Europeiska unionens domstols senaste offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning

(2022/C 222/01)

Senaste offentliggörandet

EUT C 213, 30.5.2022

Senaste listan över offentliggöranden

EUT C 207, 23.5.2022

EUT C 198, 16.5.2022

EUT C 191, 10.5.2022

EUT C 171, 25.4.2022

EUT C 165, 19.4.2022

EUT C 158, 11.4.2022

Dessa texter är tillgängliga på

EUR-Lex: http://eur-lex.europa.eu

Domstolens beslut (nionde avdelningen) av den 18 januari 2022 – Ungern mot Europeiska kommissionen

(Mål C-185/20 P) (1)

(Överklagande - Artikel 181 i domstolens rättegångsregler - Talan om ogiltigförklaring - EGFJ och Ejflu - Utgifter som undantagits från unionsfinansiering - Utgifter som verkställs av Ungern)

(2022/C 222/02)

Rättegångsspråk: ungerska

Parter

Klagande: Ungern (ombud: M. Z. Fehér och G. Koós)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen (ombud: V. Bottka och J. Aquilina)

Avgörande

1)	Överklagandet avvisas i vissa delar och ogillas i övriga delar.

2)	Ungern ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 262, 10.8.2020.

Domstolens beslut (sjätte avdelningen) av den 3 mars 2022 – Gemensamma resolutionsnämnden (SRB) mot Hypo Vorarlberg Bank AG

(Mål C-663/20 P) (1)

(Överklagande - Artikel 182 i domstolens rättegångsregler - Bankunionen - Gemensamma resolutionsmekanismen (SRM) - Gemensamma resolutionsfonden (SRF) - Beräkning av förhandsbidragen för år 2017 - Bestyrkande av ett beslut från den gemensamma resolutionsnämnden (SRB) - Motiveringsskyldighet - Konfidentiella uppgifter)

(2022/C 222/03)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Gemensamma resolutionsnämnden (SRB) (ombud: inledningsvis P.A. Messina, J. Kerlin och H. Ehlers, biträdda av H.-G. Kamann och P. Gey, Rechtsanwälte, samt F. Louis, avocat, därefter av J. Kerlin och H. Ehlers, biträdda av H.-G. Kamann, P. Gey, och F. Louis)

Övriga parter i målet: Hypo Vorarlberg Bank AG (ombud: G. Eisenberger och A. Brenneis, Rechtsanwälte)

Avgörande

1.	Europeiska unionens tribunals dom av den 23 september 2020, Hypo Vorarlberg Bank/SRB (T-420/17, ej publicerad, EU:T:2020:438), upphävs.

2.	Det beslut som Gemensamma resolutionsnämnden fattade vid sitt exekutiva sammanträde den 11 april 2017 om beräkningen av förhandsbidragen för år 2017 till Gemensamma resolutionsfonden (SRB/ES/SRF/2017/05) ogiltigförklaras såvitt gäller Hypo Vorarlberg Bank AG.

3.

Verkningarna av det beslut som Gemensamma resolutionsnämnden fattade vid sitt exekutiva sammanträde den 11 april 2017 om beräkningen av förhandsbidragen för år 2017 till Gemensamma resolutionsfonden (SRB/ES/SRF/2017/05) ogiltigförklaras såvitt gäller Hypo Vorarlberg AG ska bestå tills ett nytt beslut från Gemensamma resolutionsnämnden som fastställer det företagets förhandsbidrag till Gemensamma resolutionsfonden för år 2017 träder i kraft, inom en skälig tid som inte får överskrida sex månader räknat från dagen för undertecknandet av förevarande beslut.

4.	Gemensamma resolutionsnämnden ska bära sina rättegångskostnader avseende såväl förfarandet i första instans som målet om överklagandet samt ersätta Hypo Vorarlberg Bank AG:s rättegångskostnader i första instans.

5.	Hypo Vorarlberg Bank AG ska bära sina rättegångskostnader i målet om överklagande.

6.	Det finns inte längre anledning att pröva Konungariket Spaniens ansökan om att få intervenera till stöd för Gemensamma resolutionsnämndens yrkanden.

---

(1)  EUT C 44, 8.2.2021

Domstolens beslut (sjätte avdelningen) av den 3 mars 2022 – Gemensamma resolutionsnämnden (SRB) mot Portigon AG, Europiska kommissionen

(Mål C-664/20 P) (1)

(Överklagande - Artikel 182 i domstolens rättegångsregler - Bankunionen - Gemensamma resolutionsmekanismen (SRM) - Gemensamma resolutionsfonden (SRF) - Beräkning av förhandsbidragen för år 2017 - Bestyrkande av ett beslut från den gemensamma resolutionsnämnden (SRB) - Motiveringsskyldighet - Konfidentiella uppgifter)

(2022/C 222/04)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Gemensamma resolutionsnämnden (SRB) (ombud: inledningsvis P.A. Messina och J. Kerlin, biträdda av H.-G. Kamann och P. Gey, Rechtsanwälte, samt F. Louis, avocat, därefter K. Jakub, biträdd av H.-G. Kamann, P. Gey, och F. Louis)

Övriga parter i målet: Portigon AG (ombud: D. Bliesener, F. Geber och V. Jungkind, Rechtsanwälte), Europeiska kommissionen (ombud: D. Triantafyllou, A. Nijenhuis och A. Steiblytė)

Avgörande

1.	Europeiska unionens tribunals dom av den 23 september 2020, Portigon/SRB (T-420/17, ej publicerad, EU:T:2020:438), upphävs.

2.	Det beslut som Gemensamma resolutionsnämnden fattade vid sitt exekutiva sammanträde den 11 april 2017 om beräkningen av förhandsbidragen för år 2017 till Gemensamma resolutionsfonden (SRB/ES/SRF/2017/05) ogiltigförklaras såvitt gäller Portigon AG.

3.

Verkningarna av det beslut som Gemensamma resolutionsnämnden fattade vid sitt exekutiva sammanträde den 11 april 2017 om beräkningen av förhandsbidragen för år 2017 till Gemensamma resolutionsfonden (SRB/ES/SRF/2017/05) ogiltigförklaras såvitt gäller Portigon AG ska bestå tills ett nytt beslut från Gemensamma resolutionsnämnden som fastställer det företagets förhandsbidrag till Gemensamma resolutionsfonden för år 2017 träder i kraft, inom en skälig tid som inte får överskrida sex månader räknat från dagen för undertecknandet av förevarande beslut.

4.	Gemensamma resolutionsnämnden ska bära sina rättegångskostnader avseende såväl förfarandet i första instans som målet om överklagandet samt ersätta Portigon AG:s rättegångskostnader i första instans.

5.	Portigon AG ska bära sina rättegångskostnader i målet om överklagande.

6.	Det finns inte längre anledning att pröva Konungariket Spaniens ansökan om att få intervenera till stöd för Gemensamma resolutionsnämndens yrkanden.

---

(1)  EUT C 44, 8.2.2021

Domstolens beslut (nionde avdelningen) av den 31 januari 2022 (begäran om förhandsavgörande från Sąd Okręgowy w Łodzi – Polen) – TM mot EJ

(Mål C-28/21) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Artikel 99 i domstolens rättegångsregler - Ansvarsförsäkring för motorfordon - Direktiv 2009/103/EG - Artikel 3 - Skyldighet att föreskriva att försäkringen omfattar sakskador - Omfattning - Lagstiftning i en medlemsstat som utesluter utebliven vinst från sådan skada som omfattas av den obligatoriska ansvarsförsäkringen för motorfordon)

(2022/C 222/05)

Rättegångsspråk: polska

Hänskjutande domstol

Sąd Okręgowy w Łodzi

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: TM

Motpart: EJ

Avgörande

Artikel 3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/103/EG av den 16 september 2009 om ansvarsförsäkring för motorfordon och kontroll av att försäkringsplikten fullgörs beträffande sådan ansvarighet ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en nationell bestämmelse som innebär att den obligatoriska ansvarsförsäkringen för motorfordon inte omfattar skada som består i utebliven vinst, under förutsättning att denna begränsning av försäkringens omfattning är tillämplig på samma sätt oberoende av i vilken medlemsstat som den skadelidande personen eller ägaren eller innehavaren av det skadade fordonet är bosatt.

---

(1)  EUT C 182, 10.5.2021.

Domstolens beslut (tionde avdelningen) av den 9 februari 2022 (begäran om förhandsavgörande från Varhoven kasatsionen sad – Bulgarien) – ”Konservinvest” OOD mot ”Bulkons Parvomay” OOD

(Mål C-35/21) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Artikel 99 i domstolens rättegångsregler - Kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel - Förordning (EU) nr 1151/2012 - Ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar - Artikel 9 - Nationellt skydd under en övergångsperiod - Geografisk beteckning som avser en jordbruksprodukt, vilken registrerats i enlighet med lagstiftningen i en medlemsstat och som åtnjuter skydd på nationell nivå)

(2022/C 222/06)

Rättegångsspråk: bulgariska

Hänskjutande domstol

Varhoven kasatsionen sad (Bulgarien)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande:”Konservinvest” OOD

Motpart:”Bulkons Parvomay” OOD

Avgörande

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 av den 21 november 2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel ska tolkas så, att den utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning, i vilken det föreskrivs ett nationellt system för registrering och skydd av kvalificerade geografiska beteckningar avseende jordbruksprodukter och livsmedel som omfattas av förordningens tillämpningsområde, vilket endast är tillämpligt på tvister om intrång i de rättigheter som följer av beteckningarna mellan näringsidkare i den medlemsstaten, som – i nämnda medlemsstat – framställer de produkter för vilka de geografiska beteckningarna har registrerats i enlighet med lagstiftningen.

---

(1)  EUT C 98, 22.3.2021.

Domstolens beslut (åttonde avdelningen) av den 1 mars 2022 (begäran om förhandsavgörande från Court of Appeal – Irland) – Brottmål mot K.M.

(Mål C-493/21) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Artikel 99 i domstolens rättegångsregler - Gemensamma fiskeripolitiken - Förordning (EG) nr 1224/2009 - Kontrollsystem för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs - Artikel 89 - Åtgärder för att säkerställa efterlevnad - Artikel 90 - Straffrättsliga påföljder - Proportionalitetsprincipen - Tolkning av domen av den 11 februari 2021, K.M. (Sanktioner som påförts en fartygskapten) (C-77/20, EU:C:2021:112))

(2022/C 222/07)

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

Court of Appeal

Parter i brottmålet vid den nationella domstolen

Klagande: K.M.

Övrig part i målet: Director of Public Prosecutions

Avgörande

Artiklarna 89 och 90 i rådets förordning (EG) nr 1224/2009 av den 20 november 2009 om införande av ett kontrollsystem i gemenskapen för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs, om ändring av förordningarna (EG) nr 847/96, (EG) nr 2371/2002, (EG) nr 811/2004, (EG) nr 768/2005, (EG) nr 2115/2005, (EG) nr 2166/2005, (EG) nr 388/2006, (EG) nr 509/2007, (EG) nr 676/2007, (EG) nr 1098/2007, (EG) nr 1300/2008, (EG) nr 1342/2008 och upphävande av förordningarna (EEG) nr 2847/93, (EG) nr 1627/94 och (EG) nr 1966/2006, jämförda med proportionalitetsprincipen såsom den stadgas i artikel 49.3 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, ska tolkas så, att det ankommer på de nationella domstolarna att utifrån de bedömningskriterier som EU-domstolen formulerat i sin dom av den 11 februari 2021, K.M. (Sanktioner som påförts en fartygskapten) (C-77/20, EU:C:2021:112) avgöra om obligatoriskt förverkande av all fångst och alla redskap ombord det berörda fartyget är proportionerligt – sett till den begångna handlingen, inbegripet hur allvarligt denna är – mot det berättigade syfte som eftersträvas med förbudet mot sorteringsutrustning i artikel 32.1 i rådets förordning (EG) nr 850/98 av den 30 mars 1998 för bevarande av fiskeresurserna genom tekniska åtgärder för skydd av unga exemplar av marina organismer, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 227/2013 av den 13 mars 2013, och att i förekommande fall pröva om beslutet att förverka fångst och fiskeredskap behöver justeras, anpassas eller lindras.

---

(1)  EUT C 401, 4.10.2021

Domstolens beslut (åttonde avdelningen) av den 1 mars 2022 – Antonius Maria Vervloet, Cornelia Wilhelmina Vervloet-Mulder mot Agència Estatal de Resolució d’Entitats Bancàries (AREB)

(Mål C-526/21 P) (1)

(Överklagande - Artikel 181 i domstolens rättegångsregler - Krav på klarhet och precision vid åberopande av grunder - Uppenbart att överklagandet ska avvisas)

(2022/C 222/08)

Rättegångsspråk: nederländska

Parter

Klagande: Antonius Maria Vervloet, Cornelia Wilhelmina Vervloet-Mulder (ombud: P. Van der Veld, advocaat)

Övrig part i målet: Agència Estatal de Resolució d’Entitats Bancàries (AREB)

Avgörande

1.	Överklagandet avvisas, eftersom det är uppenbart att det inte kan prövas i sak.

2.	Antonius Maria Vervloet och Cornelia Wilhelmina Vervloet-Mulder ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 158, 11.4.2022

Överklagande ingett den 16 augusti 2021 av Bálint Krátky av det beslut som tribunalen (tredje avdelningen) meddelade den 22 juni 2021 i mål T-13/21, Krátky mot Europaparlamentet m.fl.

(Mål C-503/21 P)

(2022/C 222/09)

Rättegångsspråk: ungerska

Parter

Klagande: Bálint Krátky (ombud: I. Kriston, ügyvéd)

Övriga parter i målet: Europaparlamentet, Europeiska unionens råd, Europeiska kommissionen

Tribunalen (nionde avdelningen) ogillade överklagandet genom beslut av den 22 mars 2022 och förpliktade klaganden att ersätta rättegångskostnaderna.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Visoki trgovački sud Republike Hrvatske (Kroatien) den 8 september 2021 – Financijska agencija mot HANN-INVEST d.o.o.

(Mål C-554/21)

(2022/C 222/10)

Rättegångsspråk: kroatiska

Hänskjutande domstol

Visoki trgovački sud Republike Hrvatske

Parter i det nationella målet

Klagande: Financijska agencija

Motpart: HANN-INVEST d.o.o.

Tolkningsfråga

Kan det anses vara förenligt med artikel 19.1 FEU och artikel 47 i stadgan att föreskriva den regel som anges i den andra delen av den första meningen och i den andra meningen i artikel 177.3 i Sudski poslovnik (domstolarnas rättegångsregler), i vilken följande föreskrivs: ”Vid domstol i andra instans ska ett mål anses vara avslutat den dag då avgörandet expedieras från domarens kontor, efter det att registreringsavdelningen har skickat tillbaka målet. Från och med den dag då ärendet tas emot ska registreringsavdelningen skicka tillbaka det till domarens kontor så fort som möjligt. Avgörandet ska sedan expedieras inom en ny frist på åtta dagar”?

Begäran om förhandsavgörande framställd av Visoki trgovački sud Republike Hrvatske (Kroatien) den 7 oktober 2021 – Financijska agencija mot MINERAL SEKULINE d.o.o.

(Mål C-622/21)

(2022/C 222/11)

Rättegångsspråk: kroatiska

Hänskjutande domstol

Visoki trgovački sud Republike Hrvatske

Parter i det nationella målet

Klagande: Financijska agencija

Motpart: MINERAL-SEKULINE d.o.o.

Tolkningsfråga

Kan det anses vara förenligt med artikel 19.1 FEU och artikel 47 i stadgan att föreskriva den regel som anges i den andra delen av den första meningen och i den andra meningen i artikel 177.3 i Sudski poslovnik (domstolarnas rättegångsregler), i vilken följande föreskrivs: ”Vid domstol i andra instans ska ett mål anses vara avslutat den dag då avgörandet expedieras från domarens kontor, efter det att registreringsavdelningen har skickat tillbaka målet. Från och med den dag då ärendet tas emot ska registreringsavdelningen skicka tillbaka det till domarens kontor så fort som möjligt. Avgörandet ska sedan expedieras inom en ny frist på åtta dagar”?

Överklagande ingett den 9 november 2021 av Eos Products Sàrl av den dom som tribunalen (sjätte avdelningen) meddelade den 8 september 2021 i mål T-489/20, Eos Products Sàrl mot Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet

(Mål C-672/21 P)

(2022/C 222/12)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Eos Products Sàrl (ombud: S. Stolzenburg-Wiemer, Rechtsanwältin)

Övrig part i målet: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet

Domstolen (prövningstillståndsavdelningen) har den 4 februari 2022 beslutat att inte meddela prövningstillstånd och att klaganden ska bära sina rättegångskostnader.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Visoki trgovački sud Republike Hrvatske (Kroatien) den 30 november 2021 – UDRUGA KHL MEDVEŠČAK ZAGREB

(Mål C-727/21)

(2022/C 222/13)

Rättegångsspråk: kroatiska

Hänskjutande domstol

Visoki trgovački sud Republike Hrvatske

Part i det nationella målet

Klagande: UDRUGA KHL MEDVEŠČAK ZAGREB

Tolkningsfrågor

1)

Anses det förenligt med artikel 19.1 FEU och artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna att föreskriva den regel som anges i den andra delen av den första meningen och i den andra meningen i artikel 177.3 i Sudski poslovnik (domstolarnas rättegångsregler, Narodne novine, br. 37/14, 49/14, 8/15, 35/15, 123/15, 45/16, 29/17, 33/17, 34/17, 57/17, 101/18, 119/18, 81/19, 128/19, 39/20 och 47/20), i vilken följande föreskrivs: ”Vid domstol i andra instans ska ett mål anses vara avslutat den dag då avgörandet expedieras från domarens kontor, efter det att registreringsavdelningen har skickat tillbaka målet. Från och med den dag då ärendet tas emot ska registreringsavdelningen skicka tillbaka det till domarens kontor så fort som möjligt. Avgörandet ska därefter expedieras inom en ny tidsfrist på åtta dagar”?

2)

Är artikel 40.2 i Zakon o sudovima (lagen om domstolsväsendet), i vilken det föreskrivs att ”[d]et rättsliga ställningstagande som görs vid mötet med samtliga domare eller på en enhet på Vrhovni sud Republike Hrvatske (Högsta domstolen, Kroatien), Visoki trgovački sud Republike Hrvatske (Handelsöverdomstolen, Kroatien), Visoki upravni sud Republike Hrvatske (Förvaltningsdomstolen i andra instans, Kroatien), Visoki kazneni sud Republike Hrvatske (Appellationsdomstolen för grövre brott, Kroatien), Visoki prekršajni sud Republike Hrvatsk (Brottmålsdomstolen i andra instans, Kroatien) och vid mötet på en enhet på en Županijski sud (distriktsdomstol, Kroatien), är tvingande för samtliga avdelningar eller domare i andra instans på denna enhet eller domstol”, förenlig med artikel 19.1 FEU och med artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna?

Överklagande ingett den 1 december 2021 av Collibra av den dom som tribunalen (tredje avdelningen) meddelade den 22 september 2021 i målen T-128/20 och T-129/20, Collibra mot EUIPO – Dietrich (COLLIBRA och collibra)

(Mål C-730/21 P)

(2022/C 222/14)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Collibra (ombud: A. Renck and A. Bothe, Rechtsanwälte, och I. Junkar, abogada)

Övriga parter i målet: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO), Hans Dietrich

Domstolen (prövningstillståndsavdelningen) har den 23 mars 2022 beslutat att inte meddela prövningstillstånd och att klaganden ska bära sina rättegångskostnader.

Överklagande ingett den 16 december 2021 av Daw SE av den dom som tribunalen (andra avdelningen) meddelade den 6 oktober 2021 i mål T-32/21, Daw SE mot Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet

(Mål C-781/21 P)

(2022/C 222/15)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Daw SE (ombud: A. Haberl, Rechtsanwalt)

Övrig part i målet: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet

Europeiska unionens domstol (prövningstillståndsavdelningen) har den 28 mars 2022 beslutat att inte meddela prövningstillstånd och att klaganden ska bära sina rättegångskostnader.

Överklagande ingett den 21 december 2021 av Luis Miguel Novais av det beslut som tribunalen (nionde avdelningen) meddelade den 25 oktober 2021 i mål T-595/21, Novais mot Portugal

(Mål C-816/21 P)

(2022/C 222/16)

Rättegångsspråk: portugisiska

Parter

Klagande: Luis Miguel Novais (ombud: Á. Oliveira och C. Almeida Lopes, advogados)

Övrig part i målet: Republiken Portugal

Domstolen (åttonde avdelningen) har den 11 mars 2022 beslutat att inte meddela prövningstillstånd med motiveringen att det är uppenbart att överklagandet saknar grund och att Luís Miguel Novais ska bära sina rättegångskostnader.

Överklagande ingett den 11 februari 2022 av HC av den dom som tribunalen (åttonde avdelningen) meddelade den 1 december 2021 i mål T-804/19, HC mot kommissionen

(Mål C-102/22 P)

(2022/C 222/17)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: HC (ombud: D. Rovetta, V. Villante, avvocati)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva och ogiltigförklara tribunalens dom av den 1 december 2021 i mål T-804/19, HC mot Europeiska kommissionen, ECLI:EU:T:2021:849, som delgavs HC den 1 december 2021,

—	förklara att den invändning om rättsstridighet enligt artikel 277 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt som framställts avseende meddelandet om uttagningsprov med avseende på dess språkordning kan tas upp till prövning och är välgrundad,

—	ogiltigförklara det ”andra angripna beslutet” i första instans, nämligen skrivelsen/beslutet av den 21 mars 2019, genom vilken/vilket Epso avslog begäran om omprövning och informerade sökanden om att uttagningskommittén hade bekräftat sitt beslut att inte bjuda in honom till utvärderingscentrumet,

—	tillerkänna klaganden 50 000 euro såsom ersättning för den skada han har lidit,

—	alternativt till ovanstående, upphäva den överklagade domen från tribunalen och återförvisa målet till tribunalen,

—	förplikta Europeiska kommissionen att ersätta klagandens rättegångskostnader både i första instans och i målet om överklagande.

Grunder och huvudargument

Klaganden åberopar två huvudsakliga grunder till stöd för överklagandet.

Första grunden: Tribunalen har gjort en felaktig kvalificering av faktiska omständigheter och missuppfattat bevisningen i sin bedömning och sitt konstaterande avseende den andra delen av den första grunden som klaganden anförde i första instans – åsidosättande av meddelandet om uttagningsprov. Klaganden kritiserar tribunalen för att ha kvalificerat faktiska omständigheter på ett felaktigt sätt, missuppfattat bevisningen och åsidosatt det meddelande om uttagningsprov som var tillämpligt på honom när det gäller bedömningen av klagandens yrkeserfarenhet och akademiska kvalifikationer.

Andra grunden: Åsidosättande och felaktig tolkning av artikel 277 FEUF. Åsidosättande av artiklarna 1-4 i förordning nr 1 av den 15 april 1958 (1) om vilka språk som ska användas av Europeiska ekonomiska gemenskapen, i dess nu gällande lydelse. Åsidosättande av artiklarna 1d och 28 i tjänsteföreskrifterna samt artikel 1.1 f i bilaga III till tjänsteföreskrifterna. Klaganden kritiserar tribunalen för en alltför strikt tolkning av kravet på ett ”nära samband” mellan det aktuella meddelandet om uttagningsprov och det beslut som angrips vid tribunalen för att kunna göra gällande en invändning om rättsstridighet enligt artikel 277 FEUF mot meddelandet om uttagningsprov. Klaganden anser att det föreligger ett sådant ”nära samband” och att hans invändning om rättsstridighet mot begränsningen till enbart användning av franska och engelska som andraspråk i det aktuella uttagningsprovet därför kan tas upp till prövning och är välgrundad.

---

(1)   EGT 17, 1958, s. 385.

Överklagande ingett den 17 februari 2022 av Helene Hamers av den dom som tribunalen (första avdelningen) meddelade den 21 december 2021 i mål T-159/20, Hamers mot Cedefop

(Mål C-111/22 P)

(2022/C 222/18)

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Klagande: Helene Hamers (ombud: Vasileios Spiridon Christianos, Alexandros Politis och Michail Rodopoulos, avvocati)

Motpart: Europeiskt centrum för utveckling av yrkesutbildning (Cedefop)

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	delvis upphäva tribunalens dom av den 21 december 2021, T-159/20, Hamers/Cedefop, EU:T:2021:913,

—	i den mån det är nödvändigt, återförvisa målet till tribunalen för prövning,

—	förplikta Cedefop att ersätta samtliga rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Den överklagade domen avser den skada som klaganden lidit till följd av Cedefops handlingar och underlåtenhet att agera före, under och efter det att ett nationellt straffrättsligt förfarande vid de grekiska rättsliga myndigheterna hade avslutats, vilket avsåg huruvida Cedefops tilldelning av offentliga kontrakt till tredje man under perioden 2001–2005 varit lagenlig och formellt korrekt.

Klaganden har åberopat två grunder till stöd för sitt överklagande och har gjort gällande följande:

Den första grunden: I punkterna 55–61 och 83 i den överklagade domen gjorde sig tribunalen skyldig till felaktig rättstillämpning vid tolkningen av artikel 41.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan). Stadgan). I motsats till vad tribunalen slog fast i dessa punkter har nämligen för det första Cedefop inte gjort en opartisk prövning av klaganden, och för det andra har Cedefops överklagandekommitté inte avhjälpt bristerna i beslutet av den 3 juli 2019. Av ovannämnda skäl var också tribunalens motivering av dessa punkter otillräcklig.

Den andra grunden: I punkterna 65 och 68–75 och 83 gjorde sig tribunalen skyldig till felaktig rättstillämpning vid tolkningen av den oskuldspresumtion som sökanden åberopat med stöd av artikel 48.1 i stadgan, vilken förstärktes av åsidosättandet av principen om lojalt samarbete enligt artikel 4.3 i fördraget om Europeiska unionen. Av ovannämnda skäl var också tribunalens motivering av dessa punkter otillräcklig.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesgerichtshof (Tyskland) den 28 februari 2022 – LACD GmbH mot BB Spot GmbH & Co. KG

(Mål C-133/22)

(2022/C 222/19)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesgerichtshof

Parter i det nationella målet

Klagande: LACD GmbH

Motpart: BB Sport GmbH & Co. KG

Tolkningsfrågor

1.

Kan andra eventuella krav som inte hänför sig till överensstämmelsen med specifikationerna i garantibeviset i den mening som avses i artikel 2 led 14 i direktiv 2011/83/EU (1) och andra eventuella krav som inte hänför sig till avtalsenligheten i den mening som avses i artikel 2 led 12 i direktiv (EU) 2019/771 (2) vara tillämpliga, när garantigivarens skyldighet är kopplad till subjektiva omständigheter som är hänförliga till konsumenten, i synnerhet konsumentens subjektiva inställning till den köpta varan (i detta fall huruvida konsumenten är nöjd med den köpta varan) utan att dessa subjektiva omständigheter behöver ha ett samband med den köpta varans tillstånd eller egenskaper?

2.	För det fall att fråga 1 besvaras jakande: Ska avsaknaden av krav som grundas på subjektiva omständigheter som hänför sig till konsumenten (i detta fall huruvida konsumenten är nöjd med de köpta varorna) kunna fastställas på grundval av objektiva omständigheter?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter och om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG och om upphävande av rådets direktiv 85/577/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG (EUT L 304, 2011, s. 64).

(2)  Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/771 av den 20 maj 2019 om vissa aspekter på avtal om försäljning av varor, om ändring av förordning (EU) 2017/2394 och direktiv 2009/22/EG samt om upphävande av direktiv 1999/44/EG, i rättad version (EUT L 305, 2019, s. 66).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesarbeitsgericht (Tyskland) den 1 mars 2022 – MO mot SM i egenskap av konkursförvaltare för G GmbH

(Mål C-134/22)

(2022/C 222/20)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesarbeitsgericht

Parter i det nationella målet

Klagande: MO

Motpart: SM, i egenskap av konkursförvaltare för G GmbH

Tolkningsfråga

Vilket syfte eftersträvas med artikel 2.3 andra stycket i rådets direktiv 98/59/EG av den 20 juli 1998 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar (1), enligt vilken arbetsgivaren ska tillställa den behöriga myndigheten en kopia av i varje fall de delar av skriftväxlingen som sker med arbetstagarrepresentanterna enligt första stycket punkt b i-v?

---

(1)  EGT L 225, 1998, s. 16.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Landesverwaltungsgericht Niederösterreich (Österrike) den 3 mars 2022 – RE mot Bezirkshauptmannschaft Lilienfeld

(Mål C-155/22)

(2022/C 222/21)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landesverwaltungsgericht Niederösterreich

Parter i det nationella målet

Klagande: RE

Motpart: Bezirkshauptmannschaft Lilienfeld

Övrig deltagare i målet: Arbeitsinspektorat NÖ Wald- und Mostviertel

Tolkningsfrågor

Ska unionsrätten tolkas så, att den inte utgör hinder för en nationell bestämmelse som gör det möjligt för personer som är straffrättsligt ansvariga för ett transportföretag att genom avtal överföra ansvaret till en fysisk person för mycket allvarliga överträdelser av unionsbestämmelserna avseende förarnas kör- och vilotider, när det på grundval av överföringen enligt nationell lagstiftning inte görs någon kontroll av det goda anseende i den mening som avses i förordning (EG) nr 1071/2009 (1) för det fall att de personer som efter överföringen blir straffrättsligt ansvariga påförs en sanktion?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1071/2009 av den 21 oktober 2009 om gemensamma regler beträffande de villkor som ska uppfyllas av personer som bedriver yrkesmässig trafik och om upphävande av rådets direktiv 96/26/EG (EUT L 300, 2009, s. 51).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Landgericht Stuttgart (Tyskland) den 17 februari 2022 – TAP Portugal mot flightright GmbH

(Mål C-156/22)

(2022/C 222/22)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landgericht Stuttgart

Parter i det nationella målet

Klagande: TAP Portugal

Motpart: flightright GmbH

Tolkningsfråga

Ska artikel 5.3 i förordning (EG) nr 261/2004 (1) tolkas så, att extraordinära omständigheter i den mening som avses i nämnda bestämmelse föreligger om en flygning från en flygplats som ligger utanför det utförande lufttrafikföretagets baseringsort ställs in på grund av att en besättningsmedlem (i detta fall andrepiloten) som har genomgått de föreskrivna regelbundna medicinska undersökningarna utan anmärkning, strax före avresan plötsligt och på ett för lufttrafikföretaget oförutsebart sätt avlider eller blir så allvarligt sjuk att han eller hon inte är förmögen att genomföra flygningen?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 (EUT L 46, 2004, s. 1).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Landgericht Stuttgart (Tyskland) den 17 februari 2022 – TAP Portugal mot Myflyright GmbH

(Mål C-157/22)

(2022/C 222/23)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landgericht Stuttgart

Parter i det nationella målet

Klagande: TAP Portugal

Motpart: Myflyright GmbH

Tolkningsfråga

Ska artikel 5.3 i förordning (EG) nr 261/2004 (1) tolkas så, att extraordinära omständigheter i den mening som avses i nämnda bestämmelse föreligger om en flygning från en flygplats som ligger utanför det utförande lufttrafikföretagets baseringsort ställs in på grund av att en besättningsmedlem (i detta fall andrepiloten) som har genomgått de föreskrivna regelbundna medicinska undersökningarna utan anmärkning, strax före avresan plötsligt och på ett för lufttrafikföretaget oförutsebart sätt avlider eller blir så allvarligt sjuk att han eller hon inte är förmögen att genomföra flygningen?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 (EUT L 46, 2004, s. 1).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Landgerichts Stuttgart (Tyskland) den 17 februari 2022 – TAP Portugal mot Myflyright GmbH

(Mål C-158/22)

(2022/C 222/24)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landgericht Stuttgart

Parter i det nationella målet

Klagande: TAP Portugal

Motpart: Myflyright GmbH

Tolkningsfråga

Ska artikel 5.3 i förordning (EG) nr 261/2004 (1) tolkas så, att extraordinära omständigheter i den mening som avses i nämnda bestämmelse föreligger om en flygning från en flygplats som ligger utanför det utförande lufttrafikföretagets baseringsort ställs in på grund av att en besättningsmedlem (i detta fall andrepiloten) som har genomgått de föreskrivna regelbundna medicinska undersökningarna utan anmärkning, strax före avresan plötsligt och på ett för lufttrafikföretaget oförutsebart sätt avlider eller blir så allvarligt sjuk att han eller hon inte är förmögen att genomföra flygningen?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 (EUT L 46, 2004, s. 1).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Curtea de Apel Bucureşti (Rumänien) den 4 mars 2022 – Groenland Poultry SRL, i likvidation mot Agenţia de Plăţi şi Intervenţie pentru Agricultură – Centrul Judeţean Dâmboviţa

(Mål C-169/22)

(2022/C 222/25)

Rättegångsspråk: rumänska

Hänskjutande domstol

Curtea de Apel Bucureşti

Parter i det nationella målet

Klagande: Groenland Poultry SRL, i likvidation

Motpart: Agenția de Plăți și Intervenție pentru Agricultură – Centrul Județean Dâmbovița

Tolkningsfrågor

1)

Ska artikel 47.1 i kommissionens förordning (EG) nr 1974/2006 den 15 december 2006 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1698/2005 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) (1) tolkas så, att fall av ”force majeure eller exceptionella omständigheter” även innefattar en situation där stödmottagaren förlorar rätten att använda de hyrda tillgångarna, till följd av att hyresavtalet har sagts upp på grund av att ägaren av de hyrda tillgångarna (uthyraren) har blivit insolvent?

2)

Ska artikel 44.2 a i kommissionens förordning (EG) nr 1974/2006 den 15 december 2006 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1698/2005 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU), mot bakgrund av proportionalitetsprincipen, tolkas så, att i ett fall där en stödmottagares verksamhet – under den tid som ett åtagande, vilket ställts upp som villkor för finansiering, fullgörs – helt eller delvis överförs till en annan person och denna andra stödmottagare, trots att vederbörande uppfyllt en betydande del av åtagandet, upphör med sin jordbruksverksamhet och det inte är möjligt för en efterträdare att överta åtagandet, är den andra stödmottagaren då skyldig att återbetala det stöd som vederbörande har mottagit (för den period då vederbörande var stödmottagare) eller är denne även skyldig att återbetala det stöd som den första stödmottagaren har mottagit?

3)

Vilka villkor ska den hänskjutande domstolen beakta vid tolkningen av artikel 44.2 a i kommissionens förordning (EG) nr 1974/2006 den 15 december 2006 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1698/2005 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU), för att bedöma huruvida ”det inte är möjligt för en efterträdare att överta åtagandet”?

---

(1)  Kommissionens förordning (EG) nr 1974/2006 av den 15 december 2006 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1698/2005 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) (EUT L 368, 2006, s. 15).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Curtea de Apel Bucureşti (Rumänien) den 8 mars 2022 – Brottmål mot AR

(Mål C-179/22)

(2022/C 222/26)

Rättegångsspråk: rumänska

Hänskjutande domstol

Curtea de Apel Bucureşti

Person som omfattas av den europeiska arresteringsordern

AR

Tolkningsfrågor

1)

Ska artikel 25 i rambeslut 2008/909/RIF (1) tolkas så, att den domstol som ska verkställa en europeisk [arresterings]order, om den avser att tillämpa artikel 4.6 i rambeslut 2002/584/RIF (2) för erkännande av den fällande domen, är skyldig att begära [översändande] av den meddelade domen och det utfärdade intyget enligt rambeslut 2008/909/RIF samt erhålla den dömande statens samtycke enligt 4.2 i rambeslut 2008/909/RIF?

2)

Ska artikel 4[.6] i rambeslut 2002/584/RIF, jämförd med artiklarna 25 och 4[.2] i rambeslut 2008/909/RIF, tolkas så, att en vägran att verkställa en europeisk arresteringsorder som har utfärdats för verkställighet av ett fängelsestraff och ett erkännande av den fällande domen, utan faktisk verkställighet genom frihetsberövande av den dömda personen till följd av nåd eller uppskov med verkställighet av straffet, i enlighet med lagen i den verkställande staten, och utan att erhålla den dömande statens samtycke inom ramen för förfarandet för erkännande, [innebär] att den dömande staten förlorar sin rätt att fortsätta verkställigheten av påföljden i enlighet med artikel 22.1 i rambeslut 2008/909/RIF?

3)

Ska artikel 8[.1] c i rambeslut 2002/584/RIF tolkas så, att en fällande dom för ett fängelsestraff på grundval av vilken det har utfärdats en europeisk arresteringsorder vars verkställighet har vägrats med stöd av artikel 4.6 [i det rambeslutet], med erkännande av domen men utan faktisk verkställighet genom frihetsberövande av den dömda personen till följd av nåd och uppskov med verkställighet av straffet, i enlighet med lagen i den verkställande staten, och utan att erhålla den dömande statens samtycke inom ramen för förfarandet för erkännande, inte längre kan verkställas?

4)

Ska artikel 4[.5] i rambeslut 2002/584/RIF tolkas så, att en dom om vägran att verkställa en europeisk arresteringsorder som har utfärdats för verkställighet av ett fängelsestraff och erkännande av den fällande domen enligt artikel 4[.6] i rambeslut 2002/584/RIF, men utan faktisk verkställighet genom frihetsberövande av den dömda personen till följd av nåd och uppskov med verkställighet av straffet, i enlighet med lagen i den verkställande staten (EU-medlemsstaten), och utan att erhålla den dömande statens samtycke inom ramen för förfarandet för erkännande, utgör en ”lagakraftägande dom i ett tredje land för samma gärningar”? Om fråga 4 besvaras jakande:

5)

Ska artikel 4[.5] i rambeslut 2002/584/RIF tolkas så, att en dom om vägran att verkställa en europeisk arresteringsorder som har utfärdats för verkställighet av ett fängelsestraff och erkännande av den fällande domen enligt artikel 4[.6] i rambeslut 2002/584/RIF, med uppskov med verkställighet av straffet i enlighet med lagen i den verkställande staten, utgör en ”dom” som ”är under verkställighet”, om övervakningen av den dömda personen ännu inte har inletts?

---

(1)  Rådets rambeslut 2008/909/RIF av den 27 november 2008 om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på brottmålsdomar avseende fängelse eller andra frihetsberövande åtgärder i syfte att verkställa dessa inom Europeiska unionen (EUT L 327, 2008, s. 27).

(2)  Rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna (EUT L 190, 2002, s. 1).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesfinanzhof (Tyskland) den 9 mars 2022 – Finanzamt Hamm mot Harry Mensing

(Mål C-180/22)

(2022/C 222/27)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesfinanzhof

Parter i det nationella målet

Klagande: Finanzamt Hamm

Motpart: Harry Mensing

Tolkningsfrågor

1.

Ska beskattningsunderlaget – under sådana omständigheter som de i målet vid den nationella domstolen, där en beskattningsbar person till följd av EU-domstolens dom i målet Mensing (1), har åberopat att även en leverans av konstverk som den beskattningsbara personen i ett föregående omsättningsled inom ramen för en från skatteplikt undantagen gemenskapsintern varuleverans förvärvat från upphovsmannen (eller upphovsmannens efterföljande rättsinnehavare) omfattas av ordningen för beskattning av vinstmarginal enligt artikel 311 och följande artiklar i rådets direktiv 2006/112/EG (2) av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt – i överensstämmelse med punkt 49 i nämnda dom, uteslutande fastställas i enlighet med unionsrätten, med följden att den nationella domstol som dömer i sista instans inte får tolka en bestämmelse i nationell lagstiftning (i förevarande fall 25a § stycke 3 tredje meningen i Umsatzsteuergesetz (mervärdesskattelagen)) på så sätt att den mervärdesskatt som belöper på det gemenskapsinterna förvärvet inte ingår i beskattningsunderlaget?

2.

För det fall att fråga 1 besvaras jakande: Ska artikel 311 och följande artiklar i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt tolkas så, att vinstmarginalen, i en situation där ordningen för beskattning av vinstmarginal tillämpas på leveranser av konstverk som i ett föregående omsättningsled inom ramen för en gemenskapsintern varuleverans förvärvats från upphovsmannen (eller upphovsmannens efterföljande rättsinnehavare), ska minskas med den mervärdesskatt som belöper på det gemenskapsinterna förvärvet, eller föreligger det en oavsiktlig lucka i unionslagstiftningen som inte får utfyllas genom rättspraxis utan endast kan undanröjas av unionslagstiftaren?

---

(1)  Dom av den 29 november 2018 (C-264/17 (EU:C:2018:968).

(2)  Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, 2006, s. 1).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesarbeitsgerichts (Tyskland) den 11 mars 2022 – FI mot Bayerische Motoren Werke AG

(Mål C-192/22)

(2022/C 222/28)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesarbeitsgericht

Parter i det nationella målet

Klagande: FI

Motpart: Bayerische Motoren Werke AG

Tolkningsfrågor

1.

Utgör artikel 7 i direktiv 2003/88/EG (1) eller artikel 31.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna hinder mot en tolkning av en nationell bestämmelse, såsom 7 § punkt 3 Bundesurlaubsgesetz (den federala semesterlagen), som innebär att den rätt till årlig betald semester under den arbetsbefriade perioden som en arbetstagare har förvärvat under arbetsperioden i ett system med deltidsanställning före pensioneringen, men ännu inte har utnyttjat, går förlorad vid utgången av semesteråret eller vid en senare tidpunkt? För det fall att den första frågan ska besvaras nekande:

2.

Utgör artikel 7 i direktiv 2003/88/EG eller artikel 31.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna hinder mot en tolkning av en nationell bestämmelse, såsom 7 § punkt 3 i den federala semesterlagen, som innebär att rätten till årlig betald semester för en arbetstagare, som under semesteråret har övergått från arbetsperioden till den arbetsbefriade perioden i ett system med deltidsanställning före pensioneringen, går förlorad vid utgången av semesteråret eller vid en senare tidpunkt om arbetsgivaren – utan att dessförinnan ha fullgjort sin skyldighet att medverka till att semestern tas ut – beviljade arbetstagaren hela den årliga semestern i enlighet med dennes ansökan, för en period som direkt föregick den arbetsbefriade perioden, men semestern – eller åtminstone en del av denna – inte kunde tas ut, eftersom arbetstagaren blev arbetsoförmögen på grund av sjukdom?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden (EUT L 299, 2003, s. 9).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Curtea de Apel Alba Iulia (Rumänien) den 14 mars 2022 – Vantage Logistics S.R.L. mot Administraţia Judeţeană a Finanţelor Publice Alba, Auto Help Alba S.R.L., Banca Transilvania S.A., BRD – Groupe Société Générale S.A., S.C. Croma S.R.L., S.C. Polaris M.Holding, S.C. Elit România Piese Auto Originale S.R.L., S.C. Nedo Auto Service S.R.L., CH Insolvency I.P.U.R.L., i egenskap av konkursförvaltare för S.C. Nedo Auto Service S.R.L.

(Mål C-200/22)

(2022/C 222/29)

Rättegångsspråk: rumänska

Hänskjutande domstol

Curtea de Apel Alba Iulia

Parter i det nationella målet

Klagande: Vantage Logistics S.R.L.

Övriga parter i målet: Administraţia Judeţeană a Finanţelor Publice Alba, Auto Help Alba S.R.L., Banca Transilvania S.A., BRD – Groupe Société Générale S.A., S.C. Croma S.R.L., S.C. Polaris M.Holding, S.C. Elit România Piese Auto Originale S.R.L., S.C. Nedo Auto Service S.R.L., CH Insolvency I.P.U.R.L., i egenskap av konkursförvaltare för S.C. Nedo Auto Service S.R.L.

Tolkningsfrågor

Får unionsrätten, principen om respekt för och skydd av rätten till privat egendom enligt artikel 17 i [Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna], principen om unionsrättens företräde framför nationell rätt och, särskilt, artikel 9.6 första meningen i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1023 av den 20 juni 2019 om ramverk för förebyggande rekonstruktion, om skuldavskrivning och näringsförbud och om åtgärder för att göra förfaranden rörande rekonstruktion, insolvens och skuldavskrivning effektivare samt om ändring av direktiv (EU) 2017/1132 (Rekonstruktions- och insolvensdirektiv) (1) tolkas så, att de utgör hinder för en nationell lagstiftning som den som är aktuell i det nationella målet [artikel 139.1 [punkt] C i lag nr 85/2014], enligt vilken det, inom ramen för ett insolvensförfarande, [får] anses att omstrukturerings-/rekonstruktionsplanen är godtagen om den, vid två eller fyra kategorier av fordringar, röstas fram av minst hälften av antalet kategorier, förutsatt att en av de missgynnade kategorierna godtar planen och att minst 30 procent av borgenärskollektivet, sett till värde, godtar planen?

---

(1)  EUT L 172, 2019, s. 18.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Verwaltungsgericht Wien (Österrike) den 16 mars 2022 – CK

(Mål C-203/22)

(2022/C 222/30)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Verwaltungsgericht Wien

Parter i det nationella målet

Klagande: CK

Övriga deltagare i målet: Dun & Bradstreet Austria GmbH, Magistrat der Stadt Wien

Tolkningsfrågor

1)

Vilka innehållskrav måste information uppfylla för att anses vara tillräckligt ”meningsfull” i den mening som avses i artikel 15.1 h i den allmänna dataskyddsförordningen (1)? Ska den personuppgiftsansvarige – med hänsyn till eventuella företagshemligheter –, i ett profileringsärende, vid en förfrågan om logiken bakom, i princip även offentliggöra sådana uppgifter som gör det möjligt att härleda resultatet av det automatiserade beslutet i det enskilda fallet, vilket bland annat inbegriper att meddela 1) vilka av den registrerades uppgifter som har behandlats, 2) vilka delar av den algoritm som ligger till grund för profileringen som krävs för att härleda beslutet, och 3) relevant information för att fastställa sambandet mellan den behandlade informationen och den utförda värderingen? Ska den person som har rätt till information i den mening som avses i artikel 15.1 h i den allmänna dataskyddsförordningen i profileringsärenden få tillgång till följande information om den specifika behandling som berör honom eller henne, även om det rör sig om en företagshemlighet, för att kunna säkerställa sina rättigheter enligt artikel 22.3 i den allmänna dataskyddsförordningen: a) överföring av all eventuell pseudoanonymiserad information, särskilt om hur den registrerades uppgifter har behandlats, så att det kan kontrolleras att den allmänna dataskyddsförordningen har efterlevts, b) tillhandahållande av de indata som använts för profilering, c) parametrar och ingångsvariabler som använts vid bedömningen, d) parametrarnas och ingångsvariablernas påverkan på den framräknade bedömningen, e) information om hur parametrarna och ingångsvariablerna har tillkommit behöver inte lämnas, f) förklaring till varför den person som har rätt till information enligt artikel 15.1 h i den allmänna dataskyddsförordningen har fått ett visst bedömningsresultat samt redogörelse för vilket utlåtande som är kopplat till denna bedömning, g) uppräkning av profilkategorier och förklaring till vilket bedömningsutlåtande som är kopplat till var och en av dessa profilkategorier?

2)

Föreligger ett samband mellan å ena sidan den rätt att få tillgång till personuppgifter som föreskrivs i artikel 15.1 h i den allmänna dataskyddsförordningen och de rättigheter som garanteras i artikel 22.3 i samma förordning vad gäller att uttrycka sin åsikt och bestrida ett automatiserat beslut enligt artikel 22 i samma förordning, i den mån som att den rätt till tillgång som beviljas på grundval av en begäran om information enligt artikel 15.1 h i förordningen är begränsad till att rätten till tillgång endast är tillräckligt ”meningsfull” om den person som begär information och den registrerade i den mening som avses i artikel 15.1 h i förordningen har möjlighet att använda sig av den information som tillhandahålls enligt artikel 22.3 i förordningen för att uttrycka sin åsikt och att på ett verkligt, djupgående och framgångsrikt sätt bestrida det automatiserade beslut som rör honom eller henne i enlighet med artikel 22 i förordningen?

3)

a) Ska artikel 15.1 h i den allmänna dataskyddsförordningen tolkas så, att ”meningsfull information” i den mening som avses i denna bestämmelse endast kan antas föreligga om informationen är så omfattande att den som har rätt till information i den mening som avses i artikel 15.1 h i den allmänna dataskyddsförordningen har möjlighet att avgöra om den tillhandahållna informationen också motsvarar de faktiska omständigheterna, det vill säga om det automatiserade beslut som uttryckligen har begärts verkligen har grundats på den information som tillhandahållits? b) För det fall att denna fråga ska besvaras jakande: Vilket tillvägagångssätt ska väljas om korrektheten av den information som en personuppgiftsansvarig har lämnat ut endast går att kontrollera genom att till den part som har rätt till informationen i enlighet med artikel 15.1 h i den allmänna dataskyddsförordningen även lämna ut uppgifter rörande tredje part som också skyddas av den allmänna dataskyddsförordningen (Black-Box)? Kan detta spänningsförhållande mellan rätten till tillgång i den mening som avses i artikel 15.1 i den allmänna dataskyddsförordningen och tredje parts dataskyddsrättigheter också upplösas genom att de uppgifter om tredje part som krävs för korrekthetskontroll och som också har använts vid samma profilering lämnas ut till myndigheten eller domstolen, så att denna instans självständigt måste kontrollera om de uppgifter om dessa tredje parter som lämnats ut motsvarar de faktiska omständigheterna? c) För det fall att denna fråga ska besvaras jakande: Vilka rättigheter har den person som har rätt till information i den mening som avses i artikel 15.1 h i den allmänna dataskyddsförordningen om skyddet av tredje parts rättigheter i den mening som avses i artikel 15.4 i samma förordning under alla omständigheter ska säkerställas genom att det upprättas en Black-Box enligt punkt 3b? Ska den personuppgiftsansvarige i så fall enbart lämna ut uppgifter om andra personer i pseudoanonymiserad form till den person som har rätt till information i den mening som avses i artikel 15.1 h i den allmänna dataskyddsförordningen för att det ska vara möjligt att kontrollera att beslutsprocessen har varit korrekt i enlighet med artikel 15.1 i samma förordning?

4)

a) Vilket tillvägagångssätt ska väljas om den information som ska tillhandahållas enligt artikel 15.1 h i dataskyddsförordningen även uppfyller rekvisiten för företagshemlighet enligt artikel 2.1 i direktiv 2016/943 (2) (know-how-direktivet)? Kan spänningsförhållandet mellan den rätt till information som garanteras i artikel 15.1 h i den allmänna dataskyddsförordningen och rätten att inte röja en företagshemlighet som skyddas av direktiv (EU) 2016/943, lösas upp genom att företagshemligheten i den mening som avses i artikel 2.1 i detta direktiv endast lämnas ut till myndigheten eller domstolen, så att denna instans självständigt måste kontrollera om det kan antas föreligga en företagshemlighet i den mening som avses i artikel 2.1 i detta direktiv, och om den information som den personuppgiftsansvarige har lämnat i den mening som avses i artikel 15.1 i dataskyddsförordningen överensstämmer med de faktiska omständigheterna? b) För det fall att denna fråga ska besvaras jakande: Vilka rättigheter ska den person som har rätt till information i den mening som avses i artikel 15.1 h i den allmänna dataskyddsförordningen (GDPR) beviljas om det är nödvändigt att säkerställa skyddet av tredje parts rättigheter i den mening som avses i artikel 15.4 i samma förordning genom att under alla omständigheter upprätta en sådan Black-Box som avses i punkt 4a? Om det (även) i detta fall föreligger en diskrepans mellan den information som ska offentliggöras för myndigheten eller domstolen och den information som ska lämnas ut till den person som har rätt till information i den mening som avses i artikel 15.1 h i den allmänna dataskyddsförordningen, eftersom det rör sig om profileringsärenden, ska då information enbart lämnas ut till den person som har rätt till information i den mening som avses i artikel 15.1 h i samma förordning om den specifika behandlingen som rör honom eller henne, för att han eller hon fullt ut ska kunna säkerställa sina rättigheter enligt artikel 22.3 i samma förordning: a) överföring av all eventuell pseudoanonymiserad information, särskilt om hur den registrerades uppgifter har behandlats, så att det kan kontrolleras att den allmänna dataskyddsförordningen har efterlevts, b) tillhandahållande av de indata som använts för profilering, c) parametrar och ingångsvariabler som använts vid bedömningen, d) parametrarnas och ingångsvariablernas påverkan på den framräknade bedömningen, e) information om hur parametrarna och ingångsvariablerna har tillkommit behöver inte lämnas, f) förklaring till varför den person som har rätt till information enligt artikel 15.1 h i den allmänna dataskyddsförordningen har fått ett visst bedömningsresultat samt redogörelse för vilket utlåtande som är kopplat till denna bedömning, g) uppräkning av profilkategorier och förklaring till vilket bedömningsutlåtande som är kopplat till var och en av dessa profilkategorier?

5)

Begränsar bestämmelsen i artikel 15.4 i den allmänna dataskyddsförordningen på något sätt omfattningen av den information som ska lämnas enligt artikel 15.1 h i samma förordning? För det fall att denna fråga ska besvaras jakande: På vilket sätt begränsar artikel 15.4 i den allmänna dataskyddsförordningen denna rätt att få tillgång till personuppgifter, och hur ska begränsningens omfattning i ett sådant fall fastställas?

6)

Är bestämmelsen i 4 § 6 i den österrikiska dataskyddslagen, där det fastställs att ”den registrerades rätt att få tillgång till personuppgifter enligt artikel 15 i den allmänna dataskyddsförordningen gentemot en personuppgiftsansvarig, oavsett andra lagstadgade begränsningar, […] i regel inte [ska] föreligga om tillhandahållandet av sådan information skulle resultera i att den personuppgiftsansvariges eller tredje parts företags- eller affärshemligheter röjs”, förenlig med bestämmelserna i artikel 15.1 jämförd med artikel 22.3 i den allmänna dataskyddsförordningen? För det fall att denna fråga ska besvaras jakande: Under vilka förhållanden föreligger en sådan förenlighet?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter, om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (EUT L 119, 2016, s. 1).

(2)  Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/943 av den 8 juni 2016 om skydd mot att icke röjd know-how och företagsinformation (företagshemligheter) olagligen anskaffas, utnyttjas och röjs (EUT L 157, 2016, s. 1).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Bologna (Italien) den 24 mars 2022 – OV mot Ministero dell’Interno – Unità Dublino

(Mål C-217/22)

(2022/C 222/31)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Tribunale ordinario di Bologna

Parter i det nationella målet

Klagande: OV

Motpart: Ministero dell’Interno – Unità Dublino

Tolkningsfråga

Ska artiklarna 4 och 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 (1), mot bakgrund av rätten till ett effektivt rättsmedel enligt artikel 27 i samma förordning, tolkas så, att en klagande som vid domstol i den anmodande staten har överklagat ett beslut om överföring som fattats av Dublinenheten i denna stat inom ramen för ett förfarande för återtagande enligt artikel 18.1 b, har rätt att göra gällande att den anmodade staten har åsidosatt informationsskyldigheten enligt artikel 4 eller skyldigheten att genomföra en personlig intervju med sökanden enligt artikel 5 i samma förordning? Vilken betydelse ska i så fall tillmätas ett sådant åsidosättande?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat (EUT L 180, 2013, s. 31).

Överklagande ingett den 5 april 2022 av Europeiska kommissionen av den dom som tribunalen (fjärde avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 26 januari 2022 i mål T-286/09, Intel Corporation mot kommissionen

(Mål C-240/22 P)

(2022/C 222/32)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Europeiska kommissionen (ombud: F. Castillo de la Torre, N. Khan, M. Kellerbauer och C. Sjödin)

Övriga parter i målet: Intel Corporation Inc., Association for Competitive Technology, Inc., Union fédérale des consommateurs – Que choisir (UFC – Que choisir)

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva den överklagade domen, med undantag för punkt 3 i domslutet,

—	återförvisa målet till tribunalen,

—	besluta att frågan om rättegångskostnader ska anstå.

Grunder och huvudargument

Klaganden åberopar sex grunder till stöd för sitt överklagande.

Den första grunden: Tribunalens dömde utöver vad som yrkats av parterna (ultra petita) vid sin kontroll av den analys som gjorts i det omtvistade beslutet (1) av kriterierna avseende omfattning och varaktighet. Vidare gjorde sig tribunalen skyldig till en felaktig rättstillämpning när den underlät att göra en helhetsbedömning av Intels beteendes förmåga att utestänga konkurrensen mot bakgrund av samtliga relevanta omständigheter i målet och genom att göra en felaktig tolkning av de anvisningar som domstolen gett i detta avseende i sin dom av den 6 september 2017, Intel/ kommissionen (C-413/14 P, EU:C:2017:632).

Den andra grunden: Tribunalens prövning i den överklagade domen avseende lika-effektiv-konkurrent-testet som genomfördes i det omtvistade beslutet innebar ett åsidosättande av kommissionens rätt till försvar.

Den tredje grunden: Tribunalens prövning i den överklagade domen avseende lika-effektiv-konkurrent-testet rörande Dell var felaktig vad avser beviskraven. Dessutom missuppfattade tribunalen bevisningens klara innebörd, och dess resonemang var motsägelsefullt. Vidare åsidosattes kommissionens rätt till försvar genom domen.

Den fjärde grunden: Tribunalens prövning i den överklagade domen avseende lika-effektiv-konkurrent-testet rörande Hewlett-Packard Company var felaktig vad avser beviskraven, åsidosatte kommissionens rätt till försvar och innebar flera ytterligare felaktiga rättstillämpningar.

Den femte grunden: Tribunalens prövning i den överklagade domen avseende lika-effektiv-konkurrent-testet rörande Lenovo var felaktig vad gäller tolkningen av lika-effektiv-konkurrent-testet och av artikel 102 FEUF. Dessutom missuppfattade tribunalen bevisningen och åsidosatte kommissionens rätt till försvar.

Den sjätte grunden: I den del den överklagade domen grundar sig på tribunalens prövning av lika-effektiv-konkurrent-testet som genomfördes i beslutet för att delvis ogiltigförklara beslutet har tribunalen inte på ett korrekt sätt bedömt innebörden av beslutets slutsatser vad gäller lika-effektiv-konkurrent-testet.

---

(1)  Europeiska kommissionen beslut C(2009) 3726 final av den 13 maj 2009 om ett förfarande enligt artikel [102 FEUF] och artikel 54 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) (ärende COMP/C 3/37.990 – Intel).

Överklagande ingett den 15 april 2022 av Arysta LifeScience Great Britain Ltd av den dom som tribunalen (sjunde avdelningen) meddelade den 9 februari 2022 i mål T-740/18, Taminco och Arysta LifeScience Great Britain mot kommissionen

(Mål C-259/22 P)

(2022/C 222/33)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Arysta LifeScience Great Britain Ltd (ombud: C. Mereu, avocat)

Övriga parter i målet: Europeiska kommissionen, Taminco BVBA

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva den överklagade domen, och

—

ogiltigförklara den angripna förordningen (1) och besluta om rättegångskostnaderna till klagandens fördel i överklagandeförfarandet och förfarandet vid tribunalen alternativt besluta om rättegångskostnaderna till klagandens fördel i överklagandeförfarandet och återförvisa målet till tribunalen för omprövning.

Grunder och huvudargument

1.

Tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den fastställde att klagandens rätt till försvar är begränsad i enlighet med de specifika bestämmelserna i artiklarna 12.3 och 14.1 i förordning 844/2012. Tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att inte beakta att förfarandet för förnyelse av godkännandet av verksamma ämnen är av administrativ art, och klaganden kan därför utöva sin rätt till försvar vilken går utöver bestämmelserna i den relevanta rättsliga ram vilken uttryckligen föreskriver sådana rättigheter (till exempel förordningarna 1107/2009 (2) och 844/2012 (3)).

2.

Tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att fastställa att klaganden inte kunde återkalla ett av de representativa användningsområden som angavs i anmälningsunderlaget. Enligt förordningarna 1107/2009 och 844/2012 speglar friheten att välja representativa användningsområden i början av förfarandet för förnyat godkännande nödvändigtvis friheteten att återkalla sådana användningsområden under samma förfarande. Tribunalen gjorde sig också skyldig till felaktig rättstillämpning genom att fastställa att de administrativa riktlinjerna från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) är tillämpliga. Förfarandet för förnyat godkännande utgör ett enda förfarande vilket består av två faser vilka hänger samman. Det saknar därför betydelse att Efsas administrativa riktlinjer avser det förfarande som inleds med ”ingivandet av en anmälan och avslutas med antagandet och offentliggörandet av Efsas slutsatser”, och att ett återkallande följaktligen endast är möjligt under den första fasen av förfarandet vid Efsa.

3.

Tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning och/eller missuppfattade bevisningen och drog därför en felaktig rättslig slutsats, genom att hänvisa till omständigheter som avsåg användning av ämnet på blad för att motivera slutsatser vilka avsåg användning för behandling av utsäde. Tribunalen hänvisade inkonsekvent till användning på blad – vilket klaganden hade återkallat – för att fastställa att ”kommissionen inte var skyldig att grunda den angripna genomförandeförordningen enbart på omständigheter som avsåg användning av tiram för behandling av utsäde”. Därutöver gjorde tribunalen sig skyldig till felaktig rättstillämpning och/eller missuppfattade bevisningen genom att fastställa att kommissionen på ett korrekt sätt hade ändrade den angripna förordningen så att den reflekterade återkallandet av användning på blad. Den angripna förordningen fortsätter att stödja att godkännandet av tiram inte förnyas på grundval av omständigheter som avser användning på blad (till exempel anger tredje skälet i den angripna förordningen att ”myndigheten ansåg att det föreligger en stor akut risk för konsumenter och arbetstagare vid användningen av tiram vid besprutning av blad.”), vilket klaganden har återkallat.

4.

Tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning, missuppfattade bevisningen och/eller grundade sina slutsatser på ett resonemang som var inkonsekvent och/eller utmärktes av bristande motivering, när den fastställde att metaboliten M1 är relevant för bedömningen av användning för behandling av utsäde. Tribunalen borde inte ha beaktat hänvisningar till metaboliten M1 – vilken är direkt kopplad till användning på blad – eftersom sådan användning hade återkallats. Tribunalen gjorde samma sak när den fastställde att det föreligger en risk för användning genom behandling av utsäde på grund av förekomsten av metaboliten DMCS. Vad avser metaboliten DMCS måste risken anses vara acceptabel för behandling av utsäde eftersom halterna är mycket lägre för sådan behandling och ligger under orosnivåerna.

5.

Tribunalen tolkade försiktighetsprincipen felaktigt och/eller gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning och/eller missuppfattade den dokumenterade bevisningen och kom på så sätt fram till en felaktig rättslig slutsats när den fastställde att kommissionen hade gjort en korrekt konsekvensbedömning enligt försiktighetsprincipen. Kommission gjorde över huvud taget ingen konsekvensbedömning, utan konstaterade bara att ”de risker och problem som hade identifierats vägde tyngre än konsekvenserna av en eventuell förlust av det verksamma ämnet”. Kommissionen borde i vart fall ha preciserat vilka omständigheter som den beaktade för att komma fram till denna slutsats.

---

(1)  Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/1500 av den 9 oktober 2018 om att inte förnya godkännandet av det verksamma ämnet tiram samt om förbud mot användning och försäljning av utsäde som behandlats med växtskyddsmedel innehållande tiram, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden, och om ändring av kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 (EUT L 254, 2018, s. 1)

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG (EUT L 309, 2018, s. 1).

(3)  Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 844/2012 av den 18 september 2012 om fastställande av de bestämmelser som behövs för att genomföra förnyelseförfarandet för verksamma ämnen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden (EUT L 252, 2012, s. 26).

Beslut meddelat av ordföranden på domstolens den 11 mars 2022 – Europeiska kommissionen mot Förbundsrepubliken Tyskland

(Mål C-57/20) (1)

(2022/C 222/34)

Rättegångsspråk: tyska

Ordföranden på domstolen har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 87, 16.3.2020

Beslut meddelat av domstolens ordförande (tredje avdelningen, tillförordnad avdelning för nionde avdelningen) den 4 mars 2022 (begäran om förhandsavgörande från Landesgericht Korneuburg – Österrike) – Airhelp Limited mot Austrian Airlines AG

(Mål C-164/20) (1)

(2022/C 222/35)

Rättegångsspråk: tyska

Domstolens ordförande för nionde avdelningen har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 230, 13.07.2020.

Beslut meddelat av ordföranden på domstolens andra avdelning den 1 februari 2022 – ViaSat, Inc. mot Europeiska kommissionen, Inmarsat Ventures SE, tidigare Inmarsat Ventures Ltd

(Mål C-235/20) (1)

(2022/C 222/36)

Rättegångsspråk: engelska

Ordföranden på andra avdelningen har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 9, 11.1.2021.

Beslut meddelat av domstolens ordförande den 4 februari 2022 – Republiken Tjeckien mot Republiken Polen, part som har intervenerat till stöd för sökanden: Europeiska kommissionen

(Mål C-121/21) (1)

(2022/C 222/37)

Rättegångsspråk: polska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 138, 14.4.2021.

Beslut meddelat av domstolens ordförande den 18 januari 2022 (begäran om förhandsavgörande från Cour d'appel de Mons – Belgien) – Ryanair DAC mot Happy Flights Srl, tidigare Happy Flights Sprl

(Mål C-386/21) (1)

(2022/C 222/38)

Rättegångsspråk: franska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 382, 20.09.2021.

Beslut meddelat av domstolens ordförande den 11 mars 2022 (begäran om förhandsavgörande från Verwaltungsgericht Stade – Tyskland) – Antragsteller 1, Antragsteller 2, Antragsteller 3, Antragsteller 4, Antragsteller 5/ Förbundsrepubliken Tyskland

(Mål C-504/21) (1)

(2022/C 222/39)

Rättegångsspråk: tyska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 490, 6.12.2021.

Beslut meddelat av domstolens ordförande den 25 januari 2022 (begäran om förhandsavgörande från Verwaltungsgericht Wiesbaden – Tyskland) – FT mot Land Hessen, ytterligare deltagare i rättegången: SCHUFA Holding AG

(Mål C-552/21) (1)

(2022/C 222/40)

Rättegångsspråk: tyska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 2, 3.1.2022

Beslut meddelat av domstolens ordförande den 11 mars 2022 (begäran om förhandsavgörande från Landesgericht Salzburg – Österrike) – PJ mot Eurowings GmbH

(Målen C-751/21) (1)

(2022/C 222/41)

Rättegångsspråk: tyska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 95, 28.2.2022.

Beslut meddelat av domstolens ordförande den 15 februari 2022 (begäran om förhandsavgörande från Győri Járásbíróság – Ungern) – JH mot Wizz Air Hungary Légiközlekedési Zrt. (Wizz Air Hungary Zrt.)

(Mål C-771/21) (1)

(2022/C 222/42)

Rättegångsspråk: ungerska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 128, 21.3.2022

Beslut meddelat av ordföranden på domstolen den 11 mars 2022 – Nec Corp. mot Europeiska kommissionen

(Mål C-786/21) (1)

(2022/C 222/43)

Rättegångsspråk: engelska

Ordföranden på domtolen har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 84, 21.2.2022

Beslut meddelat av ordföranden på domstolen den 15 februari 2022 – European Union Copper Task Force mot Europeiska kommissionen, Europaparlamentet, Europeiska unionens råd

(Mål C-828/21) (1)

(2022/C 222/44)

Rättegångsspråk: engelska

Ordföranden på domstolen har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 73, 14.2.2022

Tribunalens dom av den 6 april 2022 – Cilem Records International mot EUIPO – KVZ Music (HALIX RECORDS)

(Mål T-118/21) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket HALIX RECORDS - De äldre nationella ord- och figurmärkena HALIX RECORDS - Relativt registreringshinder - Artikel 8.4 i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 8.4 i förordning (EU) 2017/1001) - Regel 19 i förordning (EG) nr 2868/95 (nu artikel 7.1 och 7.2 i delegerad förordning (EU) 2018/625))

(2022/C 222/45)

Rättegångsspråk: tyska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Cilem Records International UG (Augsburg, Tyskland) (ombud: advokaten E. Hecht)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: M. Eberl och D. Hanf)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: KVZ Music Ltd (Sofia, Bulgarien)) (ombud: advokaten D. Stechern)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s fjärde överklagandenämnd 28 januari 2021 (ärende 1060/2020-4) om ett invändningsförfarande mellan Cilem Records International et KVZ Music.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Cilem Records International UG ska bära sina rättegångskostnader och ersätta EUIPO:s rättegångskostnader.

3)	KVZ Music Ltd ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 128, 12.04.2021.

Tribunalens dom av den 6 april 2022 – Biogena mot EUIPO – Alter Farmacia (NUTRIFEM AGNUBALANCE)

(Mål T-370/21) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Internationell registrering som designerar Europeiska unionen - Ordmärket NUTRIFEM AGNUBALANCE - Det äldre EU-ordmärket NUTRIBEN - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling - Artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001)

(2022/C 222/46)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Biogena GmbH & Co KG (Salzburg, Österrike) (ombud: advokaten I. Schiffer)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: J. F. Crespo Carrillo)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Alter Farmacia, SA (Madrid, Spanien)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s femte överklagandenämnd den 22 april 2021 (ärende R 1208/2020-5) om ett invändningsförfarande mellan Alter Farmacia och Biogena.

Domslut

1)

Det beslut som meddelades av EUIPO:s femte överklagandenämnd den 22 april 2021 (ärende R 1208/2020-5) ogiltigförklaras, i den mån det avser varor som omfattas av klass 5 i Niceöverenskommelsen om internationell klassificering av varor och tjänster vid varumärkesregistrering av den 15 juni 1957, med ändringar och tillägg, och ”torkade örter, kryddor och färska konserverade örter” i klass 30.

2)	Överklagandet ogillas i övrigt.

3)	Vardera rättegångsdeltagaren ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 329, 16.8.2021.

Tribunalens beslut av den 25 mars 2022 – Saure mot kommissionen

(Mål T-151/21) (1)

(Talan om ogiltigförklaring - Tillgång till handlingar - Förordning (EG) nr 1049/2001 - Korrespondens med kommissionen om kvantiteter och leveranstider för vaccin mot Covid-19 som framställs av BioNTech SE - Inledande vägran - Rättsakt mot vilken talan inte kan väckas - Begäran om justering av yrkanden - Frågan huruvida talan kan upptas till prövning ska avgöras när talan väcks - Uppenbart att talan ska avvisas)

(2022/C 222/47)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Hans-Wilhelm Saure (Berlin, Tyskland) (ombud: advokaten C. Partsch)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: A. Spina, K. Herrmann och G. Gattinara)

Saken

Genom sin talan enligt artikel 263 FEUF yrkar sökanden ogiltigförklaring av kommissionens skrivelse av den 27 januari 2021 i vilken kommissionen avslår en inledande begäran om tillgång till vissa handlingar.

Avgörande

1)	Talan avvisas, eftersom det är uppenbart att den inte kan prövas i sak.

2)	Hans-Wilhelm Saure ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Europeiska kommissionen, vad avser begäran om justering av talan. Kommissionen ska bära sina rättegångskostnader vad avser själva talan.

---

(1)  EUT C 189, 17.5.2021.

Tribunalens beslut av den 30 mars 2022 – Scania CV mot EUIPO (V8)

(Mål T-327/21) (1)

(EU-varumärke - Det överklagade beslutet har återkallats - Ändamålet med överklagandet har förfallit - Anledning saknas att döma i saken)

(2022/C 222/48)

Rättegångsspråk: svenska

Parter

Klagande: Scania CV AB (Södertälje, Sverige) (ombud: advokaterna C. Langenius, P. Sundin och S. Falkner)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: A. Bosse och D. Hanf)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s första överklagandenämnd den 20 april 2021 (ärende R 1868/2020-1) om en ansökan om registrering som EU-varumärke av figurkännetecknet V8.

Avgörande

1)	Det finns inte längre anledning att döma i saken.

2)	Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Scania CV AB.

---

(1)  EUT C 297, 26.7.2021.

Tribunalens beslut av den 23 mars 2022 – Bambu Sales mot EUIPO

(Mål T-342/21) (1)

(EU-varumärke - Återkallelse av det angripna beslutet - Saken i målet har förfallit - Det saknas anledning att döma i saken)

(2022/C 222/49)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Bambu Sales Inc. (Secaucus, New Jersey, Förenta staterna) (ombud: advokaten T. Stein)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: D. Hanf)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s första överklagandenämnd den 20 april 2021 (ärende R 1702/2020-1), angående en ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket BAMBU.

Avgörande

1)	Det saknas anledning att döma i saken.

2)	Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Bambu Sales Inc.

---

(1)  EUT C 329, 16.8.2021.

Tribunalens beslut av den 25 mars 2022 – Alcogroup och Alcodis mot kommissionen

(Mål T-691/21) (1)

(Talan om ogiltigförklaring - Konkurrens - Förlikningsförfarande - Skrivelse från kommissionen i vilken ett företag uppmanas att ange om det vill återuppta ett förlikningsförfarande - Rättsakt mot vilken talan inte kan väckas - Förberedande rättsakt - Mellankommande rättsakt - Avvisning)

(2022/C 222/50)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Alcogroup (Bryssel, Belgien), Alcodis (Bryssel) (ombud: advokaterna P. de Bandt, C. Binet och M. Nuytten)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: P. Berghe, T. Baumé och F. Jimeno Fernández)

Saken

Genom sin talan med stöd av artikel 263 FEUF, som väcktes genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 27 oktober 2021, har sökandena yrkat ogiltigförklaring av Europeiska kommissionens skrivelse av den 17 september 2021 i vilken kommissionen uppmanade sökandena att inom två veckor ange om de ville återuppta ett förlikningsförfarande, i den mening som avses i artikel 10a i kommissionens förordning (EG) nr 773/2004 av den 7 april 2004 om kommissionens förfaranden enligt artiklarna [101 och 102 FEUF] (EUT L 123, 2004, s. 18), i dess ändrade lydelse, angående en eventuell överträdelse av artikel 101 FEUF som sökandebolagen påstods ha gjort sig skyldiga till tillsammans med andra företag.

Avgörande

1)	Talan avvisas.

2)	Alcogroup och Alcodis ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 513, 20.12.2021.

Talan väckt den 2 mars 2022 – Grodno Azot och Khimvolokno Plant mot rådet

(Mål T-117/22)

(2022/C 222/51)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Grodno Azot AAT (Grodno, Belarus) och Khimvolokno Plant (Grodno) (ombud: advokaterna N. Tuominen och L. Engelen)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara rådets genomförandebeslut (Gusp) 2021/2125 av den 2 december 2021 om genomförande av beslut 2012/642/Gusp om restriktiva åtgärder med anledning av situationen i Vitryssland (1) och rådets genomförandeförordning (EU) 2021/2124 av den 2 december 2021 om genomförande av artikel 8a.1 i förordning (EG) nr 765/2006 om restriktiva åtgärder mot Vitryssland (2) (de angripna rättsakterna), och

—	förplikta rådet att ersätta sökandenas rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena två grunder.

1.

Första grunden: Rådet har gjort en uppenbart felaktig bedömning genom att inkludera sökandena i bilagorna till de angripna rättsakterna. Sökandena hävdar att de skäl som i dessa rättsakter anges för att föra upp dem i bilagorna saknar stöd i bevisning, är felaktiga i sak och ogrundade. De bristfälliga skäl som anges i rättsakterna visar inte heller att det finns ett tillräckligt konkret samband med deras tillämpningsområde.

2.

Andra grunden: De angripna rättsakterna uppfyller inte det beviskrav som måste vara uppfyllt för att individuella sanktioner ska kunna antas. Genom att försöka använda individuella åtgärder för att uppnå målet att begränsa affärsverksamhet och vinster i ett utländskt, statligt ägt företag, har rådet tillämpat en rättsstridig åtgärdstyp.

---

(1)  EUT L 430 I, s. 16.

(2)  EUT L 430 I, s. 1.

Talan väckt den 30 mars 2022 – Seifert mot rådet

(Mål T-166/22)

(2022/C 222/52)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Evgenia Seifert (München, Tyskland) (ombud: Rechtsanwalt T. Seifert)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara artikel 1.9 i rådets förordning (EU) 2022/328 av den 25 februari 2022 om ändring av förordning (EU) nr 833/2014 om restriktiva åtgärder mot bakgrund av Rysslands åtgärder som destabiliserar situationen i Ukraina,

—	förplikta Europeiska unionen att bära rättegångskostnaderna och ersätta de kostnader om uppkommit för sökanden.

Grunder och huvudargument

Sökanden är av uppfattningen att artikel 1.9 i rådets förordning (EU) 2022/328 av den 25 februari 2022 om ändring av förordning (EU) nr 833/2014 om restriktiva åtgärder mot bakgrund av Rysslands åtgärder som destabiliserar situationen i Ukraina (1) medför att hon diskrimineras på grund av sitt ryska medborgarskap, i strid med artikel 14 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, jämförd med artikel 8 i denna konvention. Härvidlag kan rådet inte åberopa att fråga är om ett nödläge i den mening som avses i artikel 15.1 i konventionen, eller att den har rätt att göra en avvikelse i den mening som avses i artikel 15.3 i samma konvention.

---

(1)  EUT L 49, 2022, s. 1.

Talan väckt den 4 april 2022 – Mellish mot kommissionen

(Mål T-176/22)

(2022/C 222/53)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Philip Mellish (Uccle, Belgien) (ombud: advokaten N. de Montigny)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara sökandens lönebesked för juni 2021 och meddelandet från kommissionens personalavdelning av den 14 juni 2021, i vilket sökanden meddelas att han, från och med år 2021, på grund av Brexit, inte längre kommer att erhålla ett schablonbelopp som ersättning för resor till hemorten,

—	ogiltigförklara beslutet av den 22 december 2021 om avslag på klagomålet av den 1 september 2021, i den del det anses att detta beslut kompletterar det angripna beslutet, samt

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.

1.

Första grunden: Tjänsteföreskrifterna för tjänstemännen i Europeiska unionen (nedan kallade tjänsteföreskrifterna) ska tillämpas på ett teleologiskt och verksamt sätt, administrationen har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning, åsidosättande av artikel 7.4 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna, de allmänna genomförandebestämmelserna angående hemort strider mot tjänsteföreskrifterna.

2.	Andra grunden: Åsidosättande av likabehandlingsprincipen och omotiverad diskriminering, invändning om rättsstridighet och invändning om att regeln om ersättning helt ska upphöra vid förlorat medborgarskap inte ska tillämpas.

3.

Tredje grunden (alternativ grund): De aktuella reglerna ska tillämpas på ett sätt som är förenligt med den flexibilitet som Europeiska unionen har utlovat vad avser extensiv tolkning av tjänsteföreskrifterna gentemot brittiska medborgare och på ett sätt som är förenligt med andra interna regler samt åsidosättande av principen om att den anställde ska kompenseras för de kostnader som uppstår vid arbete i ett nytt land.

Talan väckt den 4 april 2022 – Chambers m.fl. mot kommissionen

(Mål T-177/22)

(2022/C 222/54)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Alexander Chambers (Barcelona, Spanien), jämte ytterligare nio sökande (ombud: advokaten N. de Montigny)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara sökandenas lönebesked för juni 2021, såtillvida de utgör ett beslut om att den schablonersättning som ska täcka resekostnader för resor från tjänstgöringsorten till ursprungsorten ska upphöra,

—	ogiltigförklara beslutet av den 22 december 2021 med avslag på sökandenas klagomål av den 30 augusti 2021, såtillvida detta beslut anger en kompletterande motivation till det omtvistade beslutet,

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena tre grunder som i allt väsentligt är identiska eller jämförbara med de som åberopats i mål T-177/22, Mellish/kommissionen.

Talan väckt den 13 april 2022 – Polynt mot Echa

(Mål T-192/22)

(2022/C 222/55)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Polynt SpA (Scanzorosciate, Italien) (ombud: advokaterna C. Mereu och S. Abdel-Qader)

Svarande: Europeiska kemikaliemyndigheten

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	slå fast att talan kan tas upp till prövning och bifalla den,

—	ogiltigförklara Europeiska kemikaliemyndighetens beslut, som meddelades genom skrivelse av den 4 februari 2022 (FUP- DEV-01-21200655590-58-0000-CCH-1-2_FTR_NOTIF), i vilket sökanden informerades om att bolaget underlåtit att besvara ett beslut om utvärdering av registreringsunderlaget,

—	fastställa – eller förplikta Echa att anta en ny åtgärd genom vilken det fastställs – att sökanden befrias från skyldigheten att lämna information till Echa till följd av att tillverkningen upphört och att det berörda ämnet på grund av force majeure inte är tillgängligt, och

—	förplikta Echa att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder.

1.

Första grunden: Svaranden har åsidosatt principen om force majeure genom att besluta att den omständigheten att ämnet 1,3-dioxo-2-bensofuran-5- karboxylsyra med nonan-1-ol (EG-nummer 941-303-6) (nedan kallade ämnena) slutade tillverkas efter antagandet av det slutliga beslutet om kontroll av att kraven är uppfyllda på grund av force majeure inte befriar sökanden från skyldigheten att lämna de uppgifter som begärts i det ursprungliga beslutet om kontroll av att ämnena uppfyller kraven.

2.	Andra grunden: Svaranden har åsidosatt artikel 50.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 (1) (nedan kallad Reach-förordningen).

3.	Tredje grunden: Svaranden har åsidosatt artiklarna 5 och 6 i Reach-förordningen.

4.	Fjärde grunden: Svaranden har åsidosatt proportionalitetsprincipen.

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (EGT L 396, 2006, s. 1).

Överklagande ingett den 14 april 2022 – Zelmotor mot EUIPO – B&B Trends (zelmotor)

(Mål T-194/22)

(2022/C 222/56)

Överklagandet är avfattat på: polska

Parter

Klagande: Zelmotor sp. z o.o. (Rzeszów, Polen) (ombud: M. Rumak)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: B&B Trends, SL (Santa Perpetua de Mogoda, Spanien)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Klaganden

Omtvistat varumärke: EU-figurmärke innehållande ordelementet ”zelmotor” – EU-varumärke nr 10 980 225

Förfarande vid EUIPO: Ogiltighetsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s andra överklagandenämnd den 4 februari 2022 i ärende R 927/2021-2

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det beslut som EUIPO:s andra överklagandenämnd meddelade den 4 februari 2022 i ärende R 927/2021-2 i den del det omfattar varor och tjänster i klasserna 7, 9 och 35, med undantag av rotorer och statorer i klass 7, och

—	förplikta EUIPO och motparten vid överklagandenämnden att bära rättegångskostnaderna samt förplikta EUIPO och motparten att ersätta klagandens kostnader.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 58.1 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

Överklagande ingett den 18 april 2022 – Ioulia and Irene Tseti Pharmaceutical Laboratories mot EUIPO – Arbora & Ausonia (InterMed Pharmaceutical Laboratories eva intima)

(Mål T-197/22)

(2022/C 222/57)

Överklagandet är avfattat på: engelska

Parter

Klagande: Ioulia and Irene Tseti Pharmaceutical Laboratories SA (Athen, Grekland) (ombud: advokaterna C. Chrysanthis, P. Chardalia och A. Vasilogamvrou)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Arbora & Ausonia, SLU (Madrid, Spanien)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden vid tribunalen

Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket InterMed Pharmaceutical Laboratories eva intima – Registreringsansökan nr 18 127 265

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s första överklagandenämnd den 1 mars 2022 i ärende R 1244/2021-1

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO, samt ARBORA & AUSONIA, SLU för det fall det intervenerar, att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b i rådets förordning (EG) nr 207/2009.

Överklagande ingett den 18 april 2022 – Ioulia and Irene Tseti Pharmaceutical Laboratories mot EUIPO – Arbora & Ausonia (InterMed Pharmaceutical Laboratories eva intima)

(Mål T-198/22)

(2022/C 222/58)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Ioulia and Irene Tseti Pharmaceutical Laboratories SA (Aten, Grekland) (ombud: advokaterna C. Chrysanthis, P. Chardalia och A. Vasilogamvrou)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Arbora & Ausonia, SLU (Madrid, Spanien)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden

Omtvistat varumärke: EU-figurmärke innehållande ordelementet ”InterMed Pharmaceutical Laboratories eva intima” – Registreringsansökan nr 18 127 266

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s första överklagandenämnd den 1 mars 2022 i ärende R 1245/2021-1

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet i den del klaganden har överklagat det, och

—	förplikta EUIPO och Arbora & Ausonia SLU, för det fall företaget intervenerar, att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b i rådets förordning nr 207/2009.

Överklagande ingett den 13 april 2022 – Perfetti Van Melle mot EUIPO (Återgivning av en cylindrisk behållare med vågformade linjer)

(Mål T-199/22)

(2022/C 222/59)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Klagande: Perfetti Van Melle SpA (Lainate, Italien) (ombud: advokaterna P. Testa och C. Pappalardo)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering som EU-varumärke av ett figurmärke (Återgivning av en cylindrisk behållare med vågformade linjer) – Registreringsansökan nr 18 355 641

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s femte överklagandenämnd den 10 februari 2022 i ärende R 1530/2021-5

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 7.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

Överklagande ingett den 13 april 2022 – TA Towers mot EUIPO – Wobben Properties (byggmaterial)

(Mål T-201/22)

(2022/C 222/60)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: TA Towers ApS (Odense, Danmark) (ombud: advokaten L. Andersen)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Wobben Properties GmbH (Aurich, Tyskland)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av den omtvistade formgivningen: Klaganden

Omtvistad formgivning: Gemenskapsformgivning nr 6 352 332-0002 (byggmaterial)

Förfarande vid EUIPO: Ogiltighetsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av tredje överklagandenämnden vid EUIPO den 11 februari 2022 i ärende R 2491/2020-3

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet,

—	ogiltigförklara annulleringsenhetens beslut av den 20 november 2020 i ärende ICD 108 309, och

—	förplikta EUIPO och den som ansöker om ogiltighetsförklaring att ersätta de kostnader som uppkommit i förfarandena vid annulleringsenheten, överklagandenämnden och tribunalen.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 6.1 b i rådets förordning (EG) 6/2002,

—	åsidosättande av artikel 8 i rådets förordning (EG) 6/2002, och

—	åsidosättande av artikel 62 i rådets förordning (EG) 6/2002.

Överklagande ingett den 13 april 2022 – TA Towers mot EUIPO – Wobben Properties (byggmaterial)

(Mål T-202/22)

(2022/C 222/61)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: TA Towers ApS (Odense, Danmark) (ombud: advokaten L. Andersen)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Wobben Properties GmbH (Aurich, Tyskland)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av den omtvistade formgivningen: Klaganden

Omtvistad formgivning: Gemenskapsformgivning nr 6 352 332-0001 (byggmaterial)

Förfarande vid EUIPO: Ogiltighetsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av tredje överklagandenämnden vid EUIPO den 11 februari 2022 i ärende R 2493/2020-3

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet,

—	ogiltigförklara annulleringsenhetens beslut av den 20 november 2020 i ärende ICD 108 309, och

—	förplikta EUIPO och den som ansöker om ogiltighetsförklaring att ersätta de kostnader som uppkommit i förfarandena vid annulleringsenheten, överklagandenämnden och tribunalen.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 6 i rådets förordning (EG) 6/2002,

—	åsidosättande av artikel 8 i rådets förordning (EG) 6/2002, och

—	åsidosättande av artikel 62 i rådets förordning (EG) 6/2002.

Överklagande ingett den 14 april 2022 – Rimini Street mot EUIPO (OTHER COMPANIES DO SOFTWARE WE DO SUPPORT)

(Mål T-204/22)

(2022/C 222/62)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Rimini Street, Inc. (Las Vegas, Nevada, Förenta staterna) (ombud: advokaten E. Ratjen)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Omtvistat varumärke: Internationell registrering som designerar Europeiska unionen av varumärket OTHER COMPANIES DO SOFTWARE WE DO SUPPORT – Registreringsansökan nr 1 559 651

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s fjärde överklagandenämnd den 14 februari 2022 i ärende R 1389/2021-4

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 7.1 b i rådets förordning (EG) nr 207/2009 jämförd med artikel 7.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

Överklagande ingett den 21 april 2022 – Procter & Gamble mot EUIPO (Safeguard)

(Mål T-210/22)

(2022/C 222/63)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: The Procter & Gamble Company (Cincinnati, Ohio, Förenta staterna) (ombud: advokaten M. Körner)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Omtvistat varumärke: Ansökan om EU-figurmärke innehållande ordelementet ”Safeguard” – Registreringsansökan nr 18 457 075

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s femte överklagandenämnd den 21 februari 2022 i ärende R 1753/2021-5

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 7.1 b och c, jämförd med artikel 7.2, i förordning (EU) 2017/1001.

Talan väckt den 22 april 2022 – Synesis mot rådet

(Mål T-215/22)

(2022/C 222/64)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Synesis TAA (Minsk, Belarus) (ombud: advokaten G. Lansky och A. Egger)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara, i enlighet med artikel 263 FEUF, rådets beslut (GUSP) 2022/307 av den 24 februari 2022 om ändring av beslut 2012/642/Gusp om restriktiva åtgärder med anledning av situationen i Vitryssland, och rådets genomförandeförordning (EU) 2022/300 av den 24 februari 2022 om genomförande av artikel 8a i förordning (EG) nr 765/2006 om restriktiva åtgärder med anledning av situationen i Belarus, i den del de avser sökanden, och

—	i enlighet med artikel 134 i tribunalens rättegångsregler förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan om att den angripna rättsakten är ogiltig i den del den avser sökanden, har sökanden, som enda grund, gjort gällande att rådet har gjort en uppenbart felaktig bedömning och i synnerhet åsidosatt sin kontrollskyldighet. Rådet har inte lagt fram några konkreta bevis som motiverar beslutet att ta upp sökanden på förteckningen i den angripna rättsakten.

Talan väckt den 22 april 2022 – Shatrov mot rådet

(Mål T-216/22)

(2022/C 222/65)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Alexander Evgenevich Shatrov (Minsk, Vitryssland) (ombud: advokaterna G. Lansky och A. Egger)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara, i enlighet med artikel 263 FEUF, rådets beslut (GUSP) 2022/307 av den 24 februari 2022 om ändring av beslut 2012/642/Gusp om restriktiva åtgärder med anledning av situationen i Vitryssland (EUT L 46, s. 97) och rådets genomförandeförordning (EU) 2022/300 av den 24 februari 2022 om genomförande av artikel 8a i förordning (EG) nr 765/2006 om restriktiva åtgärder med anledning av situationen i Belarus (EUT L 46, s. 3), i den mån de berör sökanden;

—	förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna i enlighet med artikel 134 i tribunalens rättegångsregler.

Grunder och huvudargument

Sökanden har till stöd för att de angripna rättsakterna är rättsstridiga i den mån de berör sökanden som enda grund gjort gällande att rådet gjort en uppenbart oriktig bedömning och i synnerhet har åsidosatt sin prövningsskyldighet. Enligt sökanden har rådet underlåtit att lägga fram konkreta bevis till stöd för att upptagandet av sökanden i förteckningen i de angripna rättsakterna är giltig.

Tribunalens beslut av den 1 april 2022 – Classen Holz Kontor mot Deutsche Steinzeug Cremer & Breuer

(Mål T-307/21) (1)

(2022/C 222/66)

Rättegångsspråk: tyska

Ordföranden på andra avdelningen har förordnat om avskrivning av målet.

---

(1)  EUT C 289, 19.07.2021.

Tribunalens beslut av den 1 april 2022 – Classen Holz Kontor mot EUIPO – Deutsche Steinzeug Cremer & Breuer (new type tiling DRYTILE)

(Mål T-308/21) (1)

(2022/C 222/67)

Rättegångsspråk: tyska

Ordföranden på andra avdelningen har förordnat om avskrivning av målet.

---

(1)  EUT C 289, 19.7.2021.

Tribunalens beslut av den 31 mars 2022 – lastminute foundation mot EUIPO – Scai Comunicazione (B Heroes)

(Mål T-587/21) (1)

(2022/C 222/68)

Rättegångsspråk: italienska

Ordföranden på femte avdelningen har förordnat om avskrivning av målet.

---

(1)  EUT C 462, 15.11.2021.