Interactio – helt på distans – ReK:s 148:e plenarsession, 26.1.2022–27.1.2022

13.7.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/1

Resolution från Europeiska regionkommittén om de lokala och regionala myndigheternas bidrag till konferensen om Europas framtid

(2022/C 270/01)

EUROPEISKA REGIONKOMMITTÉN (ReK) HAR ANTAGIT DENNA RESOLUTION

med beaktande av

—	resolutionen om Europeiska regionkommitténs prioriteringar för 2020–2025 (1),

—	resolutionerna från Europeiska regionkommittén om konferensen om Europas framtid av den 12 februari 2020 (2) och den 7 maj 2021 (3),

—	resolutionen från Europeiska regionkommittén om Europeiska kommissionens arbetsprogram för 2022 av den 2 december 2021 (4),

—	rapporten från Europeiska regionkommitténs högnivågrupp för europeisk demokrati,

och av följande skäl:

a.	Eftersom EU består av 27 medlemsstater, 280 regioner och nästan 90 000 kommuner, måste principen ”förenade i mångfalden” vara vägledande för EU:s funktionssätt.

Medborgarna och deras regionala och lokala delegater i konferensen om Europas framtid förväntar sig konkreta resultat som förbättrar EU-institutionernas funktionssätt och leder till en reformerad EU-styrning med fokus på närhet och deltagande, i syfte att öka människors förtroende för EU och dess demokratiska legitimitet.

c.	Att en stark delegation av regionala och lokala politiska företrädare ingår i konferensens plenarförsamling har bidragit till att föra debatterna nära det som intresserar medborgarna, i syfte att ge konferensens framtida resultat en territoriell dimension.

d.	De viktigaste förslagen från de lokala och regionala delegaterna i konferensen har i allmänhet vunnit gehör i konferensens plenarförsamling och arbetsgrupper, vid de politiska grupperingarnas förmöten och på den flerspråkiga digitala plattformen.

Europeisk demokrati

Demokrati är ett grundläggande EU-värde som stöds av rättsstatsprincipen och kommer till uttryck genom medborgarnas förtroende för valen på europeisk, nationell, regional och lokal nivå. Demokratierna på europeisk, nationell, lokal och regional nivå bygger på regionala parlament och regionregeringar, fullmäktigeförsamlingar och borgmästare som legitimeras genom val och kompletterar varandra till fullo och är ömsesidigt förstärkande. Demokratin bör respekteras som ett universellt värde i hela EU.

För att tillgodose medborgarnas ökande krav på att ta itu med det demokratiska underskottet måste EU främja en modell med ”den europeiska demokratins hus” som bygger på en tredimensionell legitimitet – europeisk, nationell, regional och lokal – som motsvarar medborgarnas röst på varje nivå. Regionala parlament med lagstiftningsbefogenheter har därvid en särskild roll i egenskap av förbindelselänk mellan medborgarna och den överstatliga nivån.

Kommittén är övertygad om att den representativa demokratin och deltagandedemokratin i Europa bör komplettera varandra för att se till att demokratin ger resultat för medborgarna på de platser där de lever.

ReK konstaterar att demokratin syftar till att alla ska delta och att legitimiteten i EU framför allt växer fram ur upplevd subsidiaritet. Ett medborgarnas Europa har därför en ljus framtid. Här är de lokala och regionala företrädarnas aktiva medverkan på EU-nivå av särskild betydelse.

ReK framhåller behovet av ökat deltagande och engagemang från medborgarnas sida i EU:s politik genom en starkare folkvald representation på alla styresnivåer, och anser att detta kommer att bidra till det offentliga rummets europeisering. Europaparlamentet, kommissionen och rådet uppmanas att främja den representativa demokratin genom att öka anslagen till de politiska partierna, grupperna och stiftelserna på EU-nivå, inbegripet dem som företräder den nationella, regionala och lokala nivån.

Det finns utrymme för att bättre utnyttja den befintliga fördragsramen genom bättre synergier mellan de olika styresnivåerna. Fördragsändringar bör dock inte uteslutas om de är vederbörligen motiverade.

Man bör bygga vidare på erfarenheterna från konferensen för att utveckla en permanent och platsbaserad dialog med medborgarna som en deltagandemekanism som skulle förbättra EU:s kontakt med verkligheten på lokal, provinsiell, regional och nationell nivå. Denna permanenta dialog med medborgarna skulle visa sitt mervärde i samband med val på europeisk, nationell och regional/provinsiell/lokal nivå. I detta sammanhang är det särskilt värt att nämna det arbete som utförs av centrumen inom kommissionens Europa direkt-nätverk och deras värdstrukturer, som på ett dynamiskt sätt uppmuntrar spridningen av europeiska värden och debatten om det europeiska projektet. På samma sätt bör lokala och regionala myndigheter främja permanenta forum för europeisk dialog och debatt med olika aktörer i sin region, för att föra det europeiska projektet närmare medborgarna.

ReK uppmanar till institutionalisering av nya former av medborgardeltagande på EU-nivå genom medborgardialoger på specifika teman med slumpvis utvalda medborgare.

Regionerna, provinserna och städerna i EU har konkret kunskap om medborgarnas deltagande och har anordnat merparten av de nästan 5 000 medborgardialoger och evenemang som hållits inom ramen för konferensen. ReK upprepar sin beredvillighet att fortsätta att anordna lokala dialoger som syftar till att minska klyftan mellan EU-institutionerna och medborgarna genom engagemang på lokal, provinsiell och regional nivå.

Aktiv subsidiaritet och proportionalitet i EU:s beslutsprocess

10.

Principerna om flernivåstyre och partnerskap bör utvidgas och införlivas i lagstiftnings- och regleringsbestämmelserna för all EU-politik med regionala eller lokala konsekvenser. ReK upprepar att principerna om flernivåstyre och partnerskap bör kodifieras även utanför de europeiska struktur- och investeringsfonderna i en interinstitutionell uppförandekod, och att de bör inkluderas i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning.

11.

Som ett nytt och vitalt instrument för att hantera högaktuella samhällsutmaningar är EU-uppdragen ett verkligt test av EU:s inverkan och trovärdighet. De måste åtnjuta omfattande legitimitet och acceptans. Som kommissionen har framhållit spelar städerna och regionerna, med alla sina berörda parter och invånare, en avgörande roll för att EU-uppdragens ambitiösa mål ska kunna nås. I EU-uppdragen bör man fastställa tydliga färdplaner och skapa en helhetsinriktad ny strategi för flernivåstyre och metoder för experiment, prototyputveckling, övervakning och uppskalning av verksamheten på alla styresnivåer.

12.

Principen om aktiv subsidiaritet bör stärkas genom ändringar av protokoll nr 2 till Lissabonfördraget om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna. Genom dessa ändringar bör man förlänga tidsfristen för granskning av subsidiariteten inom ramen för mekanismen för tidig varning till tolv veckor, införa systematisk användning av den ”subsidiaritetsmall” som ReK tagit fram och införa ett ”förfarande med grönt kort” som ger ett betydande antal nationella eller regionala parlament möjlighet att föreslå EU-lagstiftning.

13.

Kommittén föreslår att konsekvensbedömningarna ska omfatta en territoriell dimension och att proportionalitetsprincipen ska tillmätas samma betydelse som subsidiaritetsprincipen ur rättsligt hänseende.

14.

ReK bör gradvis uppgraderas från ett rådgivande organ till ett medbeslutande EU-organ på viktiga politikområden med territoriell inverkan.

15.

Betydelsen av de initiativ som sjösatts av Europeiska regionkommittén i fråga om subsidiaritet och bättre EU-lagstiftning bör lyftas fram: inte bara med avseende på nätverket för övervakning av subsidiaritetsprincipen utan också de regionala naven (RegHub), som får en allt större roll och är mycket användbara för kommissionen.

16.

Kommittén påpekar att ReK speglar en dimension av EU-politiken som de andra EU-organen inte kan spegla och att ReK:s regionala och lokala perspektiv därför tillför ett oumbärligt bidrag till politikens utformning och legitimitet i EU.

17.

Det är mycket viktigt att ReK inriktar sitt arbete på politik med territoriell inverkan, och således främst på frågor där de lokala och regionala myndigheterna antingen deltar i genomförandet eller påverkas i betydande grad.

18.

Europaparlamentet, kommissionen och rådet bör åläggas att diskutera ReK-yttranden som antagits i ärenden där det är obligatoriskt att höra kommittén och att anföra motiverade skäl om dessa yttranden inte beaktas.

19.

Kommittén bör ges tillträde till trepartsmöten och tillhörande dokument, förutsatt att den har avgett ett yttrande om förslaget i fråga i enlighet med artikel 307 i EUF-fördraget. ReK bör ges möjlighet att föreslå kompromisser för medlagstiftarna, vilket kommer att ge dem möjlighet att få värdefulla synpunkter beträffande det faktiska genomförandet på fältet.

20.

ReK efterlyser bättre interinstitutionella synergier, t.ex. genom att kommittén görs delaktig i arbetet i Europaparlamentets och rådets strukturer (såsom utskott, kommittéer och arbetsgrupper) och i kommittéförfarandet.

21.

Kommittén påminner om att 70 % av lagstiftningen genomförs på regional och lokal nivå, och vill bli rådfrågad i EU:s årliga och fleråriga planerings-, dagordnings- och prioriteringsprocesser, såsom dem som föreskrivs i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning. Vi påminner i detta sammanhang om RegHub-nätverkets mervärde och efterlyser en förstärkning av det.

22.

Kommittén är övertygad om att om man tar större hänsyn till de lokala och regionala myndigheternas särskilda erfarenheter i samband med genomförandet av EU-regelverket så kommer det att leda till en bättre lagstiftning i EU.

23.

I alla ändringar av den europeiska vallagen, inbegripet ett eventuellt införande av nationsövergripande listor, måste man respektera principen om territoriell representation samt säkerställa kopplingen till de lokala och regionala dimensionerna av EU:s politik och Europaparlamentsledamöternas närhet till medborgarna.

Europeiska värden och rättsstatsprincipen

24.

De lokala och regionala myndigheterna har en viktig roll att spela när det gäller att stärka rättsstatsprincipen. ReK fördömer därför varje försök till att attackera rättsstatsprincipen, utnyttja rättssystemet och underminera EU:s värden och rättigheter samt EU-rättens företräde framför nationell rätt, och understryker att de lokala och regionala myndigheterna måste delta i övervakningen av rättsstatsprincipen och bedömningen av denna på grundval av de kriterier som utarbetats av Venedigkommissionen.

25.

ReK efterlyser på nytt en förstärkning av EU:s och medlemsstaternas auktoritet, av de offentliga rättsstatliga institutionernas trovärdighet och av de regionala myndigheterna som demokratiinkubatorer.

26.

Överträdelser av rättsstatsprincipen måste leda till inställda betalningar eller finansiella korrigeringar, och i händelse av sådana åtgärder bör de mottagare av EU-medel, inklusive lokala och regionala myndigheter, som inte har gjort sig skyldiga till överträdelserna mot rättsstatsprincipen fortsätta att få ekonomiskt stöd från den berörda medlemsstaten.

27.

Covid-19-krisen har förvärrat de befintliga skillnaderna i de europeiska regionerna. Därför uppmanas konferensens strukturer att stärka den europeiska solidariteten och erkänna sammanhållning som ett grundläggande europeiskt värde.

28.

ReK föreslår att man inrättar ett Erasmusprogram för lokala och regionala politiker för att bidra till att utveckla deras kunskaper om EU, öka utnyttjandet av medlen och förbättra kvaliteten på genomförandet av politiken.

Ungdomar, utbildning och kultur

29.

Konferensen om Europas framtid bör användas för att driva på insatserna för att uppnå en jämlikhetsunion och på ett ändamålsenligt sätt ta itu med alla former av diskriminering. Det är viktigt att på ett bättre sätt se till att jämställdhetsprinciper integreras i all EU-lagstiftning och att könsspecifika konsekvensbedömningar införs för varje nytt förslag till EU-lagstiftning.

30.

Konferensen om Europas framtid bör ta fram förslag till hållbart skydd och främjande av minoriteter i EU, med utgångspunkt i de förslag som läggs fram i det framgångsrika medborgarinitiativet Minority SafePack.

31.

Kommittén understryker behovet av att ta itu med hotet från desinformation i Europa och efterlyser en EU-omfattande läroplan för medborgarutbildning, främjande av europeiska demokratiska värden, kritiskt tänkande, digital kompetens och mediekompetens, som ska utvecklas och införas i partnerskap med de lokala och regionala myndigheterna.

32.

ReK efterlyser kraftfulla åtgärder på EU-nivå för att minska de regionala skillnaderna inom utbildning, särskilt i avlägset belägna områden, gränsöverskridande områden, landsbygdsområden och fattiga stadsområden. EU bör stödja nationella och regionala insatser för att framtidssäkra utbildningen genom att ta fram nya undervisningsverktyg, såsom alleuropeiska flerspråkiga digitala plattformar för en bred spridning av lärostoff.

33.

ReK betonar vikten av att fortsätta utöka programmet Erasmus+ mottagare, möjligheter och medel. Detta program är EU:s viktigaste instrument för att skapa europeiskt medvetande. Man bör framför allt öka dess resurser och möjligheter på skolområdet jämfört med de nuvarande, och samma sak bör göras i fråga om offentlig förvaltning för att i detta sammanhang göra det till ett program för utbyte av bästa praxis som är mer omfattande än det Erasmus-program för offentlig förvaltning som finns i dag.

34.

Att bekämpa ungdomsarbetslösheten samt ungdoms- och barnfattigdomen bör bli en prioritering i alla europeiska regioner, städer och landsbygdsområden.

35.

Allmän tillgång till kultur och idrottsaktiviteter är nyckeln till ekonomisk och social utveckling och till att öka det totala antalet människor, särskilt ungdomar, som deltar i sådana aktiviteter, vilket skulle göra det lättare att främja gemensamma europeiska värden.

Klimat, miljö och resiliens

36.

Regionerna och städerna spelar en avgörande roll i genomförandet av de flesta begränsnings- och anpassningsåtgärderna, i insatserna mot klimatkatastrofer samt i säkerställandet av lokalsamhällenas aktiva engagemang i den gröna omställningen. Vi efterlyser därför ett tydligt institutionellt deltagande av lokala och regionala myndigheter i utformningen och genomförandet av klimat-, energi- och miljöpolitiken, direkt tillgång till EU-medel, en begränsning av de byråkratiska bördorna till det allra nödvändigaste samt samordnade program på alla styresnivåer och i synnerhet med hänsyn till investeringsplanerna till stöd för den europeiska gröna given och återhämtnings- och resiliensplanerna. Direktfinansiering är en förutsättning för att städerna och regionerna ska bli redo att omfamna de ambitiösa mål som förhandlas fram inom ramen för 55 %-paketet.

37.

Kommittén framhåller den europeiska gröna givens territoriella dimension och samspelet med den digitala omvandlingen och socialpolitiken. I övervakningen av klimatåtgärderna i återhämtnings- och resiliensplanerna bör de lokala gröna givarna beaktas. Vi föreslår en europeisk regional resultattavla med tydliga, riktade och användarvänliga indikatorer för att mäta och övervaka den europeiska gröna givens effekter på Nuts 2-regionnivå.

38.

ReK efterlyser på nytt att man systematiskt organiserar plattformar och dialoger på flera nivåer för att åstadkomma ett strukturerat och inkluderande deltagande av lokala och regionala myndigheter i planeringen och genomförandet av initiativen inom den gröna given, vilket också kommer att bidra till resilienta lokalsamhällen. För att den gröna given ska kunna bli framgångsrik krävs en snabb process för omvandling mot förnybara energisystem, inklusive teknik, samt en anpassning av tillhörande infrastruktur.

39.

ReK understryker de lokala och regionala myndigheternas växande roll på global och europeisk nivå när det gäller att säkerställa en rättvis klimatomställning. I Parisavtalet och Edinburghförklaringen om den globala ramen för biologisk mångfald efter 2020 erkänns betydelsen av flernivåstyre för att uppnå klimatneutralitet, biologisk mångfald och hållbar utveckling, i enlighet med FN:s hållbarhetsmål. Vi upprepar vårt stöd för ett system med regionalt och lokalt fastställda bidrag för att formellt erkänna, övervaka och uppmuntra minskade växthusgasutsläpp.

40.

Man bör ägna uppmärksamhet år den hållbara omvandlingen av transportsektorn, som måste vara rättvis och rimlig, för att se till att ingen region hamnar på efterkälken och att hållbar mobilitet som drivs med alternativa bränslen är ekonomiskt överkomlig och tillgänglig för alla medborgare i alla regioner. Kommittén föreslår en mekanism för en rättvis omställning för regioner som är beroende av bilindustrin i syfte att hantera förändringarna i sektorn, med tanke på att bilindustrin (som tillhandahåller direkta och indirekta arbetstillfällen till 13,8 miljoner européer, vilket motsvarar 6,1 % av den totala sysselsättningen i EU) genomgår en genomgripande omvandling på vägen mot utsläppsfria fordon, med enorma konsekvenser för den regionala tillväxten och sysselsättningen.

Hälsounionen

41.

ReK upprepar sitt åtagande att verka för skapandet av en fullfjädrad europeisk hälsounion med respekt för subsidiaritetsprincipen och de rättsliga befogenheterna på hälsoområdet. Vi efterlyser en tydligare roll för de regionala myndigheterna – inte minst regioner med lagstiftningsbefogenheter på hälsoområdet – och för de lokala myndigheterna i EU:s framtida myndighet för beredskap och insatser vid hälsokriser, vid sidan av de nationella myndigheterna och EU-institutionerna.

42.

Kommittén stöder tillgången till e-hälsa för alla EU-medborgare. ReK efterlyser en fördjupning av EU:s befogenheter på hälsoområdet, bl.a. genom fördragsändringar, särskilt för att ge kommissionen befogenhet att formellt erkänna ett hot mot folkhälsan på unionsnivå. Vi stöder uppmaningen om att stärka hälsoskyddet och EU:s tillverkningskapacitet samt öka samarbetet på läkemedelsområdet.

43.

Vi uppmuntrar utvecklingen av gränsöverskridande hälso- och sjukvårdssamarbete, inbegripet långsiktig EU-finansiering och fri gränspassage för personal som arbetar inom räddningstjänst och hälso- och sjukvård samt för deras fordon. De byråkratiska hinder som alltjämt kvarstår i samband med gränsöverskridande hälso- och sjukvårdstjänster och räddningstjänster bör på kort sikt och på ett obyråkratiskt sätt undanröjas för medborgarnas bästa.

Ekonomi, social rättvisa och sysselsättning

44.

Kommittén är övertygad om att konferensen om Europas framtid skapar en verklig dynamik för att den europeiska pelaren för sociala rättigheter ska bli det nya sociala regelverket, vilket skulle underlätta omställningen till en hållbar ekonomi och tillgången till arbetstillfällen, samtidigt som den sociala sammanhållningen stärks.

45.

ReK efterlyser en översyn av den europeiska ekonomiska styrningen, som bättre måste stödja offentliga, långsiktiga och hållbara investeringar av hög kvalitet på alla styresnivåer genom reviderade budgetregler samt förbättra den demokratiska ansvarsskyldigheten och effektiviteten genom att de lokala och regionala myndigheterna involveras bättre i den europeiska planeringsterminen via en partnerskapsbaserad uppförandekod. Kommittén upprepar sin positiva inställning till att överge ordningen med enhälliga beslut i beskattningsfrågor och vill därmed göra det möjligt för EU att fatta nödvändiga beslut med kvalificerad majoritet, som på andra åtgärdsområden.

46.

Man bör använda tillgängliga medel för återhämtningen och för den gröna och den digitala omställningen för att underlätta övergångar på arbetsmarknaden, omskolning och kompetenshöjning, samtidigt som man säkerställer samma skyddsnivå för personer som arbetar för digitala plattformar eller i gigekonomin som för dem som arbetar i ekonomin utanför nätet.

47.

Kommittén understryker den roll som innovation spelar för att utveckla en starkare ekonomi och säkerställa både konkurrenskraftig och hållbar tillväxt. Europeisk innovation förutsätter investeringar i nödvändig kapacitet (forskningsinfrastruktur, bredbandsnät, superdatorer, artificiell intelligens och öppna dataset) och måste locka till sig forskare och specialister i alla europeiska territorier.

Den digitala omvandlingen

48.

Den digitala omvandlingen måste säkerställa ett fullständigt utnyttjande av tekniken, till gagn för alla delar av samhället, inom ramen för ett etiskt ramverk som respekterar medborgarnas rättigheter, särskilt i användningen av omvälvande teknik, och artificiell intelligens i synnerhet, samtidigt som man överbryggar den digitala klyftan och ser till att digital kompetens och konnektivitet blir verklighet i alla delar av Europa.

49.

Kommittén betonar behovet av datasäkerhet, interoperabilitet och lagring, och ser fram emot kommissionens förslag till en europeisk rättsakt om resiliens i fråga om cybersäkerhet. I syfte att säkerställa tillgången till digitala tjänster och digital information, inbegripet ett effektivt tillhandahållande av offentliga tjänster, är det nödvändigt att investera i säker infrastruktur med hög kapacitet för att ge både enskilda personer och organisationer tillgång till internet.

50.

Digital omvandling förutsätter en långsiktig vision för utbildning, forskning och utbyte i digitala frågor, där EU måste vara en innovatör och ledare när det gäller att upptäcka ny digital teknik och nya digitala tjänster och måste fastställa lämpliga och samstämmiga digitala standarder.

51.

Diskussionen om Europas framtid måste därför inbegripa ”digital sammanhållning” som en viktig ytterligare dimension av det traditionella begreppet ekonomisk, social och territoriell sammanhållning, som fastställs i EU-fördraget.

52.

Kommittén efterlyser omedelbara åtgärder för att ta itu med de digitala klyftorna mellan EU:s medlemsstater och mellan stads- och landsbygdsområden när det gäller konnektivitet och digital infrastruktur, digital kompetens samt tillgång till och användning av e-förvaltningstjänster. Vi efterlyser därför ett ”digitalt gränsöverskridande tjänstekort” i EU för att förenkla tillgången till offentliga tjänster och räddningstjänster för medborgare och företag i gränsöverskridande regioner.

Migration

53.

Kommittén efterlyser en europeisk strategi för att ta itu med de bakomliggande orsakerna till migration som en företeelse som drivs av global instabilitet och konflikter, statsinstabilitet och klimatmigration. Vi uppmanar till en effektiv kapacitetsuppbyggnad för att stärka en effektiv och ändamålsenlig migrationshantering på alla styresnivåer.

54.

ReK noterar medborgarnas och delegaternas erkännande av den avgörande roll som lokala och regionala myndigheter spelar när det gäller att integrera och inkludera migranter och flyktingar i särskilt utsatta områden. Därför bör de lokala och regionala myndigheterna göras delaktiga i utformningen av integrationspolitiken. Vi efterlyser en mer flexibel uppsättning politiska verktyg som ger de lokala och regionala myndigheterna möjlighet att styra integrationen och mäta hur framgångsrik politiken för integration och delaktighet är på regional och lokal nivå, och uppmanar till att man tillvaratar den stora potential till solidaritet som finns hos volontärer i våra kommuner och regioner i ett frivilligt koncept för mottagningskapacitet, som integreras i en övergripande och långsiktig migrationspolitik.

55.

ReK rekommenderar att man inför metoder som bidrar till att sprida hållbara modeller för mottagande och integration, såsom lokala sponsorprogram.

Resultat och uppföljning av konferensen om Europas framtid

56.

Konferensen om Europas framtid utgör en utgångspunkt för en demokratisk process som ger full egenmakt på europeisk, nationell, regional och lokal nivå. Kommittén upprepar att det behövs en kontinuerlig, verkligt inkluderande, transparent, decentraliserad samt geografiskt och politiskt balanserad debatt om Europeiska unionens framtid. Konferensen bör vara förutsättningslös, inbegripet i fråga om reformer av politik och institutioner, och bana väg för varaktiga reformer som sträcker sig bortom konferensens slutdatum.

57.

ReK bekräftar sitt fulla åtagande att bidra till uppföljningen av konferensen genom att omvandla politiska initiativ och förslag till åtgärder som uppfyller medborgarnas förväntningar. Kommittén påpekar att konferensens framgång även är avhängig av att medborgarnas rekommendationer i slutändan återspeglas konkret i resultaten. Om deras rekommendationer inte antas eller antas endast i modifierad form bör anledningarna till det förklaras på ett transparent och begripligt sätt.

58.

När uppföljningsåtgärder, såsom nya lagstiftningsförslag för att genomföra konferensens resultat, ska initieras måste befogenhetsfördelningen och i synnerhet principerna om subsidiaritet och proportionalitet enligt fördragen iakttas.

59.

Europeiska regionkommittén ger sin ordförande i uppdrag att översända denna resolution till ordförandeskapet för konferensen om Europas framtid, Europaparlamentet, de franska, tjeckiska och svenska ordförandeskapen för Europeiska unionens råd samt Europeiska rådets och Europeiska kommissionens ordförande.

60.

ReK förespråkar att konferensens löptid, som ursprungligen sattes till två år för att gynna en lämplig och omfattande diskussion kring medborgarnas idéer och förslag, med början den 9 maj 2021, ska tillvaratas fullt ut. Under våren 2022 bör till att börja med endast en lägesrapport läggas fram.

Bryssel den 27 januari 2022.

Apostolos TZITZIKOSTAS

Europeiska regionkommitténs ordförande

(1) EUT C 324, 1.10.2020, s. 8.

(2) EUT C 141, 29.4.2020, s. 5.

(3) EUT C 300, 27.7.2021, s. 1.

(4) EUT C 97, 28.2.2022, s. 1.

Interactio – helt på distans – ReK:s 148:e plenarsession, 26.1.2022–27.1.2022

13.7.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/8

Yttrande från Europeiska regionkommittén – EU:s strategiska ram för arbetsmiljö 2021–2027

(2022/C 270/02)

Föredragande:

Sergio CACI (IT–EPP), borgmästare, Montalto di Castro

Referensdokument:

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – EU:s strategiska ram för arbetsmiljö 2021–2027 – Hälsa och säkerhet på arbetsplatsen i ett föränderligt arbetsliv

COM(2021) 323 final

POLITISKA REKOMMENDATIONER

EUROPEISKA REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Europeiska regionkommittén (ReK) välkomnar EU:s strategiska ram för arbetsmiljö 2021–2027 (nedan kallad ”EU:s nya strategiska ram”), som syftar till att skydda arbetstagares hälsa och minska antalet arbetsrelaterade dödsfall senast 2030 (den s.k. nollvisionen), samtidigt som man säkerställer en säkrare arbetsmiljö som motsvarar de nya behov som uppstått framför allt, men inte bara, till följd av covid-19-pandemin. Kommittén anser i linje med detta att en strategi, och inte en strategisk ram, skulle sända en starkare politisk signal när det gäller de planerade målen och de åtgärder som föreslås för att uppnå dem.

Kommittén är övertygad om att EU:s politiska ram för arbetsmiljö hittills har lett till stora förbättringar när det gäller att höja arbetsmiljöstandarderna i hela EU. Tillsammans med nollvisionen understryker ramen att EU:s ambitioner går i rätt riktning, samtidigt som alla kategorier av arbetstagare måste inkluderas i högre grad, något som ännu inte har skett i det aktuella förslaget.

ReK betonar att EU måste tillhandahålla en enhetlig strategisk inriktning på detta område. Detta behov har tydligt påvisats både i studierna och i de senaste årtiondenas praktiska resultat. Den viktigaste aspekten i arbetsmiljölagstiftningen är att de åtgärder som EU och medlemsstaterna vidtar tillsammans med andra aktörer (t.ex. arbetsmarknadens parter och olika intressenter på olika förvaltningsnivåer) kan ha en positiv och direkt inverkan på arbetslivet i såväl ett hälso- som ett säkerhetsperspektiv.

Kommittén ställer sig tveklöst bakom de tre övergripande mål för den strategiska ramen som kommissionen fastställt i samband med utarbetandet av EU:s strategi för de kommande fem åren, nämligen att förutse och hantera förändringar i arbetslivet efter pandemin under de digitala, gröna och demografiska omställningarna, förbättra förebyggandet av arbetsolyckor och arbetssjukdomar och slutligen öka beredskapen för eventuella framtida hälsokriser.

ReK välkomnar att kommissionen för att uppnå sina mål har för avsikt att se över arbetsplatsdirektivet och bildskärmsdirektivet, uppdatera EU:s regler om farliga kemikalier för att bekämpa cancer, reproduktiva sjukdomar och luftvägssjukdomar samt uppdatera de skyddande gränsvärdena för asbest och bly.

Kommissionen rekommenderas också att snarast möjligt utarbeta och genomföra ett initiativ i samarbete med arbetsmarknadens parter på EU-nivå för psykisk hälsa på arbetet, som bedömer framväxande problem på detta område. Initiativet bör kunna användas som inspirationskälla i/på de enskilda medlemsstaterna/sektorerna/arbetsplatserna efter behov.

När det gäller de båda ovanstående punkterna är kommittén fast övertygad om att de bör gälla alla kategorier av arbetstagare, även dem som för närvarande inte omfattas av den strategiska ramen.

Kommittén erinrar om den utmaning som den åldrande arbetskraften innebär på arbetsmiljöområdet. Det är nödvändigt att respektera principen om arbetsplatser anpassade till människorna så att man kan göra framsteg mot ett inkluderande arbetsliv för arbetstagare i alla åldrar.

ReK ser positivt på att kommissionen, genom att dra lärdom av covid-19-pandemin, har för avsikt att ta fram förfaranden och riktlinjer för nödsituationer för snabb tillämpning, genomförande och övervakning av åtgärder vid eventuella framtida hälsokriser, i nära samarbete med folkhälsoaktörer.

10.

Vi beklagar att alla medlemsstater hittills visserligen åtminstone delvis har införlivat ordalydelsen och andan i EU:s strategiska ram i sina nationella system, men att ingen av dem faktiskt följer den i sin helhet. Detta beror på att vissa länder inte har sett över och uppdaterat sina nationella arbetsmiljöstrategier för att fullt ut anpassa dem till EU:s strategiska ram för 2014–2020 på grund av dålig tidsplanering eller ett bristfälligt genomförande av de viktigaste målen, såsom EU-Osha lyft fram, t.ex. med avseende på en åldrande arbetskraft, förenklade förfaranden samt en effektivare och snabbare tillämpning av lagstiftningen.

Arbetsmiljö och förebyggande kultur

11.

Antalet olycksfall i arbetet har minskat under de senaste fyrtio åren tack vare tre faktorer: vetenskapliga och tekniska förbättringar, arbetsmiljölagstiftning samt ledningssystem för arbetsmiljö. De europeiska och nationella lagstiftarna måste därför – i samarbete med arbetsmarknadens parter och under hela cykeln av utarbetande, antagande och genomförande av strategin – utgå från en stabil förebyggande kultur som den främsta metoden för att bl.a. uppnå nollvisionen, i arbetstagarnas och företagens gemensamma intresse. Kommittén betonar vikten av social dialog och av deltagande och samarbete från alla berörda parters sida – regeringar och myndigheter på europeisk, nationell, regional och lokal nivå, arbetsgivare och arbetstagare – i de förebyggande politiska åtgärderna.

12.

Kommittén hänvisar till en studie från International Social Security Association (ISSA) (1) som visar att investeringar i en bra arbetsmiljöstrategi och riskförebyggande på arbetsplatsen kan ge en avkastning för företagen på 2,2 euro för varje euro som läggs per arbetstagare och år. Man får inte heller glömma den oerhörda förlusten av arbetstid, den minskade moralen på arbetsplatsen och den därav följande inverkan på företagens produktivitet och konkurrenskraft.

13.

ReK håller med kommissionen om att bristande efterlevnad av principerna om förebyggande också leder till dålig publicitet för företag som drabbats av olycksfall i arbetet, vilket får allvarliga konsekvenser för deras rykte och de anställdas utsikter till arbete.

14.

ReK rekommenderar att arbetsgivare införlivar förebyggandet av arbetsrelaterade risker i företagens verksamhet genom interna förvaltningsmodeller, särskilt utsedda arbetstagare och egna förebyggandetjänster, samt att man främjar utbildning med inriktning på förebyggande bland arbetstagarna.

Arbetsmiljön och den gröna, den digitala och den demografiska omställningen

15.

Den tekniska utvecklingen förändrar arbetsplatsen ständigt. Det är därför positivt att EU lägger fram förslag som håller jämna steg med tekniken på arbetsplatsen, i enlighet med kommissionens första mål i EU:s nya strategiska ram.

16.

Förslaget om att fastställa harmoniserade regler för artificiell intelligens (AI) är välkommet men bör även ta itu med de problem som kan uppstå med avseende på en hälsosam och säker arbetsplats.

17.

Vi instämmer i de synpunkter på vitboken om AI (2) enligt vilka arbetstagare och arbetsgivare kommer att påverkas direkt av utformningen och användningen av AI-system på arbetsplatsen, och att arbetsmarknadsparternas deltagande kommer att vara avgörande för att säkerställa en människocentrerad strategi för AI på arbetsplatsen.

18.

Kommittén framhåller i detta avseende på nytt relevansen för arbetsmiljöfrågan av det som står i dess yttrande ”Vitbok om artificiell intelligens – en EU-strategi för spetskompetens och förtroende” (3), där användningen av AI-teknik anses vara mycket relevant även när det gäller arbetsvillkor och arbetstagarnas välbefinnande. ReK ansluter sig i detta sammanhang till de europeiska arbetsmarknadsparternas krav på uppgiftsminimering och öppenhet tillsammans med tydliga regler om behandlingen av personuppgifter för att begränsa risken för inkräktande övervakning och missbruk av personuppgifter, i syfte att säkerställa respekten för människans värdighet.

19.

Vi upprepar också att det är mycket viktigt att ”göra det möjligt för arbetstagarrepresentanter att ta upp frågor som rör uppgifter, samtycke, integritetsskydd och övervakning, och att koppla insamlingen av uppgifter till ett konkret och tydligt syfte och säkerställa öppenhet när AI system används i personalförfaranden” (4).

20.

Kommittén uppmärksammar den utmaning som de demografiska förändringarna innebär när det gäller arbetsmiljön. Det behövs en politik som främjar hanteringen av åldersfrågan inom företag och organisationer, samt innovativa processer för att anpassa arbetstillfällena till denna verklighet, med beaktande av att det finns olika åldersgrupper och att de äldsta arbetstagarna inte utgör en homogen grupp.

Strategins regionala och lokala betydelse

21.

EU:s strategiska ram för 2021–2027 – och dess nollvision – kommer att kräva att de lokala och regionala myndigheterna tar itu med problemen och genomför ramens mål direkt ”på fältet”. Detta bör göras genom övervakning, utbildning, skapande av en kultur av förebyggande och arbetstagarskydd, samarbete genom utbyte av erfarenheter och god praxis, ytterligare kartläggning av problemen samt utvärdering – följd av återkoppling – av de bästa lösningarna på dem.

22.

Regionerna och städerna kan spela en viktig roll när det gäller att uppnå strategins ambitiösa mål genom att övervaka genomförandet av arbetsmiljölagstiftningen och förvaltningen av arbetsmiljömålen.

23.

Regionerna och städerna bör fortsätta att uppmuntra och tillhandahålla ut- och fortbildning för arbetsmiljöinspektörer, arbetsgivare och arbetstagare så att de kan anpassa sig till de betydande sysselsättningsrelaterade förändringar som orsakas av den gröna och den digitala omställningen, men också av de nya villkoren till följd av covid-19-pandemin och den allt äldre arbetskraften.

24.

Samarbete – så nära som möjligt – mellan regionala och lokala myndigheter och EU och berörda nationella myndigheter, men även med andra städer och regioner, samt utbyte av erfarenheter och god praxis, kommer att främja framsteg på arbetsmiljöområdet och bidra till en förebyggande kultur.

25.

ReK betonar vikten av forskning samt utbyte av kunskap och bästa praxis på europeisk, nationell, regional och lokal nivå för att främja upptäckten, bedömningen och förebyggandet av nya risker, på grundval av samarbete mellan offentliga myndigheter vid utarbetandet av avancerad politik på detta område.

26.

Ett lämpligt deltagande av regioner och städer är nödvändigt för att vidareutveckla arbetsmiljöstrategin. Det är därför mycket viktigt att de medverkar konkret i bedömningen av arbetsplatsen med avseende på arbetsmiljö. De bör också kunna ge återkoppling till EU för att hjälpa EU att skapa en tydlig bild av situationen på fältet i syfte att kunna korrigera den rådande situationen under arbetets gång och bidra till fastställandet av nästa strategi för perioden efter 2030.

27.

I detta syfte uppmanas kommissionen att skapa ett särskilt digitalt verktyg (t.ex. en portal) som regioner och städer kan använda sig av när de anser det lämpligt eller nödvändigt att ge EU-lagstiftaren uppgifter om arbetsmiljö, som ett komplement till EU-Oshas europeiska företagsundersökning av nya och framväxande risker (Esener).

Avslutande politiska rekommendationer

28.

Kommittén är övertygad om att de lokala och regionala myndigheterna, i egenskap av arbetsgivare, bör föregå med gott exempel när det gäller att fullständigt genomföra de åtgärder som föreslås i den strategiska ramen.

29.

Kommittén upprepar sin övertygelse att ”offentlig upphandling […] kan bidra till att förhindra miljödumpning och social dumpning genom att kvalitativa, miljömässiga och/eller sociala aspekter inkluderas i tilldelningskriterierna” (5). ReK uppmanar därför de lokala och regionala myndigheterna att när de tilldelar offentliga kontrakt ägna särskild uppmärksamhet åt de arbetsförhållanden, däribland arbetsmiljö, som uppdragstagarna och deras underleverantörskedjor erbjuder.

30.

Kommittén välkomnar nollvisionen och dess mål om noll arbetsrelaterade dödsfall senast 2030. Det är viktigt att det förebyggande arbetsmiljöarbetet gällande arbetsolyckor och arbetssjukdomar stärks även fortsättningsvis. Nollvisionen bör dock inte begränsas till enbart dödsfall, utan även omfatta arbetsolyckor och arbetssjukdomar samt förebyggande och undanröjande av risker i enlighet med principerna i ramdirektivet (6).

31.

ReK vill påminna om att arbete i sig är en starkt hälsofrämjande faktor. För att göra arbetsmiljöstrategin så effektiv som möjligt är det viktigt att inta en helhetssyn där man beaktar kopplingen mellan god arbetsmiljö, psykisk och fysisk hälsa, effektivitet, kvalitet och verksamhetsnytta. I detta hänseende betonar kommittén fördelarna med hälsofrämjande insatser på arbetsplatserna och främjandet av en säker och sund livsstil som bland annat omfattar aspekter såsom kosthållning och fysisk aktivitet.

32.

ReK uttrycker sitt stöd för den strategiska referensramen om våld, trakasserier och diskriminering på arbetsplatsen, och välkomnar den uppmärksamhet som ägnas jämställdhetsperspektivet. Vi skulle dock föredra att ramen var i linje med ILO:s konvention nr 190 om våld och trakasserier i arbetslivet, som tillhandahåller en heltäckande definition av våld och trakasserier och har ett bredare tillämpningsområde som omfattar arbetstagare och andra personer i arbetslivet (7).

33.

Kommittén upprepar sitt stöd för de fortsatta framstegen och de tre successiva uppdateringarna av direktivet om carcinogener och mutagena ämnen. Vi stöder kommissionens förslag till revidering och komplettering av ämnen och gränsvärden i direktivet, som har tagits fram genom en väl etablerad process och i ett trepartssamarbete (arbetstagar-, arbetsgivar- och regeringsrepresentanter) där samtliga medlemsstater har deltagit. Trepartssamarbetet bedrivs i kommissionens rådgivande kommitté för arbetsmiljöfrågor. Med detta i åtanke ser vi fram emot ett fortsatt arbete med att fastställa bindande evidensbaserade och vetenskapligt uppdaterade yrkeshygieniska gränsvärden som omfattar alla 50 prioriterade carcinogener (jämfört med de nuvarande 27) samt inkludera reproduktionstoxiska ämnen och farliga läkemedel.

34.

ReK stöder inkluderingen av kombinerad exponering för farliga kemikalier och hormonstörande ämnen och en översyn av det bindande yrkeshygieniska gränsvärdet för respirabel kristallin kvarts i avsnittet om exponering för kemikalier i den strategiska ramen för arbetsmiljö.

35.

Kommittén pekar på behovet av att tillhandahålla vägledning beträffande den europeiska ramen för hantering av psykosociala risker som omfattar mer än ett individualistiskt synsätt, som inte kan hantera arbetsorganisationens effekter på den psykiska hälsan. Vi uppmanar i detta avseende kommissionen att fortsätta att samarbeta med medlemsstaterna samt de regionala och lokala myndigheterna om förebyggande av psykosociala risker på arbetsplatsen och utreda behovet av ett meddelande om dessa risker, inför framläggandet av ett direktiv i denna fråga.

36.

Vi förväntar oss att medlemsstaterna efterlever ILO:s rekommendation om en arbetsmiljöinspektör per 10 000 arbetstagare, och betonar även behovet av att ytterligare stärka sanktionsmekanismerna samt yrkesinspektionernas insamling av uppgifter och spridningen av dessa.

37.

Arbetsmiljö bör ingå i rättsakten om artificiell intelligens, eftersom en grundlig bedömning av arbetsorganisationen samt arbetstagarnas fysiska och psykiska hälsa och säkerhet redan ingår i de enskilda medlemsstaternas studier.

38.

Kommittén anser att den strategiska ramen för arbetsmiljö bör omfatta alla i arbetslivet. Kommittén noterar att den strategiska ramen för arbetsmiljö inte gäller egenföretagare (inklusive arbetstagare med atypisk anställning och plattformsarbetare), och menar att EU:s initiativ för att förbättra plattformsarbetarnas arbetsvillkor även skulle kunna innefatta en hänvisning till arbetsmiljö.

39.

Vi betonar därför behovet av en grundlig översyn av denna ram och uppmanar EU-lagstiftaren att höja ambitionsnivån och anta en mer långsiktig vision i detta sammanhang.

40.

Kommittén uppmanar kommissionen att se över arbetsförhållandena för distansarbete, som omfattar fysisk och psykisk hälsa samt säkerhet. Det bör göras tillsammans med de europeiska arbetsmarknadsparterna, som nu förhandlar om digitalisering. Detta är brådskande med tanke på den aldrig tidigare skådade ökningen av denna arbetsform i det ”nya normala”.

41.

ReK välkomnar kommissionens fasta rekommendation till medlemsstaterna att erkänna covid-19 som en arbetssjukdom, och framhåller på nytt betydelsen av arbetsgivarnas skyldigheter att säkerställa anständiga levnads- och arbetsvillkor för mobila och migrerande arbetstagare, inklusive säsongsarbetare.

42.

Kommittén välkomnar att kommissionen genom sitt förslag förutser de förändringar i det nya arbetslivet som orsakas av den gröna omställningen, utöver den digitala omställningen, men också mer allmänt förebyggandet av arbetsrelaterade sjukdomar.

Bryssel den 26 januari 2022.

Apostolos TZITZIKOSTAS

Europeiska regionkommitténs ordförande

(1) ”The return on prevention: Calculating the costs and benefits of investments in occupational safety and health in companies”, ISSA, Genève, 2011.

(2) COM(2020) 65 final.

(3) EUT C 440, 18.12.2020, s. 79.

(4) Ibid.

(5) EUT C 440, 18.12.2020, s. 42.

(6) Rådets direktiv 89/391/EEG av den 12 juni 1989 om åtgärder för att främja förbättringar av arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet (EUT L 183, 29.6.1989, s. 1).

(7) Artiklarna 1 och 2 i C190 – konventionen om våld och trakasserier, 2019 (nr 190).

13.7.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/13

Yttrande från Europeiska regionkommittén – Lokala och regionala myndigheter påskyndar genomförandet av EU-initiativet om pollinatörer

(2022/C 270/03)

Föredragande:

Frida NILSSON (SE–Renew), ledamot av en lokal fullmäktigeförsamling: Lidköpings kommun

Referensdokument:

Rapport från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Utvärdering av hur genomförandet av EU-initiativet om pollinatörer fortskrider

COM(2021) 261 final

POLITISKA REKOMMENDATIONER

EUROPEISKA REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Europeiska regionkommittén (ReK) understryker pollinatörernas betydelse för hållbarheten i våra samhällen och vår natur. Pollinatörer spelar en viktig roll såväl i livsmedelssystemen som när det gäller att bevara den biologiska mångfalden och landskapet. Det är därför inte bara tama pollinatörer som behöver stöd. Lämpliga livsmiljöer för vilda pollinatörer måste också tillhandahållas, eftersom de är en del av naturens biologiska mångfald. Tama pollinatörer bör ses som ett komplement till vilda pollinatörer, och inte tvärtom.

Kommittén är bekymrad över bristen på medvetenhet om vad pollinatörer är, i hur hög grad de är avgörande för våra ekosystems funktion och vilka konsekvenser som deras tillbakagång eller utdöende skulle kunna få för vårt liv.

Det finns en viktig koppling mellan biologisk mångfald och klimatförändringar, och de hänger samman med och påverkar varandra. Temperaturväxlingar, förändrade väderförhållanden, förlust av livsmiljöer och andra faktorer som orsakas av ett föränderligt klimat har en direkt inverkan på pollinatörernas tillbakagång. Skydd och återställande av biologisk mångfald spelar i sin tur en viktig roll för klimatanpassningen.

Vi uppskattar möjligheten att kunna bidra till Europeiska unionens ram för att stödja och upprätthålla livskraftiga populationer av en mångfald pollinatörer och välkomnar därför kommissionens översyn av initiativet om pollinatörer samt Europaparlamentets resolution och rådets slutsatser i frågan (1).

ReK välkomnar de positiva steg i frågan som togs när EU-initiativet om pollinatörer genomfördes 2018. Kommittén är dock oroad över att trenden med en minskande population av pollinatörer sedan dess har fortskridit. Kommittén är tacksam över att den mellanstatliga plattformen för biologisk mångfald och ekosystemtjänster i sin globala bedömningsrapport om biologisk mångfald och ekosystemtjänster drar slutsatsen att det trots otillräckliga åtgärder inte är för sent att agera för klimatet och för den biologiska mångfalden, men att det krävs omdanande åtgärder på alla nivåer.

ReK stöder därför slutsatserna i Europeiska revisionsrättens särskilda rapport nr 15/2020 (2) och har höga förväntningar på översynen av EU-initiativet om pollinatörer.

Vi uppskattar att mål för biologisk mångfald och pollinatörer har tagits med i flera av EU:s strategier och policyer, såsom den nya gemensamma jordbrukspolitiken, EU:s strategi för biologisk mångfald och från jord till bord-strategin.

Kommittén efterlyser rättsligt bindande mål som omfattar pollinatörer, som en del av kommissionens kommande initiativ om mål för återställande av naturen inom ramen för EU:s strategi för biologisk mångfald. Mot denna bakgrund erbjuder sig ReK att stödja genomförandet av ett nytt EU-initiativ om pollinatörer, särskilt när det gäller genomförande och övervakning.

De uppsatta målen för att stödja pollinatörer bör också syfta till att hjälpa Europeiska unionen att uppnå de mål som fastställs i Förenta nationernas Agenda 2030 och mål för hållbar utveckling (3), särskilt de mål som syftar till att bevara den biologiska mångfalden och livsmiljöer som är viktiga för vilda pollinatörer.

10.

För att lösa frågan om pollinatörernas tillbakagång krävs samordning och integrerade strategier som omfattar alla sektorer och politikområden. Det är viktigt att engagera alla berörda aktörer och att förbättra effektiviteten hos befintliga, men fragmenterade, insatser. Det nuvarande initiativet om pollinatörer lade grunden, men nu krävs ytterligare arbete.

11.

Kommittén förespråkar att alla tre hållbarhetspelare ska beaktas i arbetet med att säkra hållbara populationer av vilda pollinatörer. Det innebär att social, ekonomisk och biologisk hållbarhet måste inbegripas i tillräcklig utsträckning i genomförandeåtgärderna.

Pollinatörer som en del av klyftan mellan landsbygd och stad

12.

ReK betonar vikten av att se bortom jordbrukspolitiken när det gäller att stoppa pollinatörernas tillbakagång, eftersom jordbrukssektorn och dess bidrag till minskande populationer av vilda pollinatörer i många avseenden redan regleras och genomförs inom flera av EU:s politikområden.

13.

Särskild uppmärksamhet bör riktas mot konventionella jordbrukares insatser för att minska sin inverkan på pollinatörer, eftersom det ekologiska jordbruket och agroekologiska metoder på många sätt redan skyddar och understöder pollinatörer. Forskning, innovation och ett flexibelt system för genomförandet är avgörande för att ta itu med utmaningarna, men också för att möjliggöra en diversifierad jordbrukssektor.

14.

ReK betonar att man måste undersöka miljöförstöringens fulla räckvidd och ta itu med annan förorening än bekämpningsmedel, till exempel ljusföroreningar, som har visat sig påverka pollinatörer i stor utsträckning men som fortfarande inte har åtgärdats.

15.

Stadsområden kan faktiskt bidra till en positiv utveckling av den biologiska mångfalden genom botaniska trädgårdar, kolonilotter, trädgårdar i bostadsområden och ödetomter i städerna, vilket kan ha en direkt inverkan på populationerna av vildbinsarter. (4)

16.

ReK uppmärksammar att det i en värld med växande städer är nödvändigt att integrera bevarandet av biologisk mångfald och ekosystemtjänster i stadsplanering och praxis för att skydda populationerna av pollinatörer, bidra till deras mångfald och skapa nya livsmiljöer.

17.

ReK uppmanar de berörda myndigheterna att genomföra konsekvensbedömningar som tar hänsyn till utveckling som begränsar äganderätten och som på andra sätt förändrar möjligheterna till hållbar försörjning. I dessa konsekvensbedömningar måste inte bara de biologiska vinsterna beaktas, utan även de eventuella negativa konsekvenserna för invånarnas liv och försörjningsmöjligheter.

Åtgärder på EU-nivå

18.

Kommissionen, Europaparlamentet och EU:s medlemsstater uppmanas att se till att politiken, programmen och planerna för återhämtning efter pandemin bidrar till en hållbar förvaltning av den biologiska mångfalden, och även sätter stopp för den oroväckande minskningen av vilda och tama pollinatörer.

19.

Ett miljösystem för pollinatörer skulle omfatta följande: användning av ettåriga grödor som är attraktiva för pollinatörer på minst 10 % av jordbruksmarken; utöver blomningsperioden för fleråriga grödor, plantering av minst två växtarter som är av intresse för pollinatörer mellan rader av produktionsväxter, med blomning vid olika tidpunkter på året för att garantera största möjliga tillgång till resurser för pollinatörer; utbildning för jordbrukare om nyttiga insekter och metoder för integrerat växtskydd, samt åtgärder till förmån för gårdar som säkerställer förekomsten av pollinatörer i områden med bristande biologisk mångfald.

20.

Vi menar att miljöhänsyn bör beaktas på alla nivåer av det offentliga beslutsfattandet och inom olika politikområden, eftersom människans samspel med naturen i de flesta fall påverkar ekosystemen i någon mån. När det gäller pollinatörer bör detta särskilt beaktas vid utveckling av stadsområden och infrastruktur och vid andra typer av ändrad markanvändning.

21.

Även om de regionala och lokala myndigheterna fungerar som en direktlänk till EU-medborgarna ligger ansvaret för att genomföra och utveckla målen för pollinatörer inte enbart i deras händer. De nationella regeringarna och EU måste bidra till detta arbete genom att stödja, uppmuntra och samordna lösningar som enkelt kan genomföras på lokal och regional nivå.

22.

Kommissionen uppmanas att aktivt stödja informationskampanjer på nationell, regional och lokal nivå, inom industrisektorer och bland allmänheten, genom redan befintliga och nya kanaler.

23.

Det är beklagligt att de plattformar som inrättats för kunskapsuppbyggnad och utbyte av bästa praxis som en del av initiativet om pollinatörer, såsom EU:s webbplats med information om pollinatörer, inte har lyckats nå ut till alla aktörer och fortfarande inte är tillräckligt välkända. Vi efterlyser därför finansiering, kunskaps- och kapacitetsuppbyggnad samt bästa praxis, som en del av kommissionens kommande initiativ, som bör utformas och kommuniceras på ett transparent sätt, så att medborgarna inte bara inspireras utan också vet hur de kan bidra till arbetet med att skapa hållbara livsmiljöer för pollinatörer.

24.

I samband med översynen av initiativet om pollinatörer bör man undersöka hur befintliga nätverk och organisationer kan användas för att utbyta kunskap och bästa praxis med lokala och regionala myndigheter i och utanför EU.

25.

ReK erbjuder sig således att samarbeta med kommissionen för att göra initiativet om pollinatörer till en del av befintliga EU-initiativ, såsom EU:s plattform för stadsförgröning och överenskommelse om gröna städer.

26.

ReK upprepar att övervakning av och rapportering om pollinatörernas utveckling spelar en viktig roll för att analysera effektiviteten hos de åtgärder som genomförs. Kommissionen uppmanas därför att dela med sig av en rapporterings- och övervakningsram som kan användas av lokala och regionala myndigheter i detta syfte. För att säkerställa ett smidigt genomförande och stöd för att inrätta standardiserade övervakningsprogram för pollinatörer på lokal och regional nivå bör insatserna följa befintlig bästa praxis.

27.

ReK noterar den nära kopplingen mellan inhemska blomsterarter och inhemska arter av pollinatörer eller variationen bland dessa, och efterlyser därför satsningar på kunskap om samt bevarande och odling av dessa blomsterarter som ett sätt att stödja pollinatörer.

28.

Kommissionen uppmanas i anslutning till detta att utvärdera hur åtagandet att plantera ytterligare minst tre miljarder träd i stadsområden i EU fram till 2030 skulle kunna utvidgas och kopplas till att inkludera mer plantering av inhemska blomsterarter.

29.

Vi skulle vilja att insatser för att säkra friska populationer av vilda pollinatörer och effektiva biosäkerhetsåtgärder som är relevanta för pollinatörer samt uppmuntran att använda lokala växter tas med som ett mål i de nationella strategiska planer som ska antas 2022 inom den gemensamma jordbrukspolitiken, för att driva på ytterligare åtgärder. För ett enkelt och korrekt genomförande bör detta ansvar ligga hos medlemsstaterna.

Åtgärder på lokal och regional nivå och ReK:s deltagande

30.

ReK framhåller de lokala och regionala myndigheternas möjligheter och ansvar när det gäller att påskynda genomförandet av initiativet om pollinatörer, nu och i ännu högre grad i framtiden.

31.

Det behövs samarbete mellan lokala och regionala myndigheter, både nationellt och över gränserna, när miljöåtgärder antas och genomförs. När det gäller pollinatörer är gröna korridorer väsentliga för att stödja populationers hållbarhet och resiliens. Denna typ av uppgift lämpar sig väl för lokala och regionala myndigheter, som genom samarbete enkelt kan genomföra åtgärder som bidrar till hållbara populationer av pollinatörer.

32.

Jämte de lokala och regionala myndigheterna är det även viktigt att involvera det civila samhället, kunskapsinstitutioner, lokala jordbrukare och den privata sektorn. För att dra full nytta av dessa aktörer, deras arbete och innovationen inom deras sektorer måste det nya initiativet om pollinatörer skapa en effektiv ram för frivilliga initiativ, kunskap, gemensamma mål och rapporter. På så sätt kan dessa aktörer inte bara bidra till att uppfylla målen i initiativet, utan även gå längre.

33.

ReK åtar sig att vid arbetet med miljöfrågor, särskilt frågor som rör biologisk mångfald, öka medvetenheten och understryka vikten av mål till stöd för pollinatörer. Det bör fastställas tydliga roller för nationella, regionala och lokala myndigheter när det gäller att bidra till att vända förlusten av pollinatörer och stödja utvecklingen av nationella och lokala åtgärdsplaner för pollinatörer, även som en del av kampanjen för den gröna given på lokal nivå.

34.

ReK betonar vikten av att även erkänna de socioekonomiska fördelarna med program för pollinatörer. Att fokusera på dessa program ger ekonomiska möjligheter och möjligheter till social delaktighet.

35.

Vi har för avsikt att fortsätta vårt nära samarbete med kommissionen, särskilt i översynen och genomförandet av målen för biologisk mångfald när det gäller pollinatörer.

36.

ReK erbjuder sig att lansera ett nätverk för pollinatörer som ett pilotprojekt där lokala myndigheter kan utbyta kunskaper och bästa praxis med varandra, med särskild inriktning på stadsområden.

37.

Kommittén uppmanar de lokala och regionala myndigheterna att bevaka och rapportera om förhållandena för pollinatörer, eftersom kunskapen om inhemska arter och lokal flora och fauna är a och o för att förstå de lokala förhållandena för såväl vilda som tama pollinatörer, och de lokala och regionala myndigheterna känner redan till de lokala och regionala förhållandena.

38.

ReK:s ledamöter uppmanas att föregå med gott exempel och anordna dialoger och öppna möten på lokal och regional nivå för att se till att det civila samhället och icke-statliga organisationer inkluderas, eftersom upptäckt och undanröjande av kunskapsluckor är en av de viktigaste aspekterna av initiativet om pollinatörer.

39.

Vi uppmanar lokala och regionala företrädare att bedöma i vilken utsträckning ett återställande av deras industriella och historiska platser kan åstadkommas i kombination med naturbaserade lösningar som syftar till att öka populationen av pollinatörer.

40.

Kommittén är övertygad om att det är mycket viktigt att inkludera de yngre generationerna i debatten och i arbetet med att finna lösningar, eftersom genomförandet av miljömål och i synnerhet stärkandet av vilda populationer av pollinatörer kommer att ta flera generationer. I detta avseende välkomnar vi befintliga exempel, såsom ungdomars deltagande i STING-projektet (5), men vi vill uppmana ReK:s ledamöter och lokala och regionala myndigheter i allmänhet att bygga vidare på detta exempel och föreslå aktiviteter för att engagera medborgarna i sina kommuner och regioner, med särskild inriktning på barn och ungdomar. Ökad medvetenhet om pollinatörer skulle kunna ingå bland aktiviteterna under Europaåret för ungdomar 2022.

Europeiskt engagemang på global nivå

41.

Kommittén välkomnar den positiva signalen från FN:s 15:e partskonferens för konventionen om biologisk mångfald (CBD COP 15) och dess åtagande att vända förlusten av djur- och växtarter senast 2030.

42.

Vi framhåller den avgörande betydelsen av Edinburghförklaringen för subnationella regeringar, städer och lokala myndigheter om den globala ramen för biologisk mångfald efter 2020 (6) och åtar oss också att främja den i samband med diskussionen om pollinatörer på europeisk och internationell nivå.

43.

Kommissionen uppmanas att ta itu med pollinatörernas tillbakagång internationellt och att förespråka kraftfulla åtgärder för att skydda pollinatörer och deras livsmiljöer under den andra delen av CBD COP 15, som planeras äga rum den 25 april–8 maj 2022 i Kunming i Kina.

44.

Kommittén är redo att delta i EU:s delegation till partskonferensen och framtida partskonferenser för att dela med sig av synpunkterna från lokala och regionala myndigheter i EU och redogöra för de åtgärder som de redan har vidtagit, och även bidra till att bygga vidare på Edinburghförklaringens framsteg med att skydda pollinatörer och deras livsmiljöer.

Bryssel den 26 januari 2022.

Apostolos TZITZIKOSTAS

Europeiska regionkommitténs ordförande

(1) 2019/2803(RSP) och rådets slutsatser som antogs av rådet vid dess 3782:a möte den 17 december 2020 (14168/20).

(2) https://op.europa.eu/webpub/eca/special-reports/pollinators-15-2020/sv/

(3) FN:s Agenda 2030. https://sdgs.un.org/2030agenda.

(4) Baldock, K. C. R. et al. ”Where is the UK’s pollinator biodiversity? The importance of urban areas for flower-visiting insects.”Proc. R. Soc. B Biol. Sci. 282, 20142849 (2015); Theodorou, P. et al. ”The structure of flower visitor networks in relation to pollination across an agricultural to urban gradient.”Funct. Ecol. 31, 838–847 (2017).

(5) Europeiska kommissionens STING-projekt (Science and Technology for Pollinating Insects).

(6) https://www.gov.scot/publications/edinburgh-declaration-on-post-2020-biodiversity-framework/

13.7.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/18

Yttrande från Europeiska regionkommittén – En långsiktig vision för EU:s landsbygdsområden

(2022/C 270/04)

Föredragande:

Juan Manuel MORENO BONILLA (ES–EPP), regionpresident, Andalusien

POLITISKA REKOMMENDATIONER

EUROPEISKA REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Kommittén välkomnar den långsiktiga visionen och anser att den är avgörande för att uppnå en hållbar landsbygdsutveckling och verklig territoriell sammanhållning i hela EU. Vi beklagar att offentliggörandet av denna långsiktiga vision kommer efter slutförandet av förhandlingarna om den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) 2021–2027, eftersom denna politik kunde ha bidragit till genomförandet av denna strategi, bland annat genom en bättre finansiell balans mellan den första och den andra pelaren.

ReK beklagar i detta sammanhang att instrumenten för konvergens mellan sammanhållningspolitiken och politiken för landsbygdsutveckling förkastades i samband med den nyligen genomförda reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken, och vi är särskilt besvikna över att man övergav försöken att inkludera Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) i förordningen om gemensamma bestämmelser för sammanhållningspolitiken 2021–2027.

Konferensen om Europas framtid måste ta hänsyn till landsbygdens invånare så att deras idéer, behov och potential återspeglas och deras delaktighet i det europeiska projektet säkerställs. Vi vill lyfta fram behovet av att införliva kommunikations- och kampanjtekniker som syftar till att förbättra den allmänna uppfattningen av livet på landsbygden och visa upp kulturella och sociala fördelar med livet på landsbygden.

Kommittén upprepar att man måste se till att ömsesidigt fördelaktiga kopplingar mellan landsbygd och stad integreras i all EU-politik i enlighet med målen om territoriell sammanhållning, så att man drar största möjliga nytta av det starka ömsesidiga beroendet mellan landsbygden och städerna.

Vi rekommenderar att dagens territoriella stad-region-modell byts ut mot en annan som bygger på ett ömsesidigt och balanserat förhållande mellan landsbygd och stad. Denna modell bör omfatta kompensationsmekanismer för att möjliggöra ömsesidiga synergier och återställa balansen i förhållandet mellan stad och landsbygd. Dessutom förbättrar en gemensam stads- och landsbygdsmodell skyddet av den biologiska mångfalden och främjar biokulturell mångfald på landsbygden.

Vi beklagar att riktlinjerna för starkare stödåtgärder och finansiering för landsbygdsområden på EU-nivå kommer att börja utarbetas först inför programperioden 2028–2034.

Det finns ett akut behov av att påbörja genomförandet av en europeisk landsbygdsagenda med konkreta förslag till omedelbara åtgärder till stöd för den långsiktiga visionen. Vi rekommenderar att dessa konkreta förslag åtföljs av medel, finansiella instrument och kvantitativa mål för att säkerställa ett effektivt genomförande av den långsiktiga visionen.

ReK föreslår i detta sammanhang att man inför ett minimikrav för öronmärkning av EU-medel till förmån för andra projekt än jordbruksprojekt i landsbygdsområden, både i sammanhållningspolitikens operativa program och i övriga EU-program för direkt stöd (Horisont Europa, Fonden för ett sammanlänkat Europa och Kreativa Europa).

Kommittén välkomnar kommissionens ambition om att samtliga EU:s politikområden ska genomsyras av ett landsbygdsperspektiv. Territoriella konsekvensbedömningar av EU-gemensamma insatser skapar förutsättningar för en mer effektiv och träffsäker politik. Kommittén framhäver i detta sammanhang behovet av att även ta hänsyn till den biologiska mångfalden och de biokulturella särdragen i konsekvensbedömningarna.

10.

Kommittén understryker vikten av att säkerställa tillräcklig finansiering för genomförandet av visionen för EU:s landsbygdsområden. EU:s landsbygdspolitik bör så långt som möjligt integreras i sammanhållningspolitiken för att därigenom åstadkomma en sammanhållen utvecklingspolitik. Landsbygdsområdenas utveckling berör fler näringar än jordbruket och finansiering bör därmed inte begränsas till Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling. Platsens unika förutsättningar och behov bör vara utgångspunkten i EU:s landsbygdspolitik, på samma sätt som i sammanhållningspolitiken.

11.

Vi uppmanar medlemsstaterna och de lokala och regionala myndigheterna att genomföra en landsbygdssäkring av sina strategier och investeringar under den innevarande programperioden 2021–2027 för den gemensamma jordbrukspolitiken, Sammanhållningsfonden och de nationella återhämtnings- och resiliensplanerna.

12.

ReK betonar att den snabba och kostnadseffektiva utbyggnad av förnybar energi och dess infrastruktur och teknik, som krävs enligt den gröna given, endast kan ske i och tillsammans med landsbygdsområdena. I samband med detta bör man uppmärksamma begränsningar beträffande energinät och energilagring, särskilt gränsöverskridande. Högspänningsnätets kapacitet har (på vissa ställen) nått sina gränser, och det krävs investeringar för att kunna fortsätta att säkerställa överföring av förnybar energi. Det är därför mycket viktigt att landsbygdsområdena har del i den ekonomiska framgången.

13.

ReK påminner om vikten av dialog mellan alla parter som är involverade i landsbygdsområdenas framtid, från de olika styres- och förvaltningsnivåerna till de viktigaste ekonomiska sektorerna, företagen, medborgarna och den akademiska världen. Initiativ som forum, råd eller rundabordssamtal med deltagande av alla aktörer är utmärkta verktyg för att diskutera de viktigaste utmaningarna i landsbygdsområdena och söka lösningar som tar hänsyn till alla synpunkter.

14.

Kommittén bekräftar sitt åtagande att samarbeta med kommissionen för att börja genomföra landsbygdspakten i år och ta fram en styrmodell som gör det möjligt för alla berörda parter att framgångsrikt omsätta den långsiktiga visionen i praktiken. Vi upprepar att lokala och regionala aktörers deltagande i denna styrningsstruktur kommer att vara avgörande för att åtgärderna ska anpassas till kraven och behoven i landsbygdsområdena, med särskilt fokus på de områden som brottas med avfolkning och demografiska risker.

15.

De områden som är mest strategiska och där det lokala och regionala samarbetet bör utvecklas inom ramen för landsbygdspakten är bioekonomin och i synnerhet ett jordbruk som bevarar de miljömässiga grunderna, de regionala livsmedelssystemen, mobiliteten, den digitala konnektiviteten, den sociala och kulturella vitaliteten samt innovationer inom sociala tjänster av allmänt intresse och förnybar energi, eftersom de har potential att hejda avfolkningen och skapa sociala och ekonomiska möjligheter med anknytning till den gröna given. Landsbygden har goda förutsättningar att aktivt driva på den nödvändiga hållbara gröna omställningen i Europa.

16.

De ekosystemtjänster som naturen tillhandahåller (såsom vatten, näringsämnen, vattenförande lager, temperaturreglering och biologisk mångfald) måste utnyttjas bättre, eftersom deras fördelar delvis kan komma landsbygdskommunerna tillgodo och hjälpa dem att organisera och utveckla det lokala området.

17.

Vi uppmanar kommissionen att se till att privata initiativ lättare kan kompletteras med offentlig finansiering för landsbygdsområden när tillhandahållet av kollektiva nyttigheter inte är kommersiellt lönsamt, och att överväga statligt stöd och skatteincitament när så är lämpligt.

18.

ReK påpekar att man i meddelandet erkänner de yttersta randområdenas särställning, i enlighet med artikel 349 i EUF-fördraget, liksom behovet av att tillhandahålla tjänster av allmänt intresse på landsbygden i de yttersta randområdena med en kvalitet som kan jämföras med den i stadsområden.

19.

ReK pekar på de särskilda utmaningarna för landsbygdsområden som genomgår strukturförändringar eller nödvändiga omvandlingsprocesser till följd av den gröna omställningen inom t.ex. energiproduktion eller bilindustrin. Detta inbegriper turismregioner på landsbygden som måste hantera förändrade resmönster på grund av covid-19-pandemin och klimatförändringarna.

20.

Vi föreslår att transparenta kriterier, riktmärken och mål tas fram för att övervaka insatsernas genomslag och de framsteg som görs vad gäller genomförandet av visionen.

21.

Slutligen efterlyser vi indikatorer som är särskilt relevanta för landsbygden – till exempel avseende den andel av befolkningen som har tillgång till kollektivtrafik, digitala tjänster, sysselsättning, hälso- och sjukvård och kultur – inom ramen för den europeiska planeringsterminen för att säkerställa att visionen om framtiden för EU:s landsbygdsområden, särskilt i glesbefolkade områden, ingår i alla instrument som EU inrättar för den regelbundna ekonomiska översynen av målen och delmålen.

22.

Om landsbygdsagendan ska bli framgångsrik kan den inte bygga på en universallösning. Kommittén anser därför att det krävs en noggrann kategorisering av områdena och att man erkänner lokala särdrag på grundval av transparenta och objektiva parametrar och indikatorer som tillskriver landsbygdens utveckling ett verkligt värde.

23.

Kommittén erinrar om att ett av målen i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1058 av den 24 juni 2021 om Europeiska regionala utvecklingsfonden och Sammanhållningsfonden (1) är att stödja stads- och landsbygdsområden med demografiska eller geografiska nackdelar. Där föreskrivs också att medlemsstaterna ska anslå ekonomiskt stöd från EU till projekt som främjar miljömässigt hållbar och socialt inkluderande ekonomisk utveckling i de berörda regionerna.

24.

Vi erinrar om att särskilt stöd därför bör ges till områden på Nuts 3-nivå eller mycket glesbefolkade områden, eller de områden där befolkningen i genomsnitt har minskat med mer än 1 % under perioden 2007–2017.

25.

Kommissionen uppmanas att i samförstånd med medlemsstaterna och de lokala och regionala myndigheterna sörja för att initiativet om en långsiktig vision för landsbygdsområdena inbegriper praktiska lösningar och stödåtgärder för hanteringen av de demografiska förändringar som landsbygden brottas med. Vi upprepar också att man måste genomföra de integrerade projekt som bygger på sammanhållningspolitikens operativa program, de nationella strategiska planerna inom den gemensamma jordbrukspolitiken och instrumenten i de nationella strategiska återhämtningsplanerna. Inte minst projekten för europeiskt territoriellt samarbete (Interreg) utarbetar gränsöverskridande bästa praxis när det gäller att utveckla innovativa koncept och pilotprojekt för integrerad territoriell utveckling av funktionella områden mellan stad och landsbygd.

26.

Vi efterlyser enklare genomförandebestämmelser för de europeiska fonderna och de statliga stöden för landsbygdsområden, förbättringar när det gäller hur de kan kombineras och en övergång till en modell med flera fonder som säkerställer att landsbygdsområdena inbegrips i alla politikområden.

27.

De riktlinjer i syfte att förbättra stödet och finansieringen för landsbygdsområden som kommissionen kommer att offentliggöra i sin rapport 2024 måste omfatta en längre period än programperioden och inte begränsas till perioden 2028–2034.

28.

Vi uppmärksammar kommissionen på att utformningen av landsbygdens framtid måste inbegripa systemmetoder som säkerställer att utvecklingsvisionerna är systemiska, alltså varken partiella eller linjära.

29.

Det är viktigt att analysen av landsbygdsområdenas problem är fullständig ända från start, eftersom den kommer att ligga till grund för insatsområdena i den framtida planen. Vi anser därför att det bland de ekonomiska problem som analyserats bör läggas till ytterligare några, såsom extern konkurrens, prisinstabilitet och fördelningen av bruttoförädlingsvärdet mellan de olika aktörerna i produktions- och saluföringskedjan inom jordbrukssektorn och den jordbruksbaserade livsmedelssektorn.

30.

När det gäller möjligheter görs bara en otillräcklig hänvisning i förbigående till sektorer som hållbar landsbygdsturism, fritidsaktiviteter och kulturella aktiviteter, trots att de spelar en mycket viktig roll för att bygga upp diversifierade, starka och bärkraftiga landsbygdsekonomier. Det finns många möjligheter till ytterligare verksamheter på landsbygden utanför jordbrukssektorn, såsom cykelturism, jakt, vandring, svampplockning, friskvårdsturism, gastronomi, lokalt konstskapande eller konstnärsateljéer och utställningslokaler, med mera.

31.

ReK vill betona vikten av en god och balanserad ekonomisk utveckling med uppmärksamhet på nya affärsmodeller. Vissa delar av landsbygden, särskilt i gränsområden med minskande befolkning och tomma byggnader, blir alltmer sårbara för destabiliserande brottslig verksamhet. Detta gör att normerna suddas ut och att känslan av trygghet och livskvalitet minskar.

32.

Kommittén påminner i detta sammanhang om att landsbygdsområdenas framtid är beroende av att ungdomar stannar kvar och lockas att skapa sig ett liv i landsbygdsområden. När man söker efter lösningar på landsbygdsområdenas utmaningar är det därför framför allt viktigt att aktivt involvera ungdomar, tillhandahålla forum så att de kan föra fram sina idéer och satsa på ungdomsinitiativ i landsbygdsområden.

33.

Kommittén framhåller att befolkningen i nuläget blir äldre och äldre och att man därför snarast möjligt måste utveckla en ekonomi för grundläggande tjänster som säkerställer att alla kan få tillgång till alla nyttigheter och tjänster i landsbygdsområdena, med särskilt fokus på äldre personer. Vi välkomnar också Europaåret för ungdomar 2022 som ett tillfälle att skapa möjligheter och stödja ungdomen i landsbygdsområden att bli aktiva medborgare och aktörer för positiv förändring.

34.

Vi uppmanar kommissionen att bland sina förslag på detta område ta i beaktande bidraget från systemen för tillhandahållande av decentraliserade tjänster inom områden som förskolor, äldreomsorg, skolor och fritidshem, butiker, sociala tjänster eller vård och omsorg (ett område där teknik såsom telemedicin och distansvård kan spela en viktig roll). Kommissionen uppmuntras i detta sammanhang att fastställa mål för medlemsstaterna för att förbättra tillgången till tjänster i allmänhet och till grundläggande offentliga tjänster i synnerhet i landsbygdsområdena.

35.

Alla uppgifter om system, såväl sociala som vård- och omsorgsrelaterade, måste inbegripas i den harmoniserade metod som föreslås för användningen av geospatiala informationssystem och man måste främja interoperabiliteten hos systemet för sociala tjänster, liksom det systemets interoperabilitet med andra system för socialt skydd.

36.

På samma sätt är det viktigt att man lägger till indikatorer för hur lätt det är att få tillgång till social omsorg och tjänster inom socialt skydd i närområdet.

37.

Kommittén framhåller att det är viktigt att man drar största möjliga nytta av det ömsesidiga beroendet mellan landsbygd och stad för en rättvis fördelning mellan områdena. Mellankommunala investeringar bör gynna alla berörda lokala och regionala myndigheter, så att stad och landsbygd i bästa fall drar lika stor nytta av dem.

38.

Denna positiva effekt måste avspeglas ordentligt i beräkningarna av investeringar per capita för alla typer av regioner (städer, stadsnära områden och landsbygdsområden), och vi vill därför se att mekanismerna för framtagningen av vinstindikatorer för dessa investeringar ses över, med särskilt fokus på småstäderna och byarna på landsbygden.

39.

Produktionen av förnybar energi ger landsbygden en möjlighet att bekämpa energifattigdom och bli självförsörjande på energi inom funktionella områden (inbegripet stads- och landsbygdsområden inom dess inflytandesfär). Acceptansen för anläggningar för produktion av förnybar energi kan ökas genom att en del av intäkterna stannar kvar i landsbygdssamhällena.

40.

ReK föreslår att man vid behov undersöker möjligheterna att främja återflytt, vilket öppnar för synergier på landsbygden mellan jordbruk, produktion och handel, för att på så sätt bidra till att stärka den lokala ekonomin genom att skapa arbetstillfällen och minska arbetslösheten.

41.

Vi understryker betydelsen av den ram som visionen erbjuder när det gäller utvecklingen av fysisk infrastruktur i syfte att förbättra landsbygdsområdenas konnektivitet och socioekonomiska dynamik, och föreslår att agendorna för städerna inbegrips.

42.

ReK upprepar vikten av att förbättra transportförbindelserna mellan stadsnära områden och landsbygdsområden, framför allt genom de regionala myndigheterna och deras operativa program, för att säkerställa en samordnad, effektiv och ändamålsenlig verksamhet. I detta sammanhang bör stadsnära områden och landsbygdsområden vara helt integrerade i strategierna för transport i städer (2).

43.

Tillgången till företagsmark spelar en viktig roll för en god och hållbar utveckling av den regionala ekonomin och för företags etablering eller expansion på landsbygden. Detta gäller särskilt för regioner som genomgår strukturförändringar. De lokala myndigheterna behöver stöd för att proaktivt kartlägga, klassificera eller ändra användningen för lämpliga områden. Omfattningen av och kostnaderna för de planeringstjänster som ska tillhandahållas är ofta ett problem.

44.

Särskilt fokus måste läggas på infrastrukturen och det gränsöverskridande samarbetet i landsbygdsområden i gränsregioner. Vi betonar behovet av att förbättra systemet för infrastruktur och tjänster avseende kollektivtrafik i landsbygdsområden genom att säkerställa utvecklingen av hållbara mobilitetslösningar som minskar restiderna och ökar antalet förbindelser mellan stadsområden eller stadsnära områden och landsbygdsområden.

45.

Det grundläggande målet för den fysiska planeringen och transportpolitiken bör vara att maximera möjligheterna att täcka behoven och samtidigt minimera transportbehovet, och därför krävs en rationalisering.

46.

När det gäller multimodala mobilitetslösningar rekommenderar vi att även de bidrag som mobilitet som tjänst (Mobility as a Service – MaaS) kan tillhandahålla tas i beaktande, för omställningen till en fysisk konnektivitet som är energimässigt och klimatmässigt mer hållbar. Exempelvis beställningstrafik och delad mobilitet som sammanlänkar landsbygdssamhällen och transportknutpunkter, i synnerhet buss- och järnvägsstationer, kan främja användningen av hållbara transporter.

47.

I likhet med kommissionen anser vi att digitaliseringen spelar en viktig roll för landsbygdens utveckling eftersom den gör det möjligt att utnyttja innovativa lösningar för att förbättra landsbygdens resiliens och ta vara på dess möjligheter. Vi vill därför se att särskilt fokus läggs på främjandet av ramar som gör det möjligt att komplettera offentliga åtgärder med privata för finansieringen av sådan digital infrastruktur som är mycket konkurrenskraftig ur ett socialt och territoriellt perspektiv men inte tillräckligt konkurrenskraftig för privata investeringar. Bredband är avgörande för landsbygdsområdenas tillgång till olika tjänster och för att lösa problemen med de digitala klyftor som flertalet samhällen står inför.

48.

Det räcker inte att bara investera i digital infrastruktur; man måste också erbjuda tillräcklig digital utbildning och höjning av den digitala kompetensen, särskilt på landsbygden. Detta är också mycket viktigt mot bakgrund av den ökande globala it-brottsligheten och i synnerhet med tanke på behovet av att säkerställa att lokala företag som ingår i livsmedelskedjan är tillräckligt ”cybersäkra”.

49.

Landsbygden har varit särskilt utsatt under covid-19-pandemin eftersom ekonomin där är mycket mindre diversifierad, många arbetar inom samhällsviktiga yrken och internetinfrastrukturen är otillräcklig. Å andra sidan har pandemin lett till att distansarbetet har ökat, vilket gör att avfolkningen av landsbygden på lång sikt kan motverkas och att innovativa sociala och ekonomiska verksamheter kan växa fram. Vi föreslår därför att man bland andra åtgärder främjar gemensamma arbetslokaler (co-working spaces) av hög kvalitet i samhällena på landsbygden, eller skapar skatteincitament som uppmuntrar privata företag att låta de anställda arbeta var de vill ur geografisk synpunkt.

50.

I linje med tanken om att ingen ska hamna på efterkälken, som har präglat Ursula von der Leyens ordförandeskap, anser vi att det måste finnas verktyg som säkerställer att det i alla regioner finns innovationsekosystem som erbjuder möjligheter för alla entreprenörer och alla mikroföretag och små och medelstora företag på landsbygden, och på så vis stärker de små landsbygdsföretagen. Det måste också finnas lämpliga möjligheter att utbilda sig inom och höja sina digitala färdigheter eller andra mjuka färdigheter med anknytning till öppen innovation, interregionalt eller internationellt samarbete och interkulturell kommunikation.

51.

Vi välkomnar det utökade stödet till nedifrån- och upp-initiativ, såsom Leader/LLU – som formar de lokala aktionsgruppernas roll – och smarta byar, och vill gärna se att man fortsätter att dra nytta av de lärdomar som dras från dessa program och strategier. Vi hänvisar i detta sammanhang till fördelarna med en innovationsbaserad regional utveckling på grundval av lokal kompetens och lokalt engagemang. Behöriga organ på regional och nationell nivå bör vara lyhörda för lokala aktörers innovativa idéer och om möjligt stödja dem.

52.

Det vore bra att även inbegripa kulturarvets bidrag och kulturellt, konstnärligt och kreativt verksammas bidrag för att bygga en hållbar och blomstrande framtid och göra landsbygdsområdena mer attraktiva för turister, vilket också kommer att öka det ekonomiska välståndet i dessa samhällen.

53.

Vi anser att det är oerhört värdefullt att man i meddelandet erkänner den roll som hållbar jord- och skogsbruksförvaltning spelar för resiliensen mot klimatkrisen och de risker som följer med denna och för skyddet av den biologiska mångfalden.

54.

Vi erinrar om att den gröna och digitala omställningen även måste säkerställa mer motståndskraftiga och rättvisare samhällen som tar hänsyn till behoven hos alla invånare i landsbygdssamhället, även missgynnade grupper och de som lever i mindre utvecklade områden och i svår fattigdom. Det bör därför betonas att den gröna och digitala omställningen måste vara rättvis och inkluderande.

55.

Jordbruket måste även fortsättningsvis kunna spela en viktig roll i landsbygdsområdena. Vi uppmanar kommissionen att se till att de strategiska planer som varje medlemsstat måste ta fram i samband med den nya gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) utarbetas korrekt för att säkerställa att den europeiska primärsektorn följer den väg som stakats ut i den gröna given, i från jord till bord-strategin och i strategin för biologisk mångfald och att de möjliggör en lokal strategi som utgår från varje regions särdrag och främjandet av typiska lokala produkter.

56.

Man måste verka för att processer för självförsörjning och livsmedelstrygghet grundar sig på lokalproducerade, ekologiska produkter av god kvalitet, inom ramen för innovativa värdekedjor som uppmuntrar till regional organisation. Vi noterar införandet av en andel på 25 % för ekologiskt jordbruk under de kommande åren, och anser att det kommer att behövas stödåtgärder, kompletterande insatser och politiska åtgärder som främjar konsumtion med detta mål i åtanke.

57.

Det är fortfarande viktigt att snarast möjligt få till stånd ett generationsskifte i jordbruket, och därför behöver såväl unga som kvinnor på landsbygden få stöd för att satsa på jordbruket och köpa in sig i jordbruksföretag. Vi håller därför med kommissionen om att man särskilt måste uppmärksamma ungdomars behov för att uppmuntra dem att bo kvar på landsbygden. För att bemöta problemet med generationsskifte behövs det en stärkt offentlig politik för modernisering av jordbruksföretag som uppmuntrar unga jordbrukare att ta steget in i sektorn. Deras tillgång till program för integrering i samhälls- och arbetslivet samt till utbildning, kompetenshöjning och omskolning på lokal nivå och till kulturella aktiviteter måste därför underlättas. Vi håller också med om att det är viktigt att särskild uppmärksamhet ägnas åt kvinnor genom att utbudet av arbetstillfällen och utbildning breddas och genom att åtgärder som gör det möjligt att förena arbete och familj främjas.

58.

Kommittén påpekar att ett betydande antal kvalificerade arbetstagare har ställts inför förändringar i fråga om arbetsvillkor och arbetsrättsliga bestämmelser sedan brexit, och EU bör överväga att inrätta stödramar för dessa kategorier av migrerande arbetstagare. Framför allt bör EU också överväga att inrätta program som hjälper och motiverar utvandrade kvalificerade arbetstagare att återvända till sitt hemland.

59.

Kommittén betonar behovet av skäliga priser och inkomster för personer som arbetar inom jordbruket. Därför måste marknadsutveckling som är skadlig för företagen motverkas. EU:s gemensamma jordbrukspolitik bör i kristider motverka detta med instrument såsom en allmän anpassning av produktionsvolymerna till marknadens behov och regler för kvalificerat marknadstillträde.

60.

ReK konstaterar att en betydande del av arbetet inom jordbruks- och livsmedelssektorn i EU utförs av migrerande arbetstagare. Detta är ofta kopplat till otrygga förhållanden för denna grupp. EU:s sociala agenda måste således stärkas för att uppnå högre minimilöner, goda arbetsvillkor och social integration.

61.

Den gröna omställningen kommer att medföra en mängd utmaningar för många europeiska jordbrukare och boskapsuppfödare. I syfte att framgångsrikt kunna dra nytta av de nya möjligheterna kommer det därför att krävas en särskild kommunikations-, informationsspridnings- och utbildningssatsning som å ena sidan sprider budskapet om det nya hållbara och gröna jordbruket och å andra sidan tillhandahåller den kompetens som krävs för att genomföra det i praktiken.

62.

Det är viktigt att förhindra att jordbruksmark överges och att underlätta tillgången till mark. I detta avseende är det nödvändigt att utarbeta ett lämpligt regelverk, utforma nya markförvaltningsverktyg och tillhandahålla nödvändiga skatteincitament och finansiering.

63.

Kommittén konstaterar att den ökade förekomsten av stora rovdjur och den sammanhängande ökningen av antalet dödade nyttodjur på bergsbete orsakar allt större problem för bergsjordbruket och att det i många fall läggs ned. Bergsbete bidrar i bergsregioner i hög grad till att hela regioner inte tas över av skog och ger på så sätt ett väsentligt bidrag till natur- och erosionsskyddet och till det ovärderliga kapital som landskapsskyddet har på landsbygden, och vi uppmanar därför kommissionen att

—	inrätta ett gemensamt europeiskt system för att förvalta vargstammarna och populationerna av stora rovdjur, särskilt björnar,

—

undersöka en ändring av bilagorna till habitatdirektivet för att snabbare anpassa sig till vissa populationers utveckling och för att lätta på eller stärka skyddsstatusen per land eller territoriell enhet när det är motiverat på grund av en positiv eller negativ utveckling av populationerna av skyddade arter och hotet mot betesverksamheten,

—	utöka möjligheterna att anpassa EU-lagstiftningen och nödvändiga åtgärder till lokala förhållanden för att bättre kunna förvalta rovdjurspopulationerna, särskilt varg- och björnstammarna.

64.

Jordbrukets infrastruktur spelar en viktig roll i den territoriella organisationen och sammanhållningen i landsbygdsområdena. Vi uppmanar kommissionen att i sina förslag inbegripa åtgärder som ser till att denna infrastruktur bevaras och underhålls t.ex. i form av vägar som i huvudsak är vattengenomträngliga (ej asfalterade).

65.

Kommittén ser gärna att man inbegriper översvämningsområden i flaggskeppsinitiativen för motståndskraftiga områden, eftersom de i mycket hög grad bidrar till ökad klimatresiliens, till utvecklingen av ett koldioxidsnålt jordbruk samt till skyddet mot och hanteringen av översvämningar. Många floder och översvämningsområden korsar gränser (vilket innebär en utmaning) och ingår i den övergripande utmaningen i fråga om vatten. Därför behövs internationellt samarbete.

66.

Vi erinrar om att en långsiktig vision för landsbygdsområdena bör stärka regionernas roll när det gäller att fastställa sina prioriteringar. Vi befarar i detta hänseende att man vid utarbetandet av lagstiftningen om den gemensamma jordbrukspolitiken och de därmed sammanhängande nationella strategiska planerna samt av de nationella återhämtningsplanerna har missat en möjlighet att se till att framtida investeringsprojekt i landsbygdsområdena verkligen är förankrade i varje regions behov, vilka har fastställts av varje regions aktörer.

67.

De regionala strategier för smart specialisering som finns i varje region i EU, och som tagits fram genom ett förfarande där många olika aktörer deltog, bör i framtiden tas i beaktande i högre grad när de planeringsprocesser som påverkar landsbygdsområden utarbetas.

68.

Man bör överväga att ge tillräckligt tekniskt stöd för kapacitetsuppbyggnaden hos myndigheter i landsbygdsområden, som befinner sig i en svagare position när det handlar om programplaneringskompetens – i synnerhet långsiktiga strategier – och användningen av EU-medel. Kommittén efterlyser också enklare krav, resurser eller särskilda initiativ så att även glesbefolkade kommuner med en mindre personalstyrka inom förvaltningen kan delta i europeiska projekt.

69.

ReK vill lyfta fram den sociala ekonomins betydelse som ett viktigt verktyg för den nuvarande och framtida utvecklingen av EU:s landsbygdsområden. Den har en strategisk roll för hanteringen av den demografiska utmaningen och den åldrande befolkningen, genom att skapa mer motståndskraftiga företag med starka band till det lokala samhället, ge förankring åt lokalbefolkningen och främja skapandet av arbetstillfällen av god kvalitet, fortbildning för arbetstagare, kvinnligt företagande, ungdomars integration på arbetsmarknaden och generationsskiftet.

Bryssel den 26 januari 2022.

Apostolos TZITZIKOSTAS

Europeiska regionkommitténs ordförande

(1) EUT L 231, 30.6.2021, s. 60.

(2) COM(2021) 811, meddelande från kommissionen till rådet och Europaparlamentet ”EU:s nya ram för mobilitet i städer”.

13.7.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/25

Yttrande från Europeiska regionkommittén – Jämställdhet och klimatförändringarna: mot en integrering av jämställdhetsperspektivet i den europeiska gröna given

(2022/C 270/05)

Föredragande:

Kata TÜTTŐ (HU–PES), ledamot, stadsfullmäktige, Budapest, Ungern

POLITISKA REKOMMENDATIONER

EUROPEISKA REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Europeiska regionkommittén (ReK) slår återigen fast att jämställdhet mellan könen är ett europeiskt kärnvärde och en av Europeiska unionens grundläggande principer, som fastställs i fördragen och erkänns i artikel 23 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Enligt artikel 8 i EUF-fördraget ska unionen i all sin verksamhet syfta till att undanröja bristande jämställdhet mellan kvinnor och män och främja jämlikhet.

Jämställdhet, trygg och anpassningsbar anställning samt balans mellan arbete och privatliv bekräftas i principerna 2, 5 och 9 i den europeiska pelaren för sociala rättigheter, som proklamerades av Europaparlamentet, rådet och kommissionen den 17 november 2017.

Kommittén är medveten om att klimatpolitiken påverkar kvinnor och män på olika sätt samt att jämställdhet och kvinnors egenmakt måste främjas för att klimatåtgärder ska bli effektiva (1). I detta sammanhang betonar vi att det är av grundläggande betydelse att se till att kvinnor deltar i utformningen av strategier och åtgärder för krishantering för att vi ska kunna uppnå ett mer demokratiskt och inkluderande Europa.

Klimatförändringarna ur ett jämställdhetsperspektiv

Faror orsakade av klimatförändringar, global uppvärmning, förlust av biologisk mångfald och miljöförstöring påverkar de fattigaste och mest sårbara befolkningsgrupperna i länderna på det södra halvklotet och i EU mest. Vi menar att klimatförändringarna medför komplexa faror som förvärrar långvariga socioekonomiska klyftor och befintliga obalanser, däribland bristande jämställdhet. Kommittén betonar därför att klimatpolitik och klimatåtgärder som åsidosätter jämställdhetsanalyser och jämställdhetsperspektivet riskerar att öka de sociala skillnaderna.

Kommittén menar att kvinnor och flickor på global nivå är mer sårbara för följderna av klimatförändringar och miljöförstöring och att de samtidigt är starka aktörer som kan spela en framträdande roll i omställningen till klimatneutralitet och i anpassningen till klimatförändringarnas konsekvenser. Mot bakgrund av sina specifika erfarenheter och perspektiv kan män och kvinnor ofta komplettera varandra med olika innovativa tänkesätt och kreativa idéer. En klimatpolitik som vilar på jämställdhetsanalyser och där olika könsidentiteter erkänns kan tillämpas bredare i hela samhället. I detta avseende stöder vi det gemensamma uttalandet från den skotska regeringen och UN Women vid COP26 om att kvinnors och flickors roll ska stärkas när det gäller att ta itu med klimatförändringarna (2).

Kvinnor bör få större egenmakt när det gäller klimatförändringarna genom bättre utbildning och kunskap om klimatrelaterade tekniker, åtgärder och insatser och genom att deras roll i beslutsfattandet beträffande dessa områden främjas.

ReK framhåller att det finns betydande kopplingar mellan kön, klimatförändringar och andra miljörelaterade problem. Kvinnor och män påverkas sannolikt på olika sätt av klimatförändringarnas följder beroende på sin specifika livssituation och olika möjligheter att begränsa och anpassa sig till klimatförändringarna på individnivå, har olika uppfattningar om och inställningar till alternativen för att begränsa klimatförändringarna och påverkas på olika sätt av klimatpolitikens socioekonomiska följder. Vi anser att kvinnor och flickor kan vara drivande i att få till stånd beteendeförändringar.

Integrering av jämställdhetsperspektivet

ReK betonar att jämställdhetsintegrering, dvs. att ett jämställdhetsperspektiv genomsyrar förberedandet, utformningen, genomförandet, övervakningen och utvärderingen av politik, lagstiftningsåtgärder och utgiftsprogram, är ett värdefullt verktyg för att uppnå jämställdhet, och beklagar djupt att det inte utnyttjas.

Även om man i jämställdhetsstrategin 2020–2025 (3) medger att åtgärderna och programmen inom ramen för den europeiska gröna given kan få olika följder för kvinnor och män, integreras inte jämställdhetsperspektivet uttryckligen i alla de större kommissionsinitiativen, trots att det utlovats (4). Vi hänvisar till Europaparlamentets resolution om den europeiska gröna given, där man ”betonar behovet av ett jämställdhetsperspektiv på åtgärder och mål i den gröna given, inbegripet jämställdhetsintegrering och jämställdhetsorienterade åtgärder” (5).

10.

Kommittén betonar att könskonsekvensbedömningar är en viktig del av EU:s verktygslåda för jämställdhetsintegrering och att de inte till fullo utnyttjas, eftersom insamling och användning av data, statistik och information som är könsuppdelade och intersektionella alltför ofta saknas. Kommittén uppmanar kommissionen att följa EIGE:s vägledning för konsekvensbedömningar ur ett jämställdhetsperspektiv (6), och betonar att insamlade data från medlemsstaterna borde inkludera mer heltäckande jämställdhetsindikatorer, utan att detta medför en ökad administrativ börda för lokala och regionala myndigheter.

11.

Kommittén välkomnar att en arbetsgrupp för jämlikhet (7) inrättats för att säkerställa integrering av jämlikhet, inklusive jämställdhet och jämlik könsfördelning, i all EU-politik, från utformning till genomförande, och uppmanar EU att underlätta utbytet av bästa praxis mellan nationella, regionala och lokala myndigheter samtidigt som en toppstyrd strategi undviks.

12.

ReK hävdar att kvinnors deltagande i klimatförändringsrelaterat beslutsfattande är ännu en viktig faktor för större jämställdhetsorientering och effektivitet inom klimatpolitik och klimatprogram. Kvinnors deltagande måste främjas genom åtgärder i alla EU-institutioner, regeringsorgan och offentliga myndigheter på alla förvaltningsnivåer. Rådet uppmanas att häva blockeringen av direktivet om kvinnor i styrelser (8).

13.

ReK betonar att återhämtningen efter pandemin utgör ett tillfälle att bygga upp ett nytt normaltillstånd och omdirigera resurser till ett klimatneutralt och jämställt samhälle. Vi uppmuntrar användningen av verktyg för jämställdhetsintegrering i genomförandet av planerna för återhämtning och resiliens, eftersom de inte bara bör ligga till grund för återhämtningen utan också för ett hållbart, rättvist och jämlikt samhälle.

14.

ReK vill se förstärkta forskningsinsatser som syftar till att identifiera hinder för deltagande i beslutsfattande och för att undersöka hur könsstereotyper påverkar människors konsumtion och livsstil. Kommittén uppmuntrar till att modeller som GAMMA (Gender Assessment Method for Mitigation and Adaptation) används för att få fram bättre data.

15.

Utifrån en jämställdhetsmedveten infallsvinkel kan man bättre bemöta alla medborgares behov och förmåga. Lokala och regionala myndigheter är bäst lämpade att integrera sociala frågor i klimatåtgärderna eftersom de är den förvaltningsnivå som står medborgarna närmast och spelar en viktig roll i genomförandet av lagstiftningen. Kvinnors deltagande måste främjas på alla institutionella nivåer, med början på EU-nivå.

16.

Den europeiska klimatpakten bör återspegla detta jämställdhetsorienterade synsätt så att den påverkar klimatåtgärderna och klimatpolitiken genom att den omfattar särskilda utåtriktade åtgärder som syftar till att informera om, utbilda och utbyta kunskaper om jämställdhetsperspektivet.

17.

ReK understryker vikten av ett partsöverskridande samarbete mellan de icke-statliga organisationer och civila organisationer som arbetar med jämställdhet och miljöfrågor och av att ta fram gemensamma informationskampanjer och utbildningsprogram.

Gröna jobb

18.

ReK välkomnar att en grön, digital och inkluderande återhämtning skapar möjligheter till nya arbetstillfällen eller till återintegrering av långtidsarbetslösa kvinnor i den digitala ekonomin. Vi menar att vägen till en hållbar koldioxidsnål ekonomi inrymmer ett jämställdhetsperspektiv, som kan hindra att befintlig ojämlikhet vidmakthålls.

19.

Kommittén betonar att kvinnors bidrag till grön ekonomisk verksamhet är av största vikt för att uppnå en rättvis och hållbar utveckling och bör synliggöras och främjas. Kvinnor och flickor kan också dra nytta av det gröna företagandets möjligheter och bli gröna arbetsgivare snarare än arbetstagare, under förutsättning att detta inte leder till att de som arbetstagare hamnar i en otrygg situation på grund av att de tvingas bli egenföretagare.

20.

Tekniken kommer att spela en mer framträdande roll i allas våra liv och det är avgörande att tekniksektorn liknar det samhälle den tjänar. Vi anser att man bör införa och ge ekonomiska anslag till utbildningsprogram som omfattar specialiserad digital och teknisk kunskap för kvinnor och flickor som en utmärkt möjlighet att påskynda innovation i klimat- och energiomställningen genom att man förbättrar könsfördelningen i dessa sektorer och säkerställer lika tillgång till yrkesmöjligheterna (9).

21.

ReK uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se jämställdhet som en viktig pusselbit i den digitala omställningen. Man bör beakta jämställdhetsperspektivet när åtgärder för digital utbildning utvecklas, främja mentorsprogram med kvinnliga förebilder inom IKT, undanröja medveten och omedveten könsdiskriminering i algoritmer, förebygga nätvåld, utnyttja insatser och program inom Erasmus+, främja det livslånga lärandet inom vuxenutbildningen, särskilt i avlägsna områden, samt förebygga digital utestängning.

22.

ReK anser att distansarbete har potential att leda till en bättre balans mellan arbete och privatliv, speciellt för kvinnor, förutsatt att familjer har tillgång till ekonomiskt överkomlig och högkvalitativ barnomsorg under alla arbetstider, inklusive fritidsverksamhet för äldre barn, samt under förutsättning att särskild uppmärksamhet tillägnas kvinnors ökade utsatthet för våld från partner (10). Det är viktigt att den senaste tekniska utrustningen och höghastighetsinternet finns tillgängliga för distansarbete till en överkomlig kostnad och att WIFI4EU-programmet utvidgas till avlägsna områden. ReK vill att direktivet från 2019 om balans mellan arbete och privatliv skyndsamt genomförs till fullo.

Hållbar kollektivtrafik och mobilitet

23.

ReK betonar att man i utformningen och planeringen av städernas transportsystem i större utsträckning bör ta hänsyn till obalansen mellan könen, eftersom kvinnor tenderar att använda sig av kollektivtrafik oftare. Vi påpekar att säkerhet och trygghet är viktiga aspekter som bör förbättras. I mobilitetsmönster (inklusive tidtabeller) och beslut om rutters lämplighet måste man ta hänsyn till att män och kvinnor använder transporter på olika sätt (mer pendling för män och kortare resor med flera stopp för kvinnor) och att de har olika roller på arbetsmarknaden och i omsorgsekonomin. Kommittén menar att kollektivtrafiktjänsternas kapacitet vid lågtrafik, samt deras tillförlitlighet och flexibilitet, måste anpassas bättre till alla människors mobilitetsmönster oavsett kön och ålder, samtidigt som varje kommun, region och land bör organisera sin kollektivtrafik utifrån de olika behoven och förhållandena i både stads- och landsbygdsområden.

24.

ReK anser att enkla, kostnadseffektiva och reproducerbara initiativ, som att tillåta nattbussar att stanna på begäran eller att tillhandahålla väl upplysta separata cykelbanor och gångvägar, skulle kunna bidra till en mer hållbar, säker och inkluderande mobilitet.

25.

Initiativ såsom ”Kvinnor och transporter – EU-plattform för förändring” kan bidra till att fler kvinnor får arbete inom transportsektorn och utgör ett bra forum för utbyte av bästa praxis. Vi efterlyser en uppföljning genom transportsektorns mångfaldsambassadörer.

26.

Kommittén uppmanar kommissionen att planera hur städer ska kopplas samman med avlägsna områden och hur man kan trygga tillgänglighet och förbindelser samt ökad användning av rena fordon, tåg och elhybridbussar för längre sträckor. Vi tror på digitala lösningar för att köpa biljetter via olika appar och är medvetna om insatserna i den nya EU-agendan för städer.

Energifattigdom

27.

Kommittén är djupt oroad över den kraftiga ökningen i priserna på el och gas till de högsta nivåerna på flera årtionden i alla medlemsstater, vilket försätter många kvinnor och män i energi- och mobilitetsfattigdom. Vi uppmanar EU att vidta långsiktiga motåtgärder, inbegripet att undersöka orsakerna till de stigande energipriserna.

28.

Energifattigdom drabbar kvinnor i oproportionerligt hög grad på grund av strukturella ojämlikheter i inkomstfördelning, socioekonomisk status och omsorgsklyftan mellan könen.

29.

ReK hänvisar till Europaparlamentets resolution (11) i vilken EU uppmanas att införa ett jämställdhetsperspektiv i all sin energipolitik och sina energiprogram, med särskilt fokus på kvinnor och flickor, som ställs inför fattigdom, social utestängning och marginalisering.

30.

Vi uppmuntrar EU:s rådgivningscentrum för energifattigdom (EPAH) att integrera ett jämställdhetsperspektiv i sina indikatorer och när data används och samlas in.

31.

ReK upprepar att energifattigdom är en stor samhällsutmaning med sociala, ekonomiska och miljömässiga konsekvenser, som snarast måste hanteras på alla styresnivåer. Vi understryker därför att kampen mot energifattigdom kräver olika politiska verktyg, där man beaktar aspekter som rör såväl energieffektivitet som socialt skydd.

32.

Kommittén välkomnar initiativ såsom EU-plattformen för förändring och priset till kvinnor inom energisektorn som ett sätt att främja jämställdhet, samt förslaget om en social klimatfond som syftar till att väga upp de socioekonomiskt obalanserade följderna av att utsläppshandelssystemet utvidgas till transporter och byggnader. Vi betonar att man i genomförandet av den sociala klimatfonden och Fonden för en rättvis omställning måste ta hänsyn till jämställdhetsaspekter. Kommittén välkomnar GD Energis kommande lansering av en plattform för jämlikhet i energisektorn.

Jämställdhetsbudgetering

33.

Kommittén påminner om att jämställdhetsbudgetering innebär att alla beslut om inkomster och utgifter genom hela budgetförfarandet genomsyras av ett jämställdhetsperspektiv.

34.

Vi noterar med oro slutsatserna från två studier som Europaparlamentet genomfört 2015 och 2017 och som belyser att jämställdhetsbudgetering inte tillämpas i tillräcklig utsträckning i praktiken och påvisar att inga framsteg gjorts i fråga om jämställdhetsbudgetering mellan 2015 och 2017 (12).

35.

Kommittén är oroad över att jämställdhetsintegrering inte finns med bland de elva bedömningskriterier som fastslås i förordningen om faciliteten för resiliens. Vidare anser Europeiska revisionsrätten (13) att EU:s budget inte integrerar jämställdhetsperspektivet eftersom viktiga delar såsom jämställdhetsanalys, könsrelaterade mål, indikatorer och redovisningsskyldighet genom rapportering till stor del saknas.

36.

ReK beklagar att det nyligen offentliggjorda meddelandet ”Strategi för att finansiera omställningen till en hållbar ekonomi” (14) inte omfattar ett jämställdhetsperspektiv, särskilt med tanke på att inkludering är ett av fyra huvudområden inom vilket ytterligare åtgärder krävs för att det finansiella systemet fullt ut ska kunna stödja ekonomins omställning till hållbarhet.

37.

Vi uppmanar kommissionen och rådet att ställa sig bakom jämställdhetsbudgetering samt att se till att det tillämpas på hela EU-budgeten och att Europeiska revisionsrättens rekommendationer genomförs fullt ut, bland annat i halvtidsöversynen av den nuvarande fleråriga budgetramen och genomförandet av faciliteten för återhämtning och resiliens.

38.

ReK hänvisar till sitt yttrande ”En jämlikhetsunion: jämställdhetsstrategi för 2020–2025” (15), där man efterfrågar en tydligare koppling mellan jämställdhetsstrategin och EU:s främsta politiska prioriteringar, särskilt omställningen till en klimatneutral ekonomi. Vi välkomnar kommitténs yttrande ”Jämställdhetsdimensionen i struktur- och sammanhållningsfonderna 2021–2027, med särskild tonvikt på utarbetandet av de operativa programmen” (16), där det betonas att jämställdhet bör ses som ett övergripande kriterium för utarbetandet av sammanhållningspolitiska program, ett mål som ska eftersträvas genom programmen och en kraftfull faktor som bidrar till uppnåendet av sammanhållningspolitikens mål om en hållbar och balanserad utveckling.

Internationell nivå

39.

ReK välkomnar att Mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC) har antagit en jämställdhetspolicy (17) och en genomförandeplan för jämställdhetsintegrering i sitt arbete.

40.

Kommittén välkomnar inrättandet av en särskild agenda inom UNFCCC-processen – det förstärkta Lima-arbetsprogrammet för jämställdhet och handlingsplanen för jämställdhet – för att se till att klimatpolitiken genomförs på ett mer jämställdhetsorienterat och jämställdhetsmedvetet sätt och se till att kvinnor kommer till tals i den globala diskussionen och de internationella förhandlingarna om klimatförändringar. Vi välkomnar särskilt utnämningen av nationella kontaktpunkter för jämställdhet och klimatförändringar (NGCCFP) för varje part.

41.

I Riokonventionerna (18) erkänns de betydande kopplingarna mellan jämställdhetsrelaterade frågor. Pekingdeklarationen och handlingsplanen från Peking är den mest uttömmande källan till vägledning och inspiration för att uppnå jämställdhet, och särskilt område K (19) belyser de större riskerna för kvinnor och barn på grund av sköra ekosystem och naturens försämrade tillstånd, vilka förvärras av följderna av antropogena klimatförändringar.

42.

ReK efterlyser garantier för att sociala faktorer och jämställdhetsperspektivet beaktas i de nationellt fastställda bidragen och de regionalt och lokalt fastställda bidragen.

43.

ReK välkomnar Parisavtalets ingress, där man vill uppnå jämställdhet och främja kvinnors egenmakt för att bidra till att begränsa den globala uppvärmningen. I Parisavtalet erkänns med rätta att det behövs jämställdhetsorienterade åtgärder för anpassning (artikel 7.5) och kapacitetsuppbyggnad (artikel 11.2), men vi beklagar de otillräckliga åtgärderna för detta ändamål och bristen på en genomförandeplan.

Bryssel den 27 januari 2022.

Apostolos TZITZIKOSTAS

Europeiska regionkommitténs ordförande

(1) Rådets slutsatser – Förberedelser inför mötena om Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) (Glasgow, 31 oktober–12 november 2021).

(2) https://www.gov.scot/publications/glasgow-womens-leadership-statement-gender-equality-climate-change/.

(3) https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:52020DC0152&from=SV.

(4) Den europeiska gröna given (COM(2019) 640 final), klimatmålsplanen för 2030 (COM(2020) 562 final) och den klimat- och energipolitiska ramen (COM(2014) 15 final). I ”En ren jord åt alla” (COM(2018) 773 final) nämns inte jämställdhet. I miljöhandlingsprogrammet (1386/2014/EU) hänvisas en gång till gravida kvinnor som en utsatt grupp. Detta trots att jämställdhetsintegrering är en skyldighet enligt fördragen, att ett ramverk för EU:s jämställdhetspolitik och jämställdhetsintegrering slås fast i jämställdhetsstrategin (COM(2020) 152) och att EU har åtagit sig att iaktta målen för hållbar utveckling (2015) och UNFCC:s handlingsplan för jämställdhet (2019). https://onlinelibrary.wiley.com/doi/full/10.1111/jcms.13082.

(5) EUT C 270, 7.7.2021, s. 2.

(6) https://eige.europa.eu/gender-mainstreaming/toolkits/gender-impact-assessment/guide-gender-impact-assessment.

(7) Union of equality: the first year of actions and achievements | European Commission (europa.eu).

(8) Det skulle säkerställa att minst 40 % av icke verkställande ledamöter i bolagsstyrelser är kvinnor.

(9) Framgångsrika exempel: Women and Girls in STEM Forum, Girls go circular (eit.girlsgocircular.eu), inrättandet av en resultattavla för kvinnor i den digitala sektorn som en del av Desi (index för digital ekonomi och digitalt samhälle).

(10) https://www.unwomen.org/en/news/in-focus/in-focus-gender-equality-in-covid-19-response/violence-against-women-during-covid-19.

(11) EUT C 76, 28.2.2018, s. 93.

(12) https://www.europarl.europa.eu/RegData/etudes/BRIE/2020/660058/IPOL_BRI(2020)660058_EN.pdf.

(13) https://www.eca.europa.eu/Lists/ECADocuments/SR21_10/SR_Gender_mainstreaming_SV.pdf.

(14) https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/HTML/?uri=CELEX:52021DC0390&qid=1635262292392&from=SV

(15) CDR 2016/2020.

(16) CDR 2503/2021.

(17) https://www.ipcc.ch/site/assets/uploads/2020/05/IPCC_Gender_Policy_and_Implementation_Plan.pdf.

(18) FN:s konvention om biologisk mångfald (CBD), FN:s ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) och FN:s konvention om bekämpning av ökenspridning (UNCCD).

(19) https://beijing20.unwomen.org/sites/default/files/Headquarters/Attachments/Sections/CSW/PFA_E_Final_WEB.pdf.

13.7.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/31

Yttrande från Europeiska regionkommittén – EU-handlingsplan: Med sikte på nollförorening av luft, vatten och mark

(2022/C 270/06)

Föredragande:

Marieke SCHOUTEN (NL–De gröna), ledamot, kommunstyrelsen, Nieuwegein

Referensdokument:

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Vägen till en frisk planet för alla – EU-handlingsplan: Med sikte på nollförorening av luft, vatten och mark

COM(2021) 400 final

POLITISKA REKOMMENDATIONER

EUROPEISKA REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Allmänna kommentarer

Europeiska regionkommittén (ReK) välkomnar kommissionens meddelande ”EU-handlingsplan: Med sikte på nollförorening av luft, vatten och mark”, dess inriktning på hälsa och dess övergripande strategi. ReK ser fram emot de aviserade åtgärderna och förslagen, som bör vara konsekventa och samstämmiga med varandra och med andra initiativ inom den gröna given.

EU-lagstiftningen måste genomföras fullt ut i enlighet med de principer som anges i artikel 191.2 i EUF-fördraget (försiktighetsprincipen och principerna att förebyggande åtgärder bör vidtas, att miljöförstöring i möjligaste mån bör förebyggas vid källan och att förorenaren ska betala).

Förorening är ett stort problem som måste åtgärdas genom ett effektivt flernivåstyre och ett gränsöverskridande tillvägagångssätt. Varje aktör har sin roll, och det krävs åtgärder på alla nivåer för att förhindra att lokala och regionala myndigheter drabbas av negativa effekter i slutet av kedjan.

Kommittén är fast övertygad om att förorening är ett symptom på ett system av ohållbar produktion och konsumtion som bygger på obegränsad tillväxt och överexploatering, och att det endast kan åtgärdas om vi rör oss i riktning mot en cirkulär ekonomi.

ReK välkomnar de sex huvudmålen för 2030 som ett första steg, men beklagar att de flesta av målen inte är nya. Det behövs större ambition och ytterligare åtgärder, och kommissionen uppmanas att inleda en kontinuerlig process för att se över och anpassa målen till 2050-visionen och inbegripa ReK i denna process.

Dessa mål på europeisk nivå kommer att kräva en ambitiös och integrerad strategi – där miljöhänsyn systematiskt tas upp inom alla politikområden – som kopplar samman ambitioner, tidsramar, förfaranden och verktyg inom olika miljöpolitiska områden.

Vi välkomnar att hälsa är en av de viktigaste aspekterna i handlingsplanen för nollförorening. Integreringen av miljöhälsofrågor är avgörande för att åstadkomma de förändringar som krävs för att minska exponeringen för miljöstressfaktorer, särskilt för människor som lever i utsatta situationer (1), eftersom föroreningar är den främsta miljörelaterade orsaken till sjukdom och förtida död i världen.

ReK upprepar att parlamentet, rådet och kommissionen måste ta hänsyn till medborgarnas förslag inom ramen för konferensen om Europas framtid när det gäller nollförorening och se till att nya ambitiösa regler genomförs i detta avseende.

Återhämtningen efter pandemin bör inriktas på ”One Health”, och sambandet mellan människors och djurs hälsa och miljöns sundhet bör erkännas. One Health måste spela en ledande roll i mål och lagstiftning om vi ska kunna uppnå hållbarhet och sunda regioner.

I högre grad förebygga vid källan

10.

Kommittén välkomnar den nya nollföroreningshierarki som bygger på en ”omvänd pyramid”, men beklagar att ”sanering och ersättning för föroreningsrelaterade skador” uppmärksammas minimalt.

11.

De lokala och regionala myndigheterna har en viktig roll att spela när det gäller att omsätta handlingsplanen i praktiska åtgärder, men de kan endast fylla sin funktion om det på EU-nivå införs en förebyggande strategi med en ändamålsenlig politik som angriper problemen vid källan.

12.

ReK välkomnar översynen av direktivet om industriutsläpp och den mer ambitiösa strategi som syftar till att minska utsläppen vid källan. Direktivet bör bidra till att uppnå målen för den cirkulära ekonomin.

13.

Vi upprepar att utsläppsregler är ett särskilt effektivt tillvägagångssätt. Större uppmärksamhet bör därför ägnas åt att skärpa dem, som ett bättre sätt att minska utsläppen vid källan.

14.

Kommittén stöder det internationella arbetet med bästa tillgängliga teknik, inbegripet ny teknik, för att minska industriutsläppen och därigenom begränsa utsläppsnivåernas omfattning, så att lika konkurrensvillkor skapas på internationell nivå.

15.

ReK efterlyser att översynen och tillämpningen av kraven i referensdokumenten för bästa tillgängliga teknik (Bref-dokumenten) påskyndas för olika industriella förorenare, och att strängare utsläppskrav tillämpas som en del av översynen av processen för samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar.

16.

Kommittén betonar vikten av det initiativ för hållbara produkter som tillkännages i handlingsplanen för den cirkulära ekonomin, med hänsyn till de miljöföroreningar som produkter orsakar under hela sin livscykel – från materialutvinning och produktion till användning och återvinning. Vi anser att det bidrag som initiativet för hållbara produkter potentiellt kan ge till handlingsplanen skulle kunna specificeras mer konkret.

Stärka principen att förorenaren betalar

17.

Det bör inte bara vara upp till den statliga nivån att vidta åtgärder: alla sektorer har en viktig roll att spela när det gäller att bekämpa föroreningar och hejda miljöskador vid källan.

18.

Produkter och varor som förs in i EU bör uppfylla samma miljönormer som gäller i EU. I annat fall bör den europeiska principen att förorenaren betalar tillämpas.

19.

Vi betonar att principen att förorenaren betalar ligger till grund för EU:s miljöpolitik och innebär att förorenarna ska bära kostnaderna för de åtgärder som vidtas för att förebygga, kontrollera och åtgärda föroreningar.

20.

Kommittén framhåller Europeiska revisionsrättens rapport (2), där det konstateras att räckvidden för och tillämpningen av principen att förorenaren betalar är ofullständig och att myndigheterna för närvarande ofta står för kostnaderna för sanering av föroreningar.

21.

ReK anser att principen att förorenaren betalar bör integreras bättre i miljölagstiftningen, särskilt genom att utsläppsgränserna sänks för att ytterligare minska restförorening och genom att diffus förorening från alla källor, inklusive jordbruket, åtgärdas.

22.

Producenterna måste göras juridiskt och ekonomiskt ansvariga för de begränsningsåtgärder som krävs för att åtgärda föroreningar längs hela värdekedjan genom ett utökat producentansvar för miljö- och bortskaffningskostnader för alla konsumtionsvaror och förpackningsmaterial.

Bättre genomförande och övervakning

23.

Kostnaderna och de uteblivna vinsterna för EU av att inte uppnå miljömålen i EU:s miljölagstiftning uppgår till cirka 55 miljarder euro per år (3).

24.

Alla föroreningar är inte lika skadliga för människors hälsa och miljön. Därför skulle en riskbaserad analys kunna göra det möjligt att bättre samordna ekologiska och ekonomiska aspekter.

25.

De lokala och regionala myndigheterna spelar en avgörande roll i genomförandet av miljö- och industripolitiken och har breda befogenheter när det gäller att genomdriva föroreningsbekämpning, och vi välkomnar i detta avseende flaggskeppsinitiativ 5: ”Genomdriva nollförorening tillsammans”.

26.

Kommittén uppmärksammar Europeiska miljöbyråns (EEA) analys (4), som visar att ett bristfälligt genomförande av miljölagstiftningen oftast beror på ineffektiv samordning mellan myndigheter, brist på administrativ kapacitet, otillräcklig finansiering, brist på kunskap och data, otillräckliga efterlevnadsmekanismer och bristfällig politisk integration. Intressentplattformen för nollförorening bör främja bättre samordning mellan alla förvaltningsnivåer och mellan politikområden. Vi stöder helhjärtat den nya plattformen och välkomnar vår egen roll i den som ett erkännande av de lokala och regionala myndigheternas stora betydelse för nollföroreningsambitionen.

27.

ReK beklagar att den lokala och regionala dimensionen inte nämns i avsnitt 3.1 i handlingsplanen, efterlyser att de lokala och regionala myndigheternas roll ges en mer framträdande plats och upprepar att de lokala och regionala myndigheterna behöver ekonomiskt och tekniskt stöd för att kunna genomföra målen i praktiken.

28.

Problemen med genomförandet kan inte lösas enbart genom mer lagstiftning. Stödmekanismer, kapacitetsuppbyggnad för lokala och regionala myndigheter, kunskapsutbyte och innovation är avgörande för att uppnå målvärden och uppfylla normer.

29.

EU-initiativ såsom partnerskapen inom agendan för städer kan användas och man bör överväga att aktivt inrätta nya miljöpartnerskap för att stödja genomförandet.

30.

Kommittén välkomnar utvecklingen av en integrerad övervaknings- och prognosram för nollförorening och efterlyser att alla relevanta data samlas in, harmoniseras och görs tillgängliga för alla. Vi understryker vikten av att göra övervaknings- och prognosramen förenlig med den nya övervakningsram som planeras i miljöhandlingsprogrammet.

Stöd till lokala och regionala åtgärder för nollförorening

31.

ReK välkomnar kommissionens insatser för att samarbeta med städer och regioner inom ramen för överenskommelsen om gröna städer, utmärkelserna Europas miljöhuvudstad och Green Leaf samt Europaåret för grönare städer, eftersom de ger incitament till förbättringar.

32.

Det behövs en områdesbaserad strategi. Särskilda politiska åtgärder bör inte bara planeras för tätorter utan även för andra typer av samhällen med beaktande av deras specifika geografiska förhållanden.

33.

Miljöförbättringar genom fysisk planering, såsom utbyggnad av grön- och blåområden av hög kvalitet i stadsområden, ger en ”trefaldig vinst”: miljöföroreningarna minskas och den biologiska mångfalden gynnas, stadsbefolkningens hälsa och välbefinnande förbättras och den sociala sammanhållningen och integrationen främjas (5).

34.

ReK framhåller vikten av naturbaserade lösningar, eftersom de kan bidra med hållbara och kostnadseffektiva metoder som skapar ekonomiska möjligheter och sysselsättning samt främjar vår hälsa och vårt välmående. Tekniskt stöd, kunskapsutbyte och kapacitetsuppbyggnad bör erbjudas lokala och regionala myndigheter, så att de kan beakta sidovinsterna i sina offentliga upphandlingar.

35.

Kommittén bekräftar den övergripande strategin i kommunerna att bättre kombinera planer för bullerhantering och bättre luftkvalitet med planer för hållbar mobilitet i städer i syfte att förbättra bullerskyddet och luftkvaliteten genom attraktiva kollektivtransporter och effektivt främjande av cykling och gång.

36.

Kommittén stöder lanseringen av och det kontinuerliga stödet till levande laboratorier för gröna digitala lösningar och smart nollförorening. Lokala digitala tvillingar kan bidra till att utveckla lokala och regionala åtgärder för grön och digital omvandling. Statlig kontroll över digitaliseringen är oumbärlig eftersom en hållbar utveckling nu är oupplösligt förbunden med den digitala världen.

37.

Det gemensamma dataområdet i EU bör omfatta utbyte av uppgifter om hållbarhet, så att värdekedjorna kan bidra till en miljöanpassning av industrin. Dessutom kommer fastställandet av normer på EU-nivå för lagring och utbyte av data att säkerställa tillgång till data som kan användas för omställningar till nollförorening.

38.

ReK välkomnar förslaget om samarbete mellan kommissionen och ReK för att utarbeta en resultattavla över EU-regionernas miljöprestanda, som ska ligga till grund för den nya utmärkelsen för årets gröna region.

Särskilda frågor

Luft

39.

Luftföroreningarna är den största miljörelaterade hälsorisken i EU. De ger upphov till 400 000 förtida dödsfall per år (6).

40.

Kommittén upprepar (7) att en verkningsfull luftkvalitetspolitik kräver åtgärder och samarbete på global, europeisk, nationell, regional och lokal nivå. I överensstämmelse med subsidiaritetsprincipen är genomförandet i hög grad beroende av nationella, regionala och lokala åtgärder som är anpassade till särskilda omständigheter.

41.

Vi välkomnar kommissionens ambition att bättre anpassa EU:s luftkvalitetsnormer till WHO:s senaste rekommendationer och att skärpa bestämmelserna om övervakning, modellering och luftkvalitetsplaner för att hjälpa de lokala och regionala myndigheterna. Framför allt måste bestämmelserna om övervakning, modellering och luftkvalitetsplaner bättre stämmas av mot varandra.

42.

ReK föreslår att man använder WHO:s målvärden för 2021 som ett mål att uppnå senast 2050, men att man inte använder de rekommenderade värdena som gränsvärden eftersom många medlemsstater ännu inte uppfyller de nuvarande gränsvärdena.

43.

Kommittén rekommenderar att man tar hänsyn till slutsatserna från samrådet med ReK:s regionala nav, där genomförandet av EU:s luftkvalitetsdirektiv och direktivet om nationella åtaganden om utsläppsminskning (direktivet om nationella utsläppstak) undersöktes, samt Europaparlamentets betänkande om genomförandet (8), där luftkvalitetsdirektiven beskrivs som ett ”delvis effektivt redskap som behöver förbättras”.

44.

Genom att uppmuntra till en trafikomställning och en omfördelning av vägutrymmet till förmån för gång och cykling – och fler grönområden – har pandemin skapat en dynamik som gör det möjligt att undvika en återgång till bildominerade städer med höga luftföroreningsnivåer.

45.

Det krävs ytterligare insatser för att minska luktföroreningarna. ReK anser att direktivet om industriutsläpp är det viktigaste verktyget för att bekämpa luktföroreningar, eftersom det omfattar alla former av utsläpp. Kommittén understryker vikten av medborgarforskning och allmänhetens deltagande för att vi ska kunna komma till rätta med luktföroreningarna. En flernivåstrategi som inbegriper synpunkter från olika intressenter kan dels ge medborgarna möjlighet att delta i beslut som fattas om deras miljö, dels stödja beslutsfattare och verksamheter som orsakar dålig lukt att fatta välgrundade beslut och bättre kunna hantera problemet med luktföroreningar.

Vatten

46.

Vi välkomnar målet att minska mängden mikroplast som släpps ut i miljön med 30 % och uppmanar kommissionen att fastställa tydliga definitioner av mikroplast, men också att arbeta för att förebygga utsläpp av mikroplast och bondad duk vid källan genom att föreslå strängare åtgärder mot avsiktliga utsläpp av mikroplast.

47.

ReK välkomnar översynen av direktivet om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse och stöder initiativet att använda detta direktiv för att arbeta för att återvinna värdefulla näringsämnen och initiativet att titta på framväxande ämnen såsom läkemedelsrester och mikroplast.

48.

Kommittén anser att man bör bedöma dessa åtgärders ändamålsenlighet och överväga vilka investeringar som krävs i fråga om läkemedel och mikroplast, med inriktning på områden med stor biologisk mångfald, där det finns ekologiska risker eller risker avseende dricksvattenkällorna.

49.

Ämnen i ytvatten och grundvatten bör övervakas med hjälp av innovativ övervaknings- och utvärderingsteknik och detta bör tas med i översynen av direktivet om prioriterade ämnen och grundvattendirektivet. Vi framhåller behovet av informationsutbyte om utsläpp i avrinningsområden, eftersom utsläpp av föroreningar har effekter nedströms.

50.

ReK uttrycker oro över att återanvändningen av vatten i EU fortfarande är begränsad och menar att det skulle kunna hjälpa om tillämpningsområdet för EU:s förordning om minimikrav för återanvändning av vatten utvidgades till att omfatta även konstbevattning av grönområden i stadsområden, parker, trädgårdar och områden som används av allmänheten (för rekreation, idrott osv.).

Buller

51.

En miljon friska levnadsår går förlorade varje år på grund av bullrets effekter på hälsan (9). Att minska vägbullret är avgörande för att ta itu med detta växande folkhälsoproblem.

52.

Det behövs åtgärder på europeisk nivå för att stödja lokala och regionala insatser för att minska bullret från vägar, järnvägar och flygplatser genom att säkerställa bättre genomförande och efterlevnad av kartläggnings- och rapporteringskraven enligt direktivet om omgivningsbuller.

53.

Vi uppmanar kommissionen att bedöma möjligheten att se över direktivet om omgivningsbuller för att fastställa ambitiösa bindande mål för bullerminskning i syfte att närma sig WHO:s rekommenderade gränsvärden, och efterlyser en färdplan för åtgärder från alla berörda parter.

54.

För att en betydande och långsiktig bullerminskning ska kunna åstadkommas är det av avgörande betydelse att fokus flyttas från åtgärder som minskar alltför högt buller till åtgärder som helt och hållet motverkar buller, såsom stöd till hållbara transportsätt som gång och cykling.

Mark

55.

ReK betonar vikten av att lagstiftningen rörande jordmassors kvalitet och ursprung kan tillämpas på ett ändamålsenligt sätt. Mot denna bakgrund är enhetliga intyg rörande jordmassors ursprung och kvalitet i EU:s alla medlemsstater avgörande för att lokala och regionala myndigheter ska kunna förhindra att förorenade jordmassor transporteras mellan och används i olika regioner, vilket gör att förorenaren inte kan hållas ansvarig.

56.

ReK betonar vikten av frisk mark för välbefinnande och välstånd och förespråkar en förebyggande och riskbaserad strategi mot markförorening. Fokus bör inte bara ligga på kemisk kvalitet, utan även på markens fysiska och biologiska tillstånd.

57.

När plast bortskaffas vid deponeringsanläggningar läcker giftiga kemikalier ut i mark och grundvatten. När plast hanteras på fel sätt förorenas mark, vattenvägar och hav. Giftiga tillsatser och mikroplast – såväl i regn, mark, vattenvägar och hav som på bergstoppar – kan inte avlägsnas genom återvinning, deponering eller förbränning. Endast rättsligt bindande gränsvärden för den globala tillverkningen av plast för viktiga användningsområden kan göra skillnad.

58.

ReK välkomnar EU:s markstrategi och tillkännagivandet av EU:s lag om markhälsa, eftersom en europeisk ram till stöd till markskydd utgör ett avgörande steg mot klimatneutralitet, återställande av biologisk mångfald, nollförorening samt hälsosamma och hållbara livsmedelssystem. Samtidigt efterlyser kommittén flexibilitet i det nationella genomförandet av åtgärder inom ramen för handlingsplanen och den nya markstrategin, eftersom det finns stora regionala skillnader i fråga om fysisk planering, landskap, mark(sammansättning) och markanvändning.

59.

ReK välkomnar kommissionens insatser för att ge jordbrukare råd om att införa mindre förorenande metoder för att minska ammoniak- och nitratutsläppen. Jordbrukssektorn ger också upphov till omfattande utsläpp av bl.a. fosfater, metaller, bekämpningsmedel och läkemedel.

60.

Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt historiska diffusa utsläpp. Det är ibland omöjligt att uppfylla nya normer, vilket leder till begränsningar av användningen av förorenade områden. Ett tillvägagångssätt där problemen angrips vid källan måste därför kombineras med en strategi för att eliminera dessa befintliga föroreningskällor.

Farliga ämnen

61.

Kommittén förespråkar proaktiva åtgärder för att begränsa kemiska ämnen innan de kommer in i kedjan. Detta omfattar även bestämmelser om säker användning av ämnen som släpps ut på marknaden. EU bör reglera kemiska ämnen utifrån deras inneboende skadliga egenskaper för människor och miljö, även om det råder vetenskaplig osäkerhet, bl.a. med beaktande av exponeringsrisken och ämnenas fördelar för samhället, samt kartlägga och utesluta specifika, oacceptabla risker.

62.

Reach är ett av de viktigaste verktygen för att kontrollera farliga ämnen som kommer ut i miljön. Det är mycket viktigt att processerna för godkännande och begränsning inom ramen för Reach används i högre grad och att fler ämnen som inger mycket stora betänkligheter anges i kandidatförteckningen.

63.

Vi efterlyser begränsningar på EU-nivå för problematisk användning av farliga perfluorerade alkylsubstanser (PFAS) och utsläpp av dessa ämnen. Många PFAS är mycket oroande eftersom de är extremt långlivade och har en negativ inverkan på människors hälsa och på miljön.

64.

Det saknas i dagsläget kunskap om de (eko)toxikologiska effekterna av många farliga ämnen på eller via miljön. Vetenskapliga belägg för kemiska ämnens ekologiska och hälsomässiga effekter bör uppdateras och beaktas kontinuerligt, samt göras tillgängliga, särskilt när det gäller risker för människor och miljö.

Bryssel den 27 januari 2022.

Apostolos TZITZIKOSTAS

Europeiska regionkommitténs ordförande

(1) Europeiska miljöbyråns rapport nr 22/2018: ”Unequal exposure and unequal impacts”.

(2) Särskild rapport 12/2021: ”Principen att förorenaren betalar: tillämpas inte konsekvent i EU:s miljöpolitik och miljöåtgärder”.

(3) Studie från 2019: ”The costs of not implementing EU environmental law”.

(4) EEA: ”Environmental indicator report” 21/2017.

(5) ”Healthy environment, healthy lives: how the environment influences health and well-being in Europe”.

(6) Europeiska miljöbyrån: ”Air Quality in Europe – 2020 report”.

(7) ”Framtiden för EU:s politik för ren luft inom ramen för nollutsläppsvisionen”.

(8) Europaparlamentets resolution av den 25 mars 2021 om genomförandet av luftkvalitetsdirektiven: Direktiv 2004/107/EG och direktiv 2008/50/EG (2020/2091(INI) (EUT C 494, 8.12.2021, s.64).

(9) https://www.eea.europa.eu/publications/health-risks-caused-by-environmental.

Interactio – helt på distans – ReK:s 148:e plenarsession, 26.1.2022–27.1.2022

13.7.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/38

Yttrande från Europeiska regionkommittén – Mot utsläppsfria vägtransporter: utbyggnad av infrastrukturen för alternativa bränslen och skärpning av normerna för koldioxidutsläpp

(2022/C 270/07)

Föredragande:

Adrian TEBAN (RO–EPP), borgmästare, Cugir (distriktet Alba)

Referensdokument:

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om utbyggnad av infrastruktur för alternativa bränslen och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/94/EU

COM(2021) 559 final

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) 2019/631 vad gäller skärpning av utsläppsnormerna för koldioxid från nya personbilar och nya lätta nyttofordon i linje med unionens höjda klimatambitioner

COM(2021) 556 final

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén: En strategisk utbyggnadsplan med en uppsättning kompletterande åtgärder till stöd för en snabb utbyggnad av infrastrukturen för alternativa bränslen

COM(2021) 560 final

I. ÄNDRINGSREKOMMENDATIONER

COM(2021) 556 final

Ändringsrekommendation 1

Skäl 9

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

(9)

[…] De skärpta standarderna för minskade koldioxidutsläpp är teknikneutrala i fråga om att uppnå de satta målen för hela fordonsparkerna. Olika tekniker finns och förblir tillgängliga för att uppnå målet om en utsläppsfri fordonspark. Utsläppsfria fordon omfattar för närvarande batteridrivna elfordon, bränslecellsfordon och andra vätgasdrivna fordon, samtidigt som utvecklingen av tekniska innovationer fortsätter. Utsläppsfria och utsläppssnåla fordon, som också omfattar välpresterande laddhybrider, kan fortsätta att spela en roll under övergången.

(9)

[…] De skärpta standarderna för minskade koldioxidutsläpp är endast teknikneutrala i fråga om att uppnå de satta målen för hela fordonsparkerna om koldioxidutsläppen från det bränsle (även i samband med produktionen) som de använder beaktas . Olika tekniker finns och förblir tillgängliga för att uppnå målet om en utsläppsfri fordonspark. Utsläppsfria fordon omfattar för närvarande batteridrivna elfordon, bränslecellsfordon och andra vätgasdrivna fordon, samtidigt som utvecklingen av tekniska innovationer fortsätter. Utsläppsfria och utsläppssnåla fordon, som också omfattar välpresterande laddhybrider och fordon som drivs med e-bränslen från förnybara källor, avancerade biobränslen och biogas , kan fortsätta att spela en roll under övergången.

Motivering

Utsläppssnåla fordon och bränslen såsom avancerade biobränslen måste beaktas mot bakgrund av ett regionalt sammanhang där utsläppsfria elfordon är svåra att ta i bruk. Se ändringsrekommendationen nedan.

Ändringsrekommendation 2

Nytt skäl efter skäl 9:

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

(9a)

Regionernas särdrag (t.ex. geografiskt läge, klimatförhållanden) kan göra det svårt att helt elektrifiera bilar och lätta vägtransportfordon. I sådana regioner skulle fordon som drivs med e-bränslen från förnybara källor och med biobränslen samt hybridfordon, även om de inte uppfyller definitionen för nollutsläpp av avgaser, kunna ha en fördelaktigare och mer flexibel övergripande koldioxidsutsläppsprestanda än fordon med nollutsläpp av avgaser, och de bör därför inte uteslutas från den inre marknaden från och med 2035. Kommissionen bör således försöka hitta en möjlighet att ta hänsyn till fordon som drivs med e-bränslen från förnybara källor och med biobränslen och till hybridfordon när den fastställer de mål för hela fordonsparken som fordonstillverkarna måste uppfylla i god tid innan dessa mål börjar gälla. Särskild rådgivning om hur målet om klimatneutral mobilitet kan uppnås bör införas för ovannämnda typer av regioner. Dessutom bör dessa regioner ges riktat stöd från de olika EU-fonderna.

Motivering

Regioner där geografiska eller klimatmässiga förhållanden gör det svårt att helt elektrifiera vägtransportfordonen bör få stöd.

Ändringsrekommendation 3

Skäl 11

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

(11)

Målen i de reviderade utsläppsnormerna för koldioxid bör åtföljas av en europeisk strategi för att hantera de problem som uppstår i samband med ökad tillverkning av utsläppsfria fordon och tillhörande teknik, samt behovet av kompetenshöjning och omskolning av arbetstagare inom sektorn samt ekonomisk diversifiering och omställning av verksamheter. När så är lämpligt bör ekonomiskt stöd övervägas på EU-nivå och medlemsstatsnivå för att attrahera privata investeringar, bland annat genom Europeiska socialfonden+, Fonden för en rättvis omställning, innovationsfonden, faciliteten för återhämtning och resiliens och andra instrument i den fleråriga budgetramen och Next Generation EU, i enlighet med reglerna för statligt stöd. Tack vare de reviderade reglerna för statligt stöd på miljö- och energiområdet kommer medlemsstaterna att kunna hjälpa företag att fasa ut fossila bränslen i sina produktionsprocesser och införa miljövänligare teknik inom ramen för den nya industristrategin.

(11)

Målen i de reviderade utsläppsnormerna för koldioxid bör åtföljas av en europeisk mekanism för en rättvis omställning av fordonsindustrin och fordonstillverkningsregioner för att hantera de problem som uppstår i samband med ökad tillverkning av utsläppsfria fordon , den gröna omställningen inom fordonsindustrin, fordonsindustrins underleverantörer och tillhörande teknik, samt behovet av kompetenshöjning och omskolning av arbetstagare inom sektorn samt ekonomisk diversifiering och omställning av verksamheter. Denna europeiska mekanism för en rättvis omställning av fordonsindustrin och fordonstillverkningsregioner måste tillhandahålla ekonomiskt stöd på EU-nivå via framtida tilläggsmedel, och i nuläget genom en samordnad användning av fonder såsom den sociala klimatfonden, Europeiska socialfonden+, Fonden för en rättvis omställning, innovationsfonden, faciliteten för återhämtning och resiliens och andra instrument i den fleråriga budgetramen och Next Generation EU eller programmet för en rättvis omställning under InvestEU , i enlighet med reglerna för statligt stöd , samt kompletteras genom program i medlemsstaterna . Tack vare de reviderade reglerna för statligt stöd på miljö- och energiområdet kommer medlemsstaterna att kunna hjälpa företag att fasa ut fossila bränslen i sina produktionsprocesser och införa miljövänligare teknik inom ramen för den nya industristrategin.

Motivering

Ett lagstiftningsförslag med så pass långtgående konsekvenser för arbetstagarna, industrin och regionerna måste innehålla en konkret ”mekanism för en rättvis omställning” för den europeiska fordonsindustrin och dess underleverantörer och de regioner där de är belägna. Effekterna kommer framför allt att bli kännbara på regional nivå där omskolning måste äga rum i samverkan med industrin. En sådan mekanism måste inbegripa hela fordonsindustrin och bygga på uppgifter som tydligt kartlägger lagstiftningens territoriella inverkan.

Denna ändringsrekommendation är kopplad till ändringsrekommendationerna 4 och 6.

Ändringsrekommendation 4

Skäl 24

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

(24)

Möjligheten att avsätta intäkterna från avgifterna för extra utsläpp till en särskild fond eller relevant program har utvärderats i enlighet med artikel 15.5 i förordning (EU) 2019/631, med slutsatsen att detta avsevärt skulle öka den administrativa bördan utan att direkt gynna fordonsindustrin i dess övergång. Inkomsterna från avgifterna för extra utsläpp ska därför fortsätta att betraktas som intäkter i unionens allmänna budget i enlighet med artikel 8.4 i förordning (EU) 2019/631. En ”europeisk mekanism för en rättvis omställning av fordonsindustrin och fordonstillverkningsregionerna” måste dock tillhandahålla riktad finansiering till regionerna från befintliga fonder (såsom anges i skäl 11), på grundval av en detaljerad kartläggning av denna lagstiftnings territoriella inverkan. Vid halvtidsutvärderingen av den fleråriga budgetramen bör man i första hand undersöka möjligheten att kombinera tillgängliga medel från ovannämnda källor till den ”europeiska mekanismen för en rättvis omställning av fordonsindustrin och fordonstillverkningsregionerna”.

Motivering

En ”europeisk mekanism för en rättvis omställning av fordonsindustrin och fordonstillverkningsregionerna” är nödvändig för att stödja underleverantörerna till fordonsindustrin, som är en viktig ekonomisk sektor i många europeiska regioner. OEM-tillverkarna kanske är bättre förberedda inför de kommande förändringarna, men hela kedjan av underleverantörer, som främst består av små och medelstora företag, kanske saknar den strategiska och interna ekonomiska kapacitet som krävs för att anpassa sin kompetens och produktion till förändringarna i fordonsindustrins värdekedja. Ytterligare medel kan komma att behövas för FRO jämfört med de 17,5 miljarder euro som man för närvarande enats om för att FRO i tillräcklig utsträckning ska kunna hantera de djupgående förändringar som ”55 %-paketet” kommer att medföra.

Denna ändringsrekommendation är kopplad till ändringsrekommendationerna 3 och 6.

Ändringsrekommendation 5

Artikel 1.9

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Följande artikel ska införas som artikel 14a:

”Artikel 14a

Framstegsrapport

Senast den 31 december 2025 och därefter vartannat år ska kommissionen rapportera om framstegen mot utsläppsfri vägtrafik. Rapporten ska i synnerhet innehålla en bedömning av behovet av eventuella ytterligare åtgärder för att underlätta övergången, bland annat genom finansiella medel.

Följande artikel ska införas som artikel 14a:

”Artikel 14a

Framstegsrapport

Senast den 31 december 2023 och därefter vartannat år ska kommissionen rapportera om framstegen mot utsläppsfri vägtrafik. Rapporten ska i synnerhet innehålla en bedömning av behovet av eventuella ytterligare åtgärder för att underlätta övergången, bland annat genom finansiella medel. Denna bedömning ska baseras på en territoriell konsekvensbedömning som på Nuts 2-nivå kartlägger utmaningarna för varje region och hur de risker som är förknippade med dessa utmaningar kan minskas.

Vid rapporteringen ska kommissionen beakta alla faktorer som bidrar till en kostnadseffektiv utveckling mot klimatneutralitet senast 2050. Detta inbegriper införande av utsläppsfria och utsläppssnåla fordon, framsteg när det gäller att uppnå målen för utbyggnaden av laddnings- och tankningsinfrastruktur i enlighet med förordningen om infrastruktur för alternativa bränslen, innovationsteknikens och hållbara alternativa drivmedels potentiella bidrag till klimatneutral mobilitet, påverkan på konsumenterna, framsteg i dialogen mellan arbetsmarknadens parter samt aspekter för att ytterligare underlätta en ekonomiskt livskraftig och socialt rättvis övergång till utsläppsfri vägtrafik.”

Vid rapporteringen ska kommissionen beakta alla faktorer som bidrar till en kostnadseffektiv utveckling mot klimatneutralitet senast 2050. Detta inbegriper införande av utsläppsfria och utsläppssnåla fordon, framsteg när det gäller att uppnå målen för utbyggnaden av laddnings- och tankningsinfrastruktur i enlighet med förordningen om infrastruktur för alternativa bränslen, innovationsteknikens och hållbara alternativa drivmedels potentiella bidrag till klimatneutral mobilitet, framsteg och inverkan på regional nivå (Nuts 2), påverkan på konsumenterna, inbegripet konsumenter från utsatta grupper, framsteg i dialogen mellan arbetsmarknadens parter samt aspekter för att ytterligare underlätta en ekonomiskt livskraftig och socialt rättvis övergång till utsläppsfri vägtrafik.”

Motivering

Lagstiftningens effekter kommer främst att bli kännbara på regional nivå, och kommissionen ska via en detaljerad kartläggning av den territoriella inverkan ta itu med de utmaningar och risker som är förknippade med denna övergång.

Ändringsrekommendation 6

Artikel 1.10 b

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

10.

Artikel 15 ska ändras på följande sätt:

b)	Punkterna 2– 5 ska utgå.

10.

Artikel 15 ska ändras på följande sätt:

b)	Punkterna 2– 4 ska utgå.

Punkt 5 ska ersättas med följande:

För att säkerställa att ingen lämnas utanför och för att göra denna övergång socialt rättvis ska kommissionen föreslå en ”mekanism för en rättvis omställning” av fordonsindustrin, inbegripet en dialog på flera nivåer med de berörda lokala och regionala myndigheterna, med beaktande av denna förordnings territoriella inverkan på fordonsindustrins och dess underleverantörers omställning samt inverkan på de regionala ekonomiska strukturerna och fordonsindustrins arbetskraft.

Motivering

I den nuvarande förordningen föreskrivs ett eventuellt införande av ett ekonomiskt stödprogram för en rättvis omställning, men denna aspekt bör strykas i lagstiftningsförslaget. Den ursprungliga tanken att finansiera en rättvis omställning via intäkterna från avgifter för extra utsläpp kanske inte räcker till för att säkerställa en rättvis omställning för alla fordonstillverkningsregioner och kanske inte säkerställer en konstant budgetmässig tillgång till ekonomiska resurser.

Enbart FRO, med de 17,5 miljarder euro som man för närvarande kommit överens om, kanske inte heller räcker till för att hantera utmaningarna i 55 %-paketet. Det föreslås därför att man inrättar en samordningsmekanism för en rättvis omställning för fordonsindustrin och fordonstillverkningsregionerna, som utnyttjar de befintliga fondernas potential.

Denna ändringsrekommendation är kopplad till ändringsrekommendationerna 3 och 4.

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om utbyggnad av infrastruktur för alternativa bränslen och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/94/EU

COM(2021) 559 final

Ändringsrekommendation 7

Skäl 9

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

[…] Avståndsbaserade mål för TEN-T-nätet bör säkerställa full täckning av elektriska laddningspunkter längs unionens viktigaste vägnät och därigenom säkerställa enkla och smidiga resor i hela unionen. Om det på grund av regionala faktorer såsom geografiskt läge eller befolkningstäthet visar sig bli svårt att investera i infrastruktur som är tillgänglig för allmänheten bör det ges möjlighet till ekonomiskt stöd från EU.

Motivering

För att överensstämma med TEN-T-nätets transregionala karaktär och för att inte hämma den europeiska sammanhållningen bör den avståndsbaserade strategin bibehållas, dock med nödvändigt ekonomiskt stöd från en av de tillgängliga EU-fonderna, dvs. för antingen privata eller offentliga laddningspunkter.

Ändringsrekommendation 8

Skäl 10

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

(10)

Nationella fordonsparksbaserade mål bör fastställas på grundval av det totala antalet registrerade elfordon i den aktuella medlemsstaten enligt en gemensam metod som tar hänsyn till den tekniska utvecklingen, återspeglad i t.ex. elfordonens ökade räckvidd eller det ökade inslaget på marknaden av snabbladdningspunkter som kan ladda ett större antal fordon per laddningspunkt än en normal laddningspunkt. Metoden måste också ta hänsyn till de olika laddningsmönstren för batteridrivna elfordon och laddhybridfordon. En metod som fastställer normer för nationella fordonsparksbaserade mål i fråga om maximal uteffekt för den laddningsinfrastruktur som är tillgänglig för allmänheten bör ge möjlighet till flexibilitet så att olika laddningsteknik kan användas i olika medlemsstater.

(10)

Nationella fordonsparksbaserade mål bör fastställas på grundval av det totala antalet registrerade elfordon i den aktuella medlemsstaten , plus en marginal på ca 10–20 % som ska fastställas, enligt en gemensam metod som tar hänsyn till den tekniska utvecklingen, återspeglad i t.ex. elfordonens ökade räckvidd eller det ökade inslaget på marknaden av snabbladdningspunkter som kan ladda ett större antal fordon per laddningspunkt än en normal laddningspunkt. Metoden måste också ta hänsyn till de olika laddningsmönstren för batteridrivna elfordon och laddhybridfordon. En metod som fastställer normer för nationella fordonsparksbaserade mål i fråga om maximal uteffekt för den laddningsinfrastruktur som är tillgänglig för allmänheten bör ge möjlighet till flexibilitet så att olika laddningsteknik kan användas i olika medlemsstater.

Motivering

Det totala antalet registrerade elfordon i en medlemsstat är inte tillräckligt, eftersom det inte beaktar exempelvis fordon från andra länder, särskilt under semesterperioder, men även vid andra tillfällen såsom större evenemang och mässor.

Ändringsrekommendation 9

Skäl 34

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

(34)

Dessa mål bör ta hänsyn till de typer av fartyg som betjänas och deras respektive trafikvolymer. Kusthamnar med låg trafikvolym för vissa fartygskategorier bör undantas från de obligatoriska kraven för motsvarande fartygskategorier på grundval av en lägsta trafikvolym, för att undvika att installerad kapacitet underutnyttjas. På samma sätt bör de bindande målens syfte inte vara inriktat mot maximal efterfrågan, utan mot en tillräckligt stor volym, för att undvika underutnyttjad kapacitet och ta hänsyn till hamnens operativa egenskaper. Sjötransporter är en viktig länk för sammanhållningen och den ekonomiska utvecklingen på öar i unionen. Energiproduktionskapaciteten på dessa öar är kanske inte alltid tillräcklig för att klara det energibehov som uppstår genom landströmsförsörjningen. I sådana fall bör öar undantas från detta krav, såvida inte och till dess att en sådan elförbindelse med fastlandet har slutförts eller det finns tillräcklig lokalt genererad kapacitet från rena energikällor.

(34)

Dessa mål bör ta hänsyn till de typer av fartyg som betjänas och deras respektive trafikvolymer. Kusthamnar med låg trafikvolym för vissa fartygskategorier bör undantas från de obligatoriska kraven för motsvarande fartygskategorier på grundval av en lägsta trafikvolym, för att undvika att installerad kapacitet underutnyttjas. På samma sätt bör de bindande målens syfte inte vara inriktat mot maximal efterfrågan, utan mot en tillräckligt stor volym, för att undvika underutnyttjad kapacitet och ta hänsyn till hamnens operativa egenskaper. Sjötransporter är en viktig länk för sammanhållningen och den ekonomiska utvecklingen på öar och i de yttersta randområdena i unionen. Energiproduktionskapaciteten på dessa öar och i dessa yttersta randområden är kanske inte alltid tillräcklig för att klara det energibehov som uppstår genom landströmsförsörjningen. I sådana fall bör öar och de yttersta randområdena undantas från detta krav, såvida inte och till dess att en sådan elförbindelse med fastlandet eller grannländerna har slutförts eller det finns tillräcklig lokalt genererad kapacitet från rena energikällor.

Motivering

Självförklarande.

Ändringsrekommendation 10

Skäl 37

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

[…] De befintliga nationella handlingsprogrammen bör ses över för att tydligt beskriva hur medlemsstaterna kommer att uppfylla de bindande målen, vilka innebär ett mycket större behov av laddnings- och tankningsinfrastruktur som är tillgänglig för allmänheten. Översynen bör bygga på en territoriell analys som kartlägger de olika behoven hos olika subnationella enheter, och den bör ta hänsyn till lokal och regional expertis och de strategier för utbyggnad av tankningsinfrastruktur som redan har utarbetats av lokala och regionala myndigheter. De reviderade programmen bör även omfatta alla transportsätt, även sådana för vilka det inte finns några obligatoriska utbyggnadsmål.

Motivering

Fastställandet av de nationella handlingsprogrammen för utbyggnad av alternativa bränslen måste bygga på en verklig strategi för flernivåstyre för att fullt ut ta hänsyn till regionala och lokala myndigheters intressen och deras strategier för utbyggnad av infrastruktur för alternativa bränslen som redan ingår i olika planer för hållbar mobilitet i städer (SUMP) eller andra regionala mobilitetsstrategier.

Ändringsrekommendation 11

Skäl 39

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

(39)	Kommissionen bör underlätta utarbetandet och genomförandet av medlemsstaternas reviderade nationella handlingsprogram genom utbyte av information och bästa praxis mellan medlemsstaterna.

(39)	Kommissionen bör underlätta utarbetandet och genomförandet av medlemsstaternas reviderade nationella handlingsprogram genom utbyte av information och bästa praxis mellan medlemsstaterna och regionala och lokala myndigheter .

Motivering

En ram för flernivåstyre måste införlivas i förslaget om utbyggnad av infrastruktur för alternativa bränslen. En sådan ram skulle kunna samordna utbyggnaden i medlemsstaterna och täppa till eventuella luckor.

Ändringsrekommendation 12

Skäl 42

Kommissionens textförslag	ReK:s ändringsförslag
[…] Medlemsstaterna bör inrätta och upprätthålla lämpliga instrument för att främja utbyggnaden av laddnings- och tankningsinfrastruktur även för avgränsade fordonsparker, särskilt för rena och utsläppsfria bussar på lokal nivå.	[…] Medlemsstaterna bör inrätta och upprätthålla lämpliga instrument för att främja utbyggnaden av laddnings- och tankningsinfrastruktur även för avgränsade fordonsparker, särskilt för rena och utsläppsfria bussar på lokal nivå samt möjligheter till snabbladdning och laddning över natten som är tillgängliga för alla kollektivtrafikoperatörer .

Motivering

Kollektivtrafikoperatörerna behöver tankningsmöjligheter för sin fordonspark, både laddning över natten och snabbladdning för transporter över långa avstånd. De bör vara tillgängliga för allmänheten. Det behövs politiska verktyg och incitament för att tillhandahålla sådan infrastruktur som är tillgänglig för allmänheten.

Ändringsrekommendation 13

Nytt skäl efter skäl 45

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

(45a)

Laddningspunkternas bruksanvisningar bör vara så enhetliga som möjligt för konsumenterna, processerna bör vara standardiserade och användningen bör vara intuitiv och lättbegriplig med hjälp av ikoner. Det bör vara möjligt att välja språk. Kompatibiliteten med operativsystemen hos allmänt använda elektroniska enheter (t.ex. smarttelefoner och surfplattor) måste säkerställas.

Motivering

För att göra det så enkelt och snabbt som möjligt för konsumenterna att använda laddningspunkterna bör processen vara enkel och i förekommande fall standardiserad, och t.ex. användare som inte behärskar landets språk bör beaktas.

Ändringsrekommendation 14

Skäl 47

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

(47)

Det är mycket viktigt att alla aktörer i ekosystemet för elektromobilitet lätt kan interagera digitalt för att erbjuda ge slutanvändaren tjänster med bästa kvalitet. Detta kräver unika identifierare för relevanta aktörer i värdekedjan. Därför bör medlemsstaterna utse en organisation för registrering av identifieringsdata (IDRO, Identification Registration Organisation) som utfärdar och förvaltar unika identifieringskoder för att identifiera åtminstone ansvariga för laddningspunkter och leverantörer av mobilitetstjänster. Organisationen bör samla in information om identifieringskoder för e-mobilitet som redan används i respektive medlemsstat, vid behov utfärda nya koder för e-mobilitet till ansvariga för laddningspunkter och leverantörer av mobilitetstjänster, med ett format som ligger inom ramen för en unionsomfattande och gemensamt överenskommen logik, möjliggöra utbyte och verifiering av att dessa e-mobilitetskoder är unika via ett eventuellt framtida gemensamt register för identifieringskoder (IDRR, Identification Registration Repository). Kommissionen bör utfärda tekniska riktlinjer för inrättandet av en sådan organisation, med utgångspunkt i programstödsåtgärden för datainsamling avseende laddnings- och tankningspunkter för alternativa bränslen och unika identifieringskoder för aktörer inom e-mobilitet (IDACS).

(47)

Det är mycket viktigt att alla aktörer i ekosystemet för elektromobilitet lätt kan interagera digitalt för att erbjuda ge slutanvändaren tjänster med bästa kvalitet. Detta kräver unika identifierare för relevanta aktörer i värdekedjan. Kretsen av aktörer bör vara så bred som möjligt och i synnerhet omfatta energiproducenter och energidistributörer. Därför bör medlemsstaterna utse en organisation för registrering av identifieringsdata (IDRO, Identification Registration Organisation) som utfärdar och förvaltar unika identifieringskoder för att identifiera åtminstone ansvariga för laddningspunkter och leverantörer av mobilitetstjänster. Organisationen bör samla in information om identifieringskoder för e-mobilitet som redan används i respektive medlemsstat, vid behov utfärda nya koder för e-mobilitet till ansvariga för laddningspunkter och leverantörer av mobilitetstjänster, med ett format som ligger inom ramen för en unionsomfattande och gemensamt överenskommen logik, möjliggöra utbyte och verifiering av att dessa e-mobilitetskoder är unika via ett eventuellt framtida gemensamt register för identifieringskoder (IDRR, Identification Registration Repository). Kommissionen bör utfärda tekniska riktlinjer för inrättandet av en sådan organisation, med utgångspunkt i programstödsåtgärden för datainsamling avseende laddnings- och tankningspunkter för alternativa bränslen och unika identifieringskoder för aktörer inom e-mobilitet (IDACS). Det huvudsakliga målet bör vara sektorsövergripande samarbete för att maximera synergieffekterna.

Motivering

Det bör säkerställas att alla berörda aktörer samarbetar och ger sitt respektive bidrag till den sammantagna tjänsten till kunderna och driften av laddningspunkterna.

Ändringsrekommendation 15

Skäl 54

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

[…] Kommissionen bör därför se över denna förordning senast i slutet av 2026, särskilt när det gäller målen för elektriska laddningspunkter för tunga fordon samt målen för infrastruktur för alternativa bränslen för utsläppsfria fartyg och luftfartyg inom vattenvägstransporter och luftfart.

[…] Kommissionen bör bedöma effekterna av denna förordning senast två år efter dess ikraftträdande, på grundval av de konkreta mål som fastställts, med beaktande av fordonsutsläppens hela livscykel för varje teknik och dess inverkan på koldioxidutsläppen från vägtransporter samt varje tekniks inverkan på konsumenterna (den totala ägandekostnaden). Kommissionen bör även se över denna förordning senast i slutet av 2026, särskilt när det gäller målen för elektriska laddningspunkter för tunga fordon samt målen för infrastruktur för alternativa bränslen för utsläppsfria fartyg och luftfartyg inom vattenvägstransporter och luftfart.

Motivering

Bedömningen av förordningen bör bygga på konkreta kriterier, och därför bör vi här hänvisa till de konkreta mål som fastställts.

Ändringsrekommendation 16

Artikel 1.3

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

3. Genom denna förordning inrättas en rapporteringsmekanism för att stimulera samarbete och säkerställs en robust uppföljning av framstegen. Mekanismen ska omfatta en strukturerad, öppen och iterativ process med flernivåstyrning mellan kommissionen och medlemsstaterna i syfte att färdigställa och därefter genomföra de nationella handlingsprogrammen, och motsvarande åtgärder från kommissionens sida , med beaktande av de lokala och regionala strategier för utbyggnad av infrastruktur för alternativa bränslen som redan har utarbetats av lokala och regionala myndigheter .

Motivering

Ändringsrekommendation 17

Artikel 3

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

1. Medlemsstaterna ska säkerställa följande:

—	Att laddningsstationer som är avsedda för lätta motorfordon och tillgängliga för allmänheten tas i drift i proportion till användningen av eldrivna lätta motorfordon.

—	Att laddningsstationer som är avsedda för lätta motorfordon och tillgängliga för allmänheten tas i drift i proportion till användningen av eldrivna lätta motorfordon.

—	Att de laddningsstationer som är avsedda för lätta motorfordon, tillgängliga för allmänheten och tas i drift på medlemsstatens territorium ger tillräckligt uteffekt för dessa fordon.

—	Att de laddningsstationer som är avsedda för lätta motorfordon är tillgängliga för allmänheten och tas i drift på medlemsstatens territorium ger tillräckligt uteffekt för dessa fordon , och är jämnt spridda över territoriet .

Medlemsstaterna ska därför säkerställa att följande mål för uteffekt uppfylls kumulativt i slutet av varje år, med början det år som avses i artikel 24:

a)	För varje lätt motorfordon med batterieldrift som är registrerat på deras respektive territorium tillhandahålls en total uteffekt på minst 1 kW via laddningsstationer som är tillgängliga för allmänheten.

a)	För varje lätt motorfordon med batterieldrift som är registrerat på deras respektive territorium tillhandahålls en total uteffekt på minst 1 kW via laddningsstationer som är tillgängliga för allmänheten.

b)	För varje lätt motorfordon med laddhybriddrift som är registrerat på deras respektive territorium tillhandahålls en total uteffekt på minst 0,66 kW via laddningsstationer som är tillgängliga för allmänheten.

b)	För varje lätt motorfordon med laddhybriddrift som är registrerat på deras respektive territorium tillhandahålls en total uteffekt på minst 0,66 kW via laddningsstationer som är tillgängliga för allmänheten.

2. […]

3. Angränsande medlemsstater ska säkerställa att de maximala avstånd som anges i leden a och b inte överskrids för gränsöverskridande avsnitt av TEN-T-stomnätet och TEN-T:s övergripande nät.

3. När medlemsstaterna bygger ut och främjar laddningsinfrastruktur i den mening som avses i punkt 2 ska de också beakta målen i artikel 174 i EUF-fördraget och säkerställa tillgänglighet i mindre tätbefolkade områden.

4. Angränsande medlemsstater ska säkerställa att de maximala avstånd som anges i leden a och b inte överskrids för gränsöverskridande avsnitt av TEN-T-stomnätet och TEN-T:s övergripande nät.

Motivering

För att främja alternativa framdrivningssystem måste den nödvändiga laddningsinfrastrukturen finnas tillgänglig även utanför TEN-T-näten i områden där antalet användare är lägre på grund av lägre befolkningstäthet och där privat utbyggnad är mindre lönsam.

Ändringsrekommendation 18

Artikel 3.2

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

2. Medlemsstaterna ska för vägnätet på sitt respektive territorium säkerställa en minimitäckning av laddningspunkter som är avsedda för lätta motorfordon och tillgängliga för allmänheten. Medlemsstaterna ska därför säkerställa följande:

a)	Längs TEN-T:s stomnät anläggs, för varje färdriktning och med ett maximalt mellanliggande avstånd på 60 km, laddningspooler som är avsedda för lätta motorfordon och tillgängliga för allmänheten och som uppfyller följande krav:

a)	Längs TEN-T:s stomnät anläggs, för varje färdriktning och med ett maximalt mellanliggande avstånd på 60 km, laddningspooler som är avsedda för lätta motorfordon och tillgängliga för allmänheten och som uppfyller följande krav:

i)	Senast den 31 december 2025 ska varje laddningspool ha en uteffekt på minst 300 kW och omfatta minst en laddningsstation med en individuell uteffekt på minst 150 kW .

i)	Senast den 31 december 2025 ska varje laddningspool ha en uteffekt på minst 500 kW och omfatta minst en laddningsstation med en individuell uteffekt på minst 250 kW .

ii)	Senast den 31 december 2030 ska varje laddningspool ha en uteffekt på minst 600 kW och omfatta minst två laddningsstationer med en individuell uteffekt på minst 150 kW .

ii)	Senast den 31 december 2030 ska varje laddningspool ha en uteffekt på minst 900 kW och omfatta minst två laddningsstationer med en individuell uteffekt på minst 250 kW .

b)	Längs TEN-T:s övergripande nät anläggs, för varje färdriktning och med ett maximalt mellanliggande avstånd på 60 km, laddningspooler som är avsedda för lätta motorfordon och tillgängliga för allmänheten och som uppfyller följande krav:

b)	Längs TEN-T:s övergripande nät anläggs, för varje färdriktning och med ett maximalt mellanliggande avstånd på 60 km, laddningspooler som är avsedda för lätta motorfordon och tillgängliga för allmänheten och som uppfyller följande krav:

i)	Senast den 31 december 2030 ska varje laddningspool ha en uteffekt på minst 300 kW och omfatta minst en laddningsstation med en individuell uteffekt på minst 150 kW .

i)	Senast den 31 december 2030 ska varje laddningspool ha en uteffekt på minst 500 kW och omfatta minst en laddningsstation med en individuell uteffekt på minst 250 kW .

ii)	Senast den 31 december 2035 ska varje laddningspool ha en uteffekt på minst 600 kW och omfatta minst två laddningsstationer med en individuell uteffekt på minst 150 kW .

ii)	Senast den 31 december 2035 ska varje laddningspool ha en uteffekt på minst 900 kW och omfatta minst två laddningsstationer med en individuell uteffekt på minst 250 kW .

I vederbörligen motiverade fall, i regioner med specifika särdrag (såsom geografiskt läge, svåra topografiska förhållanden eller befolkningstäthet) och om det är svårt att motivera ett avståndsbaserat krav ur ett samhällsekonomiskt kostnads-nyttoperspektiv, får lägre uteffekt installeras, men varje laddningspool ska ha en uteffekt på minst 300 kW och omfatta minst en laddningsstation med en individuell uteffekt på minst 150 kW. Medlemsstaterna ska rapportera sådana undantag till Europeiska kommissionen.

Motivering

I en nyligen genomförd studie från Europaparlamentet (1) dras slutsatsen att den föreslagna laddningskraften för laddningspunkterna i TEN-T-nätet och urbana knutpunkter är för låg. Detta skulle kunna hindra användningen av elfordon.

När det gäller undantagen är de nödvändiga eftersom en helt avståndsbaserad strategi när det gäller placeringen av laddningsinfrastruktur inte är förenlig med det lokala och regionala behovet av ny tankningsinfrastruktur. Om samma mål angående avstånd och laddningsinfrastruktur fastställs för hela unionen tar man inte hänsyn till regionala skillnader (befolkningstäthet, geografiskt läge).

Ändringsrekommendation 19

Artikel 4.1

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

[…]

d)	Senast den 31 december 2025 finns i varje urban knutpunkt installerade laddningspunkter som är tillgängliga för allmänheten och avsedda för tunga fordon och som tillhandahåller en sammanlagd uteffekt på minst 600 kW , via laddningsstationer med en individuell uteffekt på minst 150 kW .

d)	Senast den 31 december 2025 finns i varje urban knutpunkt installerade laddningspunkter som är tillgängliga för allmänheten och avsedda för tunga fordon och som tillhandahåller en sammanlagd uteffekt på minst 900 kW , via laddningsstationer med en individuell uteffekt på minst 300 kW .

e)	Senast den 31 december 2030 finns i varje urban knutpunkt installerade laddningspunkter som är tillgängliga för allmänheten och avsedda för tunga fordon och som tillhandahåller en sammanlagd uteffekt på minst 1 200 kW , via laddningsstationer med en individuell uteffekt på minst 150 kW .

e)	Senast den 31 december 2030 finns i varje urban knutpunkt installerade laddningspunkter som är tillgängliga för allmänheten och avsedda för tunga fordon och som tillhandahåller en sammanlagd uteffekt på minst 2 000 kW , via laddningsstationer med en individuell uteffekt på minst 300 kW .

I vederbörligen motiverade fall, i regioner med specifika särdrag (såsom geografiskt läge, svåra topografiska förhållanden eller befolkningstäthet) och om det är svårt att motivera ett avståndsbaserat krav ur ett samhällsekonomiskt kostnads-nyttoperspektiv, får lägre uteffekt installeras, dock med en sammanlagd uteffekt på minst 600 kW för tunga fordon och med en individuell uteffekt på minst 150 kW. Medlemsstaterna ska rapportera sådana undantag till Europeiska kommissionen.

Motivering

Samma som för ändringsrekommendation 18.

Ändringsrekommendation 20

Artikel 6.1

Kommissionens textförslag	ReK:s ändringsförslag
1. Medlemsstaterna ska säkerställa att det senast den 31 december 2030 på deras respektive territorium finns ett minsta antal tankningsstationer för vätgas som är tillgängliga för allmänheten.	1. Medlemsstaterna ska säkerställa att det senast den 31 december 2027 på deras respektive territorium finns ett minsta antal tankningsstationer för vätgas som är tillgängliga för allmänheten.
Medlemsstaterna ska därför säkerställa att det senast den 31 december 2030 har installerats tankningsstationer för vätgas längs TEN-T:s stomnät och TEN-T:s övergripande nät med ett maximalt mellanliggande avstånd på 150 km, och att dessa stationer är tillgängliga för allmänheten, har en kapacitet på minst 2 ton per dag och är utrustade med en dispenser för minst 700 bar. […]	Medlemsstaterna ska därför säkerställa att det senast den 31 december 2027 har installerats tankningsstationer för vätgas längs TEN-T:s stomnät och TEN-T:s övergripande nät med ett maximalt mellanliggande avstånd på 150 km, och att dessa stationer är tillgängliga för allmänheten, har en kapacitet på minst 4 ton per dag och är utrustade med en dispenser för minst 700 bar. […]

Motivering

I många medlemsstater och regioner pågår redan projekt med vätgasdrivna lastbilar. De behöver planeringssäkerhet snabbt. Därför bör en tidigare frist och högre kapacitet fastställas.

Ändringsrekommendation 21

Artikel 13.3

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

3. Medlemsstaterna ska säkerställa att de nationella handlingsprogrammen , när så är lämpligt, beaktar regionala och lokala myndigheters intressen, särskilt när det gäller laddnings- och tankningsinfrastruktur för kollektivtrafik, liksom de berörda parternas intressen.

3. Medlemsstaterna ska säkerställa att de nationella handlingsprogrammen beaktar regionala och lokala myndigheters intressen, särskilt när det gäller laddnings- och tankningsinfrastruktur för kollektivtrafik, liksom de berörda parternas intressen. De nationella handlingsprogrammen ska inbegripa en samrådsmekanism på subnationell nivå för att inbegripa en permanent återkoppling på lokal nivå i respektive medlemsstats strategi för utbyggnad av infrastrukturen för alternativa bränslen. Infrastrukturen för alternativa bränslen måste finnas tillgänglig i alla regioner. Därför bör utbyggnadsmål för regional infrastruktur (Nuts 2-nivå) för alternativa bränslen ingå för att säkerställa sammanhållningen i unionen.

Motivering

I skäl 16 och skäl 38 noteras behovet av att införa en strategi på flera nivåer i de nationella handlingsprogrammen, men detta definieras inte närmare i motsvarande artikel, vilket skulle innebära att man går miste om chansen att inbegripa en samrådsmekanism för lokala och regionala myndigheter i de nationella handlingsprogrammen, något som skulle möjliggöra värdefull återkoppling på regional nivå i respektive medlemsstats strategi för utbyggnad av infrastrukturen för alternativa bränslen och öka dess övergripande samstämmighet.

Ändringsrekommendation 22

Artikel 13.4

Kommissionens textförslag	ReK:s ändringsförslag
4. Medlemsstaterna ska där så är nödvändigt samarbeta, genom samråd eller gemensamma handlingsprogram, för att säkerställa att de åtgärder som krävs för att uppnå målen för denna förordning är samstämmiga och samordnade. […]	4. Medlemsstaterna ska samarbeta, genom samråd eller gemensamma handlingsprogram, för att säkerställa att de åtgärder som krävs för att uppnå målen för denna förordning är samstämmiga och samordnade med den subnationella nivån och förenliga med såväl subsidiaritetsprincipen som principen om flernivåstyre . […]

Motivering

Samma som för ändringsrekommendation 21.

II. POLITISKA REKOMMENDATIONER

EUROPEISKA REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Rättvis omställning

Europeiska regionkommittén (ReK) understryker att man måste undersöka och kartlägga hur övergången till en klimatneutral fordonsindustri påverkar sysselsättningen och dess trender. Kommissionen bör därför utvärdera förordningens territoriella inverkan på fordonsindustrin, arbetskraften och regionerna.

Den europeiska fordonsindustrins omställning till utsläppsfria fordon utgör den hittills mest omfattande strukturomvandlingen inom sektorn, med många konsekvenser för arbetstagare, underleverantörer och fordonskoncerner i Europa. Mot bakgrund av denna omfattande omvandling inom en av de viktigaste europeiska sektorerna uppmanar ReK kommissionen att inleda en helhetsinriktad och långsiktig strategisk dialog om omställningen inom fordonsindustrin i EU med alla berörda parter (OEM-företag, underleverantörer, fackföreningar, den akademiska världen, miljöorganisationer, icke-statliga organisationer, det civila samhället, regioner och städer osv.) i syfte att politiskt stödja strukturomvandlingen inom sektorn, analysera behoven och tillhandahålla stöd. Kommittén stöder de befintliga formerna av samarbete på EU-nivå med deltagande av regionala och lokala myndigheter, såsom Automotive Skills Alliance, med fokus på omskolning av och kompetenshöjning för arbetstagare inom fordonsindustrin, kunskapsuppbyggnad och främjande av dialog mellan alla relevanta partner och intressenter inom sektorn.

Vi stöder utarbetandet av särskilda planer för omskolning, kompetenshöjning, fortbildning och omplacering av arbetstagare inom EU:s fordonsindustri, särskilt i de regioner som påverkas mest av omställningen.

ReK stöder att offentliga resurser tillgängliggörs för ett program för en rättvis omställning för fordonsindustrins ekosystem. Förebilden bör vara den nuvarande plattformen för en rättvis omställning. Finansieringen av regionala planer via mekanismen för en rättvis omställning kommer i dag miljontals arbetstagare till godo inom koldioxidintensiva industrisektorer såsom kolbrytning, inklusive den särskilda Fonden för en rättvis omställning.

Kommissionen uppmanas att inrätta en ”europeisk mekanism för en rättvis omställning av fordonsindustrin och fordonstillverkningsregionerna”, som bör finansieras genom EU-medel, samt att försäkra sig om att mekanismen tar itu med utmaningarna i de regioner som påverkas mest av övergången och når alla små och medelstora företag i leveranskedjan så att de kan anpassa sig till förändringarna i fordonsindustrins värdekedja.

Denna mekanism för en rättvis omställning bör bygga på följande grundförutsättningar:

a)	Tillräckliga resurser.

b)	Politiskt stöd och utbyte av bästa praxis.

c)	Övergångsplanering och social dialog.

De medel som anslås inom ramen för mekanismen måste ha den berörda arbetskraften som målgrupp och fördelas på ett öppet sätt via regioner och kommuner, i nära samarbete med behöriga offentliga myndigheter inom utbildning och livslångt lärande. Det är inte fråga om en räddningsaktion för bilföretagen, utan en offentlig investering i kompetenshöjning, diversifiering och utbildning av arbetskraften.

Kommittén stöder initiativet att inrätta en ”allians av regioner för en rättvis omställning av den europeiska fordonsindustrin och dess underleverantörer”. Dessa regioner, som har en stark fordonsindustri, vill spela en aktiv roll när det gäller att se till att ingen region hamnar på efterkälken och att det nya hållbara mobilitetssystemet, som drivs med alternativa bränslen, är ekonomiskt överkomligt och tillgängligt för alla medborgare i alla regioner. Vi stöder till fullo alliansens begäran om en mekanism för en rättvis omställning för de regioner som är beroende av fordonsindustrin, som syftar till att hantera förändringarna inom sektorn.

Investeringar i den yrkesutbildning och högteknologiska utbildning som krävs för de nya färdigheterna inom elektromobilitet bör göras tillgängliga på lokal och regional nivå.

ReK stöder att nya verksamheter för alternativa former av mobilitet inom samma bilföretag behålls inom samma geografiska område, med prioritering av befintliga anläggningar.

Infrastruktur för alternativa bränslen

10.

Utbyggnaden av laddnings- och tankningsinfrastruktur för alternativa framdrivningssystem, i kombination med de nya utsläppsnormerna för koldioxid och i synnerhet ökningen av elektromobilitet, är en viktig förutsättning för att klimatmålen ska kunna uppnås på europeisk, nationell och regional nivå. De skyldigheter som EU hittills har fastställt när det gäller behovet av laddnings- och tankningsinfrastruktur är inte tillräckliga för detta ändamål.

11.

Kommittén välkomnar att kommissionen, genom att omvandla direktivet om infrastruktur för alternativa bränslen till en förordning, för första gången föreslår bindande EU-omfattande, enhetliga och framför allt intermodala minimikrav för denna infrastruktur i medlemsstaterna.

12.

Kommittén stöder en fullständig utfasning av fossila bränslen i vägtransportsektorn senast 2050.

13.

Principiellt måste tillverkarna ha möjlighet att välja olika framdrivningssystem och tekniska lösningar för att uppnå målet att enbart utsläppsfria fordon ska registreras i EU från och med 2035.

14.

I enlighet med principen om teknikneutralitet måste kommissionen säkerställa teknisk konkurrens och alternativ för landsbygdsområden och avlägsna områden, såsom avancerade biobränslen (se hållbarhetskriterierna för biobränslen i bilaga IX till direktivet om förnybar energi).

15.

ReK efterlyser en bedömning av biobränslenas utsläppsintensitet (2). I denna bedömning måste hänsyn tas till biobränslets hela livscykel och dess inverkan beträffande förändrad markanvändning, indirekta faktorer för förändrad markanvändning, biologisk mångfald och en tryggad livsmedelsförsörjning.

16.

Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt

—	offentliga laddningspunkter i stadsområden där allt fler elfordon inte kommer att ha tillgång till privat parkering,

—	offentliga laddningspunkter i avlägsna områden och landsbygdsområden.

17.

Kommittén efterlyser åtgärder för att främja användningen av vätgasteknik inom transporter, där det nu pågår en dynamisk utveckling, och förutsättningar för ett tillräckligt omfattande nät av tankningspunkter för vätgas så snart som de nödvändiga tekniska lösningarna finns tillgängliga och efterfrågan är känd. Åren 2027 och 2035 är naturliga etapper i den färdplan som vägleder åtgärderna. Dessa åtgärder omfattar även utarbetande av nödvändiga rättsakter och därmed sammanhängande beslut. Det bör dock finnas möjligheter att bevilja undantag i vederbörligen motiverade fall, där regioners särdrag (såsom geografiskt läge eller befolkningstäthet) gör det svårt att motivera fastställda krav ur ett samhällsekonomiskt nyttoperspektiv.

18.

ReK understryker behovet av särskild infrastruktur för tunga fordon, i synnerhet kollektivtrafik.

19.

Enkel tillgång till smart och snabb laddning, samt information om tillgängliga laddningsstationer, betalningslösningar, laddningsavgifter (pristransparens) osv. är av avgörande betydelse.

20.

Man bör prioritera åtgärder för att flytta godstransporterna till järnväg i samband med att man överväger investeringar i alternativa framdrivningssystem på väg.

Allmänt

21.

ReK välkomnar avsikten att ta itu med utsläppsnormerna för fordon för att uppnå målet om koldioxidneutralitet. Personbilar och lätta lastbilar står i absoluta tal för den största andelen koldioxidutsläpp inom transporter och de genomsnittliga utsläppen från bilar med förbränningsmotorer ökar.

22.

Vi understryker problemet med andrahandsbilmarknader för förorenande bilar i öst- och centraleuropeiska medlemsstater, vilket innebär att problemen med giftiga föroreningar och koldioxidläckage förs över på mindre utvecklade regioner. Detta motverkar sammanhållningen i EU och strider mot det grundläggande värdet att alla EU-medborgare har samma rätt till ren luft. Kommissionen bör därför säkerställa begränsningar för flödet av gamla förorenande fordon på ett sätt som skyddar miljön och folkhälsan och i enlighet med reglerna för den inre marknaden.

23.

Vi föreslår att en ny Euro 7/VII-norm utformas så att den anpassas till befintliga tekniska möjligheter att minska föroreningarna. Principiellt bör kraven i Euro 7/VII-normen inte motverka sektorns nödvändiga höga innovationskostnader för nya framdrivningssystem för att uppnå klimatmålen.

24.

Med tanke på denna förordnings potentiella inverkan på de lokala och regionala myndigheterna understryker ReK vikten av att medlagstiftarna håller kommittén informerad om alla ändringar av det ursprungliga förslaget i varje skede av lagstiftningsförfarandet, inbegripet trepartsförhandlingar, i enlighet med principen om lojalt samarbete, så att ReK på ett korrekt sätt kan utöva sina fördragsenliga befogenheter (artikel 91 i EUF-fördraget).

25.

Kommittén anser att båda förslagen till förordning uppfyller kraven i subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna. Mervärdet av EU-åtgärder på detta område och lämpligheten hos de rättsliga grunder som kommissionen valt är tydliga och konsekventa. Vi beklagar dock att förslaget till förordning om utbyggnad av infrastrukturen för alternativa bränslen (COM(2021) 559), i motsats till andra förslag som lades fram inom ramen för 55 %-paketet, inte åtföljdes av en mall för subsidiaritetsbedömning, och noterar att två nationella parlament utfärdade ett motiverat yttrande om förslagets överensstämmelse med subsidiaritetsprincipen före den sista inlämningsdagen, som var satt till den 8 november 2021.

Bryssel den 26 januari 2022.

Apostolos TZITZIKOSTAS

Europeiska regionkommitténs ordförande

(1) Research for TRAN Committee – Alternative fuel infrastructures for heavy-duty vehicles (europa.eu)

(2) ”The land use change impact of biofuels consumed in the EU – Quantification of area and greenhouse gas impacts”, https://ec.europa.eu/energy/sites/ener/files/documents/Final%20Report_GLOBIOM_publication.pdf.

		ISSN 1977-1061
Europeiska unionens officiella tidning		C 270

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	65 årgången 13 juli 2022

Innehållsförteckning		Sida
	I Resolutioner, rekommendationer och yttranden
	RESOLUTIONER
	Regionkommittén
	Interactio – helt på distans – ReK:s 148:e plenarsession, 26.1.2022–27.1.2022
2022/C 270/01	Resolution från Europeiska regionkommittén om de lokala och regionala myndigheternas bidrag till konferensen om Europas framtid	1
	YTTRANDEN
	Regionkommittén
	Interactio – helt på distans – ReK:s 148:e plenarsession, 26.1.2022–27.1.2022
2022/C 270/02	Yttrande från Europeiska regionkommittén – EU:s strategiska ram för arbetsmiljö 2021–2027	8
2022/C 270/03	Yttrande från Europeiska regionkommittén – Lokala och regionala myndigheter påskyndar genomförandet av EU-initiativet om pollinatörer	13
2022/C 270/04	Yttrande från Europeiska regionkommittén – En långsiktig vision för EU:s landsbygdsområden	18
2022/C 270/05	Yttrande från Europeiska regionkommittén – Jämställdhet och klimatförändringarna: mot en integrering av jämställdhetsperspektivet i den europeiska gröna given	25
2022/C 270/06	Yttrande från Europeiska regionkommittén – EU-handlingsplan: Med sikte på nollförorening av luft, vatten och mark	31

	III Förberedande akter
	Regionkommittén
	Interactio – helt på distans – ReK:s 148:e plenarsession, 26.1.2022–27.1.2022
2022/C 270/07	Yttrande från Europeiska regionkommittén – Mot utsläppsfria vägtransporter: utbyggnad av infrastrukturen för alternativa bränslen och skärpning av normerna för koldioxidutsläpp	38