribunalen borde ha tolkat tillämplig unionsrätt på så sätt att Republiken Tjeckien, i enlighet med omsorgsprincipen, var skyldig att kräva att Olaf skulle tillhandahålla den bevisning som insamlats under kontrollbesöket omedelbart efter återvändandet av dess representant vid detta kontrollbesök, vilket borde ha möjliggjort för Republiken Tjeckien att fastställa unionens anspråk avseende egna medel under de dagar som följde återvändandet av den tjeckiska representanten från kontrollbesöket i Laos.

---

(1)  Rådets förordning (EG, Euratom) nr 1150/2000 av den 22 maj 2000 om genomförande av beslut 94/728/EG, Euratom om systemet för gemenskapernas egna medel (EGT L 130, 2000, s. 1).

(2)  EGT L 302, 1992, s. 1.

Tribunalens dom av den 6 juli 2022 – ABVL Bank mot Gemensamma resolutionsnämnden

(Mål T-280/18) (1)

(Ekonomiska och monetära unionen - Bankunionen - Gemensam resolutionsmekanism för kreditinstitut och vissa värdepappersföretag (den gemensamma resolutionsmekanismen) - Resolutionsmekanism som är tillämplig på en enhet som fallerar eller sannolikt kommer att fallera - Gemensamma resolutionsnämndens beslut att inte vidta resolutionsåtgärder - Talan om ogiltigförklaring - Rättsakt som går någon emot - Berättigat intresse av att få saken prövad - Talerätt - Delvist upptagande till sakprövning - Artikel 18 i förordning (EU) nr 806/2014 - Befogenhet för rättsaktens upphovsman - Rätten att bli hörd - Motiveringsskyldighet - Proportionalitet - Likabehandling)

(2022/C 340/34)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Sökande: ABLV Bank AS (Riga, Lettland) (ombud: O. Behrends, advokat)

Svarande: Gemensamma resolutionsnämnden (ombud: J. De Carpentier, E. Muratori och H. Ehlers, biträdda av J. Rivas Andrés, advokat, och B. Heenan, solicitor)

Part som har intervenerat till stöd för svaranden: Europeiska centralbanken (ombud: R. Ugena, A. Witte och A. Lefterov)

Saken

Talan väckt med stöd av artikel 263 FEUF varigenom sökanden, ABLV Bank AS, har yrkat att tribunalen ska ogiltigförklara Gemensamma resolutionsnämndens beslut av den 23 februari 2018 att inte anta en resolutionsordning för kreditinstituten ABLV Bank AS och ABLV Bank Luxembourg SA, i den mening som avses i artikel 18.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 av den 15 juli 2014 om fastställande av enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för resolution av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam resolutionsmekanism och en gemensam resolutionsfond och om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 (EUT L 225, 2014, s. 1).

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	ABLV Bank AS ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Gemensamma resolutionsnämnden.

3)	Europeiska centralbanken (ECB) ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 259, 23.7.2018.

Tribunalens dom av den 6 juli 2022 – Puigdemont i Casamajó och Comín i Oliveres mot parlamentet

(Mål T-388/19) (1)

(Institutionell rätt - Ledamot av parlamentet - Vägran av parlamentets talman att erkänna valda kandidaters ställning som Europaparlamentariker och de rättigheter som följer av uppdraget - Talan om ogiltigförklaring - Rättsakter mot vilka talan inte kan väckas - Avvisning)

(2022/C 340/35)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Sökande: Carles Puigdemont i Casamajó (Waterloo, Belgien), Antoni Comín i Oliveres (Waterloo) (ombud: advokaterna P. Bekaert, G. Boye och S. Bekaert, samt B. Emmerson, QC)

Svarande: Europaparlamentet (ombud: N. Görlitz, T. Lukácsi och C. Burgos)

Part som har intervenerat till stöd för svaranden: Konungariket Spanien (ombud: A. Gavela Llopis)

Saken

Talan med stöd av artikel 263 FEUF, varigenom, sökandena yrkar ogiltigförklaring av dels instruktionen av den 29 maj 2019 från Europaparlamentets talman att neka sökandena tillträde till den särskilda mottagningstjänsten som inrättats för tillträdande ledamöter i Europaparlamentet och beviljande av en temporär ackreditering, dels Europaparlamentets talmans vägran i skrivelsen av den 27 juni 2019 att tillerkänna dem ställning som Europaparlamentariker.

Domslut

1)	Talan avvisas.

2)	Carles Puigdemont i Casamajó och Antoni Comín i Oliveres ska bära sina egna rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som uppstått för Europaparlamentet, inklusive i målen T-388/19 R, C-646/19 P(R), och T-388/19 R-RENV.

3)	Konungariket Spanien ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 270, 12.8.2019.

Tribunalens dom av den 13 juli 2022 – Design Light & Led Made in Europe och Design Luce & Led Made in Italy mot kommissionen

(Mål T-886/19) (1)

(Konkurrens - Missbruk av dominerande ställning - Konkurrensbegränsande samverkan - Sektorn för LED-belysning - Program för tilldelning av patentlicenser (Patent Licensing Program) - Beslut att avslå ett klagomål - Artikel 7 i förordning (EG) nr 773/2004 - Uppenbart oriktig bedömning - Motiveringsskyldighet - Inget unionsintresse - Sannolikheten för att kunna fastställa att det föreligger en överträdelse)

(2022/C 340/36)

Rättegångsspråk: italienska

Rättegångsdeltagare

Sökande: Design Light & Led Made in Europe (Milano, Italien) och Design Luce & Led Made in Italy (Rom, Italien) (ombud: advokaterna M. Maresca, D. Maresca och S. Pelleriti)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: B. Ernst, C. Sjödin och J. Szczodrowski)

Part som har intervenerat till stöd för svaranden: Signify Holding BV (Eindhoven, Nederländerna) (ombud: advokaterna R. Snelders, R. Lepetska och N. Van Belle)

Saken

Talan enligt artikel 263 FEUF, genom vilken sökandena yrkar ogiltigförklaring av kommissionens beslut C(2019) 7805 final av den 25 oktober 2019, genom vilket kommissionen avslog sökandenas klagomål avseende de åsidosättande av artiklarna 101 och 102 FEUF som Koninklijke Philips NV påstods ha gjort sig skyldig till (ärende AT.39913 – LED).

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Design Light & Led Made in Europe et Design Luce & Led Made in Italy ska ersätta rättegångskostnaderna.

3)	Signify Holding BV ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 61, 24.2.2020.

Tribunalens dom av den 13 juli 2022 – Tartu Agro mot kommissionen

(Mål T-150/20) (1)

(Statligt stöd - Jordbruk - Arrendeavtal avseende jordbruksmark i Estland - Beslut enligt vilket stödet förklaras vara oförenligt med den inre marknaden och enligt vilket stödet ska återbetalas - Fördel - Fastställande av marknadspriset - Principen om en privat aktör - Komplicerade ekonomiska bedömningar - Domstolskontroll - Beaktande av samtliga relevanta omständigheter - Omsorgsplikt)

(2022/C 340/37)

Rättegångsspråk: estniska

Rättegångsdeltagare

Sökande: Tartu Agro AS (Tartu, Estland) (ombud: advokaterna T. Järviste, T. Kaurov, M. Valberg och M. Peetsalu)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: V. Bottka och E. Randvere)

Saken

Genom sin talan med stöd av artikel 263 FEUF yrkar sökanden ogiltigförklaring av kommissionens beslut C(2020) 252 final av den 24 januari 2020 om SA.39182 (2017/C) (f.d. 2017/NN) (f.d. 2014/CP) Påstått olagligt stöd till AS Tartu Agro.

Domslut

1)	Kommissionens beslut C(2020) 252 final av den 24 januari 2020 om SA.39182 (2017/C) (f.d. 2017/NN) (f.d. 2014/CP) ¬ Påstått olagligt stöd till AS Tartu Agro ogiltigförklaras.

2)	Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Tartu Agros rättegångskostnader, inklusive de kostnader som hänför sig till det intermistiska förfarandet.

---

(1)  EUT C 175, 25.5.2020.

Tribunalens dom av den 6 juli 2022 – JP mot kommissionen

(Mål T-179/20) (1)

(Personalmål - Allmänt uttagningsprov - Meddelande om uttagningsprov EPSO/AD/363/18 för rekrytering av handläggare inom skatteområdet (AD 7) - Beslut att inte uppta sökanden i reservlistan - Uttagningskommitténs sammansättning - Stabilitet - Uppenbart oriktig bedömning - Ansvar)

(2022/C 340/38)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Sökande: JP (ombud: advokaterna S. Rodrigues och A. Champetier)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: T. Lilamand, D. Milanowska och A.-C. Simon)

Saken

Talan med stöd av artikel 270 FEUF med yrkande om dels ogiltigförklaring av beslutet av den 10 december 2019 genom vilket uttagningskommittén i uttagningsförfarandet EPSO/AD/363/18, efter omprövning, beslutade att inte uppta sökanden i reservlistan över godkända sökande vid nämnda uttagningsprov, dels ersättning för den skada som sökanden påstår sig ha lidit genom detta beslut.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	JP ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 209, 22.6.2020.

Tribunalens dom av den 6 juli 2022 – Aerospinning Master Franchising mot EUIPO Mad Dogg Athletics (SPINNING)

(Mål T-246/20) (1)

(EU-varumärke - Upphävandeförfarande - EU-ordmärket SPINNING - Varumärke som blivit en allmän beteckning i handeln för en vara eller tjänst för vilken varumärket är registrerat - Artikel 51.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 58.1 b i förordning (EU) 2017/1001) - Omsättningskrets)

(2022/C 340/39)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Aerospinning Master Franchising s. r. o. (Prag, Republiken Tjeckien) (ombud: advokaten K. Labalestra)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: D. Walicka och V. Ruzek)

Motpart vid överklagandenämnden vid EUIPO, tillika intervenient vid tribunalen: Mad Dogg Athletics, Inc. (Venice, Kalifornien, Förenta staterna) (ombud: advokaten J. Steinberg)

Saken

Överklagande enligt artikel 263 FEUF av det beslut som meddelades av EUIPO:s fjärde överklagandenämnd den 26 februari 2020 (ärende R 369/2019-4) om ett upphävandeförfarande mellan klaganden och intervenienten

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Aerospinning Master Franchising s. r. o. ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 215, 29.6.2020.

Tribunalens dom av den 6 juli 2022 – Zhejiang Hangtong Machinery Manufacture och Ningbo Hi-Tech Zone Tongcheng Auto Parts mot kommissionen

(Mål T-278/20) (1)

(Dumpning - Import av stålhjul med ursprung i Kina - Införande av slutgiltig antidumpningstull och slutgiltigt uttag av provisorisk tull - Artikel 17.4, artikel 18 och artikel 20 i förordning (EU) 2016/1036 - Bristande samarbete - De uppgifter som lämnats till kommissionen är otillräckliga)

(2022/C 340/40)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Zhejiang Hangtong Machinery Manufacture Co. Ltd (Taizhou, Kina), Ningbo Hi-Tech Zone Tongcheng Auto Parts Co. Ltd (Ningbo, Kina) (ombud: advokaterna K. Adamantopoulos och P. Billiet)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: K. Blanck och G. Luengo)

Saken

Talan enligt artikel 263 FEUF om delvis ogiltigförklaring av kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/353 av den 3 mars 2020 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och slutgiltigt uttag av den provisoriska tull som införts på import av stålhjul med ursprung i Folkrepubliken Kina (EUT L 65, 2020, s. 9).

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Zhejiang Hangtong Machinery Manufacture Co. Ltd och Ningbo Hi-Tech Zone Tongcheng Auto Parts Co. Ltd ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 222, 6.7.2020.

Tribunalens dom av den 6 juli 2022 – MZ mot kommissionen

(Mål T-631/20) (1)

(Personalmål - Tjänstemän - Uttagningsprov Epso/AD/363/18 för att rekrytera handläggare inom skatteområdet - Begränsning av valet av det andra språk på vilket proven utförs - Beslut att inte föra upp sökandens namn på reservlistan - Invändning om rättsstridighet - Upptagande till sakprövning - Diskriminering på grund av språk - Tjänstens speciella art - Motivering - Tjänstens intresse - Proportionalitet)

(2022/C 340/41)

Rättegångsspråk: italienska

Rättegångsdeltagare

Sökande: MZ (ombud: advokaten M. Velardo)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: T. Lilamand, D. Milanowska och A.-C. Simon, biträdda av advokaten A. Dal Ferro)

Saken

Talan med stöd av artikel 270 FEUF med yrkande om ogiltigförklaring av beslutet av den 10 december 2019 genom vilket uttagningskommittén i uttagningsförfarandet EPSO/AD/363/18, efter omprövning, beslutade att inte uppta MZ:s namn på reservlistan för rekrytering av handläggare i lönegrad AD 7 på skatteområdet.

Domslut

1)	Det beslut som uttagningskommittén i uttagningsprov Epso/AD/363/18 antog den 10 december 2019 om att, efter omprövning, inte föra upp MZ:s namn på reservlistan för rekrytering av handläggare i lönegrad AD 7 på skatteområdet ogiltigförklaras.

2)	Europeiska kommissionen ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 423, 7.12.2020.

Tribunalens dom av den 6 juli 2022 – OC mot EEAS

(Mål T-681/20) (1)

(Skadeståndsansvar - Personalmål - Personal vid EEAS som tjänstgör i ett tredje land - Rapporterings av oegentligheter - Inspektionsrapport - Förflyttning - Rättsakter som går någon emot - Ageranden som inte utgör beslut - Iakttagande av krav i det administrativa förfarandet - Skydd för visselblåsare - Artikel 22 a i tjänsteföreskrifterna - Omsorgsplikt - Artiklarna 7 och 8 i stadgan om de grundläggande rättigheterna - Respekt för privatlivet - Skydd av personuppgifter)

(2022/C 340/42)

Rättegångsspråk: franska

Rättegångsdeltagare

Sökande: OC (ombud: advokaterna L. Levi och A. Champetier)

Svarande: Europeiska utrikestjänsten (ombud: S. Marquardt och R. Spáč)

Saken

Talan med stöd av artikel 270 FEUF om ersättning för den skada som sökanden förorsakats genom rättsakter och beteenden av Europeiska utrikestjänsten (EEAS).

Domslut

1)	Europeiska utrikestjänsten (EEAS) ska ersätta OC med 10 000 euro för den ideella skada som förorsakats.

2)	Talan ogillas i övrigt.

3)	EEAS ska bära sina rättegångskostnader och ersätta hälften av de rättegångskostnader som uppkommit för OC.

---

(1)  EUT C 19, 18.1.2021.

Tribunalens dom av den 6 juli 2022 – VI mot kommissionen

(Mål T-20/21) (1)

(Personalmål - Tjänstemän - Rekrytering - Allmänt uttagningsprov EPSO/AD/363/18 - Beslut att inte föra upp sökandens namn på reservlistan - Likabehandling - Stabilitet i uttagningskommitténs sammansättning)

(2022/C 340/43)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Sökande: VI (ombud: advokaterna D. Rovetta och V. Villante)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: T. Lilamand, D. Milanowska och A.-C. Simon)

Saken

Talan med stöd av artikel 270 FEUF med yrkande om dels ogiltigförklaring av, för det första, uttagningskommitténs beslut att inte uppta sökanden i reservlistan från nämnda uttagningsprov, för det andra, samma uttagningskommittés beslut att avslå sökandens begäran om omprövning av det ursprungliga beslutet, för det tredje, kommissionens beslut av den 20 augusti 2019 att avslå sökandens klagomål, för det fjärde, meddelandet om uttagningsprov EPSO/AD/363/18 av den 11 oktober 2018 som anordnades för att upprätta två reservlistor för kommissionens rekrytering av tjänstemän (AD 7) inom områdena tull och skatt, och, för det femte, reservlistan från uttagningsprovet, dels ersättning för den skada som sökanden påstår sig ha lidit.

Domslut

1)	Det beslut som uttagningskommittén i uttagningsprov EPSO/AD/363/18 antog den 27 februari 2020 om att, efter omprövning, inte föra upp VI:s namn på reservlistan för nämnda uttagningsprov ogiltigförklaras.

2)	Talan ogillas i övrigt.

3)	Europeiska kommissionen ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 128, 12.4.2021.

Tribunalens dom av den 6 juli 2022 – Colombani mot Europeiska utrikestjänsten

(Mål T-129/21) (1)

(Personalmål - Tjänstemän - Personal vid Europeiska utrikestjänsten - Tjänst som chef för unionens delegation i Kanada - Tjänst som direktör för Nordafrika och Mellanöstern - Avslag på ansökan)

(2022/C 340/44)

Rättegångsspråk: franska

Rättegångsdeltagare

Sökande: Jean-Marc Colombani (Auderghem, Belgien) (ombud: advokaten N. de Montigny)

Svarande: Europeiska utrikestjänsten (ombud: S. Marquardt och R. Spáč, biträdda av advokaterna M. Troncoso Ferrer och F.-M. Hislaire)

Saken

Talan med stöd av artikel 270 FEUF med yrkande om ogiltigförklaring av beslutet av den 17 april 2020, genom vilket Europeiska utrikestjänsten avslog hans ansökan avseende tjänsten som direktör för Nordafrika och Mellanöstern (meddelande om ledig tjänst 2020/48), och av beslutet av den 6 juli 2020, genom vilket Europeiska utrikestjänsten avslog hans ansökan avseende tjänsten som chef för unionens delegation i Kanada (meddelande om ledig tjänst 2020/134).

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Jean Marc Colombani ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 182, 10.5.2021.

Tribunalens dom av den 6 juli 2022 – Zdút mot EUIPO – Nehera m.fl. (nehera)

(Mål T-250/21) (1)

(EU-varumärke - Ogiltighetsförfarande - EU-figurmärket NEHERA - Absolut ogiltighetsgrund - Ond tro föreligger inte - Artikel 52.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 59.1 b i förordning (EU) 2017/1001))

(2022/C 340/45)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Ladislav Zdút (Bratislava, Slovakien) (ombud: advokaten Y. Echevarría García)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: D. Gája)

Motpart vid överklagandenämnden vid EUIPO, tillika intervenient vid tribunalen: Isabel Nehera (Sutton, Ontario, Kanada), Jean-Henri Nehera (Burnaby, British Columbia, Kanada), Natacha Sehnal, (Montferrier-sur-Lez, Frankrike) (ombud: advokaten W. Woll)

Saken

Överklagande enligt artikel 263 FEUF av det beslut som andra överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) meddelade den 10 mars 2021 (ärende R 1216/2020-2).

Domslut

1)	Det beslut som andra överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) meddelade den 10 mars 2021 (ärende R 1216/2020-2) ogiltigförklaras.

2)	EUIPO ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Ladislav Zdúts kostnader, inklusive de nödvändiga kostnaderna för förfarandet vid överklagandenämnden.

3)	Isabel Nehera, Jean-Henri Nehera och Natacha Sehnal ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 278, 12.7.2021.

Tribunalens dom av den 13 juli 2022 – Tigercat International mot EUIPO – Caterpillar (Tigercat)

(Mål T-251/22) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket Tigercat - Det äldre EU-figurmärket CAT - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001))

(2022/C 340/46)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Tigercat International Inc. (Cambridge, Ontario, Kanada) (ombud: advokaterna B. Führmeyer och E. Matthes)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: P. Georgieva, D. Gája och V. Ruzek)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Caterpillar Inc. (Peoria, Illinois, Förenta staterna) (ombud: advokaterna A. Renck och S. Petivlasova)

Saken

Genom sitt överklagande enligt artikel 263 FEUF yrkar klaganden att det beslut som meddelades av andra överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) den 25 februari 2021 (ärende R 16/2020-2), avseende ett invändningsförfarande mellan intervenienten och klaganden, ska upphävas och ändras.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Tigercat International Inc. ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 263, 5.7.2021.

Tribunalens dom av den 13 juli 2022 – Pejovič mot EUIPO – ETA živilska industrija (TALIS)

(Mål T-283/21) (1)

(EU-varumärke - Ogiltighetsförfarande - EU-ordmärket TALIS - Absolut ogiltighetsgrund - Ond tro - Artikel 52.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (sedermera artikel 59.1 b i förordning (EU) 2017/1001))

(2022/C 340/47)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Edvin Pejovič (Pobegi, Slovenien) (ombud: advokat U. Pogačnik)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: J. Ivanauskas)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: ETA živilska industrija d.o.o. (Kamnik, Slovenien) (ombud: advokat J. Sibinčič)

Saken

Överklagande enligt artikel 263 FEUF med yrkande om ogiltigförklaring och ändring av det beslut som fjärde överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) meddelade den 23 mars 2021 (ärende R 888/2020-4).

Domslut

1)	Det beslut som fjärde överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) meddelade den 23 mars 2021 (ärende R 888/2020-4) ogiltigförklaras.

2)	Överklagandet ogillas i övrigt.

3)	EUIPO ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Edvin Pejovič inom ramen för förevarande förfarande och förfarandet vid överklagandenämnden.

4)	ETA živilska industrija d.o.o. ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 278, 12.7.2021.

Tribunalens dom av den 13 juli 2022 – Pejovič mot EUIPO – ETA živilska industrija (RENČKI HRAM)

(Mål T-284/21) (1)

(”EU-varumärke - Ogiltighetsförfarande - EU-figurmärket RENČKI HRAM - Absolut ogiltighetsgrund - Ond tro - Artikel 52.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 59.1 b i förordning (EU) 2017/1001)”)

(2022/C 340/48)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Edvin Pejovič (Pobegi, Slovenien) (ombud: advokaten U. Pogačnik)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: J. Ivanauskas)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: ETA živilska industrija d.o.o. (Kamnik, Slovenien) (ombud: advokaten J. Sibinčič)

Saken

Klaganden har genom sitt överklagande med stöd av artikel 263 FEUF yrkat om ogiltigförklaring och ändring av det beslut som fjärde överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) meddelade den 23 mars 2021 (ärende R 1050/2020-4).

Domslut

1)	Det beslut som fjärde överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) meddelade den 23 mars 2021 (ärende R 1050/2020-4) ogiltigförklaras.

2)	Överklagandet ogillas i övrigt.

3)	EUIPO ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Edvin Pejovič inom ramen för förevarande förfarande och inom ramen för förfarandet vid överklagandenämnden.

4)	ETA živilska industrija d.o.o. ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 278, 12.7.2021.

Tribunalens dom av den 13 juli 2022 – Pejovič mot EUIPO – ETA živilska industrija (RENŠKI HRAM)

(Mål T-286/21) (1)

(EU-varumärke - Ogiltighetsförfarande - EU-ordmärket RENŠKI HRAM - Absolut ogiltighetsgrund - Ond tro - Artikel 52.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (sedermera artikel 59.1 b i förordning (EU) 2017/1001))

(2022/C 340/49)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Edvin Pejovič (Pobegi, Slovenien) (ombud: U. Pogačnik, advokat)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: J. Ivanauskas)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: ETA živilska industrija d.o.o. (Kamnik, Slovenien) (ombud: J. Sibinčič, advokat)

Saken

Överklagande enligt artikel 263 FEUF med yrkande om ogiltigförklaring och ändring av det beslut som fjärde överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) meddelade den 23 mars 2021 (ärende R 679/202-4).

Domslut

1)	Det beslut som fjärde överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) meddelade den 23 mars 2021 (ärende R 679/202-4) ogiltigförklaras.

2)	Talan ogillas i övrigt.

3)	EUIPO ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Edvin Pejovič inom ramen för förevarande förfarande samt förfarandet vid överklagandenämnden.

4)	ETA živilska industrija d.o.o. ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 278, 12.7.2021.

Tribunalens dom av den 13 juli 2022 – Pejovič mot EUIPO – ETA živilska industrija (SALATINA)

(Mål T-287/21) (1)

(”EU-varumärke - Ogiltighetsförfarande - EU-figurmärket RENČKI HRAM - Absolut ogiltighetsgrund - Ond tro - Artikel 52.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 59.1 b i förordning (EU) 2017/1001)”)

(2022/C 340/50)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Edvin Pejovič (Pobegi, Slovenien) (ombud: advokaten U. Pogačnik)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: J. Ivanauskas)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: ETA živilska industrija d.o.o. (Kamnik, Slovenien) (ombud: advokaten J. Sibinčič)

Saken

Klaganden har genom sitt överklagande med stöd av artikel 263 FEUF yrkat om ogiltigförklaring och ändring av det beslut som fjärde överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) meddelade den 23 mars 2021 (ärende R 889/2020-4).

Domslut

1)	Det beslut som fjärde överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) meddelade den 23 mars 2021 (ärende R 889/2020-4) ogiltigförklaras.

2)	Överklagandet ogillas i övrigt.

3)	EUIPO ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Edvin Pejovič inom ramen för förevarande förfarande och inom ramen för förfarandet vid överklagandenämnden.

4)	ETA živilska industrija d.o.o. ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 278, 12.7.2021.

Tribunalens dom av den 6 juli 2022 – ALO jewelry CZ mot EUIPO – Cartier International (ALOve)

(Mål T-288/21) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket ALOve - Det äldre internationella figurmärket LOVe - Relativt registreringshinder - Otillbörlig fördel av det äldre varumärkets särskiljningsförmåga eller renommé - Artikel 8.5 i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 8.5 i förordning (EU) 2017/1001))

(2022/C 340/51)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: ALO jewelry CZ s. r. o. (Prag, Tjeckien) (ombud: advokaten K. Čermák)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: M. Capostagno)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Cartier International AG (Steinhausen, Schweiz) (ombud: advokaten A. Zalewska)

Saken

Överklagande enligt artikel 263 FEUF med yrkande om ogiltigförklaring av det beslut som femte överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) meddelade den 18 mars 2021 (ärende R 2679/2019-5).

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	ALO jewelry CZ s. r. o ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 278, 12.7.2021.

Tribunalens dom av den 6 juli 2022 – HB mot kommissionen

(Mål T-408/21) (1)

(Offentlig upphandling av tjänster - Tillhandahållande av tekniskt stöd till Höga domarrådet och till de ukrainska myndigheterna - Oegentligheter i förfarandena för tilldelning av kontrakt - Återkrav av felaktigt utbetalda belopp - Beslut som utgör exekutionstitlar - Artikel 299 FEUF - Behörighet för rättshandlingens upphovsman - Unionens utomobligatoriska skadeståndsansvar)

(2022/C 340/52)

Rättegångsspråk: franska

Rättegångsdeltagare

Sökande: HB (ombud: advokaten L. Levi)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: B. Araujo Arce, J. Estrada de Solà och J. Baquero Cruz)

Saken

Talan dels enligt artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av kommissionens beslut C(2021) 3339 final av den 5 maj 2021 om återkrav från sökanden av 4 241 507 euro med avseende på kontraktet med referensnummer TACIS/2006/101–510) och av kommissionens beslut C(2021) 3340 final av den 5 maj 2021 om återkrav från sökanden av 1 197 055,86 euro med avseende på kontraktet med referensnummer CARDS/2008/166-429), dels enligt artikel 268 FEUF om återbetalning av alla de belopp som eventuellt återkrävts av Europeiska kommissionen på grundval av nämnda beslut, jämte dröjsmålsränta med den räntesats som tillämpas av Europeiska centralbanken (ECB), ökad med 7 procentenheter, samt betalning av en symbolisk summa på en euro, med förbehåll för att detta belopp kan ändras, i skadestånd för den ideella skada sökanden lidit.

Domslut

1)	Kommissionens beslut C(2021) 3339 final av den 5 maj 2021 om återkrav från HB av 4 241 507 euro och kommissionens beslut C(2021) 3340 final av den 5 maj 2021 om återkrav från HB av 1 197 055,86 euro ogiltigförklaras.

2)	Talan ogillas i övrigt.

3)	HB och Europeiska kommissionen ska bära sina respektive rättegångskostnader, inklusive kostnaderna för det interimistiska förfarandet.

---

(1)  EUT C 338, 23.8.2021.

Tribunalens beslut av den 6 juli 2022 – Les Éditions P. Amaury mot EUIPO – Golden Balls (BALLON D’OR)

(Mål T-478/21) (1)

(EU-varumärken - Upphävandeförfarande - EU-ordmärket BALLON D’OR - Faktisk användning av varumärket - Delvis upphävande - Artikel 51.1 a i förordning (EG) nr 207/2009 [nu artikel 58.1 a i förordning (EU) 2017/1001] - Bevis för faktisk användning - Bevisvärdering - Kvalificering av tjänster)

(2022/C 340/53)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Les Éditions P. Amaury (Boulogne-Billancourt, Frankrike) (ombud: advokaterna T. de Haan och M. Laborde)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: M. Chylińska och J. Crespo Carrillo)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Golden Balls Ltd (London, Förenade kungariket) (ombud: M. Hawkins, solicitor, advokaterna T. Dolde och V. Pati)

Saken

Överklagande med stöd av artikel 263 FEUF genom vilket klaganden har yrkat ogiltigförklaring av det beslut som meddelades av fjärde överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) den 7 juni 2021 (ärende R 1073/2020-4).

Avgörande

1)

Det beslut som meddelades av fjärde överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) den 7 juni 2021 (ärende R 1073/2020-4) ogiltigförklaras i den del det fastställer annulleringsenhetens beslut om upphävande av varumärket vad gäller tjänster avseende ”underhållning”, ”tv-underhållning” och ”organisation av tävlingar (underhållning)” i klass 41 i Niceöverenskommelsen om internationell klassificering av varor och tjänster vid varumärkesregistrering av den 15 juni 1957, med ändringar och tillägg.

2)	Överklagandet ogillas i övrigt.

3)	Vardera rättegångsdeltagaren ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 382, 20.9.2021.

Tribunalens dom av den 6 juli 2022 – YF mot EFCA

(Mål T-664/21) (1)

(Personalmål - Tillfälligt anställda - Tillsvidareanställning - Uppsägning av avtalet - Bristande arbetsinsats - Uppenbart oriktig bedömning - Principen om god förvaltningssed)

(2022/C 340/54)

Rättegångsspråk: franska

Rättegångsdeltagare

Sökande: YF (ombud: advokaten M. Casado García-Hirschfeld)

Svarande: Europeiska fiskerikontrollbyrån (ombud: S. Steele, biträdd av advokaten B. Wägenbaur)

Saken

Talan enligt artikel 270 FEUF om ogiltigförklaring av det beslut som Europeiska fiskerikontrollbyrån (EFCA) meddelade den 18 februari 2021 genom vilket sökandens tillsvidareanställning sades upp.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	YF ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 502, 13.12.2021.

Tribunalens dom av den 27 juli 2022 – RT France mot rådet

(Mål T-125/22) (1)

(Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik - Restriktiva åtgärder mot bakgrund av Rysslands åtgärder som destabiliserar situationen i Ukraina - Tillfälligt sändningsförbud och indragning av tillstånd för sändning av innehållet i vissa mediekanaler - Uppförande på förteckningen över organ som är föremål för restriktiva åtgärder - Rådets behörighet - Rätt till försvar - Rätt att bli hörd - Yttrandefrihet och informationsfrihet - Proportionalitet - Näringsfrihet - Principen om förbud mot diskriminering på grund av nationalitet)

(2022/C 340/55)

Rättegångsspråk: franska

Rättegångsdeltagare

Sökande: RT France (Boulogne-Billancourt, Frankrike) (ombud: advokaterna E. Piwnica och M. Nguyen Chanh)

Svarande: Europeiska unionens råd (ombud: S. Lejeune, R. Meyer och S. Emmerechts)

Parter som har intervenerat till stöd för svaranden: Konungariket Belgien (ombud: C. Pochet, M. Van Regemorter och L. Van den Broeck), Republiken Estland (ombud: N. Grünberg och M. Kriisa), Republiken Frankrike (ombud: A.-L. Desjonquères, J.-L. Carré, W. Zemamta och T. Stéhelin), Republiken Lettland (ombud: K. Pommere, J. Davidoviča, I. Hūna, D. Ciemiņa och V. Borodiņeca), Republiken Litauen (ombud: D. Karolis och V. Kazlauskaitė-Švenčionienė), Republiken Polen (ombud: B. Majczyna och A. Miłkowska), Europeiska kommissionen (ombud: D. Calleja Crespo, V. Di Bucci, J.-F. Brakeland och M. Carpus Carcea), Unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik (ombud: F. Hoffmeister, L. Havas och M.A. De Almeida Veiga)

Saken

Genom sin talan med stöd av artikel 263 FEUF yrkar sökanden ogiltigförklaring av rådets beslut (Gusp) 2022/351 av den 1 mars 2022 om ändring av beslut 2014/512/Gusp om restriktiva åtgärder med hänsyn till Rysslands åtgärder som destabiliserar situationen i Ukraina (EUT L 65, 2022, s. 5), och av rådets förordning (EU) 2022/350 av den 1 mars 2022 om ändring av förordning (EU) nr 833/2014 om restriktiva åtgärder mot bakgrund av Rysslands åtgärder som destabiliserar situationen i Ukraina (EUT L 65, 2022, s. 1), såvitt dessa rättsakter avser sökanden.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	RT France ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Europeiska unionens råd, inklusive kostnaderna för det interimistiska förfarandet.

3)	Konungariket Belgien, Republiken Estland, Republiken Frankrike, Republiken Lettland, Republiken Litauen, Republiken Polen, Europeiska kommissionen och Unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 148, 4.4.2022.

Tribunalens beslut av den 6 juli 2022 – JP mot kommissionen

(Mål T-638/20) (1)

(Talan om ogiltigförklaring och skadestånd - Personalmål - Allmänt uttagningsprov - Meddelande om uttagningsprov EPSO/AD/363/18 för rekrytering av handläggare på skatteområdet (AD 7) - Sökanden har inte upptagits i förteckningen över godkända sökande - Litispendens - Uppenbart att talan ska avvisas)

(2022/C 340/56)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: JP (ombud: advokaterna S. Rodrigues och A. Champetier)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: D. Milanowska och T. Lilamand)

Saken

Talan enligt artikel 270 FEUF, med yrkande dels om ogiltigförklaring av det beslut som uttagningskommittén för uttagningsprovet EPSO/AD/363/18, efter omprövning, antog den 10 december 2019, att inte uppföra sökanden i förteckningen över godkända sökande i detta uttagningsprov, dels om ersättning för den skada hon lidit till följd av detta beslut.

Avgörande

1)	Talan avvisas.

2)	JP ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 433, 14.12.2020.

Tribunalens beslut av den 14 juli 2022 – IN.PRO.DI/EUIPO – Aiello (CAPRI)

(Mål T-203/21) (1)

(EU-varumärke - Återkallelse av det överklagade beslutet - Ändamålet med överklagandet har förfallit - Anledning saknas att döma i saken)

(2022/C 340/57)

Rättegångsspråk: italienska

Rättegångsdeltagare

Klagande: IN.PRO.DI – Inghirami produzione distribuzione SpA (Milano, Italien) (ombud: advokaten V. Piccarreta)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: M. Capostagno)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Antonino Aiello (Neapel, Italien) (ombud: advokaten L. Manna)

Saken

Genom överklagande enligt artikel 263 FEUF yrkar klaganden ogiltigförklaring av det beslut som första överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) meddelade den 3 februari 2021 (ärende R 49/2020-1)

Avgörande

1)	Det finns inte längre anledning att döma i saken.

2)	Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 217, 7.6.2021.

Tribunalens beslut av den 12 juli 2022 – LW mot kommissionen

(Mål T-728/21) (1)

(Personalmål - Sökanden har upphört att svara på tribunalens anmodanden - Anledning saknas att döma i saken)

(2022/C 340/58)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: LW (ombud: advokaterna L. Levi och N. Flandin)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: L. Hohenecker och T. Lilamand)

Saken

Sökanden har med stöd av artikel 270 FEUF dels yrkat ogiltigförklaring av Europeiska kommissionens beslut av den 8 januari 2021 genom vilket sökanden omplacerades till en annan tjänst vid samma enhet och, om nödvändigt, av kommissionens beslut av den 29 juli 2021 att avslå det klagomål som anförts mot nämnda beslut med stöd av artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemännen i Europeiska unionen, dels yrkat ersättning för den ideella skada som hon anser sig ha lidit till följd av dessa beslut.

Avgörande

1)	Det saknas anledning att döma i saken..

2)	LW ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 11, 10.1.2022.

Tribunalens beslut av den 6 juli 2022 – ClientEarth mot kommissionen

(Mål T-792/21) (1)

(Tillgång till handlingar - Förordning (EG) nr 1049/2001 - Århuskonventionen - Förordning (EG) nr 1367/2006 - Konsekvensbedömningsrapport och andra handlingar som rör ett lagstiftningsinitiativ på miljöområdet - Underförstått avslag på ansökan om tillgång till handlingar - Uttryckligt beslut antaget sedan talan väckts - Anledning saknas att döma i saken)

(2022/C 340/59)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: ClientEarth AISBL (Bryssel, Belgien) (ombud: F. Logue, solicitor)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: C. Ehrbar och A. Spina)

Saken

Talan enligt artikel 263 FEUF med yrkande om ogiltigförklaring av Europeiska kommissionens underförstådda beslut av den 12 oktober 2021 att avslå en bekräftande ansökan om tillgång till flera handlingar rörande Europeiska unionens lagstiftningsinitiativ avseende hållbar företagsstyrning.

Avgörande

1)	Det finns inte längre anledning att döma i saken.

2)	Europeiska kommissionen ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 84, 21.2.2022.

Tribunalens beslut av den 6 juli 2022 – Perez Lopes Pargana Calado mot Europeiska unionens domstol

(Mål T-31/22) (1)

(Offentlig upphandling av tjänster - Återkallande av de angripna besluten - Anledning saknas att döma i saken)

(2022/C 340/60)

Rättegångsspråk: portugisiska

Parter

Sökande: Ana Teresa Perez Lopes Pargana Calado (Lissabon, Portugal) (ombud: advokaten M. Marques Matias)

Svarande: Europeiska unionens domstol (ombud: J. Inghelram och Á. Almendros Manzano)

Saken

Sökanden har genom sin talan enligt artikel 263 FEUF, yrkat ogiltigförklaring av Europeiska unionens domstols beslut att avslå sökandens ansökningar om att få delta i den offentliga upphandlingen avseende översättning av juridiska texter från vissa av Europeiska unionens officiella språk till portugisiska.

Avgörande

1)	Det finns inte längre anledning att döma i saken.

2)	Domstolen ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Ana Teresa Perez Lopes Pargana Calado.

---

(1)  EUT C 158, 11.4.2022.

Beslut meddelat av tribunalens ordförande den 14 juli 2022 – Telefónica de España mot kommissionen

(Mål T-170/22 R)

(Interimistiskt förfarande - Offentlig upphandling av tjänster - Transeuropeiska telematiktjänster för myndigheter (Testa) - Ansökan om interimistiska åtgärder - Situation som ställer krav på skyndsamhet föreligger inte)

(2022/C 340/61)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Telefónica de España, SA (Madrid, Spanien) (ombud: F. González Díaz, J. Blanco Carol, advokater, och P. Stuart, barrister)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: L. André och M. Ilkova)

Saken

Ansökan enligt artiklarna 278 och 279 FEUF dels om uppskov med verkställigheten av Europeiska kommissionens beslut av den 21 januari 2022 avseende anbudsförfarandet DIGIT/A 3/PR/2019/010 ”Transeuropeiska telematiktjänster för myndigheter (Testa)”, varigenom sökanden underrättades om att dennes anbud inte hade antagits inom ramen för upphandlingsförfarandet och att den utvalda anbudsgivaren skulle komma att underteckna kontraktet inom kort, dels om att kommissionen ska förpliktas att skjuta upp undertecknandet av kontraktet.

Avgörande

1)	Ansökan om interimistiska åtgärder avslås.

2)	Beslutet av den 1 april 2011, Telefónica de España/kommissionen (T-170/22 R) upphävs.

3)	Det saknas anledning att pröva den interventionsansökan som ingivits av bolaget BT Global Services Belgium BV.

4)	Frågan om rättegångskostnaderna anstår, med undantag för de kostnader som uppkommit för bolaget BT Global Services Belgium BV. Bolaget ska bära de kostnader som hänför sig till dess interventionsansökan.

Talan väckt den 3 juni 2022 – Stöttingfjällets Miljöskyddsförening mot kommissionen

(Mål T-345/22)

(2022/C 340/62)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Stöttingfjällets Miljöskyddsförening (Lycksele, Sverige) (ombud: G. Byrne, Barrister-at-Law)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	i första hand, ogiltigförklara kommissionens beslut att avvisa sökandens begäran om intern omprövning av den 15 december 2021, vilken delgavs sökanden genom skrivelse av den 1 april 2022, på grund av att det strider mot fördragen,

—	vidare eller i andra hand, fastställa att kommissionen rättsstridigt har underlåtit att vidta åtgärder enligt artikel 265 FEUF när den uppmanats att göra detta genom sökandens skrivelse av den 15 december 2021 och/eller har underlåtit att ta ställning till sökandens klagomål däri,

—

fastställa att i de fall då Sveriges integrerade nationella energi- och klimatplan från januari 2020 (nedan kallad den svenska nationella energi- och klimatplanen) inte uppfyller kraven i Århuskonventionen, har den bedömts och/eller antagits och/eller offentliggjorts av kommissionen på ett rättsstridigt sätt och den strider därför mot unionsrätten och internationell rätt och/eller är rättsstridig,

—

fastställa att kommissionen, i de fall då allvarliga överträdelser av miljölagstiftningen har pågått under en längre tid och fortfarande pågår, har underlåtit att uppfylla sina positiva skyldigheter enligt unionsrätten och internationell rätt genom att inte vidta de åtgärder som var nödvändiga och lämpliga för att åtgärda och/eller avhjälpa att den svenska nationella energi- och klimatplanen inte uppfyller kraven i Århuskonventionen,

—	fastställa att Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999 (1) inte genomför bestämmelserna i Århuskonventionen, inbegripet artikel 7 däri, vilket medför att den inte är förenlig med unionens miljölagstiftning och internationell miljörätt, och den är därför rättsstridig,

—

med beaktande av att de nationella energi- och klimatplanerna och särskilt den svenska nationella energi- och klimatplanen inte uppfyller kraven i Århuskonventionen, slå fast att kommissionens underlåtenhet att uppfylla sina skyldigheter enligt förordning (EU) 2018/1999 utgör ett åsidosättande av nämnda förordning, ett åsidosättande av Århuskonventionen och dessutom ett åsidosättande av kommissionens positiva skyldigheter enligt fördragen, och

—	förplikta kommissionen att ersätta sökandens rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder.

1.

Första grunden: Sökanden gör i första hand gällande att kommissionens beslut som delgavs sökanden genom skrivelse av den 1 april 2022 ska ogiltigförklaras. Sökanden inkom med en begäran till kommissionen genom skrivelse av den 15 december 2021. Som svar på sökandens begäran i nämnda skrivelse avvisade kommissionen sökandens begäran. Sökanden gör gällande att kommissionens beslut i detta avseende är felaktigt i grunden, utgör ett åsidosättande av unionens miljölagstiftning och internationell miljörätt samt utgör ett åsidosättande av fördragen. Sökanden hävdar att kommissionen har åsidosatt sina positiva skyldigheter enligt fördragen och internationell rätt, däribland artiklarna 3, 6 och 7 i konventionen från Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor (Århuskonventionen). Sökanden gör vidare gällande att det angripna beslut som fattats av kommissionen strider mot unionens sekundärrätt, inbegripet artiklarna 9 och 10 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1367/2006. (2) Sökanden hävdar att kommissionens beslut åsidosätter sökandens rätt till tillgång till rättslig prövning enligt Århuskonventionen och förordning nr 1367/2006. Sökanden gör även gällande att den av kommissionen vidtagna förvaltningsåtgärden, i den mening som avses i förordning nr 1367/2006, utgör ett åsidosättande av fördragen.

2.

Andra grunden: Sökanden gör vidare eller i andra hand gällande att kommissionen har underlåtit att vidta åtgärder i den mening som avses i artikel 265 FEUF vad gäller de nationella energi- och klimatplaner som bedömts, antagits och offentliggjorts av kommissionen, däribland den angripna svenska nationella energi- och klimatplanen. Kommissionen har genom att underlåta att vidta åtgärder med anledning av sökandens begäran om intern omprövning, vilken lämnats in i enlighet med artikel 265 FEUF, åsidosatt sina positiva skyldigheter enligt fördragen, däribland särskilt artikel 3 FEU och artikel 191 FEUF. Detta åsidosättande innebär även ett uppenbart åsidosättande av internationell och europeisk sedvanerätt och traktaträtt, däribland artiklarna 3, 6 och 7 i Århuskonventionen, artiklarna 9 och 10 i förordning nr 1367/2006 samt beslut VII/8f om Europeiska unionens efterlevnad av konventionen (i dess ändrade lydelse), som antogs vid partsmötet för Århuskonventionen den 21 oktober 2021.

3.

Tredje grunden: Den omständigheten att kommissionen har underlåtit att se till att den svenska nationella energi- och klimatplanen uppfyller kraven i Århuskonventionen innebär att den svenska nationella energi- och klimatplanen under hela den relevanta tidsperioden uppenbart har bedömts, antagits och offentliggjorts i strid med unionsrätten och internationell rätt och att den därför är rättsstridig. Sökanden gör härvid gällande en invändning om rättsstridighet enligt artikel 277 FEUF vad gäller nämnda nationella energi- och klimatplan.

4.

Fjärde grunden: Sökanden gör gällande att förordning (EU) 2018/1999 inte genomför bestämmelserna i Århuskonventionen, inbegripet artikel 7 däri, vilket medför att den inte är förenlig med unionens miljölagstiftning och internationell miljörätt. Sökanden anser därför att förordning (EU) 2018/1999 strider mot fördragen och således ska fastställas vara rättsstridig.

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999 av den 11 december 2018 om styrningen av energiunionen och av klimatåtgärder samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 663/2009 och (EG) nr 715/2009, Europaparlamentets och rådets direktiv 94/22/EG, 98/70/EG, 2009/31/EG, 2009/73/EG, 2010/31/EU, 2012/27/EU och 2013/30/EU samt rådets direktiv 2009/119/EG och (EU) 2015/652 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 (EUT L 328, 2018, s. 1).

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1367/2006 av den 6 september 2006 om tillämpning av bestämmelserna i Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor på gemenskapens institutioner och organ (EUT L 264, 2006, s. 13).

Överklagande ingett den 30 juni 2022 – Good Services mot EUIPO – ITV Studios Global Distribution (EL ROSCO)

(Mål T-381/22)

(2022/C 340/63)

Överklagandet är avfattat på spanska

Parter

Klagande: Good Services ltd. (Sliema, Malta) (ombud: advokaten L. Alonso Domingo)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: ITV Studios Global Distribution Ltd (London, Förenade kungariket)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Klaganden

Omtvistat varumärke: EU-ordmärket ”EL ROSCO” – EU-varumärke nr 17 907 312

Förfarande vid EUIPO: Ogiltighetsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s första överklagandenämnd den 20 april 2022 i ärende R 959/2021-1

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet och fastställa registreringen av EU-varumärket nr 17 907 312 för alla varor och tjänster som det registrerats för eller, i andra hand, återförvisa målet till EUIPO:s överklagandenämnd för vidare handläggning efter tribunalens anvisningar, och

—	förplikta motparten att ersätta rättegångskostnaderna, inklusive kostnaderna inför EUIPO.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 59.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—	Åsidosättande av den rättspraxis vari denna bestämmelse tolkats och av begreppet ond tro, samt den tidpunkt vid vilken denna ska bedömas.

Överklagande ingett den 30 juni 2022 – Good Services mot EUIPO – ITV Studios Global Distribution (EL ROSCO)

(Mål T-382/22)

(2022/C 340/64)

Överklagandet är avfattat på spanska

Parter

Klagande: Good Services ltd. (Sliema, Malta) (ombud: advokaten L. Alonso Domingo)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: ITV Studios Global Distribution Ltd (London, Förenade kungariket)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Klaganden

Omtvistat varumärke: EU-ordmärket ”EL ROSCO” – EU-varumärke nr 13 265 021

Förfarande vid EUIPO: Ogiltighetsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s första överklagandenämnd den 20 april 2022 i ärende R 957/2021-1

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet och fastställa registreringen av EU-varumärket nr 13 265 021 för alla varor och tjänster som det registrerats för eller, i andra hand, återförvisa målet till EUIPO:s överklagandenämnd för vidare handläggning efter tribunalens anvisningar, och

—	förplikta motparten att ersätta rättegångskostnaderna, inklusive kostnaderna inför EUIPO.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 59.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—	Åsidosättande av den rättspraxis vari denna bestämmelse tolkats och av begreppet ond tro, samt den tidpunkt vid vilken denna ska bedömas.

Överklagande ingett den 30 juni 2022 – Good Services mot EUIPO – ITV Studios Global Distribution (EL ROSCO)

(Mål T-383/22)

(2022/C 340/65)

Överklagandet är avfattat på spanska

Parter

Klagande: Good Services ltd. (Sliema, Malta) (ombud: advokaten L. Alonso Domingo)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: ITV Studios Global Distribution Ltd (London, Förenade kungariket)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Klaganden

Omtvistat varumärke: EU-ordmärket ”EL ROSCO” – EU-varumärke nr 13 265 483

Förfarande vid EUIPO: Ogiltighetsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s första överklagandenämnd den 20 april 2022 i ärende R 958/2021-1

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet och fastställa registreringen av EU-varumärket nr 13 265 483 för alla varor och tjänster som det registrerats för eller, i andra hand, återförvisa målet till EUIPO:s överklagandenämnd för vidare handläggning efter tribunalens anvisningar, och

—	förplikta motparten att ersätta rättegångskostnaderna, inklusive kostnaderna inför EUIPO.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 59.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—	Åsidosättande av den rättspraxis vari denna bestämmelse tolkats och av begreppet ond tro, samt den tidpunkt vid vilken denna ska bedömas.

Överklagande ingett den 1 juli 2022 – Productos Ibéricos Calderón y Ramos mot EUIPO – Hijos de Rivera (ESTRELLA DE CASTILLA)

(Mål T-384/22)

(2022/C 340/66)

Överklagandet är avfattat på spanska

Parter

Klagande: Productos Ibéricos Calderón y Ramos, SL (Salamanca, Spanien) (ombud: advokaten J. C. Erdozain López)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Hijos de Rivera, SA (La Coruña, Spanien)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden

Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket ESTRELLA DE CASTILLA – Registreringsansökan nr 17 992 941

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s fjärde överklagandenämnd den 13 april 2022 i ärende R 1576/2021-4

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO och, i förekommande fall, intervenienten att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 8.5 i Europaparlamentet och rådets förordning (EU) 2017/1001.

Talan väckt den 24 juni 2022 – Carmeuse Holding mot kommissionen

(Mål T-385/22)

(2022/C 340/67)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Carmeuse Holding SRL (Brașov, Rumänien) (ombud: advokaterna S. Olaru, R. Ionescu och R. Savin)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	fastställa att talan kan prövas i sak och bifalla den,

—

ogiltigförklara kommissionens beslut 2022/C 160/09 av den 14 februari 2022 om åläggande för den centrala förvaltaren av Europeiska unionens transaktionsförteckning att föra in de nationella fördelningstabellerna för Belgien, Bulgarien, Tjeckien, Danmark, Tyskland, Estland, Irland, Spanien, Frankrike, Italien, Litauen, Ungern, Rumänien, Slovenien, Finland och Sverige i Europeiska unionens transaktionsförteckning (1) i den mån det i beslutet anges ett felaktigt antal för de gratis utsläppsrätter som ska tilldelas sökandens anläggningar Valea Mare Pravat och Fieni för åren 2021–2025 och en reducering med — 5 355 gratis utsläppsrätter för Carmeuse Holding SRL – anläggningen Valea Mare Pravat, belägen i Valea Mare Pravat, länet Arges, Rumänien, ID 55 i EU-registret för vart och ett av åren 2021–2025, — 4 569 gratis utsläppsrätter för Carmeuse Holding SRL – anläggningen Fieni installation, belägen i Fieni, Garii-vägen nr 2, länet Dambovita, Rumänien, ID 56 i EU-registret för vart och ett av åren 2021–2025,

—	förplikta svaranden att ersätta sökandens rättegångskostnader i förevarande förfarande, och

—	besluta om andra åtgärder som krävs för god rättskipning.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.

1.	Första grunden: det angripna beslutet innehåller en felaktig beräkning av det antal gratis utsläppsrätter som ska tilldelas Carmeuses anläggningar.

2.

Andra grunden: kommissionen åsidosatte flera grundläggande principer i unionsrätten vid meddelandet av det angripna beslutet, nämligen likhetsprincipen, principen om säkerhet och om skydd för berättigade förväntningar och Carmeuses rätt till god förvaltning och rätt till försvar, vilket har lett till att Carmeuses anläggningar har tilldelats färre gratis utsläppsrätter.

3.

Tredje grunden: bristfällig motivering av det angripna beslutet vad gäller antalet gratis utsläppsrätter som tilldelas Carmeuses anläggningar, eftersom beslutet inte innehåller någon detaljerad redogörelse för beslutsförfarandet, skälen till att Carmeuses argument underkändes. Iinte heller anges de huvudsakliga skälen till varför den formel som kommissionen således har tillämpat ska ersätta bindande lagstiftning.

---

(1)  Kommissionens beslut av den 14. februari 2022 om åläggande för den centrala förvaltaren av Europeiska unionens transaktionsförteckning att föra in de nationella fördelningstabellerna för Belgien, Bulgarien, Tjeckien, Danmark, Tyskland, Estland, Irland, Spanien, Frankrike, Italien, Litauen, Ungern, Rumänien, Slovenien, Finland och Sverige i Europeiska unionens transaktionsförteckning 2022/C 160/09 – C/2022/968 (EUT C 160, 2022, s. 27).

Talan väckt den 1 juli 2022 – Fresenius Kabi Austria m.fl. mot kommissionen

(Mål T-416/22)

(2022/C 340/68)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Fresenius Kabi Austria GmbH (Graz, Österrike) och 14 andra sökande (ombud: advokaterna W. Rehmann och A. Knierim)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara kommissionens beslut C(2022) 3591 av den 24 maj 2022 i den del Europeiska unionens medlemsstater förpliktas att tillfälligt återkalla de nationella godkännandena för försäljning av de läkemedel som anges i bilaga I till beslutet, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna,

—

i andra hand, som en säkerhetsåtgärd, ogiltigförklara kommissionens beslut C(2022) 3591 av den 24 maj 2022 i den del Europeiska unionens medlemsstater förpliktas att tillfälligt återkalla de nationella godkännandena för försäljning av sökandenas läkemedel vad gäller de läkemedel som anges i bilaga I till beslutet.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder.

1.

Första grunden: kraven i artikel 116 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG (1) som motiverar ett tillfälligt indragande av godkännandet för försäljning av läkemedel som innehåller hydroxietylstärkelse är inte uppfyllda. Kommissionen kan följaktligen inte fatta ett beslut om att medlemsstaterna ska genomföra beslutet genom att återkalla respektive godkännande för försäljning.

2.	Andra grunden: kommissionens beslut strider mot försiktighetsprincipen.

3.

Tredje grunden: det tillfälliga återkallandet av godkännandet för försäljning av läkemedel som innehåller hydroxietylstärkelse är varken ändamålsenligt eller proportionerligt för att undanröja de säkerhetsproblem som framkommit genom studien om läkemedelsanvändningen. Off label-användning bör inte leda till att frysning in label-användning med dokumenterade gynnsamma effekter, särskilt i avsaknad av nya signaler som indikerar negativa säkerhetseffekter.

4.	Fjärde grunden: beslutet i sig är motsägelsefullt och därmed otillräckligt motiverat.

---

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel (EGT L 311, 2001, s. 67).

Talan väckt den 11 juli 2022 – D’Agostino e Dafin mot ECB

(Mål T-424/22)

(2022/C 340/69)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Vincenzo D’Agostino (Neapel, Italien), Dafin Srl (Casandrino, Italien) (ombud: advokaten M. De Siena)

Svarande: Europeiska centralbanken

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—

fastställa att Europeiska centralbanken (ECB), företrädd av dess ordförande Christine Lagarde har ett utomobligatoriskt skadeståndsansvar på följande grunder: a) För att ha förorsakat en värdeminskning på 450 596,28 euro för de värdepapper kallade SI FTSE.COPERP som tillhörde Vincenzo D’Agostino, motsvarande det totala värdet på det investerade kapitalet, eftersom Christine Lagarde den 12 mars 2020, i egenskap av ordförande för ECB, gjorde det berömda uttalandet ”Vi är inte här för att minska ’spreaden’, är det inte ECB:s funktion”, orsakade en betydande minskning av värdet på värdepapper på alla börser runt om i världen och med 16,92 % på Milanos fondbörs. En sådan procentuell minskning har aldrig tidigare förekommit vare sig i den börsens historia eller för andra börser i världen. Genom att vid en presskonferens tillkännage för hela världen att ECB inte längre skulle stödja värdet på värdepapper som emitterats av länder i svårigheter och därmed tillkännage en fullständig förändring jämfört med den penningpolitiska inriktning som ECB antog när den leddes av Mario Draghi, som hade avslutat sitt mandat i november 2019. b) För att på grund av ovannämnda beteende, och till följd av det ovannämnda kraftiga nedgången för Milanos börsindex, ha minskat värdet på sökandens tillgångar, c) För att den betydande värdeminskningen av sökandens tillgångar innebar att sökanden, för att denne skulle kompensera för denna värdeminskning, i egenskap av garant för Dafin Srl för den kreditfacilitet som Banca Fideuram SpA beviljat Dafin Srl, för att avveckla den utnyttjade delen av krediten blev tvungen att säkra den nödvändiga finansieringen genom att med kort varsel sälja andra värdepapper som han innehade, vilket orsakade en förlust på 2 534 422,16 euro år 2020 och ytterligare 336 517,30 euro under perioden 1 januari 2021–15 april 2021, och således en total förlust på 2 870 939,30 euro, d) För att ha orsakat en ekonomisk förlust på 1 013 074,00 euro på grund av uteblivna vinster. e) För att till följd av detta ha orsakat en ekonomisk skada på totalt 4 334 609,28 euro.

—

förplikta ECB, genom dess ordförande — att betala ersättning till Vincenzo D’Agostino för ekonomisk skada bestående av faktisk skada och utebliven vinst, för icke ekonomisk skada och ersättning för ”förlorade möjligheter”, beräknad enligt de kriterier som anges i de relevanta kapitlen och punkterna i förevarande talan, genom betalning av följande belopp: (1) 4 334 609,28 euro för ekonomisk skada, (2) 1 000 000 euro för ideell skada, (3) och därmed totalt 5 321 535 euro, — i andra hand, att betala de olika ersättningsbelopp som tribunalen finner skäliga och fastställer under rättegången, efter att tribunalen inhämtat ett sakkunnigutlåtande i enlighet med artikel 70 i rättegångsreglerna för Europeiska unionens domstol, — att betala det tilläggsbelopp som tribunalen finner skäligt som ersättning för ”förlorade möjligheter”, — att betala dröjsmålsränta som ska beräknas från och med den 12 mars 2020, den dag då skadan inträffade, fram till att ersättning faktiskt erlagts,

—	förplikta svaranden att betala rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena fyra grunder.

1.	Den första grunden avser ECB:s ansvar enligt artikel 340 tredje stycket FEUF och artikel 2043 i den italienska civillagen för den ekonomiska och ideella skada som förorsakats sökanden själv och såsom bolagsman i Dafin Srl.

2.

Den andra grunden avser de principer som följer av unionsdomstolarnas praxis, särskilt dom av den 28 oktober 2021, Vialto Consulting/kommissionen, C-650/19 P, dom av den 9 februari 2022, QI m.fl./kommissionen och ECB, T-868/16, och dom av den 21 januari 2014, Klein/kommissionen, T-309/10. Sökandena har beskrivit de villkor som ska vara uppfyllda för att en EU-institution ska ådra sig utomobligatoriskt skadeståndsansvar gentemot en EU-medborgare, och har gjort gällande att dessa villkor är uppfyllda.

3.

Den tredje grunden avser ECB:s åsidosättande av unionens primär- och sekundärrätt och ordförandens påstådda maktmissbruk. Sökanden har gjort gällande att ECB, genom sin ordförande, den 12 mars 2020 åsidosatte artikel 127 FEUF, kapitel [2] med rubriken ”Monetär politik”, artiklarna 3, 10, 11, 12, 13, 38 och 127 i stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken samt artikel 17 punkterna 17.2 och 17.3 i den förordning som antogs genom ECB:s beslut av den 19 februari 2004 (1).

4.	Den fjärde grunden syftar till att kvantifiera, motivera och dokumentera den ekonomiska skada som sökanden lidit (faktisk skada och utebliven vinst).

---

(1)  Europeiska centralbankens beslut av den 19 februari 2004 om antagande av arbetsordningen för Europeiska centralbanken (ECB/2004/2) (EUT L 80, 2004, s. 33), i dess lydelse enligt Europeiska centralbankens beslut ECB/2014/1 av den 22 januari 2014 om ändring av beslut ECB/2004/2 om antagande av arbetsordningen för Europeiska centralbanken (EUT L 95, 2014, s. 56).

Talan väckt den 6 juli 2022 – Nordea Bank mot Gemensamma resolutionsnämnden

(Mål T-430/22)

(2022/C 340/70)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Nordea Bank Oyj (Helsinfors, Finland) (ombud: advokaterna H. Berger och M. Weber)

Svarande: Gemensamma resolutionsnämnden

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara Gemensamma resolutionsnämndens beslut nr SRB/ES/2022/18 av den 11 april 2022, inklusive bilagorna I, II och II, i den del det avser sökandens förhandsbidrag,

—	förplikta Gemensamma resolutionsnämnden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder.

1.

Genom den första grunden gör sökanden gällande att Gemensamma resolutionsnämnden har åsidosatt artikel 69 i förordning (EU) nr 806/2014, (1) jämte artiklarna 16, 17, 41 och 52 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, genom att ha antagit ett dynamiskt synsätt vid fastställandet av målnivån för förhandsbidragen.

2.

Genom den andra grunden gör sökanden gällande att vid fastställandet av målnivån i det angripna beslutet gjorde Gemensamma resolutionsnämnden sig skyldig till uppenbart oriktiga bedömningar vad gäller den förväntade tillväxttakten för garanterade insättningar och vad gäller den rådande konjunkturcykeln.

3.

Genom den tredje grunden gör sökanden gällande att Gemensamma resolutionsnämnden har åsidosatt artikel 70.2 i förordning (EU) nr 806/2014, jämte artiklarna 16, 17 och 52 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, genom att ha fastställt den årliga målnivån utan att ha iakttagit den obligatoriska begränsningen på 12,5 procent för målnivån.

4.

Genom den fjärde grunden gör sökanden gällande att artiklarna 69 och 70 i förordning (EU) nr 806/2014 strider mot principen om ett riskorienterat fastställande av förhandsbidragen och mot proportionalitetsprincipen, vilket medför ett åsidosättande av artiklarna 16, 17 och 52 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, om målnivån ska fastställas dynamiskt och begränsningen enligt artikel 70.2 i förordning (EU) nr 806/2014 inte ska tillämpas, vilket vore fallet om det angripna beslutet inte ogiltigförklaras.

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 av den 15 juli 2014 om fastställande av enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för resolution av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam resolutionsmekanism och en gemensam resolutionsfond och om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 (EUT L 225, 2014, s. 1).

Överklagande ingett den 12 juli 2022 – Machková mot EUIPO – Aceites Almenara (ALMARA SOAP)

(Mål T-436/22)

(2022/C 340/71)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Veronika Machková (Šestajovice, Tjeckien) (ombud: advokaten M. Balcar)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Aceites Almenara, SL (Puebla de Almenara, Spanien)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden vid tribunalen

Omtvistat varumärke: Ansökan om EU-figurmärket ALMARA SOAP – Registreringsansökan nr 18 198 833

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s första överklagandenämnd den 25 april 2022 i ärende R 1613/2021-1

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet för samtliga varor som har ifrågasatts,

—	alternativt återförvisa ärendet till EUIPO för ny bedömning,

—	förordna att ansökan nr 18 198 833 om registrering av EU-figurmärke förs in i registret i enlighet med bestämmelserna i artikel 51.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001,

—	förplikta Aceites Almenara, SL att bära kostnaderna för invändningen, vilka fastställts till 620 euro,

—	förplikta Aceites Almenara att bära kostnaderna för överklagandet till överklagandenämnden, vilka fastställts till 720 euro,

—	förplikta Aceites Almenara att bära kostnaderna för förevarande överklagande till tribunalen.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 10.1 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/625.

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

Överklagande ingett den 13 juli 2022 – International British Education XXI mot EUIPO – Saint George’s School (IBE ST. GEORGE’S)

(Mål T-438/22)

(2022/C 340/72)

Överklagandet är avfattat på spanska

Rättegångsdeltagare

Klagande: International British Education XXI SL (Madrid, Spanien) (ombud: advokaten N. Fernández Fernández-Pacheco)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Saint George’s School SL (Fornells De La Selva, Spanien)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden

Omtvistat varumärke: EU-figurmärke innehållande ordelementet ”IBE ST. GEORGE’S” – Registreringsansökan nr 18 020 505

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s fjärde överklagandenämnd den 11 maj 2022 i ärende R 2226/2020-4

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet,

—	bevilja ansökan om registrering som EU-varumärke nr 18 020 505 IBE ST. GEORGE’S för alla varor och tjänster som omfattas av ansökan, och

—	förplikta intervenienten och motparten, i tillämpligt fall, att ersätta rättegångskostnaderna vid EUIPO och vid tribunalen.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

Överklagande ingett den 19 juli 2022 – Hofmeir Magnetics mot EUIPO – Healthfactories (Hofmag)

(Mål T-452/22)

(2022/C 340/73)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Hofmeir Magnetics Ltd (Witney, Förenade kungariket) (ombud: advokaten S. Baur)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Healthfactories GmbH (Saaldorf-Surheim, Tyskland)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket Hofmag – Registreringsansökan nr 18 107 493

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s femte överklagandenämnd den 3 maj 2022 i ärende R 1367/2021-5

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder

—	Felaktig begränsning av sökandens oregistrerade varumärke HOFMAG vad gäller den beteckning som inte uppfyller rekvisitet ”i mer än bara lokal omfattning” i den mening som avses i artikel 8.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—	Överklagandenämnden har underlåtit att beakta tecknet ”Hofmag” som en handelsbeteckning (såsom ett relevant tecken enligt artikel 8.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001) vad gäller Tyskland/Österrike.

Överklagande ingett den 22 juli 2022 – Sky mot EUIPO – Skyliners (SKYLINERS)

(Mål T-454/22)

(2022/C 340/74)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Sky Ltd (Isleworth, Förenade kungariket) (ombud: advokaten A. Zalewska-Orabona)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Skyliners GmbH (Frankfurt am Main, Tyskland)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering av EU-ordmärket SKYLINERS – Registreringsansökan nr 14 570 915

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s andra överklagandenämnd den 27 april 2022 i ärende R 0006/2022-2

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO (och, för det fall motparten vid överklagandenämnden intervenerar, även denne) att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b, 8.5 och 8.4 jämförda med artikel 41.1 a och 41.1. c i Rådets förordning (EG) nr 207/2009.

—	Åsidosättande artikel 27.4 i Kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/625 jämförd med artikel 95.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 94.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

Överklagande ingett den 21 juli 2022 – Laboratorios Ern mot EUIPO – Biolark (BIOLARK)

(Mål T-459/22)

(2022/C 340/75)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Laboratorios Ern, SA (Barcelona, Spanien) (ombud: advokaten S. Correa Rodríguez)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet

Motpart vid överklagandenämnden: Biolark, Inc. (San Diego, Kalifornien, Förenta staterna)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: Internationell registrering som designerar Europeiska unionen av figurmärket BIOLARK – Internationell registrering som designerar Europeiska unionen nr 1 453 505

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s femte överklagandenämnd den 22 april 2022 i ärende R 1234/2021-5

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet och avslå den internationella registreringen som designerar Europeiska unionen nr 1 453 505 för samtliga varor och tjänster, och

—	förplikta motparten (och, för det fall BIOLARK INC. skulle intervenera i förevarande mål, BIOLARK INC.) att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

Talan väckt den 20 juli 2022 – Millennium BCP Participações och BCP África mot kommissionen

(Mål T-462/22)

(2022/C 340/76)

Rättegångsspråk: portugisiska

Parter

Sökande: Millennium BCP Participações, SGPS, SU, Lda (Funchal, Portugal), BCP África, SGPS, Lda (Funchal) (ombud: advokaterna B. Santiago, L. do Nascimento Ferreira, P. Gouveia e Melo, D. Oda och A. Queiroz Martins)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—

begära att Europeiska kommissionen ska inkomma till tribunalen med den skrivelse av den 28 juni 2006 genom vilken de portugisiska myndigheterna underrättade kommissionen om utkastet till åtgärd ”Ordning III” i enlighet med artikel 108.3 FEUF, tillsammans med samtliga handlingar som bifogats denna skrivelse, i den mening som avses i artikel 88.1 och 88.2 samt artikel 89.3 d i tribunalens rättegångsregler,

—

ogiltigförklara artiklarna 1 och 4.1 i kommissionens beslut C(2020) 8550 final av den 4 december 2022 om den stödordning SA.21259 (2018/C) (f.d. 2018/NN) som Portugal har genomfört till förmån för Madeiras frihandelszon (ZFM) – Ordning III, i den mån de är tillämpliga på de ”sociedades gestoras de participações sociais” (holdingbolag) (nedan kallade SGPS) som avses i artikel 36.8 i Estatuto dos Benefícios Fiscais (lagen om skatteförmåner), där sökandena ingår,

—	förplikta kommissionen ska ersätta rättegångskostnaderna, inklusive sökandenas rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena tre grunder.

Första grunden: felaktig rättstillämpning på grund av åsidosättande av motiveringsskyldigheten enligt artikel 296 FEUF.

Andra grunden: felaktig rättstillämpning genom åsidosättande av artikel 108.3 FEUF genom att kommissionens beslut 2020, C(2020) 8550 final av den 4 december 2022 om den stödordning SA.21259 (2018/C) (f.d. 2018/NN) som Portugal har genomfört till förmån Madeiras frihandelszon (ZFM) – Ordning III, inkluderar SGPS bland de stödmottagare som berörs av återbetalningsskyldigheten om villkoret om skapande av arbetstillfällen inte är uppfyllt.

Tredje grunden: felaktig rättstillämpning på grund av åsidosättande av principen om skydd för berättigade förväntningar och rättssäkerhetsprincipen.

Tribunalens beslut av den 15 juli 2022 – FV mot rådet

(Mål T-542/19) (1)

(2022/C 340/77)

Rättegångsspråk: franska

Ordföranden på fjärde avdelningen har förordnat om avskrivning av målet.

---

(1)  EUT C 337, 7.10.2019.

Tribunalens beslut av den 8 juli 2022 – Agentur für Globale Gesundheitsverantwortung mot EMA

(Mål T-713/21) (1)

(2022/C 340/78)

Rättegångsspråk: tyska

Ordföranden på åttonde avdelningen har förordnat om avskrivning av målet.

---

(1)  EUT C 73, 14.02.2022.

Tribunalens beslut av den 13 juli 2022 – Dado Ceramica m.fl. mot EUIPO – Italcer (Tuile)

(Mål T-40/22) (1)

(2022/C 340/79)

Rättegångsspråk: italienska

Ordföranden på nionde avdelningen har förordnat om avskrivning av målet.

---

(1)  EUT C 128, 21.3.2022.

14Tribunalens beslut av den 14 juli 2022 – Dehaen mot EUIPO – National Geographic Society (NATIONAL GEOGRAPHIC)

(Mål T-157/22) (1)

(2022/C 340/80)

Rättegångsspråk: engelska

Ordföranden på tredje avdelningen har förordnat om avskrivning av målet.

---

(1)  EUT C 207, 23.05.2022.

14Tribunalens beslut av den 14 juli 2022 – Dehaen mot EUIPO – National Geographic Society (NATIONAL GEOGRAPHIC)

(Mål T-158/22) (1)

(2022/C 340/81)

Rättegångsspråk: engelska

Ordföranden på tredje avdelningen har förordnat om avskrivning av målet.

---

(1)  EUT C 207, 23.05.2022.