8.6.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 224/2

P9_TA(2021)0463

EU:s idrottspolitik: bedömning och möjliga vägar framåt

Europaparlamentets resolution av den 23 november 2021 om EU:s idrottspolitik: bedömning och möjliga vägar framåt (2021/2058(INI))

(2022/C 224/01)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—

med beaktande av artiklarna 6 och 165 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), där unionens befogenheter och åtgärder på idrottsområdet anges, särskilt främjandet av europeiska idrottsfrågor, samtidigt som hänsyn tas till idrottens särskilda karaktär, dess strukturer som bygger på volontärverksamhet och dess sociala och pedagogiska funktion,

—

med beaktande av FN:s agenda 2030 för hållbar utveckling och dess 17 mål för hållbar utveckling, särskilt idrottens roll som en viktig möjliggörande faktor för hållbar utveckling och dess bidrag till fred, till främjandet av tolerans och respekt samt till kvinnors och ungdomars, individers och samhällens egenmakt, samt till målen för hälsa, utbildning och social integration (1),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/817 av den 20 maj 2021 om inrättande av Erasmus+: unionens program för utbildning, ungdom och idrott och om upphävande av förordning (EU) nr 1288/2013 (2), och i synnerhet kapitlet om idrott i denna,

—	med beaktande av vitboken om idrott av den 11 juli 2007 (COM(2007)0391),

—	med beaktande av kommissionens meddelande Utveckling av idrottens europeiska dimension av den 18 januari 2011(COM(2011)0012),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 7 juli 2020 om genomförandet och relevansen av EU-arbetsplanen för idrott 2017–2020 (COM(2020)0293), särskilt dess rekommendationer för framtiden,

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 mars 2021En jämlikhetsunion: EU:s strategi för rättigheter för personer med funktionsnedsättning 2021–2030 (COM(2021)0101),

—	med beaktande av EU:s riktlinjer av den 16 november 2012Dual Careers of Athletes – Recommended Policy Actions in Support of Dual Careers in High-Performance Sport,

—	med beaktande av sin resolution av den 2 februari 2012 om idrottens europeiska dimension (3),

—	med beaktande av sin resolution av den 14 mars 2013 om uppgjorda matcher och korruption inom idrotten (4),

—	med beaktande av sin resolution av den 11 juni 2015 om den senaste tidens avslöjanden om fall av korruption på hög nivå i Fifa (5),

—	med beaktande av sin resolution av den 2 februari 2017 om en integrerad politik när det gäller idrott: gott styre, tillgång och integritet (6),

—	med beaktande av sin resolution av den 15 september 2020 om effektiva åtgärder för att göra Erasmus+, Kreativa Europa och Europeiska solidaritetskåren grönare (7),

—	med beaktande av sin resolution av den 10 februari 2021 om hur covid-19 påverkar ungdomar och idrott (8),

—	med beaktande av sin resolution av den 19 maj 2021 med rekommendationer till kommissionen om utmaningar för organisatörer av idrottsevenemang i den digitala miljön (9),

—	med beaktande av resolutionen från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, om en EU-arbetsplan för idrott (1 januari 2021–30 juni 2024) (10), särskilt dess prioritetsområden,

—	med beaktande av slutsatserna från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, om bekämpning av korruption inom idrotten (11),

—	med beaktande av slutsatserna från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, om tillgänglighet till idrott för personer med funktionsnedsättning (12),

—	med beaktande av slutsatserna från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, om covid-19-pandemins effekter och återhämtningen inom idrottssektorn (13),

—	med beaktande av slutsatserna från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, om att stärka tränares förmåga genom att förbättra möjligheterna att förvärva färdigheter och kompetens (14),

—	med beaktande av slutsatserna från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, om idrottsinnovation (15),

—	med beaktande av Europarådets konvention mot dopning av den 16 november 1989,

—	med beaktande av Europarådets konvention av den 18 september 2014 om manipulation av resultat inom idrott,

—	med beaktande av Europarådets konvention av den 3 juli 2016 om en integrerad strategi för säkerhet, trygghet och service i samband med fotbollsmatcher och andra idrottsevenemang,

—	med beaktande av Europarådets idrottsetiska kod, i dess reviderade lydelse av den 16 maj 2001, och av Europarådets europeiska idrottsstadga, i dess reviderade lydelse av den 13 oktober 2021,

—	med beaktande av Unescos internationella konvention av den 19 oktober 2005 mot dopning inom idrotten,

—	med beaktande av sin studie från juni 2021 EU sports policy: assessment and possible ways forward (16) (inte översatt till svenska) (om EU:s idrottspolitik: utvärdering och möjliga vägar framåt),

—	med beaktande av slutrapporten från Ecorys, KEA och Sport and Citizenship till Europeiska kommissionens generaldirektorat för utbildning och kultur från juni 2016 Mapping and analysis of the specificity of sport (inte översatt till svenska) (om kartläggning och analys av idrottens särdrag),

—

med beaktande av Ecorys och SportsEconAustrias rapport till Europeiska kommissionen från 2020 Mapping study on measuring the economic impact of COVID-19 on the sport sector in the EU (inte översatt till svenska) (en kartläggande studie om att mäta covid-19-pandemins konsekvenser för idrotten i Europa),

—	med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för kultur och utbildning (A9-0318/2021), och av följande skäl:

A.	Idrott spelar en nyckelroll i EU-medborgarnas sociala, kulturella och utbildningsmässiga liv och främjar värderingar såsom demokrati, respekt, solidaritet, mångfald och jämlikhet.

B.	Idrott fungerar som en drivkraft för integration, särskilt för personer med färre möjligheter.

C.	Idrotten måste vara inkluderande och öppen för alla oavsett ålder, kön, funktionsnedsättning eller kulturell och socioekonomisk bakgrund.

D.	Idrott är en växande ekonomisk sektor som bidrar till tillväxt och sysselsättning i EU och därmed till unionens välstånd.

E.	Idrott bidrar till att stärka den europeiska integrationen och till EU:s ställning i det internationella samarbetet.

F.	Covid-19 har haft en negativ ekonomisk och social inverkan på idrottssektorn.

G.	EU bör sträva efter att vidareutveckla idrottens europeiska dimension samtidigt som dess särskilda karaktär och oberoende respekteras.

H.	EU:s idrottspolitik måste stödja både elit- och gräsrotsidrott, inbegripet olika former av aktiv fritidsverksamhet.

I.	Gräsrotsidrott bidrar till att utveckla ungdomars färdigheter och främjar samhällsengagemang genom frivilligarbete.

J.	Unga idrottare står inför utmaningen att förena sin idrottskarriär med sin utbildning och yrkesverksamhet.

K.	Idrott har en positiv inverkan på medborgarnas hälsa och välbefinnande.

L.	Utvecklingen av idrottsinfrastruktur är en viktig faktor för att förbättra livskvaliteten och de ekonomiska möjligheterna i avlägsna och missgynnade områden.

M.	Idrotten står inför en rad utmaningar när det gäller bland annat ledning, korruption, uppgjorda matcher, dopning, finansiering, digital piratkopiering, rent vinstbaserade modeller, människorättskränkningar, diskriminering och våld samt miljöpåverkan och hållbarhet.

N.	Kvinnor är fortfarande underrepresenterade inom idrotten, både i styrande organ och i medierna.

O.	Olaglig strömning av direktsända idrottsevenemang hotar den finansiella stabiliteten för både professionell idrott och gräsrotsidrott, som är beroende av intäkterna från idrottens sändningsrättigheter.

Stärka synligheten för, samarbetet gällande och integreringen av idrotten i EU:s politik

Europaparlamentet uppmanar EU att anta ett mer holistiskt förhållningssätt till idrottspolitiken och öka ansträngningarna för att integrera den i annan EU-politik.

Europaparlamentet betonar behovet av att stärka det interinstitutionella samarbetet och samarbetet med idrottsintressenter.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta ett regelbundet strukturerat samarbete på hög nivå med alla idrottsintressenter och andra institutioner för att tillhandahålla mer målinriktade och ansvarsfulla rekommendationer för åtgärder mot de aktuella utmaningar som idrottssektorn står inför.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett meddelande om idrottens framtid som är kopplat till EU:s strategiska mål.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka synligheten för idrott och för kommissionens idrottsperspektiv inom alla politikområden på EU-nivå, genom att lägga till idrott i titeln på den ansvariga kommissionsledamotens ansvarsområde.

Europaparlamentet efterfrågar också i detta avseende inrättande av en EU-samordnare för idrott, som skulle vara kommissionens kontaktperson och en synlig referenspunkt.

Europaparlamentet insisterar på att parlamentet ska göras mer delaktigt så att det skapas en ram för regelbunden politisk debatt och åtgärder på idrottsområdet, och på att parlamentet ska granska och övervaka genomförandet av de strategiska målen.

Europaparlamentet understryker den roll som konferensen om Europas framtid spelar i diskussionerna om det fortsatta arbetet med EU:s idrottspolitik och idrottsrelaterade frågor, och uppmuntrar alla idrottsaktörer att delta aktivt.

Europaparlamentet konstaterar att Europarådet nyligen antog den reviderade europeiska idrottsstadgan, där man lyfter fram de gemensamma dragen i en ram för europeisk idrott och dess organisation samt uppmanar EU-institutionerna att sträva efter konsekvens, samarbete och solidaritet på kontinental nivå och samtidigt ta initiativ på det idrottsliga området.

10.

Europaparlamentet begär en mer aktiv roll när det gäller idrottsdiplomati.

Förbättra principerna för en europeisk idrottsmodell

11.

Europaparlamentet erkänner vikten av en europeisk idrottsmodell baserad på värden, frivilliginsatser och solidaritet och ser fram emot att vidareutveckla den i medborgarnas och intressenternas intresse.

12.

Europaparlamentet är medvetet om att det finns en rad strategier i olika idrottsgrenar och länder, men anser samtidigt att det är nödvändigt att ytterligare förbättra och skydda den gemensamma grunden för europeisk idrott, och i synnerhet kopplingarna mellan gräsrotsidrott och elitidrott.

13.

Europaparlamentet efterlyser en europeisk idrottsmodell som erkänner behovet av ett starkt engagemang för att integrera principerna om solidaritet, hållbarhet, inkludering för alla, öppen konkurrens, idrottsliga meriter och rättvisa, och motsätter sig därför bestämt utbrytartävlingar som undergräver sådana principer och äventyrar stabiliteten i idrottens övergripande ekosystem. Parlamentet betonar att dessa principer bör uppmuntras av alla idrottsaktörer och nationella myndigheter.

14.

Europaparlamentet erkänner förbundens roll när det gäller att styra sin sport och uppmuntrar till närmare samordning och samarbete med myndigheter och alla relevanta intressenter.

15.

Europaparlamentet konstaterar att idrottsklubbarna utgör grunden för en europeisk idrottsmodell som ger alla möjlighet att delta i idrott lokalt, särskilt ungdomar, oavsett kulturell eller socioekonomisk bakgrund.

16.

Europaparlamentet betonar behovet av en mer målinriktad och ökad solidaritet och ekonomisk omfördelning, samt utbyten av färdigheter och sakkunskaper, särskilt mellan idrott på professionell nivå och gräsrotsidrott. Parlamentet uppmanar idrottsförbunden att införa en solidaritetsmekanism baserad på en rättvis och bindande fördelningsmetod som säkerställer tillräcklig finansiering av amatör- och gräsrotsidrott.

17.

Europaparlamentet betonar behovet av att säkerställa idrottsklubbars hållbara finansiella stabilitet och sunda förvaltning och uppmanar idrottsorganen att införa mekanismer för detta, om sådana inte redan finns, vid sidan av ett lämpligt tillsynssystem.

18.

Europaparlamentet anser att den tyska ägarmodellen för klubbar, vilken bygger på 50+1-regeln, har tjänat tysk fotboll väl och bör betraktas som ett möjligt exempel på bästa praxis när andra länder försöker förbättra sina egna modeller.

19.

Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen offentliga myndigheter, idrottsförbund och idrottsorganisationer att upprätthålla mänskliga rättigheter och demokratiska principer i alla sina åtgärder, särskilt när de tilldelar värdskapet för större idrottsevenemang och vid val av sponsorer. Parlamentet vidhåller att värdskapet för större idrottsevenemang inte längre bör tilldelas länder där dessa grundläggande rättigheter och värden upprepade gånger kränks.

20.

Europaparlamentet uppmanar idrottsorganisationer att respektera den fastställda frekvensen för internationella idrottsturneringar, särskilt Europamästerskap och världsmästerskap, samtidigt som man tar hänsyn till inhemska tävlingar och idrottarnas och spelarnas hälsa.

Förnya god förvaltning och integritet

21.

Europaparlamentet anser att ett förnyat åtagande om god förvaltning behövs för att återställa balansen mellan de sociala och ekonomiska aspekterna inom idrotten och för att säkerställa att intressenternas representation i beslutsfattande organ respekteras.

22.

Europaparlamentet konstaterar att den professionella idrottens fokus på kommersiella intressen bör vägas mot välbehövliga sociala funktioner. Parlamentet uppmuntrar relevanta organisationer att ta itu med denna fråga som ett sätt att bibehålla sin ställning som förebilder när det gäller att försvara de ideal som ligger till grund för den europeiska idrotten.

23.

Europaparlamentet uppmanar de internationella, europeiska och nationella idrotts- och intresseorganisationerna att tillämpa de högsta förvaltningsstandarderna.

24.

Europaparlamentet är medvetet om de insatser som idrottsorganisationer och idrottsförbund har gjort för att säkerställa genomförandet av principerna för goda styrelseformer inom idrotten och betonar att kommissionen måste utarbeta rekommendationer om riktlinjer för hur idrotten och dess styrande organ i EU ska organiseras.

25.

Europaparlamentet uppmanar med kraft idrottens internationella, europeiska och nationella styrande organ, samt intressenter, att genomföra åtgärder för mångfald och inkludering, särskilt för att ta itu med det låga antalet kvinnor och etniska minoriteter i ledande befattningar och styrelser.

26.

Europaparlamentet uppmanar alla organisationer för idrottsintressenter att säkerställa en lämplig nivå av representativitet och professionalisering som en förutsättning för deltagande i kollektivt beslutsfattande.

27.

Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna att främja och skydda idrottares grundläggande rättigheter, inbegripet idrottarnas representation i samband med beslutsfattande samt föreningsfrihet, kollektivförhandlingar och icke-diskriminering.

28.

Europaparlamentet betonar att idrottsmyndigheterna måste värna idrottarnas psykiska hälsa på samma sätt som deras fysiska hälsa.

29.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder för att se till att alla professionella idrottare har lika tillgång till mekanismer för socialt skydd och arbetstagarskydd.

30.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna, idrottens styrande organ och klubbarna att erkänna statusen för supportrar inom idrotten genom att involvera dem i styrande och beslutsfattande organ.

31.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bygga vidare på sitt befintliga arbete med social dialog och att utvidga dess tillämpningsområde till att omfatta all professionell idrott.

32.

Europaparlamentet välkomnar reformer och åtgärder för att förbättra insynen i och ansvarsskyldigheten på transfermarknaden inom olika idrottsgrenar, och uppmanar med kraft till ytterligare ansträngningar. Parlamentet konstaterar att det behövs europeiska ramar för att förbättra systemen för spelarövergångar så att de uppfyller europeiska standarder och mål, särskilt när det gäller arbetsmarknadsmässiga och finansiella bestämmelser.

33.

Europaparlamentet påminner om behovet av att reglera agenters verksamhet och konstaterar att de senaste reformerna på övergångsmarknaden inom fotbollen, vilka bland annat inkluderar en clearingcentral, licenssystem för agenter och ett tak för agenters arvode, är ett steg i rätt riktning. Parlamentet uppmanar med kraft de berörda idrottsorganen att snarast genomföra dessa reformer, och uppmanar kommissionen att övervaka framstegen.

34.

Europaparlamentet vidhåller att kampen mot korruption inom idrotten, vilken ofta har koppling till penningtvätt och brottslighet, kräver transnationellt samarbete mellan alla intressenter och myndigheter.

35.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och de berörda myndigheterna att kraftfullt bekämpa missförhållanden inom spelsektorn, inbegripet spridningen av bedrägliga webbplatser och rovgirighet, för att skydda minderåriga och utsatta personer från faror.

36.

Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen rådet och kommissionen att bryta dödläget när det gäller undertecknandet och ratificeringen av Europarådets konvention om manipulation av resultat inom idrott.

37.

Europaparlamentet framhåller behovet av kapacitetsuppbyggnad för att stärka förebyggande och bekämpande åtgärder mot dopning inom idrotten genom en gemensam europeisk strategi som inbegriper nära samarbete och informationsutbyte mellan brottsbekämpande organ i alla EU-länder.

38.

Europaparlamentet framhåller behovet av informations- och utbildningskampanjer för att förhindra dopning, uppgjorda matcher, korruption, våld, fysiska och psykiska övergrepp och andra integritetsrelaterade frågor med fokus på amatöridrott.

Säkerställa trygg, inkluderande och jämlik idrott

39.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra alla relevanta intressenter delaktiga i att se till att idrottspolitiken och idrottslagstiftningen stöder jämställdhet, med särskild uppmärksamhet åt att ta itu med våld och trakasserier, könsstereotyper, bristande synlighet och mediebevakning, samt skillnader i löner, premier och belöningar.

40.

Europaparlamentet uppmanar de nationella idrottsförbunden att röra sig i riktning mot att införa lika stora premier för kvinnliga som för manliga idrottare, och därmed följa det irländska fotbollförbundets (FAI) exempel.

41.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att erkänna vikten av, och stödja, den sociala integrationen av personer med färre möjligheter, flyktingar, etniska minoriteter och hbtqi+-personer inom idrotten, så att ingen lämnas utanför.

42.

Europaparlamentet understryker behovet av att utnyttja elitidrottens betydande sociala tyngd för att öka medvetenheten om de problem som hbtqi+-personer ställs inför inom idrotten.

43.

Parlamentet uppmanar med kraft idrottsorgan och offentliga myndigheter att effektivt ta itu med diskriminering, våld och hatpropaganda och att garantera säker och inkluderande idrott för alla idrottare, åskådare och personalmedlemmar på idrottsanläggningar och på nätet.

44.

Europaparlamentet kräver en hållning med nolltolerans vad gäller rasism och våld inom idrotten, och uppmanar eftertryckligen kommissionen, medlemsstaterna och idrottsförbunden att ta fram åtgärder för att förhindra sådana incidenter samt att införa effektiva påföljder och åtgärder för att stödja de utsatta.

45.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka ansträngningarna för att inkludera personer med psykisk och fysisk funktionsnedsättning i idrottsverksamhet och idrottsprogram, samt att öka synligheten i medierna för tävlingar där idrottare med funktionsnedsättning deltar.

46.

Europaparlamentet betonar behovet av att öka finansieringen och avlägsna alla hinder för personer med funktionsnedsättning genom utbildnings- och informationskampanjer, specialiserad utbildning för relevanta aktörer och tillgänglig idrottsinfrastruktur som gör det möjligt att närvara vid idrottsevenemang och delta i idrott.

47.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ge samma ekonomiska belöningar till sina olympiska och paralympiska mästare samt att stödja olympier och paralympier med låga inkomster.

48.

Europaparlamentet påminner om att EU står inför demografiska utmaningar, såsom en åldrande befolkning, och att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att uppmuntra ett aktivt åldrande genom fysisk aktivitet.

49.

Europaparlamentet uppmanar medierna i medlemsstaterna att ge mer uppmärksamhet åt ett bredare spektrum av idrott, särskilt damidrott och ungdomsidrott.

50.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa särskilda åtgärder för att göra det möjligt för barn från socialt missgynnade miljöer att få tillgång till idrott som medför höga kostnader och avgifter för utrustning, inklusive vintersport.

51.

Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna, medlemsstaterna och idrottsorganisationerna att prioritera politik som skyddar barn mot diskriminering, trakasserier och alla former av övergrepp, höjer medvetenheten och ger tillgång till rättsmedel, inklusive juridisk rådgivning och skydd i rätt tid.

52.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens studie ”Safeguarding children in sport” från 2019 och uppmanar kommissionen att fortsätta arbetet på detta område, bland annat genom att regelbundet samla in och uppdatera uppgifter.

53.

Europaparlamentet kräver att unga idrottare från utvecklingsländer måste skyddas från bedrägeri och trafficking och bör gynnas av en rättslig ställning i Europa samt få stöd med att utvärdera och kontrollera sina kontrakt.

54.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och idrottsförbunden att ge första hjälpen-kurser för ungdomar och idrottare.

Främja en hälsosam och aktiv livsstil med möjligheter till utbildning och utveckling

55.

Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna och de offentliga myndigheterna att utveckla idrottsinfrastrukturen, särskilt i avlägsna regioner och missgynnade områden, och att öka idrottsundervisningen, inbegripet daglig fysisk aktivitet, aktiva raster och fysisk fritidsaktivitet i skolorna, samtidigt som man verkar för ett mentalitetsskifte för att öka erkännandet av idrottens betydelse som skolämne.

56.

Europaparlamentet betonar behovet av en integrerad strategi för aktiva städer som främjar fysisk aktivitet i EU-medborgarnas vardag, även på arbetsplatsen, och som ökar och utvecklar aktiv och hållbar rörlighet och transportmedel.

57.

Europaparlamentet välkomnar initiativ och kampanjer för att uppmuntra fysisk aktivitet, såsom den europeiska idrottsveckan, #BeActive och HealthyLifestyle4All, och uppmanar kommissionen att öka kommunikationen kring dessa evenemang i medlemsstaterna, särskilt med inriktning på skolor. Parlamentet understryker vikten av att regelbundet bedöma deras räckvidd och konsekvenser.

58.

Europaparlamentet begär att EU:s riktlinjer om idrottsutövares dubbla karriärer ska genomföras och marknadsföras i alla medlemsstater samt utvidgas till att omfatta all idrottspersonal som är involverad i strukturerad idrott, och efterlyser särskilda omskolningsinitiativ.

59.

Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen, medlemsstaterna, idrottsförbunden och idrottsklubbarna att främja dubbla karriärmöjligheter för idrottare och uppmanar kommissionen att överväga att inkludera gränsöverskridande rörlighet för idrottare i nästa Erasmus+-program.

60.

Europaparlamentet framhåller på nytt behovet av en strategi för att hjälpa före detta idrottare att se till att de har adekvat tillgång till arbetstillfällen, kompetenshöjning eller omskolning.

61.

Europaparlamentet framhåller den roll som tränare, idrottspersonal, lärare och ungdomsarbetare spelar när det gäller att utveckla färdigheter hos barn och ungdomar och utbilda dem, samt betonar att behörighetsgivande utbildning spelar en avgörande roll för att uppmuntra deltagande i idrott och för att säkerställa en säker miljö för alla.

62.

Europaparlamentet välkomnar att rörlighet för personal inom idrott har inkluderats i programmet Erasmus+ 2021–2027 och uppmanar kommissionen samt nationella programkontor och idrottsförbund att öka medvetenheten om denna nya möjlighet.

63.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utveckla gemensamma standarder på EU-nivå för att se till att alla tränare har lämplig kompetens och utbildning att träna barn och ungdomar.

64.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta ett nätverk av ambassadörer för idrott i syfte att utnyttja inflytandet från respekterade idrottsförebilder för att uppmuntra fysisk aktivitet och en hälsosam livsstil.

65.

Europaparlamentet erkänner de värdefulla bidrag som idrottsfrivilliga ger samhället och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att skapa ett system som stämmer överens med EU:s kompetensagenda och som bygger på det europeiska systemet för överföring och ackumulering av studiemeriter (ECTS) och det europeiska systemet för meritöverföring inom yrkesutbildningen (Ecvet), för erkännande av kvalifikationer som förvärvats av frivilligarbetare, inbegripet tränare som arbetar som volontärer.

Hjälpa idrotten att säkerställa en framgångsrik återhämtning

66.

Europaparlamentet insisterar på behovet av stöd och särskilda finansieringsmekanismer för att få tillbaka idrottssektorn på rätt spår i kölvattnet av covid-19, bland annat via nationella stödfonder, faciliteten för återhämtning och resiliens och EU:s strukturfonder.

67.

Europaparlamentet välkomnar att vissa medlemsstater har låtit idrotten ingå i deras nationella återhämtnings- och resiliensplaner.

68.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla uppgifter om idrottsrelaterade investeringar och reformer i sin översynsrapport om genomförandet av faciliteten för återhämtning och resiliens, som ska läggas fram för parlamentet och rådet under 2022.

69.

Europaparlamentet välkomnar den ökade budgeten för idrott inom ramen för det befintliga Erasmus+ -programmet och stöder ytterligare synergieffekter mellan medlen och program såsom EU för hälsa och programmet för miljö och klimatpolitik. Parlamentet understryker att undanröjandet av alla hinder i ansökningsprocessen på nationell nivå är avgörande för att bättre utnyttja dessa verktyg för att stödja återhämtningen inom idrotten.

70.

Europaparlamentet beklagar avsaknaden av en uttrycklig hänvisning till idrott i förordningen om programmet EU för hälsa.

71.

Europaparlamentet uppmanar med kraft EU-institutionerna att avsevärt öka budgeten för gräsrotsidrotten inom ramen för Erasmus+-programmet i den nya budgetplaneringsperioden.

72.

Europaparlamentet betonar behovet av att ytterligare öka finansieringen av idrott, även utanför Erasmus+-programmet, på ett målinriktat sätt med fokus på idrottens sociala dimension, särskilt inom idrott på gräsrotsnivå.

73.

Europaparlamentet framhåller betydelsen av förberedande åtgärder och pilotprojekt på idrottsområdet som innebär extra finansiering till breddidrotten och ger lovande resultat.

74.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka antalet godkända pilotprojekt och förberedande åtgärder på idrottsområdet.

75.

Europaparlamentet framhåller behovet av att stödja idrottsturism som ett av sätten att främja idrottssektorns återhämtning och resiliens efter covid-19.

76.

Europaparlamentet påminner om vikten av att skydda traditionella idrotter och främja dem med tillräcklig finansiering som en del av det europeiska kulturarvet och den regionala identiteten.

77.

Europaparlamentet uppmanar de nationella, regionala och lokala myndigheterna att erkänna idrottens och den fysiska aktivitetens nyckelroll på områden såsom stadsförnyelse, turism och territoriell sammanhållning och att uppmuntra investeringar inom ramen för EU:s sammanhållningspolitik, särskilt när det gäller Europeiska socialfonden+, Europeiska regionala utvecklingsfonden och faciliteten för återhämtning och resiliens.

78.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra användningen av React-EU-finansiering för projekt med anknytning till idrottsinfrastruktur, förutsatt att den är hållbar, bidrar till långsiktig ekonomisk återhämtning och stöder turismen.

79.

Europaparlamentet uppmärksammar kommissionen och förvaltningsmyndigheterna på den viktiga roll som små idrottsklubbar och idrottsföreningar spelar och framhåller att de saknar de mänskliga och materiella resurser som krävs för att de ska få tillgång till EU-finansiering och riktat stöd.

80.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att överväga att tillämpa lägsta möjliga mervärdesskattesats på idrottssektorn som ett av verktygen för att underlätta tillgången till dess tjänster efter covid-19.

81.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla en metod för att definiera kriterierna för att mäta och övervaka de sociala konsekvenserna av idrottsrelaterade projekt tillsammans med alla berörda parter, däribland det civila samhället, arbetsmarknadens parter och offentliga myndigheter, och att regelbundet uppdatera och presentera uppgifter om idrottens sociala konsekvenser.

82.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att regelbundet uppdatera och lägga fram uppgifter om idrottens inverkan på ekonomin.

Stödja övergången till en hållbar och innovativ framtid

83.

Europaparlamentet noterar de insatser som klubbar och förbund har gjort för att säkerställa miljömässig hållbarhet. Parlamentet uppmanar dock EU-institutionerna, medlemsstaterna och idrottsförbunden att ytterligare stödja och främja idrottens utveckling och anordnandet av miljömässigt ambitiösa idrottsevenemang.

84.

Europaparlamentet insisterar på att idrotten ska anpassas till principerna i den europeiska gröna given och dess bidrag till miljöutbildning och förändrat beteende.

85.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja den gröna omställningen inom idrottssektorn, särskilt när det gäller att bygga, utvidga och renovera idrottsinfrastruktur, inbegripet vinteridrottsanläggningar.

86.

Europaparlamentet framhåller betydelsen av idrott och fysisk aktivitet i det nya europeiska Bauhaus och inser potentialen för utveckling av aktiva utrymmen och främjande av hållbar idrottsinfrastruktur. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att idrottsrelaterade projekt, särskilt dem inom det offentliga rummet, prioriteras i initiativet.

87.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fastställa harmoniserade minimikriterier för tillgänglighet, hållbarhetsriktmärken och säkerhetsnormer för idrottsinfrastruktur, inbegripet åtgärder för att förebygga alla former av trakasserier, och att stödja inkludering och mobilitet för idrottsutövare och idrottsrelaterade arbetstagare.

88.

Europaparlamentet kräver att särskild uppmärksamhet ägnas åt arbetsvillkoren för byggnadsarbetare som arbetar med att bygga idrottsinfrastruktur.

89.

Europaparlamentet betonar vikten av innovation och sektorsövergripande samarbete inom idrotten. Det är särskilt viktigt att ta fram digitala verktyg för att öka deltagandet i fysisk aktivitet, med särskilt fokus på unga människor.

90.

Europaparlamentet understryker att man i samband med covid-19-pandemin bör överväga nya sätt att anordna idrottsevenemang med hjälp av tillgänglig digital teknik.

91.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska institutet för innovation och teknik att skapa en kunskaps- och innovationsgrupp (KI-grupp) på idrottsområdet för att främja innovation, resiliens och gränsöverskridande samarbete.

92.

Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna att inleda en debatt om e-sportens framtid och möjligheter och att samla in uppgifter för att utvärdera denna sektor och lägga fram en studie om dess sociala och ekonomiska konsekvenser.

93.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utan dröjsmål effektivt bekämpa det växande problemet med olaglig strömning av direktsända idrottsevenemang.

o o

94.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt till europeiska, internationella och nationella idrottsförbund och idrottsorganisationer.

(1) Resolutionen Att förändra vår värld: Agenda 2030 för hållbar utveckling, som antogs av FN:s generalförsamling den 25 september 2015, A/RES/70/1.

(2) EUT L 189, 28.5.2021, s. 1.

(3) EUT C 239 E, 20.8.2013, s. 46.

(4) EUT C 36, 29.1.2016, s. 137.

(5) EUT C 407, 4.11.2016, s. 81.

(6) EUT C 252, 18.7.2018, s. 2.

(7) EUT C 385, 22.9.2021, s. 2.

(8) Antagna texter, P9_TA(2021)0045.

(9) Antagna texter, P9_TA(2021)0236.

(10) EUT C 419, 4.12.2020, s. 1.

(11) EUT C 416, 11.12.2019, s. 3.

(12) EUT C 192, 7.6.2019, s. 18.

(13) EUT C 214 I, 29.6.2020, s. 1.

(14) EUT C 196, 11.6.2020, s. 1.

(15) EUT C 212, 4.6.2021, s. 2.

(16) Mittag, J. & Naul, R. (2021), EU sports policy: assessment and possible ways forward, Europaparlamentet, Forskning för utskottet för kultur och utbildning – Utredningsavdelningen för struktur- och sammanhållningspolitik, Bryssel.

8.6.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 224/11

P9_TA(2021)0464

Digitalisering av europeisk rapportering, övervakning och revision

Europaparlamentets resolution av den 23 november 2021 med rekommendationer till kommissionen om digitalisering av europeisk rapportering, övervakning och revision (2021/2054(INL))

(2022/C 224/02)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av artikel 225 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av artiklarna 322.1 och 325 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (budgetförordningen) (1),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (2),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 av den 5 juli 2017 om bekämpande genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägeri som riktar sig mot unionens finansiella intressen (PIF-direktivet) (3),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/843 av den 30 maj 2018 om ändring av direktiv (EU) 2015/849 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, och om ändring av direktiven 2009/138/EG och 2013/36/EU (direktivet om bekämpning av penningtvätt) (4),

—	med beaktande av artikel 22.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/241 av den 12 februari 2021 om inrättande av faciliteten för återhämtning och resiliens (5),

—	med beaktande av det gemensamma uttalandet från Europaparlamentet och kommissionen om datainsamling för effektiva kontroller och revisioner (6),

—

med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 16 december 2020 mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning samt om nya egna medel, inbegripet en färdplan för införandet av nya egna medel,

—	med beaktande av sin resolution av den 14 maj 2020 med de iakttagelser som utgör en del av besluten om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2018, avsnitt III – kommissionen och genomförandeorgan (7),

—	med beaktande av sin resolution av den 29 april 2021 med de iakttagelser som utgör en del av besluten om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2019, avsnitt III – kommissionen och genomförandeorgan (8),

—	med beaktande av punkt 24 i Europeiska rådets slutsatser av den 17–21 juli 2020 om den fleråriga budgetramen för 2021–2027,

—	med beaktande av domstolens uttalande i de förenade målen C-465/00, C-138/01 och C-139/01 (Österreichischer Rundfunk) (9) att ”de skattskyldiga, liksom allmänheten i stort, i ett demokratiskt samhälle har rätt att informeras om hur allmänna medel används”,

—	med beaktande av den studie som på begäran av budgetkontrollutskottet utförts av utredningsavdelningen för budgetfrågor The Largest 50 beneficiaries in each EU Member States of CAP and Cohesion Funds,

—	med beaktande av studien med en bedömning av det europeiska mervärdet som genomfördes av Europaparlamentets utredningstjänst Digitalisation of the European reporting, monitoring and audit,

—	med beaktande av revisionsrättens särskilda rapport nr 4/2020: Användning av nya bildtekniker för övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken: framstegen har varit kontinuerliga generellt sett men långsammare när det gäller klimat- och miljöövervakning,

—	med beaktande av artiklarna 47 och 54 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet (A9-0311/2021), och av följande skäl:

A.	Enligt artikel 15 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska unionens institutioner, organ och byråer utföra sitt arbete så öppet som möjligt.

När det gäller budgetgenomförandet innebär tillämpningen av den principen att de europeiska medborgarna bör kunna veta var och för vilket ändamål unionens medel används. Det kan noteras att antalet instrument utanför budgeten fortsätter att öka, och sådana instrument som Next Generation EU kan anses omfattas av kommissionens direkta förvaltning. Parlamentet måste fullgöra sitt mandat när det gäller beslutsfattande, granskning och beviljande av ansvarsfrihet. Budgetförordningen bör uppdateras så att parlamentet kan fullgöra sitt mandat när det gäller att kontrollera dessa nya mekanismer. Detta är särskilt viktigt i samband med digitaliseringen av den europeiska rapporteringen, övervakningen och revisionen.

Allmänhetens kunskap och full transparens om hur unionens medel används är avgörande för att dessa utgifter ska accepteras, och är också avgörande för att säkerställa ansvarsskyldighet, trovärdighet och bättre kontroll av utgifter, och även för att undvika missbruk, korruption, bedrägerier och intressekonflikter.

D.	I artikel 38 i budgetförordningen fastställs de nuvarande bestämmelserna för offentliggörande av uppgifter om mottagare och annan information.

E.	Skillnader i genomförandet av dessa bestämmelser har lett till en situation där det för närvarande finns ett rapporteringssystem för den gemensamma jordbrukspolitiken i varje medlemsstat och över 250 rapporteringssystem inom ramen för struktur- och sammanhållningspolitiken i medlemsstaterna.

F.	Det finns för närvarande stora skillnader i hur dessa system utformas, hur de fungerar och hur uppgifter inhämtas och delas från dem.

G.	Fragmenteringen av uppgifterna gör det ytterst svårt, för att inte säga omöjligt, att identifiera slutmottagare när det gäller direkt, indirekt eller delad förvaltning av unionens medel.

H.	Många system innehåller inga unika identifieringsnummer för fysiska personer och företag.

För företag innehåller de nuvarande systemen i de flesta fall inte information om företagets ägare och deras verkliga huvudmän. Digitalisering av EU:s rapportering, övervakning och revision är det mest användbara instrumentet för att undvika desinformation om icke-känslig information finns allmänt tillgänglig.

J.	Parlamentet har flera gånger uppmanat kommissionen att lämna information om de 50 största mottagarna av stöd från den gemensamma jordbrukspolitiken och strukturfonderna i varje medlemsstat, men har hittills fått ofullständiga och otillfredsställande svar.

Parlamentet inledde en studie 2020 i syfte att identifiera de 50 största mottagarna av stöd från den gemensamma jordbrukspolitiken och strukturfonderna i varje medlemsstat på grundval av offentligt tillgänglig information. Studien har gett intressanta resultat, men också visat hur svårt det fortfarande är att tydligt identifiera många slutmottagare.

L.	Den nuvarande situationen gör det i praktiken omöjligt för någon att få en överblick över hur mycket pengar slutmottagarna får från den gemensamma jordbrukspolitiken och struktur- och sammanhållningspolitiken.

M.	Revisionsrättens iakttagelser som lades fram under den offentliga utfrågningen i budgetkontrollutskottet den 2 september 2021 visade på ett tydligt behov av att förbättra transparensen i det befintliga systemet för kontroll av unionens medel.

Vissa företag och fysiska personer är verksamma i mer än en medlemsstat och får därför EU-stöd i flera medlemsstater, och företagsstrukturerna kan vara mycket komplexa och svåröverskådliga, vilket gör att kommissionen inte har möjlighet att hålla reda på det totala belopp som ackumulerats av vart och ett av dessa multinationella företag.

O.	I samband med överenskommelsen mellan stats- och regeringscheferna om den fleråriga budgetramen 2021–2027 den 17–21 juli 2020 konstaterade Europeiska rådet i punkt 24 i sina slutsatser att det för kontroll- och revisionsändamål behövs mer information om slutmottagare av EU-finansiering.

Alla dessa faktorer visar att det finns ett akut behov av att skapa ett gemensamt, transparent och lättanvänt standardiserat EU-omfattande driftskompatibelt digitalt system, som i så hög grad som möjligt baseras på principen om öppen källkod, där medlemsstaternas genomförandemyndigheter kan rapportera om mottagare av stöd från den gemensamma jordbrukspolitiken och struktur- och sammanhållningsfonderna och av alla andra stöd för att göra det möjligt för nationella kontroll- och revisionsmyndigheter, Olaf och Eppo och andra EU-institutioner och EU-organ att få tillförlitlig information om slutmottagarnas identitet, hur mycket de får och från vilka fonder.

Allmänheten bör i så stor utsträckning som möjligt ha tillgång till information om direkta och slutliga mottagare av EU-finansiering i enlighet med tillämpliga dataskyddsbestämmelser och fast rättspraxis från Europeiska unionens domstol (domstolen) om offentliggörande av uppgifter om mottagare av EU-finansiering.

Ett sådant system bör säkerställa harmonisering av dataformat, vara maskinläsbart, innehålla unika identifieringsnummer, omfatta sök- och sorteringsfunktioner och vara driftskompatibelt så att data kan slås samman, inte bara för ett enda politikområde eller en enda fond utan för alla politikområden, fonder och medlemsstater och bör omfatta direkt, indirekt och även delad förvaltning.

Ett sådant system bör utvecklas av kommissionen för att säkerställa fullständig driftskompabilitet, inbegripet automatisk översättning av de viktigaste delarna av systemet och för att säkerställa att ett sådant system genomförs så snabbt som möjligt i alla medlemsstater och för all politik och alla fonder.

T.	Ett sådant system måste utvecklas så att man samtidigt säkrar högsta möjliga nivå av cybersäkerhet för att undvika cyberangrepp mot detta system som används i alla medlemsstater.

Unionens budget bör finansiera utvecklingen av ett sådant system, som bör göras tillgängligt för medlemsstaterna och de regionala myndigheter som ansvarar för driften och underhållet av sådana rapporteringssystem, liksom för journalister och representanter för det civila samhället och allmänheten, tillsammans med utbildningskurser för tjänstemän som ansvarar för den dagliga driften av systemen.

Rapporteringssystemen för den gemensamma jordbrukspolitiken och struktur- och sammanhållningspolitiken kan realistiskt sett inte uppdateras kontinuerligt med den senaste informationen om företagsägarskap och därmed de slutliga stödmottagarna, och systemen bör därför automatiskt kopplas till offentliga företagsdatabaser och gemensamma databaser om slutliga stödmottagare.

Offentliga organ är ofta de direkta mottagarna av medel från den gemensamma jordbrukspolitiken eller strukturfonderna, som sedan betalas ut till andra mottagare som en del av ett specifikt programgenomförande. I sådana situationer bör det offentliga organet också vara skyldigt att rapportera om vem som är slutmottagare av pengarna. Det digitala systemet bör vara driftskompatibelt med bland annat relevanta nationella organs och myndigheters, förvaltande och utbetalande myndigheters interna system samt med nationella databaser för offentlig upphandling.

X.	Ett sådant driftskompatibelt system bör respektera bestämmelserna i den allmänna dataskyddsförordningen och rimliga ”de minimis-regler” för offentliggörande av uppgifter.

Y.	Uppgifter om mottagare av medel från den gemensamma jordbrukspolitiken och struktur- och sammanhållningsfonderna bör vara tillgängliga för allmänheten i minst fem år.

Bestämmelserna om offentliggörande av uppgifter när det gäller mottagare av medel från politikområden med delad förvaltning bör i möjligaste mån harmoniseras med bestämmelserna för mottagare av medel inom ramen för direkt förvaltning. Satellitdata bör användas mer och på ett bättre sätt och de hinder som för närvarande försvårar en omfattande användning av ny teknik från de utbetalande organens sida bör undanröjas (10).

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att före utgången av 2021, bland annat som en del av den kommande revideringen av budgetförordningen, lägga fram nödvändiga lagstiftningsförslag om ändringar av budgetförordningen, i enlighet med rekommendationerna i bilagan.

Europaparlamentet anser att de finansiella konsekvenserna av det begärda förslaget ska täckas av unionens budget.

Europaparlamentet anser att säkerställande av förtroendet för den ekonomiska förvaltningen av unionens medel är avgörande för det övergripande förtroendet för unionens institutioner och därmed för säkerställande av trovärdigheten för projektet för ytterligare europeisk integration.

Molntjänster är strategiska innovationsfrämjande faktorer för den digitala omvandlingen, och lanseringen av den europeiska alliansen för industridata, edgeteknik och molnteknik i juli 2021 utgör ett viktigt steg i detta avseende.

Europaparlamentet betonar att tydliga, begripliga och rättvisa regler för stödberättigande eller rätt att delta i utgiftsprogram är en första förutsättning för stöd när det gäller den ekonomiska förvaltningen av unionens medel.

Europaparlamentet är av den bestämda uppfattningen att det mest effektiva och ändamålsenliga sättet att ytterligare förbättra skyddet av unionens finanser och möjliggöra en ännu noggrannare kontroll är att skapa ett integrerat, driftskompatibelt och harmoniserat system för att samla in, övervaka och analysera information om slutliga stödmottagare i alla medlemsstater.

Europaparlamentet anser att transparens när det gäller genomförandet av reglerna och följaktligen när det gäller identiteten på mottagare av medel från olika fonder och program och de belopp som mottas samt när det gäller bedrägeriförebyggande politik är en viktig aspekt för att säkerställa förtroendet för den ekonomiska förvaltningen av unionens medel. Parlamentet konstaterar att offentliggörandet av uppgifter om stödmottagare bör inbegripa tröskelvärden för stöd av mindre betydelse i enlighet med tillämpliga dataskyddsregler och domstolens fasta rättspraxis.

Europaparlamentet anser vidare att transparens som säkerställs genom ett digitaliseringsprogram som skapar ett integrerat, driftskompatibelt och harmoniserat system skulle kunna vara det bästa instrumentet för att bekämpa desinformation i alla medlemsstater.

Europaparlamentet anser att transparens i fråga om slutmottagare också är ett mycket effektivt verktyg i kampen mot eventuellt missbruk, intressekonflikter, bedrägerier och korruption i samband med användning och fördelning av unionens medel.

10.

Europaparlamentet anser att insyn i offentliga medel säkerställer ökad ansvarsskyldighet och stärkt förtroende från medborgarnas sida för de offentliga myndigheterna.

11.

Europaparlamentet understryker att transparens i fråga om slutliga stödmottagare kommer att säkerställa att revisionsmyndigheter, kontrollmyndigheter och ansvarsfrihetsbeviljande myndigheter i nationella och regionala förvaltningar, kommissionen, rådet och parlamentet kommer att ha mycket bättre och mer exakta möjligheter att se till att medlen används effektivt eller att återkräva belopp i händelse av bedrägeri eller andra former av missbruk av medel i enlighet med regler och politiska ambitioner. Parlamentet betonar att även revisionsrätten, Olaf och Eppo kommer att kunna fullgöra sina respektive skyldigheter mer effektivt och noggrant om de får fullständig tillgång till komplett och tillförlitlig information.

12.

Europaparlamentet understryker vidare att ett mer enhetligt och EU-omfattande offentliggörande av uppgifter om slutmottagare kommer att ge journalister, företrädare för det civila samhället och allmänheten mycket bättre möjligheter att lyfta fram legitima frågor och farhågor och därigenom avslöja potentiella fall av missbruk av eller bedrägeri med unionens medel eller misstänkt inblandning när det gäller personer i politiskt utsatt ställning.

13.

Europaparlamentet anser att den nuvarande situationen där det är omöjligt att få en rimligt fullständig bild av vem som tilldelas medel och hur mycket, i synnerhet när det gäller medel som omfattas av delad förvaltning, och särskilt även att det inte är möjligt att lägga samman enskilda belopp när samma direkta och/eller slutliga stödmottagare och/eller verkliga huvudman är involverad, är oacceptabel och måste ändras så snart som möjligt för att öka transparensen och effektiviteten i fråga om unionens medel.

14.

Europaparlamentet är fast övertygat om att det effektivaste sättet att rätta till situationen är att revidera de relevanta delarna av budgetförordningen i syfte att öka transparensen i fråga om vilka som får finansiering, hur mycket de får och från vilka EU-fonder och EU-program.

15.

Europaparlamentet understryker att en sådan ändring av budgetförordningen kan medföra ändringar av sektorslagstiftningen om fonder respektive program.

16.

Europaparlamentet betonar att en sådan revidering av den nuvarande budgetförordningen bör göras som en del av den kommande revideringen av budgetförordningen som kommissionen har meddelat att man kommer att lägga fram under det fjärde kvartalet 2021.

17.

Europaparlamentet anser att översynen av budgetförordningen bör innehålla en solid rättslig grund för att göra användningen av öppna och standardiserade uppgifter om offentlig upphandling obligatorisk, samt göra it-systemen för budgetkontroll obligatoriska och kompatibla med nationella och regionala databaser.

18.

Europaparlamentet betonar att revideringen bör säkerställa användningen av standardiserade dataset och möjligheten att identifiera slutliga stödmottagare. Parlamentet anser att obligatoriska uppgifter som samlas in för revisions- och kontrolländamål åtminstone måste omfatta registreringsnummer för juridiska personer, nationellt identifieringsnummer för fysiska personer, uppgift om typ av stödmottagare, underleverantörer, verkliga huvudmän, huruvida stödmottagaren också får statligt stöd samt stödmottagarens kontaktuppgifter. Parlamentet understryker att tillgången till känsliga uppgifter genom det driftskompatibla digitala rapporterings- och övervakningssystemet bör begränsas till ansvariga nationella och europeiska myndigheter, institutioner och organ, för kontroll-, revisions- och ansvarsfrihetsändamål, och bör vara strikt i linje med kraven på skydd av personuppgifter.

19.

Europaparlamentet betonar att kommissionen bör se till att användningen av integrerade och standardiserade rapporterings- och övervakningsverktyg är obligatorisk och genomförs fullt ut i medlemsstaterna och därför inte längre enbart fungerar på frivillig basis.

20.

Europaparlamentet understryker att revideringen ytterligare bör säkerställa att när den direkta mottagaren av EU-finansiering är ett företag bör det säkerställas att det är möjligt att identifiera företagets verkliga huvudmän.

21.

Europaparlamentet understryker att man i situationer där den direkta mottagaren är ett företag som ägs av ett annat företag bör se till att det även är möjligt att identifiera det andra företagets verkliga huvudmän, och att denna skyldighet bör gälla alla företag som ingår i ägarstrukturen. Parlamentet anser därför att moderbolagen måste inrätta unika identifieringsnummer för stödmottagare, så att varje dotterbolag får ett efterföljande nummer som gör det möjligt att till fullo spåra medlen till slutmottagarna och de verkliga huvudmännen.

22.

Europaparlamentet konstaterar att denna skyldighet att identifiera den verkliga huvudmannen åtminstone bör gälla när en fysisk eller juridisk person äger mer än 15 % av företaget i fråga. Parlamentet betonar att bolagsandelar som tillhör släktingar bör läggas samman och räknas som en enda.

23.

Europaparlamentet konstaterar att skyldigheten att kunna identifiera företagets verkliga huvudmän också bör gälla när ett företag är beläget i ett tredjeland.

24.

Europaparlamentet konstaterar att revideringen av budgetförordningen också bör säkerställa att offentliga organ, som är direkta mottagare av EU-finansiering, är skyldiga att rapportera om slutmottagarna, dvs. om det är en annan fysisk eller juridisk person än det offentliga organet. Parlamentet understryker att det digitala systemet måste vara driftskompatibelt med relevanta nationella organs och myndigheters, förvaltningsmyndigheters och utbetalande myndigheters interna system samt med nationella databaser för offentlig upphandling.

25.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utforma ett system för att säkerställa digitalisering av EU:s rapportering, övervakning och revision för den gemensamma jordbrukspolitiken, sammanhållnings- och strukturfondspolitiken och annan politik, och att göra detta system tillgängligt för finansiella aktörer och enheter som ansvarar för genomförandet av budgeten, inbegripet behöriga nationella och regionala myndigheter inom ramen för delad förvaltning.

26.

Europaparlamentet betonar att ett sådant system i så hög grad som möjligt ska baseras på principen om öppen källkod och använda standardiserade dataset och åtgärder för att, för kontroll-, revisions- och ansvarsfrihetsändamål, samla in, jämföra och sammanställa information och siffror om de direkta och slutliga mottagarna av EU-finansiering. Parlamentet betonar behovet av en elektronisk identitet som ett första steg för att öka medborgarnas förtroende för offentliga institutioner.

27.

Europaparlamentet understryker att ett sådant system bör utvecklas i syfte att säkerställa full överensstämmelse med principerna om transparens i enlighet med avdelning II kapitel 8 i budgetförordningen.

28.

Europaparlamentet betonar att ett sådant system bör vara tillgängligt för journalister, företrädare för det civila samhället och allmänheten för att underlätta forskning om användningen av offentliga medel och eventuellt upptäcka bedrägerier, samtidigt som bestämmelserna i den allmänna dataskyddsförordningen respekteras.

29.

Europaparlamentet begär att detta system ska utvecklas inom två år och göras kostnadsfritt tillgängligt och obligatoriskt för de rapporterande myndigheterna i medlemsstaterna.

30.

Europaparlamentet understryker att utvecklingen av ett sådant system bör åtföljas av möjligheter för nationella och regionala myndigheter och relevanta EU-institutioner, inbegripet parlamentet, kommissionen, revisionsrätten, Olaf och, i förekommande fall Eppo, att säkerställa effektiva kontroller av intressekonflikter, oriktigheter, frågor om dubbelfinansiering och eventuellt missbruk av medel, inbegripet användning av moderna it-verktyg såsom Arachne.

31.

Europaparlamentet påpekar att ett sådant system skulle göra det möjligt att mycket snabbt identifiera återkommande och eventuella överrepresenterade mottagare av EU-finansiering, inbegripet vinnare av offentliga upphandlingar.

32.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att nödvändig finansiering för ett sådant system görs tillgänglig i unionens budget tillsammans med anslag för utbildning och tekniskt stöd för den personal vid nationella och regionala myndigheter som kommer att använda detta system.

33.

Europaparlamentet konstaterar att ett sådant system inte i sig själv kan innehålla uppdaterade uppgifter om företagsägande. Parlamentet noterar vidare att ett sådant krav skulle innebära att de förvaltande myndigheterna skulle bli ansvariga för företagsuppgifter, vilket inte ingår i deras ansvarsområde.

34.

Europaparlamentet begär att systemet ska utformas på ett sådant sätt att det automatiskt kopplar samman databaser med uppdaterade uppgifter om ägande av företag och är driftskompatibelt med relevanta nationella organs och myndigheters, förvaltande och utbetalande myndigheters interna system samt med nationella databaser för offentlig upphandling.

35.

Europaparlamentet begär att information om mottagare av EU-finansiering ska göras tillgänglig för allmänheten under en period på minst fem år.

36.

Europaparlamentet understryker att ett sådant system bör respektera EU:s dataskyddsregler och domstolens fasta rättspraxis. Parlamentet konstaterar att det finns skillnader mellan hur detaljerade de uppgifter är som behöver samlas in, sammanställas och lagras för kontroll-, revisions- och ansvarsfrihetsändamål, och de som kan göras tillgängliga för den breda allmänheten. Parlamentet betonar att revisionsmyndigheter, kontrollmyndigheter och ansvarsfrihetsbeviljande myndigheter måste ha full tillgång till all tillgänglig information, samtidigt som offentliggörandet av uppgifter kan begränsas genom tillämpliga krav på uppgiftsskydd och tröskelvärden för stöd av mindre betydelse.

37.

Europaparlamentet betonar att ett sådant system effektivt ska skyddas mot cyberhot. Parlamentet uppmanar kommissionen att investera i programvara som garanterar en hög nivå av cybersäkerhet och genomföra regelbundna tester för att identifiera potentiella sårbarheter, även på medlemsstatsnivå.

38.

Europaparlamentet konstaterar att systemet bör respektera regler om minimibelopp som inte kommer att offentliggöras. Parlamentet betonar att de ansvariga myndigheterna ändå alltid bör räkna samman alla medel som betalas ut till en enskild stödmottagare, och att information om alla utbetalningar som gjorts till en enskild stödmottagare bör offentliggöras om det totala belopp som betalas ut till denna stödmottagare överstiger minimibeloppet.

39.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att detta system också i största möjliga utsträckning används för medel och politik inom ramen för direkt förvaltning, med samma regler om transparens som för mottagare av medel från unionens program.

40.

Europaparlamentet betonar att det befintliga systemet för tidig upptäckt och uteslutning (Edes) också spelar en viktig roll för skyddet av unionens ekonomiska intressen. Parlamentet är bekymrat över att det endast tillämpas på medel som omfattas av direkt förvaltning, vilka endast utgör omkring 20 % av unionsmedlen. Parlamentet är också oroat över att ekonomiska aktörer som enligt Olaf missbrukar offentliga medel inte automatiskt utesluts från kontrakt som finansieras genom unionens budget eller blir föremål för ekonomiska sanktioner. Parlamentet uppmanar kommissionen att i den kommande översynen av budgetförordningen utvidga Edes tillämpningsområde för att göra systemet mer effektivt.

41.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och bifogade rekommendationer till kommissionen och rådet.

(1) EUT L 193, 30.7.2018, s. 1.

(2) EUT L 119, 4.5.2016, s. 1.

(3) EUT L 198, 28.7.2017, s. 29.

(4) EUT L 156, 19.6.2018, s. 43.

(5) EUT L 57, 18.2.2021, s. 17.

(6) EUT C 58 I, 18.2.2021, s. 2.

(7) EUT L 417, 11.12.2020, s. 381.

(8) Antagna texter, P9_TA(2021)0164.

(9) ECLI:EU:C:2003:294, punkt 85.

(10) Revisionsrättens särskilda rapport nr 4/2020: Användning av nya bildtekniker för övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken: framstegen har varit kontinuerliga generellt sett men långsammare när det gäller klimat- och miljöövervakning.

BILAGA TILL RESOLUTIONEN

DET BEGÄRDA FÖRSLAGETS TEXT

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING

om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 322.1, jämfört med fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, särskilt artikel 106a,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av revisionsrättens yttrande,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

av följande skäl:

(1)

I linje med Europaparlamentets begäranden och som svar på punkt 24 i Europeiska rådets slutsatser av den 17–21 juli 2020 bör standardiserade åtgärder införas för att för kontroll- och revisionsändamål samla in, jämföra och sammanställa information och sifferuppgifter om slutmottagare och mottagare av unionsfinansiering, i syfte att förstärka skyddet av unionens budget och Europeiska unionens återhämtningsinstrument mot bedrägerier och oriktigheter.

(2)

För att säkerställa ändamålsenliga kontroller och revisioner är det nödvändigt att samla in uppgifter om dem som i slutändan, direkt eller indirekt, omfattas av unionsfinansiering inom ramen för delad förvaltning och av projekt och reformer som får stöd inom ramen för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/241 av den 12 februari 2021 om inrättande av faciliteten för återhämtning och resiliens (1), inbegripet uppgifter om de verkliga huvudmännen för mottagarna av finansieringen. Reglerna för insamling och behandling av sådana uppgifter måste vara förenliga med gällande dataskyddsregler.

(3)

För att stärka skyddet av unionens budget bör kommissionen tillhandahålla ett integrerat och driftskompatibelt informations- och övervakningssystem som inbegriper ett enda datautvinnings- och riskgraderingsverktyg för tillgång, lagring, sammanställning och analys av ovannämnda uppgifter med avsikten att detta ska tillämpas allmänt och obligatoriskt av medlemsstaterna. Detta system bör säkerställa effektiva kontroller av intressekonflikter, oriktigheter, dubbelfinansiering och eventuellt missbruk av medel. Kommissionen, Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och unionens övriga utrednings- och kontrollorgan bör ha den tillgång till dessa uppgifter som krävs för att de ska kunna utöva sina tillsynsfunktioner med avseende på de kontroller och revisioner som i första hand ska genomföras av medlemsstaterna för att upptäcka oriktigheter och genomföra administrativa utredningar om missbruket av den berörda unionsfinansieringen, och för att få en exakt översikt av fördelningen av denna.

(4)	Förordning (EU, Euratom) 2018/1046 bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Förordning (EU, Euratom) 2018/1046 ska ändras på följande sätt:

Artikel 36 ska ändras på följande sätt:

I punkt 3 ska följande led införas:

”ee)	insamling av uppgifter om dem som i slutändan, direkt eller indirekt, omfattas av unionsfinansiering,”

I punkt 4 ska följande led införas:

”cc)	Användning av ett integrerat och driftskompatibelt elektroniskt informations- och övervakningssystem som inbegriper ett enda datautvinnings- och riskgraderingsverktyg, för att få tillgång till och analysera uppgifter om dem som i slutändan, direkt eller indirekt, omfattas av unionsfinansiering.”

Artikel 38 ska ändras på följande sätt:

Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Kommissionen ska på lämpligt sätt och i god tid tillhandahålla information om dem som i slutändan, direkt eller indirekt, omfattas av unionsfinansiering, på grundval av de uppgifter som samlats in i det integrerade och driftskompatibla elektroniska informations- och övervakningssystem som inrättats i enlighet med artikel 129a.

Första stycket i denna punkt ska gälla även de övriga unionsinstitutionerna när de genomför budgeten i enlighet med artikel 59.1. Om mottagaren av medel är en juridisk person ska information offentliggöras om personer och enheter som äger mer än 15 % av den enheten.”

Punkt 2 ska ersättas med följande:

”2. Följande icke-känsliga information ska offentliggöras med vederbörlig hänsyn till kraven på konfidentialitet och säkerhet, i synnerhet skyddet av personuppgifter:

a)	Mottagarens namn.

Vilken typ av mottagare det är frågan om, det vill säga

i)	en fysisk person,

ii)	en juridisk person,

iii)	en offentlig enhet eller institution,

iv)	andra personer eller enheter.

Var mottagaren finns, det vill säga

i)	mottagarens adress, om mottagaren är en juridisk person,

ii)	region på Nuts 2-nivå, om mottagaren är en fysisk person.

d)	Det belopp för vilket ett rättsligt åtagande görs.

e)	Åtgärdens art och ändamål.”

c)	Punkt 4 ska utgå.

Punkt 6 ska ersättas med följande:

”6. Om personuppgifter offentliggörs ska informationen tas bort fem år efter utgången av det budgetår då rättsliga åtaganden gjordes för beloppet. Detta ska även gälla personuppgifter som rör juridiska personer vars officiella namn gör det möjligt att identifiera en eller flera fysiska personer.”

Artikel 63 ska ändras på följande sätt:

Följande punkt ska införas:

”1a. När medlemsstaterna utför uppgifter som har samband med genomförandet av budgeten ska de samla in uppgifter om dem som i slutändan, direkt eller indirekt, omfattas av unionsfinansiering i enlighet med kraven i det integrerade och driftskompatibla elektroniska informations- och övervakningssystem som inrättats i enlighet med artikel 129a. Kompletterande krav för användningen av systemet inom en bestämd sektor kan fastställas i sektorsspecifika bestämmelser.”

I punkt 2 första stycket ska följande led införas:

”bb)	samla in uppgifter om dem som i slutändan, direkt eller indirekt, omfattas av unionsfinansiering med hjälp av det integrerade och driftskompatibla elektroniska informations- och övervakningssystem som tillhandahålls av kommissionen i enlighet med artikel 129a.”

I punkt 4 ska följande led införas:

”bb)	använda det integrerade och driftskompatibla elektroniska informations- och övervakningssystem som tillhandahålls av kommissionen i enlighet med Artikel 129a.”

Följande artikel ska införas:

”Artikel 129a

Integrerat och driftskompatibelt elektroniskt informations- och övervakningssystem

1. Kommissionen ska inrätta och driva ett integrerat och driftskompatibelt elektroniskt informations- och övervakningssystem som inbegriper ett enda datautvinnings- och riskgraderingsverktyg, för att få tillgång till och analysera uppgifter om dem som i slutändan, direkt eller indirekt, omfattas av unionsfinansiering, och göra detta system tillgängligt för finansiella aktörer och andra personer och enheter som deltar i genomförandet av budgeten, inbegripet behöriga nationella myndigheter inom ramen för delad förvaltning.

2. Det system som avses i punkt 1 ska baseras på standardiserade åtgärder för att, för kontroll- och revisionsändamål, samla in, jämföra och sammanställa information och sifferuppgifter om dem som i slutändan, direkt eller indirekt, omfattas av unionsfinansiering. Systemet ska möjliggöra effektiva kontroller av intressekonflikter, oriktigheter, dubbelfinansiering och eventuellt missbruk av medel.

3. De obligatoriska uppgifter som samlas in i systemet ska bland annat omfatta följande:

a)	Momsregistreringsnummer eller registreringsnummer för juridiska personer.

b)	Nationellt identifieringsnummer för fysiska personer.

Vilken typ av mottagare det är frågan om, det vill säga

i)	en fysisk person,

ii)	en juridisk person,

iii)	en offentlig enhet eller institution,

iv)	andra personer eller enheter.

d)	Leverantörer och underleverantörer.

e)	Verkliga huvudmän om mottagaren, ägaren, leverantören eller underleverantören är en juridisk person.

f)	Information om huruvida stödmottagaren också får statligt stöd.

g)	Alla stödmottagares och verkliga huvudmäns kontaktuppgifter.

4. Kommissionen, Olaf, revisionsrätten och – när det gäller de medlemsstater som deltar i fördjupat samarbete enligt rådets förordning (EU) 2017/1939 – Eppo, samt unionens övriga utrednings- och kontrollorgan, inbegripet den ansvarsfrihetsbeviljande myndigheten, ska beviljas tillgång till den information som ingår i det system som avses i punkt 1 om det är nödvändigt för att de ska kunna utföra sina uppgifter.

5. All behandling av personuppgifter som sker inom ramen för systemet ska vara förenlig med förordning (EU) 2016/679.

6. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 269 för att fastställa närmare bestämmelser om hur det system som avses i punkt 1 drivs och fungerar, inbegripet bestämmelser om insamling av uppgifter och tillgång till den information som finns i systemet.”

(5)

I Artikel 154.4 första stycket ska följande led införas:

”dd)	säkerställer insamling av uppgifter om dem som i slutändan, direkt eller indirekt, omfattas av unionsfinansiering i en omfattning som motsvarar kraven i det system som avses i artikel 129a.”

(6)

Artikel 269 ska ändras på följande sätt:

a)	I punkt 3 ska första meningen ersättas med följande: ”Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 70.1, 71 tredje stycket, 129a, 161 och 213.2 andra och tredje styckena får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet.”

I punkt 6 ska första meningen ersättas med följande:

”En delegerad akt som antas enligt artiklarna 70.1, 71 tredje stycket, 129a, 161 och 213.2 andra och tredje styckena ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända.”

Utfärdad i …

På Europaparlamentets vägnar

Ordförande

På rådets vägnar

Ordförande

(1) EUT L 57, 18.2.2021, s. 17.

8.6.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 224/22

P9_TA(2021)0468

En europeisk strategi för råvaror av avgörande betydelse

Europaparlamentets resolution av den 24 november 2021 om en europeisk strategi för råvaror av avgörande betydelse (2021/2011(INI))

(2022/C 224/03)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), särskilt artiklarna 9, 151, 152, 153.1 och 153.2, artikel 173, som rör EU:s industripolitik, och som bland annat avser konkurrenskraften för unionens industri, och artikel 208, som bekräftar att EU måste ta hänsyn till målen för utvecklingssamarbetet vid genomförande av politik som kan påverka utvecklingsländerna,

—	med beaktande av fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), särskilt artikel 3.3, som avser den inre marknaden, hållbar utveckling och den sociala marknadsekonomin, och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 5.3, som avser subsidiaritetsprincipen,

—	med beaktande av protokollet nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, fogat till EU-fördraget och EUF-fördraget,

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 av den 18 juni 2020 om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar (1) (taxonomiförordningen),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 av den 14 juni 2006 om transport av avfall (2) (förordningen om avfallstransporter),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/821 av den 17 maj 2017 om fastställande av krav på tillbörlig aktsamhet i leveranskedjan för unionens importörer av tenn, tantal och volfram, malmer av dessa metaller, samt guld med ursprung i konfliktdrabbade områden och högriskområden (3) (förordningen om konfliktmineraler),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1037 av den 8 juni 2016 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen (4), (EU:s antisubventionsförordning),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/19/EU av den 4 juli 2012 om avfall som utgörs av eller innehåller elektrisk och elektronisk utrustning (WEEE) (5),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall (6) (ramdirektivet om avfall),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/21/EG av den 15 mars 2006 om hantering av avfall från utvinningsindustrin och om ändring av direktiv 2004/35/EG (7) (direktivet om avfall från utvinningsindustrin),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU av den 24 november 2010 om industriutsläpp (8) (direktivet om industriutsläpp),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/52/EU av den 16 april 2014 om ändring av direktiv 2011/92/EU om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (9) (direktivet om miljökonsekvensbedömning),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar (10) (fågeldirektivet),

—	med beaktande av rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (11) (habitatdirektivet),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/95/EU av den 22 oktober 2014 om ändring av direktiv 2013/34/EU vad gäller vissa stora företags och koncerners tillhandahållande av icke-finansiell information och upplysningar om mångfaldspolicy (12) (direktivet om icke-finansiell rapportering),

—	med beaktande av det avtal som antogs vid den 21:a partskonferensen för FN:s ramkonvention om klimatförändringar (COP21) i Paris den 12 december 2015 (Parisavtalet),

—	med beaktande av FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling och målen för hållbar utveckling, däribland mål 12 om ansvarsfull konsumtion och produktion, och mål 15 om livet på land,

—	med beaktande av den europeiska pelaren för sociala rättigheter,

—	med beaktande av FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter,

—	med beaktande av OECD:s riktlinjer om tillbörlig aktsamhet för ansvarsfullt företagande,

—	med beaktande av riktlinjerna från FN:s miljöprogram 2009 för bedömning av varors sociala livscykelkostnader,

—	med beaktande av den särskilda rapporten från Internationella energiorganet (IEA) från maj 2021 The Role of Critical Minerals in Clean Energy Transitions,

—	med beaktande av IEA:s särskilda rapport från maj 2021 Net zero by 2050: A Roadmap for the Global Energy Sector,

—	med beaktande av Europeiska miljöbyråns briefing av den 13 januari 2021Growth without economic growth,

—	med beaktande av Europeiska miljöbyråns rapport av den 30 augusti 2021Improving the climate impact of raw material sourcing,

—	med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) av den 25 mars 2021Resiliens för råvaror av avgörande betydelse: Att staka ut vägen mot ökad trygghet och hållbarhet,

—	med beaktande av kommissionens slutrapport från september 2020 Study on the EU’s list of Critical Raw Materials 2020, och de åtföljande faktabladen om råvaror av avgörande betydelse,

—	med beaktande av kommissionens framtidsstudie av den 3 september 2020Critical Raw Materials for Strategic Technologies and Sectors in the EU,

—	med beaktande av kommissionens rapport av den 5 november 2018 om råvaror av avgörande betydelse och den cirkulära ekonomin,

—	med beaktande av sin resolution av den 10 mars 2021 med rekommendationer till kommissionen om företagens tillbörliga aktsamhet och ansvarsskyldighet (13),

—	med beaktande av sin resolution av den 16 december 2020 om en ny strategi för europeiska små och medelstora företag (14),

—	med beaktande av sin resolution av den 25 november 2020 om en ny industristrategi för EU (15),

—	med beaktande av sin resolution av den 10 februari 2021 om den nya handlingsplanen för den cirkulära ekonomin (16),

—	med beaktande av sin resolution av den 17 april 2020 om en samordnad EU-insats mot covid-19-pandemin och dess konsekvenser (17),

—	med beaktande av sin resolution av den 15 januari 2020 om den europeiska gröna given (18),

—	med beaktande av sin resolution av den 25 mars 2021 om en ny EU-Afrika-strategi – ett partnerskap för hållbar och inkluderande utveckling (19),

—	med beaktande av sin resolution av den 27 april 2017 om genomförandet av gruvavfallsdirektivet (20),

—	med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning av den 10 december 2020 om batterier och förbrukade batterier, om upphävande av direktiv 2006/66/EG och om ändring av förordning (EU) 2019/1020 (COM(2020)0798),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 september 2020Resiliens för råvaror av avgörande betydelse: Att staka ut vägen mot ökad trygghet och hållbarhet (COM(2020)0474),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 5 maj 2021Uppdatering av industristrategin 2020: en starkare inre marknad för EU:s återhämtning (COM(2021)0350),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 19 oktober 2020Kommissionens arbetsprogram 2021 Ett livskraftigt EU i en känslig omvärld (COM(2020)0690),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 27 maj 2020EU vid ett vägskäl – bygga upp och bygga nytt för nästa generation (COM(2020)0456),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 mars 2020En ny handlingsplan för den cirkulära ekonomin För ett renare och mer konkurrenskraftigt Europa (COM(2020)0098), och arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar av den 11 mars 2020Leading the way to a global circular economy: state of play and outlook (SWD(2020)0100),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 2 december 2015Att sluta kretsloppet – en EU-handlingsplan för den cirkulära ekonomin (COM(2015)0614),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 mars 2020En SMF-strategi för ett hållbart och digitalt EU (COM(2020)0103),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 18 februari 2021Översyn av handelspolitiken — En öppen, hållbar och bestämd handelspolitik (COM(2021)0066),

—	med beaktande av OECD:s publikation av den 12 februari 2019Global Material Resources Outlook to 2060, Economic Drivers and Environmental Consequences,

—	med beaktande av Världsbankens publikation från 2020 Minerals for Climate Action: The Mineral Intensity of the Clean Energy Transition,

—	med beaktande av rådets slutsatser av den 17 december 2020 om en cirkulär och grön återhämtning,

—	med beaktande av rådets slutsatser av den 16 november 2020 om en återhämtning som främjar omställningen till en mer dynamisk, motståndskraftig och konkurrenskraftig europeisk industri,

—	med beaktande av rådets slutsatser av den 28 november 2019 om cirkulär ekonomi i byggsektorn,

—	med beaktande av rådets slutsatser av den 4 oktober 2019 om ökad cirkularitet – övergången till ett hållbart samhälle,

—	med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

—	med beaktande av yttrandena från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och utskottet för internationell handel,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A9-0280/2021), och av följande skäl:

Råvaror av avgörande betydelse är utgångspunkten för industriellt värdeskapande och har därför en betydande inverkan på sektorer i efterföljande led. Det är av strategisk betydelse att EU minskar sitt beroende, säkerställer kontrollen över sina flöden samt sina värde- och leveranskedjor, och stöder, främjar och digitaliserar ekosystem eftersom detta är den nya kärnkapaciteten i internationell (industriell) konkurrens. En övergripande strategi för råvaror av avgörande betydelse bör inbegripa höga miljömässiga och samhälleliga standarder.

B.	Den växande befolkningen och omställningen till digitala, mycket energieffektiva och klimatneutrala ekonomier leder i alla scenarier till en betydligt högre efterfrågan på råvaror av avgörande betydelse (21).

C.	Teknik som kräver råvaror av avgörande betydelse kommer att ha en central roll när det gäller att säkerställa att EU och hela världen kan nå sina mål enligt Parisavtalet.

D.	En omfattande EU-strategi för råvaror av avgörande betydelse bör grundas på höga miljömässiga, sociala och människorättsliga normer, och även ta hänsyn till de knappa mineralresurserna i naturen.

E.	För närvarande tillhandahåller EU endast 1 % av råvarorna för vindkraft, mindre än 1 % av litium-jonbatterierna, mindre än 1 % av bränslecellerna, endast 2 % av de råvaror som är relevanta för robotteknik och endast 1 % av de kiselbaserade solcellsanläggningarna (22).

I sitt meddelande om en uppdatering av den nya industristrategin 2020 identifierar kommissionen 137 produkter och råvaror (motsvarande 6 % av det totala värdet av de varor som importeras till EU) som används i känsliga ekosystem, som EU är starkt beroende av, främst i energiintensiva industrier och ekosystem för hälsa, samt andra produkter som behövs för att stödja den gröna och digitala omställningen. 52 % av dessa produkter importeras från Folkrepubliken Kina.

G.	Covid-19 påverkade de globala leveranskedjorna negativt och ledde till brist på råvaror av avgörande betydelse i Europa.

En av de stora utmaningarna för råvaror av avgörande betydelse i Europa är återvinning. Sektorn för återvinning av råvaror av avgörande betydelse har stor potential att skapa arbetstillfällen. Enbart sektorn för återvinning av drivbatterier beräknas skapa omkring 10 500 arbetstillfällen i EU senast 2035.

I.	Återvinning, ersättning och förändrade beteende- och konsumtionsmönster kan plana ut efterfrågan på råvaror av avgörande betydelse.

Enligt FN-universitetet beräknades det totala värdet av sekundära råvaror i avfall som utgörs av eller innehåller elektrisk och elektronisk utrustning (WEEE) uppgå till cirka 55 miljarder euro 2016 (23). Enligt samma studie har upp till 90 % av världens elektroniska avfall blivit föremål för olaglig handel eller deponerats.

Också med tanke på de planerade nya kraven på tillbörlig aktsamhet är det uppenbart att ny hållbar anskaffning av råvaror behövs, och att potentialen för att anskaffa råmaterial med höga hållbarhetsstandarder i EU och dess grannskap bör utnyttjas, samtidigt som man tar full hänsyn till den cirkulära ekonomins möjligheter såsom återvinning, produktdesign, ersättning och minskad användning av material.

I EESK:s yttrande av den 25 mars 2021 betonas ”vikten av att utvidga definitionen av och paradigmet för råvaror av avgörande betydelse. Konventionellt sett har råvaror av avgörande betydelse förståtts som material som huvudsakligen kommer från gruvsektorn. Detta är ett alltför snävt tillämpningsområde och begränsar den gröna energins tillväxt. I dag kan träbaserade material användas effektivt inom många fler tillämpningsområden än tidigare. Från textilier till ny lättare och miljövänligare batteriteknik är detta ett område som utvecklas mycket snabbt. Bioekonomin har unika möjligheter att öka resiliensen i EU:s ekonomi och den geopolitiska stabiliteten för vår kontinent. Att använda förnybara material skulle samtidigt också bidra till att begränsa klimatförändringarna, eftersom det gör det möjligt att hålla kvar de fossila utsläppen i marken och skapa grön resiliens gentemot fossila sektorer.”

Såsom det sägs i yttrandet finns det ”ytterst få exempel på råvaruexport i utvecklingsländer som leder till en hållbar ekonomisk och social utveckling som stora delar av befolkningen gynnats av. Snarare leder situationen ofta till social exploatering och miljöföroreningar med vanligtvis bara ett fåtal profitörer på den vinnande sidan.”

Försörjningen av många råvaror av avgörande betydelse är starkt koncentrerad till länder utanför EU. Kina står för 98 % av EU:s försörjning av sällsynta jordartsmetaller, Turkiet står för 98 % av EU:s försörjning av borat och Sydafrika står för 71 % av EU:s platina, 92 % av dess iridium, 80 % av dess rodium och 93 % av dess rutenium (24).

O.	Enligt framtidsscenarier skulle EU behöva, för batterier till elektriska fordon och energilagring, upp till 18 gånger mer litium och 5 gånger mer kobolt 2030, och nästan 60 gånger mer litium och 15 gånger mer kobolt 2050 jämfört med den nuvarande försörjningen till EU:s hela ekonomi (25).

Fyra hållbara projekt för utvinning av litium med ett totalt värde på 2 miljarder euro, som förväntas tas i bruk 2022–2024, håller för närvarande på att utvecklas i EU. De förväntas täcka upp till 80 % av EU:s behov av litium i batterisektorn senast 2025, och bidrar på detta sätt direkt till EU:s strategiska oberoende.

Brist på råvaror av avgörande betydelse leder till en ökad industriell och säkerhetsrelaterad oro, vilket beror i synnerhet på den förväntade exponentiella produktionsökningen, och särskilt då produktionen av batterier, som är avgörande för att ställa om till att producera energi från förnybara källor.

R.	EU måste förbättra sitt strategiska oberoende på nyckelområden såsom försörjningen av råvaror av avgörande betydelse, som också är viktig för EU:s kapacitet på försvars- och rymdområdet.

S.	Med tanke på att EU kommer att fortsätta att vara beroende av internationella leveranskedjor för att uppfylla sina behov av råvaror av avgörande betydelse kommer åtgärder för att göra de globala handelsmarknaderna mer transparenta, effektiva och förutsägbara också att spela en viktig roll.

T.	Råvarusektorn sysselsätter omkring 350 000 personer i EU, och mer än 30 miljoner personer i tillverkningsindustrier nedströms är beroende av den (26). En övergång till en mer cirkulär ekonomi skulle kunna medföra en nettoökning på 700 000 arbetstillfällen i EU senast 2030 (27).

U.	Gruvdrift kan exponera arbetstagare för skadliga och farliga förhållanden. Arbetstagares rättigheter och skydd varierar stort över hela världen och i olika gruvanläggningar.

Råvaror av avgörande betydelse förekommer inte separat, utan de är blandade i malmen med basmetaller, och bearbetningen av dem kräver en betydande mängd energi. Konkurrenskraften och lönsamheten för produktionen beror därför på tillgången till stabil och överkomlig energi samt identifieringen och utvecklingen av relevanta metoder och tekniker.

Enligt Europeiska miljöbyråns rapport om tillväxt utan ekonomisk tillväxt (Growth without economic growth) är ekonomisk tillväxt nära kopplad till ökad produktion, konsumtion och användning av resurser, med negativa effekter på naturen, klimatet och människors hälsa, och att aktuell forskning tyder på att det är osannolikt att ekonomisk tillväxt helt kan åtskiljas från sin miljömässiga inverkan.

Utmaningar och möjligheter

Europaparlamentet anser att ett integrerat tillvägagångssätt längs hela värdekedjan, från insamling av avfall till produktdesign för resursåtervinning, är en viktig strategi för att öka tillgången på råvaror av avgörande betydelse. Parlamentet beklagar dock att insamlingen av avfall och produktdesign har en låg teknisk mognadsgrad. Parlamentet betonar, att för att uppfylla den ökande efterfrågan på råvaror av avgörande betydelse kommer det inte att räcka att bara fokusera på återvinning. Parlamentet konstaterar att även om ersättning av råvaror av avgörande betydelse på grund av höga priser och beroende innebär begränsningar för produkteffektiviteten, är den ett naturligt mål för de berörda industrierna och därtill anknutna forskningsprojekt, och kan bidra till att hantera utmaningar när det gäller att se till att det finns tillräckligt med råvaror av avgörande betydelse. Parlamentet betonar att det behövs fortsatta ansträngningar och stöd till forskning och innovationer om återvinning och ersättning av råvaror av avgörande betydelse, och produktdesign.

Europaparlamentet betonar att anskaffningen av råvaror av avgörande betydelse är knuten till det geografiska läget, och att den hittills i hög grad varit beroende av tillgången på fossil energi och riskerar indirekt eller direkt koldioxidläckage och att utsättas för illojal konkurrens. Parlamentet konstaterar att anskaffningen av råvaror av avgörande betydelse ofta är förbunden med potentiellt betydande miljöpåverkan såsom förlust av biologisk mångfald eller förorening av luft, jord och vatten, och möjliga konflikter med lokalsamhällen. Parlamentet betonar behovet av en omställning till förnybar energi i gruv- och förädlingssektorerna. Parlamentet konstaterar därför att det behövs en aktiv industripolitik för att stödja sektorn under omställningen, med tillgång till källor till ren energi till rimliga kostnader. Parlamentet noterar vidare de gynnsamma förhållandena för hållbar gruvdrift med låga utsläpp i EU, och begär att man ytterligare utforskar anskaffningsmöjligheterna i de medlemsstater som har rikligt med råvaror av avgörande betydelse.

Europaparlamentet varnar för att EU:s omställning till klimatneutralitet inte bör leda till att beroendet av fossila bränslen ersätts med ett beroende av råvaror. Parlamentet betonar att omställningen bör minska EU:s beroende av importerade råvaror av avgörande betydelse. Parlamentet betonar också den roll som innovation, ny teknik, minimering av resursförbrukning och underhåll och återanvändning av värdefulla råvaror i EU kan spela för att minska beroendet av råvaror av avgörande betydelse.

Europaparlamentet konstaterar att utvecklingen och den framtida storskaliga användningen av teknik, inbegripet nya digitala tillämpningar, produktion av förnybar energi och batterier för elektriska fordon och lätta transportmedel kommer att öka efterfrågan på vissa råvaror av avgörande betydelse och andra råvaror. Parlamentet begär att man tar hänsyn till att ländernas stigande klimatmässiga och digitala ambitioner ökar konkurrensen på de globala marknaderna och leder till ytterligare påfrestningar när det gäller tryggad försörjning av råvaror av avgörande betydelse i Europa.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noggrant se över metoden för kriticitetsbedömning senast 2023, innan nästa förteckning över råvaror av avgörande betydelse offentliggörs, för att bedöma om förteckningen behöver utvidgas, med beaktande av utvecklingen av den internationella situationen rörande råvaror av avgörande betydelse, scenarier för den framtida efterfrågan på råvaror av avgörande betydelse och andra råvaror, och de sociala och ekologiska kriterierna utifrån FN:s vägledande principer om företag och mänskliga rättigheter och målen för hållbar utveckling, för att få en bredare bild av utvinningsförhållandena i hela världen. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att vederbörligen beakta alla externa miljöeffekter av utvinningen och bearbetningen i sin försörjningsriskanalys. Parlamentet efterlyser också en övergripande debatt med alla berörda parter.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vid sidan av råvaror av avgörande betydelse även fästa avseende vid den eventuella kritiska situationen för andra råvaror, som är nödvändiga för starka leveranskedjor, kontinuiteten i produktionen och den dubbla omställningen, samt tillgången till dem från EU-källor, och även ta hänsyn till knappheten på naturligt förekommande mineraler. Parlamentet understryker att utöver specialmineraler håller även situationen för allmänt producerade råmaterial, såsom koppar, helium och nickel, på att bli kritisk, eftersom efterfrågan på dem ökar i ett koldioxidneutralt samhälle

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anta en helhetssyn när den bedömer konsekvenserna av flera koldioxidsnåla, förnybara och digitala tekniker som konkurrerar om samma råvaror av avgörande betydelse och att undersöka kritiska leveranskedjor, även med tanke på enskilda sektorers behov. Parlamentet betonar vikten av att säkerställa att företräde ges åt principen om energieffektivitet först, nollutsläpp och resurseffektiva lösningar.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att nationella planer för resiliens och återhämtning under Next Generation EU tar itu med de utmaningar som är kopplade till en ekonomiskt, miljömässigt och socialt hållbar försörjning av råvaror av avgörande betydelse. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att investera mer i återvinning av råvaror av avgörande betydelse och inbegripa krav, försörjningskällor och kostnader för dessa råvaror i sina strategiska återhämtningsplaner.

Europaparlamentet efterlyser investeringar i utbildning och omskolning av arbetstagare, bland annat genom mekanismen för en rättvis omställning, eftersom färdigheter inom gruvbrytning kan överföras till exploateringen, bearbetningen och återvinningen av metaller och mineraler, helst i samma regioner. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att dessa medel också inriktas på de sociala, sysselsättningsmässiga och miljömässiga effekterna av denna omställning i gamla gruvområden.

10.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att så snart som möjligt skapa ett viktigt projekt av gemensamt europeiskt intresse om råvaror av avgörande betydelse, som omfattar krav, försörjningskällor och (sociala, miljömässiga och ekonomiska) kostnader, för att på ett strategiskt och hållbart sätt kunna planera för våra behov för den dubbla omställningen. Parlamentet betonar att detta viktiga projekt av gemensamt europeiskt intresse bör omfatta alla relevanta ämnen såsom återvinning, återanvändning, ersättning, minskad användning av material och gruvdrift, i syfte att minska den avgörande betydelsen och beroendet. Parlamentet framhåller att alla dessa projekt bör utnyttja den ouppfyllda potentialen i de EU-länder som har stora tillgångar av råvaror av avgörande betydelse som ännu inte har utnyttjats.

11.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja forskning, utveckling, färdigheter och kompetens avseende råvaror av avgörande betydelse för små och medelstora företag, som en tillväxtstrategi för avancerad teknik i EU, t.ex. litium-jonbatterier, bränsleceller, vindturbiner, elmotorer, solcellsteknik, robotteknik, drönare, 3D-skrivare och en stor mängd av digital teknik och medicinsk utrustning.

12.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en omfattande, vetenskaplig och evidensbaserad konsekvensbedömning för att avgöra vilka minimimängder av råvaror av avgörande betydelse som är strategiskt betydelsefulla för den dubbla omställningen.

13.

Europaparlamentet konstaterar att pålitliga och fullt fungerande värdekedjor, däribland prospektering och återvinning, spelar en viktig roll för EU och är en förutsättning för att uppnå målen i den europeiska gröna given, EU:s industristrategi och den dubbla omställningen, och för att säkra EU:s framtida industriella konkurrenskraft och innovationskapacitet.

14.

Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att det ordnas finansieringsmöjligheter för hållbar produktion, bearbetning och återvinning av alla de råvaror av avgörande betydelse som räknas upp i kommissionens meddelande om resiliens för råvaror av avgörande betydelse.

15.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram vetenskapligt baserade hållbarhetskriterier för att fastställa vad som utgör hållbara investeringar i gruvbranschen enligt taxonomiförordningen. Parlamentet betonar vikten av att göra det möjligt för den europeiska utvinningsindustrin att bidra till den dubbla gröna och digitala omställningen.

16.

Europaparlamentet efterlyser stöd och finansiering från EU för den tekniska utvecklingen av råvaror av avgörande betydelse för förbättrad effektivitet, ersättning och processer för återvinning och slutna materialkretslopp. Parlamentet understryker särskilt behovet av särskilda finansieringsinstrument och riktade medel till forskning och innovation för återvinningsprocesser, och välkomnar förslaget att 2021 främja forskning och innovation i avfallshantering, avancerade material och ersättning avseende råvaror av avgörande betydelse under Horisont Europa, Europeiska regionala utvecklingsfonden och nationella program för forskning och innovation. Parlamentet betonar vidare vikten av forskning och innovation för att öka förädlingsprocessernas genomförbarhet, särskilt i fråga om gruvavfall och småskaliga gruvor. Parlamentet uppmanar kommissionen att införa stödsystem som uppmuntrar innovation i ny gruvteknik och nya projekt inom småskalig gruvdrift. Parlamentet efterlyser utveckling av ny och innovativ teknik på området för hållbar utvinning av råvaror av avgörande betydelse i EU.

17.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen, Europeiska investeringsbanken och de andra EU-insitutionerna att samarbeta med internationella partner, för att ge tekniskt och strategiskt ekonomiskt stöd till långsiktiga strategiska investeringsprojekt för råvaror av avgörande betydelse, bland annat för att hitta nya verktyg för att dela riskerna i gruvsektorn, och för att främja och stödja investeringar i forskning om hållbar anskaffning och bearbetning av råvaror av avgörande betydelse och på förädlingsanläggningar, i syfte att göra dem förenliga med EU:s regler och höga sociala och miljömässiga standarder, och därigenom säkerställa lika villkor.

EU:s strategiska oberoende och resiliens

18.

Europaparlamentet välkomnar inrättandet av den europeiska råvarualliansen och, mot bakgrund av den geopolitiska situationen i världen och de potentiella spänningarna i handeln med rika producentländer utanför EU, dess nuvarande fokus på de mest kritiska råvarorna av avgörande betydelse, nämligen sällsynta jordartsmetaller och magneter, och på de kvantitativa målen gällande anskaffningar från EU och tredjeländer, för att stödja långsiktiga försörjningsrelationer för ett stort antal små och stora tillverkare i EU och minska det nuvarande beroendet av ett fåtal tredjeländer. Parlamentet understryker den europeiska råvarualliansens roll som en investeringskanal och uppmuntrar den att engagera sig ytterligare i förhandsbedömningar för att frigöra offentliga och privata investeringar till miljömässigt bedömda och hållbara projekt för råvaror av avgörande betydelse.

19.

Europaparlamentet anser att det är viktigt att vidareutveckla den europeiska råvarualliansen, främst när det gäller material som har stor betydelse för den dubbla omställningen, såsom sådana råvaror av avgörande betydelse som behövs för energilagring och energiomvandling.

20.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att inrätta ett övervakningssystem genom den kommande observationsgruppen för kritisk teknik, som gäller nuvarande beroenden och riskerna för framtida tekniska beroenden, och efterlyser ett nära samarbete mellan observationsgruppen och de aktörer som arbetar med att övervaka efterfrågan på råvaror av avgörande betydelse.

21.

Europaparlamentet beklagar att strategisk lagerhållning ännu inte ingår i handlingsplanen och uppmanar kommissionen att även fokusera på att trygga försörjningen av råvaror av avgörande betydelse i EU genom att uppmuntra medlemsstaterna att genomföra strategisk lagerhållning som en del av en samordnad strategi, när det bedöms lämpligt. Parlamentet anser att strategisk lagerhållning i kombination med andra strategiska åtgärder bidrar till att minska beroendet av råvaror av avgörande betydelse. Parlamentet understryker att en ökad tillgång bör gå hand i hand med en minskad efterfrågan genom att man ser på hela värdekedjan – utformning, drift och avveckling.

22.

Europaparlamentet noterar att medvetenheten om möjliga problem med brist på råvaror av avgörande betydelse är för låg och bör förbättras. Parlamentet uppmanar kommissionen att utvidga den europeiska råvarualliansen för att öka samarbetet mellan industriella aktörer längs hela värdekedjan, medlemsstater, regioner och tredjeländer, fackföreningar, civilsamhället, forsknings- och teknikorganisationer, investerare och icke-statliga organisationer inom de sektorer av EU:s ekonomi som påverkas mest av flaskhalsar i försörjningen av råvaror av avgörande betydelse, antingen genom användning av det ramverk som den europeiska råvarualliansens erbjuder eller genom att bilda specifika bransch- och aktörsallianser. Parlamentet betonar den sysselsättningsmässiga potentialen i inhemska projekt och efterlyser därför en övergripande social dialog. Parlamentet betonar i detta avseende det akuta behovet av närmare partnerskap mellan aktörer för råvaror av avgörande betydelse, särskilt i gruvregioner, och användare i senare led, i synnerhet andra branschallianser, och den gemensamma medvetenheten om och skyldigheten att säkerställa att värdekedjorna är hållbara och cirkulära.

23.

Europaparlamentet anser att större samordning och gemensamma insatser behövs för att utveckla resilienta leveranskedjor för att möta efterfrågan på nuvarande och framtida råvaror av avgörande betydelse för EU:s industriella behov, för att undvika störningar i leveranskedjan, minska beroendet och behålla höga sociala och miljömässiga standarder. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att bedömningen av importer och exporter och den globala tillgången och efterfrågan på råvaror av avgörande betydelse, samordningen av lagerhållningen och övervakningen av anskaffningen av råvaror av avgörande betydelse genomförs på ett samstämmigt och enhetligt sätt i EU, till exempel genom att inrätta en arbetsgrupp för råvaror av avgörande betydelse.

24.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att diversifiera leveranskedjorna för både primära och sekundära källor och efterlyser större öppenhet om information om leveranskedjor.

25.

Parlamentet noterar att de ökande spänningarna mellan stormakterna har avslöjat strategiska sårbarheter för EU, särskilt när det gäller att säkra viktiga resurser, inbegripet råvaror av avgörande betydelse och bearbetade råvaror. Parlamentet noterar vidare att övervakning av råvaruberoendet och säkrad tillgång till råvaror av avgörande betydelse kan säkerställa större resiliens i hållbara leveranskedjor. Parlamentet noterar att man vid omställningen till en cirkulär ekonomi måste ägna särskild uppmärksamhet åt viktiga leveranskedjor där EU:s beroende av råvaror av avgörande betydelse är särskilt starkt.

26.

Europaparlamentet understryker på nytt potentialen i den cirkulära ekonomin för att optimera användningen av produkter och tjänster. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja nya hållbara och cirkulära affärsmodeller inom det nya initiativet för hållbara produkter, däribland ”produkter som tjänster” förutsatt att de sparar resurser, minskar miljöeffekterna och säkerställer konsumentskyddet. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att underlätta dessa tillvägagångssätt genom att införa regelverk.

27.

Europaparlamentet anser att det är viktigt att stödja en strategi med en cirkulär ekonomi längs hela värdekedjan, från utformning till materialåtervinning, av den viktigaste tekniken för energiomställningen, den digitala omställningen och rörlighetsomställningen, såsom vindkraftverk, solkraftverk, batteritillverkning, e-mobilitet och smarta nät. Parlamentet uppmanar kommissionen att prioritera omställningen till en cirkulär ekonomi, minska EU:s importberoende, förbättra resurseffektiviteten, optimera resursförbrukningen och behålla och återanvända värdefulla råvaror inom EU. Parlamentet påminner om sin uppmaning i sin resolution om den nya handlingsplanen för den cirkulära ekonomin att överväga att föreslå, utifrån en övergripande konsekvensbedömning, en tydlig och lättbegriplig harmoniserad märkning av hållbarhet, t.ex. i form av ett index, och reparerbarhet, t.ex. i form av en enhetlig reparationsskala.

28.

Parlamentet uppmanar kommissionen att stärka samarbetet med tredjeländer, särskilt med likasinnade partner, om en hållbar anskaffning av råvaror av avgörande betydelse, samt i sitt engagemang i Världshandelsorganisationen (WTO).

Stänga materialkretsloppen

29.

Europaparlamentet understryker att man behöver bygga upp välfungerande sekundärmarknader för råvaror av avgörande betydelse för att garantera konstanta sekundära flöden av dessa råvaror, för att stärka EU:s industriella ekosystem och behålla arbetstillfällen i tillverkningssektorn. Parlamentet uppmanar i detta avseende kommissionen att undersöka balansen mellan importer och exporter av sekundära råvaror av avgörande betydelse i EU och att snabbt inrätta en observationsgrupp för marknaden för viktiga sekundära råvaror, inklusive råvaror av avgörande betydelse. Parlamentet betonar att behandlingen av råvaror av avgörande betydelse i tredjeländer måste uppfylla EU-standarderna. Parlamentet konstaterar att det inte finns någon universallösning. Parlamentet betonar att rena och säkra materialcykler är en förutsättning för att skapa en tillförlitlig marknad för sekundära råvaror i EU.

30.

Europaparlamentet välkomnar förslaget att kartlägga den potentiella tillgången till sekundära råvaror av avgörande betydelse ur EU-lager, avfall och bearbetning av biprodukter. Parlamentet uppmanar kommissionen att prioritera denna kartläggning och genomföra den tidigare än planerat. Parlamentet uppmanar kommissionen dessutom att utvidga den till aktuell tillgänglig teknik som används för att minska efterfrågan på råvaror av avgörande betydelse och öka återanvändningen av råvaror av avgörande betydelse i leveranskedjan. Parlamentet betonar behovet av att uppmuntra samarbetsinstrument för marknaden för råvaror av avgörande betydelse, t.ex. en EU-plattform för råvaror, som även skulle omfatta cirkulerande produktflöden och deras trender, för att utvärdera vilka sekundära råvaror som kan återvinnas.

31.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja potentialen hos sekundära bearbetningsprojekt genom specifika incitament, inbegripet påskyndade tillståndssystem, och skapa incitament för att återvinna råvaror av avgörande betydelse för att säkerställa pålitlig, säker och hållbar tillgång till dem.

32.

Europaparlamentet noterar att materialåtervinning är viktigt med tanke på att det finns en stor andel råvaror av avgörande betydelse i elektrisk och elektronisk utrustning. Parlamentet konstaterar att på lång sikt är den ökande mängden återvunna råvaror eventuellt otillräcklig för att minska gruvdriften. Parlamentet konstaterar vidare att genom att gå mot en mer cirkulär ekonomi kan 700 000 arbetstillfällen (28) skapas, i synnerhet nya arbetstillfällen i återvinningsanläggningar och reparationstjänster. Demontering och återvinning är en betydande möjlighet att återföra industriarbetstillfällen tillbaka till EU. Parlamentet understryker vidare att utveckling av återvinning kan användas för att reagera på framtida behov av råvaror.

33.

Europaparlamentet noterar att andelen insamlade återvinningsbara litium-jonbatterier för elfordon förväntas öka kraftigt till mitten av 2030-talet, vilket skapar en betydande sekundär försörjningskälla.

34.

Europaparlamentet konstaterar att för att industriella processer för återvinning av råvaror av avgörande betydelse ska vara framgångsrika krävs det fortfarande massiva privata och offentliga investeringar i sorterings-, förbearbetnings- och återvinningsinfrastruktur, i innovation, forskning och uppskalning av teknik samt i färdigheter, vilket kommer att skapa arbetstillfällen som förväntas öka avsevärt under kommande årtionden. Parlamentet uppmanar kommissionen att skapa incitament för materialåtervinning och annan återvinning av råvaror av avgörande betydelse från gruvdrift, bearbetning och kommersiella avfallsflöden för att säkerställa tillförlitlig, säker och hållbar tillgång till dem.

35.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå minimimål för andelen återvunna råvaror av avgörande betydelse och särskilda mål för återvinning för varje produktkategori, som åtföljs av en robust övervakningsram som bygger på förslaget till förordning om batterier och förbrukade batterier, och utifrån en övergripande, vetenskaplig och evidensbaserad konsekvensbedömning för att avgöra vilka minimimängder av råvaror av avgörande betydelse som kommer att underlätta den dubbla omställningen, procentandelen av denna efterfrågan som kan täckas genom återvinning i enlighet med befintliga bedömningar, och tillgången till nödvändig teknik. Parlamentet konstaterar att målen för minskad användning av primära råvaror inte bör leda till att den totala avkastningen för råvaror sjunker under dessa minimivolymer.

36.

Europaparlamentet erkänner att det ofta finns kasserade råvaror av avgörande betydelse, sällsynta jordartsmetaller och andra mineraler och metaller som används i teknikprodukter i tidigare exploaterad mark (industriavfallsdeponier och gruvdammar). Parlamentet uppmuntrar därför att man dokumenterar, utvärderar och utvinner de värdefulla råvaror som finns i dessa tidigare exploaterade marker, där så är praktiskt möjligt. Parlamentet betonar vikten av förbättrad förädlingsteknik i de relevanta finansieringsmekanismerna för forskning, utveckling och innovation för att frigöra denna potential.

37.

Europaparlamentet understryker att det behövs striktare kontroller av EU:s export av viktiga avfallsprodukter med råvaror av avgörande betydelse och att det måste skapas lika villkor för återvinningsföretag som uppfyller nödvändiga standarder för säker och effektiv återvinning. Parlamentet uppmanar kommissionen att när den ser över förordningen om transport av avfall förebygga olaglig export av avfallsprodukter som innehåller råvaror av avgörande betydelse. Parlamentet efterlyser krav på att avfallsprodukter som innehåller råvaror av avgörande betydelse endast får exporteras om det kan garanteras att de i destinationslandet kommer att bearbetas enligt förhållanden som är likvärdiga med EU:s sociala och miljömässiga standarder.

38.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att anstränga sig mer för att säkerställa en omsorgsfull insamling och återvinning av uttjänta produkter som innehåller råvaror av avgörande betydelse, i stället för att lagra dem hemma i hushållen eller kassera dem genom avfallsdeponi eller förbränning.

39.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå åtgärder för produktdesign som skräddarsys för olika produktkategorier, för att enkelt kunna identifiera och ta bort delar eller komponenter som innehåller material av avgörande betydelse, i synnerhet från avfall efter konsumentledet. Dessa krav ska införas i tillägg till ekodesignkraven för att kraftigt förbättra livslängden, hållbarheten, reparerbarheten, modulariteten, återanvändningen och återvinningsbarheten av uttjänta produkter som tillverkas eller säljs i EU. Parlamentet betonar att dessa åtgärder bör skapa konkurrensfördelar för EU-företag, de bör inte lägga en oproportionerlig ekonomisk börda på dem och bör stimulera innovation.

40.

Europaparlamentet anser att ersättning kan vara till hjälp om en råvara av avgörande betydelse kan ersättas med ett material som finns i stora mängder, men att den endast medför liten nytta om det ersättande materialet självt inte är hållbart, inte tar hänsyn till resursernas begränsade karaktär, är en råvara av avgörande betydelse eller kan bli det på grund av ersättningen. Parlamentet erkänner vikten av att bevara produkternas utförandekvalitet och deras ekonomiska lönsamhet. Kommissionens uppmanas att uppmuntra och öka forskning och innovation när det gäller ersättningar för råvaror av avgörande betydelse för olika användningsområden.

Anskaffning från EU

41.

Europaparlamentet konstaterar att trots att smart produktdesign, återanvändning av material, ersättning med återvunnet material och främjande av minskad användning av material och minskade konsumtionsavtryck kan minska den primära efterfrågan avsevärt, och att dess potential bör utnyttjas till fullo, behövs det en ansvarsfull och hållbar anskaffning av råvaror av avgörande betydelse med en föregående konsekvensbedömning för att minska de eventuella sociala och miljömässiga effekterna, när försörjningen av råvaror av avgörande betydelse inte kan tillgodoses på ett ekonomiskt lönsamt sätt genom de åtgärder som nämnts, eller de skulle leda till produkter av lägre kvalitet.

42.

Europaparlamentet framhåller att den primära och sekundära råvaruanskaffningen i EU omfattas av de högsta miljömässiga och sociala standarderna i världen, efterlevs korrekt, tillhandahåller tusentals högkvalificerade arbetstillfällen och är avgörande för den gröna och digitala omställningen. Parlamentet uppmanar därför alla aktörer att främja ansvarsfulla och hållbara projekt för anskaffning av råvaror av avgörande betydelse i EU, och stödja lokal produktion och höja medvetenheten om miljöavtrycken av importerade råvaror av avgörande betydelse från länder utanför EU. Parlamentet anser att detta måste fastställas genom en öppen, transparent och vetenskapligt baserad process, med tidigt deltagande från relevanta berörda parter och lokalsamhällen.

43.

Europaparlamentet är övertygat om att ansvarsfull anskaffning i EU endast kan baseras på en effektiv social dialog som främjar arbetstagarnas hälsa och säkerhet, säkerställer anständiga arbetstillfällen och arbetsförhållanden och skyddar arbetstagarnas rättigheter genom att främja jämställdhet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att arbetstagare i denna sektor skyddas genom lämplig personlig skyddsutrustning.

44.

Europaparlamentet noterar möjligheten att utveckla en ansvarsfull och hållbar batterivärdekedja genom att anskaffning råvaror av avgörande betydelse såsom grafit, kobolt och litium från nya anläggningar i EU.

45.

Europaparlamentet noterar kommissionens plan att införa jordobservationsprogram och fjärranalys för resursutforskning samt verksamhet och miljöledning efter stängning. Parlamentet påpekar att driftsrelaterad tillsyn kan förbättras med användning av fjärranalys.

46.

Europaparlamentet konstaterar att omställningen till en cirkulär ekonomi för många av EU:s branscher och tjänster kräver specifika färdigheter och kompetenser för att säkerställa hög miljöprestanda och arbetarnas säkerhet, och betonar den specifika roll som pionjärer, små och medelstora företag och uppstartsföretag spelar i denna omställning. Parlamentet noterar vidare att gruvsektorn i allt högre grad håller på att automatiseras, medan återvinning och återtillverkning fortfarande är mer arbetsintensiva. Parlamentet understryker vikten av att upprätthålla, utveckla och bygga upp relevant sakkunskap och kompetens inom gruvdrift och bearbetningsteknik samt i återvinning och annan relevant teknik i EU när det gäller både råvaror av avgörande betydelse och biprodukter, eftersom vissa av dem kan användas för produktion av högavancerade kemiska produkter. Parlamentet beklagar att de råvaror som för närvarande utvinns i EU ofta behöver exporteras till Asien för att förädlas, eftersom relevant know-how och teknik har gått förlorad i EU, vilket utgör ett annat beroende.

47.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att kräva att industriella sidoströmmar som innehåller råvaror av avgörande betydelse ska användas effektivt. Parlamentet betonar att särskilt i gruvindustrin finns det en stor potential för återvinning och avskiljning av sällsynta jordartsmetaller.

48.

Europaparlamentet noterar medlemsstaternas viktiga roll för att öka den hållbara inhemska försörjningen av råvaror av avgörande betydelse från primära och sekundära källor. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbättra punktligheten, förutsägbarheten och transparensen i förfarandena för godkännande av prospekterings- och utvinningsprojekt utan att sänka de miljömässiga och sociala standarderna.

49.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att en hållbar anskaffning av råvaror av avgörande betydelse grundas på principen om att noga balansera både EU:s ökande behov av hållbart anskaffade råvaror av avgörande betydelse och behovet av att skydda naturen och den biologiska mångfalden.

50.

Europaparlamentet framhåller att förbättrad och mer flexibel förutsägbarhet och effektivitet, samt prioritering av viktiga möjliggörande faktorer, såsom en konkurrenskraftig förnybar och koldioxidsnål energiförsörjning under omställningen, kommer att bidra till att frigöra nödvändiga investeringar.

51.

Europaparlamentet förväntar sig att kommissionen ger ytterligare detaljer om genomförandet av projekt om råvaror av avgörande betydelse som en alternativ företagsmodell och en källa till regional sysselsättning i kolbrytningsregioner och andra omställningsregioner.

Diversifiering

52.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att främja sina relationer med EU:s alla nuvarande leverantörsländer av råvaror av avgörande betydelse, systematiskt och strategiskt bygga upp nya partnerskap för råvaror av avgörande betydelse, i samarbete med våra allierade, och där det är möjligt ta hänsyn till tredjeländers suveränitet över sina resurser, för att säkerställa att råvaror av avgörande betydelse blir en källa till välfärd för utvecklingsländer, främja små och medelstora företags deltagande och göra detta till en övergripande uppgift för sin externa och interna politik och lägga fram resultat under 2021. Parlamentet välkomnar kommissionens planer att upprätta starka och stödjande internationella partnerskap genom att ställa sig bakom en global agenda för råvaror med sikte på EU-partnerskap som säkerställer både försörjningssäkerhet och utvecklingsfördelar.

53.

Europaparlamentet betonar att om den europeiska gröna given endast överför EU:s utsläpp av växthusgaser på dess handelspartner kommer den inte att ha någon inverkan alls på klimatförändringarna. Parlamentet uppmanar därför med kraft EU att driva på genomförbara multilaterala avtal om begränsning av den globala uppvärmningen och export av sina miljöstandarder, även inom anskaffning och bearbetning. Parlamentet anser att EU kommer att behöva utveckla nya handels- och investeringsavtal, nya modeller för ekonomiskt och tekniskt bistånd och mer allmänt, en ny syn på internationell diplomati i syfte att säkerställa likvärdiga förutsättningar.

54.

Europaparlamentet välkomnar EU:s åtagande om ansvarsfull och hållbar anskaffning och uppmanar kommissionen att ta den standard för ansvarsfull gruvdrift som utarbetats av initiativet för ansvarsfull gruvdrift som utgångspunkt, med beaktande av små och medelstora företags behov. Parlamentet betonar behovet av att underbygga detta åtagande med konkret tekniskt stöd, kunskapsöverföring, utveckling av kompetens, institutioner och regelverk, institutionsbyggande och genom politisk dialog med partnerländerna. Parlamentet betonar behovet av en enhetlig politik för etiska standarder för anskaffning av råvaror av avgörande betydelse. Parlamentet betonar behovet av att mobilisera fler statliga och privata aktörer att också ansluta sig till och genomföra hållbarhetsstandarder.

55.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens offentliga åtagande att under 2021 lägga fram ett lagstiftningsförslag om företagens tillbörliga aktsamhet och ansvarsskyldighet och insisterar på att denna lagstiftning bidrar till att bekämpa brott mot mänskliga rättigheter och sociala och miljömässiga standarder i värdekedjor. Parlamentet påminner i detta avseende om sin resolution med rekommendationer till kommissionen om företagens tillbörliga aktsamhet och ansvarsskyldighet.

56.

Europaparlamentet anser att internationella avtal bör bana väg för mer ansvarsfull och hållbar anskaffning globalt. Parlamentet efterlyser ett utökat samarbete för att utveckla internationella avtal för bättre övervakning, anmälan och genomförande av exportrestriktioner för råvaror av avgörande betydelse, vilket främjar ansvarsfull anskaffning och ökad cirkularitet inom denna sektor.

57.

Europaparlamentet påminner om sin uppmaning i sin resolution om en ny EU-Afrika-strategi för ett rättvist och hållbart utnyttjande av råvaror av avgörande betydelse i Afrika. Parlamentet stöder kommissionen i dess ansträngningar att ingå nya partnerskap för råvaror av avgörande betydelse med afrikanska länder för att stärka värdekedjan i Afrika så att den blir mer etiskt, miljömässigt och tekniskt hållbar och möjliggör EU-stöd för kapacitetsuppbyggnad.

58.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka standardiseringsverksamheten avseende högkvalitativa komponenter som hänför sig till råvaror av avgörande betydelse i relevanta internationella forum, eftersom det är viktigt för EU-företag och särskilt små och medelstora företag.

59.

Europaparlamentet vill se en uppskalning av hållbar jordbrukspraxis som främjar en hållbar fosforhantering. Parlamentet understryker synergieffekterna av sådan praxis med minskade avtryck på klimatet och den biologiska mångfalden.

60.

Europaparlamentet begär att kommissionen föreslår effektiva EU-omfattande insamlingsregler för att öka insamlingstakten för avfallsprodukter som innehåller råvaror av avgörande betydelse. Parlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera möjligheterna att, utöver andra alternativ för utökat producentansvar, införa pantsystem i EU:s avfallslagstiftning, i synnerhet i WEEE-direktivet, där man tar hänsyn till olika produkters särskilda egenskaper samtidigt som man ser till att systemen är jämförbara mellan alla medlemsstater, för att uppmuntra konsumenter att lämna in sina uttjänta elektriska och elektroniska produkter, särskilt små föremål, till specifika insamlings- och återvinningsanläggningar och dra nytta av de positiva erfarenheter man fått av pantsystem för glas och plast i många medlemsstater.

61.

Europaparlamentet beklagar att den låga återvinningsnivån för en del användningsområden (29) och exporten av aluminiumavfall och aluminiumskrot (30) har lett till en lägre återvinningsgrad i slutet av livscykeln än vad som annars skulle ha varit fallet. Parlamentet betonar att EU bör sträva efter och införa åtgärder som ger en återvinningsgrad i slutet av livscykeln på 100 % för aluminium.

62.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att prioritera utvinning av råvaror av avgörande betydelse från existerande inhemska gruvor, dvs. från bearbetningsavfall, gråberg, deponier och effektivare utvinning ur kommunalt avfall, framför att öppna nya gruvor, om effekterna på miljön, även från energi- och kemikalieanvändningen, blir lägre. Parlamentet betonar att denna utvinning och därpå följande återställande måste genomföras med hjälp av bästa tillgängliga teknik och garantera bästa möjliga ekologiska prestanda och ekonomiska bärkraft.

63.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ägna särskild uppmärksamhet åt fasen efter utvinningen i gruvdriftsprojekt och slutet av livscykeln för råvaror av avgörande betydelse, i enlighet med avfallshierarkin som finns i ramdirektivet om avfall, och i synnerhet när råvarorna av avgörande betydelse också är farliga ämnen.

64.

Europaparlamentet anser att gruvtillstånd och gruvkoncessioner bör omfatta krav på en säker, effektiv och hållbar återvinning och bearbetning av alla råvaror av avgörande betydelse som det är ekonomiskt och tekniskt möjligt att ta tillvara. Parlamentet ber kommissionen att snarast genomföra de förslag som parlamentet framförde i sin resolution om genomförandet av gruvavfallsdirektivet. Parlamentet upprepar att det frågeformulär som för närvarande används som rapporteringssystem enligt artikel 18 i direktivet inte är ändamålsenligt, och begär att kommissionen skapar ett harmoniserat, digitaliserat och öppet EU-registreringssystem som bygger på harmoniserade definitioner och behandlingskriterier för gruvavfall och som innehåller alla de relevanta uppgifterna om miljöpåverkan, inklusive koncentrationerna av innehållet i avfallsdeponier.

65.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skärpa efterlevnadskontrollen och se till att EU:s miljölagstiftning verkställs fullt ut, samt att vid behov föreslå ändringar av lagstiftningen.

66.

Europaparlamentet efterlyser en heltäckande bedömning av gruvbranschens integrering i tillämpningen av direktivet om industriutsläpp med tanke på gruvdriftens stora miljöpåverkan, den i genomsnitt stora omfattningen av gruvprojekt, skillnaderna i normerna för hantering av föroreningar inom olika gruvor i EU och den eventuella utvidgningen av brytningen av råvaror av avgörande betydelse i EU. Parlamentet föreslår att bästa tillgängliga teknik för återställande av gruvor, i synnerhet rörande mark och vatten, ska identifieras.

67.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över direktivet om miljökonsekvensbedömning för att se till att miljökonsekvensbedömningar genomförs för alla gruvprojekt oavsett storlek, och att dessa bedömningar utförs av en oberoende tredje part.

68.

Europaparlamentet anser att de utsläpp som är kopplade till utvinningsverksamhet och import av råvaror av avgörande betydelse ska omfattas av den framtida mekanismen för koldioxidjustering vid gränserna.

69.

Europaparlamentet noterar de utmaningar och risker som är förknippade med gruvdrift i naturskyddsområden, dvs. Natura 2000-områden, och anser att gruvdrift i dessa områden bör fortsätta att vara strikt begränsad. Parlamentet understryker att gruvdrift i naturskyddsområden omfattas av de villkor som fastställs i fågeldirektivet och habitatdirektivet och betonar att varje nytt gruv- eller utvinningsprojekt måste genomgå en grundlig miljökonsekvensbedömning för att minimera dess miljöpåverkan. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och gruvindustrin att, i enlighet med principen om att förorenaren betalar, vidta lämpliga bevarandeåtgärder för att bibehålla eller återställa en gynnsam bevarandestatus för de livsmiljöer och arter för vilka området har utsetts. Parlamentet framhåller i detta sammanhang kommissionens vägledningsdokument om utvinning av mineraler som inte är energitillgångar och Natura 2000 (31) samt dess fallstudier och bästa praxis.

70.

Europaparlamentet påminner om kommissionens åtagande att se till att havsmineraler på den internationella havsbotten inte får utvinnas eller användas innan effekterna av djuphavsutvinning på den marina miljön, på den biologiska mångfalden och på mänsklig verksamhet har utretts i tillräcklig grad, och innan man förstår riskerna och innan det har bevisats att tekniken och de operativa metoderna inte orsakar några allvarliga skador på miljön, vilket är i enlighet med försiktighetsprincipen, och uppmanar parlamentet och rådet att göra samma åtagande. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att omsätta detta åtagande i konkreta åtgärder för att skydda dessa mycket utsatta ekosystem.

71.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga lagstiftning i linje med Esbo- och Århuskonventionerna för att se till att lokala myndigheter antar och respekterar lokalsamhällenas rätt till effektivt och inkluderande deltagande i tillståndsförfaranden för nya gruvprospekterings- och utvinningsprojekt. Detta ska gälla genom alla steg av gruvprojekten och även när tillståndsansökningar lämnas in för förlängning av befintliga gruvtillstånd. Dessutom ska man se till att lokalsamhällen har tillgång till effektiva prövningsmekanismer i oberoende domstolar och tillsynsorgan som är fria från intressekonflikter.

72.

Europaparlamentet välkomnar tonvikten på råvaror av avgörande betydelse i kommissionens meddelande om översynen av handelspolitiken. Parlamentet efterlyser en beslutsam handelspolitik med tonvikt på diversifiering av och resiliens i leveranskedjorna, och med prioritering av förbättrade mekanismer i världen och i EU för att skapa en gynnsam handelsmiljö för EU-industrin.

73.

Europaparlamentet betonar att EU-industrin står inför en hård internationell konkurrens om tillgången till råvaror och är utsatt för exportrestriktioner som införs av tredjeländer. Parlamentet inser att en ökad global efterfrågan troligen medför höjda priser och uppmuntrar kommissionen att lägga fram en analys i denna fråga.

74.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att diversifiera försörjningskällorna för råvaror av avgörande betydelse så mycket som möjligt, öka resurseffektiviteten och minska det nuvarande beroendet av ett fåtal tredjeländer genom att stödja investeringar som engagerar EU-partner och globala partner samt små och medelstora företag, som en del av en långsiktig internationell anskaffningsstrategi. Parlamentet betonar att detta mål bör nås genom att förstärka befintliga partnerskap och handelsavtal och skapa nya strategiska avtal eller EU-samriskföretag med resursrika länder och andra likasinnade ursprungsländer i enlighet med klart definierade prioriteringar. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang den pågående dialogen med Kanada, Australien och Chile om en förstärkning av handelsförbindelserna inom området råvaror av avgörande betydelse. Parlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare förstärka samarbetet under nästa EU-USA-Japankonferensen om kritiska material. Parlamentet betonar behovet av ett närmare samarbete med viktiga internationella leverantörer på västra Balkan, i Östeuropa, Latinamerika och Afrika samt med Kina och andra utvecklingsländer på södra halvklotet.

75.

Europaparlamentet understryker att EU:s framtida frihandelsavtal och partnerskapsavtal inte bara kan ge större försörjningstrygghet, utan också en tillförlitlig politisk och ekonomisk ram, och att de bör innehålla särskilda bestämmelser om råvaror av avgörande betydelse, såsom kommissionen tillkännagett i sin strategi ”Handel för alla”, i syfte att främja samarbete, säkerställa efterlevnad av internationella åtaganden, undanröja och undvika exportrestriktioner och följa de nuvarande reglerna för utländska direktinvesteringar före och efter etablering. Parlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare förbättra övervakningen och efterlevnaden av frihandelsavtal, inbegripet kapitlen om handel och hållbar utveckling, för att säkerställa att åtaganden och bestämmelser om ansvarsfull anskaffning av råvaror av avgörande betydelse fastställs och uppfylls av handelspartner och att eventuella farhågor hos samhällen som påverkas av utvinningsverksamhet beaktas. Parlamentet understryker att detta bör vara en prioriterad uppgift för den ansvariga för efterlevnaden av handelsbestämmelserna.

76.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inleda en diskussion inom WTO om de begränsningar som fastställts för uppgraderingen av den cirkulära ekonomin genom åtgärderna avseende kravet på lokalt innehåll, byggandet av ett starkare partnerskap med olika områden i världen, särskilt med Afrika, och säkerställandet att frihandelsavtalen återspeglar den cirkulära ekonomins höjda mål.

77.

Europaparlamentet efterlyser en striktare användning av ursprungsregler för att skydda produktionen av råvaror och förebygga kringgående av reglerna i områden där mindre strikta krav på hållbarhet och industrisubventioner gäller för företagen. Parlamentet understryker att all ny anskaffningsverksamhet som bedrivs av företag som är verksamma på EU-marknaden måste vara förenliga med förordningen om konfliktmineraler, de regler om ansvarsfull anskaffning som beskrivs i direktivet om icke-finansiell rapportering och internationella standarder för ansvarsfull anskaffning av råvaror. Parlamentet efterlyser ett förbud mot import av sådana råvaror av avgörande betydelse som är kopplade till brott mot mänskliga rättigheter och arbetstagarrättigheter såsom tvångsarbete eller barnarbete.

78.

Europaparlamentet understryker att ett fullt fungerande regelbaserat multilateralt handelssystem är avgörande för att säkerställa öppna och hållbara handelsflöden för råvaror av avgörande betydelse. Parlamentet uttrycker oro över att vissa WTO-medlemmar, bland annat Kina, använder exportrestriktioner för råvaror av avgörande betydelse, och uppmanar med eftertryck alla medlemmar att avstå från att bedriva en sådan politik. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att använda internationella forum för att begränsa sådana snedvridande exportrestriktioner för råvaror av avgörande betydelse. Parlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen i detta sammanhang att fördubbla sina ansträngningar att uppnå en ambitiös reform av WTO för att bekämpa snedvridningar av den internationella handeln och illojala handelsmetoder, tillhandahålla en stabil och förutsägbar internationell handelsmiljö och garantera rättvis och effektiv konkurrens runt om i världen.

79.

Europaparlamentet välkomnar det gemensamma uttalandet vid trepartsmötet mellan Japans och USA:s handelsministrar och kommissionen, och stöder den föreslagna definitionen av industrisubventioner. Parlamentet välkomnar att denna definition sträcker sig utöver de som fastställdes i WTO:s avtal om subventioner och utjämningsåtgärder och EU:s förordning om skydd mot subventioner och ger en bredare definition av subventioner. Parlamentet anser att dessa åtgärder är ytterst viktiga för att åstadkomma likartade internationella villkor inom området råvaror av avgörande betydelse, eftersom industrisubventioner, särskilt i Kina, utgör ett allvarligt hot mot EU:s industri och arbetstagare eftersom de snedvrider den internationella konkurrensen.

80.

Europaparlamentet välkomnar EU:s och Förenta staternas gemensamma initiativ för att hantera den globala överkapaciteten av stål och aluminium och efterlyser heltäckande och snabba åtgärder för att ställa länder som Kina till svars för deras stöd till politik som snedvrider handeln. Parlamentet påminner dock kommissionen om att Förenta staternas tullar enligt avsnitt 232 fortfarande är i full kraft och att detta problem snarast måste få en lösning.

81.

Europaparlamentet delar kommissionens bedömning att en övergång av betalningar av EU:s import av råvaror av avgörande betydelse från andra internationella valutor till euron skulle medföra vissa fördelar, till exempel lägre prisvolatilitet och bidra till att göra EU-importörerna och tredjelandsexportörerna mindre beroende av marknaderna för finansiering i US-dollar.

o o

82.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 198, 22.6.2020, s. 13.

(2) EUT L 190, 12.7.2006, s. 1.

(3) EUT L 130, 19.5.2017, s. 1.

(4) EUT L 176, 30.6.2016, s. 55.

(5) EUT L 197, 24.7.2012, s. 38.

(6) EUT L 312, 22.11.2008, s. 3.

(7) EUT L 102, 11.4.2006, s. 15.

(8) EUT L 334, 17.12.2010, s. 17.

(9) EUT L 124, 25.4.2014, s. 1.

(10) EUT L 20, 26.1.2010, s. 7.

(11) EGT L 206, 22.7.1992, s. 7.

(12) EUT L 330, 15.11.2014, s. 1.

(13) Antagna texter, P9_TA(2021)0073.

(14) Antagna texter, P9_TA(2020)0359.

(15) Antagna texter, P9_TA(2020)0321.

(16) Antagna texter, P9_TA(2021)0040.

(17) Antagna texter, P9_TA(2020)0054.

(18) Antagna texter, P9_TA(2020)0005.

(19) Antagna texter, P9_TA(2021)0108.

(20) EUT C 298, 23.8.2018, s. 132.

(21) Världsbanken, Minerals for Climate Action: The Mineral Intensity of the Clean Energy Transition, Europeiska kommissionens framtidsstudie, OECD, Global Material Resources Outlook to 2060: Economic Drivers and Environmental Consequences.

(22) Kommissionens framtidsstudie.

(23) Baldé, C.P., Forti V., Gray, V., Kuehr, R., Stegmann, P. The Global E-waste Monitor – 2017, FN-universitetet,

Internationella teleunionen och International Solid Waste Association, Bonn/Genève/Wien, 2017.

(24) Kommissionens meddelande Resiliens för råvaror av avgörande betydelse: Att staka ut vägen mot ökad trygghet och hållbarhet.

(25) Kommissionens meddelande Resiliens för råvaror av avgörande betydelse: Att staka ut vägen mot ökad trygghet och hållbarhet.

(26) EESK:s yttrande av den 25 mars 2021.

(27) Kommissionens meddelande från 2020 Resiliens för råvaror av avgörande betydelse: Att staka ut vägen mot ökad trygghet och hållbarhet.

(28) Kommissionens meddelande Resiliens för råvaror av avgörande betydelse: Att staka ut vägen mot ökad trygghet och hållbarhet.

(29) I Europa var återvinningsgraden i slutet av livscykeln för aluminium som användes i transport och byggnader över 90 %, men endast 60 % av det aluminium som används i förpackningar återvanns under 2013.

(30) Om EU hade haft en inhemsk bearbetning av det flöde av aluminiumavfall och aluminiumskrot som exporterades under 2015 skulle återvinningsgraden i slutet av livscykeln ha ökat till 16 procent (Passarini m.fl., 2018), kommissionens Study on the EU’s list of Critical Raw Materials.

(31) Generaldirektoratet för miljö, ”Guidance document on non energy mineral extraction and Natura 2000: a summary”, Europeiska kommissionen, Bryssel, 2019.

8.6.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 224/37

P9_TA(2021)0469

Översynen av budgetförordningen inför ikraftträdandet av den fleråriga budgetramen 2021–2027

Europaparlamentets resolution av den 24 november 2021 om revideringen av budgetförordningen inför ikraftträdandet av den fleråriga budgetramen 2021–2027 (2021/2162(INI))

(2022/C 224/04)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—

—	med beaktande av rådets förordning (EU, Euratom) 2020/2093 av den 17 december 2020 om den fleråriga budgetramen för 2021–2027 (2),

—	med beaktande av rådets beslut (EU, Euratom) 2020/2053 av den 14 december 2020 om systemet för Europeiska unionens egna medel och om upphävande av beslut 2014/335/EU, Euratom (3),

—	med beaktande av rådets förordning (EU) 2020/2094 av den 14 december 2020 om inrättande av Europeiska unionens återhämtningsinstrument för att stödja återhämtningen efter covid-19-krisen (4),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2020/2092 av den 16 december 2020 om en generell villkorlighetsordning för skydd av unionsbudgeten (5) (förordningen om villkorlighet),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/241 av den 12 februari 2021 om inrättande av faciliteten för återhämtning och resiliens (6),

—	med beaktande av det interinstitutionella avtalet mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning samt om nya egna medel, inbegripet en färdplan för införandet av nya egna medel (7),

—	med beaktande av Europaparlamentets, rådets och kommissionens gemensamma uttalande om en ny bedömning av bestämmelserna om externa inkomster avsatta för särskilda ändamål i budgetförordningen (8) (den gemensamma förklaringen),

—	med beaktande av den färdplan för en riktad översyn av budgetförordningen som kommissionen offentliggjorde den 19 mars 2021,

—	med beaktande av sin resolution av den 17 december 2020 om den fleråriga budgetramen 2021–2027, det interinstitutionella avtalet, EU:s återhämtningsinstrument och förordningen om rättsstatsprincipen (9),

—	med beaktande av sin resolution av den 25 mars 2021 om tillämpning av förordning (EU, Euratom) 2020/2092, den till rättsstaten kopplade villkorlighetsmekanismen (10),

—	med beaktande av sin resolution av den 10 juni 2021 om rättsstatssituationen i EU och tillämpning av förordningen om villkorlighet (EU, Euratom) 2020/2092 (11),

—	med beaktande av sin resolution av den 27 maj 2021 om översynen av budgetförordningen och kommissionens riktlinjer för upphandlingsförfaranden rörande politikrelaterade tjänstekontrakt,

—	med beaktande av kommissionens tillkännagivande av den 9 april 2021 om vägledning om undvikande och hantering av intressekonflikter enligt budgetförordningen (12),

—	med beaktande av Agenda 2030 för hållbar utveckling, som antogs i september 2015 och gäller från den 1 januari 2016,

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 mars 2020 om en SMF-strategi för ett hållbart och digitalt EU (COM(2020)0103),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 5 maj 2021Uppdatering av industristrategin 2020: en starkare inre marknad för EU:s återhämtning (COM(2021)0350),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 29 april 2021Bättre lagstiftning: Samarbete för att skapa bättre lagar (COM(2021)0219),

—

med beaktande av den studie som begärts av budgetkontrollutskottet och som utarbetades av utredningsavdelningen för budgetfrågor vid generaldirektoratet för EU-intern politik i maj 2021 om de 50 största stödmottagarna i varje EU-medlemsstat inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken och Sammanhållningsfonden,

—	med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

—	med beaktande av den gemensamma behandlingen av ärendet i budgetutskottet och budgetkontrollutskottet, i enlighet med artikel 58 i arbetsordningen,

—	med beaktande av skrivelsen från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling,

—	med beaktande av betänkandet från budgetutskottet och budgetkontrollutskottet (A9-0295/2021), och av följande skäl:

Efter ikraftträdandet av den fleråriga budgetramen för 2021–2027 offentliggjorde kommissionen en färdplan och inledde ett offentligt samråd i syfte att, där så är lämpligt, anpassa budgetförordningen till de regler som lagstiftaren enats om som en del av paketet om den fleråriga budgetramen 2021–2027, och att föreslå begränsade och riktade förbättringar som krävs till följd av den föränderliga situationen, till exempel efter covid-19-krisen eller inom ramen för de växande digitaliseringsmöjligheterna.

Mot bakgrund av NextGenerationEU enades parlamentet, rådet och kommissionen i den gemensamma förklaringen om att bestämmelserna om externa inkomster avsatta för särskilda ändamål, särskilt enligt artikel 21.5 i budgetförordningen, och bestämmelserna om rapportering av upp- och utlåningsverksamhet skulle utvärderas och vid behov revideras inom ramen för nästa revidering av budgetförordningen. De tre institutionerna konstaterade att de befintliga bestämmelserna om revisioner och förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet är tillämpliga på inkomster avsatta för särskilda ändamål.

Utnyttjandegraden inom den fleråriga budgetramen 2014–2020 var för låg och behöver förbättras, särskilt ur de små och medelstora företagens perspektiv, genom förfinade och förstärkta besluts- och tilldelningsförfaranden samt principer och förfaranden som styr fastställandet, genomförandet och övervakningen av EU:s budget.

D.	Vid revideringen av budgetförordningen bör hänsyn tas till unionens säkerhetsintressen, inbegripet viktiga infrastruktur- och telekommunikationsprojekt, med fokus på kriterierna för rätten att ansöka om och motta EU-finansiering.

E.	Respekt för rättsstatsprincipen är en nödvändig förutsättning för efterlevnad av principerna om sund ekonomisk förvaltning.

F.	Någon konsekvensbedömning genomfördes inte trots att en sådan, såsom revisionsrätten påpekade, skulle ha kunnat ge medborgarna tydlig information om EU-medlens tillgänglighet inför revideringen av budgetförordningen.

Europaparlamentet noterar att den kommande revideringen av budgetförordningen behövs till följd av ikraftträdandet av paketet om den fleråriga budgetramen för 2021–2027, inbegripet NextGenerationEU, som inte bara uppdaterar rättsliga bestämmelser utan också innehåller betydande innovationer inom budgetsystemet, och för att säkerställa ett korrekt genomförande av det interinstitutionella avtalet.

Europaparlamentet anser att revideringen bör syfta till att modernisera reglerna för EU:s budget i linje med dess senaste utveckling och i linje med budgetprinciperna och respekten för unionens värden, och för att öka den parlamentariska kontrollen, den demokratiska ansvarsskyldigheten, transparensen, medborgerligt engagemang och förmågan att snabbt och effektivt tillgodose medborgarnas behov, särskilt i kristider.

Europaparlamentet anser att även om en övergripande översyn av de bestämmelser som är tillämpliga på budgeten för närvarande inte behövs, måste budgetförordningen bli föremål för riktade förbättringar och förenklingar, särskilt när detta innebär ökad transparens, ansvarsskyldighet och demokratisk kontroll och ett förbättrat genomförande av EU:s budget.

Europaparlamentet anser att huvudmålen för revideringen av EU:s finansiella bestämmelser bör vara att stärka skyddet av unionens ekonomiska intressen, säkerställa en anpassning till villkoret avseende rättsstatsprincipen, stärka reglerna för offentlig upphandling för att undvika eventuella intressekonflikter och öka transparensen, minska den administrativa bördan för stödmottagarna, öka utgifternas effektivitet i syfte att uppnå ett större europeiskt mervärde och öka tillgången till EU-finansiering för medborgare, små och medelstora företag samt lokala och regionala myndigheter.

Europaparlamentet anser att samma skyddsnivå i princip bör garanteras för hela EU-budgeten, oavsett om den förvaltas direkt eller indirekt eller om förvaltningen är delad.

Demokratisk ansvarsskyldighet för en modern budget

Europaparlamentet noterar att antalet och omfattningen av instrument utanför budgeten har ökat betydligt under det senaste årtiondet, och att NextGenerationEU har tagit denna praxis till nästa nivå, genom att kraftigt, om än tillfälligt, öka storleken på EU:s budget i form av externa inkomster avsatta för särskilda ändamål för att unionen ska kunna möta en av de största utmaningarna under sin existens, och genom att skapa skulder fram till 2058 genom att låna upp och ut för direkta EU-utgifter. Parlamentet varnar för att denna utveckling äventyrar centrala budgetprinciper såsom enhet och riktighet i budgeten, jämvikt och universalitet.

Europaparlamentet noterar att EU har reagerat snabbt och beslutsamt på covid-19-krisen för att stödja de drabbade medlemsstaterna och begränsa pandemins socioekonomiska konsekvenser. Parlamentet noterar att krishantering kräver snabba åtgärder. Parlamentet påminner dock om att detta aldrig får vara en ursäkt för att kringgå parlamentet och undergräva den demokratiska ansvarsskyldigheten. Parlamentet noterar med oro den ökande användningen av artikel 122 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt för att skapa nya mekanismer och organ med budgetkonsekvenser för EU:s budget, enligt vilken parlamentets roll begränsas till enbart rätten till information. Parlamentet insisterar på en lämplig roll för parlamentet i budgetkontrollen av sådana initiativ. Parlamentet betonar dessutom vikten av att säkerställa en meningsfull roll i beslutsfattandet och granskningen av alla EU-program som bygger på nationella genomförandeplaner.

Europaparlamentet understryker att den samordnade insamlingen av nationella bidrag baserade på bruttonationalinkomsten i form av externa inkomster avsatta för särskilda ändamål och utanför budgetförfarandet inte enbart gäller NextGenerationEU, utan är den ordning som valts för faciliteten för flyktingar i Turkiet, avtalen om covid-19-vacciner och eventuellt, i framtiden, myndigheten för beredskap och insatser vid hälsokriser. Parlamentet påminner om att upplåning på kapitalmarknaderna länge har varit aktuellt för unionens budgettransaktioner i så måtto att både kommissionen och parlamentet redan på 1970- och 1980-talet efterlyste att den skulle ingå i budgeten, långt innan inrättandet av den europeiska finansiella stabiliseringsmekanismen, det tillfälliga stödet för att minska risken för arbetslöshet i en krissituation eller NextGenerationEU.

Europaparlamentet är bekymrat över att de aldrig tidigare skådade belopp som gjorts tillgängliga inom ramen för faciliteten för återhämtning och resiliens, för vilka medlemsstaterna endast behöver rapportera till kommissionen i grova drag om vilka framsteg som gjorts när det gäller delmålen, kommer att ställa revisionsrätten inför en mycket stor utmaning när det gäller att säkerställa att utgifterna är lagliga och korrekta.

10.

Europaparlamentet är bekymrat över att mekanismer utanför budgeten och särskilt användningen av externa inkomster avsatta för särskilda ändamål utgör en allvarlig utmaning för parlamentets förmåga att fullgöra sina besluts-, gransknings- och ansvarsfrihetsfunktioner och, mer allmänt, för allmänhetens och de offentliga eller privata institutionernas förmåga att förstå unionens budget och ställa kommissionen till svars. Parlamentet påminner om den gemensamma förklaringen och bekräftar sin förväntan att EU:s finansiella bestämmelser måste uppdateras när det gäller budgetmyndighetens roll och budgetstrukturen i förhållande till dessa mekanismer, för att de bättre ska motsvara de principer och ansvarsområden som fastställs i fördragen. Parlamentet anser att principen om demokratisk ansvarsskyldighet och tillsyn i beslutsfattandet måste återspeglas i budgetförordningen.

11.

Europaparlamentet anser att parlamentet, som en del av budgetmyndigheten, på lämpligt sätt måste kunna granska och godkänna kommissionens användning och förvaltning av externa inkomster avsatta för särskilda ändamål och dess upp- och utlåning. Parlamentet föreslår att relevanta artiklar i budgetförordningen, inbegripet artiklarna 7, 46 och 56, ska revideras och kompletteras för att klargöra att externa inkomster avsatta för särskilda ändamål, tillgångar och skulder i samband med upp- och utlåningstransaktioner, ingår i EU:s budget, så att de omfattas av revisionsrättens kontroll och rapportering och så att budgetmyndigheten och den ansvarsfrihetsbeviljande myndigheten kan få ordentlig information om anklagelser om missbruk, korruption, bedrägerier eller brott mot rättsstatsprincipen, även när medlemsstaterna saknar tillräckliga system för bedrägeribekämpning, särskilt, men inte uteslutande, med avseende på instrument utanför budgeten.

12.

Europaparlamentet anser att externa inkomster avsatta för särskilda ändamål i enlighet med nuvarande artikel 21 i budgetförordningen och tillgångar och skulder som härrör från transaktioner utanför budgeten, inklusive upplåning på kapitalmarknader, bör fördelas till relevanta budgetposter, klassificeras i enlighet med kontoplanen och konsolideras i avdelningarna II och III i unionens budget. Parlamentet anser att de ska utgöra en integrerad del av EU:s budget och antas av budgetmyndigheten som en del av denna budget.

13.

Europaparlamentet efterlyser en revidering av rapporteringskraven för kommissionens skuldförvaltningsstrategi, inklusive löptid, betalningsplan och rollen för nya egna medel vid återbetalningen av skulder, för att anpassa dem till den ökade komplexiteten och risken i samband med in- och utlåningstransaktioner för unionens budget.

14.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare förenkla årsräkenskaperna och andra finansiella rapporteringskrav som är tillämpliga på unionens allmänna budget inom ramen för budgetförordningen för att uppmuntra små och medelstora företag att delta i relevanta program som ingår i paketet om den fleråriga budgetramen för 2021–2027, inbegripet NextGenerationEU.

15.

Europaparlamentet anser att på grund av budgetkonsekvenserna måste budgetförordningen fastställa ett förfarande för beslut om lokaliseringen av decentraliserade byråer. Parlamentet betonar att ett sådant förfarande bör baseras på objektiva kriterier, säkra parlamentets befogenheter som medlagstiftare och undvika godtyckliga former av beslutsfattande såsom slantsingling.

Rättsstatsprincipen

16.

Europaparlamentet betonar att det finns ett klart samband mellan respekten för rättsstatsprincipen och ett effektivt genomförande av unionsbudgeten, inbegripet NextGenerationEU, i enlighet med principerna om sund ekonomisk förvaltning, dvs. sparsamhet, effektivitet och ändamålsenlighet, i enlighet med budgetförordningen. Parlamentet understryker att en sund ekonomisk förvaltning bygger på effektiv lagföring av fall av bedrägeri, inbegripet skattebedrägeri, skatteundandragande, korruption och intressekonflikter, samt rättslig prövning av offentliga myndigheters beslut av oberoende domstolar. Parlamentet framhåller att med avseende på sparsamhet och effektivitet strider bedrägliga och korrupta metoder per definition mot sund ekonomisk förvaltning enligt definitionen i artikel 33.1 i budgetförordningen, eftersom sådana metoder står i direkt strid med att säkerställa bästa kvantitet och kvalitet till bästa pris och att uppnå ett optimalt förhållande mellan utnyttjandet av resurser och de mål som uppnås. Parlamentet påminner om att parlamentet, rådet och kommissionen vid antagandet av villkorlighetsförordningen enades om att överväga att inkludera innehållet i villkorlighetsförordningen i budgetförordningen vid nästa revidering. Kommissionen uppmanas därför att lägga fram detta förslag. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheterna att ytterligare förbättra anpassningen av alla EU-instrument som syftar till att säkerställa en sund ekonomisk förvaltning och skyddet av unionens ekonomiska intressen, inbegripet kommissionens årliga rapport om rättsstatsprincipen. Parlamentet anser att kommissionen bör ägna särskild uppmärksamhet åt förebyggande förhandsåtgärder för att säkerställa att medlemsstaterna tillämpar artikel 63.2 i budgetförordningen.

17.

Europaparlamentet anser att kommissionen bör se till att unionens budget används för projekt eller organisationer som respekterar unionens värden enligt artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen för att skydda unionens ekonomiska intressen. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att ta fram koncisa indikatorer som ska ingå i budgetförordningen och som bör tillämpas med hjälp av en riskbaserad metod och användas för riktade förhands- och efterhandskontroller för att upptäcka eventuell bristande efterlevnad av unionens värden vid användningen av EU-medel.

18.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens vägledning om undvikande och hantering av intressekonflikter enligt budgetförordningen, som syftar till att öka medvetenheten och främja en enhetlig tolkning och tillämpning av reglerna om intressekonflikter. Parlamentet beklagar dock att frågor om intressekonflikter fortfarande kvarstår på högsta nivå i vissa medlemsstater. Parlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera om de relevanta bestämmelserna i budgetförordningen är tillräckligt effektiva när det gäller att förebygga och hantera intressekonflikter i genomförandet och kontrollen av EU:s budget.

Digitala verktyg

19.

Europaparlamentet betonar att det är viktigt att veta hur EU:s medel används och vem som verkligen drar nytta av dem för att särskilt skydda EU:s ekonomiska intressen och upptäcka bedrägerier, korruption och intressekonflikter. Parlamentet noterar att en studie som hade beställts av budgetkontrollutskottet om de 50 största mottagarna av EU-medel visade att uppgifter för att identifiera ekonomiska aktörer och deras verkliga huvudmän inte är lättillgängliga eller helt otillgängliga. Parlamentet anser att en obligatorisk centralisering av informationen i ett enda, interoperabelt rapporterings- och övervakningssystem, och i en användarvänlig offentlig EU-databas med uppgifter om direkta och slutliga stödmottagare och uppgifter som är tillgängliga i maskinläsbart format, skulle avhjälpa fragmenteringen och bristen på transparens som betonas i studien samt stärka allmänhetens granskning av och förtroende för EU:s offentliga utgifter. Parlamentet noterar att detta, tillsammans med en övergripande definition av ”intressekonflikt” på EU-nivå, kommer att öka det effektiva skyddet av EU:s ekonomiska intressen. Parlamentet betonar att det är angeläget att skapa transparens avseende verkliga huvudmän mot bakgrund av Pandoradokumenten. Parlamentet framhåller Europeiska åklagarmyndighetens roll och vikten av samarbete mellan myndigheten och EU-institutionerna, medlemsstaterna och Europeiska byrån för bedrägeribekämpning.

20.

Europaparlamentet betonar att budgetförordningen bör innehålla bestämmelser som ålägger de ansvariga aktörerna att samla in och föra enhetliga register över ekonomiska aktörer och verkliga huvudmän för att göra det möjligt att identifiera dem i alla EU-program, oavsett vem som genomför dessa program och hur de förvaltas (direkt, indirekt eller delad förvaltning). Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder för att se till att detta sker genom digital, interoperabel och standardiserad insamling av information om mottagarna av unionsfinansiering, inbegripet dem som direkt eller indirekt gynnas av unionsfinansiering, och deras verkliga huvudmän. Parlamentet anser att dessa krav bör återspegla all relevant information för att förbättra kommissionens förmåga och kapacitet att upptäcka bedrägerier. Parlamentet betonar behovet av att undanröja alla tekniska och rättsliga hinder för insamling av uppgifter om företagsstrukturer och verkligt ägande.

21.

Europaparlamentet understryker att uppgifter som allmän princip bör offentliggöras öppet, samtidigt som kraven på uppgiftsskydd och EU-domstolens gällande praxis respekteras. Parlamentet konstaterar att Europeiska datatillsynsmannen inte ser några generella dataskyddsproblem när det gäller att upprätta sådan interoperabilitet men understryker behovet av en tydlig rättslig grund. Parlamentet anser att obligatoriska uppgifter som samlas in för revisions- och kontrolländamål åtminstone måste omfatta registreringsnummer för juridiska personer, nationellt identifieringsnummer för fysiska personer, relevant kod eller unik identifierare för det specifika EU-finansieringsprogrammet, uppgift om typ av stödmottagare, underleverantörer, verkliga huvudmän, huruvida stödmottagaren också får statligt stöd samt kontaktuppgifter. Parlamentet betonar att databasen inte uteslutande bör vara självreglerande, utan att dataset snarare bör skapas av kommissionen eller en extern myndighet för att säkerställa enhetliga uppgifter av hög kvalitet. Parlamentet begär att information om mottagare av EU-medel ska göras tillgänglig för allmänheten under en period på minst fem år.

22.

Europaparlamentet understryker att systemet måste underlätta sammanläggning av enskilda belopp avseende samma direkta eller slutliga stödmottagare eller verkliga huvudmän och att det måste vara tillgängligt på samtliga EU-språk. Parlamentet anser att det allmänt tillgängliga systemet både bör underlätta enskilda sökningar med hjälp av ett webbaserat verktyg och systemanalyser genom bulknedladdningar i maskinläsbar form och i ett interoperabelt format. Parlamentet betonar att standardiserade, öppna data under hela upphandlingscykeln, inbegripet de kontrakterade företagens slutmottagare, kommer att ge civilsamhället och icke-statliga aktörer verktyg och nödvändig information för att övervaka integriteten, rättvisan och effektiviteten på marknaderna för offentlig upphandling. Parlamentet uppmanar med eftertryck medlemsstaterna och kommissionen att garantera ökad interoperabilitet mellan befintliga databaser och datautvinningsverktyg, både EU:s och nationella.

23.

Europaparlamentet noterar att Arachne används vid delad förvaltning. Parlamentet betonar att Arachne berikar de uppgifter som de förvaltande myndigheterna tillhandahåller med offentligt tillgänglig information för att identifiera de projekt, stödmottagare, kontrakt och entreprenörer som kan vara mottagliga inte bara för risken för bedrägeri utan även för intressekonflikter. Parlamentet anser att artikel 63 i budgetförordningen bör ändras så att Arachne införs som ett obligatoriskt riskbedömningsverktyg för allmänt bruk, oavsett förvaltningssätt, som kommissionen gör tillgängligt för medlemsstaterna och andra anförtrodda enheter, som ska vara skyldiga att mata in information i verktyget. Parlamentet anser att budgetförordningen bör ange vilka indikatorer Arachne kan använda för att fastställa de ekonomiska aktörernas riskpoäng. Parlamentet betonar behovet av att harmonisera sådana grundläggande indikatorer med grunderna för uteslutning i systemet för tidig upptäckt och uteslutning (Edes) och med pågående utredningar som utförs av Europeiska åklagarmyndigheten och Europeiska byrån för bedrägeribekämpning för att se till att uteslutna ekonomiska aktörer också är synliga i Arachne. Parlamentet efterlyser maximal interoperabilitet mellan Arachne och annan programvara för att minska behovet av att flera gånger föra in uppgifter i olika it-system och den därav följande administrativa bördan. Parlamentet anser att Arachne bör förenklas och bli mer användarvänligt, även när det gäller standardiseringen av riskindikatorer, till exempel genom visualiseringar. Parlamentet betonar vikten av full äganderätt och operativa rättigheter för Arachne och uppmanar kommissionen att överväga att vid behov helt internalisera förvaltningen av verktyget.

24.

Europaparlamentet påminner om att en högnivåpanel inrättades 2018 för att bedöma ärenden i databasen som lämnas in för tidig upptäckt eller uteslutning. Parlamentet vill se att Edes-panelens yttrande, mot bakgrund av dess erfarenheter av systemet, beaktas vid revideringen av budgetförordningen och delges parlamentet och kommissionen samtidigt. Parlamentet noterar att Edes för närvarande endast används inom ramen för direkt och indirekt förvaltning. Parlamentet anser att ekonomiska aktörer som anses utgöra en risk för EU:s ekonomiska intressen vid direkt och indirekt förvaltning också bör betraktas som en risk vid delad förvaltning och vice versa. Parlamentet vill därför se att användningen av Edes görs obligatorisk vid delad förvaltning. Parlamentet noterar vidare att Edes inte gör någon åtskillnad mellan dotterbolag till större bolag. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra denna åtskillnad och att i reglerna för tidig upptäckt och uteslutning ange vilken enhet i ett multinationellt företag eller ett företag som omfattar flera företag, som är registrerad för tidig upptäckt eller uteslutning. Parlamentet efterlyser en skyldighet att uppdatera Edes så snart bedrägerier eller andra relevanta fakta har konstaterats av aktörer som deltar i genomförandet. Parlamentet anser att uteslutna juridiska eller fysiska personer (verkliga huvudmän) under den tid de är uteslutna inte längre bör kunna komma ifråga som slutliga mottagare eller stödmottagare av betalningar från EU:s budget. Parlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra medlemsstaterna att säkerställa att dessa juridiska eller fysiska personer även utesluts från eventuella bidrag från nationella budgetar under uteslutningsperioden. Parlamentet beklagar att databasen innehåller relativt få ekonomiska aktörer. Parlamentet ser detta som ett tecken på att Edes inte har genomförts korrekt. Parlamentet framhåller att Edes-panelen under 2020 behandlade 20 ärenden samtidigt som 28 ärenden väntade på att behandlas. Parlamentet betonar vikten av att anslå tillräckliga resurser till panelen i linje med en eventuell utvidgning av ansvarsområdena. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att se över kriterierna i syfte att minska komplexiteten och öka Edes tillämplighet i praktiken.

25.

Europaparlamentet betonar att samtidigt som det är av yttersta vikt att veta vilka de slutliga mottagarna av EU-medel är för att säkerställa en korrekt användning av medlen, spelar tillgängligheten och enkelheten hos digitala upphandlingsplattformar för EU-medel också en viktig roll. Parlamentet påminner om att kommissionen har antagit konceptet ”digital by design” och principen att ”tänka småskaligt först” för att säkerställa att små och medelstora företag deltar i tillräcklig utsträckning. Parlamentet uppmanar i detta avseende kommissionen att även beakta dessa principer vid revideringen av budgetförordningen i samband med genomförandet av paketet om den fleråriga budgetramen 2021–2027.

Jämställdhetsbudgetering

26.

Europaparlamentet beklagar att endast 21,7 % av EU-programmen hade könsrelaterade indikatorer under den föregående fleråriga budgetramen. Parlamentet insisterar på att integreringen av ett jämställdhetsperspektiv på ett bättre sätt ska återspeglas i utarbetandet och genomförandet av budgeten, bland annat genom riktade incitament. Parlamentet efterlyser en systematisk och heltäckande insamling av könsuppdelade uppgifter inom ramen för all EU-politik och alla EU-program för att mäta effekterna på jämställdheten. Parlamentet förväntar sig att kommissionen utvecklar en metod för att mäta de relevanta utgifterna på programnivå i den fleråriga budgetramen 2021–2027, i linje med det interinstitutionella avtalet. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta med jämställdhetsintegrering och jämställdhetsbudgetering i de relevanta bestämmelserna i budgetförordningen.

Integrering av klimatfrågor och biologisk mångfald

27.

Europaparlamentet upprepar unionens åtagande att i enlighet med det interinstitutionella avtalet använda minst 30 % av de tillgängliga medlen inom den fleråriga budgetramen för 2021–2027 och NextGenerationEU för att ta itu med klimatutmaningen. Parlamentet förväntar sig att kommissionen tar fram en robust och tydlig metod för att spåra klimatutgifter och deras resultat, och konsekvent tillämpar den inom alla politikområden. Parlamentet betonar att bestämmelserna för genomförandet av budgeten måste återspegla denna metod för att göra det möjligt att på ett ändamålsenligt och effektivt sätt spåra de medel som används för att hantera klimatförändringarna både när det gäller begränsning av och anpassning till klimatförändringar. Parlamentet uppmanar kommissionen att integrera lämpliga hänvisningar till integrering av klimatåtgärder och klimatspårning i de relevanta bestämmelserna i budgetförordningen i linje med det interinstitutionella avtalet för att säkerställa att unionens budget är klimatsäkrad.

28.

Europaparlamentet understryker vikten av noggrann övervakning av utgifter som bidrar till att stoppa och vända förlusten av biologisk mångfald, på grundval av en effektiv, transparent och heltäckande metod som fastställs av kommissionen i samarbete med Europaparlamentet och rådet. Parlamentet betonar att de regler för budgetgenomförande som fastställs i budgetförordningen också måste återspegla denna metod.

29.

Europaparlamentet anser att budgetförordningen bör återspegla genomförandet av principen om att inte vålla någon betydande skada, i linje med den vägledning som offentliggjorts inom ramen för faciliteten för återhämtning och resiliens.

Den europeiska pelaren för sociala rättigheter

30.

Europaparlamentet anser att budgetförordningen bör möjliggöra ett korrekt genomförande av den europeiska pelaren för sociala rättigheter. Parlamentet anser att stödmottagarnas efterlevnad av grundläggande normer för anställningsvillkor för arbetstagare och hälsa och säkerhet på arbetsplatsen bör säkerställas innan några utbetalningar görs från EU:s budget.

Tillbakadraganden

31.

Europaparlamentet föreslår att återanvändningen av tillbakadragna anslag till följd av att projekt genomförts delvis eller inte alls i enlighet med artikel 15.3 i budgetförordningen bör utvidgas till att omfatta mer än forskning och innovation, så att alla anslag omfattas. Parlamentet anser att tillbakadragna anslag bör göras tillgängliga i sin helhet året efter det år då de drogs tillbaka.

EU:s förvaltningsfonder

32.

Europaparlamentet insisterar i detta avseende på att budgetförordningen ska revideras för att garantera en lämplig roll för parlamentet i inrättandet, övervakningen och granskningen av förvaltningsfonder, inbegripet vid utarbetandet av inrättandeavtalet och mobiliseringen av unionens bidrag, genomförandet, fortsättningen och en eventuell likvidation. Parlamentet upprepar att det åtminstone bör involveras som observatör och att det bör kunna övervaka verksamheten i en viss förvaltningsfonds styrande organ. Parlamentet betonar att fullständig, detaljerad kvantitativ och kvalitativ information i rätt tid om genomförandet av en förvaltningsfond är avgörande för att parlamentet ska kunna utöva sin demokratiska övervaknings- och granskningsroll på ett effektivt sätt. Parlamentet påminner om att den omfattande användningen av förvaltningsfonder undergräver principen om enhet i EU:s budget.

33.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att unionens förvaltningsfonder tydligt synliggör unionen och uppmanar den att öka medvetenheten om förvaltningsfondernas resultat genom att stärka bestämmelserna om effektiv kommunikation med medborgarna och starkare förbindelser mellan kommunikationsverksamheterna, såsom är fallet med de europeiska struktur- och investeringsfonderna.

Offentlig upphandling

34.

Europaparlamentet noterar att kommissionens handbok om offentlig upphandling senast uppdaterades i januari 2020, men att den varken har offentliggjorts eller delgetts parlamentet så att det har kunnat yttra sig. Parlamentet begär att parlamentet regelbundet ska höras om framtida revideringar och informeras om dess tillämpning.

35.

Europaparlamentet noterar att den nuvarande definitionen av ”yrkesmässig intressekonflikt” är begränsad till en intressekonflikt som påverkar en ekonomisk aktörs förmåga att fullgöra ett kontrakt. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla en tydligare definition och se till att dess genomförandebestämmelser för offentlig upphandling inte tillåter att politikrelaterade tjänstekontrakt tilldelas företag som står under ekonomisk kontroll av ett moderbolag eller en koncern som har intressen i verksamhet som inte är i linje med EU:s miljömässiga och sociala mål och målen för den gröna given.

36.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra artikel 167.1 c i budgetförordningen för att inkludera en definition av ”yrkesmässiga intressekonflikter” för att säkerställa att EU-institutionerna kan vidta mildrande åtgärder när det gäller anbudsgivare med ett ekonomiskt intresse i ett politikrelaterat tjänstekontrakt, med beaktande av Europeiska ombudsmannens beslut i den gemensamma undersökningen 853/2020/KR om kommissionens beslut att tilldela BlackRock Investment Management ett kontrakt för att genomföra en studie av mål som rör som rör miljö, samhällsansvar och bolagsstyrning i EU:s bankbestämmelser. Parlamentet upprepar att de allmänna villkoren i kommissionens offentliga upphandlingskontrakt för tjänster innehåller standardbestämmelser om yrkesmässiga intressekonflikter med krav på uppdragstagarna att proaktivt anmäla situationer som skulle kunna utgöra en intressekonflikt. Parlamentet uppmanar kommissionen att uppdatera och stärka budgetförordningen för att ta itu med yrkesmässiga intressekonflikter och ytterligare öka korrektheten och fullständigheten i den frivilliga underrättelsen från sökande som lämnar anbud, till exempel genom att utarbeta lämpliga sanktioner om frivilliga anmälningar inte efterlevs, inbegripet ett tillfälligt förbud mot att delta i offentlig upphandling vid allvarliga överträdelser.

37.

Europaparlamentet anser att alla EU-institutioner som genomför en offentlig upphandling på sina webbplatser bör offentliggöra tydliga regler om förvärv, utgifter och övervakning samt på ett så transparent sätt som möjligt offentliggöra alla kontrakt som tilldelats. Parlamentet noterar kommissionens vägledning om användningen av reglerna om offentlig upphandling i nödsituationen i samband med covid-19-krisen. Parlamentet uppmanar kommissionen att samla in och utvärdera de upphandlande myndigheternas erfarenheter av ramen för offentlig upphandling i detta avseende, särskilt hur den påverkat små och medelstora företag, och att återspegla de lärdomar som dragits i budgetförordningen genom att fastställa kriterier för att definiera exceptionella/ovanliga omständigheter under vilka tillfällig/begränsad/nödvändig flexibilitet kan tillämpas vid genomförandet av reglerna för offentlig upphandling.

38.

Europaparlamentet noterar att den kommande revideringen av budgetförordningen bör ta hänsyn till EU:s autonoma strategiska intressen, inbegripet rättvis konkurrens, och behovet av att stimulera skapandet av arbetstillfällen i EU inom en rad industrier som är centrala för att unionens framtida politiska mål ska uppnås, samtidigt som lika villkor för rättvis konkurrens säkerställs. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att ambitiösa tilldelningskriterier fastställs, med särskild hänsyn till projektens mervärde för unionen och principen om ”det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet”. Parlamentet vill se att skyddsåtgärderna införs i reglerna för offentlig upphandling för att utvärdera företagsverksamhet, som strider mot unionens sociala och miljömässiga mål, i beslut om tilldelning.

39.

Europaparlamentet noterar att kommissionens förslag till förordning om utländska subventioner som snedvrider den inre marknaden behandlar potentiella snedvridande effekter av utländska subventioner på EU:s inre marknad och är avgörande för att genomföra EU:s uppdaterade industristrategi. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta hänsyn till industristrategin vid den kommande revideringen av budgetförordningen för att garantera rättvisa och konkurrenskraftiga villkor på den inre marknaden.

Pilotprojekt och förberedande åtgärder

40.

Europaparlamentet noterar att det bland Europaparlamentets ledamöter finns ett betydande intresse av att föreslå pilotprojekt och förberedande åtgärder, och att kommissionen måste tillämpa ett rigoröst urvalsförfarande på förslagen för att matcha de begränsade finansiella resurser som finns tillgängliga för pilotprojekt och förberedande åtgärder. Parlamentet anser att man med hänsyn till de tillgängliga finansiella resurserna och möjligheterna för förslag att godkännas kan dra fördel av större flexibilitet mellan de tre anslagen för pilotprojekt, förberedande åtgärder under första året samt förberedande åtgärder under andra och tredje året.

Revision, kontroll och beviljande av ansvarsfrihet

41.

Europaparlamentet noterar att i enlighet med den nya kontoplan som antogs i samband med den fleråriga budgetramen 2021–2027 har överensstämmelsen mellan programmen och budgetkapitlen gjorts mer exakt, och kommissionen har därför större utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller autonoma överföringar inom programområdena. Parlamentet anser att lämplig kontroll av överföringar från budgetmyndighetens sida bör säkerställas.

42.

Europaparlamentet kritiserar längden på revisions- och kontrollförfarandena vid delad förvaltning, inklusive längden på de efterföljande kontradiktoriska förfarandena, i enlighet med den sektorsspecifika lagstiftningen. Parlamentet understryker att utdragna förfaranden ökar risken för att konfidentiella handlingar läcker ut. Parlamentet anser att det är oacceptabelt att kommissionen insisterar på att parlamentet ska vara föremål för sekretesskrav med avseende på revisioner och kontradiktoriska förfaranden även i fall där det finns ett legitimt allmänintresse som rör offentliga personer. Parlamentet förväntar sig att kommissionen stärker och förkortar revisions- och kontrollförfarandena vid delad förvaltning i linje med den tidsplan som gäller enligt villkorlighetsförordningen.

43.

Europaparlamentet påminner om att de tre institutionerna erkänner att de befintliga reglerna för revisioner och ansvarsfrihetsförfaranden är tillämpliga på inkomster avsatta för särskilda ändamål, och begär att detta återspeglas korrekt i budgetförordningen.

44.

Europaparlamentet anser det beklagligt att revisionsförfarandena och de kontradiktoriska förfarandena, och förfarandena för tillämpning av finansiell korrigering, för närvarande pågår i flera år. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att se över reglerna för revisionsförfarandena och förfarandena för finansiell korrigering så att det blir möjligt att lägga fram slutsatser tidigare och snabbare återkräva EU-medel som betalats ut på felaktiga grunder.

45.

Europaparlamentet noterar att artikel 59 i budgetförordningen handlar om att övriga unionsinstitutioner ska ges de befogenheter som krävs för att dessa ska kunna genomföra sina respektive avsnitt av budgeten. Parlamentet välkomnar att denna princip understryker de övriga institutionernas självständighet när det gäller förvaltningen av sina medel. Parlamentet noterar dock att kommissionen gång på gång och konsekvent har intagit ståndpunkten att den inte kan utöva kontroll över genomförandet av den verksamhet som utförs av övriga institutioner. Parlamentet föreslår att man tar itu med denna fråga genom att ändra artikel 260 i budgetförordningen för att göra parlamentet uttryckligen ansvarigt för att granska de övriga institutionernas genomförande av budgeten i samband med förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet.

46.

Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att ändra artikel 2.67 i budgetförordningen så att Europeiska åklagarmyndigheten inkluderas som ”unionsinstitution”.

47.

Europaparlamentet noterar att enligt artikel 262 i budgetförordningen ska de unionsinstitutioner och unionsorgan som avses i artiklarna 70 och 71 i budgetförordningen rapportera om de åtgärder som vidtagits till följd av beslutet om ansvarsfrihet. Parlamentet anser att detta krav skulle gynnas av att det fastställs en rimlig tidsfrist för rapportering om de åtgärder som vidtagits. Parlamentet uppmanar kommissionen att som tidsfrist i artikel 262 i budgetförordningen fastställa den 30 september året efter det år som är föremål för granskning inom ramen för ansvarsfrihetsförfarandet.

48.

Europaparlamentet noterar att medlemsstaternas myndigheters förvaltnings- och kontrollsystem regelbundet utvärderas av kommissionen i enlighet med de sektorsspecifika reglerna. Parlamentet anser att de brister som konstaterats i en medlemsstat inte automatiskt förekommer i andra medlemsstater och att korrigerande åtgärder, antingen i form av justeringar av de rättsliga kraven eller av genomföranderiktlinjerna, bör vara proportionella och skräddarsydda för den medlemsstat där dessa resultat är tillämpliga.

49.

Europaparlamentet anser att EU:s bedömningar strikt bör följa EU:s standarder. Parlamentet anser att om det finns striktare nationella standarder får användningen av dessa inte vara till nackdel för stödmottagaren. Parlamentet anser att artikel 126 i budgetförordningen om ömsesidig tillit till bedömningar bör ändras för att återspegla denna princip.

50.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att till fullo utnyttja möjligheterna till förenklade kostnadsalternativ. Parlamentet anser att kontrollerna bör inriktas på förhandskontroller av beräkningarna av de förenklade kostnadsalternativen, medan efterhandskontroller bör användas för att förbättra beräkningssystemet, utom i fall av misstänkt bedrägeri.

51.

Europaparlamentet anser att skyldigheten enligt artikel 93 i budgetförordningen när det gäller en anställd persons handling eller försummelse är alltför allmän och snarare bör fokusera på grov oaktsamhet.

Jordbruk

52.

Europaparlamentet anser att det fortfarande bör vara möjligt att göra undantag från regeln att utgifter från Europeiska garantifonden för jordbruket måste tas upp i räkenskaperna för ett budgetår på grundval av de återbetalningar som kommissionen gjort till medlemsstaterna senast den 31 december det året. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga att anpassa budgetförordningen för att säkerställa att de finansiella bestämmelser som är tillämpliga på Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling fortsätter att gälla så snart de nödvändiga ändringarna har gjorts, även om fonden inte längre till fullo omfattas av förordningen om gemensamma bestämmelser (13).

o o

53.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 193, 30.7.2018, s. 1.

(2) EUT L 433 I, 22.12.2020, s. 11.

(3) EUT L 424, 15.12.2020, s. 1.

(4) EUT L 433 I, 22.12.2020, s. 23.

(5) EUT L 433 I, 22.12.2020, s. 1.

(6) EUT L 57, 18.2.2021, s. 17.

(7) EUT L 433 I, 22.12.2020, s. 28.

(8) EUT C 444 I, 22.12.2020, s. 6.

(9) EUT C 445, 29.10.2021, s. 15.

(10) Antagna texter, P9_TA(2021)0103.

(11) Antagna texter, P9_TA(2021)0287.

(12) EUT C 121, 9.4.2021, s. 1.

(13) EUT L 231, 30.6.2021, s. 159.

8.6.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 224/47

P9_TA(2021)0470

En läkemedelsstrategi för Europa

Europaparlamentets resolution av den 24 november 2021 om en läkemedelsstrategi för Europa (2021/2013(INI))

(2022/C 224/05)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av artikel 168 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

—	med beaktande av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget om konkurrensregler,

—	med beaktande av artikel 6 i fördraget om Europeiska unionen och artikel 35 i Europeiska unionens stadga (stadgan) om de grundläggande rättigheterna om europeiska medborgares rätt till förebyggande hälsovård,

—	med beaktande av sin resolution av den 2 mars 2017 om EU:s alternativ för att förbättra tillgången till läkemedel (1),

—	med beaktande av sin resolution av den 13 september 2018 om en europeisk One Health-handlingsplan mot antimikrobiell resistens (2),

—	med beaktande av sin resolution av den 15 januari 2020 om den europeiska gröna given (3),

—	med beaktande av sin resolution av den 10 juli 2020 om EU:s folkhälsostrategi efter covid-19 (4), där en EU-handlingsplan för sällsynta och försummade sjukdomar efterlyses,

—	med beaktande av sin resolution av den 17 september 2020Läkemedelsbristen – att hantera ett växande problem (5),

—	med beaktande av sin resolution av den 17 september 2020Strategin om läkemedel i miljön (6),

—	med beaktande av Dohaförklaringen om förklaringen om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter och folkhälsa (Trips-avtalet) och Världshandelsorganisationens (WTO) allmänna råds beslut av den 30 augusti 2003 om genomförandet av punkt 6 i Dohaförklaringen,

—	med beaktande av den 72:a resolutionen från Världshälsoförsamlingen från maj 2019 om att förbättra insynen på marknaderna för läkemedel, vaccin och andra hälso- och sjukvårdsprodukter,

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 141/2000 av den 16 december 1999 om särläkemedel (7),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel (8),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 726/2004 av den 31 mars 2004 om inrättande av gemenskapsförfaranden för godkännande av och tillsyn över humanläkemedel och veterinärmedicinska läkemedel samt om inrättande av en europeisk läkemedelsmyndighet (9),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1901/2006 av den 12 december 2006 om läkemedel för pediatrisk användning (10),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/63/EU av den 22 september 2010 om skydd av djur som används för vetenskapliga ändamål (11),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014 av den 16 april 2014 om kliniska prövningar av humanläkemedel och om upphävande av direktiv 2001/20/EG (12),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/933 av den 20 maj 2019 om ändring av förordning (EG) nr 469/2009 om tilläggsskydd för läkemedel (13),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/522 av den 24 mars 2021 om inrättande av ett program för unionens åtgärder på hälsoområdet (programmet EU för hälsa) för perioden 2021–2027 och om upphävande av förordning (EU) nr 282/2014 (14),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/695 av den 28 april 2021 om inrättande av Horisont Europa – ramprogrammet för forskning och innovation, och om dess regler för deltagande och spridning (15),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 december 2019Den europeiska gröna given (COM(2019)0640),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 mars 2020En ny industristrategi för EU (COM(2020)0102),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 november 2020Skapande av en europeisk hälsounion – förstärkning av EU:s resiliens mot gränsöverskridande hot mot människors hälsa (COM(2020)0724), med tillhörande lagstiftningsförslag (16),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 25 november 2020En läkemedelsstrategi för Europa (COM(2020)0761),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 17 juni 2020EU:s strategi för vacciner mot covid-19 (COM(2020)0245),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 februari 2021Europas plan mot cancer (COM(2021)0044),

—	med beaktande av kommissionens handlingsplan för Samira – den strategiska agendan för tillämpningar av joniserande strålning inom medicin av den 5 februari 2021 till stöd för Europas plan mot cancer,

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 5 maj 2021Uppdatering av industristrategin 2020: en starkare inre marknad för Europas återhämtning (COM(2021)0350),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 15 juni 2021 om de första lärdomarna från covid-19-pandemin (COM(2021)0380),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 16 september 2021 om inrättandet av Hera, EU:s myndighet för beredskap och insatser vid hälsokriser, nästa steg mot att förverkliga den europeiska hälsounionen (COM(2021)0576),

—	med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning 31 januari 2018 om utvärdering av medicinsk teknik (COM(2018)0051) och det arbete som utförts inom ramen för EUnetHTA:s gemensamma åtgärder,

—	med beaktande av den gemensamma utvärderingen av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1901/2006 av den 12 december 2006 om läkemedel för pediatrisk användning och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 141/2000 av den 16 december 1999 om särläkemedel (SWD(2020)0163),

—	med beaktande av rådets slutsatser av den 1 december 2014 om innovation till gagn för patienter,

—	med beaktande av rådets slutsatser av den 17 juni 2016 om att stärka balansen i läkemedelssystemen i EU och dess medlemsstater,

—	med beaktande av rådets slutsatser av den 18 december 2020 om lärdomar av covid-19 inom hälso- och sjukvården (17),

—	med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

—	med beaktande av yttrandena från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och utskottet för rättsliga frågor,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A9-0317/2021), och av följande skäl:

Hälsan är av grundläggande betydelse för européernas välbefinnande och likvärdig tillgång till hälso- och sjukvård är en av hörnstenarna i EU:s och medlemsstaternas nationella hälso- och sjukvårdspolitik. Stadgan erkänner medborgarnas grundläggande rätt till hälsa, en hög livskvalitet och hälso- och sjukvård. Offentliga hälso- och sjukvårdssystem är avgörande för att man ska kunna garantera likvärdig tillgång till hälso- och sjukvård och säkra, effektiva och överkomligt prissatta läkemedel. Ett av EU:s och Världshälsoorganisationens centrala mål och det tredje målet för hållbar utveckling är att säkerställa att patienter har tillgång till läkemedel.

B.	En av de 20 principerna i den europeiska pelaren för sociala rättigheter, förstärkt av Portodeklarationen, slår fast att var och en har rätt att i tid få ekonomiskt överkomlig, förebyggande vård och medicinsk behandling av god kvalitet.

Patienterna bör stå i centrum för all hälso- och sjukvårdspolitik och involveras under hela regleringsförfarandet för läkemedel. Tillgången är ojämlik inom och mellan medlemsstaterna och särskild hänsyn bör tas till människor i utsatta situationer med särskilda hälsorisker, bland annat kvinnor, med särskilt fokus på gravida kvinnor, barn, äldre, personer med funktionsnedsättning, patienter med kroniska besvär och samsjuklighet, patienter på intensivvårdsavdelningar och personer med långvarig medicinering.

Den allt större bördan av kroniska sjukdomar och behoven hos åldrande befolkningar, i kombination med höga och stigande priser på läkemedel och en ökning av den samhälleliga kostnaden för att tillhandahålla vård, utgör budgetbegränsningar och problem med överkomliga priser samt allvarliga hot mot de europeiska hälso- och sjukvårdssystemens hållbarhet. För att man ska kunna tillhandahålla hälso- och sjukvård av god kvalitet är det mycket viktigt att man antar integrerade vårdmodeller för kroniska sjukdomar och andra långvariga tillstånd som bygger på en personcentrerad och tvärvetenskaplig hälso- och sjukvårdsstrategi.

En konkurrenskraftig, tillförlitlig, innovativ och resilient europeisk forskningsbaserad läkemedelsindustri har större möjlighet att tillgodose patienternas behov och tar större hänsyn till strategiska intressen avseende folkhälsan, den ekonomiska tillväxten, sysselsättningen, handeln och vetenskapliga och tekniska framsteg.

F.	Den nya europeiska läkemedelsstrategin bör välkomnas som en ny möjlighet.

Läkemedelsproducenterna i EU stod för ett betydande bidrag till forskningsinvesteringar år 2019, på över 37 miljarder EUR. Sektorn står för 800 000 direkta arbetstillfällen och ett handelsöverskott på 109,4 miljarder EUR. Sektorn genererar omkring tre gånger mer sysselsättning indirekt – i tidigare och senare led – än direkt. Parlamentet beklagar att det inte finns några aggregerade uppgifter om det totala beloppet för offentlig finansiering av läkemedelssektorn i EU.

De olika medlemsstaterna har olika hälso- och sjukvårdssystem, nationell lagstiftning, genomförande av EU-lagstiftning, samt förfaranden för prissättning och godkännande. Dessa skillnader är ett resultat av medlemsstaternas behörighet i fråga om hälso- och sjukvård. Skillnaderna kan leda till splittring och oförutsägbara omständigheter för aktörer i läkemedelssektorn som är verksamma utanför sitt eget land. Det är viktigt att erkänna att det krävs samarbete mellan kommissionen och medlemsstaterna för att fastställa ambitiösa genomförandeagendor med tydliga tidsplaner och den långsiktiga finansiering som behövs för att genomföra konkreta åtgärder som följer av läkemedelsstrategin för Europa.

I.	Den totala läkemedelskonsumtionen fortsätter att öka både globalt och i EU. Ett antal läkemedel fortsätter att skrivas ut, lämnas ut, säljas eller användas på ett olämpligt sätt. Sådan felaktig användning av läkemedel innebär slöseri med värdefulla resurser och kan medföra fara för hälsa och miljö.

Av de färdiga läkemedel som saluförs i EU kommer 40 % från tredjeländer, medan 60–80 % av de aktiva farmaceutiska substanserna tillverkas i Kina och Indien. Denna utlokalisering av en del av produktionen av väsentliga komponenter i läkemedel, vacciner och medicintekniska produkter får direkta konsekvenser för behandlingsuppföljningen för patienter.

K.	Flytten av produktion till tredjeländer tenderar att motiveras med att man försöker att minska produktionskostnaderna. Dessa besparingar beror huvudsakligen på slappare normer för miljöskydd, säkerhet och arbetsrätt.

Strategin erkänner den nyckelroll som generiska läkemedel och biosimilarer spelar för att kraftigt öka den likvärdiga tillgången för patienter, liksom när det gäller hälso- och sjukvårdssystemens hållbarhet, och att dessa läkemedels inträde på marknaden inte får fördröjas efter att ensamrätten löpt ut.

M.	Biosimilarer skapar möjligheter utöver tillgång till läkemedel, såsom fördelning av vinster i hälso- och sjukvården och därigenom bättre hälsa och tjänster för patienterna.

Många av läkemedelsindustrins innovationer erbjuder egentligen inga banbrytande förbättringar för patienterna, utan är antingen så kallade ”me-too”-läkemedel, som bara är ett annat ämne som används för samma terapeutiska ändamål men inte medför några betydande fördelar, eller endast ger små förbättringar till betydligt högre kostnad. Det skulle vara till nytta för patienterna om ramen för läkemedelsindustrin i Europa i högre grad skulle ge incitament till verkligt banbrytande innovationer.

Det finns övertygande bevis för att läkemedel läcker ut i miljön, särskilt mark och vatten. Förekomst av läkemedel kan ha negativa effekter på vilda djur såsom fisk, fåglar och insekter och därmed en mer generell inverkan på enskilda ekosystems stabilitet. Dessa läkemedel förekommer också i lägre koncentrationer i dricksvatten. Den europeiska gröna given bör främja utvecklingen av en livskraftig, dynamisk, hållbar och ren läkemedelsindustri i EU.

P.	Det krävs åtgärder genom läkemedlens hela livscykel för att minska resursanvändningen och utsläppen samt nivåerna av läkemedelsavfall och läkemedelsrester i miljön.

Covid-19 har haft en inverkan på människors fysiska och psykiska hälsa och på ekonomin, och har låtit både EU:s starka och svaga punkter framgå. Det behövs ytterligare europeiskt samarbete, liksom utökat utbyte på EU-nivå av epidemiologiska data och hälsodata, för att stärka våra nationella hälso- och sjukvårdssystem mot gränsöverskridande hot. En europeisk hälsounion bör bidra till och främja närmre samarbete, samordning och kunskapsutbyte på hälsoområdet mellan medlemsstaterna och relevanta berörda parter samt öka EU:s kapacitet att bekämpa gränsöverskridande hot mot människors hälsa.

Det avbrott i den globala försörjningskedjan som covid-19-pandemin gav upphov till belyste EU:s beroende av tredjeländer inom hälso- och sjukvårdssektorn. Förståelse av de bakomliggande orsakerna till läkemedelsbristen är av avgörande betydelse för att man ska kunna utforma lämpliga europeiska insatser och ta itu med denna långvariga utmaning. EU:s öppna strategiska oberoende och försörjningstrygghet bör säkerställas genom en diversifiering av leveranskedjorna för basläkemedel och läkemedelsprodukter, såsom europeiska tillverkningsanläggningar, samt genom tillämpning av upphandlingsregler som inte har priset som enda kriterium.

S.	Icke-samordnade åtgärder på nationell nivå, exempelvis nationell hamstring och extrem lagring, har undergrävt den rättvisa försörjningen på alla marknader under covid-19-pandemin. Lärdomar bör dras av denna erfarenhet för att förhindra att det inträffar igen i en krissituation i framtiden.

Erfarenheterna från covid-19-pandemin har också visat att Europas läkemedelsindustri och läkemedelstillverkare hade motståndskraft och färdiga beredskapsplaner för att begränsa leveransproblem för mycket viktiga produkter. Detta var möjligt också tack vare den bilaterala dialog och tvåvägskommunikation som upprättades, efterfrågesynligheten och det nära samarbetet mellan regeringar/lagstiftare och aktörer, en praxis som bör bibehållas och regelbundet fortlöpa.

U.	För att läkemedelsstrategin ska vara fullt effektiv måste den införliva lärdomarna från covid-19-krisen och beakta den motståndskraft som industrin för läkemedel utan patentskydd visade under covid-19-utbrottet, för att bygga vidare på den befintliga europeiska tillverkningskapaciteten.

Pandemin har synliggjort en rad problem inom den globala produktionen och försörjningen av läkemedel som redan fanns före krisen, till exempel de minst utvecklade ländernas och medelinkomstländernas bristande kapacitet att framställa vaccin, brist på basläkemedel och ojämn funktion i leveranskedjan. EU:s vaccinstrategi har visat sig vara framgångsrik när det gäller att leverera vaccin till alla medborgare i EU. EU har gått i spetsen för den globala vaccinförsörjningen genom att fortsätta med export av vaccin och inrätta och finansiera Covax. Parlamentet betonar att mer måste göras för att fullvaccinera låg- och medelinkomstländer.

W.	Innovativa FoU-projekt såsom Vaccelerate har visat sig vara värdefulla under pandemin och bör göras hållbara på lång sikt.

Gen- och cellterapi, individanpassad medicin, nanoteknik, nästa generations vacciner, e-hälsa och initiativet om ”1 + Million Genomes” kan bli till nytta för förebyggande, diagnostisering, behandling av alla sjukdomar och vård för drabbade patienter, under förutsättning att de är effektiva, säkra, tillgängliga och prismässigt överkomliga för alla patienter som behöver dem.

Läkemedelsstrategin omfattar, i enlighet med andan i One Health-modellen, läkemedlens och de medicintekniska produkternas hela livscykel, från insamling och produktion av utgångsmaterial, forskning, testning, tillverkning, godkännande, farmakovigilans före och efter utsläppande på marknaden, förbrukning och bortskaffande, och bidrar till uppnåendet av målen för den europeiska gröna given, Europas plan mot cancer, den digitala omställningen, den cirkulära ekonomin och industristrategin samt klimatneutralitet.

För att trygga unionens ledande ställning inom läkemedelsutvecklingen måste strategin fokusera på att stärka innovationspotentialen hos den europeiska läkemedelsforskningen, uppfylla patienternas behov och erkänna och stärka kopplingen till EU:s industristrategi, strategin för små och medelstora företag samt det europeiska hälsodataområdet.

Att ställa patienterna i centrum för all hälso- och sjukvårdspolitik

Europaparlamentet påminner om att hälso- och sjukvård är en mänsklig rättighet som ingår i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna. Parlamentet beklagar skillnaderna med avseende på tillgången till högkvalitativa hälso- och sjukvårdstjänster, däribland tillgången till läkemedel, mellan medlemsstaterna och även mellan medlemsstaternas olika regioner. Parlamentet efterlyser nationella åtgärder och EU-åtgärder, inbegripet lagstiftningsåtgärder när så är lämpligt, för att hantera dessa skillnader och garantera patienternas rätt till allmän, effektiv och säker tillgång till grundläggande och innovativa läkemedel, till ett överkomligt pris och i rätt tid.

Europaparlamentet påpekar att unionen, med tanke på att den ansvarar för läkemedelslagstiftningen och kompletterande folkhälsostrategier, bör sträva efter att samordna de nationella åtgärderna för att garantera alla unionsmedborgare och unionsinvånare tillgång till hälso- och sjukvårdstjänster till överkomliga priser och av hög kvalitet.

Europaparlamentet betonar hur geostrategiskt viktigt det är för unionen att återfå sitt oberoende när det gäller hälso- och sjukvård, och dess behov av en diversifierad försörjningskedja för att trygga sin försörjning av läkemedel, medicinsk utrustning, medicintekniska produkter, verksamma ämnen, diagnosverktyg och vacciner snabbt och effektivt och till överkomliga priser och att förebygga brister på dessa områden och därvid prioritera patienternas intressen och säkerhet.

Europaparlamentet understryker att covid-19 fört med sig utmaningar för hälso- och sjukvårdssystemen och deras hållbarhet såsom aldrig förut, men också fått dramatiska konsekvenser för andra patienter, däribland personer som lider av kroniska tillstånd, och deras tillgång till behandlingar och vård. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bedöma och hantera pandemins övergripande konsekvenser för patienter och hälso- och sjukvårdssystemens motståndskraft och samarbeta för att säkerställa att ingen patient lämnas utanför och att kontinuerlig vård säkerställs även i nödsituationer.

Europaparlamentet understryker att offentliga investeringar i forskning bör syfta till att stärka folkhälsan och ta itu med ouppfyllda medicinska behov, särskilt på områden som inte omfattas av den privata sektorn, som definieras under medverkan av tillsynsmyndigheter, den akademiska världen, hälso- och sjukvårdspersonal, patienter och finansiärer i tidiga skeden av forskning och utveckling, för att säkerställa att forskningsprioriteringarna motsvarar samhällets behov. Parlamentet påpekar att integrering av meningsfullt patientdeltagande genom hela livscykeln för läkemedel och andra behandlingar är en ofrånkomlig förutsättning för värdefulla innovationer och en allmänt lyckad läkemedelsstrategi, vilket även kräver adekvat samråd med representanter för konsumenter och patienter under genomförandet av läkemedelsstrategin.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att komma i gång med processen med att definiera ouppfyllda medicinska behov, under samordning av Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA), i syfte att ta fram en allmänt accepterad definition som skulle bidra till en bättre inriktning i fråga om forskningsbehov och förhindra att olika definitioner av ouppfyllda medicinska behov som, i ett tidigt stadium, leder till orimliga priser för saluföringen av läkemedel används.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att dra nytta av och samordna läkemedels- och industristrategierna samt den digitala strategin, EU:s förnyade handelspolitik och annan relevant politik för att främja den europeiska konkurrenskraften och säkerställa att EU kan konkurrera med utmanande regioner.

Europaparlamentet betonar att framsteg med förebyggande, diagnos och behandling av sjukdomar samt med patienternas livskvalitet förutsätter offentliga och privata investeringar i forskning kring och utveckling av innovativ diagnostik, samt tillgång till säkra, överkomliga och effektiva läkemedel och behandlingar av hög kvalitet.

Europaparlamentet påminner om att offentliga och privata investeringar bör anpassas till nödvändiga reglerande och lagstiftande åtgärder för att man ska kunna tillgodose patienternas behandlingsbehov och diagnostiska behov, bland annat när det gäller sällsynta och kroniska sjukdomar, sällsynta cancerformer hos vuxna och barn och neurodegenerativa sjukdomar, och hantera antimikrobiell resistens.

10.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att se över och revidera dagens ram för incitament. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja konkurrens genom att anpassa sitt regelverk och främja investeringar i sådana särläkemedel och läkemedel för barn som saknar patentskydd, med avseende på bland annat onkologi, barncancer och neurologiska sjukdomar.

Läkemedel och antimikrobiell resistens

11.

Europaparlamentet framhåller de allvarliga och ständigt ökande riskerna som antimikrobiell resistens innebär för folkhälsan, miljön, livsmedelsproduktionen och den ekonomiska tillväxten. Parlamentet erkänner värdet av folkhälsokampanjer som syftar till att förebygga infektioner med hjälp av vaccination.

12.

Europaparlamentet anser att antimikrobiell resistens utgör ett allvarligt hot mot folkhälsan. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att finansiera projekt som syftar till att förbättra diagnosmöjligheterna och utveckla nya antibiotika samt ta fram ett protokoll för förståndig användning av antibiotika och en informationskampanj för hälso- och sjukvårdspersonal för att uppmuntra till mer riktad behandling som bygger på patienternas verkliga behov.

13.

Europaparlamentet uppmanar initiativet för innovativa läkemedel och Europeiska investeringsbanken att spela en mer aktiv roll i finansieringen av innovativa initiativ på området för antimikrobiell resistens. Parlamentet påpekar att det är viktigt att genomföra den gemensamma handlingsplanen mot antimikrobiell resistens. Parlamentet noterar behovet av att förenkla tillgången till nya antibiotikatyper samtidigt som tillgången till gamla typer bibehålls.

14.

Europaparlamentet anser att EU absolut måste införa en gemensam vägledning för behandling med antimikrobiella läkemedel, med spårbara mål på EU-nivå för minskning av användningen av sådana läkemedel, och att informationskampanjer om antimikrobiell resistens måste genomföras på EU-nivå med hjälp av en gemensam tidsplan för att öka medvetenheten om antimikrobiell resistens och resistenta varianter samt deras följder.

15.

Europaparlamentet understryker att One Health-modellen bör vägleda en minskning och optimering av användningen av antimikrobiella läkemedel, liksom utvecklingen av nya läkemedel, däribland antimikrobiella medel. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bedöma det befintliga regelverket med avseende på antimikrobiell resistens och, när så är lämpligt, lägga fram förslag om revideringar av det.

Läkemedelsforskning

16.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bedöma, och där så är lämpligt se över, systemet med incitament för att främja forskning kring och utveckling av nya läkemedel för ouppfyllda diagnostiska behov och behandlingsbehov, varvid prioritet bör ges till allmänintresset och patientsäkerheten vid utvärdering av projekt som drivs av läkemedelsindustrin för att bekämpa cancer, inklusive cancer hos barn, för att särskilt ge incitament till utveckling av carcinostatiska läkemedel som utvecklas specifikt för barn, sällsynta sjukdomar, neurodegenerativa och psykiska sjukdomar samt antimikrobiell resistens, med syfte att finna fler behandlingsalternativ och tillgodose patienternas och hälso- och sjukvårdssystemens behov.

17.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att arbeta för en EU-ram för vägledning för och regelbunden utvärdering av genomförandet av nationella planer för bekämpning av dessa sjukdomar, och uppmanar medlemsstaterna att stödja forskning och utveckling som fokuserar på ouppfyllda medicinska behov. Parlamentet understryker att ett system som endast baseras på incitament till forskning inte kommer att göra det möjligt att uppnå de nödvändiga målen för kampen mot sällsynta sjukdomar.

18.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla offentlig forskningsfinansiering för att undersöka användningen av anpassade produkter, off-label-produkter och produkter som inte längre är patentskyddade som kan användas säkert och effektivt på patienter. Parlamentet betonar att läkemedel som härrör från offentligfinansierad forskning måste vara lika tillgängliga i hela unionen, till ett rimligt och överkomligt pris och att innehavaren av godkännande för försäljning, när så är lämpligt, kan överväga frivillig icke-exklusiv licensiering för dessa produkter. Parlamentet betonar att EU-finansiering bör styras till projekt där forskning är mest välbehövd.

19.

Europaparlamentet framhåller vikten av fortlöpande innovation, även inom segmentet läkemedel utan patentskydd, så att patienternas ouppfyllda behov tillgodoses. Parlamentet uppmanar kommissionen att utforma ett ändamålsenligt regelverk som möjliggör framtagningen av läkemedel med mervärde samt ger denna kategori av ekonomiskt överkomlig innovation erkännande genom lämpliga incitament för ett erkännande av dess värde för hälso- och sjukvårdssystemen.

20.

Europaparlamentet välkomnar initiativet att starta ett pilotprojekt för att testa rambestämmelserna om nya indikationer för icke-patentskyddade läkemedel och grundvalen för eventuella regleringsåtgärder. Parlamentet betonar i detta avseende att det är nödvändigt och viktigt att både industrin och forskarvärlden involveras och lämnar sin input.

21.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, i dialog med medlemsstaterna, arbeta för en ram för läkemedelslagstiftning och ett återbetalningssystem som gynnar meningsfull innovation för patienter och ger incitament till färre så kallade ”me-too”-läkemedel som saknar mervärde eller mycket dyra läkemedel som endast innebär en mycket liten förbättring för patienterna.

22.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över förordning (EG) nr 141/2000 och förordning (EG) nr 1901/2006. Parlamentet efterlyser en bedömning av effektiviteten för finansieringen och offentlig-privata partnerskapsprojekt, särskilt i syfte att förbättra förbindelsen mellan lokala hälsomyndigheter, universitet och industrin. Parlamentet erkänner att det behövs mer förbättringar för att hantera behoven för de patienter som dessa föreskrifter syftar till att bistå och uppmanar kommissionen att ge utrymme för åtgärder inriktade på eftersatta områden för att effektivisera, förenkla och justera lagstiftningsförfarandena.

23.

Europaparlamentet framhåller att vetenskapligt erkänd integrativ medicin som godkänts av folkhälsomyndigheter kan gynna patienterna i förhållande till de parallella effekterna av ett flertal sjukdomar, såsom cancer, och behandlingen av dem. Parlamentet betonar att det är viktigt att utveckla en helhetsorienterad, integrerande och patientcentrerad strategi och att där så är lämpligt uppmuntra till kompletterande användning av sådana behandlingsformer under tillsyn av hälso- och sjukvårdspersonal.

24.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja ytterligare forskning kring underrepresenterade befolkningsgrupper, såsom äldre, barn, kvinnor och patienter med samsjuklighet, inbegripet fetma både som en primär morbiditet och som en kronisk sjukdom som leder till andra icke-överförbara sjukdomar. Parlamentet betonar behovet av att beakta kön i forskning, diagnos och behandling samt läkemedels och behandlingsmetoders verkan eftersom kvinnor i alla åldrar är underrepresenterade inom biomedicinsk forskning och biomedicinska data samt forskning och data om hälso- och sjukvård. Parlamentet understryker att till följd därav är underlaget svagare för kvinnor samt för äldre vilket leder till att många sjukdomar underdiagnostiseras hos kvinnor, till exempel hjärt- och kärlsjukdomar.

25.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bygga vidare på det arbete som utförts inom ramen för Europas plan mot cancer och säkerställa att Europa blir ett världsledande kompetenscentrum när det gäller forskning och utveckling inom framväxande, innovativa områden inom medicin. Parlamentet understryker att de senaste teknikerna, såsom nanomedicin, har förutsättningar att erbjuda lösningar på dagens utmaningar avseende behandlingar på områden såsom cancer och hjärt-kärlsjukdomar. Parlamentet framhåller att dessa innovativa områden inom medicin bör godkännas av en centraliserad godkännanderam för nanomedicin.

26.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att EU:s finansiering av biomedicinsk forskning och utveckling villkoras mot fullständigt öppna och spårbara investeringar, säkerställande av leverans till alla medlemsstater och främjande av bästa resultat för patienterna, bland annat genom att säkerställa att de har tillgång till och råd med de tillverkade läkemedlen.

27.

Europaparlamentet påpekar att forskning, produktion och användning av läkemedel bör styras av etiska principer som garanterar rätten till liv, värdighet och personlig integritet.

28.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja utvecklingen av forskning inom smärtlindrande läkemedel.

29.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens offentliggörande den 5 februari 2021 av Samira-handlingsplanen. Parlamentet begär att kommissionen vid revidering av läkemedelslagstiftningen upprättar ett regelverk för användning av radiologisk teknik och kärnteknik för behandlingsändamål och inte bara för diagnostik.

30.

Europaparlamentet vill att det dras i gång ett viktigt projekt av gemensamt europeiskt intresse (IPCEI) i läkemedelssektorn som kräver att man i förväg bestämmer vilka sjukdomar eller tekniker man ska satsa på.

31.

Europaparlamentet påminner om att fler EU-program kan tas i anspråk för att finansiera läkemedelsforskningsprojekt, till exempel Horisont Europa, InvestEU, EU4Health, sammanhållningsspolitiken och programmet för ett digitalt Europa för projekt inriktade på tillämpning av artificiell intelligens (AI).

32.

Europaparlamentet vill att EU:s läkemedelsstrategi ska ägna större och mer ingående uppmärksamhet åt alla aspekter av genusmedicin. Parlamentet framhåller behovet av att spegla mångfalden i samhället och könsspecifika frågor inom fysiologin vid forskning kring läkemedel för att stödja forskning och utveckling inom genusmedicin och att se till att dessa frågor beaktas vid godkännande för försäljning.

Prissättning och kostnader för läkemedel

33.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att arbeta för dialog mellan medlemsstaterna och alla relevanta berörda parter för att främja läkemedel som tillverkas i Europa genom att stärka tillverkning- och distributionresiliensen, genom att bedöma ytterligare kriterier för nationell prissättning, utan ytterligare kostnader för patienter och utan att det påverkar hälsosystems hållbarhet. Parlamentet betonar att dessa kriterier bör inkludera höga miljöstandarder för tillverkning, gedigen hantering av leveranskedjorna och investeringar i innovation och forskning.

34.

Europaparlamentet rekommenderar dessutom kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa att prissättningen även avspeglar huruvida något slags offentlig finansiering har använts för att stödja innovation, tillverkning och forskning, läkemedlets behandlingsmässiga fördel, läkemedlet i fråga är generiskt eller en biosimilar samt befolkningens primära och mera utbredda behov.

35.

Europaparlamentet understryker att en sådan dialog skulle kunna uppmuntra ytterligare samarbete med avseende på prissättningsförhandlingar och, när så är lämpligt, gemensam upphandling. Parlamentet påminner om att nationell prissättning bör bygga på transparens avseende faktorer såsom offentlig och privat forskning, utvecklingskostnader och terapeutiskt mervärde. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja informationsutbyte mellan medlemsstaterna om nettopriser för läkemedel genom samarbetet kring den europeiska integrerade databasen för prisinformation.

36.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att, på vissa villkor, inrätta en EU-fond, som samfinansieras av medlemsstaterna, för förhandling kring och inköp av särläkemedel och andra nya, individanpassade läkemedel, för att säkerställa lika tillgång för patienter från olika medlemsstater till effektiva terapier och behandlingar samt att förhindra att enskilda hälso- och sjukvårdsenheter drabbas av alltför stora kostnader vid behandling av sällsynta sjukdomar.

37.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samarbeta med medlemsstaterna för att införa åtgärder för att öka transparensen inom forskningen om och utvecklingen och produktionen av läkemedelsprodukter. Parlamentet kräver ökad insyn i priserna och uppmanar medlemsstaterna att fortsätta sitt frivilliga utbyte av bästa praxis för prissättning. Parlamentet påpekar att prissättning även fortsatt bör vara en nationell behörighet som tar hänsyn till de olika förhållanden som råder i EU.

38.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att regelbundet utvärdera och se över incitamentssystemet, öka insynen i priserna och belysa faktorerna för att överkomlig prissättning av läkemedel jämte patienternas tillgång till dem inskränkts. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att ta itu med de grundläggande orsakerna till läkemedelsbrist och föreslå bärkraftiga lösningar som också främjar konkurrens avseende läkemedel med och utan patentskydd samt marknadsinträde i rätt tid för generiska läkemedel och biosimilarer.

39.

Europaparlamentet betonar vikten av att hitta den rätta balansen mellan att å ena sidan utfärda incitament till läkemedelsutveckling i synnerhet när det inte finns några behandlingsalternativ, och att å andra sidan skydda allmänintresset genom att förhindra snedvridningar av konkurrensen och oavsedda effekter samt säkerställa tillgängligheten till och prisöverkomligheten hos läkemedelsprodukter.

40.

Europaparlamentet uppmanar vidare kommissionen, i synnerhet dess generaldirektorat för konkurrens, och nationella behöriga myndigheter att vara uppmärksamma på konkurrensbegränsande beteenden och att utreda verksamhet som strider mot konkurrensregler inom läkemedelsindustrin.

41.

Europaparlamentet begär även maximal insyn i användningen av offentliga FoU-medel och efterlyser allmän och enkel tillgång till patent- och licensvillkor, information om kliniska prövningar samt offentliga/privata bidrag.

42.

Europaparlamentet insisterar på behovet av att garantera lika tillgång till läkemedel till överkomliga priser inom EU. Parlamentet stöder kollektiva förhandlingar rörande priset på läkemedel med sådana läkemedelsindustrier som i fallet med BeNeLuxa-initiativet och Valettaförklaringen. Parlamentet anser att läkemedelsindustrierna bör respektera villkorligheter rörande överkomligt prissatta läkemedel inom ramen för offentligt finansierad forskning.

Generiska läkemedels och biosimilarers roll

43.

Europaparlamentet påpekar att generiska läkemedel och biosimilarer ökar patienternas tillgång till effektiva och säkra behandlingsalternativ, ökar konkurrensen, erbjuder åtkomliga och överkomligt prissatta behandlingsformer samt bidrar i hög grad till att hälso- och sjukvårdssystemens budgetar blir hållbara och kostnader sparas in samtidigt som hälso- och sjukvården fortsätter att hålla en god kvalitet.

44.

Europaparlamentet betonar vikten av generiska läkemedel, biosimilarer och läkemedel med mervärde för att på ett konsekvent sätt öka den rättvisa tillgången för patienterna och för att göra hälso- och sjukvårdssystemen hållbara i ett EU där tillgången fortfarande är ojämn. Parlamentet uppmanar kommissionen att utan dröjsmål säkerställa sund konkurrens när ensamrätten för immateriella rättigheter löper ut genom att säkerställa tillgången till biosimilarer från dag ett och undanröja alla hinder för konkurrens baserad på tillträde, t.ex. patentkopplingar och förbud mot ”evergreening” av immateriella rättigheter som i onödan fördröjer tillgången till läkemedel, samt att möjliggöra en enda global utveckling.

45.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder till stöd dels för att dessa läkemedel får ökad närvaro på marknaden, dels för en harmoniserad tolkning på EU-nivå av Bolar-bestämmelserna, så att man med hjälp av dessa bestämmelser skulle kunna bevilja tillverkare av generiska läkemedel undantag från det enhetliga patentsystemets rättsliga ram.

46.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder som främjar forskning kring samt utveckling och produktion av generiska läkemedel och biosimilarer, enligt EMA:s definition, inom EU och att föreslå EU-protokoll för biosimilarers inbördes utbytbarhet med avseende på enskilda patienters behov och klinikers frihet att förskriva bästa val av behandling för varje patient, samtidigt som patienterna alltid hålls informerade och står i centrum för allt beslutsfattande.

47.

Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att ta fram åtgärder för att främja användningen av ekonomiska besparingar som gjorts inom det nationella hälso- och sjukvårdssystemet till följd av användningen av biosimilarer och återinvestera dem på ett transparent och konkret sätt för att förbättra kvaliteten på vårdtjänsterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra medlemsstaterna att stödja transparenta metoder med avseende på biosimilarrelaterade kostnadsbesparingar. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja arrangemang som t.ex. vinstandelsprogram.

48.

Europaparlamentet betonar behovet av att kommissionen fortsätter att förhindra konkurrensbegränsande metoder för att säkerställa en konkurrensutsatt marknad för generiska läkemedel och biosimilarer.

49.

Europaparlamentet betonar vikten av att förbättra utbildningen om biosimilarer. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja relevant utbildnings- och kommunikationsverksamhet bland hälso- och sjukvårdspersonalen genom att inrätta ett särskilt ägnat EU-omfattande onlineresurscentrum.

Försenat utsläppande av läkemedel på marknaden

50.

Europaparlamentet välkomnar att kommissionen kommer att dra i gång ett pilotprojekt för att förbättra insikterna om de grundläggande orsakerna till dröjsmålen med att läkemedel kommer ut på marknaden. Parlamentet uppmanar kommissionen att titta på de enorma skillnaderna inom EU när det gäller det genomsnittliga antalet dagar mellan godkännande av ett läkemedel och den tidpunkt när det blir tillgängligt för patienterna och att föreslå nya sätt att förbättra lagstiftningsprocessen och dess genomförande och genomföra innovativa lösningar för att minska förseningarna för läkemedlens utsläppande på marknaden.

51.

Europaparlamentet understryker att en eventuell översyn av lagstiftningsförfarandena och metoderna för bedömning av vetenskaplig evidens måste genomföras med försiktighet, för att tillräcklig hänsyn ska kunna tas till patientfördelar och säkerhetsaspekter.

52.

Europaparlamentet betonar att man måste få läkemedel att godkännas snabbare, med fastställande av en tidsgräns för godkännande, när så är lämpligt, och sammanjämka dem med EMA:s godkännandetider, för att alla i EU snabbt och på likvärdiga villkor ska få tillgång till läkemedel och förhindra diskriminering mellan EU-medborgare. Parlamentet påminner om att innehavare av godkännande för försäljning och distributörer även skulle kunna spela en viktig roll för tillgången till läkemedel i hela EU genom att undvika att produkter upphör att tillverkas och att utsläppandet på marknaden försenas på grund av enbart kommersiella faktorer.

Offentlig-privata partnerskap och innovation

53.

Europaparlamentet framhåller att anbudsinfordringar som berör offentlig-privata partnerskap för de nationella hälso- och sjukvårdssystemen är till nytta för finansieringen av forskningen kring innovativa läkemedel och produktionen av dem samt för forskningen om användning av befintliga läkemedel inom nya områden samt att samarbete mellan den akademiska världen och läkemedelsindustrin är avgörande för utbyte av kunskap och information till förmån för alla patienter i EU.

54.

Europaparlamentet betonar att sådana samarbeten måste garantera att forskningsprioriteringarna drivs av patienternas behov och folkhälsobehoven och att offentliga medel investeras på ett transparent sätt som säkerställer tillgång till och överkomliga priser på produkter som är ett resultat av dessa partnerskap och offentliga medel.

55.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att initiativet för innovativ hälsa drivs av hänsyn till allmänintresset. Parlamentet uppmanar kommissionen att anta och genomföra en allmän praxis för sådana villkor inom ramen för Horisont Europa.

EU:s myndighet för beredskap och insatser vid hälsokriser (Hera)

56.

Europaparlamentet välkomnar inrättandet den 17 februari 2021 av Hera-inkubatorn, som är inriktad på att hantera varianter av det virus som orsakar covid-19.

57.

Europaparlamentet noterar kommissionens förslag om att inrätta Hera. Parlamentet anser att myndigheten bör identifiera hälsorisker, initiera och stödja utvecklingen av innovation, på EU-nivå upprätta en förteckning över läkemedel av stort terapeutiskt intresse, underlätta produktionen av dem i EU samt främja gemensamma inköp och bygga upp strategiska lager av sådana läkemedel.

58.

Europaparlamentet manar till beviljande av tillräckliga resurser och självständiga beslutsbefogenheter för att man på bred bas ska kunna bemöta alla gränsöverskridande hot mot människors hälsa som EU skulle kunna ställas inför på medellång sikt och utöver covid-19-pandemin, däribland resurser för utveckling av nya behandlingar mot virala och bakteriella patogener.

59.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att Hera drivs av allmänintresset och bidrar effektivt till utveckling av, tillgång till och överkomliga priser på säkra och effektiva medicinska motåtgärder.

60.

Europaparlamentet upprepar sin ståndpunkt om att kommissionen bör överväga att skapa en europeisk version av Förenta staternas Biomedical Advanced Research and Development Authority. Parlamentet välkomnar att kommissionen har lämnat ett förslag till en europeisk Hera men uttrycker sin besvikelse över att parlamentet inte har involverats fullt ut i sin roll som medlagstiftare.

Upphandlingsmetoder

61.

Europaparlamentet betonar vikten av nya EU-avtal om offentlig upphandling som är gemensamma för kommissionen och medlemsstaterna, särskilt för, men inte begränsat till, kritiska läkemedel och ouppfyllda behandlingsbehov för att förbättra deras överkomlighet och tillgången till dem på EU-nivå. Parlamentet efterlyser att sådana metoder ska utforskas i områden, exempelvis för sällsynta sjukdomar och cancer genom tydlig angivelse av milstolpar, mål och åtaganden som överenskommits av alla berörda parter. Parlamentet understryker behovet av att säkerställa en hög grad av transparens i dessa initiativ och av att tillämpa lärdomar som dragits av den gemensamma upphandlingen av covid-19-produkter. Parlamentet betonar att gemensam upphandling inte får riskera att negativt påverka leveransflödena genom att öka risken för otillräcklig tillgång inom EU.

62.

Europaparlamentet understryker att gemensam upphandling bör bygga på gemensamt ansvar och en rättvis strategi med rättigheter och skyldigheter för alla inblandade parter. Parlamentet betonar att tydliga åtaganden bör göras och respekteras så att tillverkarna levererar de överenskomna produktionsvolymerna och myndigheterna köper in de överenskomna reserverade volymerna.

63.

Europaparlamentet understryker dessutom att om gemensam upphandling används bör kvalitativa kriterier såsom tillverkarens förmåga att säkerställa försörjningstrygghet under en hälsokris beaktas.

64.

Europaparlamentet framhåller att gemensam upphandling bör ha ett tydligt definierat tillämpningsområde eftersom det kan komma exempelvis nya innovativa antibiotika, vacciner, kurativa läkemedel och läkemedel mot sällsynta sjukdomar, med samtidig hänsyn till behovet av en mer välavvägda offentlig-privat investeringar, tydligt ansvar för tillverkarna och tillräcklig flexibilitet för medlemsstaterna i linje med nationella särdrag, samtidigt som de åtagande som gjorts uppfylls.

65.

Europaparlamentet välkomnar hänvisningen i strategin om att åtgärder på området offentlig upphandling kan främja konkurrensen och förbättra tillgången till läkemedel. Parlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att i samband med direktiv 2014/24/EU (18) snabbt föreslå riktlinjer för medlemsstaterna, särskilt om hur man bäst tillämpar kriteriet om det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet och inte bara tittar på kriteriet lägsta pris. Parlamentet betonar att leveranstrygghet är en viktig faktor och ska användas som ett kvalitetskriterium vid tilldelning av offentliga kontrakt och vid upphandlingar som rör läkemedel. Parlamentet betonar vikten av diversifierade försörjningskällor och hållbara upphandlingsmetoder för läkemedel. Parlamentet föreslår att investeringar i tillverkningen av aktiva substanser och färdiga läkemedel inom EU också bör användas som ett viktigt kriterium, liksom antalet produktionsanläggningar och deras belägenhet, försörjningens tillförlitlighet, återinvesteringen av vinster i FoU och tillämpningen av sociala, miljömässiga, etiska och kvalitetsmässiga normer.

66.

Europaparlamentet anser att en del av EU:s gemensamma upphandlingar, i kristider och när så är lämpligt och på begäran, i solidarisk anda bör öronmärkas för låg- och medelinkomstländer.

67.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att överväga att införa anbudsförfaranden där kontrakt kan tilldelas flera utvalda anbudsgivare, inbegripet gemensamma anbudsgivare.

Tillgången till läkemedel inom EU

68.

Europaparlamentet oroar sig för att frågan om tillgången till läkemedel och överkomliga läkemedelpriser fortfarande är en utmaning för de nationella hälso- och sjukvårdssystemen och att innovativa läkemedel är dyra eller, av kommersiella skäl, inte ens har lanserats i vissa medlemsstater.

69.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka de politiska alternativ som bidrar till att säkerställa att centralt godkända läkemedel marknadsförs i alla medlemsstater och inte enbart i de som är kommersiellt intressanta. Parlamentet understryker behovet av att säkerställa att alla former av incitament på EU-nivå leder till en rättvis och överkomlig prissättning på läkemedel, i synnerhet innovativa sådana, i alla medlemsstater.

70.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att se över läkemedelslagstiftningen för att främja en kraftfull och rättvis konkurrens, stödja medlemsstaterna med att stabilisera de nationella systemen för prissättning av läkemedel och skapa balans i dem, främja rättvisa nationella system för prissättning av läkemedel samt säkerställa likvärdig tillgång till läkemedel och läkemedelsprodukter i medlemsstaterna. Parlamentet betonar att beslut om prissättning för läkemedel och ersättning av kostnaderna för läkemedel omfattas av medlemsstaternas behörighet.

71.

Europaparlamentet betonar att tillbakadragande från marknaden kan få allvarliga konsekvenser när det gäller läkemedels tillgänglighet och således hämma patienternas tillgång till snabb, rättvis och högkvalitativ behandling. Parlamentet understryker att tillbakadragande från marknaden av basläkemedel bör ske i situationer där likvärdiga ersättningsbehandlingar finns tillgängliga för patienterna och bör omfattas av skyldigheter för innehavare av godkännande för försäljning och distributörer att tidigt underrätta marknaden för att säkerställa att medlemsstaternas myndigheter kan hantera innehavarnas och distributörernas situation i patienternas intresse.

72.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga nya förfaranden för att främja användningen av befintliga läkemedel inom nya områden. Parlamentet uppmanar kommissionen att underlätta en bredare off-label-användning av läkemedel, inbegripet bl.a. billigare läkemedel och läkemedel som används mot sällsynta cancerformer, när det finns ett stort vetenskapligt behov av effektivitet och säkerhet för patienterna. Parlamentet betonar dessutom möjligheten till en ny ram som stöder försäljning och användning av läkemedel med de nya godkända indikationerna för att göra ändring av användningsområdet för läkemedel mer attraktivt inom EU.

73.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta fram hälsostrategier på europeisk nivå med en gemensam ”korg” av läkemedel för behandling av cancer, infektionssjukdomar och sällsynta sjukdomar samt på andra områden där brister särskilt uppstår. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att fastställa gemensamma prissättningskriterier så att sådana läkemedel blir ekonomiskt överkomliga. Parlamentet anser att underlättande av snabbare tillgång, utan avkall på säkerheten, skulle vara särskilt fördelaktigt för patienter med allvarliga kroniska sjukdomar. Parlamentet föreslår följaktligen att patienterna ska tillåtas delta i beslutsfattandet om för- och nackdelar från tidig tillgång till nya och innovativa läkemedel och behandlingar.

74.

Europaparlamentet efterlyser att sjukdomsbaserade gemenskaper ska inkluderas i EMA:s förfaranden för vetenskaplig rådgivning, för sällsynta cancerformer och sjukdomar, så att de kan ge lagstiftare sin expertis när det gäller sjukdomen i fråga och ta hänsyn till dess sällsynthet och ouppfyllda behov.

Stöd till en transparent, konkurrenskraftig och innovativ europeisk läkemedelsindustri som kan tillgodose folkhälsobehoven

75.

Europaparlamentet håller fast vid att en konkurrenskraftig, självförsörjande och hållbar läkemedelsindustri har strategisk betydelse för unionen eftersom den främjar innovation, forskning och arbetstillfällen av god kvalitet och är mer lyhörd för patienternas behov. Parlamentet påpekar att industrin behöver stabila och förutsägbara regler, som samtidigt begränsar den administrativa bördan och skyddar förebyggandeprincipen och tillgången till säkra och effektiva läkemedel av god kvalitet på EU-marknaden. Parlamentet understryker att systemet för beviljande av godkännande för försäljning bör bygga på den befintliga lagstiftningsramen och förhindra dubbelarbete och andra ytterligare administrativa bördor.

76.

Europaparlamentet välkomnar det starka fokus på och de många initiativ som ingår i läkemedelsstrategin om behovet av att optimera och modernisera det befintliga regelverket, såsom genom en översyn av skillnaderna i lagstiftningen, mer digitaliserad och effektiv handläggning, genomförandet av elektronisk produktinformation, förenkling av bedömningen av aktiva farmaceutiska substanser samt bättre hantering av och resurser för god tillverkningssed/tillverkning. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att göra snabba framsteg med avseende på denna agenda och på bästa sätt använda sig av befintliga digitala verktyg på EU-nivå (telematik).

77.

Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen och medlemsstaterna att införa ekonomiska incitament när så är lämpligt, för att bevara och utveckla unionens läkemedelsindustribas, från produktion av aktiva farmaceutiska substanser till tillverkning, förpackning och distribution av läkemedel. Parlamentet betonar hur strategiskt viktig denna industri är och framhåller vikten av att investera i europeiska företag för att diversifiera resurserna och stimulera utveckling av innovativ produktionsteknik som kan förbättra hela produktionslinjers reaktionsförmåga. Parlamentet påminner om att all offentlig finansiering bör underlätta bästa möjliga resultat för patienterna, bland annat när det gäller tillgången till de tillverkade läkemedlen, genom att respektera villkoren med avseende på transparens, spårbarhet och försörjningsskyldighet.

78.

Europaparlamentet påminner om kommissionens meddelande av den 5 maj 2021Uppdatering av industristrategin 2020: en starkare inre marknad för EU:s återhämtning, där EU:s strategiska beroenden analyseras, bland annat i fråga om tillverkningen av aktiva farmaceutiska substanser och andra hälsorelaterade produkter, som skulle kunna leda till sårbarheter för EU och påverka dess centrala intressen, och där läkemedelsstrategin omtalas som ett sätt att ta itu med dessa frågor.

79.

Europaparlamentet erinrar om hur oerhört viktigt det är för såväl den globala hälsan som de globala leveranskedjorna att den lokala produktions- och distributionskapaciteten utvecklas i EU och i utvecklingsländer, särskilt med avseende på forskning, utveckling och produktion på läkemedelsområdet och alltid i överensstämmelse med sociala standarder och tillbörlig aktsamhet inom industrin. Parlamentet uppmanar kommissionen att utnyttja industri-, immaterialrätts- och läkemedelsstrategierna för att lättare kunna överbrygga den seglivade klyftan inom forskning och läkemedelsproduktion genom partnerskap för produktutveckling och inrättande av öppna forsknings- och produktionscentrum.

80.

Europaparlamentet anser att tillverkningsanläggningar för läkemedel är en del av Europas kritiska hälso- och sjukvårdsinfrastruktur. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att övervaka utländska direktinvesteringar i sektorn. Parlamentet föreslår att det europeiska programmet för skydd av kritisk infrastruktur ska tillämpas på sektorn för hälso- och sjukvårdsinfrastruktur.

81.

Europaparlamentet påpekar att man genom att ta fram nya avtal om ömsesidigt godkännande av intyg om överensstämmelse med god tillverkningssed och utvidga tillämpningsområdet för befintliga avtal (särskilt om inspektioner och partiprovning) med fler länder som har höga tillverkningsstandarder skulle kunna underlätta för anläggningar i länder utanför EU att inkluderas i en produktionsleveranskedja utan att man frångår europeiska standarder, vilket skulle möjliggöra högre produktionskapacitet i kristider.

82.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att föreslå att miljönormer, i synnerhet för avfalls- och avloppshantering, inbegrips i riktlinjerna för god tillverkningssed på internationell nivå.

83.

Europaparlamentet framhåller behovet av arbetstagares kompetenshöjning, omskolning och ”outskilling” (ansvarstagande för framtida anställningsbarhet) för arbete inom hälso- och sjukvården för att förbättra beredskapen inför potentiella nöd- och krissituationer. Parlamentet vill att hänsyn ska tas till fortbildning och omskolning av alla arbetstagare längs hela värdekedjan och till utökade möjligheter till utbildning av specialister inom STEM.

84.

Europaparlamentet framhåller den senaste tidens utveckling där läkemedelsprodukter går i riktning mot sjukdoms- och patientspecifika behandlingar, som inbegriper ytterligt noggranna tillverkningssteg och krav på att beakta de mycket känsliga miljö- och transportomständigheterna och den invecklade leveranskedjelogistiken. Parlamentet uppmanar kommissionen att maximera synergieffekterna mellan EU-medel och EU:s övriga instrument och strategier i syfte att stödja utformning och drift av robusta tillverkningsprocesser och distributionsnät som säkerställer att tillverkningen är smidig, reaktiv och reproducerbar.

85.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge EMA en större roll i utvärderingarna av medicintekniska produkter som kombinerar läkemedelsbehandling och diagnostik, i syfte att förenkla den splittrade tillsynsramen. Parlamentet anser att ökad regleringsmässig flexibilitet och effektivitet kan uppnås genom antagandet inom EMA av en mer vetenskapligt baserad bedömning, som drivs av sakkunnighet, inför godkännanden för försäljning.

86.

Europaparlamentet anser att en av de viktigaste förutsättningarna för ett fortsatt främjande av omlokaliseringen av produktionsanläggningar tillbaka till EU är att främja och skapa ett attraktivt europeiska industriellt ekosystem för läkemedelssektorn. Parlamentet anser dessutom att denna typ av omlokalisering kan hjälpa till att göra de europeiska hälso- och sjukvårdssystemen mer oberoende av tredjeländer och mer motståndskraftiga mot störningar, med tanke på att avbrott i försörjningen utsätter patienterna för risker när de inte kan få de rekommenderade alternativa behandlingarna.

87.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i EU:s statistik över inkomst- och levnadsvillkor (EU-Silc) inbegripa uppgifter om egenrapporterad brist på tillgång till läkemedel, eftersom tillgång till läkemedel hittills inte har omfattats av EU-Silc.

88.

Europaparlamentet ser gärna att befintliga ramverk anpassas med avseende på godtagbarheten hos AI-teknikens beslutsfattande, i syfte att bana väg för AI:s utveckling, antagande och genomförande i hälso- och sjukvårdssystemen baserat på inkludering, kapacitetsuppbyggnad och tillit. Parlamentet upprepar att mänsklig granskning av all AI-baserad teknik alltid måste garanteras. Parlamentet anser att lagstiftningen inte bör släpa efter innovationen. Parlamentet uppmanar kommissionen att införa en viss flexibilitet i lagstiftningen för att, med respekt för säkerhets- och etikkriterier, snabbare och effektivare tillgodose nya behov och produkter.

89.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förenkla bedömningsprocesserna som möjliggör tidig och iterativ dialog om data och bevis i takt med att de genereras. Parlamentet uppmanar EMA och de nationella läkemedelsmyndigheterna att prioritera inlämningen av data från randomiserade kontrollerade kliniska prövningar som jämför prövningsläkemedel enligt EMA:s definition i förhållande till standardbehandlingen.

90.

Europaparlamentet noterar att de beslut som fattats med avseende på EU:s regelverk om läkemedel kommer att få konsekvenser långt utanför EU:s gränser, eftersom flera tredjeländer erkänner och förlitar sig på EU-kraven, särskilt när det gäller underlättandet av export och undantag från krav om att testa dem i tredjeländer när de kommer från EU. Parlamentet betonar därför betydelsen av att upprätthålla sådana avtal om ömsesidigt erkännande med tredjeländer när så är möjligt och säkerställa att de förblir uppdaterade.

91.

Europaparlamentet understryker att EU bör inrikta sig på att utveckla tillräcklig kapacitet för hållbar produktion av aktiva substanser, råvaror och läkemedel i syfte att minska beroendet av externa källor. Parlamentet förespråkar ökad rättssäkerhet för läkemedelsutvecklare.

Tilläggsskydd

92.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera tilläggsskyddsmekanismens mervärde i syfte att förhindra förseningar i tillgången till generiska läkemedel och förbättra den finansiella hållbarheten hos hälso- och sjukvårdssystem.

93.

Europaparlamentet pekar på giltighetskillnader för patent och tilläggsskydd i de olika medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att, utgående från teknikens och vetenskapens framsteg, se över användningen av tilläggsskydd för läkemedel, för att generiska läkemedel och biosimilarer ska bli mer konkurrenskraftiga inom och utanför EU.

94.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera den inverkan som ett förslag om ett enhetligt tilläggsskydd skulle ha på marknadstillträdet för generiska läkemedel och biosimilarer samt på en jämlik tillgång till behandlingar för patienter, och på grundval av en sådan utvärdering föreslå ett enhetligt tilläggsskydd där så är lämpligt.

95.

Europaparlamentet understryker att användning av tilläggsskydd bör tillåtas endast i motiverade undantagsfall.

Innovativa och nya läkemedel

96.

Europaparlamentet betonar att forskning och utveckling är nyckeln till utvecklingen av innovativa läkemedel, behandlingar och diagnoser.

97.

Europaparlamentet framhåller att gen- och cellterapi, individanpassad medicin, radionukleidbehandling, nanomedicin, nanoteknik, nästa generations vacciner, däribland tmRNA-derivat, e-hälsa och initiativet om ”1+ Million Genomes” kan bli till enorm nytta för förebyggande, diagnos, behandling och efterbehandling av alla sjukdomar om de bevisar sitt mervärde jämfört med befintlig medicinsk teknik. Parlamentet understryker den banbrytande potential som dessa nya behandlingar och teknik har för patienter och samhället i stort, till exempel genom att möjliggöra en omställning från kronisk hantering och vård till engångsbehandling, och därmed bidra till att minska kostnaderna för hälsosystemen och stärka deras effektivitet, hållbarhet och resiliens. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att främja adekvat expertis, ta fram lämpliga regelverk, vägleda nya företagsmodeller, konsekvent säkerställa höga standarder för säkra produkter och driva informationskampanjer för att öka medvetenheten om dessa innovationer och säkerställa användningen av dem. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att föreslå adekvata resurser för EMA att ska kunna uppfylla dessa mål på ett effektivt sätt.

98.

Europaparlamentet erkänner att läkemedel för avancerad terapi skiljer sig i grunden från traditionella läkemedel eftersom de behandlar de bakomliggande orsakerna till sjukdomen och att deras grundläggande hållbarhet och potentiella botande egenskaper skulle kunna göra dem till framtidens läkemedel. Parlamentet erkänner att tillsynsmyndigheter såsom EMA kommer att se över och godkänna dussintals läkemedel för avancerad terapi under de kommande åren och understryker att kommissionen, utöver sin handlingsplan för läkemedel för avancerad terapi, behöver fastställa ett robust regelverk som underlättar tillgången för alla berättigade europeiska patienter, samt fortsätta att bygga vidare på Europas ställning som en viktig aktör inom läkemedel för avancerad terapi för att Europa ska förbli konkurrenskraftigt på ett globalt plan inom utvecklingen av läkemedel för avancerad terapi.

99.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att de befintliga samordningsorganen underlättar gränsöverskridande behandlingar baserade på läkemedel för avancerad terapi (ATMP) och att patienter i hela Europa får jämlik tillgång till innovativa behandlingar.

100.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att samarbeta med EMA för att inrätta en enda kontaktpunkt för utvecklare av läkemedel för avancerad terapi för att ge dem vägledning och ett forum för att informera om sina tillämpningar.

101.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och EMA att ta hänsyn till hela livscykeln för alla innovativa läkemedel och behandlingar, däribland gen- och cellterapi, individanpassad medicin, nanoteknik och nästa generations vacciner, samt säkerställa en ändamålsenlig ram för icke-patenterad konkurrens vid exklusivitetsförlust. Parlamentet uppmanar kommissionen att inrätta ett regelverk för nanomedicin och nanosimilarer, samt vill att dessa produkter godkänns genom ett obligatoriskt centraliserat förfarande.

102.

Europaparlamentet betonar att användningen av nya och innovativa behandlingar, samt att dessa lyckas nå patienterna, är beroende av sjukvårdspersonalens kunskaper, beredskap och tekniska grund. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fortsätta att samarbeta med varandra genom att utbyta kunskap och bästa praxis avseende nya innovativa läkemedel och behandlingar i syfte att bättre förbereda sin sjukvårdspersonal.

Kliniska prövningar

103.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fullständigt genomföra förordningen om kliniska prövningar (19) för att underlätta lanseringen av stora kliniska prövningar som utförs på ett harmoniserat och samordnat sätt på EU-nivå. Parlamentet betonar att patientföreningar bör involveras mer i definitionen av forskningsstrategier för offentliga och privata kliniska prövningar, för att säkerställa att de uppfyller de ouppfyllda behoven hos de europeiska patienterna. Parlamentet välkomnar att läkemedelslagstiftningen setts över för att anpassas till ultramoderna läkemedel, vetenskapens framsteg och teknisk omvandling och minska byråkratin. Parlamentet uttalar sitt stöd till kliniska prövningar som är mer patientcentrerade samt en ny ram för innovativa prövningar och till pilotprojektet för antagande av en ram för återanvändning av läkemedel som inte längre är patentskyddade. Parlamentet välkomnar lanseringen av en vaccinplattform för övervakning av vacciners effektivitet och säkerhet, med stöd av ett EU-omfattande nätverk för kliniska prövningar. Parlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att säkerställa mer transparens när det gäller resultaten av kliniska prövningar, där läkemedelsföretagen delar data på deltagarnivå, båda positiva och negativa resultat, protokoll och andra prövningsdokument i god tid.

104.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa en kontinuerlig dialog mellan Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar, EMA och vaccinutvecklare om vaccinplattformens lansering och funktionssätt för att övervaka vacciners effektivitet och säkerhet.

105.

Europaparlamentet efterlyser ett fullständigt genomförande av lagstiftningen om klinisk prövning för att konsolidera en tydlig och proportionerlig lagstiftning som garanterar rättssäkerhet för aktörerna. Parlamentet uppmanar kommissionen att förbättra deltagandet för forskare inom den offentliga sektorn i kliniska prövningar för att göra det möjligt att utföra kliniska prövningar i flera medlemsstater samtidigt för långsiktig forskning.

106.

Europaparlamentet betonar att de kliniska prövningarna inom läkemedelsrelaterad FoU ytterst sällan slutförs med framgång och att inget slutgiltigt läkemedelsgodkännande därmed erhålls.

Utvärdering av medicinsk teknik

107.

Europaparlamentet välkomnar avtalet som ingicks mellan parlamentet och rådet om den kommande förordningen om utvärdering av medicinsk teknik och efterlyser dess snabba antagande och noggranna genomförande för att främja större konvergens mellan medlemsstaterna när det gäller utvärdering av medicinsk teknik och se till att patienterna får snabb tillgång till innovativa behandlingar.

108.

Europaparlamentet påpekar att när det gäller nya medicinska tekniker bör de ha påvisbart kliniskt mervärde och vara kostnadseffektiva jämfört med de tekniker som redan finns tillgängliga. Parlamentet understryker att utvärderingar av medicinsk teknik är ett verktyg som stöder sådana analyser men att de dock är mycket splittrade inom EU för närvarande, även om de kan möjliggöra samarbete kring krav för kliniska belägg och utformning av kliniska prövningar, och därför kan hjälpa medlemsstaterna att fatta snabba och evidensbaserade beslut om patienternas tillgång till nya läkemedel. Parlamentet upprepar att kommissionen och medlemsstaterna bör genomföra förordningen utan dröjsmål i enlighet med den överenskomna tidsfristen.

Den nuvarande ramen för godkännande

109.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att ta godkännandet av vacciner mot covid-19 som utgångspunkt för att, i nära samarbete med Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA), överväga om rullande granskningar skulle kunna utsträckas också till andra kritiska läkemedel och utvärdera om ytterligare regleringsmässig flexibilitet skulle kunna bidra till ett mer effektivt godkännandesystem, samtidigt som en hög nivå av säkerhet, kvalitet och effektivitet bevaras.

110.

Europaparlamentet välkomnar att strategin erkänner att bättre användning av elektronisk produktinformation kommer att bidra till bättre information till patienter samt en större tillgång till läkemedel, särskilt i krissituationer.

111.

Europaparlamentet uppmanar ytterligare kommissionen att samarbeta med EMA och EU:s regleringsnätverk, bland annat industrin och alla relevanta berörda parter, för att ta fram och genomföra användningen av elektronisk produktinformation om alla läkemedel inom EU på alla språk i de medlemsstater där läkemedlen saluförs.

112.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ompröva det system som leder från villkorligt godkännande för försäljning till standardgodkännande för försäljning eller till att godkännandet undantagsvis förnyas, på grundval av robusta kliniska data. Parlamentet uppmanar EMA att noggrant genomföra den slutliga utvärderingen och säkerställa att tillverkarna strikt uppfyller alla krav för varje läkemedel som fått villkorligt godkännande för försäljning, för att säkerställa att dessa läkemedel är effektiva och säkra. Parlamentet vill att tiden för den slutliga utvärderingen ska minskas från fem år till tre, när sådana åtgärder stöds av tillräckliga kliniska data.

113.

Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att i samarbete med EMA överväga hur befintliga verktyg såsom påskyndat godkännande, tidig dialog, Prime-systemet och utökad vägledning kan användas för att göra läkemedel tillgängliga för patienter snabbare, särskilt läkemedel som har potential att hantera ett brådskande hot mot folkhälsan eller ett ouppfyllt medicinskt behov. Parlamentet uppmanar kommissionen att utöka tillämpningen av EMA:s Prime-system för livräddande läkemedel och inkludera en Prime-beteckning i regelverket, utan att det påverkar patientsäkerheten. Parlamentet påminner om att påskyndade system inte bör missbrukas när det saknas tillräckliga bevis för regelbundet godkännande för försäljning.

114.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen, EMA och behöriga myndigheter att dra nytta av alla de pragmatiska insatser som har gjorts under covid-19-krisen och särskilt i fråga om lagstiftningsmässig flexibilitet för att effektivt kunna motverka läkemedelsbrister, även i nödsituationer.

115.

Europaparlamentet kräver en långsiktig uppföljning av läkemedel som släppts ut på marknaden för att upptäcka eventuella skadliga biverkningar och utvärdera deras terapeutiska kostnads-/nyttoförhållande.

Små och medelstora företag samt läkemedel

116.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skapa ett innovationsekosystem som underlättar utbyte av erfarenheter och tillträde för små och medelstora företag och bidrar till att EU blir en knutpunkt för global läkemedelsinnovation. Parlamentet anser att kommissionen bör söka nya rådgivningsformer för att underlätta smärre företags tillgång till innovationsmedel. Parlamentet betonar att byråkratiska hinder och invecklad byråkrati gör det svårare för små och medelstora företag och offentliga forskningscentrum att fullt ut utnyttja de europeiska innovationsprogrammen. Parlamentet understryker behovet av att främja tillgången till finansieringskällor för att stödja nystartade och små och medelstora företags ansträngningar, med respekt för de gällande villkoren och kriterierna.

117.

Europaparlamentet stöder kommissionens förslag i handlingsplanen för immateriella rättigheter om att uppdatera ett antal befintliga verktyg och anpassa dem till den digitala tidsåldern.

118.

Europaparlamentet anser att det immaterialrättsliga systemet bör anpassas bättre till små och medelstora företag genom åtgärder för att förenkla förfarandena för registrering av immateriella rättigheter, förbättra tillgången till strategisk immaterialrättslig rådgivning och göra det lättare att använda immateriella rättigheter som hävstång för att få finansiering, till exempel genom helpdesken för immateriella rättigheter för små och medelstora företag. Parlamentet lyfter fram behovet av att anslå större resurser på EU-nivå till arbetet med att bekämpa orättvisa eller otillbörliga metoder på läkemedelsmarknaden.

119.

Europaparlamentet påpekar att små och medelstora företag spelar en avgörande roll i läkemedelsvärdekedjan, eftersom de ofta är pionjärer och driver på innovation.

Att öka resiliensen: förebyggande av läkemedelsbrist, säkra leveranskedjor, hållbara läkemedel, krisberedskap och responsmekanismer

120.

Europaparlamentet erinrar om att EU:s öppna strategiska oberoende är bundet till att läkemedel hela tiden finns att tillgå i tillräckliga mängder i alla medlemsstater. Parlamentet upprepar i detta hänseende de rekommendationer som parlamentet angav i resolutionen av den 17 september 2020 om brist på läkemedel. Parlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och EMA att inrätta ett system för tidig varning för läkemedelsbrister, utgående från en europeisk innovativ, användarvänlig, transparent och centraliserad digital plattform för att utbyta information och uppgifter om brister och med fokus på försörjningsproblem. Parlamentet anser att ett sådant system bör kunna fastställa den befintliga lagervolymen för läkemedel samt begära och tillhandahålla data för att upptäcka, förutse och förebygga brist på läkemedel. Parlamentet uppmanar kommissionen att dessutom öka det offentlig-privata samarbetet och övervaka leveranskedjans alla relevanta berörda parters skyldighet att på ett tidigt stadium ge insynsmedgivande information om läkemedelstillgången, läkemedelsefterfrågan, parallellhandel med läkemedel, exportförbud och snedvridningar av marknaden utan orimlig regleringsbörda och administrativ börda.

121.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla en mekanism för vaktslående om insynen i produktions- och leveranskedjorna i händelse av nödlägen och vid andra tillfällen. Parlamentet betonar i detta hänseende betydelsen av att övervaka och bekämpa förfalskade läkemedel.

122.

Europaparlamentet understryker att läkemedelssektorn fortsätter att vara en viktig industriell pelare och en drivkraft när det gäller att skapa arbetstillfällen. Parlamentet betonar att instrumentet NextGenerationEU måste användas som stöd till skapandet av arbetstillfällen av hög kvalitet utmed hela värdekedjan för läkemedel inom EU och det medicinska området, däribland hälso- och sjukvårdspersonalen. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå sysselsättningsfrämjande och kompetensutvecklande åtgärder inom läkemedelssektorn i alla medlemsstater, för att underlätta den geografiska balansen, för att det ska gå lättare att behålla talanger i EU och underlätta för sysselsättningsmöjligheter i hela EU.

123.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utveckla innovativa och samordnade strategier och att intensifiera utbytet av god praxis när det gäller lagerhantering. Parlamentet anser att EMA är det organ som är bäst lämpat att utses till den tillsynsmyndighet som har i uppgift att förebygga läkemedelsbrister på unionsnivå under kriser men även när normala förhållanden råder.

124.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen dels att utvidga EMA:s mandat ytterligare genom att låta EMA få övervaka läkemedelsbrister även när det inte råder hälsokriser, dels att säkerställa att EMA har nödvändiga resurser.

125.

Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa att innehavare av godkännande för försäljning och partihandlare uppfyller kraven i direktiv 2001/83/EG för att säkerställa tillräckliga och fortsatta leveranser av läkemedel, samt respektera anmälningsskyldigheterna i händelse av ett tillfälligt eller permanent försörjningsavbrott, och ytterligare förtydliga dessa skyldigheter för att säkerställa att innehavare av godkännande för försäljning rapporterar brister inom de fastställda tidsfristerna. Parlamentet betonar behovet av att tillämpa avskräckande och proportionella sanktioner om dessa rättsliga skyldigheter inte fullgörs, i enlighet med den befintliga rättsliga ramen.

126.

Europaparlamentet insisterar på att allmännyttiga skyldigheter som föreskrivs i artikel 81 i direktiv 2001/83/EG inte räcker för att säkerställa att EU som helhet försörjs i tillräckligt hög grad. Parlamentet uppmanar kommissionen att genomföra rekommendationerna från EU:s verkställande styrgrupp för läkemedelsbrister till följd av större händelser för att förhindra och mildra avbrott i försörjningen under och efter pandemin.

127.

Europaparlamentet påminner om att de grundläggande orsakerna till läkemedelsbrister bör hanteras och tas itu med snarast, med hänsyn till kopplingarna mellan försörjningskedjan och tillverkningsutmaningarna.

128.

Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att säkerställa att översynen av den allmänna läkemedelslagstiftningen bygger på en god förståelse av grundorsakerna till läkemedelsbrister. Parlamentet framhåller att unionens läkemedelsindustri måste ha en diversifierad försörjningskedja och en plan för att minska risken för läkemedelsbrist för att hantera eventuella sårbarheter och risker för försörjningskedjan. Parlamentet betonar dock att hållbar systematisk politik behöver införas innan det övergås till oproportionella tillsynskrav, leveranstvång, påföljder eller icke välutformade lager som fragmenterar den inre marknaden eller hotar produkternas ekonomiska hållbarhet, vilket kan leda till ytterligare brister.

129.

Europaparlamentet anser att det är viktigt att den inre marknaden för läkemedel skyddas och att omotiverade import- och exportrestriktioner som kan skada den inre marknaden och minska överkomligheten undviks och hanteras av kommissionen om de inträffar. Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma och, när så är nödvändigt, hantera effekterna av parallellhandel när det gäller läkemedelsbrister i medlemsstaterna och att hantera problemen på lämpligt sätt genom att vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att läkemedlen når alla patienter i EU i tid.

130.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att använda alla till buds stående medel för att förhindra att förfalskade läkemedelsprodukter kommer in på marknaden. Sådana produkter är ofta undermåliga och hälsofarliga. De har också stor ekonomisk skadeverkan.

131.

Europaparlamentet noterar att tekniskt stöd till medlemsstaterna krävs för korrekt tillämpning av det europeiska systemet för kontroll av läkemedel.

132.

Europaparlamentet välkomnar att kommissionen kommer att fortsätta övervaka företagsfusioner inom läkemedelsbranschen, för att förhindra att konkurrensen snedvrids.

133.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga möjligheten att inrätta en europeisk beredskapsreserv med de kritiska läkemedel som det lätt kan uppstå brist på, med rescEU-mekanismen som förebild, i syfte att begränsa återkommande brister.

134.

Europaparlamentet påminner om att läkemedelsbrister har en direkt effekt på patienternas hälsa och säkerhet samt deras fortsatta behandling, särskilt när det gäller sårbara grupper, t.ex. barn, äldre, gravida kvinnor, personer med funktionsnedsättning, patienter med kroniska sjukdomar eller cancer och personer på intensivvårdsavdelningar.

135.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en harmoniserad definition av ”brister” och att standardisera rapporteringskraven i alla medlemsstater för att möjliggöra närmare samarbete och bättre utbyte av data i Europa.

Det europeiska hälsodataområdet, hälsodata och den allmänna dataskyddsförordningen

136.

Europaparlamentet välkomnar initiativet om att bygga en samkörbar digital infrastruktur för det europeiska hälsodataområdet, som kommer att samla in real world-data, för att utnyttja den fulla potentialen av real world-data och tillgång till sällsynta behandlingar och säkerställa rättvis, transparent och icke-diskriminerande tillgång till data i hela Europa. Parlamentet understryker att en konsekvent tillämpning och ett konsekvent genomförande av den allmänna dataskyddsförordningen (20) i alla medlemsstater utgör grunden för sådana initiativ.

137.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samarbeta med medlemsstaterna för att säkerställa en fullständig och harmoniserad tillämpning av den allmänna dataskyddsförordningen med avseende på den kliniska forskningen i hela EU.

138.

Europaparlamentet framhåller behovet av att se till att hälsodata används i fullständig förenlighet med den allmänna dataskyddsförordningen. Parlamentet anser dessutom att det är mycket viktigt att möjliggöra och främja förtroendet och datainnovationen inom digital hälsa, vilket kommer att möjliggöras genom utbildning och kapacitetsuppbyggnad för lagstiftare, industrin och patienter.

139.

Europaparlamentet betonar behovet av att främja både primär och sekundär användning av aggregerade hälsodata och behovet i detta hänseende av en tydligare definition av sekundäranvändning av data jämfört med primärdatainsamling.

140.

Europaparlamentet betonar att kommissionen och alla relevanta myndigheter, på grund av hälsodatas känsliga art, bör skydda och garantera att behandlingen av dem sker med respekt för dataskyddsprinciperna laglighet, rättvisa, transparens, ändamålsbegränsning, uppgiftsminimering, korrekthet, lagringsbegränsning, integritet och konfidentialitet. Parlamentet betonar dessutom att medlemsstaterna och EU:s organ bör strikt respektera dataskyddsprinciperna enligt definitionen i artikel 4 i förordning (EU) 2018/1725 (21), samtidigt som den också fastställer lämpliga tekniska och organisatoriska skyddsåtgärder i enlighet med artikel 33 i förordningen.

141.

Europaparlamentet påminner om den avgörande roll som ny teknik, digitalisering och AI kan spela för att forskare från europeiska laboratorier ska kunna arbeta i ett nätverk och dela sina mål och resultat, med full respekt för den europeiska ramen för uppgiftsskydd. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja åtgärder som främjar öppen vetenskap i syfte att påskynda utbytet av uppgifter och forskningsresultat i forskarsamhället både i och utanför Europa.

142.

Europaparlamentet framhåller behovet av att utarbeta europeiska federerade datanätverk som ska bidra till att optimera resultaten inom forskning, utveckling och hälso- och sjukvård. Parlamentet framhåller vikten av datadelning och dataåtkomst för att utnyttja AI:s fulla potential på hälso- och sjukvårdsområdet, samtidigt som robusta etiska krav och tydliga ansvarsbestämmelser införs. Parlamentet avvisar all kommersialisering av sådana data och noterar det brådskande behovet att agera mot försäljningen av sådana data till bland annat läkemedelsindustrin, sjukförsäkringsgivare, teknikföretag och arbetsgivare.

143.

Europaparlamentet anser att högpresterande datorsystems sammankoppling och driftskompatibilitet med det europeiska hälsodataområdet skulle säkra tillgången på stora, högkvalitativa hälsodataset, som är av kritisk betydelse för forskning om och behandling av patologier, i synnerhet sällsynta sjukdomar och pediatriska sjukdomstillstånd.

144.

Europaparlamentet stöder en anpassning av befintliga ramar för acceptans inom beslutsfattandet och införande av AI-teknik för att bana väg för utveckling, införande och tillämpning av AI i hälso- och sjukvårdssystemen baserat på inkludering, kapacitet och tillit.

Strukturerad dialog med berörda parter

145.

Europaparlamentet erkänner det flertal drivkrafter som orsakar brister och därför betydelsen av att säkerställa att tillverkare och andra berörda parter i leveranskedjan involveras för att förhindra och hantera läkemedelsbrister.

146.

Europaparlamentet stöder kommissionen i dess insatser för att bedriva en strukturerad dialog med relevanta aktörer inom värdekedjan för läkemedel, offentliga myndigheter, icke-statliga patient- och hälsoorganisationer, hälso- och sjukvårdspersonal, däribland farmaceuter, samt forskningssamfundet, som ett av verktygen för att åtgärda de grundläggande orsakerna till läkemedelsbrister och de svaga punkterna i den globala kedjan för tillverkning och leverans av kritiska läkemedel, farmaceutiska råvaror, mellanprodukter och aktiva farmaceutiska substanser samt hitta möjligheter till innovation. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa en balanserad representation av berörda parter.

147.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen, medlemsstaterna och berörda parter att snarast möjligt och på grundval av denna strukturerade dialog fastställa en tydlig och ambitiös politisk färdplan för att säkra och modernisera den befintliga tillverkningskapaciteten för läkemedel, teknik och aktiva farmaceutiska substanser i Europa.

148.

Europaparlamentet anser att det utöver den strukturerade dialogen om tillverknings- och leveranskedjan behövs ett bredare politiskt högnivåforum avseende läkemedel, där politiska beslutsfattare, lagstiftare, finansiärer, patientorganisationer, företrädare för näringslivet och andra berörda parter inom hälso- och sjukvårdsbranschens leveranskedja samlas för att dela erfarenheterna av covid-19-situationen och inrätta en effektiv politisk ram för att förebygga brister på lång sikt, ge patienter tillgång till läkemedel, minska förseningarna och säkerställa konkurrenskraft och innovation.

149.

Europaparlamentet lyfter fram de europeiska öppenvårdsapotekens värdefulla roll och bekräftar att de under pandemin gett ett viktigt bidrag genom att kontinuerligt tillhandahålla en grundläggande tjänst av god kvalitet. Parlamentet understryker att farmaceuter är en oberoende, tillförlitlig och handfast informationskälla. Parlamentet föreslår att farmaceuter ges en mer aktiv roll i farmakovigilansen för att bedöma och följa upp läkemedels effektivitet och uppmanar medlemsstaterna att inbegripa farmaceuter i sina hälso-, omsorgs- och forskningsprogram. Parlamentet efterlyser ett bredare erkännande av apotek på landsbygden, som knyter befolkningen närmare området och värnar om människornas välbefinnande.

Hållbara och miljövänliga läkemedel

150.

Europaparlamentet betonar att läkemedelsindustrin måste bli miljövänlig och klimatneutral under läkemedlens hela livscykel samtidigt som tillgången till säker och effektiv läkemedelsbehandling för patienter tillförsäkras. Parlamentet uppmanar kommissionen att förstärka inspektioner och granskning utmed hela produktionskedjan, särskilt utanför EU. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att säkerställa att det finns miljöhållbarhetsnormer av god kvalitet för aktiva farmaceutiska substanser som importeras från tredjeländer. Parlamentet uppmanar kommissionen att åtgärda problemet med läkemedelsavfall från hushåll, genom åtgärder för att minska förpackandet och behållarnas storlek, så de inte blir större än erforderligt, samtidigt som en lämplig och säker hantering säkerställs för patienter eller konsumenter med begränsad rörlighet, och genom att få läkemedelsförskrivandet att motsvara de faktiska vårdbehoven. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga e-broschyrers potential som en kompletterande åtgärd till de nuvarande pappersinformationsverktygen för att minska användningen av papper i förpackningar, samtidigt som lika tillgång till viktig information upprätthålls. Parlamentet erkänner de åtgärder som redan vidtagits av läkemedelsindustrin, såsom initiativet Eco-Pharmaco-Stewardship.

151.

Europaparlamentet anser att den europeiska gröna given utgör en viktig möjlighet att uppmuntra läkemedelstillverkare att delta i den gröna återhämtningsplanen genom att producera i enlighet med miljömässiga och ekologiska standarder.

152.

Europaparlamentet betonar att läkemedelsavfall bör hanteras i linje med målen för den cirkulära ekonomin. Parlamentet anser att läkemedelsindustrin bör ha samma krav och standarder för förpackningar och avfallshantering som andra sektorer. Parlamentet uppmanar kommissionen att inrätta en enhetlig ram för förpackningar som tar hänsyn till användarvänlighet och industrins särdrag.

153.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta fram en tydlig vägledning om upphandlingspolitikens roll i att främja grönare läkemedel.

154.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att svara på de krav som parlamentets lade fram i sin resolution av den 17 september 2020 om strategin om läkemedel i miljön (22), och särskilt att revidera läkemedelslagstiftningen för att stärka kraven för miljöriskbedömning och villkoren för godkännande och användning av läkemedel, under förutsättning att godkännandena för försäljning inte försenas eller avslås enbart på grund av negativ miljöpåverkan. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att påskynda upphämtningsförfarandet för miljöriskbedömning av humanläkemedel som godkändes före 2006 där dessa inte finns tillgängliga.

155.

Europaparlamentet påminner om att information, till exempel läkemedlens inverkan på vatten, beteende i miljön och nedbrytbarhet, spelar en nyckelroll när det gäller riskhantering och att denna typ av information bör vara öppen och göras tillgänglig för alla relevanta intressenter. Parlamentet välkomnar kommissionens insatser för att ta itu med problemet med läkemedel i miljön. Parlamentet betonar behovet av att fortsätta och intensifiera dessa insatser, särskilt när det gäller investeringar i teknik som ger effektivare lösningar för att rena avloppsvatten från läkemedel, bedömning av veterinärmedicinska läkemedels miljöpåverkan, utveckling av kontinuerlig övervakning av och uppgiftsutbyte om betydande potentiella källor till denna typ av föroreningar.

156.

Europaparlamentet insisterar på att läkemedelsstrategin för Europa bör ta hänsyn till målen i handlingsplanen för nollförorening av luft, vatten och mark.

157.

Europaparlamentet stöder genomförandet av principen att förorenaren betalar för att öka läkemedelsindustrins ansvar för de föroreningar som den kan medföra.

158.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att stödja forskning, utveckling och innovation med avseende på läkemedel som är lika effektiva för patienter och på grund av sina egenskaper är mindre skadliga för miljön

159.

Europaparlamentet betonar vikten av investeringar i att hitta nya alternativa, metoder för läkemedelsutveckling som inte innefattar djurförsök, utan att sänka skyddsnivån för människors hälsa och utan att det påverkar innovationen på läkemedelsområdet.

EU är världsledande inom hälso- och sjukvård

160.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra det ännu lättare för EU:s läkemedelsindustri, också små och medelstora företag, att komma in på de globala marknaderna, med hjälp av likvärdiga förutsättningar och ett robust och tydligt regelverk som främjar högsta möjliga standarder för kvalitet och säkerhet på internationell nivå, gynnar sådana handelsavtal som sätter pris på innovationsbaserad konkurrenskraft, för att läkemedelssektorn ska bli en strategisk pelare för EU. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att handelsavtalen bidrar till bättre tillgång till säkra, effektiva och överkomliga läkemedel i EU och tredjeländer. Parlamentet betonar betydelsen av att avlägsna handelshinder och icke-tariffära hinder i tredjeländer samt säkerställa rättvis tillgång till de internationella marknaderna för företag som är verksamma i EU.

161.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra det lättare för EMA att tillsammans med regleringsorgan i tredjeländer ingå överenskommelser om hur nödlägen ska förebyggas och insatserna mot dem samordnas, med fullständig respekt för EU:s högsta standarder för skydd av personuppgifter. Parlamentet uppmanar kommissionen att arbeta tillsammans med Världshälsoorganisationens medlemmar för att underlätta handeln med hälso- och sjukvårdsprodukter, öka de globala leveranskedjornas resiliens med hjälp av stabil tillgång till råmaterial och bidra till ett effektivt svar i händelse av en hälsokris.

162.

Europaparlamentet upprepar sin fasta föresats att fortsätta samarbeta med kommissionen och Världshälsoorganisationen för att ta fram standardiserade säkra, effektiva och hållbara regelverk för läkemedel och förbättra tillgången till läkemedel i världen och att de är ekonomiskt överkomliga.

Patent och Trips-avtalet

163.

Europaparlamentet konstaterar att patentskydd är ett viktigt incitament för företag att investera i innovation och producera nya läkemedel. Parlamentet noterar samtidigt att den utestängande effekten av patent kan leda till begränsat utbud på marknaden och minskad tillgång till såväl läkemedel som farmaceutiska produkter. Parlamentet betonar att en avvägning bör göras mellan uppmuntran till innovation genom den utestängande effekt som patent har och säkerställande av tillgång till läkemedel och skydd av folkhälsan. Parlamentet påminner om att artikel 14.11 i förordning (EG) nr 726/2004 föreskriver att ett företag som saluför ett läkemedel kan åtnjuta dataexklusivitet under åtta år från och med att det fått sitt första godkännande för försäljning. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en översyn av den förordningen för att föreskriva möjligheten att tillfälligt tillåta beviljandet av tvångslicenser i händelse av en hälsokris, för att tillåta produktion av generiska versioner av livräddande läkemedel. Parlamentet påminner om att detta är en av de folkhälsoflexibiliteter inom området patentskydd som redan är inkluderad i WTO:s Trips-avtal, och ytterligare bekräftad i Dohaförklaringen 2001. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att genomförandet av EU:s frihandelsavtal inte påverkar möjligheten att åberopa den flexibilitet som Trips-avtalet erbjuder och att tillhandahålla vägledning för medlemsstater i syfte att uppmuntra frivillig licensiering snarare än omedelbar tvångslicensiering. Parlamentet betonar att EU:s frihandelsavtal inte bör fokusera endast på att verkställa standarder för immateriella rättigheter i tredjeländer, utan bör ta hänsyn till effekten på generiska läkemedel och biosimilarer i EU och tredjeländer, samt säkerställa samordning kring standarder för tillsyn.

o o

164.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT C 263, 25.7.2018, s. 4.

(2) EUT C 433, 23.12.2019, s. 153.

(3) EUT C 270, 7.7.2021, s. 2.

(4) Antagna texter, P9_TA(2020)0205.

(5) Antagna texter, P9_TA(2020)0228.

(6) Antagna texter, P9_TA(2020)0226.

(7) EGT L 18, 22.1.2000, s. 1.

(8) EGT L 311, 28.11.2001, s. 67.

(9) EUT L 136, 30.4.2004, s. 1.

(10) EUT L 378, 27.12.2006, s. 1.

(11) EUT L 276, 20.10.2010, s. 33.

(12) EUT L 158, 27.5.2014, s. 1.

(13) EUT L 153, 11.6.2019, s. 1.

(14) EUT L 107, 26.3.2021, s. 1.

(15) EUT L 170, 12.5.2021, s. 1.

(16) Förslag av den 11 november 2020 till Europaparlamentets och rådets förordning om en förstärkt roll för Europeiska läkemedelsmyndigheten vid krisberedskap och krishantering avseende läkemedel och medicintekniska produkter (COM(2020)0725), förslag av den 11 november 2020 till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 851/2004 om inrättande av ett europeiskt centrum för förebyggande och kontroll av sjukdomar (COM(2020)0726), förslag av den 11 november 2020 till Europaparlamentets och rådets förordning om allvarliga gränsöverskridande hot mot människors hälsa och om upphävande av beslut nr 1082/2013/EU (COM(2020)0727).

(17) EUT C 450, 28.12.2020, s. 1.

(18) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG (EUT L 94, 28.3.2014, s. 65).

(19) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014 av den 16 april 2014 om kliniska prövningar av humanläkemedel och om upphävande av direktiv 2001/20/EG (EUT L 158, 27.5.2014, s. 1).

(20) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).

(21) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (EUT L 295, 21.11.2018, s. 39).

(22) EUT C 385, 22.9.2021, s. 59.

8.6.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 224/69

P9_TA(2021)0472

Politik och lagstiftning för laglig migration

Europaparlamentets resolution av den 25 november 2021 med rekommendationer till kommissionen om politik och lagstiftning för laglig migration (2020/2255(INL))

(2022/C 224/06)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av artikel 225 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av artikel 3.2 i fördraget om Europeiska unionen,

—	med beaktande av artikel 79 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artikel 45,

—	med beaktande av den europeiska pelaren för sociala rättigheter, i synnerhet principerna 5, 10, 12 och 16,

—	med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, särskilt artikel 2 i protokoll nr 4,

—	med beaktande av det unionsregelverk om laglig migration som utvecklades mellan 2003 och 2021 och som reglerar villkoren för inresa och vistelse och rättigheterna för tredjelandsmedborgare som arbetar i unionen, vilket inbegriper

—	Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2021/1883 av den 20 oktober 2021 om villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för högkvalificerad anställning och om upphävande av rådets direktiv 2009/50/EG (1),

—	Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/801 av den 11 maj 2016 om villkoren för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för forskning, studier, praktik, volontärarbete, deltagande i elevutbytesprogram eller utbildningsprojekt och för au pairarbete (2),

—	Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/36/EU av den 26 februari 2014 om villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för säsongsanställning (3),

—	Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/66/EU av den 15 maj 2014 om villkor för inresa och vistelse för tredjelandsmedborgare inom ramen för företagsintern förflyttning av personal (4),

—

Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/98/EU av den 13 december 2011 om ett enda ansökningsförfarande för ett kombinerat tillstånd för tredjelandsmedborgare att vistas och arbeta på en medlemsstats territorium och om en gemensam uppsättning rättigheter för arbetstagare från tredjeland som vistas lagligen i en medlemsstat (5),

—	Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/52/EG av den 18 juni 2009 om minimistandarder för sanktioner och åtgärder mot arbetsgivare för tredjelandsmedborgare som vistas olagligt (6),

—	rådets direktiv 2003/109/EG av den 25 november 2003 om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning (7),

—	rådets direktiv 2003/86/EG av den 22 september 2003 om rätt till familjeåterförening (8),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU av den 13 december 2011 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet (9),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/589 av den 13 april 2016 om ett europeiskt nätverk för arbetsförmedlingar (Eures), om arbetstagares tillgång till rörlighetstjänster och om ytterligare integration av arbetsmarknaderna samt om ändring av förordningarna (EU) nr 492/2011 och (EU) nr 1296/2013 (10),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1149 av den 20 juni 2019 om inrättande av Europeiska arbetsmyndigheten, om ändring av förordningarna (EG) nr 883/2004, (EU) nr 492/2011 och (EU) 2016/589 och om upphävande av beslut (EU) 2016/344 (11),

—	med beaktande av Europeiska rådets slutsatser om covid-19 och migration av den 24 juni 2021, särskilt nr 12,

—	med beaktande av EU:s förvaltningsfond för nödåtgärder i Afrika,

—	med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar av den 29 mars 2019Fitness check on EU legislation on legal migration (om kontrollen av ändamålsenligheten),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 maj 2015En europeisk migrationsagenda,

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 24 november 2020Handlingsplan för integration och inkludering för 2021–2027,

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 6 april 2016För en reform av det gemensamma asylsystemet och ökade möjligheter till laglig inresa till Europa,

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 12 september 2018Bättre lagliga migrationsvägar till Europa: en nödvändig del av en balanserad och övergripande migrationsstrategi,

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 23 september 2020 om en ny migrations- och asylpakt,

—	med beaktande av den handlingsplan och politiska förklaring som antogs vid migrationstoppmötet mellan EU och Afrika i Valletta den 11 och 12 november 2015, särskilt deras respektive delar om laglig migration och rörlighet,

—	med beaktande av kommissionens pressmeddelande av den 11 juni 2021Talent Partnerships: Commission launches new initiative to address EU skills shortages and improve migration cooperation with partner countries,

—

med beaktande av kommissionens gemensamma forskningscentrums studie av den 23 april 2020Immigrant key workers: Their contribution to Europe’s COVID-19 response och kommissionens gemensamma forskningscentrums tekniska rapport av den 19 maj 2020A vulnerable workforce: Migrant workers in the COVID-19 pandemic,

—	med beaktande av sin resolution av den 12 april 2016 om situationen i Medelhavet och behovet av ett helhetsgrepp på migration i EU (12),

—	med beaktande av sin resolution av den 19 juni 2020 om europeiskt skydd av gränsöverskridande arbetare och säsongsarbetare i samband med covid-19-krisen (13),

—	med beaktande av sin resolution av den 20 maj 2021 om nya vägar för laglig arbetskraftsmigration, baserad på ett initiativbetänkande från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (14),

—	med beaktande av studien från september 2015 från utredningsavdelningen för medborgerliga rättigheter och konstitutionella frågor inom generaldirektoratet för unionens interna politik Exploring new avenues for legislation for labour migration to the European Union,

—	med beaktande av studien från oktober 2015 från utredningsavdelningen för medborgerliga rättigheter och konstitutionella frågor inom generaldirektoratet för unionens interna politik EU cooperation with third countries in the field of migration,

—	med beaktande av studien från mars 2019 från Europaparlamentets utredningstjänst The cost of non-Europe in the area of legal migration,

—	med beaktande av studien från september 2021 från Europaparlamentets utredningstjänstLegal migration policy and law – European added value assessment,

—	med beaktande av det europeiska migrationsnätverkets studier,

—	med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, särskilt artikel 13,

—	med beaktande av den globala pakten för säker, ordnad och reguljär migration av den 19 december 2018,

—	med beaktande av de internationella arbetsnormer om arbetskraftsmigration som antagits av Internationella arbetskonferensen vid Internationella arbetsorganisationen,

—	med beaktande av den internationella konventionen om skydd för alla migrerande arbetare och deras familjemedlemmar, som FN:s generalförsamling antog den 18 december 1990,

—	med beaktande av studierna om laglig migration från Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling,

—	med beaktande av det arbete som utförts av FN:s särskilda rapportör om migranters mänskliga rättigheter och de rapporter som denne utarbetat,

—	med beaktande av studien från Center for Global Development av den 15 juli 2019Maximizing the Shared Benefits of Legal Migration Pathways: Lessons from Germany’s Skills Partnerships,

—	med beaktande av rapporten från oktober 2020 från Internationella organisationen för migration Africa Migration Report: Challenging the Narrative,

—	med beaktande av studien från augusti 2021 från Europaparlamentets utredningstjänst The European Commission’s New Pact on Migration and Asylum – Horizontal substitute impact assessment,

—	med beaktande av artiklarna 47 och 54 i arbetsordningen,

—	med beaktande av yttrandet från utskottet för utveckling,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A9-0314/2021), och av följande skäl:

A.	Ett adekvat genomförande av de befintliga rättsakterna om arbetskraftsmigration är lika viktigt som att föreslå nya rättsakter.

Enligt artikel 79.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska unionen utforma en gemensam invandringspolitik i syfte att i alla lägen säkerställa en effektiv förvaltning av migrationsströmmarna, en rättvis behandling av tredjelandsmedborgare som vistas lagligen i medlemsstaterna samt förebyggande av och förstärkt bekämpning av olaglig invandring och människohandel.

C.	Unionen är en av de största investerarna i utvecklingen av humankapital i grannländerna.

Skapandet av ytterligare lagliga migrationsvägar på unionsnivå skulle kunna bidra till att ge medlemsstaterna ett verktyg för att på ett lämpligt sätt möta kommande demografiska utmaningar, samt möta de krav på arbetsmarknaderna som inte kan tillgodoses av den inhemska arbetskraften och förbättra kompetensmatchningen på arbetsmarknaderna.

E.	År 2020 vistades 23 miljoner tredjelandsmedborgare lagligt i medlemsstaterna, vilket motsvarar omkring 5,1 procent av unionens totala befolkning (15).

Den låga utfärdandegraden för uppehållstillstånd för varaktigt bosatta visar på ett eventuellt behov att göra dem mer attraktiva, vilket skulle kunna uppnås genom en översyn av direktiv 2003/109/EG för att klargöra fördelarna med att inneha ett uppehållstillstånd för varaktigt bosatta i EU och tillnärma de nationella lagstiftningssystemen.

G.	Enligt kommissionens rapport av den 17 juni 2020 om effekterna av de demografiska förändringarna (16) är medianåldern för unionens befolkning i dag 44 år. Medianåldern har ökat i ett antal år och kommer att fortsätta att göra det under åtminstone de kommande två årtiondena.

H.	Detta innebär att unionens andel av befolkningen som består av människor som är 65 år gamla eller äldre kommer att växa under de kommande årtiondena, medan den andel av befolkningen som utgörs av personer i arbetsför ålder beräknas minska under samma period.

Inom ramen för kontrollen av ändamålsenligheten angavs tydligt att de nuvarande unionsreglerna om laglig migration har haft begränsad inverkan när det gäller att locka till sig de färdigheter och den kompetens som unionens arbetsmarknad och ekonomi behöver, samt att den nuvarande rättsliga ramen är fragmenterad och uppvisar ett antal brister samt genomförandeproblem.

J.	Bland de viktigaste resultaten från kontrollen av ändamålsenligheten framhålls att en effektiv politik för laglig migration är avgörande för hanteringen av migrationsströmmarna.

K.	Kommissionsledamot Ylva Johansson förklarade i samband med lanseringen av talangpartnerskapen den 11 juni 2021 att kommissionens strategiska mål är att ersätta irreguljär migration med lagliga migrationsvägar (17).

Viseringsåtgärder kan fungera som ett positivt incitament i samarbetet med tredjeländer. Ett fullständigt genomförande av den nyligen reviderade viseringskodexen (18) och ytterligare insatser för viseringslättnader med tredjeländer utgör delar av en övergripande strategi för migrationspolitiken som beskrivs i den nya migrations- och asylpakten. Ytterligare samarbete och informationsutbyte skulle bidra till att missbruk av viseringar upptäcks.

M.	Ramavtalen för partnerskap mellan medlemsstaterna och tredjeländer kan fungera som ett avgörande verktyg för att påskynda det ömsesidiga erkännandet av lagligt migrerande arbetstagares färdigheter och kvalifikationer.

N.	Flera medlemsstater har redan ingått framgångsrika partnerskap med tredjeländer för att skapa en laglig väg för arbetskraftsmigration och matcha efterfrågan på arbetsmarknaden i mindre skala genom pilotprojekt. Talangpartnerskapen bör bygga på positiva lärdomar från dessa projekt.

O.	Inom det förnyade europeiska partnerskapet för integration med arbetsmarknadens parter och ekonomiska partner undersöker man möjligheten att utvidga det framtida samarbetet till att även omfatta arbetskraftsmigration.

Kompetensglappet på medlemsstaternas arbetsmarknader har visat sig vara mycket kostsamt för unionen, vilket har lett till att produktiviteten i dess ekonomi minskar med mer än 2 procent per år enligt en studie från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén från 2018 (19). I studien framhålls att glappet uppstår på alla kompetensnivåer – från kockar och lastbilschaufförer till läkare och lärare. I studien hävdas att de nuvarande lagstiftningssystemen är otillräckliga för att säkerställa att unionen förblir ekonomiskt konkurrenskraftig på både kort, medellång och lång sikt och för att tillgodose efterfrågan på medlemsstaternas arbetsmarknader.

Q.	År 2017 innehade omkring 3,1 miljoner tredjelandsmedborgare ett EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta, jämfört med omkring 7,1 miljoner tredjelandsmedborgare som innehade ett nationellt uppehållstillstånd för varaktigt bosatta (20).

Direktiv 2011/98/EU har som sina två huvudsakliga målsättningar att underlätta ansökningsförfarandena för ett kombinerat arbets- och uppehållstillstånd och likabehandling. Vid utvärderingen av det direktivet som en del av kontrollen av ändamålsenligheten och i dess genomföranderapport identifierades ett antal brister med avseende på uppnåendet av dessa mål. För att åtgärda dessa brister aviserade kommissionen i den nya migrations- och asylpakten ett antal nya initiativ, däribland en översyn av nämnda direktiv.

Den tekniska utvecklingen har förändrat det sätt på vilket världen fungerar och har gett upphov till en situation där många arbetstagare och egenföretagare i unionen arbetar på distans. Distansarbetare sitter för närvarande fast i en rättslig gråzon eftersom de inte kan ansöka om ett traditionellt arbetstillstånd i en medlemsstat (21).

T.	Ett antal medlemsstater har lanserat nya ”visum för digitala nomader”, som syftar till att underlätta vistelsen för distansarbetare eller egenföretagare som arbetar på distans i en medlemsstat och göra det möjligt för dem att arbeta (22).

U.	Unionen befinner sig mitt i en ekonomisk återhämtning efter pandemin. Förbättrade lagstiftningssystem för laglig arbetskraftsmigration är en avgörande faktor för unionens ekonomiska återhämtning.

Enligt studien av den 23 april 2020 från kommissionens gemensamma forskningscentrum Immigrant key workers: Their contribution to Europe’s COVID-19 response är i genomsnitt 13 procent av de arbetstagare som spelar en central roll för samhället invandrare som anlänt till unionen, vilket visar att de varit av avgörande betydelse vad gäller unionens förmåga att hantera covid-19-pandemin.

Den direkta kopplingen mellan uppehållsrätten för tredjelandsmedborgare som vistas lagligt och deras arbetsgivare gör att tredjelandsmedborgarna riskerar att utsättas för arbetskraftsexploatering. Det har efterlysts en utfasning av dessa typer av tillstånd för att i stället låta tredjelandsmedborgare som vistas lagligt byta arbetsgivare utan att förlora sina arbetstillstånd (23).

X.	I direktiv 2009/52/EG föreskrivs sanktioner och åtgärder som kan användas mot arbetsgivare som exploaterar tredjelandsmedborgare som vistas olagligt och arbetar. Tredjelandsmedborgare som har rest in i unionen lagligt kan också exploateras och bör åtnjuta samma skyddsnivå.

Y.	Europeiska arbetsmyndigheten har stärkt sin gränsöverskridande operativa kapacitet för att stödja och stärka nationella yrkesinspektioner och arbetsmyndigheter samt arbetsmarknadens parter för att främja rättvis rörlighet för arbetstagarna och bekämpa gränsöverskridande bedrägerier och missbruk.

Europaparlamentet anser att unionen måste ta fram nya vägar för laglig arbetskraftsmigration till unionen – med samtidigt beaktande av det faktum att medlemsstaternas arbetsmarknader ser olika ut och står inför olika typer av arbetskraftsbrist och tillhörande utmaningar – för att möta de kommande demografiska utmaningarna i medlemsstaterna, där uppgifter visar att andelen invånare i åldern 65 år eller äldre beräknas komma att uppgå till omkring en tredjedel av unionens befolkning senast 2050 (24), vilket kommer att leda till betydande arbetskraftsbrist på alla kompetensnivåer (25). Parlamentet anser att sådana nya vägar kommer att visa sig vara nödvändiga för att öka unionens ekonomiska konkurrenskraft och dess globala inflytande som förkämpe för demokrati, rättsstatlighet, mänskliga rättigheter och fri handel med varor och tjänster, och som ledare i kampen mot klimatförändringarna. Parlamentet konstaterar att sådana nya vägar bör säkerställa anständiga arbetsvillkor och bidra till att minska exploateringen av arbetstagare från tredjeländer. I ett scenario där hindren för laglig arbetskraftsmigration byggs bort och diskrimineringen på arbetsmarknaden av arbetstagare från tredjeländer minskar konstaterar parlamentet dessutom att långsiktiga BNP-vinster på uppskattningsvis 74 miljarder EUR per år skulle kunna göras i unionen (26). Parlamentet är bekymrat över att betydande hinder för laglig arbetskraftsmigration gör unionen mindre attraktiv i den globala konkurrensen om arbetstagare på alla kompetensnivåer. Parlamentet framhåller att ett införande av nya lagliga kanaler för migranter att resa in i unionen för att arbeta skulle kunna generera upp till 37,6 miljarder EUR i BNP-vinster per år (27).

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på grundval av artikel 79.2 – särskilt leden a och b – i EUF-fördraget och senast den 31 januari 2022 lägga fram ett förslag till rättsakt som skulle fungera som ett paket med förslag för att underlätta och främja inresa till och rörlighet inom unionen för lagligt migrerande tredjelandsmedborgare som söker arbete eller redan innehar arbetstillstånd, och som, genom en anpassning av bestämmelserna i de befintliga direktiven om laglig migration, skulle bidra till att minska byråkratin, stärka harmoniseringen, främja grundläggande rättigheter, till exempel lika behandling, och förhindra arbetskraftsexploatering, i enlighet med rekommendationerna i bilagan till detta betänkande. Parlamentet konstaterar att en sådan ny rättsakt till stöd för laglig arbetskraftsmigration från tredjeländer och en högre grad av rörlighet fortfarande utgör en av de viktigaste lösningarna på den nuvarande obalansen mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft.

Europaparlamentet anser att inrättande av en unionsomfattande kompetensreserv för tredjelandsmedborgare som vill söka arbete i syfte att lagligen migrera till en medlemsstat, samt för arbetsgivare i unionen som söker potentiella arbetstagare i tredjeländer, skulle vara ett viktigt verktyg för att uppnå syftet med den föreslagna rättsakten, och uppmanar kommissionen att inkludera inrättandet av en sådan kompetensreserv i sitt förslag. Parlamentet föreslår att kommissionen i kompetensreserven inkluderar ett unionsomfattande kompetensnätverk för distansarbete som skulle göra det möjligt för tredjelandsmedborgare att arbeta på distans i en annan medlemsstat än den där de är bosatta och för kommissionen och medlemsstaterna att samarbeta för att bättre förstå fördelarna och utmaningarna med att på distans anställa kompetens i form av tredjelandsmedborgare, samt att främja rättvis distansanställning av internationell kompetens. Parlamentet framhåller att det skulle vara frivilligt för medlemsstaterna att använda sig av ett sådant nätverk.

Europaparlamentet stöder kommissionens uttalande i dess meddelande av den 23 september 2020 om en ny migrations- och asylpakt avseende stärkt rörlighet för kortare vistelse (bona fide), som ett komplement till andra lagliga vägar, särskilt för forsknings- eller studieändamål, för att förbättra samarbetet med tredjeländer i tidigare led, samt uppmanar kommissionen att undersöka detta ytterligare.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att beakta artikel 15.1 i parlamentets och rådets partiella preliminära överenskommelse om det omarbetade direktivet om mottagningsvillkor, för att på så sätt minska de negativa konsekvenserna av påtvingad sysslolöshet fram till slutförandet av asylförfarandet.

Europaparlamentet välkomnar direktiv (EU) 2021/1883 (det reviderade blåkortsdirektivet) men anser att det är otillräckligt på grund av att unionens arbetsmarknader också är i behov av arbetstagare med låg eller medelhög utbildning, även om dessa behov varierar. Parlamentet noterar att unionen redan är beroende av dem inom viktiga sektorer såsom jordbruk och hälso- och sjukvård (28). Parlamentet uppmanar därför kommissionen att, som en prioriterad åtgärd, i sitt förslag inkludera ett ambitiöst program för inresa och vistelse för arbetstagare från tredjeländer med låg eller medelhög utbildning, i samråd med arbetsmarknadens parter och det civila samhället och med samtidigt beaktande av medlemsstaternas behov. Parlamentet uppmanar kommissionen att inkludera inrättande av en ram för validering och erkännande av tredjelandsmedborgares färdigheter och kvalifikationer, inbegripet yrkesutbildning, på grundval av objektiva och enhetliga kriterier, för att underlätta ett tidigt inträde för dem på arbetsmarknaden. Parlamentet vill att ramen för validering och erkännande av färdigheter och kvalifikationer ska säkerställa att tredjelandsmedborgare behandlas på ett enhetligt sätt under validerings- och erkännandeprocessen, att den möjliggör effektiva system och förfaranden och att den underlättar inhämtande av information på ett effektivt och enkelt sätt. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att insistera på att de nationella myndigheterna fortsatt utbyter information och bästa praxis med varandra. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att med alla möjliga medel, bland annat genom riktade kampanjer, främja det reviderade blåkortsdirektivet, även vad gäller nystartade företag och inom it-sektorn, där färdigheter erkänns likvärdigt med kvalifikationer i enlighet med artikel 26, jämförd med bilaga I, i det direktivet. Parlamentet påminner emellertid om att artikel 79.5 i EUF-fördraget föreskriver att den artikeln ”inte [ska] inverka på medlemsstaternas rätt att bestämma hur många tredjelandsmedborgare som får beviljas inresa från ett tredjeland till deras territorium för att där söka sysselsättning som arbetstagare eller egenföretagare”.

Europaparlamentet anser att unionen behöver locka fler egenföretagare och entreprenörer och behöver främja innovation, till exempel genom ungdomsrörlighet och nomadsystem. För att unionen ska förbli relevant och konkurrenskraftig på den globala marknaden, öka ekonomins flexibilitet, robusthet, stabilitet och tillväxt och samtidigt skapa nya ekonomiska verksamheter och sysselsättningsmöjligheter, uppmanar Europaparlamentet kommissionen att i sitt förslag inkludera ett unionsomfattande system för inresa och vistelse för egenföretagare och entreprenörer på grundval av objektiva och enhetliga kriterier, särskilt för dem som arbetar med att etablera små och medelstora företag och uppstartsföretag, och för mycket rörliga egenföretagare som är tredjelandsmedborgare, såsom konstnärer och kulturarbetare. Parlamentet insisterar på att de föreslagna systemen måste omfatta åtgärder som stärker de grundläggande rättigheterna och främjar likabehandling av arbetstagare från tredjeländer. Parlamentet anser att kommissionen bör införa en femårig visering för flera inresor som gör det möjligt för denna kategori av tredjelandsmedborgare att resa in i unionen upp till 90 dagar per år.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sitt förslag inkludera en ram för talangpartnerskap med tredjeländer som medlemsstaterna skulle kunna välja att delta i på frivillig basis, med anpassning till situationen och till förmån för både ursprungs- och mottagarländerna i fråga, inbegripet yrkesutbildningsprogram baserade på färdigheter, särskilt lämplighetsprov, arbetsplatsobservation och simuleringar. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att denna ram gör det möjligt för parlamentet att till fullo utöva sin gransknings- och utvärderingsroll och att förslaget inbegriper adekvata mekanismer för att förhindra arbetskraftsexploatering och säkerställa likabehandling. Parlamentet betonar att inspiration för talangpartnerskapen kan hämtas i befintliga färdighetsbaserade avtal i medlemsstaterna och att talangpartnerskapen bör utvecklas i samråd med relevanta organisationer både i medlemsstaterna och i tredjeländer.

Europaparlamentet vidhåller att det är nödvändigt att följa en annan, välavvägd strategi för förbindelserna mellan unionen och tredjeländer på migrationsområdet. Parlamentet uppmanar unionen att sträva efter formella avtal med partnerländer i fråga om migrationsrörlighet.

10.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens planerade översyn av direktiv 2011/98/EU. Parlamentet konstaterar att ett av syftena med det direktivet är att förenkla och harmonisera de tillståndsbestämmelser som för närvarande gäller i medlemsstaterna och att främja likabehandling samt noterar att dessa syften inte har uppnåtts fullt ut i och med att vissa av bestämmelserna i det direktivet har genomförts på olika sätt runt om i unionen. Parlamentet anser vidare att kommissionen bör vidta de åtgärder som krävs för att för det första säkerställa att det direktivet genomförs korrekt av medlemsstaterna, för det andra ändra det så att man möjliggör ansökningar om ett kombinerat tillstånd såväl i en medlemsstat som i ett tredjeland och för det tredje – för att förenkla och harmonisera bestämmelserna ytterligare – tydligt reglera förfarandet för att erhålla inresevisering i syfte att undvika en situation där sökande skulle vara tvungna att inte mindre än två gånger lämna in de handlingar som krävs för att erhålla ett kombinerat tillstånd samt för att minska arbetstagarnas beroende och riskerna för exploatering. Parlamentet påpekar att det bör vara möjligt att lämna in en ansökan från en medlemsstat endast om tredjelandsmedborgaren innehar uppehållstillstånd när ansökan lämnas in. Parlamentet uppmanar kommissionen att inkludera motsvarande ändringar av ifrågavarande direktiv i sitt förslag.

11.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sitt förslag inkludera inrättande av ett gränsöverskridande nätverk för rådgivningstjänster vilket ska förvaltas av kommissionen, för lagligt migrerande arbetstagare från tredjeländer, där varje medlemsstat utser en ansvarig myndighet som ska behandla ansökningar och samordna den rådgivning och information som ges till tredjelandsmedborgare som söker arbete i unionen eller redan innehar arbetstillstånd. Parlamentet insisterar på att de ansvariga myndigheterna bör ansvara för informationsutbytet mellan medlemsstaterna avseende arbetstagare som är tredjelandsmedborgare, bör fungera som kontaktpunkter för arbetstagare och arbetsgivare med avseende på kompetensreserven och bör tillhandahålla relevant information till tredjelandsmedborgare som är intresserade av att migrera lagligt till unionen för att arbeta. Parlamentet påpekar att sådan information skulle kunna överföras antingen elektroniskt eller via relevanta organ i tredjeländer, såsom medlemsstaternas ambassader eller unionens delegationer. Parlamentet vill även att de ansvariga myndigheterna ska säkerställa nära samordning med varandra när det gäller ansökningar om ett kombinerat uppehålls- och arbetstillstånd i enlighet med direktiv 2011/98/EU för att undvika dubbla inlämningar och för att uppmuntra arbetsgivare att överväga möjligheten att ansöka om detta tillstånd och erbjuda stöd i detta avseende. Parlamentet framhåller behovet att underlätta insamlingen av uppgifter, statistik och underlag samt behovet av informationsutbyte mellan medlemsstaterna för att öka effektiviteten och ändamålsenligheten i regelverket för laglig migration.

12.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sitt förslag inkludera en ändring av direktiv 2014/36/EU för att ge innehavare av arbetstillstånd enligt det direktivet en period på tre månader för att söka ett nytt arbete efter att ha lämnat sin tidigare arbetsgivare utan att deras arbetstillstånd återkallas, så att de kan vistas lagligt i den berörda medlemsstaten fram till slutet av den period som de har rätt att stanna kvar, men inte längre än nio månader, i enlighet med det direktivet, förutsatt att de ansöker om arbete hos en annan arbetsgivare under hela denna period. För att förhindra arbetskraftsexploatering uppmanar parlamentet också kommissionen att uppmuntra medlemsstaterna att fullt ut tillämpa den bestämmelsen och därigenom eliminera kopplingen mellan å ena sidan uppehållstillstånd och å andra sidan arbetsgivare och arbetsplats. Parlamentet uppmanar kommissionen att i sitt förslag inkludera en ändring av nämnda direktiv för att göra det möjligt för medlemsstaterna att förnya arbetstillstånd för säsongsarbete för en period på upp till fem år.

13.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sitt förslag inkludera en ändring av direktiv 2009/52/EG för att anpassa dess tillämpningsområde till att omfatta exploaterade tredjelandsmedborgare som vistas lagligt och arbetar i unionen och som är offer för förhållanden som påverkar deras hälsa och säkerhet och kränker deras mänskliga värdighet, samt att förbättra efterlevnaden av bestämmelserna om likabehandling, såsom tillgängliga och ändamålsenliga klagomålsmekanismer och tillgång till rättslig prövning för alla arbetstagare i händelse av exploatering och andra brott.

14.

Europaparlamentet anser att direktiv 2003/109/EG – som i nuläget är underutnyttjat och i praktiken inte ger någon rätt till rörlighet inom unionen – bör ändras så att tredjelandsmedborgare som är varaktigt bosatta i en medlemsstat kan bosätta sig permanent i en annan medlemsstat från och med den dag då deras uppehållstillstånd utfärdas på villkor som är likvärdiga med de villkor som gäller för unionsmedborgare, och så att man minskar det antal bosättningsår som krävs för att förvärva ställning som varaktigt bosatt i EU från fem till tre år. Kommissionen uppmanas även att inkludera dessa ändringar i sin kommande översyn av det direktivet. Parlamentet konstaterar att sammanhängande vistelse i en medlemsstat är en av de aspekter som bidrar till en ordentlig integration av personer i en gemenskap innan personerna i fråga beslutar sig för att bosätta sig i en annan medlemsstat. Kommissionen uppmanas att inkludera dessa ändringar i sitt förslag.

15.

Europaparlamentet anser att det krävs adekvat finansiering för de förslag som läggs fram i detta betänkande samt anser att det begärda förslagets ekonomiska konsekvenser ska täckas av unionens relevanta budgetanslag.

16.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och bifogade rekommendationer till kommissionen och rådet samt till de nationella parlamenten.

(1) EUT L 382, 28.10.2021, s. 1.

(2) EUT L 132, 21.5.2016, s. 21.

(3) EUT L 94, 28.3.2014, s. 375.

(4) EUT L 157, 27.5.2014, s. 1.

(5) EUT L 343, 23.12.2011, s. 1.

(6) EUT L 168, 30.6.2009, s. 24.

(7) EUT L 16, 23.1.2004, s. 44.

(8) EUT L 251, 3.10.2003, s. 12.

(9) EUT L 337, 20.12.2011, s. 9.

(10) EUT L 107, 22.4.2016, s. 1.

(11) EUT L 186, 11.7.2019, s. 21.

(12) EUT C 58, 15.2.2018, s. 9.

(13) EUT C 362, 8.9.2021, s. 82.

(14) Antagna texter, P9_TA(2021)0260.

(15) https://ec.europa.eu/eurostat/web/products-eurostat-news/-/ddn-20210325-2#:~:text=On%201%20January%202020%2C%2023,5.1%25%20of%20the%20EU%20population

(16) https://ec.europa.eu/info/sites/default/files/demography_report_2020_n.pdf

(17) https://ec.europa.eu/commission/presscorner/detail/sv/ip_21_2921

(18) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 810/2009 av den 13 juli 2009 om införande av en gemenskapskodex om viseringar (viseringskodex) (EUT L 243, 15.9.2009, s. 1).

(19) https://www.eesc.europa.eu/sv/news-media/press-releases/skills-mismatches-eu-businesses-are-losing-millions-and-will-be-losing-even-more

(20) https://ec.europa.eu/migrant-integration/librarydoc/report-on-the-implementation-of-directive-2003/109/ec-on-the-status-of-long-term-foreign-residents

(21) https://www.etiasvisa.com/etias-news/digital-nomad-visas-eu-countries#:~:text=The%20digital%20nomad%20visa%20allows,are%20reviewed%20within%2030%20day

(22) Ibid.

(23) https://picum.org/wp-content/uploads/2021/03/Designing-labour-migration-policies-to-promote-decent-work-EN.pdf

(24) Ageing Europe – Looking at the lives of older people in the EU, 2020 års upplaga.

(25) https://www.eesc.europa.eu/en/news-media/press-releases/skills-mismatches-eu-businesses-are-losing-millions-and-will-be-losing-even-more

(26) Navarra, C. och Fernandes, M., European Added Value Assessment – Legal migration Policy and law, Europaparlamentets utredningstjänst, 2021.

(27) Ibid.

(28) https://knowledge4policy.ec.europa.eu/publication/immigrant-key-workers-their-contribution-europes-covid-19-response_en

BILAGA TILL RESOLUTIONEN

REKOMMENDATIONER OM INNEHÅLLET I DET BEGÄRDA FÖRSLAGET

Rekommendation 1 (om inrättande av en EU-omfattande kompetensreserv för lagligt migrerande tredjelandsmedborgare)

—

Europaparlamentet anser att den rättsakt som ska antas bör innebära att det inrättas en EU-omfattande kompetensreserv och matchningsplattform för tredjelandsmedborgare som vill söka arbete i och migrera lagligt till en medlemsstat, samt för unionsbaserade arbetsgivare som söker potentiella arbetstagare i tredjeländer, och att rättsakten även bör underlätta inresa och fri rörlighet för arbetstagare från tredjeländer. Jobbmatchningen genom EU-kompetensreserven bör ske på frivillig basis. Europaparlamentet anser att en sådan EU-omfattande kompetensreserv bör medföra synergier med den befintliga ramen och att rättsakten därför bör ändra förordning (EU) 2016/589 för att utvidga det nuvarande tillämpningsområdet för Eures-portalen, som inrättats genom den förordningen.

—

EU-kompetensreserven, så som den inrättas genom lagstiftningsakten, bör göra det möjligt för tredjelandsmedborgare att uttrycka intresse för och söka arbete, samtidigt som den gör det möjligt för arbetsgivare att söka efter potentiella arbetstagare. Tredjelandsmedborgare bör kunna söka arbete i fall där det föreligger underskott på medlemsstaternas arbetsmarknader, efter att ha genomgått transparent och icke-diskriminerande ansökningsförfarande och förhandskontroll, med stöd av unionen. EU-kompetensreserven skulle fungera som ett frivilligt verktyg som medlemsstaterna skulle kunna använda för att tillgodose efterfrågan och överbrygga underskott på medlemsstaternas arbetsmarknader som den inhemska arbetskraften inte kan täcka. EU-kompetensreserven bör kompletteras med ökad samordning mellan deltagande nationella myndigheter, inbegripet deltagande av offentliga arbetsförmedlingar och lokala myndigheter, och den bör ta hänsyn till nationella särdrag och de nationella arbetsmarknadernas olika krav. Främjandet av EU-kompetensreserven och dess användning skulle kunna stärkas genom riktad informationsspridning, så att EU-kompetensreserven och matchningsplattformen i tredjeländer och i deltagande medlemsstater främjas. I denna anda bör det unionsomfattande gränsöverskridande nätverk för rådgivningstjänster som avses i rekommendation 6 underlätta driften av EU-kompetensreserven och fungera som kontaktpunkt för EU-kompetensreserven på medlemsstatsnivå. En användning av detta nätverk, på grundval av harmoniserade ansökningar, skulle bidra till att minska byråkratin på medlemsstatsnivå. Inom EU-kompetensreserven bör det inrättas ett EU-omfattande kompetensnätverk för distansarbete som skulle göra det möjligt för tredjelandsmedborgare att arbeta på distans i en annan medlemsstat än den där de är bosatta, och sådana distansarbetare bör åtnjuta likabehandling.

Rekommendation 2 (om ett program för inresa för arbetstagare från tredjeländer med låg och medelhög utbildning)

—

Med tanke på de demografiska utmaningarna och den globala konkurrensen om kompetens är det angeläget för många medlemsstater att öka attraktionskraften och inrätta system för inresa och vistelse för alla kvalificerade arbetstagare från tredjeländer, inte bara för högkvalificerade arbetstagare. I och med att rådets direktiv 2009/50/EG ersattes av direktiv (EU) 2021/1883 (det reviderade blåkortsdirektivet), har unionen vidtagit betydande åtgärder för att uppnå detta mål med avseende på högkvalificerade arbetstagare från tredjeländer. Det är dock absolut nödvändigt att uppnå detta mål även med avseende på arbetstagare från tredjeländer som anses ha låg och medelhög utbildning för att tillsätta vakanser och förbättra matchningen med de olika behoven på medlemsstaternas arbetsmarknader, i enlighet med vad som fastställts av medlemsstaterna själva, samt att vara konsekvent vid den praktiska tillämpningen av EU:s värden. Detta kommer att ytterligare stärka unionens ekonomiska konkurrenskraft.

—

För att på lämpligt sätt ta itu med denna fråga uppmanar Europaparlamentet kommissionen att i den rättsakt som ska antas inkludera bestämmelser om inrättande av ett program för inresa med villkor för inresa och vistelse för arbetstagare från tredjeländer med låg och medelhög utbildning. Detta program bör säkerställa likabehandling i enlighet med unionens befintliga regelverk för arbetskraftsmigration, och omfatta inrättande av en ram inom vilken arbetstagare från tredjeländer kan få sina färdigheter och kvalifikationer erkända och validerade på ett korrekt sätt, för användning på medlemsstaternas arbetsmarknader. För att förhindra att arbetstagare från tredjeländer missbrukas och för att säkerställa att de behandlas lika när de arbetar eller söker arbete i unionen begär Europaparlamentet – samtidigt som det insisterar på ett korrekt genomförande av direktiv 2009/52/EG och dess övervakningsmekanismer – att direktivet ändras så att arbetstagare från tredjeländer som vistas lagligt kommer att ingå i dess tillämpningsområde, i enlighet med rekommendation 8. Vidare uppmanar Europaparlamentet medlemsstaterna att korrekt genomföra den relevanta befintliga rättsliga ramen för laglig arbetskraftsmigration.

Rekommendation 3 (om ett program för inresa för entreprenörer och egenföretagare)

—

Traditionellt utfärdas arbetstillstånd på den plats där tredjelandsmedborgaren redan har ett erbjudande om anställning. Europaparlamentet anser dock att grunden för utfärdande av arbetstillstånd skulle kunna förbättras och vidareutvecklas. I linje med detta har kommissionen förklarat att dess mål är att uppmuntra fler människor att bli entreprenörer, så att unionens innovation, kreativitet och ekonomiska resultat förbättras (1). Tredjelandsmedborgare som är egenföretagare eller arbetar som entreprenörer kan uppleva att miljön i deras ursprungsland inte gynnar deras etablering eller deras insatser som entreprenörer. Genom ett unionsomfattande program för inresa skulle sådana tredjelandsmedborgare kunna ges möjlighet att migrera lagligt till unionen och etablera sig och sina företag. Åtgärder på unionsnivå bör eftersträva en gynnsam miljö för entreprenörskap, även med avseende på tredjelandsmedborgare och höga gemensamma normer för entreprenörers och egenföretagares grundläggande rättigheter.

—

I detta syfte anser Europaparlamentet att den rättsakt som ska antas bör innehålla ett program för inresa med villkor för inresa och vistelse för egenföretagare och entreprenörer, särskilt för tredjelandsmedborgare som etablerar små och medelstora företag och uppstartsföretag, samt att det programmet för inresa bör medföra kraftfulla skyddsåtgärder, likabehandling och skydd av grundläggande rättigheter. Definitionerna av ”egenföretagare” och ”entreprenör” varierar inom unionen, och de bör även i fortsättningen definieras av varje medlemsstat i enlighet med deras nationella rättstraditioner och rättspraxis.

Rekommendation 4 (om utarbetande av en ram för talangpartnerskap mellan medlemsstater och tredjeländer)

—

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en skräddarsydd ram för talangpartnerskap inom vilken medlemsstaterna kan delta på frivillig basis samt att inkludera detta i den rättsakt som ska antas. Talangpartnerskapen bör vara öppna för arbetstagare från tredjeländer på alla kompetensnivåer, liksom studerande och utexaminerade, och skulle fungera som ett effektivt verktyg för medlemsstaterna när det gäller att matcha kompetensen hos arbetstagare i tredjeländer med den efterfrågan på medlemsstaternas arbetsmarknader som den inhemska arbetskraften inte kan tillgodose. Syftet med talangpartnerskapen är att lägga till ytterligare en laglig kanal som ett rörlighetsalternativ för tredjelandsmedborgare som vill migrera till unionen för att arbeta, samt att ta itu med underskotten på och kompetensglappen inom arbetsmarknaderna runt om i unionen, vilket resulterar i en ”fyrfaldig vinst” för unionen, tredjeländer, arbetsgivare och migrerande arbetstagare. Det praktiska genomförandet av talangpartnerskapen skulle bygga på ett nära samarbete med nationella myndigheter, arbetsmarknadsinstitutioner, aktörer i det civila samhället och arbetsmarknadens parter. Kommissionen bör säkerställa att Europaparlamentet regelbundet kan granska och utvärdera hur talangpartnerskapen fungerar och föreslå rekommendationer för att förbättra ramens övergripande sätt att fungera med avseende på talangpartnerskap.

—

En förstärkt och mer övergripande strategi skulle erbjuda samarbete med partnerländer och bidra till att främja ömsesidigt fördelaktig internationell rörlighet. Det är viktigt att medlemsstaterna och tredjeländer har lika möjligheter att utveckla talangpartnerskap och kan skapa en transparent och tillgänglig process för sökande. Talangpartnerskapen bör vara inkluderande och medföra ett starkt samarbete mellan de berörda institutionerna, till exempel nationella arbetsmarknads- och utbildningsministerier, arbetsgivare, arbetsmarknadens parter och utbildningsanordnare. Det är viktigt att medlemsstaterna engagerar sig starkt i talangpartnerskapen, att den privata sektorn, i synnerhet företag i unionen, arbetsmarknadens parter och relevanta aktörer i det civila samhället involveras och att partnerländerna har en meningsfull känsla av egenansvar.

Rekommendation 5 (om en förenkling och förbättring av direktiv 2011/98/EU)

—

Europaparlamentet anser att förfarandena med avseende på direktiv 2011/98/EU bör harmoniseras ytterligare så att det direktivet, särskilt dess bestämmelser om likabehandling, blir till fullo ändamålsenligt och genomförs korrekt. Europaparlamentet anser därför att den rättsakt som ska antas bör ändra det direktivet så att det blir möjligt att lämna in ansökningar om ett kombinerat tillstånd både från en medlemsstat och från ett tredjeland, samtidigt som både medlemsstaterna och tredjeländerna görs delaktiga i utbytet av information om och samordning av inlämnade ansökningar i full överensstämmelse med unionens dataskyddsstandarder. För att kunna lämna in en ansökan om ett kombinerat tillstånd från en medlemsstats territorium måste tredjelandsmedborgaren emellertid ha ett giltigt uppehållstillstånd när ansökan lämnas in. Europaparlamentet efterlyser dessutom en tydlig reglering och effektivisering av förfarandet för att ansöka om inresevisering i syfte att förhindra en situation där sökande skulle vara tvungna att inte mindre än två gånger lämna in de handlingar som krävs för att erhålla ett kombinerat tillstånd. Europaparlamentet uppmanar dessutom kommissionen att analysera och minska de administrativa krav och den ineffektivitet i tillståndsförfarandena som hindrar den lagliga migrationen från att tillgodose de verkliga behoven på arbetsmarknaderna. Slutligen anser Europaparlamentet att den rättsakt som ska antas bör innehålla ändringar för att mildra svårigheterna för tredjelandsmedborgare med arbetstillstånd när dessa byter anställning, eftersom de för närvarande är alltför beroende av arbetsgivaren och därför riskerar att utsättas för arbetskraftsexploatering.

Rekommendation 6 (om inrättande av ett unionsomfattande gränsöverskridande nätverk för rådgivningstjänster för lagligt migrerande arbetstagare)

—

Europaparlamentet anser att det krävs systematiska samarbeten mellan och kontakter med myndigheterna i medlemsstaterna och i tredjeländer för att förbättra de lagliga vägarna för arbetskraftsmigration. För att uppnå detta mål anser parlamentet att den rättsakt som ska antas bör innebära att det inrättas ett gränsöverskridande nätverk för rådgivningstjänster vilket förvaltas av kommissionen, för arbetstagare från tredjeländer, där varje medlemsstat utser en ansvarig myndighet som ska samordna den rådgivning och information som ges till lagligt migrerande tredjelandsmedborgare som söker arbete i unionen. Det gränsöverskridande nätverket för rådgivningstjänster bör bygga på befintliga etablerade nätverk och tjänster och vid behov medföra en utvidgning av räckvidden för sådana etablerade nätverk och tjänster. Myndigheterna i varje medlemsstat bör även säkerställa nära samordning med varandra när det gäller ansökningar om ett kombinerat uppehålls- och arbetstillstånd i unionen i enlighet med direktiv 2011/98/EU för att undvika dubbla inlämningar. Det gränsöverskridande nätverket för rådgivningstjänster bör också ta hänsyn till nationella särdrag och de nationella arbetsmarknadernas olika krav.

—

Dessutom bör varje medlemsstat ansvara för att begära information från arbetsgivare om arbetstagare från tredjeländer, med full respekt för unionens dataskyddslagstiftning, för att göra det möjligt för arbetstagare från tredjeländer att ha kontakt med relevanta myndigheter stödtjänster och för att främja skyddet av arbetstagare från tredjeländer och bidra till lika rättigheter för – och likabehandling av – dem. Vidare bör den rättsakt som ska antas säkerställa att arbetsgivare i god tid lämnar korrekt information om de rättigheter, de relevanta myndigheter och de tjänster som finns att tillgå för arbetstagare från tredjeländer. Detta gränsöverskridande nätverk för rådgivningstjänster bör underlätta driften av kompetensreserven, i enlighet med rekommendation 1, och relevanta organisationer i det civila samhället, inbegripet diasporagrupper, bör höras i samband med utvecklingen av det gränsöverskridande nätverket för rådgivningstjänster.

Rekommendation 7 (om ändring av direktiv 2014/36/EU för att göra det möjligt för säsongsarbetare att byta arbetsgivare)

—

Att främja yrkesmässig rörlighet för tredjelandsmedborgare som vistas lagligt och arbetar i en medlemsstat förutsätter också att man skyddar dem mot exploatering. Många arbetstagare från tredjeländer, särskilt lågutbildade arbetstagare från tredjeländer, tvekar att lämna en exploaterande arbetsgivare eftersom det skulle innebära att de förlorar sitt arbetstillstånd och sin rätt att stanna kvar i unionen. Detta är för närvarande uppenbart i den desperata situationen för många arbetstagare i olika sektorer runt om i unionen, till exempel inom catering-, hotell- och underhållningsbranscherna samt för omsorgsarbetare (2). Innehavare av arbetstillstånd som utfärdats i enlighet med direktiv 2014/36/EU riskerar i särskilt hög grad att exploateras, eftersom de ofta tenderar att arbeta inom sektorer som huvudsakligen sysselsätter lågutbildade arbetstagare.

—

Europaparlamentet anser därför att den rättsakt som ska antas bör ändra direktiv 2014/36/EU för att ge innehavare av arbetstillstånd enligt det direktivet en period på tre månader för att söka en ny anställning efter att ha lämnat tidigare arbetsgivare utan att få sitt arbetstillstånd återkallat. Innehavarna bör ha rätt att vistas inom unionen fram till slutet av den period som de har rätt att stanna kvar, men inte längre än nio månader, i enlighet med det direktivet. Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen samtidigt överväger andra lämpliga ändringar av det direktivet för att uppdatera det och göra det överensstämmande med andra, nyare unionsrättsakter som rör laglig migration, till exempel genom att göra det möjligt att lämna in ansökan från medlemsstatens territorium, samt för att ytterligare ta itu med ihållande arbetskraftsexploatering av säsongsarbetare.

Rekommendation 8 (om ändring av direktiv 2009/52/EG för att inkludera tredjelandsmedborgare som vistas lagligt samt ta itu med arbetskraftsexploatering)

—

Direktiv 2009/52/EG innehåller flera verktyg som skulle kunna användas för att stödja tredjelandsmedborgare som vistas irreguljärt och arbetar i unionen. Det faktum att det endast omfattar arbetstagare från tredjeländer som vistas irreguljärt är dock en allvarlig brist. Även om arbetstagare från tredjeländer som vistas reguljärt åtnjuter en högre skyddsnivå, främst på grund av sin lagliga rätt att vistas i unionen, men också på andra sätt, kan även de exploateras och befinna sig i en mer utsatt position än unionsmedborgare. Följaktligen ser Europaparlamentet ett behov att ändra direktiv 2009/52/EG för att genomdriva en övergripande bestämmelse som stärker den faktiska tillgången till arbetstagares rättigheter och till effektiva rättsmedel genom klagomålsmekanismer och rättsliga förfaranden samt göra det direktivet tillämpligt på alla tredjelandsmedborgare som arbetar i unionen.

Rekommendation 9 (om behovet att se över direktiv 2003/109/EG).

—

Innehavare av EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta stöter på ett antal hinder när de vill utöva sin rätt att röra sig och bosätta sig i andra medlemsstater på grund av arbete eller studier eller av andra skäl. Detta beror på att de villkor för rörlighet som varaktigt bosatta i EU måste uppfylla i många fall är likvärdiga med de villkor som andra tredjelandsmedborgare måste uppfylla när de ansöker om tillstånd för varaktigt bosatta för första gången. År 2017 innehade, i de 25 medlemsstater som är bundna av direktiv 2003/109/EG, omkring 3,1 miljoner tredjelandsmedborgare ett EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta, jämfört med omkring 7,1 miljoner tredjelandsmedborgare som innehade ett nationellt uppehållstillstånd för varaktigt bosatta. Man kan därför sluta sig till att tredjelandsmedborgare underutnyttjar EU-uppehållstillståndet för varaktigt bosatta, vilket innebär att många av dem inte åtnjuter de rättigheter som följer av unionsstatus, trots att de skulle ha rätt till det. Rapporten om genomförandet av det direktivet visar att de flesta medlemsstater inte har arbetat aktivt för att främja användningen av EU-uppehållstillståndet för varaktigt bosatta, och att det därför inte råder lika villkor för unionens lagstiftningsordning och den nationella motsvarigheten (3).

—

Europaparlamentet anser därför att den rättsakt som ska antas bör ändra direktiv 2003/109/EG så att tredjelandsmedborgare som är varaktigt bosatta i en medlemsstat kan bosätta sig permanent i en annan medlemsstat från och med den dag då deras uppehållstillstånd utfärdas på villkor som är likvärdiga med de villkor som gäller för unionsmedborgare. Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen samtidigt överväger andra lämpliga ändringar av det direktivet för att uppdatera det och göra det överensstämmande med andra, nyare unionsrättsakter rörande tredjelandsmedborgare som vistas lagligt i unionen. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sitt förslag åtminstone inkludera en minskning av det antal år som krävs för att erhålla ett EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta från fem till tre år, i synnerhet för att stärka rörligheten, samt förenkla och harmonisera förfarandena. Genom sådana ändringar skulle direktiv 2003/109/EG underlätta rörlighet inom unionen samt internationell rörlighet till och från unionen och tredjeländer. Slutligen uppmuntrar Europaparlamentet kommissionen att genomföra en studie om frågan om omsättningen av tredjelandsmedborgare inom unionen för att bättre förstå skälen till avresa från en medlemsstat under de tre första åren efter ankomsten.(EU)

(1) https://ec.europa.eu/growth/smes/sme-strategy/start-up-procedures_en

(2) https://ec.europa.eu/home-affairs/minimum-standards-sanctions-and-measures-against-employers-illegally-staying-third-country_en

(3) https://ec.europa.eu/migrant-integration/librarydoc/report-on-the-implementation-of-directive-2003/109/ec-on-the-status-of-long-term-foreign-residents

8.6.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 224/81

P9_TA(2021)0473

Införande av ett europeiskt socialförsäkringskort för att förbättra säkerställandet på elektronisk väg av socialförsäkringsrättigheter och rättvis rörlighet

Europaparlamentets resolution av den 25 november 2021 Införande av ett europeiskt socialförsäkringskort för att förbättra säkerställandet på elektronisk väg av socialförsäkringsrättigheter och rättvis rörlighet (2021/2620(RSP))

(2022/C 224/07)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen,

—	med beaktande av artikel 153 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

—	med beaktande av sin resolution av den 14 januari 2014 om yrkesinspektioner för att förbättra arbetsförhållandena i Europa (1),

—	med beaktande av sin resolution av den 19 januari 2017 om en europeisk pelare för sociala rättigheter (2),

—	med beaktande av sin resolution av den 17 december 2020 om ett starkt socialt Europa för rättvisa omställningar (3),

—	med beaktande av sin resolution av den 22 oktober 2020 om sysselsättnings- och socialpolitik i euroområdet (4),

—	med beaktande av sin resolution av den 20 januari 2021 om förstärkning av den inre marknaden: framtiden för den fria rörligheten för tjänster (5),

—	med beaktande av resolutionen av den 20 maj 2021 om EU-reglernas påverkan på den fria rörligheten för arbetstagare och tjänster: arbetskraftens rörlighet inom EU som ett redskap för att matcha behov och kompetens på arbetsmarknaden (6).

—	med beaktande av sin resolution av den 19 juni 2020 om europeiskt skydd av gränsöverskridande arbetare och säsongsarbetare i samband med covid-19-krisen (7),

—	med beaktande av fråga E-001132/2021 av den 25 februari 2021 och det skriftliga svaret på den, avgett av kommissionsledamoten med ansvar för sysselsättning och sociala rättigheter, på kommissionens vägnar den 28 april 2021 (8),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/104/EG av den 19 november 2008 om arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag (9),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1149 av den 20 juni 2019 om inrättande av Europeiska arbetsmyndigheten (10),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (11),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 987/2009 av den 16 september 2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (12),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster (13),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/957 av den 28 juni 2018 om ändring av direktiv 96/71/EG om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster (14),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/67/EU av den 15 maj 2014 om tillämpning av direktiv 96/71/EG om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster och om ändring av förordning (EU) nr 1024/2012 om administrativt samarbete genom informationssystemet för den inre marknaden (IMI-förordningen) (15),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2020/1057 av den 15 juli 2020 om fastställande av särskilda regler med avseende på direktiv 96/71/EG och direktiv 2014/67/EU för utstationering av förare inom vägtransportsektorn och om ändring av direktiv 2006/22/EG vad gäller tillsynskrav och förordning (EU) nr 1024/2012 (16),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/1054 av den 15 juli 2020 om ändring av förordning (EG) nr 561/2006 vad gäller minimikrav om maximal daglig körtid och körtid per vecka, minimigränser för raster och minsta dygns- och veckovila och av förordning (EU) nr 165/2014 vad gäller positionsbestämning med hjälp av färdskrivare (17),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/1055 av den 15 juli 2020 om ändring av förordningarna (EG) nr 1071/2009, (EG) nr 1072/2009 och (EU) nr 1024/2012 i syfte att anpassa dem till utvecklingen inom vägtransportsektorn (18),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1152 av den 20 juni 2019 om tydliga och förutsägbara arbetsvillkor i Europeiska unionen (19),

—	med beaktande av domstolens dom i mål C-55/18, enligt vilken medlemsstaterna måste kräva av arbetsgivarna att de inrättar ett system som gör det möjligt att beräkna den dagliga arbetstiden (20),

—	med beaktande av den europeiska pelaren för sociala rättigheter som proklamerades av Europeiska rådet, parlamentet och kommissionen i november 2017,

—	med beaktande av kommissionens förslag av den 3 juni 2021 till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 910/2014 vad gäller inrättandet av en ram för europeisk digital identitet (COM(2021)0281), ”en tillförlitlig och säker europeisk elektronisk identitet”,

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 30 mars 2020 om riktlinjer om fri rörlighet för arbetstagare under utbrottet av covid-19,

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 16 juli 2020 om riktlinjer för säsongarbetare i EU under covid-19-pandemin,

—	med beaktande av meddelandet från kommissionen av den 4 mars 2021 om handlingsplanen för den europeiska pelaren för sociala rättigheter (COM(2021)0102),

—	med beaktande av frågan till kommissionen om införande av ett europeiskt socialförsäkringskort för att förbättra säkerställandet på elektronisk väg av socialförsäkringsrättigheter och rättvis rörlighet (O-000071/2021 – B9-0041/2021),

—	med beaktande av artiklarna 136.5 och 132.2 i arbetsordningen,

—	med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för sysselsättning och sociala frågor, och av följande skäl:

Arbetskraftens rörlighet inom EU har ökat under de senaste åren. Under 2019 flyttade 17,9 miljoner personer inom EU-28 till något annat EU-land. Av dessa var 13 miljoner i arbetsför ålder och 78 % av dem var anställda. Det fanns 1,5 miljoner gränsarbetare i EU 2019 (21). År 2019 utgjorde inflyttade EU-medborgare 4,3 % av den totala arbetskraften inom EU:s 28 medlemsstater. Kommissionen uppskattade under 2017 det odeklarerade arbetet till ungefär 11,6 % av den totala arbetskraftsinsatsen i EU:s privata sektor och 16,4 % av bruttoförädlingsvärdet (22). 4,6 miljoner intyg A1 för utlandet utfärdades inom EU under 2019, vilket motsvarar uppskattningsvis 3,06 miljoner arbetstagare. Utstationerade arbetstagare måste ha ett intyg A1 när de arbetar i en annan medlemsstat. Intyg A1 innehåller information om det sociala trygghetssystem som en arbetstagare är ansluten till. Intyg A1 innehåller inte aktuell information i realtid om socialförsäkringstäckningen.

Eurofounds uppgifter visar att perioderna för rörlighet inom EU håller på att bli kortare, och att 50 % av de personer som flyttar stannar i värdlandet i ett till fyra år. Återflyttandet har också ökat (23): för var fjärde person som lämnar en medlemsstat återvänder tre personer (24). Kortare och upprepade rörlighetsperioder gör det ännu mer nödvändigt för mobila arbetstagare att hålla reda på socialförsäkringsavgifterna och pensionsrättigheterna.

Artikel 48 i EUF-fördraget ger parlamentet och rådet befogenhet att i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet anta sådana åtgärder på området social trygghet som behövs för att bereda arbetstagarna fri rörlighet. Av omsorg om detta måste de tillförsäkra rättigheter till social trygghet för anställda migrerande arbetstagare och egenföretagare bland dem, samt också för personer i beroendeställning till dem. Artikel 153.1 i EUF-fördraget ger unionen befogenhet att understödja och komplettera medlemsstaternas verksamhet på området social trygghet. Artikel 153.2 i EUF-fördraget fastställer att på området social trygghet är det rådets uppgift att enhälligt besluta, i enlighet med ett särskilt lagstiftningsförfarande, efter samråd med Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén.

Mobila arbetstagare och medborgare bidrar till välståndet i de socio-ekonomiska strukturerna i gränsregionerna vilka utgör 40 % av EU:s territorium. Därför måste medborgarna få lika villkor och rättvisa villkor för rörlighet genom att förses med lämpliga verktyg som garanterar dem rättssäkerhet jämte skydd av deras rättigheter och socialförsäkringstäckning. Onödiga administrativa bördor för företagen måste undvikas, särskilt för små och medelstora företag.

E.	I princip 12 i den europeiska pelaren för sociala rättigheter står det att oberoende av anställningsförhållandets form och varaktighet har arbetstagarna rätt till lämplig social trygghet. Det gäller också egenföretagare vid jämförbara förhållanden.

De utmaningar som följer av illojal konkurrens baserad på utnyttjande av arbetskraften, avtal som ingåtts på falska premisser och oseriösa förfaranden såsom social dumpning är fortfarande aktuella bland medlemsstaterna och högst problematiska för företagen, arbetstagarna och samhället i Europa. Olika former av kontraktsarbete tycks vara mest bedrägeriutsatta. Det saknas tillförlitliga uppgifter för att man ska kunna fastställa problemets omfattning, särskilt i samband med utstationering av arbetstagare (25). En av orsakerna till detta är att tillämplig unionsrätt varken övervakas eller verkställs effektivt, framför allt inte när det gäller principerna om likabehandling och lika lön för lika arbete på samma plats, vilket inte kan garanteras om inte principen om rättigheters spårbarhet och möjligheterna att överföra dem respekteras. Här behövs det förbättringar.

Covid-19-pandemin har belyst och förvärrat de osäkra arbets- och levnadsvillkoren för många mobila arbetstagare och gränsarbetare i EU. Krisen har belyst behovet av robusta och stabila sociala trygghetssystem som säkerställer att ingen hamnar på efterkälken till följd av att ha utövat sin fria rörlighet. Medlemsstaternas åtgärder vid pandemiutbrottet ledde till att mobila arbetstagare blev osäkra på vilka rättsbestämmelser om social trygghet som gällde för dem och många hade svårt att ansöka om arbetslöshetsersättning på distans. Pandemin har visat hur särskilt utsatt situationen är för dem som utför odeklarerat arbete och för säsongarbetare utan socialförsäkringstäckning. Till följd av covid-19 har det antagits räddningspaket med ekonomiskt stöd på kort sikt och dessa har missbrukats och utnyttjats för bedrägliga syften genom att det blivit vanligare med odeklarerat och underdeklarerat arbete, varvid odeklarerat arbete också fått nya former av stöd (26).

Digitaliseringen innebär en aldrig tidigare skådad möjlighet att främja arbetskraftens rörlighet och samtidigt göra efterlevnaden av EU:s gällande bestämmelser snabbare och lättare att kontrollera. Det insamlas inte systematiskt några data från hela EU som kan ge tillräckligt med information om mobila arbetstagare eller underlätta gränsöverskridande överföring av socialförsäkringsrättigheter genom att behöriga myndigheter och institutioner i realtid kan se efter vilken socialförsäkringstäckning arbetstagarna har och vilka förmåner de är berättigade till. Tillgång till information om gällande regler samt effektiv efterlevnad, övervakning och verkställighet är nödvändiga förutsättningar för rättvis rörlighet och kampen mot missbruk. Digital teknik, som kan underlätta tillsynen och verkställigheten av lagstiftning som skyddar mobila arbetstagares rättigheter och minskar de administrativa kostnaderna för företag och nationella institutioner, bör därför främjas och användas, i enlighet med dataskyddsbestämmelserna.

Det finns olika slags nationella kort eller jämförbara arbetsrättsliga instrument som tagits fram av de nationella arbetsmarknadsparterna inom olika sektorer i medlemsstaterna, antingen i samarbete med lokala myndigheter eller av nationella myndigheter. Dessa olika initiativ har ett grundläggande gemensamt särdrag: ett identifikationsnummer eller ett personligt kort som förser arbetstagare, myndigheter och huvudleverantörer med ett effektivt instrument för att säkerställa socialförsäkringstäckning samt anständiga löner och arbetsvillkor på arbetsplatsen. Sådana initiativ väcker alla arbetstagare till medvetenhet om anställnings- och arbetsvillkoren och förbättrar verkställigheten.

I Europaparlamentets resolution av den 14 januari 2014 om effektiva yrkesinspektioner uppmanades kommissionen att undersöka fördelarna med att införa ett förfalskningssäkert europeiskt socialförsäkringskort, eller annat elektroniskt dokument på europeisk nivå, som kan lagra alla uppgifter som behövs för kontroll av ett arbetsförhållande, såsom uppgifter om personens socialförsäkringsstatus och arbetstider, och som skulle omfattas av strikta bestämmelser för uppgiftsskydd. I Europaparlamentets resolution av den 19 januari 2017 om den europeiska pelaren för sociala rättigheter framhålls potentialen med tillgängliga e-förvaltningslösningar, möjligen tillsammans med ett europeiskt socialförsäkringskort med starka dataskyddsgarantier som skulle kunna förbättra EU:s samordning av den sociala tryggheten och den enskildes medvetenhet. I Europaparlamentets resolution av den 22 oktober 2020 om sysselsättnings- och socialpolitik i euroområdet 2020 uppmanades kommissionen att, efter en ordentlig faktabaserad konsekvensbedömning, lägga fram ett förslag till ett digitalt europeiskt socialförsäkringsnummer. I Europaparlamentets resolution av den 17 december 2020 uppmanades kommissionen än en gång att lägga fram ett förslag till ett digitalt europeiskt socialförsäkringsnummer, med potential att införa en kontrollmekanism, såsom ett personligt arbetstagarkort, och inskärptes att arbetstagare och deras företrädare och inspektioner måste ha aktuell tillgång till information om sina arbetsgivare, sina löner samt arbetstagarrättigheter och sociala rättigheter. I Europaparlamentets resolution av den 20 maj 2021 om arbetskraftens rörlighet inom EU betonas att upprättandet av ett digitalt system för datautbyte mellan medlemsstaterna skulle kunna underlätta en rättvis och jämlik fri rörlighet för arbetstagare samt tillämpning av relevanta unionsregler.

Kommissionen tillkännagav i sitt arbetsprogram för 2018 av den 24 oktober 2017 avsikten att införa ett europeiskt socialförsäkringsnummer i syfte att bidra till det övergripande målet att säkerställa rättvisa arbetsvillkor för mobila arbetstagare, upprätthålla sociala normer för alla mobila medborgare och säkerställa att de verkställs korrekt. Mellan den 27 november 2017 och den 7 januari 2018 samrådde kommissionen med berörda parter och medborgare om införandet av ett europeiskt socialförsäkringsnummer. I sin inledande konsekvensbedömning från 2017 av ett europeiskt socialförsäkringsnummer såg kommissionen även en möjlighet att på längre sikt utvidga användningen av det europeiska socialförsäkringsnumret också till andra politikområden än samordningen av de sociala trygghetssystemen. Kommissionen bekräftade i sin årliga översyn av bördorna 2019, vilken offentliggjordes den 13 augusti 2020, att den arbetar med ett initiativ om ett europeiskt socialförsäkringsnummer. Kommissionens ordförande Ursula von der Leyen meddelade i sitt tal om tillståndet i unionen den 16 september 2020 att kommissionen inom kort skulle föreslå ett tillförlitligt och säkert system för europeisk e-identitet. I handlingsplanen för den europeiska pelaren för sociala rättigheter meddelade kommissionen att den skulle inleda en pilotstudie under 2021 för att undersöka möjligheten att senast 2023 lansera ett europeiskt socialförsäkringskort som bygger vidare på initiativet om en europeisk e-identifiering.

Europeiska fackliga samorganisationen anser att det europeiska socialförsäkringsnumret är av värde för kampen mot bedrägerier och missbruk när det gäller sociala trygghetssystem. Den 12 januari 2018 offentliggjorde Business Europe ett uttalande där det betonas att det europeiska socialförsäkringsnumret kan förbättra samordningen av de sociala trygghetssystemen i EU, samtidigt som där tas upp frågor som rör de olika nationella sociala trygghetssystemen, möjliga dataskyddsfrågor och ytterligare administrativa bördor. Arbetsmarknadens parter inom byggbranschen har yrkat på effektiva redskap för verkställandet av gällande lagstiftning, bland annat en europeisk strategi för personliga arbetstagarkort (27).

Europeiska arbetsmyndigheten inrättades i juni 2019. Ett europeiskt socialförsäkringsnummer ingår inte i förordningen om Europeiska arbetsmyndigheten. Europeiska arbetsmyndighetens syfte är att säkerställa en rättvis arbetstagarrörlighet genom att hjälpa medlemsstaterna och kommissionen att effektivt tillämpa och verkställa unionsrätten om arbetstagarnas rörlighet och bistå med samordningen av de sociala trygghetssystemen.

Europaparlamentet påminner om att det vid flera tillfällen sedan 2014 har uppmanat kommissionen att undersöka nyttan med att lägga fram ett lagstiftningsförslag om ett europeiskt socialförsäkringsnummer, så att vi får ett unionsomfattande digitalt instrument för samordning av de sociala trygghetssystemen och värnande av rättvis arbetskraftsrörlighet för mobila arbetstagare. Parlamentet beklagar att kommissionen ännu inte har lagt fram något sådant förslag trots flera utfästelser om detta. Parlamentet uppmanar än en gång kommissionen att förklara varför den inte gjort det.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att delge parlamentet dels det utkast till konsekvensbedömning av det europeiska socialförsäkringsnumret som under 2017/2018 lades fram för nämnden för lagstiftningskontroll, dels nämndens yttrande om utkastet. Parlamentet uppmanar kommissionen att delge parlamentet alla andra dokument som har bidragit till kommissionens beslut att inte gå vidare med förslaget om ett europeiskt socialförsäkringsnummer.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens utfästelse i handlingsplanen för den europeiska pelaren för sociala rättigheter att inleda ett pilotprojekt för att undersöka möjligheten att lansera ett digitalt europeiskt socialförsäkringskort. Parlamentet välkomnar lanseringen av pilotprojekt för att undersöka digitala lösningar och uppmanar kommissionen att vederbörligen informera parlamentet om resultaten och de eventuella svårigheter som uppstått under genomförandefasen. Parlamentet understryker att pilotprojektet med ett europeiskt socialförsäkringskort starkt måste fokusera på värnandet av rättvis rörlighet. Parlamentet uppmanar kommissionen till högre ambitioner, både innehållsmässigt och tidsmässigt och till att inleda en gedigen bedömning, jämsides med det pilotprojekt som bygger på det arbete som hittills gjorts, för att kunna lägga fram ett lagstiftningsförslag om ett europeiskt socialförsäkringskort före utgången av 2022, för att så fort som möjligt säkerställa möjligheterna att spåra arbetstagares rättigheter och överföra dem.

Europaparlamentet noterar kommissionens förslag att inrätta en ram för en europeisk digital identitet. Parlamentet uppmanar kommissionen att underrätta parlamentet om den senaste utvecklingen med ibruktagandet av en elektronisk identitet. Parlamentet anser att initiativet om ett europeiskt socialförsäkringskort, vilket är avsett att förankras i ramen för en elektronisk identitet, bör bli obligatoriskt för alla medlemsstater.

Europaparlamentet påminner om vilken roll som mobila arbetstagare har spelat under covid-19-pandemin, särskilt inom vissa kritiska sektorer, och om att dessa arbetstagare snabbt måste garanteras inte bara anständiga arbetsförhållanden utan också lika villkor för likvärdigt arbete som utförs på samma plats.

Europaparlamentet anser att införandet av ett initiativ om ett europeiskt socialförsäkringskort bör syfta till att: säkerställa effektiv identifiering, spårbarhet och aggregering av socialförsäkringsrättigheter, samt möjlighet att överföra dem, på ett rättvist och effektivt sätt förbättra verkställigheten av EU:s regler om arbetstagarnas rörlighet och samordningen av sociala trygghetssystem på arbetsmarknaden för att säkerställa lika villkor inom EU, vartill det bör göra det möjligt för de relevanta nationella myndigheterna, såsom yrkesinspektionsverken, inspektionsverken inom området social trygghet och arbetsmarknadens parter, att, när de utför eller medverkar i inspektioner inom sina respektive arbetsmarknadsområden, se efter i realtid vilken försäkringsstatus de mobila arbetstagarna har och vilka försäkringsavgifter de inbetalat. Likaså bör införandet syfta till bättre förebyggande av oseriösa förfaranden såsom missbruk och socialbedrägerier, och därför bidra till kampen mot odeklarerat arbete, åsidosättande av värdlandets lönesättningsmekanismer och underlåtenhet att göra rätt för sig i fråga om socialförsäkringsavgifter. Parlamentet understryker att ett europeiskt socialförsäkringskort också skulle göra det lättare för arbetstagare att hålla reda på och göra anspråk på sina sociala avgifter och rättigheter, exempelvis pensionsrättigheter, så att möjligheterna att överföra dem underlättas. Parlamentet betonar att det europeiska socialförsäkringskortet som bygger vidare på e-identifieringen bör omfatta både att den mobila medborgaren ska kunna identifieras och att medborgarens socialförsäkringsförmåner ska kunna prövas i realtid.

Europaparlamentet understryker att initiativet om ett europeiskt socialförsäkringskort bör syfta till att värna sociala rättigheter genom att underlätta informationsgången och förbättra verkställigheten av tillämpliga regler om samordning av de sociala trygghetssystemen och arbetskraftens rörlighet i gränsöverskridande situationer. Parlamentet anser att kommissionens förslag till ett initiativ om ett europeiskt socialförsäkringskort måste bli till klar nytta för alla som berörs av frågor om rörlighet, såsom mobila medborgare och arbetstagare, företag, också små och medelstora företag, arbetsgivare och fackföreningar samt nationella myndigheter såsom yrkesinspektionsverken och inspektionsverken inom området social trygghet. Parlamentet anser att ett sådant initiativ bör syfta till att förenkla samspelet och föra dessa berörda parter närmare varandra i gränsöverskridande situationer, för att mobila medborgare och arbetstagare och deras rättigheter ska kunna skyddas bättre och alla dessa berörda parter ska kunna få tydlig information, av omsorg om bättre förutsägbarhet och smidiga och tidseffektiva administrativa förfaranden. Parlamentet påminner om att ett initiativ om ett europeiskt socialförsäkringskort måste vara förenligt med subsidiaritetsprincipen och därför inte får påverka nationella sociala trygghetssystem eller deras mångfald, varjämte det måste respektera medlemsstaternas traditioner, nationella arbetsmarknadsmodeller och arbetsmarknadsparternas oberoende. Parlamentet understryker att ett initiativ om ett europeiskt socialförsäkringskort inte får utgöra ett krav för att man ska kunna utöva sin fria rörlighet, utan att det måste syfta till att underlätta tillgången till information och förbättra verkställigheten av tillämpliga regler om samordning av de sociala trygghetssystemen och arbetskraftens rörlighet i gränsöverskridande situationer.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, i nära samarbete med Europeiska arbetsmyndigheten och efter en ordentlig bedömning, lägga fram ett lagstiftningsförslag om ett europeiskt socialförsäkringskort för att nationella myndigheter såsom yrkesinspektionsverken och inspektionsverken inom området social trygghet, liksom också arbetsmarknadens parter, när dessa utför eller medverkar i inspektioner inom sina respektive arbetsmarknadsområden, ska få ett instrument som fungerar i realtid för effektiv verkställighet av nationell lagstiftning och unionsrätt. Parlamentet anser att ett europeiskt socialförsäkringskort bör göra det möjligt att i realtid fastställa arbetstagares arbetsplats, anställningsort, anställningsförhållande och identitet, liksom också standardiserade socialförsäkringsförmåner, bestämmelser och intyg, enligt vad som fastställs i förordning (EG) nr 883/2004. Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma om ett europeiskt socialförsäkringskort skulle kunna möjliggöra kontroll av annan relevant information, utan att det påverkar bestämmelserna för uppgiftsskydd och med säkerställande av likabehandling.

Europaparlamentet anser att ett europeiskt socialförsäkringskort måste omfatta alla mobila medborgare och arbetstagare inom EU, också egenföretagare, liksom även alla tredjelandsmedborgare som omfattas av EU:s regler om rörlighet inom EU.

10.

Europaparlamentet anser att införandet av ett europeiskt socialförsäkringskort bör innefatta ett system för realtida verifiering, övervakning, kontroll och informationsutbyte med hjälp av korshänvisningar mellan nationella databaser, varvid EU:s bestämmelser om skydd av personuppgifter strikt ska följas för att systemet ska bli fullt funktionellt och upprätthålla en hög nivå på datatillförlitligheten och certifieringen av identifierare, och för att misstag och missbruk ska kunna undvikas. Parlamentet betonar att socialförsäkringsuppgifter och personuppgifter bör göras tillgängliga endast för den berörda personen och de behöriga nationella myndigheterna och inte bör delas för något annat ändamål än verkställighet av EU:s regler om samordning av de sociala trygghetssystemen och arbetskraftens rörlighet, varvid EU:s bestämmelser om skydd av personuppgifter strikt ska följas. Parlamentet anser att arbetsmarknadens parter, i de medlemsstater där de utför eller deltar i arbetsplatsinspektioner, måste få tillgång till socialförsäkringsuppgifter om arbetstagare från andra medlemsstater utan att detta medför några risker för efterlevnaden av dataskyddsbestämmelserna.

11.

Europaparlamentet välkomnar de initiativ som finns i olika medlemsstater och går ut på att förbättra den effektiva verkställigheten av unionslagstiftningen med hjälp av nationella kort eller jämförbara arbetsrättsliga instrument (28). Parlamentet betonar att dessa nationella initiativ visserligen skapar medvetenhet om löner och arbetsvillkor för alla arbetstagare och förbättrar verkställigheten, men att de inte kan främja ett utbyte av välgrundad och korrekt information, inbegripet om anställningsförhållanden och gränsöverskridande rättigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att initiativet om ett europeiskt socialförsäkringskort ger medlemsstaterna möjlighet att dra nytta av den information som kommit att tillgängliggöras genom att nationella kort eller jämförbara arbetsrättsliga instrument, i de länder där man har sådana initiativ, förbättrat möjligheterna till identifiering och verifiering. Parlamentet betonar att inlemmandet av det europeiska socialförsäkringskortet i de nationella korten eller jämförbara arbetsrättsliga instrumenten inte bör ersätta dessa nationella förfaringssätt, utan komplettera dem, och gå till handa endast med relevant information till de myndigheter som lämpligen behöver den. Parlamentet tillägger att ett lagstiftningsinitiativ inte får påverka vare sig självständigheten hos de nationella arbetsmarknadsparterna eller de arbetsvillkor som fastställs i tillämpliga kollektivavtal i enlighet med nationell lagstiftning och praxis. Parlamentet anser att det europeiska socialförsäkringskortet och inlemmandet av det i de nationella korten eller jämförbara arbetsrättsliga instrumenten, där sådana finns, kan visa sig bli en grund för fortsatt verkställighetsarbete på EU-nivå.

12.

Europaparlamentet anser att alla arbetstagare, arbetsmarknadens parter och nationella yrkesinspektionsverk och inspektionsverk inom området social trygghet bör ha tillgång till aktuell information om anställningsförhållanden, lönerättigheter och arbetsrättsliga och sociala rättigheter, i enlighet med gällande kollektivavtal eller nationell lagstiftning.

13.

Europaparlamentet noterar att intyget A1 är viktigt, men för närvarande det enda instrumentet för kontroll av utstationerade arbetstagares socialförsäkringstäckning. Parlamentet erkänner att intyg A1 uppvisar begränsningar och innebär utmaningar, särskilt när arbetsgivare, beroende på digitaliseringsnivån hos de sociala trygghetssystemen i medlemsstaterna, använder sådana intyg och när intygen verifieras av behöriga nationella myndigheter i situationer där tjänster tillhandahålls i en annan medlemsstat, men också när man ska inhämta korrekt information om antalet utstationerade arbetstagare inom EU och om deras särdrag. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ytterligare förbättra processen för verifiering av intyg A1 och anser att det måste utvecklas snabba förfaranden där medlemsstaterna sinsemellan kan åtgärda intyg A1 som åtkommits eller används på ett bedrägligt sätt. Parlamentet noterar att intyg A1 är förenade med begränsningar och utmaningar som gör det svårt att få korrekt information om antalet utstationerade arbetstagare i EU och deras särdrag. Parlamentet påpekar att det europeiska socialförsäkringskortet, i motsats till intyg A1, skulle tillhandahålla information i realtid om utstationerade arbetstagares socialförsäkringstäckning på den dag då en arbetsplatsinspektion genomförs i värdmedlemsstaten. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att pilotprojektet för ett europeiskt socialförsäkringskort gör det lättare för personer som arbetar i andra medlemsstater att få socialförsäkringstäckning, genom att i bedrägeribekämpningssyfte förenkla förfarandena vid begäran om samt utfärdande och verifiering av intyg A1.

14.

Europaparlamentet anser att det praktiska genomförandet av det europeiska socialförsäkringskortet bör bygga vidare på och komplettera den europeiska e-identifieringen, det europeiska sjukförsäkringskortet (EHIC) och systemet för elektroniskt utbyte av socialförsäkringsuppgifter, bland annat i syfte att utökas till att omfatta andra områden inom ramen för samordningen av de sociala trygghetssystemen och EU:s arbetsrätt. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa att systemet för elektroniskt utbyte av socialförsäkringsuppgifter blir fullt fungerande så snart som möjligt, och att ta vara på de möjligheter som befintliga EU-fonder erbjuder för att underlätta genomförandet av de nationella planerna inom ramen för faciliteten för återhämtning och resiliens för att fullt ut genomföra systemet för elektroniskt utbyte av socialförsäkringsuppgifter och ytterligare digitalisera den offentliga förvaltningen, för att underlätta kommunikationerna mellan socialförsäkringsinstitutionerna, påskynda handläggningen av enskilda fall och förbättra Europeiska arbetsmyndighetens och de relevanta nationella behöriga myndigheternas verkställighetskapacitet. Parlamentet uppmanar kommissionen att klarlägga vilken roll Europeiska arbetsmyndigheten kommer att ha vid utformningen och genomförandet av det europeiska socialförsäkringskortet. Parlamentet understryker att en ökad digitalisering inte får undergräva de nationella skyddsåtgärder som redan finns på plats för bekämpning av socialbedrägerier.

15.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att nära samarbeta med arbetsmarknadens parter och relevanta nationella socialförsäkringsinstitutioner och yrkesinspektionsverk kring utvecklingen och införandet av ett initiativ om ett europeiskt socialförsäkringskort, och att då säkerställa full respekt för självständigheten hos arbetsmarknadens parter och för de nationella arbetsmarknadsmodellerna. Parlamentet anser att tack vare ett europeiskt socialförsäkringskort med dataåtkomst i realtid skulle nationella behöriga myndigheter och arbetsmarknadens parter när som helst kunna i realtid verifiera arbetstagarnas socialförsäkringsskydd och därmed stärka arbetsplatsinspektionerna samt stödja insamlingen av bevis i gemensamma gränsöverskridande arbetsplatsinspektioner (29).

16.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT C 482, 23.12.2016, s. 31.

(2) EUT C 242, 10.7.2018, s. 24.

(3) EUT C 445, 29.10.2021, s. 75.

(4) EUT C 404, 6.10.2021, s. 159.

(5) EUT C 456, 10.11.2021, s. 14.

(6) Antagna texter, P9_TA(2021)0249.

(7) EUT C 362, 8.9.2021, s. 82.

(8) https://www.europarl.europa.eu/doceo/document/E-9-2021-001132-ASW_EN.html

(9) EUT L 327, 5.12.2008, s. 9.

(10) EUT L 186, 11.7.2019, s. 21.

(11) EUT L 166, 30.4.2004, s. 1.

(12) EUT L 284, 30.10.2009, s. 1.

(13) EUT L 18, 21.1.1997, s. 1.

(14) EUT L 173, 9.7.2018, s. 16.

(15) EUT L 159, 28.5.2014, s. 11.

(16) EUT L 249, 31.7.2020, s. 49.

(17) EUT L 249, 31.7.2020, s. 1.

(18) EUT L 249, 31.7.2020, s. 17.

(19) EUT L 186, 11.7.2019, s. 105.

(20) Dom av den 14 maj 2019, Federación de Servicios de Comisiones Obreras (CCOO) mot Deutsche Bank SAE, C-55/18, ECLI:EU:C:2019:402.

(21) Kommissionens rapport Annual Report on Intra-EU Labour Mobility 2020, av den 8 januari 2021. https://ec.europa.eu/social/main.jsp?catId=738&langId=en&pubId=8369

(22) Kommissionens rapport från november 2017 Evaluation of the scale of undeclared work in the European Union and its structural determinants. https://ec.europa.eu/social/BlobServlet?docId=19002&langId=en

(23) Eurofound (2021) Hantera brist på arbetskraft i EU:s medlemsstater, Europeiska unionens publikationsbyrå, Luxemburg.

(24) Kommissionens rapport Annual Report on Intra-EU Labour Mobility 2020, av den 8 januari 2021. https://ec.europa.eu/social/main.jsp?catId=738&langId=en&pubId=8369

(25) Eurofound den 21 november 2016Exploring the fraudulent contracting of work in the European Union, Europeiska unionens publikationsbyrå, Luxemburg.

(26) Europeiskt forum för att förbättra samarbetet när det gäller att bekämpa odeklarerat arbete: COVID 19: combating fraud in short-term financial support schemes, från maj 2021. https://ec.europa.eu/social/BlobServlet?docId=24072&langId=en

(27) Uttalandet från EFBWW och FIEC EU construction social partners call for digital enforcement, 24 juni 2021. https://www.efbww.eu/news/eu-construction-social-partners-call-for-digital-enforcement/2657-a

(28) EFBWW-FIEC Report, Social identity cards in the European construction industry, 2015.

(29) Eurofound (2019), Joint cross-border labour inspections and evidence gathered in their course.

8.6.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 224/89

P9_TA(2021)0474

Multilaterala förhandlingar inför WTO:s tolfte ministerkonferens i Genève den 30 november–3 december 2021

Europaparlamentets resolution av den 25 november 2021 om multilaterala förhandlingar inför WTO:s tolfte ministerkonferens i Genève den 30 november–3 december 2021 (2021/2769(RSP))

(2022/C 224/08)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av Marrakechavtalet av den 15 april 1994, genom vilket Världshandelsorganisationen (WTO) inrättades,

—	med beaktande av deklarationen från WTO:s ministerkonferens i Doha av den 14 november 2001 (1),

—	med beaktande av sina tidigare resolutioner om WTO, särskilt resolutionerna av den 15 november 2017 om multilaterala förhandlingar inför WTO:s elfte ministerkonferens (2), av den 29 november 2018WTO: vägen framåt (3) och av den 28 november 2019 om krisen avseende WTO:s överprövningsorgan (4),

—	med beaktande av sin resolution av den 20 maj 2021 om att påskynda framstegen och åtgärda ojämlikheterna för att utrota aids som ett folkhälsohot senast 2030 (5),

—	med beaktande av sin resolution av den 10 juni 2021Hanteringen av de globala utmaningarna till följd av covid-19: effekterna av undantaget från WTO:s Trips-avtal för vacciner, behandling, utrustning och ökad produktions- och tillverkningskapacitet i utvecklingsländerna när det gäller covid-19 (6).

—	med beaktande av det resultatdokument som enhälligt antogs den 7 december 2018 vid WTO:s årliga parlamentariska församling i Genève (7),

—	med beaktande av resultaten från den elfte ministerkonferensen i Buenos Aires i december 2017, som inkluderar en rad ministerbeslut, och där det inte var möjligt att anta någon ministerdeklaration,

—	med beaktande av förklaringen om kvinnor och handel från WTO:s konferens i Buenos Aires av den 12 december 2017 samt de gemensamma uttalandena om elektronisk handel, underlättande av investeringar och mikroföretag och små och medelstora företag, som antogs i Buenos Aires den 13 december 2017,

—	med beaktande av FN:s mål för hållbar utveckling,

—	med beaktande av Parisavtalet inom ramen för FN:s ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC), som har varit i kraft sedan november 2016,

—	med beaktande av det gemensamma uttalandet från trepartsmötet mellan handelsministrarna i Förenta staterna, Japan och Europeiska unionen som antogs den 14 januari 2020,

—	med beaktande av ministerbeslutet från Bali av den 7 december 2013 om offentlig lagerhållning för försörjningsberedskapsändamål,

—	med beaktande av kommissionens konceptdokument av den 18 september 2018 om en modernisering av WTO,

—	med beaktande av kommissionens översyn av handelspolitiken och dess bilaga I Reform av WTO: Mot ett hållbart och effektivt multilateralt handelssystem,

—	med beaktande av Ottawagruppens initiativ för handel och hälsa (8),

—	med beaktande av meddelandet från EU till WTO:s allmänna råd av den 4 juni 2021 om de brådskande handelspolitiska åtgärderna mot covid-19-krisen,

—	med beaktande av den sjätte utvärderingsrapporten från FN:s klimatpanel (IPCC) (9),

—	med beaktande av artikel 132.2 i arbetsordningen,

—	med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för internationell handel, och av följande skäl:

WTO inrättades för att ytterligare liberalisera handeln med varor och tjänster, stärka multilateralismen och främja ett öppet, inkluderande, regelbaserat och icke-diskriminerande multilateralt handelssystem. Handel är avgörande och ett viktigt instrument för att stödja och komplettera insatserna för att främja hållbar tillväxt och höja levnadsstandarden, säkerställa full sysselsättning samt en stor och stadigt växande volym av realinkomst, i enlighet med målet om hållbar utveckling.

Det regelbaserade multilaterala handelssystemet står för närvarande inför en allvarlig kris som hotar organisationens grundläggande funktioner, närmare bestämt när det gäller att fastställa grundläggande regler och strukturer för internationell handel och tillhandahålla effektiv tvistlösning och efterlevnad.

C.	Den 11 december 2019 ställde WTO:s överprövningsorgan in sin verksamhet, vilket ledde till att möjligheterna till ett funktionellt, oberoende och opartiskt överklagande lades på is.

D.	WTO har ett tydligt mandat i mål 14.6 för hållbar utveckling att föra förhandlingar om fiskesubventioner för att nå ett avtal som förbjuder vissa former av fiskesubventioner som bidrar till flottans överkapacitet och till överfiske, för att främja en hållbar förvaltning av fiskeresurserna.

E.	Covid-19-pandemin har skapat unika utmaningar för det multilaterala handelssystemet och samtidigt fört upp den avgörande frågan om handel och hälsa på dagordningen.

Trots uppenbara eller latenta exportrestriktioner har handeln och det multilaterala systemet generellt sett spelat en positiv roll i hanteringen av pandemin. Pandemin har också avslöjat svagheter och sårbarheter, särskilt i viktiga leveranskedjor. I detta sammanhang har WTO:s övervakningsfunktion visat sig användbar när det gäller att insistera på att medlemmarna ska säkra transparens i fråga om handel och handelsrelaterade åtgärder som vidtas i samband med covid-19.

G.	Den tolfte WTO-ministerkonferensen kommer att äga rum i Genève, Schweiz, den 30 november–3 december 2021.

Europaparlamentet upprepar sitt fulla stöd för multilateralismens bestående värde och understryker att ett multilateralt system för att styra handeln är av avgörande betydelse. Parlamentet efterlyser en handelsagenda som bygger på rättvis och regelbaserad handel till gagn för alla, vilket bidrar till ekonomisk tillväxt och välstånd och därmed stärker freden och säkerheten. Parlamentet betonar vikten av målen för hållbar utveckling samt sociala, miljömässiga och mänskliga rättigheter och vikten av att säkerställa att multilateralt överenskomna och harmoniserade regler tillämpas av alla.

Europaparlamentet varnar för att WTO riskerar att förlora sin legitimitet om inte alla medlemmar åtar sig att nå ett framgångsrikt resultat vid den tolfte ministerkonferensen. Parlamentet anser att den tolfte ministerkonferensen bör vara den officiella utgångspunkten för att främja och modernisera WTO så att WTO kan spela en roll i hanteringen av 2000-talets utmaningar, inbegripet frågor som klimatförändringar och hållbarhet. Parlamentet uppmanar mot bakgrund av återhämtningen efter covid-19-pandemin alla medlemmar att öka sina ansträngningar för att fokusera på ett fåtal väsentliga konkreta resultat som visar att WTO kan hantera de aktuella utmaningarna. Parlamentet uppmanar medlemmarna att åtminstone nå fram till ett multilateralt avtal om förbud mot ohållbara fiskesubventioner samt om hanteringen av pandemin, ett begränsat jordbrukspaket och om att inleda arbetet för institutionella reformer, inbegripet en process som senast vid den trettonde ministerkonferensen skulle leda till ett fullt fungerande tvistlösningssystem. Parlamentet varnar alla medlemmar för risken att vissa medlemmar, i avsaknad av betydande resultat vid den tolfte ministerkonferensen, kan komma att söka alternativa forum för reglering, vilket kan äventyra det multilaterala handelssystemets framtid. Parlamentet välkomnar utnämningen av den nya generaldirektören för WTO, Ngozi Okonjo-Iweala, och lovordar hennes stora engagemang för multilateralism.

Europaparlamentet betonar att det för WTO:s trovärdighet som multilateral institution är av avgörande betydelse av att nå en överenskommelse om skadliga fiskesubventioner som verkligen utmynnar i en snabb och betydande minskning av vissa former av fiskesubventioner som bidrar till överkapacitet och överfiske, och som avskaffar subventioner som bidrar till olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (IUU), i syfte att säkerställa ett hållbart utnyttjande av de marina resurserna. Parlamentet betonar i detta sammanhang principen om gemensamt men differentierat ansvar beroende på storleken på de skadliga subventionerna, samtidigt som behoven av särskild och differentierad behandling i linje med mål 14.6 för hållbar utveckling respekteras. Parlamentet påpekar att mer än 39 miljoner människor är direkt beroende av fisket, medan många miljoner fler är beroende av fisket i senare led. Parlamentet anser att en sådan överenskommelse är avgörande inte bara för WTO:s trovärdighet utan också som en förutsättning för att visa den starka kopplingen mellan det multilaterala handelssystemet och målen för hållbar utveckling. Parlamentet betonar vikten av att EU förklarar sin ståndpunkt och sina interna regler för att öka sin trovärdighet.

Europaparlamentet erkänner handelspolitikens avgörande roll under covid-19-pandemin. Parlamentet påminner om sin resolution av den 10 juni 2021Hanteringen av de globala utmaningarna till följd av covid-19: effekterna av undantaget från WTO:s Trips-avtal för vacciner, behandling, utrustning och ökad produktions- och tillverkningskapacitet i utvecklingsländerna när det gäller covid-19. Parlamentet betonar i detta avseende behovet av att i en ministerförklaring i linje med initiativet för handel och hälsa utforma en grundläggande överenskommelse som syftar till att avskaffa tullar på läkemedel och medicinska produkter och undanröja exportrestriktioner, och som inbegriper handelsordningar för att reglera transparens och globalt samarbete i kristider Parlamentet anser att en sådan överenskommelse är av yttersta vikt för att visa WTO:s betydelse. Parlamentet efterlyser inrättandet av en ny ständig kommitté för handel och hälsa vid den tolfte ministerkonferensen för att bistå regeringarna vid genomförandet av befintliga undantag och flexibilitet i internationell handelsrätt och för att lägga grunden till en handelspelare för förhandlingarna om ett framtida internationellt fördrag om hantering av pandemier. Parlamentet tror att många länder, särskilt utvecklingsländer, står inför svårigheter i samband med användningen av flexibilitetsklausulerna i Trips-avtalet, särskilt artikel 31a. Parlamentet påminner om att EU aktivt bör delta i textbaserade förhandlingar om ett tillfälligt Trips-undantag. Parlamentet uppmanar i detta avseende EU att stödja beviljandet av ett tillfälligt undantag från vissa bestämmelser i Trips-avtalet med avseende på covid-19, i syfte att främja en snabb global tillgång till covid-19-vacciner, behandlingar och diagnostik till överkomliga priser genom att åtgärda globala produktionsbegränsningar och försörjningsbrister.

Europaparlamentet uppmanar alla WTO-medlemmar att respektera sina åtaganden om transparens i samband med alla jordbrukspelare samt att komma överens om systematiska förbättringar i enlighet med det förslag till ministerbeslut om förbättringar av insynen i jordbruket i dokumentet JOB/AG/213 som EU ställt sig bakom. Parlamentet betonar vikten av att anta en arbetsplan för att hantera inhemskt stöd som snedvrider handeln, inbegripet en permanent lösning för offentlig lagerhållning i enlighet med ministerförklaringen från Bali, med ett obligatoriskt anmälningssystem baserat på en effektiv mekanism för tekniskt bistånd och kapacitetsuppbyggnad för att säkerställa att lagerhållningsprogrammen står i proportion till och är förenliga med målet om livsmedelstrygghet, och för att minimera handelssnedvridningar och negativa effekter på andra medlemmars livsmedelstrygghet. Parlamentet betonar att jordbruksavtalet måste anpassas för att möta dagens utmaningar och för att säkerställa rättvisare konkurrensvillkor genom att ta hänsyn till produktionsmetoder. Parlamentet stöder generaldirektör Ngozi Okonjo-Iwealas uppmaning om ett WTO-paket om livsmedelstrygghet.

Europaparlamentet anser att det nu är brådskande att gå vidare med en omfattande reform av WTO, mot bakgrund av den djupa kris som organisationen står inför men också på grund av den långvariga bristen på framsteg när det gäller utvecklingsagendan från Doha, och understryker att de relevanta frågor som rör utvecklingsagendan från Doha bör stå kvar på dagordningen. Parlamentet uppmanar WTO-medlemmarna att i grunden se över flera aspekter av WTO, särskilt dess övervaknings-, förhandlings- och tvistlösningsfunktioner, i syfte att öka dess effektivitet, inkluderande karaktär, transparens och legitimitet. Parlamentet uppmanar med kraft alla WTO-medlemmar att fokusera på en konstruktiv förändringsprocess för att modernisera och utrusta organisationen med verktyg som effektivt kan hantera handelsutmaningarna under det tjugoförsta århundradet, och att inrätta en institutionell mekanism och en tydlig tidsplan för att föra reformagendan framåt vid den tolfte ministerkonferensen i syfte att uppnå konkreta resultat senast vid den trettonde ministerkonferensen.

Europaparlamentet välkomnar kommentarerna från USA:s ambassadör Tai om WTO den 14 oktober 2021, och i synnerhet det tydliga åtagandet att reformera organisationens alla tre funktioner. Parlamentet förväntar sig att USA nu lägger fram konkreta förslag så att man kan gå vidare. Parlamentet uppmanar med kraft USA att åta sig att inleda en konstruktiv process för förhandlingar om reformer av tvistlösningssystemet vid den tolfte ministerkonferensen så att ett fullt fungerande system finns på plats senast vid den trettonde ministerkonferensen.

Europaparlamentet beklagar djupt dödläget inom WTO:s överprövningsorgan, som berövar det globala handelssystemet ett verkställbart system för tvistlösning. Parlamentet varnar för att WTO utan ett fungerande överprövningsorgan är tandlöst och att tendensen att bryta mot multilaterala avtal endast kommer att öka. Parlamentet noterar att för närvarande har fler än 15 ärenden anmälts för överprövning utan att de kan behandlas. Parlamentet uppmanar med kraft alla WTO-medlemmar att engagera sig fullt ut och arbeta på lösningar för att så snabbt som möjligt återställa ett fullt fungerande tvådelat tvistlösningssystem med fullt fungerande och oberoende överprövningsorgan. Parlamentet stöder helhjärtat de EU-initiativ som nyligen tagits för att med våra viktigaste handelspartner ingå överenskommelser som tillfälligt upprätthåller en fungerande tvistlösningsprocess bland de WTO-medlemmar som deltar i denna. Parlamentet påminner om att en bindande och oberoende tvåstegsprocess bör förbli det centrala målet för EU:s strategi. Parlamentet betonar att en lyckad reform kommer att kräva att man hanterar alla berörda parters legitima oro och enas om en kompromisslösning. Parlamentet uppmanar med kraft de berörda parterna att innan den tolfte ministerkonferensen avslutas komma överens om en agenda för det fortsatta arbetet med de medellånga till långsiktiga reformområdena, varav vissa bör slutföras före nästa ministerkonferens (den trettonde). Parlamentet stöder kommissionens nyligen framlagda förslag till reform av genomförandeförordningen för att säkerställa att EU har rätt verktyg för att genomdriva åtaganden från tredjeländer.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att samarbeta med alla WTO-medlemmar för att inleda en diskussion om införandet av nya regler för att avhjälpa de nuvarande luckorna i regelverket när det gäller illojala handelsmetoder, förfalskningar, marknadssnedvridande subventioner, statsägda företag och påtvingad tekniköverföring.

10.

Europaparlamentet är övertygat om att den nuvarande differentieringen mellan industriländer och utvecklingsländer inte återspeglar den ekonomiska verkligheten och att detta har varit ett hinder för framsteg inom ramen för Doharundan. Parlamentet uppmanar de avancerade utvecklingsländerna att påta sig sin del av ansvaret och att bidra i proportion till sin utvecklingsnivå. Parlamentet anser att mekanismen för särskild och differentierad behandling bör ses över, på ett sådant sätt att alla WTO-medlemmar i vederbörlig ordning deltar i denna översyn, för att bättre återspegla index för mänsklig utveckling och samtidigt skydda det politiska utrymmet för att hantera illojal handel, och uppmanar därför WTO-medlemmarna att se över systemet. Parlamentet understryker dock att en egenbedömning av utvecklingsstatusen som ett enda kriterium skulle kunna leda till orättvis handel.

11.

Europaparlamentet förväntar sig att reformen av WTO ska göra det lättare att integrera plurilaterala avtal i den multilaterala strukturen för att säkerställa framsteg på områden som inte är tillräckligt mogna för hela medlemskapet. Parlamentet uppmanar alla medlemmar att fundera över hur man kan utveckla ett nytt system för fördjupat samarbete i likhet med det som används i Europeiska unionen, med tydliga regler om ett minimum av medlemmar som bör delta i ett plurilateralt initiativ och en enkel mekanism som gör det möjligt att införliva de ingångna avtalen i WTO:s struktur.

12.

Europaparlamentet välkomnar och stöder det breda medlemskapet, den ambitiösa förhandlingsagendan och de framsteg som hittills gjorts i WTO:s plurilaterala avtal om regler för e-handel. Parlamentet efterlyser insatser för att slutföra förhandlingarna om efterlevnaden av WTO:s regler. Parlamentet påminner om sin ståndpunkt att ett eventuellt avtal måste garantera marknadstillträde för e-handelsrelaterade varor och tjänster i tredjeländer samt skydda konsumenternas och arbetstagarnas rättigheter. Parlamentet betonar behovet av att underlätta företagens innovation och dataflöden, i full överensstämmelse med EU:s lagstiftning om integritet och uppgiftsskydd. Parlamentet erkänner den eventuella rättsosäkerhet som företag och forskare som använder personuppgifter står inför, och den effekt detta skulle kunna ha på innovationen. Parlamentet efterlyser snabba åtgärder för att öka rättssäkerheten för berörda parter som är beroende av dataanvändning för förhandsgodkända förfaranden för dataanvändning samt för pseudonymisering och anonymisering. Parlamentet betonar att WTO-medlemmarna bör uttrycka sitt fortsatta stöd för förhandlingarna och en tydlig tidsplan för ytterligare framsteg. Parlamentet stöder ett permanent WTO-moratorium för elektroniska överföringar.

13.

Europaparlamentet begär att man brådskande utforskar möjligheter att underlätta dataflöden med strategiskt viktiga tredjeländer. Parlamentet konstaterar att europeiska företag som är verksamma i vissa tredjeländer i allt högre grad ställs inför omotiverade hinder och digitala begränsningar. Parlamentet betonar att man för detta ändamål vid behov bör undvika datalokaliseringskrav, att data måste omfattas av EU:s frihandelsavtal och att ansträngningar för att fatta beslut om en adekvat skyddsnivå med tredjeländer måste påskyndas.

14.

Europaparlamentet konstaterar att handeln på grund av rättsliga krav fortfarande är beroende av ett betydande antal pappersdokument som är kostsamma, ineffektiva och utgör en risk under globala kriser. Parlamentet betonar behovet av att undersöka användningen av elektroniska handelsdokument, vilket kommer att öka effektiviteten och säkerheten och minska miljöpåverkan. Parlamentet betonar behovet av att ändra internationell rätt så att elektroniska dokument kan användas i handeln.

15.

Europaparlamentet efterlyser med kraft en ytterligare utvidgning av avtalet om handel med informationsteknikprodukter. Parlamentet noterar att avtalet om handel med informationsteknikprodukter främjar digitaliseringen av den globala tillverkningen och bör fortsätta att utvecklas så att det omfattar ett större produktutbud. Parlamentet efterlyser större insatser för att avskaffa tullar på handel med IKT-produkter. Parlamentet betonar de positiva handelseffekterna av att den geografiska täckningen utvidgas till att omfatta fler länder.

16.

Europaparlamentet anser att resultatet av den tolfte ministerkonferensen bör utmynna i en åtgärdsbaserad agenda för handelspolitiken till stöd för 2030-målen för hållbar utveckling och Parisavtalet. Parlamentet uppmanar med kraft WTO-medlemmarna att överväga alla tänkbara åtgärder för att bidra till att begränsa utsläppen av växthusgaser i linje med FN:s ramkonvention om klimatförändringar, i ökad grad bidra till anpassningen till Parisavtalet och klimatneutralitet, och förbättra samarbetet i WTO om åtgärder som antagits på nationell nivå, inbegripet införandet av taxonomier för gröna redovisningsstandarder för att hjälpa den privata och offentliga sektorn att identifiera hållbar ekonomisk verksamhet samt särskilt miljöskadlig verksamhet, samt åtgärder för att hantera koldioxidläckage. Parlamentet välkomnar kommissionens förslag till initiativ om handel och klimat. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram särskilda förslag, och betonar vidare behovet av att påskynda diskussionen om varor och tjänster som bidrar till att hantera miljö- och klimatutmaningar. Parlamentet betonar behovet av att påskynda förhandlingarna om avtalet om miljöanpassade varor, som stöder miljöanpassningen av industrier och en strategi som fokuserar på anständigt arbete för omställningen till klimatvänlig teknik. Parlamentet föreslår bättre samordning mellan WTO och andra internationella institutioner, såsom Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling och Internationella valutafonden, för att bekämpa koldioxidläckage.

17.

Europaparlamentet bekräftar kopplingarna mellan jämställdhet och en inkluderande utveckling, och betonar att kvinnors egenmakt är avgörande för att utrota fattigdom samt att det är av största betydelse för den ekonomiska utvecklingen att man samtidigt undanröjer hinder för kvinnors deltagande i handeln och hanterar de befintliga handelsreglernas negativa effekter för kvinnor i deras många roller. Parlamentet uppmuntrar alla WTO-medlemmar att underteckna förklaringen om handel och kvinnors ekonomiska egenmakt från WTO:s ministerkonferens i Buenos Aires 2017 och uppmanar dess 123 signatärer att fullgöra sina åtaganden. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att arbeta för en kraftfull ministerförklaring som kan fungera som en färdplan för genomförandet av Buenos Aires-förklaringen från 2017.

18.

Europaparlamentet välkomnar de framsteg som gjorts, och är mycket angeläget om att de plurilaterala diskussionerna om reglering av inhemska tjänster slutförs, eftersom detta skulle vara ett viktigt steg framåt och ett bevis på att det är möjligt att göra framsteg i ett plurilateralt sammanhang inom ramen för WTO.

19.

Europaparlamentet förväntar sig ett ministeruttalande med en bedömning av de framsteg som gjorts i de plurilaterala förhandlingarna om underlättande av investeringar.

20.

Europaparlamentet välkomnar också framstegen med det gemensamma initiativ som inleddes i Buenos Aires om mikroföretag och små och medelstora företag och godkännandet av paketet för mikroföretag och små och medelstora företag i december 2020. Parlamentet konstaterar att covid-19-pandemin har haft en betydande negativ inverkan på mikroföretag och små och medelstora företag och uttrycker sitt stöd för WTO:s arbetsprogram för mikroföretag och små och medelstora företag, där principen att ”tänka småskaligt först” förankras i WTO:s regler. Parlamentet uppmanar alla WTO:s medlemmar att ansluta sig till detta initiativ.

21.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att samarbeta med andra WTO-medlemmar för att säkerställa att WTO aktivt bidrar till ökad respekt för arbetstagarnas rättigheter över hela världen, i första hand på grundval av Internationella arbetsorganisationens arbetsnormer, och att lägga fram konkreta förslag. Parlamentet påminner om vikten av att sprida bästa praxis om tillbörlig aktsamhet. Parlamentet välkomnar Förenta staternas förslag avseende tvångsarbete, inom ramen för en bredare strävan att inkludera arbetsnormer i WTO och skapa lika spelregler på internationell nivå, och betonar behovet av ett avtal som skapar lika spelregler på internationell nivå. Parlamentet rekommenderar att en arbetsgrupp för arbetstagares rättigheter inrättas som ett första steg för att föra denna agenda framåt.

22.

Europaparlamentet betonar att transparens är avgörande för att säkra en stabil handels- och investeringsmiljö. Parlamentet anser att det är viktigt att öka transparensen inom övervakningsförfarandena genom att stärka incitamenten för WTO-medlemmarna att följa anmälningskraven, minska deras komplexitet och tillhandahålla kapacitetsuppbyggnad vid behov, samtidigt som avsiktligt bristande efterlevnad bör motverkas och bekämpas. Parlamentet uppmanar WTO-medlemmarna att överväga att stärka rollen för WTO:s sekretariat i detta avseende.

23.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att se till att parlamentet förblir djupt involverat i förberedelserna av den tolfte ministerkonferensen, omedelbart får ny information och rådfrågas under ministerkonferensen 2021.

24.

Europaparlamentet uppmanar WTO-medlemmarna att säkerställa demokratisk legitimitet och transparens genom att stärka WTO:s och den parlamentariska konferensens parlamentariska dimension. Parlamentet betonar vikten av arbetet vid den gemensamma parlamentariska konferensen mellan Europaparlamentet och Interparlamentariska unionen (IPU) om WTO. Parlamentet betonar behovet av att säkerställa att parlamentariker i större utsträckning får delta i handelsförhandlingar och involveras i utformningen och genomförandet av WTO:s beslut.

25.

Europaparlamentet uppmanar WTO-medlemmarna att förbättra utbytet med alla berörda parter, inbegripet det civila samhällets organisationer och näringslivsorganisationer, och att intensifiera samarbetet med andra internationella organisationer såsom ILO och, mer allmänt, FN-systemet. Parlamentet förväntar sig ökad kommunikation från ledarnas sida på olika nivåer om fördelarna med regelbaserad handel.

26.

Europaparlamentet stöder insatserna för att blåsa nytt liv i anslutningsförhandlingarna med observatörsländer, särskilt med Serbien, Kosovo och Bosnien och Hercegovina. Parlamentet vill se ett snabbt slutförande av förhandlingarna om respektive utkast till arbetsgruppsrapporter.

27.

Europaparlamentet stöder ökade ansträngningar för att utvidga medlemskapet i WTO:s allmänna upphandlingsavtal, särskilt till att omfatta Kina och andra tillväxtekonomier.

28.

Europaparlamentet efterlyser förnyade insatser för att harmonisera icke-preferentiella ursprungsregler i enlighet med avtalet om ursprungsregler.

29.

Europaparlamentet uppmanar alla WTO-medlemmar att ratificera bilaga K till Världstullorganisationens Kyotokonvention för att minska tullbyråkratin.

30.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament samt till WTO:s generaldirektör.

(1) Ministerdeklarationen i Doha (WT/MIN(01)/DEC/1) av den 14 november 2001.

(2) EUT C 356, 4.10.2018, s. 34.

(3) EUT C 363, 28.10.2020, s. 113.

(4) EUT C 232, 16.6.2021, s. 62.

(5) Antagna texter, P9_TA(2021)0250.

(6) Antagna texter, P9_TA(2021)0283.

(7) https://www.europarl.europa.eu/cmsdata/158345/outcome_document-final-e.pdf.

(8) WTO WT/GC/223, 24 november 2020.

(9) IPCC, 2021: Sammanfattning för beslutsfattare. I Climate Change 2021: The Physical Science Basis. Bidrag från arbetsgrupp I till den sjätte utvärderingsrapporten från FN:s klimatpanel (IPCC).

8.6.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 224/99

P9_TA(2021)0481

Situationen i Somalia

Europaparlamentets resolution av den 25 november 2021 om situationen i Somalia (2021/2981(RSP))

(2022/C 224/10)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av sina tidigare resolutioner om Somalia,

—	med beaktande av den gemensamma strategin EU–Afrika,

—	med beaktande av Cotonouavtalet,

—	med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna,

—	med beaktande av Afrikanska unionens konvention om skydd och stöd till internflyktingar i Afrika,

—	med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter från 1989,

—	med beaktande av det nationella vägledande programmet mellan EU och Somalia för Förbundsrepubliken Somalia 2014–2020,

—	med beaktande av uttalandet från Afrikanska unionens uppdrag i Somalia (Amisom) av den 8 november 2017, där det tillkännagav sin avsikt att inleda ett successivt tillbakadragande av trupper från Somalia från och med december 2017, i syfte att genomföra ett fullständigt tillbakadragande senast 2020,

—	med beaktande av uttalandet från den höga representanten, Josep Borrell, av den 18 september 2021 om den politiska situationen i Somalia,

—	med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 2568 av den 12 mars 2021 om situationen i Somalia,

—	med beaktande av artiklarna 144.5 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

Den humanitära situationen i Somalia fortsätter att försämras med ett flertal kriser, bland annat politisk instabilitet, terrorverksamhet, osäker livsmedelsförsörjning, torka, klimatkris och covid-19. Detta hotar stabiliteten och människors välbefinnande och försörjningsmöjligheter och orsakar omfattande folkförflyttningar i hela landet och regionen.

Internationella hjälporganisationer har varnat för att Somalia står på randen till en humanitär katastrof med uppskattningsvis 5,9 miljoner människor i behov av humanitärt bistånd och över 2,7 miljoner som står inför en akut livsmedelsbrist i hela landet, däribland 800 000 barn under fem år som riskerar akut undernäring. Två miljoner människor lider svår brist på vatten. FN har konstaterat att Somalia upplever den största finansieringsbristen på sex år. Humanitära partner uppskattar att 7,7 miljoner somalier kommer att behöva humanitärt bistånd 2022 och runt 1,2 miljoner barn under fem år kommer sannolikt att vara akut undernärda 2022 om de inte får omedelbar behandling.

Somalia har inte lyckats bemöta covid-19-pandemin på grund av avsaknad av ett fungerande hälso- och sjukvårdssystem och brist på respiratorer, medicinska förnödenheter och vårdpersonal. Som så många andra afrikanska länder har Somalia inte lyckats vaccinera sin befolkning på grund av otillräcklig vaccintillgång, och endast runt 3 % av befolkningen är fullvaccinerade.

D.	Covid-19-pandemin har drabbat utbildningsväsendet enormt hårt. Många barn, inte minst sådana som lever på platser för internflyktingar, har inte kunnat fortsätta sin formella utbildning till exempel på grund av att deras föräldrar förlorat sina försörjningsmöjligheter och faktiska inkomstkällor.

Upprorsgrupper är fortsatt den största källan till osäkerhet i landet och ligger bakom urskillningslösa attacker mot somalier, kidnappningar och tvångsrekryteringar av barn för väpnad konflikt. Runt 1 000 civila har dödats eller skadats i väpnad konflikt hittills under 2021, och det är al-Shabaab som bär ansvaret för de flesta civila dödsfall. Militanta element har intensifierat attackerna och de riktade morden på regeringsföreträdare i ett försök att störa valprocessen under 2021.

Utsatta grupper är fortsatt de främsta måltavlorna för övergrepp och våld, bland annat kvinnor, barn, äldre, internflyktingar, hbtq-personer och andra minoriteter. Sexuellt och könsrelaterat våld, liksom konfliktrelaterat våld, förekommer alltjämt i stor skala med straffrihet, särskilt i konfliktområden.

Enligt 2021 års rapport från FN:s generalsekreterare om barn och väpnade konflikter fortsatte de allvarliga övergreppen mot barn i Somalia, och minst 1 087 barn dödades eller lemlästades under 2020. Al-Shabaab är den främsta rekryteraren av barn. Al-Shabaab, regeringens säkerhetsstyrkor, regionala säkerhetsstyrkor och klanmiliser rekryterade tillsammans 1 716 barn förra året.

I augusti 2020 lade parlamentet i Mogadishu fram ett nytt lagförslag om sexrelaterade brott som gör det tillåtet med barnäktenskap genom att barn definieras utifrån fysisk mognad snarare än ålder och som innehåller ett svagt processrättsligt skydd för överlevande. Lagförslaget om sexrelaterade brott bryter mot internationella och regionala människorättsskyldigheter.

Yttrandefriheten är alltjämt mycket begränsad, och journalister och människorättsförsvarare hotas, blir godtyckligt frihetsberövade och förvägras ett korrekt förfarande och garantier om en rättvis rättegång. Medier har stängts ned av myndigheterna på regional och federal nivå. Det är sällan som myndigheterna utreder mord eller attacker mot journalister eller lagför förövarna.

Inför valprocessen har den federala somaliska regeringens säkerhetsstyrkor och regionala myndigheter, särskilt i Puntland, liksom al-Shabaab, trappat upp attackerna mot journalister genom hot, trakasserier och godtyckliga gripanden. Oberoende medier är en väsentlig beståndsdel i en rättvis valprocess. Ett flertal journalister har olagligen dödats under 2021, bland annat veteranjournalisten och direktören för Radio Mogadishu, Abdiaziz Mohamud Guled, som dödades av al-Shabaab i Mogadishu den 20 november 2021.

Uppskattningsvis 2,9 miljoner somalier är internflyktingar. Från augusti till oktober 2021 tvingades 55 000 personer fly från sina hem; 80 % av flydde på grund av konflikt och 20 % på grund av klimatrelaterade händelser. Det finns flera flyktingläger i Kenya som har tagit emot somaliska flyktingar och asylsökande sedan inbördeskriget i Somalia 1991, bland annat lägren i Kakuma och Dadaab med runt 520 000 registrerade flyktingar och asylsökande. Levnadsvillkoren i lägren är otrygga, och särskilt kvinnor, barn och hbtq-personer utsätts återkommande för övergrepp och våld. Den 29 april 2021 enades FN:s flyktingkommissarie (UNHCR) och den kenyanska regeringen om en färdplan för att senarelägga stängningen av lägren i Dadaab och Kakuma till den 30 juni 2022.

Somalia kvarstår som ett av de farligaste afrikanska länderna för fackföreningsmedlemmar, som systematiskt utsätts för våld och hot. Somaliska arbetstagare nekas oupphörligen sina grundläggande mänskliga rättigheter och arbetstagarrättigheter, deras hälsa och säkerhet på arbetsplatsen hotas regelbundet och de får dåligt betalt, bland annat av utländska entreprenörer.

Valprocessen skulle ursprungligen ha avslutats i oktober 2021 med presidentval. Den har dock hela tiden sinkats efter förseningar i delstaternas förrättande av val av ledamöter till de båda kamrarna i Somalias federala parlament, som i sin tur skulle välja landets president. Ju längre valprocessen drar ut på tiden, desto mer resurser kommer att avledas från viktiga nationella prioriteringar, såsom bemötande av humanitära nödsituationer.

Klandelegater ska utse sammanlagt 275 av ledamöterna till underhuset, medan de fem lagstiftande församlingarna i Somalias delstater redan har valt samtliga 54 senatorer till överhuset. Myndigheterna har förbundit sig att avsluta valet till underhuset senast den 24 december 2021. Att valprocessen avslutas på ett trovärdigt sätt kommer att vara avgörande för att säkerställa Somalias säkerhet och långsiktiga utveckling.

26 % av de invalda till överhuset är kvinnor, vilket är en positiv utveckling på Somalias väg till jämställdhet. Ytterligare ansträngningar måste göras för att nå den 30-procentskvot som man enats om för underhuset och för att kvinnor ska inkluderas fullt ut i Somalias politiska, sociala och ekonomiska beslutsfattande.

P.	Utländsk inblandning i de interna politiska processerna och i organisationen av valet har förhindrat en avslutning i god tid. Den 15 november 2021 antog FN:s säkerhetsråd resolution 2607 (2021), som förlänger vapenembargot mot Somalia.

FN:s Amisom-mandat löper ut den 31 december 2021. Somalias federala regering och Afrikanska unionen (AU) har inte kunnat enas om en omstrukturering av ett AU-lett uppdrag, såsom resolution 2568 (2021) från FN:s säkerhetsråd föreskriver. Genom olika instrument har EU varit den främsta ekonomiska bidragsgivaren till Amisoms och AU:s verksamhet i Somalia sedan 2007.

I december 2020 förlängde rådet mandaten för sina tre uppdrag och insatser i Somalia inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP) – EU:s uppdrag för kapacitetsuppbyggnad i Somalia (Eucap), EU:s utbildningsuppdrag i Somalia (EUTM) och insatsen Eunavfor Atalanta – till och med den 31 december 2022.

S.	Den 5 november 2021 förklarade Somalia AU:s sändebud Simon Mulongo persona non grata och beordrade honom att lämna landet inom sju dagar med anklagelser om att han bedrivit verksamhet som är oförenlig med Amisoms mandat.

EU anslog 286 miljoner euro till Somalia inom ramen för det nationella vägledande programmet under perioden 2014–2020, med fokus på stöd till rättsstaten, säkerhet, livsmedelstrygghet och utbildning. Under 2021 har EU anslagit medel på 45,3 miljoner euro till humanitära projekt i Somalia, bland annat 2,8 miljoner euro till stöd för den nationella vaccineringen mot covid-19. EU och dess medlemsstater tillhandahåller tillsammans mer än 35 % av allt humanitärt bistånd i Somalia.

Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över den humanitära krisen i Somalia, som blir allt värre. Parlamentet fördömer alla kränkningar av och brott mot de mänskliga rättigheterna och urskillningslösa angrepp mot civila, biståndsarbetare, journalister, valtjänstemän och Amisom från terroristgruppers sida, särskilt al-Shabaab. Parlamentet uppmanar alla parter som är inblandade i de olika konflikterna i Somalia att omedelbart upphöra med människorättsbrotten och att vidta konkreta åtgärder för att lagföra de ansvariga, i rättvisa rättegångar. Parlamentet efterlyser med kraft ett slut på fientligheterna och, när så är möjligt, en övergripande dialog för att ta itu med politiska meningsskiljaktigheter.

Europaparlamentet påminner om att varaktig stabilitet och fred i Somalia endast kan uppnås genom social inkludering och sund samhällsstyrning utifrån de demokratiska principerna och rättsstatsprincipen. Parlamentet uppmanar därför Somalias ledare att öka sina insatser för att fullfölja valprocessen i landet och slutföra inkluderande och trovärdiga val till underhuset före utgången av 2021, så att presidentvalet kan hållas så snart som möjligt därefter. Parlamentet understryker att valprocessen måste fortsätta fredligt, i enlighet med den tidigare överenskomna tidsplanen av den 27 maj 2021. Parlamentet uppmanar vidare Somalias ledare att visa återhållsamhet och avstå från alla handlingar som skulle kunna trappa upp de politiska spänningarna eller våldet, i syfte att skapa stabilitet och förvägra al-Shabaab möjligheten att få politiskt inflytande. Parlamentet efterlyser fullständig respekt för de grundläggande rättigheterna under valkampanjen och valperioderna, inbegripet rätten till fredliga sammankomster samt rörelse-, förenings- och yttrandefriheten. Parlamentet fördömer all överdriven våldsanvändning från regeringsstyrkornas sida mot den politiska oppositionen eller mot demonstranter. Parlamentet varnar för alla ytterligare initiativ som medför en förlängning av tidigare mandat utan brett stöd från somaliska intressenter, och motsätter sig alla parallella processer eller partiella val.

Europaparlamentet uppmanar EU, dess medlemsstater och internationella partner att snarast utöka det humanitära biståndet i enlighet med kraven och tillhandahålla ytterligare stöd till insatserna mot covid-19, särskilt genom vaccindelning och tillhandahållande av viktiga medicinska förnödenheter och läkemedel. Parlamentet understryker att det internationella samfundet måste hjälpa till att göra allt som krävs för att få covid-19-pandemin under kontroll i Somalia och regionen, bland annat genom att öka vaccindistributionen och stärka vaccintillverkningskapaciteten.

Europaparlamentet uppmanar de somaliska myndigheterna att upphöra med alla godtyckliga gripanden och att frige alla personer som utsätts för olagliga och obefogade frihetsberövanden, att bekämpa trakasserier och hot mot civila från säkerhetsstyrkornas, politikernas och de lokala myndigheternas sida och att se till att de ansvariga ställs till svars. Parlamentet insisterar på att myndigheterna stoppar avrättningar som beordrats av militärdomstolar, inför ett moratorium och avskaffar dödsstraffet. Parlamentet uppmanar med kraft Somalias regering att stärka rättsstatsprincipen och inrätta ett oberoende och opartiskt rättssystem samt att säkerställa gottgörelse för offer för utomrättsligt och överdrivet våld. Parlamentet uppmanar med kraft de somaliska myndigheterna att snabbt anta politiken för skydd av civila och den nationella lagen mot terrorism, och att se till att de fullt ut följer internationella normer och standarder för mänskliga rättigheter.

Europaparlamentet är mycket oroat över antalet flyktingar och internflyktingar i Somalia och deras välbefinnande. Parlamentet uppmanar EU och internationella partner att samarbeta med Somalias federala regering för att tillhandahålla skydd, bistånd och varaktiga lösningar i enlighet med internationella åtaganden. Parlamentet välkomnar att Somalias federala regering har ratificerat Afrikanska unionens konvention om skydd och stöd till internflyktingar i Afrika, och uppmanar kommissionen att hjälpa Somalia att utveckla nationella rättsliga ramar och garantera säkerheten för internflyktingar och flyktingar, med särskild uppmärksamhet på de mest utsatta, såsom kvinnor, barn och personer som tillhör minoritetsgrupper, som löper störst risk att utsättas för våld, övergrepp och kränkningar.

Europaparlamentet är mycket oroat över de sociala och ekonomiska skador som klimatförändringarna orsakar, inbegripet extrema väderfenomen och gräshoppsinvasioner. Parlamentet välkomnar Somalias åtaganden vid FN:s klimatkonferens 2021 (COP26) om en rättvis omställning baserad på social dialog och prioritering av förnybar energi för att täcka Somalias energibehov. Parlamentet efterlyser brådskande åtgärder och korrekt genomförande av handlingsplaner för att förebygga eller mildra klimatrelaterade katastrofer, såsom FN:s livsmedels- och jordbruksorganisations (FAO) krisplan mot ökengräshoppor.

Europaparlamentet beklagar terroristgruppernas attacker mot biståndsarbetare, förstörelsen av infrastruktur och avledningen av bistånd. Parlamentet påminner om att det enligt internationell rätt måste garanteras obehindrat tillträde för leverans i tid av humanitärt bistånd till behövande i hela Somalia.

Europaparlamentet påminner om sitt starka stöd för alla människorätts- och miljöförsvarare i Somalia och för deras arbete. Parlamentet uppmanar EU:s delegation och medlemsstaternas representationer i landet att intensifiera sitt stöd till det civila samhället i sina kontakter med de somaliska myndigheterna, använda alla tillgängliga instrument för att öka sitt stöd till det arbete som utförs av människorätts- och miljöförsvarare och, när så är lämpligt, underlätta utfärdandet av nödvisum och erbjuda tillfälligt skydd i medlemsstaterna.

Europaparlamentet erkänner den roll som Amisom har spelat för att bidra till större säkerhet inför hotet från al-Shabaab och upprorsgrupper. Parlamentet uttrycker sitt stöd för övergångsplanen för Somalia när det gäller Amisoms operationer och efterlyser ett snabbt genomförande av den. Parlamentet uppmanar de viktigaste somaliska säkerhetsaktörerna att enas om strategiska mål, storlek och sammansättning för ett framtida Amisom som är utformat för att stödja säkerhetsövergången i Somalia, i syfte att göra framsteg i genomförandet av övergångsplanen. Parlamentet efterlyser en förstärkning av den nationella säkerhetsstrukturen för att skydda befolkningen. Parlamentet uppmanar Somalias federala regering, Amisom och allierade styrkor att se till att deras militära kampanjer mot al-Shabaab genomförs med strikt iakttagande av internationell humanitär rätt och internationell människorättslagstiftning.

10.

Europaparlamentet understryker att de somaliska myndigheterna bör ha huvudansvaret för att garantera säkerheten i sitt land, men att de ännu inte är i stånd att göra detta i kampen mot al-Shabaab och upprorsgrupper . Parlamentet påminner om vikten av att det i överensstämmelse med FN:s säkerhetsråds resolution 2568 (2021) snarast utarbetas en plan för hur AU:s närvaro skulle kunna omstruktureras efter 2021. Parlamentet påminner i detta sammanhang om FN:s, AU:s och Somalias federala regerings huvudansvar för att utarbeta en sådan plan, med stöd av internationella partner.

11.

Europaparlamentet uppmanar med kraft alla utländska aktörer att inte äventyra de pågående insatserna för att bygga upp stater och fred, samtidigt som man främjar stabilitet och bevarar landets enhet. Parlamentet påminner alla parter om det fortsatta vapenembargo som FN:s säkerhetsråd har antagit mot Somalia.

12.

Europaparlamentet välkomnar den ökade andelen kvinnor i parlamentsvalet och konstaterar att det fortfarande behövs en större representation. Parlamentet betonar kvinnors viktiga roll i konfliktlösning och fredsbyggande. Parlamentet efterlyser ett fullständigt, jämlikt och meningsfullt deltagande för kvinnor på alla nivåer i enlighet med Somalias kvinnostadga.

13.

Europaparlamentet fördömer det pågående sexuella och könsrelaterade våldet mot kvinnor och flickor i Somalia och efterlyser fortsatta och samordnade nationella insatser för att bekämpa sexuellt och könsrelaterat våld, inbegripet effektivt införlivande i nationell lagstiftning och tillämpning av Internationella arbetsorganisationens (ILO) konvention nr 190 om avskaffande av våld och trakasserier i arbetslivet, som Somalia har ratificerat, ratificering av konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor och antagande av en progressiv lagstiftning mot kvinnlig könsstympning på både statlig och federal nivå. Parlamentet uppmanar enträget Somalias regering att vidta konkreta åtgärder för att förhindra sexuellt våld mot kvinnor och barn.

14.

Europaparlamentet uppmanar de somaliska myndigheterna att upphäva bestämmelserna i 2020 års ändrade medielag, som allvarligt begränsar mediefriheten och yttrandefriheten och inte respekterar internationella normer för yttrandefrihet.

15.

Europaparlamentet beklagar den senaste tidens angrepp mot journalister och mediepersonal som har en legitim uppgift i statsbyggandet och valprocessen och som bör kunna utföra sitt arbete utan rädsla eller hot. Parlamentet uppmanar de somaliska myndigheterna att genomföra och slutföra utredningar av morden på alla journalister under 2021, däribland mordet på Jamal Farah Adan, och att ställa de ansvariga inför rätta.

16.

Europaparlamentet uppmanar Somalias federala regering och dess federala medlemsstater att utan dröjsmål införa ett moratorium för gripanden och fängslanden av journalister när de utför sina journalistiska uppgifter, i enlighet med förslaget från Reportrar utan gränser och Somalias nationella journalistförbund, och att sätta stopp för den fortsatta tillämpningen av Somalias gamla och föråldrade strafflag för att bestraffa journalister och inskränka mediefriheten och yttrandefriheten.

17.

Europaparlamentet uppmanar Somalias federala regering, dess federala medlemsstater och det internationella samfundet att se till att utländska eller multinationella företag som är verksamma i Somalia till fullo respekterar, upprätthåller och tillämpar internationella människorättsfördrag och andra rättsliga styrmedel, inbegripet Somalias provisoriska konstitution och lagar, samt FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter och ILO:s grundläggande konventioner. Parlamentet understryker behovet av att inrikta sig på al-Shabaabs finanser och förhindra olaglig inkomstgenerering, bland annat från råvaror.

18.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Afrikanska unionen, presidenten, premiärministern och parlamentet i Somalia, FN:s generalsekreterare, FN:s säkerhetsråd, FN:s råd för mänskliga rättigheter samt den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen.

8.6.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 224/104

P9_TA(2021)0482

Människorättskränkningar begångna av privata militära företag och säkerhetsföretag, särskilt Wagnergruppen

Europaparlamentets resolution av den 25 november 2021 om människorättskränkningar begångna av privata militära företag och säkerhetsföretag, särskilt Wagner-gruppen (2021/2982(RSP))

(2022/C 224/11)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—

med beaktande av sina tidigare resolutioner och rekommendationer, särskilt sin resolution av den 4 juli 2017 om privata säkerhetsföretag (1), sin resolution av den 16 september 2020 om säkerhetssamarbete mellan EU och Afrika i Sahelregionen, Västafrika och Afrikas horn (2), sin rekommendation av den 16 september 2021 om riktningen för de politiska förbindelserna mellan EU och Ryssland (3) och sin resolution av den 5 juli 2018 om Somalia (4),

—	med beaktande av rådets förordning (EU) 2020/1998 av den 7 december 2020 om restriktiva åtgärder mot allvarliga kränkningar av och brott mot de mänskliga rättigheterna (5) (globalt EU-system för sanktioner avseende mänskliga rättigheter),

—	med beaktande av 1949 års Genèvekonventioner och deras tilläggsprotokoll,

—	med beaktande av Afrikanska enhetsorganisationens konvention från 1977 om avskaffande av legotrupper i Afrika,

—	med beaktande av den internationella konventionen från 1989 mot rekrytering, användning, finansiering och utbildning av legosoldater,

—	med beaktande av Montreux-dokumentet av den 17 september 2008 om lämpliga internationella juridiska skyldigheter och god praxis för stater i samband med verksamhet i privata militära företag och säkerhetsföretag under väpnade konflikter (Montreux-dokumentet),

—	med beaktande av rapporten av den 1 oktober 2021 från det oberoende undersökningsuppdrag för Libyen som inrättats av FN:s råd för mänskliga rättigheter,

—	med beaktande av uttalandena av experter från FN:s råd för mänskliga rättigheter av den 31 mars 2021 om ryska utbildare och av den 27 oktober 2021 om Wagner-gruppen i Centralafrikanska republiken,

—	med beaktande av förklaringen av den 12 november 2021 från den internationella konferensen om Libyen som hölls i Paris,

—	med beaktande av FN:s riktlinjer för användning av väpnade säkerhetstjänster från privata säkerhetsföretag,

—	med beaktande av FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter,

—

med beaktande av rapporterna, pressmeddelandena och påståendena från FN:s arbetsgrupp om användning av legosoldater som ett sätt att kränka de mänskliga rättigheterna och hindra utövandet av folkens rätt till självbestämmande (FN:s arbetsgrupp om användning av legosoldater), särskilt av den 24 mars 2021 och den 27 oktober 2021,

—	med beaktande av skrivelsen av den 25 juni 2021 från expertpanelen om Centralafrikanska republiken, som förlängts i enlighet med den resolution 2536 (2020) som sänts till ordföranden för FN:s säkerhetsråd,

—	med beaktande av den öppna mellanstatliga arbetsgruppen för att utarbeta innehållet i ett internationellt regelverk, utan att föregripa dess karaktär, när det gäller verksamhet som bedrivs av privata militära företag och säkerhetsföretag,

—	med beaktande av den internationella uppförandekodexen för privata säkerhetsföretag,

—	med beaktande av artiklarna 144.5 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

Privata militära företag och säkerhetsföretag (private military and security companies, PMSC) är privata företag som tillhandahåller militära tjänster och/eller säkerhetstjänster, vilket bland annat kan omfatta beväpnad bevakning, underhåll och drift av vapensystem, kvarhållande av fångar och rådgivning för eller utbildning av lokala styrkor och säkerhetspersonal. Under de senaste åren har statliga och icke-statliga aktörers beroende av PMSC-företag ökat betydligt i konfliktområden. Under 2000-talets konflikter, med början i krigen i Afghanistan och Irak, har PMSC-företag varit inblandade på alla nivåer, från logistiskt stöd till högintensiva insatser.

Den nuvarande lagstiftningen på området utgörs av en samling inkonsekventa regler som skiljer sig enormt från ett land till ett annat. Den splittrade nationella lagstiftningen och den självreglering som antagits av vissa privata PMSC-företag räcker inte för att avskräcka från missbruk, givet avsaknaden av påföljder, och kan ha stor inverkan på hur PMSC-företag verkar i multilaterala interventioner och konfliktregioner.

PMSC-företag är bundna av internationell rätt när de deltar i fientligheter, särskilt i enlighet med Genèvekonventionerna som ratificerats av alla FN:s medlemsstater. De rättsliga bestämmelserna i Genèvekonventionerna erkänns som internationell sedvanerätt. Artikel 47 i tilläggsprotokoll I till Genèvekonventionerna innehåller en definition av legosoldater. Legosoldater definieras på denna grund såsom civila och får därför inte delta i konflikter. Den internationella konventionen mot rekrytering, användning, finansiering och utbildning av legosoldater från 1989 förbjuder legosoldater.

Arbetet med att reglera PMSC-företag pågår, särskilt i FN:s öppna mellanstatliga arbetsgrupp för att utarbeta innehållet i ett internationellt regelverk, utan att föregripa dess karaktär, när det gäller den verksamhet som privata militära företag och säkerhetsföretag bedriver. Det finns planer på att i april 2022 lägga fram ett förslag till regelverk för PMSC-företag. EU har valts till medlem i vängruppen för ordföranden för forumet för Montreux-dokumentet.

Otaliga medlemmar i PMSC-företag som fungerar som legosoldater har begått grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna, däribland krigsförbrytelser, mot både soldater och civila, i tidigare, nyliga och pågående konflikter. De flesta av dessa kränkningar har begåtts med straffrihet och har inte blivit föremål för utredningar, åtal eller fällande domar.

F.	Vissa länder, såsom Ryssland, Turkiet och Förenade Arabemiraten, finns närvarande genom PMSC-företag i olika konfliktområden eller tidigare konfliktområden runt om i världen.

Wagner-gruppen är ett nät av paramilitärer och företag som har kopplats samman genom överlappande ägar- och logistiknätverk. Wagner-gruppen utmärker sig från andra PMSC-företag i flera avseenden, såsom dess rapporterade kopplingar till den ryska statens högsta sfärer, dess rapporterade närvaro i många stater, verksamhetens omfattning, med uppskattningsvis 10 000 anställda, och de grova människorättskränkningar som har dokumenterats och som den anklagas för. Rysk lag förbjuder användning av legosoldater enligt artikel 359 i landets strafflag, som gör det möjligt för Kreml att offentligt ta avstånd från de olagliga handlingar som utförs av PMSC-företag, såsom Wagner-gruppen, samtidigt som det finns ett antal kryphål som gör det möjligt att använda PMSC-företag som ett viktigt politiskt och militärt verktyg i konflikter runt om i världen.

Dess förbindelser med ryska myndigheter har dokumenterats av oberoende organisationer, såsom Bellingcat, i rapporter som offentliggjorts mellan januari 2019 och november 2021. Wagner-gruppen påstås vara beroende av rysk militär infrastruktur, dela en bas med den ryska militären, transporteras med ryska militära flygplan och använda militär hälso- och sjukvård. Den finansieras delvis genom catering- och byggkontrakt på miljontals dollar för den ryska försvarsmakten som tilldelas företag med anknytning till Jevgenij Prigozjin, en nära bundsförvant till Rysslands president Vladimir Putin. Rysslands militära underrättelsetjänst GRU, dess försvarsministerium och dess konsulära tjänster är fullt delaktiga i finansieringen, rekryteringen, utbildningen och skyddet av Wagner-gruppens anställda.

EU har infört sanktioner mot Prigozjin för hans inblandning i den libyska konflikten. Flera företag som står under hans kontroll omfattas av amerikanska sanktioner på grund av att de stöder Rysslands paramilitära operationer, upprätthåller auktoritära regimer och exploaterar naturresurser, enligt det amerikanska finansministeriet.

Kremls användning av PMSC-företag bygger på Sovjetunionens långa historia med operativa ställföreträdande styrkor i utlandet genom att sända tusentals militära specialister i form av ”rådgivare” till många konflikter världen över, samtidigt som Rysslands inblandning officiellt förnekas. Den 11 april 2012 förklarade president Putin i sitt tal till den ryska duman att en grupp av privata militära företag skulle vara ett effektivt verktyg för att uppnå nationella mål utan att den ryska staten involveras direkt. Wagner-gruppens namn håller på att fasas ut för att undvika offentlig granskning och skapa avstånd mellan den och Prigozjin och president Putin, och gruppen ersätts nu av andra enheter under olika namn. Genom denna konstruktion, och på grund av att Wagner-gruppen inte har någon rättslig ställning, gör Kreml ett försök att på ett trovärdigt sätt förneka de handlingar och brott som gruppen har begått.

I samband med Rysslands angrepp mot Ukraina kan användningen av PMSC-företag såsom Wagner-gruppen, E.N.O.T Corp, kosackerna och andra syfta till att dölja militär inblandning och undvika dödsfall bland reguljära militära trupper och därigenom undanhålla information från den ryska allmänheten om de mänskliga kostnaderna av militära angrepp.

Wagner-gruppen identifierades för första gången 2014 när den stödde proryska separatister och hjälpte den ryska militären i krigshandlingarna i Donbass-regionen i Ukraina och i den olagliga invasionen och annekteringen av Ukrainas Krim. Den har sedan dess varit inblandad i konflikter i Syrien, Sudan, Moçambique, Libyen, Centralafrikanska republiken och Venezuela.

När det gäller Centralafrikanska republiken drog FN-experter från FN:s arbetsgrupper om användning av legosoldater, företag och mänskliga rättigheter och om påtvingade försvinnanden, och FN:s särskilda rapportörer om tortyr och utomrättsliga, summariska eller godtyckliga avrättningar, gemensamt slutsatsen i oktober 2021 att Wagner-gruppen hade begått grova och systematiska kränkningar av de mänskliga rättigheterna, däribland summariska massavrättningar, godtyckliga frihetsberövanden, sexuellt våld, plundring, påtvingade försvinnanden och tortyr under förhör.

Wagner-gruppen har varit inblandad i rovgiriga övertaganden av viktiga resurser såsom gruvdrift och tullintäkter, vilket försvagat utvecklingsländerna och berövat dem viktiga offentliga resurser. Efter undertecknandet 2018 av ett militärt avtal mellan Ryssland och Centralafrikanska republiken beviljades till exempel Wagner-gruppens företag Lobaye Invest prospekteringsrättigheter för guld och diamanter på flera gruvanläggningar. En CNN-rapport från juni 2021 avslöjade att ryska legosoldater avrättat civila och fördrivit lokalbefolkningen i gruvområdena.

I Libyen har Wagner-gruppen sedan åtminstone 2018 varit inblandad i logistiskt stöd och stridsinsatser för att stödja den libyska rebellen general Khalifa Haftar. Enligt rapporten från FN:s undersökningsuppdrag i Libyen i oktober 2021 har Wagner-gruppen varit inblandad i krigsförbrytelser, bland annat summariska avrättningar av civila och frihetsberövade personer, slaveri, utplacering av internationellt förbjudna truppminor och dödande eller lemlästande av civila, däribland barn, till exempel i byn al-Sbeaa söder om Tripoli. I rapporten dokumenteras flera och upprepade brott mot FN:s vapenembargo och Wagner-gruppens användning av ryska militära fraktflygplan. Stöd från ryska legosoldater och militära instruktörer till radikala väpnade grupper har ytterligare destabiliserat EU:s södra grannskap.

Den 12 november 2021 gav de länder som deltog i Pariskonferensen för Libyen uttryck för sitt motstånd mot all utländsk inblandning i libyska frågor och stödde genomförandet av handlingsplanen för tillbakadragande av legosoldater, utländska stridande och utländska styrkor från Libyens territorium. I början av november 2021 skickade Turkiet ytterligare omkring 150 syriska legosoldater till Libyen, utöver de 7 000 legosoldater som redan fanns i landet och var lojala mot Turkiet, trots lokala och internationella krav på att dra tillbaka alla utländska styrkor före parlaments- och presidentvalet den 24 december 2021. Enligt slutrapporten från FN:s expertpanel om Libyen, i enlighet med resolution 1973 (2011), som offentliggjordes i september 2019, rekryterade det emiratiska företaget Black Shield Security Services sudanesiska medborgare för att tjänstgöra i den libyska konflikten.

Wagner-personal har sedan slutet av 2015 sänts till Syrien för att stödja den ryska militären i dess intervention för att rädda Assadregimen. Legosoldater har begått och filmat fruktansvärda brott mot den syriska befolkningen, såsom tortyr, mord och halshuggning av civila nära Palmyra. Ett syriskt privat flygbolag, Cham Wings, har varit inblandat i transporten av legosoldater från Ryssland till Libyen och på senare tid i transporten av migranter till Minsk.

R.	FN:s arbetsgrupp om användning av legosoldater har rapporterat att Azerbajdzjan, med hjälp av Turkiet, utstationerat syriska legosoldater för att upprätthålla sina militära operationer i konfliktregionen Nagorno-Karabach.

Tre prisbelönta ryska journalister mördades den 30 juli 2018 när de undersökte Wagner-gruppens gruvverksamhet i Centralafrikanska republiken. Den ryska journalisten Maksim Borodin rapporterade om Wagner-aktiviteter i Syrien i mars 2018. Hans död var en del av ett mönster av journalister som dog i Ryssland samtidigt som de bevakade känsliga frågor med potentiella återverkningar för myndigheterna, enligt kommittén för skydd av journalister.

Den 15 november 2021 tillkännagav Josep Borrell, vice ordförande för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, en konsensus bland EU:s utrikesministrar om att vidta restriktiva åtgärder mot Wagner-gruppen vid EU:s kommande möte i rådet (utrikes frågor) i december 2021. Den 20 september 2021 varnade han för att Wagner-gruppen eventuellt skulle involveras i Mali.

U.	Det rapporteras om en överenskommelse mellan Wagner-gruppen och de maliska myndigheterna som omfattar planer på att utstationera 1 000 personer i landet. EU har uppdrag inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP) i Mali.

Den 7 december 2020 antog rådet förordning (EU) 2020/1998 om inrättande av det globala EU-systemet för sanktioner avseende mänskliga rättigheter, som ger EU möjlighet att införa riktade restriktiva åtgärder mot enskilda personer samt enheter och organ, däribland stater och icke-statliga aktörer, som ansvarar för, deltar i eller har anknytning till allvarliga kränkningar av och brott mot mänskliga rättigheter i hela världen. EU har ansvaret för att till fullo använda denna förordning om det inträffar människorättskränkningar.

Europaparlamentet uttrycker sin djupaste oro över de många kränkningar av mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt som fortsätter att rapporteras i samband med den ständigt ökande verksamhet som bedrivs av PMSC-företag och för vilken i stort sett ingen ännu har ställts till svars.

Europaparlamentet fördömer i starkast möjliga ordalag de avskyvärda brott som begåtts av Wagner-gruppen och relaterade privata militära enheter. Parlamentet understryker de starka tecknen på att den ryska staten bär ansvaret för finansiering, utbildning, ledning och operativt kommando av dessa paramilitära grupper. Parlamentet understryker att Wagner-gruppens verksamhet sammanfaller med och motsvarar spridningen av Rysslands inflytande i olika konfliktområden. Parlamentet uttrycker sin fasta övertygelse om att Wagner-gruppen, och andra ryskledda säkerhetsentreprenörer bör behandlas som proxy-organisationer för den ryska staten.

Europaparlamentet uppmanar de ryska myndigheterna att verkställa den ryska strafflagen, särskilt artikel 359, som förbjuder rekrytering, utbildning, finansiering eller materiellt tillhandahållande av legosoldater och användning av legosoldater i en väpnad konflikt. Parlamentet uppmanar i detta avseende de ryska myndigheterna att även förbjuda statsägda företag att ha privata militära företag som ägnar sig åt legosoldatverksamhet som strider mot internationell humanitär rätt.

Europaparlamentet understryker vikten av att motverka Wagner-gruppens och dess närstående företags strategi, särskilt att sudda ut dess identitet genom att använda olika namn i syfte att undvika internationell granskning.

Europaparlamentet uppmanar alla stater som utnyttjar Wagner-gruppens tjänster och dess närstående företag, särskilt Centralafrikanska republiken, att klippa alla band med gruppen och dess anställda. Parlamentet uppmanar alla stater att ta sitt ansvar för att genomdriva internationell rätt och att utreda rapporterade människorättskränkningar och åtala företag som är etablerade på deras territorium när de ägnar sig åt verksamhet som strider mot internationell rätt. Parlamentet stöder i detta avseende människorättsgruppers och enskilda personers insatser för att ställa medlemmarna i Wagner-gruppen till svars för brott som begåtts i Ukraina, Syrien, Libyen och Centralafrikanska republiken.

Europaparlamentet är djupt oroat över tecknen på att Malis övergångsregering har övervägt att använda privata militära företag, särskilt Wagner-gruppen. Parlamentet uppmanar med kraft Mali att inte gå vidare i denna riktning. Parlamentet är fast övertygat om att ett deltagande från Wagner-gruppens sida skulle strida mot målet att återupprätta fred, säkerhet och stabilitet i Mali och skydda det maliska folket, som är ett grundläggande mål för EU genom dess GSFP-uppdrag och för EU:s medlemsstater som agerar på begäran av de maliska myndigheterna.

Europaparlamentet anser att EU:s uppdrag och insatser inte på ett korrekt sätt kan leverera och uppnå fred, säkerhet och stabilitet i partnerländer när privata säkerhetsföretag som anklagas för grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna samtidigt verkar i samma land. Parlamentet pekar på riktade desinformationskampanjer mot EU:s uppdrag och insatser i Afrika, för vilka Wagner-gruppen och dess närstående företag skulle kunna vara ansvariga som en del av Rysslands moderna hybridkrigföring. Parlamentet uppmanar de berörda enheterna i Europeiska utrikestjänstens StratCom-arbetsgrupp att rapportera om dessa desinformationskampanjer.

Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att ta vara på alla möjligheter att informera de berörda länderna om de risker som är förknippade med att ansluta sig till eller samarbeta med Wagner-gruppen och dess närstående företag, och att lyfta fram gruppens fruktansvärda historia när det gäller mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmuntrar regeringarna att säkerställa strikta bestämmelser om efterlevnad av internationell humanitär rätt, demokratisk tillsyn och ansvarsskyldighet i kontrakt med utländska PMSC-företag för militärt bistånd och säkerhetstjänster. Parlamentet uppmuntrar staterna att vara fullständigt transparenta när det gäller att ingå avtal om militära stödtjänster, särskilt när det gäller antalet, uppgifterna och befälsordningen för PMSC-företag som befinner sig på deras territorier, samt den utrustning som de använder för att fullgöra sina kontrakt.

Europaparlamentet uppmanar utrikestjänsten att utarbeta en rapport om Wagner-gruppens verksamhet för att få en tydlig överblick över dess olika kränkningar, vilket sedan skulle bidra till att säkerställa ansvarsskyldighet för dess olika brott och bana väg för att åtala dessa förövare inför internationella domstolar. Parlamentet kommer att fortsätta att noga följa frågan genom ett betänkande och eventuella utfrågningar.

10.

Europaparlamentet uppmanar EU:s medlemsstater och deras allierade att intensifiera utbytet av underrättelser om Wagner-gruppen och dess närstående företag.

11.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att EU:s medel under inga omständigheter kan användas av mottagarländerna för att finansiera privata militära företag med en sådan historia när det gäller mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta upp denna fråga i sin bilaterala dialog med alla berörda länder.

12.

Europaparlamentet kräver att de länder där EU:s GSFP-uppdrag och GSFP-insatser genomförs för att stödja statlig kapacitetsuppbyggnad avslutar sina kontrakt med privata PMSC-som kränker de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att kritiskt granska EU:s stöd till de regeringar och statliga institutioner som är associerade med Wagner-gruppen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att avstå från att inrätta nya samarbetsprojekt som ger direkt budgetstöd till regeringar som är involverade med Wagner-gruppen. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna och kommissionen att omfördela detta budgetstöd till organisationer och projekt i det civila samhället som direkt gynnar befolkningen i dessa länder.

13.

Europaparlamentet påminner om att EU och dess medlemsstater endast bör anlita privata säkerhetsföretag i konfliktområden för att skydda sina lokaler eller garantera transportsäkerhet, och endast om de fullt ut respekterar de mänskliga rättigheterna och internationell humanitär rätt. Parlamentet betonar att ingen verksamhet får läggas ut på PMSC-företag som innebär användning av våld och/eller aktivt deltagande i fientligheter, utom vid självförsvar, och under inga omständigheter bör PMSC-företag tillåtas delta i eller hålla förhör. Parlamentet är fast övertygat om att säkerhet och försvar i första hand bör tillhandahållas av offentliga myndigheter.

14.

Europaparlamentet efterlyser en ingående diskussion om verksamhet som bedrivs av Wagner-gruppen och andra privata militära företag i Afrika under det kommande toppmötet mellan EU och Afrika.

15.

Europaparlamentet upprepar uppmaningen från Pariskonferensen för Libyen den 12 november 2021 om att alla utländska stridande, inklusive legosoldater, ska lämna Libyens territorium. Parlamentet uppmanar med kraft Ryssland, Turkiet, Förenade Arabemiraten och alla andra stater att följa denna uppmaning, att omedelbart sluta sända legosoldater till Libyen och att dra tillbaka dem som för närvarande befinner sig i landet.

16.

Europaparlamentet uppmanar med kraft de ryska myndigheterna att dra tillbaka alla legosoldater från östra Ukraina och Krim. Parlamentet stöder de ukrainska myndigheternas insatser för att ställa medlemmar av Wagner-gruppen som är verksamma i Krim och Donbass inför en ukrainsk domstol och uppmanar Interpol att samarbeta nära i dessa och andra liknande fall.

17.

Europaparlamentet välkomnar uttalandet från vice ordföranden/den höga representanten om utrikesrådets förestående antagande av riktade EU-sanktioner mot relevanta personer och enheter med anknytning till Wagner-gruppen samt mot personer och enheter som samarbetar med dem, med hjälp av befintliga EU-sanktionssystem såsom det globala EU-systemet för sanktioner avseende mänskliga rättigheter. Parlamentet begär att dessa sanktioner ska omfatta reseförbud och frysning av tillgångar för Wagner-personal. Parlamentet uppmanar partnerländerna, däribland Afrikanska unionens medlemsstater, att anta liknande sanktioner. Parlamentet uppmanar EU att utarbeta och anta restriktiva åtgärder för andra privata militära företag och säkerhetsföretag som kränker de mänskliga rättigheterna.

18.

Europaparlamentet uppmanar alla FN:s medlemsstater att fullt ut ratificera och genomföra tilläggsprotokollen till Genèvekonventionerna och att stärka internationell rätt för ett effektivt förbud mot legosoldater, med utgångspunkt i andan i OAU:s konvention från 1977 om avskaffande av legosoldater i Afrika, 1989 års internationella konvention mot rekrytering, användning, finansiering och utbildning av legosoldater och Montreux-dokumentet från 2008.

19.

Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att säkerställa att det finns ett tydligt och bindande regelverk för PMSC-företag, särskilt inom ramen för FN:s öppna mellanstatliga arbetsgrupp, särskilt när det gäller stora projekt i tredjeländer där dessa finansieras av EU-baserade investerare eller finansinstitut, och att se till att sådana projekt övervakas på ett transparent sätt. Parlamentet ser fram emot att dess utkast till regelverk ska skickas ut i april 2022. Parlamentet efterlyser obligatoriska due dilgence-krav för enheter som kontrakterar PMSC-företag.

20.

Europaparlamentet stöder det arbete som utförts av FN:s arbetsgrupp. Parlamentet uppmanar stater där det har rapporterats att PMSC-företag påståtts ha begått allvarliga människorättskränkningar att officiellt bjuda in FN:s arbetsgrupp om användning av legosoldater för att skyndsamt genomföra landsbesök.

21.

Europaparlamentet uppmanar med kraft EU och dess medlemsstater att vidta kraftfulla åtgärder för att ta itu med bristerna i ansvarsskyldigheten för PMSC-företag, bland annat när det gäller tillsyn och övervakning av transparensen. Parlamentet påminner alla stater om deras skyldighet att säkerställa att PMSC-företag inom deras jurisdiktion eller med verksamhet på deras territorium respekterar de mänskliga rättigheterna. Parlamentet understryker att rättsmedel, däribland straffrättsliga påföljder, för människorättskränkningar till följd av PMSC-företags verksamhet måste säkerställas. Parlamentet kräver obehindrad tillgång till rättslig prövning och upprättelse för alla offer för kränkningar, inbegripet övergrepp som begåtts av ryska legosoldater. Parlamentet uppmanar EU att uppmuntra och stödja insatser i nationella och internationella jurisdiktioner för att inleda straffrättsliga förfaranden för att hålla PMSC-företag ansvariga för kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar Ryssland att i detta syfte samarbeta fullt ut med FN, EU och de länder där Wagner-gruppen påstås ha begått brott.

22.

Europaparlamentet anser att en förstärkning av EU:s utbildningsuppdrag skulle bidra mer effektivt till reformen av säkerhetssektorn i partnerländerna. Parlamentet anser att ett snabbt genomförande av den europeiska fredsfaciliteten, i full överensstämmelse med rådets gemensamma ståndpunkt om vapenexportkontroll1 (6), internationell människorättslagstiftning, internationell humanitär rätt och effektiva transparensbestämmelser, inklusive en detaljerad förteckning över utrustning som tillhandahålls inom ramen för faciliteten, skulle öka EU:s inflytande på kapacitetsuppbyggnaden hos partnerländernas väpnade styrkor och säkerställa att de inte anlitar PMSC-företag som inte delar våra värderingar.

23.

(1) EUT C 334, 19.9.2018, s. 80.

(2) EUT C 385, 22.9.2021, s. 24.

(3) Antagna texter, P9_TA(2021)0383.

(4) EUT C 118, 8.4.2020, s. 113.

(5) EUT L 410 I, 7.12.2020, s. 1.

(6) Rådets gemensamma ståndpunkt 2008/944/Gusp av den 8 december 2008 om fastställande av gemensamma regler för kontrollen av export av militär teknik och krigsmateriel (EUT L 335, 13.12.2008, s. 99).

8.6.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 224/111

P9_TA(2021)0483

Människorättssituationen i Kamerun

Europaparlamentets resolution av den 25 november 2021 om människorättssituationen i Kamerun (2021/2983(RSP))

(2022/C 224/12)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av sina tidigare resolutioner om Kamerun, särskilt resolutionen av den 18 april 2019 (1),

—	med beaktande av lägesrapporten om Kamerun av den 5 november 2021 från FN:s kontor för samordning av humanitära frågor och EU:s årsrapport om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2020 – landsrapport: Kamerun, av den 21 juni 2021,

—	med beaktande av AVS–EU-partnerskapsavtalet (”Cotonouavtalet”),

—	med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

—	med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966,

—	med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter, som Kamerun ratificerat 1993,

—	med beaktande av Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter från 1981,

—	med beaktande av Republiken Kameruns konstitution,

—	med beaktande av artiklarna 144.5 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

De inledningsvis fredliga protester som grupperna inom det engelskspråkiga civilsamhället i Kamerun (Cameroon Anglophone Civil Society Consortium) främjat mot den federala regeringens marginalisering av Kameruns engelskspråkiga regioner under 2016 slogs ned med extremt våld av de statliga myndigheterna, vilket ökade stödet till separatism och framväxten av ett flertal separatistiska halvmilitära grupper som ville ha en ny stat, Ambazonia, och gav impulsen till en blodig militär konflikt.

B.	Fred förutsätter dialog och president Paul Biyas regering har genomgående sagt nej till direkta förhandlingar med separatistledare från de engelskspråkiga regionerna.

C.	Kamerun står inför att antal politiska utmaningar och säkerhetsutmaningar, bland annat hot från Boko Haram i regionen längst i norr och ett internt väpnat separatistuppror som pågått i nästan fem år i de engelskspråkiga regionerna i nordväst och sydväst.

Engelskspråkiga lärare och jurister ordnade fredliga strejker och demonstrationer under 2016 i regionerna i nordväst och sydväst för att motsätta sig att de påtvingats fransk rätt och franska språket i sina klassrum respektive domstolar, vilket blivit den utlösande faktorn bakom krisen. Den väpnade konflikten som pågått sedan 2017 har krävt tusentals dödsoffer och lett till en fullständig humanitär kris i Kameruns engelskspråkiga regioner.

Till dags dato har över 3 000 civilpersoner och hundratals medlemmar av säkerhetsstyrkorna mist livet. Konflikten som pågår i Kamerun har ledd till att över en miljon människor blivit internflyktingar. Över 2,2 miljon människor behöver humanitär hjälp och över 66 000 har flytt till grannlandet Nigeria. Kamerun har över 447 000 flyktingar och asylsökande. Krisens verkningar har spritt sig till västra Kamerun och till kustregionen.

Staten i Kamerun upprätthåller inte rättsstatsprincipen och oberoende övervakare, bland vilka märks Human Rights Watch och Amnesty International, har tidigare dokumenterat militära rättegångar med allvarliga brister i både materiellt och processrättsligt hänseende, där oskuldspresumtionen, rätten till adekvat försvar och förfarandenas oberoende karaktär, liksom överlag rättsväsendets oberoende, alla allvarligt undergrävs.

Sammandrabbningar mellan engelskspråkiga väpnade separatistgrupper och regeringens säkerhetsstyrkor blir allt vanligare och allvarligare. Den humanitära hjälpen till de drabbade regionerna har också allvarligt störts till följd av icke-statliga väpnade grupperingar och nedstängningsåtgärder, så att livsmedelsförsörjningen för invånarna i dessa regioner blivit avsevärt prekär och tiotusentals människor berövats tillgången till livsnödvändig hälso- och sjukvård. Endast några få undantag från nedstängningsåtgärderna har beviljats på humanitära grunder, så att distributionen av humanitär hjälp kom att avsevärt störas. FN:s byråer har nödgats inställa sin humanitära verksamhet, trots att covid-19-pandemin ytterligare försvårat läget på ort och ställe.

Våldet och konflikten mellan regeringsstyrkor och separatister slår hårdast mot civilbefolkningen och de flesta förlustoffren är civila. Regeringsstyrkor liksom separatister förövar hela tiden repressalieangrepp mot varandra, och tar då avsiktligen civilpersoner och utsatta befolkningsgrupper till måltavla.

Felix Agbor Nkongho, som är människorättsjurist och en prominent försvarare av den engelskspråkiga minoritetens rättigheter, varjämte han förespråkar en fredlig lösning på krisen, har mer än en gång mordhotats av de väpnade separatistgrupperna, och han är inte den enda som utsätts för angrepp och trakasserier.

J.	Sedan valen 2018 har den politiska spänningen skärpts och tagit sig uttryck i form av hatpropaganda på grund av etniska eller politiska åsikter, något som i sin tur späds på av plattformarna för sociala medier.

Regeringsstyrkorna har begått utomrättsliga dödanden av civilpersoner, också kvinnor och barn, och dessutom gjort sig skyldiga till tortyr och misshandel, förövat sexuellt våld, också våldtäkt och könsrelaterat våld, förstört egendom, också byar, bostäder, hälso- och sjukvårdsinrättningar, plundrat egendom och godtyckligt gripit medborgare och frihetsberövat dem. Allt detta har blivit ett resultat av fientligheterna eller antaganden om samröre med separatister.

Under de fem första månaderna 2021 förövade väpnade separatister minst 27 angrepp med improviserade sprängladdningar i 13 städer, alltså fler än under alla tidigare år av krisen sammanlagt. De har våldtagit, dödat, torterat, misshandlat, hotat och kidnappat hundratals människor, bland dem också kvinnor, biståndsarbetare, lärare och barn, bara för att de misstänkts för samröre med militären.

Konflikten har slagit oproportionerligt hårt mot barnen, i och med att 700 000 elever till följd av en påtvingad skolbojkott i de engelskspråkiga regionerna berövats sin rätt att få undervisning. I augusti 2021 utgjorde barn 28 % av alla dem som genomlevt könsrelaterat våld i Kamerun. Barnen löper nu förhöjd risk för tvångsrekrytering, barnarbete och övergrepp och enligt uppgifter har över 50 % av landets barn utsatts för övergrepp. Enligt FN:s befolkningsfond hade 38 % av Kameruns kvinnor mellan 20 och 24 år gift sig innan de fyllde 18 och 13 % hade gjorde det innan de fyllt 15.

President Biya reagerade på internationella påtryckningar med att inrätta en undersökningskommission för dödandena i Ngarbuh. Efter detta medgav regeringen att dess säkerhetsstyrkor hade ett visst ansvar för det inträffade och tillkännagav att personer som medverkat i dödandena gripits. Någon ytterligare information om detta finns dock inte att tillgå.

Nedstängningsåtgärderna genomfördes rigoröst, bland annat genom att nästan alla skolor och inlärningscentrum stängdes. Personer som vägrade rätta sig efter dessa åtgärder utsattes för våld, vilket också drabbade barn och lärare. Skolor, universitet och sjukhus angreps, så att kränkningarna av rätten till undervisning ytterligare förvärrades och förlängdes, och en av följderna blev att befolkningen berövades väsentliga hälso- och sjukvårdstjänster.

Alltsedan presidentvalet 2018 har spänningen stigit i landet. I september 2019 ordnade president Biya en nationell dialog för att lösa konflikten mellan de väpnade styrkorna och separatistiska upprorsmän i de engelskspråkiga regionerna. Två år senare har genomförandet av åtgärderna avsatt endast få resultat. Olika försök som gjordes under 2020 och 2021 för att lösa krisen i Kamerun har misslyckats.

Q.	Presidentens dekret om överföring av befogenheter till de decentraliserade myndigheterna och successiv överföring av personella och ekonomiska resurser till dem, med tanke på det konkreta förverkligandet av decentraliseringsprocessen, väntar fortfarande på att undertecknas.

Statsmakterna fortsätter att begränsa yttrande- och föreningsfriheten och har blivit alltmer intolerant mot politiskt oliktänkande. Hundratals medlemmar av oppositionspartier och anhängare till dem greps efter demonstrationer där det yrkades på en fredlig lösning på krisen i de engelskspråkiga regionerna. Politiska meningsmotståndare, demonstranter, journalister och civilsamhället åläggs hela tiden begränsningar.

S.	Strafflagen i Kamerun bestraffar sexuella förbindelser mellan personer av samma kön med upp till fem års fängelse. Under de senaste åren och månaderna har det rapporterats talrika fall då hbtqi-personer gripits och trakasserats.

Kamerun står inför ytterligare hot från Boko Haram och Islamiska staten i västra Afrika (ISWAP), i regionen längst i norr, De angrepp som förövats av den islamistiska väpnade gruppen Boko Haram har innefattat dagliga dödanden, kidnappningar, rånöverfall och egendomsförstörelse, vilket utgör allvarliga människorättskränkningar och brott mot folkrätten och internationell humanitär rätt. Vid dessa anfall har också barn medverkat, såsom självmordsbombare och soldater. Sedan december 2020 har minst 80 civilpersoner dödats av Boko Haram och i augusti 2021 fanns det över 340 000 internflyktingar. När Abubakar Shekau, som var ledare för Boko Haram, förmodades ha dödats vid en sammandrabbning i Nigeria med utbrytargruppen ISWAP bidrog detta till att befästa ISWAPs maktposition och spädde på osäkerheten i Kameruns region längst i norr. Regeringsstyrkorna klarar inte av att effektivt skydda den befolkning som drabbas.

Europaparlamentet ser med djup oro på människorättssituationen i Kamerun. Parlamentet understryker medborgarnas rätt till yttrande-, mötes- och föreningsfrihet. Parlamentet efterlyser respekt för de mänskliga rättigheterna och uppmanar med kraft Kameruns regering att göra allt som krävs för att fullgöra sina skyldigheter att skydda dessa rättigheter.

Europaparlamentet uppmanar med kraft både Kameruns regering och separatistgruppernas politiska och militära ledare att komma överens om ett eldupphör på humanitära grunder och uppmanar konfliktparterna att komma överens om förtroendeskapande åtgärder, exempelvis frigivning av politiska fångar som inte tillgripit våld, jämte upphävande av skolbojkotterna. Parlamentet uppmanar med kraft president Biyas regering och de engelskspråkiga separatisterna att omedelbart återuppta fredssamtalen. Parlamentet uppmanar med kraft det internationella samfundet, särskilt Afrikanska unionen, de centralafrikanska staterna och EU, att bidra till underlättandet av dialogen genom att ta på sig en medlande roll. Parlamentet understryker vikten av regionalt samarbete och uppmanar med kraft regeringen till nära samarbete med Afrikanska unionen och Centralafrikanska staternas ekonomiska gemenskap. Parlamentet beklagar djupt att båda konfliktparterna misslyckats med och varit ovilliga till att engagera sig i verkligt meningsfulla diskussioner för att lösa konflikten. Parlamentet är övertygat om att en politisk dialog, som förs i en anda av kompromissvilja och effektivt politiskt deltagande och står öppen för alla, också alla relevanta berörda parter, är det enda sättet att göra framsteg i riktning mot en varaktig fred. Parlamentet uppmanar Kameruns regering och separatistgruppernas ledare att ta fasta på de nuvarande medlingserbjudandena från tredje parter för att omedelbart upprätta direkt förhandlingskontakt.

Europaparlamentet fördömer de människorättskränkningar och brott mot folkrätten och internationell humanitär rätt som förövats av parterna i den väpnade konflikten och understryker att straffrihet måste bekämpas. Parlamentet uppmanar Kameruns myndigheter att, i enlighet med internationell rätt och internationella normer, säkerställa oberoende, effektiva, öppna och opartiska undersökningar, jämte lagföring av allvarliga kränkningar och övergrepp, antingen de begåtts av statliga eller icke-statliga aktörer, samt yrkar på att de som bär ansvaret för människorättskränkningar ska ställas till svars och lagföras i en rättvis rättegång, för att det ska bli slut på straffriheten och för att rättsväsendets oberoende ska säkerställas, något som är ett nyckelinslag i en rättsstat och grunden för en funktionerande demokratisk stat.

Europaparlamentet uppmanar Kameruns regering att ratificera Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen. Parlamentet uppmanar med kraft EU att utnyttja allt det politiska inflytande som dess utvecklingsbistånd och andra bilaterala program ger för att stärka försvaret av de mänskliga rättigheterna i Kamerun.

Europaparlamentet motsätter sig rättegångar mot civilpersoner inför militärdomstolar. Parlamentet påminner Kamerun om dess internationellt bindande skyldighet vad gäller en rättvis rättegång och dess skyldighet att upprätthålla alla medborgares rätt till rättvis rättegång inför oberoende domstolar, samt om att militärdomstolar inte bör ha domsrätt över civilbefolkningen.

Europaparlamentet uppmanar Kameruns myndigheter att sluta ställa människor inför militärdomstolar, med förutbestämda rättegångsutfall och införandet av dödsstraff, vilket är olagligt enligt internationell humanitär rätt. Parlamentet erinrar sig att dödsstraffet inte använts i Kamerun sedan 1997, vilket innebär en milstolpe på landets väg i riktning mot fullständigt avskaffande. Parlamentet upprepar att EU motsätter sig dödsstraffet i samtliga fall och utan undantag. Parlamentet uppmanar Kameruns regering att se till att det avskaffas. Parlamentet uppmanar Kameruns regering att ratificera det andra fakultativa protokollet till den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter syftande till dödsstraffets avskaffande. Parlamentet uppmanar med kraft domstolarna att inte avkunna dödsdomar och att bekräfta att de inte ämnar påyrka dödsstraff.

Europaparlamentet beklagar djupt att det tillgripits våld, framför allt när detta skett mot barn, och är särskilt oroat över krisens inverkan på barnen. Parlamentet uppmanar båda konfliktparterna att låta bli att avsiktligen ta civilpersoner till måltavla och uppmanar med kraft separatisterna att omedelbart upphöra med sina angrepp på skolor och att omedelbart sluta med all påtvingad bojkott mot undervisningsväsendet, så att alla elever och lärare tryggt kan återvända.

Europaparlamentet uppmanar Kameruns myndigheter att skydda landets alla kvinnor, framför allt i konfliktområdena, och att främja jämställdhet och kvinnors egenmakt genom att stödja kvinnors och kvinnorättsorganisationers deltagande i det offentliga och det politiska livet. Parlamentet yrkar på att EU ska utveckla särskilda åtgärder för att stärka rättigheterna för olika grupper av kvinnor, varvid tyngdpunkten särskilt ska förläggas till ungdomar, migranter, kvinnor som lever med hiv, hbtqi-personer och personer med funktionsnedsättning.

Europaparlamentet anser att decentraliseringsprocessen, uppfattad såsom ett system av ekonomisk, social och politisk styrning är av största vikt för bemötandet av de mångfaldiga utmaningarna för utvecklingen, framför allt genom att den medför ökad ansvarsskyldighet för lokala politiker och lokalförvaltningar gentemot engagerade medborgare. Parlamentet välkomnar EU:s stöd till denna process.

10.

Europaparlamentet fördömer det överdrivna bruket och missbruket av maktmedel mot politiska meningsmotståndare och fredliga demonstranter. Parlamentet beklagar djupt att nedstängningsåtgärder, såsom utegångsförbud eller förbud mot offentliga sammankomster, använts för att begränsa yttrandefriheten, tryckfriheten och rätten till fredliga sammankomster, allt med covid-19-pandemin som täckmantel. Parlamentet uttrycker oro över situationen för yttrandefriheten och tryckfriheten i Kamerun. Parlamentet beklagar djupt de godtyckliga gripandena av och trakasserierna mot journalister och oppositionspolitiker, jämte nedtystandet av politiskt oliktänkande. Parlamentet uppmanar Kameruns myndigheter att omedelbart och villkorslöst frige politiska meningsmotståndare, demonstranter, och alla andra medborgare som godtyckligt gripits och frihetsberövats endast av politiska skäl. Parlamentet fördömer kränkningarna av grundläggande friheter.

11.

Europaparlamentet uppmanar plattformarna för sociala medier att arbeta tillsammans med regeringen, oppositionen och civilsamhället för att säkerställa att deras sidor kontrolleras, och att begränsa uttalanden som innebär hets, hatpropaganda och falsk information och ytterligare bryter ned relationerna mellan olika samhällsgrupper.

12.

Europaparlamentet beklagar djupt att över 40 000 människor förvägrats livsmedelsbistånd till följd av det osäkra läget och vägspärrarna i regionerna i nordväst och sydväst. Likaså beklagar parlamentet djupt de anfall på hälso- och sjukvårdsanläggningar och vårdpersonal som nyligen förövats, liksom att humanitär verksamhet förbjudits under nedstängningen. Parlamentet fördömer att humanitärt bistånd blockerats och biståndsarbetare angripits, också i form av att bortföras, trakasseras och mördas i regionerna i nordväst och sydväst i Kamerun. Likaså fördömer parlamentet den ökande skrämseltaktiken mot oberoende övervakare och människorättsförsvarare, särskilt försvarare av kvinnors rättigheter, vilkas arbete nu blivit viktigare än någonsin förr, i en situation där alla konfliktparter gör sig skyldiga till allvarliga människorättskränkningar. Parlamentet håller fast vid att alla konfliktparter omedelbart ska bereda obehindrat tillträde för humanitärt bistånd. Parlamentet uppmanar Kameruns regering att se till att humanitärt bistånd kommer fram till krisregionerna.

13.

Europaparlamentet uppmanar FN och EU att fortsätta övervaka den humanitära situationen och bedöma behoven. Parlamentet yrkar på skyndsamt humanitärt bistånd från det internationella samfundet, också från EU och dess medlemsstater, för att man ska kunna effektivt bemöta situationen och tillgodose befolkningens akuta behov i enlighet därmed. Parlamentet anser att det vore på sin plats med att informationsuppdrag till Kamerun från FN:s människorättsråd för att man ska kunna fastställa i vilken utsträckning det brutits mot internationell människorättslagstiftning och internationell humanitär rätt, samt vilka som gjort sig skyldiga till detta.

14.

Europaparlamentet fördömer Boko Harams terrorverksamhet i Kamerun. Parlamentet uttalar sig erkänsla för vad Kameruns myndigheter gjort för att bekämpa denna grupp. Parlamentet uppmanar det internationella samfundet att stödja alla insatser som görs för att bekämpa denna islamistiska väpnade grupp. Parlamentet håller fast vid att det enda verkningsfulla sättet att bekämpa terrorism är att åtgärda orsakerna till ojämlikhet och de särskilda problem som hänger samman med den.

15.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen, rådet, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, FN:s generalsekreterare, Kameruns regering och parlament samt medordförandena för gemensamma AKS-EU-församlingen.

(1) EUT C 158, 30.4.2021, s. 7.

8.6.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 224/130

P9_TA(2021)0465

Budgetförfarandet för 2022: gemensamt förslag

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 24 november 2021 om det gemensamma förslag till Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2022 som förlikningskommittén har antagit inom ramen för budgetförfarandet (13911/2021 – C9-0428/2021 – 2021/0227(BUD))

(2022/C 224/20)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av förlikningskommitténs gemensamma utkast och Europaparlamentets, rådets och kommissionens uttalanden om detta (13911/2021 – C9-0428/2021),

—	med beaktande av det förslag till Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2022 som kommissionen antog den 9 juli 2021 (COM(2021)0300),

—	med beaktande av den ståndpunkt om förslaget till Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2022 som rådet antog den 6 september 2021 och översände till Europaparlamentet den 10 september 2021 (11352/2021 – C9-0353/2021),

—	med beaktande av ändringsskrivelse nr 1/2022 till förslaget till Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2022, som kommissionen lade fram den 12 oktober 2021 (COM(2021)0642),

—	med beaktande av sin resolution av den 21 oktober 2021 om rådets ståndpunkt om förslaget till Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2022 (1), och de budgetändringar som antagits,

—	med beaktande av artikel 314 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av artikel 106a i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen,

—	med beaktande av rådets beslut (EU, Euratom) 2020/2053 av den 14 december 2020 om systemet för Europeiska unionens egna medel och om upphävande av beslut 2014/335/EU, Euratom (2),

—

—	med beaktande av rådets förordning (EU, Euratom) 2020/2093 av den 17 december 2020 om den fleråriga budgetramen för 2021–2027 (4),

—

—	med beaktande av artiklarna 95 och 96 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från parlamentets delegation till förlikningskommittén (A9-0326/2021).

Europaparlamentet godkänner det gemensamma förslaget.

Europaparlamentet godkänner de gemensamma uttalanden som bifogas denna resolution.

Europaparlamentet tar del av kommissionens uttalanden, som bifogas denna resolution.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att förklara att Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2022 är slutgiltigt antagen och se till att den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna lagstiftningsresolution till rådet och kommissionen, övriga institutioner och berörda organ samt till de nationella parlamenten.

(1) Antagna texter, P9_TA(2021)0432.

(2) EUT L 424, 15.12.2020, s. 1.

(3) EUT L 193, 30.7.2018, s. 1.

(4) EUT L 433 I, 22.12.2020, s. 11.

(5) EUT L 433 I, 22.12.2020, s. 28.

BILAGA

SLUTLIG

Budgeten för 2022 – De gemensamma slutsatsernas olika delar

Dessa gemensamma slutsatser omfattar följande delar:

1.	Budget för 2022

2.	Budget för 2021 – förslag till ändringsbudget nr 5/2021 och nr 6/2021

3.	Uttalanden

Sammanfattande översikt

A. Budget för 2022

Enligt utkastet till gemensamma slutsatser gäller följande:

—	Totalt uppgår åtagandebemyndigandena i 2022 års budget till 169 515,8 miljoner EUR. Sammanlagt ger detta en marginal inom taken för den fleråriga budgetramen för 2022 på 1 167,8 miljoner EUR i åtagandebemyndiganden.

—	Totalt uppgår betalningsbemyndigandena i 2022 års budget till 170 603,3 miljoner EUR. Sammanlagt ger detta en marginal inom taken för den fleråriga budgetramen för 2022 på 1 695,8 miljoner EUR i betalningsbemyndiganden.

—

Flexibilitetsmekanismen för 2022 tas i anspråk för att tillhandahålla ett belopp på 368,4 miljoner EUR i åtagandebemyndiganden under rubrik 6 Grannskapet och omvärlden.

De betalningsbemyndiganden för 2022 som avser utnyttjandet av flexibilitetsmekanismen under 2019, 2020, 2021 och 2022 beräknas av kommissionen uppgå till 467,2 miljoner EUR. Den preliminära betalningsplanen för motsvarande utestående belopp under dessa år beskrivs i följande tabell:

Flexibilitetsmekanismen – betalningsprofil (i miljoner EUR)
Mobiliseringsår	2022	2023	2024	2025	Total
2019	140,9	82,2	0,0	0,0	223,2
2020	66,2	39,9	0,0	0,0	106,1
2021	40,9	10,3	7,6	0,0	58,9
2022	219,2	62,7	49,8	36,7	368,4
Totalt	467,2	195,2	57,4	36,7	756,6

B. Budget för 2021

Förslaget till ändringsbudget nr 5/2021 godkänns enligt kommissionens förslag.

Förslaget till ändringsbudget nr 6/2021 godkänns enligt kommissionens förslag.

1. Budget för 2022

1.1. ”Avklarade” budgetposter

Om inte annat anges nedan i dessa slutsatser bekräftas alla budgetposter i enlighet med kommissionens förslag till budget för 2022 i dess ändrade lydelse enligt ändringsskrivelse nr 1/2022.

Dessutom har alla budgetposter som ändrats av rådet och godkänts av parlamentet vid dess behandling bekräftats i enlighet med rådets ändringar.

För övriga budgetposter har förlikningskommittén kommit överens om slutsatserna i avsnitten 1.2–1.7 nedan.

1.2. Sektorsövergripande frågor

Decentraliserade byråer

EU:s bidrag (i åtagandebemyndiganden och betalningsbemyndiganden) och antalet tjänster för samtliga decentraliserade byråer är fastställda på den nivå som kommissionen föreslagit i budgetförslaget för 2022, i dess lydelse enligt ändringsskrivelse nr 1/2022 med undantag för:

—

Under underrubrik 2b:

—	Europeiska unionens byrå för straffrättsligt samarbete (Eurojust, artikel 07 10 07) tilldelas ytterligare 5 tjänster och nivån på åtagande- och betalningsbemyndiganden höjs med 380 000 EUR med hänsyn till den genomsnittliga rekryteringsnivån i mitten av året.

—

Europeiska åklagarmyndigheten (Eppo, artikel 07 10 08) för vilken nivån på åtagande- och betalningsbemyndigandena höjs med 3 750 000 EUR med tanke på att rekryteringen av den förstärkning som kommissionen föreslagit i budgetförslaget för 2022, i dess ändrade lydelse enligt ändringsskrivelse nr 1/2022, i genomsnitt sker i slutet av första kvartalet i stället för i mitten av året.

—

Under rubrik 4:

—	Europeiska stödkontoret för asylfrågor (Easo, artikel 10 10 01), för vilket ytterligare 5 tjänster tilldelas och åtagande- och betalningsbemyndigandena ökas med 380 000 EUR med hänsyn till den genomsnittliga rekryteringsnivån i mitten av året.

—	För Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån (Frontex, artikel 11 10 01) föreslås att nivån på åtagandebemyndiganden och betalningsbemyndiganden sänks med 65 000 000 EUR.

Genomförandeorgan

EU:s bidrag (i åtagande- och betalningsbemyndiganden och antalet tjänster) till genomförandeorganen har fastställts på den nivå som föreslagits av kommissionen i budgetförslaget, i dess lydelse enligt ändringsskrivelse nr 1/2022.

Pilotprojekt/förberedande åtgärder

Ett omfattande paket bestående av 56 pilotprojekt/förberedande åtgärder, motsvarande ett belopp på 89,5 miljoner EUR i åtagandebemyndiganden har godkänts i enlighet med parlamentets förslag.

Detta inbegriper de planerade åtgärderna ”för att skapa en europeisk diplomatakademi” som ska genomföras av Europeiska utrikestjänsten.

Detta paket respekterar taken för de pilotprojekt och förberedande åtgärder som anges i budgetförordningen.

1.3. Utgiftsrubrikerna i budgetramen – åtagandebemyndiganden

Efter att ha beaktat de ovanstående slutsatserna om ”avklarade” budgetposter, byråer samt pilotprojekt och förberedande åtgärder, har förlikningskommittén kommit överens om följande:

Rubrik 1 – Inre marknaden, innovation och digitalisering

Åtagandebemyndigandena ligger kvar på den nivå som föreslogs av kommissionen i budgetförslaget, i dess lydelse enligt ändringsskrivelse nr 1/2022, men med de justeringar som förlikningskommittén kommit överens om, i enlighet med följande tabell.

Budgetpost / program	Benämning	Skillnad avseende åtagandebemyndiganden (i EUR)
Budgetpost / program	Benämning	BF 2022 (inkl. ändr.skr. 1)	Budget för 2022	Skillnad
1.0.11	Horisont Europa	12 179 157 276	12 239 157 276	60 000 000
01 02 02 10	Klustret för hälsa	571 730 809	606 730 809	35 000 000
01 02 02 40	Klustret för digitala frågor, industri och rymden	1 264 161 905	1 272 161 905	8 000 000
01 02 02 50	Klustret för klimat, energi och mobilitet	1 281 577 680	1 290 577 680	9 000 000
01 02 02 60	Klustret för livsmedel, bioekonomi, naturresurser, jordbruk och miljö	1 003 750 348	1 011 750 348	8 000 000
1.0.31	Programmet för den inre marknaden	583 544 000	613 544 000	30 000 000
03 02 02	Ökad konkurrenskraft för företag, särskilt små och medelstora företag, samt stöd för deras tillträde till marknaderna	121 450 000	151 450 000	30 000 000
Pilotprojekt och förberedande åtgärder	Pilotprojekt och förberedande åtgärder			40 937 500
	Totalt			130 937 500

Av ökningen på 30,0 miljoner EUR i åtagandebemyndiganden för programmet för den inre marknaden (Förstärkning av företagens, särskilt de små och medelstoras, konkurrenskraft och stöd till deras marknadstillträde, artikel 03 02 02) ska 10,0 miljoner EUR avsättas för olika former av stöd till turismsektorn.

Som en följd av detta fastställs den överenskomna nivån för åtagandebemyndigandena till 21 775,1 miljoner EUR, vilket ger en marginal på 102,9 miljoner EUR under utgiftstaket för rubrik 1.

I enlighet med artikel 15.3 i budgetförordningen (1) samtycker förlikningskommittén till att göra åtagandebemyndiganden disponibla på nytt för budgetposterna för forskning till ett totalt belopp av 117,3 miljoner EUR i åtagandebemyndiganden, dvs. en ökning med 40,0 miljoner EUR jämfört med den nivå som kommissionen föreslog i budgetförslaget, ändrat genom ändringsskrivelse nr 1/2022. Följande budgetpost förstärks och dess budgetanmärkningar revideras i enlighet med detta:

		(euro)
Budgetpost	Benämning	Åtagandebemyndiganden
01 02 02 10	Klustret för hälsa	40 000 000
Totalt		40 000 000

Dessa anslag ingår i det övergripande belopp på högst 0,5 miljarder EUR (i 2018 års priser) för perioden 2021–2027 som man enades om inom ramen för den fleråriga budgetramen. Detta ger ett återstående belopp på 372,8 miljoner EUR i 2018 års priser för perioden 2023–2027.

Underrubrik 2a – Ekonomisk, social och territoriell sammanhållning

Budgetpost / program	Benämning	Skillnad avseende åtagandebemyndiganden (i EUR)
Budgetpost / program	Benämning	BF 2022 (inkl. ändr.skr. 1)	Budget för 2022	Skillnad
Pilotprojekt och förberedande åtgärder	Pilotprojekt och förberedande åtgärder			2 681 000
	Totalt			2 681 000

Som en följd av detta fastställs den överenskomna nivån för åtagandebemyndigandena till 49 708,8 miljoner EUR, vilket ger en marginal på 30,2 miljoner EUR under utgiftstaket för underrubrik 2a.

Underrubrik 2b – Resiliens och värden

Mot bakgrund av den nuvarande räntemiljön och de senaste finansieringstransaktionerna i samband med NextGenerationEU kan anslagen för budgetpost 06 04 01 minskas med 244,7 miljoner EUR, samtidigt som kapaciteten att finansiera den icke-återbetalningspliktiga delen av NextGenerationEU under 2022 bibehålls fullt ut. Jämfört med budgetförslaget kommer ytterligare 20 miljoner EUR att senaraläggas till slutet av 2027, för att kompensera för en motsvarande tidigareläggning för EU för hälsa.

Budgetpost / program	Benämning	Skillnad avseende åtagandebemyndiganden (i EUR)
Budgetpost / program	Benämning	BF 2022 (inkl. ändr.skr. 1)	Budget för 2022	Skillnad
2.2.13	Stöd till den turkcypriotiska befolkningsgruppen	33 276 000	34 276 000	1 000 000
05 04 01	Finansiellt stöd för att stimulera den ekonomiska utvecklingen inom den turkcypriotiska befolkningsgruppen	31 402 525	32 402 525	1 000 000
2.2.23	Finansieringskostnader för Europeiska unionens återhämtningsinstrument	389 706 000	145 000 000	- 244 706 000
06 04 01	Europeiska unionens återhämtningsinstrument – Betalning av periodisk kupong och inlösen på förfallodagen	384 706 000	140 000 000	- 244 706 000
2.2.24	EU:s civilskyddsmekanism (rescEU)	95 254 030	101 254 030	6 000 000
06 05 01	EU:s civilskyddsmekanism (rescEU)	95 254 030	101 254 030	6 000 000
2.2.25	EU för hälsa	788 672 701	839 672 701	51 000 000
06 06 01	Programmet EU för hälsa	764 213 775	815 213 775	51 000 000
2.2.312	Sysselsättning och social innovation	104 482 000	106 482 000	2 000 000
07 02 04	ESF+ – Hälsa, sysselsättning och social innovation	102 482 000	104 482 000	2 000 000
2.2.32	Erasmus+	3 366 740 438	3 401 740 438	35 000 000
07 03 01 01	Främja enskilda personers mobilitet i utbildningssyfte, liksom samarbete, inkludering, spetskompetens, kreativitet och innovation på organisationsnivå och inom politiken på utbildningsområdet — Indirekt förvaltning	2 331 521 972	2 361 274 626	29 752 654
07 03 02	Främja ungas mobilitet i utbildningssyfte inom icke-formell utbildning och ungas aktiva deltagande, liksom samarbete, inkludering, kreativitet och innovation på organisationsnivå och inom politiken på ungdomsområdet	346 973 114	351 400 945	4 427 831
07 03 03	Främja mobilitet i utbildningssyfte för idrottsinstruktörer och personal, liksom samarbete, inkludering, kreativitet och innovation på organisationsnivå och inom politiken på idrottsområdet	64 216 157	65 035 672	819 515
2.2.33	Europeiska solidaritetskåren	138 427 764	141 427 764	3 000 000
07 04 01	Europeiska solidaritetskåren	131 710 226	134 710 226	3 000 000
2.2.34	Kreativa Europa	401 027 982	406 527 982	5 500 000
07 05 01	Kultur	125 597 589	131 097 589	5 500 000
2.2.352	Medborgare, jämlikhet, rättigheter och värden	209 402 193	214 902 193	5 500 000
07 06 02	Främja medborgarnas engagemang och deltagande i unionens demokratiska liv	39 671 295	40 671 295	1 000 000
07 06 03	Daphne	29 581 401	33 581 401	4 000 000
07 06 04	Skydd och främjande av unionens värden	91 787 552	92 287 552	500 000
2.2.3DAG	Decentraliserade organ och byråer	242 132 181	246 262 181	4 130 000
07 10 07	Europeiska unionens byrå för straffrättsligt samarbete (Eurojust)	45 423 578	45 803 578	380 000
07 10 08	Europeiska åklagarmyndigheten	53 351 846	57 101 846	3 750 000
2.2.3SPEC	Befogenheter	180 389 773	182 889 773	2 500 000
07 20 04 06	Särskild kompetens på det socialpolitiska området, inbegripet dialog mellan arbetsmarknadens parter	23 020 900	25 520 900	2 500 000
Pilotprojekt och förberedande åtgärder	Pilotprojekt och förberedande åtgärder			35 303 000
	Totalt			-93 773 000

Ökningen på 3,0 miljoner EUR i åtagandebemyndiganden för Europeiska solidaritetskåren (Europeiska solidaritetskåren, artikel 07 04 01) och 5,0 miljoner EUR från ökningen på 35 miljoner EUR i åtagandebemyndiganden för Erasmus+ – för en kombinerad effekt på 8 miljoner EUR – ska avsättas för förberedelser och genomförande av verksamhet i linje med Europaåret för unga 2022.

Som en följd av detta fastställs den överenskomna nivån för åtagandebemyndigandena till 6 330,2 miljoner EUR, vilket ger en marginal på 130,8 miljoner EUR under utgiftstaket för underrubrik 2b.

Rubrik 3 – Naturresurser och miljö

Budgetpost / program	Benämning	Skillnad avseende åtagandebemyndiganden (i EUR)
Budgetpost / program	Benämning	BF 2022 (inkl. ändr.skr. 1)	Budget för 2022	Skillnad
3.2.21	Program för miljö och klimatpolitik (Life)	708 045 484	755 545 484	47 500 000
09 02 01	Natur och biologisk mångfald	265 601 888	284 032 563	18 430 675
09 02 02	Cirkulär ekonomi och livskvalitet	169 866 127	181 653 495	11 787 368
09 02 03	Begränsning av och anpassning till klimatförändringar	120 050 994	128 381 585	8 330 591
09 02 04	Övergång till ren energi	128 996 883	137 948 249	8 951 366
Pilotprojekt och förberedande åtgärder	Pilotprojekt och förberedande åtgärder			9 611 500
	Totalt			57 111 500

Som en följd av detta fastställs den godkända nivån för åtagandebemyndiganden till 56 235,4 miljoner EUR, vilket ger en marginal på 283,6 miljoner EUR under utgiftstaket för rubrik 3, varav 270,1 miljoner EUR under den särskilda marginalen för marknadsrelaterade utgifter och direktstöd.

Rubrik 4 – Migration och gränsförvaltning

Budgetpost / program	Benämning	Skillnad avseende åtagandebemyndiganden (i EUR)
Budgetpost / program	Benämning	BF 2022 (inkl. ändr.skr. 1)	Budget för 2022	Skillnad
4.0.11	Asyl-, migrations- och integrationsfonden	1 099 455 000	1 119 455 000	20 000 000
10 02 01	Asyl-, migrations- och integrationsfonden	1 096 455 000	1 116 455 000	20 000 000
4.0.1DAG	Decentraliserade byråer	153 281 205	153 661 205	380 000
10 10 01	Europeiska stödkontoret för asylfrågor (Easo)	153 281 205	153 661 205	380 000
4.0.211	Fonden för integrerad gränsförvaltning – instrumentet för gränsförvaltning och visering	646 117 589	671 117 589	25 000 000
11 02 01	Instrumentet för ekonomiskt stöd för gränsförvaltning och visering	644 117 589	669 117 589	25 000 000
4.0.2DAG	Decentraliserade byråer	1 073 823 593	1 008 823 593	-65 000 000
11 10 01	Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån (Frontex)	757 793 708	692 793 708	-65 000 000
	Totalt			-19 620 000

Ökningen på 20 miljoner EUR i åtagandebemyndiganden för Asyl-, migrations- och integrationsfonden (Asyl-, migrations- och integrationsfonden, artikel 10 02 01) ska avsättas för finansiering av vidarebosättning av afghanska flyktingar.

Ökningen på 25 miljoner EUR i åtagandebemyndiganden för Fonden för integrerad gränsförvaltning – Instrument för gränsförvaltning och visering (Instrumentet för ekonomiskt stöd för gränsförvaltning och visering, artikel 11 02 01) ska avsättas för hanteringen av migrationskrisen vid Belarus gräns.

Som en följd av detta fastställs den överenskomna nivån för åtagandebemyndigandena till 3 091,2 miljoner EUR, vilket ger en marginal på 99,8 miljoner EUR under utgiftstaket för rubrik 4.

Rubrik 5 – Säkerhet och försvar

Åtagandebemyndigandena ligger kvar på den nivå som föreslogs av kommissionen i budgetförslaget, i dess lydelse enligt ändringsskrivelse nr 1/2022. Som en följd av detta fastställs den överenskomna nivån för åtagandebemyndigandena till 1 785,3 miljoner EUR, vilket ger en marginal på 82,7 miljoner EUR under utgiftstaket för rubrik 5.

Rubrik 6 – Grannskapet och omvärlden

Åtagandebemyndigandena ligger kvar på den nivå som föreslogs av kommissionen i budgetförslaget, i dess lydelse enligt ändringsskrivelse 1/2022, men med de justeringar som förlikningskommittén kommit överens om, i enlighet med följande tabell:

Budgetpost / program	Benämning	Skillnad avseende åtagandebemyndiganden (i EUR)
Budgetpost / program	Benämning	BF 2022 (inkl. ändr.skr. 1)	Budget för 2022	Skillnad
6.0.111	Instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete — Europa i världen (NDICI—Europa i världen)	12 526 647 047	12 716 647 047	190 000 000
14 02 01 10	Södra grannskapet	1 604 861 026	1 629 861 026	25 000 000
14 02 01 11	Det östra grannskapsområdet	699 703 445	709 703 445	10 000 000
14 02 01 30	Mellanöstern och Centralasien	384 765 942	414 765 942	30 000 000
14 02 02 40	Människor — globala utmaningar	137 191 715	187 191 715	50 000 000
14 02 04	Buffert för nya utmaningar och prioriteringar	1 463 311 470	1 538 311 470	75 000 000
6.0.12	Instrumentet för humanitärt bistånd	1 595 059 463	1 806 059 463	211 000 000
14 03 01	Humanitärt bistånd	1 506 901 913	1 717 901 913	211 000 000
	Totalt			401 000 000

För instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete – Europa i världen ska ökningarna av åtagandebemyndigandena på 75 miljoner EUR (Buffert för nya utmaningar och prioriteringar, artikel 14 02 04) och 50 miljoner EUR (Människor – globala utmaningar, budgetpost 14 02 02 40) avsättas för åtgärder för att bekämpa pandemin, inklusive vacciner.

Som en följd av detta fastställs den överenskomna nivån för åtagandebemyndigandena till 17 170,4 miljoner EUR, vilket inte ger någon marginal under utgiftstaket i rubrik 6 och medför utnyttjande av flexibilitetsmekanismen med ett belopp på 368,4 miljoner EUR.

Rubrik 7 – Europeisk offentlig förvaltning

Antalet tjänster i institutionernas tjänsteförteckningar och de anslag som kommissionen föreslagit i budgetförslaget, i dess lydelse enligt ändringsskrivelse nr 1/2022, har godkänts av förlikningskommittén med följande undantag:

—	Parlamentets avsnitt godkänns i enlighet med parlamentets behandling.

—	Rådets avsnitt godkänns i enlighet med rådets behandling.

—	I avsnittet för Europeiska unionens domstol läggs 9 tjänster till i tjänsteförteckningen och nivån på åtagande- och betalningsbemyndigandena ökas med 684 000 EUR med hänsyn till den genomsnittliga rekryteringsnivån i mitten av året.

—	I avsnittet för Europeiska revisionsrätten läggs 13 tjänster, kopplade till NextGenerationEU och fram till 2027, till i tjänsteförteckningen och nivån på åtagande- och betalningsbemyndigandena ökas med 988 000 EUR med hänsyn till den genomsnittliga rekryteringsnivån i mitten av året.

—

I avsnittet för Europeiska utrikestjänsten: i) personalresurserna ökas med 7 tjänster i tjänsteförteckningen och 3 kontraktsanställda och nivån på åtagande- och betalningsbemyndigandena ökas med 655 000 EUR med hänsyn till den genomsnittliga rekryteringsnivån i mitten av året, ii) nivån på åtagande- och betalningsbemyndigandena ökas med 990 500 EUR för att genomföra de planerade åtgärderna ”för att inrätta en europeisk diplomatakademi”, i enlighet med Europaparlamentets förslag i dess behandling, och iii) nivån på åtagande- och betalningsbemyndigandena ökas med 1,0 miljoner EUR till förmån för ”Kapaciteten för strategisk kommunikation”, budgetpost 2 2 1 4.

Justeringarna, som ger en övergripande minskning på 0,8 miljoner EUR i rubrik 7, beskrivs närmare i följande tabeller:

Avsnitt 2 – Europeiska unionens råd och rådet

Budgetpost / program	Benämning	Skillnad avseende åtagandebemyndiganden (i EUR)
Budgetpost / program	Benämning	BF 2022 (inkl. ändr.skr. 1)	Budget för 2022	Skillnad
1 1 0 0	Grundlön	265 982 044	265 970 746	-11 298
1 1 0 2	Rättigheter enligt tjänsteföreskrifterna med anknytning till den anställdes personliga situation	66 765 000	66 778 000	13 000
1 1 0 3	Socialförsäkring	10 946 000	10 947 000	1 000
2 0 1 0	Städning och underhåll	18 635 000	18 335 000	- 300 000
2 1 0 0	Förvärv av utrustning och programvara	14 385 716	12 285 716	-2 100 000
2 1 0 1	Externa tjänster för användning och utveckling av informationssystem	27 839 685	27 509 685	- 330 000
2 2 0 4	Diverse utgifter för interna sammanträden	5 235 000	4 635 000	- 600 000
2 2 1 3	Information och offentliga evenemang	5 358 250	5 158 250	- 200 000
	Totalt			-3 527 298

Avsnitt 4 – Europeiska unionens domstol

Budgetpost / Program	Benämning	Skillnad avseende åtagandebemyndiganden (i EUR)
Budgetpost / Program	Benämning	BF 2022 (inkl. ändr.skr. 1)	Budget för 2022	Skillnad
1 2 0 0	Löner och tillägg	287 078 950	287 762 950	684 000
	Totalt			684 000

Avsnitt 5 – Europeiska revisionsrätten

Budgetpost / program	Benämning	Skillnad avseende åtagandebemyndiganden (i EUR)
Budgetpost / program	Benämning	BF 2022 (inkl. ändr.skr. 1)	Budget för 2022	Skillnad
1 2 0 0	Löner och ersättningar	118 344 775	119 332 775	988 000
	Totalt			988 000

Avsnitt 10 – Europeiska utrikestjänsten

Budgetpost / program	Benämning	Skillnad avseende åtagandebemyndiganden (i EUR)
Budgetpost / program	Benämning	BF 2022 (inkl. ändr.skr. 1)	Budget för 2022	Skillnad
1 1 0 0	Grundlön	116 638 000	117 170 000	532 000
1 2 0 0	Kontraktsanställda	18 671 800	18 794 800	123 000
2 2 1 4	Kapacitet för strategisk kommunikation	4 000 000	5 000 000	1 000 000
2 2 5 0	Pilotprojekt – Mot inrättandet av en europeisk diplomatakademi		990 500	990 500
	Totalt			2 645 500

Som en följd av detta fastställs den godkända nivån för åtagandebemyndiganden till 10 620,1 miljoner EUR, vilket ger en marginal på 437,9 miljoner EUR under utgiftstaket för rubrik 7, varav ett belopp på 240,1 miljoner EUR under den särskilda marginalen för att kompensera för utnyttjandet av marginalen för ”Administrativa utgifter för institutionerna”.

Särskilda instrument: Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter, reserven för solidaritet och katastrofbistånd och brexitjusteringsreserven

Åtagandebemyndigandena för Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (EGF), reserven för solidaritet och katastrofbistånd (SEAR) och brexitjusteringsreserven föreslås ligga kvar på samma nivå som kommissionens ursprungliga budgetförslag, i dess lydelse enligt ändringsskrivelse nr 1/2022.

1.4. Betalningsbemyndiganden

Den totala nivån för betalningsbemyndigandena i budgeten för 2022 är fastställd till nivån i budgetförslaget, i dess ändrade lydelse enligt ändringsskrivelse nr 1/2022 med följande justeringar som förlikningskommittén kommit överens om:

Hänsyn tas till den överenskomna nivån för åtagandebemyndigandena för de icke-differentierade utgifterna (rubrikerna 1–6), för vilka betalningsbemyndigandena motsvarar åtagandebemyndigandena. Detta gäller minskningen av finansieringskostnaderna för det europeiska återhämtningsinstrumentet med - 244,7 miljoner EUR. Med hänsyn även till justeringen av unionens bidrag till decentraliserade byråer är den kombinerade effekten en minskning med - 305,2 miljoner EUR.

2.	Den kombinerade effekten av justeringarna under rubrik 7 leder till en ökning på 0,8 miljoner EUR.

Betalningsbemyndigandena för alla nya pilotprojekt och förberedande åtgärder som föreslagits av parlamentet är fastställda till 25 % av motsvarande åtagandebemyndiganden, eller till den nivå som föreslagits av parlamentet om denna är lägre. Vid förlängning av befintliga pilotprojekt och förberedande åtgärder ligger betalningsbemyndigandena på samma nivå som i budgetförslaget, i dess lydelse enligt ändringsskrivelse nr 1/2022, plus 25 % av motsvarande nya åtagandebemyndiganden, eller på den nivå som föreslagits av parlamentet, om den är lägre. Den kombinerade effekten är en ökning på 22,1 miljoner EUR.

4.	Justeringarna av differentierade budgetposter för vilka den kombinerade effekten är en ökning på 262,0 miljoner EUR.

Justeringarna, som ger en minskning med 20,3 miljoner EUR, beskrivs närmare i följande tabell:

Budgetpost / program	Benämning	Skillnad avseende betalningsbemyndiganden (i EUR)
Budgetpost / program	Benämning	BF 2022 (inkl. ändr.skr. 1)	Budget för 2022	Skillnad
Rubrik 1
1.0.23	Programmet för ett digitalt Europa	898 530 703	848 530 703	-50 000 000
02 04 01 11	Europeiska kompetenscentrumet för cybersäkerhet inom näringsliv, teknik och forskning	33 192 982	17 192 982	-16 000 000
02 04 03	Artificiell intelligens	245 811 860	214 811 860	-31 000 000
02 04 04	Färdigheter	52 000 000	49 000 000	-3 000 000
Pilotprojekt och förberedande åtgärder	Pilotprojekt och förberedande åtgärder			10 234 375
	Totalt rubrik 1			-39 765 625
Underrubrik 2a
Pilotprojekt och förberedande åtgärder	Pilotprojekt och förberedande åtgärder			670 250
	Totalt underrubrik 2a			670 250
Underrubrik 2b
2.2.23	Finansieringskostnader för Europeiska unionens återhämtningsinstrument	389 706 000	145 000 000	- 244 706 000
06 04 01	Europeiska unionens återhämtningsinstrument – Betalning av periodisk kupong och inlösen på förfallodagen	384 706 000	140 000 000	- 244 706 000
2.2.24	EU:s civilskyddsmekanism (rescEU)	180 866 480	186 866 480	6 000 000
06 05 01	EU:s civilskyddsmekanism (rescEU)	94 547 220	100 547 220	6 000 000
2.2.32	Erasmus+	3 273 756 286	3 300 756 286	27 000 000
07 03 01 01	Främja enskilda personers mobilitet i utbildningssyfte, liksom samarbete, inkludering, spetskompetens, kreativitet och innovation på organisationsnivå och inom politiken på utbildningsområdet — Indirekt förvaltning	2 220 525 000	2 243 477 048	22 952 048
07 03 02	Främja ungas mobilitet i utbildningssyfte inom icke-formell utbildning och ungas aktiva deltagande, liksom samarbete, inkludering, kreativitet och innovation på organisationsnivå och inom politiken på ungdomsområdet	310 000 000	313 415 755	3 415 755
07 03 03	Främja mobilitet i utbildningssyfte för idrottsinstruktörer och personal, liksom samarbete, inkludering, kreativitet och innovation på organisationsnivå och inom politiken på idrottsområdet	55 000 000	55 632 197	632 197
2.2.3DAG	Decentraliserade organ och byråer	233 643 002	237 773 002	4 130 000
07 10 07	Europeiska unionens byrå för straffrättsligt samarbete (Eurojust)	45 226 899	45 606 899	380 000
07 10 08	Europeiska åklagarmyndigheten	53 351 846	57 101 846	3 750 000
Pilotprojekt och förberedande åtgärder	Pilotprojekt och förberedande åtgärder			8 825 750
	Totalt underrubrik 2b			- 198 750 250
Rubrik 3
Pilotprojekt och förberedande åtgärder	Pilotprojekt och förberedande åtgärder			2 402 875
	Totalt rubrik 3			2 402 875
Rubrik 4
4.0.11	Asyl-, migrations- och integrationsfonden	1 276 766 000	1 291 766 000	15 000 000
10 02 01	Asyl-, migrations- och integrationsfonden	661 766 000	676 766 000	15 000 000
4.0.1DAG	Decentraliserade organ och byråer	153 281 205	153 661 205	380 000
10 10 01	Europeiska stödkontoret för asylfrågor (Easo)	153 281 205	153 661 205	380 000
4.0.211	Fonden för integrerad gränsförvaltning – instrumentet för gränsförvaltning och visering	490 891 340	510 891 340	20 000 000
11 02 01	Instrumentet för ekonomiskt stöd för gränsförvaltning och visering	191 891 340	211 891 340	20 000 000
4.0.2DAG	Decentraliserade organ och byråer	1 050 691 460	985 691 460	-65 000 000
11 10 01	Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån (Frontex)	757 793 708	692 793 708	-65 000 000
	Totalt rubrik 4			-29 620 000
Rubrik 5
Rubrik 6
6.0.111	Instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete — Europa i världen (NDICI—Europa i världen)	7 858 721 595	7 891 721 595	33 000 000
14 02 04	Buffert för nya utmaningar och prioriteringar	1 000 000 000	1 033 000 000	33 000 000
6.0.12	Instrumentet för humanitärt bistånd	1 880 645 990	2 091 645 990	211 000 000
14 03 01	Humanitärt bistånd	1 797 851 440	2 008 851 440	211 000 000
	Totalt rubrik 6			244 000 000
Rubrik 7
7.2.2	Europeiska rådet och rådet	615 000 854	611 473 556	-3 527 298
7.2.4	Europeiska unionens domstol	464 090 000	464 774 000	684 000
7.2.5	Europeiska revisionsrätten	161 153 175	162 141 175	988 000
7.2.X	Europeiska avdelningen för yttre åtgärder	775 069 920	777 715 420	2 645 500
	Totalt rubrik 7			790 202
TOTALT				-20 272 548

Detta ger en sammanlagd nivå för betalningsbemyndiganden på 170 603,3 miljoner EUR, vilket är en minskning med 20,3 miljoner EUR jämfört med budgetförslaget, i dess lydelse enligt ändringsskrivelse nr 1/2022.

1.5. Reserv

Det finns inga ytterligare reserver utöver de som fanns i det ursprungliga budgetförslaget, i dess lydelse enligt ändringsskrivelse nr 1/2022.

1.6. Budgetanmärkningar

Texten i budgetanmärkningarna är densamma som i budgetförslaget, i dess lydelse enligt ändringsskrivelse nr 1/2022, samt med följande ytterligare ändringar som förlikningskommittén kommit överens om:

—	Budgetposter för vilka Europaparlamentet har infört ändringar i sitt eget avsnitt godkänns utan ändringar.

—

Budgetposter för vilka Europaparlamentets ändringar godkänns utan ändringar:

Artikel 07 10 01 — Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor (Eurofound)

Texten ska ändras på följande sätt:

Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor (Eurofound) tillhandahåller och sprider viktig kunskap om arbetsrelaterade och sociala frågor för att bidra till en sund och evidensbaserad politik på dessa områden. Eurofounds kärnverksamhet är forskning inom områdena sysselsättning, arbetsvillkor, arbetsmarknadsrelationer och livskvalitet. Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor bidrar till följande prioriteringar: Öka deltagandet på arbetsmarknaden och bekämpa arbetslösheten genom att skapa arbetstillfällen, förbättra arbetsmarknadens funktion och främja integration och jämställdhet; förbättra arbetsvillkoren och göra arbetet hållbart i ett livslångt perspektiv, utveckla relationer mellan arbetsmarknadens parter för att säkerställa rättvisa och produktiva lösningar i en föränderlig politisk kontext, förbättra levnadsstandarden och främja social sammanhållning mot bakgrund av ekonomiska skillnader och social ojämlikhet, såsom skillnaderna i sysselsättning och lön mellan könen .

—

Budgetposter vars budgetanmärkningar följer budgetförslaget, i dess lydelse enligt ändringsskrivelsen, godkänns med följande ändringar:

—	Budgetpost 01 02 02 53 — Klustret för klimat, energi och mobilitet – det gemensamma företaget för Europas järnvägar

Ändra punkten enligt följande:

Det gemensamma företaget för Europas järnvägar ska bidra till genomförandet av Horisont Europa, särskilt klustret för digitala frågor, industri och rymden. Det kommer att påskynda utvecklingen och spridningen av innovativ teknik (särskilt digital teknik och automatisering) för att uppnå ett mer attraktivt, användarvänligt, konkurrenskraftigt, överkomligt, underhållsvänligt, effektivt europeiskt järnvägssystem och uppnå målen i den europeiska gröna given, till exempel att en betydande del av de 75 % av godstransporterna som transporteras på väg ska gå över till järnväg och inre vattenvägar.

—	Budgetpost 07 20 04 06 — Särskild kompetens på det socialpolitiska området, inbegripet dialog mellan arbetsmarknadens parter

Ändra punkten enligt följande:

—	Åtgärder för inledande samrådsmöten mellan företrädare för fackliga organisationer på unionsnivå, särskilt för att täcka kostnaderna i syfte att hjälpa dem att bilda sig en uppfattning och harmonisera sina ståndpunkter i fråga om utvecklingen av unionens politik, särskilt efter covid-19-krisen .

—	Budgetpost 1 3 0 1, Avsnitt 10 Europeiska utrikestjänsten — Utbildning

Följande text ska läggas till:

Budgeten för utbildning bör tydligt visa och stödja vikten av att främja jämställdhet, genusmedvetenhet och bekämpning av könsdiskriminering, inbegripet politik mot trakasserier, inom våra egna institutioner (inbegripet utrikestjänstens huvudkontor, EU:s delegationer och GSFP-uppdrag och GSFP-insatser), även i samband med urvalsförfaranden. Detta bör inbegripa obligatoriska utbildningar och initiativ, med särskild uppmärksamhet på mellanchefernas och de högre chefernas ansvar på dessa områden, i linje med bestämmelserna i den tredje handlingsplanen för jämställdhet och det tillhörande arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar.

—

I enlighet med artikel 15.3 i budgetförordningen samtycker förlikningskommittén till att göra åtagandebemyndiganden disponibla på nytt under budgetpost 01 02 02 10. Budgetanmärkningarna kommer att justeras i enlighet med följande:

Budgetpost

Benämning

01 02 02 10

Följande text ska läggas till:

I överensstämmelse med artikel 15.3 i budgetförordningen finns ett belopp på 40 000 000 EUR i åtagandebemyndiganden tillgängligt för denna budgetpunkt, med hänvisning till anslag som dragits tillbaka under 2020 till följd av att forskningsprojekt inte genomförts eller bara delvis genomförts.

Detta gäller under förutsättning att ändringar som införs av Europaparlamentet eller rådet inte kan påverka eller utvidga tillämpningsområdet för en befintlig rättslig grund eller inkräkta på institutionernas administrativa självständighet, och att åtgärden kan täckas med tillgängliga resurser.

1.7. Kontoplanen

Kontoplanen som kommissionen föreslagit i budgetförslaget, i dess lydelse enligt ändringsskrivelse nr 1/2022, godkänns, efter införandet av de nya pilotprojekten och förberedande åtgärderna, med undantag för det nya pilotprojektet ”Övervakning av målen för hållbar utveckling i EU:s regioner – tilltäppning av dataluckor” som kommer att genomföras under rubrik 1 i den fleråriga budgetramen, artikel PP 01 22 06 i stället för under underrubrik 2b i den fleråriga budgetramen).

2. Budget för 2021

Förslaget till ändringsbudget nr 5/2021 godkänns enligt kommissionens förslag.

Förslaget till ändringsbudget nr 6/2021 godkänns enligt kommissionens förslag.

3. Uttalanden

3.1. Gemensamt uttalande från Europaparlamentet och rådet om betalningsbemyndiganden

Europaparlamentet och rådet uppmanar kommissionen att under 2022 fortsätta att noggrant och aktivt övervaka genomförandet av programmen i nuvarande och tidigare fleråriga budgetramar (särskilt i underrubrik 2a och landsbygdsutveckling). Europaparlamentet och rådet uppmanar i detta syfte kommissionen att i god tid lämna uppdaterade uppgifter om läget samt beräkningar för 2022 års betalningsbemyndiganden (med beaktande av den förbättrade noggrannheten hos medlemsstaternas prognoser i förekommande fall). Om uppgifterna visar att anslagen i budgeten för 2022 inte är tillräckliga för att täcka behoven, uppmanar Europaparlamentet och rådet kommissionen att så snart som möjligt lägga fram en lämplig lösning, bland annat ett förslag till ändringsbudget, så att Europaparlamentet och rådet så snart som möjligt och utan onödigt dröjsmål kan fatta beslut som kan bli nödvändiga i samband med motiverade behov. I förekommande fall kommer Europaparlamentet och rådet att beakta ärendets brådskande karaktär, och förkorta tidsfristen på åtta veckor för ett beslut om det anses vara nödvändigt. Detsamma gäller på motsvarande sätt om siffrorna visar att de anslag som förs in i budgeten 2022 är större än nödvändigt.

3.2. Gemensamt uttalande från Europaparlamentet, rådet och kommissionen om finansieringskostnaderna för Europeiska unionens återhämtningsinstrument under 2022

Tack vare den rådande gynnsamma räntemiljön och med beaktande av emissionskostnaderna för finansieringstransaktionerna för återhämtningsinstrumentet hittills i år kan de planerade anslagen för finansieringskostnaderna för det europeiska återhämtningsinstrumentet [budgetpost 06 04 01] minskas samtidigt som kapaciteten att finansiera den icke-återbetalningspliktiga delen av återhämtningsinstrumentet under 2022 bibehålls fullt ut.

I artikel 5.2 i beslutet om egna medel fastställs det att ”[å]terbetalningar av kapitalbeloppet för medlen ska inledas före utgången av den fleråriga budgetramen 2021–2027, med ett minimibelopp, i den mån outnyttjade belopp för räntebetalningar till följd av den upplåning som avses i punkt 1 i denna artikel tillåter det, med vederbörlig hänsyn till det förfarande som anges i artikel 314 i EUF-fördraget”.

I skäl 20 i beslutet om egna medel anges det dessutom att ”[b]elopp som inte används till räntebetalningar som planerat kommer att användas för förtidsåterbetalningar före utgången av den fleråriga budgetramen 2021–2027, med ett minimibelopp, och kan höjas över denna nivå förutsatt att nya egna medel har införts efter 2021 i enlighet med det förfarande som avses i artikel 311 tredje stycket i EUF-fördraget”.

Eftersom inga återbetalningar av kapitalbeloppet kommer att vara möjliga under 2022 gäller följande:

—	Ett belopp på 90 miljoner euro, varav 70 miljoner euro redan ingår i budgetförslaget, kommer att senareläggas till 2027, varvid det kan användas antingen för räntebetalningar eller förtidsåterbetalningar. Denna senareläggning uppvägs av en motsvarande tidigareläggning av programmet EU för hälsa.

—

Utan att det påverkar budgetmyndighetens befogenheter enas Europaparlamentet och rådet om att höja de tillgängliga beloppen i budgetpost 06 04 01 med 224,7 miljoner euro under perioden 2024–2027, på grundval av ett förslag från kommissionen och efter en bedömning av behoven och möjligheterna till förtidsåterbetalningar, med användning av tillgängliga marginaler och genom utnyttjande av det samlade marginalinstrumentet, samtidigt som budgetplaneringen för programmen inom rubrik 2b respekteras.

Denna mekanism säkerställer att det totala beloppet för budgetposten för återhämtningsinstrumentet i den ursprungliga budgetplaneringen för 2022 kommer att användas för räntebetalningar eller förtidsåterbetalningar under den fleråriga budgetramen 2021–2027.

3.3. Ensidigt uttalande från kommissionen om budgetmässig försiktighet när det gäller ränteposten för återhämtningsinstrumentet

Kommissionen erinrar om att ränteposten för återhämtningsinstrumentet ([budgetpost 06 04 01]) används för betalning av finansierings- och likviditetskostnaderna för upplåning för återhämtningsinstrumentet i den mån dessa belastar EU:s budget. Belopp som inte används till räntebetalningar ska användas för förtidsåterbetalningar av skulden i enlighet med artikel 5.2 och skäl 20 i beslutet om egna medel.

Den stigande inflationen kräver ökad budgetmässig försiktighet när det gäller förvaltningen av ränteposten för återhämtningsinstrumentet, med tanke på att de nominella räntorna kan komma att vara högre än vad som antogs vid planeringen av denna budgetpost.

Kommissionen kommer därför vid fullgörandet av sina skyldigheter enligt artikel 314.2, 314.5 och 314.8 i EUF-fördraget att föreslå budgetåtgärder som, om de antas, kommer att säkerställa att det totala belopp som ursprungligen planerades i den fleråriga budgetramen 2021–2027 [14 976 miljoner euro i löpande priser] för budgetposten för återhämtningsinstrumentet används fullt ut för betalning av räntekostnader eller förtidsåterbetalningar.

Kommissionen kommer varje år att inom ramen för framläggandet av budgetförslaget rapportera om det ackumulerade genomförandet av budgetposten för återhämtningsinstrumentet, de belopp som senarelagts på denna budgetpost och det belopp som avsatts inom ramen för det samlade marginalinstrumentet för att uppnå detta mål.

3.4. Ensidigt uttalande från Europeiska kommissionen om bekämpning av barnfattigdom inom ramen för Europeiska socialfonden+

Det blir än viktigare att bekämpa barnfattigdom, särskilt mot bakgrund av återhämtningen efter covid-19-krisen, och tillräckliga resurser måste avsättas för detta. I detta syfte krävs det enligt förordning (EU) 2021/1057 om inrättande av Europeiska socialfonden+ (ESF+) att medlemsstaterna avsätter en lämplig mängd av sina ESF+-medel inom ramen för delad förvaltning för att genomföra barngarantin genom riktade åtgärder och strukturreformer för att bekämpa barnfattigdom. Ett explicit minimianslag på 5 % har fastställts för alla medlemsstater där den genomsnittliga andelen barn under 18 år som riskerade att drabbas av fattigdom eller social utestängning under perioden 2017–2019 var högre än unionsgenomsnittet.

Förhandlingarna om programmen för 2021–2027 mellan kommissionen och medlemsstaterna pågår fortfarande, och de exakta belopp som ska planeras till stöd för barngarantin i alla medlemsstater kommer att bli kända när denna process har avslutats.

I linje med rådets rekommendation om inrättande av en europeisk barngaranti {SWD (2021) 62 final} och på grundval av rapporter från medlemsstaternas samordnare för barngarantin och kommittén för socialt skydd kommer kommissionen regelbundet att rapportera om genomförandet av rekommendationen om inrättande av barngarantin. Kommission kommer också att noggrant övervaka genomförandet av denna rekommendation inom ramen för den europeiska planeringsterminen. Kommissionen framhåller att medlemsstaterna kan planera för finansiering av genomförandet av barngarantin utöver de minimikrav som fastställs i ESF+-förordningen. De kan också använda andra EU-resurser, såsom faciliteten för återhämtning och resiliens, samt sin egen nationella finansiering.

3.5. Gemensamt uttalande från Europaparlamentet, rådet och kommissionen om avsikten att tillhandahålla maximala resurser för naturkatastrofer inom ramen för EUSF-delen av reserven för solidaritet och katastrofbistånd under 2022

De tre institutionerna erkänner att den exceptionella omfattningen av de naturkatastrofer som inträffade 2021 skapar tryck på de medel som finns tillgängliga inom ramen för Europeiska unionens solidaritetsfond (EUSF). EUSF finansieras uteslutande genom reserven för solidaritet och katastrofbistånd, utan någon möjlighet att använda andra finansieringskällor.

Förlikningskommittén har enats om att öka det humanitära biståndet under rubrik 6 med 211 miljoner euro i 2022 års budget. Det är därför möjligt att begränsa användningen av anslaget i reserven för solidaritet och katastrofbistånd för externa nödsituationer under perioden 1 januari–31 augusti 2022, vilket innebär att ytterligare medel motsvarande beloppet för förstärkningen av humanitärt bistånd under rubrik 6 frigörs för EUSF den 1 september 2022. Detta kommer att göra det möjligt att visa största möjliga solidaritet med de medlemsstater som berörs av naturkatastroferna och samtidigt öka förmågan i EU-budgeten att snabbt reagera på externa nödsituationer.

3.6. Gemensamt uttalande från Europaparlamentet och rådet om en utökning av revisionsrättens tjänsteförteckning

Europaparlamentet och rådet är medvetna om att återhämtningsinstrumentet kommer att medföra en ytterligare arbetsbörda för revisionsrätten som inte helt kan kompenseras genom omfördelning inom den befintliga budgeten. De samtycker därför till en utökning av revisionsrättens tjänsteförteckning med 20 tjänster under 2022.

Europaparlamentet och rådet understryker den vikt de fäster vid revisionsrättens arbete, särskilt när det gäller de finansiella revisioner och regelefterlevnadsrevisioner som revisionsrätten utför för att fullgöra sin huvuduppgift att pröva om inkomsterna och utgifterna varit lagliga och korrekta, vilka är oupplösligt kopplade till effektivitetsrevisioner för att granska sparsamheten, effektiviteten och ändamålsenligheten i förvaltningen av EU:s budget, som två sidor av samma mynt. En sund ekonomisk förvaltning av budgeten är en av hörnstenarna i unionens legitimitet.

I detta sammanhang anser Europaparlamentet och rådet att det är viktigt att revisionsrätten anslår tillräckliga resurser för genomförandet av dessa kärnverksamheter.

Rent allmänt erkänner Europaparlamentet och rådet också vikten av de rekommendationer som revisionsrätten utfärdar på grundval av artikel 287.4 andra stycket i EUF-fördraget, samtidigt som de noterar att domstolen har klargjort att denna bestämmelse har ”som ändamål att bidra till förbättringen av [unionens] ekonomiska förvaltning genom att rapporterna översänds till institutionerna och genom att institutionernas svar utarbetas”.

Europaparlamentet och rådet uppmanar revisionsrätten att i arbetsdokumenten för kommande budgetförfaranden inkludera en översikt över tilldelningen av personal under det föregående året till verksamhet för finansiella revisioner, regelefterlevnadsrevisioner och effektivitetsrevisioner, för det arbete som grundar sig på artikel 287.4 i EUF-fördraget och för stödtjänster.

3.7. Gemensamt uttalande från Europaparlamentet, rådet och kommissionen om en översyn av pandemins utveckling 2022

De tre institutionerna åtar sig att senast i slutet av juni 2022 se över utvecklingen av pandemiåtgärderna, särskilt när det gäller internationella vaccinationer, och kommer på grundval av detta att överväga eventuella nödvändiga åtgärder enligt kommissionens förslag.

3.8. Ensidigt uttalande från kommissionen om migration

Med tanke på de förutsedda fortsatta behoven under de kommande åren bekräftar kommissionen sin plan att säkerställa att den genomsnittliga årliga finansieringen för migration för det södra grannskapet från grannskapsanslaget inom ramen för instrumentet för grannskapet, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete – Europa i världen och, vid behov, från andra instrument, ligger kvar på åtminstone den nivå som planeras för 2022.

3.9. Ensidigt uttalande från kommissionen om rubrik 7

Kommissionen erinrar om att budgetplaneringen för rubrik 7 bygger på antagandet att institutionernas personalstyrka förblir stabil. Den noterar att budgeten för 2022 inte överensstämmer med detta antagande och understryker att framtida personalökningar, mot bakgrund av den stigande inflationen, skulle kunna leda till tryck på rubrik 7 i den fleråriga budgetramen 2021–2027.

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget (EUT L 193, 30.7.2018, s. 1).

		ISSN 1977-1061
Europeiska unionens officiella tidning		C 224

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	65 årgången 8 juni 2022

	III Förberedande akter
	Europaparlamentet
	Tisdag, 23 november 2021
2022/C 224/13	P9_TA(2021)0456 Den gemensamma jordbrukspolitiken – stöd för de strategiska planer som medlemsstaterna ska upprätta och som finansieras av EGFJ och Ejflu ***I Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 23 november 2021 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om fastställande av regler för stöd till strategiska planer som ska utarbetas av medlemsstaterna enligt den gemensamma jordbrukspolitiken (strategiska planer för den gemensamma jordbrukspolitiken) och finansieras av Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och av Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) samt om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1305/2013 och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1307/2013 (COM(2018)0392 – C8-0248/2018 – 2018/0216(COD)) P9_TC1-COD(2018)0216 Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 23 november 2021 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/…om fastställande av regler om stöd för de strategiska planer som medlemsstaterna ska upprätta inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken (strategiska GJP-planer) och som finansieras av Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) samt om upphävande av förordningarna (EU) nr 1305/2013 och (EU) nr 1307/2013	115
2022/C 224/14	P9_TA(2021)0457 Den gemensamma jordbrukspolitiken: finansiering, förvaltning och övervakning ***I Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 23 november 2021 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av förordning (EU) nr 1306/2013 (COM(2018)0393 – C8-0247/2018 – 2018/0217(COD)) P9_TC1-COD(2018)0217 Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 23 november 2021 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/… om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av förordning (EU) nr 1306/2013	118
2022/C 224/15	P9_TA(2021)0458 Den gemensamma jordbrukspolitiken – ändring av den gemensamma marknadsordningen och andra förordningar ***I Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 23 november 2021 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordningarna (EU) nr 1308/2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter, (EU) nr 1151/2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel, (EU) nr 251/2014 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, aromatiserade vinprodukter, (EU) nr 228/2013 om särskilda åtgärder inom jordbruket till förmån för unionens yttersta randområden och (EU) nr 229/2013 om särskilda åtgärder inom jordbruket till förmån för de mindre Egeiska öarna (COM(2018)0394 – C8-0246/2018 – 2018/0218(COD)) P9_TC1-COD(2018)0218 Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 23 november 2021 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/… om ändring av förordningarna (EU) nr 1308/2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter, (EU) nr 1151/2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel, (EU) nr 251/2014 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, aromatiserade vinprodukter och (EU) nr 228/2013 om särskilda åtgärder inom jordbruket till förmån för unionens yttersta randområden	122
2022/C 224/16	P9_TA(2021)0459 Insolvensförfaranden: ersättande av bilagorna A och B till förordning ***I Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 23 november 2021 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ersättande av bilagorna A och B till förordning (EU) 2015/848 om insolvensförfaranden (COM(2021)0231 – C9-0178/2021 – 2021/0118(COD)) P9_TC1-COD(2021)0118 Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen av den 23 november 2021 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/…om ändring av förordning (EU) 2015/848 om insolvensförfaranden för att ersätta dess bilagor A och B	126
2022/C 224/17	P9_TA(2021)0460 Integrerad statistik över jordbruksföretag: unionens bidrag inom budgetramen 2021–2027 ***I Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 23 november 2021 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) 2018/1091 vad gäller unionens bidrag till integrerad statistik över jordbruksföretag inom budgetramen 2021–2027 (COM(2021)0477 – C9-0346/2021 – 2021/0270(COD)) P9_TC1-COD(2021)0270 Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen av den 23 november 2021 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/… om ändring av förordning (EU) 2018/1091 vad gäller unionens bidrag till integrerad statistik över jordbruksföretag enligt rådets förordning (EU, Euratom) 2020/2093 om den fleråriga budgetramen 2021–2027	127
2022/C 224/18	P9_TA(2021)0461 Paketerade och försäkringsbaserade investeringsprodukter för icke-professionella investerare (Priip-produkter): faktablad. Förlängning av övergångsbestämmelserna ***I Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 23 november 2021 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 1286/2014 vad gäller förlängning av övergångsbestämmelserna för förvaltningsbolag, investeringsbolag och personer som ger råd om eller säljer andelar i företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) och fonder som inte är fondföretag (COM(2021)0397 – C9-0326/2021 – 2021/0215(COD)) P9_TC1-COD(2021)0215 Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 23 november 2021 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/… om ändring av förordning (EU) nr 1286/2014 vad gäller förlängning av övergångsbestämmelserna för förvaltningsbolag, investeringsbolag och personer som ger råd om eller säljer andelar i företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) och fonder som inte är fondföretag	128
2022/C 224/19	P9_TA(2021)0462 Företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag): användning av faktablad ***I Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 23 november 2021 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2009/65/EG vad gäller användning av faktablad av förvaltningsbolag för företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (COM(2021)0399 – C9-0327/2021 – 2021/0219(COD)) P9_TC1-COD(2021)0219 Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 23 november 2021 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2021/… om ändring av direktiv 2009/65/EG vad gäller användning av faktablad av förvaltningsbolag för företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag)	129
	Onsdagen, 24 november 2021
2022/C 224/20	Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 24 november 2021 om det gemensamma förslag till Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2022 som förlikningskommittén har antagit inom ramen för budgetförfarandet (13911/2021 – C9-0428/2021 – 2021/0227(BUD))	130
2022/C 224/21	Europaparlamentets resolution av den 24 november 2021 om rådets ståndpunkt om förslaget till Europeiska unionens ändringsbudget nr 5/2021 för budgetåret 2021– Humanitärt bistånd till flyktingar i Turkiet (12444/2021 – C9-0380/2021 – 2021/0226(BUD))	151
2022/C 224/22	Europaparlamentets resolution av den 24 november 2021 om rådets ståndpunkt om förslaget till Europeiska unionens ändringsbudget nr 6/2021 för budgetåret 2021 – Ytterligare vaccindoser till låginkomstländer och lägre medelinkomstländer, förstärkning av civilskyddsmekanismen samt övriga justeringar av utgifter och inkomster (14038/2021 – C9-0425/2021 – 2021/0326(BUD))	153
	Torsdagen, 25 november 2021
2022/C 224/23	Europaparlamentets resolution av den 25 november 2021 om förslaget till av Europaparlamentets och rådets beslut om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter för uppsagda arbetstagare efter en ansökan från Spanien – EGF/2021/001 ES/País Vasco metal (COM(2021)0618 – C9-0377/2021 – 2021/0316(BUD))	155
2022/C 224/24	Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 25 november 2021 om förslaget till rådets beslut om bemyndigande för Europeiska unionens medlemsstater att i Europeiska unionens intresse godta Filippinernas anslutning till 1980 års Haagkonvention om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn (COM(2021)0359 – C9-0361/2021 – 2021/0178(NLE))	159
2022/C 224/25	Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 25 november 2021 om förslaget till rådets beslut om bemyndigande för medlemsstaterna att i Europeiska unionens intresse godta Jamaicas anslutning till 1980 års Haagkonvention om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn (COM(2021)0363 – C9-0334/2021 – 2021/0179(NLE))	160
2022/C 224/26	Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 25 november 2021 om förslaget till rådets beslut om bemyndigande för Europeiska unionens medlemsstater att i Europeiska unionens intresse godta Bolivias anslutning till 1980 års Haagkonvention om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn (COM(2021)0369 – C9-0336/2021 – 2021/0183(NLE))	161
2022/C 224/27	Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 25 november 2021 om förslaget till rådets beslut om bemyndigande för Europeiska unionens medlemsstater att i Europeiska unionens intresse godta Pakistans anslutning till 1980 års Haagkonvention om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn (COM(2021)0368 – C9-0335/2021 – 2021/0182(NLE))	162
2022/C 224/28	Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 25 november 2021 om förslaget till rådets beslut om bemyndigande för medlemsstaterna att i Europeiska unionens intresse godta Tunisiens anslutning till 1980 års Haagkonvention om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn (COM(2021)0371 – C9-0337/2021 – 2021/0198(NLE))	163

Innehållsförteckning		Sida

	EUROPAPARLAMENTET SESSIONEN 2021–2022 Sammanträdena den 22–25 november 2021 ANTAGNA TEXTER	1

	I Resolutioner, rekommendationer och yttranden
	RESOLUTIONER
	Europaparlamentet
	Tisdag, 23 november 2021
2022/C 224/01	Europaparlamentets resolution av den 23 november 2021 om EU:s idrottspolitik: bedömning och möjliga vägar framåt (2021/2058(INI))	2
2022/C 224/02	Europaparlamentets resolution av den 23 november 2021 med rekommendationer till kommissionen om digitalisering av europeisk rapportering, övervakning och revision (2021/2054(INL))	11
	Onsdagen, 24 november 2021
2022/C 224/03	Europaparlamentets resolution av den 24 november 2021 om en europeisk strategi för råvaror av avgörande betydelse (2021/2011(INI))	22
2022/C 224/04	Europaparlamentets resolution av den 24 november 2021 om revideringen av budgetförordningen inför ikraftträdandet av den fleråriga budgetramen 2021–2027 (2021/2162(INI))	37
2022/C 224/05	Europaparlamentets resolution av den 24 november 2021 om en läkemedelsstrategi för Europa (2021/2013(INI))	47
	Torsdagen, 25 november 2021
2022/C 224/06	Europaparlamentets resolution av den 25 november 2021 med rekommendationer till kommissionen om politik och lagstiftning för laglig migration (2020/2255(INL))	69
2022/C 224/07	Europaparlamentets resolution av den 25 november 2021 Införande av ett europeiskt socialförsäkringskort för att förbättra säkerställandet på elektronisk väg av socialförsäkringsrättigheter och rättvis rörlighet (2021/2620(RSP))	81
2022/C 224/08	Europaparlamentets resolution av den 25 november 2021 om multilaterala förhandlingar inför WTO:s tolfte ministerkonferens i Genève den 30 november–3 december 2021 (2021/2769(RSP))	89
2022/C 224/09	Europaparlamentets resolution av den 25 november 2021 om säkerheten på lastbilsparkeringar i EU (2021/2918(RSP))	95
2022/C 224/10	Europaparlamentets resolution av den 25 november 2021 om situationen i Somalia (2021/2981(RSP))	99
2022/C 224/11	Europaparlamentets resolution av den 25 november 2021 om människorättskränkningar begångna av privata militära företag och säkerhetsföretag, särskilt Wagner-gruppen (2021/2982(RSP))	104
2022/C 224/12	Europaparlamentets resolution av den 25 november 2021 om människorättssituationen i Kamerun (2021/2983(RSP))	111