MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN

Arbetsplan för ekodesign och energimärkning 2022–2024

(2022/C 182/01)

1.   Inledning

De spänningar på energimarknaden som EU har upplevt under de senaste månaderna är en tydlig påminnelse om de risker och kostnader som ett omfattande beroende av importerade fossila bränslen tenderar att leda till, och som har ökat genom Rysslands angrepp mot Ukraina. Energipriserna har återigen hamnat i politiskt fokus, eftersom de påverkar enskilda och företag i EU på ett mycket konkret sätt. Detta är dock inte Europas första energikris, och det lär inte heller bli den sista om vi inte stärker vår motståndskraft genom att öka investeringarna i den gröna omställningen och på så vis sätta energieffektiviteten i främsta rummet (1). Med nuvarande kapacitet kan den koldioxidsnåla energin inte på långa vägar tillgodose alla energibehov, och under dessa omständigheter kan en sänkt energiförbrukning vara till omedelbar hjälp. I ett framtidsperspektiv spelar energibesparingar en naturlig roll i utvecklingen av ett kostnadsoptimalt och motståndskraftigt energisystem som klarar att leverera energitjänster åt alla till överkomliga priser och bekämpa energifattigdom (2). Energieffektivitet kommer också att vara ett centralt inslag i RePowerEU-planen, som EU-ledarna har gett kommissionen i uppdrag att lägga fram senast i maj.

EU:s politik för ekodesign och energimärkning är en väsentlig del av denna agenda. Politiken på området omfattar inremarknadsregler som gör det enklare och billigare för företag, enskilda och regeringar att bidra till omställningen till ren energi och leva upp till såväl EU:s energieffektivitetsmål som till de bredare målen för den europeiska gröna given, inbegripet agendan för en cirkulär ekonomi. Politiska åtgärder i form av harmoniserade regler för energirelaterade produkter när det gäller aspekter som energi- och vattenförbrukning, utsläppsnivåer och materialeffektivitet skapar affärsmöjligheter och ökar motståndskraften. De stimulerar både efterfrågan på och tillgången till mer hållbara produkter, samtidigt som de betydligt minskar energianvändarnas kostnader. Enligt uppskattningar översteg besparingarna 120 miljarder euro 2021 och kan komma att bli dubbelt så stora 2022 (3).

Genom den här arbetsplanen förstärks tonvikten på de cirkulära aspekterna av ekodesign, inom ramen för de möjligheter som EU:s befintliga ekodesignregler ger och i samklang med inriktningen på energieffektivitet. Detta är i linje med såväl den föregående arbetsplanen9 som med 2020 års handlingsplan för den cirkulära ekonomin (4). Redan innan förordningen om ekodesign för hållbara produkter träder i kraft och ersätter det nuvarande ekodesigndirektivet kan, och kommer, nya produktspecifika krav om materialeffektivitetsaspekter att utforskas. Detta bör leda till en ytterligare förbättring av cirkulariteten, en övergripande minskning av energirelaterade produkters miljö- och klimatavtryck samt en starkare motståndskraft hos EU.

Både i ekodesigndirektivet (5) och i ramförordningen om energimärkning (6) fastställs kriterier för antagande av åtgärder för specifika produktgrupper. Båda akterna innehåller också krav på att prioriteringar fastställs genom rullande arbetsplaner som uppdateras regelbundet och som innehåller utvärderingar av de framsteg som gjorts samt preliminära prioriteringar av vilka nya energirelaterade produktgrupper som bör beaktas.

Denna arbetsplan bygger vidare på det arbete som har utförts sedan det första ekodesigndirektivet och de tidigare arbetsplanerna (för perioderna 2009–2011 (7), 2012–2014 (8) och 2016-2019 (9)) antogs. Den omfattar även det arbete som krävs enligt ramförordningen om energimärkning, där tidsfrister för skalrevidering av befintliga etiketter anges. Vidare innehåller planen en bedömning av vilka framsteg som har gjorts med den europeiska databasen för energimärkta produkter (Eprel). Slutligen spänner den över liknande arbete med märkning av däck, även om detta bygger på en specifik rättslig grund (10).

Genom förordningen om ekodesign för hållbara produkter, som antogs samtidigt som den här arbetsplanen, ersätts ekodesigndirektivet med en förordning som är tillämplig på ett bredare spektrum av produkter och som gör det möjligt att ytterligare utöka hållbarhetskraven för de reglerade produkterna. Fram till dess att den nya förordningen träder i kraft kommer genomförandet att fortsätta inom ramen för det nuvarande direktivet. Detta dokument är inriktat på energirelaterade produkter och innehåller prioriteringar och planering som rör dessa. I dokumentet beskrivs också det produktspecifika och övergripande arbete som behövs för att genomföra, konsolidera och vidareutveckla detta viktiga och direkt tillämpliga EU-regelverk. När förordningen om ekodesign för hållbara produkter har antagits kommer arbetet med energirelaterade produkter att integreras i bredare arbetsplaner inom ramen för förordningen och förbli ett viktigt fokusområde.

För närvarande regleras omkring trettio grupper med energirelaterade produkter genom ett femtiotal åtgärder. Åtgärderna gäller för flera miljarder produkter som släpps ut på marknaden varje år (11) och påverkar dagligen leverantörer, återförsäljare, företag och konsumenter direkt. Ungefär hälften av EU:s totala slutliga energianvändning förbrukas i produkter som omfattas av denna lagstiftning.

Under utarbetandet av arbetsplanen har det blivit tydligt att det fortfarande finns potential att göra stora och kostnadseffektiva besparingar genom att utvidga tillämpningsområdet till att omfatta nya energirelaterade produkter. Samtidigt är en viktig lärdom från genomförandet av den senaste arbetsplanen att det kommer att krävas en bättre överensstämmelse mellan ambitionsnivå och resurser för att det ska gå att dra full nytta av fördelarna på detta politikområde. Detta gäller både för genomförandet av politiken på EU-nivå och för medlemsstaternas marknadskontrollarbete.

2.   Förväntade effekter av politiken

I den senaste rapporten om redovisning av effekterna av ekodesign (12) uppskattas att den samlade effekten av EU:s regler om ekodesign och energimärkning under 2020 minskade EU:s primärenergibehov med 7 % eller 1 037 TWh/år (en minskning av växthusgaser med ca 170 miljoner ton koldioxidekvivalenter), inbegripet omkring 16 miljarder kubikmeter gas. Energibesparingarna från nuvarande åtgärder kommer att öka avsevärt under de kommande åren, särskilt tack vare lageromsättningen, med ett genomsnitt på över 1 500 TWh/år under perioden 2021–2030. Över 60 % av energibesparingarna under 2020 kom från bostadssektorn, 24 % från tjänstesektorn och 10 % från industrisektorn. EU:s regler ledde 2020 till en behållning för energikonsumenterna på 60 miljarder euro/år (ca 0,4 % av EU:S BNP) – vilket är 210 euro per år och hushåll. På samma sätt genererades under 2020 ytterligare affärsintäkter på cirka 21 miljarder euro/år jämfört med ett scenario utan politiska åtgärder, och siffran beräknas stiga till 29 miljarder euro/år fram till 2030. Detta motsvarar en ökning med över 320 000 direkta nya arbetstillfällen 2020 (430 000 år 2030). Uppskattningarna bygger på energiprisnivåerna före prisstegringarna 2021 (se arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar för närmare uppgifter).

Mer generellt har en studie från Internationella energiorganet IEA (13) nyligen visat att apparater i länder som länge har haft en politik på området nu vanligtvis förbrukar 30 % mindre energi än de annars skulle ha gjort. De program som har funnits längst, t.ex. USA:s och EU:s, beräknas medföra årliga minskningar av den totala elanvändningen på omkring 15 % (för EU-programmet är det ungefär lika mycket som EU:s samlade produktion från vindkraft i dag, eller 2–3 gånger mer än produktionen från solpaneler).

En Eurobarometerundersökning har visat att de allra flesta konsumenter i EU (93 %) känner igen energietiketten och att 79 % påverkas av den när de köper apparater (14). Ny vetenskaplig forskning (15) bekräftar att graderade etiketter som EU:s energietikett påverkar konsumenternas beteende mer än andra typer av utformningar.

3.   Lägesrapport och lärdomar från tidigare arbetsplaner

En översikt över pågående åtgärder finns tillgänglig på Internet: (16). Den 1 mars 2022 var ekodesignförordningar för 29 produktgrupper och energimärkningsförordningar för 15 produktgrupper i kraft. När det gäller spelkonsoler och utrustning för bildåtergivning har frivilliga avtal som tagits fram av näringslivet erkänts. Ett äldre avtal om avancerade digitalboxar avslutades av parterna 2020 på grund av de berörda produkternas minskade marknadsandel (produkterna omfattas fortfarande av horisontella regler om effektförbrukning i standby- och frånläge (17)).

Denna arbetsplan åtföljs av en detaljerad lägesrapport om framstegen med de prioriteringar och det arbete som fastställdes i den förra arbetsplanen från 2016 (18). Mycket har åstadkommits, bland annat har man moderniserat energietiketterna för viktiga konsumentprodukter (lätta kylskåp, tvättmaskiner, tv-apparater och ljuskällor) och antagit ekodesignkrav för flera produkter – från servrar till elmotorer. Omkring 40 % av arbetet pågår dock fortfarande och kommer att föras över till den nuvarande planeringsperioden. Många av de avslutade arbetsspåren har inte lett till att några nya regler har antagits, utan arbetet har i stället upphört på grund av att kommissionen beslutat att avbryta det eller åtminstone inte gå vidare med lagstiftning för tillfället. Orsaken har antingen varit att detaljerade utredningar har visat på en mindre eller mer svårutnyttjad potential än man ursprungligen trodde, eller också att man har behövt prioritera annorlunda på grund av begränsade personalresurser – eller en kombination av båda orsakerna. Fönster, handtorkar, kompressorpaket och elektriska vattenkokare är exempel på avbrutna arbetsspår med antingen begränsad eller svårutnyttjad potential som inte har kunnat fullföljas med de administrativa resurser som finns tillgängliga.

Behovet av att regelbundet se över och anpassa befintliga regler för att de ska förbli relevanta, effektiva och ändamålsenliga mot bakgrund av marknadsutvecklingen och den tekniska utvecklingen är en grundläggande princip för bättre lagstiftning. Av denna anledning innehåller alla ekodesign- och energimärkningsförordningar precis som ramlagstiftningen särskilda översynsklausuler med föreskrivna tidsfrister inom vilka kommissionen ska lägga fram översyner eller anta reviderade förordningar. För att undvika onödiga förseningar kommer kommissionen i fortsättningen att anta enskilda bestämmelser för specifika produktgrupper så snart de är klara, såvida inte exceptionella omständigheter motiverar något annat (19).

En viktig lärdom är att den samlade ansträngning som krävs för sådana viktiga ”underhållsinsatser” med tiden blir mycket stor i takt med att lagstiftningens tillämpningsområde växer (i fråga om produkter och typer av krav), och att detta arbete måste beaktas bättre när prioriteringar fastställs. Annars kommer det att leda till förseningar som får betydande konsekvenser i form av uteblivna fördelar. Detta var en viktig slutsats i den revision som Europeiska revisionsrätten genomförde 2019 (20). För tre utvalda produkter visade revisionen att förberedelseprocessen tog 8, 7 respektive 6 år i stället för de förväntade 3,5 åren. ”Underhållsarbetet” är därför ett mycket framträdande inslag i arbetsplanen. Samtidigt kommer kommissionen att sträva efter att effektivisera processen genom att integrera översynsstudier i det parallella (”back-to-back”) utvärderings-/konsekvensbedömningsförfarandet, och bättre anpassa diskussionerna i samrådsforumet till den allmänna processen för bättre lagstiftning.

En annan viktig lärdom från den senaste perioden är att det tekniska standardiseringsarbetet spelar en avgörande roll för ekodesign och energimärkning. Tribunalens dom från 2018 (21), genom vilken förordningen om energimärkning av dammsugare ogiltigförklarades, visade att förordningar kan riskera att leda till rättstvister om det uppstår tvivel om huruvida testförhållandena återspeglar de faktiska användningsförhållandena. Samtidigt bekräftades det nyligen i avgörandet i ett relaterat mål (22) att testerna behöver vara noggranna och reproducerbara. Med tanke på mångfalden av både teknik och användarbeteenden är det naturligt att det är en utmaning, som många gånger är svår och resursintensiv, att snabbt utveckla harmoniserade standarder med metoder som utgör en bra kompromiss mellan dessa kriterier. I den nya EU-strategin för standardisering (23) föreslås en rad åtgärder för att göra det europeiska standardiseringssystemet mer funktionellt och flexibelt, åter sätta standarder i centrum för en resilient, grön och digital inre marknad i EU och stärka det europeiska standardiseringssystemets roll i världen.

4.   Produktspecifika prioriteringar under kommande år

4.1.   Översyner av befintliga åtgärder

Kommissionen ska lägga fram eller anta 38 översyner före utgången av 2024 och ytterligare 8 under 2025, och dessa behöver följaktligen påbörjas i förväg (se förteckningen i arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar). Tillsammans ger dessa översyner stora möjligheter till ytterligare energi- och materialeffektivitetsvinster. En grov första uppskattning antyder en potential på minst 170 TWh (ca 600 petajoule, PJ, eller värmebehovet i cirka 15 miljoner bostäder) i ytterligare besparingar under användningsfasen. Dessa kompletteras av ytterligare vinster kopplade till materialeffektivitet/cirkulär ekonomi, men de kommer också att föranleda en stor ansträngning och dominera det arbete som utförs inom den nuvarande arbetsplanen.

Kommissionen avser att prioritera arbetet med översynerna i tre huvudgrupper utifrån följande motiveringar:

—

Uppvärmnings- och kylningsanordningar: I samband med renoveringsvågen uppmanade rådet kommissionen att ”påskynda det fortgående arbetet med uppvärmnings- och kylningsanordningar genom att snarast möjligt skalrevidera energietiketterna” (24). Detta arbete blir ett mycket viktigt bidrag till utfasningen av fossila bränslen i byggnader och till handlingsplanen för nollförorening (25), som en del av de övergripande målen för den gröna given. Produkterna i fråga har också den högsta energiförbrukningen av alla reglerade produkter.

—

Andra produktgrupper med energietiketter att skalrevidera (26): Konsumenterna måste även i fortsättningen kunna lita på att EU:s energietikett är ett relevant och aktuellt verktyg som kan vägleda dem i deras val. Därför är det viktigt att skalrevidera och uppdatera de ”gamla” energietiketter som finns kvar. Dessutom måste de nya funktionerna i Eprel-databasen utnyttjas fullt ut.

—

Slutförande av vissa andra översyner där det finns stor potential att spara ytterligare energi eller material. Det gäller översyner som borde varit klara för länge sedan eller där de särskilda omständigheterna orsakar ett tydligt eller brådskande behov av revidering (t.ex. vattenpumpar, fläktar, externa nätaggregat).

4.2.   Nya åtgärder som inletts inom ramen för tidigare arbetsplaner ska slutföras

I tidigare arbetsplaner har man, med utgångspunkt i undersökningar av omfattning och preliminära uppskattningar, identifierat de produkter som ekodesign- och energimärkningsåtgärder verkade mest lovande för. En del av dessa arbetsspår pågår fortfarande och förs nu över till den nya arbetsplanen eftersom de förväntas leda till ytterligare fördelar.

Stora framsteg har gjorts i arbetet med att bedöma möjligheten att genomföra ekodesignkrav och ett energimärkningssystem för mobiltelefoner och datorplattor. Kraven kommer att påverka aspekter som rör både energieffektivitet och materialeffektivitet (hållbarhet, möjligheter till reparation eller uppgradering samt materialåtervinning). Bestämmelserna väntas antas före utgången av 2022.

Man har även kommit långt med arbetet att bedöma möjligheten att genomföra ekodesignkrav och energimärkning för solcellsmoduler, solcellsväxelriktare och solcellssystem, vilket bland annat inbegriper möjliga krav på koldioxidavtryck.

När det gäller utrustning för bildåtergivning har kommissionen bedömt översynen av det frivilliga avtal som föreslås av företrädare för sektorn och dragit slutsatsen att målen i handlingsplanen för den cirkulära ekonomin inte skulle uppnås om denna översyn godkändes, och att ett godkännande inte kan anses förenligt med riktlinjerna för självregleringsinstrument (27), särskilt avseende möjlig återanvändning av förbrukningsvaror. Såsom meddelades i handlingsplanen för den cirkulära ekonomin kommer kommissionen att börja utarbeta lagstiftningsåtgärder för denna produktgrupp.

Kommissionen fortsätter det övergripande arbetet med IKT-produkter i enlighet med arbetsplanen för 2016–2019 genom en särskild IKT-studie (28). Den första delen gav underlag till den förstudie om prestanda och potentiella besparingar för flera IKT-produktgrupper (29) som genomfördes inför den nuvarande arbetsplanen. Den andra delen kommer att behandla IKT-produkternas totala energiförbrukning (inbegripet den som kommer av deras uppkoppling och dataöverföring), materialeffektivitet och beteendeaspekter i syfte att hitta de effektivaste sätten att reglera dem vid behov. Vid bedömningen bör den tekniska utvecklingstakten inom varje produktgruppskategori beaktas.

Parallellt med detta fortsätter kommissionen arbetet med energismarta apparater för att utveckla potentialen för flexibilitet på efterfrågesidan i bostads- och tjänstesektorerna. I tidigare studier har driftskompatibilitet identifierats som den viktigaste frågan, och kommissionen avser därför att främja en enhetlig utveckling på marknaden och industrins efterlevnad av öppna standarder genom en strategi baserad på frivillighet (30). Detta arbete har kopplingar till flera andra insatsområden, varav några kommer att behandlas mer ingående i den kommande handlingsplanen för digitalisering av energisektorn (31).

4.3.   Särskilda uppgifter som krävs för däckmärkning

Enligt förordningen om märkning av däck ska kommissionen utföra ett antal specifika uppgifter, som bland annat omfattar följande:

—

Anta en delegerad akt om införande av nya informationskrav för regummerade däck senast i juni 2022, förutsatt att en lämplig provningsmetod finns tillgänglig. Ingen metod finns tillgänglig ännu, men arbetet med att ta fram en sådan pågår. Regummering innebär en betydande sparpotential när det gäller olja och andra material.

—

Anta en delegerad akt om märkning avseende nötning/körsträcka, förutsatt att en lämplig provningsmetod finns tillgänglig, och därigenom bidra till mer omfattande åtgärder avseende mikroplast inom ramen för handlingsplanen för den cirkulära ekonomin. Ingen metod finns tillgänglig ännu, men arbetet med att ta fram en sådan pågår.

—	Samordna arbetet med att anpassa provningen mellan laboratorier i enlighet med förordningen om märkning av däck, vilket också får viktiga konsekvenser för EU:s lagstiftning om koldioxidutsläpp från lätta och tunga motorfordon. Den senaste rapporten offentliggjordes i december 2021 (32).

—

Även om en översyn av förordningen inte behöver vara färdig förrän 2025 har branschen signalerat att den bör påskyndas, eftersom det nu är tydligt att skalrevidering behövs. Skalrevidering föreslogs ursprungligen av kommissionen, men parlamentet och rådet valde att inte behålla detta vid den senaste översynen.

4.4.   Vägledande förteckning över nya energirelaterade produktgrupper som ska studeras

Denna arbetsplan har utarbetats efter en detaljerad förstudie med en genomgång av flera potentiella insatsområden och omfattande samråd med medborgare och berörda parter. Mer information finns i det åtföljande arbetsdokumentet.

Genom förstudien har en förteckning över de 31 mest lovande kandidaterna för vidare arbete (däribland produkter som redan har studerats tidigare men ännu inte har reglerats) kunnat fastställas. Enligt preliminära uppskattningar utgör dessa tillsammans nya potentiella besparingar i användningsfasen på 1 000 PJ eller 278 TWh år 2030, dvs. ca 2 % av EU:s primärenergianvändning 2020 (33). Den uppskattade potentialen avseende inbäddad energi i materialen är av samma storleksordning. (Den är också mycket beroende av de antaganden som gjorts om omfattningen av och skärpan i de övergripande åtgärderna om hållbarhet, men den är även kopplad till andra fördelar). Det är viktigt att påpeka att effekterna kommer att öka med tiden, i takt med att produktlagret gradvis ersätts med enheter som uppfyller de nya kraven. Med utgångspunkt i de 31 produkterna har en mer avgränsad förteckning (som anges i tabellen nedan) fastställts. Kommissionen planerar att inleda förberedande studier om produkterna i denna förteckning. Man har prioriterat de produkter som har störst potential för energi- och/eller materialeffektivitet och som även fick goda resultat i fråga om andra kriterier, och där återkopplingen från berörda parter inte har gett upphov till några större tvivel om utsikterna att lyckas, i enlighet med vad som anges nedan.

Produktgrupp	Energibesparingspotential 2030 (avseende användningsfas eller materialeffektivitet)	Överväganden (34)
Lågtemperaturtillämpningar (radiatorer, konvektorer)	170 petajoule (PJ) (användningsfasen)	Störst energibesparingspotential, har betydelse för renoveringsvågen/utfasningen av fossila bränslen i byggnader.
Tvättmaskiner för professionellt bruk	33 PJ (användningsfasen)	Har studerats tidigare (35) och anses nu vara mognare mot bakgrund av framstegen inom den tekniska standardiseringen.
Diskmaskiner för professionellt bruk	20 PJ (användningsfasen)	Har studerats tidigare (36) och anses nu vara mognare mot bakgrund av framstegen inom den tekniska standardiseringen.
Universella externa nätaggregat (EPS)	12–27 PJ (inbäddad energi)	Länk till initiativet om en gemensam laddare; kommer att göras som en del av översynen av den befintliga förordningen om externa nätaggregat (37).
Laddare för elfordon	11 PJ (användningsfasen)	Efter 2030 ökar de potentiella besparingarna, till nästan 76 PJ årligen 2050. Därför är det rimligt att överväga att fastställa krav innan stora volymer av potentiellt ineffektiva laddare installeras.

5.   Övergripande aspekter

5.1.   Bidrag till den cirkulära ekonomin

Energieffektiviteten har naturligt nog varit huvudfokus i arbetet med ekodesign för energirelaterade produkter. Andra aspekter har dock med tiden beaktats och integrerats i allt högre grad, särskilt sedan den första handlingsplanen för den cirkulära ekonomin lades fram (38). Flera åtgärder som antogs 2019 (39) innehåller, utöver vissa befintliga krav på hållbarhet, nya inslag i den cirkulära ekonomin med krav på reparerbarhet, materialåtervinningsbarhet samt lätthet att demontera och återanvända uttjänta produkter (se exempel i det åtföljande arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar).

Parallellt med detta har Europeiska standardiseringskommittén och Europeiska kommittén för elektroteknisk standardisering (CEN-Cenelec) efter kommissionens begäran om standardisering M/543 (40) färdigställt övergripande standarder om materialeffektivitetsaspekter för energirelaterade produkter. Dessa omfattar övergripande standarder (41) för hållbarhet, materialåtervinningsbarhet, möjligheten att reparera, återanvända och uppgradera, återvunnet innehåll osv. De kan ligga till grund när produktspecifika standarder om materialeffektivitet för energirelaterade produkter ska utarbetas.

Med utgångspunkt i standarden om möjligheten att reparera, återanvända och uppgradera (EN 45554) har kommissionens gemensamma forskningscentrum utarbetat ett system med en reparationsskala. Kommissionen undersöker möjligheten att införa skalan för relevanta produkter, eventuellt som en upplysning på energietiketten för specifika produkter, t.ex. smarttelefoner och datorplattor. Detta arbete är banbrytande och kommer sannolikt att påverka branschens praxis globalt i positiv riktning.

Dessutom ses metoden för ekodesign av energirelaterade produkter (MEErP – se bilagan) för närvarande över med avseende på att införa ett mer systematiskt sätt att ta hänsyn till aspekter av den cirkulära ekonomin i förstudier eller översynsstudier för specifika produktgrupper.

Utvecklingen mot en ökad tonvikt på den cirkulära ekonomin fortsätter i det kommande arbetet, genom att relevanta krav integreras utifrån de erfarenheter som hittills har gjorts, i synnerhet i samband med genomförandet av 2019 års åtgärder. Dessa krav kommer att stödjas av förbättrade metoder och möjligheter till standardisering, och de bör bidra till övergången till den nya lagstiftningsramen för ekodesign för hållbara produkter.

Längre fram kommer kommissionen också att ytterligare bedöma möjligheten och lämpligheten i att fastställa mer produktspecifika krav för följande aspekter:

Typer av krav	Energibesparingspotential 2030 (avseende användning eller materialeffektivitet)
Återvunnet material	160 PJ (materialinnehåll)
Hållbarhet, inbyggd programvara och annan programvara	Minst 175–1 052 PJ (materialinnehåll)
Sällsynta, miljömässigt relevanta och kritiska råvaror	Hög resurspotential

Kraven kan teoretiskt sett tillämpas på alla energirelaterade produkter. För att fastställa vilka produktkategorier som är mest relevanta för potentiella regleringsstrategier kommer det att behövas särskilda förstudier.

5.2.   Standardiseringsarbete

Tillämpning av ekodesignkrav eller märkning av produkter på grundval av deras respektive egenskaper kräver tydliga definitioner av hur prestanda definieras och kan provas för en viss produkt. Här kan harmoniserade tekniska standarder där lämpliga provningsmetoder anges hjälpa tillverkarna – om de tillämpar metoderna i standarderna – att uppnå ”presumtion om överensstämmelse” eftersom de uppvisar efterlevnad av rättsliga krav. Teknisk standardisering är en viktig men ofta förbisedd del av genomförandet. Erfarenheter från senare tid visar hur viktigt det är att detta arbete påbörjas så tidigt som möjligt, parallellt med att de nya eller reviderade förordningarna utarbetas. Begäranden om standardisering kan slutföras och antas först när motsvarande förordningar om ekodesign eller märkning antas. De bör helst börja utarbetas före dess så att de skyndsamt kan färdigställas när förordningarna antas, eftersom det normalt tar ca 27 månader att utarbeta själva standarden. Hela förfarandet tar ofta betydligt längre tid än så och omfattar även det inledande antagandet av begäran om standardisering och efterföljande bedömning och godkännande av standarden för hänvisning till Europeiska unionens officiella tidning. Om harmoniserade europeiska standarder som täcker in alla relevanta aspekter inte finns tillgängliga när antagandet sker kan genomförandeåtgärderna behöva omfatta övergångsmetoder.

Nya begäranden om standardisering behöver skrivas för alla, eller nästan alla, nya eller reviderade förordningar som är under utarbetande. Begäranden har nyligen lämnats in eller håller på att utarbetas för belysning, elektroniska bildskärmar, kylar och frysar för kommersiellt bruk samt kylar och frysar för hushållsbruk. Utkast till standarder har tagits fram för flera andra produktgrupper på grundval av äldre mandat.

5.3.   Den europeiska databasen för energimärkta produkter (Eprel)

Den europeiska databasen för energimärkta produkter (Eprel) är en databas som har inrättats och drivs av kommissionen. Sedan den 1 januari 2019 har leverantörer (tillverkare, importörer och behöriga ombud) en rättslig skyldighet att registrera alla produkter som omfattas av energimärkningsregler i Eprel innan de släpps ut på den europeiska marknaden.

I enlighet med lagstiftningen har Eprel följande syften:

—	Att förse allmänheten med information om produkter som släpps ut på marknaden, om deras energietiketter och produktinformationsblad.

—	Att bistå marknadskontrollmyndigheterna när de utför sina uppgifter enligt lagstiftningen om energimärkning (och däckmärkning), inbegripet genomdrivande av denna lagstiftning.

—	Att förse kommissionen med aktuell information om energieffektivitet för produkter vars energietiketter ska ses över.

Nu när betaversionen av det offentliga gränssnittet har lanserats (42) (mars 2022) kommer uppgifterna i Eprel dessutom att i allt högre grad stödja genomförandet av andra politiska åtgärder inom ramen för den gröna given. Eprel-data är fortsättningsvis den naturliga utgångspunkten för alla bedömningar av vilka energimärkningsklasser som är de två högsta klasser, eller högre klasser, ”som omfattar ett betydande antal” av en viss produkt. Detta är ett kriterium som nu används för att omsätta flera av EU:s politikområden i praktiken, bland avseende offentliga incitament (43), hållbara investeringar i den privata sektorn (44), miljöanpassad offentlig upphandling (45) och reducerade momssatser för vissa energimärkta produkter som uppfyller specifika energimärkningskriterier och, i tillämpliga fall, kriterier för låga utsläpp av partiklar (46).

Eprel har också funktioner som underlättar efterlevnaden för leverantörer och detaljhandlare. Leverantörer kan välja att förlita sig på den inbyggda etikettgeneratorn för att hämta grafiska etikettbilder i kompatibla format som är baserade på de värden som har angetts för produktens prestanda och egenskaper. Återförsäljare kan hänvisa till Eprel, bland annat genom programmeringsgränssnitt (API:er), när de visar etiketter eller produktinformationsblad online. På så vis minimerar de arbetet med att presentera aktuell och sammanhängande information på flera språk.

Även om Eprel nu har tagits i bruk finns det viktiga funktionaliteter som behöver åtgärdas under 2022 för att ovannämnda mål ska uppfyllas. Dessa omfattar bland annat följande:

—	En särskild webbportal som ska fungera som gemensam åtkomstpunkt och tillhandahålla riktad information till privatpersoner, nationella myndigheter, leverantörer, återförsäljare och beslutsfattare (andra/tredje kvartalet).

—	En förbättring av användargränssnittet och de verktyg som finns tillgängliga för marknadskontrollmyndigheterna för att förenkla deras verksamhet (tredje kvartalet).

—	En omvandling av den tekniska dokumentationens uppbyggnad för att effektivisera leverantörernas registreringsverksamhet och underlätta efterlevnadsmyndigheternas analys av denna (första till tredje kvartalet).

—	Genomförandet av reviderade förordningar ska påbörjas för vissa produktgrupper och andra produktgrupper ska eventuellt läggas till (solceller, smarttelefoner/datorplattor) (fjärde kvartalet).

Dessutom blir det nödvändigt att överväga villkoren och formerna för att bevilja åtkomst till Eprel eller vissa av dess funktioner för operatörer och eventuellt myndigheter från specifika tredjeländer, särskilt de som ingår i tullunionen eller energigemenskapen. De konkreta formerna för denna utveckling, och konsekvenserna av densamma, måste dock analyseras noggrant, förberedas och – så småningom – genomföras, vilket inte kan göras på mycket kort sikt.

5.4.   Marknadskontroll och stöd till ekonomiska aktörer

Effektiv marknadskontroll är avgörande för att säkerställa att reglerna verkställs, att de förväntade fördelarna förverkligas, att lika villkor för företag säkerställs, att konsumenterna får tillförlitlig produktinformation och att såväl medborgare som företag och tillsynsmyndigheter litar på regelverket.

Marknadskontroll är en nationell befogenhet, och uppgifterna om verkställighet och efterlevnad är knapphändiga eftersom det för närvarande inte finns någon rapporteringsskyldighet. Att döma av tillgängliga bevis är bristande efterlevnad ett stort problem, vilket även bekräftades i revisionsrättens ekodesignrevision 2020. I EU-finansierade marknadskontrollprojekt är det vanligt att se en hög tvåsiffrig procentandel produkter uppvisa efterlevnadsproblem (i fråga om både formella aspekter och ämnesaspekter) (47). Dessa omfattar dock relativt små formella brister i efterlevnaden som kan korrigeras genom frivilliga åtgärder (t.ex. ett felaktigt värde i produktinformationsbladet) och inte bara allvarliga problem som att minimikrav på ekodesign inte uppfylls. Sammantaget beräknas att minst 10 % av de potentiella energibesparingar som uppnås genom ekodesign och energimärkning går förlorade på grund av bristande efterlevnad. Detta utgjorde under 2020 15,3 Mtoe (eller 178 TWh) primärenergi/år och en årsutgift på 6,4 miljarder för konsumenterna för energiräkningar (baserat på 2020 års energiprisnivåer). Det motsvarar ytterligare utsläpp på 31 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år och medför betydande intäktsförluster och förlorade arbetstillfällen för industrin. Siffrorna antyder att varje tillskott till de blygsamma resurser som medlemsstaterna anslår till nationell marknadskontroll av ekodesign och energimärkning skulle bli mycket kostnadseffektivt i termer av genererad avkastning.

Kommissionen kommer att öka sitt stöd till medlemsstaterna framöver för att bidra till en effektivare och mer enhetlig tillämpning av marknadskontrollen på området för ekodesign och energimärkning. Detta kommer att inbegripa följande:

—	Löpande förbättring av it-verktyg som informations- och kommunikationssystemet för marknadskontroll (48) (ICSMS) och Eprel liksom supporten för andra verktyg, t.ex. sådana som används till att hantera utmaningar relaterade till marknadskontroll inom e-handel och nya leveranskedjor.

—	Tekniskt och logistiskt stöd till grupperna för administrativt samarbete (Adco-grupperna).

—	Finansiering av gemensamma eller samordnade åtgärder och kampanjer.

—	Samråd med medlemsstaterna på politisk nivå om sätt att förbättra marknadskontrollen, inbegripet nivån av resurser som de tillhandahåller.

—	Förslag på nya rättsliga bestämmelser som kommer att förbättra marknadskontrollen inom ramen för den föreslagna ekodesignförordningen (jfr initiativet för hållbara produkter).

—	Annan relevant verksamhet enligt arbetsprogrammet 2021–2022 för det europeiska nätverket för produktöverensstämmelse (EUPCN), inklusive medverkan av tullmyndigheter.

Kommissionen kommer också att på olika sätt fortsätta att stödja de ekonomiska aktörernas insatser för att följa reglerna, t.ex. genom användning av funktionsbrevlådor där frågor kan tas upp, särskilda vägledningsdokument, vanliga frågor, information på kommissionens webbplats osv. Kommissionen kommer dessutom att överväga EU-finansiering för att inrätta en branschstyrd mekanism för stöd till efterlevnad som främjar proaktiva uppsökande åtgärder och ger snabbt och målinriktat stöd för att hjälpa leverantörer och återförsäljare att lättare förstå och kunna uppfylla sina skyldigheter.

5.5.   Internationella aspekter och samarbeten

EU:s politiska åtgärder för ekodesign och, i synnerhet, energimärkning samt relaterade tekniska standarder och provningsförfaranden för reglerade produkter har haft ett stort positivt inflytande i tredjeländer långt utanför EU:s gränser (49).

Å ena sidan tillämpar flera av EU:s viktiga handelspartner systematiskt EU:s regler för ekodesign och/eller märkning i sina olika förbindelser med EU. Detta är särskilt fallet inom EES, tullunionen med Turkiet och energigemenskapen. Å andra sidan måste tillverkare i andra stora exportländer ändå uppfylla EU:s krav för att kunna släppa ut sina varor på EU-marknaden, vilket i sin tur kan motivera och underlätta fastställandet av inhemska krav som helt eller delvis är anpassade till EU:s. Samtidigt är det viktigt att EU fortsätter att följa gällande regler i detta avseende på WTO-nivå.

Internationellt samarbete om produkteffektivitet är en annan faktor för att påskynda och styra programutvecklingen runt om i världen. Vissa jurisdiktioner i tredjeländer anser att det är fördelaktigt att tillämpa liknande eller identiska krav för att dra nytta av det omfattande arbete som redan har lagts ned på att utveckla EU-reglerna. Samtidigt är EU långt ifrån ledande inom alla aspekter eller produkter, så EU kan också dra nytta och lärdom av insatser som gjorts på annat håll. Konvergens i lagstiftningen kan också leda till en minskning av de kostnader för efterlevnad och bedömning av överensstämmelse som uppstår för EU-företag som betjänar både viktiga exportmarknader och EU-marknaden. För att främja sådana ömsesidigt fördelaktiga utbyten kommer kommissionen att fortsätta att stödja och delta i väletablerade internationella multilaterala produktpolitiska forum såsom IEA:s tekniska samarbetsprogram om energieffektiv slutanvändarutrustning (4E) (50) och initiativet för ibruktagande av supereffektiva utrustningar och apparater (SEAD) (51). Bilateralt samarbete kommer också att eftersträvas för att påskynda användningen av bästa praxis för ekodesign och energimärkning i partnerländer och ytterligare förbättra konvergensen i lagstiftningen globalt.

6.   Slutsats

EU:s program för ekodesign och energimärkning är ett av världens äldsta och mest omfattande. Det utnyttjar den inre marknadens kraft inom och utanför EU, till nytta för konsumenter, företag och miljön.

Ekodesign/energimärkning ger ett viktigt och växande bidrag till målen för den europeiska gröna given och 55 %-paketet, och till konsumenter som möter höga energipriser och vars räkningar annars skulle ha blivit mycket högre. Med nuvarande prisnivåer uppskattas den befintliga politiken spara över 250 miljarder euro/år åt energianvändare i EU.

Att investera i att fullfölja och stärka detta program för att bättre matcha ambitioner och resurser är också att investera i en starkare EU-motståndskraft som bättre kan stå emot framtida energipriskriser och utmaningar för försörjningstryggheten i samband med EU:s beroende av importerade fossila bränslen. På samma sätt bidrar den ökade inriktningen på materialeffektivitet, t.ex. materialåtervinningsbarhet, till ökad motståndskraft i leveranskedjan i EU.

Att förbättra det internationella samarbetet på både multilateral och bilateral nivå är nödvändigt för att påskynda användningen av program för produktenergieffektivitet världen över. Det kan också bidra till bättre konvergens i lagstiftningen, till nytta för EU och dess partnerländer.

Den europeiska databasen för energimärkta produkter (Eprel) ger en helt ny öppenhet på marknaden och skapar nya möjligheter för att stärka och samarbeta med EU:s konsumenter. Databasen kommer också att i allt högre grad bli ett praktiskt verktyg för att omsätta nyligen införda villkor för produktprestanda på andra av EU:s politikområden (grön taxonomi, miljöanpassad offentlig upphandling enligt energieffektivitetsdirektivet, offentliga incitament, momsdirektivet).

Detta politikområde har fortfarande stor potential att ge fler mycket kostnadseffektiva fördelar för konsumenter i EU, minskade luftföroreningar samt energi-/koldioxidbesparingar som annars skulle behöva uppnås genom annan politik på EU-nivå eller nationell nivå. Det krävs dock omfattande insatser för att i tid se över befintliga regler, stödja korrekt tillämpning/genomförande, utveckla Eprel och undersöka reglering av nya energirelaterade produkter.

Kommissionen har därför i samband med paketet för en hållbar produktpolitik tydligt angett behovet av att avsevärt öka de resurser som anslås till att genomföra ekodesignpolitiken som en del av en mer ambitiös politik för hållbara produkter, och uppmanar medlemsstaterna att göra detsamma i det nationella marknadskontrollarbetet.

---

(1)  Kommissionens rekommendation (EU) 2021/1749 av den 28 september 2021 om energieffektivitet först:från princip till praktik – Riktlinjer och exempel för att genomföra principen i beslutsprocessen inom och utanför energisektorn (EUT L 350, 4.10.2021, s. 9).

(2)  Se även COM(2021) 801 – Förslag till rådets rekommendation om säkerställande av en rättvis omställning till klimatneutralitet.

(3)  Se arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar.

(4)  https://ec.europa.eu/environment/strategy/circular-economy-action-plan_en.

(5)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energirelaterade produkter (EUT L 285, 31.10.2009, s. 10).

(6)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1369 av den 4 juli 2017 om fastställande av en ram för energimärkning och om upphävande av direktiv 2010/30/EU (EUT L 198, 28.7.2017, s. 1).

(7)  KOM(2008) 0660 slutlig.

(8)  SWD(2012) 434 final.

(9)  COM(2016) 773 final.

(10)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/740 av den 25 maj 2020 om märkning av däck med avseende på drivmedelseffektivitet och andra parametrar, om ändring av förordning (EU) 2017/1369 samt om upphävande av förordning (EG) nr 1222/2009 (EUT L 177, 5.6.2020, s. 1).

(11)  Under 2020 såldes i EU-27 uppskattningsvis omkring 3 miljarder produkter som omfattas åtgärderna. Av dessa var 1,5 miljard ljuskällor, 880 miljoner elektroniska produkter, 350 miljoner däck och 240 miljoner och andra produkter.

(12)  Rapporten Ecodesign Impact Accounting (redovisning av effekterna av ekodesign) för 2020: https://data.europa.eu/doi/10.2833/72143

I rapporten används Eurostat-data som bl.a. förteckningar över energibalansen (nrg_bal_c) och disaggregerade data om slutlig energianvändning i hushållen – kvantiteter (nrg_d_hhq).

(13)  Achievements of Energy Efficiency Appliance and Equipment Standards and Labelling Programs: uppdatering 2021: https://www.iea-4e.org/projects/eesl-achievements-reports/

(14)  Eurobarometer nr 492, maj 2019: https://europa.eu/eurobarometer/surveys/detail/2238.

(15)  https://publications.jrc.ec.europa.eu/repository/handle/JRC127006.

(16)  https://ec.europa.eu/info/energy-climate-change-environment/standards-tools-and-labels/products-labelling-rules-and-requirements/energy-label-and-ecodesign_en.

(17)  Kommissionens förordning (EG) nr 1275/2008 av den 17 december 2008 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/32/EG om krav på ekodesign för elektriska och elektroniska hushålls- och kontorsprodukters elförbrukning i standby- och frånläge (EUT L 339, 18.12.2008, s. 45).

(18)  SWD(2022) 101.

(19)  Se även artikel 16.4 i förordning (EU) 2017/1369.

(20)  Särskild rapport nr 01/2020: EU:s åtgärder när det gäller ekodesign och energimärkning: ett viktigt bidrag till ökad energieffektivitet som begränsats på grund av stora förseningar och bristande efterlevnad (EUT L 18, 20.1.2020, s. 2).

(21)  Tribunalens dom av den 8 november 2018 i mål T-544/13 RENV.

(22)  Tribunalens dom av den 8 december 2021 i mål T-127/19.

(23)  COM(2022) 31 final, 2 februari 2022.

(24)  https://ec.europa.eu/energy/sites/ener/files/eu_renovation_wave_strategy.pdf.

(25)  COM(2021) 400 final, 12 maj 2021.

(26)  Torktumlare, ventilationsenheter, hushållsapparater för matlagning.

(27)  Kommissionens rekommendation (EU) 2016/2124 av den 30 november 2016 om harmonisering av tillämpningsområdet och villkoren för generella överföringstillstånd för certifierade mottagare enligt artikel 9 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/43/EG [delgivet med nr C(2016) 7728] (EUT L 329, 3.12.2016, s. 109).

(28)  https://susproc.jrc.ec.europa.eu/product-bureau//product-groups/522/home.

(29)  Bland annat utrustning för företagsnätverk, mindre nätverksutrustning för hem- och kontorsanvändning, sammankoppling av ljud och bild i hemmet.

(30)  https://ses.jrc.ec.europa.eu/development-of-policy-proposals-for-energy-smart-appliances.

(31)  https://ec.europa.eu/info/law/better-regulation/have-your-say/initiatives/13141-Digitalisering-av-energisektorn-EUs-handlingsplan_sv.

(32)  https://ec.europa.eu/info/sites/default/files/energy_climate_change_environment/standards_tools_and_labels/documents/egla_report_2021_final.pdf

(33)  Observera att dessa besparingar inte ska läggas ihop med de siffror som anges för samma år i arbetsplanen för 2016–2019.

(34)  Mer information finns i arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar.

(35)  Nämndes ursprungligen i 2012 års arbetsplan.

(36)  Se föregående fotnot.

(37)  Externa nätaggregat är redan reglerade, men ”universella” sådana anges som en ny produktgrupp eftersom den analys som behövs för att härleda nödvändiga kriterier/egenskaper är relevant och specifik. Information om den pågående översynen finns på: https://ec.europa.eu/info/law/better-regulation/have-your-say/initiatives/13351-Externa-nataggregat-ekodesign-och-informationskrav-oversyn-_sv.

(38)  COM(2015) 614.

(39)  https://ec.europa.eu/commission/presscorner/detail/sv/IP_19_5895.

(40)  https://ec.europa.eu/growth/tools-databases/mandates/index.cfm?fuseaction=search.detail&id=564.

(41)  https://standards.cencenelec.eu/dyn/www/f?p=205:32:0::::FSP_ORG_ID,FSP_LANG_ID:2240017,25&cs=10B7B067CC7107748A52C1C034BB4CFD3

(42)  https://eprel.ec.europa.eu.

(43)  Jfr artikel 7.2 i förordning (EU) 2017/1369.

(44)  Jfr EU:s taxonomi för hållbar verksamhet och EIF:s pilotinitiativ för hållbarhetsgaranti inom ramen för SMF-delen av InvestEU-programmet.

(45)  Jfr bilaga IV till den föreslagna översynen av energieffektivitetsdirektivet.

(46)  Jfr den nya punkt 22 som har lagts till i bilaga III till direktiv 2006/112/EG, https://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-14754-2021-INIT/sv/pdf.

(47)  Det var t.ex. fallet med de kylskåp som inspekterades inom ramen för EEPLIANT2-projektet 2018–2019. Det preliminära resultatet av EEPLIANT3-projektet i november 2021 bekräftar i stort sett detta, eftersom 75 % av de produkter som kontrollerades hade problem med den tekniska dokumentationen eller kraven på märkning online. Det konstaterades dock att siffrorna eventuellt inte är helt representativa på grund av den riskbaserade metod som i allmänhet används vid produktprovtagning.

(48)  https://ec.europa.eu/growth/single-market/goods/building-blocks/information-and-communication-system-market-surveillance_en.

(49)  Studien Impacts of the EU’s Ecodesign and Energy/Tyre Labelling Legislation on Third Jurisdictions (konsekvenser av EU:s lagstiftning om ekodesign och energi-/däckmärkning på tredjeländers jurisdiktioner), Waide et al, https://ec.europa.eu/energy/sites/ener/files/documents/201404_ieel_third_jurisdictions.pdf

(50)  https://www.iea-4e.org/.

(51)  https://www.superefficient.org/.

Eurons växelkurs (1)

3 maj 2022

(2022/C 182/02)

1 euro =

	Valuta	Kurs
USD	US-dollar	1,0556
JPY	japansk yen	137,06
DKK	dansk krona	7,4403
GBP	pund sterling	0,84130
SEK	svensk krona	10,3978
CHF	schweizisk franc	1,0272
ISK	isländsk krona	137,60
NOK	norsk krona	9,9090
BGN	bulgarisk lev	1,9558
CZK	tjeckisk koruna	24,662
HUF	ungersk forint	382,15
PLN	polsk zloty	4,6925
RON	rumänsk leu	4,9475
TRY	turkisk lira	15,6941
AUD	australisk dollar	1,4825
CAD	kanadensisk dollar	1,3570
HKD	Hongkongdollar	8,2838
NZD	nyzeeländsk dollar	1,6366
SGD	singaporiansk dollar	1,4605
KRW	sydkoreansk won	1 335,64
ZAR	sydafrikansk rand	16,8303
CNY	kinesisk yuan renminbi	6,9759
HRK	kroatisk kuna	7,5555
IDR	indonesisk rupiah	15 288,47
MYR	malaysisk ringgit	4,5956
PHP	filippinsk peso	55,455
RUB	rysk rubel
THB	thailändsk baht	36,387
BRL	brasiliansk real	5,3143
MXN	mexikansk peso	21,5025
INR	indisk rupie	80,8420

---

(1)  Källa: Referensväxelkurs offentliggjord av Europeiska centralbanken.

Yttrande nr 1/2022

(enligt artikel 287.4 i EUF-fördraget)

över Europeiska kommissionens förslag till förordning om stadgar för och finansiering av europeiska politiska partier och europeiska politiska stiftelser

(2022/C 182/03)

Europeiska revisionsrätten har just offentliggjort yttrande nr 1/2022 (enligt artikel 287.4 i EUF-fördraget) över Europeiska kommissionens förslag till förordning om stadgar för och finansiering av europeiska politiska partier och europeiska politiska stiftelser.

Yttrandet kan läsas eller laddas ner på Europeiska revisionsrättens webbplats:

https://www.eca.europa.eu/sv/Pages/DocItem.aspx?did=61068

Sammanfattning av Europeiska datatillsynsmannens yttrande om de två förslagen till rådets beslut om bemyndigande för medlemsstaterna att i Europeiska unionens intresse underteckna och ratificera det andra tilläggsprotokollet om utökat samarbete och utlämnande av elektroniska bevis till konventionen om it-brottslighet

(Den fullständiga texten till detta yttrande finns på engelska, franska och tyska på Europeiska datatillsynsmannens webbplats www.edps.europa.eu)

(2022/C 182/04)

Den 25 november 2021 antog kommissionen två förslag till rådets beslut, enligt artiklarna 16, 82.1 samt 218.5 och 218.6 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Det ena beslutet bemyndigade medlemsstaterna att underteckna och det andra att ratificera det andra tilläggsprotokollet till Budapestkonventionen om it-brottslighet, i Europeiska unionens intresse. I bilagan till förslagen fastställs rådets direktiv för förbehåll, förklaringar och underrättelser vid undertecknandet och ratificeringen av protokollet.

Att utreda och lagföra brott är ett legitimt mål och det internationella samarbetet, inbegripet informationsutbyte, har blivit viktigare än någonsin tidigare. EDPS har länge hävdat att EU behöver hållbara arrangemang för utbyte av personuppgifter med tredjeländer i brottsbekämpande syfte, något som vore helt förenligt med EU-fördragen och stadgan om de grundläggande rättigheterna. Även vid utredning av inhemska fall befinner sig brottsbekämpande myndigheter allt oftare i ”gränsöverskridande situationer” där information lagras elektroniskt i ett tredjeland. Den ökande mängden ansökningar och den digitala informationens flyktighet innebär en påfrestning för befintliga samarbetsformer, såsom avtalen om ömsesidig rättslig hjälp (MLAT). EDPS förstår att myndigheterna står inför en kamp mot klockan när de tar fram data för sina utredningar, och stöder insatser för att ta fram nya modeller för samarbete, inräknat inom ramen för samarbete med tredjeländer.

Protokollet avser att förbättra traditionella samarbetskanaler och innehåller bestämmelser för att öka det direkta samarbetet mellan brottsbekämpande myndigheter och tjänsteleverantörer i ett gränsöverskridande sammanhang. Protokollet vill i synnerhet öka samarbetet kring it-brottslighet och insamlingen av bevis i elektronisk form vad gäller brottsliga gärningar för specifika brottsutredningar och -förfaranden.

EDPS erkänner att det inte är möjligt att få med all terminologi och alla definitioner ur EU-rätten i ett multilateralt internationellt avtal, men betonar att enskilda personer måste garanteras lämpliga skydd för att kraven i EU:s lagstiftning ska vara helt uppfyllda.

Dataskyddsprinciper, däribland uppgifters korrekta behandling, riktighet och relevans, oberoende tillsyn och enskildas personliga rättigheter, är lika viktiga för offentliga organ som för privata företag. Dessa grundläggande principer är desto viktigare med tanke på känsligheten hos de uppgifter som är nödvändiga för brottsutredningar.

Detta yttrande är avsett att ge EU-institutionerna en objektiv analys och konstruktiva råd medan rådet granskar kommissionens förslag att underteckna och ratificera protokollet och innan Europaparlamentet uppmanas att lämna sitt samtycke till ingående av protokollet.

EDPS välkomnar att inga bestämmelser om brottsbekämpande myndigheters direkta åtkomst till data har tagits med i den slutliga texten till protokollet. EDPS välkomnar även att protokollet innehåller en särskild artikel om skyddet av personuppgifter. Dessutom noterar EDPS med tillfredsställelse de många skydd som har tagits med i protokollet.

EDPS förstår att det har bekräftats att paraplyavtalet mellan EU och USA skulle gälla överföringar från EU till Amerikas förenta stater inom ramen för de bestämmelser som har fastställts i protokollet vad gäller samarbetet mellan myndigheter. EDPS beklagar detta resultat.

Om ett rådsbeslut skulle antas som bemyndigar medlemsstaterna att, i unionens intresse, underteckna respektive ratificera protokollet, välkomnar EDPS kommissionens förslag att ge medlemsstaterna rätt att, i unionens intresse, lämna de förklaringar, underrättelser och meddelanden som anges i artikel 7.2 b, 7.5 a och 7.5 e i protokollet. Dessa förslag säkerställer att tjänsteleverantörer i unionen kan uppmanas att överföra personuppgifter endast på grundval av utfärdade order, i det begärande tredjeland som är part i protokollet, genom, eller under tillsyn av, en åklagare eller annan rättslig myndighet, eller under oberoende tillsyn och under kontroll av en behörig myndighet i den anmodade medlemsstaten.

EDPS noterar även med tillfredsställelse förslaget om att medlemsstaterna ska lämna förklaringen enligt artikel 8.4 i protokollet (om samarbetet mellan behöriga myndigheter för att verkställa order om att ta fram abonnentinformation och trafikuppgifter), så att det krävs ytterligare stödjande uppgifter för att verkställa order enligt denna bestämmelse.

Dessutom lämnar EDPS följande rekommendationer i förhållande till framtida rådsbeslut ifall medlemsstaterna skulle underteckna och ratificera protokollet, i unionens intresse:

—

Vissa uppgifter inom kategorin abonnentinformation i konventionen om it-brottslighet kan enligt EU:s lagstiftning anses medföra ett allvarligt ingrepp i den registrerades grundläggande rättigheter, vars åtkomst endast kan motiveras av kampen mot grov brottslighet. EDPS rekommenderar därför medlemsstaterna, i motsats till kommissionens förslag, att de förbehåller sig rätten att inte tillämpa artikel 7 i protokollet om tjänsteleverantörers direkta utlämnande av abonnentuppgifter till behöriga myndigheter i ett annat land vad gäller vissa typer av åtkomstnummer, i enlighet med artikel 7.9 b.

—	I enlighet med artikel 7.5 e i protokollet ska medlemsstaterna utse en rättslig eller annan oberoende myndighet.

—	Det föreslagna meddelandet från medlemsstaterna till Förenta staternas myndigheter ska förtydligas i förhållande till paraplyavtalet mellan EU och USA, vid tiden för undertecknandet eller vid deponeringen av deras ratifikationsinstrument, godtagande eller godkännande.

—	Det föreslagna övervägandet, i förhållande till andra avtal eller arrangemang enligt artikel 14.1 c i protokollet som kan ersätta bestämmelsen om dataskydd i protokollet (artikel 14), ska ändras.

1.   INLEDNING OCH BAKGRUND

1.

I juni 2017 godkände Europarådets konvention om it-brottslighet mandatet för att utarbeta ett andra tilläggsprotokoll till konventionen om it-brottslighet under perioden september 2017 till december 2019 (1).

2.

Den 5 februari 2019 antog kommissionen en rekommendation (2) till rådets beslut om bemyndigande för kommissionen att på Europeiska unionens vägnar delta i förhandlingarna om ett andra tilläggsprotokoll (nedan kallat protokollet) (3) till Europarådets konvention om förstärkt internationellt samarbete om it-brottslighet och elektronisk bevisning (nedan kallat konventionen om it-brottslighet) (CETS nr 185) (4).

3.

Europeiska datatillsynsmannen (nedan kallad EDPS) antog ett yttrande angående rekommendationen den 2 april 2019 (5). Genom sitt beslut av den 6 juni 2019 bemyndigade Europeiska unionens råd kommissionen att på Europeiska unionens vägnar delta i förhandlingarna avseende protokollet (6).

4.

Kommittén för konventionen om it-brottslighet förlängde mandatet två gånger, först till december 2020 och därefter till maj 2021. Protokollet utarbetades av kommittén för konventionen om it-brottslighet (T-CY) mellan september 2017 och maj 2021. Över nittio tillfällen med T-CY:s plenarsammanträde för utarbetande av protokoll, arbetsgrupp och undergrupper samt sex samrådsomgångar med intressenter hölls under denna period.

5.

EDPS deltog i de offentliga samråden om förslaget till protokoll den 13 november 2019, den 2 februari 2021 och den 4 maj 2021 (7).

6.

Europaparlamentet erkände behovet av att slutföra arbetet med protokollet i sin resolution från 2021 om EU:s strategi för cybersäkerhet för ett digitalt decennium (8).

7.

Den 17 november 2021 antogs protokollet av Europarådets Ministerkommitté. Det ska öppnas för undertecknande i maj 2022. Ändringar till det kan därför endast föreslås av en part i protokollet och antas av Ministerkommittén. Protokollet måste godtas av alla parter för att ändringarna ska träda i kraft (9).

8.

Europeiska unionen kan inte bli en part i protokollet eftersom både protokollet och konventionen om it-brottslighet bara är öppna för stater (10).

9.

Den 25 november 2021 antog kommissionen två förslag till rådets beslut, enligt artiklarna 16, 82.1 samt 218.5 och 218.6 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) (11).

10.

Enligt dessa förslag (12) ligger protokollet inom ett område som till stor del täcks av gemensamma bestämmelser i den mening som avses i artikel 3.2 i EUF-fördraget. Kommissionen försöker med dessa förslag att erhålla två beslut från rådet om att i unionens intresse bemyndiga medlemsstaterna att underteckna respektive ratificera protokollet. De båda förslagen åtföljs av en bilaga (nedan kallad bilagan) som innehåller instruktioner för medlemsstaterna avseende förbehåll, förklaringar, underrättelser eller meddelanden och andra frågor som ska besvaras vid undertecknandet och ratificeringen av protokollet, i unionens intresse. Förslaget om ratificering åtföljs även av protokollets text i bilagan.

11.

För att avtalet ska ingås, om rådet beslutar att bemyndiga medlemsstaterna att i unionens intresse underteckna avtalet, ska rådet anta ett beslut som bemyndigar medlemsstaterna att i unionens intresse ratificera det, efter Europaparlamentets godkännande. Protokollet kommer att träda i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period om tre månader efter den dag då fem parter i konventionen om it-brottslighet har uttryckt sitt samtycke till att vara bundna av protokollet i enlighet med bestämmelserna i artikel 16.1 och 16.2 i protokollet (13).

12.

EDPS har blivit konsulterad om båda förslagen av Europeiska kommissionen efter deras antagande, i enlighet med artikel 42.1 i förordning (EU) 2018/1725 (14). Hänvisning görs till detta yttrande i skälen 12 och 13 i förslagen om ratificering respektive undertecknande av protokollet. Det betonas att detta yttrande inte påverkar eventuella ytterligare kommentarer som EDPS skulle kunna göra på grundval av ytterligare tillgänglig information.

7.   SLUTSATSER

129.

Vad gäller it-brottslighetens utbredning och den ökande vikten av elektroniska bevis för brottsutredningar, samt med tanke på svårigheten att få tillgång till sådana bevis när de inte faller under medlemsstaternas behörighet, förstår EDPS att de brottsbekämpande myndigheterna behöver snabbt och effektivt få tillgång till elektroniska bevis för att tillse att de kan bekämpa brottsligheten effektivt.

130.

EDPS föredrar därför att finna ett internationellt svar med lämpliga skydd för befintliga frågor i detta sammanhang.

131.

Protokollet avser både att förbättra de traditionella samarbetskanalerna och att möjliggöra ett direkt samarbete mellan brottsbekämpande myndigheter och tjänsteleverantörer över gränserna. Det innehåller inga bestämmelser om brottsbekämpande myndigheters direkta åtkomst till data, vilket EDPS välkomnar.

132.

EDPS erkänner att det inte är möjligt att få med all terminologi och alla definitioner ur EU-rätten i ett multilateralt internationellt avtal, men betonar att enskilda personer måste garanteras lämpliga skydd för att kraven i EU:s lagstiftning ska vara fullständigt uppfyllda.

133.

EDPS är nöjd med att protokollet innehåller en särskild artikel om skyddet av personuppgifter. EDPS noterar med tillfredsställelse de många skydd som har tagits med i protokollet.

134.

EDPS förstår att det har bekräftats att paraplyavtalet skulle gälla överföringar från EU till Amerikas förenta stater inom ramen för de bestämmelser som har fastställts i protokollet vad gäller samarbetet mellan myndigheter. EDPS beklagar detta resultat.

135.

Om ett rådsbeslut skulle antas som bemyndigar medlemsstaterna att, i unionens intresse, underteckna respektive ratificera protokollet, välkomnar EDPS kommissionens förslag att ge medlemsstaterna rätt att, i unionens intresse, lämna de förklaringar, underrättelser och meddelanden som anges i artikel 7.2 b, 7.5 a och 7.5 e i protokollet. Dessa förslag säkerställer att tjänsteleverantörer i unionen kan uppmanas att överföra personuppgifter endast på grundval av utfärdade order, i det begärande tredjeland som är part i protokollet, genom, eller under tillsyn av, en åklagare eller annan rättslig myndighet, eller under oberoende tillsyn och under kontroll av en behörig myndighet i den anmodade medlemsstaten.

136.

EDPS noterar även med tillfredsställelse förslaget om att medlemsstaterna ska lämna förklaringen enligt artikel 8.4 i protokollet (om samarbetet mellan behöriga myndigheter för att verkställa order om att ta fram abonnentinformation och trafikuppgifter), för att säkerställa att ytterligare stödjande uppgifter krävs för att verkställa order enligt denna bestämmelse.

137.

EDPS lämnar följande rekommendationer i förhållande till framtida rådsbeslut om medlemsstaterna skulle underteckna och ratificera protokollet, i unionens intresse: — Vissa uppgifter inom kategorin abonnentinformation i konventionen om it-brottslighet kan enligt EU:s lagstiftning anses medföra ett allvarligt ingrepp i den registrerades grundläggande rättigheter, vars åtkomst endast kan motiveras av kampen mot grov brottslighet. EDPS rekommenderar därför medlemsstaterna, i motsats till kommissionens förslag, att de förbehåller sig rätten att inte tillämpa artikel 7 i protokollet om tjänsteleverantörers direkta utlämnande av abonnentinformation till behöriga myndigheter i ett annat land vad gäller vissa typer av åtkomstnummer, i enlighet med artikel 7.9 b. — I enlighet med artikel 7.5 e i protokollet ska medlemsstaterna utse en rättslig eller annan oberoende myndighet. — Det föreslagna meddelandet från medlemsstaterna till Förenta staternas myndigheter ska förtydligas i förhållande till paraplyavtalet mellan EU och USA, vid tiden för undertecknandet eller vid deponeringen av deras ratifikationsinstrument, godtagande eller godkännande. — Det föreslagna övervägandet, i förhållande till andra avtal eller arrangemang enligt artikel 14.1 c i protokollet som kan ersätta bestämmelsen om dataskydd i protokollet (artikel 14), ska ändras.

138.

EDPS understryker slutligen att en åklagare i en medlemsstat, och därför även Eppo, ska kunna lämna in en order eller överföra data baserat på en annan parts order enligt artikel 8 endast när det har fastställts att en sådan order är föremål för översyn av en rättslig myndighet eller ett oberoende organ, i den mening som avses i rättspraxis vid Europeiska unionens domstol.

139.

EDPS fortsätter att stå till kommissionens, rådets och Europaparlamentets förfogande för konsultation under processen. Detta yttrande påverkar inte eventuella ytterligare kommentarer som EDPS skulle kunna göra på grundval av ytterligare tillgänglig information.

---

(1)  https://rm.coe.int/t-cy-terms-of-reference-protocol/1680a03690

(2)  Rekommendation till rådets beslut om bemyndigande att delta i förhandlingar om ett andra tilläggsprotokoll till Europarådets konvention om it-brottslighet (CETS nr 185), COM(2019) 71 final.

(3)  https://rm.coe.int/1680a49dab (preliminär version i enlighet med Ministerkommitténs godkännande).

(4)  https://rm.coe.int/CoERMPublicCommonSearchServices/DisplayDCTMContent?documentId=0900001680081561

(5)  Europeiska datatillsynsmannens yttrande 3/2019 angående deltagande i förhandlingar om ett andra tilläggsprotokoll till Budapestkonventionen om it-brottslighet av den 2 april 2019.

(6)  Rådets beslut antaget den 6 juni 2019 om bemyndigande för kommissionen att på Europeiska unionens vägnar delta i förhandlingarna om ett andra tilläggsprotokoll till Europarådets konvention om it-brottslighet (CETS nr 185).

(7)  ”Europeiska datatillsynsmannens yttrande om deltagande i förhandlingarna om ett andra tilläggsprotokoll till konventionen om it-relaterad brottslighet (Budapestkonventionen) av den 13 november 2019”; ”Uttalande 02/201 om ett nytt utkast till bestämmelser i det andra tilläggsprotokollet till Europarådets konvention om it-brottslighet (Budapestkonventionen) som antogs den 2 februari 2021”; ”Europeiska dataskyddsstyrelsens bidrag till den 6:e samrådsomgången om utkastet till andra tilläggsprotokollet till Europarådets Budapestkonvention om it-brottslighet av den 4 maj 2021”

(8)  Europaparlamentets resolution av den 10 juni 2021 om EU:s strategi för cybersäkerhet för ett digitalt decennium.

(9)  Artikel 21 i protokollet.

(10)  Skäl 10 i förslagen till rådets beslut om bemyndigande för medlemsstaterna att i Europeiska unionens intresse underteckna och ratificera det andra tilläggsprotokollet om utökat samarbete och utlämnande av elektroniska bevis till konventionen om it-brottslighet.

(11)  Förslag till rådets beslut om bemyndigande för medlemsstaterna att i Europeiska unionens intresse underteckna det andra tilläggsprotokollet om utökat samarbete och utlämnande av elektroniska bevis till konventionen om it-brottslighet (COM(2021) 718 final).

Förslag till rådets beslut om bemyndigande för medlemsstaterna att i Europeiska unionens intresse ratificera det andra tilläggsprotokollet om utökat samarbete och utlämnande av elektroniska bevis till konventionen om it-brottslighet (COM(2021) 719 final).

Irland har möjlighet att delta i antagandet och tillämpningen av beslutet och Danmark deltar inte i antagandet av detta beslut och är varken bundet av det eller omfattas av dess tillämpning, enligt skälen 14 och 15 i förslaget om undertecknande och skälen 13 och 14 i förslaget om ratificering.

(12)  Skäl 3 i förslagen:

(13)  Artikel 16.1. ”[...][parterna i konventionen] kan uttrycka sitt samtycke till att vara bundna av antingen

a.	undertecknande utan förbehåll vad gäller ratificering, godtagande eller godkännande, eller

b.	undertecknande med förbehåll vad gäller ratificering, godtagande eller godkännande, följt av ratificering, godtagande eller godkännande”.

2. Ratifikations-, godtagande- eller och godkännandeinstrument ska deponeras hos Europarådets generalsekreterare.

(14)  EUT L 295, 21.11.2018, s. 39.

Offentliggörande av en ansökan om registrering av ett namn i enlighet med artikel 50.2 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel

(2022/C 182/05)

I enlighet med artikel 51 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 (1) ges rätt att göra invändningar inom tre månader från dagen för detta offentliggörande.

SAMMANFATTANDE DOKUMENT

”Alubia de Anguiano”

EU-nr: PDO-ES-02642 – 14 oktober 2020

SUB ( X ) SGB ( )

1.   Namn

”Alubia de Anguiano”

2.   Medlemsstat eller tredjeland

Spanien

3.   Beskrivning av jordbruksprodukten eller livsmedlet

3.1.   Produkttyp

Klass 1.6 Frukt, grönsaker och spannmål, bearbetade eller obearbetade

3.2.   Beskrivning av den produkt för vilken beteckningen i punkt 1 är tillämplig

Den produkt som omfattas av den skyddade ursprungsbeteckningen ”Alubia de Anguiano” består av torkade skalade frön av arten Phaseolus vulgaris L, som hör till familjen Fabaceae, en klättrande sort som är besläktad med störbönan ”El Encinar”, som produceras och förpackas i kommunen Anguiano.

”El Encinar”-sorten har formats av en rad lokala ekotyper som har valts ut under århundradena av jordbrukare som har strävat efter att förbättra dess produktivitets- och kvalitetsegenskaper. Plantan tillväxtmönster är oregelbundet med långa utlöpare och plantan måste därför bindas upp för att utvecklas på rätt sätt. Tillväxtcykeln uppgår till mellan 120 och 180 dagar.

”Alubia de Anguiano” är en legym med följande egenskaper: Den är av medelstorlek, oval till formen, är lila eller vinröd och har låg luminositet och saturering, ett tunt skal och en låg halt av oxalsyra (omkring 625 mg/kg) samt en hög procentuell vattenupptagningskapacitet (minst 95 %) när den blötläggs före tillagning. Detta gör bönorna mjukare och förkortar tillagningstiden, och gör dem till en kulinarisk produkt av hög kvalitet.

Storlek	Medelstor
Bredd	5,80 mm ±0,5 mm
Längd	10,95 mm ±1 mm
Tjocklek	5,10 mm ±0,5 mm
Vikt per 100 g frön (g)	38,36 ±1,19
Densitet g/cm3	1,37 ±0,03
Hårdhet (kompressionstest) (N/mm2)	0,58 ±0,10
Vattenupptagning i %	≥ 98 ±3,29
Hårdhet efter blötläggning (kompressionstest) (N/mm2)	0,07 ±0,02
Hårdhet (punkteringstest) (N/mm2)	6,41 ±1,25
Hårdhet efter blötläggning (punkteringstest) (N/mm2)	0,3 ±0,03
Form	Oval
Luminositet	Glansig
Färg	Lilaaktig/vinröd
Fläckar	Inga
Mönster	Inget mönster

När bönorna förpackas måste de vara hela, friska och utan skavanker, med undantag av vissa blygsamma fläckar på ytan, som inte får försämra det allmänna utseendet eller kvaliteten eller presentationen av förpackningen. Vattenhalten i fröerna får inte överstiga 17 %. Fröerna måste vara större än den graderingssikt på 5 mm som används.

Den kulinariska kvaliteten hos ”Alubia de Anguiano”, som hör ihop med hur den beter sig under tillagningen, har en direkt påverkan på dess karakteristiska smak när den har tillagats. Bönan bildar inte klumpar utan förblir hel och intakt med en mjuk och smörig textur. Skalet är omärkligt och den är mycket behaglig i munnen.

Dessa egenskaper innebär att bönorna är mycket eftertraktade på marknaden och mycket anpassningsbara och väl lämpade för kreativa kokkonster. Bönor av typen ”Alubia de Anguiano” tillagas mycket snabbt och enkelt, och bevarar sin form även om de är överkokta.

3.3.   Foder och råvaror

–

3.4.   Särskilda steg i produktionsprocessen som måste äga rum i det avgränsade geografiska området

Alla processer som är ingår i produktionen, skalningen, torkningen, lagringen och beredningen av den skyddade ursprungsbeteckningen ”Alubia de Anguiano” måste utföras i det avgränsade geografiska området.

3.5.   Särskilda regler för skivning, rivning, förpackning osv. av den produkt som det registrerade namnet avser

Trots att förpackningen och märkningen på plats utförs efter produktionssteget sköts dessa steg av aktörer som har registrerats för beteckningen, och dessa steg betraktas som avgörande för att säkerställa kvaliteten och garantera tillräcklig spårbarhet och övervakning. Detta beror på att bönan är en produkt som mycket lätt kan blandas samman med bönor från andra platser, med buskbönor och med andra sorter eller bönor som inte har lagrats på rätt sätt. Detta skyddar också produktens anseende.

Förpackningen kan utföras för hand eller med hjälp av automatiska eller halvautomatiska vägningsmaskiner. Förpackningar med en nettovikt på 0,5, 1, 2 och 3 kg används. Säckar på 5, 10 och 20 kg kan också användas för försäljning till restaurangbranschen.

Förutsatt att man hänvisar till den skyddade ursprungsbeteckningen och att det finns ett lämpligt övervakningssystem på plats för att garantera produktens spårbarhet för slutkonsumenten tillåts även ompaketering, och individuella producenter kan sätta samman bulkförsändelser med etiketter som anbringas i efterhand. I tillämpliga fall måste sådana metoder meddelas till förvaltningsorganet eller i annat fall till den behöriga myndigheten.

3.6.   Särskilda regler för märkning av den produkt som det registrerade namnet avser

Etiketten på varje förpackning måste vara numrerad och innehålla följande uppgifter: Namnet på den skyddade ursprungsbeteckningen ”Alubia de Anguiano”, dess logotyp och (i ett annat visuellt fält) det år då bönorna skördades.

Samtliga producenter och bearbetningsföretag som uppfyller kraven i specifikationen ska ha tillgång till den specifika logotyp som används för att identifiera produkten.

4.   Kort beskrivning av det geografiska området

Det avgränsade geografiska området omfattar kommunen Anguiano (den totala arealen uppgår till 90,89 km2), som ligger i distriktet Sierra i regionen Rioja Alta.

5.   Samband med det geografiska området

De specifika klimat- och jordförhållandena i det avgränsade geografiska området och expertisen hos de lokala producenterna och bearbetningsföretagen säkerställer att det finns ett orsakssamband mellan egenskaperna hos och kvaliteten på produkten och den geografiska miljön.

Produktens kvalitet och egenskaper

Bönor av typen ”Alubia de Anguiano” erhålls uteslutande från sorten ”El Encinar” och skiljer sig från de bönor som erhålls från andra sorter på grund av de specifika fysiska egenskaper som definieras i avsnitt 3.2. De skiljer sig emellertid också väsentligt från de bönor som odlas i angränsande områden. De bönor som odlas i det geografiska området är anmärkningsvärda tack vare sin betydande vikt, densitet och reologiska kapacitet (motstånd mot deformation eller sprickbildning), samt deras höga vattenupptagningskapacitet när de blötläggs före tillagning.

Deras höga vattenupptagningskapacitet gör det möjligt för kärnans hårdhet som mäts med hjälp av punkteringstestet att minska från 6,4 N/mm2 till 0,30 N/mm2, vilket därmed skyndar på stärkelsegelatiniseringen och proteindenatureringen, och förkortar tillagningstiden. Kärnan hos ”Alubia de Anguiano” håller ihop även om bönorna är överkokta. Deras egenskaper har en direkt påverkan på smaken och tillsammans med övriga attribut bildar dessa produktens höga kulinariska kvalitet.

Naturliga faktorer

Orografi

Kommunen Anguiano ligger vid floden Najerillas övre/mellanliggande lopp. Höjden i det skyddade området varierar mellan 600 m vid Najerillas utlopp till 750 m i de höglänta områdena, där det finns tydliga begränsningar för odlingen av denna gröda. Landskapet består av en rad bergstoppar och massiv, vilket ofta skapar stora höjdskillnader som förhindrar att jorden eroderar (evolution).

De branta sluttningarna och kalkstenarnas sammansättning har gett upphov till talusavlagringar där jorden knappt har utvecklats. I dessa områden anses jorden vara mager och bönorna av typen ”Alubia de Anguiano” odlas på ett annat sätt här jämfört med de metoder som används i angränsande områden som inte har samma egenskaper.

Markens tillstånd

Dessa typiska bergsjordar (magra och inte särskilt välutvecklade) härrör från teritärperioden och består mest av konglomerat, skiffer och sandsten. Talusavlagringarnas hårdhet speglas i grödorna, som ger fröskördar som är mindre sett till storlek, men som är av högre kvalitet.

Jorden har mycket goda dräneringsegenskaper. Detta är avgörande för att ”Alubia de Anguiano” ska utvecklas som den ska, och för detta krävs fukt som en begränsande faktor. För mycket vatten är dock också mycket skadligt för bönan eftersom det kan främja spridningen av olika sjukdomar.

De sura kalkfria jordarna i området innebär att bönor av typen ”Alubia de Anguiano” har tunnare skal och lägre halt av oxalsyra (cirka 625 mg/kg) i de celler som ligger under epidermis. Detta förbättrar deras vattenupptagningskapacitet under blötläggningssteget och förkortar tillagningstiden.

Klimat

Medelårstemperaturen i det geografiska område som omfattas av den skyddade ursprungsbeteckningen är 9,7 oC. Den genomsnittliga maximitemperaturen är 13,8 oC och de varmaste månaderna är juli, augusti och juni (i den ordningen). Den genomsnittliga minimitemperaturen uppgår till 6 oC, där februari och januari är de kallaste månaderna. Temperaturen överstiger 25 oC under 37 dagar och sjunker under 0 oC under 58 dagar (per år). Temperaturskillnaderna är också stora, med mycket kalla nätter och varmare dagar. Detta leder också till en mindre skörd, men till bönor av högre kvalitet.

De särskilda klimatförhållandena i detta bergiga område är idealiska för att bönorna av typen ”Alubia de Anguiano” ska utvecklas som de ska. De sås under våren och skördas under sommaren och hösten. Den lägsta tillväxttemperaturen är 8 oC och den lägsta groningstemperaturen 12 oC. Eftersom plantan kan dö om temperaturen sjunker under 3 oC är den mycket känslig för frost.

Bönorna av typen ”Alubia de Anguiano” kräver också fukt för att utvecklas på rätt sätt. Antalet dagar med väsentliga regnmängder, dvs. mer än 1 l/m2, är 80. Den ackumulerade nederbörden uppgår 39,06 l/m2. De regnigaste månaderna är mars, juni och oktober, och de månader där minst regn faller är december, januari och maj. Referensvärdet för evapotranspiration är 913,9 mm. Den relativa luftfuktigheten uppgår till 68,33 % och den genomsnittliga sammantagna solstrålningen är 185,44 W/m2. Den genomsnittliga marktemperaturen är 15,03 oC.

Vid sidan av regnet gynnas grödan också av de höga relativa fuktnivåerna under våren och till och med under sommaren. Denna fuktighet genereras i dalarna på grund av variationerna mellan dag- och nattemperaturerna och närheten till floderna.

Mänskliga faktorer

Särskilda sociala och kulturella traditioner observeras också i området. Det rör sig exempelvis om hur jordbrukarna har valt ut sorter sedan urminnes tider, de optimala odlingsmetoder som lockar fram de bästa egenskaperna, den pålning som krävs för störbönssorten, att jordbrukarna vet exakt när bönorna ska skördas och den naturliga process som används för att torka dem. Dessa kunskaper har förvärvats och förts vidare mellan generationerna. Detta är också en viktig faktor för att lyckas producera bönor av hög kvalitet och bevara alla dess inneboende egenskaper så länge som möjligt.

För att kvalificera sig som bönor av typen ”Alubia de Anguiano” måste fröerna uteslutande komma från den lokala störbönssorten ”El Encinar” och vara i perfekt skick. De lokala producenternas expertis är mycket viktig i detta avseende eftersom de har många års erfarenhet av att välja ut fröer i syfte att förbättra deras kvalitet och förmåga att anpassa sig till miljön i det avgränsade geografiska området, och de säkerställer på så sätt att de särskiljs från samma sort som odlas i andra (även avgränsade) områden.

Denna kunskap som har förvärvats av de producenter som har sett efter och valt ut de bästa plantorna under hela sina liv är också avgörande för att fastställa den bästa tidpunkten för att skörda bönorna, vilket beror på hur pass mogna plantorna är och baljornas färg.

Det tekniska kunnandet hos producenterna är viktigt för att tillämpa rätt tekniker så att plantan kan torka ut naturligt när den har tagits upp ur jorden och lagts ut för att torka. Om detta utförs på fältet måste man vara särskilt försiktig under tröskningen, som också måste utföras vid rätt tidpunkt beroende på bönans fukthalt. Det är också avgörande att man väljer ut de bästa bönorna under hela processen så att bara kvalitetsbönor släpps ut på marknaden. Detta avser både deras hälsostatus (skadade bönor eller bönor med skönhetsfel gallras bort) liksom det faktum att bönorna i samma parti bör torkas ut jämnt och ha samma fukthalt.

Med tanke på att bönstjälkar av typen ”Alubia de Anguiano” klättrar kan de växa i alla riktningar, och marken måste förberedas med pålar för att se till att plantan utvecklas som den ska. Pålarna måste tryckas ner i marken och säkras ordentligt. Detta kräver avsevärda färdigheter eftersom skador som orsakas av vinden kan leda till stora förluster om planerna fälls omkull, bryts av eller trasslar in sig i varandra. Detta skulle också kräva att nya pålar måste sättas dit, med de ytterligare arbetskraftskostnader som detta skulle innebära.

Under de senaste åren har det område där man ägnar sig åt att odla rosenbönor eller stångbönor (som ”Alubia de Anguiano” också är känd som) minskat avsevärt. Detta har resulterat i mindre avkastning, inte bara på grund av konkurrensen med andra, mer lönsamma grödor, utan på grund av att de klättrande sorterna har ersatts av busksorter, som medför lägre produktionskostnader och möjliggör en fullständig mekanisering av odlingsmetoderna.

Det finns en verklig risk för att störbönans fröer kommer att bli alltför homogeniserade och att andra fröer från andra platser – som inte har samma organoleptiska egenskaper som de traditionella sorterna – kommer att behöva införas. Ett annat problem utgörs av den illojala konkurrensen, där buskbönssorter säljs som att de vore stångböns- eller störbönssorter, på grund av deras uppenbara likheter och trots att kvaliteten är lägre. Det är avgörande att man arbetar tillsammans för att bevara bönväxternas genresurser och skyddar den biologiska mångfalden hos bönor av typen ”Alubia de Anguiano” genom att fylla på lagren med ”El Encinar”, som traditionellt har utvecklats och odlats i det skyddade geografiska området.

Det står också klart att man genom att skydda inhemska sorter gynnar landsbygdsmiljöerna, i synnerhet i avsides belägna, missgynnade områden, såsom det geografiska område där bönorna av typen ”Alubia de Anguiano” odlas. Det finns obestridliga genetiska, sociala, kulturella, miljörelaterade och ekonomiska skäl att stödja utfyllnaden, bevarandet och utvecklingen av inhemska växtsorter. Detta är i synnerhet fallet när det gäller de territorier som ligger i bergsområden, såsom Anguiano. Odlarna i denna kommun är medvetna om att om de vill konkurrera med andra, mer specialiserade producerande regioner så måste de framhålla särdragen hos produkter såsom denna böna.

Hänvisning till offentliggörandet av produktspecifikationen

I avsnittet om produktspecifikationer:

https://www.larioja.org/agricultura/es/calidad-agroalimentaria

---

(1)  EUT L 343, 14.12.2012, s. 1.

Offentliggörande av det ändrade sammanfattande dokumentet efter godkännande av en mindre ändring i enlighet med artikel 53.2 andra stycket i förordning (EU) nr 1151/2012

(2022/C 182/06)

Europeiska kommissionen har godkänt denna mindre ändring i enlighet med artikel 6.2 tredje stycket i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 664/2014 (1).

Ansökan om godkännande av den mindre ändringen finns i kommissionens databas eAmbrosia.

SAMMANFATTANDE DOKUMENT

”LILIPUTAS”

EU-nr: PGI-LT-00868-AM02 – 28 oktober 2021

SUB ( ) SGB (X)

1.   Namn

”Liliputas”

2.   Medlemsstat eller tredjeland

Litauen

3.   Beskrivning av jordbruksprodukten eller livsmedlet

3.1.   Produkttyp

Klass 1.3 Ost

3.2.   Beskrivning av den produkt för vilken namnet i punkt 1 är tillämpligt

”Liliputas” är en handgjord, halvhård ost med hög fetthalt (50 % i torrsubstansen), som är cylinderformad med rundade ändar. Den är 5,0–15,0 cm hög och 7,0–8,5 cm i diameter och väger 0,25–0,7 kg. Osten tillverkas i byn Belvederis av pastöriserad, standardiserad komjölk. Mjölken koaguleras och koagelet bearbetas varefter ostmassan sveps in i bomullsväv och pressas i de traditionella cylindriska formarna. Osten mognadslagras i 20–30 dagar med hjälp av mikroflora inuti och på ytan. Det rör sig om den mikroskopiska mögelsvampen Penicillium pallidum Smith, som växer naturligt i ostkällare i det geografiska område som beskrivs i punkt 4.

Osten har fått namnet ”Liliputas” på grund av sin storlek och får sina organoleptiska egenskaper från mognadslagringen i små runda formar i närvaro av den mikroskopiska mögelsvampen Penicillium pallidum Smith.

Tabell 1

Organoleptiska indikatorer hos ”Liliputas”-ost

Indikator	Beskrivning
Utseende	Skorpan är slät utan något tjockt lager under och täcks av en beläggning av paraffin/polymer eller något annat kompositmaterial. Den kan ha avtryck av duken och ostformen.
Smak och arom	Frisk smak och arom av mjölksyra som är kännetecknande för jäst ost. En viss skärpa och sälta kan förekomma.
Textur	Homogen, relativt fast, elastisk, smälter i munnen.
Snittyta	Snittytan kan ha små, ojämnt fördelade hål med oval, vinklig eller något tillplattad form.
Färg	Gräddfärgad till gul, jämn.

Tabell 2

Fysiska och kemiska egenskaper hos ”Liliputas”-ost

Indikator	Mängd (%)
Fetthalt i torrsubstansen	50,0 ± 5
Minsta torrsubstans	56,0
Koksalthalt	1,3–3,0

Tabell 3

Genomsnittligt näringsvärde per 100 g ”Liliputas”-ost

Fett (g)	Protein (g)	Kolhydrater (g)	Energivärde
			Kcal	KJ
30,0	23,5	–	364	1 510

3.3.   Foder (endast för produkter av animaliskt ursprung) och råvaror (endast för bearbetade produkter)

—

Komjölk.

—	Mjölksyra och aromatiska mjölksyrakulturer.

—	Mjölkkoagulerande enzymer.

—

Koksalt.

3.4.   Särskilda steg i produktionsprocessen som måste äga rum i det avgränsade geografiska området

—	Beredning och enzymatisk koagulering av mjölken: Mjölk för ostframställning pastöriseras och standardiseras så att fetthalten i den mogna ostens torrsubstans uppfyller kraven enligt punkt 3.2. Mjölken koaguleras genom att enzym, mjölksyrakulturer och kalciumklorid tillsätts.

—

Bearbetning av koagelet och ostkornen: Koagelet bearbetas mekaniskt till dess att kornen har rätt storlek och rörs därefter om. När ostkornen bildas får en tredjedel av vasslan rinna av, varefter ostkornen värms upp. Efter uppvärmningen rörs ostkornen om tills de når en storlek på 4–5 mm och inte längre klibbar, utan är torra och fasta. Ostens fukthalt får inte överstiga 44 %.

—

Formning och pressning av osten: Osten formas av ostmassan. Efter 20–25 minuter skärs ostmassan i bitar som placeras i de cylindriska formarna för hand för att pressas samman av sin egen tyngd. Under självpressningen vänds ostarna i formarna två eller tre gånger. Självpressningen tar 20–25 minuter. Efter självpressningen tas ostarna ur formarna, sveps in i fuktiga dukar för att skorpan ska kunna bildas och läggs tillbaka i formarna innan locken sätts på. Formarna med ostarna i placeras i pressar och pressas i en och en halv till två timmar. Efter pressningen tas ostarna ur formarna, dukarna avlägsnas och eventuella kanter som bildats mellan ostformen och locket under pressningen skärs bort.

—

Saltning av osten: Ostarna vägs och placeras i saltlake. Efter 36–48 timmar (tiden fastställs utifrån tekniska framsteg och möjligheter) tas ostarna upp ur saltlaken, placeras på hyllor, torkas och placeras därefter på lagringsställningar i källaren, som håller en temperatur på 10–14 °C och en luftfuktighet på 85–94 %. Här växer den mikroskopiska mögelsvampen Penicillium pallidum Smith naturligt.

—

Lagring av osten: Ostarna på ställningarna vänds minst var femte dag, såsom beskrivits av de första tillverkarna av osten, för att inte ligga på sidorna och för att behålla sin form. Under mognadslagringen täcks osten av en beläggning av mikroskopiskt mögel, som tvättas bort efter 20–30 dagar, vilket avgörs utifrån en okulär besiktning och efter en bedömning av ostens organoleptiska parametrar (smak, arom, konsistens). När mögelbeläggningen har tvättats bort från ostens yta torkas osten och täcks med en vaxbeläggning.

3.5.   Särskilda regler för skivning, rivning, förpackning osv. av den produkt som det registrerade namnet avser

För att bevara ostens unika egenskaper och skydda den från uttorkning, vilket sker om det skyddande paraffinlagret skadas, och på grund av dess ringa storlek (den väger 0,25–0,7 kg), säljs den endast hel.

3.6.   Särskilda regler för märkning av produkten med det registrerade namnet

På etiketten ska produktnamnet, dvs. ”Liliputas”, tillverkarens namn, och EU-symbolen tydligt anges.

4.   Kort beskrivning av det geografiska området

”Liliputas” tillverkas i byn Belvederis, en liten litauisk by i Jurbarkas distriktskommun i regionalparken Panemunė på floden Nemunas högra strand, 1 km väster om Seredžius.

5.   Samband med det geografiska området

5.1   Specifika uppgifter om det geografiska området

Belvederis är den historiska vaggan för mejerispecialister i Litauen. En jordbruksskola grundades 1921 på herrgården, där man bl.a. undervisade i mejeriproduktion. Efter några år omorganiserades skolan och blev mejerihögskola, och 1944 teknisk mejerihögskola. Den litauiska mejeriutbildningstraditionen utvecklades här under många år. Under de 34 år som högskolan fanns utbildades över 800 mejerispecialister, varav de flesta skaffade sin erfarenhet vid Litauens äldsta ostmejeri som byggdes 1928 och är det mejeri där ”Liliputas” tillverkas. Den mjölk som användes för framställning av osten värmdes upp i en tank med en vedeldad panna. Separatorn var manuell och ostformarna var av trä. Ostarna tvättades med hjälp av handborstar, i källaren på vintern och utomhus på sommaren. Ostmejeriet låg i anslutning till ett ishus som användes för lagring av isblock från floden Nemunas. Isen användes för att kyla ned ostkällarna. Till en början tillverkade ostmejeriet i Belvederis halvhårda ostar som var större (2,5–3,0 kg) och runda, men från 1958, när mejeriproduktionen utökades, började man tillverka små ostar på 0,4–0,7 kg, och beteckningen ”Liliputas” slog igenom direkt. Ostmästaren Jonas Jarušaitis var den förste som lärde sig att tillverka denna ost. Under det första produktionsåret mognadslagrades knappt 8 ton ost, men 40 år senare hade produktionen ökat till 130 ton. De gamla ostformarna av trä har bevarats för eftervärlden på ostmejeriet i Belvederis, tillsammans med souveniraskar och ett vykort från mitten av 1900-talet med ostar som tvättas i ett kar och en inbjudan att närvara vid en ståtlig bankett och smaka handgjorda ostar och andra delikatesser från Belvederis.

”Liliputas” tillverkas än i dag med samma unika och autentiska teknik som 1958. Den kompetens och kunskap som förmedlats från generation till generation av de anställda på ostmejeriet har gjort det möjligt att bevara produktens karakteristiska storlek, organoleptiska egenskaper och kvalitet.

5.2   Specifika uppgifter om produkten

En utmärkande egenskap hos ”Liliputas”-ost är att den är liten – den väger bara 0,25–0,7 kg – och täcks av en vaxbeläggning som skyddar den mot skador. ”Liliputas”-ost får sin friska smak och arom av mjölksyra från mognadslagringen i små runda formar i en sval, fuktig källare bemängd med sporer från den mikroskopiska mögelsvampen Penicillium pallidum Smith. Inga spår av det mikroskopiska möglet syns på väggar, hyllor eller tak i lagringsrummet, men några dagar efter det att ”Liliputas”-ostarna har saltats och placerats på hyllorna börjar de likna silkeskokonger. Den skyddande skorpa som bildas under pressningen förhindrar att det mikroskopiska möglet tränger in i osten under mognadslagringen. För att skorpan ska bildas tas ostarna ur de cylindriska formarna efter självpressningen och sveps in i bomullsväv innan de läggs tillbaka i de cylindriska formarna och pressas i pressar.

Osten tillverkas på traditionellt sätt, nästan helt för hand. Ostmassan skärs och placeras i formarna och ostarna sveps in i dukar, vänds, tvättas, torkas och vaxas för hand – en process under vilken varje enskild ost hanteras över 50 gånger.

5.3   Orsakssamband mellan det geografiska området och produktens kvalitet eller egenskaper (för SUB) eller en viss kvalitet, ett visst anseende eller en viss annan egenskap som kan hänföras till produkten (för SGB)

Ansökan om registrering av en skyddad geografisk beteckning baseras på tradition, den speciella tillverkningsmetoden och anseendet.

I det allmänna medvetandet finns Belvederis, som mejerivetenskapens vagga i Litauen, nära förknippat med den oförlikneliga ”Liliputas”-osten, som har tillverkats på samma sätt sedan 1958. Ostmejeriet i Belvederis är i dag den enda tillverkaren av denna unika handgjorda ost.

”Liliputas” får sin karakteristiska smak och arom från mognadslagringen i små runda formar med hjälp av intern mikroflora och den mikroskopiska mögelsvampen Penicillium pallidum Smith, som växer i källare i det geografiska område som beskrivs i punkt 4 som håller en konstant temperatur på 10–14 °C och en luftfuktighet på 85–94 %.

”Liliputas” har ställts ut vid många utställningar, både i Litauen och utomlands, och nått stora framgångar vid utställningar i Leipzig, Poznań, Zagreb, London, Paris, Köpenhamn, Wien och andra ställen. ”Liliputas” vann en guldmedalj vid utställningen ”Agra-76” i det forna Östtyskland. Den tilldelades ett första klassens diplom i inspektionen/tävlingen om ostkvalitet 1984 i Uglitj i Sovjetunionen och vann en guldmedalj i tävlingen ”Lithuanian Product of the Year 2002”, som anordnades av den litauiska näringslivsorganisationen. Vid den internationella mat- och dryckesutställningen ”World Food Moscow 2005” vann den en bronsmedalj, och vid den internationella utställningen för jordbruks- och bearbetningsindustrierna ”Zolotaya osen 2008”, också den i Moskva, prydde ”Liliputas” Litauens nationella monter som utformats av det litauiska jordbruksministeriet. Vid ”AgroBalt 2010”, en specialiserad internationell utställning för jordbruks-, livsmedels- och förpackningsföretag, vann ”Liliputas” ett pris för sina naturliga och ekologiska egenskaper. Både ”Liliputas” och de hängivna tillverkarna har många gånger nämnts i den litauiska pressen (1999–2003).

Trots att ”Liliputas” kostar dubbelt så mycket som ost framställd i ett mekaniserat mejeri har den en lojal anhängarskara som uppskattar kvalitet och naturliga och handgjorda produkter. Produktionsvolymerna har varit stabila genom åren.

Hänvisning till offentliggörandet av produktspecifikationen

Produktspecifikation

---

(1)  EUT L 179, 19.6.2014, s. 17.