Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs 569:e plenarsession – Interactio, 18.5.2022–19.5.2022

26.8.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 323/1

Resolution från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Det organiserade civila samhällets medverkan i de nationella planerna för återhämtning och resiliens – hur kan den förbättras?

(2022/C 323/01)

Vid sin plenarsession den 18–19 maj 2022 (sammanträdet den 18 maj) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande resolution med 197 röster för och 4 nedlagda röster.

1. Inledning

1.1

I sin resolution från februari 2021 (1) bedömde Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) genom samråd med arbetsmarknadens parter och det civila samhällets organisationer deras deltagande i utformningen av de nationella planerna för återhämtning och resiliens (de nationella planerna) samt kvaliteten på detta deltagande. Medlemsstaterna lade fram dessa planer för kommissionen för att få stöd från faciliteten för återhämtning och resiliens (faciliteten), som är kärnan i det tillfälliga återhämtningsinstrumentet NextGenerationEU. Trots artikel 18.4 q i förordningen om faciliteten (2) var EESK:s viktigaste slutsats att det organiserade civila samhällets deltagande i stor utsträckning var otillräckligt i de flesta medlemsstater. Dessutom visade det sig att samråd, som ofta initierades av arbetsmarknadens parter och det civila samhällets organisationer, i allmänhet betraktades som rena formaliteter utan någon verklig möjlighet att påverka planernas innehåll. Kommittén uppmanade EU-institutionerna och de nationella regeringarna att avhjälpa denna situation i samband med genomförandet, övervakningen och anpassningen av planerna. Dessutom fortsätter EESK att betona vikten av att det organiserade civila samhället också är bättre förberett för att tillgodose detta behov av att öka sitt deltagande.

1.2

I ovannämnda resolution och i olika yttranden har EESK också uttryckt sitt stöd för investeringsmålen och riktlinjerna för reformerna i faciliteten, som bör syfta till att åstadkomma en omställning av produktionsmodellen till en klimatneutral och digitaliserad ekonomi, som genomförs genom rättvisa omställningsprocesser där man säkerställer skyddet av arbetstagarna och de berörda regionerna, arbetstagarnas omplacering samt produktionsstrukturens återställande och förnyelse. Kommittén anser att de investeringar och reformer som fastställs i de nationella planerna bör främja en förbättring av företagens produktivitet och ekonomin i medlemsstaterna, en förstärkt innovativ industristruktur genom stöd till små och medelstora företag och företag inom den sociala ekonomin samt en ökad social sammanhållning, vilket också kan uppnås genom att man utvecklar och genomför den europeiska pelaren för sociala rättigheter.

1.3

Precis när den europeiska ekonomin höll på att återhämta sig från den ekonomiska nedgång som orsakats av covid-19-pandemin och de folkhälsoåtgärder som vidtogs för att bekämpa den, och försökte komma till rätta med de utbudssnedvridningar och det inflationstryck som pandemin gett upphov till i den globala ekonomin, skapade en oväntad extern chock ett nytt politiskt och ekonomiskt scenario fullt av svårigheter och risker: den ryska arméns invasion av Ukraina. EESK har med kraft fördömt den som en allvarlig kränkning av gällande internationella regler och avtal (3). Invasionen hotar den europeiska och globala säkerheten, orsakar ett oerhört mänskligt lidande, omfattande materiell förstörelse och enorma miljöskador och har radikalt förändrat den europeiska och globala ekonomiska ramen.

1.4

I mars uppgick inflationen på årsbasis i euroområdet till 7,5 %, den högsta sedan euron infördes, och energiprisinflationen uppgick till 44,7 %. Dessutom skulle ett utdraget krig i Ukraina kunna leda till brist på fossila bränslen, som vi fortfarande är beroende av, och på andra råvaror och livsmedel, vilket gör det svårt att förutsäga hur priserna och tillväxten kommer att utvecklas, med oerhörda konsekvenser för de fattigaste länderna, dvs. i Afrika och Mellanöstern. Stagflation är en verklig risk för ekonomierna i Europa och andra regioner i världen. Målen för åtgärderna och instrumenten i den gröna given, som syftar till klimatneutralitet i Europa senast 2050, kan också påverkas. Krigets geopolitiska konsekvenser kommer att påverka hela livsmedelsvärdekedjan, industrin, försvaret och handeln i Europa och globalt, relaterad EU-politik på dessa och andra områden samt den pågående diskussionen om Europas framtid och de integrationsnivåer som vi kollektivt vill uppnå som europeiska nationer och medborgare. En översyn av EU:s finansiella verktyg bör därför övervägas mot bakgrund av detta nya scenario. Dessutom kommer den situation som uppstått till följd av kriget i Ukraina att påverka genomförandet av de nationella planerna, som kommer att behöva genomföras på ett sätt som är förenligt med de nya ekonomisk-politiska mål som kommer att fastställas för att hantera de risker och utmaningar som den nya situationen medför. Dessa försämrade scenarier nödvändiggör ett starkare och mer enat europeiskt ”vad som än krävs”.

1.5

Genom denna resolution vill EESK bedöma om medlemsstaterna har åtgärdat de konstaterade bristerna när det gäller deltagandet av arbetsmarknadens parter och det civila samhällets organisationer i utarbetandet av de nationella planerna och hur deras deltagande i genomförandet av planerna utvecklas. I detta syfte har EESK:s grupp för den europeiska planeringsterminen samlat in synpunkter från det organiserade civila samhället genom ett frågeformulär som skickats ut till gruppens medlemmar. Frågeformuläret innehåller 21 frågor om arbetsmarknadsparternas och civilsamhällesorganisationernas deltagande när det gäller innehållet i och genomförandet av de nationella planerna samt den gröna och den digitala omställningens inverkan på medlemsstaternas ekonomi och samhälle. Sammanlagt inkom svar på frågeformuläret från 21 medlemsstater (4). Samrådet genomfördes också via rundabordssamtal, som anordnades tillsammans med det organiserade civila samhället och/eller de nationella ekonomiska och sociala råden, i sju medlemsstater mellan hösten 2021 och slutet av mars 2022.

2. Metod

2.1

De uppgifter och den information som krävdes för denna rapport samlades in mellan oktober 2021 och april 2022. Sammanlagt inkom 23 nationella bidrag (svar på frågeformuläret och/eller genom anordnandet av ett rundabordssamtal). Samråden genomfördes på grundval av ledamöternas egna kunskaper och omfattade arbetsmarknadens parter och det civila samhällets organisationer. I vissa länder deltog nationella ekonomiska och sociala råd eller motsvarande organ, och i andra hölls samråd även med regeringsföreträdare.

2.2

Av olika skäl har inte alla nationella planer godkänts av kommissionen, samtidigt som vissa medlemsstater ännu inte lämnat genomförandefasen under vårt samråd. Vissa medlemsstater kunde därför bara delvis eller inte alls besvara frågeformuläret. För att väga upp för den information som saknas bygger denna resolution också på externa källor, såsom publikationer från tankesmedjor, jämförande forskningsstudier och nationella debatter. Dessutom skickades frågeformuläret ut till ett fåtal europeiska organisationer i det civila samhället, delar av EESK:s kontaktgrupp (5) och andra företrädare för EESK:s tre grupper. Den kompletterande informationen, som syftar till att ge en fullständig bild av situationen, anges tydligt i denna resolution (6).

2.3

De 21 frågor som låg till grund för samråden är indelade i följande fyra avsnitt:

—	Avsnitt I: Vad anser det organiserade civila samhället om innehållet i planerna, deras investeringsmål och de föreslagna reformerna?

—	Avsnitt II: Hur fortskrider genomförandet av planerna, deras investeringar och reformerna?

—	Avsnitt III: Den potentiella inverkan av de nationella planerna för återhämtning och resiliens på medlemsstaternas ekonomi och samhälle.

—	Avsnitt IV: Arbetsmarknadsparternas och civilsamhällesorganisationernas deltagande i genomförandet av planen.

3. Kommentarer till resultaten av samråden

3.1 Avsnitt I: Vad anser det organiserade civila samhället om innehållet i planerna, deras investeringsmål och de föreslagna reformerna?

3.1.1

När det gäller beaktandet av förslag från det organiserade civila samhället i de nationella planernas innehåll framhöll kommissionen i sin analys av planerna de specifika förslag från berörda parter som faktiskt avspeglas i t.ex. Tjeckiens (7), Tysklands (8), Cyperns (9), Österrikes (10), Portugals (11) och Slovakiens (12) planer. Lettland offentliggjorde, tillsammans med sin nationella plan, partnernas förslag och inkluderade vissa i planen. Även om de samråd som genomförts i samband med denna resolution visade att en majoritet av det civila samhällets organisationer i medlemsstaterna anser att planen kommer att bli en framgång och stöder dess gröna, digitala och sociala mål, nämndes det ofta att den sociala dimensionen är relativt outvecklad. Dessutom uttrycktes farhågor om medlemsstaternas kapacitet att förvalta medlen från faciliteten eller att göra detta inom en lämplig tidsram, vilket kan hindra planens framgång. Detta gäller särskilt för de största mottagarna av medlen. Bedömningen av planens förmåga att bygga upp ekonomisk resiliens är blandad. I synnerhet förväntar sig länder som får relativt begränsade medel inte att planen kommer att bidra till långsiktig resiliens i deras ekonomi. Slutligen beklagar det organiserade civila samhället i stort att dess åsikter om de prioriteringar som bör avspeglas i planen inte beaktades tillräckligt i den slutliga versionen. Det organiserade civila samhället påpekade också vid upprepade tillfällen att många av reformerna i de nationella planerna redan ingick i tidigare nationella reformprogram, oberoende av faciliteten och dess investerings- och reformmål, vilket gav det organiserade civila samhället små möjligheter att påverka planens innehåll.

3.2 Avsnitt II: Hur fortskrider genomförandet av planerna, deras investeringar och reformerna?

3.2.1

Den 15 december 2021 lanserade kommissionen resultattavlan för faciliteten (13), i enlighet med förordningen om faciliteten. Den ger en översikt över hur genomförandet av faciliteten och de nationella planerna fortskrider, men den avspeglar inte i vilken utsträckning medlemsstaterna faktiskt kanaliserar medel för att finansiera projekten. Därför offentliggör vissa medlemsstater, t.ex. Österrike, Italien, Lettland, Portugal, Slovakien och Spanien, på sina webbplatser viss information om hur medlen används och de åtgärder som genomförs.

3.2.2

De flesta berörda parter som rådfrågades i början av april 2022 uppgav att det fortfarande var för tidigt att ge en heltäckande översikt över genomförandet av planen och deras deltagande i det. I vissa medlemsstater beror detta delvis på en långsam genomförandeprocess eller förseningar i genomförandet och verkställandet av planen. Det organiserade civila samhället uppger dock att man redan framfört sina synpunkter på de (potentiella) utmaningar som skulle uppstå under genomförandet. I detta avseende är en av de största flaskhalsar som identifierats medlemsstaternas administrativa kapacitet, särskilt på regional och lokal nivå (såsom också betonades i det diskussionsunderlag från CEPS som offentliggjordes i mars 2022 (14)). Detta gäller särskilt för de största mottagarna av medel från faciliteten. Därför insisterar många arbetsmarknadsparter och civilsamhällesorganisationer på ett större deltagande av de lokala och regionala samhällena. De flesta berörda parter anser dock att det organiserade civila samhällets deltagande i genomförandet av de nationella planerna på regional och lokal nivå är ineffektivt. En annan flaskhals som ofta nämns är avsaknaden av informationsutbyte mellan den nationella regeringen och arbetsmarknadens parter och det civila samhällets organisationer, vilket allvarligt kan hämma deras deltagande i genomförandet och övervakningen.

3.2.3

Trots dessa identifierade utmaningar har – enligt en djupgående analys från Europaparlamentets utredningstjänst som offentliggjordes i mars 2022 (15) – å ena sidan flera medlemsstater, t.ex. Belgien, Cypern, Grekland, Estland och Finland, gjort ett allmänt åtagande att fortsätta att samarbeta med arbetsmarknadens parter och det civila samhällets organisationer under genomförandet av den nationella planen, och å andra sidan andra länder, såsom Tjeckien, Frankrike, Italien och Portugal, hänvisat till en särskild kommitté/ett särskilt organ som bl.a. kommer att ansvara för övervakning av och tillsyn över framstegen, efterlevnaden av delmålen och målen för de olika delarna, publicitetsverksamhet och utvärdering av genomföranderapporterna.

3.3 Avsnitt III: Den potentiella inverkan av de nationella planerna för återhämtning och resiliens på medlemsstaternas ekonomi och samhälle

3.3.1

Enligt en studie som utförts av Europaparlamentets utredningstjänst (16) förväntas faciliteten ge upphov till offentliga investeringar, med fokus på att öka den reala produktionen, och möjliggöra ytterligare finanspolitiskt utrymme, vilket i sin tur bör möjliggöra redan planerade nationella utgifter på grundval av additionalitetsprincipen. Faciliteten skulle å ena sidan leda till en betydande ökning av BNP på kort och medellång sikt genom efterfrågan på offentliga och privata investeringar och på så sätt bygga upp det kapital som krävs för att å andra sidan generera högre BNP på medellång och lång sikt genom sysselsättningstillväxt, högre produktivitet och löner samt en positiv effekt på produktionen.

3.3.2

Arbetsmarknadsparternas och civilsamhällesorganisationernas åsikter om den nationella planens potentiella inverkan på landets ekonomi och samhälle är ganska fragmenterade. Uppfattningen varierar särskilt i enlighet med storleken på de medel från faciliteten som tilldelats respektive medlemsstat. I medlemsstater som får stora belopp uppfattas nämligen inverkan som mer positiv än i medlemsstater som får relativt små belopp i förhållande till sin ekonomis storlek. Trots dessa skillnader ser det organiserade civila samhället generellt positivt på inverkan av medlen från faciliteten och investeringarna genom de nationella planerna på reformerna, eftersom de utgör en drivkraft för att uppnå målen för den gröna och den digitala omställningen.

3.4 Avsnitt IV: Arbetsmarknadsparternas och civilsamhällesorganisationernas deltagande i genomförandet av planen

3.4.1

Det organiserade civila samhällets deltagande i genomförandet av planen, i de få medlemsstater där det faktiskt har inletts, har tagit olika former. I informationen från de berörda parterna fastställdes fyra kategorier av deltagande: 1) lagstadgat, 2) genom särskilda arbetsgrupper för de nationella planerna, 3) genom sammanträden med berörda parter, och 4) ingen särskild form av deltagande planeras. Jämfört med slutsatserna från 2021 om den uppenbara bristen på deltagande från det organiserade civila samhällets sida i utarbetandet av planen bedöms dess deltagande i genomförandet mer positivt, även om det fortfarande är långt ifrån tillfredsställande i alla medlemsstater. Det påpekades att initiativ som särskilt utformats för att involvera det organiserade civila samhället i genomförandet av de nationella planerna främjas i vissa länder. När det gäller den potentiella skillnaden i deltagande mellan arbetsmarknadens parter å ena sidan och det civila samhällets organisationer å andra sidan, förefaller det dessutom i allmänhet som om det i medlemsstaterna är så att antingen ingendera parten eller båda parter deltar, utan åtskillnad. Berörda parter i tre (Österrike, Grekland och Portugal) av de 20 medlemsstater som rådfrågats rapporterade dock att det finns en betydande skillnad mellan dessa parters deltagande. I dessa länder är arbetsmarknadens parter mer delaktiga än det civila samhällets organisationer.

3.4.2

I detta avseende visade en enkät från BusinessEurope (17) som genomfördes i början av 2022 att arbetsmarknadens parter i allt högre grad deltar i återhämtningsplanerna, vilket återspeglas i ett missnöje på endast 30 % beträffande deras hittillsvarande roll i genomförandet av planen, jämfört med 71 % förra året beträffande deras roll i utformningen av planen. Såsom betonas i Eurofounds rapport (18) från mars 2022 underströk arbetsmarknadens parter dessutom, efter antagandet av planerna, vikten av kommissionens landsrapporter inom ramen för den europeiska planeringsterminen (19), som låg till grund för diskussionen om genomförandet av nationella reformer och investeringar och gav arbetsmarknadens parter möjlighet att utbyta idéer och bidra till de nationella planerna utifrån en sund grund.

4. Slutsatser

4.1

I allmänhet bedöms planernas slutliga innehåll positivt. I vissa fall har det organiserade civila samhällets synpunkter beaktats i de slutliga versionerna av de nationella planerna. På det hela taget stöder det organiserade civila samhället de gröna, digitala och sociala målen i de nationella planerna. När det gäller bidraget till den gröna och den digitala omställningen uttrycktes positiva åsikter även om effekterna av den nationella planen bedöms vara begränsade, utom i ett fåtal fall. Tyvärr framfördes det ofta att planens sociala dimension var relativt outvecklad trots dess betydelse för resiliensaspekten. Det betonades att omställningen förutsätter mer investeringar, särskilt med tanke på den rådande krisen. Trots de förbättringar som uppfattats i vissa medlemsstater är det fortfarande svårt att slutgiltigt avgöra om deltagandet i genomförandefasen har förbättrats, inte minst på grund av att genomförandet av många nationella planer har försenats avsevärt i många medlemsstater. Arbetsmarknadens parter och det civila samhällets organisationer betonade dock att den institutionella sociala dialogen hade förbättrats i denna fas. I t.ex. Spanien konstaterar arbetsmarknadens parter att ramen för faciliteten och den nationella planen har bidragit till viktiga överenskommelser om arbetsmarknads- och pensionsreformer genom en social trepartsdialog.

4.2

Trots förseningarna i genomförandet av många nationella planer kartlades god praxis i vissa medlemsstater när det gäller genomförandet och övervakningen av de nationella planerna. I t.ex. Österrike, Frankrike, Luxemburg, Spanien och Sverige är ett nära och konstruktivt samarbete mellan arbetsmarknadens parter, det civila samhällets organisationer och regeringen, förstärkt genom öppenhet och fortlöpande dialog, ett viktigt verktyg för deras deltagande i faciliteten. I Tjeckien, Estland, Finland, Italien och Spanien har dessutom en kampanjwebbplats eller regeringsportal för faciliteten inrättats med öppen information som är tillgänglig för allmänheten. I Italien, som är den största mottagaren av medel från faciliteten, inrättades ett permanent rundabordspartnerskap (”Tavolo permanente del partenariato”) i november 2021 på regeringsnivå, med särskilda arbetsgrupper som kritiskt övervakar inriktningen och kvaliteten på genomförandet av den nationella planen i förhållande till medborgarnas förväntningar. Detta organ leds av Italiens premiärminister och samordnas av ordföranden för CNEL (det nationella rådet för ekonomi och arbetsmarknad). Dessutom undertecknades ett särskilt strukturerat avtal med ANCI (det italienska kommunförbundet) för att utveckla dialogen och det strukturerade stödet under genomförandet på lokal nivå när det gäller frågor som berör kommunerna. På samma sätt uppmuntras deltagande av kommuner och andra lokala aktörer i Italien när det gäller den administrativa kapaciteten. I Kroatien deltar det organiserade civila samhället i de arbetsgrupper som förbereder anbudsförfaranden för genomförandet av den nationella planen, och även i avtal med ministeriet för turism om åtgärder inom ramen för planen för turismsektorn. Slutligen deltar det organiserade civila samhället i Portugal i övervakningen av genomförandet av den nationella planen, särskilt genom att analysera planens resultat och konsekvensbedömningsrapporterna. I detta avseende har ett övervakningsorgan, CNA (den nationella övervakningskommittén), inrättats. Det omfattar bl.a. företrädare för arbetsmarknadens parter, universitet och den sociala sektorn. Dessa utbyten av god praxis uppmuntras och fungerar som förebild för övriga medlemsstater.

4.3

I många medlemsstater efterlyses ett bättre deltagande av arbetsmarknadens parter och det civila samhällets organisationer i genomförandet de nationella planerna. Det organiserade civila samhället efterlyser större insyn i genomförandet och övervakningen av planerna och anser att information bör göras allmänt tillgänglig och att dialoger kring den nationella planen med alla berörda parter bör uppmuntras ytterligare. Om detta saknas är det sannolikt att viktiga utmaningar inte kommer att hanteras ordentligt. Slutligen återstår det i de flesta medlemsstater att se om det organiserade civila samhällets deltagande kommer att förbättras avsevärt under genomförandet och övervakningen av planerna, som för närvarande fortfarande går för långsamt eller är försenat.

4.4

Kommittén uppmanar de nationella regeringarna i de medlemsstater där deltagandet av arbetsmarknadens parter och det civila samhällets organisationer (20) fortfarande är otillräckligt att skyndsamt åtgärda denna situation och följa reglerna i förordningen om faciliteten. Kommissionen och Europaparlamentet uppmanas att se till att gällande regler följs.

4.5

Trots ovanstående anser EESK att bristen på faktiskt deltagande av hög kvalitet från det organiserade civila samhällets sida i EU:s ekonomiska styrning inte kommer att kunna avhjälpas på ett tillfredsställande sätt innan man har genomfört en reform av den europeiska planeringsterminen som garanterar detta genom ett direktiv eller en förordning. Kommittén vill fästa uppmärksamheten på att ett lämpligt deltagande äger rum när det civila samhällets organisationer, i formella samrådsförfaranden som grundar sig på rättsliga bestämmelser och offentliga och öppna förfaranden, i vederbörlig ordning informeras skriftligen och ges tillräckligt med tid för att analysera regeringens förslag och utarbeta sina egna förslag, och införlivandet eller avvisandet av dessa förslag åtföljs av en motivering i offentliga protokoll eller dokument.

4.6

Kriget i Ukraina och de omedelbara risker som det medför för den europeiska och globala ekonomin innebär inte att målen i de nationella planerna bör ifrågasättas, utan det bör tvärtom, enligt kommitténs uppfattning, uppmuntra EU-institutionerna och de nationella regeringarna att påskynda genomförandet och verkställandet av planerna samt tillhörande investeringar och reformer, och att driva på EU:s gröna giv för att understödja tillväxten och påskynda utfasningen av fossila bränslen i energisystemet och EU:s gröna strategiska oberoende. Samtidigt måste EU göra allt som krävs för att hjälpa Ukrainas regering och folk, ge de miljontals människor som har tvingats söka skydd i EU-länderna adekvat stöd och bistå de mest direkt påverkade medlemsstaterna inom olika ekonomiska sektorer.

4.7

Innan kriget bröt ut var det totala beloppet av nationella medel och medel från NextGenerationEU inte tillräckligt för att uppnå målen i den gröna given och åstadkomma den rättvisa och inkluderande energiomställning som krävs, särskilt målet att ersätta fossila bränslen med rena och förnybara energikällor i linje med rekommendationerna från den mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC). Dessutom finns det nu ett trängande geopolitiskt behov av att avhjälpa EU:s beroende av energi från Ryssland. Vidare kommer det att leda till en kraftig ökning av säkerhets- och försvarsinvesteringarna, vilket kommer att tynga de offentliga budgetarna.

4.8

EESK föreslår därför följande:

a)	Att man snabbt antar en ny energistrategi för EU som främjar en ändamålsenlig sammankoppling av dess energinät, ett snabbt ersättande av fossila bränslen med förnybara energikällor, en hög energieffektivitet och en minskad efterfrågan på energi.

b)	Att man överväger möjligheten att styra om investeringarna i de nationella planerna mot större investeringar i ren och förnybar energi, samtidigt som EU:s strategiska oberoende säkerställs.

c)	Att alla medlemsstater använder sin andel av medlen för de nationella planerna för att finansiera nya program i denna riktning, såsom program för investeringar i hållbar energi.

Att EU-myndigheterna och de nationella regeringarna på kort sikt vidtar alla nödvändiga åtgärder, vad gäller både produktion och konsumtion, för att skydda ekonomierna från de kaskadeffekter som kriget har på EU:s ekonomi och som allvarligt stör livsmedels-, energi- och finansmarknaderna, med stigande energipriser och störningar i leveranskedjorna,

Att man bedömer skapandet av ett nytt finansiellt investeringsinstrument och stöder kommissionens förslag i REPowerEU-meddelandet om att påskynda omstruktureringen av energisektorn i syfte att skapa ett säkrare och mer hållbart strategiskt oberoende för EU. I detta syfte bör den lämpligaste modell som kan fastställas användas, på grundval av bästa praxis och resultat från Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi) och faciliteten.

4.9

Slutsatserna från FN:s IPCC 2022 utgör ytterligare en allvarlig påminnelse om bristerna i kampen mot klimatförändringarna. EESK uppmanar EU-myndigheterna att ta hänsyn till dessa när de antar energi-, industri- och ekonomipolitiska initiativ.

4.10

Kommittén är medveten om de enorma svårigheter som det under rådande omständigheter innebär att föra en ekonomisk politik som syftar till att samtidigt minska inflationen och säkerställa ekonomisk tillväxt, sysselsättning och de offentliga finansernas hållbarhet på medellång och lång sikt. EU-myndigheterna, de nationella regeringarna och ECB måste agera i nära samordning och vidta nödvändiga åtgärder för att se till att den expansiva penning- och finanspolitiken dras tillbaka på ett sådant sätt att det inte leder till en ny recession. EESK anser att reformen av stabilitets- och tillväxtpaktens regler bör genomföras genom att man fastställer realistiska underskotts- och skuldmål, införlivar den gyllene regeln för investeringar och skapar flexibla vägar, i enlighet med situationen i varje land, för att uppnå målen om minskade offentliga skuldnivåer.

4.11

Insatser för utbildning och livslångt lärande för arbetstagare och befolkningen i allmänhet är avgörande för att säkerställa en rättvis och inkluderande grön och digital omställning. Prioritet bör ges åt fortbildning och yrkesvägledning för arbetstagare som påverkas av omstruktureringar, men också åt att förutse de behov som uppstår till följd av olika slags tekniska förändringar i produktionsapparaten. Digitaliseringen kräver särskild uppmärksamhet när det gäller personer som på grund av sin ålder eller andra omständigheter har svårare att få tillgång till digitaliserade tjänster. Denna del av befolkningen måste garanteras tillgång till utbildning och särskilda stödtjänster för att hjälpa dem att få tillgång till alla typer av förmåner och tjänster.

Bryssel den 18 maj 2022.

Christa SCHWENG

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) EESK:s resolution ”Det organiserade civila samhällets deltagande i arbetet med de nationella planerna för återhämtning och resiliens – vad fungerar och vad fungerar inte?”, (EUT C 155, 30.4.2021, s. 1).

(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/241 av den 12 februari 2021 om inrättande av faciliteten för återhämtning och resiliens. (EUT L 57, 18.2.2021, s. 17).

(3) Kriget i Ukraina och dess ekonomiska, sociala och miljömässiga konsekvenser (EUT C 290, 29.7.2022, s. 1).

(4) Obs! Före den 1 april 2022 godkände kommissionen 23 planer (inklusive den svenska planen i slutet av mars 2022, som fortfarande måste godkännas av rådet). I början av april godkände kommissionen även den bulgariska planen, som också den måste godkännas av rådet (hittills har med andra ord 24 planer godkänts av kommissionen och 22 planer godkänts av rådet).

(5) Gruppen för kontakter med organisationer och nätverk i det europeiska civila samhället

(6) Rapporterna från de olika medlemsstaterna analyseras i bilagan till denna resolution. Detta material finns i sin helhet på kommitténs webbplats.

(7) SWD(2021) 211 final

(8) SWD(2021) 163 final/2

(9) SWD(2021) 196 final

(10) SWD(2021) 160 final

(11) SWD(2021) 146 final

(12) SWD(2021) 161 final

(13) Resultattavla för återhämtning och resiliens

(14) Comparing and assessing recovery and resilience plans – Second edition, Centre for European Policy Studies (CEPS)

(15) Recovery and Resilience Plans: stakeholders’ views

(16) Recovery and Resilience Dialogue with the European Commission, den 7 mars 2022.

(17) BusinessEurope Reform Barometer 2022

(18) Involvement of social partners in the national recovery and resilience plans

(19) Betänkande om den europeiska planeringsterminen för samordning av den ekonomiska politiken: sysselsättning och sociala aspekter i den årliga översikten över hållbar tillväxt 2022

(20) Liksom andra berörda parter, t.ex. ungdomsorganisationer, såsom EESK särskilt betonade i sitt yttrande ”Hur man kan garantera anständigt arbete för unga och säkerställa inkludering av unga som varken arbetar eller studerar genom korrekt utarbetade nationella återhämtningsplaner”,(EUT C 152, 6.4.2022, s. 27).

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs 569:e plenarsession – Interactio, 18.5.2022–19.5.2022

26.8.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 323/8

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Regler för statligt stöd som är tillämpliga på tjänster av allmänt ekonomiskt intresse inom hälso- och sjukvården och på det sociala området efter pandemin: tankar och förslag avseende kommissionens utvärdering för att ändra 2012 års lagstiftningspaket

(yttrande på eget initiativ)

(2022/C 323/02)

Föredragande:

Giuseppe GUERINI

Beslut av EESK:s plenarförsamling	20.1.2022
Rättslig grund	Artikel 32.2 i arbetsordningen
	Yttrande på eget initiativ
Ansvarig sektion	Inre marknaden, produktion och konsumtion
Antagande av sektionen	5.5.2022
Antagande vid plenarsessionen	19.5.2022
Plenarsession nr	569
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	221/0/5

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) anser att olika hälso- och sjukvårdstjänster och sociala tjänster såsom omsorg (även i hemmet), återintegrering av missgynnade personer eller personer med funktionsnedsättning i arbetslivet, barnomsorg och subventionerat boende är avgörande för att säkerställa social sammanhållning vid denna tidpunkt efter pandemin, med en humanitär nödsituation och internationella spänningar. EU:s regler för statligt stöd till sådana tjänster spelar därför en mycket viktig roll.

1.2

EESK stöder helhjärtat kommissionens beslut att i sin utvärdering av regleringen av sektorn (1) betrakta hälso- och sjukvårdstjänster och sociala tjänster som en ”underkategori” med egna särdrag inom den bredare ramen av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse.

1.3

EESK understryker att Almuniapaketet (2012) om de regler för statligt stöd som är tillämpliga på tjänster av allmänt ekonomiskt intresse har bidragit med positiva inslag av modernisering och förenkling jämfört med den tidigare ramen från 2005. Regleringsstrategin i detta paket bör därför bekräftas även för framtiden, med inslag av ytterligare modernisering, om kommissionen skulle besluta att ändra det gällande regelverket efter den pågående utvärderingen.

1.4

EESK noterar att i de enskilda medlemsstaterna har hälso- och sjukvården och i princip alla sociala omsorgstjänster en regional, provinsiell, kommunal eller – i de största städerna – till och med mellankommunal dimension. Detta leder till en obetydlig intern rörlighet för användarna mellan olika regioner och provinser på nationell nivå, och utesluter i ännu högre grad möjligheten till gränsöverskridande rörlighet för användarna. Avsaknaden av gränsöverskridande betydelse innebär att artikel 107 i EUF-fördraget om statligt stöd inte är tillämplig på sociala tjänster och hälso- och sjukvårdstjänster.

1.5

EESK påpekar att de nationella förvaltningarna har svårt att skaffa sig specifika erfarenheter av att utarbeta de officiella handlingar om tilldelning som utgör en nödvändig förutsättning för tillämpningen av kommissionens beslut 2012/21/EU (2) (undantagsbeslut om ersättning för allmännyttiga tjänster) och kommissionens förordning (EU) nr 360/2012 (3) om stöd av mindre betydelse till tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. Det skulle därför vara mycket bra om kommissionen inrättade en portal med konkreta exempel på legitima officiella handlingar om tilldelning för olika typer av hälso- och sjukvårdstjänster och sociala tjänster.

1.6

EESK uppmuntrar till utbyte av god praxis mellan medlemsstater med gemensamma rättsliga traditioner vad gäller tillämpningen av reglerna för statligt stöd på sociala tjänster och hälso- och sjukvårdstjänster, i syfte att främja ett effektivare utnyttjande av det handlingsutrymme som protokoll 26 till EUF-fördraget ger de nationella förvaltningarna när det gäller att inrätta och genomföra tjänster av allmänt ekonomiskt intresse på lokal nivå.

1.7

EESK noterar att den regel i beslut 2012/21/EU enligt vilken ersättningen för tillhandahållandet av allmännyttiga tjänster inte får överstiga vad som krävs för att täcka kostnaderna, med undantag för en ”rimlig vinst” behöver förtydligas ytterligare, med avseende på följande: i) hur man konkret ska fastställa den rimliga vinsten i förhållande till det kapital som används för att tillhandahålla tjänsten, med beaktande av den operativa risken, ii) hur man konkret och kvantitativt ska fastställa de fasta och strukturella kostnader som får räknas med i kostnaderna för att förvalta tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, och iii) i vilken utsträckning särdragen hos tjänster och organisationsmodeller som är typiska för enheter inom den sociala ekonomin kan beaktas när dessa förvaltar och tillhandahåller tjänster av allmänt ekonomiskt intresse.

1.8

EESK anser att sociala tjänster och hälso- och sjukvårdstjänster bör omfattas av ett tak för stöd av mindre betydelse under tre beskattningsår som är högre än det som fastställs för tjänster av allmänt ekonomiskt intresse i allmänhet i förordning (EU) nr 360/2012 (500 000 euro), vilket också framgår av kommissionens offentliga samråd. Den roll som sociala tjänster och hälso- och sjukvårdstjänster spelar när det gäller social sammanhållning motiverar ett högre tak än det nuvarande.

2. Inledning och bakgrund

2.1

Frågan om statligt stöd till företag som tillhandahåller tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, och – mer relevant för detta yttrande – till organisationer som är verksamma inom det snävare området hälso- och sjukvårdstjänster och sociala tjänster, reglerades 2012 genom det så kallade Almuniapaketet. Detta paket ersatte och moderniserade den tidigare rättsliga ramen från 2005 (”Monti–Kroes-paketet”).

2.2

Almuniapaketet innehåller följande akter:

—	Förordning (EU) nr 360/2012 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse som beviljas företag som tillhandahåller tjänster av allmänt ekonomiskt intresse.

—	Beslut 2012/21/EU om tillämpningen av artikel 106.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på statligt stöd i form av ersättning för allmännyttiga tjänster som beviljas vissa företag som fått i uppdrag att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse.

—	Meddelande från kommissionen om tillämpningen av Europeiska unionens regler om statligt stöd på ersättning för tillhandahållande av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse (4).

—	Meddelande från kommissionen – Europeiska unionens rambestämmelser för statligt stöd i form av ersättning för allmännyttiga tjänster (2011) (5).

2.3

Det sektorsspecifika regelverket har således varit i kraft i nästan tio år, och enligt kommissionen har det använts i stor utsträckning av medlemsstaterna sedan det trädde i kraft, men det finns tillämpningsproblem som kan motivera ytterligare åtgärder från unionslagstiftarens sida, inte minst med tanke på den långa tid som gått sedan det första antagandet.

2.4

I detta avseende inledde kommissionen ett brett samråd med berörda parter för att kontrollera ändamålsenligheten, effektiviteten, mervärdet och det nuvarande uppnåendet av de ursprungliga målen i den gällande rättsliga ramen, med särskild hänsyn till hälso- och sjukvårdstjänster och sociala tjänster.

2.5

Samrådet genomfördes den 31 juli–14 december 2019 med hjälp av ett frågeformulär som utarbetats av kommissionen, och det inkom 51 svar från företag, näringslivsorganisationer, fackföreningar, icke-statliga organisationer, enskilda medborgare och offentliga förvaltningar.

2.6

Med detta yttrande på eget initiativ vill EESK, i egenskap av representativt organ för den europeiska ekonomin och det europeiska civila samhället, uppmärksamma kommissionen på vissa frågor som rör tillämpligheten av reglerna för statligt stöd på området hälso- och sjukvårdstjänster och sociala tjänster, med tanke på den eventuella framtida översynen av reglerna för statligt stöd inom dessa sektorer.

3. Allmänna kommentarer

3.1

EESK konstaterar att det för unionslagstiftaren är mycket komplicerat att reglera statligt stöd på området sociala tjänster och hälso- och sjukvårdstjänster, med tanke på behovet av att finna en inte alldeles enkel balans mellan, å ena sidan, offentligt stöd till verksamhet som bidrar till mål av allmänt intresse och, å andra sidan, skyddet av fri och icke snedvriden konkurrens på den inre marknaden. EU:s ram för statligt stöd bör också möjliggöra de offentliga investeringar som är nödvändiga för att utveckla den sociala infrastruktur och hälso- och sjukvårdsinfrastruktur som behövs för att målen i den europeiska pelaren för sociala rättigheter ska kunna uppnås.

3.2

EESK stöder helhjärtat kommissionens beslut att betrakta hälso- och sjukvårdstjänster och sociala tjänster som en underkategori med egna särdrag inom den bredare ramen av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, med tanke på dessa tjänsters särdrag och specifika mål. I sitt dokument om utvärderingen av gällande regler konstaterar kommissionen att ur ett statsstödsperspektiv utgör hälso- och sjukvårdstjänster och sociala tjänster en undergrupp av tjänster av allmänt (ekonomiskt) intresse (6).

3.3

EESK understryker att Almuniapaketet (2012) om de regler för statligt stöd som är tillämpliga på tjänster av allmänt ekonomiskt intresse har bidragit med positiva inslag av modernisering jämfört med den tidigare ramen från 2005, genom att minska den administrativa bördan och regelbördan för de nationella myndigheter som vill finansiera tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. Regleringsstrategin i detta paket bör därför bekräftas även för framtiden, med inslag av ytterligare modernisering och förtydligande av vissa specifika punkter.

3.4

EESK anser att olika hälso- och sjukvårdstjänster och sociala tjänster såsom omsorg (även i hemmet), återintegrering av missgynnade personer eller personer med funktionsnedsättning i arbetslivet, barnomsorg och subventionerat boende är avgörande för att säkerställa social sammanhållning på den inre marknaden och utgör medlemsstaternas ”gemensamma värden”, såsom fastställs i protokoll 26 till EUF-fördraget. Dessa tjänster är ännu mer strategiska och avgörande vid den rådande tidpunkten efter pandemin, med internationella spänningar och ökande populism i medlemsstaterna.

3.5

EESK konstaterar att sociala tjänster och hälso- och sjukvårdstjänster i vissa fall tillhandahålls på nationell nivå genom icke-ekonomisk verksamhet som inte omfattas av EU-reglerna för statligt stöd. När sådana tjänster tillhandahålls genom ekonomisk verksamhet har de samtidigt begränsad gränsöverskridande betydelse, eftersom de spelar en rent lokal roll och bidrar till den sociala sammanhållningen nationellt.

3.6

EESK noterar att hälso- och sjukvårdstjänster och sociala tjänster ofta tillhandahålls genom icke-ekonomisk verksamhet, vilket innebär att reglerna för statligt stöd inte är tillämpliga (artikel 107 i EUF-fördraget). Dessutom har hälso- och sjukvårdstjänster och sociala tjänster, även när de tillhandahålls under marknadsförhållanden, en rent lokal dimension utan verklig gränsöverskridande betydelse på efterfrågesidan. Den lokala dimensionen är ännu tydligare när sociala tjänster och hälso- och sjukvårdstjänster förvaltas av enheter inom den sociala ekonomin med deltagande av lokalsamhällena i syfte att främja social sammanhållning och allmänintresset.

3.7

Enligt kommissionens tillämpningspraxis och europeisk rättspraxis kan man dock inte på förhand utesluta att sociala tjänster och hälso- och sjukvårdstjänster har gränsöverskridande betydelse med avseende på en eventuell snedvridning av gränsöverskridande investeringar. EESK förstår skälen till denna strategi för att fullt ut skydda de fria rörligheter som föreskrivs i fördragen, men uppmanar kommissionen att tillhandahålla lämpliga riktlinjer för den gränsöverskridande betydelsen av sociala tjänster och hälso- och sjukvårdstjänster. Dessa tjänster bör nämligen medges en särskild och flexibel behandling i den bredare debatten om begreppet gränsöverskridande betydelse som en del av begreppet statligt stöd i den mening som avses i artikel 107 i EUF-fördraget.

3.8

EESK noterar att även när sociala tjänster och hälso- och sjukvårdstjänster har en gränsöverskridande dimension, såsom i fallet med de 37 gränsöverskridande stadsområdena i EU enligt direktivet om gränsöverskridande hälso- och sjukvård (7), är detta baserat på en fysisk närhet mellan gränsområden och på principer om territoriell subsidiaritet, och därför skulle mer statligt stöd inte avsevärt skada den gränsöverskridande konkurrensen mellan företag.

4. Särskilda kommentarer

4.1

EESK konstaterar att de rättsliga begrepp som ska tillämpas på området tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, trots de positiva förtydliganden och förenklingar som infördes genom Almuniapaketet 2012, fortfarande är objektivt komplexa, inte minst mot bakgrund av det starka sambandet mellan rättsliga och ekonomiska överväganden som är typiska för sektorn för tjänster av allmänt ekonomiskt intresse.

4.2

Därför uppmanar EESK kommissionen att offentliggöra en operativ vägledning för att uppdatera vägledningen om tillämpningen av EU:s regler för statligt stöd, offentlig upphandling och den inre marknaden på tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, särskilt sociala tjänster av allmänt intresse (8), som har varit mycket användbar för aktörerna inom sektorn under de senaste åren.

4.3

EESK konstaterar att de särskilda bestämmelserna om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, både på upphandlingsområdet och när det gäller statligt stöd, är mindre kända av de nationella förvaltningarna än motsvarande standardbestämmelser om upphandling och statligt stöd. Lämpliga investeringar i utbildning av personalen vid den offentliga förvaltningen, där även EU-resurser utnyttjas, skulle därför kunna vara till nytta både för att höja kvaliteten på dessa tjänster och för att öka efterlevnaden av EU-lagstiftningen.

4.4

EESK påpekar att de nationella förvaltningarna, ur teknisk och operativ synvinkel, har svårt att skaffa sig specifika och avancerade erfarenheter av att utarbeta de officiella handlingar om tilldelning som utgör en nödvändig förutsättning för tillämpningen av undantagsbeslut 2012/21/EU om ersättning för allmännyttiga tjänster och, om än förenklat, förordning (EU) nr 360/2012 om statligt stöd (som medger ett högre tak för stöd av mindre betydelse på 500 000 euro under tre beskattningsår).

4.5

I detta sammanhang skulle det därför vara mycket bra om kommissionen inrättade en portal med konkreta exempel på officiella handlingar om tilldelning för olika typer av hälso- och sjukvårdstjänster och sociala tjänster som kommissionens generaldirektorat för konkurrens betraktar som legitima och tillräckligt utvecklade. Även utbyte av god praxis mellan medlemsstater med gemensamma rättsliga traditioner skulle kunna vara mycket användbart i detta sammanhang, i syfte att främja ett effektivare utnyttjande av det handlingsutrymme som protokoll 26 till EUF-fördraget ger de nationella förvaltningarna när det gäller att inrätta och genomföra tjänster av allmänt ekonomiskt intresse på lokal nivå.

4.6

Som bekant föreskrivs i beslut 2012/21/EU att ersättningen till de aktörer som tillhandahåller allmännyttiga tjänster inte får överstiga vad som krävs för att täcka kostnaderna, med undantag för en ”rimlig vinst”. Detta begrepp måste förtydligas med avseende på tre aspekter: i) konkret fastställande av den rimliga vinsten i förhållande till det kapital som används för att tillhandahålla tjänsten, med beaktande av den operativa risken, ii) kvantitativt fastställande av de fasta och strukturella kostnader som får räknas med i kostnaderna för att förvalta tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, och iii) i vilken utsträckning särdragen hos tjänster och organisationsmodeller som är typiska för enheter inom den sociala ekonomin kan beaktas när dessa förvaltar och tillhandahåller tjänster av allmänt ekonomiskt intresse.

4.7

EESK anser att man vid fastställandet av begreppet ”rimlig vinst” bör ta hänsyn till det mottagande företagets kännetecken, särskilt när detta företag ständigt återinvesterar vinsterna i sin verksamhet och följaktligen kan betraktas som en enhet eller ett företag inom den sociala ekonomin.

4.8

EESK anser att sociala tjänster och hälso- och sjukvårdstjänster bör omfattas av ett annat tak för stöd av mindre betydelse under tre beskattningsår, som är högre än det som fastställs för tjänster av allmänt ekonomiskt intresse i förordning (EU) nr 360/2012 (500 000 euro), vilket också tydligt framgår av kommissionens offentliga samråd. Denna höjning motiveras av de sociala tjänsternas och hälso- och sjukvårdstjänsternas offentliga roll och allmänintresse samt deras begränsade inverkan på konkurrensen och handeln mellan medlemsstaterna. En höjning av taket för stöd av mindre betydelse för sociala tjänster och hälso- och sjukvårdstjänster skulle skapa större utrymme för att tillämpa förordning (EU) nr 360/2012 och göra användningen av förordningen och dess förenklade former mer tillgänglig.

4.9

De sociala tjänsternas och hälso- och sjukvårdstjänsternas roll när det gäller social sammanhållning skulle motivera ett höjt tak med tre fördelar: i) möjliggörande av mer stöd inom den förenklade och snabbare ramen för stöd av mindre betydelse, ii) beaktande av inflationens återkomst på makroekonomisk nivå, som skulle medföra att regelbundna översyner av taket under tre beskattningsår måste göras oftare, och iii) erkännande av den stödjande roll som många enheter inom den sociala ekonomin spelar.

4.10

EESK erkänner den betydelse och den roll som små och medelstora företag och privata företag har som deltar i förvaltningen av sociala tjänster och hälso- och sjukvårdstjänster av allmänt ekonomiskt intresse på grundval av anbudsförfaranden som genomförs av lokala förvaltningar. Även av detta skäl kan de nationella förvaltningarnas insamling och spridning av uppgifter och information om förfarandena för urval av tjänsteleverantörer, den ersättning som beviljas och de resultat som uppnås ge användbar vägledning.

4.11

Slutligen påpekar EESK att sociala tjänster och hälso- och sjukvårdstjänster, såsom kommissionen erkänner i sin handlingsplan för den sociala ekonomin (9), också skulle kunna stödjas indirekt genom att man ger organisationerna inom den sociala ekonomin, som är mycket aktiva på dessa områden, bättre tillgång till stödåtgärder för tillgång till finansiering och lån samt särskilda incitament för anställning av arbetstagare med sämre förutsättningar eller arbetstagare med funktionsnedsättning i den mening som avses i den allmänna gruppundantagsförordningen. I detta avseende skulle en tydlig och flexibel EU-reglering som möjliggör en rimlig kumulering och kombination av olika stimulansåtgärder för samma verksamhet vara mycket användbar.

Bryssel den 19 maj 2022.

Christa SCHWENG

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) ARES-2019-3858696.

(2) Kommissionens beslut 2012/21/EU av den 20 december 2011 om tillämpningen av artikel 106.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på statligt stöd i form av ersättning för allmännyttiga tjänster som beviljas vissa företag som fått i uppdrag att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse (EUT L 7, 11.1.2012, s. 3).

(3) Kommissionens förordning (EU) nr 360/2012 av den 25 april 2012 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse som beviljas företag som tillhandahåller tjänster av allmänt ekonomiskt intresse (EUT L 114, 26.4.2012, s. 8).

(4) EUT C 8, 11.1.2012, s. 4.

(5) EUT C 8, 11.1.2012, s. 15.

(6) ARES-2019-3858696.

(7) Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/24/EU av den 9 mars 2011 om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård (EUT L 88, 4.4.2011, s. 45).

(8) SWD(2013) 53 final/2.

(9) COM(2021) 778 final.

26.8.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 323/13

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Civilsamhällesorganisationernas roll som väktare av det allmänna bästa i återhämtningen och återuppbyggnaden av EU:s samhällen och ekonomier efter pandemin

(yttrande på eget initiativ)

(2022/C 323/03)

Föredragande:

Ioannis VARDAKASTANIS

Beslut av EESK:s plenarförsamling	28.4.2021
Rättslig grund	Artikel 32.2 i arbetsordningen
	Yttrande på eget initiativ
Ansvarig sektion	Sysselsättning, sociala frågor och medborgarna
Antagande av sektionen	3.5.2022
Antagande vid plenarsessionen	18.5.2022
Plenarsession nr	569
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	189/1/4

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Det civila samhället och arbetsmarknadens parter är en bro mellan beslutsfattarna och det verkliga livet för dem som de företräder. Att föra en dialog med dessa aktörer är därför ett effektivt sätt för beslutsfattarna att få klart för sig vilka olikartade behov som finns hos personer som tillhör olika samhällsgrupper. Dessutom uppmuntrar det civila samhället alla människor att delta i ”medborgardemokratin” för att tycka till om frågor som berör dem.

1.2

I EU är det civila samhället och arbetsmarknadens parter verksamma på flera nivåer. Vissa organisationer verkar på EU-nivå, andra på nationell nivå och ytterligare andra på regional eller lokal nivå. Verksamhetsområdena på alla nivåer kompletterar varandra. När det gäller opinionsbildningsarbete avgörs EU:s fokus i förhållande till de nationella organisationerna ofta av hur de politiska befogenheterna är fördelade mellan EU-nivån och den nationella nivån.

1.3

Det civila samhälle som arbetar på gräsrotsnivån kan också spela en roll när det gäller att övervaka genomförandet och effekterna av nya strategier och initiativ. Det civila samhället arbetar dock inte bara med att påverka politiska beslut, det finns också där för att faktiskt tillhandahålla tjänster till de människor det företräder.

1.4

Under covid-19-pandemin och Europas långsamma återhämtning från djupet av denna kris har det civila samhället och arbetsmarknadens parter varit tvungna att anpassa sina roller. Än mer fokus än tidigare har lagts på att tillhandahålla livsviktiga tjänster, slå vakt om de mänskliga rättigheterna och rädda liv, samtidigt som man försökt klara av de utmaningar som organisationerna konfronterats med när det gäller att täcka finansiering och stötta sin egen personal. Med pandemin kom dessutom ett antal nya EU-finansieringsinitiativ, som i sin tur krävt starka insatser från intresseföreträdare för att se till att satsningarna når de mest behövande.

1.5

I nuläget bevittnar vi hur det europeiska civila samhället ställer om från covid-19-krisen till en helt ny kris. Många aktörer i det civila samhället inriktar sig nu på att ta itu med konsekvenserna av den ryska regimens oprovocerade invasion av Ukraina. Många icke-statliga organisationer använder nu t.ex. lärdomarna från krishanteringen under pandemin för att stödja ukrainska flyktingar, samla in pengar till akuthjälp och hjälpa människor att fly undan den blodiga konflikt som pågår i landet. De arbetar också för att stödja de människor i resten av EU som löper störst risk att drabbas av fattigdom, eftersom bränslepriserna stiger dramatiskt och inflationen skjuter i höjden.

1.6

Det civila samhällets deltagande i den politiska beslutsprocessen är oskiljaktigt kopplat till EU:s värden. I artikel 1 i fördraget om Europeiska unionen anges det att besluten ska ”fattas så öppet och så nära medborgarna som möjligt”. Det får inte förekomma att man undertrycker den sociala dialogen och dialogen med det civila samhället i EU. Respekten för dessa värden bör vara en förutsättning för att medlemsstaterna ska vara berättigade till EU-finansiering.

1.7

EU bör ha nolltolerans mot medlemsstater där medborgarinflytandet krymper. Ett system där det civila samhällets röst tystas, särskilt personer som har en kritisk syn på hur regeringen agerar, är ett system som aktivt omintetgör engagemanget hos beslutsfattare som tjänar sina medborgares intressen. Det blir i stället ett system där makthavarna endast agerar i eget intresse. Denna strategi utgör ett hot mot demokratin inom EU och är oförenlig med de europeiska värden som beskrivs i Köpenhamnskriterierna (1).

1.8

Att se till att medlemsstaterna upprätthåller EU:s-värden handlar inte bara om att de är öppna för kontakter med det civila samhället, det handlar också om att underlätta det civila samhällets existens även när det kritiserar den förda politiken eller är en politisk motståndare. Alla civilsamhällesorganisationer i EU måste kunna verka fritt och oberoende. Medlemsstater som endast är öppna för dialog, som en ren formalitet, med särskilt utvalda organisationer som sympatiserar med regeringen, är lika skyldiga till odemokratiska metoder som regeringar som inte alls samarbetar med det civila samhället.

1.9

Beslutsfattarna bör se till att det civila samhället deltar på ett meningsfullt sätt och inte bara ytligt. Det innebär att det måste involveras i alla delar av beslutsprocessen. Det innebär att lyssna till det civila samhällets synpunkter under utarbetandet av ny lagstiftning och nya projekt eller initiativ, och regelbundet samråda med det allteftersom dessa tar form, antas och sedan genomförs. Alltför ofta får det civila samhället lämna synpunkter först när lagstiftningen eller projekten nästan är fullbordade. Detta gör det omöjligt för de politiska beslutsfattarna att inkorporera eventuella förslag och skapar ett prejudikat där det civila samhället endast förväntas godkänna de förslag som läggs fram.

1.10

Beslutsfattare på alla nivåer bör göra sina samrådsprocesser lätta att hitta och tillgå. EESK lovordar kommissionens system för offentligt samråd ur den aspekten att det är öppet för alla civilsamhällesorganisationer och enskilda medborgare, och att alla samråd systematiskt offentliggörs på samma webbplats (2). Å andra sidan kan samråden på EU-nivå ibland vara restriktiva när det gäller vilken typ av bidrag de tillåter.

1.11

Det civila samhället har potential att bistå beslutsfattarna i viktiga uppgifter som t.ex. övervakning. Om det civila samhällets roll i övervakningen av genomförandet av nya strategier och initiativ ska tas på allvar bör dock EU och de nationella och lokala myndigheterna bidra till dessa organisationers driftskostnader. Detta är desto viktigare med tanke på osäkerheten kring finansiering och projektmedel på grund av covid-19 samt ökade driftskostnader. För att få bästa möjliga och konstruktiva stöd från det civila samhället är det viktigt att finansieringen av verksamheten och kapacitetsuppbyggnaden inte äventyrar civilsamhällesorganisationernas oberoende.

1.12

Det finns ett antal åtgärder som EU skulle kunna vidta för att ta till sig det civila samhällets synpunkter. EU skulle kunna börja med att fastställa en deltagarstatus. Man skulle också kunna enas om riktlinjer och gemensamma normer för föreningsrätt och rätt till medborgardialog som ska tillämpas i alla relevanta processer, samt ingå en interinstitutionell överenskommelse om medborgardialog. Att erkänna och främja sammanslutningars och icke-statliga organisationers roll i EU:s ram skulle också vara till stor nytta för att förbättra partnerskapet mellan beslutsfattare och det civila samhället på EU-nivå.

1.13

Civilsamhällesorganisationerna har också ett eget ansvar att leva upp till med hänsyn till bra beslutsfattande. För det första bör organisationerna ständigt vara mottagliga för hur verkligheten ser ut för de människor som de företräder och se till att de bedriver en opinionsbildning svarar mot dessa människors behov. Det är särskilt viktigt att främja ungdomars engagemang i det civila samhället och säkerställa en framtid för rörelsen. Det är också av avgörande betydelse att det civila samhället är konstruktivt med sina synpunkter, och tydligt med sina rekommendationer, för att bidra till utarbetandet av ny politik på det sätt som de anser vara bäst för de grupper de företräder. Synpunkterna bör inte bara fokusera på de brister som finns, utan också omfatta konkreta förslag på hur förbättringar kan uppnås.

2. Allmänna kommentarer

2.1

I detta dokument avser termen ”det civila samhället” också arbetsmarknadens parter, även om det bör noteras att arbetsmarknadens parter verkar på ett unikt och specifikt sätt när det gäller skyddet av rättigheter. Civilsamhällesorganisationerna verkar också på uppdrag av grupper som inte kan använda sig av rösträtten för att påverka politiken, såsom barn, personer med funktionsnedsättning som nekas rösträtt eller migranter och flyktingar, och främjar deras deltagande i demokratin. Dialogen mellan det civila samhället och de politiska beslutsfattarna är därför avgörande för att förstå samhällets behov och ta fram effektiva politiska åtgärder.

2.2

Oberoende och välinsatta civilsamhällesorganisationer kan ge ovärderliga bidrag till beslutsfattandet. De kan också spela en viktig roll när det gäller att kontrollera ändamålsenligheten hos befintliga strategier och initiativ. Stöd till kapacitetsuppbyggnad är dock väsentligt.

2.3

Inflytandet för det civila samhället krymper drastiskt i vissa delar av EU, och EU-institutionerna måste reagera kraftfullt och kompromisslöst på denna oroande utveckling. Det civila samhällets deltagande i den politiska beslutsprocessen är oskiljaktigt kopplat till EU:s värden. I artikel 1 i fördraget om Europeiska unionen anges det att besluten ska ”fattas så öppet och så nära medborgarna som möjligt”. Det får inte förekomma att man undertrycker det.

2.4

Uppdelningen av politiska befogenheter mellan EU och nationell, regional och lokal nivå har lett till att det civila samhället är företrätt på olika nivåer. Det finns civilsamhällesorganisationer i EU som särskilt arbetar med politikområden där EU lagstiftar, och andra som är verksamma på nationell, regional eller lokal nivå.

2.5

Två av de största hindren för det civila samhället på alla nivåer tenderar att vara att beslutsfattarna motsätter sig dialog och att det inte finns utrymme för meningsfullt deltagande i alla skeden av beslutsprocessen. Rättsliga bestämmelser bör införas på europeisk och nationell nivå för att undanröja denna typ av hållning.

2.6

Det civila samhället på nationell nivå och EU-nivå spelar en avgörande roll för Europas återhämtning efter pandemin. Ett av de områden där de två nivåerna samordnas är kring hur EU:s medlemsstater investerar medel från faciliteten för återhämtning och resiliens, som har potential att i hög grad förändra hur våra samhällen och ekonomier kommer att se ut under de närmaste åren och årtiondena. Denna process har dock belyst många medlemsstaters otillräckliga åtagande för meningsfulla samråd med det civila samhället, då många organisationer i det civila samhället utesluts eller i bästa fall endast deltar ytligt i utformningen av de nationella planerna för återhämtning och resiliens. Detta beskrevs i en EESK-resolution i februari 2021 (3). Detta otillräckliga samråd med det civila samhället stod dessutom i strid med skyldigheten enligt artikel 18 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/241 (4) om inrättande av faciliteten för återhämtning och resiliens.

3. Hur det civila samhällets deltagande kan leda till smartare beslutsfattande

3.1

Politiska beslutsfattare på alla nivåer ska tjäna medborgarnas intressen och inte tvärtom. Demokratin kan bara fungera korrekt när de som utformar och genomför lagar är lyhörda för och förstår vad de människor som de företräder behöver. Det civila samhällets existens och dess aktiva inkludering och meningsfulla deltagande i beslutsprocessen på alla nivåer är a och o för en effektiv och intelligent styrning.

3.2

Civilsamhällesorganisationerna har till uppgift att förmedla budskap från de människor som de företräder, eller att belysa allmänhetens farhågor, och kanalisera dessa till tydliga och sammanhängande budskap och politiska rekommendationer. Att föra en dialog med det civila samhället är därför ett effektivt sätt för beslutsfattarna att få klart för sig vilka olikartade behov som finns hos personer som tillhör olika samhällsgrupper. Det bidrar till att minimera risken att man förbiser eventuella problem som kan uppstå när politiken genomförs och kan ge insikter och sakkunskap som beslutsfattarna kanske annars inte kan ta del av.

3.3

De politiska beslutsfattarna är mottagliga för vad väljarna vill ha, men en av de viktigaste rollerna för det civila samhället är att företräda grupper som inte har rösträtt. Detta gäller särskilt civilsamhällesorganisationer som arbetar för barns rättigheter, personer med funktionsnedsättning som nekas rösträtt, personer under förmyndarskap samt invandrare och flyktingar som inte har rösträtt i sitt bosättningsland. Det civila samhället försvarar intressena hos de grupper som inte kan framföra sina ståndpunkter genom rösträtten. Dessutom uppmuntrar det civila samhället alla att delta i ”medborgardemokratin” för att påverka frågor som rör dem. Utan ett starkt civilt samhälle och dess förmåga att främja engagemanget hos människor från dessa grupper skulle många av dem riskera att förbises ännu mer av beslutsfattarna.

3.4

Civilsamhällesorganisationer som verkar på gräsrotsnivå, särskilt nationella eller lokala civilsamhällesorganisationer, kan också spela en roll när det gäller att övervaka genomförandet och effekterna av nya politiska strategier och initiativ. Övervakning är dock en krävande uppgift som ofta kräver mycket teknisk kunskap. Det är därför viktigt att EU och medlemsstaterna stöttar civilsamhällesorganisationerna med finansiering och tekniskt stöd så att de kan bygga upp sin kapacitet. Dessutom bör kommissionen börja utveckla en strategi för att övervaka hur EU-medel används, en uppgift som kommissionen inte tycks ha kapacitet att hantera på egen hand. I denna strategi bör kommissionen tydligt ange hur den planerar att stödja partner som den arbetar tillsammans med under denna övervakningsverksamhet.

4. Det civila samhällets roll på EU-nivå under återhämtningen efter pandemin

4.1

Det civila samhället på EU-nivå avser aktörer som lyfter intressefrågor gentemot EU-institutionerna och de företräder människor som bor i alla 27 medlemsstater och ofta långt utanför. De spelar en viktig roll för påverkansarbetet på EU:s befogenhetsområden, där det är nödvändigt att inleda en dialog med beslutsfattare på EU-nivå.

4.2

Det civila samhället i EU fokuserar ofta på följande områden: sysselsättning och sociala frågor; ekonomisk, social och territoriell sammanhållning; jordbruk; fiske; miljö; konsumentskydd; transport; transeuropeiska nät; energi; rättvisa och grundläggande rättigheter; migration och inrikes frågor; folkhälsa; utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd. Det rör sig antingen om politikområden där EU kan föreslå lagstiftning eller där medlemsstaterna kan lagstifta på nationell nivå endast om det inte strider mot befintlig EU-lagstiftning. Det civila samhället och arbetsmarknadens parter fokuserar för närvarande också på politiska initiativ på EU-nivå, såsom den europeiska pelaren för sociala rättigheter (5) och den europeiska gröna given (6).

4.3

Många hinder kvarstår när det gäller civilsamhällesorganisationernas opinionsbildning på EU-nivå. Såsom påpekas i EESK:s informationsrapport SOC/639 (7) har EU, till skillnad från andra internationella organisationer, ännu inte skapat någon deltagarstatus för europeiska sammanslutningar och icke-statliga organisationer. Genom Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna garanteras emellertid mötes- och föreningsfriheten, särskilt när det gäller medborgerliga frågor på alla nivåer, inbegripet EU-nivån (8).

I samband med återhämtningen efter covid-19-pandemin har EU:s civila samhälle påverkat och övervakat hur EU-medel används för att hjälpa människor ut ur krisen.

4.4

Användningen av EU-medel, särskilt i form av faciliteten för återhämtning och resiliens (9) på 723,8 miljarder euro, har potential att stimulera en social och ekonomisk återhämtning efter covid-19-krisen. Var pengarna investeras är dock ett politiskt val. De nationella planerna för användningen av dessa medel utarbetas av medlemsstaterna, men Europeiska kommissionen har ansvaret för att bedöma och godkänna planerna. EU:s civila samhälle har fortgående varnat kommissionen om problematiska förslag till finansiering i de nationella planerna. Man har belyst de befintliga systemproblem som avslöjats och förvärrats av pandemin, såsom underinvesteringar i folkhälsa, socialförsäkringssystem och utbildningssystem, och drivit på för att faciliteten för återhämtning och resiliens ska hjälpa till med att lösa detta.

4.5

Flera nationella planer för återhämtning och resiliens har anpassats på begäran av kommissionen, och det har funnits planer som antingen har förkastats eller vars godkännande har frysts (10). Det civila samhället bidrog starkt till att belysa dessa problemområden (11). EU-medlen måste riktas till de områden som var under störst tryck och där de flesta dödsoffren och de mest oroande kränkningarna av människors grundläggande rättigheter ägde rum under pandemin. Detta inbegriper finansiering av omställningen från institutionell hälso- och sjukvård, särskilt för personer med funktionsnedsättning och äldre, samt bättre beredskap och resiliens i akutsjukvården för att undvika en upprepning av triagesystemet där vissa grupper nekades sjukhusvård.

4.6

EU-medlen finns också till för att stödja ekonomisk återhämtning och en återgång till arbete för människor som förlorat sitt uppehälle under pandemin. Det uppskattas att sex miljoner arbetstillfällen gick förlorade enbart i EU på grund av covid-19 (12). Alla drabbades dock inte lika mycket av förlorade arbetstillfällen. Arbetsmarknadsparterna har en nyckelroll i att utforma en ekonomisk politik, arbetsmarknadspolitik och socialpolitik som främjar välfungerande arbetsmarknader och därmed skyddar arbetstagarna, inklusive dem som löper störst risk att förlora sin inkomst, samt arbetsgivarna. Det civila samhället på EU-nivå har också arbetat för att se till att investeringarna riktas till dem som drabbats hårdast. Det civila samhället företräder kvinnor, ungdomar, personer med funktionsnedsättning och personer från etniska minoriteter och har en särskilt viktig roll att spela när det gäller att se till att medlen går till omskolning och stöd till dessa grupper. Detta har civilsamhällesorganisationerna gjort genom att tillsammans med nationella och lokala civilsamhällesorganisationer påverka kommissionens prioriteringar och rekommendationer om användningen av medel, EU:s bedömning av nationella planer och övervakningen av hur medlen används i medlemsstaterna.

4.7

EU håller också på att skapa en hälsounion som kommer att ge unionen större beredskap inför framtida hälsokriser. Hälsounionen kommer att innebära ett antal förändringar i EU:s samordning på områden som kartläggning av läkemedelsbrister och lagerhållning i förväg, testning och godkännande av nya läkemedel och behandlingar samt delning av livräddningsutrustning över gränserna på grundval av behov. Återigen har EU:s civila samhälle en roll att spela när det gäller att se till att den nya planen bättre skyddar de grupper som var mest eftersatta under EU:s och medlemsstaternas pandemihantering. Dessa mål beskrevs i EESK:s yttrande SOC/665 (13). Syftet är att se till att Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA) upprättar en europeisk modell för hur läkemedel ska prissättas på ett rättvist, ansvarsfullt och öppet sätt. Det kommer också att inbegripa att verka för att Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar ska ha mandat och resurser för att ta itu med ojämlikhet i hälsa och se till att EU:s hälsoåtgärder riktas till dem som är mest utsatta för risker, och att se till att hälsokampanjer och folkhälsoinformation från EU görs betydligt mer tillgängliga och begripliga för alla under framtida kriser.

4.8

Framtida kriser kommer sannolikt inte bara att orsakas av virus, utan också, eller till och med främst, av naturkatastrofer på grund av klimatförändringarna. EU har en central roll när det gäller att hjälpa medlemsstaterna att minska sina koldioxidutsläpp och att förbereda sig för och gemensamt ta itu med de växande problem som vi har bevittnat under de senaste åren, t.ex. översvämningar och skogsbränder. Icke-statliga miljöorganisationer har därför en roll att spela när det gäller att hjälpa beslutsfattare att identifiera de områden som är i störst behov av investeringar och att föreslå lösningar för bättre hantering av miljökatastrofer på ett sätt som inte lämnar någon på efterkälken.

5. Det nationella och lokala civila samhällets roll när det gäller att åstadkomma en bättre återuppbyggnad

5.1

I EU-sammanhang finns det ett antal politikområden där ansvaret för opinionsbildning faller helt och hållet på de nationella och lokala civilsamhällesorganisationerna. Precis som för det civila samhället på EU-nivå handlar detta om hur befogenheterna delas mellan EU och dess medlemsstater. I partnerskap med det civila samhället i EU ser nationella och lokala civilsamhällesorganisationer till att alla politikområden täcks in.

5.2

De områden som nationella och lokala civilsamhällesorganisationer därför vanligtvis inriktar sig på är följande: folkhälsa, industrin, kultur, utbildning, ungdoms- och idrottsfrågor, socialt skydd, miljöskydd, socialtjänst, brottsofferstöd, skyddade boenden för våldsutsatta personer, osv.

5.3

Många problem som förvärrats av covid-19 hamnade på det nationella, regionala och lokala civila samhällets bord. Det var i det nationella sammanhanget som beslut fattades om regler för att stoppa spridningen av viruset, hur akutsjukvården skulle tillhandahållas, hur man prioriterar kring vaccinationer, hur undervisningen ska bedrivas för elever och studenter i alla åldrar och hur arbetstagare som förlorade sina jobb kunde få sin inkomst tryggad. Deras verksamhet omfattade också att bekämpa felaktig information om vacciner och lyfta fram risken för diskriminering och ökad fattigdom bland vissa befolkningsgrupper.

5.4

Det är kanske det civila samhället på nationell och lokal nivå som har den mest avgörande rollen att spela när det gäller att hjälpa EU att få en bättre återuppbyggnad, eftersom det medverkar i utformningen av nationell och regional politik och tillhandahåller viktiga tjänster till sina intressegrupper på följande områden:

—	Säkerställa att återgången till klassrumsundervisning efter pandemin inkluderar alla elever och studenter.

—	Överbrygga den digitala klyftan, särskilt för marginaliserade grupper.

—	Se att politiska åtgärder främjar sysselsättning av god kvalitet för dem som för närvarande löper störst risk att utestängas från arbetsmarknaden, särskilt ungdomar, kvinnor, personer med invandrarbakgrund och personer med funktionsnedsättning.

—	Stärka de sociala trygghetssystemen och deras förmåga att stödja alla människor när det gäller att upprätthålla en värdig levnadsstandard.

—	Säkerställa att den nationella politiken för långvarig vård och omsorg och sociala tjänster fokuserar på samhälls- och familjebaserade alternativ till institutionsvård, där vi såg flest dödsfall under pandemin.

—	Verka för politik och investeringar som underlättar migranters och flyktingars integration på arbetsmarknaden och i de sociala trygghetssystemen.

—	Det civila samhället är också centralt för att förbättra de ekonomiska och politiska förutsättningarna. Framför allt arbetsmarknadens parter är viktiga när det handlar om att säkerställa tillräckliga inkomster och rättvisa arbetsvillkor genom kollektivförhandlingar.

5.5

Ramen för det civila samhällets formella deltagande i beslutsfattandet varierar mellan medlemsstaterna. Vissa medlemsstater har nationella motsvarigheter till EESK, även om deras befogenheter varierar och ständigt förändras. EESK:s struktur med ledamöter som företräder tre grupper, arbetsgivare, arbetstagare och ”Mångfald Europa”, är en struktur som skulle kunna efterbildas med framgång på nationell, regional och lokal nivå.

I samarbete med det civila samhället på EU-nivå har nationella organisationer i det civila samhället också spelat en avgörande roll när det gäller att påverka hur faciliteten för återhämtning och resiliens används i medlemsstaterna.

5.6

I sin informationsrapport SOC/639 (14) och i sin resolution om det nationella civila samhällets deltagande i arbetet med de nationella planerna för återhämtning och resiliens (15) lovordade EESK den överenskommelse som nåddes i december 2020 mellan Europaparlamentet och rådet om förordningen om inrättande av faciliteten för återhämtning och resiliens (16), där det i artikel 18 anges att civilsamhällesorganisationer genom samråd måste delta i utarbetandet och genomförandet av de nationella planerna för återhämtning och resiliens.

5.6.1

Trots hänvisningen i förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens till det civila samhällets deltagande deltog det dock ironiskt nog inte i fastställandet av den del av förordningen som behandlar det civila samhällets deltagande i processen. Det finns heller ingen uttrycklig hänvisning till civilsamhällesorganisationer som stödmottagare, till skillnad från t.ex. små och medelstora företag. Detta har skapat vissa problem när det gäller civilsamhällesorganisationernas deltagande i genomförandet. Det är paradoxalt med tanke på att civilsamhällesorganisationer kommer att spela en avgörande roll under återhämtningen efter covid-19.

5.6.2

I praktiken har dessutom de nationella civilsamhällesorganisationerna, trots vägledning från kommissionen (17), haft stora svårigheter att påverka resultaten av de nationella planerna för återhämtning och resiliens. Ett hinder var att vissa nationella regeringar tycktes ovilliga att involvera det civila samhället i utarbetandet av sina planer. Många regeringar engagerade inte aktivt det civila samhället, vilket krävde att civilsamhällesorganisationerna öppet vädjade till de nationella myndigheterna att låta dem delta. Även när de deltog var den tid som reserverades för samråd med det civila samhället på det hela taget otillräcklig. Detta hindrade en grundlig diskussion och ett lämpligt beaktande av det civila samhällets bidrag till de nationella planerna för återhämtning och resiliens. Resultatet är att ett stort antal medlemsstater visserligen har gett prov på någon form av samråd med det civila samhället, men att det nationella civila samhället alltför ofta inte var verkligt delaktigt i utformningen av de planer som togs fram.

Bryssel den 18 maj 2022.

Christa SCHWENG

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) Anslutningskriterier, https://ec.europa.eu/neighbourhood-enlargement/enlargement-policy/glossary/accession-criteria_en.

(2) https://ec.europa.eu/info/consultations_sv

(3) https://www.eesc.europa.eu/sv/documents/resolution/involvement-organised-civil-society-national-recovery-and-resilience-plans-what-works-and-what-does-not

(4) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/241 av den 12 februari 2021 om inrättande av faciliteten för återhämtning och resiliens (EUT L 57, 18.2.2021, s.17).

(5) Europeiska pelaren för sociala rättigheter, Europeiska kommissionen https:/ec.europa.eu/info/strategy/priorities-2019-2024/economy-works-people/jobs-growth-and-investment/european-pillar-social-rights_sv.

(6) En europeisk grön giv, Europeiska kommissionen, https://ec.europa.eu/info/strategy/priorities-2019-2024/european-green-deal_sv.

(7) ”Inrättande av en europeisk stadga för föreningar och icke-statliga organisationer som omfattar en detaljerad definition av icke-statlig organisation eller europeisk förening” (informationsrapport), Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, https://www.eesc.europa.eu/sv/our-work/opinions-information-reports/information-reports/creation-european-statute-associations-and-ngos-incorporating-precise-definition-ngo-or-european-association-information.

(8) Artikel 12

(9) https://ec.europa.eu/info/business-economy-euro/recovery-coronavirus/recovery-and-resilience-facility_sv

(10) Bulgariens plan godkändes inte och den ungerska planens godkännande frystes.

(11) EUT C 517, 22.12.2021, s. 1.

(12) ”COVID-19 has already wiped out 6 million jobs, EU study finds”, Coronavirus pandemic News, Al Jazeera.

(13) EUT C 286, 16.7.2021, s. 109.

(14) ”Inrättande av en europeisk stadga för föreningar och icke-statliga organisationer som omfattar en detaljerad definition av icke-statlig organisation eller europeisk förening” (informationsrapport), Europeiska ekonomiska och sociala kommittén https://www.eesc.europa.eu/sv/our-work/opinions-information-reports/information-reports/creation-european-statute-associations-and-ngos-incorporating-precise-definition-ngo-or-european-association-information.

(15) EUT C 155, 30.4.2021, s. 1.

(16) EUT L 57, 18.2.2021, s. 17.

(17) https://ec.europa.eu/info/sites/default/files/document_travail_service_part1_v2_en.pdf

26.8.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 323/19

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Att göra förpackningsindustrin till en säker, ekonomiskt överkomlig och miljövänlig industri

(yttrande på eget initiativ)

(2022/C 323/04)

Föredragande:	Matteo Carlo BORSANI
Medföredragande:	Dirk JARRÉ

Beslut av EESK:s plenarförsamling	21.10.2021
Rättslig grund	Artikel 32.2 i arbetsordningen
	Yttrande på eget initiativ
Ansvarig sektion	Rådgivande utskottet för industriell omvandling (CCMI)
Antagande av sektionen	11.3.2022
Antagande vid plenarsessionen	19.5.2022
Plenarsession nr	569
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	201/1/5

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Förpackningstekniken är en möjliggörande teknik som har central betydelse i de flesta leveranskedjor. Förpackningarna har en inverkan som sträcker sig mycket längre än det egna ekosystemet och de är därför väsentliga för EU:s ekonomi och inre marknad och när det gäller att stödja återhämtningen och främja en hållbar ekonomisk tillväxt. Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) rekommenderar att kommissionen, liksom de nationella regeringarna, i samråd med alla aktörer inom förpackningsindustrin genomför initiativ i alla skeden av livscykeln för produkter för att främja processer som bygger på cirkulär ekonomi, uppmuntra till hållbar konsumtion samt se till att avfall förebyggs och att de resurser som används hålls kvar i EU:s ekonomi så länge som möjligt.

1.2

Mot bakgrund av dagens samhällsutmaningar bör bransch- och arbetstagarorganisationer, regeringar, offentliga organ och icke-statliga organisationer alla arbeta för att hitta innovativa lösningar för att öka förpackningsindustrins hållbarhet, eftersom cirkulära förpackningar spelar en avgörande roll i att skydda vår planet.

1.3

Dessutom bör kommissionen med kraft uppmuntra att en europeisk social dialog inrättas mellan fackförbund och arbetsgivarförbund inom förpackningssektorn. En sådan europeisk dialog, som integreras väl med den nationella nivån och företagsnivån, skulle ge kommissionen det stöd som den behöver för att utforma och genomföra sina initiativ och göra det möjligt för arbetsmarknadens parter att förhandla fram en rättvis omställning.

1.4

EESK föreslår att ändamålsenliga förpackningar införs som en ny åtgärd i samband med all förpackningsverksamhet. Det innebär att alla förpackningar ska utformas i enlighet med ekodesignprinciperna: de ska passa sina produkter med minsta möjliga tomrum och vikt, vilket motverkar överförpackning och underförpackning samt det avfall och de förluster som detta i onödan leder till. Detta skulle också optimera koldioxidavtrycket från transporter av förpackade varor och göra det möjligt att uppnå de utsläppsmål som kommissionen fastställt.

1.5

De berörda aktörerna är ännu inte tillräckligt medvetna om förändringarnas omfattning, och EESK uppmanar därför EU-institutionerna att uppvisa ett större ansvar och ett starkare ledarskap när det gäller att styra denna process.

Detta inbegriper att de delar av lagstiftningen som saknas läggs fram på ett sätt som gör att de är lätta att förstå och genomföra, och att de åtföljs av stödåtgärder som omfattar hela ekosystemet, med särskild tonvikt på de mest sårbara aktörerna, såsom små och medelstora företag och privatpersoner.

1.6

EESK uppmuntrar till ett helhetsgrepp när det gäller att bedöma förpackningarnas övergripande roll och inverkan: om man enbart fokuserar på själva förpackningarna kan den rättsliga ramen komma att påverkas negativt, samtidigt som företagen manas att följa kostsamma, ineffektiva och i slutändan mindre hållbara strategier. Säkerheten hos och skyddet av förpackade produkter, särskilt mat och dryck (1), är viktiga faktorer som bör beaktas, så att förpackningarna blir både hållbara och effektiva. Här är det viktigt att en hållbarhetsinriktad strategi för förpackningarnas utformning inte undergräver dessa aspekter.

1.7

EU-institutionerna bör verka för minimistandarder för att stödja förpackningsföretagen i EU vad gäller att hantera målen för den gröna och rättvisa omställningen. Dessa standarder bör även gälla alla förpackningar som förs in på den inre marknaden från tredjeländer. EESK uppmanar beslutsfattarna att se till att handelsavtalens hållbarhetskriterier efterlevs och att verifieringskriterier beträffande ILO:s konvention om mänskliga rättigheter och arbetstagares rättigheter tillämpas vid import, och detta längs förpackningssektorns hela värdekedja. Det skulle bidra till lika villkor på marknaden.

1.8

EESK uppmanar kommissionen att främja utbildnings-, informations- och upplysningskampanjer på EU-nivå för att öka medvetenheten om vikten av hållbarhetsinriktad praxis i alla skeden av förpackningarnas livscykel. Kampanjerna bör bidra till att kollektiva beteenden inriktas på hållbar produktion, hållbara konsumtionsval eller bästa praxis för bortskaffande och återvinning av förpackningar.

1.9

EU:s framtida lagstiftning och åtgärder bör i sitt fokus inte begränsas till själva förpackningarna, utan bör vara inriktade på hela kedjan: produktion, konsumtion och avfallshantering. EESK anser att man bör främja investeringar i teknisk innovation genom att understödja efterfrågan och tillgången på förnybara och återvinningsbara material av god kvalitet.

1.10

Förpackningarna måste bidra till en cirkulär ekonomi, med tonvikt på ekodesign, befintlig välbeprövad teknik och återvinningsteknik samt förebyggande av dispersion. EESK förordar att det fastställs ändamålsenliga strategier för resursförvaltning som är anpassade till de olika resursernas egenskaper, i enlighet med gemensamma principer för resursförvaltning, resursbevarande och resursåterställande.

1.11

Ordentlig insamling och återvinning av förpackningar är avgörande för att minska slöseriet med resurser. Här anser EESK att EU:s framtida förpackningslagstiftning med kraft bör främja offentlig politik och beteenden som syftar till att förbättra sorteringen, insamlingen och bortskaffandet av förpackningsavfall. Detta kommer även att bidra till uppnåendet av EU:s återvinningsmål för alla förpackningsmaterial. Kommittén rekommenderar också att retursysteminitiativ utvärderas som ett möjligt sätt att öka återvinningen av förpackningar inom vissa sektorer.

1.12

EESK rekommenderar att det införs harmoniserade kriterier för de regler för återvinning av förpackningar och de insamlingssystem som tillämpas lokalt i medlemsstaterna, inbegripet strukturering av avgifter avseende utökat producentansvar, och i slutändan för märkning av återvinningsbara förpackningar. EU:s regler för förpackningar och förpackade varor måste utformas i enlighet med principerna för den inre marknaden och stödja ett harmoniserat genomförande av dem i hela EU. Det är ytterst viktigt att kommissionen säkerställer att de lagstadgade hållbarhetskraven tillämpas och efterlevs på liknande sätt i hela EU, så att fragmentering och interna tekniska hinder undviks.

1.13

Det krävs evidensbaserade politiska åtgärder för att säkerställa bästa möjliga miljöresultat. I detta sammanhang menar EESK att den kommande översynen av direktivet om förpackningar och förpackningsavfall (2) bör möjliggöra mer innovation genom att det i linje med livscykeltänkandet fastställs mål som stöds av solida data och vetenskapliga belägg och som ger bästa möjliga övergripande miljöresultat, med vederbörlig hänsyn även till den påverkan som produkterna i förpackningarna har.

1.14

Det normativa angreppssätt som de nationella institutionerna och EU-institutionerna bör ha inom denna sektor måste inbegripa alla berörda aktörer i beslutsfattandet. Det är av yttersta vikt att den rättsliga ram som gäller är vederhäftig och garanterar rättssäkerhet. I annat fall tenderar företagen att skjuta upp investeringar, eller så gör de investeringar som inte är förenliga med de lagstadgade kraven. Detta skulle utan tvekan äventyra de övergripande målen och leda till att resurser förspills och att arbetstillfällen går förlorade inom sektorn.

1.15

Forskning och innovation inom ny teknik samt utbildning för arbetstagare inom förpackningsindustrin bör främjas. Dessutom bör arbetsmarknadens parter gemensamt kartlägga branschens nya kompetensbehov, och de bör tillsammans med de offentliga myndigheterna utveckla och främja utbildning för arbetstagare inom tillverkning och bortskaffande av förpackningar.

1.16

EESK rekommenderar att det i framtida lagstiftning även tas hänsyn till digitaliseringens potential när det gäller banbrytande framsteg inom förpackningsindustrin.

1.17

Med tanke på förpackningarnas alldeles särskilda roll inom alla ekonomiska sektorer bör kommissionen också inrätta ett årligt forum för förpackningar och förpackningsavfall för berörda aktörer och företrädare för EU:s institutioner, med syftet att följa genomförandet av direktivet, utbyta information om industrins utveckling och kartlägga och främja god praxis i fråga om bestämmelser om hållbara förpackningar.

1.18

Kommissionen uppmanas att organisera en dialog med EESK om genomförandet av rekommendationerna i det här yttrandet och att diskutera möjligheterna till samarbete i samband med lämpliga uppföljningsåtgärder.

2. Bakgrund till förpackningsekosystemet och den rättsliga ramen

2.1

Förpackningsindustrin tjänar många olika syften i vår vardag. Det handlar om skydd, marknadsföring, information, bekvämlighet, användning, hantering och avfallsminskning. Förpackningarna har som viktig samhälls- och företagsinfrastruktur möjliggjort samhälleligt välbefinnande och handel och är avgörande när det gäller att stödja återhämtningen och främja en hållbar ekonomisk tillväxt.

2.2

Förpackningsindustrin verkar inom ett alltmer komplext ekosystem, som inbegriper många aktörer – från producenter av råmaterial som används i förpackningar, till återförsäljare av de förpackade produkterna, arbetstagare inom branschen, konsumenter samt företag och offentliga myndigheter som hanterar det uttjänta förpackningsavfallet.

2.3

Förpackningsindustrin i EU är världens näst största och omfattar tillverkare och användare av förpackningsprodukter av glas, järnmetall, aluminium, plast, trä och papper, och den sysselsätter över 6,5 miljoner människor i Europa (3). På den europeiska marknaden för konsumentförpackningar räknar man med att registrera en genomsnittlig årlig tillväxttakt på 4 % under prognosperioden 2021–2026. Denna anmärkningsvärda beräknade tillväxt i fråga om konsumentförpackningar beror bl.a. på teknisk innovation, hållbarhet och attraktiv ekonomi (4).

2.4

I den europeiska gröna given (Europeiska kommissionen, 2019) fastställs, utöver det övergripande målet att minska växthusgasutsläppen, viktiga politiska mål med syftet att ytterligare påskynda den hållbara omställningen i värdekedjan för förpackningar. Det handlar bl.a. om att

—	se till att alla förpackningar på EU:s marknad senast 2030 är återanvändbara eller återvinningsbara på ett ekonomiskt rimligt sätt,

—	fastställa åtgärder för att minska förpackningsavfallet,

—	främja en stabil inre marknad för returråvaror för att öka återvinningen.

2.5

Dessa övergripande mål beskrivs närmare i handlingsplanen för den cirkulära ekonomin 2.0 (5), som omfattar planer på en översyn av direktivet om förpackningar och förpackningsavfall. Detta direktiv, som trädde i kraft 1994, står i centrum för det nuvarande regelverket. Kommissionen är just nu i färd med att se över direktivet – se det aktuella samrådet (6) och den tillhörande konsekvensbedömningen (7) – med den allmänna avsikten att minska förpackningsavfallet och ersätta linjära produkt- och materialflöden (dvs. produktion – användning – avfall) med cirkulära flöden.

3. Främjande av den cirkulära ekonomin

3.1

Förpackningssektorn är avgörande för Europas omställning till en cirkulär ekonomi, med tanke på dess kapacitet att återvinna material. Mer och mer förpackningsmaterial antingen återvinns eller tillverkas av återvunnet material från andra tillverkningssektorer. Sektorn skulle samtidigt kunna sluta den cirkulära ekonomins kretslopp genom att förhindra export av problematiskt avfallsmaterial (8) och neka importörer av förpackningar som inte lever upp till bästa miljöpraxis tillträde till EU:s marknader. Problemet med otillbörlig konkurrens från företag utanför EU är fortfarande stort, särskilt för små och medelstora företag, som är de första som påverkas på marknaden.

3.2

Senast 2030 bör alla förpackningar återanvändas eller återvinnas, i linje med handlingsplanen för den cirkulära ekonomin 2.0. Följaktligen bör alla förpackningsmaterial värderas mot bakgrund av strävan att uppnå målet om en cirkulär ekonomi, med fokus på ekodesign, befintlig beprövad och ny återvinningsteknik samt förstärkta åtgärder för att bekämpa dispersion. En växande global befolkning i kombination med ökad konsumtion per capita ökar trycket på de befintliga resurserna.

3.3

Fiberbaserade förpackningar och förpackningar av andra naturmaterial kan stödja tillväxt som är frikopplad från resursanvändningen. Sådana förpackningar tillverkas av förnybara material och är samtidigt hållbara, attraktiva, återvinningsbara och biologiskt nedbrytbara. Enligt nyligen genomförda studier kan fiberförpackningar återvinnas mer än 25 gånger, vilket gör dem till ett viktigt inslag i den cirkulära ekonomin.

3.4

Likaså kan aluminium och stål, som unika permanenta material, på ett avgörande sätt bidra till att understödja den cirkulära ekonomin. Genom att man återvinner produkter och förpackningar som tillverkats av permanenta material, t.ex. metall eller glas, flera gånger hålls de kvar i materialkretsloppet, där de kan användas som resurser för andra produkter och förpackningar.

3.5

Fler åtgärder måste vidtas till stöd för ökad användning av biobaserade polymerer, med tanke på att endast ett fåtal medlemsstater är beredda att stödja den infrastruktur som krävs för insamling och kompostering av komposterbara förpackningar. När det gäller plast måste man stödja projekt för och investeringar i ny innovativ teknik, såsom mekanisk eller kemisk återvinning av plast, och säkerställa att de minskar den totala miljöpåverkan sett ur ett livscykelperspektiv.

3.6

Hur konsumenterna ser på och hanterar förpackningar håller också på att förändras. I den oberoende undersökning om europeiska konsumenters inställning till förpackningar, som genomfördes av Perspectus Global på begäran av Pro Carton 2021, svarade nästan två tredjedelar av dem som deltog att de inte längre köper samma produkter som tidigare på grund av att de är bekymrade över förpackningarna, och ännu fler deltagare skulle vara beredda att betala mer för miljövänligare förpackningar. Dessa trender kan stärkas ytterligare genom kampanjer för att öka medvetenheten och informationskampanjer.

3.7

Det finns goda möjligheter att öka insamlingen, sorteringen och återvinningen av förpackningsmaterial i Europa. Samtidigt kan hållbara förpackningar orsaka betydande miljöskador om insamlingen, bortskaffandet eller återvinningen inte sker på rätt sätt. Även om det är mycket viktigt att styra förpackningsindustrin mot mer hållbara metoder bör även offentliga myndigheter, avfallshanteringsorgan, organisationer i det civila samhället och konsumenterna göras direkt delaktiga i att höja effektiviteten i insamlingen, återanvändningen och återvinningen av avfall. Denna aspekt måste främjas med kraft i den framtida lagstiftningen och den framtida offentliga politiken, i syfte att uppnå EU:s återvinningsmål för alla förpackningsmaterial och att bidra till minskade koldioxidutsläpp, vilket främjar EU:s agenda för en grön omställning.

3.8

Digitaliseringen kommer att möjliggöra många av de nödvändiga anpassningarna. Digital teknik möjliggör banbrytande framsteg inom förpackningsindustrin, eftersom spårbarheten, användarvänligheten och upptäckten av manipulering kan optimeras. Detta går hand i hand med att den operativa prestandan förbättras, vilket gör att kunderna kan tjänas bättre och är till stöd för cirkulär design i form av smarta förpackningar med hållbarhet i centrum. Smarta förpackningar underlättar dessutom återvinningen genom att det blir lättare att hitta information om de råmaterial som förpackningarna består av.

4. Allmänna kommentarer

4.1

Hållbarhet måste fortsätta att vara en av de främsta prioriteringarna för förpackningsindustrin i EU. I linje med kraven i den nya handlingsplanen för den cirkulära ekonomin (9) bör man inom förpackningsindustrin genomföra initiativ i alla skeden av livscykeln för produkter.

4.2

Således har politik som påverkar den lagstiftningsram inom vilken förpackningsindustrin verkar, inbegripet regler för förpackningsavfall, stor inverkan på alla branscher och sociala verksamheter där förpackningar används. Livsmedelsförpackningar står exempelvis för säkerhet hos och skydd av produkter, de gör att livsmedel håller sig ätbara längre, vilket minimerar matsvinnet, och de spelar en central roll i att främja och upprätthålla tillgången på livsmedel till överkomliga priser för alla.

4.3

Mot bakgrund av dagens samhällsutmaningar måste alla berörda aktörer hitta innovativa lösningar för att öka förpackningsindustrins hållbarhet, eftersom cirkulära förpackningar spelar en avgörande roll i att skydda vår planet. Alla sociala aktörer måste föra en tydlig dialog, inom ramen för vilken de respekterar sina egna roller och befogenheter vad gäller att uppnå de ovannämnda målen.

4.4

Det är av grundläggande betydelse att man på EU:s inre marknader internt säkerställer att de lagstadgade hållbarhetskraven tillämpas och efterlevs på liknande sätt i hela EU, så att fragmentering och interna tekniska hinder undviks. EU:s regler för förpackningar och förpackade varor bör utformas i enlighet med principerna för den inre marknaden och stödja ett harmoniserat genomförande av dem i hela EU. Det innebär att centrala principer, mål och tydliga definitioner måste förankras i texten till lagstiftningen och dess genomförandeakter, så att man därigenom förhindrar att det över huvud taget uppstår skillnader mellan nationella åtgärder. När det gäller den inre marknaden får nationella åtgärder inte innebära att den fria rörligheten för förpackningar och förpackade varor begränsas, vilket skulle vara oproportionerligt och/eller onödigt i miljöskyddshänseende, och vilket skulle kunna leda till orättvisa snedvridningar av EU:s marknad.

4.5

Förpackningarnas bidrag till ekonomisk, miljömässig och social hållbarhet är väsentligt. Om man enbart fokuserar på själva förpackningarna kan den rättsliga ramen dessutom påverkas negativt. I själva verket tar produkterna i allmänhet en mycket större mängd resurser i anspråk och de har ett mycket större värde i sig än de förpackningar som används för att skydda dem. Således har produktförluster som beror på undermåliga förpackningar sannolikt en mycket större negativ inverkan på miljön. Av alla livsmedel som produceras i världen är det exempelvis 30 % (10) som går förlorade eller slängs längs livsmedelsindustrins försörjningskedja. Optimerade förpackningar kan vara ett sätt att minska denna andel. Livsmedelsförluster och matsvinn – i leveranskedjorna och bland konsumenterna – svarar för omkring en fjärdedel av växthusgasutsläppen från livsmedel, dvs. 6 % av de totala globala utsläppen (11).

4.6

Att stödja EU:s förpackningsindustri är viktigt av många olika skäl. Även om det exempelvis finns lagstiftning som ska säkerställa att förpackningsmaterial uppfyller miljöstandarder följer förpackningsföretag i EU också frivilligt ett antal riktlinjer, såsom dem från FSC (skogsförvaltningsrådet) för certifiering av pappers-, kartong- och träförpackningar, i syfte att minska utsläppen och främja bästa miljöpraxis. Konkurrenter utanför EU måste visserligen följa EU-lagstiftningen men tillämpar inte nödvändigtvis de frivilliga uppförandekoder eller standarder som europeiska företag följer.

Förpackningssektorn behöver högkvalificerad arbetskraft och måste bli mer attraktiv för den yngre generationen. Sektorn måste sträva efter att ständigt förbättra arbetsvillkoren, samtidigt som den tar fram olika utbildningsalternativ och fokuserar på att få högkvalificerade arbetstagare och experter på det digitala området att söka sig till branschen.

4.7

Följaktligen är sektorsspecifik utbildning för arbetstagare, liksom kontinuerlig uppdatering av förfarandet för tillbörlig aktsamhet, något som är avgörande för förpackningsindustrin och som bör främjas.

4.8

Detta innebär att den gröna och den digitala omställning som kommer att ha betydelse för EU:s ekonomi under det kommande året också kommer att vara en central prioritering för förpackningssektorn. Därför bör mekanismen för en rättvis omställning beaktas inom ramen för den kommande omdefinieringen av regelverket, så att ingen hamnar på efterkälken.

5. Särskilda kommentarer

5.1 En optimerad utformning av förpackningar hjälper till att förebygga och minska förpackningsavfallet

Förpackningarnas utformning är viktig när det gäller att fastställa miljöprestandan under en produkts hela livscykel. Väl utformade förpackningar som är effektivt tillverkade av ansvarsfullt anskaffade material och som används på lämpligt sätt och verkligen återvinns ger många fördelar. De minimerar skadorna på produkter, förlänger deras livslängd, möjliggör effektiv lagerföring, transport och distribution, ger säker och praktisk tillgång till varor, är attraktiva och förmedlar viktig information till konsumenterna. Följaktligen bör förpackningarna och deras produkter inte beaktas var för sig: det finns en direkt koppling mellan förpackningarnas material, form och design och de funktioner som varje enskild produkt kräver. Samtidigt som förpackningarnas funktionalitet naturligtvis är avgörande står det klart att resurssparande och hållbara förpackningar bör utformas i enlighet med ekodesignprinciperna. Det handlar bl.a. om att

—	minimera användningen av råmaterial,

—	använda största möjliga andel återvinningsbart och återvunnet material (samtidigt som lagstadgade krav uppfylls),

—	öka effektiviteten i produktionsprocesserna,

—	optimera logistikförvaltningen,

—	öka medvetenheten om förpackningarnas värde och återanvändbarhet,

—	förbättra insamlingen, behandlingen och återvinningen av förpackningar.

Det är viktigt att ta hänsyn till både hållbarheten och funktionaliteten hos förpackningar.

Oavsett vilken typ av förpackning som används bör man alltid undvika att överförpacka, vilket särskilt gäller e-handelsprodukter och produkter som levereras till hemmet, där förhållandet mellan förpackning och produkt är 1:1. I detta sammanhang bör uppmärksamhet även ägnas åt forskning och innovativa lösningar som skulle kunna minska den miljöbelastning som är förknippad med de förpackningar som varor levereras i.

5.2 Det krävs evidensbaserade politiska åtgärder för att säkerställa bästa möjliga miljöresultat.

Utmaningarna med klimatförändringarna ger Europa tillfälle att bygga upp en hållbar och framtidsorienterad industriell bas. När det gäller förpackningar bör alla kommande politiska initiativ bygga på vetenskapliga rön och på en god förståelse av deras faktiska miljöpåverkan. Det är strategiskt sett en god idé att främja användningen av livscykelanalysmetoden som ett verktyg för att granska produkters miljöpåverkan under hela deras livscykel.

5.3 Förpackningsmaterial som är helt återvinningsbara och förnybara främjar utvecklingen av en cirkulär ekonomi

EU:s framtida lagstiftning och åtgärder bör understödja efterfrågan på förnybara och återvinningsbara material av god kvalitet, vilket stimulerar ytterligare investeringar i förpackningsinnovation. Närmare bestämt bör EU:s lagstiftning och åtgärder i sitt fokus inte begränsas till själva förpackningarna, utan bör vara inriktade på hela produktionskedjan, t.ex. på hur materialen anskaffas och bearbetas, på vilka resurser och vilken energi som krävs i produktionsprocessen och på hur lätt materialet/produkten kan återvinnas och faktiskt återvinns. EU bör öka tillgången och höja kvaliteten på återvunna material, med tonvikt även på materialens förmåga att bibehålla sina inneboende egenskaper efter återvinningen och att ersätta primära råvaror i framtida tillämpningar (12).

5.4 En harmonisering av de lokala insamlings- och återvinningssystemen är avgörande för att återvinningsmålen för förpackningar ska uppnås

EU har som mål att öka andelen förpackningsavfall som återvinns, men detta arbete kommer också att vara avhängigt i vilken grad de lokala myndigheterna ökar och förbättrar insamlingen.

När det gäller materialåtervinning på kommunal nivå varierar nivåerna avsevärt inom EU, och även mellan länder med liknande återvinningsnivåer finns det stora skillnader i regler och metoder för insamling. Det behövs en större harmonisering av de regler för materialåtervinning och de insamlingssystem som tillämpas lokalt i medlemsstaterna samt harmoniserade kriterier för strukturering av avgifter avseende utökat producentansvar och i slutändan för märkning av återvinningsbara förpackningar.

Det är också mycket viktigt att utvärdera de specifika insamlings- och återvinningsmålen för vissa produktkategorier, t.ex. förpackningar som används inom kommersiell restaurangverksamhet, både för mat som serveras på plats och för hämtmat. Genom att fastställa tydliga insamlings- och återvinningsmål för bl.a. detaljhandeln och hotell- och restaurangbranschen samt för kommuner kan nedskräpningen i form av förpackningar minskas och återvinningsgraden därmed höjas.

5.5 Retursystem

Retursystem kan utan tvivel ge incitament till återvinning och bidra till företagens insamlingseffektivitet, vilket avsevärt kan minska nedskräpningen, särskilt i fråga om vissa typer av konsumtionsprodukter, såsom drycker som säljs i flaskor av plast eller glas.

5.6 Bättre kvalitet på förpackningsinsamlingen ökar återvinningsindustrins hållbarhet

För att stödja de lokala myndigheterna är det mycket viktigt att i samråd med återvinningsindustrin ta fram tydliga återvinningsriktlinjer för och riktad kommunikation om hur man i hushållen effektivt kan separera återvinningsbara material och lämna dem till insamling.

Bryssel den 19 maj 2022.

Christa SCHWENG

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) Inom vissa branscher, såsom den jordbruksbaserade livsmedelsindustrin, spelar förpackningar även en viktig roll i att förhindra korskontamination av mat och dryck och därmed de hälsorisker som förknippas med detta.

(2) Europaparlamentets och rådets direktiv 94/62/EG av den 20 december 1994 om förpackningar och förpackningsavfall (EGT L 365, 31.12.1994, s. 10).

(3) Eurostat.

(4) https://www.mordorintelligence.com/industry-reports/europe-consumer-packaging-market

(5) https://environment.ec.europa.eu/strategy/circular-economy-action-plan_en

(6) https://ec.europa.eu/info/law/better-regulation/have-your-say/initiatives/12263-Reducing-packaging-waste-review-of-rules_sv

(7) https://ec.europa.eu/info/law/better-regulation/have-your-say_sv

(8) Exempelvis exporterar vissa länder i EU sitt plastavfall till länder utanför EU. Detta bör motverkas genom att man stärker EU:s interna återvinningssystem, så att avfallet omvandlas till värdefulla återvunna råvaror (https://www.theguardian.com/environment/2021/jan/12/loophole-will-let-uk-continue-to-ship-plastic-waste-to-poorer-countries).

(9) https://ec.europa.eu/environment/strategy/circular-economy-action-plan_sv.

(10) Gerber, P.J., Steinfeld, H., Henderson, B., Mottet, A., Opio, C., Dijkman, J., Tempio, G. (2013). ”Tackling climate change through livestock – A global assessment of emissions and mitigation opportunities”. Rom: FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO).

(11) ”Food waste is responsible for 6 % of global greenhouse gas emissions” (https://ourworldindata.org/food-waste-emissions).

(12) Europaparlamentets resolution av den 10 februari 2021 om den nya handlingsplanen för den cirkulära ekonomin (2020/2077(INI)), (EUT C 465, 17.11.2021, s. 11), punkt 39.

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs 569:e plenarsession – Interactio, 18.5.2022–19.5.2022

26.8.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 323/27

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Global Gateway

(yttrande på eget initiativ)

(JOIN(2021) 30 final)

(2022/C 323/05)

Föredragande:	Dumitru FORNEA
Medföredragande:	Violeta JELIĆ

Beslut av EESK:s plenarförsamling	9.12.2021
Rättslig grund	Artikel 32.2 i arbetsordningen
Rättslig grund	Yttrande på eget initiativ
Ansvarig sektion	Yttre förbindelser
Antagande av sektionen	12.4.2022
Antagande vid plenarsessionen	19.5.2022
Plenarsession nr	569
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	206/1/3

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) välkomnar lanseringen av initiativet Global Gateway, eftersom kommittén är övertygad om att investeringar och samarbetsprojekt som genomförs av EU och icke-statliga aktörer i EU måste synliggöras och främjas mer runt om i världen.

1.2

Kommittén är medveten om att det finns ett mycket stort behov av finansiella resurser när det gäller att sammanlänka kritisk global infrastruktur och har i detta avseende en stark övertygelse om att det ligger i EU:s intresse att samordna investeringar och utvecklingssamarbete genom Global Gateway med liknande program i länder som vi delar värderingar och strategiska intressen med. Synergier med EU:s strategi för samarbete i regionen Indiska oceanen/Stilla havet (1) måste också uppnås.

1.3

EESK poängterar vikten av att informera om anbudsinfordringar, därtill hörande administrativa förfaranden, projektens genomförandefas och resultaten av EU:s och medlemsstaternas åtgärder. För att målen med och mervärdet i detta initiativ ska kunna förstås bättre är det viktigt att kommissionen föreslår en uppsättning verktyg för att möjliggöra tillgång till centrala uppgifter samt parameterisering av relevanta indikatorer för att mäta framstegen i genomförandet av strategin.

1.4

De berörda EU-institutionerna kommer i samarbete med medlemsstaterna och partnerländerna att behöva analysera de prioriterade behoven av globala infrastrukturinvesteringar, med beaktande av såväl EU:s strategiska och ekonomiska intressen som EU:s sociala, klimatmässiga och ekologiska åtaganden.

1.5

Det är viktigt att EU sätter fokus på de fysiska förbindelserna mellan Europa och andra delar av världen och fortsatt ser till att de fungerar och utvecklas. Infrastruktur som ger befolkningen tillgång till vatten, livsmedel och energi är av avgörande betydelse, och hela det ekosystem som gör det möjligt att trygga en global livsmedelsförsörjning måste prioriteras i EU-institutionernas och medlemsstaternas åtgärder.

1.6

EESK noterar med oro hur det dramatiska läge som uppstått i och med kriget i Ukraina kräver att vi anpassar EU:s finansiella instrument så att de är tillräckligt flexibla och omfattande för att kunna användas mycket snabbare när globala kriser uppstår, särskilt i EU:s grannskap.

1.7

Kommittén insisterar på att investeringar i prioriterade korridorer för infrastruktur för transport, energi och elektronisk kommunikation måste baseras på konsekvensbedömningar som omfattar inte bara strategiska överväganden, inbegripet lärdomar från de väpnade konflikterna i Ukraina, Nagorno-Karabach, Syrien, Ossetien, Libyen osv., utan även frågor som rör klimatförändringar, miljöskydd, mänskliga rättigheter och socialt ansvar.

1.8

EESK rekommenderar att man förbättrar rapporteringssystemet för verksamhet och projekt som genomförs av statliga och icke-statliga aktörer i EU, genom att uppmuntra investerings- och projektansvariga att frivilligt registrera sig i Global Gateway-portalen, som måste bygga på den senaste digitala tekniken för databehandling och datakommunikation.

1.9

EESK har i sina yttranden betonat vikten av gränsöverskridande partnerskap mellan jämlikar, något som kan begränsa beroendeförhållanden, skapa förbindelser och innebära varaktiga ekonomiska och sociala fördelar för lokalsamhällena i partnerländerna. Detta är bara möjligt om man tillämpar en nedifrån-och-upp-strategi och skapar arbetstillfällen av hög kvalitet och hållbara system för kunskapsöverföring, så att starka lokala produktionskedjor med mervärde kan byggas upp och de inhemska marknaderna i partnerländerna stärks.

1.10

Kommittén välkomnar avsikten att erbjuda rättvis finansiering med gynnsamma villkor för att begränsa risken för skuldsättningsproblem. För att uppnå detta mål på ett hållbart sätt måste man se till att andra typer av beroenden inte uppstår.

1.11

EESK uppmanar EU-institutionerna och medlemsstaternas regeringar att se till att de europeiska värdena respekteras och främjas i samband med genomförandet av projekt registrerade under varumärket Global Gateway. Grundläggande mänskliga rättigheter, sociala och miljömässiga konsekvensbedömningar, öppenhet samt tillbörlig aktsamhet måste ingå i de nödvändiga förutsättningarna för att projekt som finansieras av statliga och icke-statliga aktörer i EU ska kunna inledas.

1.12

Kommittén instämmer i att företag som är intresserade av att delta i Global Gateway behöver ha ett väl fungerande samarbete med medlemsstaternas och EU:s diplomatiska kår, förenklad tillgång till finansiella resurser och relevant information på regional nivå samt, när så är möjligt, gemensamma kontaktkontor, så att det blir lättare för den privata sektorn i EU att göra investeringar runt om i världen.

1.13

EESK välkomnar kommissionens avsikt att inrätta en styrelse för att samordna initiativet Global Gateway. Professionell förvaltning är en nödvändighet för att de komplexa mål som föreslås för denna investeringsstrategi ska kunna uppnås. Med anledning av detta och för att höja kvaliteten på och relevansen i de beslut som ska fattas av denna styrelse måste den även omfatta ledamöter som företräder det civila samhällets organisationer, däribland arbetsmarknadens parter, särskilt fackföreningar, samt näringslivet.

1.14

De många olika finansieringsinstrument som görs tillgängliga för stödmottagarna fram till 2027 behöver presenteras tydligare. Eftersom de medel som kommer att användas under varumärket Global Gateway beskrivs med en hög grad av komplexitet i det dokument som unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik har offentliggjort, ser det ut att behövas en övergripande och pedagogisk framställning som begripliggör dem för alla berörda parter.

2. Bakgrund

2.1

När Folkrepubliken Kinas president, Xi Jinping, besökte Kazakstan och Indonesien 2013 sjösatte han två initiativ för transkontinentala förbindelser i form av land- och sjöinfrastruktur, ”Silk Road Economic Belt” och ”21st Century Maritime Silk Road”. Efter flera försök att skapa ett integrerat varumärke blev detta 2014 känt som ”Belt and Road Initiative” (2), på svenska: ”Nya sidenvägen”. Nya sidenvägen beskrevs från första början inte bara som en transportkorridor utan även som ett område där kinesiska investeringar främjades i de stater som deltog i initiativet.

2.2

Ett första svar på det kinesiska initiativet kom från Japan, som 2015 föreslog ett partnerskap för infrastruktur av hög kvalitet (3) – ett initiativ som riktar sig till aktörer i Asien och som har en femårsbudget på 10 miljarder US-dollar. Under 2016 expanderade detta partnerskap globalt, och den anslagna budgeten ökade till 200 miljarder US-dollar.

2.3

Under sju år såg EU och de största industrialiserade demokratiska staterna i G7, hjälplöst och utan att göra något åt det, hur Nya sidenvägen fortsatte att stärka Kinas ekonomiska och politiska förbindelser runt om i världen. När man vid G7-mötet i juni 2021 i Cornwall, Storbritannien (4), beslutade att skapa ett globalt alternativ, ”Build Back Better World Initiative”, hade Kina redan investerat mer än hälften av de totala medel för Nya sidenvägen som öronmärkts för perioden fram till 2027, dvs. 1,2–1,3 biljoner US-dollar, enligt beräkningar gjorda av Morgan Stanley Research.

2.4

I samband med den sjätte partskonferensen för FN:s ramkonvention om klimatförändringar (COP 26), som hölls i Glasgow i november 2021, lanserade Förenade kungarikets premiärminister ”Clean Green Initiative” (5), vilket innebar att Förenade kungariket fördubblade sina stödfinansierade gröna investeringar till mer än 3 miljarder pund under fem år och ställde nya garantier om att stödja projekt för ren infrastruktur, vari ingår 200 miljoner pund för en ny klimatinnovationsfacilitet. Förenade kungariket har aviserat ett garantipaket för multilaterala utvecklingsbanker som är tänkt att leda till avsevärda investeringar i klimatrelaterade projekt i Indien och hela Afrika. En ny ”Room to Run”-garanti för Afrikanska utvecklingsbanken (6) förväntas frigöra upp till 1,45 miljarder pund för ny finansiering för projekt över hela kontinenten, varav hälften kommer att hjälpa länderna att anpassa sig till klimatförändringarnas effekter.

2.5

För EU:s del beslutade rådet (utrikes frågor) den 12 juli 2021 att man med anledning av G7-mötet skulle vidta åtgärder och kommissionen uppmanades att utarbeta en global konnektivitetsstrategi (7) inom ramen för Team Europe, där medlemsstaterna och EU, EU-institutionerna och de nationella finansinstituten går samman för en gemensam insats. Strategin offentliggjordes den 1 december 2021 och går under namnet Global Gateway.

2.6

I kommissionsdokumentet anges att Global Gateway stöder investeringar i hård och mjuk infrastruktur som görs med respekt för ett antal huvudprinciper för EU enligt följande rubriceringar: demokratiska värden och höga standarder, god förvaltning och insyn, jämlika partnerskap, grön och ren, säkerhetsinriktad samt katalysator för investeringar i den privata sektorn.

3. Allmänna kommentarer

3.1

EU beslutade att öka synligheten för sina investeringar i tredjeländer runt om i världen genom att skapa initiativet Global Gateway, en strategi för ekonomi och investeringar som utformats som ett diplomatiskt instrument och ett kommunikationsverktyg.

3.2

Det civila samhället i EU välkomnar syftet med initiativet, nämligen att erbjuda rättvis finansiering med gynnsamma villkor för att begränsa risken för skuldsättningsproblem. För att uppnå detta mål på ett hållbart sätt måste man se till att andra typer av beroenden inte uppstår.

3.3

Global Gateway är inte ytterligare en struktur. Det handlar varken om förvaltning eller om ekonomi. Det är ett VARUMÄRKE som alla finansinstitut i EU, utvecklingsorgan och privata företag i medlemsstaterna ska acceptera när de skapar investeringsprojekt i länder utanför Europeiska unionen, och de ska följa ett kravsystem som bygger på EU:s grundläggande värden. Villkoren för användning av varumärket, inklusive en beskrivning av fall där användning är förbjuden, måste utarbetas. Kommittén är villig att bidra till detta arbete.

3.4

Till skillnad från Kinas Nya sidenvägen, där en kinesisk internationell infrastrukturplan genomförs – huvudsakligen med nationell finansiering, med hjälp av kinesiska företag och enligt en uppifrån-och-ned-strategi – är Global Gateway en nedifrån-och-upp-strategi. Den utgår följaktligen från de verkliga investeringsbehoven i partnerländer utanför EU som är villiga att utveckla sin infrastruktur samtidigt som de respekterar de centrala principer som omfattas av denna strategi.

3.5

Endast kvalitetsprojekt främjas, efter att en miljökonsekvensbedömning och en bedömning av de sociala konsekvenserna har gjorts, samtidigt som man tar hänsyn till utrustningens kvalitetsnivå under hela dess livscykel. Detta kvalitetskoncept omfattar både den materiella aspekten av varje projekt (komponenter, teknik, byggprocesser, kvalificerad arbetskraft osv.) och den finansiella aspekten i form av transparenta anbudsförfaranden, en etisk finansieringsprocess och lämpliga garantier.

3.6

Global Gateway är en motsvarighet till Förenta staterna:s och Förenade kungarikets initiativ ”Build Back Better” (8) respektive ”Clean Green Initiative”. Det återstår att klargöra om dessa två initiativ kan anses konkurrera med, komplettera eller samverka med Global Gateway. Ur ett civilsamhälleligt perspektiv är det helt klart att samordning bör uppmuntras mellan Global Gateway och andra internationella strategier för utvecklingssamarbete som bygger på samma värderingar.

3.7

För att vara stödberättigade måste projekten utformas kring idén om bättre ”konnektivitet” mellan landet i fråga och EU, mellan människorna i det landet eller mellan det landet och dess grannländer. Detta är verkligen ett mål som svarar mot moderna krav och unionens förmåga. Å ena sidan blir kontrollen av nätverk och förbindelser allt viktigare i förhållande till kontrollen av områden. Å andra sidan kan unionen själv spela en nyckelroll när det gäller att säkerställa ett progressivt, rättvist och gränsöverskridande partnerskap samt uppnå målen för hållbar utveckling (9). Denna konnektivitet kommer att omfatta antingen enbart hård infrastruktur (vägar, järnvägar, hamnar, flygplatser osv.), en blandning av hård och mjuk infrastruktur (kabelnät för kommunikation) eller huvudsakligen mjuk infrastruktur (utbildning och FoU).

3.8

Det vida begreppet konnektivitet omfattar till exempel alla typer av investeringar i vattenresurser (nya brunnar, vattendistribution, bevattning inom jordbruket och hantering av avloppsvatten). På grund av såväl effekterna av befolkningstillväxten som ett varmare klimat kommer vattenresurserna att bli avgörande för allt fler länder. Vatten binder människor samman, inte bara genom infrastruktur för vattenförvaltning utan även – och framför allt – genom vattenvägar för såväl sjöfart till havs som inlandssjöfart.

3.9

Själva ”varumärket” eller ”initiativet” Global Gateway kommer inte att tillföra mer pengar till befintliga och diversifierade EU-fonder eller EU-strukturer för ekonomiska investeringar. Däremot förväntas EU mobilisera investeringar i infrastrukturutveckling på upp till 300 miljarder euro under perioden 2021–2027 under denna banderoll.

3.10

Europeiska fonden för hållbar utveckling plus (EFHU+) (10) kommer att vara det viktigaste finansiella verktyget för att inom ramen för Global Gateway mobilisera investeringar med upp till 135 miljarder euro. Därtill kommer ett nytt initiativ tillsammans med Europeiska investeringsbanken, som skulle kunna bidra med 25 miljarder euro i ytterligare investeringar, samt bidrag på upp till 18 miljarder euro inom ramen för EU:s program för externt bistånd.

3.11

Utöver dessa medel tillkommer en investeringsvolym om 145 miljarder euro som europeiska finansinstitut och institutioner för utvecklingsfinansiering har planlagt. De garantier som tillhandahålls kommer att användas till att minska riskerna för verksamheterna och stimulera privata investeringar. Detta kommer att genomföras genom ett nära samarbete mellan Europeiska investeringsbanken och Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling.

3.12

Vid det sjätte toppmötet mellan Europeiska unionen och Afrikanska unionen (AU) (11) i Bryssel den 17–18 februari 2022 meddelade kommissionen att 150 miljarder euro av den totala budgeten för initiativet Global Gateway avsatts för ett afrikansk-europeiskt investeringspaket (12) som ska stödja gemensamma ambitioner för 2030 och AU:s Agenda 2063 (13) och som har det allmänna målet att skapa mer inkluderande, diversifierade och motståndskraftiga ekonomier.

3.13

Utöver denna finansiella verktygslåda undersöker EU möjligheten att inrätta ett EU-exportkreditinstitut (14) som ett komplement till befintliga exportkreditarrangemang på medlemsstatsnivå. Inom Global Gateway prioriteras inte geografiska investeringsområden. Viktiga intresseområden kommer dock att vara EU:s omedelbara grannskap – dess östra flank, Medelhavsområdet och Afrika, Svarta havet och Centralasien samt regionen Indiska oceanen/Stilla havet.

3.14

Projekten kommer att prioriteras utifrån deras kvalitet snarare än geografisk belägenhet, och man kommer att ta hänsyn till PFRAM (15) (modell för finanspolitisk riskbedömning av offentlig-privata partnerskap) och PIMA (16) (modell för bedömning av förvaltning av offentliga investeringar), som bygger på EU-institutionernas samarbete med Internationella valutafonden och Världsbanken och som innebär att man undviker dubbelarbete vid genomförandet av de olika initiativen.

3.15

Global Gateway är ett EU-initiativ och en EU-prioritering, men under vissa omständigheter kan partnerskap övervägas med länder utanför EU som Schweiz, Förenade kungariket och Indien.

4. Särskilda kommentarer

4.1

EESK instämmer i resonemanget bakom rådets beslut att lansera en europeisk strategi som går ut på att ge en starkare profil åt särskilda investeringar som görs och åtgärder som genomförs på global nivå av EU-institutioner, EU:s medlemsstater eller icke-statliga aktörer i EU.

4.2

Kommittén förstår varför tonvikten ligger på förebyggande och hantering av pandemier i de hälsorelaterade avsnitten och inser den aktuella relevansen i dessa frågor. Samtidigt måste prioriteringen vara att uppnå en långvarig effekt. Att bygga upp en motståndskraftig och lättillgänglig socialmedicinsk infrastruktur är en viktig aspekt av detta.

4.3

Det dramatiska läge som kriget i Ukraina innebär visar att dessa finansiella instrument måste utformas på ett sådant sätt att de är tillräckligt flexibla och omfattande, så att de snabbt kan användas i krissituationer som uppstår globalt, i synnerhet i EU:s närområde. Kriser i EU:s omedelbara närhet hanteras med prioritet för att hotet mot medlemsstaternas säkerhet ska minimeras, och detta kräver bland annat att ekonomiska resurser tilldelas i tid för brådskande insatser för att återupprätta funktionaliteten hos sammanlänkningsinfrastrukturen och de grundläggande offentliga tjänsterna för befolkningen.

4.4

Kommittén anser att det är viktigt att EU sätter fokus på de fysiska förbindelserna mellan Europa och andra delar av världen och ser till att de fortsatt fungerar och utvecklas. Infrastruktur som ger befolkningen tillgång till vatten, livsmedel och energi är också av avgörande betydelse, och hela det ekosystem som gör det möjligt att trygga en global livsmedelsförsörjning måste prioriteras i EU-institutionernas och medlemsstaternas åtgärder.

4.5

Kriget mellan Ryssland och Ukraina har en kraftig och störande inverkan på den jordbruksbaserade livsmedelsindustrins leveranskedjor för spannmål och andra jordbruksråvaror. Den infrastruktur som utvecklas genom investeringar inom ramen för Global Gateway bör också harmoniseras med EU:s strategiska intressen i händelse av väpnade konflikter eller andra naturkatastrofer. Ur detta perspektiv måste försörjningstryggheten rörande viktiga råvaror också säkerställas genom en smart utformning av distributionsnät, logistikcentrum och lagerlokaler.

4.6

EESK stöder kommissionens insatser för att stärka mekanismer och instrument för konkreta åtgärder som syftar till att placera EU i framkanten av den globala socioekonomiska och politiska utvecklingen. Här hävdar olika experter att det finns ett behov av en internationellt samordnad monetär expansion (direkt och indirekt) och att det öppnade finanspolitiska utrymmet behöver utnyttjas så att en global ekonomisk utveckling kan inledas genom finansiering av offentliga infrastrukturinvesteringar och offentliga eller privata produktiva investeringar, utjämning av geografiska skillnader och främjande av socioekonomisk och miljömässig hållbarhet (17).

4.7

Eftersom det inte finns någon permanent och nära samordning mellan de berörda aktörerna har det visat sig vara mycket svårt att rapportera på ett korrekt och fullständigt sätt om all EU-verksamhet i olika länder runt om i världen. Mot bakgrund av lanseringen och genomförandet av Nya sidenvägen har det funnits ett behov av bättre kommunikation om EU:s bidrag till utvecklingen av global sammanlänkningsinfrastruktur.

4.8

För att målen med och mervärdet i detta initiativ ska kunna förstås bättre är det viktigt att kommissionen under den kommande perioden föreslår en uppsättning verktyg för att möjliggöra tillgång till centrala uppgifter samt parameterisering av relevanta indikatorer för att mäta framstegen i genomförandet av strategin.

4.9

Global Gateway är ett initiativ som kommer att göra det möjligt för Team Europe att förmedla en bättre och mer heltäckande bild till omvärlden. Global Gateway är ett sätt att konsolidera EU-investeringar i tredjeländer och måste utrustas med en databas som säkerställer bättre tillgång till relevanta uppgifter om alla berörda projekt, budgetar och partner. Det första steget är därför att utforma och underhålla en webbplats för Global Gateway. Den kan fungera som ett lämpligt fönster där de åtgärder, resultat och effekter som härrör från initiativet kan visas upp.

4.10

För att begränsa beroendeförhållanden, knyta band och därmed skapa varaktiga ekonomiska och sociala fördelar för lokalsamhällena i partnerländerna är det viktigt att bygga upp ett verkligt partnerskap mellan jämlikar. Att lyckas med det är bara möjligt om man tillämpar en nedifrån-och-upp-strategi och skapar arbetstillfällen av hög kvalitet och hållbara system för kunskapsöverföring, så att starka lokala produktionskedjor med mervärde kan byggas upp och de inhemska marknaderna i partnerländerna stärks. När det gäller Afrika skulle ett lämpligt steg kunna vara att främja inrättandet av Afrikanska kontinentala frihandelsområdet (AFCFTA) (18). För att säkerställa att europeiska värden respekteras är sociala konsekvensbedömningar grundläggande och de kan komplettera befintliga förfaranden för tillbörlig aktsamhet.

4.11

EU-institutionerna inser den privata sektorns roll när det gäller att medfinansiera Global Gateway-investeringar. För att stärka de privata enheternas beslutsamhet när det gäller att engagera sig mer och bidra till att strategins särskilda mål uppnås, och för att öka deras intresse för att göra detta, bör mekanismer snabbt inrättas för att underlätta certifiering och erkännande av de insatser som görs av privata aktörer som deltar i genomförandet av detta EU-initiativ.

4.12

Företag som är intresserade av att delta i Global Gateway behöver relevant information på regional nivå, ett väl fungerande samarbete med medlemsstaternas och EU:s diplomatiska kår och, när så är möjligt, gemensamma kontaktkontor, så att det blir lättare för den privata sektorn i EU att göra investeringar runt om i världen. Dessutom bör den privata sektorn, efter att med framgång ha genomgått miljökonsekvensbedömningen och bedömningen av de sociala konsekvenserna samt PFRAM och PIMA och visat på ett hållbart och positivt ekonomiskt, socialt och ekologiskt värde för EU och i synnerhet partnerländerna, och i sitt samarbete med berörda finansinstitut, ha förenklad tillgång till finansiella resurser, och erbjudas så gynnsamma villkor som möjligt.

4.13

Kommissionen har aviserat sin avsikt att inrätta en styrelse för att samordna initiativet Global Gateway. Vi välkomnar detta förslag och är fast övertygade om att en integrerad styrning av strategin är oundgänglig för att resultat ska kunna uppnås på relativt kort tid. För att höja kvaliteten på och relevansen i de beslut som ska fattas av denna styrelse måste den även omfatta ledamöter som företräder det civila samhällets organisationer, däribland arbetsmarknadens parter, särskilt fackföreningar, samt näringslivet.

4.14

Det finns en risk att den företagsrådgivningsgrupp som nämns i det gemensamma meddelandet kan komma att anlägga ett alltför snävt perspektiv om den inte inkluderar experter på investeringsprioriteringar inom utvecklingssamarbete, hälso- och sjukvård, miljöskydd och utbildning. För att säkerställa att alla aspekter av programmet Global Gateway täcks in måste denna grupp omfatta även experter på dessa relevanta områden.

Bryssel den 19 maj 2022.

Christa SCHWENG

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) https://www.eeas.europa.eu/eeas/eu-strategy-cooperation-indo-pacific-0_en

(2) https://www.ebrd.com/what-we-do/belt-and-road/overview.html

(3) https://www.mofa.go.jp/files/000117998.pdf

(4) https://www.g7uk.org/

(5) https://www.gov.uk/government/news/pm-launches-new-initiative-to-take-green-industrial-revolution-global

(6) https://www.afdb.org/en/news-and-events/african-development-bank-launches-landmark-us-500-million-credit-insurance-deal-with-african-trade-insurance-agency-and-uk-reinsurers-18600

(7) https://www.consilium.europa.eu/sv/press/press-releases/2021/07/12/a-globally-connected-europe-council-approves-conclusions/

(8) https://www.whitehouse.gov/build-back-better/

(9) https://sdgs.un.org/goals

(10) https://ec.europa.eu/eu-external-investment-plan/about-plan/how-it-works-finance_en

(11) https://www.consilium.europa.eu/sv/press/press-releases/2022/02/18/sixth-european-union-african-union-summit-a-joint-vision-for-2030/

(12) https://ec.europa.eu/info/strategy/priorities-2019-2024/stronger-europe-world/global-gateway/eu-africa-global-gateway-investment-package_sv

(13) https://au.int/en/agenda2063

(14) https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:52021DC0066&qid=1658394137095&from=SV

(15) https://www.imf.org/external/np/fad/publicinvestment/pdf/PFRAM.pdf

(16) https://www.imf.org/external/np/fad/publicinvestment/pdf/PIMA.pdf

(17) https://www.longdom.org/open-access/relieving-inflation-or-palliative-selfdestruction-2168-9458-3-133.pdf

(18) https://au.int/en/cfta

26.8.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 323/34

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – En konkurrenspolitik som är anpassad till nya utmaningar

(COM(2021) 713 final)

(2022/C 323/06)

Föredragande:

Émilie PROUZET

Remiss	Europeiska kommissionen, 20.12.2021
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Sektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion
Antagande av sektionen	5.5.2022
Antagande vid plenarsessionen	19.5.2022
Plenarsession nr	569
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	223/1/6

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

I meddelandet framhålls konkurrenspolitikens förmåga att anpassa sig till nya marknadsvillkor, strategiska prioriteringar och konsumenternas behov. Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) konstaterar att konkurrenspolitiken har bidragit till att bevara och främja ekonomiskt välstånd i ett EU som är fast förankrat i principerna om en social marknadsekonomi.

1.2

EESK välkomnar kommissionens beslut att förlänga den tillfälliga ramen för statligt stöd efter pandemin. Kommittén inser emellertid att dessa åtgärder är alltför avvikande för att kunna utvidgas till den allmänna ramen och därmed bli permanenta.

1.3

Kommissionen förmådde under 2022 återigen att agera snabbt vid antagandet av den tillfälliga ram som är kopplad till konflikten i Ukraina, men det är absolut nödvändigt att se till att företagen verkligen kan dra nytta av den. Den tillfälliga krisramen måste kunna komplettera de instrument för statligt stöd som medlemsstaterna redan förfogar över samt befintliga arrangemang inom ramen för de nationella resiliensplanerna. EESK uppmanar kommissionen att tillhandahålla riktlinjer för att underlätta snabbt stöd från medlemsstaternas regeringar till sektorer som allvarligt påverkas av nödsituationer, till exempel genom nationella stödåtgärder såsom garanterad handelskreditförsäkring eller andra finansiella instrument. Kommittén betonar också att det för att europeiska företag ska kunna utnyttja de tillfälliga åtgärderna framför allt krävs att villkoren för stödberättigande kan uppfyllas av och inte är restriktiva för de hårdast drabbade företagen.

1.4

I ett läge med stor osäkerhet stöder EESK genomförandet av en konkurrenspolitik som är utformad så att våra omställningar ska kunna lyckas. Detta kräver en ambitiös handels- och investeringspolitik, extraordinära offentliga och privata investeringar, innovation och en välfungerande inre marknad. EU och medlemsstaterna måste nu utarbeta en rättslig och finansiell ram som säkerställer lika villkor på marknaden, och detta till förmån för alla aktörer, regioner och medborgare. Mot denna bakgrund betonar EESK behovet av att åstadkomma en verklig likabehandling för europeiska aktörer och gentemot globala aktörer. Vår inre marknads integritet och icke-fragmentering är en avgörande aspekt av detta.

1.5

Konkurrenslagstiftningen måste även i fortsättningen utformas på grundval av regler och fakta, och kommissionens oberoende måste garanteras. EU:s politiska riktlinjer för att säkerställa en rättvis omställning bör dock tydligare återspeglas i rambestämmelserna för konkurrenslagstiftningen, särskilt i handläggarnas tillämpning av den. EESK uppmanar kommissionen att göra allt för att underlätta dels den gröna och den digitala omställningen av vår ekonomi, dels vårt näringslivs konkurrenskraft på en mycket instabil global marknad.

1.6

I detta avseende har det aldrig varit så viktigt som nu att uppnå strategiskt oberoende. Den pågående översynen av konkurrenslagstiftningen bör bedömas utifrån de behov som har konstaterats i kommissionens arbete med EU:s 14 strategiska ekosystem.

1.7

EESK anser att mer omfattande reformer bör genomföras för att frågor som rör hållbarhet, digitalisering och resiliens ska kunna integreras på ett mer precist sätt. Såväl nyckelbegreppen inom EU:s konkurrenslagstiftning (relevant marknad) som de särskilda ramarna (t.ex. stöd av mindre betydelse, så kallade de minimis, eller den allmänna gruppundantagsförordningen) samt genomförandet av dessa bör anpassas efter EU:s strategiska riktlinjer. EESK uppmanar dessutom kommissionen att utrusta sig med de instrument som krävs för att det europeiska näringslivet och i synnerhet små och medelstora företag samt tjänster ska kunna finansiera denna dubbla omställning.

2. Allmänna kommentarer

2.1

EESK och alla berörda parter är eniga om att undantagsregler i förhållande till den allmänna ramen för konkurrenslagstiftningen sedan 2019 och covid-19-krisen har visat sig vara värdefulla. Det bör också framhållas hur snabbt GD Konkurrens har fattat beslut för att i möjligaste mån undvika snedvridningar på den inre marknaden.

2.2

Vi stöder därtill kommissionens strategi för att undvika tröskeleffekter (cliff edge) för företag genom att i synnerhet tillåta att den tillfälliga ramen utvidgas till att även omfatta återhämtningsåtgärder.

2.3

EESK välkomnar den nya tillfälliga ram som kommissionen har antagit för att ta itu med de långtgående konsekvenserna av det krig i Ukraina som utlösts av Rysslands aggression. Kommittén undrar också hur denna nya kris påverkar såväl översynen av stabilitetspakten som behoven av en ny återhämtningsplan.

2.4

EESK inser dessutom relevansen av kommissionens meddelande, eftersom det fastställer den allmänna ramen för översynen av konkurrensreglerna och den övergripande och strategiska vägen framåt i detta arbete.

2.5

Men i dag konfronteras EU av konsekvenserna av sitt strategiska beroende av länder utanför EU. Vi måste få igång vår inre marknad igen efter covid-19-krisen och göra det möjligt för företag i EU att öka sin resiliens och genomföra den gröna och den digitala omställningen, samtidigt som vi måste ta itu med de många och osäkra konsekvenserna av det krig i Ukraina som utlösts av Rysslands aggression.

2.6

En välfungerande inre marknad och konkurrenspolitik ger företag tillträde till en stor marknad där alla konkurrerar på lika villkor. Detta stimulerar effektivitet och innovation och skapar förutsättningar för framgångsrika företag att växa och bli världsledande. EESK upprepar därför att den inre marknadens integritet bör värnas i vår återhämtningsplan. Av denna anledning kommer vi med intresse att följa genomförandet av krisinstrumentet för den inre marknaden.

2.7

I nuläget verkar ibland EU:s system för koncentrationskontroll, under förevändning att konkurrensen på den inre marknaden inte bör hämmas, i själva verket hindra bildandet av globala europeiska företag som skulle kunna konkurrera med amerikanska och kinesiska företag. Europeiska företag har betydligt strängare villkor än våra globala konkurrenter när det gäller att få tillgång till statligt stöd, vilket hämmar en verklig politik till stöd för vårt näringsliv. Slutligen förefaller tillämpningen av antitrustreglerna och förbudet mot missbruk av dominerande ställning fortsatt vara illa anpassade till de nya utmaningar som den digitala ekonomin och den gröna omställningen medför.

2.8

För närvarande håller kommissionen på att se över de konkurrenspolitiska instrumenten (regler om företagskoncentrationer, antitrust och kontroll av statligt stöd) för att se till att samtliga förblir ändamålsenliga och kompletterar den befintliga verktygslådan. I en sådan turbulent miljö måste därför våra klimatambitioner och digitala ambitioner nu stödjas maximalt. EESK uppmanar kommissionen att mer än någonsin anpassa och mobilisera samtliga konkurrenspolitiska verktyg för att stödja den gröna och den digitala omställningen och att utrusta sig med de instrument som krävs för att härvidlag möta den utländska konkurrensen.

3. Att anpassa och tillämpa konkurrenslagstiftningens regler för att omsätta våra ambitioner i konkret handling

3.1

EESK anser att vi i översynen av konkurrensreglerna inte har gått tillräckligt långt vad gäller att integrera EU:s strategiska riktlinjer beträffande hållbarhet och digitalisering. Vår konkurrenslagstiftning måste anpassas både i fråga om fastställandet av de grundläggande principerna och vad gäller den operativa bedömningen av såväl konkurrensbegränsande som positiva effekter.

3.2

För det första måste huvudprinciperna ses över. Bedömningen av huruvida ett förfarande eller ett avtal som omfattas av konkurrenslagstiftningen är lagenligt eller inte beror på aktörernas marknadsandel på den relevanta marknaden. Begreppen ”marknadsandel” och ”relevant marknad” är centrala, och EESK efterlyser största möjliga vaksamhet från de berörda parternas sida i den pågående översynen av dem så att de återspeglar den verkliga situationen i näringslivet.

3.2.1

Flera vägar måste följaktligen undersökas. ”Produktens/tjänstens utbytbarhet” och ”konkurrens på lika villkor” är begrepp som måste anpassas till den digitala marknadens och dess aktörers särdrag. Likaledes skulle en produkts miljöegenskaper kunna beaktas vid bedömningen av denna ”utbytbarhet”.

3.3

För det andra måste tillämpningsområdet för stöd och metoder som är förenliga med eller som inte påverkar handeln, och därmed är undantagna från konkurrenslagstiftningen, förtydligas och stärkas. Vissa delar av utvärderingen måste ses över i syfte att göra det möjligt för så många som möjligt att investera och samordna sig med full rättssäkerhet och utan att behöva genomgå EU:s anmälningsförfarande. Det förefaller således som om den så kallade de minimis-regeln (regeln om stöd av mindre betydelse) måste ses över så att den bättre tillgodoser varje sektors särdrag, bland annat gällande landtransport och handel.

3.3.1

EESK välkomnar också kommissionens förslag till ändringar av den allmänna gruppundantagsförordningen, eftersom de tillgodoser många av företagens, särskilt de små och medelstora företagens, behov av att få tillgång till ekonomiskt stöd som krävs för att de ska kunna hantera den hållbara omställningen.

3.4

För det tredje bör, vad gäller efterlevnad och kontroll, GD Konkurrens och i synnerhet handläggare vara fullt medvetna om de omställningsvägar som anges för EU:s 14 strategiska ekosystem, som kommissionen har identifierat. Det är i detta sammanhang som det bör fastställas om ett förfarande eller ett avtal begränsar konkurrensen genom sannolika negativa effekter på pris, produktion, innovation, kvalitet eller variation i fråga om varor och tjänster på den relevanta marknaden.

3.4.1

De bedömningsparametrar som leder till undantagsfördelar eller till fusionsavtal bör också anpassas till dessa mål. Dessa villkor är främst inriktade på den ekonomiska fördelen och nyttan för konsumenten i fråga om pris, utöver risken för att konkurrensen sätts ur spel. De positiva effekterna av begränsningar bör i större utsträckning inriktas på produkternas miljökvalitet och effektivitetsvinster i förhållande till klimatet, förutsatt att dessa aspekter definieras enhetligt på europeisk nivå.

3.4.2

Begreppet ”kvalitet” bör följaktligen återspegla våra hållbarhetsmål och definieras på motsvarande sätt på europeisk nivå. Begreppet ”hållbar produkt” bör också definieras på europeisk nivå för att på så sätt bidra till likabehandling av aktörer och få ett slut på grönmålning. På detta område stöder EESK kommissionens arbete med gemensamma och transparenta vetenskapliga metoder för att fastställa hållbarheten hos produkter, tjänster, byggnader osv.

3.4.3

Återkopplingen från berörda parter om hur kriteriet ”innovation” bör beaktas skiljer sig åt. Enligt GD Konkurrens är innovation en viktig parameter i marknadstestet. Enligt de ekonomiska aktörerna beaktas denna parameter i mycket liten utsträckning eller åsidosätts för det mesta. EESK uppmanar kommissionen att bedöma hur EU:s politiska riktlinjer har beaktats i de senaste besluten.

3.4.4

Slutligen är det viktigt att underlätta och säkerställa samarbete mellan företag om miljöprojekt som i många fall innebär att hela värdekedjan integreras. EESK uppmanar därför kommissionen att förtydliga den gemensamma jordbrukspolitikens nya undantag från antitrustreglerna (artikel 210), som gör det möjligt för jordbrukare att komma överens med sina partner i hållbarhetsfrågor.

3.4.5

På samma sätt måste reglerna om både vertikala avtal och horisontella avtal anpassas så att hänsyn tas till komplexiteten hos de ekosystem som ska byggas kring dessa hållbarhetsmål. Kommissionen bör så långt det är möjligt ange vilken typ av hållbarhetsrelaterad information som kan utbytas mellan konkurrenter på ett säkert sätt.

4. Att utrusta sig med de verktyg som krävs för att säkra omställningarna och möta den utländska konkurrensen

4.1

Såsom EESK redan har framhållit (1) inbegriper ökat öppet strategiskt oberoende att stärka den inre marknadens resiliens, investera i EU:s egen tekniska kompetens och kapacitet och öka forsknings- och utvecklingsresurserna, miljöanpassa produktions- och leveranskedjor, säkerställa digital suveränitet, upprätta strategiska lager, gynna och dra till sig investeringar och hållbar produktion i Europa genom att förbättra villkoren för företagens verksamhet, utforska alternativa lösningar och modeller för cirkulär ekonomi och främja ett brett industriellt samarbete mellan medlemsstaterna, samt sträva efter tekniskt ledarskap i enlighet med rådets (konkurrenskraft) slutsatser från november 2020.

4.2

EESK ställer sig undrande till de medel som föreslås i syfte att underlätta nödvändiga investeringar i klimatomställningen och den digitala omställningen på en motståndskraftig marknad och i dessa osäkra tider. För att uppnå dessa omställningar krävs betydande investeringar, både offentliga och privata, i en tid då det ekonomiska och politiska läget är ytterst instabilt. Vi måste underlätta dessa stora investeringar som våra strategiska ekosystem och – mer allmänt – hela vårt näringsliv står inför. Detta även för att skapa aktörer som kan utvecklas på den globala marknaden.

4.3

Även om stora investeringsplaner redan har utarbetats inom vissa sektorer ställer sig EESK undrande till införandet av åtgärder för tjänstesektorerna och generellt för det europeiska näringslivet som främst består av små och medelstora företag. För att dessa omställningar ska lyckas är EU:s regler om statligt stöd centrala.

4.4

Företagen behöver också stöd för sina investeringar i digitalisering och i synnerhet för modernisering av informationssystem, automatisering, robotteknik och artificiell intelligens. Särskilt små och medelstora företag behöver stöd för att utveckla sin digitala närvaro. Ett annat belysande exempel är att statligt stöd till utbyggnad av bredbandsnätet kommer att vara en central del av den territoriella sammanhållningspolitiken. Vi uppmanar kommissionen att införa ytterligare ändringar av den allmänna gruppundantagsförordningen för att stödja digitaliseringen av kommersiella anläggningar och verksamheter.

4.5

På samma sätt måste såväl viktiga projekt av gemensamt europeiskt intresse som industriallianser, oavsett om det gäller batterier, halvledare eller hälsa, bidra till utvecklingen av innovativa värdekedjor inom EU. De första tillämpningarna av denna mekanism är intressanta. EESK kommer att övervaka att små och medelstora företag ges tillträde till viktiga projekt av gemensamt europeiskt intresse i enlighet med utkastet till riktlinjer.

4.6

Det är också nödvändigt att säkerställa lika villkor med aktörer i tredjeländer. Härvidlag utgör kontrollen av utländska subventioner en stor utmaning.

Företag utanför EU får massiva statliga stöd. I detta sammanhang anser EESK att kommissionens förslag (2), vilket avser statlig finansiering som utländska källor tillhandahåller företag med verksamhet på EU:s marknad och som innebär en risk för snedvridning av marknaden, är ett användbart och lämpligt operativt verktyg. Icke desto mindre anser vi att vissa aspekter av denna lagstiftningsåtgärd, som redan i sig är komplex och omfattande, behöver finslipas ytterligare.

4.7

EESK välkomnar dessutom antagandet av rättsakten om digitala marknader eftersom den syftar till att säkerställa öppna och rättvisa digitala marknader genom förhandsreglering. I detta sammanhang är EU:s styrning avgörande för att säkerställa en enhetlig tillämpning av rättsakten om digitala marknader i EU och dess effektivitet. Denna rättsakt reglerar datadelning och åtkomst till data för grindvakter, men det återstår att klargöra vad data har för plats i konkurrensbedömningar.

4.8

EU måste i sina transnationella och globala allianser kunna identifiera kränkningar av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter samt hot mot hälsa och säkerhet för både människor och miljön längs värde- och leveranskedjorna. EESK noterar de initiativ som tagits i detta syfte, särskilt vad gäller spegelklausuler.

Bryssel den 19 maj 2022.

Christa SCHWENG

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) Det förberedande yttrandet på begäran av det franska rådsordförandeskapet ”Hur kommer de identifierade industriella ekosystemen att bidra till EU:s strategiska oberoende och EU-medborgarnas välfärd?”, som antogs den 19 januari 2022 (EUT C 194, 12.5.2022, s. 34).

(2) Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om utländska subventioner som snedvrider den inre marknaden (COM(2021) 223 final – 2021/0114(COD)).

26.8.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 323/38

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén –Bygga upp en ekonomi som fungerar för människor: en handlingsplan för den sociala ekonomin

(COM(2021) 778 final)

(2022/C 323/07)

Föredragande:

Giuseppe GUERINI

Remiss	Kommissionen, 21.1.2022
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Inre marknaden, produktion och konsumtion
Antagande av sektionen	6.4.2022
Antagande vid plenarsessionen	18.5.2022
Plenarsession nr	569
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	179/1/4

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) välkomnar handlingsplanen för den sociala ekonomin, som omfattar många viktiga frågor som kommittén tagit upp under årens lopp, alltsedan yttrandet INT/447 från 2009 (1). I handlingsplanen anges tydligt att EU-institutionerna måste främja och erkänna de olika juridiska former som kännetecknar den sociala ekonomins ekosystem, inte minst på grund av dess särskilda roll när det gäller att stödja den lokala ekonomin och närheten till lokalområdena och lokalsamhällena.

1.2

Det våldsamma angreppskriget mot Ukraina och den därav följande flyktingströmmen visar på den stora benägenheten till solidaritet hos de europeiska folken och det civila samhällets organisationer som är aktiva i mottagandet och förvaltningen av humanitärt bistånd, vilket bekräftar den sociala ekonomins viktiga roll när det gäller att organisera solidariska insatser under humanitära kriser.

1.3

Den sociala ekonomins potential är fortfarande outnyttjad i många medlemsstater. Därför bör handlingsplanen kompletteras med åtgärder på medellång och lång sikt för att styra och samordna de nödvändiga insatserna och stärka den berörda rättsliga ramen. I detta avseende stöder EESK fullt ut arbetet med att ta fram en särskild rekommendation från rådet, som planeras till 2023.

1.4

För att göra handlingsplanen mer ändamålsenlig föreslår EESK att den förstärks med specifika förslag inom fyra intresseområden – i) samarbete mellan offentliga förvaltningar och enheter inom den sociala ekonomin, ii) statligt stöd, iii) investeringar och finansiella instrument, och iv) beskattning – i syfte att stärka kopplingen mellan handlingsplanen och EU:s strategi för 2030, med särskild hänvisning till den roll som den sociala ekonomin kan spela till stöd för den gröna, den digitala och den sociala omställningen.

1.5

Kommittén hoppas att handlingsplanen kommer att främja mer riktade investeringar av de EU-medel som anslås till de nationella planerna för återhämtning och resiliens i målen för social delaktighet, utbildning och ökad sysselsättning, med särskild uppmärksamhet åt ungdomar, familjer och utsatta personer, och rekommenderar ett särskilt fokus på utbildning i digitala färdigheter för missgynnade personer.

1.6

För att främja god praxis för samarbete mellan offentliga organ och enheter inom den sociala ekonomin rekommenderar EESK att man utvecklar verktyg för samarbetsinriktad territoriell styrning och delad förvaltning, som det bästa sättet att involvera en rad olika berörda parter och på så sätt stärka subsidiaritetskulturen.

1.7

Kommittén välkomnar förslaget i handlingsplanen om att intensifiera insatserna för att inrikta offentliga upphandlingar och koncessioner på sociala och miljömässiga mål, och rekommenderar att offentlig-privata partnerskap stärks.

1.8

EESK uppmanar kommissionen att i enlighet med vad som anges i handlingsplanen beträffande beskattning ägna särskild uppmärksamhet åt beskattningen av enheter inom den sociala ekonomin inom ramen för lagstiftningsinitiativet ”Business in Europe: Framework for Income Taxation” (Befit), som förväntas inom de närmaste månaderna.

2. Allmänna kommentarer och bakgrund

2.1

I handlingsplanen för den sociala ekonomin intas ett flerårigt perspektiv fram till 2030, och den åtföljs av två arbetsdokument. I det första ges kompletterande information till meddelandet ”Bygga upp en ekonomi som fungerar för människor: en handlingsplan för den sociala ekonomin” i överensstämmelse med genomförandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter. Det andra dokumentet, ”Scenarios towards co-creation of a transition pathway for a more resilient, sustainable and digital Proximity and Social Economy industrial ecosystem”, är dock kopplat till den nya europeiska industristrategin, där den sociala ekonomin kan spela en innovativ roll till stöd för en rättvis och jämlik omställning inom strategiska sektorer såsom den digitala och den gröna ekonomin.

2.2

EESK välkomnar valet att i handlingsplanen för den sociala ekonomin eftersträva konvergens med både den europeiska pelaren för sociala rättigheter och den nya europeiska industristrategin, där valet att fastställa ett specifikt ”ekosystem” för den sociala ekonomin framstår som innovativt. I detta avseende är det viktigt att målen på medellång och lång sikt specificeras bättre även efter 2023. Den sociala ekonomin kan nämligen vara till stor hjälp när det gäller att ta itu med de viktiga frågor som Europa står inför: minskad ojämlikhet, demografiska spänningar, stöd till den yngre generationen, hantering av mottagandet av flyktingar och migranter samt hälso- och sjukvårdssystemens och den europeiska välfärdsmodellens hållbarhet.

2.3

Kommittén anser att handlingsplanen även måste främja åtgärder som är samordnade med planen för den inre marknaden för kapital, såsom rekommenderas i yttrandena ECO/533 (2) och INT/965 (3), där man anser att kapitalmarknadsunionen bör beakta de särdrag som finansiella instrument för den sociala ekonomin måste ha.

2.4

I handlingsplanen avstår man visserligen från att rättsligt definiera begreppet ”social ekonomi”, men man fastställer de utmärkande dragen hos aktörerna i den: i) att människor och sociala ändamål har företräde framför vinst, ii) att hela eller större delen av vinsten återinvesteras för att bedriva verksamhet som är inriktad på det kollektiva intresset eller till förmån för medlemmar och användare, i det allmännas intresse, och iii) att styrningen är demokratisk och deltagandebaserad.

2.5

EESK ställer sig bakom dessa principer och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta djärvare och samordnade initiativ för att fastställa en gemensam och samordnad rättslig ram för den sociala ekonomin där ovannämnda tre principer konsolideras och som gör det möjligt att undanröja tvetydigheter och oklarheter. En definition som fastställer de olika organisations- och affärsmodeller som har bildats skulle också bidra till att uppnå målet att ge föreningar, ömsesidiga bolag och stiftelser en europeisk stadga, särskilt dem som måste bedriva gränsöverskridande verksamhet.

2.6

Kommittén välkomnar kommissionens förslag att hjälpa medlemsstaterna att utforma åtgärder för den sociala ekonomin i syfte att stödja en mer hållbar, inkluderande och innovativ modell för ekonomisk och social utveckling. I synnerhet avser kommissionen att vidta åtgärder, antingen direkt eller tillsammans med medlemsstaterna, på tre prioriterade områden: i) skapa de rätta förutsättningarna för den sociala ekonomin, ii) erbjuda möjligheter att starta verksamhet och utvidga den, och iii) se till att den sociala ekonomin erkänns.

2.7

Mot denna bakgrund välkomnar EESK att man i handlingsplanen framhåller behovet av att använda en rad olika politiska åtgärder, bl.a. beskattning, reglering av offentlig upphandling, konkurrens och statligt stöd, lämplig reglering av arbetsvillkor, utbildning och forskning. I detta sammanhang betonar vi behovet av att främja arbetets kvalitet och förbättra förfarandena för information till och medverkan av arbetstagarna i strategiska beslut som fattas av enheterna inom den sociala ekonomin.

2.8

De sektorer där enheter inom den sociala ekonomin är verksamma omfattar sociala tjänster, hälso- och sjukvård, omsorg, utbildning, kultur och miljöskydd, och i allmänhet många av de tjänster av allmänt ekonomiskt intresse som det hänvisas till i den europeiska pelaren för sociala rättigheter. Dessa sektorer skapar allt större ekonomiska värden och sysselsättning.

2.9

Enheterna inom den sociala ekonomin är verksamma inom alla ekonomiska sektorer i många europeiska länder: från industriell och hantverksmässig tillverkning till cirkulär ekonomi, från hållbar turism till energiproduktion från förnybara källor och från transport till kommunikations- och informationstjänster, med avgörande funktioner när det gäller social innovation och bred tekniköverföring till missgynnade grupper eller områden. De många olika rättsliga och organisatoriska formerna gör det nödvändigt att undvika en universallösning, dock utan att man för den sakens skull avstår från ett slags samordning under kommissionens ledning.

2.10

Företagen inom den sociala ekonomin är till stor del förankrade på lokal nivå, där de bidrar till social sammanhållning och gör lokalområdena mer motståndskraftiga och inkluderande. Denna tendens till närhet gör företagen inom den sociala ekonomin särskilt effektiva även när det gäller att stödja den gröna och den digitala omställningen genom att göra digital teknik mer tillgänglig för alla, inklusive de mest utsatta och dem som riskerar social utestängning, i synnerhet möjliggörande teknik som främjar deltagande av personer med funktionsnedsättning på arbetsmarknaden.

2.11

Särskild uppmärksamhet bör också ägnas åt att involvera och stärka ungdomar, som bör stödjas genom utbildningsinsatser som syftar till att öka den yngre generationens entreprenörsbenägenhet.

2.12

För att förverkliga denna potential är det nödvändigt att öka tillgången till investeringskapital för enheterna inom den sociala ekonomin, särskilt i syfte att bättre utveckla investeringarna i social infrastruktur (bostäder till rimliga priser, hälso- och sjukvård och långtidsvård, utbildning och livslångt lärande, minskad fattigdom samt förbättrad tillgänglighet). Denna infrastruktur bör stärkas för att minska ojämlikheten och den sociala utestängningen, som har ökat i Europa till följd av pandemin.

2.13

Handlingsplanen utgör ett tillfälle att utveckla den sociala ekonomin genom att förbättra industripolitiken och erkänna den roll som framför allt kooperativ spelar i den europeiska tjänstesektorn och industrin, där de också skapar viktiga produktionskluster och en hög innovationskapacitet.

2.14

EESK anser att det är viktigt att kommissionen åtagit sig att genomföra studier och forskning om den sociala ekonomin, med sikte på en rekommendation från rådet under 2023, och välkomnar också att genomförandet av handlingsplanen ska bedömas under 2025. För att studierna och bedömningarna ska vara ändamålsenliga bör man dock i handlingsplanen bättre klargöra förväntade mål på medellång och lång sikt i syfte att bidra till att fastställa de förväntade sociala effekterna, bl.a. i förhållande till EU:s strategi för 2030.

2.15

Kommittén välkomnar och stöder kommissionens mål att främja gränsöverskridande förbindelser och den sociala ekonomins internationalisering genom att stödja och uppmuntra deltagandet av företag inom den sociala ekonomin i europeiska partnerskapsplattformar genom att en nätportal för den sociala ekonomin inrättas.

2.16

När det gäller initiativen för att främja en företagarkultur, och i synnerhet för att öka de ungas deltagande i skapandet av nya företag, är det mycket viktigt att förbättra kunskaperna om den sociala ekonomins potential i läroplanerna för gymnasie- och högskolor. Därför stöder vi förslaget om att inrätta en ny akademi för ungt företagande som omfattar den sociala ekonomin.

3. Särskilda kommentarer

3.1 Förbindelser mellan offentliga förvaltningar och enheter inom den sociala ekonomin

3.1.1

Genom att erkänna de möjligheter som den sociala ekonomin innebär för social- och industripolitikens framtid bekräftar handlingsplanen betydelsen av de funktioner av allmänt intresse som den sociala ekonomin bidrar till. Det är därför viktigt att fastställa mål om förbättrat samarbete mellan den offentliga förvaltningen, enheterna inom den sociala ekonomin och aktörerna inom den sociala dialogen.

3.1.2

Mot denna bakgrund anser EESK att det är nödvändigt att investera i att stärka den delade förvaltningen mellan offentliga myndigheter och sociala företag som, med respekt för deras specifika befogenheter och självständighet, verkar för mål av gemensamt intresse. Därför bör man uppmuntra former av gemensam planering som bidrar till en inkluderande styrning där den roll som enheter inom den sociala ekonomin spelar erkänns, särskilt i de lokala systemen för samarbete mellan den sociala ekonomin och de lokala förvaltningarna. Sådana innovativa former måste utformas i enlighet med kraven på insyn, likabehandling, kostnadseffektivitet och öppenhet gentemot de olika berörda parterna, med tillämpning av subsidiaritetsprincipen.

3.1.3

Dessa samarbetsformer är särskilt effektiva när det gäller att tillhandahålla tjänster av allmänt intresse, eftersom de gör det möjligt att på ett lämpligare sätt hantera konkurrenskraften genom att man utvecklar och stärker samarbetet och de positiva sociala effekter som följer av inriktningen på kollektiva nyttigheter.

3.1.4

EESK ställer sig därför bakom kommissionens avsikt att verka för att förbättra tillträdet till marknaden för offentlig upphandling för enheter inom den sociala ekonomin. I detta avseende har stora framsteg gjorts tack vare 2014 års direktiv om offentlig upphandling (4). EESK skulle dock vilja att kommissionen i samband med att den ser över upphandlingsdirektivet – inte minst artikel 77 i detta, om det enklare systemet för sociala tjänster – inför en tydligare åtskillnad mellan strävan efter allmänintresset och fullbordandet av den inre marknaden, i syfte att skapa en bättre rättslig grund för upprättandet av samarbetsavtal mellan offentliga organ och enheter inom den sociala ekonomin.

3.2 Statligt stöd

3.2.1

Det är välkänt att vissa av de sektorer där enheter inom den sociala ekonomin är verksamma, särskilt socialt stöd, hälso- och sjukvård, utbildning och kulturfrämjande, behöver tillräckligt offentligt ekonomiskt stöd, som under alla omständigheter måste införas utan att marknadsreglerna snedvrids när tjänster som tillhandahålls av enheter inom den sociala ekonomin också tillhandahålls av kommersiella företag.

3.2.2

Syftet med kontrollen av statligt stöd är att upprätthålla en balans mellan stöd och rättvis konkurrens. I handlingsplanen betonas att offentliga myndigheter och mottagare ofta inte drar största möjliga nytta av de möjligheter som finns till flexibilitet i fråga om statligt stöd. Detta är helt klart sant och tyder på ett behov av riktade investeringar i specialiserad utbildning för offentliga förvaltningar om EU:s regler om statligt stöd, särskilt dem som avser tjänster av allmänt ekonomiskt intresse.

3.2.3

Konkurrensreglerna är dock inte alltid lämpade för att ta itu med sådana frågor som förvaltningen av sociala tjänster, särskilt hälso- och sjukvård och omsorg, vars logik inte bygger på marknaden utan på solidaritet. I sitt yttrande TEN/605 (5) påpekade EESK att ”bristen på säkerhet eller de betydande kostnaderna för att uppfylla kraven i de flesta fall skapar svårigheter som i onödan hindrar myndigheterna från att till fullo genomföra en politik för tjänster av allmänt ekonomiskt intresse”. Handlingsplanen bör utgöra ett tillfälle att förbättra dialogen mellan kommissionen, medlemsstaterna, de lokala myndigheterna samt företrädarna för arbetsmarknadens parter och den sociala ekonomin.

3.2.4

EU:s regler om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse säkerställer en god flexibilitet när det gäller reglerna för statligt stöd. Många offentliga myndigheter utnyttjar emellertid inte möjligheten att tillämpa den rättsliga ramen för statligt stöd på tjänster av allmänt ekonomiskt intresse.

3.2.5

Kommissionens förslag om att främja tillräcklig kunskap om sätt att få tillgång till statligt stöd genom särskilda webbinarier och seminarier är välkommet men otillräckligt. Det krävs kraftfullare regleringsåtgärder, även genom icke-bindande instrument, som förtydligar kraven för tillgång till och storleken på det statliga stöd som är tillgängligt för enheter inom den sociala ekonomin, särskilt när det gäller dels tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, dels stöd till rekrytering av personer med sämre förutsättningar i den mening som avses i den allmänna gruppundantagsförordningen.

3.2.6

Dessutom bör subventioner som beviljas enheter inom den sociala ekonomin som bidrar till allmänintresset erkännas som förenliga med den inre marknaden. Det vore därför lämpligt att se över tröskelvärdena för stöd av mindre betydelse beträffande stöd som företag inom den sociala ekonomin beviljas för sociala insatser och tjänster av allmänt intresse.

3.3 Investeringar och finansiella instrument

3.3.1

I handlingsplanen uppskattas att minst 2,5 miljarder euro från EU:s budget mobiliserades till stöd för den sociala ekonomin genom ett flertal EU-program och EU-fonder under programperioden 2014–2020. EESK välkomnar kommissionens avsikt att ytterligare höja stödnivån under perioden 2021–2027 genom att minska hindren för tillgång till EU-medel för enheter inom den sociala ekonomin.

3.3.2

Kommittén betraktar därför som viktigt målet att redan under 2022 lansera nya finansiella produkter inom ramen för programmet InvestEU för att mobilisera privat finansiering som är inriktad på de behov som företag inom den sociala ekonomin har.

3.3.3

Utöver främjandet av investeringar och finansiella instrument är det fortfarande svårt för många enheter inom den sociala ekonomin att helt enkelt få tillgång till banklån. EESK anser därför att det behövs garantiinstrument för tillgång till lån, som redan har prövats i stor utsträckning för små och medelstora företag och som systematiskt bör utvidgas till att omfatta enheter inom den sociala ekonomin.

3.3.4

Kommittén föreslår att alla medlemsstater uppmuntras att, bl.a. med stöd av InvestEU, inrätta en särskild ”garantifond” för enheter inom den sociala ekonomin med särskilda kriterier för kreditprövning där man främjar införandet av indikatorer som är lämpliga för att bedöma investeringar i den sociala ekonomin, vilket också skulle bidra till att främja innovativa finansiella instrument.

3.3.5

EESK ställer sig bakom den positiva bedömningen i handlingsplanen av erfarenheterna av anställdas övertagande av ägandet, där man hänvisar till den roll som spelas av kooperativ som bildas av arbetstagare som tar över krisdrabbade företags verksamhet och driver den vidare i form av kooperativ. Dessa erfarenheter blir framgångsrika om arbetstagarna i kooperativ kan förlita sig på särskilda finansieringsarrangemang och inrättandet av fonder för kapitalisering av dessa företag. Vid sidan av finansiella instrument måste dock arbetstagarna får tillräckligt stöd genom utbildning och kompetensutveckling. EESK uppmanar också kommissionen att fortsätta sitt nära samarbete med medlemsstaterna i syfte att fastställa verktyg och lösningar för att undanröja hinder och påskynda rättsliga förfaranden för att efter att ett företag lagts ned överföra ägandet till de anställda, genom arbetskooperativ eller andra slags företag inom den sociala ekonomin som ägs av arbetstagarna.

3.4 En skattepolitik där funktioner av allmänt intresse erkänns

3.4.1

Den skatteram inom vilken enheterna inom den sociala ekonomin verkar är fragmenterad och fastställs till stor del av medlemsstaterna. EESK välkomnar att man i handlingsplanen framhåller behovet av särskild beskattning av den sociala ekonomin, och noterar att få medlemsstater hittills har utvecklat en särskild och enhetlig skatteram för sociala företag.

3.4.2

En samordnad skatteharmonisering, med utgångspunkt i bästa praxis i medlemsstaterna, skulle vara fördelaktig och önskvärd, särskilt vad gäller vissa skattebefrielser för outdelad vinst, nedsättningar av mervärdesskattesatser, nedsättningar av eller befrielser från socialförsäkringsavgifter samt skattelättnader för donationer.

3.4.3

EESK välkomnar att det i handlingsplanen föreslås att man ska offentliggöra vägledning som förtydligar reglerna för beskattning av gränsöverskridande donationer till allmännyttiga initiativ och en särskild studie om filantropiska donationer i EU. Kommittén anser att denna vägledning bör innehålla rekommendationer till medlemsstaterna om hur de kan avgöra när inhemska allmännyttiga organisationer är jämförbara med organisationer som har sitt säte i ett annat EU-land.

3.4.4

Slutligen är det viktigt att handlingsplanen för den sociala ekonomin blir ett strategiskt verktyg med konkreta åtgärder till förmån för enheterna inom den sociala ekonomin och lokalsamhällena, som åtföljs av en skattepolitik som ligger i linje med de fastställda sociala målen.

Bryssel den 18 maj 2022.

Christa SCHWENG

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) EUT C 318, 23.12.2009, s. 22.

(2) EUT C 155, 30.4.2021, s. 20.

(3) EUT C 194, 12.5.2022, s. 39.

(4) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG (EUT L 94, 28.3.2014, s. 65).

(5) EUT C 345, 13.10.2017, s. 45.

26.8.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 323/43

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – En EU-strategi för standardisering – Globala standarder för en resilient, grön och digital inre marknad i EU

(COM(2022) 31 final)

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 1025/2012 vad gäller de europeiska standardiseringsorganisationernas beslut om europeiska standarder och europeiska standardiseringsprodukter

(COM(2022) 32 final – 2022/0021(COD))

(2022/C 323/08)

Föredragande:

Sandra PARTHIE

Remiss

a)	Europeiska kommissionen, 2.5.2022

b)	Europaparlamentet, 14.2.2022

c)	Rådet, 17.2.2022

Rättslig grund

a)	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt

b)	Artikel 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt

Ansvarig sektion

Inre marknaden, produktion och konsumtion

Antagande av sektionen

5.5.2022

Antagande vid plenarsessionen

18.5.2022

Plenarsession nr

569

Resultat av omröstningen

(för/emot/nedlagda röster)

186/1/3

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) välkomnar kommissionens meddelande om framtiden för EU:s standardiseringsarbete i ett globalt sammanhang. Kommissionens förslag återspeglar med rätta de internationella standardernas utveckling och är ett svar på de förändringar som skett. När det gäller det förslag som avser artikel 10 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1025/2012 (1) välkomnar kommittén en översyn av styrningen. I styrningen av europeiska standardiseringsorganisationer måste hänsyn tas till ett transparent, öppet, inkluderande och rättvist deltagande av alla relevanta marknadsaktörer, konsumenter, sociala aktörer, miljöaktörer, fackföreningar, små och medelstora företag samt stora företag.

1.2

För att säkerställa ett brett samförstånd i samhället är det mycket viktigt att garantera en inkluderande och balanserad strategi som gör det möjligt för alla intressenter och berörda aktörer att delta fullt ut. På EU-nivå och medlemsstatsnivå stöder politiken och standardiseringsorganisationerna varandra genom att utforma ramvillkor. Kravet på att den europeiska standardiseringsstrategin ska vara inkluderande är världsunikt och värt att stärka. På internationell nivå ger avsaknaden av inkludering som en hörnsten i den internationella standardiseringen anledning till oro.

1.3

EESK befarar att standardiseringen i andra regioner i världen har blivit ett industripolitiskt verktyg eller ett geopolitiskt instrument. Unionen måste vara beredd att anpassa sin strategi för att säkra och öka konkurrenskraften hos företagen i EU liksom konsumentskyddet. Kommittén ställer sig således positiv till de 22 föreslagna åtgärderna, som bland annat består i att inrätta ett högnivåforum för att bättre samordna berörda aktörers intressen, inrätta en funktion som standardiseringsansvarig, främja en styrningsreform i europeiska standardiseringsorganisationer, fastställa standardiseringsprioriteringar för den gröna och den digitala omställningen och påskynda standardiseringsprocesserna.

1.4

”Nedifrån och upp-strategin” inom den marknadsdrivna standardiseringen och den politisk-strategiska ”uppifrån och ned-strategin” måste sammanföras genom närmare samarbete mellan regeringarna/politiken, näringslivet och andra berörda aktörer, så att gemensamma europeiska strategier kan utarbetas och demokratiska värden upprätthålls. I detta syfte måste ett kontinuerligt utbyte upprättas mellan kommissionen, de europeiska standardiseringsorganisationerna, de nationella standardiseringsorganen, näringslivet och berörda parter i det civila samhället.

1.5

EESK stöder också att de europeiska standardiseringsorganisationerna uppmanas att modernisera sin styrning för att fullt ut kunna företräda det europeiska allmänintresset och de demokratiska värdena, liksom de små och medelstora företagens, miljöaktörernas, de sociala aktörernas, fackföreningarnas, det civila samhällets och användarnas intressen, samt underlätta tillgången till standarder.

1.6

I den europeiska standardiseringsstrategin nämns flera utbildningsinitiativ som riktar sig till forskare, unga yrkesverksamma och yrkesverksamma, och som syftar till att främja kompetensutveckling inom standardiseringsområdet. EESK menar att dessa förslag är av avgörande betydelse, särskilt för små och medelstora företag samt mikroföretag och för att skapa en ram för investeringar i talanger, och stöder helhjärtat ett snabbt införande på bred front. Kommittén framhåller behovet av mer finansiering från europeiska och nationella myndigheter till alla aktörer som är involverade i standardiseringsarbetet, såsom fackföreningar, organisationer i det civila samhället och företag, så att de bättre kan bidra till detta arbete.

2. Bakgrund till kommissionens förslag

2.1

Standarder är hjärtat i EU:s inre marknad. De senaste 30 åren har det europeiska standardiseringssystemet tillhandahållit över 3 600 harmoniserade standarder som gör det möjligt för företag att visa att de följer EU-lagstiftningen. Europeiska standarder har gett stora fördelar: de har skapat lika villkor på den inre marknaden för företagen och ökat konsumenternas förtroende. Innehållet fastställs i de tekniska kommittéerna, där staten får delta men inte har någon mer långtgående rätt att ingripa. I vissa av EU:s medlemsstater finns det ytterligare bestämmelser för hur projekt av allmänt intresse ska behandlas. Eftersom harmoniserade standarder ingår i unionsrätten (2) måste de tas fram i enlighet med de demokratiska principerna, med deltagande av alla berörda parter (inbegripet företrädare för civilsamhälleliga, sociala och miljörelaterade intressen, konsumentintressen samt fackföreningars och små och medelstora företags intressen), varvid en balanserad beslutsprocess inom nationella och europeiska (liksom internationella) standardiseringsorganisationer ska säkerställas.

2.2

Den europeiska standardiseringen verkar i ett alltmer konkurrenspräglat globalt sammanhang. EU:s konkurrenskraft, tekniska oberoende, möjligheter att minska sitt yttre beroende och skydda sina värden, bland annat i fråga om sociala ambitioner och miljöskydd, är beroende av hur framgångsrika de europeiska aktörerna är med internationell standardisering. Detta kräver resurser/expertis från de europeiska aktörerna, vilket är oumbärligt för att upprätthålla EU:s ledande ställning inom den internationella standardiseringen.

2.3

EU:s ambitioner om en klimatneutral, resilient och cirkulär ekonomi kan inte bli verklighet utan europeiska standarder. För att förbli en global normgivare måste EU ha ett stort globalt inflytande på standardiseringsarbetet och leda arbetet i viktiga internationella forum och institutioner.

2.4

I sin standardiseringsstrategi (3) redogör kommissionen för sitt förhållningssätt vad gäller standarder både på den inre marknaden och globalt. Strategin åtföljs av ett förslag till ändring av förordningen om standardisering (4), en rapport om genomförandet av förordningen (5) och unionens årliga arbetsprogram för europeisk standardisering 2022 (6). Strategin syftar till att stärka EU:s globala konkurrenskraft för att främja en resilient, grön och digital ekonomi, och för att förankra demokratiska värden i teknikanvändningen.

2.5

När det gäller ny och framväxande teknik misslyckas det europeiska standardiseringssystemet ofta med att nå resultat i tid, och förlorar därmed den avgörande fördelen med att vara först genom standardisering. I denna strategi föreslås en rad åtgärder för att åter sätta standarder i centrum för en resilient, grön och digital inre marknad i EU och stärka det europeiska standardiseringssystemets roll i världen. På EU-nivå och på nationell nivå i medlemsstaterna stöder politiken och standardiseringsorganisationerna varandra genom att utforma dessa ramvillkor. Detta samarbete har visat sig vara framgångsrikt och har lagt grunden för ekonomiska framgångar och internationellt marknadstillträde för företag i EU.

2.6

Kommissionen föreslår också en ändring (7) av förordning (EU) nr 1025/2012 om standardisering för att förbättra styrningen av det europeiska standardiseringssystemet. Det europeiska systemet kommer även fortsättningsvis att vara öppet, transparent, inkluderande och opartiskt, men i förslaget fastställs att de begäranden om standardisering som kommissionen riktar till de europeiska standardiseringsorganisationerna måste behandlas av de nationella standardiseringsorganen.

2.7

I enlighet med förordning (EU) nr 1025/2012 har kommissionen offentliggjort ett meddelande om unionens årliga arbetsprogram för europeisk standardisering 2022. I arbetsprogrammet beskrivs de åtgärder som kommissionen avser att vidta under 2022 för att göra det europeiska standardiseringssystemet mer öppet, transparent och inkluderande.

2.8

Enligt artikel 24.3 i förordning (EU) nr 1025/2012 ska kommissionen vart femte år lägga fram en rapport om genomförandet av förordningen. Kommissionen har lagt fram sin andra rapport (8), som huvudsakligen omfattar perioden 2016–2020, med några uppdaterade fakta och siffror fram till och med 2021. Den visar att det europeiska standardiseringssystemet har förbättrats i vissa hänseenden, till exempel vad gäller nya it-verktyg, men att det finns utrymme för förbättringar på andra områden. Detta gäller i synnerhet inkludering, de nationella standardiseringsorganens roll inom det europeiska standardiseringssystemet och leveranstider för harmoniserade EN-standarder till kommissionen.

3. Allmänna kommentarer

3.1

EESK välkomnar kommissionens meddelande om framtiden för EU:s standardiseringsarbete i ett globalt sammanhang. Kommissionens förslag återspeglar med rätta de internationella standardernas utveckling och är ett svar på de förändringar som skett. Syftet är att säkerställa att EU talar med en stark stämma och att europeiska intressen tillgodoses i förfaranden och strukturer för utarbetandet av standarder. Om EU verkligen tar vara på det tillfälle som den gröna och den digitala omställningen ger kan vi bli föregångare på områdena grön och digital standardisering.

3.2

När det gäller det förslag som avser artikel 10 i förordning (EU) nr 1025/2012 välkomnar kommittén en översyn av styrningen. I styrningen av europeiska standardiseringsorganisationer måste hänsyn tas till ett transparent, öppet, inkluderande och rättvist deltagande av alla relevanta europeiska marknadsaktörer, konsumenter, sociala aktörer, miljöaktörer, fackföreningar, små och medelstora företag samt stora företag. Den måste återspegla standardiseringens legitima omfattning och får inte undergräva demokratiskt legitimerade lagstiftningsprocesser eller innebära överdrivna standardiseringskrav.

3.3

Traditionellt sett har standarder utvecklats av näringslivet. För att säkerställa ett brett samförstånd i samhället är det mycket viktigt att garantera en balanserad strategi som gör det möjligt för alla intressenter och berörda aktörer att delta fullt ut. På EU-nivå och medlemsstatsnivå stöder politiken och standardiseringsorganisationerna varandra genom att utforma ramvillkor. Kravet på att den europeiska standardiseringsstrategin ska vara inkluderande är världsunikt och värt att stärka. På internationell nivå ger avsaknaden av inkludering som en hörnsten i den internationella standardiseringen anledning till oro.

3.4

EESK vill framhålla fördelarna med kommissionens nya lagstiftningsram när det gäller att använda harmoniserade standarder för att konkretisera lagstadgade krav. Kommittén vill understryka att tanken med standarder inte är att flytta över regleringsmakten till den privata sektorn. Sociopolitiska hänsyn som omfattas av arbetsmarknadsparternas och/eller lagstiftarens ansvarsområden bör inte behandlas av europeiska standardiseringsorganisationer och internationella standardiseringsorgan. EESK betonar att framför allt standardiseringen av tjänster kräver en noggrann bedömning av den demokratiska legitimiteten. Tjänsternas innehåll och komplexitet är mycket varierande – de omfattar allt från posttjänster till komplexa intellektuella tjänster – vilket man inte kan ta tillräcklig hänsyn till i övergripande standarder.

3.5

4. Särskilda kommentarer

4.1

Standarder skapar marknader. EESK anser att den europeiska inre marknaden och beviljandet av tredjepartstillträde till denna marknad också är en strategisk tillgång. För att säkerställa interoperabiliteten mellan produkter och tjänster i hela världen och mellan olika ekonomiska system och samhällssystem måste vi upprätthålla den grundläggande principen ”en standard – ett test – godtas överallt”. Det måste säkerställas att standardiseringsprocesser som drivs av ekonomiska intressen eller tredje parts politiska intressen inte väger tyngre än demokratiskt antagen lagstiftning.

4.2

När det gäller internationella standarder menar EESK att hänsyn måste tas till europeiska sociala värden, särskilt när dessa standarder införlivas i europeiska standarder, detta genom att man säkerställer att det internationella standardiseringssystemet verkligen är inkluderande. I detta sammanhang efterlyser kommittén en mer bestämd tillämpning av standardiseringsorganens Wienavtal (9) och Frankfurtavtal (10), som syftar till att förhindra att europeiska standarder konkurrerar eller till och med står i strid med internationella standarder.

4.3

Att befintliga åtaganden i fråga om standardisering i EU:s handelsavtal genomförs och att samarbete kring standardisering bedrivs med likasinnade partner på strategiska områden och inom internationella standardiseringsorganisationer är avgörande framgångsfaktorer. EESK anser att dialogen med Förenta staterna bör stärkas genom samarbete inom ramen för handels- och teknikrådet mellan EU och Förenta staterna, och menar att digitala partnerskap med Japan, Singapore och Sydkorea samt andra likasinnade länder kan vara fördelaktiga.

4.4

”Nedifrån och upp-strategin” inom den marknadsdrivna standardiseringen och den politisk-strategiska ”uppifrån och ned-strategin” måste sammanföras genom närmare samarbete mellan regeringarna/politiken, näringslivet och andra berörda aktörer, så att gemensamma europeiska strategier kan utarbetas. I detta syfte måste ett kontinuerligt utbyte upprättas mellan kommissionen, de europeiska standardiseringsorganisationerna, de nationella standardiseringsorganen och näringslivet.

4.5

EESK stöder också att de europeiska standardiseringsorganisationerna och deras medlemsorganisationer uppmanas att modernisera sin styrning för att fullt ut kunna företräda allmänintresset och de små och medelstora företagens, miljöaktörernas, de sociala aktörernas, fackföreningarnas, det civila samhällets och användarnas intressen, samt underlätta tillgången till standarder. Det är dock viktigt att se till att denna översyn inte lamslår det pågående standardiseringsarbetet eller leder till att utsläppandet av produkter på marknaden försenas. Frågan om standarder som tillhandahålls kostnadsfritt måste diskuteras med alla berörda marknadsaktörer.

4.6

EESK påpekar att standarder inte bara reglerar den tekniska aspekten av en produkt, utan även kan påverka människor. Kommittén uppmanar därför kommissionen att tydligare ange hur EU:s medlemsstater ska hållas ansvariga för att se till att det civila samhällets organisationer kan delta aktivt i standardiseringsarbetet. Kommissionen uppmanas även att sörja för ytterligare ekonomiska stödåtgärder för att hjälpa små och medelstora företag och samhällsaktörer (såsom konsumentorganisationer) med färre resurser att delta i standardiseringsprocesser, i syfte att säkra en jämn representation. Dessa aktörer bidrar med ett brett spektrum av oberoende sakkunskap och erfarenheter som är av betydelse för standardiseringsprocesserna. EESK vill också uppmärksamma att underlåtenhet att tillämpa standarder, även när de är frivilliga, kan få allvarliga negativa konsekvenser, bland annat i form av ansvars- och efterlevnadsproblem.

4.7

EESK menar att det är viktigt att alla intressenter, europeiska standardiseringsorganisationer och andra partner arbetar tillsammans för att omedelbart ta itu med de brådskande standardiseringsbehov som har kartlagts. Det handlar bland annat om framställning av vacciner och läkemedel mot covid-19, återvinning av råvaror av avgörande betydelse, värdekedjan för ren vätgas, koldioxidsnål cement, certifiering av chipp och datastandarder. Kommissionen uppmanas därför att föra samtal med EU:s medlemsstater och berörda parter innan standardiseringsprioriteringar fastställs, så att inga viktiga standarder förbises. Detta skulle säkerställa att det pågående standardiseringsarbetet inte avbryts på grund av nya mål.

4.8

EESK stöder till fullo att standardiseringsförfarandena påskyndas, och föreslår att man inför en rättslig kontroll av standarder i de tekniska kommittéerna och att ett nära samarbete bedrivs med konsulterna för harmoniserade standarder i detta skede av processen.

4.9

EESK påpekar att den föreslagna översynen av befintliga standarder mot bakgrund av målen i den europeiska gröna given och den gröna och den digitala omställningen inte får innebära en omfattande omarbetning av standarder, vilket skulle försena utarbetandet av välbehövliga nya standarder. Denna översyn kommer att kräva resurser, som inte bara bör komma från storindustrin utan även från nationella myndigheter, forskningsinstitut samt miljöaktörer och sociala aktörer, däribland fackföreningar.

4.10

I detta sammanhang framhåller EESK möjligheten att tillämpa ”likvärdiga alternativa lösningar”. Detta koncept är ytterst viktigt, särskilt när det gäller innovation, och måste stärkas, genomdrivas och förmedlas bättre, så att innovation inte hindras på grund av eventuella skadeståndsanspråk. Kommittén vill dock understryka att dessa lösningar inte bör användas på hälso- och säkerhetsområdet. ”Likvärdiga alternativa lösningar” bör också övervägas inom offentlig upphandling, som ett verktyg för spridning av standarder.

4.11

EESK stöder förslaget att inrätta ett högnivåforum för att hjälpa kommissionen att förutse kommande standardiseringsprioriteringar och samarbeta med Europaparlamentet och rådet för politisk samordning om prioriteringarna. Det är emellertid mycket viktigt att se till att näringslivet och relevanta intressenter deltar i detta högnivåforum och att det är förenligt med arbetet i EU:s industriforum och industriallianserna. Kommittén uppmanar samtidigt kommissionen att klargöra förhållandet mellan det föreslagna kompetenscentrumet för standarder och de andra forumen.

4.12

I strategin nämns flera utbildningsinitiativ som riktar sig till forskare, unga yrkesverksamma och yrkesverksamma, och som syftar till att främja kompetensutveckling inom standardiseringsområdet. Det handlar bland annat om initiativet ”Standardisation Booster”, standardiseringsuniversitetsdagar, spridning av relevant material genom EU-akademin och finansiering av standardiseringsprojekt utomlands. EESK menar att dessa förslag är av avgörande betydelse, särskilt för små och medelstora företag samt mikroföretag och för att skapa en ram för investeringar i talanger, och stöder helhjärtat ett snabbt införande på bred front.

4.13

EESK uppmuntrar i synnerhet till att internationellt samarbete bedrivs kring EU-standarder med hjälp av EU:s program och fonder (såsom instrumentet för grannskapet, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete – Europa i världen samt Horisont Europa) och till stöd för berörda parters medverkan i internationell standardisering utomlands (små och medelstora företag, det civila samhället och forskare), till exempel i Afrika. Detta skulle på ett positivt sätt kunna uppväga andra regioners åtaganden på den afrikanska kontinenten. En förstärkning av standardiseringen bör utgöra en viktig del av EU:s initiativ Global Gateway.

Bryssel den 18 maj 2022.

Christa SCHWENG

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1025/2012 av den 25 oktober 2012 om europeisk standardisering och om ändring av rådets direktiv 89/686/EEG och 93/15/EEG samt av Europaparlamentets och rådets direktiv 94/9/EG, 94/25/EG, 95/16/EG, 97/23/EG, 98/34/EG, 2004/22/EG, 2007/23/EG, 2009/23/EG och 2009/105/EG samt om upphävande av rådets beslut 87/95/EEG och Europaparlamentets och rådets beslut 1673/2006/EG (EUT L 316, 14.11.2012, s. 12).

(2) Se kommissionens meddelande COM(2018) 764 final.

(3) COM(2022) 31.

(4) COM(2022) 32.

(5) COM(2022) 30.

(6) EUT C 66, 8.2.2022, s. 1.

(7) COM(2022) 32.

(8) COM(2022) 30.

(9) https://isotc.iso.org/livelink/livelink/fetch/2000/2122/3146825/4229629/4230450/4230458/01__Agreement_on_Technical_Cooperation_between_ISO_and_CEN_(Vienna_Agreement).pdf?nodeid = 4230688&vernum=-2

(10) http://www.iec.ch/about/globalreach/partners/pdf/IEC-CENELEC_Frankfurt_Agreement%7B2016%7D.pdf

26.8.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 323/48

(COM(2021) 566 final)

Förslag till rådets förordning om ändring av förordning (EU, Euratom) 2020/2093 om den fleråriga budgetramen 2021–2027

(COM(2021) 569 final – 2021/0429 (APP))

Förslag till rådets beslut om ändring av beslut (EU, Euratom) 2020/2053 om systemet för Europeiska unionens egna medel

(COM(2021) 570 final – 2021/0430 (CNS))

(2022/C 323/09)

Föredragande:	Philip VON BROCKDORFF
Medföredragande:	Antonio GARCÍA DEL RIEGO

Remiss	Europeiska kommissionen, 1.3.2022
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Sektionen för Ekonomiska och monetära unionen, ekonomisk och social sammanhållning
Antagande av sektionen	6.5.2022
Antagande vid plenarsessionen	18.5.2022
Plenarsession nr	569
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	144/2/7

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

EESK noterar det samförstånd som krävs för att lägga till nya egna medel för att täcka återbetalningen av skulder till följd av upplåning inom ramen för NextGenerationEU-initiativet utan att äventyra budgetarna för andra EU-program och EU-instrument eller avsevärt öka det bidrag som baserar sig på bruttonationalinkomsten (BNI). Även om kommissionens förslag i meddelandet anses nödvändiga, anser EESK att kommissionen bör se till att utformningen av det nya systemet bygger på att uppnå jämlikhet och rättvisa, effektivitet, öppenhet, enkelhet och stabilitet, med fokus på konkurrenskraft och, vid behov, solidaritet. I synnerhet anser EESK att det är ytterst viktigt att vid behov stödja hushållen och företagen och rekommenderar starkt mer riktade konsekvensbedömningar, på landsnivå och för specifika branscher, i syfte att fastställa eventuella negativa konsekvenser för hushållen och den övergripande konkurrenskraften i EU:s ekonomi.

1.2

De egna medel som baseras på utsläppshandelssystemet är ett viktigt verktyg för att minska utsläppen av växthusgaser, men EESK uppmanar kommissionen att se till att det genomförs på ett smidigt och kostnadseffektivt sätt. EESK noterar dessutom utvidgningen av utsläppshandelssystemet till att omfatta sjöfartssektorn, luftfartens gradvis ökade utsläppsrätter och inkluderingen av vägtransporter och byggnader. EESK anser att det är rimligt att en begränsad andel av intäkterna från utsläppshandelssystemet skulle kunna tillföras EU:s budget. Det är trots allt ett alleuropeiskt klimatinstrument som bidrar till klimatneutralitetsmålen och stärker den inre marknaden. Härvidlag torde intäkterna bli tillräckligt stora för att kunna användas till att stödja sektorer på vilka det åligger att genomföra ytterligare åtgärder mot klimatförändringarna. EESK upprepar dessutom att principen ”förorenaren betalar” måste tillämpas i alla länder.

1.3

Med tanke på att EU:s utsläppshandelssystem och mekanism för koldioxidjustering vid gränserna (CBAM) är sammanlänkade anser EESK att de bör betraktas i samma anda. Även om EU:s utsläppshandelssystem kan orsaka koldioxidläckage skulle en CBAM motverka sådant läckage genom att den sätter ett pris på importens växthusgasutsläpp. EESK varnar dock för att utforma ett CBAM-system som innebär en konkurrensnackdel för EU:s tillverkningsindustri och andra näringar.

1.4

EESK anser också att man måste slå vakt om kriterierna för förutsägbarhet och transparens, med tanke på att intäkterna från EU:s utsläppshandelssystem och CBAM kan vara volatila.

1.5

Kommissionen föreslår också en tredje kategori egna medel, där medlemsstaterna ska tillhandahålla ett nationellt bidrag till EU:s budget baserat på den andel av multinationella företags residualvinst som omfördelas till varje medlemsstat. EESK anser att detta är en lämplig bas för EU:s egna medel och att rättvisekriterierna på så sätt uppfylls, eftersom företagen ska betala en andel av residualvinsten oavsett var de bedriver sin verksamhet och genererar vinst. Kommittén anser dock att det är nödvändigt med lika villkor i det internationella skattesystemet som inte innebär en konkurrensnackdel för företagen i EU. Genomförandet av de nya reglerna bör ske samtidigt som de införs i EU:s största handels- och konkurrentländer. Dessutom bör de nya reglerna tillämpas i enlighet med harmoniserade definitioner och standarder. EESK framhåller också den volatilitet som hänger ihop med bolagsskatteintäkterna och svårigheterna att uppskatta framtida inkomster från denna kategori av egna medel, och betonar att de slutliga genomförandedetaljerna i avtalet fortfarande är föremål för diskussion. Därför anser kommittén att det är för tidigt att räkna dessa nya medel som permanenta EU-medel, framför allt med hänsyn till att EU:s medlemsstater kan bli tvungna att betala en del av sina skatteintäkter till tredjeländer.

1.6

Kommittén varnar för att skattereformer och/eller kompensationsmekanismer kan komma att behövas på nationell nivå för att neutralisera eventuella ytterligare skattebördor för hushållen och företagen.

1.7

Avslutningsvis anser EESK att det är nödvändigt med både en stark politisk vilja att fördjupa EU:s integration och en tydlig färdplan för Europas framtid för att ett nytt system för egna medel ska kunna utformas korrekt och genomföras på ett smidigt sätt. Detta är desto mer viktigt nu med tanke på kriget i Ukraina. Kommissionens förslag kan därför behöva ses över i något skede. Vi är fast beslutna att kontinuerligt se över och övervaka den osäkra utvecklingen av de mänskliga och materiella konsekvenserna av denna avskyvärda invasion, i syfte att i god tid kunna avgöra vilka åtgärder som är de bästa.

2. Bakgrundsinformation

2.1

Europeiska kommissionen föreslår att man inrättar en nästa generation av egna medel för EU:s budget genom att införa tre nya inkomstkategorier som beräknas på 1) inkomsterna från det reviderade utsläppshandelssystemet, 2) de medel som genereras av den föreslagna mekanismen för koldioxidjustering vid gränserna (CBAM) och 3) den del av multinationella företags residualvinst som ska omfördelas till EU:s medlemsstater enligt det preliminära avtal som nyligen ingicks av OECD/G20 om en omfördelning av beskattningsrätten (”första pelaren”) och som ännu inte har nått en slutlig utformning. Under perioden 2026–2030 beräknas dessa nya inkomstkällor tillsammans generera upp till 17 miljarder euro per år till EU:s budget.

2.2

De nya egna medlen kommer att bidra till återbetalningen av de medel som EU uppbådat för att finansiera bidragsdelen av NextGenerationEU. Det nya utsläppshandelssystemet är specifikt avsett att bidra till finansieringen av den sociala klimatfonden, i enlighet med 55 %-paketet. Finansieringen av den sociala klimatfonden är ett viktigt mål i förslaget. Denna fond är tänkt att bidra till en socialt rättvis omställning genom att stödja utsatta hushåll, transportanvändare och mikroföretag med finansiering av investeringar i energieffektivitet, nya värme- och kylsystem och renare mobilitet samt, när så är lämpligt, med tillfälligt direkt inkomststöd.

2.3

55 %-paketet från juli 2021 syftar till att minska nettoutsläppen av växthusgaser i EU med minst 55 % fram till 2030 jämfört med 1990 års nivåer. Målet är att uppnå klimatneutralitet senast 2050. Paketet omfattar en översyn av EU:s utsläppshandelssystem, som i framtiden är tänkt att gälla även för sjöfartssektorn, möjliggöra en ökning av auktioneringen av utsläppsrätter för luftfarten och innebära ett nytt system för byggnader och vägtransporter.

2.4

Det nya utsläppshandelssystemet är tänkt att bidra till en smidig omställning till en koldioxidfri ekonomi där man tar hänsyn till de mest utsatta i samhället. För närvarande överförs merparten av inkomsterna från auktioneringen av utsläppsrätter till de nationella budgetarna. Med det nya systemet föreslås 25 % av inkomsterna från EU:s utsläppshandel gå till EU-budgeten, och intäkterna till EU:s budget beräknas i genomsnitt uppgå till omkring 12,5 miljarder euro per år under perioden 2026–2030.

2.5

Kommissionen föreslår också en CBAM som syftar till att minska risken för koldioxidläckage i EU genom att sätta ett koldioxidpris på import som motsvarar vad som skulle ha betalats om varorna hade producerats i EU. Denna mekanism kommer att tillämpas på ett riktat urval av sektorer och har av kommissionen bedömts vara helt förenlig med WTO:s regler. I linje med förslaget kommer infasningen av CBAM att ske parallellt med utfasningen av omfördelningssystemet inom ramen för utsläppshandeln, som redan från början var tänkt att vara tillfälligt. Varor som importeras till EU ska beläggas med en avgift som motsvarar deras ”koldioxidinnehåll”, dvs. de koldioxidutsläpp som genereras av deras produktion (det totala priset på dessa koldioxidutsläpp är detsamma som EU:s koldioxidpris). Å andra sidan kommer en rabatt (som motsvarar skillnaden mellan det koldioxidpris som betalas för deras produktion i EU och koldioxidpriset på destinationsmarknaden) inte att tillämpas på varor som exporteras till andra länder. För att kompensera för detta kommer innovationsfonden, genom inkomsterna från auktioneringen av 450 miljoner utsläppsrätter under perioden 2020–2030, att hjälpa industrin i EU att anpassa sig till utfasningen av fossila bränslen. För perioden 2020–2030 kan fonden uppgå till cirka 10 miljarder euro, beroende på koldioxidpriset. Innovationsfonden är ett viktigt finansieringsinstrument för att fullgöra EU:s åtaganden för hela sin ekonomi enligt Parisavtalet och stödja kommissionens strategiska vision om ett klimatneutralt Europa senast 2050, vilket också omnämns i investeringsplanen för den gröna given.

2.6

Kommissionen föreslår att 75 % av inkomsterna från CBAM ska anslås till EU:s budget. De totala inkomsterna beräknas i genomsnitt uppgå till cirka en miljard euro per år under perioden 2026–2030.

2.7

Den tredje inkomstkategori som föreslås ska bestå av ett skatteuttag av en del av residualvinsten i världens största multinationella företag, i enlighet med vad medlemmarna av OECD:s/G20:s inkluderande ramverk mot urholkning av skattebasen och överföring av vinster enades om förra året. Detaljerna i överenskommelsen är ännu inte klara. Detta inbegriper en tvåpelarlösning för att ta itu med skatteöverföringar från ett land till ett annat, göra de internationella skattereglerna mer enhetliga och säkerställa att vinster beskattas där den ekonomiska verksamheten och värdeskapandet äger rum. Kommissionen föreslår att 15 % av den andel av de berörda företagens residualvinst som omfördelas till EU:s medlemsstater tas ut som egna medel. Omfördelningen av skatteintäkter till tredjeländer beaktas dock inte.

2.8

Nästa steg för kommissionen är att utarbeta ett EU-direktiv när detaljerna i avtalet om den första pelaren från OECD:s/G20:s inkluderande ramverk är klara. Denna process ska komplettera direktivet om den andra pelaren, för vilket kommissionen nyligen har antagit ett separat förslag (1). I avvaktan på att avtalet slutförs uppskattas intäkterna till EU:s budget till mellan 2,5 och 4 miljarder euro per år.

2.9

För att integrera de föreslagna nya kategorierna av egna medel i EU:s budget kommer EU att behöva ändra två viktiga rättsakter. För det första föreslår kommissionen att beslutet om egna medel ändras så att de tre föreslagna nya kategorierna av egna medel läggs till de befintliga. För det andra föreslår kommissionen även en särskild ändring av förordningen om EU:s nuvarande långtidsbudget för perioden 2021–2027, även kallad förordningen om den fleråriga budgetramen. Denna ändring innebär en rättslig möjlighet att redan inom den nuvarande fleråriga budgetramen börja återbetala lån för NextGenerationEU. Samtidigt föreslås en höjning av de berörda utgiftstaken i den fleråriga budgetramen för åren 2025–2027 som en anpassning till de ytterligare utgifter som kommer med den sociala klimatfonden.

2.10

Beslutet om egna medel måste godkännas enhälligt av rådet efter samråd med Europaparlamentet och kan träda i kraft först sedan det har godkänts av samtliga medlemsstater i enlighet med deras respektive konstitutionella bestämmelser. Förordningen om den fleråriga budgetramen måste antas enhälligt av rådet, efter Europaparlamentets godkännande.

3. Allmänna kommentarer

3.1

Det råder inget tvivel om att det behövs en finansieringsmodell med egna medel för att de medel ska kunna återbetalas som EU lånat upp till finansiering av bidragsdelen av NextGenerationEU och den sociala klimatfonden. Genomförandet av denna finansieringsmodell är dock fortfarande en utmaning. EESK noterar också att kommissionen i sitt förslag fastslår en uppsättning regler genom vilka ytterligare nationella bidrag från medlemsstaterna är tänkta att anslås till EU:s budget. I händelse av underskott ska det nuvarande systemet för tilldelning på grundval av BNI fortsätta att tillämpas. Kommittén noterar dock att kommissionen under 2023 kommer att föreslå en ny uppsättning egna medel.

3.2

Under all omständigheter anser EESK att det aktuella förslaget återspeglar det befintliga uppbördssystemet och även i fortsättningen kommer att vara mycket beroende av medlemsstaternas bidrag. Kommittén inser dock att en utvidgning av modellen med egna medel kommer att generera de medel som behövs för en kraftfullare respons på ekonomiska chocker och som finansieringsstöd till initiativ för hållbar tillväxt och ekonomisk återhämtning.

3.3

Sammantaget skulle modellen med egna medel också stärka Ekonomiska och monetära unionens finanspolitiska kapacitet, eventuellt öka den ekonomiska konvergensen och bidra till att mildra asymmetriska makroekonomiska chocker. Att ta egna medel i anspråk skulle ytterligare stärka den politiska verkningskraften, eftersom finansieringen då har en direkt koppling till EU:s mål beträffande till exempel klimatförändringarna och ekonomisk hållbarhet. Kopplingen mellan EU:s politiska mål och dess finansieringskällor är viktig att beakta i valet av vilken typ av egna medel som ska användas.

3.4

EESK inser att fastställandet av egna medel är en utmaning och att vart och ett av de alternativ som övervägs kan ha sina specifika nackdelar (särskilt i fråga om tillräcklighet, stabilitet eller effektivitet). Det är därför nödvändigt att, som kommissionen föreslår, ha ett system som kombinerar olika egna medel för att bland annat minimera variationer i inflödet av egna medel. En mix av egna medel bidrar också till en rättvisare fördelning av den ekonomiska bördan mellan medlemsstaterna.

3.5

Effektivitet i förvaltningen av egna medel är av avgörande betydelse. Men det måste också motsvaras av effektivitet och ändamålsenlighet på utgiftssidan i samtliga skeden. Detta gäller särskilt betalningar till den sociala klimatfonden (2), som är avsedd att mildra de negativa sociala konsekvenserna av högre koldioxidpriser i förbindelse med transporter och byggnaders uppvärmningssystem. Kommittén har redan uttryckt oro för detta, särskilt om kostnaderna för ett system för handel med utsläppsrätter för byggnader och transporter inte skulle uppvägas av de önskade fördelarna, utan leda till okontrollerade prisökningar. Vi har också hänvisat till den enorma utmaningen att utforma en verkningsfull och rättvis kompensationsmekanism i ett EU som omfattar 27 medlemsstater, ofta med mycket olika socioekonomiska och klimatmässiga förhållanden.

3.6

EESK noterar att medlemsstaterna hittills har använt auktionsinkomsterna från utsläppshandelssystemet till klimatåtgärder och för att främja investeringar i sektorer som handlar med utsläppsrätter, vilket påskyndar utsläppsminskningarna. Eftersom delar av intäkterna från utsläppshandelssystemet används för att återbetala bidragsdelen i NextGenerationEU varnar EESK för eventuella finansiella begränsningar som skulle kunna begränsa ytterligare stöd till EU:s ekonomi och befolkning under omställningen till koldioxidneutralitet.

3.7

EESK välkomnar innovationsfonden och dess mål att hjälpa företag att investera i ren energi och ren industri. Kommittén har dock uttryckt tvivel om huruvida fonden kommer att upprätthålla och stärka den europeiska industrins konkurrensläge.

3.8

EESK ställer sig i det stora hela bakom de tre nya inkomstkategorier som kommissionen föreslår, men varnar för de konsekvenser som dessa ytterligare intäkter kan få för hushållen och företagen. Så det kan bli nödvändigt att kombinera ytterligare en skattebörda till en skattereform eller kompensationsmekanismer på nationell nivå. Dessutom varnar EESK för vilka konsekvenser högre energipriser orsakade av kriget i Ukraina får för hushåll och företag. Dessa merkostnader och deras sociala och ekonomiska effekter skulle kunna dra undan mattan för kommissionens förslag. Detta är desto mer viktigt nu med tanke på kriget i Ukraina. Kommissionens förslag kan därför behöva ses över i något skede. Vi är följaktligen fast beslutna att kontinuerligt se över och övervaka den osäkra utvecklingen av de mänskliga och materiella konsekvenserna av denna avskyvärda invasion, i syfte att i god tid kunna avgöra vilka åtgärder som är de bästa.

4. Särskilda kommentarer

4.1

EESK håller med om att finansieringskällor är nödvändiga för att de medel som har lånats upp för NextGenerationEU faktiskt ska kunna återbetalas, men de måste vara stabila, socialt rättvisa och företagsvänliga. Stabilitet är ett absolut krav, liksom enkelhet och förutsägbarhet. Mer specifikt bör det säkerställas att de system som införs, särskilt utsläppshandelssystemet och CBAM, är motståndskraftiga mot ekonomiska chocker. Ytterligare bördor för hushåll och företag måste också undvikas, och EESK:s bedömning beror på hur finansieringskällorna kan påverka hushåll och företag. I detta sammanhang rekommenderar kommittén mer riktade konsekvensbedömningar, på landsnivå och för specifika branscher, i syfte att fastställa eventuella negativa konsekvenser för hushållen och de europeiska företagens generella konkurrenskraft. Det skulle också vara relevant att göra en bedömning av de medel som har betalas ut inom ramen för NextGenerationEU.

4.2

EESK ställer sig bakom förslaget om att medlemsstaterna till följd av OECD:s skattereform ska omfördela en andel av de skatteintäkter på residualvinsten som tillfaller dem till kommissionen som egna medel, men en sådan överföring får inte ge upphov till nya bördor för hushåll eller företag. EESK rekommenderar att denna överföring, vid behov, kopplas till en skattereform på andra nivåer i syfte att hushåll och företag inte ska drabbas av ytterligare avgifter.

4.3

OECD:s preliminära internationella avtal om bolagsskatt är ett stort genombrott i arbetet med att se till att globala storföretag beskattas där den ekonomiska verksamheten och värdeskapandet äger rum. De nya reglerna kan skapa stabilitet och konsekvens i det internationella skattesystemet. Vi anser dock att lika villkor i det internationella skattesystemet alltid bör upprätthållas. Genomförandet av de nya reglerna bör ske samtidigt som de införs i EU:s största handels- och konkurrentländer. Dessutom bör de nya reglerna tillämpas i enlighet med harmoniserade definitioner och standarder. EESK framhåller också den volatilitet som hänger ihop med bolagsskatteintäkterna och svårigheterna att uppskatta framtida inkomster från denna kategori av egna medel, och betonar att de slutliga genomförandedetaljerna i avtalet fortfarande är föremål för diskussion. Därför anser kommittén att det är för tidigt att räkna dessa nya medel som permanenta EU-medel, framför allt med hänsyn till att EU:s medlemsstater kan bli tvungna att betala en del av sina skatteintäkter till tredjeländer.

4.4

Förslaget om att ändra statusen för inkomsterna från utsläppshandelssystemet från att i huvudsak vara en nationell resurs till att bli egna medel är ett djärvt förslag. Men eftersom man i förslaget inte säkerställer principen ”förorenaren betalar”, är kommittén oroad över att det inte ger incitament till en drastisk minskning av föroreningarna. Dessutom bör principen ”förorenaren betalar” tillämpas lika i samtliga medlemsstater. Hur sådana intäkter ska återinvesteras på ett för lokalsamhällena gynnsamt sätt är fortfarande en olöst fråga. Förslagets inverkan på sektorer som fastighetsmarknaden måste dessutom bedömas för varje land eller region för sig, eftersom planeringsreglerna ofta varierar och kostnaderna för energieffektivitet kan leda till högre fastighetspriser. EESK välkomnar den tillfälliga solidaritetsjusteringsmekanismen, som bidrar till att säkerställa ett rättvist bidrag till EU:s egna medel från alla medlemsstater, med en övre och undre gräns som bestäms genom BNI-nyckeln. På så sätt undviker man att vissa medlemsstater under den period de ställer om till mer hållbara ekonomier bidrar oproportionerligt till EU:s budget i förhållande till sin egen ekonomi. Å andra sidan uttrycker kommittén oro över att den sociala klimatfonden, om utsläppshandelssystemet endast delvis genomförs, skulle äventyras och att det finns en risk för att det skulle ge medlemsstaterna en förevändning att skylla impopulära åtgärder EU.

4.5

De föreslagna nya egna medlen måste stödja EU:s politiska mål, särskilt vad gäller den inre marknaden, konkurrenskraft och hållbar tillväxt, samtidigt som de bidrar till ökad välfärd för EU-medborgarna.

4.6

En annan relevant aspekt är att den ekonomiska börda förslagen för med sig måste fördelas rättvist mellan medlemsstaterna. EESK framhåller de strukturella skillnaderna mellan medlemsstaterna, som betyder att varje förslag påverkar medlemsstaterna på olika sätt. EESK ser positivt på att den sociala klimatfonden ska fördelas nationellt på grundval av respektive medlemsstats och regions relativa välstånd. Det är dock absolut nödvändigt att förslagen genomförs på ett rättvist sätt i hela EU. Lika viktigt är det att beräkningen, överföringen och kontrollen av de nya egna medlen inte leder till en alltför stor administrativ börda för kommissionen, övriga EU-institutioner eller nationella förvaltningar.

Bryssel den 18 maj 2022.

Christa SCHWENG

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) Förslag till rådets direktiv om säkerställande av en global minimiskattenivå för multinationella företagsgrupper i unionen (COM(2021) 823 final).

(2) EUT C 152, 6.4.2022, s. 158.

26.8.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 323/54

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om den åttonde sammanhållningsrapporten: Sammanhållning i Europa på väg mot 2050

(COM(2022) 34 final)

(2022/C 323/10)

Föredragande:	Krzysztof BALON
Medföredragande:	Gonçalo LOBO XAVIER

Remiss	Europeiska kommissionen, 2.5.2022
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Sektionen för Ekonomiska och monetära unionen, ekonomisk och social sammanhållning
Antagande av sektionen	6.5.2022
Antagande vid plenarsession	19.5.2022
Plenarsession nr	569
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	132/0/1

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EEKS) betonar att social, ekonomisk och territoriell sammanhållning är ett mål som fastställs i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och att uppnåendet av detta mål, på längre sikt, kommer att vara avgörande för att få till stånd en klimatneutral kontinent senast 2050. Samtidigt är den största utmaningen på kort och medellång sikt, även för sammanhållningspolitiken, Rysslands aggression mot Ukraina, som i själva verket också utgör en aggressionshandling mot Europeiska unionen.

1.2

Mot denna bakgrund och med tanke på att Ukraina har ansökt om EU-medlemskap och att det ukrainska civila samhället med kraft förespråkar att EU-integrationen ska ske så snabbt som möjligt efterlyser EESK att Ukraina snarast ska få ansluta sig till unionen och att sammanhållningspolitiken och dess finansieringsinstrument under de kommande åren ska anpassas i enlighet med detta för att möta utmaningarna i samband med landets återuppbyggnad efter kriget. I detta syfte föreslår kommittén att det snabbt inrättas en separat EU-fond för Ukrainas återuppbyggnad och utveckling.

1.3

1.4

En annan viktig utmaning är att hantera effekterna av den rådande pandemikrisen. I synnerhet måste man inom ramen för sammanhållningspolitiken ta hänsyn till att pandemins negativa effekter som regel varit större i mindre utvecklade regioner och bland missgynnade samhällsgrupper. Denna situation motiverar ”positiv särbehandling” i samband med beslut om investeringar och fördelning av EU-medel.

1.5

EESK instämmer i slutsatserna i kapitel 5 i kommissionens meddelande, särskilt när det gäller att bekämpa fattigdom och social utestängning inom ramen för klimatpolitiken, öka investeringarna i utbildning samt i forskning och innovation, vidta ändamålsenliga åtgärder i samband med de demografiska förändringarna, stärka det gränsöverskridande samarbetet, bland annat i fråga om infrastruktur, tillhandahålla allmän tillgång till tjänster av allmänt intresse även i landsbygdsområden, säkerställa en enkel och flexibel förvaltning av fonderna samt konsekvent respektera partnerskapsprincipen, särskilt i förbindelserna med det civila samhällets organisationer.

1.6

Kommittén förespråkar att man tillämpar additionalitetsprincipen med försiktighet och att förhandsvillkor tillämpas på ett sådant sätt att man inte diskriminerar regioner som inte har alternativa finansieringskällor. Ekonomisk och social konvergens bör innebära tillnärmning till de bästa.

1.7

EESK anser att det behövs en ny finanspolitisk strategi som främjas på EU-nivå och som stärker de fastställda sammanhållningsmålen. För att uppnå detta är det nödvändigt att främja en finanspolitik där man beaktar att sätta stopp för den konkurrens som för närvarande råder mellan länder i Europa. I annat fall kan de befintliga skillnaderna mellan medlemsstaternas finanspolitik leda till en ökad risk för ett ”Europa med två hastigheter”. Dessutom är det nödvändigt med en djupgående reform av de finanspolitiska reglerna, med fokus på hållbarheten i ländernas statsskuld, mekanismer för europeisk ekonomisk styrning och en rättvisare och mer progressiv europeisk skatteuppbörd.

1.8

Pandemikrisen har visat att territoriell, ekonomisk och social sammanhållning också måste gå hand i hand med politisk sammanhållning. I krissituationer är det nödvändigt att stärka EU-institutionernas samordnande roll, även på områden där unionen enligt fördragen saknar befogenheter. Detta är en nyckelfråga både för den inre marknadens funktion och för återhämtningen och stärkandet av resiliensen, samt för främjandet av europeisk solidaritet och den europeiska identiteten.

1.9

Sammanhållningspolitiken bör genomföras på ett sätt som säkerställer att unionens utvecklings- och klimatmål uppnås. Dock bör också samtliga 20 principer i den europeiska pelaren för sociala rättigheter genomföras fullt ut och konsekvent inom ramen för sammanhållningspolitiken. För att uppnå resultat inom klimatpolitiken krävs inte bara en effektiv användning av medlen från mekanismen för en rättvis omställning, utan även kompletterande åtgärder på regional nivå för att bevara arbetstillfällen och se till att de håller hög kvalitet, bland annat genom social dialog. Dessutom måste de sociala trygghetssystemen konsolideras som instrument för att bekämpa fattigdom och utestängning, samtidigt som den sociala sammanhållningen förbättras.

1.10

För att sammanhållningspolitiken ska vara framgångsrik måste den genomföras med bredast möjliga deltagande av aktörer inom den sociala ekonomin, i synnerhet de som tillhandahåller tjänster av allmänt intresse, inbegripet för personer med funktionsnedsättning och andra socialt missgynnade grupper. I samarbete med anställda och volontärer bör dessa aktörer sörja för en hög nivå av social delaktighet och rättvisa samt stödja den digitala omställningen och miljöskyddet. De bör också ges gynnsamma utvecklingsvillkor genom särskilt ekonomiskt stöd från EU-fonder och förmånlig behandling i reglerna för offentlig upphandling, samt genom förenkling av reglerna, en avsevärd minskning av omotiverade kontrollåtgärder och avskaffande av byråkratiska krav i enskilda medlemsstater.

1.11

Framsteg på digitaliseringsområdet är en viktig del av sammanhållningspolitiken. Den digitala omställningen bör bidra inte bara till ökad ekonomisk produktivitet utan även till en högre utbildningsnivå och ett ökat socialt deltagande för alla unionens invånare, inbegripet missgynnade grupper. I detta syfte är det nödvändigt att säkerställa allmän tillgång till bredbandsinternet som en kostnadsfri allmännyttig tjänst.

1.12

EESK påpekar att även andra delar av infrastrukturen behövs för att tekniken ska användas på ett ändamålsenligt sätt i hela samhället och av företagarna. Medlemsstaterna måste ta itu med detta när de fattar investeringsbeslut.

1.13

EESK uppmanar medlemsstaterna och EU:s regioner att i så stor utsträckning som möjligt och på ett så trovärdigt sätt som möjligt involvera arbetsmarknadens parter och andra civilsamhällesorganisationer i utformningen av sammanhållningspolitiken och i övervakningen av dess effekter. En sådan inkludering kommer att bidra till att mäta i vilken utsträckning sammanhållningspolitikens mål har uppnåtts, vilket inte bara bör baseras på kvantitativa utan även på kvalitativa indikatorer (mätning av utveckling, inte bara tillväxt). Det är ytterst viktigt att kommissionen kontinuerligt övervakar genomförandet av partnerskapsprincipen i medlemsstaterna, eftersom ett fullständigt och transparent genomförande av denna princip har en positiv inverkan på säkerställandet av en effektivare och mer rationell användning av EU:s budget.

1.14

Oavsett om det civila samhällets organisationer och EESK självt deltar i de regelbundet organiserade sammanhållningsforumen föreslår kommittén att det varje år i anslutning till ett möte i Europeiska rådet ska anordnas ett evenemang om genomförandet av sammanhållningspolitiken med deltagande av företrädare för arbetsmarknadens parter och andra civilsamhällesorganisationer.

2. Allmänna kommentarer

2.1

EESK välkomnar kommissionens meddelande om den åttonde sammanhållningsrapporten på temat ”Sammanhållning i Europa på väg mot 2050”. Rapporten är en mycket välbehövlig källa till information om de insatser som gjorts i fråga om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning och om problemen i samband med att uppnå detta. Det nya dokumentet är särskilt viktigt med tanke på att det har gått mer än fyra år sedan den föregående, sjunde, rapporten offentliggjordes. På grund av tidpunkten för dess offentliggörande beaktas i kommissionens meddelande inte effekterna av Rysslands aggression mot Ukraina, som i själva verket är en aggressionshandling mot Europeiska unionen och den största utmaningen för sammanhållningspolitiken på kort och medellång sikt med tanke på flyktingkrisen samt Ukrainas återuppbyggnad efter kriget och dess europeiska integration.

2.2

Med tanke på att Ukraina upprepade gånger har framfört en önskan att ansluta sig till Europeiska unionen, det ukrainska civila samhällets starka proeuropeiska ställningstagande och den formella ansökan som lämnats in till EU i denna fråga ställer sig kommittén bestämt bakom att Ukraina snarast ska få ansluta sig till Europeiska unionen och efterlyser därför att sammanhållningspolitiken och dess finansieringsinstrument ska anpassas i enlighet med detta under de kommande åren, inbegripet ett snabbt inrättande av en separat fond för Ukrainas återuppbyggnad och utveckling.

2.3

Samtidigt uppmanar kommittén medlemsstaterna, EU:s regioner och det civila samhällets organisationer att så snabbt och effektivt som möjligt utnyttja de möjligheter att stödja flyktingar från Ukraina som skapas genom det förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om sammanhållningspolitiska insatser för flyktingar i Europa (3) som kommissionen lade fram den 8 mars 2022. Det krävs också åtgärder för att snabbt och flexibelt omdirigera de besparingar som gjorts i budgetramen för 2014–2021 och React-EU-instrumentet till direkt stöd till flyktingar, särskilt i de länder som gränsar till Ukraina, och för att inrätta en särskild fond för detta ändamål om de medel som för närvarande finns tillgängliga visar sig otillräckliga. Care-instrumentet bör säkerställa medel för att öka arbetsmarknadsparternas och andra berörda civilsamhällesorganisationers operativa kapacitet att företräda de ukrainska flyktingarna på deras väg mot integration på arbetsmarknaden.

2.4

I detta sammanhang välkomnar kommittén varmt kommissionens förslag (4) om att ändra React-EU-förordningen så att en större andel av de ökade förfinansieringsmedlen tilldelas de medlemsstater som tar emot det största antalet personer som flyr från Ukraina, antingen som transitländer eller som slutliga destinationsländer.

2.5

Med tanke på det enorma bidrag som det civila samhällets organisationer i de EU-medlemsstater som gränsar till Ukraina hittills har gett i form av stöd till flyktingar från detta land, vilket vida överstiger det stöd som tillhandahållits av de offentliga myndigheterna, uppmanar EESK medlemsstaterna att avsevärt öka sitt organisatoriska och ekonomiska stöd till dessa organisationer, inbegripet genom EU-medel.

2.6

Hanteringen av den rådande pandemikrisen är också en mycket stor utmaning. I rapporten betonas att pandemin har lett till den största recessionen sedan 1945, särskilt inom näringar som bygger på kontakter mellan människor (såsom turism), och till en drastisk förändring av arbetets, utbildningens och det sociala livets karaktär samt av situationen i gränsregionerna. Överlag har pandemins negativa effekter varit större i mindre utvecklade regioner, vilket har bromsat konvergensen.

2.7

EESK anser att sammanhållningspolitiken bör omfatta all väsentlig politik, däribland finanspolitiken. I detta sammanhang konstaterar EESK att de befintliga skillnaderna mellan medlemsstaternas finanspolitik är en faktor som bidrar till att det finns två utvecklingshastigheter i Europa. En skattepolitik som är inriktad på sammanhållning måste sätta stopp för konkurrensen mellan 27 olika skattesystem i medlemsstaterna, som gör det möjligt för multinationella företag att maximera vinsten, något som bidrar till kroniska ojämlikheter. Det är därför nödvändigt med en djupgående reform av de finanspolitiska reglerna, med fokus på hållbarheten i ländernas statsskuld, mekanismer för europeisk ekonomisk styrning och en rättvisare och mer progressiv europeisk skatteuppbörd.

2.8

Kommittén är dessutom oroad över att återinförandet av centrala bestämmelser i stabilitets- och tillväxtpakten, som planeras till 2023, kan komma att få negativa konsekvenser för sammanhållningen.

2.9

Kommittén anser att beskrivningen av sammanhållningspolitikens utmaningar i kommissionens meddelande är uttömmande och korrekt, och instämmer i slutsatserna i kapitel 5 i meddelandet. EESK anser att följande är särskilt viktigt:

2.9.1

Att motverka påfrestningarna på demokratin och dess värden, bland annat genom att utveckla deltagandedemokratin och aktivt involvera lokala aktörer, däribland aktörer inom den sociala ekonomin, arbetsmarknadens parter och andra organisationer i det civila samhället, i planeringen av den ekonomiska och sociala utvecklingen samt att konsekvent tillämpa partnerskapsprincipen i sammanhållningspolitiken.

2.9.2

Att utvidga mekanismen för en rättvis omställning, särskilt genom att ta hänsyn till de sociala kostnaderna för begränsning av och anpassning till klimatförändringarna, bland annat genom att bekämpa fattigdom och social utestängning i nära samarbete med arbetsmarknadens parter och andra organisationer i det civila samhället.

2.9.3

Att investera mer i färdigheter, främja människors kreativitet och entreprenörskap under hela livet, särskilt genom utbildning, kompetenshöjning och livslångt lärande med inriktning på processer för teknisk, grön och digital omställning, samt avsevärt förbättra den formella utbildningen i regioner där den ännu inte är tillfredsställande, inbegripet landsbygdsområden och marginaliserade regioner. I samband med detta bör särskild uppmärksamhet ägnas åt att förbättra situationen i fråga om livslångt lärande i små och medelstora företag och för irreguljära arbetstagare.

2.9.4

Att öka investeringarna i FoU och därigenom stödja innovation som kan bidra till utvecklingen i mindre utvecklade regioner, samt hela systemet för att stödja dem på regional nivå, så som inom ramen för strategierna för smart specialisering (5).

2.9.5

Att effektivt reagera på demografiska förändringar, bland annat genom att stödja anställning av personer som tillhör grupper med lägre sysselsättningsgrad, såsom ungdomar utan tillräcklig arbetslivserfarenhet, äldre, personer med lägre yrkeskompetens samt migranter från länder utanför EU.

2.9.6

Att stärka det gränsöverskridande och interregionala samarbetet, särskilt genom att utveckla klimatvänlig järnvägsinfrastruktur i gränsområden samt konsekvent hålla gränserna mellan medlemsstaterna öppna, även under kriser.

2.9.7

Att stärka förbindelserna mellan stad och landsbygd, även för att säkerställa att alla EU-medborgare har tillgång till tjänster av allmänt intresse, som ofta är koncentrerade till stadsområden.

2.9.8

Att säkerställa att användningen av medel inom faciliteten för återhämtning och resiliens är fullt förenlig med genomförandet av sammanhållningspolitiken genom korrekt användning av resurser, bland annat genom en nära samordning av användningen av medel från olika fonder.

2.9.9

Att rationalisera sammanhållningspolitiken ur stödmottagarnas perspektiv genom förenkling och flexibilitet i genomförandet av de fonder som syftar till att uppnå de sammanhållningspolitiska målen. Man bör också utnyttja erfarenheterna av att tillämpa förenklingar inom ramen för faciliteten för återhämtning och resiliens och ägna särskild uppmärksamhet åt att göra det lättare för små organisationer i det civila samhället att förvärva, genomföra och redovisa projekt som finansieras genom sammanhållningspolitiken.

2.10

Utvidgningen av Schengenområdet till de länder som inte redan ingår och som respekterar alla rättsliga krav kommer att få direkta konsekvenser när det gäller att befästa komplementariteten, konkurrenskraften och sammanhållningen i EU:s utveckling, särskilt i Östeuropa.

3. Särskilda kommentarer

3.1 Ojämna framsteg mot konvergens: Ett Europa med två hastigheter?

3.1.1

Det är av yttersta vikt att pandemikrisen inte leder till att det uppstår ett ”Europa med två hastigheter” i fråga om konvergens. Additionalitetsprincipen bör därför tillämpas med försiktighet. Dessutom får förhandsvillkoren inom programperioden 2021–2027, genom vilka det införs ett antal omständigheter som måste föreligga för att medlen ska kunna mobiliseras, inte leda till utestängning av regioner som saknar möjlighet att erhålla alternativ finansiering för ekonomisk tillväxt, klimatpolitik och social utveckling.

3.1.2

Det finns fortsatt ett behov av att överföra medel från rikare till fattigare regioner. Den ekonomiska och sociala konvergensprocessen bör innebära tillnärmning till de bästa.

3.2 Nya risker för sammanhållningspolitiken

3.2.1

FN har varnat för att det kommer att bli vanligare med flyktingströmmar på grund av klimatförändringarna. Det krävs nya regelverk och ny politik som gör det möjligt att bosätta sig i värdländerna och som garanterar sysselsättning och socialt skydd. I det nyligen framlagda förslaget till förordning om krissituationer och force majeure-situationer (6) beaktas inte dessa situationer med miljökriser som kommer att leda till att miljontals människor drivs på flykt till EU, och till och med inom EU.

3.2.2

En stor ökning av livsmedelspriserna kommer att medföra en ytterligare risk för utsatta regioner och människor i EU, och således vara en angelägenhet för sammanhållningspolitiken.

3.3 Behovet av att stärka EU-institutionernas samordnande roll

3.3.1

Pandemikrisen har visat att det för att fördjupa den territoriella, ekonomiska och sociala sammanhållningen är nödvändigt att stärka EU-institutionernas samordnande roll, även på områden där union enligt fördragen saknar befogenheter. Detta gäller särskilt i krissituationer. Kommissionen har spelat en mycket positiv roll i fråga om att förse medlemsstaterna med covid-19-vacciner, medan det var medlemsstaterna själva som, i allmänhet utan bilaterala samråd eller samråd på unionsnivå, införde restriktioner för rörligheten inom Schengenområdet och i hela EU. Kriterierna för dessa begränsningar fastställdes också på nationell nivå. EESK har redan kritiserat sådan praxis (7) och betonat att upprätthållandet av öppna gränser i Schengenområdet är en nyckelfråga både för den gemensamma marknadens funktion och för återhämtningen och stärkandet av resiliensen, samt för främjandet av europeisk solidaritet och den europeiska identiteten. Vi anser att pandemikrisen har visat att territoriell, ekonomisk och social sammanhållning också måste gå hand i hand med politisk sammanhållning.

3.4 Social delaktighet som en förutsättning för en framgångsrik sammanhållningspolitik

3.4.1

Antalet människor som riskerar fattigdom och social utestängning i EU ökade med fem miljoner år 2020 till följd av pandemikrisen. Detta utgör ett allvarligt hot mot den sociala sammanhållningen och därmed mot uppnåendet av unionens utvecklings- och klimatmål. Det står klart att sammanhållningspolitiken bör fortsätta att tjäna dessa mål och syfta till att främja ekonomisk tillväxt och konkurrenskraft. Dock bör också samtliga 20 principer i den europeiska pelaren för sociala rättigheter genomföras fullt ut och konsekvent inom ramen för sammanhållningspolitiken. Genomförandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter bör kombineras med utvecklingen av den sociala och civila dialogen samt arbetsgivarnas och arbetstagarnas sociala engagemang. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt stöd till barn och ungdomar, bland annat när det gäller utbildning.

3.4.2

EESK understryker betydelsen av inverkan av de sociala trygghetssystemen, som trots de strukturella skillnaderna mellan medlemsstaterna är en viktig faktor för att uppnå social sammanhållning och social inkludering av medborgarna. Stärkandet av den sociala tryggheten är dessutom en del av kampen mot fattigdom och utestängning och grundar sig på EU:s gemensamma värden.

3.5 Den roll som den sociala ekonomin, volontärarbete och tjänster av allmänt intresse spelar i genomförandet av sammanhållningspolitiken

3.5.1

Kommittén har redan betonat (8) att aktörer inom den sociala ekonomin skapar och bevarar arbetstillfällen av god kvalitet, främjar lika möjligheter, inbegripet för personer med funktionsnedsättning och andra socialt utsatta grupper, sörjer för en hög nivå av social delaktighet och rättvisa samt stöder den digitala omställningen och miljöskyddet.

3.5.2

Under pandemikrisen har det blivit särskilt tydligt att den sociala ekonomin är en strategisk allierad i processen för att stärka den sociala dimensionen i Europa och därmed uppnå målen i fråga om social sammanhållning. Åtgärder inom den sociala ekonomin bör därför särskilt stödjas av EU-medel inom ramen för sammanhållningspolitiken.

3.5.3

Man måste också stärka ideella sociala företag och liknande ideella organisationer genom att i reglerna för offentlig upphandling ge dem särskild behandling jämfört med offentliga eller kommersiella anbudsgivare. Detta bör vara fallet vid offentlig upphandling av tjänster av allmänt intresse, särskilt hälso- och sjukvårdstjänster, sociala tjänster och utbildningstjänster, i synnerhet som en av hörnstenarna för sociala företag och ideella organisationer ofta är obetalt deltagande av volontärer, något som i vissa medlemsstater står för mer än 2 % av BNP.

3.5.4

När det gäller social sammanhållning bör det också betonas att ”[v]olontärarbete har ett värde för individer, grupper, miljön, ekonomin och samhället i sin helhet som ett av de synligaste uttrycken för solidaritet. Det främjar och underlättar social delaktighet, bygger upp ett socialt kapital och bidrar till att förändra samhället (9)”.

3.6 Sammanhållningspolitik, klimatomställning och sysselsättning

3.6.1

Efter covid-19-pandemin står Europeiska unionen och resten av världen inför ett klimat- och miljönödläge. Om pandemikrisen inte hade inträffat skulle kampen mot miljönödläget vara EU:s främsta mål inom ramen för FN:s mål för hållbar utveckling (10). I ett yttrande på eget initiativ (11) nyligen, som visserligen var inriktat på utbildningspolitik, påminde EESK kommissionen och medlemsstaterna om att de måste göra en bättre koppling mellan miljöpolitiken och sysselsättningspolitiken.

3.6.2

Övergången till en koldioxidsnål ekonomi kräver dock också åtgärder som underlättar en rättvis omställning för de mest utsatta grupperna och geografiska områdena, eftersom klimatkrisen är en högriskfaktor när det gäller sammanhållning, på grund av den ojämlika effekt den kommer att få på olika europeiska geografiska områden. Övergången till en mer ekologisk produktionsmodell som är socialt fördelaktig kommer endast att uppnås om man främjar en ekologisk omställning av företag, arbetsmetoder och arbetsmarknaden i allmänhet. Dessa insatser kommer att skapa anständiga arbetstillfällen, öka resurseffektiviteten och leda till uppbyggnaden av långsiktiga, koldioxidsnåla och hållbara samhällen.

3.6.3

Av alla dessa skäl är det nödvändigt att beakta politik, rekommendationer och riktlinjer som kan bidra till att förbättra medlemsstaternas kapacitet, lagstiftning och politik i fråga om att hantera de möjligheter och utmaningar som den ekologiska omställningen och utfasningen av fossila bränslen innebär genom en strategi för en rättvis omställning, som fungerar som en vägledning för att optimera fördelarna och minimera riskerna när det gäller sysselsättning, arbetsvillkor och socialt skydd.

3.6.4

Tillgång till bostäder till överkomliga priser, kapacitet att säkerställa ett anständigt liv för ungdomar och deras familjer, en etisk balans mellan arbete och privatliv, stabila sysselsättningsmöjligheter, lämpliga arbetsvillkor och ekonomisk och digital delaktighet är viktiga aspekter för ungdomar och framtiden för EU:s hållbara utveckling.

3.6.5

Det krävs dock ytterligare åtgärder för att komplettera Fonden för en rättvis omställning, särskilt på regional nivå, i syfte att bevara och säkerställa arbetstillfällen av god kvalitet. I detta hänseende är det mycket viktigt med social dialog och att arbetsmarknadsparterna deltar fullt ut, bland annat genom att de ingår kollektivavtal. Dessutom bör sammanhållningspolitiken ta hjälp av instrument såsom kollektiva förhandlingar för att minska ojämlikheter och stödja hållbar utveckling.

3.7 Digital omställning och utbildning

3.7.1

Sammanhållningspolitiken kommer i allt högre grad att kopplas till den digitala omställningen. Såsom framhålls i kommissionens rapport har dock endast 2/3 av stadsbefolkningen och 1/6 av landsbygdsbefolkningen tillgång till mycket snabb internetuppkoppling. EESK har redan framhållit (12) att den digitala omställningen inte bara bör bidra till produktivitetstillväxt utan också till att förbättra utbildningen och deltagandet i det politiska, sociala och kulturella livet för alla EU-invånare, inbegripet äldre, personer med funktionsnedsättning, personer som riskerar social utestängning och andra missgynnade grupper. Kommittén efterlyser därför åter att allmän tillgång till höghastighetsinternet via bredband för alla invånare i EU bör tillhandahållas som en kostnadsfri allmännyttig tjänst. Det bör noteras att ett av sätten att garantera en framgångsrik digital omställning är allmän tillgång till internet och därmed sammanhängande utbildningsmöjligheter. Kostnadsfri tillgång till internet är särskilt viktigt för att säkerställa en väl fungerande utbildning på landsbygden, som i många medlemsstater inte når upp till nivån i städernas utbildningsanstalter.

3.8 Sammanhållningspolitiken samt kvaliteten på samhällsstyrningen och rättsstaten

3.8.1

Kommittén har under många år noterat att det i vissa medlemsstater finns ett behov av en bättre samordning på regional nivå eller till och med av en effektiv regional förvaltning som kan utgöra en bro mellan lokala och nationella myndigheter och som kan utarbeta regionala strategier som är viktiga för den regionala utvecklingen och konvergensen. Den centrala statsförvaltningen är ofta oförmögen att tolka regionernas behov och prioriteringar, men i vissa fall ger den inte de nödvändiga befogenheterna till de regionala myndigheterna, vilka endast fungerar som bollplank för de nationella politiska myndigheterna – utan något som helst mervärde för regionerna (13). I detta sammanhang bör EU-medel också användas bättre för att bygga upp de lokala och regionala myndigheternas kapacitet.

3.8.2

Dessutom deltar arbetsmarknadens parter och andra organisationer i det civila samhället i många fall endast i marginell utsträckning i beslutsfattandet: under samrådet tas inte hänsyn till synpunkterna från de aktörer som bäst förstår den verkliga situationen och de verkliga problemen.

3.8.3

Ett annat problem, som också tagits upp av företrädare för det civila samhället, är försämringen av rättsstaten i vissa medlemsstater, vilket indirekt har en negativ påverkan på kvaliteten och ändamålsenligheten i de sammanhållningspolitiska åtgärderna.

3.8.4

3.9 Förvaltning av sammanhållningspolitiska medel och projekt

3.9.1

Ovanstående överväganden gäller även planering, genomförande och övervakning av program som är kopplade till genomförandet av sammanhållningspolitiken samt processen för att välja ut projekt som ska genomföras. I detta sammanhang bör uppmärksamhet ägnas åt den ökande fragmenteringen av den offentliga politiken, vilket inte är förenligt med en holistisk nedifrån-och-upp-strategi för att lösa problem genom projekt som omfattar flera branscher. Aktörerna inom den sociala och civila dialogen på regional och lokal nivå bör spela en viktig roll i planeringen och samordningen eftersom de känner till de verkliga behoven och hur de kan tillgodoses. Projekten bör planeras på ett sådant sätt att man säkerställer flexibilitet när det gäller att uppnå deras mål, och projektledarna bör ha tillgång till effektiva kommunikationskanaler med dem som förfogar över EU-medlen. Det är viktigt att skapa en tydlig synergi mellan det kontrakterade projektet och de nya ekonomiska förutsättningarna i fråga om högre energi- och råvarupriser för att uppnå en lämplig utnyttjandegrad.

3.9.2

Instrument såsom integrerade territoriella investeringar bör främjas, finansieras bättre och utvidgas under programperioden 2021–2027.

3.9.3

Dessutom bör åtgärder vidtas för att minska byråkratin, särskilt genom att granska de uppnådda resultaten och inte det sätt på vilket de uppnåtts, eftersom det sistnämnda innebär komplicerade administrativa förfaranden för både stödmottagare och offentliga förvaltningar. I detta sammanhang uppmanar EESK kommissionen att se till att dess regelbundna bedömningar av de administrativa kostnaderna för förvaltningen av EU-medel i specifika medlemsstater och de tillhörande bedömningarna av omotiverade ökningar av kraven för användning av medlen (överreglering) på nationell eller regional nivå leder till konsekvenser för dessa medlemsstater och regioner.

3.10 Genomförande av partnerskapsprincipen

3.10.1

Det är av yttersta vikt att kommissionen fortlöpande övervakar genomförandet av partnerskapsprincipen i medlemsstaterna. Den rättsliga grunden för denna princip är artikel 8 i den nya ramförordningen (14), och dess genomförande beskrivs i den europeiska uppförandekoden för partnerskap, kommissionens delegerade förordning (EU) nr 240/2014 (15). Den bygger på ett nära samarbete mellan medlemsstaternas offentliga förvaltningar vid planeringen och genomförandet av program som medfinansieras av Europeiska unionen med ett brett spektrum av partner, särskilt arbetsmarknadens parter och andra organisationer som företräder det civila samhället. En fullständig och transparent tillämpning av denna princip har en positiv inverkan genom att det bidrar till att öka allmänhetens engagemang och det civila samhällets deltagande samt till planeringen av mer relevanta och kompletterande åtgärder, och främjar därför en effektivare och mer rationell användning av EU:s budget. I detta sammanhang välkomnar EESK att kommissionen har utarbetat ett dokument om genomförandet av partnerskapsprincipen under programperioden 2021–2027 i syfte att se över den europeiska uppförandekoden för partnerskap.

3.11 Sammanhållningsforum

3.11.1

Kommittén välkomnar resultaten av det åttonde sammanhållningsforumet, som ägde rum den 17–18 mars 2022 med deltagande av civilsamhällesorganisationer och EESK självt.

3.11.2

EESK har upprepade gånger föreslagit (16) att sammanhållningspolitiken och de EU-fonder som stöder den bör granskas årligen inom ramen för ett särskilt europeiskt toppmöte om denna fråga. I detta sammanhang är kommittén beredd att årligen i anslutning till mötet i Europeiska rådet anordna ett evenemang om genomförandet av sammanhållningspolitiken med deltagande av företrädare för arbetsmarknadens parter och andra civilsamhällesorganisationer.

Bryssel den 18 maj 2022.

Christa SCHWENG

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) COM(2022) 109 final.

(2) COM(2022) 145 final.

(3) COM(2022) 109 final

(4) COM(2022) 145 final

(5) https://ec.europa.eu/regional_policy/sources/docgener/informat/2014/smart_specialisation_sv.pdf

(6) Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om hantering av krissituationer och force majeure-situationer på migrations- och asylområdet (COM(2020) 613 final).

(7) EUT C 155, 30.4.2021, s. 45.

(8) EUT C 429, 11.12.2020, s. 131.

(9) EESK:s yttrande ’Volontärer – medborgare som bygger Europas framtid’ (yttrande på eget initiativ) (EUT C 152, 6.4.2022, s. 19).

(10) https://www.un.org/sustainabledevelopment/sustainable-development-goals/

(11) EESK:s yttrande ”Mot en EU-strategi för att förbättra gröna färdigheter och grön kompetens för alla” (yttrande på eget initiativ) (EUT C 56, 16.2.2021, s. 1).

(12) EUT C 155, 30.4.2021, s. 45.

(13) EUT C 248, 25.8.2011, s. 68.

(14) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1060 av den 24 juni 2021 om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden+, Sammanhållningsfonden, Fonden för en rättvis omställning och Europeiska havs-, fiskeri- och vattenbruksfonden samt finansiella regler för dessa och för Asyl-, migrations- och integrationsfonden, Fonden för inre säkerhet samt instrumentet för ekonomiskt stöd för gränsförvaltning och viseringspolitik (EUT L 231, 30.6.2021, s. 159).

(15) Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 240/2014 av den 7 januari 2014 om den europeiska uppförandekoden för partnerskap inom ramen för de europeiska struktur- och investeringsfonden (EUT L 74, 14.3.2014, s. 1).

(16) EUT C 248, 25.8.2011, s. 68, EUT C 242, 23.7.2015, s. 43.

26.8.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 323/62

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till rådets rekommendation om en europeisk strategi för mikromeriter för livslångt lärande och anställbarhet

(COM(2021) 770 final)

Förslag till rådets rekommendation om individuella utbildningskonton

(COM(2021) 773 final)

(2022/C 323/11)

Föredragande:	Tatjana BABRAUSKIENĖ
Medföredragande:	Mariya MINCHEVA

Remiss	Europeiska kommissionen, 21.1.2022
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Sektionen för sysselsättning, sociala frågor och medborgarna
Antagande av sektionen	3.5.2022
Antagande vid plenarsessionen	18.5/2022
Plenarsession nr	569
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	204/2/4

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

EESK uppmanar återigen kommissionen och medlemsstaterna att stärka vuxenutbildningspolitiken för att göra högkvalitativ och inkluderande vuxenutbildning i livskunskap till en rättighet för alla vuxna i syfte att uppnå och överskrida målet på 60 % deltagande i vuxenutbildning per år. Ett effektivt genomförande av den europeiska pelaren för sociala rättigheter kräver också att man tar itu med kompetensglapp och förbättrar styrning och finansiering av vuxenutbildning, inbegripet personalutbildning. Det är också viktigt att investeringar, nödvändiga reformer och effektiv social dialog som syftar till att främja kompetensutveckling, i linje med den första principen i den europeiska pelaren för sociala rättigheter om rätten till utbildning och livslångt lärande, integreras inom ramen för den europeiska planeringsterminen.

1.2

EESK erinrar om vikten av sina tidigare yttranden om livslångt lärande och vuxenutbildning i förhållande till initiativen om individuella utbildningskonton och mikromeriter. Kommittén betonar i synnerhet att ”kompetenshöjning och omskolning är av yttersta vikt för att stödja industrins gröna och digitala omställning och att de måste ses som ett socialt och ekonomiskt ansvar för att säkerställa inkluderande utbildning för arbetstillfällen av god kvalitet och en rättvis omställning för alla. Framåtblickande industristrategier, inbegripet en effektiv kompetenspolitik, behövs för att stödja kompetenshöjning och omskolning av arbetskraften. Dessa kan genom att balansera arbetsmarknaden bidra till en rättvis och socialt jämlik omställning till en klimatneutral ekonomi, som bidrar till inkluderande digitalisering och arbetstillfällen av hög kvalitet. Företagen behöver effektivt stöd för att stärka och finansiera sina strategier för kompetenshöjning och omskolning av sin arbetskraft för att främja innovation. Samtidigt bör det övergripande ekonomiska och sociala intresset respekteras. I kollektivavtal bör tillgången till olika typer av betald studieledighet fastställas för arbetstagarnas personliga och yrkesmässiga behov” (1). Där betald ledighet inte avtalas mellan arbetsmarknadens parter och följer ett statligt initiativ bör detta finansieras med offentliga medel.

1.3

Den snabba utvecklingen och spridningen av ny teknik måste åtföljas av effektiv kompetenshöjning och omskolning. Investeringar i vuxenutbildning och kompetensutveckling kan spela en avgörande roll för den ekonomiska återhämtningen och byggandet av ett socialt Europa. Individuella utbildningskonton kan bara vara ett av de tillvägagångssätt och finansiella verktyg som övervägs av EU:s medlemsstater och arbetsmarknadens parter. De åtgärder som föreslås bör inte ersätta befintliga former av utbildning som tillhandahålls av arbetsgivare och offentliga och privata arbetsförmedlingar, offentligt stöd till utbildningsinstitutioner eller andra typer av stöd. Särskilt utbildningsfonder som förvaltas av arbetsmarknadens parter är ett effektivt sätt att tillhandahålla utbildning som svar på behov som identifierats på nationell och sektoriell nivå.

1.4

Tillgång på tillräckligt kvalificerad arbetskraft och förbättrad anställbarhet är en nyckelförutsättning för att företagen och samhället ska blomstra och växa, anställa människor och bidra till de politiska mål som fastställs av Europeiska unionen. Redan i dag förekommer kompetensglapp och brist på arbetskraft i flera sektorer och regioner och dessa kommer att fortsätta växa. I detta avseende har medlemsstaterna och arbetsgivarna en viktig roll att spela för att finansiera och uppmuntra till deltagande i utbildning. Kompetensutvecklingen måste motsvara arbetsmarknadens behov om Europa ska kunna stärka sin långsiktiga konkurrenskraft och sin förmåga att driva på innovation, vilket är viktigt för både företag och anställda.

1.5

Arbetstagare möter många hinder när det gäller att få tillgång till utbildning. Om enskilda personer får större kontroll över sin egen utbildning är det viktigt att se till att de får ändamålsenlig vägledning och stöd så att de kan välja och få tillgång till utbildningskurser som motsvarar deras behov. Detta skulle också säkerställa optimala investeringar i utbildning, eftersom utbildningen i hög grad skulle motsvara varje individs identifierade behov. När det gäller arbetsinriktad utbildning kan ett rent individualiserat tillvägagångssätt försvaga kopplingen mellan finansieringen och innehållet i utbildningsutbudet, vilket potentiellt kan leda till att utbildningen blir mindre arbetsinriktad och därför inte är tillräckligt anpassad till arbetsgivarnas behov.

1.6

EESK instämmer i trepartsyttrandet från rådgivande kommittén för yrkesutbildning när det konstateras att det finns ett behov av att anpassa villkoren för tillgång och rätt till utbildning till olika situationer och realiteter genom en lämplig blandning av arrangemang. EESK uppmanar kommissionen att respektera befogenhetsfördelningen och subsidiaritetsprincipen samt de nationella särdragen och de rättsliga ramarna i varje medlemsstat. När förslagen om individuella utbildningskonton och mikromeriter antas och genomförs måste de vara förenliga med medlemsstaternas befintliga system för fortsatt yrkesutbildning, med den roll som kollektivförhandlingar, regleringen av arbetsvillkor och semesterrättigheter för anställda spelar.

1.7

EESK uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att respektera befintliga nationella och sektoriella instrument och finansieringssystem och att skilja mellan ”rättighet/förmån”, termer som fortfarande inte definieras i lag eller kollektivavtal i vissa länder och sektorer, och ”utbildningskonto”. Kommittén anser att förslagen bör säkerställa att alla vuxna, särskilt de mest utsatta, har rätt till effektiv, högkvalitativ och inkluderande personalutbildning, betald studieledighet, fullständiga kvalifikationer, validering av informellt och icke-formellt lärande samt vägledning och rådgivning. Medlemsstaterna uppmanas att förbättra sina system för vuxenutbildning och fortsatt yrkesutbildning vid behov, efter effektiv social dialog och samråd med relevanta intressenter. EESK välkomnar att individuella utbildningskonton kan användas för utbildning, validering och yrkesvägledning.

1.8

EESK understryker vikten av kvalitetsstandarder på utbildningsmarknaden, särskilt när det gäller mikromeriter, och de möjliga fördelarna och nackdelarna med olika metoder för att finansiera vuxenutbildning, t.ex. individuella utbildningskonton, inbegripet kostnads-nyttoförhållandet, den administrativa bördan och kostnaderna, statusförändring som uppnåtts (högre formell kvalifikationsnivå), kvalitetssäkring, arbetsmarknadsrelevant utfall, mervärdet för karriärutveckling och deltagandegraden för nyckelmålgruppen lågkvalificerade personer. EESK beklagar att kommissionen inte genomförde en konsekvensanalys av mikromeriter eftersom förslaget kan påverka befintliga nationella arrangemang, särskilt när det gäller kvalifikationer och kollektivavtal. I detta avseende är det nödvändigt att säkerställa en ändamålsenlig social dialog och ändamålsenliga samråd, inbegripet med det organiserade civila samhället, om huruvida och hur de europeiska initiativen om individuella utbildningskonton och mikromeriter kan vara av mervärde för att förbättra nationella och sektoriella utbildningssystem.

1.9

EESK betonar att yrkesutbildningsanordnarnas katalog över mikromeriter bör upprättas med deltagande av arbetsmarknadens parter och utbildningsanordnare på grundval av kvalitetsstandarderna i tillhandahållandet av utbildning. Katalogen bör inbegripa läranderesultaten från mikromeriterna och deras erkännande av andra utbildningsanordnare och av arbetsgivare.

1.10

EESK påminner om vikten av betald studieledighet (2) också i linje med ILO 140 (ratificerad i elva medlemsstater (3)), och noterar att förslaget om individuella utbildningskonton bör vara förenligt med nationella system när det innebär att medlemsstaterna ombes att utforma system för individuella utbildningskonton endast för arbetsmarknadsändamål, eftersom betald studieledighet i flera medlemsstater också kan användas för personlig utveckling eller för att genomföra ett studieprogram (t.ex. universitetsexamen).

1.11

EESK påminner kommissionen och medlemsstaterna om att det är mycket viktigt att arbetsmarknadens parter faktiskt deltar i styrningen av vuxenutbildning, personalutbildning och systemen för betald studieledighet, bland annat genom att främja gemensamma åtgärder bland arbetsmarknadens parter. Vikten av att samråda med relevanta organisationer i det civila samhället om vuxenutbildning betonas också.

1.12

EESK uppmanar kommissionen att stödja utbyte av god praxis och ömsesidigt lärande mellan medlemsstaterna, med deltagande av arbetsmarknadens parter. Fokus bör ligga på hur man bäst säkerställer faktisk tillgång till utbildning och hur man kan förbättra medlemsstaternas vuxenutbildningssystem och kompetensstrategier i synnerhet, samt deras finansiella mekanismer och utbildningstyper, inbegripet mikromeriter. EESK anser också att den rådgivande trepartskommittén för yrkesutbildning bör vara delaktig i uppföljningen av förslagen och att den bör ha en aktiv roll i rapporteringen om genomförandet av initiativen och i upprättandet av övervakningsramen i samarbete med sysselsättningskommittén.

1.13

EESK uppmanar medlemsstaterna att koppla initiativen om individuella utbildningskonton och mikromeriter till genomförandet av rådets rekommendation av den 19 december 2016 om kompetenshöjningsvägar: nya möjligheter för vuxna (4). Detta skulle säkerställa att alla lågutbildade och lågkvalificerade vuxna kan utveckla sina grundläggande färdigheter och yrkesfärdigheter och att de vägleds och motiveras att delta i utbildning för att förbättra sitt liv och sin anställbarhet och för att säkerställa att 80 % av de vuxna har grundläggande digitala färdigheter.

1.14

EESK upprepar att individuella utbildningskonton och liknande finansiella system måste stödja tillgången till erkända och validerade utbildningskurser och göra det möjligt för arbetstagare att delta i processer för att få sina färdigheter och arbetslivserfarenheter validerade. Mikromeriter måste erkännas av de relevanta myndigheterna med deltagande av arbetsmarknadens parter. EESK efterlyser ett effektivt genomförande av rådets rekommendation om validering av icke-formellt och informellt lärande (5) och att tillräckliga offentliga medel tilldelas valideringssystem i alla EU-länder. Genom att se till att utbildning erkänns kan arbetsgivare och fackföreningar hjälpa arbetstagare att förbättra sina kvalifikationer och bidra till deras karriärutveckling och en rättvis omställning på arbetsmarknaden.

1.15

EESK anser att det är viktigt att initiativen är inriktade på kompetenshöjnings- och omskolningsbehoven hos vuxna och arbetskraften som helhet (arbetstagare/anställda/egenföretagare) samt andra målgrupper (t.ex. långtidsarbetslösa, icke-yrkesverksamma personer, särskilt personer som återvänder till arbetet efter föräldraledighet (6), personer med funktionsnedsättning, pensionärer, kvinnor, personer under 30 år och unga som varken arbetar eller studerar) så att de har faktisk tillgång till högkvalitativ och inkluderande utbildning. Den specifika situationen för atypiska arbetstagare och egenföretagare måste beaktas skyndsamt och på lämpligt sätt, med respekt för arbetsmarknadsparternas nyckelroll när det gäller personalutbildning. Företagens roll när det gäller att stödja sina arbetstagares utbildning är avgörande, liksom medlemsstaternas roll när det gäller att tillhandahålla resurser för att säkerställa tillgång till vuxenutbildning. Eftersom 90 % av den arbetsrelaterade utbildningen i EU finansieras av arbetsgivare (7), måste deras engagemang och positiva roll i kompetensutveckling erkännas och stödjas fullt ut av EU.

1.16

EESK uppmanar medlemsstaterna att utforska möjliga instrument för portabiliteten för individuella utbildningskonton, till exempel genom att upprätta bilaterala avtal. Kommittén efterlyser införandet av ett ”styrningssystem med deltagande av arbetsmarknadens parter” bland EU:s kvalitetsstandarder för mikromeriter och uppmanar till att mikromeriter ska beaktas vid sidan av fullständiga kvalifikationer och personalutbildning. Vi uppmanar utbildningsanordnarna att publicera kataloger över de mikromeriter de erbjuder, inbegripet läranderesultat och deras policy för erkännande av mikromeriter av andra anordnare och företag. Det är viktigt att förbättra tillgången till alla former av högkvalitativ och inkluderande utbildning (inbegripet mikromeriter) för alla inlärare, inbegripet missgynnade och utsatta grupper, för att säkerställa lika tillgång till fullständiga studieprogram och kvalifikationer. Effektivt stöd (finansiellt och icke-finansiellt) måste ges till personer inom atypiska anställningsformer, för att ge dem tillgång till kurser, inbegripet mikromeriter, för yrkesmässig utveckling och rörlighet, i syfte att säkerställa att utbildningsmaterial och utbildningsverktyg är tillgängliga och användbara, oavsett om de är virtuella eller inte, enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2102 (8).

2. Allmänna kommentarer

2.1

Den 10 december 2021 offentliggjorde Europeiska kommissionen kommissionens förslag till rådets rekommendation om individuella utbildningskonton (9) och kommissionens förslag till rådets rekommendation om mikromeriter för livslångt lärande och anställbarhet (10). Dessa initiativ syftar till att stödja handlingsplanen för den europeiska pelaren för sociala rättigheter, som innehåller ett nytt mål om att minst 60 % av alla vuxna bör delta i utbildning varje år senast från och med 2030. Detta för att säkerställa att alla har ”rätt till god, inkluderande utbildning och livslångt lärande” (princip 1), ”oberoende av anställningens form och varaktighet” (princip 5), inbegripet ”rätten att överföra utbildningsrättigheter vid övergången mellan olika anställningar” (princip 4). Det är också viktigt att investeringar, nödvändiga reformer och en ändamålsenlig social dialog som syftar till att främja kompetensutveckling, i linje med den första principen i den europeiska pelaren för sociala rättigheter om rätten till utbildning och livslångt lärande, integreras inom ramen för den europeiska planeringsterminen.

2.2

För att bidra till förslaget om individuella utbildningskonton antog den rådgivande trepartskommittén för yrkesutbildning mellan regeringar och arbetsmarknadens parter den 16 augusti 2021 ett yttrande om individuella utbildningskonton och stärkande av utbildningsutbudet i hela Europa (11). I detta trepartsyttrande upprepas att covid-19-pandemin, digitaliseringen och utfasningen av fossila bränslen har en enorm inverkan på den europeiska ekonomin, branscherna och den europeiska arbetskraften, som står inför en mycket stor utmaning när det gäller att anpassa sig till ett snabbt föränderligt arbetsliv. Pandemin har påskyndat strukturella förändringar i många sektorer, vilket ökar takten i den gröna och den digitala omställningen. Detta är kopplat till de pågående utmaningarna med demografiska förändringar, nya utbildningsbehov och kompetensglapp. I trepartsyttrandet framhålls också att det med hänsyn till den faktiska situationen på arbetsmarknaden finns ett behov av att anpassa villkoren för tillgång och rätt till utbildning till olika situationer och realiteter genom en lämplig blandning av arrangemang.

2.3

Till iakttagelserna i de europeiska arbetsmarknadsparternas projekt från 2021 om kompetens, innovation och utbildning hör också att företag och arbetstagare spelar en avgörande roll i innovation och utveckling av nya färdigheter och kompetenser som tillhandahålls genom personalutbildningar, och som är avgörande för att anpassa sig till en föränderlig miljö. Därför är det mycket viktigt med tillhandahållandet av, och tillgången till, personalutbildning som svarar mot arbetsgivarnas och arbetstagarnas behov av att utveckla innovativ teknik och affärsmodeller och som gör det möjligt för arbetstagare att hitta och behålla jobb i linje med sina färdigheter, förväntningar och kompetenser (12). För detta ändamål är en viktig utmaning att göra de olika tillgängliga verktygen, inbegripet kuponger, betald studieledighet (lagstadgad eller genom kollektivavtal), personliga utbildningskonton eller utbildningsfonder (branschövergripande eller sektoriella), interoperabla och anpassade till den landsspecifika institutionella ramen (13).

2.4

Nationell lagstiftning och/eller kollektivavtal säkerställer en individs rätt till utbildning, inbegripet vuxenutbildning, och betald studieledighet för arbetsrelevant utbildning i vissa medlemsstater. Över hela Europa spelar arbetsmarknadens parter, social dialog och kollektivförhandlingar en nyckelroll för att underlätta anställdas faktiska tillgång till utbildning på olika sätt i varje land. De kan anse att befintliga förhållningssätt på nationell och/eller sektoriell nivå eller andra alternativa förhållningssätt till en modell för individuella utbildningskonton är bättre lämpade för att främja utbildningsutbudet i det nationella sammanhanget. Det bör respekteras och säkerställas att nationella och sektoriella arbetsmarknadsparter verkligen är delaktiga i detta avseende.

2.5

Olika regelverk och/eller ramar för kollektivförhandlingar återspeglar varje medlemsstats val att anta och genomföra sin egen utbildningspolitik och bygga på befintliga finansieringsmekanismer. På detta sätt kan individuella utbildningskonton bara vara ett av de tillvägagångssätt och finansiella verktyg som övervägs av EU:s medlemsstater och arbetsmarknadsparter. En universallösning kommer inte att fungera, och medlemsstaternas olika utbildningssystem och sektoriella särdrag måste respekteras. Beslutet om huruvida individuella utbildningskonton ska antas eller inte som en av mekanismerna för att tillhandahålla och finansiera utbildning måste fortsätta att ligga helt inom medlemsstaternas befogenhetsområde på samma sätt som utbildningsmarknaden regleras på nationell nivå. EESK understryker att medlemsstaterna, i samråd med arbetsmarknadens parter, också har friheten att besluta att inte anta en metod för individuella utbildningskonton och i stället kan anpassa eller vidareutveckla sina befintliga strategier för tillhandahållande av utbildning.

2.6

EESK påminner om att de åtgärder som beskrivs i denna rekommendation inte bör ”ersätta utbildning som tillhandahålls av arbetsgivare, av offentliga och privata arbetsförmedlingar, offentligt stöd till utbildningsinstitutioner eller andra typer av stöd” (14). EESK håller med om att rekommendationen inte bör ”hindra [medlemsstaterna] från att behålla eller införa mer långtgående bestämmelser om vuxenutbildning än de som rekommenderas” (15) i rekommendationen och att den inte bör ”medföra någon begränsning av arbetsmarknadsparternas självbestämmanderätt i den mån de är ansvariga för att inrätta och förvalta utbildningssystem” (16).

2.7

EESK hänvisar tillbaka till sitt nyligen framlagda yttrande (17), där det påpekas att ”den snabba utvecklingen och spridningen av ny teknik måste åtföljas av en effektiv kompetenshöjning och omskolning. EESK understryker att covid-19-krisens effekter på Europas samhälle och ekonomi ytterligare har belyst vikten av en ändamålsenlig utbildningspolitik och högkvalitativa arbetstillfällen för att bidra till en hållbar och rättvis social och ekonomisk återhämtning och motståndskraft, vilket är avgörande för att hjälpa Europa att hantera konsekvenserna av pandemin. Investeringar i vuxenutbildning och kompetensutveckling kan spela en avgörande roll för den ekonomiska återhämtningen och ett socialt Europa.”

2.8

EESK påminner om att det finns många hinder för vuxnas och arbetstagares tillgång till utbildning, däribland brist på tid, otillräcklig finansiering, motivation, högkvalitativ vägledning och rådgivning, ibland brist på tillgänglig kvalitetsutbildning, stöd från arbetsplatsen (ersättare), särskilt i små och medelstora företag, och bristande respekt för balansen mellan arbete och privatliv. Att låta enskilda personer själva bestämma över sin egen utbildning är viktigt när det finns en försäkran om faktiskt stöd för dem att få tillgång till och bedriva arbetsmarknadsrelevant utbildning. Detta inbegriper stöd till enskilda personer genom att ge råd och vägledning om lämpliga typer av utbildning. Arbetstagare behöver tillgång till företagsbaserad utbildning och lågutbildade arbetstagare behöver riktat stöd, särskilt i samband med onlineutbildning. Onlineutbildning erbjuder många möjligheter att utöka tillgången till vuxenutbildning, men lågutbildade arbetstagare kanske saknar kompetensen för att få ut det mesta av denna typ av utbildning och kan behöva extra stöd (18).

2.9

För att ta itu med olika hinder för tillgång till utbildning och öka motivationen hos vuxna att delta i utbildning bör hinder också beaktas utifrån individens sysselsättnings- och utbildningsstatus. Instrumentet bör stödjas med tillhandahållande av ändamålsenlig vägledning och rådgivning. Den uppsökande strategin behöver förbättras. För att minska det befintliga kompetensglappet måste utbildningsbehov identifieras i förväg och utbildningskurser måste vara korrekt riktade. Omfattande stödsystem för lärande är också nödvändiga för att säkerställa starkare synergier mellan ekonomiska incitament, vägledningstjänster och tillgång till förfaranden för validering och erkännande (19).

2.10

EESK oroas över att ett rent individualiserat tillvägagångssätt kan försvaga kopplingen mellan finansieringen och innehållet i utbildningsutbudet, vilket potentiellt kan leda till att utbildningen blir mindre arbetsinriktad och därför inte är tillräckligt anpassad till arbetsgivarnas behov. Eftersom 90 % av den arbetsrelaterade utbildningen i EU finansieras av arbetsgivare (20), måste deras engagemang och positiva roll i kompetensutveckling erkännas och stödjas fullt ut av EU. Arbetsmarknadens parter har tillsammans en nyckelroll att spela för att främja utbildning och deltagande. Särskilt utbildningsfonder som förvaltas av arbetsmarknadens parter är ett effektivt sätt att tillhandahålla utbildning som svar på behov som identifierats på nationell och sektoriell nivå. Individers finansiella och icke-finansiella bidrag bör erkännas och stödjas.

2.11

EESK erkänner den kompletterande roll som mikromeriter kan spela för att bredda tillgången till kompetenshöjning och omskolning samtidigt som man tar hänsyn till föränderliga arbetsmarknadsbehov. EESK välkomnar också att medlemsstaterna uppmuntras att koppla mikromeriter till sin sysselsättningspolitik, inbegripet aktiv arbetsmarknadspolitik, för att bidra till att minska kompetensglappen i sektorer och regioner samtidigt som tillgången till fullständiga kvalifikationer respekteras. När det gäller mikromeriters ”stapelbarhet” understryker EESK att mikromeriter inte bör ses som en ersättning för fullständiga kvalifikationer. Medlemsstaterna bör därför uppmuntras att inkludera mikromeriter i nationella kvalifikationsramar. Arbetsmarknadens parter bör vara med och utforma detta på nationell nivå och fundera på hur mikromeriter kan erkännas och läggas till partiella kvalifikationer.

2.12

Mikromeriter kan vara viktiga för att hjälpa vuxna att höja sin kompetens och omskola sig eller övergå till nya arbetstillfällen när kvalitetsstandarderna för mikromeriter är väldefinierade och tydliga för inlärarna. Även om mikromeriter kan vara en form av utbildning som nås via ett potentiellt individuellt utbildningskonto, bör de betraktas som separata från ett individuellt utbildningskonto och som en del av verktygslådan med ytterligare verktyg för kontinuerligt lärande. EESK välkomnar också att den roll som arbetsmarknadens parter spelar bland leverantörerna av mikromeriter erkänns i förslaget till rekommendation, och uppmanar medlemsstaterna att främja utvecklingen av mikromeriter som utformats och godkänts av arbetsgivarnas och arbetstagarnas företrädare genom social dialog.

3. Särskilda kommentarer

3.1

Fri rörlighet för arbetstagare kan hjälpa till att hantera utmaningarna med kompetensglapp och kompetensbrist. Föreskrifter om krav på kvalifikationer måste förbli en nationell befogenhet med medverkan av arbetsmarknadens parter, till exempel när det gäller validering av färdigheter, inbegripet mikromeriter, och samtidigt som antalet reglerade yrken minskas. Bättre matchning av kvalificerade tredjelandsmedborgare med vakanser för olika kvalifikationsnivåer och år av arbetslivserfarenhet kan också spela en roll. Kommissionens kommande paket om kompetenser och talanger (21), inbegripet de möjliga scenarierna för en EU-talangreserv, kan spela en viktig roll i detta avseende.

3.2

Kollektivavtal är ett viktigt sätt genom vilket tillhandahållande av betald studieledighet kan främja arbetstagares tillgång till arbetsmarknadsrelevant utbildning. Sådana avtal spelar en särskilt viktig roll för att identifiera sätten att få tillgång till betald studieledighet för arbetstagare i små och medelstora företag som vanligtvis upplever en större förlust av produktionskapacitet när arbetstagare är frånvarande på grund av utbildning. Det är viktigt att betona att lagstiftningsinitiativ på EU-nivå eller nationell nivå inte får undergräva kollektivförhandlingsprocesserna eller arbetsmarknadsparternas oberoende när det gäller att hitta lösningar på frågor som är viktiga för välfungerande nationella arbetsmarknader, inbegripet lösningar för kompetensutveckling och omställningar samt högkvalitativa arbetstillfällen för arbetstagare i samband med den rättvisa omställningen.

3.3

EESK understryker vikten av kvalitetsstandarder på utbildningsmarknaden, särskilt när det gäller mikromeriter, och de möjliga fördelarna och nackdelarna med olika metoder för att finansiera vuxenutbildning, t.ex. individuella utbildningskonton, inbegripet kostnads-nyttoförhållandet, den administrativa bördan och kostnaderna, statusförändring som uppnåtts (högre formell kvalifikationsnivå), kvalitetssäkring, arbetsmarknadsrelevant utfall, mervärdet för karriärutveckling och deltagandegraden för nyckelmålgruppen lågkvalificerade personer. Detta är nödvändigt för att säkerställa en ändamålsenlig social dialog och ändamålsenliga samråd, inbegripet med det organiserade civila samhället, om huruvida och hur de europeiska initiativen om individuella utbildningskonton och mikromeriter kan vara av mervärde för att förbättra nationella och sektoriella utbildningssystem. EESK betonar att yrkesutbildningsanordnarnas katalog över mikromeriter bör upprättas med deltagande av arbetsmarknadens parter och utbildningsanordnare på grundval av kvalitetsstandarderna i tillhandahållandet av utbildning. Katalogen bör inbegripa läranderesultaten från mikromeriterna och deras erkännande av andra utbildningsanordnare och av arbetsgivare.

3.4

EESK anser att det är viktigt att initiativen är inriktade på kompetenshöjnings- och omskolningsbehoven hos vuxna och arbetskraften som helhet (arbetstagare/anställda/egenföretagare) och andra målgrupper (t.ex. långtidsarbetslösa, icke-yrkesverksamma personer, personer med funktionsnedsättning, pensionärer och unga som varken arbetar eller studerar) så att de också har tillgång till högkvalitativ, effektiv och inkluderande utbildning som stöder deras anställbarhet. I detta avseende är medlemsstaternas stöd för att säkerställa resurser för tillgång till vuxenutbildning väsentligt. Samtidigt har företagen fortfarande en avgörande roll när det gäller att stödja sina arbetstagares yrkesrelevanta utbildning. Den specifika situationen för atypiska arbetstagare och egenföretagare, som inte kan lösas enbart genom individuella utbildningskonton och mikromeriter, måste beaktas skyndsamt och på lämpligt sätt, samtidigt som man respekterar arbetsmarknadsparternas nyckelroll när det gäller personalutbildning.

Bryssel den 18 maj 2022.

Christa SCHWENG

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) EUT C 374, 16.9.2021, s. 16.

(2) EUT C 374, 16.9.2021, s. 16.

(3) Officiella uppgifter från ILO finns tillgängliga här: http://www.ilo.org/dyn/normlex/en/f?p=NORMLEXPUB:11300:0::NO::p11300_instrument_id:312285

(4) EUT C 484, 24.12.2016, s. 1.

(5) EUT C 398, 22.12.2012, s. 1.

(6) https://www.europarl.europa.eu/RegData/etudes/STUD/2020/658190/IPOL_STU(2020)658190_EN.pdf

(7) ”Adult learning statistical synthesis report”, Europeiska kommissionen, 2020/0.8.2020.

(8) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2102 av den 26 oktober 2016 om tillgänglighet avseende offentliga myndigheters webbplatser och mobila applikationer (EUT L 327, 2.12.2016, s. 1).

(9) COM(2021) 773 final.

(10) COM(2021) 770 final.

(11) https://ec.europa.eu/social/main.jsp?langId=sv&catId=1223&furtherNews=yes&newsId=10081

(12) BusinessEurope: ”Skills, innovation and the provision of, and access to training”.

(13) Cedefops databas ”Financing adult learning”.

(14) COM(2021) 773 final.

(15) COM(2021) 773 final.

(16) COM(2021) 773 final.

(17) EUT C 374, 16.9.2021, s. 16.

(18) OECD: ”Building back better: enhancing equal access to opportunities for all”.

(19) Cedefop (2020), ”Empowering people to cope with change”.

(20) ”Adult learning statistical synthesis report”, Europeiska kommissionen, 2020/0.8.2020.

(21) Planeras till april 2022.

26.8.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 323/69

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om informationsutbyte mellan medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter och om upphävande av rådets rambeslut 2006/960/RIF

(COM(2021) 782 final – 2021/0411 (COD))

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om automatiskt utbyte av uppgifter för polissamarbete (”Prüm II”) och om ändring av rådets beslut 2008/615/RIF och 2008/616/RIF samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) 2018/1726, (EU) 2019/817 och (EU) 2019/818

(COM(2021) 784 final – 2021/0410 (COD))

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om hantering av instrumentaliseringssituationer på migrations- och asylområdet

(COM(2021) 890 final – 2021/0427 (COD))

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) 2016/399 om en unionskodex om gränspassage för personer

(COM(2021) 891 final – 2021/0428 (COD))

(2022/C 323/12)

Föredragande:

Krzysztof BALON

Remiss	Europeiska kommissionen, 2.5.2022
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Sektionen för sysselsättning, sociala frågor och medborgarna
Antagande av sektionen	3.5.2022
Antagande vid plenarsessionen	18.5.2022
Plenarsession nr	569
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	210/3/4

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Rysslands militära angrepp på Ukraina alldeles i anslutning till EU:s yttre gräns kan leda till oförutsägbara förändringar. Med tanke på de vittomfattande och förmodat långvariga effekterna på alla nivåer, bl.a. ett exceptionellt stort antal flyktingar (det största antalet sedan andra världskriget), utgör angreppet historiskt sett det största hotet mot Schengenområdets funktion och säkerheten i Europeiska unionen som helhet.

1.2

Mot bakgrund av Rysslands angrepp på Ukraina uppskattar EESK varmt den första aktiveringen av rådets direktiv 2001/55/EG (1) om tillfälligt skydd (2). Vidare vill kommittén uppmuntra kommissionen att överväga att bredda användningen och aktiveringen av direktivet för tredjelandsmedborgare i framtida allvarliga och trängande krissituationer. Den pågående aktiveringen av direktivet kunde mycket väl användas till att bygga solidaritetsmekanismer mellan medlemsstaterna.

1.3

I detta sammanhang stöder EESK helhjärtat det brådskande behovet av effektiva, genuina, humana – och humanitära – gemensamma EU-bestämmelser om migration, asyl och säkerhetssamarbete i ett öppet men samtidigt säkert Schengenområde, i full överensstämmelse med stadgan om de grundläggande rättigheterna. Kommittén efterlyser med kraft en förbättring av förhållandena för samtliga flyktingar.

1.4

Följderna av kriget är också ett hot mot den europeiska modellen med en social marknadsekonomi och mot EU-medborgarnas och övriga invånares frihet och rättigheter. EESK uppmuntrar till att bevara och värdesätta Schengenområdet som det nu är utformat i syfte att säkerställa inte bara den fria rörligheten för människor, utan även den inre marknadens funktion.

1.5

Under covid-19-krisen införde många medlemsstater gränskontroller och andra inskränkningar av den fria rörligheten utan några ansträngningar för att samordna och vederbörligen motivera sådana begränsningar på EU-nivå, trots att det – som kommittén har påpekat i ett tidigare yttrande – är avgörande att upprätthålla öppna gränser för att den inre marknaden ska fungera smidigt, för att motståndskraften ska kunna återställas och öka, och för att främja europeisk solidaritet och identitet. Detta belyser också behovet av en mekanism för beslutsfattande i realtid på interinstitutionell nivå i krissituationer. EESK stöder under alla omständigheter till fullo kommissionens ståndpunkt att hålla de inre gränserna öppna, även i krissituationer. Eventuella reserestriktioner mellan Schengenstater som införs till följd av krissituationer bör vara tillfälliga och inte vara mer omfattande än eventuella reserestriktioner inom medlemsstaterna.

1.6

EESK instämmer helt i kommissionens ståndpunkt att poliskontroller och polisiärt samarbete, inbegripet informationsutbyte och kommunikation, kan ge samma resultat som tillfälliga kontroller vid de inre gränserna och är mindre inkräktande på den fria rörligheten för personer, varor och tjänster. I detta sammanhang välkomnar kommittén inrättandet av en informell expertgrupp bestående av sakkunniga från varje medlemsstat för att ge råd och stöd till kommissionen i övervakningen och tillämpningen av direktivet om informationsutbyte mellan medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter. EESK föreslår att relevanta och representativa organisationer i det civila samhället, liksom kommittén själv, inkluderas i arbetet i denna informella expertgrupp.

1.7

Dessutom betonar EESK härvidlag att det är absolut nödvändigt att upprätthålla rättsväsendets oberoende, särskilt i fall där de rättsliga organen är belägna på platsen för den gemensamma kontaktpunkten. Dessutom bör det civila samhällets organisationer (särskilt övervakningsorganisationer eller sådana som arbetar med att skydda utsatta grupper, inklusive migranter) åtnjuta särskilt skydd när det gäller att tillhandahålla information genom gemensamma kontaktpunkter.

1.8

EESK inser hur ambitiös den datainsamlingsverksamhet är som medlemsstaterna ska utveckla inom ramen för Prüm II. Prüm II går ett stort steg längre än Prüm I genom att kräva att medlemsstaterna ska införa tekniska installationer för ansiktsigenkänning. I detta sammanhang är kommittén oroad över faran med att påverka det digitala datautbytet, särskilt med tanke på det oklara läge som nu råder med krig i Europa.

1.9

EESK anser att man bör införa mekanismer för grundligare och mer frekvent kontroll för att säkerställa stränga etiska normer när Europol samlar in och lagrar uppgifter, särskilt i förhållande till tredjeländer, samt fastställer tydliga tidsfrister för lagring av dessa uppgifter. EESK rekommenderar att det civila samhällets organisationer och andra relevanta och potentiellt berörda aktörer regelbundet övervakar Europols verksamhet.

1.10

EESK erkänner fullt ut de grundläggande rättigheterna för personer som anländer till EU:s gränser och till Schengenområdet, deras grundläggande rätt att ansöka om inresetillstånd och rätten att ansöka om asyl. Kommittén vill än en gång erinra om respekten för rätten till non-refoulement.

1.11

EESK uppmanar medlemsstaterna att ta det gemensamma ansvar som infördes genom den flexibla solidaritetsmekanismen i den nya asyl- och migrationspakten. De bör vara proaktiva när det gäller att visa solidaritet med andra medlemsstater, framför allt i krissituationer.

1.12

EESK noterar särskilt den oumbärliga positiva roll som spelas av olika civilsamhällesorganisationer som tillhandahåller humanitärt bistånd till migranter som instrumentaliseras av tredjeländer, och som därutöver stöder och tillhandahåller information om migranters och asylsökandes rättigheter. Det bör säkerställas att organisationerna alltid kan nå migranter och asylsökande i de berörda gränsområdena. Sådana organisationer bör ha rätt till adekvat och förenklat ekonomiskt stöd genom EU-finansiering, såsom katastrofbistånd från asyl-, migrations- och integrationsfonden (Amif).

1.13

I syfte att öka allmänhetens förståelse för att migrationen generellt är positiv för de mottagande samhällena föreslår kommittén att man inrättar storskaliga utbildnings- och upplysningsprogram som samordnas centralt och genomförs av varje medlemsstat.

2. Allmänna kommentarer

2.1

Detta yttrande utarbetas i en tid som kännetecknas av det största hotet någonsin mot Schengenområdets funktion och Europeiska unionens säkerhet till följd av Rysslands militära angrepp på Ukraina alldeles i anslutning till EU:s yttre gräns. Detta krigstillstånd, som dessutom har lett till ett antal migranter och flyktingar som inte har överträffats sedan andra världskriget, understryker än en gång den enorma betydelsen av säkerhet vid de yttre gränserna och stabilitet i Schengenområdet som en förutsättning för den inre säkerheten, liksom behovet av ändamålsenliga, genuina, humana – och humanitära – gemensamma europeiska bestämmelser om migration och asyl.

2.2

I Schengenområdet bor det mer än 420 miljoner människor i 26 länder. Avskaffandet av kontroller vid de inre gränserna mellan Schengenmedlemsstaterna är en oskiljaktig del av den europeiska livsstilen, och närmare 1,7 miljoner människor bor i ett Schengenland och arbetar i ett annat. Människor har byggt upp sina liv kring de friheter som Schengenområdet erbjuder, med 3,5 miljoner människor som rör sig mellan Schengenländerna varje dag.

2.3

Den 20 oktober 2021 antog kommittén sitt yttrande om kommissionens meddelande ”En strategi för ett fullt fungerande och motståndskraftigt Schengenområde” (3). EESK såg positivt på denna strategi och menade att kommissionen mer beslutsamt bör värna om gränslösa resor i Europa. Kommittén underströk att medlemsstaternas säkerhetsutmaningar hellre bör hanteras genom utökat och förstärkt samarbete och samordning mellan brottsbekämpande myndigheter än genom återinförande av kontroller vid de inre gränserna.

2.4

Samtidigt vill kommittén återigen uttrycka oro över att medlemsstaterna Rumänien, Bulgarien och Kroatien alltjämt utestängs från den fullständiga tillämpningen av Schengenregelverket. Tillsammans med kommissionen efterlyser kommittén snabba och beslutsamma åtgärder från rådet i detta avseende. EESK vill dessutom uppmuntra kommissionen att slutföra utvärderingen av tillämpningen av Schengenregelverket även med Cypern. Kommittén erinrade också om att EU och dess medlemsstater alltid är bundna av stadgan om de grundläggande rättigheterna vid genomförandet av EU:s politik för gränsförvaltning, interoperabilitet, migrations- och asylförvaltning samt polissamarbete och straffrättsligt samarbete.

2.5

nom ramen för genomförandet av strategin föreslog kommissionen i december 2021 uppdaterade regler för att stärka förvaltningen av Schengenområdet (4). De riktade förändringarna kommer att leda till ökad EU-samordning och bättre rusta medlemsstaterna för att hantera nya utmaningar i förvaltningen av både EU:s gemensamma yttre gränser och de inre gränserna inom Schengenområdet. Syftet med uppdateringen är att se till att återinförande av kontroller vid de inre gränserna förblir en sista utväg. Genom de nya reglerna införs också gemensamma verktyg för en effektivare förvaltning av de yttre gränserna i händelse av en folkhälsokris, med utgångspunkt i lärdomarna från covid-19-pandemin. Även instrumentalisering av migranter tas upp såväl i uppdateringen av Schengenreglerna som i ett parallellt förslag till åtgärder som medlemsstaterna kan vidta på områdena asyl och återvändande i en sådan situation (5).

2.6

De uppdaterade reglerna offentliggjordes i form av fem förslag om säkerhetsunionen och Schengenavtalet. Med tanke på att ett av förslagen inte är av lagstiftningskaraktär inriktas detta yttrande på fyra förslag, nämligen ett direktiv om informationsutbyte mellan medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter (6), en förordning om automatiskt utbyte av uppgifter för polissamarbete (7), en förordning om hantering av instrumentaliseringssituationer på migrations- och asylområdet (8) och en förordning om ändring av unionskodexen om gränspassage för personer (9).

2.7

Kommittén är dock fast övertygad om att de ytterligare, specifika och tillfälliga åtgärder och ändringar som införs i alla delar av Schengenpaketet och som är inriktade på en välfungerande gränsförvaltning kommer att respektera de rättigheter och principer som fastställs i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt rörelse- och uppehållsfriheten (artikel 45) samt rätten till asyl (artikel 18) och principen om non-refoulement (artikel 19), vilket tydligt lyfts fram i förslagen.

2.8

Såsom anges på annat håll (10) måste den beskrivning av migration och säkerhet som ges i de föreslagna dokumenten omarbetas med varsam hand. Kommittén menar att synen på migration som ett hot, och den diskussion som beskriver migranter som något farligt, avhumaniserar människor och endast gynnar dem som vill utnyttja migranterna av geostrategiska eller nationella politiska skäl. Migration måste ses som ett positivt värde. Invandrarna har blivit oumbärliga och behövs i allt högre grad för att bidra till våra samhällen och ekonomier.

3. Särskilda kommentarer om paketet om en säkerhetsunion

3.1 Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om informationsutbyte mellan medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter (COM(2021) 782 final)

3.1.1

Det övergripande syftet med detta förslag är att lagstifta om organisatoriska och förfarandemässiga aspekter av informationsutbyte mellan brottsbekämpande myndigheter i EU, för att bidra till ändamålsenliga och effektiva utbyten av sådan information och därmed skydda ett fullt fungerande och motståndskraftigt Schengenområde.

3.1.2

EESK instämmer helt i kommissionens ståndpunkt att poliskontroller och polisiärt samarbete, inbegripet informationsutbyte och kommunikation, kan ge samma resultat som tillfälliga kontroller vid de inre gränserna och är mindre inkräktande på den fria rörligheten för personer, varor och tjänster. Samtidigt stöder EESK kommissionens åsikt att sådana åtgärder fullt ut måste vara förenliga med de grundläggande rättigheterna, inbegripet dataskyddskrav i enlighet med befintlig EU-lagstiftning. Som det har konstaterats tidigare (11) måste en bättre jämvikt uppnås mellan de enskildas grundläggande rättigheter, som fastställs i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, och behovet av en bättre tillämpning av den lagstiftning som är avsedd att bekämpa och bestraffa brott, i syfte att säkerställa ett klimat med säkerhet och rättvisa på EU-nivå. Alla obalanser eller kränkningar av de grundläggande rättigheterna bör noga övervakas och rapporteras av EU:s byråer och externa aktörer.

3.1.3

Kommittén ser följaktligen positivt på att det inrättas en informell expertgrupp bestående av sakkunniga från varje medlemsstat för att ge råd och stöd till kommissionen i övervakningen och tillämpningen av direktivet, bl.a. i utarbetandet av riktlinjer från kommissionen. I detta sammanhang föreslår EESK att man inkluderar relevanta och representativa organisationer i det civila samhället samt kommittén själv i arbetet i den informella expertgruppen.

3.1.4

EESK upprepar att grundläggande information som ska utbytas bör tas i beaktande och ingå i övervakningen av datautbytet, nämligen definitionerna av (allvarliga) brott (12), samtidigt som man ser till att alla parter, både de som begär och de som överför uppgifter, använder samma definitioner och samma utgångsvärden i sammanhanget.

3.1.5

När det gäller de gemensamma kontaktpunkternas kapacitet, inbegripet deras tillgång till rättsliga myndigheter som är behöriga att när som helst bevilja nödvändiga rättsliga tillstånd, betonar EESK det obestridliga behovet av och skyldigheten att upprätthålla rättsväsendets oberoende. I praktiken kan detta vara särskilt viktigt i fall där de rättsliga organen eller deras företrädare finns på samma plats som den gemensamma kontaktpunkten.

3.1.6

Organisationer i det civila samhället, särskilt sådana som agerar som övervakningsorganisationer eller som arbetar med att skydda utsatta grupper, inklusive migranter, bör åtnjuta särskilt skydd när det gäller att tillhandahålla information genom gemensamma kontaktpunkter, eftersom det är mycket sannolikt att sådana juridiska personers vitala intressen skadas på ett otillbörligt sätt.

3.2 Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om automatiskt utbyte av uppgifter för polissamarbete (”Prüm II”) – (COM(2021) 784 final)

3.2.1

Med utgångspunkt i den befintliga Prümramen (rådets beslut 2008/615/RIF (13) och 2008/616/RIF (14), inklusive Prümfördraget) syftar förslaget till Prüm II till ”att förstärka och modernisera ramen och möjliggöra interoperabilitet med andra av EU:s informationssystem”. I förlängningen bör initiativet skapa ”en ny arkitektur som möjliggör ett enklare och snabbare utbyte av uppgifter mellan medlemsstaterna och säkerställer en hög skyddsnivå för de grundläggande rättigheterna”.

3.2.2

EESK inser hur ambitiös den datainsamlingsverksamhet är som medlemsstaterna ska utveckla. Med utgångspunkt i erfarenheterna från genomförandet av Prüm I har det visat sig att det är tidskrävande för medlemsstaterna att inrätta de nödvändiga verktygen för insamling av uppgifter. Prüm II går ett stort steg längre genom att kräva att medlemsstaterna ska installera teknik för ansiktsigenkänning, en teknik som hittills endast till viss del har använts i medlemsstaterna. Att uppnå en jämförbar nivå av uppgiftsinsamling i alla medlemsstater kan ta lång tid och skapa svårigheter när det gäller att säkerställa interoperabilitet, vilket har påpekats tidigare (15). Kommittén är dessutom särskilt oroad över risken för påverkan på det digitala datautbytet med tanke på det kaotiska och oklara nödläge som nu råder med krig i Europa.

3.2.3

Som EESK tidigare har påpekat (16) måste skyddet av personuppgifter enligt lämpliga rättsliga ramar alltid respekteras, särskilt när det handlar om mycket känsliga personuppgifter, såsom enligt Prümbesluten. EU och EESK har kommenterat de allmänna riktlinjerna för en tillräckligt varsam behandling av data inom Europa (17).

3.2.4

Framför allt den obligatoriska uppbyggnaden av databaser för ansiktsigenkänning i hela EU och utbytet av sådana uppgifter – även i form av registernummer och krypterade format – måste hanteras med yttersta försiktighet. Europaparlamentet har i sin resolution 2020/2016 (INI) (18) rekommenderat att man tar ett steg tillbaka och iakttar aktsamhet när det gäller system för ansiktsigenkänning, inte minst eftersom registrering och delning av ansiktsbilder gör att personer i fara kan kännas igen. EESK ser därför med stor oro på att man i förslaget, framställer det som en självklarhet att nationella databanker för ansiktsbilder ska inrättas och att ett utbyte av dessa ska ske i hela unionen mellan deltagande medlemsstater. Kommittén efterlyser en noggrann granskning på hög nivå av proportionaliteten och sekretessen när det gäller skyddet av personuppgifter. Även om EESK fullt ut ställer sig bakom förslagets allmänna mål, som står i samklang med det fördragsbaserade målet att bidra till den inre säkerheten i EU, skulle tillämpningen av ansiktsigenkänning kunna betraktas som icke-obligatorisk.

3.2.5

Kommittén är dessutom oroad över förslaget att utbyta polisregister mellan alla medlemsstater, även om dem är delvis anonymiserade i fråga om registernummer och krypterade vid överföringen. Brottsbekämpande organ i olika medlemsstater har uppenbarligen olika standarder för att definiera och registrera misstänkta och brottslingar. Ett utbyte till följd av en förfrågan om överensstämmelse av uppgifter kan därför vara avhängigt enskilda polisers bedömning. Detta kan leda till situationer där misstänkta i en medlemsstat, t.ex. i samband med verksamhet som rör flyktingrättigheter, förs in i en annan medlemsstats kriminalregister. I detta sammanhang måste rätten till tillgång och lagring vara tydligt sekretessbelagd och begränsas så att de grundläggande rättigheterna inte äventyras på ett oproportionerligt sätt. Dessutom bör det finnas solida, gemensamma kriterier för att definiera ett (allvarligt) brott och brottsmisstänkta. De regler som redan fastställts måste iakttas och tillämpas i detta avseende (19).

3.2.6

EESK vill att man inför mekanismer för grundligare och tätare kontroll för att säkerställa etisk insamling – framför allt i förhållande till tredjeländer – och lagring av Europoluppgifter, samt fastställa tydliga tidsgränser för denna lagring av uppgifter. Som kommittén tidigare har påpekat är det välkommet att Europol har en central roll i den europeiska strukturen för framför allt gränsöverskridande brottsförebyggande och brottsbekämpning, även när det gäller utbyte av uppgifter. Denna roll måste dock ses över på ett oberoende sätt och utvärderas, inklusive av det civila samhället, arbetsmarknadens parter och relevanta berörda parter, särskilt de grupper och individer vars liv kan påverkas orättvist eller oberättigat av brottsbekämpande verksamhet (20). Europol har upprepade gånger anklagats för att ha samlat uppgifter om misstänkta och brottslingar tillsammans med uppgifter om andra privatpersoner (21). Framför allt måste man se till att det inte förekommer någon omotiverad överlappning med migrations- och asylfrågor. EESK rekommenderar att det civila samhällets organisationer och andra relevanta och potentiellt berörda aktörer regelbundet övervakar Europols verksamhet, och föreslår dessutom att mekanismer för öppenhet införs.

4. Särskilda kommentarer om Schengenpaketet

4.1 Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) 2016/399 om en unionskodex om gränspassage för personer (COM(2021) 891 final)

4.1.1

Schengenområdet består av ett område där EU-medborgare och tredjelandsmedborgare som vistas lagligen på territoriet samt varor och tjänster kan röra sig fritt utan inre gränskontroller. Schengen är en viktig del av området med frihet, säkerhet och rättvisa och en central förutsättning för en fungerande inre marknad. Skapandet av Schengenområdet har medfört betydande sociala och ekonomiska fördelar för Europas samhällen.

4.1.2

Storskaliga hot mot folkhälsan, såsom pandemier, kan visserligen betraktas som ett allvarligt hot mot den allmänna ordningen, men de får inte betraktas som ett skäl för att återinföra gränskontroller i Schengenområdet. En sådan åtgärd förefaller inte vara konstruktiv. Detsamma bör gälla för utövandet av polisiära eller andra offentliga maktbefogenheter i de inre gränsområdena, vilket i praktiken är likvärdigt med dessa gränskontroller. Eventuella reserestriktioner mellan Schengenstater på grund av storskaliga hot mot folkhälsan bör inte vara mer omfattande än eventuella reserestriktioner inom medlemsstaterna. I annat fall undergrävs hela tanken med ett område utan kontroller vid de inre gränserna som en del av EU:s DNA (22). Dessutom kan sådana bestämmelser försvaga insatserna till förmån för en gemensam europeisk hälsopolitik, särskilt när det gäller epidemikontroll.

4.1.3

EESK välkomnar kommissionens försök att införa nya rättssäkerhetsgarantier i händelse av ett ensidigt återinförande av kontroller vid de inre gränserna. Förslaget syftar till att förtydliga och utvidga förteckningen över faktorer som måste bedömas av en medlemsstat när den fattar beslut om ett tillfälligt återinförande eller en förlängning av gränskontroller. Kommissionen kommer att behöva avge ett yttrande om proportionaliteten och nödvändigheten av beslut i detta avseende, och inleda ett samrådsförfarande med medlemsstaterna. EESK efterlyser ett ytterligare förtydligande av de rättssäkerhetsgarantier som införts, framför allt genom att fastställa en tydlig tidsfrist för eventuella förlängningar.

4.1.4

I detta sammanhang anser EESK att distinktionen mellan ”nödvändiga” och ”icke nödvändiga” resor inom Schengenområdet också utgör ett allvarligt hot mot Schengenområdets grundvalar.

4.1.5

EESK stöder fullt ut att begränsningen av gränsövergångsställena eller deras öppettider bör ta full hänsyn till rättigheterna för tredjelandsmedborgare som söker internationellt skydd, och efterlyser dessutom ett ställningstagande från kommissionen i detta hänseende. Vederbörligt tillträde till gränsövergångarna och korrekt skydd av rätten till asyl måste säkerställas.

4.1.6

Detta hänger samman med EESK:s oro för att personer som grips vid de inre gränserna inte skulle behandlas med värdighet och informeras om sina rättigheter, och att former av interna avvisningar i stället legaliseras. En sådan strategi innebär en hög risk för ohämmad och okontrollerad rasprofilering. Det bör vara av högsta prioritet att säkerställa fri rörlighet för personer inom Schengenområdet. Kontrollerna bör uteslutande utföras av behörig och för uppgiften utbildad personal. Deras åtgärder bör stå under oberoende stickprovsövervakning.

4.1.7

EESK betonar att kontroller som utförs vid såväl de inre som de yttre gränserna med hjälp av observations- och övervakningsutrustning bör ses över med avseende på deras proportionalitet. Organisationer för medborgerliga rättigheter skulle kunna bistå genom att se över och övervaka verksamheten.

4.1.8

Kommittén förstår kommissionens mål med avseende på artikel 13, nämligen att inrätta ett gemensamt förfarande för medlemsstaternas kontroll och övervakning av EU:s yttre gränser och Schengengränser. Man nämner dock inte tillgången till ett korrekt förfarande för att söka asyl eller alternativa former av tillträde för migranter, och inte heller någon juridisk rådgivning. EESK insisterar på att man alltid måste respektera de grundläggande rättigheterna för personer som anländer till EU:s gränser och till Schengenområdet, deras grundläggande rätt att ansöka om inresetillstånd och rätten att ansöka om asyl. Särskilt utsatta personer, vårdbehövande och minderåriga måste tas emot och eventuellt omfördelas med varsamhet. Som tidigare nämnts är kommittén djupt oroad över de kränkningar som rapporterats vid de yttre gränserna (23). Samtidigt noterar kommittén kommissionens förstärkta övervakningsverksamhet (24).

4.1.9

EESK uppmanar återigen kommissionen att aktivt utnyttja sina verkställighetsbefogenheter enligt fördragen i situationer där det saknas uppföljning av de brister som konstaterats under Schengenutvärderingarna (25). Systemiska metoder som kränker normerna för grundläggande rättigheter bör prioriteras. Detta är särskilt viktigt när det gäller utsatta migranter. Framför allt är det viktigt att kommissionen inte bara förlitar sig på resultaten av utvärderingsmekanismen för Schengen, utan även – med hänvisning till internationell rätt och med stöd av organisationer för medborgerliga rättigheter – aktivt bevakar själva situationen vad gäller de grundläggande rättigheterna. Dessutom bör en del av personalen vid Europeiska unionens asylbyrå (EUAA) och Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA) sysselsättas vid de yttre gränserna för att övervaka att de grundläggande rättigheterna efterlevs.

4.2 Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om hantering av instrumentaliseringssituationer på migrations- och asylområdet (COM(2021) 890 final) (26)

4.2.1

I ljuset av krisen vid vissa delar av EU:s yttre gräns 2021 och dessförinnan är syftet med detta förslag att ”inrätta ett särskilt förfarande för migrations- och asylhantering i nödsituationer samt, i nödvändiga fall, sörja för stöd- och solidaritetsåtgärder för att på ett humant, ordnat och värdigt sätt, med full respekt för grundläggande rättigheter, hantera ankomsten av personer som instrumentaliserats av ett tredjeland”. EESK noterar de särskilda omständigheter som har gjort att kommissionen sett sig nödsakad att vidta verkningsfulla åtgärder, men upprepar sin oro över att man inför och normaliserar snabba åtgärder för att behandla utsatta migranter utan att ha tillräckligt med tid och utrymme för att säkerställa deras rättigheter (27).

4.2.2

I de reviderade Schengenbestämmelserna erkänns dessutom den viktiga roll som medlemsstaterna spelar vid de yttre gränserna på alla medlemsstaters och hela unionens vägnar i situationer där migranter instrumentaliseras för politiska ändamål. EESK erkänner denna roll, men betonar att skyddet av EU:s eller Schengenområdets gränser inte kan fullgöras enbart av de medlemsstater som befinner sig vid de yttre gränserna. Kommittén uppmanar medlemsstaterna att proaktivt stödja den solidaritetsmekanism som föreslås, men framför allt åta sig att dela ansvaret med förebild i hur detta har införts genom den flexibla solidaritetsmekanismen i den nya asyl- och migrationspakten.

4.2.3

Kommittén är medveten om behovet av att ge särskild vägledning i situationer av särskild karaktär, men det måste betonas att den föreslagna definitionen av ”instrumentalisering” fortfarande är ganska vag. Detta tillvägagångssätt bör granskas för att undvika ett potentiellt missbruk av begreppet i form av en alltför omfattande tillämpning. EESK erinrar dessutom om att i de fördrag som rör asyl och krissituationer tillhandahålls faktiskt grundläggande riktlinjer och åtgärder. Kommittén betonar med eftertryck att människors grundläggande rättigheter och framför allt principen om non-refoulement måste respekteras under alla omständigheter.

4.2.4

En semiexternalisering av asylförfarandet till EU:s yttre gräns som en tillfällig åtgärd kan vara svår att övervaka och genomföra på ett tillräckligt kontrollerat sätt och med en infallsvinkel som i grunden är rättighetsorienterad, särskilt när det gäller medlemsstaternas kapacitet för screening före inresa, som redan har kritiserats på annat håll (28). Det måste säkerställas att den drabbade medlemsstaten har den kapacitet och de anläggningar som krävs för att hantera nödsituationen på ett lämpligt sätt. Stöd från andra medlemsstater genom solidaritetsmekanismen, från centrala EU-byråer och framför allt från Europeiska unionens asylbyrå, samt från icke-statliga organisationer och relevanta internationella organisationer såsom FN:s flyktingkommissariat UNHCR, bör därför erbjudas och godkännas på ett proaktivt sätt och inte enbart på begäran av den berörda medlemsstaten.

4.2.5

EESK noterar särskilt den oumbärliga positiva roll som de civilsamhällesorganisationer spelar som tillhandahåller humanitärt bistånd till migranter som utnyttjas av tredjeländer, t.ex. livsmedel, vatten, kläder, adekvat sjukvård och tillfälligt boende, och som därutöver stöder och tillhandahåller information om migranters och asylsökandes rättigheter. Det bör säkerställas att organisationerna alltid kan nå migranter och asylsökande i de berörda gränsområdena. Sådana organisationer bör ha rätt till adekvat och förenklat ekonomiskt stöd genom EU-finansiering, såsom katastrofbistånd från asyl-, migrations- och integrationsfonden (Amif).

4.2.6

I detta sammanhang är det av yttersta vikt att inte urvattna principen om non-refoulement, utan att säkerställa människors rättigheter och tillgång till rättsligt stöd och ett rättighetsbaserat förfarande som genomförs av kunnig och kompetent personal under överinseende av UNHCR och Europeiska unionens asylbyrå. Som nämnts på annat håll ser kommittén med stor oro på kommissionens fokus på irreguljär migration och så kallat frivilligt eller påtvingat återvändande (29).

4.2.7

Dessutom bör man se till att alternativa skäl för inresa, såsom familjeåterförening, beaktas.

4.2.8

EESK oroar sig över frågan om inkvartering av migranter och asylsökande, i synnerhet under registreringsprocessen. Det måste säkerställas att medlemsstaterna kan ta emot personer på ett så lämpligt och värdigt sätt som möjligt utan att systematiskt ta dem i förvar. Massiv inskränkning av den fria rörligheten för de berörda personerna bör undvikas. Det civila samhället och humanitära organisationer bör ges tillträde för övervakning.

Bryssel den 18 maj 2022.

Christa SCHWENG

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) Rådets direktiv 2001/55/EG av den 20 juli 2001 om miniminormer för att ge tillfälligt skydd vid massiv tillströmning av fördrivna personer och om åtgärder för att främja en balans mellan medlemsstaternas insatser för att ta emot dessa personer och bära följderna av detta (EGT L 212, 7.8.2001, s. 12)

(2) Rådets genomförandebeslut (EU) 2022/382 av den 4 mars 2022 om fastställande av att det föreligger massiv tillströmning av fördrivna personer från Ukraina i den mening som avses i artikel 5 i direktiv 2001/55/EG, med följden att tillfälligt skydd införs (EUT L 71, 4.3.2022, s. 1).

(3) COM(2021) 277 final.

(4) COM(2021) 891 final.

(5) COM(2021) 890 final.

(6) COM(2021) 782 final.

(7) COM(2021) 784 final.

(8) COM(2021) 890 final.

(9) COM(2021) 891 final.

(10) Yttrande från EESK (SOC/707) (EUT C 290, 29.7.2022, s. 90).

(11) EUT C 367, 10.10.2018, s. 84.

(12) EUT C 367, 10.10.2018, s. 84, punkt 4.3.

(13) Rådets beslut 2008/615/RIF av den 23 juni 2008 om ett fördjupat gränsöverskridande samarbete, särskilt för bekämpning av terrorism och gränsöverskridande brottslighet (EUT L 210, 6.8.2008, s. 1).

(14) Rådets beslut 2008/616/RIF av den 23 juni 2008 om genomförande av beslut 2008/615/RIF om ett fördjupat gränsöverskridande samarbete, särskilt för bekämpning av terrorism och gränsöverskridande brottslighet (EUT L 210, 6.8.2008, s. 12).

(15) EUT C 105, 4.3.2022, s. 108.

(16) EUT C 105, 4.3.2022, s. 108.

(17) Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – En EU-strategi för data (COM(2020) 66 final), antaget den 18 september 2020, och yttrandet från EESK (TEN/708 2020) (EUT C 429, 11.12.2020, s. 290).

(18) Europaparlamentets resolution av den 6 oktober 2021 om artificiell intelligens inom straffrätten och polisens och rättsväsendets användning av artificiell intelligens i brottsärenden (2020/2016(INI)) (EUT C 132, 24.3.2022, s. 17).

(19) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, och det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av rådets rambeslut 2008/977/RIF (EUT L 119, 4.5.2016, s. 89) samt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/1148 av den 6 juli 2016 om åtgärder för en hög gemensam nivå på säkerhet i nätverks- och informationssystem i hela unionen (EUT L 194, 19.7.2016, s. 1).

(20) EUT C 341, 24.8.2021, s. 66.

(21) ”A data ’black hole’: Europol ordered to delete vast store of personal data”, Fotiadis, Apostolis m.fl., The Guardian, den 10 januari 2022, https://www.theguardian.com/world/2022/jan/10/a-data-black-hole-europol-ordered-to-delete-vast-store-of-personal-data.

(22) Meddelandet ”En strategi för ett fullt fungerande och motståndskraftigt Schengenområde” (COM(2021) 277 final).

(23) EUT C 105, 4.3.2022, s. 108.

(24) EUT C 105, 4.3.2022, s. 108.

(25) EUT C 105, 4.3.2022, s. 108.

(26) För ytterligare belysning, jfr yttrandet från EESK REX/554 (ännu ej offentliggjort i EUT).

(27) EUT C 123, 9.4.2021, s. 15.

(28) EUT C 123, 9.4.2021, s. 15.

(29) EUT C 517, 22.12.2021, s. 86.

26.8.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 323/77

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om digitalisering av rättsligt samarbete och tillgång till rättslig prövning i gränsöverskridande civilrättsliga, handelsrättsliga och straffrättsliga frågor och ändring av vissa rättsakter inom området för rättsligt samarbete

(COM(2021) 759 final – 2021/0394 (COD))

Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av rådets direktiv 2003/8/EG, rådets rambeslut 2002/465/RIF, 2002/584/RIF, 2003/577/RIF, 2005/214/RIF, 2006/783/RIF, 2008/909/RIF, 2008/947/RIF, 2009/829/RIF och 2009/948/RIF och Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/41/EU vad gäller digitalisering av rättsligt samarbete

(COM(2021) 760 final – 2021/0395 (COD))

(2022/C 323/13)

Föredragande:

Maurizio MENSI

Remiss	Europeiska kommissionen, 2.5.2022
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Sysselsättning, sociala frågor och medborgarna
Antagande av sektionen	3.5.2022
Antagande vid plenarsessionen	19.5.2022
Plenarsession nr	569
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	198/0/1

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) ställer sig bakom kommissionens strategi och de mål som eftersträvas med förslaget till förordning. Lämpliga garantier måste dock ges beträffande följande aspekter: a) säkerhet och sekretess, med tanke på att de frågor är som är föremål för de olika förhandlingarna är känsliga, b) öppen rättskipning, dvs. att det planerade systemet måste säkerställa att principen om öppen rättskipning iakttas i fråga om ”deltagande”, ”observation” och ”tillgänglighet”, och c) den digitala klyftan, för att säkerställa tillgänglighet för alla när det gäller teknik och stödåtgärder. På så sätt kan man undvika att låg digital kompetens, begränsad tillgång till teknik, låg läs- och skrivkunnighet samt bristande juridiska kunskaper ökar hindren för tillgång till digitala tjänster och undergräver de eftersträvade målen.

1.2

Säkerheten i de tekniska system som används och sekretessen för berörda uppgifter – särskilt personuppgifter – är avgörande med tanke hur känsliga vissa typer av domstolsförhandlingar är. En noggrann bedömning av den onlineplattform som ska användas är också avgörande.

1.3

Det måste säkerställas dels att den enhet som anförtrotts den operativa förvaltningen av systemets komponenter inte behandlar uppgifter, dels att det finns en tillräcklig bandbredd, eftersom minsta avbrott eller inkoherens kan hämma systemets förmåga att tillhandahålla en tillfredsställande tjänst.

1.4

Det är mycket viktigt att skydda system, nät och uppgifter ordentligt mot eventuella it-angrepp för att säkerställa integriteten hos de data som överförs och lagras på grundval av tillämpliga regler om skydd av personuppgifter och cybersäkerhet. It-systemen och den digitala kommunikationstekniken i fråga måste också vara tillgängliga i enlighet med kraven i EU-direktiven om tillgänglighet (den europeiska rättsakten om tillgänglighet (1)) och om offentliga förvaltningars webbplatser (2) samt i enlighet med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning av den 13 december 2006.

1.5

Det planerade systemet måste säkerställa att principen om öppen rättskipning iakttas (i fråga om ”deltagande”, ”observation” och ”tillgänglighet”) både när det gäller tillgången till rättsväsendet i allmänhet och i samband med offentliga förhandlingar i synnerhet. Man måste därför säkerställa tillgänglighet för alla när det gäller teknik och stödåtgärder.

1.6

Det är viktigt att möjligheten att använda pappersbaserad kommunikation bibehålls för fysiska och juridiska personer och att informationen tillhandahålls i ett tillgängligt format för att säkerställa tillgång till rättslig prövning för alla, inbegripet utsatta personer, barn och personer som behöver tekniskt stöd, som bor i avlägset belägna områden eller som saknar tillgång till digitala medel eller de färdigheter som krävs.

1.7

Utbildning av rättstillämpare i unionsrätten är ett mycket viktigt verktyg för att säkerställa en korrekt och effektiv tillämpning av förordningen. I detta syfte bör riktad utbildning anordnas i rätt tid för alla rättstillämpare som berörs av de åtgärder som föreskrivs i förslaget till förordning. I synnerhet förefaller det nödvändigt med särskild utbildning med fokus på misstänktas, tilltalades, vittnens eller utsatta brottsoffers behov för att säkerställa deras faktiska tillgång till rättslig prövning med hjälp av digitala medel.

1.8

I huvudsak tycks den föreslagna åtgärden syfta till att förbättra rättsväsendets effektivitet genom att minska och förenkla de administrativa bördorna samt minska tidsåtgången och kostnaderna för att handlägga mål, och bör leda till bättre och mer jämlik tillgång till rättslig prövning. I detta avseende anser EESK, med förbehåll för ovanstående, att den föreslagna åtgärden gynnar den gränsöverskridande handeln och det europeiska ekonomiska och sociala systemets konkurrenskraft.

2. Allmänna kommentarer

2.1 Förordningens innehåll

2.1.1

Genom förslaget till förordning inrättas den rättsliga ramen för elektronisk kommunikation i samband med gränsöverskridande rättsligt samarbete i civil-, handels- och straffrättsliga frågor och tillgång till rättslig prövning i civil- och handelsrättsliga ärenden med gränsöverskridande verkningar, i enlighet med gällande lagstiftning.

2.1.2

Det innehåller också bestämmelser om användning och erkännande av elektroniska betrodda tjänster, om rättslig verkan av elektroniska dokument samt om användning av videokonferensteknik eller annan tillgänglig teknik för distanskommunikation för att höra personer i civil-, handels- och straffrättsliga ärenden. Förordningen gäller dock inte metoderna för bevisupptagning i civil- och handelsrättsliga ärenden, och inga nya förfaranden införs.

2.1.3

För att vara säker och tillförlitlig bygger den på ett decentraliserat it-system som består av it-system och driftskompatibla åtkomstpunkter som drivs under varje medlemsstats, EU-byrås och EU-organs individuella ansvar och förvaltning och möjliggör ett gränsöverskridande utbyte mellan medlemsstaternas respektive myndigheter.

2.1.4

Det planeras en europeisk elektronisk åtkomstpunkt på den europeiska e-juridikportalen, vilken ingår i det decentraliserade it-systemet och på lika villkor kan användas av alla fysiska och juridiska personer för elektronisk kommunikation med domstolar och behöriga myndigheter i civil- och handelsrättsliga frågor med gränsöverskridande verkningar.

2.1.5

Medlemsstaternas domstolar och behöriga myndigheter åläggs därför att i rättsliga förfaranden godta elektroniska inlagor, som anses likvärdiga med pappersbaserade inlagor. Det står dock fysiska personer fritt att välja sådana elektroniska kommunikationsmedel eller att använda pappersbaserade inlagor, vilket de behöriga myndigheterna inte kan vägra.

2.1.6

I förordningen fastställs också villkoren för att använda videokonferensteknik eller annan teknik för distanskommunikation i gränsöverskridande civil- och handelsrättsliga förfaranden. Det fastställs också regler om att höra en misstänkt, åtalad eller dömd person samt barn med hjälp av videokonferensteknik eller annan teknik för distanskommunikation.

2.2 Bakgrund

2.2.1

Lagstiftningsinitiativet bygger på antagandet att fysiska och juridiska personer måste kunna utöva sina rättigheter och fullgöra sina skyldigheter snabbt, effektivt och öppet, utan någon som helst diskriminering. Att få faktisk tillgång till rättslig prövning inom rimlig tid är också en viktig aspekt av rätten till en rättvis rättegång, som stadfästs i artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (3).

2.2.2

Det finns redan en rad instrument på EU-nivå som syftar till att stärka det rättsliga samarbetet och tillgången till rättslig prövning i gränsöverskridande civil-, handels- och straffrättsliga ärenden. De omfattar dem som rör kommunikationen mellan myndigheter, inklusive i vissa fall med EU:s byråer och organ som arbetar med rättsliga och inrikes frågor (RIF). De flesta av dessa instrument möjliggör dock inte användning av digital kommunikation, och även när de erbjuder en sådan möjlighet saknas säkra och tillförlitliga kanaler eller erkänns inte elektroniska handlingar, underskrifter och stämplar.

2.2.3

Dessutom har hälsokrisen visat att force majeure-händelser påverkar och inskränker den normala funktionen i medlemsstaternas rättsväsenden på grund av den situation med total nedstängning i vilken befolkningen befinner sig i sådana fall. Även det rättsliga samarbetet och tillgången till rättslig prövning i gränsöverskridande tvister inom EU har påverkats av hälsokrisen, vilket har tydliggjort behovet av att säkerställa säker, kontinuerlig och resilient kommunikation, inte minst för att undvika att äventyra ett smidigt genomförande av den ekonomiska verksamheten.

2.2.4

I detta avseende syftar reglerna i förslaget till att förbättra tillgången till rättslig prövning på lika villkor samt effektiviteten och resiliensen i de kommunikationsflöden som ingår i det rättsliga samarbetet inom EU. Användningen av digital teknik minskar den administrativa bördan för rättsväsendena genom att förkorta handläggningstiden för ärenden, göra kommunikationen säkrare och mer tillförlitlig och automatisera ärendehanteringen.

2.2.5

Kommissionens initiativ bygger också på behovet av att undvika att utvecklingen av it-lösningar på nationell nivå leder till fragmenterade lösningar som inte är förenliga med behovet av enhetliga åtgärder på EU-nivå.

2.2.6

Förslaget till förordning föregicks av meddelandet ”Digitalisering av rättskipningen i Europeiska unionen” från december 2020, där regelverket för gränsöverskridande civil-, handels- och straffrättsliga förfaranden i EU moderniseras i enlighet med principen om ”digitalt som standard” och behovet av att undvika all slags social utestängning erkänns. Detta förslag kompletterar också förslaget till förordning om ett datoriserat system för kommunikation i gränsöverskridande civilrättsliga och straffrättsliga förfaranden (e-Codex-systemet) (4) och är förenligt med eIDA-förordningen (5) genom att bestämmelser om användning av betrodda tjänster införs. I juni 2021 antog kommissionen även sitt förslag till ändring av eIDA-förordningen för att inrätta en ram för europeisk digital identitet (6).

2.3 Särskilda kommentarer

2.3.1

EESK ställer sig bakom kommissionens strategi och de mål som eftersträvas. Kommittén anser dock att nedanstående aspekter måste skyddas och garanteras.

2.4 Uppgiftsbehandling och cybersäkerhet

2.4.1

Genomförandet av förordningen förutsätter att ett decentraliserat it-system inrättas och underhålls. Detta system består av ett nätverk av nationella it-system och driftskompatibla åtkomstpunkter, vilka drivs under varje medlemsstats, EU-institutions eller EU-byrås ansvar och förvaltning för ett säkert och tillförlitligt gränsöverskridande utbyte av uppgifter. Det är viktigt att se till att den enhet som anförtrotts den operativa förvaltningen av systemets komponenter inte sparar eller behandlar uppgifter och att den maskinvara som används lämpar sig för att stödja it-systemet. EESK välkomnar att kommissionen enligt förslaget, i de fall medlemsstaterna inte redan har utvecklat lämpliga nationella it-system, kommer att tillhandahålla en referensprogramvara som medlemsstaterna kan välja att använda.

2.4.2

Det är viktigt med tillgång till tillräcklig bandbredd (en dyr komponent i videolänktjänster). Den rekommenderade bandbredden uppgår till minst 1,5–2 megabit per sekund för ip-nät (eller minst 384 kilobit per sekund för ISDN-nät). Videolänksystemen bör utformas på ett sådant sätt att de garanterar största möjliga bandkapacitet, och även för system med högsta kapacitet bör nätanslutningens tillförlitlighet och prestanda beaktas, eftersom minsta avbrott eller inkoherens kan hämma systemets förmåga att tillhandahålla en bra tjänst.

2.4.3

EESK framhåller därför behovet av att dels se till att den digitala kommunikation som används är tekniskt lämplig, dels skydda system, nät och uppgifter mot it-angrepp, med tanke på att sårbarheterna i de två planerade systemen, det pappersbaserade (fysiska) respektive det databaserade (digitala), är helt olika och att system och nätverk måste skyddas genom att integriteten hos de uppgifter som överförs och lagras i dem säkerställs, på grundval av gällande bestämmelser om skydd av personuppgifter. It-systemen och den digitala kommunikationstekniken i fråga måste också vara tillgängliga i enlighet med kraven i EU-direktiven om tillgänglighet (den europeiska rättsakten om tillgänglighet) och om webbplatserna för offentliga förvaltningar och företag av allmänt intresse.

2.4.4

Såsom EESK redan har påpekat i sitt yttrande SOC/573 ”Interoperabilitetspaketet” av den 23 maj 2018 (7) är det, med tanke på hur känslig den information som utbyts är, mycket viktigt att säkerställa dels efterlevnaden av bestämmelserna om skydd av personuppgifter, dels säkerheten för alla berörda uppgifter och system.

2.4.5

Inte bara i straffrättsliga förfaranden utan även i civil- och handelsrättsliga frågor bör videoöverföringar säkras mot olaglig avlyssning av tredje part, med hjälp av tekniska medel som står i proportion till fallet. I detta avseende bör efterlevnaden av de gällande bestämmelserna om cybersäkerhet och innehållet i det föreslagna NIS 2-direktivet (8) säkerställas.

2.5 Utbildning

2.5.1

EESK understryker att utbildning av rättstillämpare i unionsrätten är ett mycket viktigt verktyg för att säkerställa en korrekt och effektiv tillämpning av förordningen. För att förbereda rättstillämparna på de framtida utmaningarna har kommissionen också antagit en strategi för europeisk rättslig utbildning 2021–2024 (9) för att utbilda dem i användningen av digitala verktyg i deras dagliga arbete. I detta syfte är det mycket viktigt att i rätt tid anordna riktad utbildning för alla rättstillämpare som berörs av de åtgärder som föreskrivs i förslaget till förordning.

2.5.2

I synnerhet är det nödvändigt med särskild utbildning med fokus på misstänktas, tilltalades, vittnens eller utsatta brottsoffers behov för att säkerställa deras faktiska tillgång till rättslig prövning med hjälp av digitala medel.

2.6 Det digitala och det pappersbaserade verktyget

2.6.1

Syftet med förslaget till förordning är att ge fysiska och juridiska personer möjlighet att utan någon som helst diskriminering kommunicera digitalt med domstolar och behöriga myndigheter och att delta i förhandlingar via videokonferens eller med annan tillgänglig teknik för distanskommunikation utan några särskilda extra kostnader utöver dem för användning av en dator och tillgång till internet.

2.6.2

EESK anser att det är mycket viktigt att möjligheten att använda pappersbaserad kommunikation bibehålls för fysiska och juridiska personer och att informationen tillhandahålls i tillgängliga format för att säkerställa tillgång till rättslig prövning för alla, inbegripet utsatta personer, barn och personer som behöver tekniskt stöd, som bor i avlägset belägna områden eller som saknar tillgång till digitala medel eller de färdigheter som krävs.

2.6.3

Med särskild hänvisning till videokonferenser, som systematiskt införs i många länder, även när det gäller rättsligt samarbete, bör det noteras att även om den tilltalades deltagande i förfarandet via videokonferens enligt Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna inte strider mot konventionen, måste användningen av videokonferens ha ett legitimt syfte (10). Domstolar som använder sig av videokonferenser bör därför fortsätta att förbättra dessas kvalitet och kryptera videosignalen för att undvika avlyssning. I sitt yttrande nr (2011) 14 om rättskipning och informationsteknik (it) betonar det rådgivande rådet med europeiska domare (CCJE) att införandet av it i europeiska domstolar inte får undergräva rättskipningens mänskliga och symboliska värden. Om användarna uppfattar rättskipningen som rent teknisk, utan dess verkliga och grundläggande funktion, riskerar den att avhumaniseras.

2.6.4

I Förenta staterna används videolänk främst för så kallade borgensförhandlingar (”bail hearings”) för att minska kostnaderna och riskerna med att transportera tilltalade från häkte till domstol. Forskare vid Northwestern University undersökte de borgensbelopp som fastställts innan och efter att man börjat använda sig av video, och konstaterade att borgensbeloppen i och med videokonferenserna ökat med i genomsnitt 51 % (11). Videoöverföringen har en avhumaniserande effekt och medför en visuell och auditiv nackdel för de tilltalade. Vid förhandlingar om invandring är det mer sannolikt att människor utvisas om de deltar via video än om de infinner sig personligen, och detsamma gäller för asylsökande. Vad människorna i domstolen kan se och höra är också viktigt. I ljudfunktionen hos vissa typer av videokonferensteknik används ett medelbandbreddsfilter som reducerar låga och höga röstfrekvenser, som vanligtvis används för att förmedla känslor, såsom framgår av en rapport om videoutfrågningar från 2015 som finansierats av det amerikanska justitieministeriet.

2.6.5

När det gäller den programvara som används bör det noteras att tillgången till programvarulösningar med öppen källkod som i fråga om tillförlitlighet och korrekthet är jämförbara med de bästa industriprodukterna har fördelen att de möjliggör ”output” direkt i datacenter och nätverk eller i infrastruktur som förvaltas gemensamt av eller med den offentliga förvaltningen. Med en sådan lösning skulle man undvika risken för gränsöverskridande flöden inom eller utanför EU som är kopplade till molnlösningar som tillhandahålls av företag från utomeuropeiska länder (och därmed undvika att tillämpa den amerikanska ”Cloud Act”).

2.7 Förbättrad effektivitet och konkurrenskraft

2.7.1

EESK håller med kommissionen om att användningen av det digitala kommunikationsverktyget mellan domstolar och behöriga myndigheter i medlemsstaterna otvivelaktigt kan bidra till ett effektivare rättsväsende, eftersom det syftar till att minska förseningar och administrativa bördor genom ökad förenkling och påskyndat informationsutbyte mellan myndigheter och därigenom minska tidsåtgången och kostnaderna för att handlägga ärenden. Man bör beakta att distanskommunikation under krisen har gjort det möjligt att fortsätta att säkerställa tillgången till rättslig prövning och bidragit till att säkerställa dess kvalitet, effektivitet och oberoende, som är väsentliga delar av rättsstatsprincipen och de värden som Europeiska unionen bygger på.

2.7.2

EESK anser också att effektiva rättsväsenden är avgörande för genomförandet av EU-rätten, såsom framhålls i kommissionens meddelande ”Resultattavla för rättskipningen i EU 2019” av den 26 april 2019, som ger en årlig översikt över indikatorer som är relevanta för rättsväsendenas oberoende, kvalitet och effektivitet på grundval av uppgifter från Europarådets kommission för effektivisering av rättsväsendet (Cepej).

2.7.3

I detta avseende kommer möjligheten för fysiska och juridiska personer som ägnar sig åt gränsöverskridande verksamhet att dra nytta av bättre och mer jämlik tillgång till rättslig prövning, lägre kostnader och snabbare förfaranden för att hävda sina rättigheter att gynna den gränsöverskridande handeln och förbättra det ekonomiska systemets konkurrenskraft i stort.

2.8

Sammanfattningsvis konstaterar EESK att förslaget bör innehålla lämpliga garantier beträffande följande aspekter:

a)	Den använda teknikens säkerhet: Säkerhet och sekretess är avgörande, med tanke på hur känsliga vissa domstolsförhandlingar är. It-experter måste göra en noggrann bedömning av den onlineplattform som ska användas.

b)	Öppen rättskipning: Det planerade systemet måste säkerställa att principen om öppen rättskipning iakttas (i fråga om ”deltagande”, ”observation” och ”tillgänglighet”).

Den digitala klyftan: Låg digital kompetens, begränsad tillgång till teknik, låg läs- och skrivkunnighet samt bristande juridiska kunskaper kan öka hindren för tillgång till digitala tjänster och undergräva de eftersträvade målen. Man måste därför säkerställa tillgänglighet för alla när det gäller teknik och stödåtgärder.

Bryssel den 19 maj 2022.

Christa SCHWENG

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/882 av den 17 april 2019 om tillgänglighetskrav för produkter och tjänster (EUT L 151, 7.6.2019, s. 70).

(2) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2102 av den 26 oktober 2016 om tillgänglighet avseende offentliga myndigheters webbplatser och mobila applikationer (EUT L 327, 2.12.2016, s. 1).

(3) Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (EUT C 326, 26.10.2012, s. 391).

(4) COM(2020) 712 final.

(5) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 av den 23 juli 2014 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transaktioner på den inre marknaden och om upphävande av direktiv 1999/93/EG (EUT L 257, 28.8.2014, s. 73).

(6) COM(2021) 281 final.

(7) Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en ram för interoperabilitet mellan EU-informationssystem (gränser och viseringar) och om ändring av rådets beslut 2004/512/EG, förordning (EG) nr 767/2008, rådets beslut 2008/633/RIF, förordning (EU) 2016/399 och förordning (EU) 2017/2226 (COM(2017) 793 final – 2017/0351 (COD)) och Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en ram för interoperabilitet mellan EU-informationssystem (polissamarbete och rättsligt samarbete, asyl och migration) (COM(2017) 794 final – 2017/0352 (COD)) (EUT C 283, 10.8.2018, s. 48),”Interoperabilitetspaketet”, SOC/573.

(8) COM(2020) 823 final.

(9) COM(2020) 713 final.

(10) Europadomstolen, Marcello Viola mot Italien, den 5 oktober 2006. Rätt till en rättvis rättegång – vikten av att den tilltalade är närvarande under förfarandet.

(11) Kirchner, L., ”How fair is Zoom-Justice?”, The Markup, den 9 juni 2020.

26.8.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 323/83

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet – Ett mer inkluderande och skyddande Europa: att utöka förteckningen över EU-brott till att omfatta hatpropaganda och hatbrott

(COM(2021) 777 final)

(2022/C 323/14)

Föredragande: Cristian PÎRVULESCU

Medföredragande: Milena ANGELOVA

Remiss	Europeiska kommissionen, 1.3.2022
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Sysselsättning, sociala frågor och medborgarna
Antagande av sektionen	3.5.2022
Antagande vid plenarsessionen	18.5.2022
Plenarsession nr	569
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	211/1/5

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) är djupt oroad över det senaste årtiondets utveckling när det gäller hatpropaganda och hatbrott i Europa. Många studier och samråd antyder att det skett en kraftig ökning av antalet incidenter och att ett ökande antal enskilda personer och grupper utsätts för hatbaserade attacker. Det organiserade civila samhället i Europa vittnar också om dessa ökande tendenser i sitt arbete – organisationerna är själva måltavlor och de måste i allt större utsträckning bistå och skydda de individer och grupper som hotas.

1.2

EESK stöder kommissionens initiativ och uppmuntrar rådet och parlamentet att samarbeta fullt ut för att försvara EU:s grundläggande värden. Vi anser att hatpropaganda och hatbrott är brottsområden som uppfyller de kriterier som fastställs i artikel 83.1 i EUF-fördraget. Ett beslut av rådet att definiera dem som sådan brottslighet kommer att göra det möjligt att sedan upprätta minimiregler för fastställande av brottsrekvisit och påföljder på detta brottsområde.

1.3

Mer specifikt anser EESK, på grundval av tillgängliga uppgifter, att vi ser en betydande och oroande utveckling av hatbrott, att det finns ett tydligt gränsöverskridande inslag när det gäller drivkrafter, möjliggörande faktorer och konsekvenser och att dessa typer av brott inte kan förebyggas och bekämpas på ett ändamålsenligt sätt utan lagstiftningsåtgärder och institutionella åtgärder på EU-nivå.

1.4

I likhet med Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna anser EESK att när handlingar som utgör allvarliga brott riktar sig mot en persons fysiska eller psykiska integritet kan endast effektiva straffrättsliga mekanismer säkerställa ett adekvat skydd och fungera som en avskräckande faktor.

1.5

Hatpropaganda och hatbrott måste bekämpas oavsett var uttrycken eller handlingen äger rum, dvs. om de sker inom ramen för arbete, offentliga yttringar, hobbyer, privata eller offentliga tjänster osv. Mer riktade åtgärder kan övervägas där hatincidenter är mer sannolika. Ett mer allmänt mål, som eftersträvas med olika medel och instrument, skulle vara att göra offentliga platser i Europa fria från hatpropaganda och hatbrott.

1.6

EESK uppmanar kommissionen att även uppmärksamma och undersöka hur hatpropaganda och hatbrott direkt och indirekt påverkar förutsättningarna för företagande och sysselsättning, och vilka konsekvenser de får för den ekonomiska och sociala utvecklingen.

1.7

Särskild uppmärksamhet bör också ägnas åt medvetenheten och kompetensen hos personer inom yrken som spelar en avgörande roll i kampen mot hatpropaganda och hatbrott, till exempel lärare, journalister och brottsbekämpande personal. I enlighet med bästa praxis i EU:s medlemsstater bör informationen och utbildningen för brottsbekämpande personal vara obligatorisk och ingå i en övergripande strategi för att stärka de berörda institutionernas kapacitet.

1.8

Brottsoffrens tillgång till information och till de särskilda skyddsåtgärder som är avsedda för de mest utsatta brottsoffer som omfattas av direktivet om brottsoffers rättigheter bör garanteras på lämpligt sätt.

1.9

Det civila samhällets organisationer, däribland arbetsmarknadens parter, spelar också en viktig roll i kampen mot hatpropaganda och hatbrott, dels som samhällsbevakare, dels genom att främja ett värdebaserat sätt att agera i sin egen verksamhet. Man bör skydda och stödja dem i deras roll när det gäller att göra platser, samhällen, grupper, organisationer och medier säkra mot hat och diskriminering, bland annat genom att främja frivilliga uppförandekoder och utbyta god praxis. Det behövs mer finansiering för att mobilisera deras kapacitet och sakkunskap i detta avseende.

1.10

Vikten av säker onlineinteraktion bör betonas. Utvecklingen av sociala medieplattformar och onlineforum har skapat ett utrymme där vissa tror att de kan agera ostraffat. Det finns ett akut behov av samarbete med nationella tillsynsmyndigheter och sociala medieplattformar för att se till att hat på nätet snabbt identifieras, raderas och utreds.

2. Allmänna kommentarer

2.1

EESK konstaterar att skydd av värdighet, grundläggande rättigheter och jämlikhet är en integrerad del i utformningen av EU och medlemsstaternas demokratiska styren. Demokrati, och EU-projektet i sig, kan inte existera om människor lever i rädsla och skam, om de trakasseras eller attackeras i sitt vardagsliv eller när de arbetar, studerar eller deltar i samhället och politiken. I och med spridningen av sociala medier kan hat och stigmatisering lättare och snabbare vinna mark och riskerna för barn och ungdomar ökar ständigt. Det finns inget annat alternativ än att kraftfullt och aktivt förebygga och bekämpa spridningen av hatpropaganda och hatbrott.

2.2

Mot bakgrund av Ryska federationens militära aggression mot Ukraina, som EESK till fullo fördömer, ökar desinformationen och spridningen av hatpropaganda i Europa. Detta är inte något nytt och EU:s medlemsstater har blivit mer medvetna om och motståndskraftiga mot detta. Ryska federationen anstränger sig för att skapa förvirring, sprida propaganda och undergräva stödet för demokrati och mänskliga rättigheter. Att förebygga och bekämpa hatpropaganda och hatbrott är således en fråga om existentiellt ansvar för EU och medlemsstaterna.

2.3

För att man effektivt ska kunna bekämpa hatpropaganda och hatbrott är en gemensam grund absolut nödvändig. De europeiska samhällena är sammanflätade, och den fria rörligheten skapar en alltmer integrerad social och offentlig sfär. Medlemsstaterna har de viktigaste verktygen för att bekämpa hatpropaganda och hatbrott, men de kommer sannolikt inte att lyckas utan ett tydligt åtagande samt samarbete och synergieffekter med lämpliga EU-lagstiftningsinstrument och samordnade definitioner, strategier och möjligheter till policylärande och spridning av politiska strategier. Alla insatser i detta syfte bör respektera de grundläggande rättigheter som fastställs i EU-stadgan.

2.4

EESK har vid flera tillfällen påpekat att EU och medlemsstaterna måste agera mer beslutsamt för att skydda de grundläggande rättigheterna och bekämpa alla former av diskriminerande och hatbetonade beteenden. I detta avseende rekommenderar kommittén att kommissionen anpassar förslaget till andra viktiga policydokument, såsom den nya strategin för tillämpningen av stadgan om de grundläggande rättigheterna, ”En jämlikhetsunion: EU:s handlingsplan mot rasism 2020–2025”, jämställdhetsstrategin och jämlikhetsstrategin för hbtqi-personer, den strategiska ramen för romer, EU:s strategi för att bekämpa antisemitism och främja judiskt liv, strategin för rättigheter för personer med funktionsnedsättning och strategin för brottsoffers rättigheter.

2.5

I kommissionens förslag fastställs på ett heltäckande sätt de egenskaper som individer och grupper som utsätts för hatpropaganda och hatbrott kan dela, dvs. ras, etnicitet, språk, religion, nationalitet, ålder, kön, sexuell läggning, könsidentitet, könsuttryck, könskaraktärer eller någon annan grundläggande egenskap, eller en kombination av sådana egenskaper. Vi bör också lägga till ideologiska och politiska skäl och även andra samvetsrelaterade övertygelser och värderingar. EESK anser att risker och hot också bör kartläggas och hanteras i förhållande till det sociala och kulturella sammanhanget. Befintlig och ny forskning skulle kunna visa i vilka situationer det är vanligast att hatpropaganda och hatbrott förekommer.

2.6

Hatpropaganda och hatbrott kan riktas mot företagare eller anställda vid ett företag, till exempel dem som betjänar kunder. Detta skadar både de enskilda personerna och företaget i fråga. Hatpropaganda och hatbrott kan också ha en indirekt negativ inverkan på näringslivet och ekonomin i allmänhet genom att de skapar ökad osäkerhet och instabilitet och fler konflikter.

2.7

EESK anser att det finns ett stort behov av medvetandehöjande insatser och utbildning för att förstå effekterna av och allvaret i hatpropaganda och hatbrott samt för att identifiera och bekämpa dem i vardagen. Detta gäller personer i alla åldrar, dvs. såväl barn och ungdomar som vuxna. All information och utbildning (informationsmaterial, utbildning, produkter) bör tillhandahållas i lättillgängliga format.

2.8

Särskild uppmärksamhet bör också ägnas åt medvetenheten och kompetensen hos personer inom yrken som spelar en avgörande roll i kampen mot hatpropaganda och hatbrott. Lärare har till exempel en viktig roll att spela när det gäller att forma skolbarns beteenden. Journalister spelar en unik roll när det gäller yttrandefrihet. Brottsbekämpande personal, polis, åklagare, domare och tjänstemän spelar en central roll när det gäller att hantera ärenden och utveckla en förebyggande rättslig ram och andra åtgärder.

2.9

Politikerna har huvudansvaret för det övergripande systemet för rättsstatlighet och grundläggande rättigheter. Deras ansvar börjar när de ber om medborgarnas stöd, och tyvärr gör vissa politiker och partier det genom att sprida rädsla och utse minoriteter och olika samhällsgrupper till måltavlor. Denna typ av mobilisering av väljarna är farlig och måste stoppas. Vissa politiker skulle, när de innehar offentliga ämbeten, kunna frestas att använda institutionella och rättsliga instrument för att främja diskriminering eller undvika att bekämpa den, vilket får ännu allvarligare konsekvenser. EESK uppmanar alla politiska ledare och partier att agera ansvarsfullt, inom ramen för och i en anda av inkluderande demokrati.

2.10

I anknytning till detta har ledare för politiska partier eller till och med regeringschefer, som förutsätts garantera ett civiliserat uppträdande i det offentliga rummet, också förolämpat och verbalt angripit journalister och tagit risken att provocera fram våld mot dem. EESK uppmanar politiska ledare och partier att respektera journalister och medieorganisationer och hänvisar till ett högtidligt erkännande av allvaret i denna fråga från de fyra internationella särskilda rapportörerna om yttrandefrihet.

2.11

2.12

EESK framhåller den viktiga roll som lokala och regionala myndigheter har när det gäller att förebygga och bekämpa hatbrott. De befinner sig närmast lokalsamhällena och kan övervaka om sådana risker och incidenter kan komma att uppstå. De kan också utnyttja styrkan i solidaritet och empati genom lokala samhälls- och upplysningsprogram, med stöd av centralregeringarna, det civila samhällets organisationer och arbetsmarknadens parter.

2.13

Det är staternas ansvar att skapa en gynnsam miljö för rätten till yttrandefrihet, jämlikhet och icke-diskriminering. Staterna kan vidta positiva politiska åtgärder för att bekämpa diskriminering och ta itu med de bakomliggande orsaker som föder hat.

3. Särskilda kommentarer

3.1

De fakta och argument som anges i kommissionens meddelande förefaller giltiga när det gäller att fastslå att hatpropaganda och hatbrott uppfyller de kriterier som fastställts för EU-brott, inbegripet deras allvarlighetsgrad, omfattning och utveckling samt deras gränsöverskridande dimension.

3.2

I meddelandet beskrivs med rätta hur allvarligt hatpropaganda och hatbrott är, eftersom de strider mot EU:s gemensamma värden och grundläggande rättigheter och på grund av deras skadliga inverkan på de enskilda offren, grupper och samhället i stort. EU:s värden syftar till att skapa ett öppet samhälle, vilket är viktigt för människor, företag och organisationer. Jämlikhet är djupt rotat i EU:s värden, och lika möjligheter lägger grunden för sociala framsteg. Mångfald och pluralism är en integrerad del av detta. Jämlikhet fungerar som en källa till innovation och skapar ekonomiskt mervärde.

3.3

Med tanke på medlemsstaternas ökande insatser för att ta itu med hatpropaganda och hatbrott i sin strafflagstiftning, och behovet av att undvika splittring mellan medlemsstaterna och skapa lika villkor i hela EU, förefaller ett gemensamt straffrättsligt regelverk för EU rimligt när det gäller att ta itu med hatpropaganda och hatbrott, samtidigt som de nationella rättssystemen och artikel 2 i fördraget respekteras.

3.4

Samtidigt måste EU:s befogenheter på det straffrättsliga området respekteras, vilket gör det möjligt att fastställa minimiregler genom direktiv som ska genomföras i nationell lagstiftning.

3.5

EESK anser att det är relevant att betrakta hatpropaganda och hatbrott som ett brottsområde med ett gemensamt ”sakinnehåll” som bygger på fördomsbaserat hat som riktar sig mot personer eller grupper. Detta innebär att man måste betrakta hatpropaganda och hatbrott på ett övergripande sätt och undvika silotänkande för olika former av eller målgrupper för hat, särskilt när det gäller skillnader mellan medlemsstaterna. Kommittén anser också att hatpropaganda och hatbrott ska beaktas i förhållande till EU:s värden och grundläggande rättigheter som helhet. Dessutom efterlyser EESK en kartläggning av kopplingarna mellan hatpropaganda och hatbrott och befintliga EU-brott. I detta sammanhang bör informationsutbytet mellan brottsbekämpande organ och regeringar intensifieras.

3.6

Kommittén ser fram emot att ta fram en definition av hatpropaganda och hatbrott som nästa steg och är villig att bidra till det interinstitutionella samrådet. Denna definition är avgörande för rättssäkerheten, men också för att slå vakt om grundläggande rättigheter och säkerställa en gedigen allmän kommunikation. Rådets rambeslut om bekämpande av vissa former av och uttryck för rasism och främlingsfientlighet enligt strafflagstiftningen utgör en relevant utgångspunkt för utarbetandet av en definition som skulle kunna tillämpas i detta vidare sammanhang, samtidigt som man också utnyttjar de definitioner som används av Europarådet.

3.7

Definitionerna av hatpropaganda och hatbrott bör omfatta alla relevanta skyddade egenskaper som grundar sig på EU:s grundläggande rättigheter, inbegripet kön/socialt kön, ras eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionsnedsättning, ålder och sexuell läggning, men även ideologiska och samvetsrelaterade övertygelser. Även om de skyddade egenskaperna skiljer sig åt bör definitionen omfatta de olika egenskaperna enligt samma principer. Man bör också undvika en splittrad strategi för olika minoriteter och grupper och i stället använda allmänna uttryck som är tillämpliga på hela spektrumet av den skyddade egenskapen i fråga. Dessutom bör definitionen vara tillräckligt inkluderande för att kunna omfatta nya typer av samhällsfenomen som uppstår över tiden.

3.8

Definitionerna bör omfatta alla former av uttryck och handlingar, oavsett om det rör sig om muntliga eller skriftliga uttryck eller handlingar, oavsett var de äger rum, dvs. om de sker inom ramen för arbete, offentliga yttringar eller tillgång till privata eller offentliga tjänster osv. De bör också omfatta uttryck både på och utanför nätet.

3.9

Även om definitionerna bör vara heltäckande kan de inte vara perfekt utformade på ett helt entydigt sätt och bör alltid kräva en bedömning, utifrån bevis i det aktuella sammanhanget när de tillämpas. Gemensam vägledning om de faktorer som ska beaktas här skulle vara ett sätt att främja en enhetlig tillämpning av definitioner och regler.

3.10

Det är också viktigt att se till att definitionerna och reglerna inte motverkar sitt syfte. Man bör till exempel inte stigmatisera ord som traditionellt har använts på ett neutralt sätt. Detta hänger också samman med målet att utveckla gemensamma regler för att skydda alla grupper snarare än att kritisera vissa grupper.

3.11

När hatpropaganda och hatbrott och respektive påföljder definieras är det viktigt att klargöra deras förhållande till de grundläggande rättigheterna som helhet. Detta är särskilt relevant när det gäller yttrande- och informationsfriheten, inbegripet de villkor som motiverar en begränsning av yttrandefriheten för enskilda personer och medier. På motsvarande sätt kan det finnas ett behov av förtydliganden även när det gäller andra grundläggande rättigheter.

3.12

Även om hatpropaganda och hatbrott kan betraktas som ett eget brottsområde överlappar de också till viss del med befintliga EU-brott. Befintliga EU-brott omfattar dock inte all hatpropaganda och alla hatbrott, på grund av de olika formerna och det varierande innehållet när det gäller detta brottsområde. Detta illustreras också väl av ”hatpyramiden”, som går från fördomsbaserade uttalanden och handlingar via diskriminering till fysiskt våld och till och med terrorism.

3.13

Såsom anges i meddelandet är kampen mot hatpropaganda och hatbrott inte bara en sakfråga utan också en förfarandefråga. Vederbörlig uppmärksamhet måste därför ägnas åt frågor som rör tillgång till information, rättslig prövning och rättsmedel. Även om hatbrott och hatpropaganda erkänns och regleras på nationell nivå finns det många luckor när det gäller genomförande/rapportering/utredning. Om dessa brott inte rapporteras och utreds ordentligt som fördomsbaserade brott blir uppgifterna om förekomsten av dessa brott på EU-nivå otillförlitliga.

3.14

Att föra upp hatbrott och hatpropaganda på en förteckning över EU-brott är avgörande för skyddet av offrens rättigheter. Om grunderna för hatincidenter inte erkänns, till exempel funktionsnedsättning, skulle bestämmelsen i EU-direktivet om brottsoffers rättigheter inte nödvändigtvis vara tillämplig. Inför ett ökande antal incidenter bör mer uppmärksamhet ägnas åt att skydda offren. Brottsoffrens tillgång till information och till de särskilda skyddsåtgärder som är avsedda för de mest utsatta brottsoffer som omfattas av direktivet om brottsoffers rättigheter bör därför garanteras på lämpligt sätt.

3.15

Precis som när det gäller rambeslutet, som införlivats i nationell lagstiftning av alla medlemsstater för att kriminalisera hatpropaganda, ser vi att inte alla länder går framåt i samma takt. Införlivandet och verkställandet har inte alltid varit korrekt eller fullständigt, vilket har tvingat kommissionen att inleda överträdelseförfaranden mot vissa medlemsstater. Detta är ett scenario som riskerar att upprepas. Mer arbete med medlemsstaternas regeringar, parlament och aktörer i det civila samhället behövs för att säkerställa samarbete och engagemang.

3.16

Vikten av säker onlineinteraktion bör betonas. Utvecklingen av sociala medieplattformar och onlineforum har skapat ett utrymme där vissa tror att de kan agera ostraffat. Som framgår av olika forskningsrapporter finns det en direkt koppling mellan hatpropaganda på nätet och spridning av hatbetonade beteenden utanför nätet. Det finns ett akut behov av samarbete med nationella tillsynsmyndigheter och sociala medieplattformar för att se till att hat på nätet snabbt identifieras, raderas och utreds.

Bryssel den 18 maj 2022.

Christa SCHWENG

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

26.8.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 323/88

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om Europeiska unionens narkotikabyrå

(COM(2022) 18 final – 2022/0009 (COD))

(2022/C 323/15)

Föredragande:	Milena ANGELOVA
Medföredragande:	Małgorzata BOGUSZ

Remiss	Rådet, 11.3.2022 Europaparlamentet, 7.3.2022
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Sysselsättning, sociala frågor och medborgarna
Antagande av sektionen	3.5.2022
Antagande vid plenarsessionen	18.5.2022
Plenarsession nr	569
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	202/1/5

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) välkomnar förslaget om att inrätta Europeiska unionens narkotikabyrå (nedan kallad byrån), som ingår i den strategiska ram som utgörs av EU:s narkotikastrategi 2021–2025 (1) och EU:s narkotikahandlingsplan 2021–2025 (2). Kommittén stöder byråns förstärkta mandat, som syftar till att ge ett snabbt, samordnat och effektivt svar på de växande utmaningarna i samband med spridning av narkotika och olagliga substanser – en marknad som är anmärkningsvärt motståndskraftig. Vi efterlyser beslutsamma åtgärder, inte bara för att stävja handeln med sådana substanser, utan också för att göra allt för att förhindra att de brukas och, vilket är minst lika viktigt, hjälpa till att rehabilitera narkotikaberoende personer och återintegrera dem i samhället, så att ingen lämnas i sticket.

1.2

EESK betonar betydelsen av allas lika rätt att ta del av och delta i utbildning och arbetstillfällen av god kvalitet, och noterar att unga som varken arbetar eller studerar, arbetslösa och marginaliserade personer är de enklaste måltavlorna för narkotikahandlare. Kommittén framhåller den viktiga roll som gemensamma åtgärder från arbetsmarknadens parter och det civila samhällets organisationer har i denna process – inte bara på nationell utan även på regional och lokal nivå, och uppmanar till att sådana åtgärder ska främjas, stödjas och finansieras.

1.3

Vi understryker den roll som arbetsmarknadens parter och det organiserade civila samhället spelar i alla skeden av kampen mot spridning och bruk av narkotika och olagliga substanser, särskilt i de informations- och upplysningskampanjer som hjälper människor att bli välinformerade om de skadliga effekterna av narkotikabruk och riskerna med att börja bruka sådana substanser, samt var och hur de kan få hjälp och stöd om de är narkotikaberoende.

1.4

EESK välkomnar den framtida byråns åtagande att ta på sig en större samordnande och förebyggande roll och noterar att de nationella kontaktpunkterna har en oumbärlig roll i denna strävan. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att göra sitt yttersta för att utrusta de nationella kontaktpunkterna med tillräckliga organisatoriska, tekniska och ekonomiska resurser så att de effektivt kan utföra sina utökade uppgifter. För att säkerställa att tillförlitliga data samlas in i rätt tid föreslår vi att man fastställer och antar en gemensam metod och strategi.

1.5

EESK pekar på vikten av att inrätta ett nätverk av kriminaltekniska och toxikologiska laboratorier som närmare sammanför nationella laboratorier. Nätverket skulle främja utbyte av information om ny utveckling och nya trender samt datautbyte, och skulle stödja utbildningen av kriminaltekniska narkotikaexperter. Kommittén välkomnar idén om ett nätverk av virtuella laboratorier i syfte att uppnå stordriftsfördelar. De skulle också kunna byggas upp av kluster av medlemsstater på grundval av dessas geografiska närhet eller liknande riskprofil när det gäller import och spridning av narkotika.

2. Bakgrund (3)

2.1

Narkotikamarknaden, vars marknadsvärde uppskattas uppgå till minst 30 miljarder euro per år, är en viktig inkomstkälla för organiserade kriminella sammanslutningar i EU. Utöver de ekonomiska konsekvenserna, narkotikarelaterade dödsfall och andra hot mot folkhälsan har narkotikahandeln effekter i ett bredare perspektiv, t.ex. kopplingar till annan brottslig verksamhet och terrorism, negativ inverkan på den lagliga ekonomin, våld i samhället, miljöskador och den allt viktigare frågan om hur narkotikamarknaden underblåser korruption och undergräver samhällsstyrningen.

2.2

Narkotikaanvändningen i Europa omfattar många olika substanser, såsom

—	cannabis – användningen ligger stabilt på höga nivåer,

—	kokain – det finns oroande tecken på möjlig ökning av hälsoproblemen,

—	amfetamin – efterfrågan är stabil,

—	metamfetamin – produktion och smuggling av metamfetamin tyder på risk för ökad användning i Europa,

—	MDMA-produkter – i synnerhet produkter med hög styrka orsakar allvarliga hälsorisker,

—	nya psykoaktiva substanser – i slutet av 2020 övervakade EMCDDA omkring 830 nya psykoaktiva substanser,

—	LSD, DMT, svampar, ketamin och GHB – låg användning, men medför också ökade problem för folkhälsan,

—	heroin och andra opioider – risk för ökad användning har observerats.

2.3

Beräkningar visar att mer än 83 miljoner vuxna i EU har provat olaglig narkotika någon gång i livet. Under 2019 beräknas minst 5 150 dödsfall ha inträffat i EU på grund av överdos, och det har skett en stadig ökning varje år sedan 2012, även bland tonåringar i åldern 15–19. Det varierar mellan länderna hur omfattande användningen av stimulantia är och vilka typer som är vanligast – i vissa medlemsstater kan vissa ”lätta” substanser köpas utan begränsningar. Det finns allt mer som tyder på att injiceringen av stimulantia ökar. Användningen av alla typer av droger är i allmänhet mer utbredd bland pojkar och män, och denna skillnad blir oftast ännu mer tydlig när det gäller mer intensiva eller regelbundna användningsmönster.

2.4

Rapporter tyder på att cannabisodling och produktion av syntetiska droger i EU låg på samma nivå under hela 2020 som före pandemin. Narkotikamarknaden i EU förses av organiserade kriminella sammanslutningar, är också sammanlänkad globalt och drivs starkt av narkotikaframställningen i Sydamerika, Afrika, Afghanistan, Kina, Marocko, Turkiet och västra Balkan. Afrika är viktigt på grund av sin växande roll som handels- och transitområde för narkotika, vilket risker att få en destabiliserande effekt och en negativ inverkan på säkerhet och samhällsstyrning och leda till större narkotikaproblem i regionen. EESK understryker därför vikten av att stärka den internationella samordningsinsatsen för att upptäcka nya olagliga substanser och förhindra att de blir föremål för handel och spridning.

2.5

Uppgifterna visar tydligt i vilken hög grad narkotikasituationen har förändrats under de senaste 25 åren. De senaste årens händelser visar också på det ökade behovet av en snabb reaktion, vilket kräver att EU ges större kapacitet att säkerställa att hoten från en alltmer dynamisk och anpassningsbar narkotikamarknad upptäcks tidigt.

3. Allmänna kommentarer

3.1

I linje med EESK:s tidigare ståndpunkter i frågan (4) välkomnar vi EU:s narkotikastrategi 2021–2025 och uppmanar till att den genomförs snabbt. Strategin syftar till att skydda och förbättra samhällets och individens välfärd och folkhälsan, ge allmänheten en hög nivå av säkerhet och öka hälsokompetensen. Kommittén lovordar att strategin angriper narkotikaproblematiken på ett evidensbaserat, integrerat, välavvägt och tvärvetenskapligt sätt på nationell nivå, EU-nivå och internationell nivå. Vi uppskattar också att jämställdhetsperspektivet och frågan om ojämlik hälsa integreras i strategin, vilket är viktigt när man stakar ut en ny väg i kampen mot narkotikamissbruk och därmed sammanhängande problem.

3.2

Senast 2025 bör prioriteringarna och insatserna inom området för olaglig narkotika, samordnade genom strategin (5), ha fått en generell inverkan på nyckelaspekter av narkotikaläget i EU. En sammanhängande, ändamålsenlig och verkningsfull tillämpning av åtgärderna bör säkerställa en hög grad av skydd av människors hälsa, stabilitet och säkerhet i samhället samt bidra till ökad medvetenhet. Eventuella oavsiktliga negativa följdverkningar förbundna med genomförandet av dessa insatser bör minimeras, och mänskliga rättigheter och hållbar utveckling bör främjas och respekteras. På grundval av dessa principer stöder EESK ansatsen att inrätta ett separat ansvarsområde för att bekämpa spridning och förebygga frivilligt bruk av olaglig narkotika och alla former av narkotikaberoende.

3.3

Narkotikafenomenet är en integrerad del av de hälso- och säkerhetsutmaningar som Europa står inför i dag. Narkotikalandskapet förändras ständigt och nya oklassificerade substanser släpps regelbundet ut på marknaden, vilket gör att narkotikafenomenet blir alltmer komplext och utbrett. De intäkter som genereras är också en viktig pådrivande orsak till korruption, våld och olaglig verksamhet. Denna situation kräver större insatser på EU-nivå.

3.4

EESK instämmer med slutsatsen (6) att narkotikamarknaden har varit anmärkningsvärt motståndskraftig mot de störningar som orsakats av covid-19-pandemin. Handeln med narkotika har aktivt anpassats till reserestriktioner och stängda gränser. På grossistnivå syns detta genom vissa förändringar av transportvägar och transportmetoder, med ökad smuggling via fraktcontainrar och kommersiella leveranskedjor och minskad smuggling via narkotikakurirer.

3.5

Narkotikaförsäljningen på gatunivå påverkades av de första nedstängningarna och på vissa håll blev det brist på narkotika, men både säljare och köpare verkar ha anpassat sig genom att öka användningen av krypterade meddelanden, applikationer på sociala medier, beställningar på nätet och via e-post samt hemleveranser (7). Det väcker farhågan att en av pandemins potentiellt långvariga effekter kan vara en fortsatt digitalisering av narkotikamarknaden.

3.6

Enligt observationer återhämtade sig narkotikamarknaden snabbt efter att pandemin hade brutit ut, och vissa tendenser inom narkotikahandeln har påskyndats under covid-19, såsom större sändningsvolymer, mer frekvent användning av privata flygplan, ökad användning av vattenvägar och kontaktlösa metoder för att leverera narkotika till slutkonsumenter. Denna utveckling innebär fler utmaningar för tillsynsorganen och kräver mer samordnade och förebyggande åtgärder. Möjliga motåtgärder skulle kunna utformas angående följande (8): att främja internationellt samarbete för att bekämpa narkotikahandel, att främja utbyte och överföring av underrättelser som rör brottsbekämpning och effektiva förbudsmetoder och bästa praxis, att utveckla internationella mekanismer för ansvarsskyldighet och varutransport och att införa system för realtidsövervakning och realtidsdata för att snabbt upptäcka och hantera förändringar på narkotikamarknaden. EESK gläder sig åt att alla dessa element ingår i förslaget om att utöka det reviderade mandatet för den framtida byrån.

3.7

EESK anser att mandatet för den framtida byrån bör formuleras på ett tydligare sätt i syfte att

—	inkludera omfattande skyldigheter när det gäller kontrollerade narkotikaprekursorer (9); här finns en möjlighet att verkligen försvara allmänintresset och säkerställa rättvisa i kampen mot narkotika på nationell nivå, EU-nivå och internationell nivå,

—	ägna lika stor uppmärksamhet åt att förebygga som åt att stävja tillgången på narkotika, och åt stöd till beroendeavvänjning och narkotikaberoendes personers rehabilitering och återintegrering i samhället.

4. Bruk av narkotika och olagliga substanser

4.1

EESK betonar att det finns olika hypoteser kring bruket av narkotika och olagliga substanser som kan skada människors hälsa – särskilt när de tas utan medicinska skäl, utan läkares överinseende och upprepade gånger under lång tid. Eftersom ett sådant bruk kan framkalla ett beroende blir det mycket svårt för de berörda personerna att lösa situationen på egen hand, och stöd från sakkunniga organ och organisationer i det civila samhället är därför oumbärligt.

4.2

Vissa läkemedel som skrivs ut av läkare för att behandla olika hälsobesvär och sjukdomar, t.ex. bensodiazepiner eller opiater/narkotika, kan framkalla beroende om de inte tas enligt ordinationen. Detta kan leda till bedrägerier, såsom olaglig handel med recept eller läkemedel, och omfattas också av mandatet för den nya byrån. Under de senaste åren har förekomsten av nya bensodiazepiner och tillgången på dem ökat på narkotikamarknaden i Europa och i tilltagande grad även i Kanada och Förenta staterna. Sedan den 28 februari 2021 övervakar EMCDDA 30 nya bensodiazepiner genom EU:s system för tidig varning. Av dessa upptäcktes mer än 80 % för första gången mellan 2014 och 2020 (10). Det finns en tendens att en annan grupp läkemedel, opiater, som ordineras som smärtstillande medel av läkare, blandas med olaglig narkotika av brukare, vilket inte bara kan framkalla beroende, utan också utgör en stor hälsorisk och till och med kan orsaka livshotande komplikationer. Detta kan även leda till bedrägerier, t.ex. handel (både laglig och olaglig) med recept eller läkemedel.

4.3

Med tanke på de pågående kliniska prövningarna i Förenta staterna av substanser som för närvarande klassificeras som narkotika enligt EU-lagstiftningen (t.ex. MDMA, psilocybin, LSD) bör byrån ägna särskild uppmärksamhet åt samarbetet med EMA när det gäller framväxten inom 2–3 år av en EU-marknad för narkotika (egentlig narkotika, inte derivat) som klassificeras som läkemedel. Detta kan komma att leda till en tudelning, där en viss patientgrupp på laglig väg använder ett narkotikapreparat som är klassificerat som läkemedel, medan en annan grupp gör sig skyldig till brott genom att använda det olagligt. Det kan komma att ge upphov till en situation där friska personer som vill komma över ett narkotikapreparat från en laglig källa och som framställts enligt GMP-bestämmelserna, simulerar en psykiatrisk sjukdom för vilken läkemedlet (narkotikapreparatet) är officiellt registrerat.

4.4

EU står för närvarande inför stora utmaningar på grund av att det är relativt enkelt att framställa och saluföra icke-klassificerade substanser som kan framkalla beroende och skada människors hälsa, jämte hela det spektrum av substanser som är olagliga att bruka och sälja, t.ex. marijuana, heroin, kokain och amfetamin.

4.5

Narkotikahandlarna är ytterst innovativa och fortsätter att uppfinna nya substanser. Att identifiera, upptäcka, beskriva och förebygga uppkomst, spridning och bruk av dessa substanser är en annan del av byråns mandat. Blandmissbruket är nu också utbrett i EU och har en skadlig inverkan på folkhälsan. Den nya byrån bör ta itu med alla andra substansbaserade beroenden när dessa substanser tas tillsammans med olaglig narkotika.

4.6

Bruket av narkotika och olagliga substanser påverkar alla människor, eftersom det medför risken att utveckla ett beroende, vilket inte bara riskerar att fördärva en persons hälsa, utan också slå hela deras liv i spillror eftersom narkotikamissbruket gör att de fastnar i en ond cirkel som inte lämnar något utrymme för socialt liv, familj, utbildning, arbete eller annat. Risken för beroende är högre ju yngre och mindre erfaren och utbildad en person är, liksom för personer som står utanför arbetskraften och arbetslösa.

4.7

För att förhindra att missbrukare lär sig psykiska sjukdomssymtom, vars förekomst föranleder behandling med läkemedel (narkotika), bör övervakningen av internet fördjupas. Med hjälp av den information som finns tillgänglig på nätet är det för närvarande möjligt att få recept på narkotikaklassade läkemedel som används för att behandla vissa sjukdomar, såsom ADHD och depression. För att få tillgång till dem på laglig väg krävs endast en patientintervju och psykologiska tester, som vem som helst enkelt kan förbereda sig för med hjälp av offentligt tillgänglig information.

4.8

På grund av att alltfler personer använder läkemedel med beroendeframkallande substanser framstår det därför som motiverat att inbegripa byråns befogenheter i den bredare verksamheten kopplad till offentlig finansiering av denna typ av läkemedel. Offentlig finansiering av narkotikaklassade läkemedel, i en tid när vem som helst kan få vägledning från sociala medier om hur man genomgår psykologiska tester för att få tillgång till denna typ av läkemedel, utan ytterligare kontrollåtgärder, kommer att leda till missbruk av ersättningsberättigade läkemedel (narkotika), eftersom detta skulle vara billigare än att köpa dem från en narkotikahandlare.

5. Särskilda kommentarer

5.1

EESK instämmer i konstaterandet (11), som bekräftats av regelbundna kontakter med EMCDDA och dess berörda parter, att det finns en ökande klyfta mellan narkotikafenomenets komplexitet och centrumets nuvarande mandat. Inrättandeförordningen återspeglar inte narkotikafenomenets verklighet i dag och är inte i fas med de uppgifter som krävs av byrån för att hantera utmaningarna med narkotikafenomenet och förfrågningarna från de främsta berörda parterna.

5.2 Översyn av byråns mandat

5.2.1

I linje med sitt tidigare yttrande stöder EESK insatserna för att bekämpa olaglig spridning och användning av olaglig narkotika och är redo att stödja alla förebyggande kampanjer och åtgärder i detta syfte. Kommittén beklagar att våra tidigare rekommendationer om att nära involvera berörda organisationer i det civila samhället i byråns arbete inte har beaktats i förslaget.

5.2.2

EESK betonar behovet av att utöka byråns mandat genom att ge den mer moderna och framåtblickande strategier och verktyg, och stöder samtliga sju nya områden med utökade befogenheter. Kommittén beklagar att tillhandahållandet av information, upplysningskampanjer, åtgärder för att hjälpa till att lösa missbruksproblem och förebyggande åtgärder inte har formulerats på ett tydligare sätt och att deltagande av organisationer i det civila samhället, med det mervärde och de synergier som de tillför, inte har inkluderats i förslaget.

5.2.3

Byråns delade befogenheter med EMA när det gäller utskrivning av läkemedel bör också utökas när det gäller utformningen av utbildningen för läkare som skriver ut en kategori läkemedel som klassificeras som olaglig narkotika enligt EU-lagstiftningen.

5.2.4

EESK föreslår följande tillägg till vart och ett av de sju specifika målen, enligt följande:

—

För att bättre kunna ta itu med och fokusera på övervakning av blandmissbruk, dvs. ett beroendeframkallande bruk av andra substanser när dessa substanser tas tillsammans med narkotika, bör byrån betrakta blandmissbruket som utbrett bland narkotikabrukare och att det har en skadlig inverkan på folkhälsan. För att effektivt ta itu med detta fenomen krävs ett nära samarbete på regional och lokal nivå och en direkt medverkan av det civila samhällets organisationer.

—

De nationella kontaktpunkterna behöver extra stöd för att utveckla hotbedömningen, och verktyg för att informera anställda som är i kontakt med människor som använder narkotika, om ny utveckling när det gäller olaglig narkotika som skulle kunna ha en negativ inverkan på folkhälsan, tryggheten och säkerheten, eftersom kontaktpunkterna befinner sig i frontlinjen och hjälper till att öka EU:s beredskap att reagera på nya hot.

—

Det bör inrättas ett nätverk av kriminaltekniska och toxikologiska laboratorier som sammanför nationella laboratorier. Nätverket skulle främja utbyte av information om ny utveckling och nya trender, och skulle stödja utbildningen av kriminaltekniska narkotikaexperter. EESK välkomnar idén om ett nätverk av virtuella laboratorier i syfte att uppnå stordriftsfördelar. De skulle kunna byggas upp av kluster av medlemsstater på grundval av dessas geografiska närhet eller liknande riskprofil när det gäller import och spridning av narkotika.

—

Rollen för Europeiska nätverket för information om narkotika och narkotikamissbruk (Reitox) bör stärkas för att tillhandahålla en solid databas för utformning av effektiva upplysningsstrategier och förebyggande strategier, och bör ges möjlighet att utfärda varningar i händelse av att särskilt farliga substanser blir tillgängliga på marknaden. EESK ser en möjlighet att optimera medlemsstaternas datainsamling genom att införa en enhetlig vetenskaplig metod, inbegripet en automatiserad process för medlemsstaternas tillhandahållande av data, och även genom att koppla samman relevanta register och databaser.

—

Kampanjer för förebyggande och ökad medvetenhet om olaglig narkotika på EU-nivå bör tas fram, så att byrån kan agera utifrån sina analyser. Byrån bör också kunna stödja medlemsstaterna i utarbetandet av nationella kampanjer och, i nära samarbete med EMA, få utforma standardiserade visuella förpackningsanvisningar som bör vara obligatoriska för läkemedel som innehåller narkotika.

—	Forskning och stöd bör tillhandahållas, inte bara i hälsorelaterade frågor, utan även om narkotikamarknader och tillgång till narkotika, så att narkotikaproblematiken behandlas på ett mer övergripande sätt.

—	Byrån bör också spela en starkare internationell roll och stödja EU:s ledande roll inom narkotikapolitiken på multilateral nivå.

5.3 Metoder för att säkerställa att byrån fungerar smidigt

5.3.1

Den nya byrån måste se över medlemsstaternas fördelning av budgetmedel, och behovet av medel bör bedömas på grundval av tillgången till och kapaciteten hos de erkända och rekommenderade tjänsterna på narkotikaområdet. För att kunna uppnå resultat inom ramen för det utökande mandatet bör de nationella kontaktpunkterna vara försäkrade om att de kommer att erhålla tillräckliga ekonomiska resurser, på ett förutsägbart och stabilt sätt, snarare än att behöva konkurrera om bidrag.

5.3.2

Upplysning och förebyggande verksamhet, i enlighet med artikel 168.1 tredje stycket i EUF-fördraget, bör utvidgas till att omfatta särskilda åtgärder i lokalsamhällena och bör främja skapandet av en stödjande miljö för människor som brukar narkotika, så att de i sitt närområde kan få hjälp med att komma till rätta med sitt beroende. Det är viktigt att lokalsamhällena får arbetsplaner och omfattande stöd från myndigheterna och byrån.

5.3.3

EESK betonar att narkotikamissbruk är starkt kopplat till psykiska hälsoproblem och till tidigare trauman. När man arbetar för att motverka sådant missbruk bör man därför ta itu med de bakomliggande orsakerna, och byråns handlingsplan bör utformas utifrån det psykologiska stödarbetet med grupper som löper risk att bli beroende.

5.3.4

Uppgifter visar att det, utöver de samhällsgrupper som behöver psykologiskt stöd på grund av tidigare traumatiska upplevelser, också finns en grupp människor som sannolikt inte skulle ha utvecklat ett beroende om de inte hade smittats av covid-19. EESK rekommenderar därför att byråns befogenheter utökas, för att ta fasta på att människors känslighet för att utveckla ett beroende har ökat till följd av allvarliga långsiktiga effekter av covid-19.

5.3.5

Samtidigt kräver en effektiv tillämpning av förbudet mot olaglig narkotika ett ändamålsenligt arbete på en grundläggande nivå i samhället, så att människor som utvecklat ett beroende inte lämnas på egen hand utan får stöd i sitt val att inte börja bruka narkotika igen. Trots att det satsas alltmer offentliga medel på att bekämpa narkotikahandel återstår ett enormt problem med beroendeavvänjning. Därför skulle byrån, med beaktande av EU-medlemsstaternas bästa metoder, kunna inrikta en större del av sitt arbete på de psykologiska orsakerna till narkotikamissbruk.

5.3.6

En global och regional strategi för narkotikamarknaden i EU kräver spårning och en nära övervakning av utvecklingen när det gäller framställning av narkotika och olagliga substanser i regioner som traditionellt utgör risker, såsom Sydamerika, Afghanistan, Afrika, Kina, Turkiet och västra Balkan. De organiserade brottsliga sammanslutningarnas aktiva och ständigt ombytliga roll i att förändra dynamiken kring utbudet av och den olagliga handeln med narkotika kräver kontinuerliga och samordnade insatser på internationell nivå av alla berörda organ, särskilt de som arbetar med tillsyn och gränskontroll. Endast ett fördjupat samarbete kan bidra till kartläggningen av narkotikakorridorer så att de effektivt kan stängas ned.

5.4 Nationella kontaktpunkter

5.4.1

De nationella kontaktpunkternas roll och funktioner bör utökas. Det finns stora skillnader i hur de arbetar i de olika EU-länderna. Vissa nationella kontaktpunkter bedriver informativt och analytiskt arbete, vetenskaplig forskning, expertrådgivning och publiceringsverksamhet. Huvudmålen för de nationella kontaktpunkternas verksamhet bör omfatta mer metodövervakning, standardiserad datainsamling, utvärdering och klassificering samt bearbetning, lagring, analys och spridning av information om tillgång och efterfrågan på narkotika i EU. De nationella kontaktpunkterna bör utveckla narkotikapolitiken och aktiva åtgärder för att ta itu med situationen på området. De bör arbeta med att tillhandahålla information, stödja de nationella regeringarnas verksamhet och utforma den nationella politiken mot narkotika och narkotikamissbruk.

5.4.2

De nationella kontaktpunkterna är avgörande för att effektivt och snabbt kunna genomföra byråns nya mandat. Endast ett starkare och väl samordnat nätverk av nationella kontaktpunkter kan tillhandahålla relevant data – inte bara retroaktivt, utan framför allt – om framväxt, upptäckt och identifiering av nya skadliga substanser, möjliga distributionskanaler osv. Eftersom detta kräver uppbyggnad av en omfattande laboratoriekapacitet bör man främja regionala fackföreningar och kluster grupperade i högriskområden, t.ex. vid EU:s yttre gränser, nära typiska rutter för narkotikaimport osv.

5.4.3

De nationella kontaktpunkterna bör stödjas och utrustas så effektivt som möjligt med gemensamma riktlinjer och metoder för att kunna samla in jämförbara uppgifter och indikatorer, en grund för ett skiftat fokus på trygghets- och säkerhetsfrågor i stället för på kampen mot spridningen av narkotika och olagliga substanser.

5.4.4

Medlemsstaterna bör uppmuntras att utrusta de nationella kontaktpunkterna med mer resurser – bland annat information, teknik, finansiering osv. Man bör göra sitt yttersta för att hjälpa de nationella kontaktpunkterna att stärka sin kapacitet, så att de kan fullgöra det nya, utökade mandatet och spela en större roll.

5.4.5

Man bör komma ihåg att byrån, utöver att inrätta samhällsbaserade mekanismer för att bekämpa missbruk, i samarbete med medlemsstaterna bör bygga upp nationella samarbetssystem för att skapa och stödja gemensamma stödprogram för grupper som riskerar att fastna i ett narkotikamissbruk. Endast starka band som vuxit fram i det lokala samhället kan bidra till att minska narkotikabruket. Som ett exempel på sådana lösningar som redan har gett positiva resultat skulle byrån kunna använda de lösningar som redan har genomförts av den portugisiska regeringen.

5.4.6

EESK ser en möjlighet att förbättra de nationella kontaktpunkternas rapporteringssystem för att undvika att de lägger ytterligare tid och resurser på dubbelrapportering, eftersom de för närvarande måste rapportera till både den framtida byrån och FN.

Bryssel den 18 maj 2022.

Christa SCHWENG

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) EUT C 102 I, 24.3.2021, s. 1.

(2) EUT C 272, 8.7.2021, s. 2.

(3) Baserat på uppgifter från Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk (EMCDDA), Europeisk narkotikarapport 2021, www.emcdda.europa.eu.

(4) EUT C 56, 16.2.2021, s. 47; EUT C 34, 2.2.2017, s. 182; EUT C 177, 11.6.2014, s. 52; EUT C 229, 31.7.2012, s. 85; EUT C 69, 21.3.2006, s. 22.

(5) Strategin grundar sig först och främst på EU-rättens grundläggande principer och värnar i alla avseenden de värden som EU bygger på: respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, solidaritet, rättsstatsprincipen och de mänskliga rättigheterna. Strategin baseras också på folkrätten, Förenta nationernas (FN) tillämpliga konventioner, som utgör den folkrättsliga ramen för åtgärder mot fenomenet med olaglig narkotika, och den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna. Strategin beaktar den politiska utvecklingen på multilateral nivå och bidrar till att påskynda dess genomförande.

(6) En av de viktigaste slutsatserna i Europeisk narkotikarapport 2021: https://www.emcdda.europa.eu/edr2021_en.

(7) Europeisk narkotikarapport 2021.

(8) Europeisk narkotikarapport 2021.

(9) Sedan 1988 ingår kontrollerade narkotikaprekursorer i Förenta nationernas konvention mot olaglig hantering av narkotika och psykotropa ämnen. FN har infört detaljerade bestämmelser och krav angående kontroll av prekursorer som används för att framställa narkotika. Den 11 februari 2004 antog Europaparlamentet och rådet förordning (EG) nr 273/2004 om narkotikaprekursorer (EUT L 47, 18.2.2004, s. 1).

(10) ”New benzodiazepines in Europe – a review”, Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk, 2021. ISBN 978-92-9497-641-3.

(11) 2018/2019, Europeiska kommissionens utvärdering enligt konsekvensbedömningen i arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar.

26.8.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 323/95

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet – Hållbara kretslopp för kol

(COM(2021) 800 final)

(2022/C 323/16)

Föredragande: Arnold PUECH D’ALISSAC

Remiss	Europeiska kommissionen, 21.1.2022
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Sektionen för jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö
Antagande av sektionen	4.5.2022
Antagande vid plenarsession	19.5.2022
Plenarsession nr	569
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	221/0/4

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) menar att EU måste minska utsläppen av växthusgaser, öka kolsänkorna samt hitta alternativ till det fossila kolet i ekonomin för att uppnå målet om koldioxidneutralitet. EESK ställer sig följaktligen bakom tanken i kommissionens meddelande om att alla till buds stående medel och lösningar måste kombineras för att detta mål ska uppnås.

1.2

Kommittén stöder kommissionens meddelande i vilket två alternativ föreslås för koldioxidupptag och kolinlagring: naturbaserade lösningar (”carbon farming” – kolinlagrande jordbruk) och industriella tekniklösningar.

1.3

EESK anser att marksektorn (jordbruk, skogsbruk, torvmark osv.) kan spela en aktiv roll i kampen mot den globala uppvärmningen och samtidigt bidra till den övergripande balansen i livsmedelssystemet genom att tillhandahålla livsmedel i lämplig mängd, av god kvalitet och till överkomligt pris för alla, som det ska vara lönsamt att producera.

1.4

EESK betonar att frågan om hållbara kretslopp för kol bör behandlas ur ett helhetsperspektiv. Att öka kolsänkorna och i möjligaste mån ersätta fossilt kol leder oundvikligen till en ökning av producerad biomassa, vilket påverkar marksektorn.

1.5

Eftersom jordbrukssektorn är en naturlig utsläppskälla menar EESK att införandet av utsläppssnålare metoder kommer an på att man lyckas få till stånd ett hållbart kretslopp för kol. Lösningen på den ökande livsmedelsefterfrågan och användningen av morgondagens hållbara kretslopp för kol hänger till syvende och sist på jordbrukssektorns klimatanpassning.

1.6

Kommittén anser därför att kolinlagrande jordbruk inte bara bör ses som en affärsmöjlighet, utan som en av det framtida europeiska jordbrukets och skogsbrukets grundvalar och ett verktyg för att bekämpa klimatförändringarna, som bidrar till mer resilienta landsbygdsområden, i linje med den långsiktiga visionen för EU:s landsbygdsområden (1).

1.7

EESK anser att den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) inte på egen hand kan uppnå målen om koldioxidneutralitet, utan att den bör utgöra en politisk ram som banar väg för omställningen till ett koldioxidsnålt jordbruk (ett jordbruk som släpper ut mindre och binder mer). Investeringsstödet i den gemensamma jordbrukspolitiken kan och bör belöna kolinlagring ekonomiskt som en ekosystemtjänst och inkomststöd för jordbrukare, men kolinlagring bör inte göras till ett generellt villkor i GJP. Ännu viktigare är att kommittén anser att utvecklingen av koldioxidmarknaden måste främjas ytterligare.

1.8

Koldioxidkrediter bör fungera som ersättning för en tillhandahållen tjänst, nämligen att binda koldioxid från atmosfären, men måste även bidra till jordbrukssektorns omställning till koldioxidsnåla metoder. Det är därför nödvändigt att satsa på ett transparent och tillförlitligt system för koldioxidkrediter som tillgodoser behoven av kolinlagring och begränsar sektorns växthusgasutsläpp. Förtroendet för detta är avhängigt en certifiering som beaktar nationella förhållanden och kan anpassas till varje lands territoriella strategi.

1.9

Det kommer att behövas en tydlig och gemensam rättslig ram för att medlemsstaterna ska kunna utveckla det kolinlagrande jordbruket, med beaktande av de utmaningar för certifierade projekt för kolinlagring som identifierats i kommissionens meddelande.

1.10

EESK påtalar att medlemsstaterna inte står på jämbördig fot när det gäller kapaciteten att investera i och stödja kolinlagring samt att deras finansierings- och förvaltningskapacitet skiljer sig åt.

1.11

Eftersom gränsjusteringsåtgärderna för koldioxid inte i tillräcklig utsträckning skyddar jordbrukssektorn rekommenderar EESK att man även beaktar importerade produkter och ser till att både nya och befintliga handelsavtal tvingar exporterande länder att delta i hållbara kretslopp för kol.

1.12

När det gäller de industriella lösningarna, såsom permanent lagring av koldioxid i geologiska formationer eller mineralisering av kol i innovativa aggregat, anser EESK att dessa lösningar bör vara hållbara samt förebygga negativa konsekvenser för biologisk mångfald, ekosystem och samhällen.

1.13

Förslaget om kolinlagrande jordbruk måste ses som en del av den större omställningen till ett hållbart livsmedelssystem.

1.14

Man bör ta hänsyn till arbetstagarnas välbefinnande, förutsägbarhet i yrkeskarriären och arbetsvillkoren inom jordbrukssektorn samt behovet av skälig ersättning för att skapa förutsättningar för jordbrukare och arbetstagare att delta i och lyckas med omställningen till en koldioxidsnål ekonomi.

2. Allmänna kommentarer

Koldioxidneutralitet 2050: lösningen för att efterleva Parisavtalet

2.1

Den exponentiella ökningen av koncentrationen av växthusgaser i atmosfären sedan den industriella revolutionen har lett till en global temperaturökning. Forskarna är överens om att det är avgörande att vi uppnår nettonollutsläpp globalt senast 2050 och att de globala utsläppen måste nå sin topp senast 2025 för att uppvärmningen ska kunna begränsas till +1,5 oC (2).

2.2

IPCC uppskattar att störningarna i livsmedelsförsörjningen vid + 2 oC kan bli mycket stora i vissa delar av världen. Enligt FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO), väntas livsmedelsbehovet dessutom öka med 70 % mellan 2009 och 2050, till en befolkning på nio miljarder som ska förses med mat.

2.3

Eftersom vår livsmedelsproduktion till sin natur är beroende av klimatet måste vi snabbt anpassa oss för att rädda klimatet och livsmedelsförsörjningen.

2.4

Parisavtalet syftar till att begränsa den globala uppvärmningen till mellan 1,5 oC och högst 2 oC. EU har därför antagit den gröna given och förankrat målet om koldioxidneutralitet senast 2050 i klimatlagen. I detta syfte har EU tagit två avgörande initiativ.

—	Utsläppen av växthusgaser ska minska med minst 55 % fram till 2030 genom lagstiftningsförslaget om 55 %-paketet.

—	Kol ska återvinnas från avfallsflöden, från hållbara källor till biomassa eller från atmosfären (cirkulär ekonomi, hållbara bioekonomiska sektorer, tekniska lösningar för avskiljning och användning av koldioxid [CCU]).

Nödvändigheten att öka koldioxidupptaget

2.5

Med tanke på dessa omständigheter stöder EESK kommissionens meddelande i vilket två alternativ föreslås för koldioxidupptag och kolinlagring: naturbaserade lösningar (”carbon farming” – kolinlagrande jordbruk) och industriella tekniklösningar baserade på avskiljning och lagring av koldioxid direkt ur luften med hjälp av teknik som DACCS (direkt avskiljning och lagring av koldioxid) eller BECCS (avskiljning och lagring av koldioxid från biomassa).

2.6

Eftersom jordbruket på naturlig väg står för 11 % av EU:s utsläpp bidrar det till utsläppen av växthusgaser men kan också begränsa dem tack vare sin roll som sänka. Det bidrar också till bioekonomin genom att tillhandahålla icke-fossilt kol.

2.7

Det står därför klart att marksektorns mål är att delta i kampen mot den globala uppvärmningen och samtidigt bidra till den övergripande balansen i livsmedelssystemet genom att tillhandahålla livsmedel i lämplig mängd, av god kvalitet och till överkomligt pris för alla. Detta ska leda till en stabil sysselsättning av god kvalitet och det ska vara lönsamt att producera dessa livsmedel (se särskilt yttrandena ”Livsmedelstrygghet och hållbara livsmedelssystem” (3) och ”Mot en rättvis livsmedelskedja” (4)).

2.8

I kampen mot klimatförändringarna kommer det därför att krävas verktyg som möjliggör en rättvis omställning och som är tillgängliga för alla medlemsstater och jordbrukare.

3. Särskilda kommentarer

Målen för marksektorn: begränsning, kolinlagring och livsmedel

3.1

EU måste minska utsläppen av växthusgaser, öka kolsänkorna samt hitta alternativ till det fossila kolet i ekonomin för att uppnå målet om koldioxidneutralitet. EESK ställer sig följaktligen bakom tanken i kommissionens meddelande om att alla till buds stående medel och lösningar måste kombineras för att detta mål ska uppnås.

3.2

I enlighet med förslaget till ändring av LULUCF-förordningen (5) inom ramen för 55 %-paketet bör kolinlagrande jordbruk bidra till att nå målet om nettoupptag av 310 miljoner ton koldioxidekvivalenter i marksektorn senast 2030. EESK menar att det finns olika sätt att öka kolinlagringen, till exempel genom markförvaltning, skogsförnyelse och återställande av naturliga ekosystem (se kommitténs yttrande om detta (6)).

Naturbaserade lösningar

3.3

Det finns mer koldioxid lagrad i marken än i växter eller i atmosfären. Utsläppen från förbränning av fossila bränslen, industriella processer och förändrad markanvändning ackumuleras dock i haven och ökar dramatiskt koncentrationen av koldioxid i atmosfären, vilket är ett huvudproblem.

3.4

Genom bindning av koldioxid från atmosfären i växtmaterial, bioackumulering av organiskt material i jord, biobaserade material och användning av energi från lokalt odlad biomassa kan jordbruksverksamhet återvinna en del av det kol som släpps ut.

3.5

Kolinlagrande jordbruk fokuserar på att minska koldioxiden i atmosfären, men jordbruket släpper ut andra växthusgaser som måste begränsas (till exempel metan och kvävedioxid, som generar relativt mer hetta (per kg) än koldioxid). Djurhållning gör det möjligt att tillhandahålla organiska gödselmedel för vegetabilieproduktion och bidrar till livsmedelssystemet på ett cirkulärt sätt, i den mån boskap utfodras med lokalt odlat gräs, såsom beskrivs i yttrandet ”Fördelar med extensiv djurhållning och organiska gödselmedel inom ramen för den europeiska gröna given” (7).

3.6

Med tanke på dessa utmaningar och de olika lösningar som marksektorn tillhandahåller står det klart att frågan om hållbara kolcykler måste behandlas ur ett helhetsperspektiv. Man bör beakta den mångfald av ekosystemtjänster som tillhandahålls av jordbruksmark, utöver kolinlagring, samt dess varierande kolinlagringskapacitet beroende på parametrar som mark, klimat och biologi. Att öka kolsänkorna och i möjligaste mån ersätta fossilt kol leder oundvikligen till en ökning av producerad biomassa.

3.7

Eftersom jordbrukssektorn är en naturlig utsläppskälla kommer införandet av utsläppssnålare metoder att bidra till begränsningen av klimatförändringarna och ett hållbart kretslopp för kol. Att minska utsläppen, öka kolinlagringen och tillgodose den ökande livsmedelsefterfrågan samtidigt som man anpassar sig till klimatförändringarna (t.ex. deras negativa inverkan på skördarna) innebär också ett antal utmaningar som kräver innovation och stöd till sektorn.

3.8

EESK anser följaktligen att förslaget till ändring av LULUCF-förordningen är avgörande för att uppnå balans i klimatet på lång sikt och att kolinlagrande jordbruk inte bara bör ses som en affärsmöjlighet, utan som en av det framtida europeiska jordbrukets grundvalar.

3.9

Den globala livsmedelsförsörjningen bör tryggas, men att sätta ett värde på kol medför tre olika utmaningar, det vill säga

—	att binda koldioxid från atmosfären i marken,

—	att begränsa utsläppen av växthusgaser,

—	att anpassa jordbrukssektorn till klimatförändringarna.

3.10

Flera olika markförvaltningsmetoder tillåter en ökad kolinlagring, såsom bland annat

—	beskogning och återbeskogning,

—	skogsjordbruk och andra former av blandjordbruk som kombinerar vedartad växtlighet med växtodling eller animalieproduktion,

—	användning av fånggrödor, täckgrödor, reducerad jordbearbetning,

—	omställning av åkermark till trädesåker eller permanent gräsmark,

—	återställande av torvmark och våtmark.

3.11

Potentialen är stor – exempelvis är enligt initiativ 4/1 000 från INRAE (det franska nationella forskningsinstitutet för jordbruk, livsmedel och miljö) den maximala potentialen i Frankrike för ytterligare inlagring i det översta skiktet av jordbruksmarken (upp till 30 cm under markytan) 8,43 miljoner ton koldioxid per år.

3.12

I samband med målet om ”inget ianspråktagande av mark” senast 2050 i EU:s markstrategi (8) rekommenderar EESK ett adekvat skydd och en adekvat förvaltning av åkermark för att säkra dess funktion som kolsänka och källa till biomassa och noterar med tillfredsställelse att vissa medlemsstater arbetar med det (t.ex. i Estland håller lagstiftning om markanvändning på att utarbetas).

3.13

I meddelandet identifieras vissa utmaningar för certifierade projekt för kolinlagring, men inget svar ges i fråga om hur man ska hantera följande:

—	Bristande permanens – koldioxid som binds och lagras i mark samt i biomassa kan läcka ut i atmosfären, vilket omintetgör fördelarna med klimatbegränsningsåtgärder.

—	Övervakning, rapportering och verifiering av kolinlagring förblir en utmaning – en exakt kvantifiering av de tillkommande verkliga kostnaderna bör införas.

—	Kostnaderna för kolinlagringsmetoderna bör beaktas och jordbrukets utsläpp av växthusgaser bör minska.

3.14

Slutligen bör man inte förbise att minska utsläppen från jordbrukssektorn genom att anpassa dess metoder eller använda ny teknik, eftersom nyckelorden är återhållsamhet och minskade växthusgasutsläpp.

Lösningar baserade på industriell avskiljning, användning och lagring av kol

3.15

I meddelandet föreslås följande mål: varje ton koldioxid som avskiljs, transporteras, används och lagras av industrin senast 2028 bör rapporteras och redovisas enligt dess fossila, biogena eller atmosfäriska ursprung; minst 20 % av det kol som används i kemiska produkter och plastprodukter bör komma från hållbara icke-fossila källor senast 2030; fem miljoner ton koldioxid bör avlägsnas från atmosfären varje år och lagras permanent genom föregångarprojekt senast 2030.

3.16

Fossilt kol måste ersättas av mer hållbara kretslopp för kol från avfallsflöden, från hållbar biomassa eller direkt från atmosfären.

3.17

I den sjätte IPCC-rapporten (9) förklaras att 100–1 000 gigaton koldioxid måste avlägsnas före utgången av tjugohundratalet. De flesta nuvarande och möjliga framtida åtgärder för koldioxidupptag kan få en betydande inverkan på mark, energi, vatten eller näringsämnen om de används storskaligt. EESK anser att det behövs en effektiv styrning för att inte olika sorters markanvändning ska konkurrera med varandra, vilket kan få betydande konsekvenser för jordbruks- och livsmedelssystem, biologisk mångfald och andra ekosystemfunktioner samt ekosystemtjänster.

3.18

Det finns olika tekniker för industriell avskiljning, användning och lagring av koldioxid (användning av biomassa i byggnader, BECCS, DACCS, avskiljning och användning av koldioxid eller CCU osv.), som var och en medför fördelar och nackdelar. EESK noterar även att ingen enskild lösning utmärker sig (10).

3.19

BECCS-tekniken kan till exempel avskilja koldioxid från atmosfären samtidigt som den genererar värme och energi. Vi måste emellertid ta hänsyn till att det finns gränser för den använda biomassans hållbarhet. Projekten i Island och Skottland för direkt avskiljning från luften är dyra och i nuläget mycket energikrävande.

3.20

Jordbruket och skogsbruket är bioekonomins viktigaste aktörer. Den utgör en ”fotosyntesekonomi” som direkt återspeglar växternas unika förmåga att generera icke-fossilt kol av koldioxid från atmosfären.

3.21

Denna teknik för koldioxidupptag bör bli billigare och säkerställa fortsatt lagring och upptag av koldioxid. Teknik för avskiljning av koldioxid kan vara mycket energikrävande. Den kommer att behöva använda förnybar energi, vara hållbar samt förebygga negativa konsekvenser för biologisk mångfald, ekosystem och tillgången till mark.

4. Verktyg för att utveckla det kolinlagrande jordbruket i Europa

Europeiska unionen: fastställa baslinjen för ett koldioxidsnålt jordbruk

4.1

I kommissionens meddelande anges att användningen av den gemensamma jordbrukspolitikens nationella instrument (nationella strategiska planer) samt målen i LULUCF-förordningen inte kan vara något annat än gynnsam. LULUCF-förordningens syfte och mål är så viktiga att alla till buds stående medel måste användas.

4.2

Den gemensamma jordbrukspolitiken kan därför göra det möjligt att på lämplig förvaltningsnivå fastställa baslinjen för begränsningar av utsläpp, kolinlagring och anpassningar av sektorn, till exempel genom skydd av permanent gräsmark eller agroekologisk infrastruktur. Reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken år 2023 kommer också att göra det möjligt att intensifiera klimatåtgärderna genom miljösystem, eftersom den beaktar sociala villkor.

4.3

Med tanke på dessa olika mål menar EESK att den gemensamma jordbrukspolitiken inte enbart på egen hand kan uppnå målet om koldioxidneutralitet. Den borde utgöra den politiska ram som banar väg för omställningen till ett koldioxidsnålt jordbruk: ett jordbruk som släpper ut mindre och binder mer. EESK anser att investeringsstödet i den gemensamma jordbrukspolitiken kan och bör belöna kolinlagring ekonomiskt som en ekosystemtjänst och inkomststöd för jordbrukare, men kolinlagring bör inte göras till ett generellt villkor i den gemensamma jordbrukspolitiken. Ännu viktigare är att kommittén anser att utvecklingen av koldioxidmarknaden måste främjas ytterligare.

Koldioxidkrediter: en nödvändig investering för att utnyttja potentialen i åkermark

4.4

Det finns lösningar vad gäller anpassning och begränsning inom jordbruket, men de är kostsamma, riskabla och påverkar ibland lönsamheten på lång sikt.

4.5

EESK anser att skälig ersättning till jordbrukarna och arbetstagarna inom jordbrukssektorn samt långsiktig tillgång till markägande eller arrende är förutsättningar för att de ska kunna engagera sig i och lyckas med den koldioxidsnåla omställningen.

4.6

Enligt EESK kan man sätta ett värde på de positiva externa effekterna av klimatvänliga jordbruksmetoder genom privata avtal på en frivillig marknad och genom att utfärda koldioxidkrediter med ett marknadsvärde.

4.7

Utfärdandet av koldioxidkrediter kommer att kräva ett tätare samarbete med jordbrukarna och måste ta hänsyn till den internationella kontexten. Andra länder har redan tagit fram system för koldioxidkrediter: priset på de nyligen emitterade kinesiska koldioxidkvoterna låg på 5,20 euro/ton under 2021 och kan komma att uppgå till så mycket som 20,5 euro/ton 2030 (att jämföra med projekt i Europa för kolinlagrande jordbruk där priserna ligger på mellan 30 och 40 euro/ton) (11).

4.8

Det kommer därför att bli nödvändigt att utforma de europeiska koldioxidkrediterna så att de är konkurrenskraftiga samtidigt som de säkerställer miljöintegritet. Utan ett ekonomiskt och politiskt instrument blir det svårt för EU att finansiera och sälja det dyrare lokalt avskilda och undvikna kolet. Positiva externa effekter bör tillmätas ett värde, såsom dem inom ramen för det franska ”koldioxidsnålhetsmärket” (12).

4.9

Frankrikes märke belönar både kolinlagring och undvikande av utsläpp (från jordbrukssektorn av koldioxid, metan och dikväveoxid uttryckt i koldioxidekvivalenter). Detta gör det möjligt för alla jordbrukare att delta i en koldioxidsnål och agroekologisk omställning. Märket syftar således till att belöna en övergång till metoder som avsevärt minskar användningen av mineraliska kvävegödselmedel, tack vare en certifierad koldioxidkredit. Resultatet är effektivt, eftersom denna kredit även sätter ett värde på minskningar av dikväveoxidutsläpp.

4.10

EESK anser att koldioxidkrediter bör fungera som ersättning för en tillhandahållen tjänst, nämligen att binda koldioxid från atmosfären, men de måste även bidra till jordbrukssektorns omställning till koldioxidsnåla metoder och säkerställa arbetstagarnas välbefinnande, förutsägbarhet i yrkeskarriären och arbetsvillkoren inom jordbrukssektorn.

4.11

EESK rekommenderar därför att man satsar på ett transparent och tillförlitligt system för koldioxidkrediter som tillgodoser behoven av kolinlagring och begränsar sektorns växthusgasutsläpp. Hänsyn bör tas till befästandet av den roll som det civila samhället och arbetsmarknadens parter spelar, i synnerhet i bedömningen av koldioxidkrediternas sociala följder.

4.12

En socialt rättvis omställning till ett koldioxidsnålt samhälle

4.13

EESK påtalar att medlemsstaterna och jordbrukarna inte står på jämbördig fot när det gäller kapaciteten att investera i och stödja kolinlagring. Dessutom drabbas en del medlemsstater hårt av kriget i Ukraina, vilket kommer att hämma deras framtida investeringskapacitet när det gäller koldioxidbindning.

4.14

EESK vill se att man stöder och åtföljer företagens utbildningsinsatser riktade till sina anställda, så att företagen kan ställa om till kommande koldioxidsnåla modeller. Av detta skäl är det viktigt att beakta sociala villkor i statligt stöd som riktas till koldioxidinvesteringar, så att man i enlighet med ILO-konventionerna undviker lågavlönade, oskyddade och prekära arbetsvillkor. Tillgång till innovation och överföring av god praxis måste beaktas.

4.15

EESK betonar den enorma betydelsen av utbildning av och stöd till jordbrukare och arbetstagare inom jordbrukssektorn.

Bryssel den 19 maj 2022.

Christa SCHWENG

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) Se särskilt åtgärden ”Klimatåtgärder på torvmark med hjälp av kolinlagring i jordbruket” under flaggskeppsinitiativet ”Resilienta landsbygdsområden” (https://ec.europa.eu/info/strategy/priorities-2019-2024/new-push-european-democracy/long-term-vision-rural-areas_en).

(2) Andra delen i den sjätte utvärderingsrapporten från den mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC), offentliggjord den 28 februari 2022: https://www.ipcc.ch/report/sixth-assessment-report-cycle/.

(3) EUT C 194, 12.5.2022, s. 72.

(4) EUT C 517, 22.12.2021, s. 38:

(5) COM(2021) 554 final.

(6) EESK:s yttrande ”Inbegripande av utsläpp och upptag av växthusgaser från LULUCF” (EUT C 152, 6.4.2022, s. 192).

(7) EESK:s informationsrapport – ”Fördelar med extensiv djurhållning och organiska gödselmedel inom ramen för den europeiska gröna given”.

(8) EESK:s yttrande ”EU:s nya markstrategi” (EUT C 290, 29.7.2022, s. 131).

(9) https://www.ipcc.ch/report/sixth-assessment-report-working-group-ii/

(10) För mer information, se yttrandet på eget initiativ CCMI/190 med titeln ”Tekniker för upptag av koldioxid i syfte att minska koldioxidutsläppen inom industrin i EU” (ännu inte offentliggjort i EUT).

(11) https://www.citepa.org/fr/2021_07_b05/

(12) https://www.ecologie.gouv.fr/label-bas-carbone

26.8.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 323/101

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om minskade metanutsläpp inom energisektorn och om ändring av förordning (EU) 2019/942

(COM(2021) 805 final/2 – 2021/0423(COD))

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om de inre marknaderna för förnybara gaser och naturgaser och för vätgas

(COM(2021) 804 final – 2021/0424 (COD))

Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om gemensamma regler för de inre marknaderna för förnybar gas, naturgas och vätgas

(COM(2021) 803 final – 2021/0425 (COD))

(2022/C 323/17)

Föredragande:

Udo HEMMERLING

Remiss	Europaparlamentet, 17.2.2022 och 7.3.2022 Europeiska unionens råd, 23.2.2022 och 3.3.2022
Rättslig grund	Artiklarna 114.1, 194.2 och 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Transporter, energi, infrastruktur och informationssamhället
Antagande av sektionen	2.5.2022
Antagande vid plenarsessionen	19.5.2022
Plenarsession nr	569
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	184/2/2

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Efter Rysslands invasion av Ukraina och de efterföljande sanktionerna mot Ryssland och Belarus har EU lagt in en högre växel för snabbt att anpassa sin energipolitik, särskilt när det gäller naturgas. Europeiska kommissionen har lagt fram meddelandet ”REPowerEU”, om hur EU ska bli oberoende av ryska fossila bränslen senast 2030, och de första stora stegen planeras redan för 2022. Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) stöder på det hela taget denna krävande ansats och rekommenderar att kommissionen tar fram ett uppdaterat förslag till detta gasmarknadspaket som återspeglar den nya situationen.

1.2

EESK välkomnar kommissionens avsikt att påskynda omställningen till förnybara gaser, vilket är brådskande med tanke på den fortlöpande klimatförändringen. De bör främst användas inom sektorer där det är svårt att fasa ut fossila bränslen eller när det saknas alternativa tekniska lösningar, såsom direkt elektrifiering inom slutanvändning.

1.3

I förslaget delas gas- och vätgassystemet upp i två separata system. Det innebär att kraven skulle se ytterst olika ut, enligt gaspaketets regler. EESK anser att de skilda och restriktiva kraven för de två systemen är oproportionerliga. De potentiella synergieffekterna av att gemensamt utveckla, driva och underhålla de två systemen genom gemensam reglering bör tillvaratas.

1.4

Kommittén anser att det bör vara möjligt att fullt ut handla med förnybar gas på den gemensamma marknaden. Därför bör ett enhetligt, EU-omfattande system för kvalitets- och hållbarhetsstandarder för gaser införas redan från första början.

1.5

EESK framhåller den särskilda roll som biometan spelar när det handlar om att utveckla en större försörjning av förnybar gas, för den cirkulära ekonomin och för det regionala mervärdet. Detta skulle också gynna ett hållbart jordbruk genom att minska utsläppen av växthusgaser.

1.6

Utsläppen av fossil metangas är underrapporterade. Vi är väl medvetna om att det mesta metanläckaget sker utanför EU och att det därför är nödvändigt att införa en EU-importstandard för metanprestanda i förordningen.

2. Sammanfattning av kommissionens förslag

2.1

Europeiska kommissionens tre förslag från december 2021 är en del av 55 %-strategin (”Fit for 55”) för att påskynda minskningen av växthusgasutsläpp till 2030 och göra framsteg på vägen mot klimatneutralitet senast 2050. Syftet är att anpassa EU:s gasmarknadsregler för omställningen till förnybara och koldioxidsnåla gaser och att utvidga dessa regler till att omfatta en vätgasmarknad i EU.

2.2

Den senaste gången regelverket för en gemensam gasmarknad anpassades väsentligt var 2009. Hittills har tyngdpunkten legat på regleringsfrågor som rör effektivitet, handel, nät, konkurrens och konsumentinformation. Detta håller nu på att utvidgas radikalt till att omfatta regler för omställningen till förnybar energi.

2.3

Företräde ges åt förnybara, koldioxidnegativa, koldioxidfria och/eller koldioxidsnåla gaser på marknaden.

2.4

En inre marknad och ett nät för vätgas kommer att inrättas och utvecklas i enlighet med reglerna för EU:s gasmarknad. Kommissionen föreslår dock att det befintliga gasnätet och det framtida vätgasnätet inte får drivas av en enda operatör. Detta förslag kommer att gälla även om en befintlig gasnätoperatör också utvecklar ett vätgasnät (s.k. horisontell åtskillnad).

2.5

Dessutom läggs en förordning om minskning av metanutsläpp i gassektorn fram för första gången. Målet för EU:s metanstrategi att övervaka och minska energisektorns metanutsläpp omvandlas på så sätt till särskilda regler.

3. Behovet av en uppdatering efter Rysslands aggression mot Ukraina

3.1

Den ryska invasionen av Ukraina orsakar ett stort lidande för det ukrainska folket. Deras civila och militära motstånd måste understödjas. Till följd av sanktionerna mot Ryska federationen och Belarus bör Europeiska unionen se över sin energipolitik, särskilt importen av naturgas från Ryssland.

3.2

I mars 2022 lade kommissionen fram en ny plan, REPowerEU, för hur unionen ska bli oberoende av fossila ryska bränslen senast 2030. Det kommer att bli en enorm utmaning för den europeiska ekonomin och det europeiska samhället att minska efterfrågan på rysk gas med två tredjedelar före årsskiftet. I meddelandet behandlas många nya prioriteringar för energitrygghet, gaslagring, energipriser och biometan som är kopplade till gasmarknadspaketet från december 2021. Ett obligatoriskt instrument för att öka användningen av förnybar gas, inklusive biometan, bör diskuteras.

3.3

För att uppnå en enhetlig gasmarknadspolitik rekommenderar EESK att kommissionen utarbetar ett uppdaterat förslag till detta gasmarknadspaket. Detta bör inbegripa ett förslag om att påskynda tillståndsförfarandena för gas- och vätgasinfrastruktur.

4. Allmänna kommentarer

4.1

EESK välkomnar kommissionens avsikt att påskynda omställningen till förnybara gaser, vilket är brådskande med tanke på den fortlöpande klimatförändringen. Gassektorn måste på ett omfattande sätt bidra till minskade koldioxidutsläpp och sektorsintegration inom ramen för den gröna given. Koldioxidsnåla gaser är också nödvändiga för denna omställning, och höga hållbarhetskrav måste uppfyllas här. De bör främst användas inom sektorer där det är svårt att fasa ut fossila bränslen eller när det saknas alternativa tekniska lösningar, såsom direkt elektrifiering inom slutanvändning.

4.2

Kommittén är medveten om det åtagande om klimatneutralitet som EU har förankrat i klimatlagen. På grundval av detta åtagande bör man i EU:s politik beakta de särskilda fördelarna med elsystem och gassystem. Elnäten kan transportera förnybar solenergi och vindkraft med små omvandlingsförluster. Gasnäten kan använda stora lagringsanläggningar och sörja för långväga transporter. Inom gassektorn bör förnybara och, i mindre utsträckning, koldioxidsnåla gaser ges företräde på marknaden. Framför allt bör vätgas stå i fokus i sektorer där det är svårt att fasa ut fossila bränslen, såsom stål, cement, keramik och långdistanstransporter.

4.3

Med tanke på att koldioxid stannar kvar i atmosfären under lång tid måste det bindande mål om klimatneutralitet senast 2050 som fastställs i EU:s klimatlag säkerställas. Ytterligare åtgärder måste vidtas om detta mål inte uppnås under de kommande åren, särskilt om det visar sig att metanutsläppen från energisektorn har en större inverkan på klimatet än vad som för närvarande uppskattas.

4.4

Effektiva gasnät och effektiv gaslagring – och, i framtiden, vätgasnät och vätgaslagring – behövs, eftersom de är en viktig beståndsdel i en trygg och överkomlig energiförsörjning. De bör utvecklas på ett sätt som gör att de kompletterar elsystemet. På så sätt kan gas- och vätgassektorn bidra till att minska beroendet av ryska fossila bränslen.

4.5

En snabbare omställning till förnybara gaser kan bidra till att diversifiera gasförsörjningen i EU. Koldioxidpriserna på fossila bränslen kommer att driva på denna omställning.

4.6

Kommissionens förslag syftar till att underlätta och utvidga marknadstillträdet för förnybara och koldioxidsnåla gaser, inklusive vätgas, på den gemensamma marknaden. EESK anser att denna ansats är användbar. Men räcker den för att hjälpa förnybara gaser att slå igenom? Vi föreslår att man också bör överväga att genom lagbestämmelser ge uttrycklig prioritet för förnybara gaser i näten. Liknande prioritetsregler kring inmatning finns redan inom elsektorn i vissa medlemsstater, och skulle kunna tjäna som modell för omställningen.

4.7

EESK anser att den befintliga gasinfrastrukturen måste användas och vidareutvecklas alltefter behov, så att målet om klimatneutralitet kan uppnås. Kommittén är positiv till den särskilda tonvikten på att inrätta en vätgasmarknad och ett vätgasnät. Vi ifrågasätter emellertid behovet av en strikt åtskillnad mellan naturgas- och vätgasnät i linje med konkurrenslagstiftningen.

4.8

I förslaget fastställs två separata system: ett gassystem, där fossil energi byts ut mot förnybar, och ett system för vätgas. Det innebär att kraven på de båda systemen skulle se ytterst olika ut, enligt gaspaketets regler. Detta skulle leda till att tekniska och ekonomiska synergieffekter mellan de två systemen blockeras. EESK ifrågasätter om de skilda och restriktiva kraven för de två systemen är nödvändiga och proportionerliga. De potentiella synergieffekterna av att gemensamt utveckla, driva och underhålla de två systemen genom gemensam reglering bör tillvaratas. Man bör öppna för möjligheten att kunna ansluta separata, lokala nätavsnitt.

4.9

Kommissionens förslag syftar till att möjliggöra en snabb marknadsutveckling för så kallad koldioxidsnål vätgas samt för verkligt förnybar vätgas. Syftet med denna breda strategi är att få till stånd en snabb och konkurrenskraftig utbyggnad av vätgas på marknaden. EESK anser att man måste se till att verkligt förnybar vätgas fortsätter att prioriteras framför vätgas som produceras med fossila bränslen.

4.10

Elektrolys och ångreformering är de mest kända och etablerade kemiska processerna för produktion av vätgas. Pyrolys och biologiska processer (fermentering) samt biogen koldioxid från biogasbearbetning kan också användas. Beroende på processen kan olika energikällor eller råvaror användas för att producera förnybar vätgas, såsom förnybar el, förnybar gas eller till och med hållbar biomassa. Skapandet av en vätgasekonomi väntas därför leda till en blandning av olika tekniker och anläggningsstorlekar. Utvinning av vätgas från rymden är ett annat alternativ som bör uppmärksammas.

4.11

I princip rekommenderar EESK en öppen marknadsmodell för utvecklingen av en vätgasekonomi, där särskild hänsyn tas till små och medelstora företag. Det skulle innebära att förnybar gas eller vätgas kan produceras lokalt från förnybar el utanför nätet, biogena restprodukter och avfall eller återvunnet material. Detta kräver lika tillträde till nät och marknader. Dessutom bör särskild uppmärksamhet ägnas åt mindre operatörer och nya aktörer på marknaden (inklusive energigemenskaper) som producerar förnybara gaser, t.ex. biometan. Mindre och nya aktörer på gasmarknaden behöver särskilt stöd eftersom de måste göra stora investeringar med relativt låg lönsamhet. Åtminstone dessa operatörer bör ha garanterat tillträde till distributionsnät.

4.12

EESK framhåller den särskilda roll som biometan spelar när det handlar om att utveckla en större försörjning av förnybar gas. I mars 2022 fastställde kommissionen ett nytt mål på 35 miljarder kubikmeter biometan senast 2030. Det finns fortfarande många outnyttjade källor till biomassa som inte konkurrerar med målen för en hållbar livsmedelsproduktion och naturskyddet. Om bi- och restprodukter från jordbruket användes för biometan skulle det hjälpa sektorn att minska sin klimatpåverkan. Jordbrukarna kommer på så sätt även ha tillgång till mer gödselmedel, vilket innebär ytterligare kliv framåt i riktning mot en cirkulär ekonomi och regionalt mervärde.

4.13

Höga säkerhetsstandarder för gas och vätgas har redan fastställts för att skydda de anställda och miljön. I och med en ökad användning av vätgas i framtiden kommer de förebyggande åtgärderna att spela en ännu viktigare roll.

5. Särskilda kommentarer

Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om gemensamma regler för de inre marknaderna för förnybar gas, naturgas och vätgas

5.1

Artikel 2 i direktivet innehåller en ny definition av ”koldioxidsnål vätgas”. Definitionerna av ”koldioxidsnål gas” och ”koldioxidsnåla bränslen” bygger på dem i direktivet om förnybar energi. Ett tröskelvärde för minskning av växthusgasutsläppen på 70 % måste uppnås. Definitionen av ”koldioxidsnål vätgas” bör ses över för att se om den hindrar övergången till förnybar gas. Å ena sidan verkar det behövas så kallad blå vätgas (dvs. vätgas som produceras av naturgas med avskiljning av koldioxid) för att snabbt uppnå en betydande vätgasproduktion. Å andra sidan får behovet av att utveckla en produktion av ”verkligt” förnybar vätgas inte hindras eller fördröjas genom att man främjar koldioxidsnål vätgas. Båda bör säkerställas i direktivet. Följaktligen bör förnybara gaser prioriteras.

5.2

I artikel 8 i direktivet föreskrivs certifiering av förnybara och koldioxidsnåla gaser. I linje med direktivet om förnybar energi kommer detta att ske med hjälp av det massbalanssystem som redan inrättats för förnybara bränslen inom transportsektorn. Gasindustrin anser att olika nationella kontrollsystem skapar hinder för gränsöverskridande handel med förnybara gaser. EESK anser att en genomgående certifiering av förnybara gaser är nödvändig och föreslår därför att ett enhetligt EU-omfattande system för kvalitets- och hållbarhetsstandarder för gaser införs redan från början. Det bör omfatta uppdaterade ursprungsgarantier som även inkluderar information om växthusgaser och hållbarhetskriterier. Detta kommer att öka likviditeten på gasmarknaden i takt med att fossila bränslen fasas ut.

5.3

I artiklarna 13 och 14 i direktivet fastställs för första gången bestämmelser om ”aktiva kunder” (prosumenter) och energigemenskaper. EESK välkomnar att kommissionen har tagit fasta på kommitténs ståndpunkt (1). Detta ger kunderna ett diversifierat gasutbud och säkerställer större konkurrens på gasmarknaden. Prosumenter och energigemenskaper stimulerar dessutom den regionala utvecklingen eller landsbygdsutvecklingen och driver på digitaliseringen av energisektorn.

5.4

I artikel 27 i direktivet föreskrivs det att avtal om leverans av fossil gas måste upphöra senast 2049 eller inte får löpa längre än så. EESK tvivlar på att fastställandet av ett slutdatum i lagstiftningen är en god idé när det gäller vissa leveransavtal inom den privata sektorn, eftersom detta kan strida mot den marknadsekonomiska principen om tillgång och efterfrågan. Samtidigt ligger 2049 alltför långt fram för att vara förenligt med det bindande målet om klimatneutralitet i EU:s klimatlag med tanke på hur länge växthusgaser stannar kvar i atmosfären. Om kommissionen beslutar att gå vidare med slutdatumet för avtal bör det ligga ungefär ett årtionde tidigare för att vi ska kunna fullgöra våra miljöåtaganden och särskilt mot bakgrund av REPowerEU-initiativet, där den nödvändiga omställningen till förnybar energi prioriteras.

5.5

I direktivet (artikel 62 och följande artiklar) föreskrivs också åtskillnad mellan producenter, handlare, nätoperatörer och systemansvariga för lagringssystem i vätgasnät, i enlighet med gasnätsbestämmelserna. EESK stöder denna konkurrensinriktade ansats, men påpekar att den skulle kunna ligga i vägen för tidskritiska initiativ om att bygga vätgasnät. Direktivets undantagsregler ska gälla fram till slutet av 2030. En ytterligare förlängning bör därför utvärderas. Krav på rättslig åtskillnad mellan gasnätoperatörer och vätgasnätoperatörer skulle göra det svårare att omvandla och bygga upp den infrastruktur som behövs för att uppnå klimatmålen. Ett sätt att fasa ut fossila bränslen från gassektorn vore att anpassa och omvandla den befintliga gasinfrastrukturen till att transportera ren vätgas. EESK anser följaktligen att det vore värt att diskutera undantag från bestämmelserna om åtskillnad när det gäller vätgasnätet. Precis som i gasnätsbestämmelserna bör det i vätgasnätsbestämmelserna också göras skillnad på överförings- och distributionsnätsnivåerna och fastställas särskilda krav på åtskillnad.

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om de inre marknaderna för förnybara gaser och naturgaser och för vätgas (omarbetning)

5.6

Artikel 4 i den reviderade gasförordningen innehåller en bestämmelse om att en medlemsstat får tillåta finansiella överföringar mellan reglerade tjänster för gas och vätgas. EESK kan stödja denna ansats.

5.7

I förordningen (artikel 6 och följande artiklar) föreskrivs icke-diskriminerande marknadstillträde till vätgasnät och lagringsanläggningar i enlighet med gasnätsbestämmelserna. EESK stöder denna ansats.

5.8

I artikel 16 i förordningen föreskrivs tariffrabatter för förnybara och koldioxidsnåla gaser. EESK stöder detta.

5.9

Enligt artikel 20 i förordningen måste en vätgashalt på upp till 5 % godtas vid överföring av gas mellan medlemsstaterna. EESK anser att man på nytt bör undersöka om det innehåll som blandas in kan överstiga 5 %, samtidigt som man ser till att nätet fungerar smidigt ur teknisk synvinkel. Detta skulle underlätta marknadstillväxten för förnybara gaser genom blandning.

5.10

I förordningen (artikel 39 och följande artiklar) föreskrivs ett gradvis inrättande av ett europeiskt nätverk av operatörer av vätgasnät (ENNOH). Med tanke på de potentiella synergieffekterna mellan gas och vätgas bör det organiseras i nära samarbete med befintliga Entso-G. EESK understryker den viktiga roll som detta nätverk spelar för att skapa en inre marknad för vätgas i EU. Av denna anledning måste man se till att nätverket är öppet för nya aktörer. De små och medelstora företagens särskilda konkurrensintressen måste respekteras.

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om minskade metanutsläpp inom energisektorn

5.11

EU står för endast 5 % av världens metanutsläpp (2). Merparten av metanutsläppen från import av naturgas har sitt ursprung utanför EU. En internationell strategi som inbegriper import av energi är fortfarande avgörande för att bekämpa metanutsläppen i energisektorn.

5.12

EESK anser att en EU-ram för att begränsa eller minska metanutsläppen i energisektorn är en god idé. Man bör se till att övervakningskraven för gassektorn är genomförbara, till exempel när det gäller mätning, rapportering och verifiering av utsläppsdata. Detta bör inbegripa fastställande av lämpliga tidsfrister för inspektioner utifrån anläggningarnas olika ålder och tekniska skick. Befintliga industriinitiativ för att minska utsläpp bör beaktas (metanpartnerskapet för olja och gas (OGMP)), liksom behovet av att stärka det internationella samarbetet inom ramen för initiativ såsom den globala utfästelsen om metan och koalitionen för klimat och ren luft.

5.13

Det föreligger för närvarande en stor underrapportering när det gäller data över utsläpp av fossil metan. EESK välkomnar förslagen om övervakning, rapportering och verifiering, särskilt när de tillämpas för att förhindra läckage längs gasledningar. Initiativ såsom internationella observatoriet för metanutsläpp (IMEO) och användning av satellitteknik för att upptäcka sådant läckage bör effektiviseras och prioriteras. Omotiverad ventilering och fackling bör förbjudas i EU. Undantag från denna regel bör begränsas till nödsituationer och säkerhetsrelaterade situationer. När det gäller biometan har flera EU-medlemsstater redan infört tekniska åtgärder och lagstiftningsåtgärder för övervakning och undvikande. Detta kan kanske vara till hjälp för att bedöma metanutsläpp vid utvinning av fossila bränslen.

5.14

Vi är väl medvetna om att det mesta metanläckaget sker utanför EU och att det därför är nödvändigt att införa och verkställa en EU-importstandard för metanprestanda i samband med gasimport. En sådan importstandard bör utgöra ett riktmärke för godtagbara utsläpp i tidigare led. Denna standard bör redan utvecklas inom ramen för denna förordning. Dessutom bör man överväga att inkludera metanutsläpp i tidigare led i prissättningssystemet för koldioxid.

5.15

Förslaget om att minska metanutsläppen är inriktat på energisektorn. EESK upprepar betydelsen av metanutsläpp från jordbruket. Såsom anges i kommissionens metanstrategi bör jordbrukarna få stöd för att minska metanutsläppen. Detta skulle kunna bestå i att införa en bestämmelse i den gemensamma jordbrukspolitiken om åtgärder för att belöna jordbrukare som minskar sina metanutsläpp.

Bryssel den 19 maj 2022

Christa SCHWENG

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) Yttrande TEN/761 – Energipriser (EUT C 275, 18.7.2022 s. 80).

(2) Se yttrandet TEN/725 – Metanstrategin (EUT 2021/C 220/05, s. 47).

26.8.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 323/107

(COM(2021) 811 final)

(2022/C 323/18)

Föredragande: Mateusz SZYMAŃSKI

Remiss	Europeiska kommissionen, 21.1.2022
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Transporter, energi, infrastruktur och informationssamhället
Antagande av sektionen	7.4.2022
Antagande vid plenarsessionen	18.5.2022
Plenarsession nr	569
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	203/1/8

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

EESK välkomnar kommissionens meddelande om en EU-ram för mobilitet i städer. Dokumentet offentliggörs vid en lämplig tidpunkt, med tanke på utmaningarna i samband med behovet av att skydda miljön och i samband med covid-19-pandemin, som förändrar vårt sätt att tänka om mobilitet och, mer allmänt, om livet och arbetet i städer. Det är nödvändigt att hitta rätt balans mellan miljöskydd och inkluderande mobilitet i städer. Behovet av att begränsa utsläppen bör inte leda till minskad mobilitet eller till att vissa grupper stängs ute från mobilitet.

1.2

Rätten till mobilitet bör erkännas som en grundläggande mänsklig rättighet som också ingår i den europeiska pelaren för sociala rättigheter. Kommittén efterlyser därför ambitiösa EU-åtgärder för att göra stadstransporterna mer inkluderande. Mobilitet bör ses som en faktor som kan främja jämlikhet, framför allt lika möjligheter.

1.3

Vi uppmanar företrädare för myndigheter på olika nivåer att samarbeta, med deltagande av företrädare för det civila samhället och medborgarna, för att förbättra mobiliteten, inte bara i städer utan mer allmänt i funktionella stadsområden (inbegripet stadsnära områden och landsbygdsområden). Framför allt efterlyses inrättandet av planer för hållbar mobilitet i städer och planer för hållbar logistik i städer samt fysiska planer som sträcker sig utanför stadsgränserna. Detta bör återspeglas i arbetet med översynen av TEN-T i den mån det avser urbana knutpunkter. Kommittén anser att dessa nav bör vara gemensamma kontaktpunkter.

1.4

EESK efterlyser dessutom en deltagandebaserad strategi för planeringsprocessen. Kommittén anser att alla transportaktörer i stadsområden måste delta för att det ska ske en förändring i önskad riktning. Vi välkomnar därför förslaget om att ändra sammansättningen av expertgruppen för mobilitet i städer och att öppna upp den för personer utanför den offentliga förvaltningen. EESK föreslår att expertgruppens sammansättning utvidgas till att omfatta företrädare för olika samhällsgrupper och personer med olika bakgrund, särskilt ungdomar. Kommittén skulle också vilja delta i detta organs arbete. Samtidigt anser vi att en sådan strategi skulle kunna gynna främjandet av planer för hållbar mobilitet respektive logistik i städer. EESK vill också betona vikten av att öka passagerarnas och företagens medvetenhet om utbudet av mobilitet och logistik i städer, särskilt när det gäller att optimera bilanvändningen. Utbildningens roll och ett brett samarbete mellan olika institutioner och organisationer är av mycket stor vikt.

1.5

Det är ytterst viktigt att tillräcklig långsiktig finansiering säkerställs för mobilitetsåtgärder. EU:s medlemsstater och lokala myndigheter uppmuntras att anslå egna medel, vilket tillsammans med inrättandet av planer för hållbar mobilitet respektive logistik i städer kan visa på en politisk vilja att åstadkomma förändring på detta område. Man bör överväga att anslå särskilda medel till utveckling av transportinfrastruktur inom ramen för EU:s fonder.

1.6

Kommittén betonar att åtgärder bör vidtas för att göra det mer attraktivt att arbeta inom mobilitet i städer, särskilt i kollektivtrafiken, där det råder brist på personal och där personalens medelålder blir allt högre. Lösningar måste utarbetas för att förbättra anställningsvillkoren genom social dialog. Detta gäller även dem som arbetar via digitala plattformar som erbjuder mobilitetsrelaterade tjänster. Kommittén påminner om kommissionens förslag om att förbättra villkoren vid plattformsarbete. Ett ändamålsenligt genomförande av direktivet bör säkerställas.

1.7

Vi konstaterar att kollektivtrafiken har en särskild roll när det gäller att förbättra mobiliteten i städer och stadsnära områden. Detta transportsätt bör tillhandahålla tjänster av hög kvalitet och vara tillgängligt. Säkerheten har en icke försumbar betydelse i den nuvarande hälsosituationen. Därför efterlyser EESK ambitiösa åtgärder för att stärka kollektivtrafiken, i synnerhet som den har en särskild inverkan när det gäller att förbättra lika möjligheter.

1.8

Digitaliseringens utveckling skapar nya möjligheter och risker. EESK erkänner de digitala lösningarnas potential och stöder deras utveckling. Det måste dock säkerställas att framväxten av nya verktyg på mobilitetsområdet inte begränsar tillgången till mobilitet för dem som av olika skäl inte kan eller inte har förmåga att använda dem. Det är därför särskilt viktigt att de digitala färdigheterna och säkerheten i den digitala miljön förbättras. Dessutom efterlyser vi respekt för principerna om öppenhet och demokratisk styrning när det gäller data som erhålls genom digitala tillämpningar.

1.9

EESK stöder insatserna för att utarbeta tillförlitliga och jämförbara indikatorer för mobilitet. Användningen av de indikatorer som ingår i FN:s mål för hållbar utveckling 11 bör prioriteras. Det är viktigt att vara medveten om att insamling och sammanställning av data innebär en betydande ansträngning för förvaltningarna. Kommittén efterlyser därför stöd till förvaltningar på olika nivåer i denna process.

2. Inledning

2.1

Statistiken om mobilitet i städer visar på omfattningen av den utmaning som det innebär att förändra beteenden och val i samband med mobilitet. (1) Stadsinvånarna är fästa vid sina bilar. Detta får sociala, ekonomiska och miljömässiga konsekvenser. Omfattningen av utmaningen att ställa om till hållbar mobilitet har också lyfts fram av Europeiska revisionsrätten, som i sin rapport påpekar att det inte finns några ”tydliga tendenser mot mer hållbara transportsätt” (2).

2.2

I meddelandet lägger kommissionen fram förslag till åtgärder för att på ett mer beslutsamt sätt ändra det sätt på vilket mobiliteten i städer organiseras. Som kommissionen påpekar är målet att övergå från en strategi som bygger på att säkerställa ett smidigt trafikflöde till en mer hållbar rörlighet för personer och varor.

2.3

Enligt kommissionen skulle detta innebära en förstärkning av strukturen för kollektiv transport, inbegripet kollektivtrafik, bättre möjligheter till aktiv mobilitet samt effektiv, utsläppsfri stadslogistik och leveranser den sista kilometern. Multimodalitet som genomförs med hjälp av digitala lösningar bör vara av avgörande betydelse. Syftet är att skapa bättre förbindelser mellan stadsområden och stadsnära områden och öka effektiviteten.

2.4

Meddelandet bör ses mot bakgrund av den dubbla omställningen på energiområdet och det digitala området. När det gäller transporter bör en förstärkt strategi för urbana knutpunkter inom ramen för TEN-T, inbegripet främjande av multimodalitet inom både passagerar- och godstransport, bidra till genomförandet av omställningen. Detta innebär också att man fullt ut måste utnyttja de möjligheter som digitaliseringen erbjuder.

3. Allmänna kommentarer

3.1

EESK delar kommissionens synpunkter och rekommendationer. Städerna och mobiliteten i städerna måste utvecklas och anpassas till nya förhållanden. Mobilitet i städer betraktas med rätta som ett brett begrepp som omfattar allt det som händer i staden, vilket bör göra det möjligt att uppnå ekonomiska, sociala och miljömässiga mål. Detta är viktigt med tanke på svårigheterna i transportsektorn på grund av covid-19-pandemin. Samtidigt ser EESK kollektivtrafiken som en del av politiken för att minska ojämlikheterna, särskilt i fråga om lika möjligheter.

3.2

Kommittén betraktar mobilitet som en grundläggande rättighet. Det följer av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, enligt vilken var och en har rätt att fritt förflytta sig. Det är också viktigt att påminna om den europeiska pelaren för sociala rättigheter, enligt vilken var och en ”har rätt till väsentliga tjänster av god kvalitet, inklusive […] transporter […]”. EESK noterar dock att den nuvarande infrastrukturen för mobilitet i städer inte är lika tillgänglig för alla. Transporterna måste vara så inkluderande som möjligt.

3.3

Kommittén uppskattar kommissionens roll när det gäller att förbättra mobiliteten i städer. Vi är dock medvetna om att de lokala myndigheterna och medlemsstaterna bär den största beslutsbördan. EESK efterlyser därför aktiva åtgärder för att utveckla mobiliteten, inbegripet arbete för att utveckla planer för hållbar mobilitet i städer och planer för hållbar logistik i städer. Upprättandet av sådana planer hämmas bland annat av bristande politisk vilja. Kommittén betonar att förvaltningar på olika beslutsnivåer måste samarbeta, även genom att involvera det civila samhällets organisationer och medborgarna. Samtidigt uppmanas medlemsstaterna att anslå egna medel för utveckling och underhåll av infrastruktur för mobilitet i städer. Man bör överväga att anslå särskilda medel till utveckling av transportinfrastruktur inom ramen för EU:s fonder.

3.4

Vi delar kommissionens uppfattning om planerna för hållbar mobilitet respektive logistik i städer. Tyvärr har många städer i EU fortfarande inga sådana planer, vilket kan tyda på att processen med att upprätta dem medför en betydande ekonomisk och organisatorisk börda. Kommissionens förslag är ett steg i rätt riktning. EESK kommer också att vidta åtgärder för att sprida information om dessa verktyg. Vi uppmuntrar även till att öka företagens kännedom om dessa planer. Det är viktigt att planerna motsvarar de aktuella tendenserna. Om situationen inte förbättras avsevärt på lång sikt bör man överväga att göra det obligatoriskt att upprätta planer för hållbar mobilitet respektive logistik i städer, samtidigt som subsidiaritetsprincipen beaktas.

3.5

I meddelandet ägnas stor uppmärksamhet åt frågan om miljöskydd i samband med stadstransporternas utveckling. En lämplig jämvikt bör uppnås i detta avseende. Behovet av att begränsa utsläppen bör inte leda till minskad mobilitet eller till att vissa grupper stängs ute från mobilitet. EESK föreslår att man prioriterar lösningar som uppmuntrar användning av utsläppssnåla fordon och stöd till företag, civilsamhällesorganisationer och konsumenter vid förvärvande av sådana fordon. Samtidigt bör man presentera hela det spektrum av möjligheter till rörlighet som helt eller delvis kan undanröja behovet av personbilar.

3.6

Lämplig fysisk planering är oerhört viktigt. Mobilitetstrender bör övervakas och lämpliga utrymmesreserver skapas för mål i samband med utvecklingen av nya transportsätt och av kollektivtrafiklinjer. För att säkerställa en hög livskvalitet i områden som befinner sig långt från stadskärnorna måste det finnas en lämplig infrastruktur för dem som bor i dessa områden. Det är viktigt att affärsmodellerna för nya typer av mobilitet anpassas till stadsinfrastrukturen. Om det saknas tillräcklig potential i städerna måste man stödja partnerskap för att övervaka mobilitetstrenderna i städerna och hur de genomförs i EU och globalt. EESK kommer att stödja sådan verksamhet.

3.7

Det rekommenderas att städer, stadsnära områden och landsbygdsområden samarbetar för att upprätta planer för hållbar mobilitet respektive logistik i städer för breda funktionella områden. Målet bör vara att motverka såväl suburbanisering som en kaotisk fysisk planering.

3.8

I meddelandet läggs stor vikt vid att stärka de urbana knutpunkterna inom ramen för TEN-T för passagerare och gods. Kommittén ställer sig bakom detta och delar åsikten att dessa aspekter bör ingå i översynen av TEN-T-förordningen (3). I detta sammanhang vill EESK betona att städer inte kan utvecklas isolerat från de omgivande områdena. Det är därför av yttersta vikt att det finns transportförbindelser mellan städer och stadsnära områden, även i landsbygdsområden, som möjliggör bekväm mobilitet och utnyttjande av den fulla potentialen hos olika områden och deras invånare. Kommittén anser att dessa nav bör vara gemensamma kontaktpunkter. De bör inte bara syfta till att ändra det sätt på vilket människor förflyttar sig i snäv mening, utan också till att tillhandahålla en heltäckande transporttjänst, med information till passagerare samt tjänster och produkter som rör transport, inklusive godstransport. Vi anser att järnvägsstationer kan spela en särskild roll i detta avseende.

3.9

EESK instämmer i att det finns ett behov av att minska godslogistikens koldioxidutsläpp, t.ex. genom utveckling av planer för hållbar logistik i städer, med fokus på att utarbeta hållbara lösningar och förbättra multimodaliteten med sikte på utsläppsfria lösningar, tekniker och fordon. Kommittén betonar vikten av att involvera offentliga och privata aktörer i denna process och att på lämpligt sätt ta itu med omställningsproblem.

3.10

Det kommer att vara en utmaning för sektorn att locka till sig personal. Ett av de problem som konstaterats är arbetstagarnas höga ålder. Samtidigt är intresset för att arbeta inom kollektivtrafik i städer lågt. I samband med detta konstateras en brist på personal som påverkar kvaliteten på de tjänster som tillhandahålls. Å andra sidan har covid-19-pandemin tydligt visat att arbetstagarna i sektorn spelar en viktig roll och säkerställer att hela samhällen kan fortsätta att fungera. Därför bör man göra det mer attraktivt att arbeta inom denna sektor genom att säkerställa anständiga och rättvisa arbetsvillkor. Det är dessutom mycket viktigt att utbildning om hållbar mobilitet ingår i skolornas läroplaner och i ungdomsarbetet och att utbildningsprogrammen blir mer attraktiva och interaktiva för ungdomar, bland annat genom programmet Erasmus+. Lösningar bör utarbetas genom mekanismer för social dialog.

3.11

I systemet för offentlig upphandling av transporttjänster i städer bör man ta hänsyn till ett antal sociala och miljömässiga kriterier när det bästa anbudet väljs, med beaktande av kraven i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1370/2007 (4).

3.12

Kollektivtrafiken är avgörande för mobilitetens utveckling. Man bör därför stödja dess utveckling, bland annat genom att fastställa mål för kollektivtrafiken de kommande åren. Faktorer som tillgänglighet, överkomliga priser, säkerhet, pålitlighet och punktlighet bör inte heller glömmas bort. Samtidigt måste man stärka förtroendet för att stadstransporterna är säkra för hälsan, särskilt under hälsokriser som covid-19-pandemin. Det är också viktigt att användning av detta transportsätt inte förknippas med fattigdom. Kollektivtrafikens roll för att främja lika möjligheter, inbegripet jämställdhet, bör inte heller förbises. EESK efterlyser en långsiktig ram för ekonomiskt stöd för finansiering av kollektivtrafikinfrastruktur.

3.13

I meddelandet uppmärksammas frågor som rör användningen av kombinerade mobilitetstjänster. Detta är ett område som det finns ett stort intresse av att utveckla, eftersom det ger mycket stora möjligheter att generera en stor mängd data. Det finns dock farhågor om att de data som behandlas i applikationerna kan komma att missbrukas. Ett lämpligt regelverk bör inrättas för att säkerställa respekten för demokratiska principer om insyn i stadstransporternas förvaltning. I detta sammanhang finns det ett behov av offentlig granskning. Dessutom behöver lokala och regionala myndigheter stöd för utvecklingen av teknik som bygger på artificiell intelligens. EESK betonar att utvecklingen av moderna digitala mobilitetsverktyg inte får leda till att de som inte kan eller inte har förmåga att använda sådana lösningar utestängs. De digitala färdigheterna i samhället måste utvecklas.

3.14

Kommittén betonar vikten av ökad medvetenhet och utbildning om modern mobilitet. Man bör visa invånarna fördelarna med att lämna de privata fordonen och i stället använda andra färdsätt. Det är särskilt viktigt att optimera bilanvändningen. Vid sidan av EU:s organ och initiativ spelar det civila samhällets organisationer och nätverk (5) en viktig roll i detta avseende. Ett framgångsrikt exempel är Civitas. Vi föreslår också att man främjar stadsturism som tar hänsyn till användning av hållbara transportsätt.

3.15

EESK vill uttrycka sitt intresse för att delta i arbetet i expertgruppen för mobilitet i städer. Vi instämmer i att gruppens sammansättning och arbetsmetoder bör ändras. Att öppna upp den för områden utanför den offentliga förvaltningen är ett steg i rätt riktning. Kommittén uppmuntrar till en diversifiering av gruppens sammansättning så att olika samhällsgrupper och bakgrunder företräds. Ovanstående överväganden kan också tillämpas på andra mobilitetsorgan på olika nivåer.

3.16

EESK stöder också kommissionens förslag om att förbättra harmoniserade indikatorer för mobilitet i städer. Det är i detta sammanhang värt att notera att det i meddelandet hänvisas till mål 11 för hållbar utveckling, som syftar till att göra städer och bosättningar inkluderande, säkra, motståndskraftiga och hållbara senast 2030. Det är viktigt att betona att särskilda mål kan vägleda EU:s politik på detta område och utformningen av indikatorer. Det bör säkerställas att indikatorerna är jämförbara och aktuella. Kommittén efterlyser därför stöd från de avdelningar som ansvarar för att samla in data och utarbeta statistik på olika nivåer. Kommittén uppmanar till användning av indikatorer för hållbar mobilitet i städer (6) som grund för det fortsatta arbetet samt till att man tar hänsyn till erfarenheterna från arbetet med detta verktyg.

4. Särskilda kommentarer

4.1

EESK påpekar också att passagerarinformation som är tillgänglig för alla passagerare bör utgöra en integrerad del av kollektivtrafiken. Ett smidigt resande försvåras av det stora antalet olika avgifter och zoner och de många olika biljetter som hänger samman med dessa. Detta gäller särskilt för dem som kommer till städer för kortare vistelser. EESK uppmuntrar införandet av enkla och tydliga avgiftssystem.

4.2

Många ungdomar prioriterar en övergripande förändring av perspektivet inriktad på hälsosam, klimatvänlig och hållbar mobilitet (7). EESK uppmuntrar därför insatser för att utveckla ett mer strukturerat ungdomsengagemang för klimat och hållbarhet i EU:s politiska beslut och beslutsprocesser (8), och för att initiativ som DiscoverEU ska fortsätta.

4.3

Kommissionen hänvisar i meddelandet med rätta till arbete via digitala plattformar, även på mobilitetsområdet. Under de senaste åren har ett antal problem och utmaningar konstaterats i detta avseende, bland annat anställningsvillkoren. Kommittén påminner om kommissionens förslag om att förbättra villkoren vid plattformsarbete. Ett ändamålsenligt genomförande av direktivet bör säkerställas.

4.4

EESK vill fästa uppmärksamheten på detaljhandelssektorn, som kan ge ett betydande bidrag till uppnåendet av målen för mobilitet i städer, förutsatt att hänsyn tas till antagandena i närhetsmodellen inom detaljhandeln, särskilt för väsentliga produkter. Den lokala handeln bör främja ökad användning av hållbara lösningar. Man bör även följa nya trender, t.ex. luftmobilitet, som kan innebära en ny kvalitet på mobilitetstjänster.

4.5

I meddelandet nämns inlandssjöfartens roll som en faktor som också kan bidra till att göra såväl stadstransporter som godstransporter längs den sista kilometern mer miljövänliga. I detta sammanhang skulle EESK vilja hänvisa till sitt yttrande om Naiades III (9), där rekommendationer läggs fram om lösningar på detta område. Där nämns bland annat att man bör skapa vissa förutsättningar för utvecklingen av inlandssjöfart i städer. Till dessa hör att inrätta lämplig infrastruktur och att ge kollektivtrafik på vattenvägar samma förmånliga behandling som kollektivtrafik på land.

Bryssel den 18 maj 2022.

Christa SCHWENG

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) https://www.eiturbanmobility.eu/

https://ec.europa.eu/eurostat/statistics-explained/index.php?title=Passenger_mobility_statistics#Distance_covered

(2) Revisionsrätten, särskild rapport nr 06/2020, ”Hållbar rörlighet i EU:s städer: inga större förbättringar är möjliga utan medlemsstaternas engagemang”.

(3) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1315/2013 av den 11 december 2013 om unionens riktlinjer för utbyggnad av det transeuropeiska transportnätet och om upphävande av beslut nr 661/2010/EU (EUT L 348, 20.12.2013, s. 1).

(4) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1370/2007 av den 23 oktober 2007 om kollektivtrafik på järnväg och väg och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1191/69 och (EEG) nr 1107/70 (EUT L 315, 3.12.2007, s. 1).

(5) T.ex. EIT Urban Mobility eller sammanslutningar av städer.

(6) https://civitas.eu/tool-inventory/sumi-sustainable-urban-mobility-indicators

(7) Youth Position Paper, Wien 2021 https://www.klimaaktiv.at/service/publikationen/mobilitaet/the-pep.html

(8) EUT C 429, 11.12.2020, s. 44.

(9) EUT C 194, 12.5.2022, s. 102.

26.8.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 323/112

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Rapport från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén: Tillståndet i energiunionen 2021 – Att bidra till den europeiska gröna given och unionens återhämtning (i enlighet med förordning (EU) 2018/1999 om styrningen av energiunionen och av klimatåtgärder)

(COM(2021) 950 final)

(2022/C 323/19)

Föredragande:

Alena MASTANTUONO

Remiss	Europeiska kommissionen, 20.12.2021
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Transporter, energi, infrastruktur och informationssamhället
Antagande vid plenarsessionen	19.5.2022
Plenarsession nr	569
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	184/4/2

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Den pågående allvarliga händelseutveckling som Rysslands invasion av Ukraina har gett upphov till visar med all tydlighet att riskerna för EU:s energitrygghet och energisäkerhet samt relaterade frågor kraftigt har underskattats, inte bara i den sjätte årsrapporten om tillståndet i energiunionen, utan också generellt i samhället. Den tragiska bild som nu målas upp visar att det var ett ödesdigert misstag att satsa på ett intensivt ekonomiskt samarbete mellan EU och Ryssland på energiområdet, även om det åtnjöt starkt stöd från många tidigare högt uppsatta politiker från vissa medlemsstater.

1.2

Det europeiska energisystemets beroende av importen av nödvändiga råvaror till energisektorn från Ryssland är förknippad med potentiella risker, vilka påskyndades av annekteringen av Krim. Vidden av dem har nu bringats i dagen och EU måste därför agera skyndsamt.

1.3

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) stöder målen i den gröna given och rekommenderar ökade insatser för att uppnå de fastställda målen och så snart som möjligt minska EU:s beroende av fossila bränslen. Planen för genomförandet av den gröna given måste emellertid anpassas för att säkerställa att den är genomförbar och realistisk under rådande omständigheter.

1.4

När det gäller energiunionen är det EESK:s fasta övertygelse att särskild uppmärksamhet måste ägnas åt den första pelaren om säkerhet, solidaritet och förtroende. Samtidigt måste synergieffekterna mellan dess pelare förstärkas ytterligare, vid sidan av alla relevanta stödinstrument (finansiering, beskattning, taxonomi, utsläppsrätter och lagstadgade regler).

1.5

EESK betonar att den sjätte årsrapporten om tillståndet i energiunionen inte är helt välavvägd. Den präglas av effekterna av försörjningschockerna på energimarknaden och fokuserar i hög grad på energipriser och instrument som minskar koldioxidutsläppen, men snuddar enbart vid frågor som försörjningstrygghet eller innovation och forskning. EESK skulle vilja se en mer vittomfattande och välstrukturerad översikt över finansieringskällor för att stärka energiunionen, samt förbättringar av hur energiunionens framsteg bidrar till innovativa åtgärder och konkurrenskraft.

1.6

I synnerhet är kommittén mer än missnöjd med att centrala mål för den europeiska energiunionen, precis som i tidigare rapporter, återigen inte alls eller endast marginellt tas upp i denna rapport. Vi påminner om att man bland annat ville minska importberoendet, sätta medborgarna i centrum för energiunionen och göra EU till världsledare inom förnybar energi. Här kunde man förvänta sig att de årliga lägesrapporterna också skulle innehålla en central analys av dessa nyckelfrågor och att man uttryckligen skulle nämna eventuella brister för att vid behov kunna utveckla nya initiativ. Den föreliggande rapporten är inte i närheten av att uppfylla detta. Till exempel försummar man grovt den för EESK viktiga frågan om utveckling av småskalig energiproduktion. EESK förväntar sig att kommissionen gör tydliga redogörelser angående detta i separata kapitel i 2022 års rapport.

1.7

EESK uppskattar högeligen att förnybar energi har blivit EU:s främsta energikälla, vilket är centralt för att minska EU:s stora beroende av energiimport och främja unionens energitrygghet. Det krävs dock fler konkreta åtgärder, enligt kommitténs mening, för att konsumenterna ska kunna delta aktivt på marknaden och dra nytta av mer decentraliserade och hållbarare försörjningsstrukturer.

1.8

EESK instämmer i rapportens påstående att utvecklingen av den inre energimarknaden rymmer en ännu inte fullbordad potential när det gäller marknadsförhållanden, institutioner, lagstadgade regler och sammanlänkningar mellan medlemsstaterna. Omställningen kommer att sätta energiinfrastrukturen på prov och alla medel måste sättas in för att göra den redo för förändring samt motståndskraftig mot framtida chocker.

1.9

Erfarenheterna av de stigande energipriserna under hösten 2021, jämte rådande situation, visar på behovet av att noga bevaka energiprisernas utveckling och utarbeta en mer integrerad strategi för hur man på ett rationellt sätt kan hantera de höga energiprisernas inverkan på fattigdomen.

1.10

Utvecklingen av EU:s energiunion har gått in i en fas då påtagliga insatser krävs för att förbättra säkerheten. Man måste också lägga större vikt vid solidaritet och förtroende. Det är högst sannolikt att ett krishanteringstest är oundvikligt inför kommande vinter, eftersom vi måste ha beredskap för att minimera negativa effekter på energidistributionen till att börja med och därefter på ekonomiska resultat och levnadsstandarden.

1.11

Inom EU bör vi också vara medvetna om att det nuvarande systemet med energileveranser från Ryssland till EU håller i gång den ryska regimens finansiella flöden och att dessa medel går till att finansiera landets militära insatser. Man måste så snart som möjligt hitta alternativa sätt att trygga energiförsörjningen genom en diversifiering av leverantörer från olika länder och användning av olika energikällor, samtidigt som solidariteten i EU stärks. Detta gäller även råvaror som importeras till EU.

1.12

EESK skulle se mycket positivt på ett tydligare politiskt ställningstagande och en konsekvensbedömning av förhållandet mellan energisektorn och den digitala sektorn såväl som mellan energiunionen och den nya industristrategin för EU, samt prognoser om följderna av den nuvarande riskabla situationen för EU:s energisektor, näringsliv och samhälle.

1.13

I rapporten om tillståndet i energiunionen krävs också ett särskilt avsnitt om insatser som syftar till att åstadkomma en rättvis omställning, såsom goda exempel på genomförda åtgärder i medlemsstaterna och på EU-nivå, samt om hur EU-finansiering används som ekonomisk stimulans för den omskolning och kompetensutveckling som krävs för den gröna omställningen. EESK betonar att den rättvisa omställningen inte bara handlar om att finansiera denna omställning. Den inkluderar också målet att med arbetsmarknadsparternas medverkan skapa anständigt arbete och arbetstillfällen av hög kvalitet samt social trygghet, och förutsätter särskilda åtgärder på regional nivå.

1.14

EU:s offentliga investeringar i forskning och innovation avseende ren energi är otillräckliga och EU släpar därför efter sina globala partner, och riskerar att halka efter på området för viktig framtida teknik och viktiga framtidsmarknader. EESK uppmanar med kraft kommissionen att lägga fram en strategisk plan för sektorerna för ren energi för att stimulera utvecklingen av europeiska företag inom ren energi.

2. Bakgrundsinformation

2.1

I kommissionens sjätte årsrapport utvärderas förändringar och framsteg i genomförandet av EU:s energi- och klimatpolitik, däribland energiunionen med alla dess fem pelare. Den belyser också hur EU:s nya klimatmål, som fastställs i den europeiska klimatlagen, mynnar ut i meningsfulla lagstiftningsförslag inom ramen för 55 %-paketet. Den gröna omställningen betraktas som en del av lösningen på vägen mot klimatneutralitet och som ett svar på covid-19-krisens effekter.

2.2

Rapporten bekräftar en positiv trend när det gäller minskningarna av utsläppen av växthusgaser i EU. Under 2020 gick utsläppen av växthusgaser ned med 31 % jämfört med 1990, på grund av pandemins inverkan på energianvändningen men även fortsatta tendenser till utfasning av fossila bränslen. Prognoser som lämnades in av medlemsstaterna 2021 pekar på en minskning på 34 % av nettoutsläppen av växthusgaser till 2030 med befintliga åtgärder och på 41 % med ytterligare åtgärder för EU, vilket ska jämföras med den minskning på minst 55 % växthusgaser som fastställs i den europeiska klimatlagen.

2.3

Under 2020 intog förnybara bränslen för första gången platsen som EU:s främsta energikälla framför fossila bränslen (38 % av elektriciteten i EU, att jämföra med 37 % från fossila bränslen och 25 % från kärnkraft). Andelen förnybara energikällor i EU:s totala energimix förväntas ha nått minst 22 %, även om vissa medlemsstater löper risk att inte klara sitt nationella bindande mål. Användningen av förnybar energi fick stöd genom investeringar på 48,8 miljarder euro 2020, jämfört med 32,9 miljarder euro 2019. Men situationen varierade mellan de olika teknikerna.

2.4

Denna rapport har offentliggjorts mot bakgrund av kraftigt stigande priser på gas och elektricitet. Grossistelektricitetspriserna har ökat med 230 % på årsbasis, medan slutkundspriserna har påverkats mer måttligt fram till september 2021 (ett EU-genomsnitt på + 11 %). Prischocken var till stor del märkbar på grund av negativa elpriser under 2020, som drevs ned på grund av den ekonomiska avmattningen.

2.5

Detta orsakades i hög grad av stigande gaspriser, som hade en nio gånger större effekt på elpriset än den observerade prisökningen på kol under samma period. Gaslagringsnivåerna är låga och EU:s nettoberoende av energiimport nådde totalt sett sin högsta nivå på 30 år (60,6 % år 2019, att jämföra med 58,2 % år 2018 och 56 % år 2000). Detta trots att ett uttryckligt mål med energiunionen har varit och är att minska detta beroende. I rapporten om tillståndet i energiunionen bör man inte bara nämna sådana negativa siffror utan också förklara varför man inte lyckats med att ens göra en antydan till att nå målet att minska importberoendet.

2.6

Stegringen av energipriserna föranledde kommissionen att ta fram en verktygslåda för åtgärder och stöd för att snabbt hjälpa utsatta grupper. Under 2019 drabbades upp till 31 miljoner människor i EU av energifattigdom. Detta visar betydelsen av att skydda utsatta grupper från den aktuella pristoppen och säkerställa en rättvis omställning till klimatneutralitet.

2.7

I rapporten gav kommissionen byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (Acer) i uppdrag att bedöma fördelar och nackdelar med den nuvarande utformningen av grossistmarknaden för el, inbegripet dess förmåga att hantera situationer med extrem prisvolatilitet på gasmarknaderna.

2.8

Förnybar energi fick totalt 78 miljarder euro i subventioner. Subventionerna till fossila bränslen minskade däremot något under 2020, ned till 52 miljarder euro. De kan dock komma att öka igen i takt med den nuvarande ekonomiska återhämtningen. Enligt den sjätte rapporten har nio medlemsstater fasat ut kol, 13 har gjort nationella åtaganden att göra detta till ett visst datum, fyra överväger tänkbara datum och bara en har ännu inte inlett nationella diskussioner om en utfasning.

2.9

Minskningstakten under 2019 mot 2030-målen var tillfredsställande endast för primärenergianvändning. EU:s primärenergianvändning minskade med 1,9 % och den slutliga energianvändningen med 0,6 % år 2019 jämfört med 2018. Det krävs betydligt större ansträngningar för att nå det befintliga målet för slutlig energianvändning och den högre ambition som anges i förslaget till ändringar av energieffektivitetsdirektivet.

2.10

Rapporten bidrar till att identifiera var det behövs åtgärder och ökade insatser i framtiden. I apporten betonas, utöver behovet av investeringar, att man även bör undanröja administrativa hinder för utbyggnad av förnybar energi samt påskynda tillståndsförfaranden.

2.11

EU undersöker hur man kan öka säkerheten och tryggheten i energiförsörjningen och säkerställa en högre sammanlänkningsgrad i hela EU. Krisen pekade på behovet av att säkerställa försörjningstrygghet och undvika leveranser från osäkra källor.

2.12

EU:s offentliga utgifter för forskning och innovation inom ren energi i medlemsstaterna är fortsatt lägre än 2010, men nationella medel och EU-medel för återhämtning som är inriktade på forskning och innovation inom ren energi kan delvis kompensera för detta. I EU-budgeten 2021–2027 kommer det att finnas betydande stöd för att genomföra den europeiska gröna given och energiomställningen runtom i unionen. Framför allt kommer Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) och Sammanhållningsfonden att avsätta minst 30 % respektive 37 % av sina tillgängliga medel till att uppnå detta mål. Utöver detta kommer den gröna omställningen att finansieras genom mekanismen för en rättvis omställning eller InvestEU.

2.13

Den 5 oktober 2021 uppgick de planerade kombinerade klimatrelaterade investeringarna i 22 nationella återhämtnings- och resiliensplaner (faciliteten för återhämtning och resiliens) till omkring 177 miljarder euro, vilket är 40 % av totalt 445 miljarder euro i medel från faciliteten för återhämtning och resiliens som tilldelats dessa medlemsstater.

2.14

Meddelandet åtföljs av följande fem rapporter:

—	Energisubventioner i EU.

—	EU:s rapport om klimatåtgärder för 2021.

—	Framstegen med den rena energiteknikens konkurrenskraft.

—	Rapporten om bränslekvalitet.

—	Rapporten om koldioxidmarknadens funktion (utsläppshandelssystemet).

3. Allmänna kommentarer

3.1

EESK uppfattar den ryska militära invasionen av Ukraina som ett mycket hårt slag mot energiunionens säkerhet, funktion och resultat, utöver att den skapar en fruktansvärd situation för Ukraina och dess befolkning. Den utgör det största säkerhetshotet i den europeiska integrationens historia. EU bör därför omdefiniera och anpassa sina strategiska och säkerhetsrelaterade prioriteringar samt utarbeta lämpliga instrument för att skyndsamt genomföra dessa prioriteringar.

3.2

EESK uppmanar EU-institutionerna att vara mer framåtblickande när det gäller kommande säkerhetshot och att ägna större uppmärksamhet åt försörjningstrygghet och diversifiering av försörjningen samt åt att säkerställa bättre solidaritet mellan EU:s medlemsstater. Säkerhetshotet belyser också behovet av att påskynda utbyggnaden av förnybara energikällor för att minska EU:s beroende av fossila bränslen och att säkerställa att målen i den gröna given uppnås.

3.3

EESK noterar kommissionens detaljerade rapport, där förändringar och framsteg igenomförandet av EU:s energi- och klimatpolitik utvärderas. Kommittén värdesätter EU:s framsteg när det gäller att uppnå sina klimatmål och välkomnar kartläggningen av områden där ytterligare framsteg krävs. Covid-19-pandemin hade under 2020 en viss positiv inverkan i det att koldioxidutsläppen minskade eftersom den pressade ned energiförbrukningen, och därmed produktionen. Den ekonomiska tillväxten under 2021 drev emellertid upp efterfrågan, vilket jämte andra faktorer bidrog till att energipriserna ökade kraftigt. EESK välkomnar att kommissionens meddelande om energipriser (1) gjorde det möjligt att snabbt hjälpa och stödja utsatta personer samt att ta itu med de negativa effekterna av prischocken och påminner om sitt yttrande TEN 761 (2).

3.4

EESK uppmanar kommissionen att följa energiprisernas utveckling noggrant och föreslår att statistik om energiprisernas utveckling tas med i nästa rapport om tillståndet i energiunionen. I detta avseende framhåller EESK att det behövs mer enhetliga uppgifter som kan ge en korrekt bild av marknaden.

3.5

Precis som i tidigare yttranden betonar EESK att den gröna omställningen måste ske på ett rättvist sätt och att ingen får hamna på efterkälken. Omställningen är inte bara av teknisk karaktär, utan också ekonomisk och social. En regelbunden dialog med medborgarna och det civila samhället, inbegripet arbetsmarknadens parter, särskilt i regioner som genomgår en omställning, säkerställer att målen för klimat- och energipolitiken uppfattas som socialt fördelaktiga och uppnås till minsta möjliga socioekonomiska kostnad. Minst lika viktigt som en fördjupad dialog är att infria löftet om att aktivt integrera medborgarna på marknaden, göra dem till prosumenter och låta dem ta del av nya möjligheter till värdeskapande. I detta avseende kommer kvaliteten på genomförandet och finansieringen av enskilda instrument samt deras specifika genomförande på nationell nivå att vara avgörande. Att inkludera arbetsmarknadsparternas synpunkter måste därför vara ett centralt mål för framtida dialoger och är en central förutsättning för en framgångsrik och rättvis omställning.

3.6

Rapporten om tillståndet i energiunionen borde också innehålla ett avsnitt om åtgärder som syftar till att uppnå en rättvis omställning, med exempel på åtgärder som med framgång genomförts i medlemsstaterna och på EU-nivå. EESK betonar att den rättvisa omställningen inte bara handlar om att finansiera denna omställning. Den inkluderar också målet att skapa anständigt arbete och arbetstillfällen av hög kvalitet samt social trygghet, och förutsätter särskilda åtgärder på regional nivå.

3.7

EESK skulle vilja se en mer balanserad strategi för energiunionens särskilda områden i den sjätte årsrapporten. Den har ett övergripande fokus på energieffektivitet och utfasning av fossila bränslen, som för närvarande utgör de viktigaste politiska prioriteringarna. Den uppmärksamhet som ägnas åt områdena säkerhet, solidaritet och förtroende eller forskning, innovation och konkurrenskraft samt relaterade utmaningar och resultat förefaller dock vara otillräcklig.

3.8

3.9

Det är glädjande att se att medlemsstaterna har höjt sin ambitionsnivå när det gäller att uppnå de befintliga målen från 2020 för förnybar energi, som hädanefter är den främsta energikällan. Vi uppmuntrar de medlemsstater som inte klarar detta mål att fokusera på att bättre använda stöd till förnybara energikällor och/eller ingå avtal om statistiska överföringar. EESK påpekar att utfasningen av fossila energikällor, enligt en studie från kommissionen (3), leder till betydligt lägre externa kostnader (såsom kostnader relaterade till hälso- och sjukvård samt miljö). Det är kostnader som samhället står för. Till exempel leder teknik för att producera el från fossila källor till de högsta externa kostnaderna, i genomsnitt 68–177 euro per MWh för EU-27. Teknik för kärnkraft och förnybar energi leder till externa kostnader på 3–17 euro per MWh, medan vind- och vattenkraft medför kostnader på under 5 euro per MWh.

3.10

Kommittén välkomnar att denna rapport fokuserar mer på prosumenternas roll än tidigare rapporter. Vi påminner om vår vädjan att det viktigaste målet är att medborgarna ska stå i centrum för energiunionen (4). Konsumenterna bör ha valfrihet och kunna delta aktivt på marknaden. Konkreta åtgärder måste emellertid fastställas inom ramen för EU:s lagstiftning för att detta mål snabbt ska förverkligas.

3.11

Den inre energimarknaden är ännu inte fullbordad. Den ger inte tillräckliga fördelar till småskalig produktion av förnybar energi. Energiprisökningen blottlade dessutom energimarknadens brister. Den visade att vissa energileverantörer varken besitter tillräcklig kompetens för att driva denna verksamhet eller har en tillräcklig kapitalbas. Man bör förstärka marknadsmiljön och reglera den på lämpligt sätt samt utarbeta nödvändiga krav för enskilda aktörer och ett rimligt konsumentskydd.

3.12

Vi beklagar att vår uppmaning om att minska det strategiska beroendet av tredje part inte har hörsammats, utan att detta beroende i själva verket har ökat. År 2021 nådde EU sitt största beroende av energiimport på 30 år. Detta misslyckande är en bidragande faktor till energiprisstegringen. I detta avseende påminner vi om vårt uttalande om att kommissionen och medlemsstaterna bör undvika ytterligare ökningar av importen och ta denna fråga på allvar i samband med att den framhåller vätgas eller andra energikällor som en drivkraft för utfasningen av fossila bränslen, eftersom det kan öka importerna ännu mer. Med tanke på den rådande situationen är det inte bara viktigt att utarbeta en strategi som minskar EU:s ökande energiberoende, utan att även åstadkomma en genomförbar territoriell diversifiering av energileveranser och energidistribution, fri från geopolitiska risker.

3.13

Medlemsstaterna har visat att de är redo att stödja den gröna omställningen – klimatrelaterade investeringar från 22 nationella planer inom ramen för faciliteten för återhämtning och resiliens utgör 40 % av den totala budgeten, vilket bekräftar hur dyr den gröna omställningen är och kommer att vara. EU:s andel offentliga investeringar i den teknik för ren energi som behövs för att fasa ut fossila bränslen ligger dock lägst bland de stora ekonomierna och verkar hämmande på våra konkurrensfördelar gentemot globala partner. Vidare måste vi se till att medborgarna står i centrum för energipolitiken. Om medborgarna kan investera och gagnas av sina investeringar kan en betydande mängd privata medel flöda in i sektorn.

3.14

Ett snabbt antagande av den delegerade akt vars regler definierar miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter framstår som en avgörande signal för att frigöra offentliga medel till forskning och innovation inom ren energi i medlemsstaterna. EESK förväntar sig att det även kan bidra till att investeringar i kapacitet för fossila bränslen och relaterade subventioner minskar.

3.15

Rapporten om koldioxidmarknaden 2021 visar att EU:s utsläppshandelssystem har bidragit markant till utfasningen av fossila bränslen. Mellan 2013 och 2020 gav det upphov till mer än 68 miljarder euro i auktionsintäkter. EESK noterar att 75 % av intäkterna från EU:s utsläppshandelssystem användes till klimatåtgärder och energirelaterade ändamål, vilket ligger långt över medlemsstaternas gräns på 50 %. EESK uppmanar därför medlemsstaterna att utöka denna andel ännu mer för att bekämpa klimatförändringarna.

3.16

EU är inte en isolerad ö – det är av största vikt att vi samarbetar på den internationella arenan och att vi samordnar vår klimatpolitik med globala partner. EU bör eftersträva att uppnå målet om klimatneutralitet, samtidigt som konkurrenskraften säkerställs och energiförsörjningen tryggas, till överkomliga priser för företag och medborgare.

3.17

EESK välkomnar att rapporten innehåller uppgifter om sysselsättning inom sektorn för ren energi, som växer med 2 % per år. EU:s svårigheter att tillsätta lediga gröna jobb kommer att öka när den gröna omställningen tar fart tack vare investeringar i renoveringar. Vi måste se till att personer som besitter de rätta färdigheterna snabbt kan komma in på arbetsmarknaden och att de nya jobb som skapas i den gröna omställningen har goda arbetsvillkor och skäliga löner. Det är viktigt att satsa så mycket som möjligt på att vidareutveckla utbildning och kvalifikationer på energirenoveringsområdet.

3.18

Den rådande situationen på energimarknaden visar att flera aspekter som rör energitrygghet har underskattats, särskilt när det gäller EU:s gasförsörjning, och att otillräckliga insatser görs för att eliminera EU:s stora, och till och med växande, beroende av energiimport. Den visar också att det inte finns tillräckligt med solidaritet mellan EU:s medlemsstater för att effektivt lösa problemet, inklusive att förtroendet som krävs för samförstånd möjligtvis brister.

3.19

EESK sätter stort värde på att många finansieringskällor i den fleråriga budgetramen (2021–2027) och NextGenerationEU särskilt inriktas på att hantera utmaningarna som är kopplade till energiunionens mål.

4. Särskilda kommentarer

4.1

Trots att EU har åtagit sig att fasa ut subventioner till fossila bränslen minskar de inte tillräckligt. Rapportens bilaga visar att subventionerna till fossila bränslen har minskat något, men med tilltagande ekonomisk tillväxt kan vi förvänta oss att de ökar. Mellan 2015 och 2019 ökade subventionerna till fossila bränslen i EU med 4 %, medan de minskade något under 2020. De minskade med 10 % inom energisektorn och med 4 % inom industrin, medan de ökade med 25 % inom transportsektorn och med 13 % för hushåll vars användning av eldningsolja och naturgas subventioneras. Subventioner spelar en viktig roll på det sociala området, eftersom de säkerställer att omställningen till en klimatneutral ekonomi sker på ett rättvist sätt.

4.2

EESK beklagar att man i rapporten inte analyserar förhållandet mellan energiomställningen och den digitala omställningen. Digitalisering skapar möjligheter till energibesparingar, minskad energiintensitet och bättre förvaltning av energiinfrastrukturen. I rapporten skulle man grundligare kunna undersöka lösningar på den ökande efterfrågan på elektrifiering och behovet av stabila och hållbara energilösningar. Omställningen kommer att sätta energiinfrastrukturen på prov och alla medel måste sättas in för att göra den redo för förändring samt motståndskraftig mot framtida chocker.

4.3

Omskolning och kompetensutveckling kommer att spela en viktig roll i den gröna omställningen. Till grund för utarbetandet av konkreta strategier för att övervaka och förutse behoven av kompetensutveckling och omskolning av arbetstagare inom elsektorn pekar EESK på resultaten från arbetsmarknadsparternas projekt ”Skills2Power”. I rapporten om tillståndet i energiunionen skulle man också kunna utvärdera hur EU-medel, såsom faciliteten för återhämtning och resiliens, Erasmus+ eller de sammanhållningspolitiska medlen, används som ekonomisk stimulans för den omskolning och kompetensutveckling som krävs för den gröna omställningen.

4.4

EESK rekommenderar en mycket noggrann övervakning av potentiella flaskhalsar i de råvaruförsörjningskedjor för energiteknik som är avgörande för energitrygghet och omställningen till ren energi. Vi föreslår att försörjningen av råvaror av avgörande betydelse diversifieras så mycket som möjligt genom att man inleder internationella samtal med globala partner och förbereder ett scenario för alternativa lösningar.

4.5

EU måste investera mer i forskning och innovation inom ren energi. EU:s offentliga investeringar i teknik för ren energi låg 2019 på 0,027 % av BNP. Tar vi verkligen utbyggnaden av ren energi på allvar, med tanke på att vi ligger lägst av de stora ekonomierna? Även om EU har en stark ställning inom vindkraftsindustrin släpar vi efter globala partner inom flera andra sektorer, såsom solcellsenergi, förnybar vätgas, värmepumpar och förnybara drivmedel (5). EESK uppmanar kommissionen att lägga fram en strategisk plan för var och en av dessa sektorer för att stimulera framväxten av europeiska företag inom ren energi.

4.6

För att bevaka vilka medlemsstater som är mest effektiva när det gäller forskning, utveckling och innovation föreslår EESK att en resultattavla offentliggörs regelbundet. Den skulle kunna omfatta program under EU-förvaltning, men även sammanhållningspolitiken och faciliteten för återhämtning och resiliens, eftersom vi redan har en resultattavla för denna facilitet och en sedan länge etablerad resultattavla för sammanhållningspolitiken (6).

4.7

EESK rekommenderar starkt att man gör EU:s utsläppshandelssystem mer transparent och tillämpar ett system med rimliga interventioner som gör det möjligt att anpassa priset på utsläppsrätter till önskat mål och eliminera den plötsliga prisvolatilitet som observerats under det senaste året (först en enorm ökning till över 100 euro och sedan en kraftig minskning till cirka 55 euro inom loppet av några dagar).

4.8

EESK rekommenderar att styrningen och förvaltningen av energiunionen i högre grad tar hänsyn till synergieffekter med EU:s nya industristrategi (så som den definierades i kommissionens meddelande från mars 2020).

4.9

När det gäller de mål som är relaterade till utfasningen av fossila bränslen betonar EESK att alla typer av instrument, det vill säga lagstadgade regler, EU:s utsläppshandelssystem, miljöskatter och taxonomi, måste samordnas och harmoniseras i ett välavvägt och fungerande system.

Bryssel den 19 maj 2022.

Christa SCHWENG

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) COM(2021) 660 final.

(2) EUT C 275, 18.7.2022, s. 80.

(3) Studie beställd av Europeiska kommissionen: ”Study on energy costs, taxes and the impact of government interventions on investments”, EnergyVille.

(4) EUT C 220, 9.6.2021, s. 38.

(5) COM(2021) 952 final.

(6) https://cohesiondata.ec.europa.eu/; https://ec.europa.eu/economy_finance/recovery-and-resilience-scoreboard/index.html#

26.8.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 323/119

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2003/25/EG vad gäller införandet av förbättrade stabilitetskrav och anpassningen av direktivet till de stabilitetskrav som fastställts av Internationella sjöfartsorganisationen

(COM(2022) 53 final – 2022/0036 (COD))

(2022/C 323/20)

Föredragande:

Mateusz SZYMAŃSKI

Remiss	Europaparlamentet, 7.3.2022 Europeiska unionens råd, 1.3.2022
Rättslig grund	Artiklarna 100.2 och 304 i EUF-fördraget
Ansvarig sektion	Sektionen för transporter, energi, infrastruktur och informationssamhället
Antagande av sektionen	2.5.2022
Antagande vid plenarsessionen	18.5.2022
Plenarsession nr	569
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	182/1/1

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) välkomnar förslaget om att ändra de nuvarande bestämmelserna om säkerheten på ro-ro-passagerarfartyg i skadat skick. EESK förespråkar starkt att man bibehåller högsta möjliga säkerhetsnormer inom sjöfarten. Detta är särskilt viktigt för den typ av fartyg som det är fråga om här, som på grund av sina särskilda egenskaper är mer sårbara än andra typer av fartyg.

1.2

EESK välkomnar dessutom insatserna för att harmonisera de internationella reglerna, i detta fall anpassningen till de internationella regler som fastställts av IMO. Kommittén uppskattar också de ansträngningar som gjorts för att förenkla den lagstiftning som gör det lättare att använda och tillämpa dessa regler. Vi välkomnar det sätt på vilket förslaget utarbetats, särskilt det fördjupade samrådet med experter på området.

1.3

EESK vill dock understryka att det är extremt svårt att analysera detta förslag på grund av textens komplexa och otydliga utförande. De på detta vis utformade bestämmelserna och förklaringarna strider i praktiken mot förslagets syfte, vilket som sagt är att underlätta användningen och tillämpningen av de rättsliga bestämmelserna. Det rekommenderas att insynen ökas, bland annat genom en grafisk framställning av de riktade lösningarna med lämpliga förklaringar.

1.4

Kommittén ställer sig tveksam till de tillfälliga alternativa lösningar som i förslaget antagits för nybyggda fartyg som är certifierade för att medföra 1 350 eller färre personer och till förslaget att dessa två alternativ ska utvärderas tio år efter genomförandet av ändringen, samt till den aviserade översynen av direktivet efter utvärderingen.

1.5

EESK noterar att införandet av två alternativ för nybyggda fartyg skulle innebära att förslagets mål att ”minska komplexiteten samt den tekniska och administrativa bördan, vilken främst beror på förekomsten av två olika metoder för utvärdering av utsikterna till överlevnad för ett ro-ro-passagerarfartyg i skadat skick” inte till fullo uppnås. Två alternativa system föreslås för en begränsad period på tio år.

1.6

EESK anser att införandet av sådana tillfälliga lösningar kommer att skapa en situation med osäkerhet och ytterligare problem i framtiden. Det bör betonas att investeringar i flottan i denna transportsektor är av långsiktig karaktär. Det perspektiv som anges i förslaget bör därför ta hänsyn till den faktiska situationen i sektorn.

1.7

EESK anser att den bestämmelse som anger tillfällig tillämpning av alternativa stabilitetskrav bör ersättas med en enda lösning för stabilitetskrav när det gäller nybyggda fartyg som medför 1 350 eller färre personer för att inte skapa ytterligare problem när det gäller reglernas enhetlighet och tydlighet och för att säkerställa att tillämpningen inte är av tillfällig karaktär.

1.8

Kommittén föreslår att det införs en regelbunden utvärdering, t.ex. vart tionde år. Lagstiftningsåtgärder bör dock inte föregripas på grundval av utvärderingens slutsatser. Det föreslås att de organ som reglerar dessa frågor fortlöpande rådfrågas i syfte att förbättra säkerheten.

1.9

För att göra förslaget mer lättläst och underlätta tillämpningen av de nya reglerna föreslår vi dessutom att förslagets innehåll ändras så att tidigare byggda icke-certifierade fartyg kan uppfylla de befintliga normer som gäller för tidigare byggda certifierade (eller nya) fartyg. Övriga fartyg bör omfattas av de nya lösningarna.

2. Sammanfattning av kommissionens förslag och bakgrund till yttrandet

2.1

Detta förslag avser en ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/25/EG (1) om särskilda stabilitetskrav för ro-ro-passagerarfartyg.

Detta är kopplat till inledandet av en rättslig översyn 2017 inom ramen för programmet om lagstiftningens ändamålsenlighet och resultat (Refit-programmet). Vid den tidpunkten ändrades Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/2108, (EU) 2017/2109 och (EU) 2017/2110 (2).

2.2

Direktiv 2003/25/EG om särskilda stabilitetskrav för ro-ro-passagerarfartyg omfattades också av kontrollen av ändamålsenligheten. Mot bakgrund av de parallella diskussionerna i Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) om stabilitetsnormer för fartyg i skadat skick beslutade man att skjuta upp ändringen av det sistnämnda direktivet. IMO antog slutligen reviderade särskilda bestämmelser om stabilitetsnormer för passagerarfartyg i skadat skick genom resolution MSC.421(98) som även gäller ro-ro-passagerarfartyg. Det är nödvändigt att ta hänsyn till dessa förändringar på internationell nivå och att anpassa unionens regler och krav till kraven i den internationella konventionen om säkerheten för människoliv till sjöss (Solas-konventionen) för ro-ro-passagerarfartyg som används på internationella resor.

2.3

Enligt kommissionen är det övergripande målet för översynen att skapa en tydlig, enkel och uppdaterad rättslig ram som är lättare att genomföra, övervaka och tillämpa för att därmed höja den generella säkerhetsnivån.

2.4

Dessutom syftar översynen av EU:s säkerhetsbestämmelser för passagerarfartyg till att förenkla och rationalisera det befintliga regelverket. Syftet med denna åtgärd är att bibehålla EU-reglerna i den utsträckning som det är nödvändigt och proportionerligt. Kommissionen strävar också efter att se till att de genomförs korrekt och att undanröja eventuell överlappning och inkonsekvens mellan rättsakter som har kopplingar till varandra. Det bör också noteras att översynen syftar till att minska komplexiteten och den tekniska och administrativa bördan, som främst beror på förekomsten av två olika metoder för utvärdering av utsikterna till överlevnad för ro-ro-passagerarfartyg i skadat skick, med avseende på kraven på skadestabilitet, samt till att förenkla varvens och rederiernas beräkningsarbete.

2.5

För fartyg som används på internationella resor som omfattar rutter mellan två medlemsstater gäller internationella konventioner (inom ramen för IMO, särskilt Solas-konventionen) och vissa EU-regler. Utöver de internationella kraven gäller för passagerarfartyg, ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetsfartyg särskilda EU-regler.

2.6

I direktiv 2003/25/EG fastställs stabilitetskrav för ro-ro-passagerarfartyg i skadat skick för alla ro-ro-passagerarfartyg, oberoende av flagg, i reguljär trafik till eller från en medlemsstats hamn, när de används på internationella resor. Syftet är att säkerställa deras stabilitet efter skador, vilket förbättrar utsikterna till överlevnad för denna typ av fartyg i fall av kollisionsskador. Direktivet är resultatet av Stockholmsöverenskommelsen från 1996. EU:s särskilda stabilitetskrav kompletterar Solas-kraven för skadestabilitet.

2.7

Den föreslagna översynen är ett resultat av en bedömning av möjligheten att anpassa EU:s regelverk om särskilda stabilitetskrav för ro-ro-passagerarfartyg till internationell lagstiftning, under förutsättning att åtminstone den säkerhetsnivå som för närvarande bestäms av direktiv 2003/25/EG bibehålls.

2.8

Arbetet med förslaget skedde i form av ett riktat samråd. Inom ramen för expertgruppen för säkerheten på passagerarfartyg hölls samråd med nationella experter. Samrådet resulterade i att det utarbetades en struktur för krav på skadestabilitet, som fastställdes med beaktande av fartygens kapacitet.

2.9

I förslaget införs tillfälliga alternativa lösningar för nybyggda fartyg som är certifierade för att medföra 1 350 eller färre personer. Lösningarna är baserade på följande kriterier: dagen för fartygets kölsträckning eller när fartygen befann sig på ett liknande konstruktionsstadium, och fartygets kapacitet att medföra passagerare ombord.

2.10

Enligt förslaget ska övervaknings- och rapporteringsmekanismer införas. De viktigaste uppgifterna om nybyggda fartyg och skadestabilitetsberäkningarna ska samlas in och utvärderas med hjälp av Europeiska sjösäkerhetsbyrån. Efter tio år av genomförandet av de reviderade kraven kommer en utvärdering att göras och direktivet att ses över.

2.11

I förslaget fastställs också regler för certifiering av ro-ro-fartyg med avseende på de ändrade kraven.

3. Kommentarer

3.1

Transportsäkerhet är en av dagens största utmaningar, och förväntningarna på säkerheten blir allt högre. Förekomsten av olika regelverk gör det mycket svårt att genomföra och verkställa överenskomna regler.

3.2

Ro-ro-fartyg anses vara mer sårbara än andra fartyg. Detta hänger samman med särdragen hos deras konstruktion, som är anpassad till transport av fordon och passagerare. Det relativt ringa djupgåendet och den höga tyngdpunkten kan orsaka stabilitetsproblem. Andra risker är det höga fribordet, användningen av lastdörrar som ramper, bristen på skott, det faktum att livbåtar och räddningsflottar är placerade högt upp, eventuella stuvningsfel och ojämn belastning.

3.3

EESK välkomnar insatserna för att harmonisera de internationella reglerna, i detta fall anpassningen till de internationella regler som fastställts av IMO. Kommittén uppskattar också de ansträngningar som gjorts för att förenkla den lagstiftning som gör det lättare att använda och tillämpa dessa regler.

3.4

Dokumentet brister dock i läsbarhet och transparens. Det har visat sig mycket svårt att analysera förslaget, även för experter, på grund av textens struktur och det sätt på vilket de valda lösningarna presenteras. De på detta vis utformade bestämmelserna och förklaringarna strider i praktiken mot förslagets syfte, vilket som sagt är att underlätta användningen och tillämpningen av de rättsliga bestämmelserna. Det rekommenderas att en grafisk framställning bifogas det framlagda förslaget, t.ex. i form av den tabell som finns i bilagan, och att lämpliga riktlinjer och förklaringar utarbetas.

3.5

EESK skulle vilja uttrycka sin tillfredsställelse över det sätt på vilket detta förslag utarbetats. Att ta hänsyn till experter och berörda parter inom branschen vid utformningen av lagstiftningsförslag är god praxis och gör det lättare att uppnå de mål som ställts upp för lagstiftningsinitiativen. Samtidigt kan man förvänta sig att den planerade harmoniseringen av de tekniska definitionerna och införandet av rättsliga formuleringar kommer att genomföras och verkställas på ett korrekt sätt.

3.6

3.7

EESK noterar att införandet av två alternativ för nybyggda fartyg innebär att förslagets mål inte kommer att uppnås, dvs. att minska komplexiteten samt den tekniska och administrativa bördan. Förslaget är, som kommissionen påpekar, ett svar på de nya lösningar som införts i Solas-konventionen och syftar till att anpassa två parallella regelverk till varandra. Trots dessa mål föreslås en tillfällig lösning med två alternativa system för en period på tio år, vilka ska ses över efter den perioden.

3.8

EESK anser att införandet av sådana tillfälliga lösningar kommer att skapa en situation med osäkerhet och ytterligare problem i framtiden. Det bör betonas att investeringar i flottan i denna transportsektor är av långsiktig karaktär. Kommittén påpekar att den genomsnittliga åldern för ro-ro-passagerarfartyg är 26 år, medan den genomsnittliga åldern för biltransportfartyg är mer än 15 år (3). Det perspektiv som anges i förslaget bör därför ta hänsyn till den faktiska situationen i sektorn.

3.9

3.10

EESK stöder mekanismer för övervakning och periodisk utvärdering, men rekommenderar mot bakgrund av ovanstående att ordalydelsen och logiken i en sådan lösning ändras. Kommittén föreslår att det införs en regelbunden utvärdering, t.ex. vart tionde år. Lagstiftningsåtgärder bör dock inte föregripas på grundval av utvärderingens slutsatser. Det är viktigt att utvärderingen genomförs med deltagande av dem som är mest involverade i tillämpningen av reglerna i praktiken. Det föreslås därför också att de organ som reglerar dessa frågor fortlöpande rådfrågas i syfte att förbättra säkerheten. Detta är viktigt med tanke på klimatförändringarna, som leder till kraftigare väderomslag, vilket innebär att sjöfarten ofta utsätts för extrema förhållanden.

3.11

För att göra förslaget mer lättläst och underlätta tillämpningen av de nya reglerna föreslår vi dessutom att förslagets innehåll ändras så att fartyg som byggts tidigare kan uppfylla befintliga normer, oberoende av certifiering. Övriga fartyg bör omfattas av de nya lösningarna. Efter en övergångsperiod bör dock reglerna harmoniseras fullt ut.

Bryssel den 18 maj 2022.

Christa SCHWENG

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/25/EG av den 14 april 2003 om särskilda stabilitetskrav för ro-ro-passagerarfartyg (EUT L 123, 17.5.2003, s. 22).

(2) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/2108 av den 15 november 2017 om ändring av direktiv 2009/45/EG om säkerhetsbestämmelser och säkerhetsnormer för passagerarfartyg (EUT L 315, 30.11.2017, s. 40), Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/2109 av den 15 november 2017 om ändring av rådets direktiv 98/41/EG om registrering av personer som färdas ombord på passagerarfartyg som ankommer till eller avgår från hamnar i gemenskapens medlemsstater och av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/65/EU om rapporteringsformaliteter för fartyg som ankommer till och/eller avgår från hamnar i medlemsstaterna (EUT L 315, 30.11.2017, s. 52) och Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/2110 av den 15 november 2017 om ett inspektionssystem för säker drift av ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg i reguljär trafik och om ändring av direktiv 2009/16/EG och om upphävande av rådets direktiv 1999/35/EG (EUT L 315, 30.11.2017, s. 61).

(3) Emsa, ”European Maritime Transport”, Environmental Report 2021, Luxemburg, 2021.

26.8.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 323/123

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, Europeiska rådet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – REPowerEU: Gemensamma europeiska åtgärder för säkrare och hållbarare energi till ett mer överkomligt pris

(COM(2022) 108 final)

(2022/C 323/21)

Föredragande:

Thomas KATTNIG

Alena MASTANTUONO

Simo TIAINEN

Remiss	Europeiska kommissionen, 2.5.2022
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Transporter, energi, infrastruktur och informationssamhället
Antagande av sektionen	2.5.2022
Antagande vid plenarsessionen	18.5.2022
Plenarsession nr	569
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	159/3/4

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Den nuvarande geopolitiska situation som orsakats av den ryska invasionen av Ukraina understryker vikten av en trygg energiförsörjning och kräver en ökning av EU:s oberoende och självförsörjning när det gäller energi. EESK stöder till fullo målet att bryta sig loss från rysk energi, som bör genomföras så snart som möjligt.

1.2

Under det senaste året har EU också ställts inför en aldrig tidigare skådad ökning av energipriserna. Detta fenomen har ytterligare förstärkts av följderna av Rysslands angrepp mot Ukraina och har inneburit en alltför tung börda för europeiska hushåll och företag.

1.3

Det är därför motiverat att vidta omedelbara åtgärder för att säkerställa försörjningstryggheten och mildra de höga prisernas konsekvenser för hushållen, jordbrukarna, företagen och industrin. I meddelandet ”REPowerEU: Gemensamma europeiska åtgärder för säkrare och hållbarare energi till ett mer överkomligt pris” beskrivs nya åtgärder för att öka produktionen av grön energi, diversifiera försörjningen och minska efterfrågan på rysk gas, som har lett till betydande ökningar i elmarknadspriserna på grund av otillbörlig marknadspåverkan.

1.4

EESK välkomnar REPowerEU-meddelandet, eftersom det innehåller lösningar som ligger i linje med målen för den gröna given och den europeiska energiunionen. Kommittén manar till att EU måste vara särskilt försiktigt när det gäller resurser som ersätter rysk gas vad gäller deras inverkan på miljön och vad gäller ett nytt beroende av tredjeländer som inte delar EU:s värden.

1.5

EESK beklagar att dess uppmaning (1) om att minska det strategiska beroendet av otillförlitliga tredje parter inte har omsatts i handling av de politiska ledarna, utan att detta beroende tvärtom har ökat. Den nuvarande energipriskrisen hade inte drabbat EU:s medborgare och företag på långt när så hårt om inte Europa var så starkt beroende av import av fossila bränslen från Ryssland.

1.6

EU måste konsekvent hålla fast vid alla grundläggande mål för sin energipolitik: trygg energiförsörjning, rimliga kostnader och priser samt koldioxidneutralitet. Det är därför angeläget att fokusera på de åtgärder som ger störst fördelar i fråga om samtliga mål både i det akuta nuläget och på lång sikt.

1.7

EESK ställer sig visserligen bakom kommissionen vad gäller målet om att uppnå oberoende från rysk gas, men påpekar att det kommer att bli oerhört utmanande för ekonomin och samhället i Europa att minska efterfrågan på rysk gas med två tredjedelar före årets slut. Det innebär diversifiering, dels och i första hand på kort sikt via flytande naturgas och biometan, dels via energieffektivisering och utbyggnad av förnybar energi. Att förändra beroendet av en leverantör och en energikälla som har en stor andel i EU:s energimix är en komplex fråga och kan inte ske över en natt. På kort sikt innebär detta att alla tillgängliga energikällor bör användas utan förbehåll, med företräde för tillgängliga förnybara energikällor, för att undvika strömavbrott och social oro.

1.8

För att säkerställa socialt godtagbara energipriser och samtidigt hålla EU på rätt spår vad gäller att förbli ledande i fråga om ibruktagandet av förnybar energi, efterlyser EESK följande:

—	Att man rationaliserar och påskyndar tillståndsförfarandena för förnybar energi, eftersom dessa förfaranden betraktas som det största hindret för en snabbare utbyggnad av förnybar energi.

—	Att man ger medlemsstaterna incitament att fastställa områden som är särskilt lämpliga för att öka användningen av förnybar energi.

—	Att man utvärderar befintliga byråkratiska bestämmelser för installation och saluföring/egenanvändning av förnybar energi och undanröjer alla onödiga hinder för att frigöra den fulla potentialen hos medborgarenergigemenskaper, med fokus på mindre anläggningar och flexibilitetsalternativ.

—	Att man undersöker olika sätt att främja ett snabbare ibruktagande av värmepumpar. Även om påskyndandet av installationsmålet för värmepumpar, såsom föreslås i REPowerEU, välkomnas, måste problem med hanteringen av eltoppar i hela Europa undvikas. Hybridvärmepumpar bör också övervägas.

—	Att man utforskar och uppmuntrar konkreta åtgärder för att öka produktionen av biometan, såsom föreslås i REPowerEU.

—	Att man ökar investeringarna i geotermisk energi och fjärrvärme.

1.9

EESK inser att det krävs åtgärder från medlemsstaternas sida, skatte- eller regleringsmässiga, för att säkerställa överkomliga priser för slutkonsumenterna och förhindra energifattigdom. Kommittén uppmanar dessutom kommissionen och rådet att vidta ytterligare åtgärder för att stabilisera priserna i EU:s energisystem på ett sådant sätt att oväntade plötsliga prisökningar kan undvikas. Beslutsfattarna bör dock se till att dessa varken hämmar den inre energimarknadens funktionssätt, äventyrar insatserna för minskade koldioxidutsläpp och energieffektivisering eller skapar osäkerhet avseende investeringar inom energibranschen. Alla åtgärder, såväl på medlemsstatsnivå som på europeisk nivå, bör vidtas i nära samråd med berörda parter, t.ex. arbetsmarknadens parter.

1.10

Den inre energimarknaden är inte fullbordad, och i kristider är solidaritetsaspekten mycket viktig. Infrastrukturen måste förbättras för att ta hänsyn till den gröna omställningen och omställningen till diversifierade gaskällor, samtidigt som man säkerställer flödet av energi mellan medlemsstaterna via sammanlänkade överföringssystem.

1.11

EESK välkomnar kommissionens tillkännagivanden om handläggningstiderna för ärenden som rör statligt stöd (till sommaren).

1.12

EESK stöder helhjärtat kommissionens förslag om lagring av gas och uppmanar institutionerna att

—	komplettera det med ett kortsiktigt investeringsinstrument för att stödja utvecklingen av infrastruktur med beredskap för vätgas såsom sammanlänkningar och lagringsanläggningar,

—	överväga att använda gaslagringsanläggningar i angränsande tredjeländer, bl.a. i Ukraina,

—	utarbeta planer för enskilda medlemsstater för att undvika en obalanserad fördelning av bördan på regional nivå.

1.13

Ett brett utbud av alternativ för energiproduktion är en del av försörjningstryggheten. Därför är det viktigt att dra nytta av det breda utbudet av koldioxidsnåla energikällor, utöver vind- och solkraft, som ekonomiskt och miljömässigt passar in i ett energisystem. Fram till dess att EU:s energidiversifiering har slutförts skulle EESK vilja se ett praktiskt utnyttjande av stabila och prisvärda energikällor som uppfyller kraven på låga koldioxidutsläpp.

1.14

EESK beklagar att man i meddelandet inte nämner den roll som stabila koldioxidsnåla energikällor spelar för en stabil energiförsörjning.

2. Bakgrund och sammanhang

2.1

Som en direkt följd av och reaktion på Rysslands invasion av Ukraina tillkännagav och föreslog kommissionen i mars 2022 en preliminär plan med syftet att göra EU oberoende av fossila bränslen från Ryssland långt före 2030, till att börja med och omedelbart vad gäller gas.

2.2

Detta fokus kan utökas till att omfatta en utfasning av beroendet av rysk olja och ryskt kol, där EU har en bredare tillgång till potentiella alternativa leverantörer. EU importerar 90 % av all gas som förbrukas inom unionen, och Ryssland tillhandahåller mer än 40 % av EU:s totala gasförbrukning. 27 % av den olja och 46 % av det kol som importeras kommer också från Ryssland.

2.3

I planen beskrivs även en uppsättning åtgärder för att svara på de ökande energipriserna och fylla på gasreserverna inför nästa vinter. Tillsammans med verktygslådan för energipriser ger planen medlemsstaterna ytterligare vägledning, bekräftar möjligheten att reglera priser under exceptionella omständigheter och beskriver hur medlemsstaterna kan omfördela intäkter från energisektorns höga vinster och från handeln med utsläppsrätter till konsumenterna. EU:s regler om statligt stöd ger även medlemsstaterna olika alternativ för att ge kortsiktigt stöd till företag som påverkas av de höga energipriserna och bidra till att minska deras exponering för energiprisvolatilitet på medellång till lång sikt. I detta avseende kommer kommissionen att undersöka alla tänkbara nödåtgärder för att begränsa gasprisernas spridningseffekter till elpriserna.

2.4

Målet med planen – REPowerEU – är att diversifiera leveransen och försörjningen av gas, att påskynda produktionen av gas från förnybara källor samt att göra det möjligt att ersätta gas för uppvärmning och elproduktion. Dessa åtgärder syftar tillsammans till att minska EU:s efterfrågan på rysk gas med två tredjedelar före slutet av 2022.

2.5

Diversifieringen av EU:s övergripande energiförsörjning ska uppnås genom

a)	en diversifiering av gasförsörjningen via högre import av flytande naturgas och gas via icke-ryska leverantörers rörledningar, samt

högre produktions- och importvolymer av biometan och vätgas från förnybara källor, en snabbare minskning av användningen av fossila bränslen i hushållen, byggnaderna, industrin och energisystemet, högre energieffektivitet, en ökad användning av förnybara energikällor, elektrifiering samt avlägsnande av hinder i infrastrukturen.

3. Allmänna kommentarer

3.1

Kommittén är införstådd med att REPowerEU är en extraordinär och brådskande åtgärd som vidtagits till följd av eskaleringen av Rysslands aggression och dess inverkan på hur EU:s energimarknad fungerar och dess säkerhet i framtiden. Kommittén håller även med om att en sådan åtgärd måste vara robust och genomföras i praktiken så snart som möjligt. Den nuvarande situationen handlar inte enbart om importpriserna för strategiska råvaror, utan även om att tillgodose den försörjning som krävs för att EU:s ekonomi och samhälle ska fungera.

3.2

EESK välkomnar REPowerEU-meddelandet, eftersom det innehåller lösningar som ligger i linje med målen för den gröna given och den europeiska energiunionen. Kommittén manar dock till att EU måste vara särskilt försiktigt när det gäller resurser som ersätter rysk gas vad gäller deras inverkan på miljön och vad gäller ett nytt beroende av tredjeländer som inte delar EU:s värden.

3.3

Denna nya verklighet kräver ett drastiskt påskyndande av omställningen till ren energi och en ökning av EU:s oberoende och självförsörjning när det gäller energi. Infrastrukturen måste förbättras för att ta hänsyn till den gröna omställningen med sikte på den gröna givens mål och även omställningen till diversifierade gaskällor, samtidigt som man säkerställer flödet av energi mellan medlemsstaterna via sammanlänkade överföringssystem. I sitt dokument efterlyser kommissionen vätgaskompatibilitet, och EESK stöder detta.

3.4

REPowerEU är också kopplat till de omfattande sanktioner som EU och andra delar av västvärlden antagit gentemot Ryssland, och kan samordnas och justeras i enlighet med detta, eftersom man kan förvänta sig att sanktionernas omfattning och intensitet kan komma att ändras med tiden. Det slutgiltiga syftet med REPowerEU – att bli oberoende av Ryssland när det gäller leverans av strategiska råvaror och dess inblandning på den europeiska energimarknaden – bör dock förbli fast och oförändrat.

3.5

Samtidigt beklagar EESK att dess upprepade uppmaningar om att minska det strategiska beroendet av otillförlitliga tredje parter inte har omsatts i handling av de politiska ledarna, utan att detta beroende tvärtom har ökat. Den nuvarande energipriskrisen hade inte drabbat EU:s medborgare och företag på långt när så hårt om inte Europa var så starkt beroende av import av fossila bränslen från Ryssland, vilket är resultatet av vissa medlemsstaters kortsiktiga energibeslut under det senaste årtiondet.

3.6

I kristider är det nödvändigt att ha de övergripande målen i åtanke i stället för att bara försöka lösa de mest akuta problemen. Det gläder därför EESK att kommissionen gör det i sitt meddelande. EU måste således konsekvent hålla fast vid de grundläggande målen för sin energipolitik och sina energisystem: trygg energiförsörjning, rimliga kostnader och priser samt koldioxidneutralitet. Med tanke på att alla dessa grundläggande mål just nu står på spel bör EU fokusera på de åtgärder som ger störst fördelar i fråga om samtliga mål och som på det effektivaste sättet bidrar till att möta de akuta utmaningarna och uppnå de långsiktiga målen.

3.7

Ett brett utbud av alternativ för energiproduktion är en del av försörjningstryggheten. Därför är det viktigt att dra nytta av det breda utbudet av koldioxidsnåla energikällor, utöver vind- och solkraft, som ekonomiskt och miljömässigt passar in i ett energisystem. Det finns också behov av parallell användning av fjärrvärme och värmepumpar.

3.8

EESK beklagar att man i meddelandet inte nämner den roll som stabila koldioxidsnåla energikällor spelar för en stabil energiförsörjning.

3.9

EESK ställer sig visserligen bakom kommissionen vad gäller målet om att uppnå oberoende från rysk gas, men påpekar att det kommer att bli oerhört utmanande för ekonomin och samhället i Europa att minska efterfrågan på rysk gas med två tredjedelar före årets slut. Det innebär diversifiering, dels och i första hand på kort sikt via flytande naturgas och biometan, dels via energieffektivisering och utbyggnad av förnybar energi. Att förändra beroendet av en leverantör och en energikälla som har en stor andel i EU:s energimix är en komplex fråga och kan inte ske över en natt. Alla energikällor måste aktiveras för att undvika strömavbrott och social oro.

3.10

3.11

Höga energipriser leder till höga vinster för många oljebolag samt för vissa energileverantörer och handlare. Internationella energiorganet (IEA) uppskattar dessa så kallade exceptionella vinster i EU till cirka 200 miljarder euro under 2022 och föreslår att dessa vinster beskattas och omfördelas som ekonomisk ersättning till energikonsumenter, såsom utsatta hushåll, energiintensiva företag samt jord- och skogsbruk, och används för att bygga ut den förnybara energiproduktionen och den nödvändiga nätinfrastrukturen. EESK understryker att man i fråga om alla skatter på exceptionella vinster måste se till att inte avskräcka energiföretagen från att investera i koldioxidsnåla lösningar just vid en tidpunkt då Europa uppmanas att påskynda dem för att uppnå den gröna givens mål.

3.12

Alla stödåtgärder som syftar till att mildra krisen bör vara tillfälliga och väl inriktade på de hårdast drabbade, om det så är medborgare, små och medelstora företag eller energiintensiva branscher. I stället för nya EU-instrument bör man utnyttja befintliga medel, såsom faciliteten för återhämtning och resiliens, Fonden för en rättvis omställning och de ökade intäkterna från utsläppshandelssystemet.

3.13

I händelse av ett totalt leveransavbrott från Ryssland skulle Europa inte kunna tillgodose sitt behov av gas under vintern under andra halvåret. Därför är det nödvändigt att överväga sätt att organisera efterfrågan och öka tillgången. För det första måste efterfrågan organiseras, och IEA har utarbetat förslag i detta avseende som skulle minska EU:s beroende av rysk gas (sparsam energiförbrukning, en plan för organiserad belastningsfrånkoppling osv.). För det andra bör alla alternativ aktiveras för att diversifiera gasförsörjningen genom att importera flytande naturgas (fylla lagringsanläggningar så mycket som möjligt genom att importera flytande naturgas, samtidigt som importkapaciteten för flytande naturgas också höjs).

3.14

Det är inte alla medlemsstater som har tillgång till terminaler för flytande naturgas, och situationen kräver en exceptionell grad av solidaritet mellan medlemsstaterna och ett påskyndande av sammanlänkningarna mellan överföringssystemen. Alla dessa förändringar kommer att medföra ytterligare kostnader av gigantiska mått på grund av de investeringar som krävs. Det bör upprättas en tidsplan för den praktiska genomförbarheten hos sådana åtgärder och investeringar. Det kommer helt enkelt att ta lite tid, förmodligen några år, att fullborda investeringarna i den infrastruktur som krävs.

3.15

En förbättrad infrastruktur kommer också att behövas på grund av den ökade användningen av förnybar energi, och investeringar på detta område bör främjas snarare än motverkas. Distributionsnäten är nyckeln till att integrera stora mängder grön el och måste byggas ut och digitaliseras i enlighet med detta. För att undvika strandade kostnader måste dessa investeringsbeslut vara välövervägda och planeras på ett framtidssäkert sätt.

3.16

Rådande marknadsvillkor ger inga incitament för att lagra gas på sommaren. EESK välkomnar att kommissionen betecknar lagring av gas som ”kritisk infrastruktur”, och stöder helhjärtat kommissionens förslag om lagring av gas. Kommittén uppmanar institutionerna att

—	komplettera det med ett kortsiktigt investeringsinstrument för att stödja investeringar i infrastruktur med beredskap för vätgas såsom sammanlänkningar och lagringsanläggningar,

—	överväga att använda gaslagringsanläggningar i angränsande tredjeländer, bl.a. i Ukraina,

—	utarbeta planer för enskilda medlemsstater, med beaktande av lagrets storlek, landets förbrukning och lagrets kapacitet att tjäna andra länder i regionen, för att undvika en obalanserad fördelning av bördan på regional nivå,

—	införa en mekanism för tidigt genomförande som gör det möjligt för de nationella tillsynsmyndigheterna att inleda det förberedande arbetet med den obligatoriska certifieringsprocessen så snart som möjligt.

På grund av olika system i olika medlemsstater måste det också vara möjligt att uppfylla kraven på gaslagring med alternativa bränslen.

3.17

EESK välkomnar det aviserade påskyndandet av vätgas och de nya målen (+ 15 miljoner ton 2030), men en realistisk strategi behövs. Det behövs flexibilitet i genomförandet (t.ex. additionalitet), pragmatism avseende stöd (och beslut om viktigt projekt av gemensamt europeiskt intresse/statligt stöd så fort som möjligt) samt undanröjande av onödiga begränsningar som kan hindra investeringar. I detta avseende välkomnar EESK kommissionens tillkännagivanden om handläggningstiderna för ärenden som rör statligt stöd (till sommaren).

3.18

EESK påminner om sin vädjan att det viktigaste målet är att medborgarna ska stå i centrum för energiunionen (2). Konkreta åtgärder måste emellertid fastställas i EU:s lagstiftning för att detta mål snabbt ska förverkligas och för att minska EU:s beroende av Ryssland. Svårigheterna för konsumenter att få tillgång till sin egen produktion och att dela förnybar energi hindrar att dessa konsumenter skyddas från höjda energipriser. EESK efterlyser en utvärdering av befintliga byråkratiska bestämmelser för installation och saluföring/egenanvändning av förnybar energi samt ett undanröjande av alla onödiga hinder för att frigöra den fulla potentialen hos medborgarenergigemenskaper, med fokus på mindre anläggningar och flexibilitetsalternativ.

4. Särskilda kommentarer

4.1

EESK uppmanar kommissionen att inrätta en arbetsgrupp med ansvar för att ständigt övervaka genomförandet av planen i praktiken, utvärdera dess genomförbarhet och bedöma potentiella risker. Omständigheterna kan förändras dramatiskt och målen för REPowerEU måste uppfyllas och framgångsrikt genomföras av viktiga strategiska skäl.

4.2

Trots behovet av brådskande åtgärder är det även av yttersta vikt att fortsätta att investera i forskning och innovation, med vederbörlig hänsyn till det ökade behovet av att hitta lösningar för att hantera energirelaterade geoekonomiska, samhälleliga och miljömässiga risker och utmaningar.

4.3

I REPowerEU föreslås att produktionen av biometan ska öka till 35 miljarder kubikmeter senast 2030. Även om detta mål är välkommet är det mycket ambitiöst, och EESK efterlyser konkreta åtgärder och incitament för att detta mål ska kunna uppnås.

4.4

Målet för installation av värmepumpar bör fördubblas till två miljoner installerade värmepumpar årligen. Detta kan medföra en avsevärd minskning av gasförbrukningen för uppvärmning med ungefär 35 miljarder kubikmeter till 2030. Man bör undersöka sätt att främja ett snabbare ibruktagande av värmepumpar. Man bör dock se till att inte skapa problem med hanteringen av eltoppar i hela Europa, och hybridvärmepumpar bör också övervägas. Den nuvarande infrastrukturen kommer att behöva uppgraderas med smarta nät för att möta en högre efterfrågan på elektrifiering.

4.5

För att påskynda investeringarna krävs ett gynnsamt och säkert investeringsklimat. Förslaget om att påskynda tillståndsförfarandena välkomnas, samtidigt som det är viktigt att inte undergräva ett ordentligt samråd med berörda parter. Samtidigt medför en snabb ökning av investeringarna många utmaningar som också måste hanteras, bland annat tillgången till kvalificerad arbetskraft och de material och den utrustning som krävs.

4.6

Medlemsstaterna bör ges incitament att fastställa områden som är särskilt lämpliga för att öka användningen av förnybar energi. Det finns en outnyttjad potential för synergieffekter när det gäller ibruktagandet av förnybar energi i samband med annan socialt och ekonomiskt fördelaktig verksamhet, såsom utnyttjande av tidigare exploaterad mark eller ett fullständigt utnyttjande av potentialen för användning av förnybar energi i bostadssektorn och den kommersiella sektorn.

Bryssel den 18 maj 2022.

Christa SCHWENG

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) EESK:s yttrande ”Energipriser” (EUT C 275, 18.7.2022, s. 80).

(2) EUT C 220, 9.6.2021, s. 38.

26.8.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 323/129

Yttrande från europeiska ekonomiska och sociala kommittén om förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1938 om åtgärder för att säkerställa försörjningstryggheten för gas och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2009 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten

(COM(2022) 135 final – 2022/0090 (COD))

(2022/C 323/22)

Huvudföredragande:

Marcin NOWACKI

Remiss	Europaparlamentet, 4.4.2022 Europeiska unionens råd, 4.4.2022
Rättslig grund	Artiklarna 194.2 och 304 i EUF-fördraget
Ansvarig sektion	Transporter, energi, infrastruktur och informationssamhället
Antagande vid plenarsessionen	18.5.2022
Plenarsession nr	569
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	160/1/3

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) fördömer den ryska regeringens orättfärdiga och oprovocerade invasion av Ukraina, uttrycker sin solidaritet med det ukrainska folket och efterlyser kraftfulla åtgärder på både EU-nivå och nationell nivå i en anda av enighet i denna dramatiska tid. Den ryska aggressionen har gett upphov till en global geopolitisk kris som i allt större utsträckning påverkar EU. Beroendet av primärenergi från tredjeländer har blivit ett direkt hot mot säkerheten och stabiliteten i EU.

1.2

EESK ger sitt fulla stöd till förslaget till förordning, välkomnar beslutet att tillämpa ett påskyndat förfarande och lovordar EU-institutionernas snabba agerande (1), (2). Att ha välfyllda gaslagringsanläggningar spelar en viktig roll för att säkerställa en trygg vinter (2022–2023), skydda mot prischocker, skydda européerna från energifattigdom och säkerställa de europeiska företagens konkurrenskraft. Kommittén noterar att kostnaderna för att inte vidta åtgärder under nuvarande omständigheter avsevärt skulle överstiga kostnaderna för de åtgärder på kort sikt som kommissionen föreslår.

1.3

Kommittén uppmanar institutionerna att införa ett kortsiktigt investeringsinstrument, vilket kommer att förbättra EU:s energioberoende, och betonar att det inte räcker att bara påskynda de befintliga planerna för att trygga Europas energiförsörjning.

1.4

Samarbete med tredjeländer är en kompletterande åtgärd till investeringar i ny infrastruktur, vilket kommer att öka Europas energitrygghet. EESK uppmanar rådet och parlamentet att överväga att använda gaslagringsanläggningar i angränsande tredjeländer, vilket kommer att innebära ett mervärde för försörjningstryggheten, särskilt i Ukraina.

1.5

Kommittén stöder planen på att fylla gaslagren med hänsyn till lagrets storlek, landets förbrukning och lagringsanläggningarnas kapacitet att tjäna andra länder i regionen, i syfte att undvika en obalanserad fördelning av bördan på regional nivå.

1.6

Kommittén noterar att ett slutligt beslut om den obligatoriska certifieringen av systemansvariga för gaslagring kommer att ta flera år på grund av möjligheten att överklaga till nationella domstolar. Kommittén rekommenderar därför att man inför en mekanism för tidigt genomförande så att de nationella tillsynsmyndigheterna kan påbörja sina förberedelser innan förordningen träder ikraft fullt ut.

2. Allmänna kommentarer

2.1

Under de senaste månaderna ”har en obalanserad gasmarknad lett till en kraftig ökning av gaspriserna” (3). Under den uppvärmningssäsong som nu går mot sitt slut var EU:s lagerfyllnadsnivå mycket lägre än föregående års nivåer, med mer än 20 procentenheters skillnad jämfört med 2020, och nära 30 procentenheters skillnad jämfört med 2019.

Tabell

Jämförelse av fyllnadsnivåerna i Europa

	2019	2020	2021
Februari	51,98 %	71,19 %	50,85 %
Juli	73,31 %	80,71 %	47,84 %
Oktober	96,92 %	94,62 %	74,93 %
December	94,23 %	87,68 %	67,21 %

Källa: Reuters (4)

2.2

EU:s totala lagringskapacitet under jord är 101,1 miljarder kubikmeter, som är fördelad på 160 anläggningar i 18 medlemsstater (5). Gazprom äger cirka 10 % av den totala europeiska lagringskapaciteten för gas under jord (6), och har inflytande över nära en tredjedel av all gaslagring i Tyskland, Österrike och Nederländerna (7).

2.3

Kommissionen noterade att fyllnadsnivån i Gazprom-ägda lager har varit betydligt lägre än genomsnittet (8). I oktober 2021 var nivån av lagrad gas i de länder där Gazprom inte äger några lagringsanläggningar, såsom Frankrike och Italien, nära normal för den tiden på året. Den Gazprom-ägda naturgaslagringsanläggningen i Rehden i Tyskland, som står för nära en femtedel av landets lagringskapacitet, har dock haft en fyllnadsnivå på mindre än 10 %, medan den var full i oktober 2019. Detta enligt uppgifter från Gas Infrastructure Europe. Anläggningen i Haidach i Österrike, som även den drivs av Gazprom och är en av Centraleuropas största lagringsanläggningar under jord, har knappt varit 20 % full (9).

2.4

Mot bakgrund av Gazproms agerande har det blivit uppenbart att den europeiska energimarknaden kan vara utsatt för otillbörlig påverkan från tredjeländer, och att det är nödvändigt att vidta beslutsamma åtgärder mot detta. Kommittén stöder därför planen att fylla gaslagringsanläggningarna utan rysk gas.

2.5

Oaktat de åtgärder som föreslås i förordningen kan EU:s energitrygghet förbättras genom att man avskaffar restriktioner för överföring av och handel med gas mellan medlemsstaterna samt tillfälligt återupptar utvinningen av oanvända (övergivna) resurser i EU. Energitryggheten och energiprisstabiliteten i EU kan förbättras ytterligare genom gemensamma gasinköp.

3. Särskilda kommentarer

3.1 Obligatoriska fyllnadsmål och fyllnadskurvor

3.1.1

EESK stöder kommissionens förslag om obligatoriska fyllnadsmål. Målen i förordningen kan inte betraktas som överdrivna. För att undvika ytterligare energiprisökningar rekommenderar dock kommittén starkt att de föreskrivna målen inte höjs ytterligare.

3.1.2

Utan att det påverkar förordningens kvalitet är en gemensam och effektiv politik för gaslagring i praktiken inte möjlig utan robusta gasöverföringssystem. För att öka Europas resiliens på lång sikt är det mycket viktigt att investera i infrastruktur, inbegripet infrastruktur med beredskap för vätgas, i synnerhet sammanlänkningar och lagringsanläggningar. Kommittén uppmanar institutionerna att införa ett kortsiktigt investeringsinstrument, vilket kommer att förbättra EU:s energioberoende, och betonar att det inte räcker att bara påskynda de befintliga planerna för att trygga Europas energiförsörjning.

3.1.3

Om en medlemsstat inte kan uppnå fyllnadsmålet på grund av särskilda tekniska egenskaper, ska medlemsstaten underrätta kommissionen före den 1 november och ange skälen till förseningen. EESK anser att det är för sent med en tidsfrist i november för att anmäla en försening. I november pågår redan uppvärmningssäsongen för fullt, och förseningar i en medlemsstat kan äventyra de europeiska insatserna och medföra prischocker. EESK rekommenderar därför att tidsfristen för att anmäla en försening flyttas till senast oktober. Samtidigt bör medlemsstaterna uppmuntras att uppnå de obligatoriska målen så snart det är tekniskt möjligt, i stället för senast i december.

3.1.4

Samtidigt betonar EESK vikten av samarbete med energigemenskapen och uppmanar kommissionen, rådet och parlamentet att överväga att använda gaslagringsanläggningar i angränsande tredjeländer, vilket kommer att innebära ett mervärde för försörjningstryggheten, särskilt i Ukraina.

3.1.5

Samarbete med tredjeländer är en kompletterande åtgärd till investeringar i ny infrastruktur för att snabbt säkerställa tillräckliga gaslagringsnivåer och bör därför ges hög prioritet.

3.2 Genomförande, övervakning och verkställighet

3.2.1

EESK lovordar att införandet av obligatoriska mål åtföljs av ändamålsenliga åtgärder för genomförande, övervakning och verkställighet från medlemsstaternas och kommissionens sida.

3.2.2

Samtidigt konstaterar EESK att det inte råder någon klarhet om vem som är ansvarig om de föreskrivna skyldigheterna inte efterlevs. Eftersom de systemansvariga för gaslagring inte är fria från påverkan från tredjeländer anser kommittén att den rättsliga bördan bör ligga på medlemsstaterna. EESK anser dessutom att förordningen bör kompletteras med en uppsättning ändamålsenliga sanktioner som kommissionen kan ålägga medlemsstater som inte uppfyller sina skyldigheter.

3.2.3

Artikel 6a.8 bör ändras genom att följande fetstilta text läggs till: ”Vid betydande och ihållande avvikelser från fyllnadskurvorna eller fyllnadsmålet ska följande åtgärder vidtas:”. Syftet med påfyllningen bör omprövas i samband med påfyllning av en lagringsanläggning på grund av objektiva omständigheter. Artikel 6c om rättvis fördelning av bördan bör ändras i enlighet med ovanstående.

3.2.4

EESK noterar att kommissionens befogenheter utökas betydligt, och ser positivt på att detta är tidsbegränsat.

3.3 Ekonomiska incitament för marknadsaktörerna

EESK stöder undantagen från överföringstariffer vid inmatnings- eller uttagspunkter för lagring. Samtidigt betonar kommittén den ökande inflationen och de potentiella effekterna av ytterligare ekonomiska incitament och statligt stöd för marknadsaktörerna. EESK rekommenderar att man omprövar användningen av befintliga EU-medel, särskilt de nationella planerna för återhämtning och resiliens, för att anpassa dem till den aktuella situationen så att delar av medlen kan avsättas för dessa ändamål.

3.4 Mekanism för bördefördelning

3.4.1

EESK noterar att en obalanserad ansvarsfördelning när det gäller lagerfyllning är mycket problematisk. Kommittén uppmanar kommissionen att komplettera förordningen med planer för de enskilda medlemsstaterna där man beaktar lagrets storlek, landets förbrukning och lagringsanläggningarnas kapacitet att tjäna andra länder i regionen, i syfte att undvika en obalanserad fördelning av bördan, riskerna och kostnaderna. Kommittén befarar att bristen på god samordning kan få enorma konsekvenser för den regionala gasmarknaden.

3.4.2

Till exempel kan man anta en regional strategi för genomförandet av förordningen. Som ett exempel skulle anläggningen i Inčukalns kunna betraktas som en naturgaslagringsanläggning för Baltikum och Finland med dess lokalisering i Lettland.

3.5 Obligatorisk certifiering av systemansvariga för lagringssystem

3.5.1

EESK stöder den obligatoriska certifieringen av systemansvariga för lagringssystem. Kommittén noterar dock att möjligheten att överklaga ett negativt certifieringsbeslut innebär att det slutgiltiga beslutet om att frånta systemansvariga för lagringsanläggningar sitt tillstånd skulle ta flera år, beroende på hur lång tid de nationella rättsliga förfarandena tar. Obligatorisk certifiering av systemansvariga för lagringssystem är därmed ett instrument som kommer att förbättra EU:s energitrygghet på lång sikt snarare än på kort sikt.

3.5.2

Kommittén rekommenderar därför att man inför en mekanism för tidigt genomförande så att de nationella tillsynsmyndigheterna kan påbörja sina förberedelser innan förordningen träder ikraft fullt ut.

3.5.3

Mot bakgrund av ovanstående uppmanar kommittén kommissionen att lägga fram riktlinjer för certifieringsförfarandet så snart som möjligt, så att de nationella tillsynsmyndigheterna kan göra bedömningarna i tid. Samtidigt betonar EESK betydelsen av kommissionens riktlinjer för en enhetlig tillämpning av förordningen i medlemsstaterna och i slutändan en framgångsrik politik för gaslagring.

Bryssel den 18 maj 2022.

Christa SCHWENG

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) https://www.europarl.europa.eu/news/sv/press-room/20220405IPR26703/meps-back-urgency-procedure-to-refill-gas-reserves-before-next-winter

(2) https://ec.europa.eu/commission/presscorner/detail/sv/QANDA_22_1937

(3) Motiveringen till förslaget till förordning.

(4) https://www.reuters.com/business/energy/europe-would-struggle-refill-gas-storage-without-russian-supplies-2022-03-30/

(5) https://ec.europa.eu/commission/presscorner/detail/sv/QANDA_22_1937

(6) https://www.martenscentre.eu/blog/how-gazprom-manipulated-the-eu-gas-market/

(7) https://www.ft.com/content/576a96f7-e41d-4068-a61b-f74f2b2d3b81

(8) https://www.europarl.europa.eu/doceo/document/E-9-2021-004781-ASW_EN.html

(9) https://www.ft.com/content/576a96f7-e41d-4068-a61b-f74f2b2d3b81

		ISSN 1977-1061
Europeiska unionens officiella tidning		C 323

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	65 årgången 26 augusti 2022

Innehållsförteckning		Sida
	I Resolutioner, rekommendationer och yttranden
	RESOLUTIONER
	Europeiska ekonomiska och sociala kommittén
	Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs 569:e plenarsession – Interactio, 18.5.2022–19.5.2022
2022/C 323/01	Resolution från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Det organiserade civila samhällets medverkan i de nationella planerna för återhämtning och resiliens – hur kan den förbättras?	1
	YTTRANDEN
	Europeiska ekonomiska och sociala kommittén
	Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs 569:e plenarsession – Interactio, 18.5.2022–19.5.2022
2022/C 323/02	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Regler för statligt stöd som är tillämpliga på tjänster av allmänt ekonomiskt intresse inom hälso- och sjukvården och på det sociala området efter pandemin: tankar och förslag avseende kommissionens utvärdering för att ändra 2012 års lagstiftningspaket (yttrande på eget initiativ)	8
2022/C 323/03	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Civilsamhällesorganisationernas roll som väktare av det allmänna bästa i återhämtningen och återuppbyggnaden av EU:s samhällen och ekonomier efter pandemin (yttrande på eget initiativ)	13
2022/C 323/04	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Att göra förpackningsindustrin till en säker, ekonomiskt överkomlig och miljövänlig industri (yttrande på eget initiativ)	19

	III Förberedande akter
	Europeiska ekonomiska och sociala kommittén
	Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs 569:e plenarsession – Interactio, 18.5.2022–19.5.2022
2022/C 323/05	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Global Gateway (yttrande på eget initiativ) (JOIN(2021) 30 final)	27
2022/C 323/06	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – En konkurrenspolitik som är anpassad till nya utmaningar (COM(2021) 713 final)	34
2022/C 323/07	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén –Bygga upp en ekonomi som fungerar för människor: en handlingsplan för den sociala ekonomin (COM(2021) 778 final)	38
2022/C 323/08	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – En EU-strategi för standardisering – Globala standarder för en resilient, grön och digital inre marknad i EU (COM(2022) 31 final) – Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 1025/2012 vad gäller de europeiska standardiseringsorganisationernas beslut om europeiska standarder och europeiska standardiseringsprodukter (COM(2022) 32 final – 2022/0021(COD))	43
2022/C 323/09	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Nästa generation av egna medel för EU:s budget (COM(2021) 566 final) – Förslag till rådets förordning om ändring av förordning (EU, Euratom) 2020/2093 om den fleråriga budgetramen 2021–2027 (COM(2021) 569 final – 2021/0429 (APP)) – Förslag till rådets beslut om ändring av beslut (EU, Euratom) 2020/2053 om systemet för Europeiska unionens egna medel (COM(2021) 570 final – 2021/0430 (CNS))	48
2022/C 323/10	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om den åttonde sammanhållningsrapporten: Sammanhållning i Europa på väg mot 2050 (COM(2022) 34 final)	54
2022/C 323/11	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till rådets rekommendation om en europeisk strategi för mikromeriter för livslångt lärande och anställbarhet (COM(2021) 770 final) — Förslag till rådets rekommendation om individuella utbildningskonton (COM(2021) 773 final)	62
2022/C 323/12	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om informationsutbyte mellan medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter och om upphävande av rådets rambeslut 2006/960/RIF (COM(2021) 782 final – 2021/0411 (COD)) – Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om automatiskt utbyte av uppgifter för polissamarbete (Prüm II) och om ändring av rådets beslut 2008/615/RIF och 2008/616/RIF samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) 2018/1726, (EU) 2019/817 och (EU) 2019/818 (COM(2021) 784 final – 2021/0410 (COD)) – Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om hantering av instrumentaliseringssituationer på migrations- och asylområdet (COM(2021) 890 final – 2021/0427 (COD)) – Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) 2016/399 om en unionskodex om gränspassage för personer (COM(2021) 891 final – 2021/0428 (COD))	69
2022/C 323/13	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om digitalisering av rättsligt samarbete och tillgång till rättslig prövning i gränsöverskridande civilrättsliga, handelsrättsliga och straffrättsliga frågor och ändring av vissa rättsakter inom området för rättsligt samarbete (COM(2021) 759 final – 2021/0394 (COD)) – Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av rådets direktiv 2003/8/EG, rådets rambeslut 2002/465/RIF, 2002/584/RIF, 2003/577/RIF, 2005/214/RIF, 2006/783/RIF, 2008/909/RIF, 2008/947/RIF, 2009/829/RIF och 2009/948/RIF och Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/41/EU vad gäller digitalisering av rättsligt samarbete (COM(2021) 760 final – 2021/0395 (COD))	77
2022/C 323/14	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet – Ett mer inkluderande och skyddande Europa: att utöka förteckningen över EU-brott till att omfatta hatpropaganda och hatbrott (COM(2021) 777 final)	83
2022/C 323/15	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om Europeiska unionens narkotikabyrå (COM(2022) 18 final – 2022/0009 (COD))	88
2022/C 323/16	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet – Hållbara kretslopp för kol (COM(2021) 800 final)	95
2022/C 323/17	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om minskade metanutsläpp inom energisektorn och om ändring av förordning (EU) 2019/942 (COM(2021) 805 final/2 – 2021/0423(COD)) – Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om de inre marknaderna för förnybara gaser och naturgaser och för vätgas (COM(2021) 804 final – 2021/0424 (COD)) – Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om gemensamma regler för de inre marknaderna för förnybar gas, naturgas och vätgas (COM(2021) 803 final – 2021/0425 (COD))	101
2022/C 323/18	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – EU:s nya ram för mobilitet i städer (COM(2021) 811 final)	107
2022/C 323/19	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Rapport från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén: Tillståndet i energiunionen 2021 – Att bidra till den europeiska gröna given och unionens återhämtning (i enlighet med förordning (EU) 2018/1999 om styrningen av energiunionen och av klimatåtgärder) (COM(2021) 950 final)	112
2022/C 323/20	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2003/25/EG vad gäller införandet av förbättrade stabilitetskrav och anpassningen av direktivet till de stabilitetskrav som fastställts av Internationella sjöfartsorganisationen (COM(2022) 53 final – 2022/0036 (COD))	119
2022/C 323/21	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, Europeiska rådet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – REPowerEU: Gemensamma europeiska åtgärder för säkrare och hållbarare energi till ett mer överkomligt pris (COM(2022) 108 final)	123
2022/C 323/22	Yttrande från europeiska ekonomiska och sociala kommittén om förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1938 om åtgärder för att säkerställa försörjningstryggheten för gas och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2009 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten (COM(2022) 135 final – 2022/0090 (COD))	129
2022/C 323/23	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) 2016/1628 vad gäller förlängning av kommissionens befogenhet att anta delegerade akter (COM(2022) 113 final – 2022/0080 (COD))	133
2022/C 323/24	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 1303/2013 och förordning (EU) nr 223/2014 vad gäller ökad förfinansiering med React-EU-medel (COM(2022) 145 final – 2022/0096 (COD)) – Ändrat förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 1303/2013 och förordning (EU) nr 223/2014 vad gäller ökad förfinansiering med React-EU-medel (COM(2022) 162 final – 2022/0096 (COD))	134
2022/C 323/25	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring och rättelse av förordning (EU) nr 508/2014 vad gäller särskilda åtgärder för att mildra konsekvenserna för fiskeverksamheten av Rysslands militära aggression mot Ukraina och för att begränsa effekterna på leveranskedjan för fiskeri- och vattenbruksprodukter av de marknadsstörningar som orsakas av den militära aggressionen (COM(2022) 179 final – 2022/0118 (COD))	135

Remiss	Europeiska unionens råd, 24.3.2022 Europaparlamentet, 23.3.2022
Rättslig grund	Artikel 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Sektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion
Antagande vid plenarsessionen	18.5.2022
Plenarsession nr	569
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	199/2/1

Remiss	Europeiska unionens råd, 25.3.2022 och 4.4.2022 Europaparlamentet, 4.4.2022
Rättslig grund	Artiklarna 175.3, 177 och 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Ekonomiska och monetära unionen, ekonomisk och social sammanhållning
Antagande vid plenarsessionen	18.5.2022
Plenarsession nr	569
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	179/0/4

Remiss	Rådet, 25.4.2022 Europaparlamentet, 2.5.2022
Rättslig grund	Artiklarna 43.2, 175 och 304 i EUF-fördraget
Ansvarig sektion	Sektionen för jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö
Antagande vid plenarsessionen	18.5.2022
Plenarsession nr	569
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	188/2/2