Resolution från Europeiska regionkommittén om europeiska regioners och kommuners stöd för Ukraina

(2022/C 301/01)

EUROPEISKA REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Konkret solidaritet med lokala och regionala myndigheter

7.

Kommittén framhåller EU-medborgarnas enastående solidaritet med de människor som flyr kriget i Ukraina, och uttrycker sin oro över att ukrainare mot sin vilja skickas till områden som kontrolleras av Ryssland. ReK lovordar EU:s myndigheter för deras enighet gentemot Rysslands krig mot Ukraina, för att de har ökat solidariteten genom direkt humanitärt bistånd och katastrofbistånd för civilskydd och för att de har aktiverat mekanismen för omedelbart skydd för dem som flyr kriget. Denna hjälp måste ökas avsevärt under de kommande månaderna för att undvika en humanitär kris i EU:s gränsregioner.

8.

ReK förbinder sig att ytterligare mobilisera kommunerna och regionerna för att ge bistånd till flyktingarna från Ukraina. Vi framhåller särskilt behoven i gränsregionerna när det gäller logistiskt stöd för första mottagande och transitering.

9.

De lokala och regionala myndigheterna i Europa uppmanas att begära eller erbjuda stöd via ReK:s Help Ukraine: Info-Support Hub (1).

10.

Kommittén upprepar uppmaningen från Ukrainas och EU:s lokala och regionala myndigheter om att blåsa nytt liv i eller upprätta partnerskap samt partnersamverkan mellan kommuner och regioner, med tanke på återuppbyggnaden.

Stärka Ukrainas utsikter till EU-medlemskap

11.

Kommittén understryker att Ukrainas reformer för decentralisering och regional utveckling i hög grad har bidragit till konsolideringen av den lokala demokratin, stärkt självstyre och den allmänna motståndskraften hos landets lokalsamhällen, vilket är en viktig förutsättning för Ukrainas motstånd mot de ryska inkräktarna. Dessa reformer genomfördes med betydande stöd från EU:s regioner och kommuner, bland annat genom programmet ”U-LEAD with Europe”, och med riktat stöd från ReK inom dess arbetsgrupp för Ukraina och genom peer-to-peer-samarbete. Dessa framgångsrika decentraliseringsreformer har fört Ukraina närmare EU och dess värden frihet, demokrati och rättsstatsprincipen.

12.

Kommittén uppmanar världssamfundet att utarbeta en bistånds- och återhämtningsplan för Ukraina för att stödja Ukrainas ekonomi, dess institutioner och offentliga tjänster och återuppbyggnaden av dess förstörda infrastruktur. ReK välkomnar i detta sammanhang Europeiska rådets beslut att inrätta en förvaltningsfond för solidaritet med Ukraina och efterlyser en internationell konferens för att samla in pengar från partner. Ryssland, som är ansvarigt för den orsakade förstörelsen, måste också bidra till Ukrainas återuppbyggnad genom krigsskadestånd.

13.

ReK ställer sig bakom Ukraina i dess strävan att få status som kandidatland i enlighet med artikel 49 i fördraget om Europeiska unionen och enligt samma reviderade metod för anslutningsförhandlingar som tillämpas på länderna på västra Balkan, med starkare inriktning på rättsstatsprincipen och demokratiska institutioner. Georgiens och Moldaviens ansökningar om att bli kandidatländer bör också understödjas. Under tiden måste Ukrainas integrering i EU:s inre marknad i enlighet med associeringsavtalet fortsätta utan dröjsmål.

Finansiering av stödåtgärder

14.

Kommittén välkomnar kommissionens sammanhållningsinsatser för flyktingar i Europa (Care- och Care+-paketen) samt flexibiliteten inom React-EU, och understryker fördelarna med att direkt involvera regionala och lokala myndigheter i planeringen, förvaltningen och genomförandet av Care- och React-EU-paketen. Anpassningar av sammanhållningspolitiska program måste vara förenliga med den princip om att ”inte orsaka skada för sammanhållningen” som nyligen infördes i den åttonde sammanhållningsrapporten.

15.

ReK framhåller att sammanhållningspolitiken både under covid-19-pandemin och när det gäller att hantera konsekvenserna av kriget i Ukraina har visat att den när det krävs kan ge resultat på kort sikt. Kommittén understryker dock att det verkliga målet med sammanhållningspolitiken, det vill säga att stärka den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen genom att minska skillnaderna mellan regionerna, inte får konkurrera med dessa mål.

16.

ReK välkomnar upphävandet av program för gränsöverskridande samarbete med ryska och belarusiska partner. De befintliga programmen mellan EU-regioner (i Polen, Ungern, Rumänien och Slovakien) och Ukraina bör stärkas. Det ekonomiska stödet till de lokala och regionala myndigheter som gränsar till Ukraina och till de icke angränsande länder som tar emot flest flyktingar är högst otillräckligt och måste ökas avsevärt med tanke på hur viktiga de är inte bara för att ge flyktingarna skydd utan även för att integrera dem i utbildnings-, hälso- och sjukvårds- och bostadssystemen.

17.

Kommittén stöder inrättandet av en permanent krisreserv för att mildra framtida nödsituationer, som ett komplement till eller en förstärkning av de befintliga instrumenten för beredskap och flexibilitet. Vi efterlyser en enda lokal EU–Ukraina-mekanism för flyktingar som sammanför alla medel som lokala och regionala myndigheter har tillgång till för att ta emot flyktingar i syfte att förenkla, integrera och påskynda användningen av de medel som står till deras förfogande.

18.

När det gäller de medlemsstater och regioner som påverkas mest kan det bli nödvändigt att se över deras planer för återhämtning och resiliens på grundval av ett lämpligt samråd med de regionala myndigheterna, särskilt mot bakgrund av krigets växande ekonomiska inverkan på EU-länderna.

Mottagande av flyktingar från Ukraina

19.

Lokala och regionala myndigheter står i främsta ledet när det gäller att ta emot de miljontals flyktingarna i grannländerna samt internflyktingarna i Ukraina (2), i vad som är den största flyktingkrisen i Europa sedan andra världskriget. Kommittén understryker att alla flyktingar, oavsett ursprung, politisk tillhörighet och sexuell läggning, bör ha rätt till ett lika positivt mottagande som dem som kommer från Ukraina, i alla regioner och kommuner i EU.

20.

ReK välkomnar aktiveringen av direktivet om tillfälligt skydd, som nu måste genomföras fullt ut på ett väl samordnat, generöst, inkluderande och flexibelt sätt för att garantera tillträde till arbetsmarknaden, boende, hälso- och sjukvård, utbildning och socialt stöd för alla som flyr Ukraina, med inriktning på utsatta grupper, särskilt kvinnor och barn, och oavsett deras ursprung, etniska tillhörighet, politiska tillhörighet eller sexuella läggning.

21.

Kommittén uppmärksammar de särskilda inslagen i rådets direktiv 2001/55/EC (3) om tillfälligt skydd, som ger flyktingar frihet att välja i vilken EU-medlemsstat de tillfälligt vill bosätta sig (artikel 26), och understryker att erkännandet av rätten till fri rörlighet och flyktingarnas självständighet har det positiva resultatet att trycket på de nationella asylsystemen och mottagningskapaciteten i gränsregionerna minskar.

22.

ReK efterlyser en frivillig europeisk omplaceringsmekanism där regionala och lokala myndigheters mottagningskapacitet beaktas. Kommittén upprepar här sin åsikt att EU:s kommuner och regioner bör beviljas direkt tillgång till EU-medel för migration och integration. Kommissionen uppmanas att lägga fram ett fungerande system för flyktingfördelning inför framtida flyktingkriser. EU:s medlemsstater uppmanas att erkänna och följa upp sådana frivilliga löften.

23.

Många ukrainska flyktingar är särskilt utsatta och ungefär hälften är minderåriga. Många av de hundratusentals barn som flyr är ensamkommande och behöver särskilt skydd och särskild omsorg. Kommittén stöder ett ”barnskyddspaket” för ukrainska flyktingbarn, där man prioriterar att de ska kunna gå i skolan.

24.

Kommittén efterlyser kraftfulla åtgärder för att förhindra människohandel, eftersom majoriteten av dem som flyr från Ukraina är kvinnor och barn, och enligt rapporter om mänskliga rättigheter ökar antalet fall där organiserade kriminella grupper riktar in sig på och utnyttjar dem, särskilt för sexuellt utnyttjande eller arbetskraftsexploatering.

25.

ReK understryker behovet av språkkurser och utbildning. Vi framhåller i detta avseende potentialen hos ReK:s nätverk Städer och regioner för integration av migranter.

Inverkan på EU:s politik

26.

Kommittén uppmuntrar till omedelbara åtgärder i alla europeiska regioner för att minska EU:s beroende av tredjeländer, särskilt av rysk energiimport, och uppmanar kommissionen att stödja deras insatser.

27.

ReK ställer sig bakom kravet på ett fullständigt förbud mot import av gas, olja och kol från Ryssland i EU, och uppmuntrar de lokala och regionala myndigheterna att börja utarbeta beredskapsplaner för att förbereda sig för konsekvenserna av sådana sanktioner.

28.

ReK anser att REPowerEU-planen (4) är ett sätt att påskynda omställningen till ren energi, öka EU:s energitrygghet och minska EU:s beroende av import av fossila bränslen och råvaror från tredjeländer, särskilt Ryska federationen, och därmed minska de politiska, ekonomiska och säkerhetsrelaterade risker som denna import medför. Kommittén efterlyser omfattande investeringar och konkreta åtgärder för att främja förnybara energikällor, energieffektivitet och energibesparingar, cirkularitet, elektrifiering samt forskning om alternativa hållbara bränslen som lösningar som verkligen är långsiktiga, säkra och ekonomiskt överkomliga.

29.

Kommittén insisterar på att effekterna av kriget inte får gå ut över klimatåtgärderna och hållbarheten enligt både Parisavtalet och FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling, och bekräftar sitt engagemang för den europeiska gröna given, som också är ett sätt att stärka EU:s strategiska oberoende.

30.

ReK anser att man inom ramen för EU:s ansträngningar för att öka sitt oberoende på energiområdet fullständigt måste överge projekten Nord Stream och Nord Stream 2.

31.

Kommittén är mycket positiv till att de ukrainska och moldaviska elnäten nyligen synkroniserades med det europeiska kontinentala nätet.

32.

ReK upprepar den vädjan om hjälp med att hantera miljöolyckor till följd av invasionen, bl.a. vid kärnkraftverk och kemikaliefabriker, som ukrainska lokala och regionala myndigheter har riktat till världssamfundet.

33.

Kommittén välkomnar kommissionens beslut att inleda förhandlingar med Ukraina om anslutning till Life-programmet så att landet kan få medel för att återställa sin miljö efter förstörelsen på grund av den ryska invasionen, vare sig det gäller föroreningar, förstörelse av ekosystem eller andra långsiktiga effekter.

34.

Konflikten kommer oundvikligen att få allvarliga konsekvenser för EU:s jordbruksbaserade livsmedelssektor, med tanke på att Ukraina och Ryssland är stora exportörer av flera jordbruksprodukter (såsom spannmål och oljeväxter) samt av kvävehaltiga gödselmedel. EU måste stärka sitt åtagande att skapa hållbara livsmedelssystem samtidigt som man garanterar att alla har råd med livsmedel av hög kvalitet genom att beroendet av viktiga importerade jordbruksprodukter och insatsvaror minskas. Vi uttrycker djup oro över att störningarna i exporten från Ukraina och Ryssland redan har lett till enorma globala prisökningar på jordbruksråvaror och att särskilt världens fattigaste länder och regioner drabbas av konsekvenserna.

Övriga överväganden

35.

Kommittén stöder rättigheterna för de ryssar och belarusier som protesterar mot Putins krig och försvarar sin rätt till rättvisa val, yttrandefrihet och mötesfrihet, och kräver att demonstranter som frihetsberövats på felaktiga grunder omedelbart ska friges.

36.

ReK efterlyser fler samordnade kraftfulla sanktioner mot Ryssland och Belarus för att faktiskt hindra Ryssland från att kunna fortsätta aggressionen. Kommissionen bör lägga fram riktlinjer om verkställande och genomförande av sanktionerna, med tanke på att det fortfarande finns skillnader, även på regional och lokal nivå, i de instrument och förfaranden som används för att kontrollera vem som äger företag, tillgångar och fastigheter.

37.

Kommittén understryker att alla kandidatländer och potentiella kandidatländer för EU-medlemskap bör uppmuntras att följa de sanktioner som man kommit överens om på EU-nivå för att visa att de ställer sig bakom EU och dess värden.

38.

ReK fördömer Rysslands propaganda och hatpropaganda, som underblåser konflikten och hjälper dem som begår krigsförbrytelser. Vi efterlyser ändamålsenliga åtgärder på europeisk, nationell, regional och lokal nivå för att motverka och ta udden av sådan propaganda. Kommittén motsätter sig demonstrationer till stöd för Rysslands angrepp i europeiska städer.

39.

Europeiska regionkommittén ger sin ordförande i uppdrag att översända denna resolution till Europeiska kommissionen, Europaparlamentet, de franska och tjeckiska ordförandeskapen för Europeiska unionens råd och Europeiska rådets ordförande samt till Ukrainas president, regering och parlament.

---

(1)  Help Ukraine: Info-Support Hub är en kontaktskapande plattform som sammanför transitregioner och överbelastade lokala och regionala myndigheter med myndigheter från andra EU-medlemsstater som kan erbjuda hjälp.

(2)  Ukraine Refugee Situation (unhcr.org).

(3)  Rådets direktiv 2001/55/EG av den 20 juli 2001 om miniminormer för att ge tillfälligt skydd vid massiv tillströmning av fördrivna personer och om åtgärder för att främja en balans mellan medlemsstaternas insatser för att ta emot dessa personer och bära följderna av detta (EGT L 212, 7.8.2001, s. 12).

(4)  Kommissionens meddelande ”REPowerEU: Gemensamma europeiska åtgärder för säkrare och hållbarare energi till ett mer överkomligt pris”, 8 mars 2022.

Resolution från Europeiska regionkommittén – REPowerEU: kommuner och regioner som påskyndar energiomställningen

(2022/C 301/02)

EUROPEISKA REGIONKOMMITTÉN (ReK) HAR ANTAGIT DENNA RESOLUTION

—	med beaktande av de höga och stigande energipriserna, som har urholkat hushållens och företagens köpkraft sedan sommaren 2021 till följd av den globala efterfrågan på energi, särskilt gas, i samband med att vi återhämtar oss från covid-19-pandemin,

—	med beaktande av Europeiska kommissionens meddelande om att ta itu med stigande energipriser av den 13 oktober 2021 och dess tillhörande verktygslåda,

—	med beaktande av Ryska federationens oprovocerade och oberättigade invasion av Ukraina den 24 februari 2022, med stöd av Belarus,

—	med beaktande av Europeiska kommissionens meddelande ”REPowerEU: Gemensamma europeiska åtgärder för säkrare och hållbarare energi till ett mer överkomligt pris” av den 8 mars 2022,

—	med beaktande av Versaillesförklaringen, utfärdad av EU:s stats- och regeringschefer vid det informella möte som hölls den 10–11 mars 2022,

—	med beaktande av Europeiska kommissionens meddelande om försörjningstrygghet och överkomliga energipriser, förslaget till förordning om gaslagring och den tillfälliga krisramen för flexibilitet i reglerna om statligt stöd av den 23 mars 2022,

—	med beaktande av den gemensamma arbetsgrupp för energitrygghet som omedelbart ska inrättas av Europeiska kommissionen och Förenta staterna,

—	med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte den 24–25 mars 2022,

—	med beaktande av sitt pågående arbete med 55 %-paketet (”Fit for 55”), som sker via yttranden och arbetsgruppen om den gröna given på lokal nivå.

Om att stå inför flera kriser

1.

Europeiska regionkommittén välkomnar de initiativ som kommissionen planerar för att ta itu med de nuvarande höga energipriserna, som har ökat sedan sommaren 2021 och som förvärrats av Ryska federationens olagliga, oprovocerade och oberättigade krig i Ukraina. Kommittén understryker att det inte är tillräckligt att enbart fasa ut vårt beroende av leveranser av fossila bränslen från Ryska federationen, och gör bedömningen att REPowerEU-planen är ett sätt att påskynda energiomställningen, minska EU:s beroende av import av energi och råvaror rent generellt och därmed minska de politiska, ekonomiska och säkerhetsrelaterade risker som denna import leder till. ReK beklagar dock djupt bristen på tydliga hänvisningar till kommunernas och regionernas roll, när det gäller både att hantera den nuvarande energikrisen och att tillhandahålla långsiktiga lösningar på den.

2.

Kommittén uttrycker också sin oro över energikrisens förväntade asymmetriska regionala konsekvenser för EU:s kommuner och regioner, vilket återspeglar deras varierande förmåga att reagera på störningar i energiförsörjningen och stigande energipriser, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta vederbörlig hänsyn till dessa asymmetrier när de utformar och genomför åtgärder på dessa områden.

3.

Kommittén är djupt oroad över resultaten i IPCC:s senaste rapport ”Climate Change 2022 – Impacts, Adaptation and Vulnerability” (1), som bekräftar att många av klimatförändringarnas effekter redan är oåterkalleliga. ReK understryker vikten av att inte ytterligare försena anpassnings- och begränsningsåtgärderna, i vilka lokala och regionala myndigheter är nyckelaktörer.

4.

Målet om energitrygghet måste i slutändan stödja målet om klimatneutralitet och energiomställningen. En process som leder till säker och hållbar energi till överkomligt pris är det enda framtidssäkrade sättet att hantera den nuvarande krisen. ReK uppmanar i detta sammanhang EU:s medlagstiftare att höja ambitionsnivån i och påskynda antagandet av 55 %-paketet, och därvid särskilt beakta ReK:s yttranden om översynerna av direktivet om förnybar energi och av energieffektivitetsdirektivet och om direktivet om byggnaders energiprestanda.

5.

Kommittén välkomnar att principen om att sätta energieffektivitet främst erkänns, och upprepar den avgörande roll som EU:s regioner och kommuner spelar för att öka energieffektivitetsvinsterna. Kommissionen uppmanas att i sin strategi inkludera begreppet tillräcklig energiförsörjning (2) – ett synsätt som syftar till att uppnå en situation där alla har tillgång till alla energitjänster de behöver och en skälig andel av de energitjänster de efterfrågar, samtidigt som inverkan av energisystemet inte överskrider miljöns gränser.

6.

ReK framhåller den viktiga roll som de befintliga innovativa styrningsverktygen för samarbete och kapacitetsuppbyggnad spelar, såsom borgmästaravtalet, rådgivningscentrumet för energifattigdom, europeiska klimatpakten, initiativet ren energi för EU:s öar och liknande EU-initiativ för att stärka den välbehövliga omställningen till hållbar och säker energi till överkomligt pris.

7.

Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att stödja inrättandet av gemensamma kontaktpunkter för att genomföra REPowerEU-planen på regional och lokal nivå, i nära samarbete med Europeiska investeringsbanken.

8.

ReK uppmanar kommissionen att främja systematisk spridning av befintlig bästa praxis genom särskilt tekniskt och ekonomiskt stöd till lokala och regionala myndigheter, i syfte att minska den inledande kostnadsbördan för energieffektivitetsåtgärder, med särskild hänsyn till utsatta hushåll, mikro- och småföretag samt konsumenter.

9.

Genom verktygslådan för att ta itu med energipriserna (3) har det gjorts ett första försök att föreslå verktyg för att mildra den nuvarande energikrisens sociala konsekvenser, men den har inte visat sig vara tillräckligt effektiv och bör stärkas. Kommittén anser att tonvikten bör läggas på långsiktiga lösningar för ett fossilbränslefritt och energioberoende Europa, med omvälvande förändringar i alla sektorer för att utrota energi- och mobilitetsfattigdomen.

10.

Kommissionen uppmanas att beakta problematiken i regioner som är beroende av fossila bränslen och som inte kan anslutas till nätet på kontinenten, såsom är fallet med de yttersta randområdena, när det gäller att tillhandahålla lösningar på längre sikt för att uppnå en tillräcklig energiförsörjning.

Om att tillsammans främja förnybar energi, energieffektivitet och energibesparingar genom REPowerEU-planen

11.

Europeiska regionkommittén uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att omfattande investeringar och konkreta åtgärder för att påskynda utbyggnaden av förnybar energi och främja energieffektivitet, energibesparingar och forskning om alternativa hållbara bränslen prioriteras och kopplas samman helt och hållet.

12.

Kommittén ser fram emot kommissionens kommande förslag om att säkerställa ett snabbare tillståndsförfarande, i enlighet med subsidiaritetsprincipen, på området förnybar energi, efterlyser liknande åtgärder för viktiga energieffektivitetsprojekt och uppmanar kommissionen att stärka de befintliga verktyg som används för att ge tekniskt stöd till lokala och regionala myndigheter. Mot bakgrund av detta välkomnar ReK förslaget om ett europeiskt initiativ för solenergi på tak i kommissionens kommande meddelande om en strategi för solenergi som planeras till juni. Medlemsstaterna uppmanas att införa inköpsincitament, såsom kortvariga bidragsprogram för konsumenter.

13.

ReK betonar den avgörande roll som allmänhetens acceptans av infrastrukturprojekt spelar för att påskynda planerings- och tillståndsförfarandena, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att uppmuntra spridning av god praxis på detta område, såsom de exempel som nämns i den nyligen framlagda infrastrukturrapporten från ReK:s nätverk av regionala nav.

14.

Utfasningen av fossila bränslen i offentliga och privata byggnader är ett centralt inslag i den europeiska gröna given och en viktig åtgärd för att lösa den nuvarande krisen och kraftigt minska efterfrågan på gas. Kommittén uppmanar kommissionen att påskynda dels satsningen på värmepumpar (4) inom ramen för REPowerEU-planen, dels forskningen om innovativa lösningar som gör vårt byggnadsbestånd så smart och klimatneutralt som möjligt.

15.

ReK uppmanar också kommissionen att underlätta offentlig-privata byggrenoveringskonsortier av företag och lokala och regionala myndigheter för att lyfta fram integrerade renoveringspaket för att modernisera uppvärmnings- och kylningssystemen i byggnader, inrätta ett program för industriell isolering för att fånga upp kostnadseffektiva investeringar med korta återbetalningstider och stödja utbildning av arbetskraften inom renoveringsbranschen.

16.

Möjligheten till energibesparingar utnyttjas inte fullt ut i REPowerEU-meddelandet, och ReK uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att överväga åtgärder såsom kampanjer för att uppmuntra beteendeförändringar.

17.

Kommittén beklagar förseningen i antagandet av lagen om återställande av natur, och betonar att skyddet och återställandet av den biologiska mångfalden hänger nära samman med klimatanpassningen och måste förbli en central pelare i den gröna omställningen inom ramen för den europeiska gröna given. ReK uppmanar kommissionen att fullt ut involvera regionala och lokala myndigheter i kartläggningen av områden som är särskilt lämpliga för utbyggnad av projekt för förnybar energi i enlighet med subsidiaritetsprincipen, för att se till att de fullt ut följer principen om att inte vålla skada.

18.

Kommittén anser att energitrygghet och klimatneutralitet endast kan uppnås om Europeiska unionen har tillgång till en robust och fullständigt sammanlänkad inre elmarknad och en välfungerande koldioxidmarknad. Eventuella kortsiktiga tillfälliga åtgärder, såsom förbättrad lagring av fossil gas och ökad import av flytande naturgas, får inte leda till ytterligare inlåsning och bör vara ”redo för grön gas” för att möjliggöra klimatneutralitet med hjälp av förnybar vätgas och andra förnybara bränslen. Kommittén anser att våra gas-, vätgas- och elsammanlänkningar måste slutföras och förbättras i hela Europeiska unionen, samt att det krävs en fullständig synkronisering av kraftnäten.

19.

ReK betonar vikten av att fullt ut anamma och dra nytta av bidragen från prosumenter och lokala gemenskaper för förnybar energi, och föreslår en mindre restriktiv definition av smarta nät inom ramen för de transeuropeiska energinäten (TEN-E) och deras infrastruktur. Dessutom måste nya småskaliga producenter kopplas till låg- och medelspänningsnäten. Kommissionen uppmanas att tillhandahålla en ram för aggregering av flera mindre projekt, med flexibilitet i synnerhet för gränsregioner för att ge dem möjlighet att upprätta vissa aggregerade gränsöverskridande projekt och eventuellt erhålla finansiering för dessa satsningar. Europeiska grupperingar för territoriellt samarbete (EGTS) kan spela en viktig roll i dessa projekt. Vi framhåller den oumbärliga roll som landsbygdsområden spelar i produktionen av förnybar energi.

20.

Den pågående energikrisen ger möjlighet att avsevärt öka elektrifieringen och produktionen av förnybar vätgas, som är rena lösningar när det gäller att fasa ut fossila bränslen från vår ekonomi. Kommittén uppmanar kommissionen att lägga fram ambitiösa och konkreta åtgärder för att genomföra acceleratorn för vätgas, inklusive en fast tidsplan för varje åtgärd. En central åtgärd från kommissionens sida i detta sammanhang bör vara ett EU-initiativ för vätgasdalar som stärker dessa, strukturellt stöder deras europeiska sammanlänkning och gränsöverskridande samarbete samt omfattar stöd från EU:s innovationsfond och mer stöd genom det gemensamma företaget för förnybar vätgas. ReK välkomnar förslaget om en global europeisk vätgasmekanism. Vi efterlyser ett strukturellt deltagande av de regioner inom EU som redan är aktiva på området. EU:s lagstiftare uppmanas att när de antar 55 %-paketet, inklusive lagstiftningspaketet om att fasa ut fossila bränslen från gasmarknaden, konsekvent stödja en påskyndad användning av grön vätgas.

21.

ReK efterlyser en uppdatering av de nuvarande reglerna för statligt stöd för att göra dem optimala för medfinansiering, drift och vidareutveckling av offentlig elladdningsinfrastruktur, och anser att de relaterade investeringskostnaderna bör vara berättigade till offentligt stöd, såsom konstaterades i den nyligen framlagda infrastrukturrapporten från ReK:s nätverk av regionala nav.

Mot en REPowerEU-plan i partnerskap med kommuner och regioner

22.

ReK betonar att den kommande REPowerEU-planen bör omfatta en plan för finansiering och kanalisering av befintliga eller nya EU-medel för att stödja lokala och regionala myndigheters genomförande, och uppmanar medlemsstaterna att omfördela outnyttjade medel från faciliteten för återhämtning och resiliens i syfte att stödja lokal planering avseende energitrygghet och investeringar i förnybara energikällor.

23.

Kommissionen uppmanas att inkludera kommittén som institutionell partner i den nyinrättade samordningsgruppen för energifattigdom och utsatta konsumenter för att underlätta utbytet av information och samordningen mellan kommissionen och medlemsstaterna i frågor som rör utformningen och genomförandet av den kommande REPowerEU-planen samt EU:s lagstiftning, program och politik som rör utsatta hushåll och konsumenter som påverkas av energi- och mobilitetsfattigdom på alla nivåer. ReK står redo att bidra till detta interinstitutionella samarbete via sin arbetsgrupp om den gröna given på lokal nivå genom att kartlägga flaskhalsar, sätt och medel för att tidigarelägga och förstärka 55 %-åtgärderna på lokal och regional nivå, bl.a. genom utbyte av bästa praxis, erfarenheter och sakkunskap.

24.

Enligt förordningen om Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) ska minst 30 % av resurserna inom alla kategorier av regioner avsättas för att göra Europa och dess regioner grönare, koldioxidsnåla och motståndskraftiga. Kommittén uppmanar medlemsstaterna och regionerna att utnyttja de möjligheter som erbjuds genom de europeiska struktur- och investeringsfonderna (ESI-fonderna) för att finansiera projekt som rör energiomställningen, inbegripet projekt som avser energieffektivitet, förnybar energi och utveckling av smarta energisystem, nät och lagring utanför TEN-E-ramen.

25.

Kommittén välkomnar lanseringen av en särskild ansökningsomgång inom ramen för instrumentet för tekniskt stöd, för att hjälpa medlemsstaterna att fasa ut sitt beroende av fossila bränslen från Ryssland, men beklagar den korta tidsfristen för inlämning av ansökningar om detta särskilda stöd. Vi uppmanar kommissionen att göra det lättare att få tillgång till instrumentet för tekniskt stöd för att stödja lokala och regionala myndigheter, särskilt de i mindre utvecklade regioner som har den största kapacitetsbristen, eftersom denna avskräcker dem från att på bästa sätt utnyttja stödet från faciliteten för återhämtning och resiliens vid genomförandet av investeringar och reformer. Kommittén är beredd att stödja kommissionen när det gäller att se till att kommuner och regioner faktiskt utnyttjar detta instrument.

26.

ReK konstaterar att koldioxidprissättning är ett viktigt verktyg för att driva på EU:s ökade klimatambitioner och stöder en sektorsövergripande strategi för att förverkliga dessa ambitioner. Kommittén välkomnar att kommissionen beaktar dessa risker och förslagen på hur man kan hantera dem, till exempel genom att ändra riktlinjerna för statligt stöd inom ramen för EU:s utsläppshandelssystem. Vi betonar att vissa av de föreslagna åtgärderna, såsom ökad beskattning av exceptionella vinster, kanske inte ger något tillförlitligt stöd, och är medvetna om att införandet av handel med utsläppsrätter inom sektorerna för vägtransporter och byggnader (utsläppshandelssystemet II), i kombination med otillräckliga investeringar i dessa sektorer och höjda bränslepriser, skulle kunna öka risken för energi- och mobilitetsfattigdom. ReK uppmanar därför kommissionen och medlagstiftarna att införa en skyldighet för medlemsstaterna att fastställa ett tröskelvärde motsvarande en lägsta procentandel på minst 20 % av intäkterna från auktioneringen av utsläppsrätter som ska förvaltas direkt av lokala och regionala myndigheter.

27.

Kommittén välkomnar antagandet av den tillfälliga krisramen för att göra det möjligt för medlemsstaterna att utnyttja den flexibilitet som föreskrivs i reglerna om statligt stöd för att stödja ekonomin i samband med Rysslands krig i Ukraina, och framhåller att eventuella negativa konsekvenser när det gäller konkurrens och snedvridning av den inre marknaden måste övervakas noggrant. I ReK:s nyligen framlagda RegHub-infrastrukturrapport (5) behandlas frågan om statligt stöd, och synpunkten framförs att de nuvarande reglerna för statligt stöd inte är optimala för medfinansiering, drift och vidareutveckling av offentlig elladdningsinfrastruktur. Vid en framtida översyn bör investeringskostnader anses berättigade till offentligt stöd.

28.

Kommittén noterar med oro att den nuvarande krisen kommer att få stora konsekvenser för de offentliga finanserna, och uppmanar därför kommissionen att förlänga tillämpningen av stabilitets- och tillväxtpaktens allmänna undantagsklausul till dess att en ny ram för ekonomisk styrning har antagits, och åtminstone till slutet av 2023. Offentliga investeringar till stöd för ekologisk omställning, med särskild tonvikt på energieffektivitet och förnybar energi, bör inte räknas som strukturutgifter inom ramen för den ekonomiska styrningen.

29.

ReK välkomnar de åtgärder som föreskrivs i artikel 5 i eldirektivet när det gäller elmarknaden, liksom den vägledning (6) som ges avseende medlemsstaternas möjlighet att ingripa i elförsörjningens prissättning. Med tanke på den nuvarande geopolitiska situationen och dess inverkan på energimarknaden, med stigande och instabila elpriser, kommer åtgärder från medlemsstaternas sida att vara avgörande, med det dubbla syftet att dels skydda utsatta hushåll och mikro- och småföretag, dels öka konkurrensen, till gagn för konsumenterna på lång sikt. Kommittén upprepar dock (7) att dessa åtgärder måste vara tidsbegränsade med koppling till energikrisens akuta karaktär, och att de inte under några omständigheter får ta formen av en strukturell förändring som skulle kunna undergräva avregleringen av elmarknadens förvaltning. Mot bakgrund av de allt lägre kostnaderna för förnybar elproduktion föreslår ReK att man överväger att bryta sambandet mellan gas och el som en möjlig åtgärd för att förhindra att höga gaspriser påverkar elpriserna.

30.

ReK välkomnar lagstiftningsförslaget om att säkerställa en tillräcklig nivå av energilagring i EU inför nästa vinter och därefter, och understryker att man vid fastställandet av sådana miniminivåer bör ta hänsyn till regionala riskbedömningar.

31.

ReK betonar behovet av en bättre förståelse av regionala behov och möjligheter när det gäller omskolning och kompetensutveckling, och uppmanar kommissionen att utnyttja initiativ såsom Erasmus+ och Horisont Europa för att säkerställa ett närmare samarbete mellan näringslivet och den akademiska världen och att lansera kompetenspakten inom viktiga industriella ekosystem såsom vätgas-, sol-, värmepumps- och vindkraftssektorerna. Kommittén uppmanar medlemsstaterna att påskynda sin användning av Europeiska socialfonden+, Fonden för en rättvis omställning och faciliteten för återhämtning och resiliens för att främja omskolning och kompetensutveckling av arbetskraften, i linje med behovet av att anpassa yrkespraxis till cirkularitet, användning av koldioxidsnåla material och ny teknik.

---

(1)  https://report.ipcc.ch/ar6wg2/pdf/IPCC_AR6_WGII_FinalDraft_FullReport.pdf

(2)  https://www.energysufficiency.org

(3)  ”Ta itu med stigande energipriser: en verktygslåda för åtgärder och stöd”, av den 13 oktober 2021 (COM(2021) 660 final).

(4)  Värmepumpar, som liknar luftkonditioneringsapparater och placeras på utsidan av byggnader, värmer upp bostäder genom att förflytta snarare än producera värme. Med hjälp av elektricitet extraherar och koncentrerar de värme från utomhusluft, mark eller vatten, och ”pumpar” sedan in denna värme in i huset.

(5)  https://cor.europa.eu/sv/news/Pages/reghub-launches-consultation-on-21st-century-rules.aspx

(6)  Se bilaga 1 till kommissionens meddelande om REPowerEU.

(7)  Se ReK:s yttrande ”Förnybara energikällor och den inre marknaden för el” (EUT C 342, 12.10.2017, s. 79), av Daiva Matonienė (LT–ECR), punkt 20.

Yttrande från Europeiska regionkommittén – Att stärka förbindelserna mellan EU och Förenade kungariket på lokal och regional nivå och avhjälpa de territoriella konsekvenserna av Förenade kungarikets utträde ur EU

(2022/C 301/03)

Föredragande: Michael MURPHY (IE–EPP), ledamot, Tipperary County Council; borgmästare, Clonmel Borough District

POLITISKA REKOMMENDATIONER

EUROPEISKA REGIONKOMMITTÉNS (ReK) STÅNDPUNKT

Allmänna kommentarer

1.

Europeiska regionkommittén (ReK) välkomnar handels- och samarbetsavtalet mellan EU och Förenade kungariket (nedan kallat ”avtalet”), som trädde i kraft fullt ut den 1 maj 2021 och som tillhandahåller en stabil rättslig ram för de bilaterala förbindelserna. ReK stöder en gemensam och ansvarsfull strategi för genomförandet av avtalet, inbegripet protokollet om Nordirland och respekten för lika villkor, och ger sitt erkännande till kommissionens insatser för att finna kreativa lösningar, särskilt vad beträffar frågor som uppkommer mellan Nordirland och resten av Förenade kungariket.

2.

Avtalet (1) är ett frihandelsavtal (2) och innehåller bestämmelser om samarbete om ekonomiska, sociala, miljömässiga och fiskerelaterade frågor, men innefattar även ett ”nära partnerskap om medborgarnas säkerhet” samt en övergripande styrningsram. Avtalet omfattar områden som ligger inom medlemsstaternas behörighet, och som i vissa EU-medlemsstater ligger under regioner med lagstiftningsbefogenheter.

3.

ReK beklagar därför att avtalet saknar ”territoriellt djup” och inte vederbörligen erkänner de lokala och regionala myndigheternas roll i förbindelserna mellan EU och Förenade kungariket, utan hänvisar till de lokala och regionala myndigheterna endast när det gäller att anpassa vissa delar av avtalet till särskilda regionala förhållanden (3) eller mycket specifika frågor, till exempel skattebestämmelser (4). ReK betonar att avtalet innehåller en definierad roll för det civila samhället, som betraktas som en del av den ”institutionella ramen” (5).

4.

ReK välkomnar samarbetet mellan Europeiska unionen och Förenade kungariket som en reaktion på den ryska aggressionen mot Ukraina och betonar att lokala myndigheter i hela Europa befinner sig i frontlinjen när det gäller att tillhandahålla praktiskt och humanitärt stöd.

Strävan efter ett större institutionellt erkännande av förbindelserna mellan EU och Förenade kungariket på lokal och regional nivå

5.

Kontaktgruppen ReK–Förenade kungariket, som inrättades i februari 2020, är den enda institutionella kanal som tillhandahåller ett forum för fortsatt dialog och politiskt partnerskap mellan EU:s och Förenade kungarikets lokala och regionala myndigheter och för utbyte av kunskap, särskilt om territoriellt samarbete och gränsöverskridande frågor. Kontaktgruppen är en plattform för ömsesidig nytta och gemensamt intresse där parterna kan diskutera problem eller möjligheter som uppstår till följd av Förenade kungarikets utträde ur EU, särskilt inom gränsöverskridande tematiska områden (t.ex. klimatförändringar, turism, den digitala och den gröna omställningen och det gemensamma kulturarvet). Kontaktgruppen ger också ReK:s företrädare en möjlighet att diskutera sådana frågor med företrädare för lokala och regionala myndigheter i Förenade kungariket, vilket gör det möjligt för ReK att upprätthålla och vårda givande förbindelser på lokal och regional nivå.

6.

Med tanke på att det är första och enda gången en medlemsstat har lämnat EU konstaterar kommittén att förbindelserna mellan EU och Förenade kungariket kommer att förbli de mest intensiva och mångdimensionella EU har med ett tredjeland och att förbindelserna på lokal och regional nivå förtjänar erkännande. ReK efterlyser därför ett formellt erkännande av kontaktgruppen ReK–Förenade kungariket som en officiell subnationell samtalspartner mellan lokala och regionala myndigheter i EU och Förenade kungariket inom ramen för avtalet, som ska bedöma den subnationella dimensionen av de centrala politiska och rättsliga frågor som kommer att påverka de bilaterala förbindelserna mellan Förenade kungariket och EU, i likhet med de bedömningar som den parlamentariska församlingen, forumet för det civila samhället samt Förenade kungarikets och EU:s specialiserade kommittéer ska göra inom sina intresseområden. ReK uppmanar också de lokala och regionala myndigheterna i Förenade kungariket att fortsätta att arbeta med centralregeringen i syfte att uppnå ett formellt erkännande av kontaktgruppen.

7.

Kommittén uppmanar kommissionen att se över strukturerna i det gemensamma partnerskapsrådet, som övervakar genomförandet och tillämpningen av avtalet, för att försöka ta itu med bristen på territoriellt djup genom att involvera de lokala och regionala myndigheterna i övervakningen och styrningen av avtalet. Ett inrättande av lokala dialoger (tekniska samråd) för att ta upp frågor där behörigheten ligger på lokal nivå (fiske, utbildning, mobilitet, territoriellt samarbete …) skulle bidra till att förbättra förbindelserna mellan EU och Förenade kungariket på makronivå.

8.

ReK uppmuntrar Europaparlamentet att på ett sätt som är till gagn för båda parter formalisera ett utbyte i frågor av gemensamt intresse mellan ReK och Europaparlamentets delegation till den parlamentariska partnerskapsförsamlingen EU–Förenade kungariket för att tillhandahålla lokala observationer om genomförandet av avtalet.

9.

Kommittén uppskattar de pågående politiska och tekniska samtalen för att lösa de problem som uppstår i genomförandet av protokollet om Nordirland. Vi är också medvetna om kommissionens pågående arbete med att färdigställa ett fördrag om Gibraltar, men betonar ändå att kvarstående frågor inte får stå i vägen för de lokala och regionala myndigheternas önskan att snarast kartlägga olika former för samarbete.

Att avhjälpa de territoriella konsekvenserna av brexit

10.

ReK anser att det alltsedan början av 2020 är svårt att särskilja effekterna av förhandlingarna om och ikraftträdandet av avtalet från effekterna av covid-19-pandemin (6). Kommittén välkomnar ReK:s nyligen offentliggjorda studie ”New trade and economic relations between EU-UK: the impact on regions and cities”, i vilken slutsatsen är att effekten av Brexit drabbar olika sektorer och olika regioner i EU på olika sätt, att mindre företag har drabbats hårdare, att arbetstagarnas rörlighet och samarbetet mellan företag i EU-27 och Förenade kungariket kan komma att minska och att utträdet kan få negativa konsekvenser för regioner och samhällen som ingår i interregionala projekt tillsammans med Förenade kungariket. Det är positivt att studien bekräftar att en höjning av brexitjusteringsreserven kommer att bli nödvändig för att ta itu med dessa ojämnt fördelade återverkningar i EU.

11.

Konsekvenserna av brexit på lokal nivå är kännbara i regioner runt om i EU på områden som ekonomi, miljö, social verksamhet, kultur och utbildning – alltifrån handeln i de stora hamnstäder som särskilt berörs, såsom Antwerpen, Calais, Cork, Dover, Dublin, Rotterdam och Zeebrugge, till framtiden för studentutbyten, universitetssamarbeten kring klimatanpassning och klimatförändringar samt regionala handelsorganisationer som sonderar alternativa marknader och arbetar med medborgarfrågor, inbegripet rörlighet och integration.

12.

Brexitjusteringsreserven är viktig för att mildra de mest omedelbara kostnaderna och uppskatta behoven av mer långsiktig bedömning av brexits konsekvenser och på så sätt stödja medlemsstaternas regioner och ekonomiska sektorer, inbegripet skapande och skydd av arbetstillfällen såsom system för korttidsarbete, omskolning och utbildning samt sondering av nya marknader.

13.

ReK insisterar därför på att de bestämmelser i förordningen om brexitjusteringsreserven som rör regionernas och lokalsamhällenas deltagande i genomförandet av brexitjusteringsreserven och rapporteringen på Nuts 2-nivå respekteras fullt ut. Vi påminner också om att vi, vad gäller programplaneringen av reservens medel, har begärt att fokus ska läggas på små och medelstora företag, åtgärder som syftar till att återintegrera EU-medborgare samt tekniskt stöd. Vad gäller fördelningen av medel har ReK förespråkat en lägsta täckning/lägsta tröskel för de nya regionerna med sjögräns till Förenade kungariket och en fördelning av fiskerianslaget utan nationell indexering.

14.

För närvarande delar ReK de regionala motparternas oro i Förenade kungariket, vilka anser att den strategiska planeringen av regionalpolitiken lider av man har förlorat finansieringen från EU:s sammanhållningspolitik och av att man inte längre har den säkerhet som den fleråriga programplaneringen borgade för.

Kartläggning av nya samarbetsformer utöver handels- och samarbetsavtalet

15.

ReK betonar viljan från gräsrotsnivån hos lokala myndigheter och sammanslutningar av lokala myndigheter i hela Förenade kungariket, särskilt de s.k. decentraliserade nationerna, att nu efter brexit upprätthålla eller till och med stärka förbindelserna på lokal och regional nivå med sina motparter i EU.

16.

Det finns substantiella fördelar med att ta fasta på och främja de lokala och regionala förbindelserna. De är viktiga, eftersom lokala samråd kan bidra till bättre förbindelser på makronivå. Till exempel skulle ett återupprättande av ett lokalt teknisk samråd om fisket i området kring Kanalöarna kunna bidra till att förbättra förbindelserna mellan EU och Förenade kungariket på makronivå.

17.

Även om Förenade kungariket inte längre deltar i EU:s finansieringsprogram är det positivt att man fortsatt deltar i fyra tekniska EU-program: Horisont Europa, Copernicus och dess satellitövervakning, Euratoms forskning och utbildning samt Iter. Framför allt de två första programmen är relevanta för lokala och regionala myndigheter. Det finns ett antal initiativ som regioner i Förenade kungariket fortsatt deltar i. Bland annat är Skottland och Wales fortfarande med i det Horisont Europa-finansierade Vanguard-initiativet (7) (som åtföljer den industriella omvandlingen efter en inkluderande, interaktiv och entreprenörsmässig process som bygger på Regions RIS3/I3), och Kent County Council deltar i initiativet Straits Committee (8).

18.

ReK påminner om att vissa regioner i Förenade kungariket fortfarande deltar i den nuvarande programperioden (fram till slutet av 2023), däribland i Interreg-programmen för Nordsjön, Engelska kanalen och Irland–Wales, och noterar att Förenade kungariket är en stor bidragsgivare till dessa gränsöverskridande program. Man bidrar med upp till en tredjedel av budgeten. De lokala och regionala myndigheterna kommer sannolikt inte att kunna kompensera för förlusten av Interregmedel genom att använda regionala eller lokala medel.

19.

När program avslutas, särskilt när de förvaltande myndigheterna är baserade i Förenade kungariket, som i fallet med Interreg-programmen Frankrike (Engelska kanalen) England och Irland–Wales, måste detta ske enligt bästa möjliga villkor för stödmottagarna i både Förenade kungariket och EU och i linje med EU:s krav.

20.

Det enda gränsöverskridande samarbetsprogram som lever vidare efter 2023 är Peace Plus, som löper under perioden 2021–2027 och finansieras av EU med cirka en miljard euro. Peace Plus kommer att kombinera de befintliga finansieringskomponenterna för EU Peace och Interreg till ett enda sammanhängande gränsöverskridande program för Nordirland och angränsande förvaltningsområden i Irland. Programmet förblir ett viktigt bidrag till genomförandet av långfredagsavtalet.

21.

Det kan vara möjligt för Förenade kungariket att delta i Interregprogrammen – som redan har ett stort deltagande från tredjeländer, t.ex. i programmen för norra periferin och Arktis, Nordsjön och Nordvästeuropa – om den brittiska regeringen går med på att finansiera sitt deltagande.

22.

Det kan vara möjligt att inrätta en europeisk gruppering för territoriellt samarbete (EGTS) som omfattar en partner från endast en EU-medlemsstat, inbegripet dess yttersta randområden, och en lokal eller regional myndighet från Förenade kungariket. Vi föreslår att EU:s medlemsstater överväger detta verktyg för att söka samarbete med Förenade kungariket, om det är förenligt med deras territoriella samarbete.

23.

Kommittén beklagar att kommissionen inte har beaktat konsekvenserna av brexit i sin åttonde sammanhållningsrapport. Vi konstaterar störningar i ekonomin, det interregionala samarbetet, forskningsekosystemen, utbildningssystemen och demografin i en rad EU-regioner. ReK ser gärna att den geopolitiska utvecklingen beaktas bättre när man blickar framåt – bortom 2027.

24.

Det är välkommet att städer och regioner i Förenade kungariket fortfarande deltar aktivt i många EU-nätverk och sammanslutningar, såsom Europarådets kongress för lokala och regionala myndigheter, och förväntas stanna kvar inom vissa europeiska samarbetsramar, såsom konferensen för perifera kustregioner i Europa (CPMR), Eurocities och Europeiska kommuners och regioners råd (CEMR). Dessa mekanismer möjliggör ett värdefullt utbyte av erfarenheter mellan lokala och regionala myndigheter i Förenade kungariket och EU.

25.

Med tanke på att omkring 100 städer (9) i Förenade kungariket bedriver partnersamverkan med städer i EU:s medlemsstater är vi förhoppningsfulla om att samarbetet mellan lokala och regionala myndigheter i EU och Förenade kungariket kommer att fortsätta. ReK uppmuntrar partnerskapen att fortsatt utforska möjliga finansieringsmetoder för att stödja detta arbete, eftersom dessa partnerskap främjar utbyte av bästa praxis, ömsesidig förståelse och gemensamma värderingar och är avgörande för en europeisk livsstil.

26.

ReK uppmärksammar vikten av utbildningsutbyten för studentmobilitet och gemensam forskning liksom utvecklingen av språkkunskaper och mänskliga band och stöder de insatser som görs av Förenade kungarikets decentraliserade förvaltningar för att skapa nya samarbetsformer utanför ramen för handels- och samarbetsavtalet.

27.

Kommittén lyfter särskilt fram det walesiska programmet ”Taith” (10) och välkomnar både de walesiska och skotska internationella utbytesprogrammen för studerande, som åtminstone delvis kan kompensera för Förenade kungarikets utträde ur Erasmus+ samt luckorna i det nationella programmet Turing Scheme (11).

28.

Kommittén noterar en tydlig trend mot en bilateral utveckling av förbindelserna på lokal och regional nivå, vilket illustreras av att EU-regioner öppnar representationskontor i London och på andra orter i Förenade kungariket. Förenade kungarikets decentraliserade nationer uppfattar sig själva som ”globala nationer” med egna intressen, som prioriterar bilaterala förbindelser med regioner i Europa. I England inleder även städer och storstadsområden bilaterala samarbetsprojekt, vilket framgår av partnerskapet mellan Greater Manchester och Nordrhein-Westfalen. ReK välkomnar dessa bilaterala förbindelser, men menar att denna utveckling inte får ske på bekostnad av lokala och regionala myndigheter i länder med svagare kapacitet på lokal och regional nivå. Sådant stöd får inte uppfattas som att det konkurrerar med ReK:s mål att uppnå ett institutionellt erkännande av den lokala och regionala dimensionen av förbindelserna mellan EU och Förenade kungariket.

29.

Kommittén ser outnyttjade möjligheter till samarbete mellan lokala och regionala myndigheter i EU och Förenade kungariket för att tillsammans ta itu med gemensamma utmaningar, såsom humanitärt bistånd, hållbar förvaltning av Nordsjön, Engelska kanalen och Irländska sjön, den globala kampen mot klimatförändringarna, genomförandet av målen för hållbar utveckling på lokal och regional nivå och övergången till mer hållbar och digital turism. I detta hänseende stöder kommittén Förenade kungarikets och Frankrikes idé om att säkerställa minimilöner för sjöfolk och arbetstagare på inomeuropeiska rutter, också mellan Förenade kungariket och Europeiska unionen.

30.

ReK betonar att förbindelserna mellan EU:s och Förenade kungarikets regioner också bygger på gemensamma kulturarv, språk, keltiska (språkliga) förbindelser och andra förbindelser, gemensamma europeiska värden och en gemensam historia bland våra medborgare.

31.

Kommittén menar att det åligger alla EU-institutioner att bättre förstå och tillvarata potentialen i förbindelser och partnerskap på lokal och regional nivå mellan EU och Förenade kungariket och inse vilken avgörande roll de lokala och regionala myndigheterna har i egenskap av den styresnivå som ligger närmast medborgarna.

32.

ReK anser att de övergripande rådgivningsstrukturer som inrättades av regionala och lokala myndigheter för brexitberedskap är ett bra verktyg för att förbättra förbindelserna mellan Förenade kungariket och EU.

33.

Kommittén konstaterar avslutningsvis att det med tanke på EU:s framtida utmaningar och vägval, i efterdyningarna av brexit, finns ett behov av att närmare förstå de utmaningar och prioriteringar som medborgarna i EU står inför. ReK anser att konferensen om Europas framtid utgör en lämplig mekanism för detta.

---

(1)  På grundval av artikel 217 i EUF-fördraget.

(2)  På grundval av artikel 207 i EUF-fördraget.

(3)  Sidan 61.

(4)  Sidan 249.

(5)  Sidan 23.

(6)  Se kapitel VI i ReK:s årliga barometer 2021: https://cor.europa.eu/en/our-work/Documents/barometer-fullreport%20web.pdf

(7)  http://www.s3vanguardinitiative.eu/members

(8)  Straits Committee är ett multilateralt forum för dialog som ger sina medlemmar en flexibel ram för samarbete inom deras respektive ansvarsområden och för utvidgat samarbete med lokala aktörer, t.ex. från frivilligsektorn, utbildningsväsendet eller näringslivet.

(9)  Office of National Statistics, UK, statistik från 2018, offentliggjord i september 2020: https://www.ons.gov.uk/peoplepopulationandcommunity/populationandmigration/populationestimates/datasets/twinnedtownsandsistercities.

(10)  Femårsprogram (2022–2026) som lanserades i februari 2022 med finansiering från den walesiska regeringen på upp till 65 miljoner euro.

(11)  Som utan ömsesidighet erbjuder studier utomlands under ett år, men med fokus på akademisk personal snarare än på studerande.

Yttrande från Europeiska regionkommittén – Det nya europeiska Bauhaus. Vackert, hållbart, tillsammans

(2022/C 301/04)

Föredragande: Kieran MCCARTHY (IE–EA), Ledamot av en lokal fullmäktigeförsamling: Cork City Council Referensdokument Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén: Det nya europeiska Bauhaus – Vackert, hållbart, tillsammans COM(2021) 573 final

POLITISKA REKOMMENDATIONER

EUROPEISKA REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Presentation av det nya europeiska Bauhaus

1.

Europeiska regionkommittén (ReK) välkomnar kommissionens ämnesövergripande initiativ det nya europeiska Bauhaus, som bidrar till genomförandet av EU:s gröna giv genom att föra den närmare medborgarna och tillföra en viktig kulturell dimension. Detta sker genom att det genom initiativet skapas vackra, hållbara och inkluderande utrymmen och platser, produkter och levnadssätt som underlättar partnerskap och som lyfter fram fördelarna med den gröna omvandlingen och omställningen med hjälp av konkreta erfarenheter på lokal nivå.

2.

En rad förespråkare, aktörer, civilsamhällesorganisationer, nätverk, kollektiv, regionala nav och plattformar och levande laboratorier är entusiastiska över och visar ett mycket starkt stöd för initiativet. Det finns ett löpande intresse för och pågår ett arbete med att stimulera kreativitet samt att delta i, sammanlänka och utforma värdena och principerna för det framtida nya europeiska Bauhaus.

3.

ReK välkomnar att de lokala och regionala myndigheternas roll i genomförandet av Bauhausinitiativets principer erkänns, eftersom de är väl lämpade att bidra till den politiska utvecklingen och genomförandet av initiativet, i enlighet med subsidiaritetsprincipen.

4.

Runt om i EU går städer och regioner i spetsen för kulturledd utveckling och den lokala och regionala nivån har ett centralt ansvar för en hållbar stads-, regional- och kulturpolitik. Därför har lokala och regionala förtroendevalda en avgörande roll när det gäller att göra Bauhausinitiativet mer tillgängligt och göra allmänheten delaktig i omvandlingsprocessen för att påskynda genomförandet av initiativet.

5.

Vi stöder helhjärtat Bauhausinitiativet som en viktig möjlighet att utnyttja regionernas och kommunernas kreativa potential, och därigenom skapa accepterade och hållbara lösningar som kommer att göra den gröna given till en framgång.

6.

Kommittén erkänner den ämnesövergripande karaktären hos Bauhausinitiativet, som infogats i en rad EU-program och EU-finansieringsområden. Det kommer dock att krävas fortsatt engagemang från nuvarande och framtida partner.

7.

ReK bekräftar initiativets första grundläggande princip om att stödja en platsbaserad strategi på flera nivåer. I detta sammanhang påpekar kommittén att förändringar sker på lokal och regional nivå, där också platskänslan är förankrad.

8.

Det är glädjande att kommissionens vision är att landsbygdsområdena ska vara företrädda i det nya europeiska Bauhaus. De olika förklaringarna (1) och landsbygdspakten utgör en ram för den framtida politiken och de framtida åtgärderna för landsbygdsutveckling i Europa och är ett mycket viktigt verktyg för att Bauhausinitiativet ska nå ut till landsbygdsområdena, som också skulle kunna ses som ”försöksområden” för småskaliga omvandlingsprojekt.

9.

Initiativet skulle kunna bli ett viktigt verktyg i återhämtningen genom att tillhandahålla arbetstillfällen lokalt och främja en attitydförändring i riktning mot hållbar och effektiv territoriell planering, som kommer att påverka och förbättra beteendet och mobiliteten i samhället.

Problemområden

10.

Kommittén är bekymrad över att det inte anges tydligt i meddelandet hur de lokala och regionala myndigheternas engagemang ska säkerställas. Vi efterlyser specifika förslag om hur de lokala och regionala myndigheterna och ReK ska involveras i genomförandet av initiativet, samtidigt som hänsyn tas till principen om geografisk balans så att lokala och regionala myndigheter i hela EU finns representerade.

11.

ReK bör, tillsammans med övriga EU-institutioner, ingå i det möjliggörande nätverket av Bauhausinitiativets nyckelpartner som kommer att utveckla och testa politiska instrument och finansieringsinstrument.

12.

ReK och andra EU-institutioner bör involveras i rundabordsdiskussionen på hög nivå om det nya europeiska Bauhaus.

13.

Subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna kommer att avgöra på vilken nivå EU och medlemsstaterna använder de politiska verktyg och lagstiftningsåtgärder som föreslås för genomförandet av Bauhausinitiativet.

14.

ReK betonar att covid-19 kommer att ha fortsatt inverkan på medellång och lång sikt och att detta bör beaktas i genomförandet av initiativet. Hänsyn måste tas till pandemins negativa effekter på fattigdom, sociala frågor och sysselsättning vid genomförandet av initiativet.

15.

Vi uppmanar kommissionen att se till att lokala och regionala myndigheter står i centrum för strategin genom att tillhandahålla tekniskt stöd, lämplig finansiering och flexibilitet. Bauhausinitiativets framgång kommer att vara avhängig av dess hållbarhet och genomförbarhet, där skillnaderna mellan landsbygdsområden och städer bör beaktas.

Finansiering av det nya europeiska Bauhaus

16.

Tillräckliga medel från statsbudgetarna och EU:s sammanhållningspolitiska program bör tilldelas den lokala och regional nivån. Vi efterlyser dock en balans mellan kreativa synergier inom kulturrörelsen för det nya europeiska Bauhaus och parametrarna för EU-finansierade program.

17.

Ytterligare medel skulle kunna användas för att betala för externt bistånd för att främja kunskapsutbyte och för att utforska kompetensen hos befintlig personal inom den offentliga sektorn i ett ömsesidigt och smidigt utbyte med privata och lokala aktörer samt aktörer i den tredje sektorn.

18.

Tidigare erfarenheter, utmärkelser och resurser som fokuserar på kvalitet, estetik och samhällsfrågor på ett cirkulärt sätt skulle kunna fungera som incitament för investerare och gräsrotsfinansiärer.

19.

Kommittén uppmanar till offentlig-privata partnerskap och investeringar på det bredare området kultur och kulturarv, något som efterlystes i Europa Nostras Venediguppmaning (2).

20.

Faciliteten för återhämtning och resiliens också är en möjlighet att stödja Bauhausinitiativet inom medlemsstaterna och de lokala myndigheterna.

21.

Bauhausinitiativet bör anpassas till den fleråriga budgetramen för 2021–2027 och det europeiska stadsinitiativet och lämplig finansiering bör tillhandahållas för att täcka driftskostnaderna för lokala och regionala myndigheter som bidrar till initiativet. ReK efterlyser ambitiösa färdplaner för genomförandet av initiativet, som kan användas inom ramen för målen för hållbar utveckling.

22.

Den geografiska balansen samt den klimatmässiga, ekonomiska, sociala och kulturella mångfalden i EU bör, tillsammans med finansieringsmöjligheterna och tilldelningen av medel, beaktas vid utformningen och genomförandet av strategier, projekt och åtgärder inom det nya europeiska Bauhaus, samtidigt som territoriell sammanhållning fortsatt bör vara ett av de viktigaste målen.

Indikatorer:

23.

Vi betonar att de lokala och regionala myndigheterna, inom ramen för sina befogenheter, bör övervaka i vilken utsträckning de nationella regeringarna använder Bauhausinitiativet i olika program, verktyg och förfaranden, och förväntar oss att kommissionen lägger fram tydliga indikatorer för denna övervakning.

24.

Kommittén är bekymrad över att det inte finns några indikatorer i EU:s nuvarande finansieringscykel (2021–2027) för att mäta framstegen. Detta är en försummad möjlighet.

25.

Bauhausinitiativets grundprinciper bör utvecklas i partnerskap med lokala och regionala förvaltningar och integreras som kvalitetskriterier för EU:s finansieringsprogram med direkt eller indirekt inverkan på den bebyggda miljön, stads- och landsbygdsutveckling, kulturarv och kulturlandskap.

26.

En regional resultattavla bör tas fram för Bauhausinitiativet i syfte att inrätta en stark regional övervakningspolitik som säkerställer att initiativet genomförs på alla nivåer och att de regionala investeringarna baseras på dess principer.

27.

De lokala och regionala myndigheterna ansvarar för stora bestånd av lokala offentliga byggnader och offentliga platser i städerna, och spelar en viktig reglerings- och finansieringsroll vid renovering av dessa byggnader och stadsområden. De lokala och regionala myndigheterna bör därför fokusera på att identifiera flaskhalsar i regelverket samt bidra till att förenkla det och utforma nya regleringsstrategier.

28.

Kommittén har varit involverad i att utarbeta och stödja klimat-, energi- och miljöstrategier på lokal och regional nivå. Arbetsgruppen om den gröna given på lokal nivå skulle kunna användas för att främja Bauhausinitiativets principer och övervaka framstegen.

29.

En dialog mellan lokala och regionala myndigheter om öppna innovativa koncept och processer, ämnesövergripande strategier och befogenheter är av avgörande betydelse. Detta bör inbegripa det nya europeiska Bauhaus på ReK:s plattform för kunskapsutbyte, programmet Vetenskapen möter regionerna och samarbetsprojekt som finansieras genom andra EU-program.

30.

Vi framhåller att Bauhausinitiativet bör främja jämställdhet. Jämställdhet bör vara ett övergripande kriterium och är en kraftfull och nödvändig faktor för en hållbar och balanserad utveckling av sammanhållningspolitiken.

Bauhausfestivalen, priser och laboratoriekonceptet

31.

ReK välkomnar det första Bauhauspriset och föreslår att man kartlägger synergier med befintliga utmärkelser för bostäder, kulturarv, samtida arkitektur och landskap. Vi efterlyser också spridning av god praxis från Europaåret för kulturarv 2018.

32.

Kommittén konstaterar att inrättandet av den europeiska spetskompetensstämpeln är ett första steg mot ett Bauhausmärke, men är bekymrad över att människor kanske förväntar sig att Bauhausmärket tilldelats särskild finansiering. Användningen av en särskild märkning, något som ReK förespråkade 2021, skulle kunna betraktas som ett konkret bidrag från ReK till utvecklingen av Bauhausinitiativet.

33.

Vi välkomnar Bauhauslaboratoriet och dess metod för gemensamt skapande, men efterlyser ytterligare information om hur det ska fungera och anser att ReK bör vara en aktiv medlem av Bauhauslaboratoriet och dess ledning.

34.

ReK anser att laboratoriet bör testa de resultat/åtgärder som väljs ut i samband med den första prisomgången, och att det skulle kunna främja dessa och göra prototyper av dem.

35.

Vi är redo att samarbeta med de nationella regeringarna, genom ReK:s regionala nav, för att utveckla så kallade regelsandlådor och testa nya regleringsstrategier.

36.

Bauhausinitiativet bör bygga vidare på befintlig god praxis i EU:s städer och regioner och skapa en resursplattform som är tillgänglig för allmänheten.

37.

ReK välkomnar Bauhausfestivalen som ett konkret och synligt sätt att ytterligare främja de lokala och regionala myndigheternas och allmänhetens engagemang och lyfta fram projekt på lokal och regional nivå.

38.

Kommittén framhåller det framgångsrika arbete som utförts av Urbact, europeiskt territoriellt samarbete och Horisont 2020 för att utarbeta effektiva interaktiva verktyg som bör användas när så är lämpligt.

39.

Bauhausinitiativet bör ansluta sig till Horisont 2020-uppdragen, särskilt de uppdrag som avser klimatanpassning och klimatneutrala och smarta städer.

40.

Vi upprepar den möjliga fördelen med att använda EGTS-instrumentet (europeiska grupperingar för territoriellt samarbete) för projekt för flernivåstyre som omfattar flera länder eller en euroregion.

41.

Bauhausinitiativet kopplar samman de tre pelarna i EU-agendan för städer (bättre lagstiftning, bättre finansiering och bättre kunskap) (3) och syftar till att förverkliga dem.

42.

ReK noterar de pågående innovativa åtgärderna i städerna (Urban Lab of Europe) och det kommande europeiska stadsinitiativet. Bauhausinitiativet bör kopplas till partnerskapen inom EU-agendan för städer, eftersom man inom denna agenda har arbetat med koncept med anknytning till den gröna given och Bauhausinitiativet i nästan fyra år.

43.

Initiativet har en roll att spela i genomförandet av Leipzigstadgan från 2021 och Ljubljanaförklaringen från samma år, där man efterlyser integrerade strategier, en platsbaserad strategi, flernivåstyre samt metoder för deltagande och gemensamt skapande.

44.

De europeiska kulturhuvudstäderna, de europeiska innovationshuvudstäderna, de europeiska ungdomshuvudstäderna och de europeiska miljöhuvudstäderna kan spela en viktig roll när det gäller att främja det nya europeiska Bauhaus.

45.

Kommittén välkomnar inrättandet av nationella kontaktpunkter för Bauhausinitiativet och anser att de bör ha ett nära samarbete med lokala och regionala myndigheter och andra berörda parter, inbegripet det civila samhället, för att säkerställa att Bauhausrörelsen kan fortsätta att växa nedifrån och upp.

46.

Ett utbildningsprogram för 100 intresserade städer skulle kunna inrättas på grundval av Bauhausinitiativets principer. Detta skulle kunna ske med hjälp av metoderna i programmet för digitala städer eller programmet för 100 intelligenta städer och dess marknadsplatskoncept.

Bebyggd miljö, arkitektur och renoveringskoncept

47.

Den bebyggda miljön är en återspegling av ett samhälle och ansvaret för dess övergripande kvalitet vilar på offentliga myndigheter och berörda parter, inbegripet det civila samhället, i nära samarbete med allmänheten.

48.

Europas rika och mångskiftande kulturella och arkitektoniska arv är ett viktigt riktmärke för kvaliteten på vår bebyggda miljö när det gäller användarupplevelse och fysiska tillgångar.

49.

Vi välkomnar att Bauhausinitiativet erkänner stadsplaneringens avgörande roll för att uppnå en hållbar stadsutveckling.

50.

Det är glädjande att initiativet bekräftar behovet av en gemensam kultur av högkvalitativ arkitektur. Detta kommer att kräva ökad medvetenhet, informationsspridning och främjande av den roll som kultur och kulturarv, högkvalitativ arkitektur och bebyggd miljö spelar.

51.

Kommissionen bör hjälpa bygg- och anläggningssektorn att ta itu med ohållbar resursanvändning och avfall och främja cirkularitet, med fokus på återanvändning och återvinning av material. Detta skulle kunna ske genom att man täpper till kunskaps- och kompetensluckor och digitaliserar utformningen.

52.

ReK noterar att man genom Bauhausinitiativet kan hitta sätt att minska byråkratin i syfte att göra renoveringar enklare och mer kostnadseffektiva. För att ta itu med de utmaningarna i samband med renovering av mycket gamla byggnader och kulturarv krävs det att man anlitar arkitekter och andra experter samt högkvalificerade hantverkare (4).

53.

De lokala och regionala myndigheterna har tveklöst en central roll när det gäller att se till att byggnadsrenoveringar överensstämmer med reglerna för stadsplanering och markanvändning, främjar politiska åtgärder för att motverka avfolkning och uppfyller kraven på social rättvisa och miljöskydd. De metoder som medlemsstaterna tillämpar för renoveringsvågen får inte undergräva denna grundläggande samordningsroll.

54.

Vi efterlyser än en gång att den europeiska planeringsterminen ska ta större hänsyn till stadsfrågor: bostäder till rimliga priser, ojämlikhet och långsiktiga investeringar måste beaktas i samordningen av den ekonomiska och sociala politiken i EU.

55.

Kommittén välkomnar budskapet i det nya europeiska Bauhaus om att möjliggöra tillgång till anständiga bostäder till rimliga priser, särskilt för ungdomar och andra utsatta samhällsgrupper.

56.

Bauhausinitiativet måste knyta an till handlingsplanen för den europeiska pelaren för sociala rättigheter och förklaringen från det sociala toppmötet i Porto 2021, i syfte att bidra till diskussionen om subventionerade bostäder till rimliga priser för tiden efter covid-19 på EU-nivå.

57.

Vi efterlyser främjande av synergier mellan konst, arkitektur, landskaps- och inredningsarkitektur, fysisk planering, design och hantverk samt innovativa utbildningsmodeller för arkitekter och annat fackfolk.

58.

ReK efterlyser även att den europeiska kompetensagendan ska inbegripas för att bidra till att främja och förbättra förståelsen genom Bauhausinitiativet av regionala kompetensrelaterade behov och möjligheter på området stadsplanering, byggande och hållbar användning av byggmaterial, samt till att minska migrationen av kvalificerad arbetskraft som skulle kunna leda till nedgång i den lokala ekonomin när det gäller tillverkning. I detta avseende spelar den digitala agendan för Europa en viktig roll eftersom digital teknik kan ge medborgarna möjlighet att vara med och utforma sin miljö, och den är ett mycket viktigt verktyg i alla steg i utvecklingen av initiativ med koppling till det nya europeiska Bauhaus.

59.

Det bör ske ett samarbete mellan Bauhausinitiativet och tidigare partnerskap inom EU-agendan för städer, särskilt när det gäller kapaciteten för klimatåtgärder, förslaget om miljöanpassning av städer och användningen av offentliga platser. Partnerskapen för hållbar markanvändning och naturbaserade lösningar, den cirkulära ekonomin samt kultur och kulturarv är särskilt relevanta.

60.

ReK betonar att Bauhausinitiativet är ett kraftfullt verktyg för att möjliggöra initiativ inom den sociala ekonomin, eftersom det bygger på samarbete och medborgardeltagande. Sådana initiativ stärker den sociala, ekonomiska, territoriella och kulturella sammanhållningen och ökar förtroendet på lokal nivå i hela EU.

Kvalitetsprinciper för kulturarvet

61.

Kommittén stöder ”Venediguppmaningen till en ny europeisk renässans” från Europa Nostra och dess förklaring om ett gemensamt arv och minne.

62.

Vi uppmanar till att kartlägga synergier mellan kvalitetsprinciperna enligt Davos Baukultur, Bauhausinitiativet och de europeiska kvalitetsprinciperna för EU-finansierade insatser med potentiell inverkan på kulturarvet, och att dessa synergier integreras i all EU-politik och alla finansieringsprogram.

63.

Kulturarvet är en viktig dimension av Bauhausinitiativet. Renoveringsvågen måste ha en ”själ” och en identitet, samtidigt som den främjar en helhetssyn på hur vi vill utveckla våra städer och regioner.

64.

ReK bör samarbeta med berörda parter för att främja ett Bauhauspris och en utmärkelse för ”Årets kulturarvsborgmästare”.

65.

Kulturarvet och EU:s gröna giv bör vara nära sammanlänkade, vilket visas genom grönboken om det europeiska kulturarvet (5).

66.

ReK håller med om att offentliga medel för kulturbaserade gröna strategier måste mobiliseras genom pilotprojekt och initiativ inom ramen för Bauhausinitiativet, som behandlar den gröna omställningens centrala kulturella aspekter och bygger på lokalsamhällenas och regionernas olika kapacitet.

Slutsatser

67.

ReK uppmanar kommissionen att skapa bättre kopplingar mellan det nya europeiska Bauhaus och befintliga begreppsmässiga, kulturrelaterade, estetiska och designinriktade ramar. Detta skulle omsätta principerna i handling och göra det möjligt för Bauhausinitiativet att utnyttja lokala och regionala myndigheters kreativa, kulturella och kulturarvsrelaterade potential i syfte att renovera och blåsa nytt liv i bostadsområden i hela EU. När det gäller Bauhauslaboratoriet föreslår ReK därför ett checksystem där intresserade städer och regioner kan få en check som ger dem rätt att få det stöd som behövs för att organisera ett Bauhauslaboratorium i sitt område. Ett villkor för att få en sådan check skulle vara att 1) Bauhauslaboratoriet bidrar till att ”gemensamt skapa, utveckla prototyper av och testa verktyg, lösningar och politiska åtgärder som kommer att underlätta omvandlingen på fältet” och 2) att resultaten av Bauhauslaboratoriet kommer att presenteras för region- eller stadsfullmäktige.

68.

Kommittén uppmanar till att kartlägga synergier mellan Bauhausinitiativet och processer för att göra människor engagerade i EU (såsom konferensen om Europas framtid) samt strategier och handlingsplaner som främjar arkitektonisk och estetisk kvalitet (såsom renoveringsvågen i EU-agendan för städer).

69.

Vi anser att Bauhausinitiativet måste bli en verklig rörelse som involverar lokala och regionala myndigheter och inte bara ytterligare ett toppstyrt projekt. Att skapa en europeisk miljömedveten livsstil är avgörande för alla städer och människor i EU. Det måste vara ett projekt för alla, inte bara ett fåtal. Egenansvaret måste utgå från enskilda personer på gräsrotsnivå, bortom de stora stadsområdena. Tillgänglighet för vanliga människor och organisationer i det civila samhället är en viktig positiv aspekt av Bauhausinitiativet. För att lyckas måste det vara socialt, kulturellt och territoriellt inkluderande.

---

(1)  T.ex. Cork 2.0-förklaringen 2016: ”Ett bättre liv i landsbygdsområden”.

(2)  ”Venediguppmaningen till en ny europeisk renässans”, där tanken är att möjliggöra närmare och starkare synergier mellan näringslivet och det breda kulturella, kulturarvsrelaterade och kreativa ekosystemet, bland annat genom att stärka en strategisk allians mellan den europeiska kulturarvsrörelsen och Europeiska investeringsbanken och dess institut.

(3)  I enlighet med Amsterdamfördraget.

(4)  I enlighet med Europa Nostras grönbok om det europeiska kulturarvet.

(5)  ”Putting Europe’s Shared Heritage at the Heart of the European Green Deal”, offentliggjort av Europa Nostra.

Yttrande från Europeiska regionkommittén – EU-uppdrag

(2022/C 301/05)

Föredragande: Markku MARKKULA (FI-EPP), ordförande, landskapsstyrelsen, Nylands förbund Referensdokument: Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om EU-uppdrag COM(2021) 609 final

POLITISKA REKOMMENDATIONER

EUROPEISKA REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT (ReK)

1.

Europeiska regionkommittén (ReK) välkomnar EU-uppdragen, som en samordnad insats från kommissionens sida för att samla de resurser som krävs i fråga om finansieringsprogram, politik och föreskrifter samt annan verksamhet för att mobilisera och aktivera offentliga och privata aktörer, för att gemensamt skapa reella och varaktiga resultat i syfte att öka användningen av nya lösningar och metoder i samhället. ReK betonar behovet av en inkluderande strategi där EU-uppdragen, vid sidan av den EU-omfattande sammanhållningspolitiken, och alla andra EU-finansieringsinstrument, bör användas för att främja territoriell sammanhållning och för att målen för hållbar utveckling ska uppnås.

2.

Mot bakgrund av konferensen om Europas framtid betonar kommittén (1) att EU-uppdragen, som ett nytt och vitalt instrument för att hantera högaktuella samhällsutmaningar, utgör ett verkligt test av EU:s inverkan och trovärdighet. De måste åtnjuta omfattande legitimitet och acceptans. Som kommissionen har framhållit spelar kommunerna och regionerna, med alla sina berörda parter och invånare, en avgörande roll för att EU-uppdragens ambitiösa mål ska kunna nås.

3.

ReK upprepar (2) sitt stöd för genomförandet av EU-uppdragen som ett djärvt steg för att ta itu med samhällsutmaningar, och understryker behovet av ett ändamålsenligt system för flernivåstyre där EU-uppdragen kombineras med de lokala och regionala utvecklingsstrategierna, strategierna för smart specialisering, åtgärderna för återhämtning från covid-19 och innovationsfinansieringen genom strukturfonderna.

4.

Kommittén uppmanar med kraft de främsta beslutsfattarna i EU och medlemsstaterna att reagera snabbt och beslutsamt på situationen i Ukraina, bland annat i samband med lanseringen av EU-uppdragen, särskilt stadsuppdraget. Finansieringskriterierna för medlen inom ramen för NextGenerationEU och övriga offentliga finansieringskällor måste vara flexibelt inriktade på att få en del av verksamheten inom stadsuppdraget att skapa europeiska energiomställningsmotorvägar. Dessa bör stödja offentlig-privat forskning som syftar till att ta fram nya lösningar för energisystem. Kommunerna och andra offentliga aktörer kan i synnerhet använda innovativ offentlig upphandling, tillsammans med företag, för att påskynda utbyggnaden av förnybara energikällor och skapa hållbara, innovativa energilösningar i syfte att ersätta fossila bränslen som EU-länderna nu köper från Ryssland.

5.

ReK välkomnar att man i meddelandet om EU-uppdrag (3) vederbörligen erkänner de lokala och regionala myndigheternas relevans såväl i genomförandet som i utformnings- och kommunikationsfaserna för EU-uppdragen.

6.

Mot bakgrund av det gemensamma skapandet av kunskap och know-how måste genomförandet av EU-uppdragen vara förankrat i det dagliga arbetet med att utveckla och förnya processerna i kommuner och regioner. Detta kommer att skapa systematiska synergier med EU:s sammanhållningspolitik, användningen av strukturfonder och andra särskilda instrument. Det kommer också att globalt visa upp regionernas och lokalsamhällenas potential och kommunernas roll när det gäller att få de avsedda omställningarna att inträffa.

EU-uppdragen som ett ambitiöst nytt instrument för att ta itu med stora samhällsutmaningar

7.

Kommittén konstaterar att EU-uppdragen är tänkta som ett ”nytt” och ”vitalt” instrument, i enlighet med kommissionen uttalande: EU-uppdragen utgör ett nytt sätt att finna konkreta lösningar på några av våra största utmaningar genom att ge konkreta resultat och konkret inverkan senast 2030 genom att forskning och innovation ges en ny roll, i kombination med nya former av styrning och samarbete, och genom att medborgarna görs delaktiga (4).

8.

För varje EU-uppdrag bör man fastställa en tydlig färdplan och skapa en helhetsinriktad ny strategi för flernivåstyre och metoder för experiment, prototyputveckling, övervakning och uppskalning av verksamheten på alla styresnivåer. Särskild uppmärksamhet måste ägnas åt att skapa portföljer med åtgärder både på EU-nivå och på regional/lokal nivå och åt att på ett ändamålsenligt sätt sprida dessa i alla skeden av planeringen och genomförandet. Detta kräver deltagande och engagemang av de lokala och regionala myndigheterna samt partnerskap för att utbyta erfarenheter av ändamålsenlig innovativ styrning.

9.

ReK pekar på behovet av att tilldela uppdragsfinansiering till den lokala och regionala nivån för att gemensamt skapa icke-standardiserade genombrott i många situationer ”där man fastnat” och som alltför ofta blockerar tillräckliga framsteg när det gäller att uppnå nya lösningar och effekter. Detta kräver nya europeiska partnerskap som bygger på lokala och regionala intressen som fastställs i strategier för smart specialisering. I EU-uppdragen bör man utnyttja de erfarenheter som ReK:s och JRC:s gemensamma pilotåtgärd ”Partnerskap för regional innovation” kommer att ge.

10.

ReK uppmuntrar till att man i EU-uppdragen betonar framstegen mot mänsklighet och människocentrering, där hållbarhet i alla dess dimensioner – miljömässig, ekonomisk, social och kulturell – är drivkraften för förändring för att EU-uppdragens ambitiösa mål ska kunna uppnås. Livskvaliteten kan höjas enbart om vi på ett medvetet sätt arbetar tillsammans i komplexa entiteter. I detta sammanhang måste vi finna en bättre balans mellan materiellt och immateriellt välbefinnande i Europa och globalt. Naturen gör det möjligt att leva på denna planet. Vi måste respektera människans beroende av naturen.

11.

Inom EU-uppdragen måste man gemensamt skapa nya sätt att fungera. Utvecklingen kräver att alla aktörer förvärvar ny kompetens genom att integrera teknik och forskning med en människocentrerad syn, åta sig att genomföra de gemensamma gröna och digitala omvandlingsprocesserna och säkra tillgång till de nödvändiga resurserna. Kraven är nödvändiga för att skapa välfungerande regionala och lokala ekosystem för forskning, utveckling och innovation som bygger nya innovativa kunskapsbroar för att koppla samman europeiska kunskapsskapare på högsta nivå med regionala och lokala levande laboratorier och andra experimentcentrum samt demonstrationsverksamhet såsom fyrtornsprojekt. Med hjälp av dessa kan alla kommuner och regioner skapa benchlearningprocesser och partnernätverk för att utnyttja koncept och lösningar som tagits fram av föregångare i fråga om smarta och hållbara metoder.

12.

ReK påpekar att regional och lokal styrning, framsyn och ökade investeringar i forskning, utveckling och innovation är hörnstenarna i EU-uppdragens portföljer, som består av professionellt samordnade åtgärder på europeisk, nationell, regional och lokal nivå. Samordning i EU-uppdragen ökar samarbetet, motivationen och kapaciteten, det vill säga konkurrenskraften, genom att nya portföljer och åtgärder skapas gemensamt. Samordning omfattar många parallella steg och verksamheter med flernivåstyre tvärsöver skilda system. Såväl offentliga som privata finansieringsinstrument måste utnyttjas, och stöd måste i synnerhet tillhandahållas mindre utvecklade regioner för att uppmuntra alla regioner att förbättra sina forsknings-, utvecklings- och innovationsekosystem och bidra till genomförandet av EU-uppdragen.

13.

Kommittén framhåller sin avgörande roll, på grundval av sina erfarenheter genom sina sex utskott och kampanjer såsom den gröna given på lokal nivå och utmärkelsen Europeiska entreprenörsregioner (EER), i genomförandet av EU-uppdragen, och noterar att ReK utgör en naturlig åtkomstpunkt för samarbete med den offentliga och den privata sektorn, industri och tjänster samt medborgarna.

Kommunernas och regionernas roll i EU-uppdragen

14.

I enlighet med den gemensamma handlingsplan som undertecknades 2020 av kommissionsledamot Mariya Gabriel och ReK understryker kommittén att den tillsammans med medlemsstaterna och de europeiska regionerna och kommunerna är redo att spela en aktiv roll när det gäller att gemensamt skapa ett system för flernivåstyre i syfte att uppnå EU-uppdragens mål. Åtgärder för att säkerställa den nödvändiga utvecklingen kommer att bygga på regionala platsbaserade innovationsekosystem och strategier för smart specialisering (S3/S4).

15.

ReK kan påverka EU-uppdragens övergripande processer, informera beslutsfattare, mobilisera regioner och kommuner så att de blir aktiva bidragsgivare på olika sätt osv. EU-uppdragsplanerna har en kraftfull regional och lokal platsbaserad dimension, och genomförandemekanismerna inkluderar förslag som sätter regionerna och kommunerna – och deras forsknings-, utvecklings- och innovationsekosystem – i centrum för dem. ReK kan således samarbeta brett med alla partner för att se till att detta nya nedifrån-och-upp-riktade politiska instrument får önskat genomslag.

16.

Vi vill – med hjälp av alla ReK-utskott som ansvarar för olika uppdragsämnen – bidra till att engagera så många kommuner och regioner som möjligt för att se till att den regionala och lokala nivån stöder EU-uppdragen genom att a) genomföra informationskampanjer, direkt dialog och andra gemensamma öppna och interaktiva engagerande processer som riktar sig till olika grupper, även barn under 18 år, b) få föregångarsamhällena att åta sig att experimentera med innovativa lösningar i sin praxis i verkliga livet, c) få demonstratorsamhällena att bidra till storskaliga införandeprocesser för innovativa lösningar och uppskalning av de bästa lösningarna för användning i hela Europa, d) se till att den europeiska mångfalden av regioner med sina många olika grupper av berörda parter och medborgare avspeglas brett i genomförandet av uppdragen.

17.

ReK uppmanar medlemsstaterna att stödja genomförandet av EU-uppdragen genom att skapa synergier med nationella och regionala program och underlätta tillgången till EU-finansiering och nationell finansiering.

18.

ReK anser att det bör säkerställas att alla stads- och landsbygdsområden och regioner (med förstklassiga, genomsnittliga eller sämre resultat) har tillräcklig kapacitet och förmåga att skapa innovation i sina samhällen och att de stöds genom relevanta lärandeprocesser som gör att de också kan fungera som plattformar för fleraktörstjänsteleverantörer som stöder andra, inbegripet alla aktörsgrupper. De lokala/regionala processerna för värdeskapande måste styras på nivån för effektiva samarbetsinriktade värdekedjor och värdeflöden för att vidareutveckla ekosystemen.

19.

För de ambitiösa målen krävs, som en avgörande förutsättning, att beslutsfattare, offentliganställda och yrkesverksamma inom innovation skaffar sig kompetens att fungera som förändringsaktörer när det gäller att förvärva ny kunskap och kapacitet. De tre avgörande processerna är a) kommunernas och regionernas operativa lärandeprocesser, med fokus på att integrera uppdragsrelaterad verksamhet i annan lokal verksamhet som en del av det normala strategiska och operativa beslutsfattandet, b) att motivera och stödja företag, forskningsinstitut, universitet, yrkesutbildningsanstalter och deras platsbaserade och tematiska ekosystem, så att de bidrar till att gemensamt skapa nya innovativa banbrytande lösningar, och c) att använda nya inkluderande metoder inom innovation. Instrumenten i dessa processer bör omfatta brett upplagda partnerskap, innovativ offentlig upphandling, snabbt utvecklade prototyper och experimentering med nya lösningar.

20.

ReK påminner om att beprövade processer är tillgängliga, men de kräver engagemang från enskilda kommuner och regioner och det särskilda samarbete som anordnas av EU-uppdragsteamen. Genom att anslå medel till partnerskap som omfattar hela Europa kommer man att främja förvärvandet av dessa avgörande faktorer i en mängd europeiska kommuner och regioner. Flera befintliga EU-instrument, såsom JRC, Interreg, initiativ för gemensam programplanering samt Europeiska institutet för innovation och teknik (EIT) och dess kunskaps- och innovationsgrupper, kan spela en viktig roll i detta.

21.

ReK betonar behovet av att se över alla EU:s finansieringsinstrument för att stödja uppdragsverksamhet, särskilt på lokal och regional nivå. Horisont-medlen är inte lättillgängliga för regioner och kommuner och ännu inte tillräckligt anpassade till EU-uppdragens nya strategiska mål. Många regioner har stora svårigheter att få tillgång till finansiering med flera ansökningsomgångar, mycket specialiserade kriterier och komplexa system. Många regioner har exempelvis problem när det gäller att finansiera kompetensutveckling av sin arbetskraft för att påskynda den gröna omställning som är avgörande i EU-uppdragen. Detta kommer att kräva en översyn för att förenkla tillgången till EU-medel.

Riktlinjer för ett mer inflytelserikt genomförande av EU-uppdragen

22.

Kommittén understryker behovet av att bidra till att skapa dynamiska partnerskap, som delvis måste vara formaliserade ömsesidiga engagemang, men delvis också flexibla, för partnerskapsavtalen mellan EU-uppdragen och de demonstrerande kommunerna och regionerna för att öka den Europaomfattande inverkan av betydelsefulla uppgifter och distribuerade demonstratorers arbete.

23.

Vi stöder en flexibel användning och understryker den aktiva konceptuella utveckling av kommun- och regionkontrakt som föreslås i EU-uppdragens genomförandeplaner.

24.

ReK föreslår att man konkretiserar tanken på en EU-uppdragsmärkning för de kommuner och regioner som, i egenskap av demonstrerande föregångare och understödjare av Europas gröna och digitala omställning, kommer att ta ansvar för att uppnå EU-uppdragens mål och skala upp resultaten av de innovativa lösningarna, och uppmanar till att dra lärdom av befintlig praxis, såsom borgmästaravtalet.

25.

Vi föreslår olika sätt att använda EU-uppdragsmärkningen för att skapa synergier med andra relevanta EU-initiativ och andra relaterade initiativ och användningen av finansieringsinstrument, såsom InvestEU-fonden, faciliteten för återhämtning och resiliens, interregionala innovationsinvesteringar (I3), Interreg Europa, Fonden för ett sammanlänkat Europa, programmet för ett digitalt Europa, programmet EU för hälsa, EIB och EIT. ReK föreslår att man skapar ett Europaomfattande system där både EU och medlemsstaterna använder EU-uppdragsmärkningen för att förenkla ansökningsförfarandena. Märkningen bör göra det lättare att få tillgång till EU-medel och nationella medel för att stödja verksamhet på lokal och regional i syfte att uppnå EU-uppdragens ambitiösa mål och samtidigt förbättra de lokala och regionala förfarandena.

26.

ReK påpekar att nav för det europeiska forskningsområdet (”ERA Hubs”) kan vara ett av de mest effektiva verktygen på lokal och regional nivå för att anpassa regionala FoI-strategier, inklusive strategier för smart specialisering (S3/S4), till nationella och europeiska strategier, det europeiska forskningsområdet, Horisont Europa och EU-uppdragen. ERA Hubs kan således bidra till uppkomsten av struktureringsprojekt som särskilt används i EU-uppdragen och mobilisera de olika finansieringskällorna runt dem. Det skulle därför vara lämpligt att när så är möjligt koppla samman EU-uppdragsmärkningen med ERA Hubs.

27.

Kommittén erinrar om behovet av att skapa och använda effektiva kunskapshanteringsförfaranden för att genomdriva EU-uppdragen genom att använda bästa globala och regionala kunskap, med beaktande av de etiska kriterierna i kommissionens nya internationaliseringsstrategi för forskning och innovation. För att resultaten ska kunna utnyttjas och skalas upp måste Horisont Europa och övriga instrument bli mer dynamiska när det gäller experiment och prototyputveckling under verkliga förhållanden.

28.

EU-uppdragen bör genomföras genom en öppen och deltagandebaserad process som omfattar alla berörda parter på lokal, regional, europeisk och global nivå (5). Regionernas, kommunernas och medborgarnas deltagande kommer att vara särskilt avgörande för ett framgångsrikt genomförande av EU-uppdragen. I detta hänseende bör man garantera direkt dialog med dessa berörda parter inom vart och ett av uppdragen. ReK står redo att vara en stark bundsförvant med EU-uppdragen.

29.

Experimenten och demonstrationerna inom EU-uppdragen bör inriktas på styrande verksamhet för att ytterligare flytta fram vetenskapens gränser, behärska deep tech och kombinera digitala, fysiska, miljömässiga och biologiska innovationer – samt regelbundet se över och dela resultaten på spetsnivå. Strategierna för smart specialisering som koncept för regionalt samarbete med industri och forskning bör ha en hög profil i EU-uppdragen.

Framsyn och samhällsinnovationer som är avgörande för och skapas av EU-uppdragen

30.

Utmaningarna är komplexa, och bara en del av den nödvändiga vetenskapliga och tekniska kunskapen existerar. Det är möjligt att uppnå målen med hjälp av omfattande framsynsverksamhet, ökade FoU-investeringar, prototyputveckling under verkliga förhållanden, experiment och uppskalning av resultaten.

31.

Kommittén erkänner den betydande potentialen hos forskning för alla typer av innovationer och för att ta itu med stora samhällsutmaningar. ReK förväntar sig i detta avseende att det politiska beslutsfattandet i allmänhet ska vara mer evidensbaserat, forskningsstödjande och inriktat på att skapa gynnsamma förutsättningar för samhällsinnovationer, samtidigt som de genomförs tillräckligt snabbt i praktiken och i verkliga processer.

32.

ReK påminner om att EU-uppdragens ambitiösa mål endast kan uppnås om man stöder effektiva lärandeprocesser för regionala och organisatoriska politiska ledare, chefer, experter och medborgare. Europeiska kommun-/regiondrivna koncept måste skräddarsys till regionens situation genom en systemisk yrkesmässig utveckling förankrad i lokalt praktiskt lärande för alla.

33.

ReK betonar att EU-uppdragen bör inriktas på att utnyttja potentialen hos immateriella tillgångar och intellektuellt kapital. Att införliva denna kunskap i det politiska beslutsfattandet, särskilt för att skapa intelligenta och människocentrerade städer där fokus ligger på hållbarhet, kan vara avgörande för att katalysera investeringar i humankapital, strukturkapital, relationskapital samt forskning, utveckling och innovation i allmänhet.

34.

ReK framhåller vikten av att gå från ord till handling, på grundval av de viktigaste uttalandena om den europeiska forsknings-, utvecklings- och teknikpolitiken enligt EU:s rapport om strategisk framsyn 2021 (6), särskilt följande: a) De kommande årtiondena kommer att präglas av en ökande omfördelning av den globala makten, där dess geoekonomiska tyngdpunkt flyttas österut. b) EU konkurrerar globalt om en pionjärfördel när det gäller standardisering. c) EU måste flytta fram sina positioner i utvecklingen och produktionen av nästa generations inkluderande teknik. d) Utöver specifik teknik driver hyperkonnektiviteten omvandlingen. e) Råvaror av avgörande betydelse är nödvändiga för EU:s gröna och digitala omställning. f) En förutsättning för EU:s digitala oberoende är att EU har kapacitet att lagra, extrahera och bearbeta data, samtidigt som kraven på tillförlitlighet, säkerhet och grundläggande rättigheter uppfylls. g) EU:s strategiska oberoende måste främjas. h) En smart blandning av industri-, forsknings- och handelspolitik med internationella partnerskap skulle kunna garantera ett hållbart och mångsidigt utbud.

35.

När man övergår från ord till handling bör teknikutvecklingen i högre grad än hittills anpassas till den socioekonomiska utvecklingen och äga rum under verkliga förhållanden, för att på så sätt säkerställa ett snabbt införande och en snabb uppskalning av resultaten.

36.

Vi föreslår att EU:s interinstitutionella samarbete om framsyn utökas med särskilda roller för JRC, Europaparlamentets utredningstjänst och ReK. ReK föreslår att man på nationell, regional och kommunal nivå överväger att anordna deltagandebaserade medborgarvetenskapliga aktiviteter i allmänhet och framför allt för ungdomar, särskilt högskolestuderande och gymnasieelever, för entreprenörer och för politiskt beslutsfattande genom att inrätta kommittéer för framtiden med fokus på framsyn och teknikbedömning.

EU-uppdragens nya syn på teknik- och FoU-politik

37.

ReK understryker att samhälls- och beteendeomvandlingen till stöd för EU-uppdragens mål måste vara inkluderande och positiv genom att man brett tillämpar prototyputveckling och experimentering som metod.

38.

Kärnan i EU-uppdragen är forskning och innovation. De komplexa samhällsutmaningarna kan bara hanteras genom ökade investeringar i forskning, utveckling och innovation. Av både det europeiska forskningsområdets och näringslivets studier framgår det tydligt (7) att EU ligger efter sina största globala konkurrenter när det gäller näringslivets FoU-intensitet, särskilt i högteknologiska sektorer, och i fråga om att låta innovativa små och medelstora företag växa, vilket har negativa effekter på produktiviteten, skapandet av arbetstillfällen och konkurrenskraften.

39.

Kommittén instämmer i målen för det europeiska forskningsområdet (8) om att främja EU:s återhämtning och stödja dess gröna, digitala och sociala omställningar genom att stödja innovationsbaserad konkurrenskraft och främja teknisk suveränitet inom viktiga strategiska områden (t.ex. artificiell intelligens, robotteknik, cybersäkerhet, dataekologi, mikroelektronik, kvantdatorer, 5G, nästa generations batterier, förnybar energi, vätgasteknik, utsläppsfria bebyggda miljöer, smart mobilitet osv.) i linje med modellen för öppet strategiskt oberoende.

40.

Kommittén efterlyser efterfrågebaserade strategier för koldioxidneutralitet som omfattar koldioxidavtryck och koldioxidhandavtryck som kriterier för hållbar offentlig upphandling. Utöver koldioxidavtrycket framhåller ReK vikten av koldioxidhandavtryck, en ny metod för att uppnå och beräkna klimateffekter genom att visa den positiva inverkan som klimatvänliga produkter och tjänster har (9).

41.

ReK stöder industriella forsknings-, utvecklings- och innovationsåtgärder beträffande koldioxidhandavtryck för att skapa nya utvidgade produkter, system och andra innovativa lösningar som spelar en avgörande roll för att uppnå klimatmålen, och påpekar att målen om nettonollutsläpp inte kommer att kunna uppnås om inte innovationen för ren energi påskyndas avsevärt.

42.

Vi påminner även om behovet av ny teknik. En rapport från Internationella energiorganet (IEA) (10) innehåller analytiska belägg för att 25 % av den minskning av koldioxidutsläppen som krävs för att sätta jordens klimat på en hållbar väg kommer att komma från mogen teknik. Som en jämförelse kommer 41 % av den nödvändiga tekniken att komma från ny teknik som för närvarande befinner sig i den tidiga införandefasen, och 34 % kommer att komma från teknik i demonstrations- eller protypstadiet eller teknik som ännu inte finns.

43.

ReK pekar på vikten av och komplexiteten i att mäta växthusgasutsläppen. Den grundläggande mätningen av växthusgasutsläppen använder scope 1 och 2. Genom att även använda scope 3 kan nettonollmål och nettonegativa mål uppnås. Scope 3 omfattar alla andra indirekta utsläpp genom hela värdekedjan.

44.

Kommittén betonar den roll som EU-uppdragen spelar i centrum för EU:s prioriteringar när det gäller att förverkliga den gröna och den digitala omställningen. Kommissionen har inlett pilotfasen av initiativet med ERA Hubs för att underlätta regionalt samarbete i fråga om forskning, utveckling och innovation samt utbyte av bästa praxis, med incitament för att maximera värdet av att producera, sprida och använda kunskap. ReK uppmuntrar till att man i EU-uppdragen utforskar användningen av ERA Hubs som ett verktyg för att koppla samman lokala och regionala forsknings- och innovationsekosystem och aktivt ingår partnerskap med lokala och regionala beslutsfattare i pilotarbetet med ERA Hubs för att utveckla ett konkret samarbete.

45.

ReK betonar att ERA Hubs-systemet innebär ett försök att föra in inslag som saknas i landskapen för det europeiska forskningsområdet och det europeiska området för utbildning för att skapa starka europeiska kunskapssamhällen i hela Europa i syfte att påskynda omställningen av samhällena för en grön, hållbar och digital tillväxt. ERA Hubs-nätverket bör helst säkerställa att lokala och regionala forsknings-, utvecklings- och innovationsekosystem blir en integrerad del av det EU-omfattande ekosystemet för forskning, utveckling och innovation.

46.

ReK stöder möjliggörandet av aktiva lokala bidrag till ett integrerat genomförande av ERA Hubs, andra experiment i regionala ekosystem och EU-uppdragen när det gäller att experimentera, snabbt utveckla prototyper, testa, demonstrera och skala upp forsknings- och innovationseffektiviteten i kommunerna och regionerna.

47.

ReK inser att samordning av olika slags insikter, idéer och lärande på regional och lokal nivå är avgörande för att skapa en alleuropeisk strategi för innovativa åtgärder. Utbyte av lärandet mellan kommuner och regioner, liksom mellan de fem EU-uppdragen, är viktigt. ReK rekommenderar att man tidigt inrättar ett nätverk för gemensamt lärande genom vilket viktiga insikter om både process och innehåll kan utbytas och överföras – i mindre skala till andra kommuner och regioner och i större skala till andra EU-uppdrag och till Europa som helhet.

48.

ReK anser att rådets slutsatser om EU-uppdrag, som ska offentliggöras under det franska ordförandeskapet, också bör utgöra en möjlighet att stärka konceptet med ERA Hubs, som uppdragen måste förlita sig på för att framgångsrikt kunna förankras på lokal och regional nivå. I slutsatserna bör man också understryka vikten av forskningsinfrastruktur som får starkt stöd av kommuner och regioner och som är avgörande för genomförandet av EU-uppdrag.

49.

ReK bekräftar att även om det är en prioritering att genomföra de uppdrag som redan beslutats, måste reflektionerna fortsätta utan avbrott kring möjligheten att skapa nya uppdrag när det uppstår nya stora gemensamma utmaningar. Den avgörande frågan om att förbereda de europeiska samhällena för att ta itu med beredskap för och hantering av hälsohot och kriser bör, efter inrättandet av EU:s myndighet för beredskap och insatser vid hälsokriser (Hera), ingå i en reflektion om ett nytt uppdrag som inriktas på denna utmaning med tanke på dess systemiska och övergripande karaktär med flera aktörer.

ReK:s erfarenheter: synergier mellan EU-uppdragen och andra viktiga politiska instrument

50.

EU-uppdragen bör bygga på erfarenheterna och kunskaperna från befintliga EU-initiativ och EU-program för att verka i synergi. Systemförändringar kräver gemensamt skapande av ekosystem för omställning som bygger på lärande samt forskning, utveckling och innovation med tvärvetenskapliga och operativa synergier inom Europa och omfattar alla fem EU-uppdrag.

51.

ReK upprepar att man måste stärka mentaliteten att öppet arbeta tillsammans och stärka lokalt samarbete och europeiska partnerskap för att uppfinna den nya människocentrerade hållbara framtiden för Europa. Den potentiella kapaciteten är i hög grad beroende av den lokala och regionala nivån i alla delar av Europa. Snabbhet är avgörande. Man måste ta itu med de stora samhällsutmaningarna under de närmaste åren. Kunskap och lärande utgör kärnan.

52.

Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt stegen i kommunernas och regionernas genomförande av EU-uppdragen med ReK:s stöd, inbegripet flernivåstyre, finansiering och framgångsrikt genomförande, beträffande hur de ambitiösa målen kan uppnås genom att de faktiskt integreras i EU:s forsknings- och innovationspolitik, särskilt strategierna för smart specialisering (S3/S4), ERA Hubs, Bauhausinitiativet och andra högst relevanta initiativ, program och instrument som tillhandahålls genom EU:s flernivåpolitik.

53.

Kommittén är fast besluten att organisera utbildningsverksamhet i samarbete med JRC för att stödja EU-uppdragens verksamhet under rubrikerna ”City Science” och ”Vetenskapen möter regionerna” genom att främja verksamhet med brett genomslag och sprida EU-uppdragens resultat. Kortsiktiga åtgärder är inte ett lämpligt svar för att tillgodose de faktiska behoven. En ändamålsenlig åtgärd är att stödja inrättandet av ett nätverk av regionala framtidscentrum för att stimulera kreativitet och företagaranda och koppla dessa till Bauhausinitiativet, arbetet med FN:s mål för hållbar utveckling och Unescos Futures Literacy Labs i syfte att se till att initiativen är både kort- och långsiktigt hållbara.

54.

ReK uppmuntrar till ett fördjupat samarbete med europeiska nätverk som verkar för att stärka forskning, utveckling och innovation när det gäller att ta itu med samhällsutmaningar, såsom EUA, Earto och Errin. Dessutom bör man inom varje EU-uppdrag samarbeta effektivt med de tematiska nätverken, såsom CEMR, Eurocities och CPMR. ReK har ett omfattande samarbete med alla dessa nätverk av berörda parter för att se till att EU-uppdragen som ett nytt nedifrån-och-upp-riktat politiskt instrument får önskat genomslag.

55.

Kommittén framhåller vikten av att förbättra regioners och kommuners kapacitet att ansöka om medel inom ramen för EU-uppdragen och utnyttja erfarenheterna från EU-finansierade, storskaliga initiativ såsom European Network of Living Labs (ENoLL), Vanguard-initiativet, Digitalising Cities, Open & Agile Smart Cities, City Science Initiative och Living-in.EU (det europeiska sättet att digitalt omvandla städer och samhällen). Detta kommer att öka kommunernas och regionernas motståndskraft, reaktionsförmåga och aktiva deltagande i EU-reformer, samt främja medborgarnas delaktighet i hela EU. Det kommer i sin tur att fungera som en multiplikator för EU-initiativens genomslag och säkerställa en bredare och rättvisare fördelning av resurserna så att förutsättningarna överallt är bättre anpassade för att erhålla finansiering från EU och andra källor och nå utvecklingens framkant.

Uppdragsspecifika rekommendationer

56.

ReK framhåller vikten av uppdragsöverskridande samarbete på alla styresnivåer. Vi betonar att EU-uppdragen tillsammans har ett tydligt gemensamt fokus på att uppfinna en hållbar smart framtid. Detta kan konkretiseras genom att man tar itu med gemensamt skapande och lösningar som bygger på forskning, utveckling och innovation: — Klimatanpassning: hantering av översvämningar, skogsbränder och andra katastrofer, naturbaserade lösningar, klimatsäkring av kritisk infrastruktur, system för att övervaka och varna för effekterna för folkhälsan. — Cancer: hälsa i allmänhet, stärka de förebyggande åtgärderna, särskilt genom att främja hälsosamma levnadsvanor. — Hav och vatten: skydda och återställa akvatiska ekosystem, minska föroreningar och göra den blå ekonomin klimatneutral. — Klimatneutrala städer: framsteg inom övergripande miljö-, infrastruktur- och industrilösningar som bidrar till städernas koldioxidneutralitet. — Mark: förebyggande av föroreningar till följd av markanvändning och under alla omständigheter säkerställande av friskt och hälsosamt grundvatten.

57.

ReK föreslår följande uppdragsspecifika åtgärder för att öka EU-uppdragens genomslag:

a)   Anpassning till klimatförändringar

ReK betonar att klimatanpassningsuppdraget bör ha en viktig övergripande roll, särskilt när det gäller framsyn och att motivera alla Europas aktörer att aktivt bidra till EU-uppdrag. Detta uppdrag bör inriktas på social och samhällelig medvetenhet och på att erhålla ett allmänt åtagande om att skapa storskaliga systematiska lösningar. Det bör i synnerhet ta itu med utmaningarna i samband med den gröna omställningen av industrin, bostäderna och mobiliteten. Förlusterna på grund av klimatförändringar uppgår redan i genomsnitt till 12 miljarder euro per år, och EU bör göra makrofinansiella klimatanalyser för att övertyga om behovet av att påskynda anpassningsåtgärderna parallellt med begränsningsåtgärderna. Strategin för att skydda människor mot klimatförändringar måste också omfatta sociala aspekter och frågor som rör sammanhållning.

b)   Cancer

ReK framhåller vikten av global spetsforskning och uppmuntrar forskare och innovatörer att öka det europeiska och sektorsövergripande samarbetet mellan berörda parter för att detta uppdrag ska lyckas. ReK betonar vikten av att utöka HPV-vaccineringen och användningen av biobanker samt tillgången till de mest innovativa behandlingarna, liksom vikten av att sprida bästa praxis mellan länder och regioner. En av de största utmaningarna ligger i skillnaderna i tillgång till cancervård mellan och inom länder och regioner i EU samt i patienternas livskvalitet. Därför är det mycket viktigt att förbättra tillgången till tidig screening, nya diagnosverktyg och innovativa cancerbehandlingar i EU:s länder och regioner, vilket kräver investeringar i infrastruktur, utrustning, hälso- och sjukvårdens digitala omställning, hälso- och sjukvårdspersonal samt nya vårdmodeller. En annan utmaning är tillgång till ekonomiskt överkomliga behandlingar och läkemedel, liksom kvaliteten på det individanpassade stödet för patienter och social innovation till stöd för anhörigvårdare.

c)   Återställa våra hav och vatten senast 2030

ReK framhåller att återställandet av friska hav och vatten och säkerställandet av sötvatten är globala ödesfrågor på kort och lång sikt. Föroreningsproblemen kan bara lösas genom att man betonar den internationella dimensionen: havsområdesdimensionen i t.ex. Medelhavet, Atlanten, Östersjön, Svarta havet och Donaus avrinningsområde, samt ökat samarbete mellan regioner. Det behövs ett särskilt fokus på Arktis. ReK vill att hav och vatten blir en ny gemensam ambition i centrum för nystarten av det europeiska projektet. Vi betonar att det specifika fokuset på forskning och teknik för rent vatten samt på en effektivare försörjning är avgörande för uppdraget, liksom den blå havsekonomin med tonvikt på entreprenörskap, hållbar turism, minskade koldioxidutsläpp från sjöfarten och havsbaserad förnybar energi. Detta kommer att skapa nya omfattande möjligheter för gränsöverskridande och innovativt affärssamarbete. ReK framhåller vikten av att mobilisera kommunerna och regionerna för att bygga upp europeiska nätverk som sammanför de lokala havsbaserade innovationsekosystemen kring värdekedjor och skapar innovationer i havsnäringarna.

d)   Klimatneutrala och smarta städer

ReK framhåller att Europa behöver aktiva föregångarstäder som gemensamt skapar nya lösningar på brådskande problem och delar med sig av resultaten av sina experiment med andra – alla städer och regioner i hela Europa måste engageras och stödjas. Föregångarstäderna bör användas som innovationsnav som gemensamt skapar reproducerbara och direkt tillämpbara lösningar som kan skalas upp för alla andra europeiska städer i deras omställning till klimatneutralitet senast 2050. Städer som har ansökt men som inte valts ut bör av kommissionen sammanföras i en utvidgad grupp så att de på många sätt kan utnyttja föregångarstädernas framsteg och resultat, bl.a. direkt tillämpa reproducerbara lösningar. Befintliga framgångsrika program och projekt eller relaterade ”gröna initiativ” förtecknas i bilagan till detta uppdrags genomförandeplan. De lärdomar som dragits bör tas som utgångspunkt för att skapa färdplaner på flera nivåer för att åstadkomma klimatneutrala städer. Omställningsgemenskaper med flera aktörer med gemensamma instrument bör tillämpas för att förhindra att varje samhälle agerar på egen hand. ReK framhåller de deltagande städernas utarbetande av klimatstadskontrakt som en efterfrågestyrd process som bör möjliggöra lokala lösningar men som behöver starkt stöd från nationell och regional nivå.

e)   En giv för den europeiska marken

ReK betonar behovet av systemtänkande och instrumentell omställningshantering, inklusive forskning, utveckling och innovation samt lärande, för att nå målen för markuppdraget, som omfattar alla typer av markanvändning, och för att utforska nya vägar mot en mer ambitiös omvandling av EU:s gemensamma jordbrukspolitik. För att uppdraget ska bli framgångsrikt är det avgörande att stärka det kolinlagrande jordbruket och koldioxidbindningen i skogarna genom att omforma jordbruksproduktionssystem och inrätta transnationella kluster av levande laboratorier. Att stödja biologisk mångfald och medborgarnas preferenser för skogsbaserade bioprodukter samt hållbara och lokalt producerade livsmedel är nödvändiga åtgärder i landsbygds- och stadsmiljöer. En annan viktig punkt är hur man kan göra skogsverksamheten attraktiv och ekonomiskt hållbar utan att lönsamheten går förlorad när det gäller att stödja målen för markuppdraget.

ReK:s roll när det gäller att stödja en europeisk och global omvandling

58.

Människorna bor och arbetar i kommuner och regioner, och all verksamhet inom ramen för EU-uppdragen bör inriktas på människor: från näringslivsaktörer, akademiska aktörer och regeringsaktörer till enskilda medborgare i alla åldrar och med alla bakgrunder. ReK, JRC och andra relevanta aktörer känner till olika effektiva och beprövade tekniker för medborgardeltagande, från entreprenöriellt upptäckande till läger för samhällsinnovation, som kan användas för att säkerställa medborgarnas engagemang.

59.

ReK är redo att nå ut till lokalsamhällena för att öka medvetenheten om EU-uppdragen som sådana och hjälpa dem att interagera med EU:s medborgare och företag.

60.

EU-uppdragen kommer enbart att bli framgångsrika om man fokuserar på överbryggandet av kunskaps- och innovationsklyftan i Europa och innovationsklyftan mellan Europa och Förenta staterna. Fokus måste ligga på ambitiösa konkreta och inkluderande åtgärder i verkliga livet där resultaten av forskning, utveckling och innovation utnyttjas.

61.

ReK betonar att det krävs nya utvecklingar inom forskning, utveckling och innovation för att EU-uppdragen ska lyckas. Detta innebär nya omfattande lösningar för att säkerställa komplementaritet och främja synergier med unionens ramprogram för forskning och innovation och andra EU-program och EU-fonder samt globala program och fonder. Ett nytt steg är att genomföra ett pilotprojekt med ERA Hubs-systemet, som bör främja användningen av alla relevanta EU-initiativ för forskning, utveckling och innovation som en viktig del av regionalt beslutsfattande.

62.

Genomförandet av EU-uppdragen kommer att främja lokalt och regionalt ledarskap inom EU, men även globalt. I stärkandet av kommunernas och regionernas roll inom borgmästaravtalet och andra globala nätverk bör ReK skapa synergier mellan EU-uppdragen samt verksamheten kring FN:s mål för hållbar utveckling och kampanjerna Race to Zero och Race to Resilience. Att stärka EU:s kommuners och regioners globala ledarskap kan också stödja ReK:s insatser för ett formellt erkännande av lokala och regionala myndigheter inom ramen för UNFCCC och i förberedelserna inför COP27.

Sammanfattning av de avgörande framgångsfaktorerna

63.

EU måste stärka sin globala konkurrenskraft på grundval av kunskap, EU-omfattande partnerskap, kapacitet och talanger för att arbeta för framtiden – en inkluderande strategi för att få alla ombord. EU har möjlighet att axla rollen som global ledare när det gäller att genomföra en samarbetsinriktad politik för att uppnå målen för hållbar utveckling och ta itu med klimatförändringarna.

64.

Insatser i verkliga livet är nyckeln till EU-uppdragen. Forskning är avgörande för att skapa nya lösningar och fastställa de bästa sätten att gå vidare – lämpliga tillämpningar är mycket viktiga för att uppnå resultat. EU-uppdragen kommer att bli framgångsrika om de möter ett lokalt möjliggörande ekosystem. Det handlar inte bara om teknik och forskning, utan framför allt om en människocentrerad strategi för att bygga upp kompetens, ta itu med lokala risker och ge tillgång till de bästa resurserna i hela Europa. Mänskliga aspekter inom innovation är avgörande för gemensamt skapande av hållbara lösningar.

65.

ReK konstaterar att EU-uppdrag är avgörande för att stödja Europas omställning till en grönare, hälsosammare, mer inkluderande och motståndskraftig kontinent. För att de ambitiösa målen ska kunna nås måste varje EU-uppdrag fungera som en omfattande portfölj av åtgärder. Dessa europeiska portföljer måste bildas baserat på omfattande regionala och lokala samordnade portföljer av åtgärder, inklusive integrerade forskningsprojekt, policy- och lagstiftningsåtgärder samt lokala genomförandeaktiviteter.

66.

ReK framhåller behovet av att medfinansiera och stödja kommunernas och regionernas dagliga arbete med värdeskapande och benchlearning för att skala upp de bästa processerna och åtgärderna till förmån för medborgarnas dagliga välbefinnande. Demonstratorsamhällenas roll är att agera som pionjärer, utvecklare och testare i främsta ledet av systemförändringar för alla andra.

67.

ReK är redo att samarbeta med EU-uppdragen för att göra riktmärknings- och benchlearningprocesserna mellan demonstrerande kommuner/regioner och andra attraktiva. Finansieringsinstrumenten måste vara flexibla och innovativa samt uppmuntra kommunernas/regionernas verkliga intressen.

68.

Viktiga frågor är hur kommunerna och regionerna lär sig att styra den nödvändiga verksamheten och hur verksamheten kan locka privata industriella och andra investeringar. ERA Hubs-nätverket bör helst säkerställa att lokala och regionala forsknings-, utvecklings- och innovationsekosystem blir en integrerad del av det EU-omfattande ekosystemet för forskning, utveckling och innovation.

69.

Kommittén efterlyser bättre samhällelig och teknisk förutsägbarhet och ökat samarbete som de avgörande framgångsfaktorerna för att påskynda industriella och andra investeringar i syfte att uppnå koldioxidneutralitet och EU-uppdragens övriga mål. Den uppdragsinriktade politiken lämpar sig väl för att stärka nedifrån-och-upp-dimensionen i EU:s unika system för flernivåstyre: de lärdomar som dragits kan och kommer att spridas aktivt mellan medlemsstaterna. Det är nödvändigt att i större utsträckning beakta och integrera EU-uppdragens mål i utarbetandet av framtida lagstiftning. Koldioxidprissättning och 55 %-paketet är exempel på detta.

70.

De senaste riktlinjerna och planerna för industri- och innovationspolitiken på EU-nivå samt de nödvändiga nya vetenskapliga och tekniska rönen och innovationerna måste integreras i EU-uppdragen samt utvecklas och överföras till lösningar och praxis i verkliga livet med hjälp av effektiv nedifrån-och-upp-riktad kunskapsförvaltning och andra åtgärder.

71.

ReK har erkänt behovet av digitala plattformar för EU-uppdrag: för att påskynda överföring och förvaltning av kunskap, stödja virtuellt samarbete och partnerskapsmatchning, förenkla finansieringsprocesserna osv. Dessa måste skapas tillsammans med företrädare för kommuner och regioner.

72.

Sammanfattningsvis är nya lämpliga och effektiva arbetsprocesser avgörande för att säkerställa EU-uppdragens framgång. Dessa processer måste återspegla lärdomarna av Open Innovation 2.0, olika quadruple helix-initiativ och många andra vid det gemensamma skapandet av en attraktiv deltagandebaserad styrning av nästa generationstyp. Hela skalan av medborgare måste involveras, från ungdomar till äldre. Uppdragsverksamheten bör inbegripa olika generationers olika aspekter och skapa innovativa och ansvarsfulla sätt att uppnå det engagemang som krävs för att uppfinna en hållbar framtid för Europa.

---

(1)  ReK:s plenarsession den 27 januari 2022, resolution om konferensen om Europas framtid (EUT C 270, 13.7.2022, s. 1).

(2)  ReK:s plenarsession den 1–2 december 2021, resolution om Europeiska kommissionens arbetsprogram för 2022 (EUT C 97, 28.2.2022, s. 1).

(3)  Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om EU-uppdrag – (COM(2021) 609 final).

(4)  ”European Research Area Policy Agenda – Overview of actions for the period 2022–2024”, Europeiska kommissionen 2021.

(5)  ReK:s yttrande ”Horisont Europa: nionde ramprogrammet för forskning och innovation” (COR-2018-03891) (EUT C 461, 21.12.2018, s. 79).

(6)  Strategisk framsynsrapport 2021 (COM(2021) 750 final).

(7)  En ny era för det europeiska forskningsområdet.

(8)  En ny era för det europeiska forskningsområdet.

(9)  ReK:s plenarsession den 1 juli 2021, yttrandet ”Att bygga upp ett klimatresilient Europa – den nya EU-strategin för klimatanpassning” (EUR C 440, 29.10.2021, s. 42).

(10)  IEA, ”Energy Technology Perspectives 2020”.

Yttrande från Europeiska regionkommittén – EU:s myndighet för beredskap och insatser vid hälsokriser

(2022/C 301/06)

Föredragande: Christophe CLERGEAU (FR–PES), ledamot, regionfullmäktige, Pays-de-la-Loire

POLITISKA REKOMMENDATIONER

Allmänna kommentarer

1.

Europeiska regionkommittén (ReK) påminner om att vår ordförande i mars 2020 uppmanade kommissionen och medlemsstaterna att inrätta en europeisk hälsomekanism (1), och senare under 2020 utvecklade kommittén denna idé i sitt yttrande ”En EU-mekanism för nödsituationer på hälsoområdet” (2). Vi konstaterar att kommissionen har hämtat inspiration i detta yttrande till sitt meddelande COM(2021) 576.

Debatten om inrättandet av Hera äger rum mot bakgrund av den fortgående covid-19-epidemin, som inneburit ett aldrig tidigare skådat incitament för att göra hälsa till en prioritering för Europeiska unionen. Syftet med inrättandet av Hera går dock längre än så och berör alla typer av risker för människors hälsa, storskaliga och/eller gränsöverskridande, både krisberedskaps- och krishanteringsfaserna, och därtill utmaningarna i fråga om förebyggande åtgärder och resiliens i samhällen och territorier. Allt detta mot bakgrund av det bredare sammanhanget med kriget i Ukraina, som har en enorm inverkan på hälso- och sjukvårdstjänster, infrastruktur och gränsöverskridande samarbeten som redan var kraftigt pressade och utarmade under den värsta fasen av covid-19-pandemin.

2.

ReK stöder att Hera inrättas som en myndighet med ansvar för beredskap vid och hantering av hälsokriser, å ena sidan med beaktande av att medlemsstaterna har huvudansvaret för förebyggande åtgärder, folkhälsa, hälso- och sjukvård, krisberedskap och krishantering samt å andra sidan med tanke på regionernas viktiga roll mot bakgrund av att två tredjedelar av EU:s medlemsstater har decentraliserade hälso- och sjukvårdssystem, vars förfaranden skiljer sig åt. Vi betonar vikten av en samlad syn på hur befolkningen ska skyddas, mot bakgrund av att kommissionens åtgärder fortfarande är splittrade mellan flera centrum för beslutsfattande, och insisterar på att EU måste stödja medlemsstaterna och regionerna.

3.

Hälsokriser, oavsett hur de uppstår, utgör en fara för och slår mot befolkningen på ett ytterst ojämlikt sätt, men de utgör också en risk för det europeiska projektet i sig om unionen inte klarar av att hantera dem på ett snabbt, effektivt, samstämmigt och solidariskt sätt. Covid-19-krisen har satt solidariteten mellan européerna, den inre marknadens integritet och Schengensamarbetet på prov. ReK anser att krisen också har visat att målen för EU:s hälsosäkerhet och skyddet av befolkningen ”inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, vare sig på central nivå eller på regional och lokal nivå”, och att ökade EU-ingripanden på detta område därför är i linje med subsidiaritetsprincipen (3).

4.

Även om förvaltningen av hälso- och sjukvårdssystemen är en nationell behörighet har kommissionen en viktig roll att spela vad gäller skyddet av befolkningens hälsa och upprätthållandet av den inre marknaden, i enlighet med fördragen, där skyddet av befolkningens hälsa ingår som ett väsentligt krav, och som innebär ett skydd av unionens regelverk. Detta ingripande måste ske i nära samarbete med medlemsstaterna och med aktivt deltagande från Europaparlamentets sida. Kommittén vill göra sin röst hörd i denna debatt, för det första eftersom lokala insatser på plats i samband med en kris är avgörande för att skydda människor, för det andra eftersom många regioner har viktiga befogenheter på hälsoområdet och för det tredje eftersom regionernas stöd till innovation och näringsliv är en nyckelfaktor när det gäller att tillhandahålla motåtgärder för att hantera kriser.

Heras insatsområde, styrning och växande roll

5.

Europeiska regionkommittén förespråkar, i enlighet med kommissionens förslag, ett mycket brett insatsområde för Hera, samtidigt som andra befintliga organs (4) befogenheter respekteras. Syftet är att ta itu med hot mot människors hälsa som kan ha naturliga orsaker eller uppstå till följd av olyckshändelser eller avsiktliga handlingar, inklusive terroristhandlingar, och oavsett om de har pandemiskt, biologiskt, miljörelaterat, nukleärt eller okänt ursprung.

6.

Utöver insatsområdet är även Heras verksamhetsområde mycket brett; det omfattar att kartlägga och analysera risker innan kriser uppstår, uppmuntra proaktiva åtgärder, stärka samhällenas och regionernas kapacitet att hantera kriser, fastställa krishanteringsscenarier inklusive lämpliga åtgärder, stärka ekosystemet för industri, forskning och innovation (FoI) i syfte att utveckla och ta fram lämpliga motåtgärder och slutligen att se till att samtliga kommuner och regioner i EU har tillgång till dessa motåtgärder för hela befolkningen.

7.

Med tanke på dessa enorma utmaningar är kommittén bekymrad över huruvida Hera har kapacitet att klara av sina uppgifter;

8.

Att inrätta Hera i form av en intern avdelning inom kommissionen måste betraktas som en pragmatisk lösning som möjliggör snabba framsteg och bättre samordning mellan kommissionens olika insatser, men detta bör endast vara en provisorisk lösning som i sinom tid bör ses över. Ställningen som intern avdelning inom kommissionen får inte utgöra en bromskloss för att rekrytera personal med den höga specialistkompetens som krävs för att förbereda sig för och hantera hälsokriser. Det är viktigt att garantera ett oberoende beslutsfattande, i linje med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, vilket är nödvändigt för en oberoende riskanalys och för att utan dröjsmål kunna vidta nödvändiga åtgärder för att skydda människors liv.

9.

I den handlingsplan för 2022 som offentliggjordes den 10 februari anges en årsbudget på 1,3 miljarder euro vilket är en positiv signal, men den överensstämmer inte med prognosen på 6 miljarder euro för 6 år. En granskning av denna årsbudget visar den stora andel som utgörs av inköp av motåtgärder samt inrättande och styrning av europeiska lager (675,5 miljoner euro), utan att nämna hur detta påverkar finansieringen av andra civilskyddsåtgärder inom unionen, stöd till nya produktionskapaciteter (160 miljoner euro), samt forskningsprogram inom Horisont Europa (350 miljoner euro), varav de flesta inte är nya. Då återstår endast 100 miljoner euro till riskförebyggande åtgärder och anpassning av hälso- och sjukvårdssystem.

10.

En tredje svaghet är styrningen av Hera. Den begränsar sig strikt till kommissionen och medlemsstaterna, ger Europaparlamentet en reducerad roll som observatör och utesluter alla berörda parter, kommuner och regioner samt det civila samhällets aktörer från Heras permanenta organ. Denna styrning är varken tillräcklig eller ändamålsenlig, eftersom krisberedskap och krishantering inbegriper en mängd olika aktörer och kompetenser. Kommuner och regioner, alla typer av hälso- och sjukvårdspersonal, patientorganisationer, andra nyckelaktörer inom vetenskap och forskning samt icke-statliga hälso- och solidaritetsorganisationer är absolut nödvändiga aktörer för en framgångsrik krishantering, och full hänsyn bör tas till dem. De olika berörda parterna borde, som ett minimum, vara permanenta medlemmar i det rådgivande forumet, som bör få lämna rekommendationer till Heras ledningsorgan och delta i de olika aspekterna av dess verksamhet.

11.

Kommittén är införstådd med att den nationella behörigheten har företräde och med den centrala betydelsen av kommissionens och medlemsstaternas gemensamma arbete, men uppmanar kommissionen och rådet att återgå till en öppen och inkluderande metod för samordning med berörda parter och att ge de lokala och regionala företrädarna och Europaparlamentet fullt inflytande, oberoende av rättsliga överväganden.

12.

Heras operativa insatser tycks vara inriktade på försörjningen av medicinska motåtgärder. Krishantering rymmer dock många andra viktiga aspekter, i synnerhet på områden som förebyggande åtgärder och civilskydd. Enligt vår mening bör begreppet motåtgärder omfatta alla läkemedel och läkemedelsprodukter, inbegripet de verksamma substanser som ingår i dessa, samt antibiotika, vacciner, tester och diagnostik, medicintekniska produkter och medicinska förnödenheter, personlig skyddsutrustning, sjukhusutrustning och lokal utrustning, men även informationssystem och övervakningssystem för infektionssjukdomar och nya smittämnen. Faktum är att alla dessa resurser är nödvändiga för att hantera kriser och skydda människor och deras hälsa.

13.

Kommittén anser att lika stor uppmärksamhet bör ägnas åt att utveckla samhällenas resiliens och en samsyn kring kris- och katastrofhantering. Inom ramen för detta bör ökat stöd ges till EU:s civilskyddsmekanism, vars budget inte får försvagas på grund av inrättandet av Hera. Att begreppet ”kris” ingår i Heras namn får inte skapa förvirring eller leda till att Hera överlappar de arrangemang för krishantering som redan utvecklats inom ramen för unionens civilskyddsmekanism, i vilken kommissionens centrum för samordning av katastrofberedskap (ERCC) är en hörnsten. Det krävs en mycket nära samordning och en tydlig rollfördelning mellan dessa två kommissionsverktyg, som skulle kunna arbeta närmare varandra i framtiden. Det är också nödvändigt att göra en avgränsning mot åtgärderna i den reviderade rättsakt om gränsöverskridande hot mot människors hälsa som för närvarande förhandlas mellan rådet och parlamentet, och arbetsuppgifterna för Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA) och i synnerhet Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC).

14.

Utarbetandet av Heras fleråriga strategiska plan är en topprioritering och måste även inbegripa Europaparlamentet, kommuner och regioner samt berörda parter. I denna plan bör man ange hur stora anslag Hera behöver för att kunna utföra sina många uppgifter på ett effektivt sätt, beskriva etapperna för myndighetens växande roll och fastställa övervakningsindikatorer. I den strategiska planen bör man även specificera mekanismerna för samarbete mellan Hera och andra EU-insatsverktyg såsom Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA), Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC) och civilskyddsmekanismen, och fastställa hur även de kan stärkas för att fullt ut säkerställa deras roll i samordning med Hera.

Förbereda Europa för kriser och katastrofer och effektivt skydda alla människor i samtliga kommuner och regioner i EU

15.

Covid-19-erfarenheten visar att effektiva åtgärder kräver gemensamma insatser på EU-nivå som måste avpassas efter olika nationella, regionala och lokala behov och förutsättningar. Hera måste också verka för höga och alltmer samstämmiga europeiska ambitioner när det gäller att skydda människor från kriser. I dag belyser covid-19-pandemin tvärtom ojämlikheterna mellan regioner och sociala orättvisor när det gäller tillgång till vård och vaccination, vilket undergräver hanteringen av hälsokriser och hotar hela Europa.

16.

Kommittén vill att Hera undersöker regionernas och befolkningsgruppernas sårbarhet för hälsokriser. I detta arbete med att undersöka sårbarheter bör man beakta tillgången till lager i hela Europa och den operativa kapaciteten att nå ut till alla befolkningsgrupper och i första hand dem med skörast hälsa och dem som är utestängda från samhället och som lever i otrygghet. Undersökningen bör även täcka in hälso- och sjukvårdssystemens, sjukhusens och andra vårdinrättningars möjligheter att utöka sin kapacitet i händelse av en kris för att kunna hålla i gång den planerade vården så långt det är möjligt samtidigt som de tar emot ytterligare patienter till följd av krisen.

17.

Vi anser därför att det är mycket viktigt att Hera, i partnerskap med andra berörda gemenskapsorgan, tar fram en resultattavla för sårbarheter på hälsoområdet och tillsammans med medlemsstaterna och regionerna utvecklar program för hantering av olika typer av kriser samt stresstestprogram för hälso- och sjukvårdssystemen. På grundval av resultaten av dessa tester bör kommissionen och rådet utarbeta rekommendationer, som bör följas upp, till medlemsstaterna och regionerna om att vid behov stärka sina hälso- och sjukvårdssystem, regionernas insatskapacitet på hälso- och sjukvårdsområdet och olika befolkningsgruppers lika tillgång till skydd.

18.

På samma sätt bör Hera bidra till att utveckla forskningsprogram inom ramen för Horisont Europa inriktade på de mest utsatta befolkningsgrupperna (människor som lever i fattigdom och social utestängning, minoriteter, flyktingar, våldsutsatta kvinnor, äldre personer och personer med funktionsnedsättning, personer med samsjuklighet osv.), som ofta är de första som drabbas, något som erfarenheterna från covid-19-pandemin har visat. Dessa forskningsprogram bör också särskilt ta itu med ojämlikheterna när det gäller äldre människors tillgång till hälso- och sjukvård, barns och ungdomars psykiska hälsa, komplementaritet mellan sjukhusvård och närsjukvård samt innovationer, i synnerhet digitala, i organisationen av hälso- och sjukvårdssystemen. De måste alltid ha ett jämställdhetsperspektiv som säkerställer att kvinnors behov beaktas på lämpligt sätt.

19.

Att förbereda människor inför framtida katastrofer och epidemier är en viktig utmaning som Hera måste bidra till. På europeisk nivå behöver vi också en förstärkning och samordning av de förebyggande programmen inom folkhälsa, hälsofrämjande åtgärder och bekämpning av digital ojämlikhet och desinformation. Dessa förebyggande åtgärder på hälsoområdet måste vara övergripande för all offentlig politik. Insatserna inom Hera bör ingå i en mer ambitiös europeisk förebyggande politik som fastställs inom ramen för EU för hälsa, ett program som bör stärkas och även bättre beakta utmaningarna i fråga om psykisk hälsa, funktionsnedsättning och bekämpning av kroniska sjukdomar.

20.

Det är också nödvändigt att dra konkreta lärdomar av covid-19-krisen och av kriget i Ukraina genom forskningsinsatser. Det bör således vidtas åtgärder som syftar till snabba insatser från hälso- och sjukvårdssystemen och snabbare motåtgärder på fältet (modulsjukhus, mobila och förenklade medicintekniska produkter, mobila vårdenheter, ”små” vaccinationscentraler, mobilisering av en tillräcklig mängd kvalificerad vårdpersonal osv.).

21.

Särskild hänsyn bör tas till de specifika utmaningarna i isolerade landsbygdsområden, bergsområden och de yttersta randområdena. Det bör noteras att sådana åtgärder till stor del saknas i Heras arbetsprogram för 2022, vilket Europeiska regionkommittén beklagar, och vi efterlyser en översyn från och med 2023.

22.

Som ReK ser det hotar denna uppsättning åtgärder inte medlemsstaternas befogenheter, utan utgör tvärtom en möjlighet för alla medlemsstater att i samordning med sina regioner skydda sin befolkning mer effektivt.

23.

ReK anser att kommissionen bör utföra en detaljerad analys av de hälsoutgifter som har bekostats av Sammanhållningsfonden och faciliteten för återhämtning och resiliens under pandemiåren, eftersom detta kan vara till nytta i hanteringen av framtida kriser. God praxis på nationell, regional och lokal nivå bör likaså lyftas fram vid utformningen av framtida åtgärder för förebyggande och hantering av hälsokriser.

24.

Kommittén anser att utgifterna för att stärka hälso- och sjukvårdssystemet och krisberedskapen, som utan tvivel kommer att öka, bör omfattas av en särskild strategi inom ramen för den europeiska planeringsterminen och att de permanent ska vara berättigade till sammanhållningspolitiska medel i enlighet med investeringsinitiativet mot effekter av coronaviruset. Kommittén finner det oroväckande att hälso- och sjukvårdsutgifterna i nuläget endast utgör en mycket liten del av återhämtningsplanen, och efterlyser ökat stöd till resiliens och utrustning inom hälso- och sjukvård och civilskydd för kommuner och regioner.

25.

Vi påminner om att kommuner och regioner kan spela en aktiv roll jämte unionen och medlemsstaterna när det handlar om att utveckla dessa nya strategier för att skydda befolkningen. Detta gäller i ännu högre grad när de har särskilda befogenheter på hälso- och sjukvårdsområdet och ansvarar för sjukhussystemet och hälso- och sjukvårdssystemet. Denna roll måste erkännas på nationell och europeisk nivå i enlighet med principen om aktiv subsidiaritet.

Lärdomar från kriget i Ukraina

26.

Europeiska regionkommittén välkomnar Heras medverkan i vaccinationskampanjen för flyktingar från Ukraina i EU och dess stöd till unionens civilskyddsmekanism som säkrar vaccin för barn samt andra nödvändiga medicinska förnödenheter tack vare stöd från läkemedelsindustrin och hälso- och sjukvårdsmyndigheter.

27.

Vi anser att kriget i Ukraina är en kraftfull påminnelse om att Europa måste vara berett på alla slags kriser: liksom covid-19 drabbade våra regioner utan förvarning var den väpnade konflikten i unionens närområde oväntad. Dess inverkan på hälso- och sjukvårdssystemen, i synnerhet i Central- och Östeuropa, fortsätter att öka och måste följas noggrant så att en brytpunkt inte nås. Heras analys- och prognoskapacitet måste utvecklas snabbt för att säkerställa att nästa nära förestående katastrof inte kommer som en överraskning för EU.

28.

Kommittén bekräftar därför att prioritet måste ges till att, i samtliga medlemsstater och samtliga regioner inom EU, stärka hälso- och sjukvårdssystemens förmåga att snabbt anpassa sig till oförutsedda händelser. I det avseendet framstår ”resultattavlan över sårbarhet när det gäller hälsosäkerhet” och programmen för stresstest av hälso- och sjukvårdssystemen mer än någonsin tidigare som prioriterade åtgärder.

29.

Kommittén uppmärksammar såväl risken för exponering för strålning på grund av eventuella skador på civil kärnkraftsinfrastruktur som risken för behandlingsavbrott av kroniska sjukdomar, inbegripet cancer och HIV (Ukraina har bland den högsta förekomsten av HIV i Europa). Dessa risker kommer förmodligen även att påverka mottagarländernas hälso- och sjukvårdssystem.

30.

Kriget i Ukraina, som medför att miljontals ovaccinerade människor kommer till EU, är ett incitament till att stärka det internationella samarbetet för tillgång till motåtgärder och i synnerhet till vacciner, med prioritet till vårt närområde. ReK oroas därför över otillräckligheten hos dessa åtgärder inom ramen för Heras arbetsprogram för 2022.

Industripolitik och policy för offentlig upphandling på hälsoområdet

31.

Europeiska regionkommittén välkomnar de initiativ som tagits sedan krisens början för att påskynda tillgången till motåtgärder och förslaget till rådets förordning om krishanteringsåtgärder. Vi anser dock att de föreliggande förslagen alltjämt är otillräckliga för att effektivt förbereda sig för hälsokriser.

32.

ReK betonar behovet av att ha en industri- och innovationspolitik innan kriser uppstår och den absoluta nödvändigheten av att skapa en ny reglerings- och interventionsram för att trygga EU:s suveränitet på hälsoområdet och kapacitet att tillverka produkter från FoI industriellt.

33.

Europeiska unionen bör se till att man har de medel som krävs för att på europeisk mark producera de viktiga motåtgärder som till stor del är gemensamma för hanteringen av olika typer av kriser. Att producera dessa läkemedel (inbegripet de verksamma substanser som ingår i dessa), medicintekniska produkter, tester, diagnostisk utrustning och basutrustning i Europa är endast möjligt om det finns en proaktiv policy för offentlig upphandling som täcker de eventuellt högre anskaffningskostnaderna. Det är oklart hur man med EU:s nuvarande regler och principer för åtgärder ska kunna uppnå detta viktiga mål.

34.

Kommittén är djupt oroad över svårigheterna för många av de företag som på uppmaning av offentliga myndigheter i början av krisen gjorde investeringar för att minska bristerna och som i dag åsidosätts till förmån för inköp utanför EU. Kommittén konstaterar att inga lärdomar har dragits av krisen, och att man snarast bör ta tag i denna fråga. Vi vill särskilt att de nationella och europeiska strategiska lagren så långt det är möjligt ska byggas upp och förnyas med produkter tillverkade i Europa.

35.

ReK uppmanar därför kommissionen att undersöka och föreslå en lämplig rättslig ram som medger undantag från reglerna för statligt stöd och offentlig upphandling, särskilt när det handlar om viktiga motåtgärder. Den utveckling som nu pågår på området för halvledare (En rättsakt om halvledare för Europa) bör också vara tänkbar på hälsoområdet.

36.

Denna nya rättsliga ram bör ha uppmjukade regler för offentlig upphandling, särskilt när det gäller innovation, stärka kontrollen av utländska investeringar och möjliggöra tillhandahållande av direktstöd som är tillräckligt omfattande för att på ett effektivt sätt bidra till att påskynda utvecklingen och utsläppandet på marknaden av medicinska innovationer såsom vacciner. I dag tillåter EU:s lagstiftning inte samma typ av ingripanden som i Förenade kungariket eller i Förenta staterna, vilket äventyrar vår tillgång till vacciner.

37.

Kommittén oroas över förlorad tid och beklagar att offentliggörandet av Heras arbetsprogram för 2022 inte åtföljdes av ett tillhörande initiativ och uppmanar kommissionen att snabbt lägga fram ett förslag för Europaparlamentet och rådet.

38.

ReK noterar de senaste framstegen i fråga om strukturering av forskning och innovation på området beredskap för hälsokriser. Frankrikes ordförandeskap ger nämligen ett starkt stöd till ett viktigt projekt av gemensamt europeiskt intresse i syfte att stärka industripolitiken på hälso- och sjukvårdsområdet och EU:s strategiska ställning inom denna sektor genom att främja innovation inom de olika delarna av hälso- och sjukvårdsindustrin. Kommissionen inledde i april 2021 även ett samråd för att inom ramen för Horisont Europas arbetsprogram för 2023–2024 upprätta ett europeiskt partnerskap för pandemiberedskap mellan offentliga aktörer i syfte att samordna medlemsstaternas forskning. I dag finns emellertid inte någon ram för att sörja för samstämmighet mellan alla åtgärder inom Horisont Europa som kan bidra till Heras uppdrag och den planerade budgeten på 1,7 miljarder euro, medan 4 miljarder euro uppbådades under de två tidigare ramprogrammen för forskning om pandemier och vaccin. Kommittén vill därför — att ett pluralistiskt vetenskapligt råd för Hera inrättas, med deltagande av berörda parter, för att fastställa vetenskapliga prioriteringar och en färdplan för FoI som Horisont Europa bör följa, — att en insats görs för ökad budgetmobilisering inom Horisont Europa för att tillgodose Heras behov av forskning och innovation samt — att man överväger att inrätta ett framtida ”uppdrag” för beredskap för och hantering av hälsokriser, som skulle möjliggöra en övergripande strategi inom Horisont Europa, en vetenskaplig och operativ samordning och deltagande av alla berörda parter, med särskild betoning på främjande av samarbete mellan offentlig och privat sektor.

39.

Forskningen om antimikrobiell resistens framstår som en fråga som Hera bör ge absolut prioritet. Den överdrivna användningen av antimikrobiella medel inom djurhållningen och hälso- och sjukvården är en tidsinställd bomb. Om vi inte skyndsamt finner en lösning är det troligt att vi snart befinner oss i en situation utan vare sig botemedel eller behandling. Nästan all ny antibiotika som har saluförts under de senaste årtiondena utgör variationer av de antibiotikafamiljer som upptäcktes på 1980-talet. Som revisionsrättens rapport från 2019 (5) visar har kommissionen i dagsläget inte uppnått några lovande resultat på området. Därför måste vi både stärka de förebyggande hälso- och sjukvårdstjänsterna i syfte att samordna alla berörda aktörer, vad gäller att kontrollera användningen av antimikrobiella medel i regionerna, på sjukhusen och bland befolkningen, och investera i forskning om ny antibiotika och alternativa profylaxmetoder.

40.

En ny lagstiftningsram skulle göra det möjligt att utveckla ett strategiskt partnerskap mellan EU och läkemedelsindustrin för att ta bättre hänsyn till folkhälsomål av allmänt intresse. I utbyte mot EU:s direkta stöd bör läkemedelsindustrin sörja för en industrialisering i Europa, företräde till produkter och rätt till insyn i priset för motåtgärder och licenspolitiken.

41.

De planerade FoI-åtgärderna och Heras roll i detta avseende bör också undersökas närmare. Det är angeläget att snabbt förbättra genomförandet av denna del inom ramen för Horisont Europa för att snabbt förse Hera med en FoI-färdplan där det klargörs hur de 1,8 miljarder euro i Heras budget som hämtats från programmet ska sättas in.

42.

Kommittén betonar behovet av att omedelbart stärka innovativa små och medelstora företag på området för medicinska motåtgärder, men även alla typer av produkter och utrustning för att skydda människor och hantera kriser. Det handlar i första hand om att stödja uppstartsföretag och innovation, vilket är en befogenhet för kommuner och regioner, och sedan om att hjälpa dem att växa och bygga upp kapaciteten att genomföra kliniska prövningar och tillverka produkter i Europa.

43.

Detta kräver betydande investeringar och en förstärkning av de berörda företagens kapital. Det förefaller således nödvändigt att mobilisera Europeiska innovationsrådet (EIC) för att bättre strukturera ett europeiskt innovationsekosystem kring utvecklingen av motåtgärder och hanteringen av hälsokriser, och för att stärka insatsverktygen för risk- och utvecklingskapital för att göra det möjligt för innovativa företag att växa samtidigt som de har kvar sin bas i Europa. Dessa insatser bör också göra det möjligt att sprida den affärsrisk som utveckling och produktion av motåtgärder innebär.

44.

Effektiviteten hos medicinska motåtgärder hänger samman med en smidigare hantering av kliniska prövningar, samtidigt som respekt för de etiska reglerna och skydd för personuppgifter måste garanteras. Hera bör föreslå en starkare ram för samarbete med EMA för samordning av kliniska prövningar i medelstor och stor skala, någonting som i allra högsta grad saknades mitt under covid-19-krisen. Initiativen Vaccelerate och Hera-inkubatorn är en lovande början för att åtgärda dessa brister, men tydligare operativa kopplingar till de nationella myndigheterna måste upprättas för att snabbare undanröja alla rättsliga och formella hinder. Översynen av den nya europeiska läkemedelsstrategin bör möjliggöra en betydande utveckling och i synnerhet en centralisering av godkännande av kliniska prövningar för läkemedel som ska godkännas för försäljning på den europeiska marknaden.

45.

Forskningsinfrastrukturerna är också av stor vikt. Då det handlar om att bekämpa stora, gränsöverskridande hälsohot behövs lämplig analysutrustning, högpresterande datorer, centrallager för databaser över epidemiologiska studier och kompletta kohortstudier för att kunna undersöka framväxande hot och modeller för insatsscenarier.

Internationella insatser som bygger på förebyggande arbete och solidaritet

46.

Europeiska regionkommittén anser att det ligger i EU:s intresse att agera på platser där nya hälsorisker uppstår för att begränsa unionens exponering för risker. Hera måste därför ha möjlighet att samarbeta med ett stort nätverk av partner (som på internationell nivå omfattar FN och Europarådet) och även delta i insatser utanför EU i samverkan med berörda länder så snart risker har identifierats och genom att mobilisera omfattande resurser. Detta samarbete bör även omfatta den förberedande fasen och i synnerhet åtgärder för att förebygga kriser, minska sårbarheter och förbereda samhällen för kriser. I detta syfte bör Hera upprätta partnerskap med aktörer i civilsamhället, lokala och internationella icke-statliga organisationer och multilaterala organisationer som arbetar med riskförebyggande program.

47.

Att öppna upp immateriella rättigheter för vacciner och andra medicinska produkter är inte en tillräcklig lösning om de minst utvecklade länderna inte har kapacitet att på egen hand utveckla produktionen. Vi efterlyser prisreglering för vissa läkemedel när så är påkallat och en skyldighet för läkemedelsindustrin att bevilja tillverkningstillstånd i enlighet med WTO:s förslag. EU-politiken bör bidra till utveckling av produkter som är anpassade till de specifika omständigheterna i de minst utvecklade länderna. Unionen uppmanas att bedriva en aktiv politik för tekniköverföring och stöd till lokal produktion och använda ett lämpligt direktstöd för att bidra till att säkerställa att människor har tillgång till hälso- och sjukvård överallt där det finns behov.

48.

Europeiska regionkommittén noterar och delar de europeiska invånarnas höga förhoppningar om att EU ska inta en mer central roll på hälsoområdet. Kommittén noterar att den nuvarande mycket restriktiva ordalydelsen i artikel 168 i EUF-fördraget i dag utgör ett hinder för detta, och anser att frågan om en förstärkning av EU:s befogenheter när det gäller hälsosäkerhet bör stå med på dagordningen efter konferensen om Europas framtid. Redan nu bör EU:s befogenheter i fråga om den inre marknaden möjliggöra mer långtgående unionsinsatser på hälsoområdet, programmet EU för hälsa bör kunna stärkas och EU:s hälsoministrar bör ha täta sammanträden i en tillfällig rådskonstellation, i stället för att sammanträda endast två gånger om året i anslutning till sammanträdet för rådet (sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor).

---

(1)  https://cor.europa.eu/sv/news/Pages/COVID-19-CoR-President-calls-for-a-EU-Health-Emergency-Mechanism-to-support-regions-and-cities.aspx

(2)  EUT C 440, 18.12.2020, s. 15.

(3)  https://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=CELEX:12008M005:SV:HTML

(4)  I synnerhet centrumet för samordning av katastrofberedskap (ERCC – civilskydd), Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA) och Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC).

(5)  https://www.eca.europa.eu/en/Pages/DocItem.aspx?did={8892C8C4-6776-4B27-BE36-C181456EED71}.

Yttrande från Europeiska regionkommittén – EU:s ekonomi efter covid-19: Konsekvenser för den ekonomiska styrningen

(2022/C 301/07)

Föredragande: Elio Di Rupo (BE–PES), ministerpresident, Vallonska regeringen Referensdokument: Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska centralbanken, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – EU:s ekonomi efter covid-19: Konsekvenser för den ekonomiska styrningen COM(2021) 662 final

I. POLITISKA REKOMMENDATIONER

EUROPEISKA REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

1.

Europeiska regionkommittén (ReK) gläder sig åt att kommissionen har lagt fram meddelandet ”EU:s ekonomi efter covid-19: Konsekvenser för den ekonomiska styrningen” och åt att den där ger uttryck för sin vilja att se över de ekonomiska reglerna och budgetreglerna, även med beaktande av covid-19-krisens effekter. Kommittén välkomnar också tillkännagivandet av att ett lagstiftningsförslag kommer att läggas fram i mitten av 2022.

2.

ReK anser att det inom ramen för reformen av EU:s ekonomiska styrning även är viktigt att ta hänsyn till de förslag från medborgarna som diskuterats i samband med konferensen om Europas framtid.

3.

Vi erinrar om att vi framför allt i barometerrapporterna för 2020 och 2021 (1) har konstaterat att de mångfasetterade effekterna av covid-19-krisen är asymmetriska och har en tydlig territoriell dimension. De förstärker vissa befintliga regionala skillnader mellan och inom medlemsstaterna, i ett läge där de lokala och regionala myndigheterna alltjämt står i främsta ledet när det gäller att hantera pandemin och dess effekter, men också i fråga om att genomföra åtgärder för att stödja människor och företag samt bana väg för en gradvis och hållbar återhämtning.

4.

Runt om i hela EU vänder sig människor till de offentliga myndigheterna, medlemsstaterna, regionerna och de lokala och regionala myndigheterna för att få hjälp med att hantera inte bara konsekvenserna av covid-19-pandemin utan även den gröna och den digitala omställning som EU vill se. För närvarande gäller detta även konsekvenserna av kriget i Ukraina.

5.

Kommittén betonar att eftersläpningen när det gäller investeringar var betydande i vissa medlemsstater redan före covid-19-krisen, till exempel beträffande förnyelse av infrastruktur och renovering av byggnader, och att offentliga investeringar har lagts på is för att finansiera hanteringen av krisen. Ju mer dessa investeringar försenas, desto kostsammare blir de dock.

6.

Detta är en avgörande tidpunkt för EU, som måste hitta sätt och medel att säkerställa sammanhållningen och EU-medborgarnas välstånd.

Insatser för att hantera krisen

7.

ReK gläder sig åt framgången med Sure-instrumentet, som finansieras genom obligationer som emitterats av kommissionen, och uppmanar kommissionen att se till att det följs upp ordentligt genom en vitbok, i vilken man på grundval av en utvärdering av Sure-instrumentet redogör för de politiska alternativen vad gäller ett permanent europeiskt system för arbetslöshetsåterförsäkring.

8.

Kommittén välkomnar också framgången med de gröna obligationer som emitterats för Next Generation EU – världens mest omfattande emission av gröna obligationer – som ska bidra till att finansiera klimatinvesteringar genom faciliteten för återhämtning och resiliens.

9.

Vi uttrycker återigen vårt stöd för att stabilitets- och tillväxtpaktens allmänna undantagsklausul har aktiverats för första gången i euroområdets historia. Denna aktivering har spelat en viktig roll i medlemsstaternas, regionernas och de lokala och regionala myndigheternas insatser för att hantera krisen, genom att den har gjort det möjligt att utnyttja de offentliga budgetarna fullt ut för att mildra covid-19-pandemins effekter, särskilt de sociala.

10.

ReK understryker att kriget i Ukraina har visat hur viktigt det är att EU är oberoende på energiområdet, och betonar att energiomställningen måste påskyndas. Vi befarar dock att klassificeringen av gas och kärnenergi som hållbar energi i taxonomiförordningen kommer att skapa incitament som motverkar en snabb utbyggnad av förnybara energikällor.

11.

Kommittén beklagar att de offentliga skulderna har ökat till följd av dessa åtgärder: den offentliga skuldsättningen ökade med 13 procentenheter under 2020, till 92 % av BNP i EU som helhet och 100 % av BNP i euroområdet (2).

12.

Om stabilitets- och tillväxtpaktens undantagsklausul inaktiveras medan ramen för ekonomisk styrning har sin nuvarande form och i en situation präglad av en energikris, geopolitisk instabilitet och återhämtningen från covid-19-pandemin menar ReK att den skuldminskning som skulle krävas skulle leda till en återgång till åtstramningspolitik och därmed till enorma ekonomiska, sociala och miljömässiga kostnader. Kommittén vill därför att den allmänna undantagsklausulen ska fortsätta att tillämpas till dess att en reviderad ram för ekonomisk styrning har införts, vilket bör ske så fort som möjligt.

13.

Kommittén ställer sig bakom den europeiska finanspolitiska nämndens bedömning att det krävs en reform av stabilitets- och tillväxtpakten för att uppnå en hållbar offentlig skuldsättning, med en central operativ regel – ett riktmärke för de offentliga utgifterna – i syfte att åstadkomma en gradvis minskning av skuldkvoten till en hållbar nivå, enligt en tidsplan som är anpassad till nationella förhållanden. (3)

En reviderad styrningsram

14.

ReK framhåller att EU:s ram för ekonomisk styrning har stor inverkan på alla förvaltningsnivåer, särskilt de lokala och regionala myndigheterna, som har hand om nästan en tredjedel av de offentliga utgifterna och mer än hälften av de offentliga investeringarna i EU som helhet, med stora variationer mellan medlemsstaterna (4).

15.

Vi upprepar att stabilitets- och tillväxtpakten och de andra delarna av EU:s nuvarande ram för ekonomisk styrning har fem allvarliga brister: oönskade procykliska effekter, stor komplexitet, bristande effektivitet, otillräcklig hänsyn till indikatorer för hållbar utveckling och välfärd samt avsaknad av transparens och demokratisk legitimitet.

16.

En reviderad ram för ekonomisk styrning i EU måste säkerställa ett öppet beslutsfattande genom att inkludera Europaparlamentet och de nationella parlamenten samt, beroende på medlemsstaternas interna befogenhetsfördelning, parlamentariska församlingar med lagstiftningsbefogenhet. Här måste även lokala och regionala myndigheter, arbetsmarknadens parter, det civila samhället och den akademiska världen vara inkluderade.

17.

Inom den reviderade ramen måste hänsyn också tas till den mycket höga offentliga skuldsättningen, som måste minskas gradvis då en betydande minskning inte kan åstadkommas över en natt, detta till följd av covid-19-krisen, de kostnader som är förknippade med naturkatastrofer och andra extraordinära omständigheter, de stora skillnaderna mellan och inom medlemsstaterna, det nya makroekonomiska läget (mycket låga obligationsräntor, den monetära politikens begränsningar, liksom stor osäkerhet kring inflation, räntor och arbetsmarknaden), behovet av att undvika åtstramningspolitik samt miljömässiga, energirelaterade, tekniska och sociala hänsyn.

18.

Kommittén framhåller på nytt att man bör överge beslutsfattandet med enhällighet när det gäller beskattningsfrågor, så att EU i stället kan fatta nödvändiga beslut med kvalificerad majoritet, såsom inom andra politikområden, eftersom det möjliggör framsteg i kampen mot skattemissbruk och informationsutbyte mellan medlemsstaterna. En sådan bestämmelse fortsätter att säkerställa respekten för befogenheterna på nationell, regional och lokal nivå vad gäller skatteuppbörd eller fastställande av skattesatser.

19.

ReK upprepar bestämt att såväl de nationella, regionala och lokala myndigheterna som allmänheten utan större svårigheter måste kunna förstå vilka regler som ska tillämpas, och välkomnar följaktligen att kommissionen förespråkar enklare finanspolitiska regler som bygger på observerbara indikatorer. Vi erinrar om att det är ytterst viktigt att införliva en konjunkturrensad kontracyklisk stabilisering.

20.

En styrningsram som syftar till att säkerställa sunda budgetar måste baseras på motiverade utgifter, men även på sunda och balanserade inkomster. Kommittén vill påpeka att skatteflykt och skatteundandragande varje år berövar de offentliga budgetarna i EU flera hundra miljarder euro, och att kampen mot sådan verksamhet hör till de centrala områden där fler européer vill se ett större ingripande på EU-nivå.

21.

Den ekonomiska styrningen måste bygga på en balans mellan indikatorer som rör budgetdisciplin och indikatorer för social sammanhållning och tillhandahållande av infrastruktur och tjänster av allmänt ekonomiskt intresse för alla medborgare, till exempel i fråga om folkhälsa och välfärd. Således måste en reviderad ekonomisk styrning även ta andra miljömål och sociala mål i beaktande, i linje med förfarandet vid makroekonomiska obalanser, som omfattar mer diversifierade indikatorer, bland annat arbetslöshetsnivån. Dessa hänsyn kan inte fortsatt vara nedprioriterade i förhållande till indikatorerna för budgetdisciplin.

22.

Kommittén föreslår än en gång att förfarandet vid makroekonomiska obalanser utvidgas till att omfatta kompletterande indikatorer som rör regionala skillnader, och menar att förfarandet även skulle kunna ta hänsyn till framsteg i genomförandet av målen för hållbar utveckling, som omfattar inte bara miljöskydd utan även sociala, ekonomiska och styrningsrelaterade kriterier, och som stöds av 193 stater runt om i världen.

23.

ReK påpekar att korrigerande åtgärder inom ramen för medlemsstaternas förfaranden vid makroekonomiska obalanser får olika effekter i olika regioner och att de är särskilt negativa för regioner med mindre diversifierade ekonomier, såsom de yttersta randområdena, där det finns strukturella och exceptionella begränsningar, vilka beskrivs i artikel 349 i EUF-fördraget. Dessa regioner är mycket känsliga för exogena chocker och stram ekonomisk politik har större inverkan där, i form av minskade investeringar och minskad sysselsättning.

Rationellt främjande av offentliga investeringar

24.

Vi menar fortfarande att den kraftiga tillbakagången i de offentliga investeringarna efter krisen i euroområdet delvis beror på EU:s ram för ekonomisk styrning, eftersom skillnaden mellan löpande utgifter och långsiktiga investeringsutgifter inte beaktas tillräckligt i denna. Mellan 2009 och 2018 minskade de offentliga investeringarna i EU med totalt 20 % (uttryckt som andel av BNP). De lokala och regionala myndigheternas investeringar minskade med nästan 25 %, och med 40 % eller mer i några av de medlemsstater som drabbades hårdast av krisen. (5) Det är ytterst viktigt att förhindra att ett liknande scenario upprepas i kölvattnet av covid-19-krisen. Investeringar på lokal och regional nivå skulle kunna bidra väsentligt till att blåsa nytt liv i ekonomin.

25.

ReK understryker att den europeiska finanspolitiska nämnden har konstaterat att medlemsstater med stora offentliga investeringar har tenderat att minska dem avsevärt i samband med förfarandet vid alltför stora underskott (6), och att kommissionen själv har noterat att det finanspolitiska ramverket inte har kunnat förhindra att investeringarna minskat (7).

26.

Redan i sitt yttrande om tolkningsmeddelandet från 2015 i frågan (8) menade kommittén att den flexibilitet vad gäller investeringar som fanns i stabilitets- och tillväxtpakten var alltför restriktiv och begränsad. Det var för övrigt bara två medlemsstater som begärde att få tillämpa den, och även i dessa fall var effekterna minimala.

27.

EU behöver samtidigt en mycket stor mängd finansiering för att kunna ta itu med dagens stora utmaningar: enligt kommissionen handlar det om 650 miljarder euro per år bara för den gröna och den digitala omställningen (9), och om nästan 200 miljarder euro per år för social infrastruktur (10).

28.

Att i det rådande läget med extraordinära investeringsbehov motverka underskottsfinansiering i fråga om offentliga investeringar (såsom den nuvarande budgetramen gör), även från de lokala och regionala myndigheternas sida, kan leda till underinvestering, på bekostnad av kommande generationer och framtida mål, såsom EU:s klimatmål.

29.

Kommittén välkomnar att kommissionen äntligen klart och tydligt erkänner att styrningsramen måste stimulera investeringar, särskilt gröna, digitala och resiliensstärkande offentliga investeringar.

30.

Som så många gånger tidigare framhåller vi att medlemsstaternas och de lokala och regionala myndigheternas offentliga utgifter i samband med medfinansiering inom ramen för struktur- och investeringsfonderna inte bör räknas in bland de nationella eller motsvarande strukturella utgifterna i stabilitets- och tillväxtpakten om de ligger i linje med de respektive gränserna för EU:s medfinansiering, enligt en ”gyllene regel för medfinansiering”. Myndigheters offentliga investeringar i bland annat de hållbara gröna, digitala och sociala omställningarna och bevarandet av den europeiska konkurrenskraften är viktiga för framtida generationer och bör därmed behandlas på lämpligt sätt.

31.

Med tanke på den typ av projekt som stöds av struktur- och investeringsfonderna skulle en sådan gyllene regel för medfinansiering automatiskt vara särskilt fördelaktig för insatserna för att ta itu med dagens stora utmaningar och genomföra europeiska prioriteringar. Det handlar om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning, resiliensuppbyggnad, genomförande av socialpolitik, miljöpolitik och digital politik osv. En gynnsam behandling av dessa fonder inom den finanspolitiska ramen skulle därmed stärka den övergripande samstämmigheten i EU:s politik.

32.

Kommittén uppmanar kommissionen att, efter att ha omformulerat sina förslag med hänsyn till de ekonomiska och finanspolitiska skador som följer av covid-19, lägga fram en vitbok om en översyn av den ekonomiska styrningen på grundval av det potentiella inrättandet av en gyllene regel, i linje med de respektive gränserna för EU:s medfinansiering. Kommissionen bör i sin bedömning även överväga andra instrument, såsom en utgiftsregel, som grundat på den trendmässiga ekonomiska tillväxten och skuldbördan sätter en gräns för den årliga ökningen i de totala offentliga utgifterna, och som kan bidra till att upprätthålla allmänhetens förtroende genom att öka öppenheten, minska de administrativa bördorna och skapa balans mellan budgetdisciplin och bevarande av tillräcklig kapacitet i fråga om offentliga investeringar.

33.

Sådana utgifter är per definition investeringar av allmänt europeiskt intresse och har visat sig ha en hävstångseffekt för den hållbara tillväxten och stärkandet av den territoriella sammanhållningen.

34.

ReK efterlyser dessutom en ”gyllene regel för miljö och social sammanhållning”, som innebär att offentliga investeringar i projekt som syftar till att främja omställningen till ett hållbart samhälle i miljömässigt, ekonomiskt och socialt hänseende, enligt definitionen i målen för hållbar utveckling och den gröna given, undantas från räkenskaperna, eftersom dessa investeringar anses vara särskilt viktiga inte bara för återhämtningen efter covid-19-krisen utan även för att säkerställa kommande generationers välstånd och livskvalitet.

35.

En annan lösning skulle kunna vara att undanta den lokala och regionala myndighetssektorn från tillämpningen av stabilitets- och tillväxtpaktens regler. De offentliga investeringarna i denna sektor uppgick år 2019 till 49,2 % av de totala offentliga investeringarna i EU (11), medan bruttoskulden för sektorn i EU endast utgör 6,0 % av unionens BNP (12) och således inte är orsaken till den höga offentliga skuldsättningen. Dessutom ådrar sig de lokala myndigheterna bara skulder för investeringar och inte för makroekonomisk stabilisering med löpande utgifter, och de står under intern budgetkontroll från de regionala eller nationella myndigheternas sida. Kommittén uppmanar med kraft kommissionen att undersöka om de lokala myndigheterna kan undantas från tillämpningen av stabilitets- och tillväxtpaktens regler.

36.

Kommittén anser att det i allmänhet är viktigt att ta hänsyn till principen om att ”inte orsaka skada för sammanhållningen”, som fastställs i kommissionens meddelande om den åttonde sammanhållningsrapporten, för att säkerställa komplementaritet och synergier mellan sammanhållningspolitiken och annan EU-politik, samtidigt som man undviker att hämma konvergensprocessen och att öka de regionala skillnaderna.

37.

Kommissionen uppmanas att senast i slutet av 2022 lägga fram ett lagstiftningsförslag om en omarbetning av ramen för ekonomisk styrning, som bland annat bygger på att dessa gyllene regler införs tillsammans med utgiftsregeln, som kan skapa balans mellan budgetdisciplin och bevarande av tillräcklig kapacitet i fråga om offentliga investeringar.

38.

Kommittén föreslår emellertid att man för att säkerställa att de utgifter som regeringarna anser omfattas av den ena eller den andra gyllene regeln uppfyller kriterierna ska se till att tillämpningen av dem övervakas ordentligt på två nivåer: av oberoende nationella finanspolitiska råd och av den europeiska finanspolitiska nämnden, som ska lägga fram offentliga årsrapporter för rådet och Europaparlamentet.

En europeisk planeringstermin som setts över grundligt

39.

ReK påminner om att det i den ekonomiska styrningen, som omsätts i praktiken genom den europeiska planeringsterminens samordningscykel, finns en brist på effektivitet vad gäller att genomföra reformer.

40.

Kommittén betonar också att omfattningen av reformerna inom ramen för den europeiska planeringsterminen aldrig har definierats i EU:s rättsakter. Det gäller inte minst deras relevans och mervärde på EU-nivå. Avsaknaden av en definition begränsar det möjliga samspelet mellan reformer som genomförs på nationell nivå och EU-politiken (finanspolitisk lagstiftning och finansieringsprogram) och skapar problem i fråga om subsidiaritetsprincipen.

41.

I samma utsträckning som när det gäller de ekonomiska och finanspolitiska målen och i synergi med dessa måste den europeiska planeringsterminen utgöra ramen för genomförandet av de miljökrav och krav avseende social sammanhållning som fastställs i FN:s mål för hållbar utveckling, som EU och dess medlemsstater har åtagit sig att uppnå senast 2030.

42.

Vi är övertygade om att vårt förslag om en uppförandekod för de lokala och regionala myndigheternas deltagande i den europeiska planeringsterminen (13) kan åtgärda dess brist på effektivitet genom ökad hänsyn till de verkliga förhållandena på lokal och regional nivå. Det är fortfarande nödvändigt att införa denna uppförandekod, särskilt med tanke på att de nationella planerna inom ramen för faciliteten för återhämtning och resiliens delvis bygger på den europeiska planeringsterminens landsspecifika rekommendationer.

43.

ReK menar att en sådan dubbel omorientering av planeringsterminen, vad gäller både dess mål och dess funktionssätt, skulle stärka den demokratiska legitimiteten för såväl planeringsterminen som EU:s ekonomiska styrning i stort, som fortfarande är alldeles för svag.

---

(1)  Europeiska regionkommittén, EU:s årliga regionala och lokala barometer 2020, den 12 oktober 2020, och EU:s årliga regionala och lokala barometer 2021, den 12 oktober 2021.

(2)  Europeiska kommissionens ekonomiska höstprognos, ”European Economic Forecast – Autumn 2021”, Institutional Paper 160, november 2021.

(3)  Se årsrapporten från den europeiska finanspolitiska nämnden för 2021: https://bit.ly/3HqqvIQ.

(4)  Siffror för 2018. Källa: Eurostat, koderna TEC00023 och TEC00022.

(5)  Eurostat, kod TEC00022.

(6)  Europeiska finanspolitiska nämnden, ”Assessment of EU fiscal rules with a focus on the six and two-pack legislation”, s. 76.

(7)  Europeiska kommissionen, ”Översyn av den ekonomiska styrningen”, COM(2020) 55 final av den 5 februari 2020.

(8)  ReK:s yttrande ”Att på bästa sätt utnyttja flexibiliteten inom stabilitets- och tillväxtpaktens befintliga regler” (COR-2015-01185) (OJ C 313, 22.9.2015, p. 22), föredragande: Olga Zrihen (BE–PES), antaget den 9 juli 2015.

(9)  Europeiska kommissionen, ”EU:s ekonomi efter covid-19: Konsekvenser för den ekonomiska styrningen”, (COM(2021) 662 final av den 19 oktober 2020).

(10)  Europeiska kommissionen, ”Commission Staff Working Document: Identifying Europe’s recovery needs”, (SWD(2020) 98 final av den 27 maj 2020).

(11)  Källa: Eurostats nationalräkenskaper.

(12)  Källa: Eurostats nationalräkenskaper.

(13)  ReK:s yttrande ”Förbättra styrningen av den europeiska planeringsterminen: en uppförandekod för de lokala och regionala myndigheternas deltagande” (COR-2016-05386) (OJ C 306, 15.9.2017, p. 24), föredragande: Rob Jonkman (NL–ECR), antaget den 11 maj 2017.

Yttrande från Europeiska regionkommittén – Säkerställande av en global minimiskattenivå för multinationella företagsgrupper i unionen

(2022/C 301/08)

Huvudföredragande: Federico BORGNA (IT–PES) Referensdokument: Förslag till rådets direktiv om säkerställande av en global minimiskattenivå för multinationella företagsgrupper i unionen COM(2021) 823 final

I.   ÄNDRINGSREKOMMENDATIONER

Ändringsrekommendation 1

Skäl 7

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Samtidigt som det är nödvändigt att säkerställa att metoder för skatteundandragande motverkas, bör negativa konsekvenser för mindre multinationella företagsgrupper på den inre marknaden undvikas. I detta syfte bör detta direktiv endast tillämpas på enheter belägna i unionen som är medlemmar i multinationella företagsgrupper eller storskaliga nationella företagsgrupper som uppfyller det årliga tröskelvärdet på minst 750 000 000 euro i konsoliderade intäkter. Detta tröskelvärde är förenligt med tröskeln i befintliga internationella skatteregler, såsom reglerna för landsspecifik rapportering. Enheter som omfattas av detta direktivs tillämpningsområde kallas ingående enheter. Vissa enheter bör undantas från tillämpningsområdet på grundval av deras särskilda syfte och ställning. Undantagna enheter är sådana som inte drivs i vinstsyfte och som bedriver verksamhet av allmänt intresse och som av dessa skäl sannolikt inte kommer att beskattas i den medlemsstat där de är belägna. För att skydda dessa särskilda intressen är det nödvändigt att från direktivets tillämpningsområde undanta offentliga organ, internationella organisationer, ideella organisationer och pensionsfonder från detta direktivs tillämpningsområde. Investeringsfonder och investeringsverktyg för investeringar i fast egendom bör också undantas från tillämpningsområdet när de befinner sig högst upp i ägandekedjan, eftersom intäkterna för dessa så kallade genomströmningsenheter beskattas på ägarnivå.

Det är nödvändigt att säkerställa att metoder för skatteundandragande motverkas. Samtidigt bör negativa konsekvenser för mindre multinationella företagsgrupper på den inre marknaden undvikas. I detta syfte bör detta direktiv endast tillämpas på enheter belägna i unionen som är medlemmar i multinationella företagsgrupper eller storskaliga nationella företagsgrupper som uppfyller det årliga tröskelvärdet på minst 750 000 000 euro i konsoliderade intäkter. Detta tröskelvärde är förenligt med tröskeln i befintliga internationella skatteregler, såsom reglerna för landsspecifik rapportering. Enheter som omfattas av detta direktivs tillämpningsområde kallas ingående enheter. Vissa enheter bör undantas från tillämpningsområdet på grundval av deras särskilda syfte och ställning. Undantagna enheter är sådana som inte drivs i vinstsyfte och som bedriver verksamhet av allmänt intresse och som av dessa skäl sannolikt inte kommer att beskattas i den medlemsstat där de är belägna. För att skydda dessa särskilda intressen är det nödvändigt att från direktivets tillämpningsområde undanta offentliga organ (inklusive lokala och regionala myndigheter och sammanslutningar av sådana myndigheter) , internationella organisationer, ideella organisationer och pensionsfonder från detta direktivs tillämpningsområde.

Motivering

Självförklarande.

Ändringsrekommendation 2

Artikel 2.3 a

Kommissionens textförslag	ReK:s ändringsförslag
a) Ett offentligt organ, en internationell organisation, en ideell organisation, en pensionsfond, en investeringsenhet som är en yttersta moderenhet och ett investeringsinstrument för fast egendom som är en yttersta moderenhet eller	a) Ett offentligt organ (inklusive lokala och regionala myndigheter och sammanslutningar av sådana myndigheter) , en internationell organisation, en ideell organisation, en pensionsfond, eller

Motivering

Förtydligande. Självförklarande.

Ändringsrekommendation 3

Artikel 3.31 d

Kommissionens textförslag	ReK:s ändringsförslag
d) till ett offentligt organ, en internationell organisation, en ideell organisation, en pensionsfond , en investeringsenhet som inte ingår i den multinationella företagsgruppen eller ett livförsäkringsbolag i den mån utdelningen erhålls i samband med pensionsfondsverksamhet som beskattas på samma sätt som en pensionsfond .	d) till ett offentligt organ (inklusive lokala och regionala myndigheter och sammanslutningar av sådana myndigheter) , en internationell organisation, en ideell organisation, en pensionsfond.

Motivering

Förtydligande. Självförklarande.

Ändringsrekommendation 4

Artikel 11

Kommissionens textförslag	ReK:s ändringsförslag
Tillämpning av UTPR-regeln i den multinationella företagsgruppen	Tillämpning av UTPR-regeln i den multinationella företagsgruppen
Om den yttersta moderenheten i en multinationell företagsgrupp är belägen i en jurisdiktion i ett tredjeland som inte tillämpar en kvalificerad IIR-regel, ska medlemsstaterna säkerställa att dess ingående enheter som är belägna i unionen omfattas av en top up-skatt under räkenskapsåret i den medlemsstat där de är belägna (en top up-skatt enligt UTPR-regeln) för det belopp som tilldelats den medlemsstaten i enlighet med artikel 13. Ingående enheter som är investeringsenheter och pensionsfonder ska inte omfattas av top up-skatten enligt UTPR-regeln.	Om den yttersta moderenheten i en multinationell företagsgrupp är belägen i en jurisdiktion i ett tredjeland som inte tillämpar en kvalificerad IIR-regel, ska medlemsstaterna säkerställa att dess ingående enheter som är belägna i unionen omfattas av en top up-skatt under räkenskapsåret i den medlemsstat där de är belägna (en top up-skatt enligt UTPR-regeln) för det belopp som tilldelats den medlemsstaten i enlighet med artikel 13. Pensionsfonder ska inte omfattas av top up-skatten enligt UTPR-regeln.

Motivering

Självförklarande.

Ändringsrekommendation 5

Artikel 12

Kommissionens textförslag	ReK:s ändringsförslag
Tillämpning av UTPR-regeln i det yttersta moderbolagets jurisdiktion	Tillämpning av UTPR-regeln i det yttersta moderbolagets jurisdiktion
Om den yttersta moderenheten i en multinationell företagsgrupp är belägen i en lågskattejurisdiktion ska medlemsstaterna säkerställa att dess ingående enheter som är belägna i en medlemsstat omfattas av top up-skatt enligt UTPR-regeln under räkenskapsåret och för det belopp som tilldelats den medlemsstaten i enlighet med artikel 13 med avseende på de lågbeskattade ingående enheter som är belägna i den yttersta moderenhetens jurisdiktion, oavsett om jurisdiktionen tillämpar en kvalificerad IIR-regel eller inte. Ingående enheter som är investeringsenheter och pensionsfonder ska inte omfattas av top up-skatten enligt UTPR-regeln.	Om den yttersta moderenheten i en multinationell företagsgrupp är belägen i en lågskattejurisdiktion ska medlemsstaterna säkerställa att dess ingående enheter som är belägna i en medlemsstat omfattas av top up-skatt enligt UTPR-regeln under räkenskapsåret och för det belopp som tilldelats den medlemsstaten i enlighet med artikel 13 med avseende på de lågbeskattade ingående enheter som är belägna i den yttersta moderenhetens jurisdiktion, oavsett om jurisdiktionen tillämpar en kvalificerad IIR-regel eller inte. Pensionsfonder ska inte omfattas av top up-skatten enligt UTPR-regeln.

Motivering

Självförklarande.

Ändringsrekommendation 6

Artikel 36.2 b

Kommissionens textförslag	ReK:s ändringsförslag
b) ett offentligt organ, en internationell organisation, en ideell organisation eller en pensionsfond annan än en pensionsenhet som har skattehemvist i den jurisdiktion där den yttersta moderenheten är belägen och som innehar ägarintressen som representerar en rätt till högst 5 % av vinsten och tillgångarna i den yttersta moderenheten .	b) ett offentligt organ (inklusive lokala och regionala myndigheter och sammanslutningar av sådana myndigheter) , en internationell organisation, en ideell organisation eller en pensionsfond.

Motivering

Förtydligande. Självförklarande.

Ändringsrekommendation 7

Artikel 37.3 c

Kommissionens textförslag	ReK:s ändringsförslag
c) ett offentligt organ, en internationell organisation, en ideell organisation eller en pensionsfond annan än en pensionsenhet som har skattehemvist i den jurisdiktion där den yttersta moderenheten är belägen och som innehar ägarintressen som representerar en rätt till högst 5 % av vinsten och tillgångarna i den yttersta moderenheten .	c) ett offentligt organ (inklusive lokala och regionala myndigheter och sammanslutningar av sådana myndigheter) , en internationell organisation, en ideell organisation eller en pensionsfond.

Motivering

Förtydligande. Självförklarande.

Ändringsrekommendation 8

Artikel 53a (ny)

Kommissionens textförslag	ReK:s ändringsförslag
	Tre år efter det att detta direktiv har trätt i kraft ska kommissionen se över resultaten av det och kan föreslå en ändring av direktivet, i synnerhet för att anpassa bestämmelserna om tröskelvärde för omsättning och om minimiskattesats, i linje med utvecklingen på internationell nivå.

Motivering

I avsaknad av en konsekvensbedömning från kommissionens sida när detta direktiv utarbetades är en översyn ännu viktigare för att analysera resultaten och konsekvenserna av dess genomförande.

II.   POLITISKA REKOMMENDATIONER

EUROPEISKA REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Allmänna kommentarer

1.

Europeiska regionkommittén (ReK) välkomnar förslaget till rådets direktiv om säkerställande av en global minimiskattenivå för multinationella företagsgrupper i unionen (1).

2.

Artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) omfattar en hållbar utveckling i Europa som bygger på välavvägd ekonomisk tillväxt och på prisstabilitet samt på en social marknadsekonomi med hög konkurrenskraft där full sysselsättning och sociala framsteg eftersträvas, och enligt artikel 113 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) ska rådet enhälligt sträva efter att säkerställa att den inre marknaden upprättas och fungerar och undvika snedvridning av konkurrensen.

3.

Det arbete som OECD hittills utfört för att ta fram åtgärder för att bekämpa urholkning av skattebasen och överföring av vinster utanför EU kan ha en betydande positiv inverkan även på lokal och regional nivå, inte bara när det gäller högre skatteintäkter för medlemsstaterna, utan också för att säkerställa större rättvisa och konkurrenskraft för små och medelstora företag, som för närvarande möter mer ogynnsamma skattevillkor på nationell och lokal nivå, samt positiva effekter för sysselsättningen och arbetstagarna.

4.

Kommittén är övertygad om att förslaget om införande av en minimiskattenivå utgör det första steget mot inrättandet av ett enda skattesystem inom EU, vilket är välbehövligt för att slå in på vägen mot lämplig konkurrens mellan företagen på den europeiska inre marknaden, för att öka Europas konkurrenskraft och för att förebygga omlokalisering eller godtycklig nedläggning av produktionsanläggningar, med allvarliga konsekvenser för arbetstagarna, som tvingas söka nytt arbete eller göra betungande resor för att inte förlora sitt arbete.

5.

Det är absolut nödvändigt att reglerna inte leder till ökad byråkrati för företagen och därmed hämmar deras utveckling, särskilt när det gäller forskning och innovation samt klimatneutralitet, som är viktigare är någonsin för att trygga den nödvändiga digitala och gröna omställningen.

Fullständig harmonisering av reglerna inom EU

6.

ReK hoppas att direktivet kommer att tillämpas på ett heltäckande och samstämmigt sätt i EU:s medlemsstater, men också helt i linje med OECD-överenskommelsen: bristande överensstämmelse mellan minimiskattereglerna inom EU eller mellan EU och tredjeländer kan ge upphov till tvister beträffande dubbelbeskattning, med direkta negativa effekter för många världsledande företag och möjliga konsekvenser för deras leverantörer (som ofta är små och medelstora företag) när det gäller skatteintäkter, handel och investeringar.

7.

Det är mycket viktigt att OECD:s kommentarer och de närmare tekniska detaljerna beträffande modellreglerna inkluderas i EU-direktivet på ett heltäckande sätt och inte faller offer för ett förhastat införlivande, dock utan att utesluta framtida åtgärder till följd av lagstiftning.

8.

I det slutliga direktivet och vid dess efterföljande tillämpning är det viktigt med en gemensam och entydig terminologi. Vissa av de nya definitionerna i direktivet är kanske inte helt anpassade till de definitioner som redan fastställts i internationell skatterätt. För att öka rättssäkerheten kommer det att vara mycket viktigt att dubbelkontrollera översättningarna av EU-direktivet för att uppnå en exakt anpassning till de enskilda ländernas skatterättsliga begrepp.

9.

När det gäller stora nationella företagsgrupper bör man göra allt för att se till att den nya minimiskatten är förenlig med EU-rätten för att undvika rättsosäkerhet, och vi uppmuntrar starkt införandet av förenklingsåtgärder för dessa rent nationella företagsgrupper när så är möjligt. För närvarande är det oklart hur många stora rent nationella företagsgrupper som finns i EU och vilka skattemässiga och administrativa kostnader en sådan åtgärd skulle medföra.

Samverkan med och lika villkor i förhållande till tredjeländer

10.

Kommittén hoppas att EU vid införlivandet av OECD:s minimiskatt i lagstiftningen löpande kommer att samverka med sina globala partner och upprätthålla sina politiska riktlinjer, för att förhindra att europeiska företag åläggs strängare regler än sina direkta konkurrenter, vilket skulle leda till att EU får ett mindre öppet företagsklimat med lägre ekonomisk tillväxt, färre arbetstillfällen samt begränsad kapacitet och begränsade resurser för att möta innovationsrelaterade utmaningar. I synnerhet skulle det faktum att Förenta staterna inte deltar i den första pelaren kunna undergräva syftet med och balansen i OECD-överenskommelsen som helhet.

11.

EU bör noga övervaka hur införandet av systemet i den andra pelaren påverkar investerares och företags beteende för att förstå hur de nya reglerna kommer att påverka investeringarna, sysselsättningen, tillväxten, handeln och skatteincidensen. Denna övervakning är nödvändig för att undvika negativa effekter för arbetstagarna (i form av lägre löner), konsumenterna (genom högre priser) eller aktieägarna (genom lägre utdelning). Eftersom det är mycket viktigt att alla EU:s viktigaste handelspartner tillämpar minimiskatten är det viktigt att tredjeländerna följer de internationella reglerna för att undvika att EU-företag omfattas av ett strängare system än andra och att de utlämnas åt ett icke samordnat globalt system.

12.

Regeln om kompensation för bortfall i skattebetalning (UTPR-regeln) kan i viss mån begränsa ojämlika villkor mellan företag, men detta löser inte situationen fullt ut, särskilt eftersom regeln är mycket komplex att tillämpa i praktiken och skulle kunna göra EU mindre attraktivt, till exempel för FoU-verksamhet eller investeringar i energi- och klimatomställningen.

13.

Det är mycket viktigt att undvika risken för dubbelbeskattning av EU-företag, till exempel på grund av bristande samordning mellan EU:s BEPS eller IIR och Förenta staterna:s BEAT eller GILTI.

Harmonisering med incitament och andra skatteregler i EU

14.

Mot bakgrund av den betydande sänkningen av beskattningen av företagsvinster på europeisk nivå (som halverats under de senaste 25 åren) bör man göra en bedömning av de många åtgärder mot skatteflykt som antagits under de senaste tio åren och utvärdera deras effektivitet, ändamålsenlighet, samstämmighet och EU-mervärde i fråga om skatteintäkter (inbegripet hur medlemsstaterna har tillämpat denna lagstiftning i sitt revisionsarbete).

15.

Kommissionen uppmanas att bedöma om EU:s tvistlösningsmekanism från 2017 kan användas för den andra pelaren eller om det behövs ändringar.

16.

Kommissionen och medlemsstaternas skattemyndigheter bör uppdatera och omforma sina skattesystem för att se till att de fortfarande kan främja (grön) innovation, tillväxt och sysselsättning. Länderna har under de senaste årtiondena utformat och infört olika nationella skatter och många incitament för att stimulera sysselsättning och innovation i de lokala ekonomierna. Den senaste och viktigaste tendensen är de ökade skatteincitament som särskilt syftar till att uppmuntra klimatskydd, energiförsörjningstrygghet samt FoU inom ramen för EU:s gröna giv. Vissa av de skatteincitament som för närvarande används i medlemsstaterna kommer inte längre att vara möjliga eller kommer att bli mindre attraktiva ur investeringssynpunkt när direktivet införts. Kommissionen bör därför utarbeta en vägledning för att klargöra hur framtida skatteincitament kan utformas i enlighet med kraven i den andra pelaren (t.ex. incitament som innebär skattelättnader på löner eller lägre socialförsäkringsavgifter för forskare, eller system för snabbare avskrivning för att uppmuntra investeringar).

17.

Det är mycket viktigt att EU-länderna fortsätter att ge skatteincitament för att locka till sig utländska investeringar, förutsatt att de stimulerar realekonomin genom att fler får anställning, arbetstagarna får högre lön eller det investeras i materiella tillgångar. Multinationella företag förlitar sig också på lokala små och medelstora företag för insatsvaror i sina värdekedjor, och deras närvaro kan leda till ytterligare positiva spridningseffekter för det lokala näringslivet.

18.

ReK stöder näringslivets efterlysning av en testfas vid tillämpningen av de sanktioner som föreskrivs, till exempel under det första året av genomförande, för att ge alla företag den nödvändiga möjligheten att bekanta sig med de nya reglerna, så att de sanktioner som åläggs enheter som inte följer reglerna är proportionella och inte omfattar dem vars bristande efterlevnad beror på en sen anpassning av förfarandena och inte är uppsåtlig.

19.

När det gäller deklarationsskyldigheten föreslår kommittén att företagsrelaterad information enbart delges genom ett officiellt informationsutbyte mellan skattemyndigheter, med strikt sekretess och lämpliga användningsvillkor, för att förhindra okontrollerat läckage av känslig information, dock utan att transparenskraven åsidosätts, i enlighet med OECD:s ”Recommendation of the Council on Common Approaches for Officially Supported Export Credits and Environmental and Social Due Diligence”.

20.

ReK efterlyser administrativa förenklingar för att begränsa kostnaderna för att anpassa sig till de nya reglerna, för både företagen och skattemyndigheterna. Allt bör göras för att hålla den administrativa bördan så låg som möjligt. Lagstiftning som inte är alltför komplicerad kan göra det lättare för företagen att bekanta sig med de nya reglerna och förkorta den nödvändiga övergångsperioden, och kommer att göra det lättare för skattemyndigheterna att kontrollera att de nya reglerna faktiskt tillämpas.

---

(1)  COM(2021) 823 final.

Yttrande från Europeiska regionkommittén – En europeisk universitetsstrategi

(2022/C 301/09)

Föredragande: Emil BOC (RO–EPP), borgmästare, Cluj-Napoca Referensdokument: Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om en europeisk universitetsstrategi COM(2022) 16 final

POLITISKA REKOMMENDATIONER

EUROPEISKA REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

1.

Europeiska regionkommittén (ReK) välkomnar EU:s engagemang och stöd för att främja spetskompetens inom utbildning. Vi betonar i detta sammanhang den viktiga roll som den europeiska universitetsstrategin spelar som en del av paketet för högre utbildning, som kommer att göra det möjligt att förverkliga det europeiska området för utbildning senast 2025.

2.

En civilisation som stärker de europeiska demokratiska värdena kan inte bestå utan investeringar i humankapital. Ett framstående utbildningssystem med starka universitet i centrum är det livslånga lärandets hörnsten.

3.

Kommittén framhåller vikten av att höja kvaliteten på utbildning och forskning vid europeiska universitet och av att det på lokal och regional nivå finns tillgång till det stöd som krävs för de särskilda målen i denna strategi.

4.

Vi är medvetna om universitetens stora betydelse i samhället och deras bidrag till en hållbar, resilient och inkluderande utveckling, på grundval av demokratiska värden, i såväl medlemsstaterna som lokalsamhällena och regionerna. Universiteten är ännu viktigare i krissituationer, då de kan bidra till att övervinna kriser och till återhämtningen efter kriser (1).

5.

Universiteten spelar en avgörande roll när det gäller att ta itu med globala utmaningar. EU har länge betonat att man måste stärka den nära kopplingen mellan forskning, undervisning, lärande och innovation vid universiteten, samtidigt som man ökar anslagen till universiteten för att säkra den erforderliga kvaliteten. Universitetens roll vad gäller att alstra nya forskningsrön och främja ny innovation är av största vikt för att vi ska kunna ta itu med de akuta samhällsutmaningar som kartlagts i samband med EU-uppdragen.

6.

ReK betonar att universiteten måste ses som en central del av europeisk kultur och att mångfalden i den akademiska sektorn, som omfattar undervisningsorgan, forskningsinstitut, yrkesskolor osv., är en strategisk tillgång.

7.

På lokal och regional nivå medför förekomsten av universitet generellt sett en viktig konkurrensfördel för de samhällen där de är belägna (2). Investerare är till exempel intresserade av och dras till samhällen med högkvalificerad arbetskraft samt möjligheter till samarbete med den akademiska världen och överföring av teknik och kunnande från universitet till näringslivet. Närvaron av ett universitet genererar också betydande lokala inkomster (3), eftersom studerande, lärare och annan personal spenderar avsevärda belopp i lokalsamhället (det finns en betydande multiplikatoreffekt när det gäller den konsumtion som universiteten bidrar till). Utöver dessa ekonomiskt kvantifierbara fördelar leder närvaron av universitet till att det i lokalsamhället skapas ett kosmopolitiskt klimat med studerande och lärare från andra länder, där värden såsom tolerans samt kulturell, religiös och etnisk mångfald främjas (4).

8.

Kommittén välkomnar flernivåansatsen i den europeiska universitetsstrategin, där man strävar efter att anpassa de politiska målen till investeringarna på EU-nivå samt nationell, regional och lokal nivå. Det skulle dock vara gynnsamt med en starkare lokal och regional dimension i utformningen och genomförandet av den ideala modellen för universitet i framtiden.

9.

ReK noterar vikten av att bygga upp strategiska partnerskap mellan lokala och regionala myndigheter och universitet, bland annat vid utformningen av lokala och regionala utvecklingsstrategier. Universiteten spelar en avgörande roll i utvecklingen av platsbaserade ekosystem, där regionala strategier för smart specialisering har lagt en stabil grund.

10.

De lokala och regionala myndigheterna kan stödja universiteten genom att skapa och förbättra lokala och regionala förutsättningar (tillgång till alla sorters infrastruktur och tjänster, livskvalitet, en inkluderande miljö osv.) som kan öka universitetens konkurrenskraft globalt.

11.

I EU finns det redan en utmärkt tradition av samarbete mellan universitet från olika medlemsstater genom Erasmus+-programmet, något som man fortsatt måste utnyttja.

12.

Universitetens roll i samhället håller på att förändras och de tar på sig nya funktioner utöver de traditionella (som främst handlat om undervisning och forskning) (5). Universiteten framträder nu som viktiga aktörer i fråga om teknisk och social innovation, entreprenörskap, överföring av teknik till ekonomin osv. De står inte längre utanför samhället, utan har blivit samhällsaktörer som kan ge ett avsevärt bidrag när det gäller att hitta sätt att ta itu med vissa samhällsutmaningar (6).

13.

Kommittén betonar att universiteten är nyckelaktörer när det gäller att främja mål som är centrala för unionen, såsom den gröna och den digitala omställningen. Universiteten har betydande sakkunskap på dessa områden, och de kan samtidigt tillämpa och sprida god praxis inom och till de lokalsamhällen där de är verksamma.

14.

Vi konstaterar att universiteten kan tillhandahålla lösningar och verktyg för att ta itu med några av de största problem som unionen står inför, till exempel kompetensflykt (7) och omflyttning från landsbygd till stad. De negativa effekterna av kompetensflykt och vikten av kompetenscirkulation är nära kopplade till samarbete och partnerskap mellan universitet, lokala och regionala myndigheter, näringslivet och det civila samhället. I detta sammanhang betonar vi att insatserna bör ökas avsevärt för att överbrygga kunskaps- och innovationsklyftan inom Europa liksom innovationsklyftan mellan EU och USA.

15.

ReK framhåller vikten av en kontinuerlig och omfattande kartläggning och användning av god praxis på lokal och regional nivå när det gäller samarbete mellan lokala och regionala myndigheter och universitet. I detta sammanhang är inrättandet av transnationella nätverk som syftar till att sprida god praxis, med ett brett deltagande av aktörer inom högre utbildning, en prioritering för de lokala och regionala myndigheterna i medlemsstaterna. Denna typ av nätverk skulle kunna införlivas i den europeiska universitetsstrategin.

16.

Universiteten möter stora svårigheter och hinder i och med att de omvandlas och tar på sig nya ansvarsområden. Ekonomiska utmaningar uppstår med all sannolikhet i alla medlemsstater. Kommittén föreslår i detta sammanhang att det utarbetas en investeringsstrategi där hänsyn tas till regional, nationell och europeisk finansiering, och anser att samarbete mellan de offentliga, privata och ideella sektorerna bör beaktas för att stärka de europeiska universitetens kapacitet. Vi noterar också att det finns utmaningar kopplade till frågor såsom graden av akademiskt oberoende och/eller politisk inblandning i viktiga beslut som rör universitetens finansiering, rekrytering och urval av lärare, yttrandefrihet och val av ämnen för och inriktning på forskning samt möjligheter till fri kommunikation om forskningsresultat utan censur.

17.

Det är viktigt att de lokala och regionala myndigheterna i medlemsstaterna är aktiva i arbetet med att stärka ett brett spektrum av lokala och regionala ekosystem och främjar samarbete och förtroende mellan olika samhällssektorer. På lokal och regional nivå måste universiteten ses som en del av ett bredare ekosystem som omfattar en mångfald av aktörer (8). Samarbete mellan universiteten och berörda samhällsaktörer är av avgörande betydelse för att universiteten ska kunna bidra med nya färdigheter som syftar till kreativ problemlösning, teknikanvändning och effektiv kommunikation i samhället.

18.

ReK konstaterar att fördjupningen av det transnationella samarbetet mellan universiteten och utvecklingen av den europeiska dimensionen av högre utbildning är centrala prioriteringar i den europeiska universitetsstrategin. I detta sammanhang menar vi att de lokala och regionala myndigheterna, där så är möjligt, kan vidta åtgärder till stöd för transnationellt samarbete mellan universitet (initiativet Europauniversitet inom Erasmus+ är en viktig mekanism för universitetsallianser som syftar till spetskompetens). De lokala och regionala myndigheterna kan anamma god praxis som föreslås i strategin, såsom initiativet för ett europeiskt studentkort. Förutom att tjäna akademiska syften skulle kortet kunna användas av transnationella studenter, forskare och lärare när de kommunicerar med lokala förvaltningar (för uppehållstillstånd, kollektivtrafikabonnemang, tillträde till museer osv.).

19.

Kommittén understryker att de lokala och regionala myndigheterna i medlemsstaterna, inom ramen för den europeiska universitetsstrategin, bör fungera som förmedlare som kan föra samman olika samhällsaktörer kring initiativ och projekt som är relevanta för universiteten. Vi noterar också att de lokala och regionala myndigheterna i många medlemsstater inte har något direkt ansvar för universitetens finansiering. De lokala och regionala myndigheterna kan dock stimulera finansiering från en rad källor för universitet och deras initiativ och skapa synergier på lokal och regional nivå.

20.

ReK inser att universiteten behöver omarbeta sina studieprogram för att på bästa sätt kunna möta den snabba tekniska utvecklingen, den gröna och den digitala omställningen och de strukturella förändringarna på den europeiska arbetsmarknaden, som kräver nya färdigheter. (9) Kommittén betonar också att de lokala och regionala myndigheterna kan spela en viktig roll i denna process för att stöpa om studieprogram och utveckla sådana nya färdigheter. Vi understryker samtidigt att även om universiteten i hög grad bidrar till att förbättra anställbarheten och den ekonomiska konkurrenskraften i en globaliserad ekonomi måste den tertiära utbildningens oberoende upprätthållas.

21.

Vi framhåller de lokala och regionala myndigheternas roll när det gäller att skapa och stärka lokala och regionala ekosystem som främjar aktivt samarbete och nätverksbyggande mellan lokala och regionala myndigheter, företag och industri samt universitet. I dessa ekosystem måste de lokala och regionala myndigheterna spela rollen som initiativtagare och förmedlare, som identifierar möjligheter till samarbete, anslår (ekonomiska och andra) medel till nätverks- och samarbetsverksamhet samt stöder inrättandet av strukturer såsom utbildningskluster på lokal och/eller regional nivå. Utbildningskluster är utmärkta verktyg som är utformade för att skapa utrymme för dialog och samarbete mellan de viktigaste aktörerna inom den formella utbildningen i syfte att stödja ungdomar när de förbereder sig för att träda in på arbetsmarknaden. Inom ramen för utbildningskluster kan lokala och regionala myndigheter i samarbete med andra aktörer i ekosystemet genomföra instrument såsom innovationsfonder och mindre bidrag till nystartade företag inom vissa nyckelområden.

22.

De metoder som dagens studerande behöver använda i sina studier skiljer sig i vissa fall avsevärt från dem som användes förr. De måste få möjlighet att tillämpa teoretiska begrepp på verkliga förhållanden och använda dem för att lösa problem i sina lokala och regionala samhällen. De lokala och regionala myndigheterna kan tillsammans med universitet och andra aktörer i det lokala och regionala ekosystemet främja sådana lärandeerfarenheter, till exempel genom att stödja levande laboratorier, lyfta fram politiska frågor som bör analyseras, utarbeta gemensamma strategiska projekt för samhället och underlätta samarbete med andra lokala och regionala aktörer.

23.

ReK menar att de lokala och regionala myndigheterna, i partnerskap med universitet och andra aktörer i det lokala eller regionala ekosystemet, kan göra mycket för att stödja unga företagare, däribland studerande och utexaminerade, genom att underlätta deras tillgång till viktiga resurser som krävs för innovation. Många ungdomar och studerande behöver resurser såsom laboratorier, ny teknik och nya kontakter för att kunna utveckla affärsidéer och/eller produkter och tjänster. Tillsammans med andra organ som har sådana resurser kan de lokala och regionala myndigheterna göra det lättare för unga företagare att få tillgång till de resurser som de behöver för innovation (lokaler, utbildning, rådgivning osv.).

24.

De lokala och regionala myndigheterna kan utveckla smarta förbindelser med universiteten i fråga om lokal och regional samhällsutveckling. Universiteten måste ta fram kunskap och tjänster för de samhällen där de är verksamma. De lokala och regionala myndigheterna kan underlätta dessa förbindelser genom att inrätta program inom vilka universiteten på permanent basis deltar i utarbetandet av lösningar på lokala och regionala problem, tillhandahåller rådgivning och sakkunskap samt sprider god praxis när den uppstår, så att andra samhällen och myndigheter också kan tillämpa den. Ett offentligt erkännande och främjande av universitetens deltagande spelar också en mycket viktig roll när det gäller att visa värdet av olika akademiska utbildningsvägar och/eller karriärvägar, och uppmuntrar universiteten att fästa större vikt vid lärarnas, forskarnas och studenternas deltagande i samhället.

25.

Kommittén understryker att lokala och regionala samhällen av alla storlekar kan dra lika stor nytta av närvaron av ett universitet. De lokala och regionala myndigheterna kan i hög grad bidra till universitetens utveckling och till att öka deras attraktionskraft genom att skapa förutsättningar för en hög livskvalitet och uppmuntra attityder och beteenden som främjar tolerans, inkludering, mångkulturalism och allmän säkerhet. Universiteten kan förlägga viss verksamhet och vissa anläggningar till medelstora och små städer, inte bara till storstäder. De lokala och regionala myndigheterna kan underlätta etableringen av universitetsstrukturer och/eller forskningsinstitut i mindre samhällen genom att stödja och tillhandahålla tjänster såsom ekonomiskt överkomliga bostäder för studerande, möjligheter att använda offentliga byggnader för viss undervisnings-, forsknings- och kommunikationsverksamhet samt bra indikatorer för livskvalitet, varvid man drar nytta av vissa fördelar i förhållande till storstäder.

26.

Vi menar att den digitala omställningen på lokal och regional nivå kan påskyndas genom att man samarbetar med universiteten och fullt ut utnyttjar deras resurser på detta område. Tillsammans med lokala och regionala myndigheter kan universiteten ge råd eller utarbeta strategier för digital omställning på lokal eller regional nivå. När det gäller digitala färdigheter kan universiteten i partnerskap med lokala och regionala myndigheter erbjuda korta kurser eller utbildning för allmänheten, med fokus på vissa grupper som löper risk för utestängning (äldre, lågutbildade osv.).

27.

De lokala och regionala myndigheterna kan stödja utvecklingen av hybridcampus som kommer att stimulera den digitala omställningen i både samhällena och universiteten och samtidigt säkerställa lika möjligheter, främja social integration, förbättra ungdomars konkurrenskraft på arbetsmarknaden och stärka ungdomsarbetet, icke-diskrimineringen och den interkulturella förståelsen. Vad gäller hybridcampus bör uppmärksamhet ägnas åt kommunikation syftande till att säkerställa lika möjligheter och åt spridning av information, så att den verkligen är tillgänglig för alla berörda ungdomar, särskilt de som bor i perifera regioner. De lokala och regionala myndigheterna kan ge ekonomiskt och annat stöd till åtgärder för att öppna upp dessa hybridcampus för olika samhällsaktörer, bland annat riskgrupper och missgynnade grupper, utsatta ungdomar och ungdomar i riskgrupper, såsom unga som varken arbetar eller studerar, arbetslösa ungdomar, kvinnor, flyktingar, personer med funktionsnedsättning och pensionärer. I EU:s och medlemsstaternas politik måste inkludering av ungdomar i riskgrupper prioriteras.

28.

Universiteten har omfattande kunskap och stor expertis när det gäller den gröna omställningen. De kan också vara en förebild för god praxis, med en roll som omfattar både utbildning och information, med avseende på den gröna omställningen. I partnerskap med lokala och regionala myndigheter kan universiteten utveckla gröna campus och medverka till stadsförnyelse genom att förse samhällena med gröna campus eller byggnader som är föregångare i fråga om energieffektivitet eller ekodesign.

29.

ReK välkomnar den tydliga färdplanen, de årliga indikatorerna och riktmärkena för genomförandet av strategin, som vi redan tidigare efterlyst och som kommer att användas för att bedöma framstegen i fråga om målen för det europeiska området för utbildning. Vi vill dock framhålla att den lokala och regionala dimensionen måste beaktas vid inrättandet av den europeiska observationsgruppen för högre utbildning, så att den planerade resultattavlan också kan användas på lokal och regional nivå.

30.

De lokala och regionala myndigheterna kan stödja de europeiska universiteten i deras internationaliseringssträvan och i deras ansträngningar att främja EU:s globala roll. Detta inbegriper stöd till europeiska universitets deltagande i ambitiösa transnationella allianser som syftar till att utveckla långsiktigt systemiskt samarbete inom utbildning, forskning och innovation av hög kvalitet och erbjuda studerande, lärare, forskare och anställda permanenta möjligheter till akademisk rörlighet.

---

(1)  Howard, G., Weinstein, R., Yang, Y. (2021), ”Do universities improve local economic resilience?”, IZA DP nr. 14422, online på https://docs.iza.org/dp14422.pdf.

(2)  Fonseca, L., Nieth, L. (2021), ”The role of universities in regional development strategies: A comparison across actors and policy stages”, European Urban and Regional Studies, 22(3); Goddard, J., Puukka, J. (2008), ”The engagement of higher education institutions in regional development: an overview of the opportunities and challenges”, Higher Education Management and Policy, 20(2): s. 11–41.

(3)  Chirca, A., Lazar, D.T. (2021), ”Cluj-Napoca without students: an estimation of the gap in the city’s economy”, Transylvanian Review of Administrative Sciences, 66E: s. 44–59.

(4)  Goddard, J., Vallance, P. (2014), ”The university and the city”, Higher Education, 68(2): s. 319–321.

(5)  Liddle J., Addidle G.D. (2022), ”The Changing Role of Universities in Society: Key Influences in The Role of Universities and HEIs in the Vulnerability Agenda”. Rethinking University-Community Policy Connections. Palgrave Macmillan, Cham. https://doi.org/10.1007/978-3-030-89086-5_3.

(6)  Myklebust, J.P., Smidt, H. (2021), ”What is the role of universities in global upskilling?”, University World News, online på https://www.universityworldnews.com/post.php?story=20210129110449887.

(7)  Hammerbauer, M., Pavletić, P., Vespa, M. (2021), ”Brain drain in higher education in European context”, Final report ESC41, online på https://www.esu-online.org/wp-content/uploads/2021/03/Brain-Drain-final-report-ESC41-Google-Docs.pdf.

(8)  Reichert, S. (2019), ”The Role of Universities in Regional Innovation Ecosystems”, EUA Study, online på https://www.eua.eu/downloads/publications/eua%20innovation%20ecosystem%20report_final_digital.pdf.

(9)  Jackson, N. J. (2011), ”Learning for a complex world: A lifewide concept of learning, education and personal development”. Bloomington, IN: Author House; Williams, S., Dodd, L.J., Steele, C. & Randall, R. (2015), ”A systematic review of current understandings of employability”, Journal of Education and Work, vol. 29, nr. 8, s. 877–901.

Yttrande från Europeiska regionkommittén – Framtida statligt stöd inom jordbruks- och skogsbrukssektorn och i landsbygdsområden i EU

(2022/C 301/10)

Föredragande: Guido MILANA (PES–IT), ledamot, kommunfullmäktige, Olevano Romano

POLITISKA REKOMMENDATIONER

EUROPEISKA REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

1.

Europeiska regionkommittén (ReK) välkomnar de nya förslag som kommissionen nyligen lagt fram avseende beviljande av statligt stöd på jordbruksområdet, som kommer att gälla från och med den 1 januari 2023.

2.

Kommittén påminner om att det i artikel 107.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt fastställs att statligt stöd som beviljas företag och som skulle kunna snedvrida konkurrensen mellan medlemsstaterna är oförenligt med den inre marknaden, samtidigt som vissa undantag införs.

3.

Kommissionen bedömer huruvida sådan snedvridning förekommer när det gäller jordbruk, skogsbruk och landsbygdsområden, och baserar sin analys på riktlinjerna för statligt stöd inom jordbruks- och skogsbrukssektorn och i landsbygdsområden. Dessa riktlinjer avser programperioden 2014–2022.

4.

ReK påpekar att det i artikel 81 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1305/2013 (1) om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling fastställs att finansiering av åtgärder som inte omfattas av bilaga I till EUF-fördraget måste genomföras inom ramen för reglerna för statligt stöd.

5.

Denna anpassning har medfört att giltighetstiden för reglerna för statligt stöd överensstämmer med giltighetstiden för reglerna för landsbygdsutveckling.

6.

Kommittén noterar att kommissionen i detta syfte inledde ett samråd 2019 och att resultaten av detta samråd redovisas i arbetsdokumentet SWD(2021) 107 final (2).

7.

Kommittén påminner om att Europaparlamentet och Europeiska unionens råd under tiden har antagit förordningarna om den nya gemensamma jordbrukspolitiken, särskilt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/2115 (3) i vilken det fastställs regler för stöd till strategiska planer med beaktande av ReK:s yttrande om den nya gemensamma jordbrukspolitiken (GJP).

8.

ReK betonar att de nya förslagen om beviljande av statligt stöd måste ta hänsyn till den nya gemensamma jordbrukspolitiken och fortsätta att ligga i linje med denna.

9.

Jordbruksföretagen kommer att ha till uppgift att genomföra den gröna givens strategier, särskilt strategin för biologisk mångfald och från jord till bord-strategin.

10.

Det är mycket viktigt att stödja jordbruks- och skogsbruksföretagen i den gröna omställningen, inte minst mindre jordbruksföretag som är belägna i strategiska områden och bidrar till landskapets skydd och bevarande.

11.

Kommittén uppmanar kommissionen att fastställa europeiska produktionsnormer och ömsesidighets- eller spegelklausuler som ska gälla för importerade produkter, liknande dem som EU:s producenter omfattas av.

12.

ReK uppmanar kommissionen att öka antalet gränskontroller och begära att importerade produkter ska omfattas av vissa förfaranden, t.ex. kylbehandling.

13.

Vi påminner om att ReK redan har framfört sina synpunkter på de två strategierna i sina yttranden ”Städer och regioner med biologisk mångfald efter 2020 vid FN:s 15:e partskonferens för konventionen om biologisk mångfald och i EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030” (4) respektive ”Från jord till bord – den lokala och regionala dimensionen” (5).

14.

ReK betonar de lokala myndigheternas nyckelroll när det gäller att fastställa och hantera vissa förfaranden när det gäller vissa typer av stöd, inte minst stöd med koppling till riskhantering inom jordbruket.

15.

Regioner, provinser och kommuner deltar inte bara i fastställandet av de nationella strategiska planer som föreskrivs i förordning (EU) 2021/2115, utan är dessutom stödmottagare i samband med landsbygdsutvecklingsåtgärder och bidrar också till utformningen av Leadermodellens nedifrån och upp-strategi.

16.

Mellan 2014 och 2019 minskade det statliga stöd som beviljades inom jordbrukssektorn på europeisk nivå från 7,6 miljarder till 6 miljarder euro, men under covid-19-pandemin har en ökning skett.

17.

Under denna period upphörde jordbruksföretagen, den jordbruksbaserade livsmedelssektorn och skogsbrukssektorn aldrig med sin produktion, och tryggade därmed försörjningen i enlighet med kraven i artikel 39 i EUF-fördraget.

18.

ReK understryker att kriget mellan Ryssland och Ukraina har lett till en instabil situation på marknaderna för råvaror och livsmedel.

19.

Kommittén framhåller den roll som den gemensamma jordbrukspolitiken bör spela i detta avseende när det gäller självförsörjning och tryggad livsmedelsförsörjning.

20.

Försörjningen kunde också upprätthållas tack vare möjligheten att ta del av det tillfälliga stöd som kommissionen beslutat om för att hantera den ekonomiska kris som covid-19-pandemin gett upphov till.

21.

Merparten av det statliga stödet, med undantag för det särskilda stödet med koppling till covidkrisen, beviljades framför allt inom ramen för landsbygdsutvecklingsplanerna och avsåg i synnerhet åtgärder som inte omfattades av målen i bilaga I till fördraget (jordbruksprodukter).

22.

Förfarandet för att inkludera statligt stöd i landsbygdsutvecklingsplanerna var komplext.

23.

Förordning (EU) nr 1305/2013 om stöd från Ejflu till genomförandet av målen för landsbygdsutveckling stämmer i stort sett överens med riktlinjerna för statligt stöd inom jordbruks- och skogsbrukssektorn och i landsbygdsområden 2014–2020, men landsbygdsutvecklingsåtgärder är inte alltid helt förenliga med reglerna för statligt stöd.

24.

Kommittén noterar att det av kommissionens samråd framgår att vissa aspekter av de nuvarande reglerna om statligt stöd har blivit föråldrade.

25.

Att säkerställa lika villkor för alla företag i Europeiska unionen förblir ett centralt mål.

26.

Vissa åtgärder måste upprätthållas och anpassas, särskilt i fråga om riskhantering.

27.

När det gäller skogsbrukssektorn har stöd främst använts till landsbygdsutvecklingsåtgärder, och med tanke på skogarnas viktiga roll kommer användningen av stödet att behöva underlättas.

28.

Kommittén anser att jordbruks- och skogsbruksföretag behöver stödjas i den gröna omställningen, inte minst mikroföretag, lokala småbrukare och korta livsmedelskedjor, som – bl.a. på grund av de höga kostnaderna för livsmedel och insatsvaror såsom energi och gödselmedel, som ökat till följd av kriget i Ukraina – inte skulle klara av dessa konsekvenser på egen hand. I detta sammanhang välkomnar vi kommissionens meddelande ”Säkra livsmedelsförsörjningen och stärka motståndskraften i livsmedelssystemen”.

29.

Det är nödvändigt att harmonisera kriterierna när det gäller informations- och offentlighetskraven, särskilt i fråga om tidsfristerna för att i detalj informera om de stödprogram som omfattas av gruppundantagsförordningarna.

30.

Den nyligen antagna reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken har subsidiaritetsprincipen som utgångspunkt och därför är det viktigt att även reglerna för statligt stöd respekterar denna princip, samtidigt som de inte får undergräva konkurrensen mellan jordbrukare i olika medlemsstater.

31.

Det är ytterst viktigt att upprätthålla subsidiaritetsprincipen, inte minst när det gäller den roll som spelas av de lokala myndigheterna, som befinner sig närmast de lokala och regionala organ som fyller en central funktion i förvaltningen av åtgärder på lokal nivå.

Mot bakgrund av detta vill ReK framföra följande rekommendationer:

Förenkling

32.

Medlemsstaterna bör inte åläggas att årligen rapportera om företeelser som kan definieras som naturkatastrofer, djur- eller växtsjukdomar eller skadeangrepp, eftersom de, om de erkänns som sådana av de nationella myndigheterna, inte dessutom behöver rapporteras till kommissionen.

33.

Medlemsstaterna bör inte åläggas att offentliggöra information om enskilda mottagare av stöd under 75 000 euro för jordbruksproduktion och under 500 000 euro för bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter.

34.

Förfarandena för den gemensamma bedömningen av anmälningspliktigt stöd bör inte göras krångligare.

35.

Möjlighet bör ges att bevilja investeringsstöd genom gruppundantagsförordningen för jordbruket (6), även för produkter från en enskild sektor, särskilt om stödet är avsett att mildra konsekvenserna av händelser som är jämförbara med naturkatastrofer eller att ge ersättning för skador orsakade av djur- eller växtsjukdomar eller skadliga organismer.

36.

En metod med en enda kontaktpunkt bör införas för anmälan av statligt stöd i de nationella strategiska planer som avses i förordning (EU) 2021/2115.

37.

En särskild bestämmelse bör tas fram för tillämpningen av förordningen om stöd av mindre betydelse inom jordbrukssektorn med tanke på de stora skillnaderna mellan jordbrukssektorn och andra sektorer. I synnerhet bör taket för stöd av mindre betydelse höjas till 50 000 euro under en treårsperiod, och man bör fastställa ett belopp (t.ex. 1 000 euro) under vilket förordningen om stöd av mindre betydelse inte är tillämplig (mycket små stödbelopp).

38.

Förordningen om stöd av mindre betydelse inom jordbrukssektorn bör ändras så att den blir enklare, och man bör särskilt avskaffa kontrollen av kravet på ett enda företag.

39.

Det bör vara medlemsstaternas uppgift att definiera begreppet ”företag i svårigheter”.

40.

De administrativa förfarandena för stöd till lokala myndigheter bör förenklas, särskilt när de tar emot statligt stöd. I synnerhet bör de inte betraktas som stora företag.

41.

Enklare förfaranden bör införas så att lokala och regionala myndigheter kan hantera först och främst lokala och regionala behov och nödsituationer.

42.

Förfarandena för beviljande av statligt stöd till reklamåtgärder och säljfrämjande åtgärder bör förenklas, och framför allt bör generell institutionell marknadsföring som inte hänvisar till specifika varumärken och som inte uppmuntrar konsumenterna att köpa en produkt inte betraktas som stöd.

43.

När det gäller förenklade kostnader är de för närvarande bara förenliga med reglerna för statligt stöd i samband med stödåtgärder som får medfinansiering från EU. Förenklade kostnadsalternativ bör kunna användas oberoende av europeisk medfinansiering. Det verkar inte finnas något giltigt skäl för att fortsätta att föreskriva olika metoder för beräkning av stödberättigande kostnader beroende på ordningens finansieringskälla.

Miljöanpassning

44.

Jordbruks- och skogsbruksföretag, särskilt mikroföretag, bör stödjas i den gröna omställningen.

45.

Tillräcklig flexibilitet bör säkerställas i tillämpningen av reglerna om statligt stöd i krissituationer, såsom de som uppstått till följd av covid-19-pandemin och kriget i Ukraina. Detta kan åstadkommas genom att man fastställer lämpliga och enhetliga stödtak för att säkerställa att jordbrukarna kan fortsätta att producera livsmedel och att konsumentpriserna är skäliga för konsumenterna, samt genom att man förenklar förfarandena för genomförande och beviljande av stöd och minskar den administrativa bördan, i synnerhet för de slutliga stödmottagarna.

46.

Vissa förfaranden för beviljande av statligt stöd för investeringar i produktion av förnybar energi bör förenklas, särskilt i fråga om stimulanseffektens omfattning.

47.

Högre investeringsandelar bör införas för små och medelstora jordbruksföretag som investerar i grön omställning.

48.

Ett särskilt stöd för kolinlagrande jordbruk bör införas för att ge jordbrukarna ersättning för denna viktiga uppgift.

49.

Jordbruksföretagens fragmentering är en negativ faktor som gör det svårt att klara sig på marknaden och inleda den nödvändiga gröna omställningen av jordbruket.

Territoriell sammanhållning

50.

Det är nödvändigt att omdefiniera begreppet små och medelstora företag inom jordbrukssektorn och att se över definitionen av mikroföretag i artikel 2.3 i bilaga I till förordning (EU) nr 702/2014 i syfte att skapa en särskild definition för jordbrukssektorn, med tanke på sektorns särskilda karaktär, och vi föreslår därför att man inför en ny typ av mikroföretag inom jordbruket.

51.

Små och medelstora jordbruks- och skogsbruksföretag i bergsområden, avlägset belägna områden och de yttersta randområdena bör stödjas med hänsyn till deras roll när det gäller att skydda och bevara landskapet.

52.

Med hänsyn till deras betydelse för skyddet och bevarandet av livsmiljöer bör ekonomiska incitament införas för små och medelstora jordbruksföretag som uppfyller de kriterier som anges i punkt 50 och är belägna i bergsområden, avlägset belägna områden eller mindre gynnade områden, enligt medlemsstaternas definition av dessa områden i sina nationella strategiska planer.

53.

Man bör också ge företag i högt belägna bergsområden möjlighet att köpa mark för ett belopp som överstiger 10 % av de totala stödberättigande utgifterna för den berörda insatsen, i enlighet med vad som anges i artikel 73.3 c i förordning (EU) 2021/2115, för att möjliggöra den arrondering som är nödvändig för att upprätthålla deras ekonomiska verksamhet och se till att de kan bidra till att skydda och bevara landskapet.

54.

Skogsbrukssektorn bör ges möjlighet att utnyttja förfarandet för undantag från anmälningsplikten även när det gäller andra åtgärder än de som omfattas av de nationella strategiska planerna.

55.

När det gäller skogsbrukssektorn bör dessutom infrastrukturåtgärder inte automatiskt betraktas som stöd när de avser icke-produktiva investeringar.

56.

De nuvarande riskhanteringsreglerna bör ändras, och man bör särskilt sänka tröskelvärdet för skada i samband med händelser som kan likställas med naturkatastrofer till 20 % i enlighet med förordning (EU) 2021/2115.

57.

Tröskelvärdet för ersättning bör höjas när det gäller subventionerade försäkringar och andra riskhanteringsverktyg i enlighet med artikel 76 i förordning (EU) 2021/2115. Detta tröskelvärde måste göra det möjligt att upprätthålla den aktuella prisnivån när det gäller jordbruksföretagens försäkringar.

58.

Stöd som utgör ersättning för skador orsakade av skyddade djur bör undantas från anmälningsplikten.

59.

För sådana skador bör det vara möjligt att ersätta förlorad inkomst, vilket redan är fallet när det gäller skador som leder till förlust av produktionsutrustning.

60.

Utöver skador som orsakas av skyddade djur bör det även vara möjligt att bevilja ersättning när det rör sig om andra djur, och man bör överlåta åt de nationella, regionala och lokala myndigheterna att fastställa vilka djur som omfattas eftersom förekomsten varierar från land till land.

61.

Institutionell marknadsföring som inte hänvisar till specifika varumärken bör inte betraktas som stöd.

62.

Lämpligt stöd bör tillhandahållas i samband med nyetablering av företag som ämnar bedriva annan verksamhet än jordbruk i landsbygdsområden, och taket för det begränsade stödbeloppet bör anpassas till taket för nyetablering av jordbruksföretag (100 000 euro). Det finns ingen anledning att göra en differentiering som missgynnar diversifieringen bland företag som bedriver annan verksamhet än jordbruk, eftersom det handlar om mycket begränsade belopp.

63.

För att hjälpa små och medelstora företag som deltar i LLU-projekt eller operativa gruppers projekt uppmanar vi till att — utvidga tillämpningsområdet till att omfatta lokala myndigheter, lokala aktionsgrupper, universitet och andra enheter oberoende av deras storlek, med tanke på att dessa projekt är mycket olika, med deltagande av många olika enheter som samarbetar med varandra, — höja det totala begränsade stödbelopp som beviljas per projekt till 300 000 euro för LLU-projekt och 500 000 euro för projekt av operativa grupper inom det europeiska innovationspartnerskapet.

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1305/2013 av den 17 december 2013 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1698/2005 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 487).

(2)  Se ”Commission Staff Working Document: Evaluation of the instruments applicable to State aid in the agricultural and forestry sectors and in rural areas”.

(3)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/2115 av den 2 december 2021 om fastställande av regler om stöd för de strategiska planer som medlemsstaterna ska upprätta inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken (strategiska GJP-planer) och som finansieras av Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) samt om upphävande av förordningarna (EU) nr 1305/2013 och (EU) nr 1307/2013 (EUT L 435, 6.12.2021, s. 1).

(4)  EUT C 440, 18.12.2020, s. 20.

(5)  EUT C 37, 2.2.2021, s. 22.

(6)  Kommissionens förordning (EU) nr 702/2014 av den 25 juni 2014 genom vilken vissa kategorier av stöd inom jordbruks- och skogsbrukssektorn och i landsbygdsområden förklaras förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUT L 193, 1.7.2014, s. 1).

Yttrande från Europeiska regionkommittén – EU:s skogsstrategi för 2030

(2022/C 301/11)

Föredragande: Joan CALABUIG RULL (ES–PES), regionsekreterare med ansvar för Europeiska unionen och förbindelser med utlandet, regeringskansliet, regionen Valencia

POLITISKA REKOMMENDATIONER

EUROPEISKA REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT (ReK)

Allmänna kommentarer

1.

Europeiska regionkommittén välkomnar att EU:s skogsstrategi fastställer en politisk ram för att förvalta och skydda de europeiska skogarna i syfte att förbättra deras ekosystemtjänster, säkerställa försörjningsmöjligheter – särskilt på landsbygden – och bidra till en skogsbioekonomi som stöds av hållbart skogsbruk i egenskap av ett multifunktionellt naturbaserat verktyg, allt genom att kombinera regleringsåtgärder och finansiella åtgärder i en plan fram till 2030.

2.

ReK menar att EU:s skogsstrategi för 2030, som ersätter den skogsstrategi som antogs 2013 (1) och utvärderades 2018 (2), fastställer en samarbetsram på EU-nivå på skogsområdet, där hållbar skogsförvaltning spelar en avgörande roll för att säkerställa människors välmående och försörjning samt bevarandet av biologisk mångfald och klimatresilienta ekosystem.

3.

ReK välkomnar utvärderingen och korrigeringen av vissa specifika skogsbruksmetoder i vissa regioner i syfte att skydda den biologiska mångfalden och mark- och vattenkvaliteten samt öka motståndskraften mot störningar till följd av klimatförändringarna (vattenstress, orkaner och snöoväder, skadegörare och skogsbränder).

4.

ReK erkänner den centrala roll som skogsekosystemet spelar i den europeiska gröna given (3), den europeiska klimatpakten (4), den europeiska klimatlagen (5) och EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030 (6), och framhåller att olika skogsbaserade sektorer – inbegripet de som utnyttjar skogens icke utvinningsrelaterade fördelar – kan och bör bidra till en hållbar och klimatneutral cirkulär bioekonomi som är socioekonomiskt konkurrenskraftig.

5.

Kommittén noterar att skogsbrukssektorn har utelämnats i den första rapporten från expertplattformen för den europeiska taxonomins miljökriterier på grund av att skogen är en känslig sektor där det är svårt att hitta en jämvikt mellan aktörernas olika behov och intressen. Kommittén noterar också att experternas åsikt inte är bindande för kommissionen.

6.

Kommissionen bör agera på ett balanserat och miljömässigt, socialt och ekonomiskt rättvist sätt när det gäller klimatmålen, målen för biologisk mångfald och skogsbioekonomins mål som en av grundpelarna i den europeiska gröna given.

7.

ReK påpekar att medlemsstaterna och lokala och regionala myndigheter med befogenheter på skogsområdet har utarbetat och genomfört nationella och/eller regionala strategier, politiska åtgärder, program och verktyg för hållbart skogsbruk, och lyfter därför fram vikten av samarbete och konstruktiv dialog mellan medlemsstaterna, kommissionen, de berörda aktörerna och det civila samhället inom skogsbrukssektorn.

8.

Kommittén betonar att skogen tillhandahåller ett flertal fördelar för samhället i stort genom en fullständig uppsättning ekosystemtjänster, inbegripet icke utvinningsrelaterade tjänster. De skogsrelaterade besluten är alltså viktiga för en mängd olika medborgare och skogsförvaltare.

Behovet av att stärka dialogen med skogsintressenterna, lokala och regionala myndigheter, medlemsstaterna och kommissionen

9.

ReK anser att det är positivt att ett ramverk och gemensamma mål på EU-nivå fastställs, men att man måste undvika varje försvagning av subsidiariteten och medlemsstaternas roll på detta område, med tanke på skogarnas mångfald i Europa, och anta en mer skräddarsydd, regional strategi. ReK håller också med om att EU, även om ”skogspolitik” inte nämns bland unionens explicita befogenheter i fördragen, har en stor uppsättning befogenheter i relaterade frågor, som har utövats i lagstiftningstexter som behandlar skogsbruksfrågor.

10.

Kommittén påpekar också att skogsförvaltningen har stor betydelse, särskilt i glesbefolkade områden och avlägset belägna områden där den skogsrelaterade ekonomin är en viktig försörjningskälla.

11.

ReK rekommenderar att man stärker kommunikationen, dialogen och deltagandet av medlemsstaterna, lokala och regionala myndigheter och berörda parter (offentliga och privata ägare, branschorganisationer, skogsbruksföretag, naturvårdsexperter, forskare, inbegripet klimatforskare, osv.) i utarbetandet av dokument, eftersom vi anser att den inledande diskussionen var begränsad och att det finns utrymme för förbättringar inom befintliga organ för deltagande, i likhet med vad som skett i samband med utarbetandet av tidigare strategier, för att uppnå största möjliga samförstånd bland alla intressenter som skulle vilja dra nytta av våra skogar. I stället har ett slutdokument lagts fram med motiveringen att en stor del av innehållet redan fanns i EU:s strategi för biologisk mångfald.

12.

Kommittén rekommenderar att de aktörer som särskilt berörs av åtgärderna inom ramen för EU:s skogsstrategi (regionala och lokala myndigheter, det civila samhället och företagen) involveras i genomförandet, så att administrativa bördor minimeras, särskilt för skogsägare och företag, men även för lokala och regionala myndigheter.

Behovet av att nå samförstånd på EU-nivå

13.

ReK beklagar bristen på politiskt samförstånd i EU, eftersom kritiken mot skogsstrategin i dess nuvarande lydelse har ökat under de senaste veckorna/månaderna. Detta framgår av uttalanden från EU-organ som Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (yttrandet NAT/831 ”Ny EU-skogsstrategi för 2030” (7), flera nationella och regionala myndigheter samt de politiska partier som stöder dem, ledamöter av Europaparlamentet från olika politiska grupper samt företrädare för skogsbrukssektorn (sammanslutningar av offentliga och privata skogsägare, lokala och regionala myndigheters skogsbruksförvaltningar, branschorganisationer samt nationella och regionala sektorsplattformar).

14.

ReK beklagar att man inte efterlever de slutsatser som rådet enades om under det tyska ordförandeskapet, om ett utökat framtida samarbete i EU, och att man föreslår ett uppifrån och ned-orienterat synsätt utan att ta tillräcklig hänsyn till de befintliga strukturerna (till exempel regionala/nationella skogsinventeringar). I stället har kommissionen, som inte har ansvar för skogspolitiken, utfärdat specifikationer och vidtagit åtgärder på egen hand, utan tillräckligt deltagande av den ansvariga rådgivande kommittén.

15.

Vi erkänner de övergripande målen för EU:s skogsstrategi om att säkerställa god skogsbrukspraxis i medlemsstaterna samt vid regionala och lokala myndigheter, men vill fästa kommissionens uppmärksamhet på behovet av att hitta en balans mellan de miljömässiga, sociala och ekonomiska funktionerna i skogsbruk, inbegripet skydd som ett förvaltningsalternativ, och betonar vikten av att respektera och bevara mångfalden i skogarna samt planeringsmetoderna, omloppstiderna och hållbart skogsbruk på såväl nationell som regional och lokal nivå.

16.

Principerna i EU:s skogsstrategi motsvarar enligt de viktigaste aktörerna inom skogsbrukssektorn (privata och offentliga ägare, yrkesverksamma, företag och en stor del av skogsforskningen) inte helt och hållet verkligheten på fältet, vilket tyder på att metoderna för hållbart skogsbruk inte utvecklas i rätt riktning och därför bör förändras i grunden.

17.

Uppgifter visar på en minskning av den biologiska mångfalden i vissa områden och en otillräcklig bevarandestatus för Natura 2000-livsmiljöer, delvis på grund av avsaknaden av en lämplig ram för incitament för deras förvaltare (priser, ersättning för externaliteter, ett regionalt anpassat och rationellt regelverk), det vill säga viktiga aspekter som bör ingå i EU:s skogsstrategi åtföljt av tilldelning av extra resurser från EU:s och medlemsstaternas budgetar. Kommittén efterlyser ett tätare samarbete för att främja arbetet med återställande av ekosystem, inbegripet mål för återställande av skadade skogsekosystem.

18.

Multifunktionellt skogsbruk är ett verktyg inom hållbart skogsbruk som är djupt rotat i de allra flesta regioner, särskilt i dem som drabbas hårdast av klimatförändringarna. Generellt lägger ägare och yrkesverksamma som förvaltar skogar vikt vid skyddet av biologisk mångfald och övriga ekosystemtjänster i skogar och vid att minska risken för och förekomsten av skogsbränder, samtidigt som de verkar för skogarnas resiliens, livskraft och tillväxt, vilket gör att de bidrar aktivt till den lokala ekonomin och försörjningsmöjligheterna på landsbygden.

19.

ReK rekommenderar en mycket mer systematisk strategi som integrerar det hållbara skogsbrukets mångfald och komplexitet med indikatorer utöver förhållandet mellan avverkning och tillväxt, de äganderättigheter och förhållanden som gäller ägare, yrkesverksamma, offentliga och privata företag och lokala och regionala myndigheter, samt de resultat som uppnåtts inom den europeiska skogsbrukssektorn när det gäller hållbar utveckling. Kommittén anser att skogsskyddet i vissa områden kräver stöd, inbegripet ekonomiskt stöd, för en aktiv hållbar förvaltning som syftar till att maximera de positiva externa effekterna av ekosystemtjänster och undvika försämring, inbegripet miljöförstöring, till följd av att skogsmark överges.

20.

När det gäller den biologiska mångfalden bör det noteras att EU, tack vare vissa av de yttersta randområdena, har primärskog, regnskog och subtropisk skog med en miljö som erbjuder unika möjligheter till vetenskaplig forskning, specialisering och innovation (till exempel läkemedelsforskning och utvinning av växtextrakt). Den biologiska mångfalden i dessa områden står för nästan 80 % av Europas biologiska mångfald, och är mycket viktig för planetens ekologiska balans. De lokala och regionala myndigheterna förvaltar denna ovärderliga resurs och bör få lämpligt stöd för att sköta och bevara den.

21.

Kommittén anser att EU:s skogsstrategi visserligen är nära kopplad till strategin för biologisk mångfald och kan bidra till att skapa samstämmighet i detta avseende, men att den bör ha en mer inkluderande och systematisk inriktning så att skogsstrategins åtgärder på ett ändamålsenligt och konsekvent sätt kan anpassas till den gemensamma politikens mål i fråga om den gröna omställningen och klimatförändringarna, i syfte att uppnå EU:s miljömål, sociala mål och tillväxtmål, bland annat avseende gröna jobb, och på så sätt skapa den samstämmighet som behövs mellan EU:s relevanta politiska åtgärder för hållbart skogsbruk och samtidigt främja sektorns potential att bidra till och, där så är möjligt, uppnå den europeiska gröna givens mål för hållbar utveckling.

Behovet av utökad horisontalitet inom kommissionens avdelningar

22.

ReK ser positivt på att GD Jordbruk och landsbygdsutveckling, GD Miljö och GD Klimatpolitik har arbetat gemensamt för att ta fram EU:s skogsstrategi, men rekommenderar att de olika kommissionsavdelningar som arbetar med skogsbruksfrågor (GD Inre marknaden, industri, entreprenörskap samt små och medelstora företag, GD Energi och GD Regional- och stadspolitik) också tas med i arbetet i syfte att inkludera alla sociala, ekonomiska och miljömässiga aspekter och konsekvenser i en systematisk och inkluderande strategi. I annat fall finns det risk för att strategin blir ofullständig och snedvriden.

23.

Rollen för den ständiga kommittén för skogsbruk bör tydligt definieras som en central aktör i EU:s skogsstrategi, så att sektorns och andra viktiga aktörers synpunkter kommer till uttryck och gör det möjligt att aktivt dra nytta av skogarna i EU:s olika regioner.

24.

Vi rekommenderar även att man tar hänsyn till landskapets morfologi, som kräver såväl innovation som investeringar i infrastruktur för att underlätta logistik och möjliggöra digitalisering i syfte att modernisera skogsbrukets värdekedjor som drivkraft mot att resurser överges och att områden avfolkas, samt ett lämpligt incitamentsystem.

Den regionala och lokala nivåns roll

25.

ReK rekommenderar att man beaktar skogarnas territoriella dimension som markanvändning (43 % tillväxt), till stor del i avfolkade områden (inlandet, bergsområden, kalla klimat, översvämningsområden, dålig jordmån), inom ramen för medlemsstaternas och de regionala och lokala myndigheternas politik för markförvaltning och avfolkning.

26.

Subsidiaritetsprincipen måste erkännas, men även den delade befogenhet över skogar som beror på de olika miljö- och landskapsskyddslagstiftningar som påverkar skogspolitiken, samtidigt som man beaktar de olika riktlinjer som är relevanta för skogar, inbegripet men inte begränsat till skogsbruksmetoder samt medlemsländernas varierande skogsinnehav inom ramen för skogarnas biologiska, sociala, ekonomiska och kulturella mångfald i EU:s olika regioner.

27.

De viktigaste aspekterna av EU:s skogsstrategi bör omfatta överenskomna principer på europeisk nivå. Medlemsstaterna måste dock kunna bestämma vilka metoder som behövs för att uppnå målen, så att de står i samklang med den politik och de bestämmelser som har fastslagits av de regionala och lokala myndigheter som har befogenheter i fråga om skogsbruk, och ReK betonar att hållbart skogsbruk, sektorns konkurrenskraft och lönsamhet som helhet och en ändamålsenlig enhetlig politik är garanter för skogsskyddet.

Förenlighet mellan skogarnas miljömässiga, sociala och ekonomiska funktioner är nödvändig för att möta EU:s största utmaningar

28.

ReK anser att betydelsen av den fullständiga uppsättningen av skogsprodukter och skogstjänster måste framgå i tillräcklig utsträckning av EU:s skogsstrategi och att strategin för bioekonomi och hållbart skogsbruk därför bör garantera balansen mellan skogens funktioner, inbegripet tillhandahållandet av olika ekosystemtjänster. Om endast en aspekt lyfts fram uppkommer obalans.

29.

ReK betonar att skogsbrukssektorn (förvaltning och skogsbruksverksamhet, omställning av trä- och pappersindustrin) 2018 stod för 2,1 miljoner direkta arbetstillfällen i EU, med ett bruttoförädlingsvärde på 109 855 miljoner euro. Dessutom var 1,2 miljoner personer sysselsatta inom tillverkning av trämöbler och i papperstryckeribranschen, som genererade ett bruttoförädlingsvärde på 25 000 respektive 31 000 miljoner euro. År 2018 var 397 000 företag verksamma inom skogsbruksindustrierna, vilket utgjorde 15 % av tillverkningsföretagen. Dessutom tillkommer bioenergi, träbyggnation och skogliga biprodukter, som stod för ytterligare 4 miljoner arbetstillfällen.

30.

Bevarandet av den biologiska mångfalden, återställandet av ekosystem och ökningen av kolsänkor är de grundläggande inslagen i EU:s skogsstrategi, men den brist på samstämmighet med klimatmålen och hållbar socioekonomisk tillväxt som detta leder till är en av de mest problematiska frågorna.

31.

Skogarnas sociala dimension i EU är anmärkningsvärd, eftersom 60 % av skogsarealen tillhör mer än 16 miljoner skogsägare, varav de allra flesta är små ägare utspridda över alla regioner, med ett genomsnitt på 13 hektar per ägare.

32.

ReK menar att principerna för hållbart skogsbruk handlar om hållbarhet ur ett övergripande perspektiv, dvs. ekologiskt, ekonomiskt och socialt, vilket innebär att hållbar skogsförvaltning bör betraktas som den bästa lösningen för ”förvaltning i bevarandesyfte” eller ”bevarande i förvaltningssyfte”. På så sätt blir det möjligt att komma till rätta med uppdelningen mellan bevarande och förvaltning, som snarare har sina rötter i politiken än i den praktiska förvaltningen.

33.

ReK påpekar att de skogar som ägs av lokala och regionala myndigheter utgör omkring 14 % (22 miljoner hektar) av den totala skogsarealen. Lokala och regionala myndigheter är inte bara skogsägare, utan förvaltar även skogen och ansvarar för genomförandet av politiska åtgärder och budgetar på skogsbruksområdet, ser till att lagarna följs och hjälper privata skogsägare att bedriva ett hållbart skogsbruk i enlighet med dels den skogsbrukspolitik som faller inom varje medlemsstats behörighet, dels EU:s initiativ avseende olika sektorer, samtidigt som de alltid har som mål att kombinera skogarnas miljömässiga, sociala och ekonomiska funktioner.

34.

De diskussioner som har förts under processen utmynnar i en felaktig motsättning mellan skogarnas miljömässiga och socioekonomiska funktioner, vilket leder till partiska diskussioner och avleder fokus från det grundläggande målet om hållbar utveckling, nämligen skydd av våra skogars hälsa på lång sikt, förmåga att hantera klimatkrisen med motståndskraftiga ekosystem, hållbar resursförvaltning och ansvarsfull och effektiv bearbetning av skogsprodukter, i syfte att trygga miljontals europeiska medborgares välbefinnande och levnadssätt.

35.

ReK rekommenderar att man förstärker innehållet i EU:s skogsstrategi när det gäller vissa miljömål (vatten, mark, landskap) och i större utsträckning betonar det viktiga bidrag som skogsprodukter som är industriellt förvaltade och industriellt bearbetade på ett hållbart sätt ger till bioekonomin, som en grundpelare i den europeiska gröna given. När det gäller dessa produkter är det viktigt att finansiera tekniskt innovativa processer för att stärka i synnerhet företagen i första bearbetningsledet, som är den svaga länken i skogs- och träsektorn men som har störst potential att utnyttja lokala resurser.

36.

Man bör lägga större vikt vid definitioner och åtgärder inom hållbart skogsbruk som syftar till att förbättra vattnets kretslopp och markskyddet, särskilt i ekosystem i Medelhavsområdet och i bergsområden. Kommittén påpekar att indikatorerna måste stärkas för att förbättra den hållbara förvaltningen av skogarna, vilket är en förutsättning för det långsiktiga tillhandahållandet av ekosystemtjänster.

37.

ReK rekommenderar att man omdefinierar mål för att lyfta fram prioriteringen att säkerställa en hållbar balans och kompatibilitet mellan skogarnas miljömässiga, sociala och ekonomiska funktioner, på grundval av hållbart skogsbruk och mångfunktionalitet i de olika skogsregionerna (boreala och kontinentala skogar samt skogar i Medelhavsområdet, bergsområden och stadsområden), utan att skyddet av den biologiska mångfalden och andra miljötjänster överges.

38.

I EU:s skogsstrategi bör vikten av att främja inkluderande och jämställdhet inom skogssektorn tydligare betonas. Inom ramen för EU:s nya skogsstrategi bör man, i linje med EU:s nya jämställdhetsstrategi från mars 2020, verka för ett mer jämställt arbetsmarknadsdeltagande så att skogssektorn når sin fulla potential.

39.

Man bör lyfta fram skogarnas roll i de mest avlägsna områdena, bergsområden och mindre gynnade områden, där andelen skogsområden är högre och där risken för avfolkning är större, och där skogsbrukets värdekedjor dessutom utgör de främsta källorna till sysselsättning och ekonomisk verksamhet i samband med användning av och första bearbetningsledet av skogsresurser.

40.

Skogarnas roll i utvecklingen av en cirkulär bioekonomi presenteras mer ur ett riskperspektiv än från ett möjlighetsperspektiv. Den roll som biobaserade produkter spelar för utfasningen av fossila bränslen är viktig genom att förbrukningen av fossila bränslen och material minskas, vilket är ett av kommissionens viktigaste mål, men i utfasningen av fossila bränslen måste man ta hänsyn till livscykelbedömningen av skogsbaserade produkter och främja tillverkningen av produkter med lång livstid.

41.

Kommittén rekommenderar att vidarebearbetning av träprodukter och andra skogsprodukter gynnas lokalt för att minska effekterna på miljön.

42.

Kommittén välkomnar rekommendationen från medborgarpanelen i konferensen om Europas framtid, där man efterlyser ett särskilt fokus på återbeskogning av exploaterade eller förstörda skogar, nybeskogning av områden med skadad mark samt mer ansvarsfulla lösningar för att främja en bättre användning av träråvaran (8).

43.

ReK rekommenderar att man omdefinierar målen och synergierna för EU:s skogsstrategi med hänsyn till 2012 års bioekonomistrategi, som reviderades 2018 (9), och integrerar och främjar skogsprodukter, både träprodukter (inte bara konstruktionsvirke, utan även biokompositmaterial, biobränslen, material för bioraffinaderier och produkter med högt mervärde för den kemiska industrin, livsmedelsindustrin samt kosmetik- och parfymindustrin) och skogliga biprodukter (kork, svampar, bär, aromatiska växter och medicinalväxter, hartser), med beaktande av deras bidrag till att begränsa klimatförändringarna i form av kolsänkor under hela deras livscykel och substitutionseffekten i förhållande till andra material som släpper ut mycket växthusgaser.

44.

ReK rekommenderar en omdefiniering av mål och synergier med hänsyn till 2020 års nya handlingsplan för den cirkulära ekonomin (10), som är grundpelaren för den europeiska gröna given, för att förbättra återvinning och materialutnyttjande av skogsprodukter i alla kedjor av avfallshantering och tillvaratagande.

45.

Kommittén rekommenderar att man upprättar ett system för utbyte av god praxis som används inom en majoritet av företagen (optimerat skogsbruk, rationell och ansvarsfull resursanvändning, certifiering av spårbarhetssystem, ekodesign, energieffektivitet, material- eller energiutvinning av avfall) inom hela skogsbruksindustrin.

46.

I EU:s skogsstrategi bör man erkänna skogens betydelse inte bara som kolsänka, utan också som kollager som skulle kunna ökas som en viktig bidragande faktor till EU:s mål om klimatneutralitet senast 2050. För att kunna uppskatta skogssektorns totala potential när det gäller att begränsa klimatförändringarna bör man i ersättningseffekten av skogsbaserade produkter beakta inverkan under hela livstiden. Effekten av skogarna som nettokolsänka minskar dessutom med skogarnas ålder.

47.

Tydliga definitioner bör fastställas för skogar, där man åtminstone skiljer mellan orörda skogar som aldrig har förvaltats (0,7 % av alla skogar) och skogar som tidigare förvaltats men som inte förvaltats under de senaste årtiondena, för att skydda urskogar på ett effektivt sätt, särskilt i vissa regioner i Central- och Östeuropa, och för att blåsa nytt liv i bergsområden som inte längre förvaltas, vilka löper risk för att drabbas av skogsbränder, sjukdomar och skadedjur.

48.

Bioenergi bör betraktas som en möjlighet till hållbara skogsbruksåtgärder och som en förnybar källa i processer för industriell omvandling av biprodukter och återvinning, i linje med direktivet om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor från 2018 (11). Bioenergin är viktig för Europas energisäkerhet och oberoende av fossila bränslen.

49.

ReK rekommenderar en översyn av de föreslagna ändringarna av hållbarhetskriterierna för bioenergi eller skogsbrukssätt, eftersom vissa av de föreslagna åtgärderna kan öka bördan för regionala och lokala myndigheter som skogsägare och som institutioner med ansvar för hållbart skogsbruk i många medlemsstater, eftersom begränsningar i fråga om strikt rättsligt skydd för 10 % av skogarna kommer att generera en mycket betydande kompensation utan ett tydligt finansiellt åtagande från kommissionen. Hållbarhetskriterierna för bioenergi i direktivet om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor från 2018 bör gälla.

50.

Skogsbrukssektorns socioekonomiska roll är viktig för landsbygdsutvecklingen och de lokala ekonomierna i många regioner, och det är beklagligt att EU:s skogsstrategi inte som ett av sina prioriterade mål fastställer en tydlig och entydig ökning av användningen av trä och skogliga biprodukter samt den industriella omvandlingen av dessa resurser i europeiska företag (de allra flesta små och medelstora företag i landsbygdsområden), på basis av hållbar skogsförvaltning och inom ramen för den gröna bioekonomin.

51.

ReK anser att EU:s skogsstrategi bör främja och förstärka utbildning om hållbart skogsbruk inom alla områden, särskilt i skolor och det civila samhällets organisationer, men även inom ramen för upplysningskampanjer i media, som en lösning för att avhjälpa den europeiska allmänhetens bristande kunskaper om hållbart skogsbruk och dess tredelade ekologiska, ekonomiska och sociala dimension.

52.

EU:s skogsstrategi bör innehålla en internationell dimension som syftar till att hejda den globala avskogningen och förlusten av biologisk mångfald med hjälp av erfarenheter, överföring av kunskap och god praxis från hållbart skogsbruk i medlemsstaterna och i de allra flesta lokala och regionala myndigheter. Kommittén välkomnar mot denna bakgrund kommissionens förslag till förordning om utsläppande på unionens marknad och export från unionen av vissa råvaror och produkter som är förknippade med avskogning och skogsförstörelse och om upphävande av förordning (EU) nr 995/2010 (12), som syftar till att stoppa importen av varor som är kopplade till avskogning och skogsförstörelse globalt. Kommittén betonar också att förslaget har åtföljts av en ”subsidiaritetsmall” (13), som innehåller en noggrann analys av subsidiaritetsfrågor.

Behovet av att nå samförstånd på vetenskaplig och teknisk nivå

53.

EU:s skogsstrategi bör lyfta fram goda skogsbruksmetoder som gett goda resultat i de europeiska skogarna under de senaste årtiondena (kontinuerlig tillväxt av skogsområden, tillväxt av kolsänkor, ökning av antalet skyddade områden och ekosystem, ökad avverkning, utveckling av ansvarsfulla företag och industrier, förbättrad utbildning i hållbart skogsbruk och utbildning av skogsbruksaktörer). ReK rekommenderar att man i EU:s skogsstrategi uttryckligen erkänner detta arbete som sätter EU i främsta ledet när det gäller bästa praxis på global nivå inom skogsbruket och fungerar som förebild för andra länder.

54.

ReK uppmanar till efterlevnad av de definitioner av hållbart skogsbruk, i synnerhet i enlighet med processen Forest Europe, som härrör från EU:s och dess medlemsstaters internationella åtaganden.

55.

ReK rekommenderar att ytterligare utredningar görs i anslutning till planeringen av det eventuella genomförandet i syfte att undvika överlappningar med befintliga system. Det bör klargöras vilka synergier, vilket mervärde och vilket kostnads-nyttoförhållande som kan vinnas genom den föreslagna certifieringen av skogsförvaltning i form av ”naturnära skogsbruk”, ett särskilt EU-certifikat samt ”strategiska skogsbruksplaner” i förhållande till dels befintliga skogscertifieringssystem (det alleuropeiska skogscertifieringsprojektet och FSC-certifiering) som redan erkänns och tillämpas internationellt, dels strategier, planer och program för hållbart skogsbruk som redan nu är tillgängliga på såväl nationell som regional och lokal nivå. Det saknas också ett klargörande av huruvida det nya systemet ska vara obligatoriskt eller frivilligt samt av den rättsliga grunden för sådana åtgärder.

56.

Kommittén efterlyser en tydlig hänvisning till skogarnas alla icke utvinningsrelaterade fördelar.

57.

ReK efterlyser en översyn och en analys av de bedömningar som gjorts av experter inom skogsvetenskap, däribland skogsekologer, i hela Europa, där man varnar för att den föreslagna politiken kanske inte tar tillräcklig hänsyn till den potentiella ökningen av riskerna i samband med omfattande störningar (bränder, orkaner, kraftiga snöfall och skadedjur), med särskild uppmärksamhet på skogar som är särskilt sårbara för klimatkrisen.

58.

ReK anser att man bör uppnå större samförstånd kring de förutsättningar som ligger till grund för såväl skogsstrategin som strategin för biologisk mångfald, på basis av ett rigoröst vetenskapligt och tekniskt synsätt, och att man bör involvera en representativ kommitté med vetenskapliga experter som besitter noggrannhet och styrkt erfarenhet av alla aspekter av skogsbrukets hela värdekedja och de olika typerna av skogar i Europa.

59.

ReK anser att skyddade livsmiljöer i vissa Natura 2000-områden som hotas eller äventyras på grund av störningar relaterade till klimatförändringarna kan förvaltas på ett sätt som skapar mer motståndskraftiga ekosystem, om vissa villkor är uppfyllda baserat på vetenskapliga analyser.

60.

ReK erkänner och välkomnar förslaget om insamling av tillförlitliga data, och framhåller vikten av offentliggörandet av det nya lagstiftningsförslaget om observation, rapportering och insamling av uppgifter om EU:s skogar.

Strategin kräver viktiga klargöranden innan den genomförs

61.

EU:s skogsstrategi saknar ett sammanhängande och övergripande mål för den europeiska skogsbrukssektorn för 2030, och omfattar i stället flera åtgärder och initiativ, varav många fortfarande är vaga och endast några har en vägledande tidsplan.

62.

När det gäller genomförandet av EU:s skogsstrategi är ett nödvändigt första steg att klargöra begrepp och åtgärder och utarbeta en handlingsplan som ger klarhet i fråga om mål, omfattning, tidsramar och ansvarsområden. Denna handlingsplan bör erkänna medlemsstaternas, de regionala och lokala myndigheternas och sektorsaktörernas ståndpunkt i fråga om EU:s skogsstrategi och överväganden om den föreslagna vägen framåt. Den bör också innehålla synpunkter från ReK, Europaparlamentet och alla intressenter i skogsbranschen.

63.

ReK rekommenderar ett förtydligande av hur de nya indikatorerna, tröskelvärdena och intervallen avseende hållbart skogsbruk kommer att kopplas till kriterierna och indikatorerna för hållbart skogsbruk i den alleuropeiska processen Forest Europe, med tanke på att EU och dess medlemsstater har undertecknat denna. Det finns också ett behov av information om den rättsliga grund som skulle motivera denna åtgärd och vad den skulle innebära ”på frivillig basis” när det gäller möjliga framtida åtgärder, samt av att klargöra kopplingen mellan hållbart skogsbruk och konceptet ”naturnära skogsbruk”.

64.

ReK rekommenderar att man med medlemsstaterna och sektorsaktörerna ingående diskuterar omfattningen och genomförbarheten när det gäller utveckling av ersättningar för ekosystemtjänster, och att man därefter genomför kontroller av de verkliga förhållandena för att bedöma om de finansiella mekanismer som föreskrivs i EU:s skogsstrategi (den gemensamma jordbrukspolitiken, förbättrad koldioxidbindning – ”carbon farming” – och koldioxidcertifiering) skulle göra det möjligt att uppnå de avsedda målen.

65.

Kommittén välkomnar införandet av EU-omfattande och samordnad skogsövervakning, men anser att det behövs en bedömning av mervärdet och kostnads-nyttoförhållandet i det nya förslaget om observation av, rapportering om och insamling av uppgifter om EU:s skogar, samt när det gäller uppgifter och information som redan finns eller som saknas, med erkännande av fjärrdata, inbegripet information från satelliter och andra källor, som ett kostnadseffektivt sätt att förbättra kunskapsbasen i samarbete med befintliga och pågående nationella skogsinventeringar. I detta sammanhang bör centrala aspekter som subsidiariteten, kostnader och administrativa bördor beaktas. En EU-omfattande skogsövervakning skulle kunna ge mervärde under förutsättning att en sådan åtgärd stöds av medlemsstaterna och lokala och regionala myndigheter och grundar sig på uppgifter från fältet som samlas in i samband med nationella och regionala skogsinventeringar samt på erfarenheten inom Forest Focus. De nationella strategiska planernas karaktär (frivilliga eller obligatoriska planer), format och exakta syfte bör dessutom definieras tydligt och kostnadseffektiva incitament måste skapas för att skogsägarna ska kunna bidra till insamlingen av uppgifter.

En hållbar skogsförvaltning behöver mer EU-finansiering

66.

Även om en betydande ökning av EU-finansieringen för hållbart skogsbruk och bevarandet av biologisk mångfald kan utläsas i EU:s skogsstrategi rekommenderar kommittén tydliga och realistiska finansiella åtaganden. Med tanke på behovet av att förlita sig på medel som redan har öronmärkts för andra ändamål och tilldelningar (till exempel GJP), bristen på bidrag från andra EU-fonder i en allmän kontext som präglas av brexit, den ekonomiska krisen till följd av covid-19 samt ökad inflation är det tveksamt om den rådande underfinansieringen av skogsbruk och biologisk mångfald i EU kan åtgärdas på kort eller medellång sikt.

67.

Kommissionen bör hjälpa de lokala och regionala myndigheterna att se till att de tillgängliga EU-medlen (Ejflu, Eruf, NextGenerationEU) bättre kan utnyttjas för att främja hållbart skogsbruk genom att de administrativa förfarandena förenklas.

68.

Det bör anslås mer ekonomiska resurser för utbildning, FoU och kunskapsöverföring på europeisk och internationell nivå i syfte att samarbeta, överföra och tillämpa god praxis i fråga om hållbart skogsbruk och skogsbaserade värdekedjor i alla regioner i Europa och i världen.

69.

EU:s nya skogsstrategi bör främja initiativ som skapar plattformar ämnade för interregional samverkan och finansiering kopplat till skogen och den koldioxidsnåla ekonomin.

---

(1)  COM(2013) 659 final.

(2)  COM(2018) 811 final.

(3)  Den europeiska gröna given: https://ec.europa.eu/info/strategy/priorities-2019-2024/european-green-deal_sv.

(4)  COM(2020) 788 final.

(5)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 av den 30 juni 2021 om inrättande av en ram för att uppnå klimatneutralitet och om ändring av förordningarna (EG) nr 401/2009 och (EU) 2018/1999 (europeisk klimatlag) (EUT L 243, 9.7.2021, s. 1).

(6)  COM(2020) 380 final.

(7)  EUT C 152, 6.4.2022, s. 169.

(8)  Rekommendation från medborgarpanelen om klimatförändringar och miljö i konferensen om Europas framtid.

(9)  COM(2018) 673 final och SWD(2018) 431 final.

(10)  COM(2020) 98 final.

(11)  Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 av den 11 december 2018 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor (EUT L 328, 21.12.2018, s. 82).

(12)  COM(2021) 706 final.

(13)  SWD(2021) 325 final.