—

Detta första inledande avsnitt förklarar varför kommissionen ger vägledning om vertikala avtal och anger tillämpningsområdet för denna vägledning. Det förklarar också målen med artikel 101 i fördraget, hur artikel 101 i fördraget tillämpas på vertikala avtal och de viktigaste stegen i bedömningen av vertikala avtal enligt artikel 101 i fördraget.

—

Det andra avsnittet innehåller en översikt över de positiva och negativa effekterna av vertikala avtal. Det är hänsynen till dessa effekter som ligger till grund för förordning 2022/720, dessa riktlinjer och kommissionens tillsynspolicy i enskilda fall.

—

I det tredje avsnittet behandlas vertikala avtal som i regel faller utanför artikel 101.1 i fördraget. Även om förordning (EU) 2022/720 inte är tillämplig på sådana avtal är det nödvändigt att ge vägledning om de villkor under vilka vertikala avtal kan falla utanför tillämpningsområdet för artikel 101.1 i fördraget.

—

I det fjärde avsnittet ges ytterligare vägledning om tillämpningsområdet för förordning (EU) 2022/720, däribland förklaringar av safe harbour-reglerna i förordningen och definitionen av ett vertikalt avtal. I avsnittet finns också riktlinjer om vertikala avtal i onlineplattformsekonomin, vilken spelar en allt viktigare roll för distributionen av varor och tjänster. Vidare förklaras begränsningarna av tillämpningen av förordning (EU) 2022/720 som anges i artikel 2.2, 2.3 och 2.4 i förordningen. Förklaringar ges även för de särskilda begränsningar som enligt artikel 2.5 i förordningen gäller för utbytet av information mellan leverantör och köpare vid dubbel återförsäljning och de som enligt artikel 2.6 i förordningen gäller för avtal som rör tillhandahållandet av onlinebaserade förmedlingstjänster i de fall där leverantören av dessa tjänster har en hybridfunktion. I det fjärde avsnittet förklaras även hur förordning (EU) 2022/720 tillämpas i fall där ett vertikalt avtal omfattas av en annan gruppundantagsförordning, enligt artikel 2.7 i förordningen. Slutligen innehåller avsnittet en beskrivning av vissa vanliga typer av distributionssystem, särskilt de som omfattas av särskilda bestämmelser i artikel 4 i förordningen avseende särskilt allvarliga begränsningar.

—

I det femte avsnittet behandlas definitionen av relevanta marknader och beräkningen av marknadsandelar (5). Detta är av betydelse eftersom vertikala avtal endast kan omfattas av gruppundantaget i förordning (EU) 2022/720 om marknadsandelarna för de företag som är parter i avtalet inte överstiger de tröskelvärden som anges i artikel 3 i förordningen.

—

Det sjätte avsnittet behandlar de särskilt allvarliga begränsningarna i artikel 4 i förordning (EU) 2022/720 och de uteslutna begränsningarna i artikel 5 i förordningen, och förklarar varför klassificeringen av en begränsning som ”särskilt allvarlig” eller ”utesluten” är relevant.

—

I det sjunde avsnittet finns riktlinjer om de befogenheter som kommissionen och medlemsstaternas konkurrensmyndigheter har enligt artikel 29 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 (6) och artikel 6 i förordning 2022/720 att återkalla rätten att omfattas av förordning (EU) 2022/720 i enskilda fall, samt riktlinjer om kommissionens befogenhet enligt artikel 7 i förordning (EU) 2022/720 att genom förordning förklara att förordning (EU) 2022/720 inte ska tillämpas.

—

I det åttonde avsnittet beskrivs kommissionens tillsynspolicy i enskilda fall. Avsnittet förklarar hur vertikala avtal som inte omfattas av förordning (EU) 2022/720 bedöms enligt artikel 101.1 och 101.3 i fördraget samt ger vägledning om olika vanligt förekommande typer av vertikala begränsningar.

—

För det första måste de berörda företagen fastställa leverantörens och köparens marknadsandelar på den relevanta marknaden där de säljer respektive köper de varor eller tjänster som omfattas av avtalet.

—

Om varken leverantörens eller köparens marknadsandelar överstiger den marknadsandelströskel på 30 % som fastställs i artikel 3 i förordning (EU) 2022/720 omfattas det vertikala avtalet av de safe harbour-regler som fastställs i förordningen, under förutsättning att avtalet inte innehåller några särskilt allvarliga begränsningar i den mening som avses i artikel 4 i förordningen eller några uteslutna begränsningar i den mening som avses i artikel 5 i förordningen som inte kan avskiljas från resten av avtalet.

—

Om leverantörens eller köparens relevanta marknadsandelar överstiger tröskelvärdet på 30 %, eller om avtalet innehåller en eller flera särskilt allvarliga begränsningar eller uteslutna begränsningar som inte kan avskiljas, måste det avgöras huruvida det vertikala avtalet omfattas av artikel 101.1 i fördraget.

—

Om det vertikala avtalet omfattas av artikel 101.1 i fördraget är det nödvändigt att undersöka om det uppfyller villkoren för det undantag som föreskrivs i artikel 101.3 i fördraget.

(a)

För att hantera frågan om vertikala externa effekter. En situation där återförsäljaren sätter alltför höga priser utan beaktande av beslutets konsekvenser för leverantören kan undvikas om leverantören inför ett högsta återförsäljningspris för återförsäljaren. På liknande sätt kan leverantören använda selektiv eller exklusiv distribution för att öka återförsäljarens försäljningsinsatser.

(b)

För att åtgärda problemet med snålskjuts (free-rider problemet). Snålskjuts mellan köpare kan förekomma på grossist- eller detaljistnivå, i synnerhet om leverantören inte har möjlighet att införa effektiva krav på marknadsföring eller service gentemot alla köpare. Snålskjuts mellan köpare kan endast förekomma i samband med service före försäljning och andra marknadsföringsåtgärder, men inte i samband med eftermarknadsservice för vilken återförsäljaren kan ta betalt av varje enskild kund. Insatserna i samband med service före försäljning, där snålskjuts kan förekomma, kan vara betydande, till exempel om varorna eller tjänsterna är relativt nya, tekniskt komplicerade eller av högt värde, eller om varornas eller tjänsternas rykte är en viktig faktor för deras efterfrågan (22). Begränsningar i exklusiva eller selektiva distributionssystem kan, liksom andra begränsningar, vara till hjälp för att undvika eller minska sådana snålskjutsproblem. Snålskjuts kan också förekomma mellan olika leverantörer, exempelvis om en tillverkare investerar i säljfrämjande åtgärder i köparens lokaler som lockar kunder även till tillverkarens konkurrenter. Begränsningar av typen konkurrensklausuler kan vara ett sätt att lösa problemet med snålskjuts mellan leverantörer (23).

(c)

För att öppna eller ge tillträde till nya marknader. Om en leverantör vill komma in på en ny geografisk marknad, till exempel genom att exportera till ett annat land, kan återförsäljaren behöva göra särskilda oåterkalleliga investeringar för att etablera varumärket på marknaden. För att övertala en lokal återförsäljare att göra dessa investeringar kan det vara nödvändigt att bevilja områdesskydd så att återförsäljaren kan erhålla avkastning på sina investeringar. I sådana fall kan det vara motiverat att begränsa möjligheterna för återförsäljare på andra geografiska marknader att sälja på den nya marknaden (se även punkterna (118), (136) och (137)). Detta är ett specialfall relaterat till det snålskjutsproblem som anges i led b.

(d)

För att åtgärda problemet med snålskjuts på vetskapen om att varan är av hög kvalitet (certification free-rider problemet). I vissa sektorer har enskilda återförsäljare ett rykte om sig att enbart lagerföra kvalitetsvaror eller tillhandahålla kvalitetstjänster (s.k. premiumåterförsäljare). I sådana fall kan försäljning via dessa återförsäljare vara avgörande, i synnerhet för en framgångsrik lansering av en ny produkt. Om leverantören inte kan säkerställa att distributionen av leverantörens produkter begränsas till sådana premiumåterförsäljare finns det risk för att dessa återförsäljare inte tar med produkterna i sitt sortiment. I ett sådant scenario kan användningen av exklusiv eller selektiv distribution vara motiverad.

(e)

För att åtgärda det så kallade hold-up-problemet. Leverantören eller köparen kan behöva göra avtalsspecifika investeringar (t.ex. i form av utrustning eller utbildning) som är oåterkalleliga investeringar och som har litet eller inget värde utanför det specifika vertikala förhållandet. Det kan till exempel hända att en komponenttillverkare måste bygga särskilda maskiner för att uppfylla krav som ställts av en kund, men maskinerna kan vara olämpliga att använda i förhållande till andra kunder och det kan vara omöjligt att sälja dem vidare. I avsaknad av ett avtal kommer den investerande parten att försättas i en svag förhandlingsposition efter att ha gjort den avtalsspecifika investeringen, eftersom det finns en risk för att handelspartnern använder investeringen som en hållhake på den investerande parten under förhandlingarna. Risken för sådana opportunistiska hold-up-situationer kan föranleda den investerande parten att göra suboptimala investeringar. Vertikala avtal kan undanröja möjligheten till hold-up (särskilt när investeringen kan avtalas om fullt ut och alla framtida eventualiteter kan förutses) eller minska denna möjlighet. Till exempel kan konkurrensklausuler, kvantitetsbegränsningar eller exklusiva inköpsavtal minska problemet med hold-up när den avtalsspecifika investeringen görs av leverantören, medan exklusiv distribution, exklusiv tilldelning av kunder eller exklusiva leveransavtal kan minska problemet med hold-up när investeringen görs av köparen.

(f)

För att åtgärda det särskilda hold-up-problem som kan uppstå vid överföring av betydande know-how. Den som tillhandahåller know-how kanske inte vill att denna know-how ska användas av eller till förmån för dess konkurrenter, exempelvis vid franchising. Om denna know-how inte var direkt tillgänglig för köparen, och om den är väsentlig och nödvändig för fullgörandet av avtalet, kan en sådan överföring motivera en konkurrensklausul som i ett sådant fall som huvudregel skulle falla utanför tillämpningsområdet för artikel 101.1 i fördraget.

(g)

För att uppnå stordriftsfördelar vid distribution. För att dra nytta av stordriftsfördelar och därmed åstadkomma ett lägre detaljhandelspris för sina varor eller tjänster kan det hända att tillverkaren vill koncentrera återförsäljningen av sina varor eller tjänster till ett fåtal återförsäljare. I detta syfte kan tillverkaren använda sig av exklusiv distribution, kvantitetsbegränsningar i form av krav på köp av en minimikvantitet, selektiv distribution som innehåller krav på köp av en minimikvantitet eller exklusiva inköpsavtal.

(h)

För att säkerställa likformighet och kvalitetsstandardisering. En vertikal begränsning kan bidra till att skapa eller främja en märkesimage genom att återförsäljarna åläggs förpliktelser i form av en viss grad av likformighet och kvalitetsstandardisering. Detta kan bidra till att skydda varumärkets renommé, göra varorna eller tjänsterna mer attraktiva för slutanvändarna och öka försäljningen. En sådan standardisering kan exempelvis uppnås genom selektiv distribution eller franchising.

(i)

För att hantera imperfektioner på kapitalmarknaden. Det kan hända att kapitalkällor, som banker och aktiemarknader, tillhandahåller kapital suboptimalt om de inte har fullständig information om låntagarens betalningsförmåga eller om säkerheten för lånet är otillräcklig. Köparen eller leverantören kan vara bättre informerad och ha möjlighet att få extra säkerhet för sin investering genom ett exklusivt förhållande. Om det är leverantören som lånar ut kapitalet till köparen kan detta leda till att konkurrensklausuler eller kvantitetsbegränsningar införs för köparen. Om det är köparen som lånar ut kapitalet till leverantören kan det utgöra ett skäl till att ålägga leverantören exklusiv leverans eller kvantitetsbegränsningar.

(a)

Konkurrenshämmande utestängning, antingen av andra leverantörer eller andra köpare, genom hinder för inträde eller expansion.

(b)

Försvagning av konkurrensen mellan leverantören och dennes konkurrenter och/eller underlättande av uttrycklig eller underförstådd samverkan mellan konkurrerande leverantörer, vilket ofta kallas minskning av mellanmärkeskonkurrensen (inter-brand competition).

(c)

Försvagning av konkurrensen mellan köparen och dennes konkurrenter eller underlättande av uttrycklig eller underförstådd samverkan mellan konkurrerande köpare, vilket ofta kallas minskning av inommärkeskonkurrensen (intra-brand competition) om det gäller återförsäljare av varor eller tjänster från samma leverantör (24).

(d)

Skapande av hinder för marknadsintegration, framför allt begränsningar av konsumenternas möjligheter att köpa varor eller tjänster i vilken medlemsstat som helst.

(a)

höjda priser gentemot köpare av varor eller tjänster, vilket i sin tur kan leda till högre detaljhandelspriser,

(b)

sämre utbud av varor eller tjänster,

(c)

sämre kvalitet på varor eller tjänster,

(d)

minskad innovation eller service på leverantörsnivå.

(a)

höjda detaljhandelspriser på varor eller tjänster,

(b)

sämre utbud avseende kombinationer av priser och tjänster (price-service combinations) och avseende distributionsformat,

(c)

sämre tillgång till och kvalitet på detaljisttjänster,

(d)

minskad innovation på distributionsnivå.

(a)

parternas sammanlagda marknadsandel inte överskrider 5 % på någon av de relevanta marknaderna inom unionen som påverkas av avtalet, och

(b)

leverantörens sammanlagda årliga omsättning inom unionen som genererats avseende de produkter som omfattas av avtalet inte överskrider 40 miljoner euro eller, i fall som gäller avtal som har ingåtts mellan en köpare och flera leverantörer, köparens sammanlagda inköp av de produkter som omfattas av avtalet inte överskrider 40 miljoner euro (31). Kommissionen får frångå presumtionen om bedömningen av särdragen i överenskommelsen och den kontext i vilken den förekommer visar motsatsen.

(a)

Avtalsspecifika risker som är direkt knutna till de avtal som agenten förhandlar om eller ingår på huvudmannens vägnar, såsom finansiering av lager.

(b)

Risker som har samband med marknadsspecifika investeringar. Det är här fråga om investeringar som krävs specifikt för den verksamhetstyp för vilken huvudmannen har utsett agenten, dvs. som krävs för att agenten ska kunna ingå och/eller förhandla om en viss typ av avtal. Sådana investeringar kan vanligtvis inte återfås, vilket betyder att om huvudmannen lämnar just det verksamhetsområdet kan investeringen inte utan betydande förluster användas för andra verksamheter eller säljas.

(c)

Risker som har samband med annan verksamhet som bedrivs på samma produktmarknad, i den mån huvudmannen begär att agenten som en del av agentavtalet ska delta i sådan verksamhet, men inte som agent på huvudmannens vägnar utan på agentens egen risk.

(a)

Agenten förvärvar inte rätten till de varor som köps eller säljs inom ramen för agentavtalet och tillhandahåller inte själv de tjänster som köps eller säljs inom ramen för agentavtalet. Det faktum att agenten tillfälligt, under en mycket kort tidsperiod, kan förvärva äganderätten till de varor som omfattas av avtalet i samband med försäljning av dem för huvudmannens räkning utesluter inte att det föreligger ett agentavtal som faller utanför tillämpningsområdet för artikel 101.1 i fördraget, under förutsättning att agenten inte ådrar sig några kostnader eller risker i samband med överföringen av äganderätten.

(b)

Agenten bidrar inte till att täcka kostnaderna i samband med leverans eller inköp av avtalsvaror eller avtalstjänster, inbegripet kostnader för transport av varorna. Detta utesluter emellertid inte att agenten genomför transporten, förutsatt att kostnaderna täcks av huvudmannen.

(c)

Agenten lagerhåller inte avtalsvarorna på egen bekostnad och på egen risk, inbegripet kostnaden för att finansiera lagret och kostnaden för lagerförluster. Agenten bör kunna returnera osålda varor till huvudmannen utan avgift, såvida inte agenten har begått ett fel, t.ex. genom att inte vidta rimliga säkerhets- eller stöldskyddsåtgärder för att undvika lagerförluster.

(d)

Agenten ansvarar inte för kunders underlåtenhet att fullgöra avtalet, med undantag för förlust av agentens provision, såvida agenten inte har begått ett fel (t.ex. genom att inte vidta rimliga säkerhets- eller stöldskyddsåtgärder eller inte vidta rimliga åtgärder i fråga om att anmäla stölden till huvudmannen eller polisen eller inte ge huvudmannen all nödvändig information som agenten förfogar över om kundens finansiella ställning).

(e)

Agenten tar inget ansvar gentemot kunder eller andra tredje parter för förlust eller skada vid tillhandahållande av avtalsvaror eller avtalstjänster, såvida inte agenten har begått ett fel.

(f)

Agenten är inte direkt eller indirekt skyldig att investera i säljfrämjande åtgärder, däribland genom bidrag till huvudmannens reklambudget eller till reklam- eller marknadsföringsverksamhet som särskilt rör avtalsvarorna eller avtalstjänsterna, såvida inte huvudmannen betalar full ersättning för dessa kostnader.

(g)

Agenten gör inga marknadsspecifika investeringar i utrustning, lokaler, utbildning av personal eller reklam, såsom en tank för lagring av bensin när det gäller detaljhandel med bensin, särskild programvara för försäljning av försäkringar när det gäller försäkringsagenter eller reklam avseende rutter eller destinationer när det gäller resebyråer som säljer flygresor eller hotellboende, såvida inte huvudmannen betalar full ersättning för dessa kostnader.

(h)

Agenten bedriver inte, på begäran av huvudmannen, någon annan verksamhet på samma produktmarknad inom ramen för agentförhållandet (t.ex. leverans av varorna), såvida inte huvudmannen betalar full ersättning för sådan verksamhet.

(a)

begränsningar av det geografiska område där agenten får sälja avtalsvarorna eller avtalstjänsterna,

(b)

begränsningar av de kunder till vilka agenten får sälja avtalsvarorna eller avtalstjänsterna,

(c)

priserna och villkoren som agenten måste tillämpa vid försäljning eller inköp av avtalsvarorna eller avtalstjänsterna.

(a)

Slutsatsen att det finns ett uttryckligt samtycke kan dras utifrån de befogenheter som parterna har gett varandra i ett allmänt avtal utarbetat i förväg. Om avtalsvillkoren anger att en part får eller ska anta en viss ensidig policy som är bindande för den andra parten, kan detta läggas till grund för att den andra parten har lämnat sitt samtycke till denna ensidiga policy (52).

(b)

När det gäller tyst samtycke är det nödvändigt att visa att en part uttryckligen eller underförstått kräver att den andra parten samarbetar för att genomföra den första partens ensidiga policy och att den andra parten har gjort detta genom att tillämpa den ensidiga policyn i praktiken (53). Om till exempel en leverantör meddelar att den ensidigt kommer att minska leveranserna för att hindra parallellhandel och återförsäljarna omedelbart därefter minskar sina beställningar och upphör med parallellhandel, går det att dra slutsatsen att återförsäljarna underförstått har gett sitt samtycke till leverantörens ensidiga policy. En sådan slutsats kan emellertid inte dras om återförsäljarna fortsätter att bedriva parallellhandel eller försöker hitta nya sätt att bedriva parallellhandel.

(a)

Företag som tillhandahåller onlinebaserade förmedlingstjänster kan inte kategoriseras som köpare i den mening som avses i artikel 1.1 k i förordningen med avseende på varor eller tjänster som utbjuds av tredje parter med hjälp av de onlinebaserade förmedlingstjänsterna.

(b)

Vid tillämpning av de tröskelvärden för marknadsandelar som anges i artikel 3.1 i förordningen beräknas marknadsandelen för det företag som tillhandahåller de onlinebaserade förmedlingstjänsterna på den relevanta marknaden för tillhandahållandet av de tjänsterna. Omfattningen av den relevanta marknaden beror på omständigheterna i ärendet, i synnerhet graden av utbytbarhet mellan online- och offlinebaserade förmedlingstjänster, mellan förmedlingstjänster som används för olika kategorier av varor eller tjänster och mellan förmedlingstjänster och kanaler för direktförsäljning.

(c)

Begränsningar som införs av det företag som tillhandahåller onlinebaserade förmedlingstjänster gentemot köparna av dessa tjänster och som rör det pris till vilket, eller de områden eller de kunder till vilka, de förmedlade varorna eller tjänsterna kan säljas, inklusive begränsningar avseende onlinemarknadsföring och onlineförsäljning, omfattas av bestämmelserna i artikel 4 i förordningen (särskilt allvarliga begränsningar). Det undantag som föreskrivs i artikel 2.1 i förordningen är exempelvis, enligt artikel 4 a i förordningen, inte tillämpligt på ett avtal i vilket en leverantör av onlinebaserade förmedlingstjänster fastställer ett fast eller ett lägsta försäljningspris för den transaktion som leverantören underlättar.

(d)

Enligt artikel 5.1 d i förordningen är det undantag som föreskrivs i artikel 2.1 i förordningen inte tillämpligt på plattformsöverskridande paritetsklausuler i detaljhandelsledet, som ett företag som tillhandahåller onlinebaserade förmedlingstjänster inför gentemot köpare av dessa tjänster.

(e)

Enligt artikel 2.6 i förordningen är det undantag som föreskrivs i artikel 2.1 i förordningen inte tillämpligt på avtal som avser tillhandahållande av onlinebaserade förmedlingstjänster om leverantören av tjänsterna är ett konkurrerande företag på den relevanta marknaden för försäljning av de förmedlade varorna eller tjänsterna (hybridfunktion). Såsom anges i avsnitt 4.4.4 måste sådana avtal bedömas enligt de horisontella riktlinjerna när det gäller möjliga samverkanseffekter och enligt avsnitt 8 i de riktlinjerna när det gäller eventuella vertikala begränsningar.

(a)

Bestämmelserna om immateriella rättigheter måste utgöra en del av ett vertikalt avtal, dvs. ett avtal som innehåller villkor för parternas inköp, försäljning eller återförsäljning av vissa varor eller tjänster.

(b)

De immateriella rättigheterna måste överlåtas eller licensieras till köparen.

(c)

Bestämmelserna om immateriella rättigheter får inte utgöra det primära syftet med avtalet.

(d)

Bestämmelserna om immateriella rättigheter måste direkt avse köparens eller köparens kunders användning, försäljning eller återförsäljning av varor eller tjänster. När det gäller franchising där syftet med användningen av de immateriella rättigheterna är marknadsföring, distribueras varorna eller tjänsterna av huvudfranchisetagaren eller franchisetagarna.

(e)

Bestämmelserna om immateriella rättigheter får inte, i förhållande till avtalsvarorna eller avtalstjänsterna, innehålla konkurrensbegränsningar som har samma syfte som vertikala begränsningar som inte är undantagna enligt förordning (EU) 2022/720.

(a)

Avtal där en part tillhandahåller en annan part ett recept på en dryck och ger denne licens för att tillverka drycken.

(b)

BEn renodlad licens på ett varumärke eller en logotyp i marknadsföringssyfte.

(c)

Sponsoravtal om rätten att göra reklam för sig själv i egenskap av officiell sponsor för ett evenemang.

(d)

En upphovsrättslicens, såsom sändningsavtal som rör rätten att spela in eller sända ett evenemang.

(a)

En skyldighet för franchisetagaren att inte direkt eller indirekt utöva någon liknande verksamhet.

(b)

En skyldighet för franchisetagaren att inte förvärva ekonomiska intressen i ett konkurrerande företag som skulle ge franchisetagaren möjlighet att påverka detta företags ekonomiska handlande.

(c)

En skyldighet för franchisetagaren att inte lämna ut den know-how som tillhandahållits av franchisegivaren till en tredje part, så länge denna know-how inte är tillgänglig för allmänheten.

(d)

En skyldighet för franchisetagaren att underrätta franchisegivaren om alla erfarenheter som vunnits vid användningen av franchisen och att ge franchisetagaren och andra franchisetagare en icke-exklusiv licens för den know-how som följer av dessa erfarenheter.

(e)

En skyldighet för franchisetagaren att informera franchisegivaren om intrång i licensierade immateriella rättigheter, att vidta rättsliga åtgärder mot intrång eller att bistå franchisegivaren vid sådana rättsliga åtgärder.

(f)

En skyldighet för franchisetagaren att inte använda den know-how som har licensierats av franchisegivaren för andra ändamål än att utnyttja franchisen.

(g)

En skyldighet för franchisetagaren att inte överlåta de rättigheter och skyldigheter som följer av franchiseavtalet utan franchisegivarens medgivande.

(a)

Teknisk information om avtalsvarorna eller avtalstjänsterna, inbegripet information om registrering, certifiering, hantering, användning, underhåll, reparation, uppgradering eller återvinning av varorna eller tjänsterna i fråga, framför allt om sådan information krävs för att efterleva lagregler, och information som gör det möjligt för leverantören eller köparen att anpassa avtalsvarorna eller avtalstjänsterna till kundens krav.

(b)

logistiska uppgifter om produktion och distribution av avtalsvarorna eller avtalstjänsterna i tidigare eller senare handelsled, inklusive information om produktionsprocesser, inventering, lagerhållning och, om inte annat följer av punkt (100) b, försäljningsvolymer och avkastning.

(c)

om inte annat följer av punkt (100) b, information om kunders inköp av avtalsvarorna eller avtalstjänsterna, kundpreferenser och återkoppling från kunder, förutsatt att utbytet av sådan information inte används för att begränsa det område till vilket eller de kunder till vilka köparen får sälja avtalsvarorna eller avtalstjänsterna i den mening som avses i artikel 4 b, c eller d i förordning (EU) 2022/720.

(d)

Information om de priser till vilka leverantören säljer avtalsvarorna eller avtalstjänsterna till köparen.

(e)

Om inte annat följer av punkt (100) a, information om leverantörens rekommenderade eller högsta återförsäljningspriser för avtalsvarorna eller avtalstjänsterna, och information om de priser till vilka köparen återförsäljer varorna eller tjänsterna, under förutsättning att utbytet av sådan information inte används till att begränsa köparens möjlighet att fastställa sitt försäljningspris eller för att driva igenom ett fast eller lägsta försäljningspris i den mening som avses i artikel 4 a i förordning (EU) 2022/720 (69),

(f)

om inte annat följer av punkt (100) och led e i denna punkt, information om marknadsföringen av avtalsvarorna eller avtalstjänsterna, inbegripet information om marknadsföringskampanjer och information om nya varor eller tjänster som ska tillhandahållas inom ramen för det vertikala avtalet.

(g)

Resultatrelaterad information, däribland aggregerad information från leverantören till köparen avseende de marknadsförings- och försäljningsåtgärder som genomförs av andra köpare av avtalsvarorna eller avtalstjänsterna, under förutsättning att detta inte gör det möjligt för köparen att identifiera enskilda konkurrerande köpares åtgärder, samt information om volymen eller värdet av köparens försäljning av avtalsvarorna eller avtalstjänsterna i förhållande till köparens försäljning av konkurrerande varor eller tjänster.

(a)

information om de framtida priser till vilka leverantören eller köparen avser att sälja avtalsvarorna eller avtalstjänsterna i senare handelsled.

(b)

information om identifierade slutanvändare av avtalsvarorna eller avtalstjänsterna, såvida inte utbytet av sådan information är nödvändigt för att

(c)

Information om varor som säljs av en köpare under köparens eget märke, vilken utbyts mellan köparen och en tillverkare av konkurrerande märkesvaror, såvida inte tillverkaren också producerar förstnämnda varor.

—

Kommissionens förordning (EU) nr 316/2014.

—

Kommissionens förordning (EU) nr 1217/2010 (75).

—

Kommissionens förordning (EU) nr 1218/2010 (76).

(a)

Om en särskilt allvarlig begränsning i den mening som avses i artikel 4 i förordning (EU) 2022/720 ingår i ett vertikalt avtal omfattas det avtalet sannolikt av tillämpningsområdet för artikel 101.1 i fördraget.

(b)

Ett avtal som omfattar en särskilt allvarlig begränsning i den mening som avses i artikel 4 i förordning (EU) 2022/720 uppfyller sannolikt inte villkoren i artikel 101.3 i fördraget.

(a)

Avtal som fastställer återförsäljningsmarginaler.

(b)

Avtal som fastställer de största rabatter som återförsäljaren får bevilja från en föreskriven prisnivå.

(c)

Avtal om att leverantören ska bevilja rabatter eller återbetala reklamkostnader med villkor om att en viss prisnivå ska hållas.

(d)

Avtal om införande av lägsta annonserade priser (minimum advertised prices, MAP) som förbjuder återförsäljaren att annonsera om priser under en nivå som fastställs av leverantören.

(e)

Koppling av föreskrivna återförsäljningspriser till konkurrenternas återförsäljningspriser.

(f)

Hot, skrämsel, varningar, straff, förseningar eller avbrott i leveranser eller avtalsuppsägningar om en viss prisnivå inte iakttas.

(a)

Vertikal prisstyrning kan underlätta samverkan mellan leverantörer genom att öka pristransparensen på marknaden, vilket gör det lättare att upptäcka om en leverantör genom att sänka priset avviker från den jämvikt som uppnåtts genom samverkanen. Denna negativa effekt är mer sannolik på marknader med fler möjligheter till samverkan, t.ex. om leverantörerna bildar ett begränsat oligopol och en betydande del av marknaden omfattas av vertikala prisstyrningsavtal.

(b)

Vertikal prisstyrning kan underlätta samverkan mellan köpare i distributionsledet, i synnerhet om den drivs av köparna. Starka eller välorganiserade köpare kan vara i stånd till att tvinga eller övertyga en eller flera av sina leverantörer att fastställa sina återförsäljningspriser över den nivå som råder vid normala konkurrensförhållanden och på så sätt hjälpa köparna att nå eller stabilisera den jämvikt som uppnåtts genom samverkanen. Vertikal prisstyrning fungerar som ett åtagande för återförsäljarna att inte avvika från den jämvikt som uppnåtts med hjälp av samverkan genom rabatterade priser.

(c)

I vissa fall kan vertikal prisstyrning även försvaga konkurrensen mellan tillverkare och/eller mellan detaljister, särskilt om tillverkarna använder samma återförsäljare för att distribuera sina produkter och alla eller många av dem tillämpar vertikal prisstyrning.

(d)

Vertikal prisstyrning kan minska marginalpressen för leverantören, särskilt om en tillverkare har ett åtagandeproblem, dvs. om det ligger i tillverkarens intresse att sänka priset som tas ut av efterföljande återförsäljare. I en sådan situation kan tillverkaren föredra att gå med på vertikal prisstyrning , för att få hjälp att åta sig att inte sänka priset till efterföljande återförsäljare och för att minska sin egen marginalpress.

(e)

Genom att motverka priskonkurrens mellan återförsäljare kan vertikal prisstyrning förebygga eller förhindra införande och utbyggnad av nya eller mer effektiva distributionsformat, vilket därmed begränsar innovationen i distributionsledet.

(f)

Vertikal prisstyrning kan genomföras av en leverantör med marknadsinflytande för att utestänga mindre konkurrenter från marknaden. Den ökade marginal som vertikal prisstyrning kan medföra för återförsäljare kan ge dem incitament att gynna leverantörens varumärke framför konkurrerande varumärken när de ger råd till kunderna, även om det inte ligger i kundernas intresse, eller föranleda dem att inte sälja de konkurrerande varumärkena överhuvudtaget.

(g)

Den direkta effekten av vertikal prisstyrning är att inommärkeskonkurrensen avseende pris elimineras genom att vissa eller alla återförsäljare förhindras från att sänka sina försäljningspriser för det berörda varumärket, vilket leder till en prisökning för varumärket.

(a)

När en tillverkare lanserar en ny produkt kan vertikal prisstyrning vara ett effektivt sätt att förmå återförsäljarna att ta större hänsyn till tillverkarens intressen i samband med marknadsföring av produkten. Artikel 101.3 i fördraget kräver även att det inte finns några realistiska och mindre begränsande alternativa metoder för att ge återförsäljarna incitament att marknadsföra produkten. För att uppfylla det kravet kan leverantörerna, till exempel, visa att det inte är genomförbart i praktiken att genom avtal ålägga alla köpare krav på effektiv marknadsföring. Under sådana omständigheter kan införandet av fasta försäljningspriser eller minimipriser under en begränsad period för att underlätta lanseringen av den nya produkten på det hela taget anses vara konkurrensfrämjande.

(b)

Fasta återförsäljningspriser, och inte bara högsta återförsäljningspriser, kan vara nödvändiga för att organisera en koordinerad kortvarig lågpriskampanj (oftast 2–6 veckor), framför allt i ett distributionssystem där leverantören tillämpar ett enhetligt distributionsformat, t.ex. ett franchisesystem. I ett sådant fall, och med tanke på dess tillfälliga karaktär, kan införandet av fasta återförsäljningspriser på det hela taget anses vara konkurrensfrämjande.

(c)

Ett lägsta återförsäljningspris eller ett lägsta annonserat pris kan användas för att förhindra att en särskild återförsäljare använder en leverantörs produkt som lockvara. Om en distributör regelbundet säljer en produkt under grossistpriset kan detta skada varumärkets image och över tid reducera den totala efterfrågan på produkten och undergräva leverantörens incitament att investera i kvalitet och varumärkesimage. Att hindra en viss återförsäljare från att sälja under grossistpriset genom att ålägga denne ett riktat lägsta återförsäljningspris eller lägsta annonserat pris kan då på det hela taget anses vara konkurrensfrämjande.

(d)

I vissa situationer kan den extra marginal som den vertikala prisstyrningen ger göra det möjligt för detaljister att erbjuda kompletterande service före försäljning, särskilt i fråga om komplexa produkter. Om tillräckligt många kunder använder sig av dessa tjänster för att välja en produkt, men sedan köper produkten till ett lägre pris hos detaljister som inte erbjuder sådana tjänster (och därför inte har de kostnaderna), är det möjligt att detaljister som håller en hög servicenivå begränsar eller upphör med dessa tjänster, vilket ökar efterfrågan på leverantörens produkt. Leverantören måste visa att det finns risk för snålskjuts i återförsäljarledet, att fasta eller lägsta försäljningspriser skapar tillräckliga incitament för investeringar i service före försäljning och att det inte finns någon realistisk och mindre begränsande alternativ metod för att förhindra sådan snålskjuts. I denna situation är sannolikheten för att den vertikala prisstyrningen kommer att anses vara konkurrensfrämjande högre om konkurrensen mellan leverantörerna är hård, och om leverantören har begränsat marknadsinflytande.

(a)

införa krav på att köparen ska begära ett förhandsgodkännande från leverantören för att få sälja till sådana kunder (117),

(b)

avbryta eller minska utbetalningen av bonusar eller rabatter om köparen säljer till sådana kunder (118) eller bevilja kompensationsbetalningar till köparen om denne slutar att sälja till sådana kunder,

(c)

avbryta leveransen av produkter om köparen säljer till sådana kunder,

(d)

begränsa eller minska de volymer som levereras, t.ex. så att volymerna motsvarar efterfrågan från kunder i vissa områden eller efterfrågan från vissa kundgrupper,

(e)

hota med att häva det vertikala avtalet (119) eller inte förnya det om köparen säljer till sådana kunder,

(f)

ta ut ett högre pris av återförsäljaren för produkter som ska säljas till sådana kunder (120),

(g)

begränsa köparens andel av försäljningen till sådana kunder,

(h)

hindra köparen från att använda flera språk på förpackningarna eller vid marknadsföring av produkterna (121),

(i)

leverans av en annan produkt i utbyte mot att köparen avslutar sin försäljning till sådana kunder,

(j)

betala köparen för att sluta sälja till sådana kunder,

(k)

införa en skyldighet för köparen att föra över vinsterna från sådana kunder till leverantören (122),

(l)

utesluta produkter som vidaresäljs utanför köparens geografiska område, eller produkter som säljs inom köparens område av köpare i andra områden, från en EU-omfattande garantiservice som betalas av leverantören (123).

(a)

Krav på att köparen ska hindra kunder i ett annat geografiskt område från att gå in på dennes webbplats eller onlinebutik eller se till att kunderna automatiskt omdirigeras till tillverkarens eller en annan återförsäljares onlinebutik. Införande av en skyldighet för köparen att erbjuda länkar till leverantörens onlinebutik eller andra återförsäljares onlinebutiker är emellertid inte en särskilt allvarlig begränsning (125).

(b)

Krav på att köparen ska avbryta konsumenternas onlinetransaktioner om deras kortuppgifter visar en adress som inte ligger inom köparens geografiska område (126).

(c)

Krav på att köparen endast ska sälja de varor eller tjänster som omfattas av avtalet från en fysisk plats eller i fysisk närvaro av specialutbildad personal (127).

(d)

Krav på att köparen ska inhämta leverantörens förhandsgodkännande innan enskilda försäljningstransaktioner genomförs online.

(e)

Förbud mot att köparen använder leverantörens varumärken eller märkesnamn på sin webbplats eller i sin onlinebutik.

(f)

Förbud mot att köparen inrättar eller driver en eller flera onlinebutiker, oavsett om onlinebutiken ligger på köparens egen server eller på en tredjepartsserver (128).

(g)

Förbud mot att köparen använder en hel onlinemarknadsföringskanal, t.ex. sökmotorer (129) eller prisjämförelsetjänster, eller begränsningar som indirekt förbjuder användning av en hel onlinemarknadsföringskanal, t.ex. en skyldighet att inte använda leverantörens varumärken eller märkesnamn för att optimera sökresultaten i sökmotorer eller en begränsning av tillhandahållandet av prisrelaterad information till prisjämförelsetjänster. Sådana begränsningar har till syfte att förhindra att internet används på ett effektivt sätt av köparen för att sälja avtalsvarorna eller avtalstjänsterna till särskilda områden eller kunder, eftersom de begränsar köparens möjligheter att rikta in sig på kunder utanför köparens fysiska handelsområde, informera dem om sina erbjudanden och locka dem till sin onlinebutik eller andra försäljningskanaler. Förbud mot att använda särskilda prisjämförelsetjänster eller sökmotorer är i regel inte en särskilt allvarlig begränsning, eftersom köparen kan använda andra tjänster för onlinemarknadsföring för att öka medvetenheten om sin försäljningsverksamhet på internet. Ett förbud mot att använda de vanligaste reklamtjänsterna i en viss onlinemarknadsföringskanal kan emellertid utgöra en särskilt allvarlig begränsning, om de övriga tjänsterna i onlinemarknadsföringskanalen inte kan locka kunder till köparens onlinebutik.

(a)

Krav som är avsedda att säkerställa kvaliteten eller ett visst utseende på köparens onlinebutik.

(b)

Krav angående presentationen av de avtalsvarorna eller avtalstjänsterna i onlinebutiken (t.ex. minsta antal artiklar som visas, det sätt på vilket leverantörens varumärken eller märkesnamn visas).

(c)

Ett direkt eller indirekt förbud mot användning av onlinebaserade marknadsplatser (133).

(d)

Krav på att köparen ska driva en eller flera fysiska butiker eller utställningshallar, t.ex. som ett villkor för att bli medlem av leverantörens selektiva distributionssystem.

(e)

Krav på att köparen ska sälja en absolut minsta mängd av avtalsvarorna eller avtalstjänsterna offline (i värde eller volym, men inte som andel av den totala försäljningen) för att säkerställa att de fysiska butikerna drivs på ett effektivt sätt. Detta krav kan vara samma för alla köpare eller fastställas på olika nivåer för varje köpare på grundval av objektiva kriterier, t.ex. köparens storlek i förhållande till andra köpare eller köparens geografiska placering.

(a)

Krav på att onlinemarknadsföringen uppfyller vissa kvalitetsstandarder eller omfattar ett visst innehåll eller viss information.

(b)

Krav på att köparen inte använder tjänster från vissa leverantörer av onlineamarknadsföring som inte uppfyller vissa kvalitetsstandarder.

(c)

Krav på att köparen inte använder leverantörens varumärke i domännamnet på sin onlinebutik.

(a)

Klausulen är oundgängligen nödvändig för att skydda know-how som leverantören har överfört till köparen.

(b)

Klausulen är begränsad till det försäljningsställe varifrån köparen har bedrivit verksamhet under avtalsperioden.

(c)

Klausulen är begränsad till en period på högst ett år.

(a)

paritetsklausuler på detaljistnivå avseende kanaler för direktförsäljning för köpare av onlinebaserade förmedlingstjänster (s.k. snäva paritetsklausuler),

(b)

paritetsklausuler som avser de villkor enligt vilka varor eller tjänster erbjuds till företag som inte är slutanvändare,

(c)

paritetsklausuler som avser de villkor enligt vilka tillverkare, grossister eller detaljister köper varor eller tjänster som insatsvaror (s.k. klausuler om mest gynnade kunder).

(a)

Avtalets art.

(b)

Parternas marknadsställning.

(c)

Konkurrenternas marknadsställning (tidigare och senare handelsled).

(d)

Den marknadsställning som innehas av köparna av avtalsvarorna eller avtalstjänsterna.

(e)

Inträdeshinder.

(f)

Det led i produktions- eller distributionskedjan som påverkas.

(g)

Produktens beskaffenhet.

(h)

Marknadens dynamik.

(a)

Förekomsten av kumulativa effekter till följd av det faktum att marknaden täcks av liknande vertikala begränsningar som införts av andra leverantörer eller köpare.

(b)

Om avtalet är ”påtvingat” (dvs. de flesta av begränsningarna eller skyldigheterna gäller endast en avtalspart) eller ”överenskommet” (båda avtalsparterna godtar begränsningarna eller skyldigheterna).

(c)

Lagstiftningen.

(d)

Beteenden som kan tyda på eller underlätta samverkan, såsom prisledarskap, förhandsanmälda prisändringar och prisdiskussioner, prisstelhet vid alltför stor kapacitet, prisdiskriminering och tidigare samverkan.

(a)

Avtalet måste medföra objektiva ekonomiska fördelar.

(b)

Konsumenterna måste få en skälig andel av de vinster som uppnås genom avtalet (161).

(c)

Konkurrensbegränsningarna måste vara nödvändiga för att uppnå dessa vinster.

(d)

Avtalet får inte ge parterna möjlighet att sätta konkurrensen ur spel för en väsentlig del av varorna eller produkterna i fråga (162).

(a)

Leverantören använder själv den onlinebaserade marknadsplats som köparen inte får använda.

(b)

Leverantören inför begränsningen för vissa återförsäljare men inte för andra.

(c)

Operatören av den onlinebaserade marknadsplatsen är själv en auktoriserad medlem av det selektiva distributionssystemet.

(a)

marknadsställningen för leverantören och leverantörens konkurrenter,

(b)

prisjämförelsetjänsternas betydelse som marknadsföringskanal på den relevanta marknaden för försäljning av avtalsvarorna eller avtalstjänsterna,

(c)

begränsningarnas typ och omfattning samt den relativa betydelsen av den särskilda prisjämförelsetjänst vars användning är begränsad eller förbjuden,

(d)

huruvida leverantören även inför begränsningar av köparens möjligheter att använda andra former av onlinemarknadsföring.

(a)

Den kan försvaga konkurrensen och underlätta samverkan mellan leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster. I synnerhet är det mer sannolikt att en leverantör som inför denna typ av paritetsklausul kommer att kunna höja priset eller sänka kvaliteten på sina förmedlingstjänster utan att förlora marknadsandelar. Oavsett priset eller kvaliteten på leverantörens tjänster är säljare av varor eller tjänster som väljer att använda leverantörens plattform skyldiga att erbjuda villkor på plattformen som är minst lika fördelaktiga som de villkor som de erbjuder på konkurrerande plattformar.

(b)

Den kan förhindra tillträde eller expansion för nya eller mindre leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster genom att begränsa deras möjligheter att erbjuda köpare och slutanvändare differentierade kombinationer av priser och tjänster.

(a)

Marknadsställningen för den leverantör av onlinebaserade förmedlingstjänster som inför klausulen och den leverantörens konkurrenter.

(b)

Andelen köpare av de relevanta onlinebaserade förmedlingstjänsterna som omfattas av klausulen.

(c)

Det s.k. homing-beteendet hos köparna av de onlinebaserade förmedlingstjänsterna och hos slutanvändarna (hur många konkurrerande plattformar för onlinebaserade förmedlingstjänster som de använder sig av).

(d)

Förekomsten av hinder för inträde på den relevanta marknaden för tillhandahållande av onlinebaserade förmedlingstjänster.

(e)

Betydelsen av de direktförsäljningskanaler som köparna av de onlinebaserade förmedlingstjänsterna använder i vilken utsträckning dessa köpare kan ta bort sina produkter från de plattformar som erbjuds av leverantörerna av onlinebaserade förmedlingstjänster (de-listing).