Yttrande av den Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om att förena ambitiösa hållbara och sociala mål med ett gynnsamt klimat för mikroföretag samt små och medelstora företag

(yttrande på eget initiativ)

(2022/C 105/01)

Föredragande:

Bruno CHOIX

Beslut av EESK:s plenarförsamling	25.3.2021
Rättslig grund	Artikel 32.2 i arbetsordningen
	Yttrande på eget initiativ
Ansvarig sektion	Inre marknaden, produktion och konsumtion
Antagande av sektionen	30.9.2021
Antagande vid plenarsessionen	20.10.2021
Plenarsession nr	564
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	227/0/9

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

Mikroföretag samt små och medelstora företag utgör 99,8 % av Europas företag och sysselsätter 82,4 miljoner personer. De är oumbärliga för den ekonomiska återhämtningen och för att uppnå EU:s sociala och miljömässiga mål. Genom sin småskalighet och lokala närvaro blir det naturligt för dem att anta dessa utmaningar och de uppnår goda resultat även i kristider.

1.2

Av denna anledning behöver mikroföretag samt små och medelstora företag ett regelverk som är anpassat till deras särdrag. Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) uppmanar till effektivt genomförande av ”Small Business Act” för Europa, principen ”att tänka småskaligt först” och strategin för små och medelstora företag. De administrativa bördorna, i synnerhet vad gäller transparens och rapportering, måste vara strikt begränsade eftersom alla skyldigheter medför en kostnad.

1.3

EESK stöder strategin för bättre lagstiftning och rekommenderar ett systematiskt deltagande av arbetsmarknadens parter, yrkessammanslutningar och handelskammare i alla skeden av lagstiftningen (utarbetande av offentliga samråd, konsekvensbedömningar, ändringsförslag). Kommittén uppmanar kommissionen att ta vederbörlig hänsyn till konsekvensbedömningarnas resultat. Principen ”en in och en ut” måste tillämpas snabbt, effektivt och på ett väl avvägt sätt för att uppnå en ambitiös miljö- och sociallagstiftning. Slutligen föreslår EESK att samordningen av SME Envoys stärks, på både nationell och europeisk nivå.

1.4

Kommittén uppmanar EU-institutionerna att systematiskt undersöka alternativ till kraven om transparens och rapportering när de medför alltför stora kostnader.

1.5

Nationella och regionala initiativ för social dialog inom mikroföretagen, hantverkssektorn och de fria yrkena bör uppmuntras eftersom de främjar engagemang i sociala frågor, dialog mellan företagsledare och anställda samt förebygger konflikter.

1.6

Potentialen hos yrkeskategorier, yrkesorganisationer och handelskammare, vad gäller såväl social, miljömässig och styrningsrelaterad innovation som stöd till mikroföretag samt små och medelstora företag, bör utnyttjas bättre. Kommissionen och medlemsstaterna rekommenderas att bygga vidare på sin kunskap och sitt nätverk i stället för att skapa nya betungande och bindande bestämmelser.

1.7

EESK önskar säkerställa tillgång till livslångt lärande för företagsledare från det att de startar eller tar över ett företag, så att de kan förvärva de färdigheter som krävs för sund företagsledning, integration av den sociala dialogen och den digitala och gröna omställningen.

2.   Bakgrund och allmänna kommentarer

2.1

Mikroföretag samt små och medelstora företag utgör hjärtat i den europeiska ekonomin. Med tanke på deras närvaro i hela EU är de ett mycket viktigt stöd för ekonomiskt utsatta lokalsamhällen och stärker motståndskraften i hela systemet.

2.2

Återhämtning är det enda sättet att förhindra avfolkning genom att den bidrar till att upprätthålla sysselsättningsgraden och fördela välståndet, i synnerhet eftersom den i Europa bygger på hållbarhetsmål.

2.3

Mikroföretagen samt de små och medelstora företagen är mobiliserade i riktning mot en grön och digital ekonomi. Den cirkulära ekonomin, hållbara utvecklingen och sociala dialogen ingår i mikroföretagens, hantverkssektorns och de fria yrkenas DNA. EESK uppmanar EU-institutionerna att lita på dessa enheters förmåga att utvecklas och att stödja deras roll som drivkraft i den dubbla omställningen (riktad finansiering, tekniskt stöd, stöd till konsultverksamhet och anpassad politik), och att inte bromsa dem.

2.4

Kommittén konstaterar att många företag och offentliga myndigheter tar fram nya sätt att hjälpa mikroföretag samt små och medelstora företag att integrera den cirkulära ekonomin i sin ekonomiska modell (avskaffning av avfall och osålda varor, främjande av reparation, återanvändning och återvinning), i enlighet med EU:s mål.

2.5

Trots ”Small Business Act” för Europa från 2008 har det under de senaste tretton åren framgått att lagstiftare, i stället för att anta lagstiftning som respekterar mikroföretagens samt de små och medelstora företagens administrativa och finansiella kapacitet, väljer regler som riktar sig till alla företag och sedan anpassar dem till de minsta företagen i efterhand. Detta skapar nya bördor för de minsta företagen och undergräver deras konkurrenskraft, innovationsförmåga och förmåga att skapa arbetstillfällen. Resultaten från testet för små och medelstora företag kan utnyttjas bättre. Att införa allt fler åtgärder för transparens och rapportering skulle kunna få negativa effekter. På så vis har det genom dataskyddsförordningen (1) införts otydliga förfaranden som tvingar mikroföretag samt små och medelstora företag att utnyttja riktlinjer eller anlita externa sakkunniga, vilket medför kostnader. I maskinförordningen fastställs liknande skyldigheter genom att det ställs krav på utvärderingsförfaranden genom certifiering av externa enheter. Genom penningtvättsdirektivet (2) infördes ett krav på att rapportera de verkliga förmånstagarna för alla företag, vilket innebär kostnader i flera medlemsstater.

2.6

2020 års rapport från nämnden för lagstiftningskontroll har visat att lagstiftningsförslagens inverkan på små och medelstora företag inte har utvärderats i tillräckligt hög grad.

2.7

EESK välkomnar kommissionens strategi för små och medelstora företag som offentliggjordes 2020. Kommittén stödjer parlamentets resolution (3) enligt vilken rätt administrativa, lagstiftningsmässiga och tekniska förutsättningar måste föreligga för att hjälpa mikroföretag samt små och medelstora företag att förbättra sina resultat, särskilt vad gäller miljöprestanda, och att alltför stora administrativa bördor och regelbördor hindrar små och medelstora företags möjligheter att frodas.

2.8

EESK välkomnar även meddelandet om bättre lagstiftning, där det betonas att en bättre lagstiftning är nyckeln till hållbar utveckling. Den kan inte bygga på enbart ekonomisk tillväxt utan kräver en balans mellan ekonomiska, hållbara och sociala strategier.

2.9

Trots detta föreslås i flera lagstiftningsförslag och debatter nya rapporteringsskyldigheter för mikroföretag samt små och medelstora företag (hållbar kommunikation för företag (4), insyn i lönesättningen (5), tillbörlig aktsamhet). Dessa skyldigheter kan direkt eller indirekt påverka mikroföretag samt små och medelstora företag till följd av krav från stora företag i värdekedjan, och innebära en kostnad med tanke på att de inte har de mänskliga och ekonomiska resurser som krävs för att reagera, vilket äventyrar deras verksamhet, företagsmodell och därmed överlevnad, särskilt i kristider.

2.10

Mikroföretag samt små och medelstora företag har dock uppnått uppmuntrande resultat, som till och med är bättre än de nationella genomsnitten, och det utan krav. EESK anser att man bör utforma lagstiftningen för de 21 miljoner europeiska mikroföretagen och små och medelstora företagen, och inte för de 0,2 % företagen av större storlek för att sedan försöka tillämpa dessa principer på andra företag. Detta skulle tillgodose inte bara företagsledarnas utan även deras många anställdas behov. EESK skulle dessutom vilja se att alternativ till rapportering systematiskt föreslås.

3.   Kostnader och fördelar med rapporteringsåtgärder

3.1

Kommissionens beräkning av kostnader och administrativa bördor saknar ofta transparens och straffar mikroföretagen och de små och medelstora företagen. Dessutom tillkommer de indirekta effekterna av skyldigheter i anslutning till värdekedjan, som kommissionen har svårt att kvantifiera. Såsom anges i meddelandet om bättre lagstiftning är de ändringsförslag som lagts fram av Europaparlamentet och rådet sällan föremål för konsekvensbedömning och test för små och medelstora företag. Slutligen innebär införlivandet av åtgärder i nationell lagstiftning ibland ytterligare kostnader.

3.2

För att uppfylla dessa tilltagande skyldigheter är företagarna tvungna att antingen göra det själva, under den tid som är avsedd för deras arbete, eller anlita externa sakkunniga. Båda metoderna påverkar affärsverksamheten och medför ytterligare kostnader. Dessa är proportionellt sett mycket högre för mikroföretag än för stora företag. EESK varnar dessutom för att skapa fler rapporteringsåtgärder, eftersom de kan tyckas minimala när de ses åtskilda, men kan få en betydande effekt tillsammans.

3.3

Inom de områden där det inte finns några rapporteringskrav har man kunnat konstatera goda resultat: många mikroföretag samt små och medelstora företag investerar, på uppmuntran av sin yrkesorganisation eller av handelskammare, i den cirkulära ekonomin eftersom de där ser att detta gynnar deras utveckling och anseende (6). Mikroföretags samt små och medelstora företags småskalighet underlättar utbyte mellan arbetsgivaren och arbetstagarna, vilket gör att löneskillnaderna mellan män och kvinnor ofta blir mindre än på nationell nivå (7). De länder som infört trösklar för små och medelstora företag vad gäller viss sociallagstiftning uppvisar ett litet antal överklaganden, vilket antyder att de senaste kan vara föredömen utan att åläggas omfattande åtgärder. I enlighet med EESK:s yttranden (8) måste definitionen av små och medelstora företag diskuteras.

3.4

Mikroföretag samt små och medelstora företag, däribland företag inom den sociala sektorn, deltar fullt ut i den cirkulära ekonomin eftersom de tillhandahåller lokala tjänster som stärker de sociala banden, skapar arbetstillfällen som inte går att omlokalisera och välstånd i områden där det saknas industri eller vissa offentliga tjänster. De erbjuder även handelstillfällen och anställning för socialt utsatta grupper. Mer än hälften av all varvad utbildning utförs på mikroföretag eller små och medelstora företag, varmed dessa bidrar aktivt till ungdomssysselsättningen. Deras affärsmodell och småskalighet bidrar till att prioritera genomförandet av artificiell intelligens där människan fortfarande har kontroll, och främjar arbetslivets kvalitet och delaktighetsbaserad styrning.

3.5

Införandet av rapporteringsåtgärder ses ofta som en orättvis börda som påverkar verksamheten negativt och medför risk att företagen nekas tillträde till offentlig upphandling eller finansiering utan att medföra meningsfulla framsteg inom den politik som de ofta själva introducerat. Denna ackumulering bidrar till att EU betraktas som alltför byråkratiskt och frikopplat från gräsrotsnivån.

3.6

EESK anser för övrigt att de sociala och miljömässiga målen endast kan uppnås genom att man inriktar sig på orsakerna till ojämlikheten och inte genom att man ökar kraven.

3.7

För att främja en miljö som gynnar små och medelstora företag måste man särskilt uppmärksamma demografiska förändringar, som avsevärt minskar tillgången till kvalificerade arbetstagare och därmed de små och medelstora företagens produktivitet. Yrkesutbildning, lärlingsutbildning och kompetensutveckling måste prioriteras, bland annat vad gäller grön och digital kompetens.

4.   Bättre lagstiftning

4.1

Bättre lagstiftning kräver en god avvägning mellan ekonomiska, hållbara och sociala strategier. EESK rekommenderar kommissionen att i större utsträckning förlita sig på arbetsmarknadens parter, yrkessammanslutningar och handelskammare på europeisk, nationell, regional och lokal nivå vid utvärdering av effekterna av en förordning.

4.2

Varje åtgärd för transparens medför en kostnad. EESK påminner kommissionen om behovet av att genomföra ”Small Business Act” för Europa och principen att tänka småskaligt först, vilket den åtagit sig att göra. I enlighet med meddelandet om bättre lagstiftning efterlyser EESK att de direkta eller indirekta administrativa bördorna bör begränsas till vad som är absolut nödvändigt.

4.3

EESK uppmanar kommissionen att rådfråga kommittén vid utarbetandet av samråd för att ta hänsyn till de små och medelstora företagens särdrag genom att i högre grad ställa opartiska frågor som är anpassade till alla typer av företag. Kommittén betonar behovet av att prioritera korta samråd på alla EU-språk för att underlätta deras bidrag.

4.4

EESK uppmanar kommissionen att stärka nätverket och samordningen av SME Envoys på nationell nivå och i deras kontakter med kommissionen.

4.5

Kommittén noterar principen ”en in och en ut” som kommissionen åtagit sig att tillämpa. Minskandet av de administrativa bördorna bör undersökas tillsammans med arbetsmarknadens parter för att minska dem utan att äventyra de politiska målen eller sänka EU:s ekonomiska, sociala och miljömässiga standarder. För detta ändamål uppmanas kommissionen att tillhandahålla operativa och metodologiska uppgifter för att identifiera onödiga bördor. Tidsfristen för genomförandet av denna princip verkar inte anpassad till kommissionens arbetsprogram, som föreskriver att flera viktiga texter ska offentliggöras under de kommande månaderna. Kommissionen uppmanas att snabbt identifiera vilka administrativa bördor som kan avskaffas. Dessutom uppmanas kommissionen att efter varje tillbakadragande av bördor övervaka att dessa undanröjs i nationella lagstiftningar för att säkerställa att principen får effekt och behandlingen blir likvärdig.

4.6

Kommittén efterlyser att varje nytt förslag, i synnerhet de som medför direkta eller indirekta åtgärder för transparens och rapportering, bör bli föremål för en ordentlig konsekvensbedömning. Testet för små och medelstora företag måste tillämpas av alla institutioner. Det måste innehålla en ekonomisk och rättslig analys, och dess källor måste offentliggöras. Det måste genomföras vid varje ny version av dokumentet, i förslagsstadiet och under förhandlingarna. EESK rekommenderar att arbetsmarknadens parter, i synnerhet arbetsgivarorganisationer, rådfrågas vid varje konsekvensbedömning för att bidra till analysen av bestämmelserna för mikroföretag samt små och medelstora företag. Kommissionen måste ta vederbörlig hänsyn till konsekvensbedömningarnas resultat när den fastställer vilket alternativ som ska prioriteras. I linje med förslagen i meddelandet om bättre lagstiftning uppmanar EESK Europaparlamentsledamöterna och rådet att dokumentera hur deras ändringsförslag påverkar mikroföretag samt små och medelstora företag.

4.7

Av rapporten från nämnden för lagstiftningskontroll framgår att antalet förslag som införlivar särskilda bestämmelser för små och medelstora företag minskat avsevärt (från 22 % år 2017–2019 till 15 % år 2020). Om åtgärder för transparens antas uppmanar EESK institutionerna att införa trösklar för att minska bördan för mikroföretag samt små och medelstora företag. Kommittén anser att genomförandet av den gemensamma digitala ingången, som planerats till 2023, bör påskyndas.

5.   Alternativ till rapportering

5.1

För att undvika generellt genomförande av åtgärder som kan uppfattas som bestraffande uppmanar EESK kommissionen att införa alternativ till rapporteringsskyldigheter för mikroföretag samt små och medelstora företag.

5.2

I många medlemsstater finns det särskilda handelskammare där arbetsmarknadens partner kan diskutera sociala och ekonomiska åtgärder och hur de ska organiseras i praktiken. Många organisationer för små och medelstora företag är representativa. EESK rekommenderar kommissionen att förlita sig mer på sammanslutningar av små och medelstora företag, arbetsmarknadens partner, yrkessammanslutningar samt handelskammare på EU-nivå och nationell, regional och lokal nivå. Deras erfarenhet, sakkunskap och aktiva nätverk ger dem de bästa förutsättningarna för att stödja och uppmuntra mikroföretag samt små och medelstora företag och utveckla verktyg som motsvarar sociala och miljömässiga mål. Det är viktigt att ge dem de ekonomiska och mänskliga resurser de behöver för att utveckla stödåtgärder.

5.3

EESK noterar att kommissionen utvecklat ett antal verktyg som skulle kunna vara användbara för mikroföretag samt små och medelstora företag, men som inte når ut till målgruppen. Kommittén rekommenderar att man ökar mobiliseringen av SME Envoys för att anpassa dessa verktyg efter behoven hos mikroföretag samt små och medelstora företag och att främja kunskaper om och antagande av dem.

5.4

Kommittén föreslår att man främjar och bygger vidare på nationella och regionala åtgärder som underlättar den sociala dialogen i mikroföretagen, hantverkssektorn och de fria yrkena (9) genom att tillhandahålla arbetstagare och arbetsgivare information och råd om de lagliga eller avtalsmässiga bestämmelser som är tillämpliga på dem, diskutera och avge användbara yttranden om frågor som är specifika för företag och deras anställda och tillhandahålla information och rekommendationer till anställda och arbetsgivare för att förebygga konflikter.

5.5

EESK uppmanar medlemsstaterna att stödja yrkessammanslutningarnas strategier för utbildning, rådgivning och stöd till mikroföretag samt små och medelstora företag i syfte att uppfylla de sociala och miljömässiga kraven. Dessa strategier bör prioriteras i stället för bindande åtgärder.

5.6

I enlighet med sitt yttrande på eget initiativ ”Mot cirkulär offentlig upphandling” (10) uppmanar kommittén de offentliga myndigheterna att stödja mikroföretag samt små och medelstora företag så att de får förståelse för en mer hållbar offentlig upphandling, i synnerhet på lokal nivå. Myndigheterna bör också se till att kvalitativa och kvantitativa kriterier avvägs i kravspecifikationerna.

5.7

Företagsledare inom mikroföretag samt små och medelstora företag bör ha tillgång till livslångt lärande, på samma sätt som arbetstagarna, bland annat när de startar eller tar över ett företag. För att bygga upp en pool av företagsledare och personer som tagit över befintlig verksamhet som kan hantera de sociala, miljömässiga och ekonomiska utmaningarna, är det mycket viktigt att erbjuda och uppmuntra deltagande i utbildningscykler som är anpassade till nya färdigheter.

5.8

EESK föreslår att incitament för att minska koldioxidpåverkan från mikroföretag samt små och medelstora företag ska ges ekonomiskt stöd, utan att detta vare sig begränsar företagens utveckling eller medför någon extra kostnad.

5.9

Initiativ till märkning av företag på frivillig basis bör uppmuntras, utan kostnad och där en tredje part involveras för att skapa trovärdighet (11), samtidigt som man ser till att dessa system inte utgör ett hinder för marknadstillträde och att de inte blir allt fler, för att undvika förvirring för konsumenterna.

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).

(2)  Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/843 av den 30 maj 2018 om ändring av direktiv (EU) 2015/849 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, och om ändring av direktiven 2009/138/EG och 2013/36/EU (EUT L 156, 19.6.2018, s. 43).

(3)  Europaparlamentets resolution av den 16 december 2020 om en ny strategi för europeiska små och medelstora företag (2020/2131(INI)).

(4)  Förslag till direktiv vad gäller företagens hållbarhetsrapportering (2021/0104(COD)).

(5)  Förslag till direktiv om stärkt tillämpning av principen om lika lön för kvinnor och män för lika eller likvärdigt arbete tack vare insyn i lönesättningen och efterlevnadsmekanismer (2021/0050(COD)).

(6)  Ett exempel på hantverksföretag som infört åtgärder för den cirkulära ekonomin utan transparenskrav i Nederländerna: https://www.deb.nl/ondernemersverhalen/slagerij-van-koppen-dacht-na-over-duurzaamheid/

(7)  ”Les entreprises de proximité au féminin” (”Lokalföretag ur kvinnligt perspektiv”, mars 2019): https://u2p-france.fr/sites/default/files/etude_les_entreprises_de_proximite_au_feminin.pdf

(8)  EUT C 345, 13.10.2017, s. 15 och EUT C 81, 2.3.2018, s. 1.

(9)  Regional partssammansatt branschkommission för hantverkssektorn (Commissions paritaires régionales interprofessionnelles de l’artisanat, CPRIA: https://cpria.proximeo-france.fr/) och regionala partssammansatta kommissioner för de fria yrkena (commissions paritaires régionales pour les professions libérales, CPR-PL).

(10)  EUT C 341, 24.8.2021, s. 16.

(11)  Till exempel Répar’acteur https://www.artisanat.fr/reparacteurs#:~:text=Le%20label%20%C2%AB%20R%C3%A9par’acteurs%20%C2%BB,de%20la%20r%C3%A9duction%20des%20d%C3%A9chets.

Yttrande av den Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om reklam för modern och ansvarsfull konsumtion

(yttrande på eget initiativ)

(2022/C 105/02)

Föredragande:

Thierry LIBAERT

Beslut av EESK:s plenarförsamling	25.3.2021
Rättslig grund	Artikel 32.2 i arbetsordningen
	Yttrande på eget initiativ
Ansvarig sektion	Sektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion
Antagande av sektionen	30.9.2021
Antagande vid plenarsessionen	20.10.2021
Plenarsession nr	564
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	132/0/5

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) betonar behovet av att Europeiska unionen (EU) stöder sin reklambransch, som drabbats hårt av covid-19-krisen. I samband med den digitala omställningen och konkurrensen från GAFA-företagen (Google, Apple, Facebook, Amazon) utgör reklam en starkare drivkraft för ekonomisk verksamhet och sysselsättning än någonsin.

1.2

Behovet av större respekt för konsumenterna och utmaningarna i samband med den gröna omställningen och kampen mot klimatförändringarna kräver en övergripande reflektion för att reklambranschen ska anpassa sig till i synnerhet Parisavtalets mål.

1.3

EESK uppmanar reklambranschen att åta sig att minska sitt koldioxidavtryck för att, i linje med EU:s mål, uppnå koldioxidneutralitet i sin verksamhet senast 2050 och minska utsläppen av växthusgaser med 55 % till 2030 i syfte att bidra till den kollektiva koldioxidneutraliteten senast 2050.

1.4

Kommittén uppmanar varje aktör i reklambranschen att, i enlighet med sitt verksamhetsområde, åta sig att minska sin miljöpåverkan. Detta kan uppnås genom att man minskar energiförbrukningen hos digitala reklamskärmar och ökar deras återvinningsbarhet, så långt som möjligt använder papper från hållbart förvaltade skogar (PEFC- eller PFC-märkning) och bläck som uppfyller Reach- och GreenGuard-standarderna för pappersaffischer och reklambroschyrer samt minskar audiovisuella produktioners tekniska, energimässiga och logistiska inverkan.

1.5

EESK rekommenderar aktörerna i reklambranschen att öka sitt pro bono-bidrag för att stödja miljömässigt ansvarsfulla initiativ av aktörer som inte har tillräckliga ekonomiska resurser (små och medelstora företag, uppstartsföretag, kooperativ osv.).

1.6

Kommittén uppmanar aktörerna i branschen att ytterligare utbilda sina medlemmar om utmaningarna i samband med den gröna omställningen. Detta upplysningsarbete bör samtidigt ske inom ramen för universitetsutbildning i kommunikationsyrken.

1.7

EESK rekommenderar att reklambranschen reflekterar över de bilder som reklamen förmedlar och de föreställningar som de ger upphov till. Detta kommer att bidra till att reklamen, i stället för att utgöra ett hinder, blir en verklig hävstång för den gröna omställningen, som gör det möjligt att på grundval av sakliga och exakta uppgifter lyfta fram produkter som bidrar till att minska miljöpåverkan.

1.8

EESK anser att arbetet med att stärka regleringen av reklam på europeisk nivå för att bekämpa grönmålning och vilseledande miljöpåståenden måste fortsätta och syfta till harmonisering mellan EU-medlemsstaterna.

1.9

EESK hoppas att man vid sidan av de aspekter som rör den gröna omställningen särskilt kommer att uppmärksamma reklam riktad till de yngsta, i synnerhet på sociala nätverk.

1.10

EESK anser att en fullt ansvarsfull reklam inte är möjlig om inte reklamaktörerna i Europa tar sitt ansvar för desinformation. Kommissionen måste intensifiera sina insatser för att bekämpa monetarisering av desinformation (1).

1.11

Kommittén uppmanar reklambranschen att bli mer öppen gentemot det civila samhället och oftare skapa möjligheter till utbyten med sina olika målgrupper så att den kan utvecklas i linje med de nya samhällsförväntningarna.

2.   Definitioner

2.1

Den definition av reklam som används här är den som används av EU, som betecknar reklam som ”varje form av framställning i samband med närings- eller affärsverksamhet, hantverk eller yrkesutövning för att främja tillhandahållandet av varor eller tjänster”. I denna definition utelämnas dock reklam med ett institutionellt syfte (att förbättra företagets anseende) eller från offentliga organ eller föreningar.

2.2

Ansvarsfull reklam är sådan reklam som axlar reklamens ansvar inför de stora samhälls- och miljöutmaningarna, bl.a. behovet av att bekämpa klimatförändringarna.

3.   Reklam, ett verktyg för ekonomisk verksamhet och sysselsättning i Europa

3.1

Reklam är nära kopplad till tillväxt och sysselsättning. Där reklaminvesteringarna är höga är tillväxten högre än där investeringarna är lägre (2). Enligt en studie från 2017 från World Federation of Advertisers för 2016 genererade de 92 miljarderna euro i reklamutgifter i egentlig mening 643 miljarder euro i ytterligare välstånd (3).

3.2

Enligt de olika studierna ger en investering på en euro i reklam en multiplikator- och spridningseffekt på 5–7 i ytterligare tillväxt. Multiplikatorkoefficienten för Belgien skulle vara 5 (2,2 miljarder euro i reklamutgifter bidrog med 13 miljarder euro till den belgiska ekonomin) (4).

3.3

Reklamen påskyndar spridningen av nya, ibland innovativa, produkter och tjänster, vilket tydligt illustreras av livslängden för vissa produkter, såsom datorer eller telefoner. Den snabba spridningen av nya produkter väcker frågor om dess miljöpåverkan.

3.4

Reklam stimulerar konkurrens. Utan reklam skulle vi alla ha samma bank, som skulle fastställa sina avgifter efter eget gottfinnande. Banktjänsterna är i stort sett lika från en bank till en annan. Skillnaden beror bl.a. på reklam. Detta gäller för ett stort antal ekonomiska sektorer (energi, distribution osv.).

3.5

Reklamen understöder många branscher, inte minst mediebranschen. I många EU-länder finansierar reklamen i stor utsträckning press, radio och tv. Detta utgör för övrigt lika mycket en resurs som ett beroende som ibland kan påverka produktionernas innehåll och leda till att det redaktionella oberoendet kan ifrågasättas.

3.6

Reklamen har en omsättning på 140 miljarder euro (2018) i Europa, med 280 000 företag, ofta små och medelstora, som helt eller delvis arbetar med företagskommunikation och sysselsätter 998 000 personer (5).

3.7

Reklam har en indirekt inverkan på många yrken med anknytning till dess verksamhet, såsom audiovisuell produktion, konstnärligt skapande eller fotografi. Den belgiska studien visade t.ex. att 87 000 personer fick sin anställning finansierad med reklamintäkter eller deltog i reklamproduktion genom leveranskedjorna.

3.8

Om man inkluderar företagens alla kommunikationsutgifter måste man dessutom lägga till de betydande belopp som varje år betalas ut i EU för att genom sponsring stödja underhållnings-, idrotts- och kulturverksamhet.

4.   En inverkan som omfattar mer än de ekonomiska och sociala aspekterna

4.1

Det är allmänt accepterat att reklamen har påverkat pressen genom att möjliggöra en bredare tillgång till medier. Utan reklam torde priserna på tidningar stiga kraftigt, och för många tidningar skulle minskad reklam leda till att de försvinner.

4.2

Det är också reklam som möjliggör gratistidningar som ger miljontals människor möjlighet att läsa nyheter dagligen.

4.3

Den konstnärliga och kreativa aspekten bör betonas. Det kan konstateras att ett mycket stort antal filmregissörer, fotografer och tecknare har inlett sin karriär i reklambranschen.

4.4

Integreringen av reklam i vissa stadslandskap har gjort dem till turistmagneter, såsom Times Square i New York och Piccadilly Circus i London. Det är själva reklamens livlighet som gör avtryck i staden och ger vissa platser deras utstrålning. Detta inflytande av reklam i det offentliga rummet kan naturligtvis starkt ifrågasättas.

4.5

Reklam bidrar till en positiv skildring av världen, lycka, nöje eller skönhet. I en tid med ständiga kriser bidrar reklamspråket till att sprida optimistiska och inspirerande budskap. Det är också reklamen som ger oss livstips såsom ”Don’t imitate, innovate” (Hugo Boss), ”Ta hand om dig” (Garnier), ”Impossible is nothing” (Adidas). Reklam ger således i allmänhet en positiv bild av världen. Denna positiva vision kan vara en viktig hävstång för den gröna omställningen.

5.   Reklammodellen och dess samhälls- och miljökonsekvenser

5.1

Reklam har direkta konsekvenser vad gäller växthusgaser. Den påverkar användningen av papper samt förbrukningen av olika resurser (i synnerhet genom de nya LCD-skärmarna) och energi via internet eller audiovisuella medier. Påverkan i fråga om utsläpp av växthusgaser eller den bredare miljöpåverkan (t.ex. mediets återvinningsbarhet) används i praktiken aldrig som ett av de främsta kriterierna för att fastställa formerna för en reklamkampanj.

5.2

Utomhusreklam har också en särskild miljöpåverkan. Det framgår bl.a. av ljusskyltar och digitala skyltar, vars energiförbrukning och inverkan i form av ljusföroreningar inte är försumbara. När det gäller tillverkningen av en digital reklamskylt uppskattas det att det, på grundval av en standardskylt på 200 kg, behövs 8 ton material för att tillverka den (6).

5.3

Eftersom reklam syftar till att ständigt öka konsumtionen av det som marknadsförs uppmuntrar den till överkonsumtion som inte nödvändigtvis motsvarar behoven. Det finns många exempel på produkter och prylar vars praktiska användning i slutändan är ytterst begränsad och ibland inte står i proportion till deras miljöpåverkan. Vissa av dem hamnar i soptunnan redan efter att ha använts en gång. Reklamen formar de enskilda personernas behov och förväntningar i enlighet med de intressen som de som ligger bakom reklamen har, och inte nödvändigtvis de kollektiva intressena.

5.4

Genom sin starka närvaro i storstäderna kan reklam också bidra till att standardisera stadsmiljön i de europeiska storstäderna. Genom identiska reklamkampanjer blir stadslandskapen mer likartade och förlorar i kvalitet. Att den mesta reklamen kommer från ett litet antal annonsörer förklarar detta fenomen.

5.5

Genom de budskap som sprids ligger de värderingar som förmedlas ofta långt ifrån sådana som delning, solidaritet och återhållsamhet. Reklamen förmedlar en bild av lycka genom förvärv. Reklambilderna visar att allt kan köpas. För att vara lycklig måste man äga och konsumera mer. Enligt opinionsundersökningar finns det dock inget starkt statistiskt samband mellan konsumtion och lyckokänslor, eftersom lycka främst grundar sig på tron på vissa värderingar och familjebandens och det fysiska sociala nätets betydelse. Reklam kan också bli en källa till konstant missnöje för konsumenterna, genom att uppmana dem att konsumera alltmer, och frustration för alla människor, i synnerhet de minst gynnade, som inte har möjlighet att köpa de produkter och tjänster som marknadsförs.

5.6

Utan att veta det lägger europeiska företag mer än 400 miljoner euro på webbplatser med desinformation (7). Det är allmänt känt att de viktigaste källorna till desinformation eftersträvar ekonomiska mål, bland annat genom en rankning som gör det möjligt att tjäna stora summor pengar på onlinereklam.

5.7

EESK har noterat att allt fler annonser på sociala nätverk inte framställs som reklam, utan döljs bakom mer eller mindre kända influerare. Det har uppskattats att i mer än en fjärdedel (26,6 %) av annonserna på sociala nätverk nämns inte varumärket och det kommersiella syftet (8). Detta skapar en förvirring som skadar förtroendet för varumärkena och som rättsakten om digitala tjänster kan bidra till att motverka genom att kräva att namnet på den organisation för vars räkning reklamen sprids ska anges (9).

6.   Påskynda utvecklingen av reklam för att göra dess modell mer förenlig med utmaningarna i samband med den gröna omställningen

6.1

Samtidigt som klimatfrågan blir allt viktigare är det svårt att förstå varför reklambranschen inte formellt har åtagit sig att följa Parisavtalet. Nyligen antog Europaparlamentet en resolution för att uppnå en minskning av växthusgasutsläppen med 55 % senast 2030, och den 14 juli 2021 offentliggjorde kommissionen sitt 55 %-paket med tolv åtgärder för att uppnå detta mål. Alla branscher måste bidra till den kollektiva insatsen, och reklambranschen måste, precis som övriga sektorer, anpassa sig till detta viktiga mål inom ett knappt årtionde.

6.2

De flesta reklammakare är väl medvetna om utmaningarna med klimatrubbningar och behovet av att lyssna på samhällets höga förväntningar. Sedan flera år har de mobiliserat sig för att bekämpa vilseledande miljöpåståenden och grönmålning. De måste nu intensifiera sina ansträngningar.

6.3

Denna dynamik stöds av kommissionen. År 2012 inrättade GD Rättsliga frågor och konsumentfrågor en arbetsgrupp (flerpartsgruppen för miljöpåståenden). Flera rapporter offentliggjordes, 2013 och därefter 2016. Dessa dokument har möjliggjort en bättre förståelse av problemet med vilseledande miljöpåståenden och påverkat genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG (10) om otillbörliga affärsmetoder. Kommissionen håller på att uppdatera dessa riktlinjer, som ska offentliggöras före slutet av 2021. Den slutliga texten bör ytterligare klargöra tillämpningen av direktiv 2005/29/EG vad gäller vilseledande miljöpåståenden. Under 2020 genomförde de nationella konsumentmyndigheterna en kontroll, samordnad av kommissionen, av webbplatser för företag som påstod sig sälja miljövänliga produkter. Enligt resultatet av detta arbete var påståendena i 42 % av fallen överdrivna, falska eller vilseledande och skulle potentiellt kunna betecknas som otillbörliga affärsmetoder enligt EU:s regler (11).

6.4

Den nya handlingsplan för den cirkulära ekonomin som kommissionen offentliggjorde den 11 mars 2020 omfattar för första gången ett fokus på ansvarsfull reklam. I punkt 2.2 anges att kommissionen vill stärka konsumentskyddet mot grönmålning. Där står det att företagen kommer att behöva styrka sina miljöpåståenden om en produkt eller en organisation med hjälp av metoder för att mäta miljöavtryck. I punkt 3.2 uttrycks en önskan om att utveckla incitament för att öka beläggningsgraden för fordon (vilket kan ske genom reklam som visar färre förare ensamma i sin bil).

6.5

I november 2020 antog Europaparlamentet initiativbetänkandet ”En mer hållbar inre marknad för företag och konsumenter” (12), som utarbetats av IMCO-utskottet (inre marknaden). Där betonar man ”vikten av ansvarsfull reklam som respekterar offentliga miljönormer och konsumenternas hälsa”.

6.6

Kommittén har varit mycket aktiv i synnerhet när det gäller att förbjuda vilseledande miljöpåståenden, bl.a. genom yttrandet ”Miljöpåståenden, sociala påståenden och hälsopåståenden på den inre marknaden” (13). EESK har antagit yttrandet ”Mot en EU-strategi för hållbar konsumtion” (14), där man betonade betydelsen av en bättre ram för reklam för en mer hållbar konsumtion. Mer nyligen framhöll kommittén i yttrandet om den nya strategin för konsumentpolitiken (15) behovet av bättre konsumentinformation och behovet av att bekämpa grönmålning.

7.   För en europeisk reklam som bidrar till en mer hållbar och ansvarsfull konsumtion

7.1

EESK förespråkar en incitamentbaserad strategi som bygger på reklammakarnas eget ansvar. Denna strategi motiveras av både de framsteg som yrkeskåren har gjort, särskilt när det gäller att bekämpa vilseledande miljöpåståenden, och framstegen på regleringsområdet. Denna strategi bygger också på behovet av att stödja en sektor som skapar tillväxt och sysselsättning, och det under en särskilt känslig period. Kommittén anser att varje hinder för de europeiska reklammodellerna riskerar att gynna systemen för digital reklam, som till största delen ägs av GAFA-företagen, samtidigt som dessa fortfarande till mycket stor del inte omfattas av de europeiska skattesystemen. Denna modell kommer själv att behöva förändras i framtiden på grund av de förändrade reglerna om kakor. EESK inser dock att man för vissa typer av produkter som har särskilt stor inverkan, såsom fossila bränslen, kan tänka sig kraftfullare regleringsformer.

7.2

Mot bakgrund av den rådande ekonomiska krisen efterlyser EESK ett snabbt och exceptionellt finansiellt stöd till de minsta och mest utsatta aktörerna i reklambranschen (små och medelstora företag) så att strukturerna kan överleva i den nuvarande situationen, i utbyte mot åtaganden om strukturella förändringar på ovannämnda punkter.

7.3

Varje yrke inom reklambranschen i Europa och de reklambyråer som är verksamma i EU bör integrera målen i Parisavtalet från 2015 i sin politik för att minska växthusgasutsläppen och i synnerhet de senaste EU-målen om en minskning på 55 % till 2030.

7.4

Alla ekonomiska aktörer i reklambranschen bör erkänna de mål som är kopplade till den gröna omställningen och anpassa sina strukturers funktionssätt till dem genom att föreslå bedömningar av sin växthusgasbalans, minskningsbanor och handlingsplaner som är anpassade till dessa mål. Denna omställning i reklambranschen bör genomföras på ett flexibelt sätt, särskilt för att uppmuntra och stödja medelstora byråer.

7.5

Aktörerna i reklambranschen måste åta sig att bedöma reklamprodukternas koldioxidpåverkan för att få till stånd en ändrad praxis, föreslå miljövänligare produktionsalternativ och undersöka möjligheterna till en återflytt till Europa.

7.6

Aktörerna i reklambranschen måste öka sitt pro bono-bidrag till de organisationer som är mest aktiva på området klimatomställning och social delaktighet. Mer allmänt måste styrningen av reklamregleringen utvecklas för att göra det civila samhället mer delaktigt, eventuellt genom nya styresformer.

7.7

Aktörerna i reklambranschen måste ta initiativ till systematisk utbildning om utmaningarna i samband med den gröna omställningen och om metoder för en mer ansvarsfull reklam, genom att tillhandahålla personalen intern utbildning och genom att bidra till utbildningen av studerande i marknadsföring och kommunikation.

7.8

Reklambranschen måste åta sig att fortsätta att stärka mekanismerna för yrkesreglering av reklam genom att utöka tillsynsbefogenheterna för regleringsorganen i Europa och föreslå en större faktisk integrering av det civila samhället (icke-statliga miljöorganisationer, konsumentorganisationer, fackföreningar osv.) i dess styrning.

---

(1)  Kommissionen: vägledning för att stärka uppförandekoden om desinformation, 26 maj 2021. https://ec.europa.eu/commission/presscorner/detail/sv/ip_21_2585

(2)  Maximilien Nayaradou, ”L’impact de la régulation de la publicité sur la croissance économique”, kortfattad version i ”Publicité et croissance économique”, Union des annonceurs, 2006. Avhandling försvarad vid Université Paris-Dauphine 2004.

(3)  World Federation of Advertisers. ”The value of advertising”, Deloitte, 2017.

(4)  Union belge des annonceurs, ”L’impact de la publicité sur la croissance économique en Belgique”, 3 december 2015.

(5)  Källa: Eurostat. ”Advertising and Market Research Statistics”.

(6)  ADEME, ”Modélisation et évaluation environnementale des panneaux publicitaires numériques”, september 2020.

(7)  Claudia Cohen, ”Des marques financent, malgré elles, la désinformation”, Le Figaro, 5 augusti 2021.

(8)  Observatoire de l’influence responsable. ARPP. 13 september 2021.

(9)  EUT C 286, 16.7.2021, s. 70.

(10)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 (direktiv om otillbörliga affärsmetoder) (EUT L 149, 11.6.2005, s. 22).

(11)  Dagligt nyhetsbrev. Agence Europe, nr 12646, 24 januari 2021.

(12)  https://oeil.secure.europarl.europa.eu/oeil/popups/ficheprocedure.do?reference=2020/2021(INI)&l=en.

(13)  EUT C 383, 17.11.2015, s. 8.

(14)  EUT C 429, 11.12.2020, s. 51.

(15)  EUT C 286, 16.7.2021, s. 45.

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om att omforma EU:s finanspolitiska ram för en hållbar återhämtning och en rättvis omställning

(yttrande på eget initiativ)

(2022/C 105/03)

Föredragande:

Dominika BIEGON

Beslut av EESK:s plenarförsamling	25.3.2021
Rättslig grund	Artikel 32.2 i arbetsordningen
	Yttrande på eget initiativ
Ansvarig sektion	Sektionen för Ekonomiska och monetära unionen, ekonomisk och social sammanhållning
Antagande av sektionen	5.10.2021
Antagande vid plenarsessionen	20.10.2021
Plenarsession nr	564
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	168/3/5

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

EU:s finanspolitiska regler behöver ses över: bristerna var uppenbara redan efter finanskrisen 2008–2009 och covid-19-pandemin ställer den nuvarande finanspolitiska ram inför ännu svårare utmaningar. EESK har i tidigare yttranden välkomnat kommissionens översyn av den ekonomiska styrningen. I detta yttrande upprepar EESK sin ståndpunkt om behovet av reformer, och uppmanar kommissionen att snabbt återuppta översynen av EU:s ram för ekonomisk styrning, som för närvarande har avstannat. Innan den reviderade ramen träder i kraft bör kommissionen lägga fram riktlinjer för en övergångsperiod, under vilken förfarandet vid alltför stora underskott inte bör inledas, med möjligheten att använda klausulen om ovanliga händelser på landsspecifik basis.

1.2

Alla framtida finanspolitiska ramar måste a) stärka de offentliga investeringarna, b) ge mer konjunkturmässigt svängrum och c) möjliggöra större flexibilitet och landsspecifik differentiering när det gäller skuldanpassning, samtidigt som de offentliga finansernas hållbarhet garanteras. En revidering av EU:s finanspolitiska ram är inte bara nödvändig för att stabilisera ekonomin på kort och medellång sikt. Den är också av avgörande betydelse för att finansiera den socioekologiska omställningen av vår ekonomi och garantera full sysselsättning, arbetstillfällen av god kvalitet och rättvisa omställningar.

1.3

Mer specifikt är EESK:s huvudsakliga förslag inför revideringen av den finanspolitiska ramen att den gyllene regeln för offentliga investeringar, som EESK redan har lyft fram i tidigare yttranden, införs i kombination med en utgiftsregel. Utöver detta välkomnar EESK förslaget från Europeiska finanspolitiska nämnden (EFB) om den landsspecifika differentieringen av finanspolitiska anpassningsbanor.

1.4

Finanspolitiken är dessutom ett klassiskt område för parlamentarisk politik och besluten här påverkar hela strukturen för statens utgifter och inkomster. Därför måste såväl de nationella parlamenten som Europaparlamentet ges en mer framträdande roll i EU:s framtida ram för ekonomisk styrning.

1.5

Dessutom måste det civila samhället i högre grad bli delaktigt i den europeiska planeringsterminen på såväl nationell nivå som EU-nivå. På så sätt kan en balanserad ekonomisk politik fastställas, som jämkar samman samtliga intressen. Det gäller särskilt förvaltningen av faciliteten för återhämtning och resiliens, där det civila samhällets deltagande inte har varit tillfredsställande (1). Partnerskapsprincipen, som sedan länge har varit en tradition inom förvaltningen av de europeiska struktur- och investeringsfonderna, bör stå som förebild för en effektiv mekanism för det civila samhällets deltagande.

2.   Bakgrund: nya utmaningar efter covid-19-pandemin

2.1

EU:s finanspolitiska regler behöver ses över. Före krisen pekade den europeiska finanspolitiska nämndens (2019) (2) bedömning av EU:s finanspolitiska ram med rätta på två huvudproblem: För det första tenderar de finanspolitiska reglerna att vara procykliska – efter finanskrisen 2008–2009 kom budgetkonsolideringen för tidigt på grund av stark oro för hållbarheten, vilket ledde till att den europeiska ekonomin hamnade i en recession med dubbel nedgång. Dessutom har offentliga investeringar i EU varit det främsta målet för utgiftsnedskärningar. Om man jämför den genomsnittliga offentliga investeringsnivån för 2015–2019 med genomsnittet före krisen (2005–2009) minskade nivån i 20 av 27 medlemsstater, för vissa med så mycket som 50 %, i en sådan omfattning att värdet på den offentliga kapitalstocken, som kännetecknades av negativa offentliga nettoinvesteringar, sjönk mellan 2013 och 2017 i euroområdet.

2.2

Covid-19-pandemin ställer EU:s finanspolitiska ram inför ännu större svårigheter: den ekonomiska nedgången tillsammans med politiska åtgärder för att mildra pandemins sociala och ekonomiska effekter har lett till en massiv ökning av det offentliga underskottet och den offentliga skulden i förhållande till BNP i många medlemsstater (3). Beräkningar från Europeiska finanspolitiska nämnden (2020) (4) visar att om EU:s finanspolitiska regler aktiveras oförändrat efter det att den allmänna undantagsklausulen hävts, skulle den förväntade minskningen av skuldkvoten överbelasta vissa medlemsstater, med betydande negativa ekonomiska, sociala och politiska konsekvenser som äventyrar den ekonomiska återhämtningen i EU.

2.3

En reform av EU:s finanspolitiska regler är inte bara nödvändig för att stabilisera ekonomin på kort och medellång sikt. Den är också av avgörande betydelse för att finansiera den socioekologiska omställningen av vår ekonomi och garantera full sysselsättning, arbetstillfällen av god kvalitet och rättvisa omställningar. För att uppnå EU:s klimatmål krävs en genomgripande modernisering av kapitalstocken. För en hållbar ekonomi krävs en massiv ökning av de offentliga investeringarna, annars kommer de europeiska ekonomierna att konfronteras med klimatrelaterade finanspolitiska risker (5). Samtidigt måste finanspolitisk hållbarhet säkerställas. EESK har redan i tidigare yttranden betonat behovet av att införa en gyllene regel för offentliga investeringar i EU:s finanspolitiska ram (6). Denna uppmaning förblir relevant: det saknas totalt omkring 470 miljarder euro per år fram till 2030 (7) för att Europa ska kunna uppnå sina klimat- och miljömål för 2030, konstaterade kommissionen nyligen. Såsom med rätta framhölls, att uppbåda den nödvändiga finansieringen kommer att bli en betydande politisk utmaning, och det är tydligt att offentliga investeringar kommer att spela en avgörande roll, inte minst för att stimulera privata investeringar. I reformen av EU:s finanspolitiska ram måste hänsyn tas till dessa aspekter.

2.4

EESK understryker att medlemsstaterna måste ta itu med utmaningen att minska skuldsättningen i förhållande till BNP efter det att den ekonomiska återhämtningen har påbörjats för att behålla tillräckligt finanspolitiskt utrymme för att motverka nästa ekonomiska kris. Den utgiftsregel som föreslås i detta yttrande (se punkterna 3.3.2 och 3.3.3) skulle onekligen säkerställa att medlemsstaterna konsoliderar sina offentliga finanser i goda tider.

2.5

EESK understryker att man vid en revidering av EU:s finanspolitiska ram måste ta hänsyn till det rådande makroekonomiska läget. Både IMF (8) och kommissionen (9) anger att skuldkvoten i förhållande till BNP bör stabiliseras på kort till medellång sikt tack vare låga räntor och ökad tillväxt. Statsskuldens hållbarhet är avhängig av den (reala) BNP-tillväxten, det årliga primärsaldot och de (reala) räntorna på utestående statskulder. Kommissionen uppmanas att ta hänsyn till dessa faktorer när den bedömer medlemsstaternas skuldhållbarhet.

2.6

EESK betonar vidare att hållbara offentliga finanser i stor utsträckning är beroende av tillförlitliga offentliga intäkter och rättvis beskattning, däribland t.ex. bekämpning av skattebedrägeri och aggressiv skatteplanering. Dessutom bör de aviserade nya egna medlen bidra till att främja rättvis beskattning samt social rättvisa och klimaträttvisa. Insyn i inkomster och utgifter, öppen upphandling och det civila samhällets ständiga deltagande i övervakningen av förvaltningen av de offentliga finanserna är också nödvändigt för att säkerställa de offentliga finansernas hållbarhet.

2.7

EESK har i tidigare yttranden välkomnat kommissionens översyn av den ekonomiska styrningen och betonat behovet av en revidering (10). Kommittén har också föreslagit att frågan om en översyn av den ekonomiska styrningen i EU bör diskuteras under konferensen om Europas framtid. Det får inte vara tabu att anpassa bestämmelserna om ekonomisk styrning i EUF-fördraget till de ekonomiska realiteter som för närvarande råder inom EU. EESK upprepar denna uppmaning, särskilt mot bakgrund av covid-19-krisen. För att förhindra en återgång till de gamla finanspolitiska reglerna och hantera en omställning till en välståndsinriktad ekonomisk styrning anser EESK att översynsprocessen bör återupptas så snart som möjligt (11).

3.   Särskilda kommentarer

3.1   Ombalansering av EU:s ekonomiska styrning

3.1.1

Finanspolitiken bör ingå i en bredare ram med flernivåstyre och balanserad styrning. EESK förespråkar en välståndsinriktad ekonomisk styrning där människors sociala och ekonomiska välbefinnande prioriteras så att ingen hamnar på efterkälken, samtidigt som man säkerställer en hållbar offentlig skuldsättning. Därför efterlyser kommittén en balanserad ekonomisk politik som betonar vikten av och fäster lika stort avseende vid en rad viktiga politiska mål, såsom hållbar tillväxt för alla, full sysselsättning, anständigt arbete, rättvisa omställningar, rättvis fördelning av inkomster och välstånd, folkhälsa och livskvalitet, miljömässig hållbarhet, stabilitet på finansmarknaderna, prisstabilitet, välavvägda handelsförbindelser, en konkurrenskraftig social marknadsekonomi och hållbara offentliga finanser. Dessa mål överensstämmer både med målen i artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen och med FN:s nuvarande mål för hållbar utveckling (12).

3.1.2

För att stödja medlemsstaterna i deras arbete med att uppnå en hållbar ekonomi för alla är det inte bara nödvändigt att tillåta ett större finanspolitiskt svängrum på vissa villkor. Även incitamenten för reformer måste främjas. EU:s nuvarande ram för ekonomisk styrning består av tre pelare: a) finanspolitisk övervakning b) makroekonomisk övervakning och c) samordning av social- och sysselsättningspolitiken. Den har således redan en stark inriktning på reformer. En rad empiriska studier visar att merparten av tidigare landsspecifika rekommendationer, trots reformer, har inriktats på att stärka konkurrenskraften och konsolidera de offentliga budgetarna (13). EESK uppmanar EU-institutionerna att bli mer balanserade i framtida landsspecifika rekommendationer: Finanspolitiska riktmärken samt EU:s klimatmål och den europeiska pelaren för sociala rättigheter bör också fungera som viktiga referenspunkter för landsspecifika rekommendationer. Särskilt fokus bör läggas på reformer som stöder omställningen till en grön och digital ekonomi (såsom aktiv arbetsmarknadspolitik och system för livslångt lärande, inbegripet program för omskolning och stöd till karriärbyte) och på reformer som garanterar att EU-medel utnyttjas effektivt (t.ex. uppbyggnad av teknisk kapacitet inom offentliga förvaltningar för att förvalta investeringsprojekt, effektiva och öppna system för offentlig upphandling och reformer för att undanröja andra icke-monetära hinder för en effektiv investeringspolitik).

3.2   Förstärkta offentliga investeringar

3.2.1

EESK understryker att EU:s finanspolitiska ram behöver ses över på med målsättning att bättre skydda offentliga investeringar (14). De offentliga investeringarnas multiplikatoreffekt är synnerligen hög, och nedskärningar i offentliga investeringar har därför en särskilt negativ inverkan på den ekonomiska tillväxten och sysselsättningen. Nedskärningar i offentliga investeringar i synnerhet och i offentliga utgifter mer generellt, är särskilt skadliga i tider av konjunkturnedgång och lågkonjunktur (15). Många studier pekar också på offentliga investeringar som en tillväxtstimulerande faktor på lång sikt (16). En långsiktig ökning av de offentliga investeringarna ger också en säkrare grund för den privata sektorns planering (17).

3.2.2

Dessa faktorer motiverar ett tillvägagångssätt som prioriterar offentliga investeringar när det handlar om att bedöma medlemsstaternas efterlevnad av EU:s finanspolitiska regler. EESK förespråkar en ”gyllene regel” för offentliga investeringar (18) för att bevara produktiviteten och den sociala och ekologiska grunden för framtida generationers välbefinnande, samtidigt som man säkerställer finanspolitisk hållbarhet. Rent allmänt föreslår EESK att man genomför det traditionella finanspolitiska konceptet med den gyllene regeln inom den reviderade finanspolitiska ramen (19). Det innebär att offentliga nettoinvesteringar måste undantas från beräkningen av de nominella underskotten. Om en utgiftsregel genomförs i enlighet med EESK:s krav (se punkterna 3.3.2 och 3.3.3) bör offentliga nettoinvesteringar även undantas från taket för offentliga utgifter, medan investeringskostnaderna skulle fördelas över hela livscykeln i stället för under en fyraårsperiod, såsom för närvarande är fallet. Offentliga nettoinvesteringar ökar den offentliga och/eller sociala kapitalstocken och ger framtida generationer fördelar (20). Framtida generationer ärver betalningen av den offentliga skulden, men i utbyte får de en motsvarande och ökad offentlig kapitalstock.

3.2.3

EESK understryker att den gyllene regeln leder till positiv särbehandling av offentliga investeringar inom EU:s finanspolitiska ram. Detta befriar inte regeringarna från skyldigheten att motivera och erhålla majoritetsstöd för relevanta investeringsprojekt. Insyn och parlamentarisk ansvarsskyldighet måste under alla omständigheter bevaras, även för att säkerställa att endast sådana offentliga investeringar som tjänar det allmänna bästa görs.

3.2.4

Som ett allra första steg rekommenderar EESK en grundläggande revidering av ”investeringsklausulen”. För det första föreslår EESK att ”investeringsklausulen” i stabilitets- och tillväxtpakten ska tolkas mer flexibelt. Hittills har den sällan åberopats, främst på grund av dess restriktiva kriterier för stödberättigande (21). Dessa kriterier för stödberättigande bör mjukas upp: i princip bör offentliga investeringar motivera en tillfällig avvikelse från anpassningsbanan, oberoende av var medlemsstaten befinner sig i konjunkturcykeln och även om dessa investeringar leder till ett överskridande av referensvärdet för underskottet på 3 % av BNP.

3.2.5

För närvarande är avvikelser från det medelfristiga budgetmålet eller anpassningsbanan mot detta mål endast tillåtna om de är kopplade till nationella utgifter för projekt som samfinansieras av EU (22). EESK föreslår en bredare definition av investeringar. Samtidigt måste definitionen av investeringar vara tydlig och praktiskt genomförbar för att förhindra ”kreativ redovisning”. Kommissionens vägledning till medlemsstaterna inom ramen för faciliteten för återhämtning och resiliens och definitionen av investeringar i denna utgör en bra utgångspunkt (23), eftersom den omfattar investeringar i materiella tillgångar men även investeringar i hälsa, socialt skydd, utbildning och fortbildning samt investeringar i den gröna och digitala omställningen.

3.2.6

EESK välkomnar taxonomin för hållbara verksamheter. Den fastställer tydligt vad som utgör en ”miljömässigt hållbar ekonomisk verksamhet”, vilket i sin tur gör det möjligt att definiera ”miljömässigt hållbara investeringar” (24). Därför rekommenderar EESK att den välutvecklade EU-taxonomin för hållbara verksamheter används som grund för en utvärdering av de offentliga investeringarnas hållbarhet, i kombination med en gyllene regel. EESK väntar dessutom med spänning på kommissionens förslag om grön budgetering.

3.3   Mer konjunkturmässigt svängrum för finanspolitiken

Revidering av metoder för cyklisk anpassning eller införande av en utgiftsregel

3.3.1

EESK understryker att kommissionens metod för cyklisk anpassning är dunkel och en källa till procyklikalitet. Kommissionens metod för att fastställa det strukturella saldot har visat sig vara problematisk eftersom den beräknade potentiella produktionen i hög grad påverkas av den rådande ekonomiska situationen. Under perioder av ekonomisk nedgång justeras t.ex. den potentiella produktionen snabbt och kraftigt nedåt, även om detta inte nödvändigtvis återspeglar de verkliga förhållandena (25). Nedjusteringen av den potentiella produktionen får allvarliga konsekvenser för det beräknade strukturella underskottet och de konsolideringsåtgärder som identifierats i enlighet med detta. Att göra beräkningen av den potentiella produktionen mindre känslig för konjunktursvängningar kan öppna upp betydande finanspolitiskt utrymme för en konjunkturutjämnande ekonomisk politik från medlemsstaterna sida. Detta reformförslag skulle enkelt kunna genomföras och bör blott beaktas som ett minimikrav för att göra EU:s finanspolitiska regler mer lämpade för att hantera konjunktursvängningar. Även om det strukturella underskottet revideras kommer det dock att förbli ett extremt komplext begrepp och det är nästan omöjligt att förklara för medborgare och berörda parter hur det beräknas. På grund av de tekniska problemen och begreppets dunkelhet bör alternativa möjligheter övervägas.

3.3.2

En alternativ reformmöjlighet är att helt och hållet överge det omtvistade begreppet strukturellt underskott och i stället införa en regel om offentliga utgifter i en reviderad finanspolitisk ram (26). Till skillnad från det konjunkturrensade underskottet kan de offentliga utgifterna observeras i realtid och kontrolleras direkt av regeringen. Offentliga investeringar bör främjas genom att man skiljer de löpande budgetarna från investeringsbudgetarna och endast låter den löpande budgeten omfattas av begränsningar för nominella utgiftsökningar. På så sätt skulle den gyllene regeln kunna kombineras med en utgiftsregel (27).

3.3.3

Nominella offentliga utgifter skulle beräknas efter avdrag för räntebetalningar och efter avdrag för konjunkturberoende offentliga utgifter. Gränserna skulle kunna fastställas av den reala potentiella produktionens tillväxttakt på medellång sikt plus Europeiska centralbankens (ECB) inflationsmål på 2 %. Om konjunkturfaktorer leder till att skatteintäkterna minskar (under en nedgång) eller ökar (under en uppgång) främjar regeln stabilitet genom att säkerställa att de offentliga utgifterna endast ökar inom de fastställda gränserna. Utgifter som överskrider den fastställda gränsen bör endast tillåtas om de är budgetneutrala, dvs. om utgifterna skärs ned med samma belopp på annat håll eller om skatteintäkterna ökar. När det gäller allmänna skattesänkningar skulle utgiftsökningarna behöva omfatta dessa tillbakadraganden av resurser. Den föreslagna kombinationen av en utgiftsregel och en gyllene regel för offentliga investeringar kunde vara ett effektivt verktyg för att begränsa de offentliga utgifterna till hållbara nivåer, samtidigt som de automatiska stabilisatorerna kan verka och regeringarna kan vidta diskretionära åtgärder.

Flexibel och landsspecifik skuldjustering

3.3.4

EESK stöder förslaget från Europeiska finanspolitiska nämnden (2020) (28) om att införa landsspecifika inslag i en förenklad finanspolitisk ram. Vi välkomnar särskilt förslaget om differentiering av den finanspolitiska anpassningen i medlemsstaterna, samtidigt som man upprätthåller en hållbar skuldsättning. En landsspecifik differentiering av strategier för minskad skuldsättning i förhållande till BNP bör baseras på en omfattande ekonomisk analys som tar hänsyn till faktorer som den ursprungliga skuldnivån och dess sammansättning, ränte-tillväxtdifferensen i fråga om hållbarhet, inflationsutsikter, beräknade kostnader för åldrande och miljöutmaningar, arbetslöshets- och fattigdomsnivåer, inkomst- och förmögenhetsfördelning, interna och externa obalanser och i första hand huruvida den finanspolitiska anpassningen (t.ex. det nödvändiga primära budgetöverskottet) är realistisk (29).

3.3.5

EESK erinrar om att de finanspolitiska referensvärdena inte fastställs i artikel 126 i EUF-fördraget utan i protokoll nr 12 i bilagan till fördraget. Dessa värden kan därför ändras genom enhälligt beslut i rådet utan ett formellt förfarande för fördragsändringar. EESK uppmanar EU-institutionerna att överväga att höja skuldtaket på 60 % samtidigt som man tar hänsyn till den nuvarande makroekonomiska situationen och säkerställer finanspolitisk hållbarhet.

3.3.6

Slutligen är det värt att tillägga följande i detta sammanhang: Att enbart förlita sig på nationella automatiska stabilisatorer vid lågkonjunktur är inte helt i linje med idén om en konjunkturutjämnande politik. Budgetunderskott som orsakas av minskad produktion och sysselsättning kompenserar inte helt för cykliska förluster och är inte tillräckliga för att helt motverka en konjunkturnedgång. De är endast passiva och partiella kontracykliska reaktioner och behöver kompletteras med aktiva diskretionära tillfälliga reaktioner på konjunkturnedgångar som ska vändas till uppgångar. Tidigare har en rad medlemsstater beslutat att fortsätta att minska skuldkvoterna i förhållande till BNP, vilket fått negativa ekonomiska konsekvenser, när i stället finanspolitiska stimulansåtgärder skulle ha varit lämpligare. I en framtida finanspolitisk ram bör större primära underskott tillåtas, förutsatt att ett gynnsamt ränteklimat fortsätter att råda, samtidigt som skuldkvoterna i förhållande till BNP hålls konstanta eller minskar och en hållbar skuldsättning säkerställs. Därför måste undantagsklausuler förbli en hörnsten i EU:s framtida finanspolitiska ram och bör anpassas i enlighet med detta.

Avaktivering av undantagsklausulen

3.3.7

EESK välkomnar aktiveringen av den allmänna undantagsklausulen i den finanspolitiska ramen och varnar för en alltför snabb ”återgång till normalläget”, eftersom detta kan orsaka en åtstramningsimpuls och leda till att medlemsstaterna minskar sina utgifter för att nå målen på medellång sikt, vilket var fallet efter 2010, och ledde till en dubbel recession. Detta skulle motverka syftet med Next Generation EU-programmet och skulle kunna utlösa en ny recession.

3.3.8

EESK stöder kommissionens beslut att fortsätta att tillämpa den allmänna undantagsklausulen under 2022 och att avaktivera klausulen under 2023, förutsatt att den ekonomiska aktiviteten når den nivå som rådde före krisen (30). EESK stöder dessutom kommissionens uttalande att ”även efter det att den allmänna undantagsklausulen har avaktiverats kommer hänsyn att tas till landspecifika förhållanden” (31). Slutligen bör kommissionen lägga fram riktlinjer för en övergångsperiod fram till dess att den nya finanspolitiska ramen är på plats, och under denna period får inget förfarande vid alltför stora underskott aktiveras, med möjligheten att använda klausulen om ovanliga händelser på landsspecifik basis. EESK uppmanar vidare kommissionen att snabbt återuppta översynen av EU:s ram för ekonomisk styrning, som för närvarande har avstannat. I stället för en ”återgång” rekommenderar EESK en ”sväng” mot en reviderad ram för ekonomisk styrning i enlighet med vad som anges nedan (32).

3.4   Eurons internationella roll

3.4.1

Vår gemensamma valuta – euron – har ett starkt internationellt anseende och har uppmärksammats för sin globala betydelse som reserv- och handelsvaluta. Eurons rykte som stabil och betrodd valuta är beroende av tydliga, begripliga och verkställbara finanspolitiska regler som stärker de offentliga investeringarna för att möjliggöra en modernisering av kapitalstocken och skapa mer konjunkturmässigt svängrum vid ekonomiska nedgångar, samtidigt som man säkerställer en hållbar skuldsättning. Kommittén är därför övertygad om att en revidering av de finanspolitiska reglerna inte på något sätt får undergräva eurons stabilitet som unionens viktigaste ”ankarvaluta”. Under debatten om revideringen av de finanspolitiska reglerna bör särskild tonvikt läggas vid finansmarknadens uppfattning om eurons långsiktiga utsikter som globalt viktig valuta. Generellt är eurons rykte beroende av ekonomisk, social och politisk stabilitet.

3.5   Stärkande av parlamentens och det civila samhällets roll i EU:s ekonomiska styrning

3.5.1

Finanspolitiken är ett klassiskt område för parlamentarisk politik och besluten här påverkar hela strukturen för statens utgifter och inkomster. Därför måste såväl de nationella parlamenten som Europaparlamentet ges en mer framträdande roll i EU:s framtida ram för ekonomisk styrning. Europaparlamentets roll i den europeiska planeringsterminen bör stärkas genom ett interinstitutionellt avtal. Samtidigt måste subsidiaritetsprincipen och befogenhetsfördelningen i fördragen efterlevas. De nationella parlamenten måste hålla regeringarna ansvariga för deras finanspolitik. Därför måste de konkret involveras i den europeiska planeringsterminen och genomförandet av nationella återhämtningsplaner.

3.5.2

Dessutom måste det civila samhället i högre grad bli delaktigt i den europeiska planeringsterminen på såväl nationell nivå som EU-nivå. På så sätt kan en balanserad ekonomisk politik fastställas, som jämkar samman samtliga intressen. Det gäller särskilt förvaltningen av faciliteten för återhämtning och resiliens, där det civila samhällets deltagande inte har varit tillfredsställande (33). Partnerskapsprincipen, som sedan länge har varit en tradition inom förvaltningen av de europeiska struktur- och investeringsfonderna, bör stå som förebild för en effektiv mekanism för det civila samhällets deltagande.

3.5.3

I händelse av betydande avvikelser från de indikatorer som representerar målen för den ekonomiska politiken bör förhandlingar mellan EU-institutionerna och medlemsstaterna följa. Bägge sidor bör utveckla lösningar tillsammans och på lika villkor. I stället för att hota de medlemsstater som berörs av ekonomiska sanktioner skulle införandet av positiva incitament kunna mildra problemet. Det viktigaste kriteriet i rekommendationerna måste vara att främja inkluderande och hållbar tillväxt (34).

3.5.4

EESK kritiserar de så kallade makroekonomiska villkoren i förordningen om gemensamma bestämmelser för de europeiska struktur- och investeringsfonderna, i förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens och i det mellanstatliga fördraget om Europeiska stabilitetsmekanismen som, rent generellt, gör det möjligt att stoppa utbetalningen av EU-medel om medlemsstaterna bryter mot EU:s finanspolitiska regler eller bidrar till makroekonomiska obalanser. Efter avaktiveringen av undantagsklausulen kan dessa makroekonomiska villkor ge upphov till en åtstramningsimpuls, vilket får medlemsstaterna att skära ned i utgifterna för att nå de finanspolitiska målen. Det skulle motverka det politiska målet om territoriell sammanhållning och de bredare målen för Next Generation EU-programmet.

3.5.5

För hållbar återhämtning är en ackommoderande penningpolitik fortfarande av avgörande betydelse. Europaparlamentet skulle kunna använda sina årliga resolutioner om ECB och sina kvartalsvisa utfrågningar inom ramen för den monetära dialogen med ECB för att rösta om sekundära mål och utveckla en mer demokratisk process med riktlinjer för makroekonomisk politik och industripolitik. Det skulle möjliggöra ett större deltagande av arbetsmarknadens parter och medborgarna, tillsammans med de nationella parlamenten. På så sätt skulle ECB få förnyad legitimitet för en utvidgad uppsättning mål. Man skulle kunna arbeta effektivt genom att använda hela sin verktygslåda för att verka för en tydlig och politiskt definierad uppsättning politiska mål som vägleds av demokratiska institutioner. ECB är en offentlig institution som kan engageras för att hjälpa medlemsstaterna att finansiera sig själva i tider av stigande räntor, antingen ur ett prisstabilitetsperspektiv eller ur ett sysselsättningsperspektiv, genom att inrikta sig på räntespridning och genom riktade penningpolitiska verktyg.

---

(1)  EESK:s resolution ”Det organiserade civila samhällets deltagande i arbetet med de nationella planerna för återhämtning och resiliens – vad fungerar och vad fungerar inte?” (2021) (EUT C 155, 30.4.2021, s. 1).

(2)  Europeiska finanspolitiska nämnden (2019): ”Assessment of EU fiscal rules with a focus on the six and two-pack legislation”.

(3)  Europeiska kommissionens ekonomiska vårprognos 2021.

(4)  Europeiska finanspolitiska nämnden (2020): ”Årsrapport 2020”.

(5)  Finance Watch (2021), ”Fiscal Mythology Unmasked. Debunking eight tales about European public debt and fiscal rules”.

(6)  EUT C 353, 18.10.2019, s. 32, EUT C 123, 9.4.2021, s. 12 och EUT C 429, 11.12.2020, s. 227.

(7)  Arbetsdokument från kommissionens avdelningar (2020), ”Identifying Europe’s recovery needs”, SWD(2020) 98 final.

(8)  IMF Fiscal Monitor Reports, april 2021.

(9)  ”Debt Sustainability Monitor”, Europeiska kommissionen, februari 2021.

(10)  EUT C 429, 11.12.2020, s. 227.

(11)  EUT C 123, 9.4.2021, s. 12.

(12)  EUT C 429, 11.12.2020, s. 227.

(13)  Crespy, Amandine och Vanheuverzwijn, Pierre (2019), ”What Brussels means by structural reforms: empty signifier or constructive ambiguity?”, i ”Comparative European Politics”, vol. 17, Iss. 1, s. 92–111; Hacker, Björn (2019): ”A European Social Semester? The European Pillar of Social Rights in Practice”, Bryssel, Europeiska fackföreningsinstitutet (ETUI).

(14)  Se även Europeiska finanspolitiska nämnden (2019).

(15)  Europeiska kommissionen (2016), ”Report on Public Finances in EMU 2016”, Institutional Paper nr 045; J-M Fournier (2016), ”The positive effect of public investment on potential growth”, arbetsdokument nr 1347 från OECD:s ekonomiska avdelning.

(16)  IMF Fiscal Monitor (2020), ”Policies for the Recovery”.

(17)  H. Bardt, S. Dullien, M. Hüther och K. Rietzler (2020), ”For a sound fiscal policy. Enabling public investments”, IW policy paper No 6/2020, Institut der deutschen Wirtschaft (IW), Köln.

(18)  EUT C 429, 11.12.2020, s. 227.

(19)  A. Truger (2020), ”Reforming EU Fiscal Rules: More Leeway, Investment Orientation and Democratic Coordination, Intereconomics”, 55(5).

(20)  Se även P. Bom och J. Ligthart (2014), ”What have we learned from three decades of research on the productivity of public capital?”, Journal of Economic Surveys, 28(5), 889–916.

(21)  J. Valero (2019), ”New investment clause fails to win EU member state support”, Euractiv. Se Europeiska kommissionen (2015) ”Att på bästa sätt utnyttja flexibiliteten inom stabilitets- och tillväxtpaktens befintliga regler”, COM(2015) 12 final.

(22)  Europeiska kommissionen (2015).

(23)  Europeiska kommissionen (2021), ”Guidance to Member States. Recovery and resilience plans”, SWD(2021) 12 final, del 2/2.

(24)  EUT C 62, 15.2.2019, s. 103.

(25)  A. Truger (2015), ”Austerity, cyclical adjustment and the remaining leeway for expansionary fiscal policies within the current EU fiscal framework”, Journal for a Progressive Economy, 6, 32–37.

(26)  EUT C 429, 11.12.2020, s. 227.

(27)  EUT C 429, 11.12.2020, s. 227.

(28)  Europeiska finanspolitiska nämnden (2020).

(29)  Europeiska finanspolitiska nämnden (2020).

(30)  Europeiska kommissionen (2021): ”Samordning av den ekonomiska politiken 2021: få bukt med covid-19, stödja återhämtningen och modernisera ekonomin”, COM(2021) 500 final.

(31)  Europeiska kommissionen (2021): ”Ett år efter utbrottet av covid-19: finanspolitiska insatser”, COM(2021) 105 final.

(32)  EUT C 429, 11.12.2020, s. 227.

(33)  EESK:s resolution ”Det organiserade civila samhällets deltagande i arbetet med de nationella planerna för återhämtning och resiliens – vad fungerar och vad fungerar inte?” (2021) (EUT C 155, 30.4.2021, s. 1).

(34)  EUT C 429, 11.12.2020, s. 227.

Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Europas glasindustri vid ett vägskäl: att skapa en grönare och energieffektiv industri och samtidigt stärka konkurrenskraften och bibehålla arbetstillfällen av hög kvalitet

(yttrande på eget initiativ)

(2022/C 105/04)

Föredragande:	Aurel Laurenţiu PLOSCEANU
Medföredragande:	Gerald KREUZER

Beslut av EESK:s plenarförsamling	25.3.2021
Rättslig grund	Artikel 32.2 i arbetsordningen
	Yttrande på eget initiativ
Ansvarig sektion	Rådgivande utskottet för industriell omvandling (CCMI)
Antagande av sektionen	29.9.2021
Antagande vid plenarsessionen	21.10.2021
Plenarsession nr	564
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	142/1/3

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

Den europeiska glasindustrin utgör en innovativ och mycket strategisk sektor som EU drar stor nytta av. Glasprodukter spelar en helt avgörande roll i omställningen till en klimatneutral cirkulär ekonomi, bland annat när det gäller att renovera byggnader, producera mer förnybar elektricitet, minska koldioxidutsläppen från transporter och tillverka hållbara förpackningar. Glas bidrar också till Europas digitala revolution. Kort sagt är glas framtiden.

1.2

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) uppmanar EU:s beslutsfattare att sätta glassektorn och alla dess undersektorer i centrum för de nuvarande politiska prioriteringarna, såsom 55 %-paketet, paketet om cirkulär ekonomi, den digitala agendan, agendan för strategiska värdekedjor samt EU:s internationella handelspolitik och tillhörande instrument.

1.3

EU:s renoveringsvåg skulle utgöra en enorm källa till affärsmöjligheter i fråga om glas och driva på investeringar, samt bidra avsevärt till att minska koldioxidutsläppen från byggnader. Vi uppmanar EU och de nationella beslutsfattarna att åtminstone hålla fast vid de nuvarande föreslagna målen, och att stärka dem där så är möjligt.

1.4

Det måste till en energiomställning inom sektorn med syftet att göra processen för glastillverkning, som i sig är energiintensiv, koldioxidneutral. Denna energiomställning kommer att innebära betydande kostnadsökningar i affärsverksamheten på grund av högre driftskostnader och kapitalutgifter.

1.5

För att möjliggöra omställningen rekommenderar EESK med eftertryck att EU:s politik stöder glasindustrin, genom ekonomiskt stöd för både kapitalutgifter och driftskostnader, kapacitetsuppbyggnad i fråga om förnybar energi samt prismässigt överkomlig energiförsörjning, och genom att se till att industrin inte utsätts för otillbörlig konkurrens från länder utanför EU:s marknad.

1.6

EESK stöder all EU-politik och alla nationella återhämtningsplaner som underlättar revolutionen på transportområdet till förmån för smarta och klimatneutrala bilar och den mycket omfattande utbyggnaden av kollektivtrafiksystemen. Högteknologiskt glas har en viktig roll att spela.

1.7

Kommittén rekommenderar starkt att EU klassificerar glas som ett permanent material, med tanke på att det är inert och återanvändbart och att det kan återvinnas oändligt många gånger.

1.8

EESK uppmanar till att man övergår från icke-linjära material till helt cirkulärt, återanvändbart och återvinningsbart glas för att minska beroendet av import av fossila bränslen, utvinningen av nya råvaror och resursutarmningen. Vi föreslår att EU erkänner fördelarna med glas när det gäller att bidra till hållbara förpackningssystem.

1.9

EESK förordar bestämt ett bredare genomförande av principerna för den cirkulära ekonomin, i kombination med offentligt och privat ekonomiskt stöd och partnerskap såsom initiativet ”Close the Glass Loop”, för att uppmuntra till glasåtervinning. Detta kommer att hjälpa Europa att förebygga glasavfall, minska energiförbrukningen och koldioxidutsläppen samt skapa nya arbetstillfällen inom glasåtervinningssektorn

1.10

Vi uppmanar EU att erkänna att glas är av helt avgörande betydelse för produktionen av grön energi. Glas är en viktig komponent inte bara i solcellspaneler utan också i vindturbiner, och kan användas på andra sätt för att producera grön elektricitet. Kommissionen och Europaparlamentet uppmanas att utveckla ny EU-politik i fråga om klimatmål och strategiska värdekedjor i syfte att återuppta produktionen av solceller i Europa och skydda produktionen av andra strategiska glasprodukter, liksom de värdekedjor som produkterna tillhör (t.ex. vindrutor för tillverkare av transportmedel).

1.11

Kommittén anser att man bör stödja investeringar i utbildning för att ge nya och unga arbetstagare, som tar steget in i sektorn för att ersätta den åldrande arbetskraften, den kunskap och de färdigheter som krävs, och för att hjälpa nuvarande arbetstagare att hålla jämna steg med innovationen och omställningen inom industrin.

1.12

EESK uppmanar EU att skydda glasindustrin mot risken för koldioxidläckage. Höjda klimatambitioner och ökade koldioxidkostnader kräver ett förstärkt snarare än försvagat skydd mot koldioxidläckage. Glasprodukternas konkurrenskraft på exportmarknaderna och inom själva unionen kan delvis säkras genom effektiva åtgärder mot koldioxidläckage inom ramen för utsläppshandelssystemet. Detta system bör upprätthållas för att stödja industrin i omställningen för att uppnå EU:s klimatneutralitetsmål. Införandet av mekanismen för koldioxidjustering vid gränserna och taxonomipaketet måste noggrant övervägas. Kommittén vill att mekanismen för koldioxidjustering vid gränserna ska omfatta en lösning för exporter och att åtgärderna mot koldioxidläckage ska stärkas genom att mekanismen kompletteras med fullt riktmärkesbaserad gratis tilldelning fram till åtminstone 2030, i linje med Världshandelsorganisationens (WTO) regler.

1.13

Europas gröna och digitala omställning måste vara en rättvis omställning, inte minst inom glasindustrin. För att säkra största möjliga stöd för denna omställning menar kommittén att arbetstagare måste göras delaktiga. Därför bör den sociala dialogen på samtliga nivåer stödjas av EU-lagstiftning.

1.14

I syfte att övervaka utvecklingen inom glasindustrin när det gäller minskning av koldioxidutsläppen, produktion och andra relevanta parametrar skulle kommittén välkomna ett mer riktat stöd för och en mer riktad analys av sektorn som helhet, dess undersektorer och varje medlemsstat.

2.   Allmän beskrivning av den industriella glassektorn

2.1   Produktion

Glasproduktionen i EU uppgick 2020 till 36,8 miljoner ton enligt Glass Alliance Europe. EU är en av världens största glastillverkare. Sektorn omfattar följande fem undersektorer:

a)	Förpackningsglas – 60,4 %.

b)	Planglas – 29,2 %.

c)	Hushållsglas – 3,2 %.

d)	Glasfiber (förstärkning och isolering) – 5,3 %.

e)	Specialglas – 2,1 %.

2.2

Sysselsättning

Under 2018 sysselsatte glassektorn ca 290 000 arbetstagare i EU:s 27 medlemsstater (1). Detta inbegriper glastillverkning, glasåtervinning och glasbearbetning, då vissa sektorer, såsom i synnerhet sektorn för planglas, har komplexa värdekedjor. Glasbearbetningssektorn omfattar också ett stort antal små och medelstora företag.

2.3   Hälsa och säkerhet

2.3.1

Den europeiska glasindustrin tillhandahåller arbetstillfällen av god kvalitet med en rad olika arbetsprofiler, från kroppsarbete som inte kräver någon utbildning till högkvalificerade ingenjörsjobb.

2.3.2

Att utföra kroppsarbete inom glasindustrin kan vara fysiskt påfrestande och ibland fortfarande farligt. Hälso- och säkerhetsåtgärder, som kräver investeringar, har ofta en positiv inverkan på produktiviteten. Åtgärderna för att förebygga arbetssjukdomar förbättras kontinuerligt. Det gäller bland annat förebyggandet av silikos inom ramen för den sociala dialogen med Europeiska nätverket för kvarts (NEPSI) om respirabel kristallin kvarts. Säkerhets- och förebyggandekulturen har bidragit till kvaliteten på arbetstillfällena inom sektorn.

2.4   Ålder och utbildning

Till skillnad från i Central- och Östeuropa är större delen av arbetstagarna i länderna i Västeuropa äldre (50 +) och mycket erfarna. Det blir allt svårare att locka nya och yngre arbetstagare. För att äldre och erfarna arbetstagare ska kunna ersättas måste nya arbetstagare utbildas, och nuvarande arbetstagare måste få möjlighet att hålla jämna steg med innovationen och förändringarna inom industrin.

2.5   Glassektorn som en mycket innovativ sektor

2.5.1

Trender vad gäller hälsa och välbefinnande öppnar upp nya möjligheter och marknader för hållbara, hälsovänliga och återanvändbara glasförpackningar som kan återvinnas oändligt många gånger i ett slutet kretslopp. Glassektorn arbetar med designinnovation och mer omvälvande metoder för att minska koldioxidutsläppen i tillverkningsprocessen, vilket gör att glastillverkningen håller på att genomgå en betydande omvandling.

2.5.2

Glas som används inom bygg- och bilindustrin blir alltmer avancerat genom att man integrerar det med folier, gaser, beläggningar, kameror, radarer och andra material för att förbättra säkerheten, isoleringsförmågan och dataöverföringen. Solceller kan integreras i glasfasader eller panoramasoltak i bilar för att bibehålla effektiviteten och generera förnybar elektricitet.

2.5.3

Högteknologiska glasprodukter används också inom rymd- och försvarssektorerna. Likaså används glasprodukter och kompositglas i rymdfarkoster och satelliter för beläggningar, elektronik, sensorer, bildskärmar osv. Detta gör glasindustrin till en sektor som inte bara är högteknologisk och innovativ utan också mycket strategisk.

2.6   Effekterna av covid-19

Sedan pandemin bröt ut har det skett en nedgång på marknaderna inom nyckelsektorer, vilket har lett till minskad produktion med långsam återhämtning inom ett antal viktiga glassektorer (planglas, hushållsglas, glasfiber). Under 2020 låg nedgången inom glasindustrin på mellan 1 % och 14 % beroende på undersektor. Inom planglassektorn, som främst betjänar bygg- och bilindustrin, gick EU-marknaden ner med över 10 % under 2020. Medan efterfrågan inom byggindustrin har varit stabilare än väntat är nedgången på marknaden för bilglas fortfarande mycket påtaglig.

3.   Glasets bidrag till EU:s klimatneutralitet, cirkulära ekonomi, välbefinnande och digitala agenda

3.1   Klimatneutralitet

3.1.1   Renoveringsvågen

3.1.1.1

Glasprodukter står i centrum för EU:s renoveringsvåg, som syftar till att kraftigt minska byggnaders energiförbrukning och koldioxidutsläpp. Det kommer att krävas att glas som uppfyller de högsta standarderna för energiprestanda används i fönster för att isolera byggnader. Detta skulle innebära kraftiga minskningar av koldioxidutsläppen, då högpresterande glas skulle kunna minska koldioxidutsläppen från byggnader med 37,4 % fram till 2050 (2). Glasull, skumglas och andra isolerande glasfiberderivat är också av avgörande betydelse när det gäller att få till stånd en optimal isolering i byggnader.

3.1.1.2

EU:s renoveringsvåg skulle utgöra en enorm källa till affärsmöjligheter. Om takten i arbetet med att byta ut fönster fördubblades skulle marknaden för planglas kunna växa med över 60 %, vilket skulle kunna sätta fart på investeringarna.

3.1.2   Produktion av grön energi

3.1.2.1

Glas är av helt avgörande betydelse för produktionen av grön energi. Glas utgör en viktig komponent i solcellspaneler. Glasfiber används i vindturbiner för att de ska vara lätta men stabila. Grön elektricitet kan också genereras med hjälp av särskilt spegelglas som riktar ljuset mot en central komponent som är kopplad till en generator.

3.1.2.2

Den europeiska solcellsindustrins snabba uppgång och nedgång, som är en följd av otillbörlig konkurrens från kinesiska företag, kan tjäna som ett exempel på hur man inte bör hantera nya möjligheter i fråga om grön energi i en internationellt konkurrensutsatt miljö. Inom ramen för EU:s nya politik beträffande klimatmål och strategiska värdekedjor bör man ha som målsättning att väcka nytt liv i produktionen av solceller i Europa.

3.1.3   Transport

3.1.3.1

För tillverkare av rullande materiel är glassektorn en stor leverantör. På grund av covid-19-krisen har några kollektivtrafikföretag pausat eller dragit tillbaka ett antal stora order, vilket gör att flera anläggningar riskerar att stängas, något som kan resultera i ökad import. Nationella återhämtningsplaner som genomförs i rätt tid skulle effektivt kunna stödja den europeiska produktionen.

3.1.3.2

Även om bilindustrin befann sig i ett krisläge redan före covid-19 kommer det med sannolikhet att finnas en efterfrågan på mer avancerade lätta och högisolerande glas. Självkörande bilar kommer att öka efterfrågan på mer sofistikerade och specialiserade glasprodukter som kan användas för bildskärmar, kontrollpaneler, enheter för förstärkt verklighet och liknande.

3.1.4   Hållbara förpackningar

Glassektorn förser EU:s livsmedels- och dryckessektor, kosmetiksektor och läkemedelssektor (t.ex. covid-19-vacciner) med hälsovänliga och hållbara inerta förpackningar. Sektorn har en ledande ställning när det gäller en hel rad innovationer inom ekodesign, minskning av koldioxidutsläpp och processer för energieffektivitet, som syftar till att förändra sättet på vilket glas tillverkas. Varje år investeras inte mindre än 10 % av produktionskostnaderna i minskning av koldioxidutsläpp, energieffektivitet och modernisering av anläggningar. Det senaste förpackningsglasprojektet ”Furnace for the Future” (3), för vilket man har ansökt om stöd från EU:s innovationsfond för utsläppshandelssystemet, kommer att minska utsläppen med 60 %. Detta är ett av flera initiativ som syftar till att stödja sektorns mål att leverera klimatneutrala glasförpackningar, som kommer att förändra sektorn och öppna upp betydande tillväxtmöjligheter i fråga om koldioxidsnåla glasförpackningar.

3.2   Cirkulär ekonomi: glas som en idealisk cirkulär produkt

3.2.1

Glas är ett permanent, inert material som är återanvändbart och som kan återvinnas oändligt många gånger utan att förlora sina egenskaper.

3.2.2

Glas utgör ett miljövänligt alternativ till många plastprodukter, leder i fråga om faktisk återvinning och är till 100 % återanvändbart i ett helt cirkulärt system. Det är fråga om den enda förpackning som varken behöver en plastbeläggning eller en plaststomme, och som alltid är hälsovänlig och säker att använda för livsmedel, oavsett hur många gånger den återvinns. Ingen annan typ av förpackning lever upp till detta. Glas är ett av de mest återvunna förpackningsmaterialen: i dag samlas 76 % av allt glas som släpps ut på marknaden in för återvinning. Genom att använda återvunnet glas sparar vi energi samtidigt som vi släpper ut mindre koldioxid. EU-omfattande incitament för att uppmuntra berörda aktörer längs hela värdekedjan, inklusive konsumenter, att återvinna mer och bättre bör även fortsättningsvis stödjas.

3.2.3

Inom byggnadsglassektorn utgör det återvunna glaset för närvarande 26 % av råmaterialet. (4) Återvinningen skulle kunna ökas genom att man förbättrar insamlingen, sorteringen och rengöringen av glas från gamla fönster eller fasader.

3.2.4

Slutet av livscykeln för den första generationens solceller kan innebära en ny möjlighet att förnya industripolitiken för solenergi och behålla värdefulla material i Europa genom ökad återvinning. En tydlig EU-strategi och EU-politik bör främja detta.

3.3   Välbefinnande

3.3.1

Överallt omkring oss finns det glas. Det moderna livet vore inte möjligt utan det. Glassektorn är också en av de äldsta industrierna, med djupgående historiska rötter i Europa i form av dekorationsglas, konst och kultur. Denna långa tradition har format den kunskap, de metoder och den skicklighet som finns inom glastillverkningen i Europa.

3.3.2

I dag möjliggör glas medicinsk teknik, bioteknik och livsvetenskaplig teknik. Det skyddar oss även mot röntgenstrålning (radiologi) och gammastrålning (kärnenergi). Inredningsglas och glasmöbler såsom speglar, skiljeväggar, räcken, bord, hyllor och lampor förbättrar våra bostads- och kontorsutrymmen.

3.3.3

Glas skyddar kvaliteten och hållbarheten hos mat och dryck. Köks- och bordsartiklar av glas möjliggör en sofistikerad bordskultur och dekorativa tillbehör. Glasfönster släpper in naturligt ljus i våra hem och kontor. Materialet används dessutom i hushållsapparater, kontorsutrustning och elektronik, t.ex. ugnsluckor, spishällar, tv-skärmar, datorskärmar och smartphones.

3.4   Ett digitalt Europa

Vid europeiska produktionsanläggningar tillverkas redan det tunnaste glas som finns, vilket används för bildskärmar, smartphones, surfplattor och andra (pek)skärmar. Glasfiberoptiska ledningar och kablar säkerställer storskalig och till och med interkontinental dataöverföring, liksom mikroanslutningar i elektroniska enheter och chipp.

4.   Glas som en energiintensiv sektor

4.1

Varje år byggs nya ugnar gradvis om eller anpassas till innovativ koldioxidsnål teknik, som är mycket mer energieffektiv. Industrin fortsätter att minska sin energiförbrukning genom teknik för återvinning av spillvärme, teknik för organisk Rankine-kretsprocess, ökad användning av krossglas och annan symbiotisk teknik. Nya energiförvaltningssystem och ny teknik som används vid glasanläggningar bidrar till ökad energieffektivitet.

4.2

Energianvändningen inom glassektorn har minskat kraftigt sedan nästan 100 år tillbaka, och är nu på väg att nå sin termodynamiska gräns.

4.3

Eftersom koldioxidutsläppen inom glassektorn är direkt kopplade till den energi som används återspeglas förbättringar avseende energieffektiviteten i en minskning av koldioxidutsläppen. Dessa förbättringar har i själva verket inneburit kraftiga minskningar av koldioxidutsläppen. Exempelvis minskade den franska glasindustrin – som är relativt diversifierad och sofistikerad – sina koldioxidutsläpp med 70 % under perioden 1960–2010.

4.4

För att de framsteg som görs inom glasindustrin, jämfört med andra energiintensiva sektorer, ska kunna övervakas bör mer fokuserat stöd utvecklas för sektorn som helhet, för dess undersektorer och för varje medlemsstat.

4.5   Vägar till klimatneutralitet och koldioxidneutralitet

4.5.1

Glassektorn har nästan nått sin termodynamiska gräns, vilket innebär att det inte längre går att göra några betydande minskningar av koldioxidutsläppen med nuvarande teknik och förbränning av naturgas. Det som krävs är en energiomställning och ännu större cirkularitet i glastillverkningen på de områden där det finns potential.

4.5.2   Grön elektricitet

Elektrifiering utgör en annan lovande väg mot att minska koldioxidutsläppen från glastillverkningen. Demonstrationsprojektet ”Furnace for the Future” håller på att ta form. Tanken är att det ska resultera i världens första storskaliga hybridelugn för förpackningsglas. Det finns redan småskaliga elektriska ugnar som är i drift inom undersektorerna för förpackningsglas och hushållsglas. Precis som i fallet med vätgas måste kapaciteten för grön elektricitet utvecklas.

4.5.3   Förnybar vätgas

Vätgas är ett mycket lovande alternativ till naturgas. Glassektorn undersöker redan möjligheten att utveckla vätgasugnar. Det kommer dock att dröja flera år innan den första vätgasdrivna ugnen kan tas i drift i en konkurrensutsatt miljö och innan det finns tillräcklig produktions- och transportkapacitet för vätgas.

4.5.4   Cirkularitet

När glas smälts med hjälp av naturgasugnar kommer upp till 80 % av koldioxidutsläppen från förbränningen av naturgas, medan 20 % kommer från nya råvaror. Om de nya råvarorna ersätts med återvunnet glas (krossglas) behöver man inte utvinna nya material, samtidigt som man minskar avfallet och koldioxidutsläppen och sparar energi. Det finns möjlighet att sluta glaskretsloppet (5) och återvinna mer glas efter förbrukning. Inom undersektorerna för byggnads- och bilglas håller man på att testa flera initiativ och modeller för att förbättra insamlingen. Man bör överväga att nedmontera olika former av glas från byggnader före rivning, liksom att införa ett materialspecifikt insamlingsmål, för att komplettera det allmänna målet vad gäller bygg- och rivningsavfall, som är ineffektivt när det gäller lätta material såsom glas. Det behövs system för separat insamling för att säkerställa god kvalitet, så att en betydande andel återvunnet material kan användas i glasprodukter.

4.5.5   Hinder och utmaningar

Energiomställningen kommer att innebära högre driftskostnader och kapitalutgifter. EU:s politik måste stödja investeringar i industrin för att möjliggöra denna omställning och säkerställa att industrin inte utsätts för otillbörlig konkurrens från länder utanför EU:s marknad. Åtgärder måste dessutom vidtas nu, eftersom ugnarna har en livslängd på cirka 10–15 år (förpackningsglas) eller 15–20 år (planglas). Detta ger oss bara två generationers ugnar fram till det avgörande året 2050.

5.   Glasindustrin i EU:s politik

5.1

Grön återhämtning: Den gröna given, EU:s renoveringsvåg, satsningarna på mer förnybar energi, hållbar transportpolitik och initiativ för cirkulär ekonomi bör utgöra effektiva drivkrafter för koldioxidsnåla glasprodukter.

5.2

Nya energikällor: Här bör man stödja och bygga upp kapacitet för förnybar energi i form av grön elektricitet och förnybar vätgas samt säkra tillgången till biogas. Man bör likaså stödja vind- och solkraft i energimixen.

5.3

Forskning och utveckling (FoU): Det offentliga stödet till och finansieringen av FoU-projekt och demonstrationsprojekt (6), såsom EU:s innovationsfond för utsläppshandelssystemet, bör ökas för att minska koldioxidutsläppen från produktionen och vidareutveckla energieffektiva ugnar. I den första ansökningsomgången övertecknades fonden avsevärt, och man räknar med att detta även kommer att vara fallet i kommande ansökningsomgångar.

5.4

Spridning på marknaden: Det behövs mekanismer för att stödja spridningen av koldioxidsnåla glasprodukter på marknaden, i syfte att säkerställa avkastning på investeringar i koldioxidsnål produktion. Man bör stödja att plastprodukter ersätts med hållbara glasalternativ inom detaljhandeln, i hushållen, inom hotell- och restaurangbranschen samt för hämt- och snabbmat för att bidra till omställningen från linjära till cirkulära ekonomiska system.

5.5

Renoveringsvågen: Åtgärder inom ramen för renoveringsvågen som kan uppmuntra användningen av koldioxidsnåla produkter bör stödjas för att främja energieffektivitet och förnybar energi i såväl byggnader som transporter. Energieffektivitetsmålet bör höjas och göras bindande på EU-nivå för att uppmuntra renovering av offentliga byggnader och höja ambitionsnivån vad gäller energisparkraven. Ökad tillgång till finansiering för renovering av byggnader bör främjas genom ett antal instrument, bland annat den nya sociala klimatfonden.

5.6

Hållbara transporter: Man bör stödja transportrevolutionen till förmån för smarta och klimatneutrala bilar och utbyggnaden av kollektivtrafiksystemen. Här har högteknologiskt glas en viktig roll att spela.

5.7

Hållbara förpackningar: Övergången från icke-linjära material till helt cirkulärt, återanvändbart och återvinningsbart glas bör stödjas för att minska beroendet av import av fossila bränslen, utvinningen av nya råvaror och resursutarmningen.

5.8

Cirkularitet: Man bör stödja infrastruktur för separat insamling och återvinning, kapacitetsuppbyggnad och teknik för att maximera kvantiteten och kvaliteten vad gäller glas i efterkonsumentfasen för att kunna framställa nya glasprodukter genom sluten återvinning. Partnerskap bör uppmuntras mellan den offentliga och den privata sektorns värdekedjor, i likhet med plattformen ”Close the Glass Loop” för förpackningsglas (7), för att främja samarbete mellan dem.

5.8.1

Insatser krävs framför allt inom byggindustrin, bland annat i fråga om rivningsavfall, för att utnyttja potentialen hos uttjänt byggnadsglas.

5.8.2

En hög grad av återanvändning och återvinning av glasförpackningar har visat sig bidra till att minska glasförpackningssystemens miljöpåverkan och öka resurseffektiviteten. För att uppnå en hög återanvändnings- och återvinningsgrad har industrin, utöver system för utökat producentansvar för återvinning av glasförpackningar för engångsbruk, infört frivilliga pantsystem för återanvändbara glasförpackningar och vissa länder i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) har infört obligatoriska pantsystem för dryckesförpackningar för engångsbruk. Samtidigt som obligatoriska pantsystem för engångsförpackningar ses som ett effektivt sätt att förhindra nedskräpning och uppnå en hög återvinningsgrad för dryckesförpackningar anser EESK att pantsystem för engångsglas för andra glasbehållare (och inte bara dryckesbehållare) inte är förenligt med de välfungerande system för utökat producentansvar som bevisligen lämpar sig för insamling för återvinningssystem och som har uppnått en mycket hög återvinningsgrad.

5.8.3

När det gäller förpackningsglas som inte är påfyllningsbart bör system för utökat producentansvar stödjas, så att glas kan samlas in i bulk. Sådana system är mycket effektivare än retursystem för engångsförpackningar, ur både miljömässig och ekonomisk synpunkt.

5.9

Digitalisering: Man bör stödja industrier och arbetstagare som möjliggör ett digitalt Europa (fiberoptik, pekskärmar, bildskärmar, sensorer) genom en ändamålsenlig europeisk industripolitik och utveckling av ekosystem, med beaktande av alla ovannämnda utmaningar och särdragen hos de olika undersektorerna inom glasindustrin.

5.10   Konkurrenskraften på den europeiska marknaden måste säkerställas

5.10.1

Energiomställningen inom glassektorn kommer att ta tid och under omställningen skapar de mycket höga och ökande energikostnaderna en ytterst svår situation inom sektorn. Dessa kostnader utgör för närvarande omkring 25–30 % av produktionskostnaderna för glas, beroende på produkt och prissvängningar.

5.10.2   Statligt stöd

Alla undersektorer inom glasindustrin bör omfattas av stödinstrument för kapitalutgifter och driftskostnader, såsom bland annat moderniseringsfonden, EU:s strukturfonder och EU:s innovationsfond för utsläppshandelssystemet. De bör undantas från energiskattedirektivet, men omfattas av gruppundantaget för elkompensation samt av differenskontrakt, så att de kan investera i koldioxidsnåla produktionsprocesser. I synnerhet bör specialglas läggas till i förteckningen beträffande statligt stöd för klimatet.

5.10.3

Konkurrenskraft på internationell nivå

5.10.3.1

Illojala handelsmetoder som tillämpas av tredjeländer måste tacklas utan dröjsmål med hjälp av ändamålsenliga handelspolitiska instrument.

5.10.3.2

Sektorn för ändlösa glasfiberfilament har drabbats av en snedvridning av marknaden som en följd av den omfattande importen av dumpade och subventionerade glasfibrer från Asien. Det finns ett brådskande behov av åtgärder mot kringgående, med avseende på exempelvis importer från Egypten och Bahrain.

5.10.3.3

Den glassektor som tillverkar vindrutor för bilindustrin står också inför hård konkurrens, främst från kinesiska tillverkare. Lägre standarder i fråga om miljö och koldioxidutsläpp i kombination med lägre löner och sämre arbetsvillkor skapar otillbörlig konkurrens som kan få europeiska bilmonteringsföretag att öka importen från Östasien, vilket skulle leda till större koldioxidutsläpp globalt.

5.10.3.4

Europa är världens främsta producent av glasförpackningar. Sektorn tjänar EU:s viktiga livsmedels- och dryckessektor, som är den största sektorn i unionen. Glasindustrin bidrar också till utrikeshandeln med produkter till ett uppskattat värde av 250 miljarder euro, som är förpackade eller sannolikt kommer att förpackas med glas, vilket ger EU större exportinkomster än för plastharts och plastpellets, organiska kemikalier samt flygplan.

5.11   Säkra en rättvis omställning

Livslångt lärande bör uppmuntras och stödjas för att se till att arbetskraften anpassar sig till ny teknik och nya processer och öka anställningstryggheten, både inom sektorn som sådan och på den bredare arbetsmarknaden. Arbetstagare bör göras delaktiga i omställningen, och den sociala dialogen på alla nivåer bör således stödjas av EU-lagstiftning.

5.12   Lagstiftningsstabilitet och rättssäkerhet

5.12.1

Koldioxidläckage: Effektiva åtgärder mot koldioxidläckage bör bibehållas inom ramen för utsläppshandelssystemet för att stödja industrin i omställningen för att uppnå EU:s klimatneutralitetsmål samt skapa och upprätthålla lika villkor på europeisk och internationell nivå.

5.12.2

Mekanismen för koldioxidjustering vid gränserna: EESK stöder ett aktsamt införande av mekanismen, i linje med WTO:s regler, men den bör omfatta en lösning för exporter och utgöra ett komplement till gratis tilldelning vid uppnående av full riktmärkesnivå fram till åtminstone 2030, så att företagen kan fokusera på koldioxidsnåla investeringar och effektiviteten i mekanismen kan bedömas.

5.12.3

Taxonomi: Kommittén välkomnar arbetet med EU:s taxonomipaket, som syftar till att styra privat finansiering mot hållbar verksamhet, men anser att glastillverkningens roll och bidrag till anpassningen till och begränsningen av klimatförändringarna bör beaktas.

5.12.4

Cirkularitet: Kommittén välkomnar handlingsplanen för den cirkulära ekonomin och vill att glas fullt ut ska erkännas som ett permanent material som förblir produktivt i våra ekonomier och att initiativ som syftar till att öka glasets cirkularitet ska ges fullt stöd.

5.12.5

55 %-paketet: Detta paket lades fram under utarbetandet av föreliggande yttrande. Paketet omfattar ändringar av ett dussin befintliga förslag (direktivet om handel med utsläppsrätter, energiskattedirektivet, direktivet om förnybar energi osv.) och några nya förslag (t.ex. förslaget om en mekanism för koldioxidjustering vid gränserna). Kommissionen uppmanas att noggrant bedöma hur paketet påverkar glasindustrin. Med tanke på omfattningen av de ändringar som införs på många olika områden är det av yttersta vikt att säkerställa samstämmighet mellan de olika lagstiftningsakterna och att undvika potentiella konflikter. Paketet bör stödja industrins energiomställning och samtidigt säkerställa lika villkor i förhållande till konkurrenter utanför EU som inte omfattas av samma koldioxidkostnader.

---

(1)  Källa: Eurostat och FERVER (europeiska sammanslutningen av glasåtervinnare).

(2)  Källa: TNO:s (den nederländska organisationen för tillämpad vetenskaplig forskning) rapport ”Glazing potential: energy savings and CO2 emission reduction” – Glass for Europe (2019).

(3)  Furnace for the Future: https://feve.org/about-glass/furnace-for-the-future/.

(4)  Glass for Europe (2019). ”2050: Flat glass in climate-neutral Europe”. https://glassforeurope.com/wp-content/uploads/2020/01/flat-glass-climate-neutral-europe.pdf.

(5)  Close the Glass Loop: https://closetheglassloop.eu/.

(6)  Glasindustrin har flera strategier för minskade koldioxidutsläpp, bland annat i fråga om omställning till förnybara energikällor, energieffektivitetsåtgärder, koldioxidsnåla råvaror, användning av återvunnet glas, transporter och logistik.

(7)  Close the Glass Loop: www.closetheglassloop.eu.

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om EU:s mobilitetsstrategi och EU:s industriella värdekedjor: en ekosystembaserad strategi i bilindustrin

(yttrande på eget initiativ)

(2022/C 105/05)

Föredragande:	Arnaud SCHWARTZ
Medföredragande:	Monika SITÁROVÁ

Beslut av EESK:s plenarförsamling	25.3.2021
Rättslig grund	Artikel 32.2 i arbetsordningen
	Yttrande på eget initiativ
Ansvarig sektion	Rådgivande utskottet för industriell omvandling (CCMI)
Antagande av sektionen	29.9.2021
Antagande vid plenarsessionen	20.10.2021
Plenarsession nr	564
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	235/1/5

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) menar att den europeiska bilindustrins ekosystem kan gå i bräschen för att utveckla och använda hållbara mobilitetslösningar. Därför måste bilindustrins ekosystem aktivt utveckla strategier för att påverka pågående omvälvningar och megatrender i Europas fordonslandskap.

1.2

För att minska transportutsläppen med 90 % fram till 2050 vill EESK att EU strävar efter att alla transportslag görs hållbara, samtidigt som hållbara alternativ görs allmänt tillgängliga och åtkomliga för EU:s medborgare. Detta mål kan uppnås genom en smart kombination av drivlinor som skapar en balans mellan miljöskydd, effektiv användning av förnybara energikällor, ekonomisk bärkraft och konsumenternas acceptans, samtidigt som principen om teknikneutralitet respekteras.

1.3

EESK understryker bestämt att individuell mobilitet måste förbli tillgänglig och ekonomiskt överkomlig för alla, särskilt för pendlare utan tillgång till kollektivtrafik av god kvalitet eller andra mobilitetslösningar. En samhällspolarisering mellan de som har råd och de som inte har råd att köpa en miljöbil måste undvikas till varje pris. I detta avseende varnar kommittén för att inrättandet av ett parallellt utsläppshandelssystem för transportsektorn skulle kunna undergräva allmänhetens stöd för vägtransporternas avfossilisering om inte tillräcklig kompensation ges till grupper med lägre inkomster och till dem som är beroende av vägtransporter för sin försörjning.

1.4

EESK påpekar att den europeiska bilindustrin alltid har varit världsledande och en drivkraft för tillväxt och sysselsättning. I övergången till paradigmet för ett digitaliserat och koldioxidfritt vägtransportsystem bör bilindustrin behålla denna ställning och utveckla de omställningslösningar som gör det möjligt för den att hantera de omvälvande trender som den nu står inför. Den bör göra detta genom att bygga vidare på sina tekniska styrkor, sin kvalificerade arbetskraft, sin ingenjörskonst i världsklass, sina konsumenter med högt ställda krav, sina sofistikerade leveranskedjor, sin starka kultur för små och medelstora företag och sina konstruktiva industriella relationer.

1.5

Den framgångsrika lanseringen av det viktiga projektet av gemensamt europeiskt intresse för batterier har visat att en sammanslagning av offentliga och privata resurser tydligt bidrar till att stärka bilindustrins leveranskedja. Kommittén är därför övertygad om att fler viktiga projekt av gemensamt europeiskt intresse inom denna sektor måste övervägas, t.ex. för vätgas (under förberedelse), automatiserade och uppkopplade bilar, cirkulär ekonomi, råvaror osv. Det krävs djärva åtgärder för att hantera försörjningsflaskhalsarna när det gäller halvledare, och inrättandet av ett andra viktigt projekt av gemensamt europeiskt intresse för halvledare skulle kunna bidra till att lösa denna fråga.

1.6

EESK vill att EU ska stödja globalt likvärdiga villkor. Europa måste ha ambitionen att behålla sin starka ställning inom bilexport. Åtgärder måste därför vidtas för att — sträva efter ömsesidighet i handelsförbindelserna (tillträde till marknaden, offentlig upphandling, investeringar, respekt för immateriella rättigheter, subventioner), — ingå bilaterala frihandelsavtal (inklusive ett kapitel om bil- och vägtransporter), — bekämpa illojala handelsmetoder (subventioner, bilaterala frihandelsavtal, skillnader i koldioxidpriser, social dumpning och miljödumpning), — främja internationellt samarbete kring bilar med låga utsläpp och teknik för koldioxidsnåla bränslen.

1.7

Bilindustrins omställning kommer att ha en dramatisk inverkan på kvantiteten och kvaliteten på de arbetstillfällen som behövs. Det krävs därför en aktiv arbetsmarknadspolitik för att upprätthålla arbetskraftens anställbarhet och för att utrusta arbetstagarna med framtidens färdigheter, till exempel genom initiativ till kompetensutveckling och omskolning (som Automotive Skills Alliance). För arbetstagare som måste lämna sektorn måste en smidig övergång till ett annat arbete garanteras (utöver system för förtidspensionering).

1.8

EESK efterlyser en tydlig kartläggning av effekterna av sektorns digitala och gröna omställning för att identifiera vilka regioner och vilka delar av leveranskedjan som är mest utsatta. Dessutom måste industrins förändrade fotavtryck, som följer av digitalisering och utfasning av fossila bränslen, bevakas, med beaktande av alla relevanta livscykelfaser. Eftersom de utmaningar som man måste ta itu med i bilindustrins leveranskedja är enorma menar EESK att det är absolut nödvändigt att inrätta en mekanism för rättvis omställning för sektorn, i syfte att införa nödvändiga kompletterande åtgärder för att undvika sociala omvälvningar och säkerställa en socialt ansvarsfull omställning.

2.   Allmänna kommentarer

Nuläget

2.1

Bilindustrin har alltid varit en hörnsten i Europeiska unionens industri och har viktiga kopplingar till industrier uppströms såsom stål, kemikalier och textilier, liksom industrier nedströms såsom informations- och kommunikationsteknik, reparationer, bränslen, smörjmedel och mobilitetstjänster. Sektorn står för över 8 % av EU:s BNP och omfattar 28 % av EU:s totala FoU-utgifter, och sektorns export genererar ett stort handelsöverskott. Framtiden för Europas bilindustri kommer dock att avgöras av hur väl sektorn klarar att göra de grundläggande anpassningar som krävs för att ta itu med de aldrig tidigare skådade utmaningar som den står inför i dag.

2.2

Den europeiska bilindustrin står vid vägskälet till ett radikalt nytt paradigm till följd av den komplexa omställningen till en digital och grön ekonomi. Den 28 november 2018 antog kommissionen en långsiktig vision för en klimatneutral ekonomi senast 2050. Transportsektorn identifierades som en viktig del i denna omställning. I den europeiska gröna given från december 2019 fastställdes en strategisk ram för att uppnå klimatneutralitet. Enligt denna måste transportutsläppen minska med 90 % fram till 2050. Mot denna bakgrund har EU beslutat att revidera sitt mål för minskning av växthusgasutsläppen till minst – 55 % fram till 2030. För att uppnå detta mål presenterade kommissionen sitt 55 %-paket den 14 juli 2021, som innebär en revidering av förordningen om ansvarsfördelning, direktivet om utbyggnad av infrastruktur för alternativa bränslen och förordningen om fastställande av normer för koldioxidutsläpp.

2.3

Skiftet från fossila bränslen till koldioxidsnål energi och skiftet från att skapa mervärde i massproduktion av bilar till att tillhandahålla mobilitetstjänster kommer att skapa djup oro i branschen, i de många små och medelstora företagen i dess komplexa leveranskedjor och bland dess 13,8 miljoner arbetstagare. Utmaningen blir därför att hantera denna omställning till nollutsläpp på ett socialt accepterat sätt.

Omvälvande megatrender

2.4

Globaliseringen. I takt med att försäljningen på mogna marknader avtar ökar bilförsäljningen på tillväxtmarknader. Till följd av detta håller den ekonomiska tyngdpunkten på att förflyttas från EU och Förenta staterna till Asien. Kina kränger för närvarande ut 26 miljoner bilar per år, vilket kan jämföras med 22 miljoner bilar i EU. Kina var också bland de första att börja producera elfordon och har en väletablerad batteriindustri. Japan och Korea är också ledande inom batterier och är särskilt starka när det gäller halvledare. Europa har även problem när det gäller tillgången till etiskt anskaffade råvaror såsom litium och kobolt (1). Dessutom måste bilsektorn ta hänsyn till ökande geopolitiska spänningar.

2.5

Utmaningen med hållbar utveckling. Enligt visionen i EU:s strategi för hållbar och smart mobilitet ”kommer det [2030] att finnas minst 30 miljoner utsläppsfria bilar” på Europas vägar. Den 14 juli föreslog kommissionen att endast utsläppsfria fordon ska få saluföras från och med 2035. Detta kommer att kräva en kraftig ökning av andelen utsläppsfria fordon i fordonsflottan (från nuvarande 0,2 % till mellan 11 och 14 % 2030) (2). Att målen i den gröna given uppnås kommer att skapa pionjärfördelar samt stödja EU:s ledarskap inom koldioxidsnål teknik och dess globala konkurrenskraft. Detta innebär också massiva investeringar i utveckling av alternativa drivlinor (batterielektriska, hybrid, vätgas) och fossilfria bränslen för konventionella drivlinor som kommer att finnas kvar i flottan under lång tid. Takten i upptaget av dessa drivlinor och bränslen beror på det möjliggörande regelverket och återbetalningsperioderna för dessa investeringar. I EU:s strategi för hållbar och smart mobilitet erkänns behovet av att ”göra alla transportsätt mer hållbara”. Detta kräver en ökning av antalet utsläppssnåla och utsläppsfria fordon samt förnybara och koldioxidsnåla bränslen för vägtransporter samt sjö- och luftfart.

2.6

Förändrade konsumtionsmönster. Mobilitetsbeteendet förändras. Den nya generationens konsumenter är mindre intresserade av att äga en bil eftersom många bor i stadsområden med väletablerad kollektivtrafik. I stället för att äga en bil kommer de att söka efter andra mobilitetslösningar (bilpooler, taxitjänster, mikromobilitet). Andra trender som fanns redan före pandemin har förstärkts av den, såsom näthandel, distansarbete, videokonferenser och leveranstjänster. Detta kommer att leda till minskad mobilitet med personbilar medan användningen av kommersiella skåpbilar kommer att öka.

2.7

Ökad uppkoppling. Digital teknik syftar till att låta bilar vara uppkopplade nästan hela tiden. Detta skulle kunna skapa stor potential för nya datadrivna affärsmodeller. Smarta bilar skulle vara utrustade med aktiva säkerhetsfunktioner, infotainment, trafikinformationstjänster, kommunikation mellan fordon och infrastruktur osv.

2.8

Bilens gradvisa automatisering. Under resan mot självkörande bilar kommer fler och fler autonoma fordonsfunktioner att tillkomma. Automatiserad körning skulle kräva enorma investeringar i programvara, kommunikationsnätverk och hårdvara (radar, lasersensorer, transpondrar). Det skapar också många utmaningar när det gäller tillförlitlighet, regelverk, pris, vägutrustning och ansvarsskyldighet.

2.9

Digitalisering av produktionen. Bilindustrin uppfann det löpande bandet (Ford), principerna för slimmad produktion (Toyota) och globaliserade produktionsplattformar (Volkswagen). För närvarande anammar den principerna för Industri 4.0 med avancerad robotisering, digitalt integrerade leveranskedjor, avancerade tillverkningssystem och additiv tillverkning.

Konsekvenserna av den gröna och digitala omställningen

2.10

En mindre, digitaliserad och koldioxidfri bilindustri kommer att innebära en enorm utmaning i fråga om sysselsättning. Batterielfordon har färre komponenter och är enklare att tillverka, samtidigt som minst 36 % av deras mervärde finns i batterierna. Baserat på en extrapolering från en nyligen genomförd studie från det tyska ifo-institutet kommer 620 000 arbetstillfällen i EU:s värdekedja för konventionella drivlinor att vara i riskzonen. Lösningar kan delvis hittas i (förtids-)pensioneringar (3), t.ex., eller mer allmänt genom att revolutionera framtidens arbete (4). Å andra sidan kommer omställningen också att generera nya arbetstillfällen i närliggande branscher såsom kraftelektronik, smarta elnät, väg- och laddningsinfrastruktur, batterier, nya material och drivlinor med alternativa bränslen.

2.11

En konsolideringstrend, strategiska allianser (t.ex. Stellantis, allianser mellan BMW och Mercedes samt mellan Volkswagen och Ford) för att slå samman FoU i nya drivlinor, kombinera inköp av komponenter. Dessa sammanslagningar och allianser kommer alltid att resultera i nya företagsstrategier, omprövning av industriella fotavtryck, utlokalisering till regioner med lägre arbetskraftskostnader, jobbnedskärningar och ökat tryck på leverantörerna. Dessutom gör avknoppning av mogna verksamheter det möjligt för företagen att koncentrera resurserna på de nya drivlinorna.

2.12

Utsuddade gränser mellan bilindustrin och it-sektorn. Informationstekniken kommer att genomsyra alla länkar i leveranskedjan. Data kommer att bli en ny råvara och en inkomstkälla. En global branschombildning pågår med nya aktörer som tar sig in i branschen: mobilitetsleverantörer (Uber), it-jättar (Google, Apple, Baidu), chipptillverkare (Intel, NXP, STM), batteritillverkare (Panasonic, CATL, LG), framväxande OEM-tillverkare (Tesla).

2.13

Mervärdet kan komma att flyttas från bilindustrins kärna (OEM-tillverkare) till andra delar av leveranskedjan, eftersom andelen informationsteknik i procent av mervärdet endast kommer att öka på bekostnad av mekaniska komponenter.

2.14

Det är troligt att ytterligare mervärde kommer att skapas i mobilitetstjänster såsom taxitjänster, samåkning, bilpooler och en mängd digitala tjänster som kartappar, infotainment, reklam och avancerade förarassistanssystem. Detta kommer att skapa nya affärsmodeller: medan OEM-tillverkare ser bilindustrin som en marknad med 100 miljoner fordon, ser digitala plattformar den som en marknad där 10 biljoner engelska mil kan säljas varje år.

2.15

Bilbranschens jobbstruktur kommer att förändras i grunden. Nya färdigheter och erfarenheter kommer att behövas (elektronik, elektrokemi, nya material, informationsteknik), samtidigt som efterfrågan på traditionella mekaniska färdigheter kommer att minska. Att förse arbetskraften med dessa färdigheter kommer att bli en viktig utmaning för bilindustrin.

2.16

Alla ovan nämnda megatrender kommer att förstärka varandra. Även om det råder bred enighet om att branschpåverkande omvälvningar pågår måste det bli en prioritering för alla berörda parter att se till att samhällsomställningen till koldioxidfria transporter sker gradvis genom att en rättvis omställning organiseras. Hållbar rörlighet måste vara ekonomiskt överkomlig för alla för att bli accepterad.

3.   Bemästra omställningen

Miljö: lägga i en ny växel för hållbarhet

3.1

För att minska transportutsläppen med 90 % fram till 2050 bör EU sträva efter att göra alla transportslag hållbara samtidigt som hållbara alternativ görs allmänt tillgängliga och åtkomliga för EU:s medborgare. Detta mål kan uppnås med en smart kombination av drivlinor som skapar en balans mellan miljöskydd, effektiv användning av förnybara energikällor, ekonomisk bärkraft och konsumenternas acceptans, samtidigt som principen om teknikneutralitet respekteras. Detta kräver en kombination av olika strategier: — Minskning av koldioxidutsläpp från tank till hjul (48V, hybrider, el, vätgas, effektivare förbränningsmotorer m.m.). — Minskning av koldioxidutsläppen från källa till hjul. Utvecklingen av e-bränslen och biobränslen som är i linje med FN:s mål för hållbar utveckling och de hållbarhetskriterier som fastställs i direktivet om främjande av energianvändning från förnybara energikällor (5) behöver stöd för att påverkan på markanvändning, biologisk mångfald och skogar ska undvikas. — En samordnad strategi för rena städer (t.ex. genom utfasning av fossila bränslen för den sista kilometern, innovativa lösningar för mikromobilitet, intermodala resor). — Minskning av livscykelutsläpp (tillverkning och återvinning). — Minskning av transportsektorns utsläppsintensitet (intelligenta transportlösningar, delad mobilitet). För varje transportbehov måste det finnas en hållbar mobilitetslösning (godstransporter över långa avstånd där biobränslen och syntetiska bränslen/vätgas används, batteridrivna elektriska drivlinor för leveranser den sista sträckan i städerna), i linje med principen om teknikneutralitet. — Uppmuntring till eftermontering där förbränningsmotorn ersätts med en elmotor eller kompletteras med navmotorer (hybridsystem). — Minskning av vikten på bilar som släpps ut på marknaden (6).

3.2

Kommissionen har för avsikt att inrätta ett parallellt utsläppshandelssystem för vägtransporter och byggnader. Att sätta ett pris på vägtransportutsläppen kommer att likställas med beskattning av bränsle (men med kvalificerad majoritet). Intäkterna kommer att användas för att kompensera dem som är beroende av ett fordon med förbränningsmotor, antingen för arbete eller på grund av brist på alternativa transportlösningar. Med tanke på att utformningen av en sådan kompensationsmekanism kommer att bli oerhört komplicerad och de högre bränslepriserna kommer att vara till nackdel för låginkomsttagare på ett oproportionerligt sätt är kommittén inte övertygad om att detta är rätt väg att gå eftersom det kommer att undergräva allmänhetens stöd för klimatåtgärder. I stället verkar ansträngningar för att minska livscykelkostnaden för alternativa drivlinor, och minska kostnaderna för koldioxidsnåla bränslen och bränslen med nettonollutsläpp, vara ett bättre sätt att få koldioxidsnåla transporter inom ekonomiskt räckhåll för de flesta.

3.3

Så kallade laddningsöknar bör prioriteras. I dag finns det 213 000 laddningsstationer och 70 % av alla laddningsstationer i EU är koncentrerade till tre länder (Nederländerna, Tyskland och Frankrike). Med ett mål på 1 miljon offentliga laddare senast år 2025 och 3 miljoner senast år 2030 är det en enorm klyfta som ska överbryggas när det gäller infrastrukturutveckling (i den europeiska strategin för hållbar och smart mobilitet uppskattas de ytterligare investeringarna i infrastruktur för laddning och tankning av koldioxidsnåla bränslen uppgå till 130 miljarder euro per år under det kommande årtiondet). EESK stöder därför införandet av obligatoriska mål. Som en del av faciliteten för återhämtning och resiliens uppmuntrar flaggskeppsprojektet ”Ladda och tanka” endast medlemsstaterna att påskynda utbyggnaden av laddnings- och tankstationer som en del av sina återhämtningsplaner. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt bostäder, förberedande av nät för ökad integrering av elbilar, driftskompatibilitet hos laddningsinfrastrukturen, utvecklingen av smarta laddningstjänster (t.ex. genom lastbalansering) och tillgången på förnybara bränslen och bränslen med låga koldioxidutsläpp. I takt med att fullt eldrivna tunga fordon blir verklighet förtjänar de också ett särskilt fokus.

3.4

Så länge prisparitet mellan konventionella och elektriska fordon inte uppnås (förväntas ske 2025–2027) kommer ekonomiska incitament att behövas för att stödja spridningen av koldioxidsnåla fordon på marknaden. Dessa kan vara ekonomiska (subventioner, skattelättnader och skrotningssystem) eller icke-ekonomiska (prioriterade körfält, vägtullbefrielser, reserverade parkeringsplatser), inklusive ett sammanhängande regelverk för främjande av investeringar i koldioxidsnåla bränslen. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att göra bilflottorna grönare, eftersom detta skulle kunna vara en viktig draghjälp för att påskynda omställningen, och även eftersom det kommer att bidra till att skapa en begagnatmarknad för utsläppsfria och koldioxidsnåla fordon.

3.5

Stödja utvecklingen av den cirkulära ekonomin i bilindustrins ekosystem: återvinning, återanvändning och återtillverkning av bilar och bildelar. Principerna för den cirkulära ekonomin bör också tillämpas för att öka mängden sekundära råvaror som görs tillgängliga för industrin och minska importberoendet. I färska studier antyds dock att återvunnet material inte kommer att finnas i lämplig marknadsskala förrän om tio år, när livslängden för elfordon har uppnåtts. Det är därför nödvändigt att vara realistisk och inse att primär utvinning är avgörande, åtminstone under 2020-talet. Diversifieringen av leveranskedjorna samt en grön och etisk gruvbrytningsstrategi måste därför garantera leveranssäkerheten. Dessutom måste man i den kommande översynen av direktivet om uttjänta fordon (2000/53/EG (7)) ta hänsyn till elektrifieringen av fordon och behovet av att utveckla marknaderna för returråvaror.

Ekonomi: upprätthålla och utveckla hela leveranskedjan för bilar inom EU

3.6

Främja industriellt samarbete. De enorma FoU-budgetarna (för närvarande 60 miljarder euro per år) som nu investeras i utvecklingen av koldioxidfri, uppkopplad, automatiserad och delad mobilitet kräver industriellt samarbete och offentlig-privata partnerskap. I detta avseende förtjänar utbyggnaden av innovationspartnerskap inom Horisont Europas kluster 5 (klimat, energi, mobilitet) fullt stöd (ren vätgas, batterier, uppkopplad och automatiserad mobilitet, utsläppsfria vägtransporter, stadsomställning). Dessutom utgör industriallianser under kommissionens överinseende (t.ex. för batterier, vätgas och råvaror och den som aviserats för värdekedjan för förnybara och koldioxidsnåla bränslen) en bred och öppen plattform för upprättande av strategiska färdplaner och samordning av FoU, investeringar och marknadsintroduktion av nya innovationer. Slutligen kommer en sammanslagning av offentliga och privata resurser i viktiga projekt av gemensamt europeiskt intresse tydligt stärka den europeiska leveranskedjan för bilindustrin, minska strategiska beroenden och främja den gröna och digitala omställningen. Nya viktiga projekt av gemensamt europeiskt intresse måste övervägas: uppkopplade och automatiserade bilar, den cirkulära ekonomin, integrering av energisystem, råvaruförsörjning, dataekonomi, halvledare.

3.7

Utmaningar när det gäller att utveckla en hållbar och cirkulär värdekedja för batterier (8) inom EU. Ett avgörande EU-mål måste vara att producera batterier och bränsleceller på lokal nivå. EU:s batteri- och vätgasallianser förtjänar att få stöd och tillräckliga resurser måste ställas till deras förfogande. Dessa industriallianser måste dra igång massiva investeringar i produktionsanläggningar och skapa tusentals arbetstillfällen i Europa. Man måste se till att förhindra sprickor mellan Europas regioner, som kan ses i nuläget.

3.8

Megatrenden med uppkopplade och automatiserade bilar skulle kunna leda till en förskjutning av mervärdet från att sälja och serva fordon till nya omvälvande affärsmodeller baserade på dataaktiverade tjänster och mobilitetstjänster. Bilindustrins ekosystem måste vara förberett för att komma in och säkra sin närvaro i dessa nya affärsmodeller. Det kommer att kräva tekniska standarder och regleringsstandarder för att tillhandahålla nya innovativa mobilitetstjänster som betalning vid varje användning, platsbaserad reklam, distansuppdateringar/underhåll av fordon. Att bygga upp ett europeiskt datautrymme för mobilitet kommer också att vara avgörande för att säkra europeiskt ledarskap inom digitala mobilitetstjänster. Det kommer också att bli nödvändigt att använda den nödvändiga infrastrukturen för digital kommunikation och att utforma färdplaner för att öka automatiseringsnivåerna (inklusive en ram för storskalig testning, tillgång till data och en ny metod för typgodkännande av fordon). Dessutom måste den mer långsiktiga inverkan av alltmer automatiserade fordon bedömas, särskilt vad gäller arbetstillfällen och etiska frågor, eftersom detta kommer att vara viktigt för att säkerställa social acceptans. Slutligen, eftersom godstransporterna kan komma att bli allt fler i framtiden (e-handel), måste intelligenta mobilitetslösningar utvecklas inom transportsektorn på grundval av den multimodala organiseringen av transporter, kostnadseffektivitet (kombinationer av fordon med hög kapacitet) och hållbara transportsätt, med hjälp av automatiserings- och uppkopplingslösningar i logistikkedjan.

3.9

Smart teknik och digitala lösningar baserade på ”Industri 4.0-paradigmet” måste stödja integrationen av produktionssystem och bidra till att göra dem mer flexibla. Förbättrade produktionssystem längs hela leveranskedjan (inte bara integrering av produktionsprocesserna på företagsnivå) kommer att göra leveranskedjorna för bilar mer motståndskraftiga och stödja konkurrenskraften. Digitaliseringen måste stödjas genom att det skapas ett industriellt datautrymme för sektorn. Men denna teknik innebär också ökad automatisering med en negativ inverkan på arbetstillfällen, och detta måste åtgärdas.

3.10

Stödja lika spelregler på världsmarknaden. Europa måste ha ambitionen att behålla sin starka ställning inom bilexport. Åtgärder måste därför vidtas för att — sträva efter ömsesidighet i handelsförbindelserna (tillträde till marknaden, offentlig upphandling, investeringar, respekt för immateriella rättigheter, subventioner), — ingå bilaterala frihandelsavtal (inklusive ett kapitel om bil- och vägtransporter), — bekämpa illojala handelsmetoder (subventioner, bilaterala frihandelsavtal, skillnader i koldioxidpriser, social dumpning och miljödumpning), — främja internationellt samarbete kring bilar med låga utsläpp och teknik för koldioxidsnåla bränslen.

3.11

Stödet för global teknisk harmonisering inom ramen för FN:s ekonomiska kommission för Europa (Unece) måste stärkas. Försörjningsflaskhalsarna när det gäller halvledare för bilar måste avhjälpas med djärva åtgärder. Efterfrågan på halvledare kommer att fortsätta att öka eftersom bilar håller på att bli ekonomiska enheter. I detta avseende stöder EESK till fullo förslaget i det senaste meddelandet om industripolitiken om att utveckla en verktygslåda för att minska och förebygga Europas strategiska beroenden. Det mål som fastställs i den europeiska digitala kompassen om att fördubbla Europas marknadsandel inom globala halvledare från 10 till 20 % behöver också fullt stöd. Inrättandet av ett andra viktigt projekt av gemensamt europeiskt intresse för halvledare kommer säkerligen att bidra till att uppnå detta mål. EU:s medlemsstater bör också infria sitt löfte att spendera 20 % av faciliteten för återhämtning och resiliens efter covid-19 på den digitala omställningen. Ytterligare åtgärder skulle kunna omfatta att locka till sig utländska direktinvesteringar och att upprätta ett strategiskt samarbete mellan bilföretag och tillverkare av halvledare. Slutligen måste observationsgruppen för kritisk teknik noga övervaka de många andra strategiska beroendena inom bilindustrin: råvaror, vätgas, batterier, förnybar energi, molnteknik osv.

3.12

Det nya fordonslandskapets effekter på eftermarknaden måste hanteras. Eftermarknaden för fordon sysselsätter fyra miljoner människor och kommer att ställas inför djupgående strukturella förändringar till följd av minskad försäljning, elektrifiering, minskad efterfrågan på bränslen, onlineförsäljning och minskat fordonsunderhåll. Sektorn måste återuppfinna sig själv som leverantör av mobilitetstjänster: uppdatering av bilar, förebyggande underhåll, taxitjänster, bilpooler och utveckling av affärsmodeller inom mikromobilitet. Motstridiga intressen måste övervinnas när det gäller tillgång till data i fordon och en driftskompatibel och standardiserad plattform måste inrättas för att eftermarknaden ska kunna utveckla databaserade tjänster (såsom fjärrdiagnostik, programvaruuppdatering, förebyggande underhåll).

Samhället: hantera förändringar och garantera en socialt rättvis omställning

3.13

Omvandlingen av bilindustrin kommer att ha en dramatisk inverkan på den mängd arbetstillfällen som behövs inom tillverkningen av bilar och deras komponenter, liksom på de jobbprofiler som behövs inom det nya paradigmet. Arbetsmarknadspolitiken bör därför inriktas på att upprätthålla/öka arbetskraftens anställbarhet genom livslångt lärande och på att skapa flexibla vägar mellan utbildningsvärlden och arbetslivet (t.ex. varvad utbildning, välfungerande lärlingsmarknader och validering av icke-formellt lärande). Arbetstagarnas interna rörlighet i företag bör främjas genom kompetenshöjning och omskolning för att utrusta dem med framtidens färdigheter (minskat manuellt arbete och kraftig ökning av digitala färdigheter med särskilt fokus på programvara och ingenjörsvetenskap inom elektronik). Europeiska sektoriella initiativ som Drives, Albatts och den nya Automotive Skills Alliance är viktiga verktyg för att hantera kompetensutmaningen.

3.14

För arbetstagare som måste lämna sektorn bör en smidig övergång till ett annat arbete garanteras. De måste erbjudas tillgång till de nya arbetstillfällen som faktiskt kommer att skapas i framväxande industrier som it, 5G-nätverk, kraftelektronik, laddningsinfrastruktur, produktion av förnybara energikällor, smarta elnät, smarta vägar, mobilitetstjänster, batterier, alternativa bränslen, energilagring, elproduktion och eldistribution. Detta kommer att bli en stor utmaning eftersom dessa arbetstillfällen förmodligen kommer att skapas någon annanstans vid ett annat tillfälle och kräva andra färdigheter än de arbetstillfällen som kommer att försvinna. Inkomsttryggheten måste garanteras under övergången. Massuppsägningar kan också undvikas genom system för förtidspensionering, korttidsarbete och arbetstidsförkortning. En ordentlig social dialog måste säkerställas för att man ska kunna förutse förändringar i god tid och undvika sociala omvälvningar och konflikter.

3.15

Det behövs en tydlig kartläggning av effekterna av sektorns digitala och gröna omställning för att identifiera vilka regioner och vilka delar av leverantörskedjan som är mest utsatta. Nya sociala klyftor får inte uppstå mellan öst och väst och inte heller mellan södra och norra Europa. Industrins förändrade fotavtryck på grund av utfasning av fossila bränslen och digitalisering måste också bevakas. De potentiella framstegen när det gäller användningen av hållbar biomassa bör studeras noga, eftersom det också finns möjligheter att skapa nya arbetstillfällen här, samtidigt som man tar vederbörlig hänsyn till behovet av att hålla sig inom de ekologiska ramarna.

3.16

Alla berörda parter (företag, fackföreningar, klusterorganisationer, myndigheter, arbetsförmedlingar, regionala utvecklingsorgan) i biltillverkningsregioner bör samarbeta intensivt kring omfattande regionala omstartsplaner.

3.17

Icke-återvinningsbara tillgångar i leveranskedjorna för bilar måste undvikas genom att säkerställa lägligt och lämpligt stöd till de många små och medelstora företag som inte har resurser (mänskliga och ekonomiska) för att kunna ställa om sin verksamhet och gå över till mer lovande affärsmodeller.

3.18

Individuell mobilitet måste förbli tillgänglig och ekonomiskt överkomlig för alla, särskilt för pendlare utan tillgång till kollektivtrafik av god kvalitet eller andra mobilitetslösningar. Detta kan uppnås genom att kompensation ges för det högre priset på alternativa drivlinor och för bränslen med låga utsläpp och nettonollutsläpp som kan användas i en konventionell bil. En samhällspolarisering mellan de som har råd och de som inte har råd att köpa en miljöbil måste undvikas till varje pris.

3.19

Slutsats: Den europeiska bilindustrin har alltid varit världsledande och en drivkraft för tillväxt och sysselsättning. I övergången till paradigmet för ett digitaliserat och koldioxidfritt vägtransportsystem bör bilindustrin behålla denna ställning och utveckla de omställningslösningar som gör det möjligt för den att hantera de omvälvande trender som den nu står inför. Den bör göra detta genom att bygga vidare på sina tekniska styrkor, sin kvalificerade arbetskraft, sin ingenjörskonst i världsklass, sina konsumenter med högt ställda krav, sina sofistikerade leveranskedjor, sin starka kultur för små och medelstora företag och sina konstruktiva industriella relationer. Det europeiska ekosystemet i bilindustrin måste gå i bräschen för att utveckla och använda hållbara mobilitetslösningar. Därför måste bilindustrins ekosystem aktivt utveckla strategier för att påverka pågående omvälvningar och megatrender i Europas fordonslandskap. Eftersom de utmaningar som man måste ta itu med i bilindustrins leveranskedja är enorma menar EESK att det är absolut nödvändigt att inrätta en mekanism för rättvis omställning för sektorn, i syfte att införa nödvändiga kompletterande åtgärder för att undvika sociala omvälvningar och säkerställa en socialt ansvarsfull omställning.

---

(1)  https://ec.europa.eu/commission/presscorner/detail/sv/ip_20_2312

(2)  Arbetsdokument från kommissionens avdelningar om hållbar och smart mobilitet, SWD(2020) 331, s. 248.

(3)  Oliver Falck, Nina Czernich och Johannes Koenen, ”Auswirkungen der vermehrten Produktion elektrisch betriebener Pkw auf die Beschäftigung in Deutschland”, maj 2021, ifo Institut: https://www.ifo.de/DocDL/ifoStudie-2021_Elektromobilitaet-Beschaeftigung.pdf

(4)  https://eeb.org/library/escaping-the-growth-and-jobs-treadmill/

(5)  Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 av den 11 december 2018 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor (EUT L 328, 21.12.2018, s. 82).

(6)  Av de bilar som såldes i Frankrike utgjorde de med en vikt på under 1 000 kg och över 1 500 kg 36 respektive 7 % 1998 och 15 respektive 16 % 2019 (Eurostat).

(7)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/53/EG av den 18 september 2000 om uttjänta fordon (EGT L 269, 21.10.2000, s. 34).

(8)  Den europeiska batterilagstiftningens roll beskrivs i detalj i yttrandet EUT C 220, 9.6.2021, s. 128.

Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om de samhälleliga och ekologiska konsekvenserna av 5G-ekosystemet

(yttrande på eget initiativ)

(2022/C 105/06)

Föredragande:

Dumitru FORNEA

Beslut av EESK:s plenarförsamling	25.3.2021
Rättslig grund	Artikel 32.2 i arbetsordningen
	Yttrande på eget initiativ
Ansvarig sektion	Transporter, energi, infrastruktur och informationssamhället
Antagande av sektionen	7.10.2021
Antagande vid plenarsessionen	20.10.2021
Plenarsession nr	564
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	210/2/19

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

EESK konstaterar att den snabba digitaliseringen och utvecklingen av elektronisk kommunikation har en stor inverkan på ekonomin och samhället i stort. Genom en ansvarsfull användning av denna teknik har mänskligheten en historisk chans att bygga ett bättre samhälle. Utan tillbörlig aktsamhet och demokratisk kontroll kan dock våra samhällen komma att ställas inför allvarliga utmaningar när det gäller förvaltningen av dessa tekniska system i framtiden.

1.2

EESK konstaterar att infrastrukturen för elektronisk kommunikation i väsentlig grad kan förbättra medborgarnas livskvalitet och har en direkt effekt på kampen mot fattigdom. 5G-teknik utgör en enorm möjlighet att förbättra hälso- och sjukvårdstjänsterna genom utvecklingen av telemedicin och genom att förbättra tillgången till sjukvård. Den viktiga roll som telemedicin har spelat under pandemin erkänns i samhället.

1.3

Kommittén noterar att debatten om utbyggnaden av 5G-nät har kommit att bli en kontroversiell och politisk diskussion, men att frågor på det sociala området och på hälso- och miljöområdet kräver ett klargörande, med deltagande av medborgarna och alla berörda aktörer.

1.4

EESK uppmanar kommissionen att gå vidare med bedömningen av de sektorsövergripande effekterna av ny 5G- och 6G-teknik, med tanke på att verktyg och åtgärder behövs för att hantera risker och sårbarheter. Kommittén rekommenderar därför att europeiska och nationella medel anslås för fördjupad tvärvetenskaplig forskning och konsekvensstudier med fokus på såväl människor som miljön samt för att sprida dessa resultat för att utbilda allmänheten och beslutsfattare.

1.5

Kommittén föreslår att kommissionen håller samråd med medborgarna och det civila samhällets organisationer och att man genom alla relevanta offentliga institutioners medverkan kan stötta beslutsprocessen med beaktande av de samhälleliga och ekologiska effekterna av mobil elektronisk kommunikation.

1.6

EESK anser att EU behöver ett oberoende europeiskt organ med uppdaterade metoder, i linje med den nuvarande tekniska situationen och en tvärvetenskaplig strategi, för att fastställa riktlinjer för skydd av allmänhet och arbetstagare i händelse av exponering för elektromagnetisk radiofrekvent strålning.

1.7

Vi rekommenderar att alla stationer för radiofrekvensöverföring och de frekvensband på vilka de är verksamma inventeras och att denna information offentliggörs för bättre territoriell förvaltning och skydd av medborgarnas intressen, särskilt för utsatta grupper (barn, gravida kvinnor, kroniskt sjuka, äldre, elöverkänsliga personer). Man bör även ta hänsyn till arbetstagarnas hälsa och säkerhet.

1.8

EESK stöder tanken att 5G-nätutrustning redan från fabriken måste utformas med kapacitet att tillhandahålla realtidsinformation och information till allmänheten om signalernas effekt och andra relevanta tekniska parametrar för konsumentorganisationer och den intresserade allmänheten. Dessa data måste centraliseras, hanteras och offentliggöras av de behöriga myndigheterna.

1.9

Kommittén anser att övervakningen och kontrollen av elektromagnetiska föroreningar måste ske på grundval av en rigorös interinstitutionell och tvärvetenskaplig strategi, med stöd av modern utrustning för mätning av de elektroniska kommunikationsnätens parametrar, så att de kumulativa effekterna under längre tidsperioder lyfts fram och utvärderas på ett korrekt sätt.

1.10

Det saknas erkända vetenskapliga uppgifter som visar på att 5G har en negativ inverkan på människors hälsa, men EESK anser att de sociala, hälsomässiga och miljömässiga aspekterna av 5G behöver övervakas fortlöpande i linje med försiktighetsprincipen. Vi konstaterar att det finns en oro för hälsoeffekter, inbegripet termiska och icke-termiska sådana, exponeringsintensitet och långsiktiga effekter av sådan exponering. I vissa regioner/områden kommer exponeringen att vara mer koncentrerad än i andra, och i sådana fall bör särskilda åtgärder övervägas, inbegripet en rekommendation att utvidga tillämpningen av ALARA-principen för att begränsa effekterna av elektromagnetisk strålning som genereras av 5G-nät.

1.11

EESK konstaterar att det är nästan omöjligt att undvika att befolkningen exponeras för olika elektromagnetiska fält. Vid översynen av gränsvärdena för exponering i EU-direktivet om minimikrav för arbetstagares hälsa och säkerhet vid exponering för risker som har samband med fysikaliska agens (elektromagnetiska fält) (1) bör arbetsmarknadens parter involveras redan från början. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt icke-termiska effekter.

1.12

Hälso- och säkerhetsåtgärderna måste förstärkas och konsolideras genom rigorös övervakning av strålningsnivåerna och genom en strikt tillämpning av säkerhetsstandarder för personer som arbetar nära källor till elektromagnetisk strålning.

1.13

EESK noterar behovet av att uppdatera de institutionella mekanismer som syftar till att upprätthålla alla mänskliga rättigheter i den nya situationen med hyperdigitalisering, hyperautomatisering och hyperkonnektivitet som möjliggörs av genomförandet av 5G, och anser att all teknisk utveckling måste införliva dessa universella värden som utgör en giltig och nödvändig dimension i bedömningen av kostnads–nyttoförhållandet.

1.14

Vi förstår medborgarnas oro när det gäller att säkerställa sin egendomsrätt vid utplaceringen av antenner eller rätten till fysiskt integritet mot bakgrund av 5G-nät som sträcker sig överallt, från de egna hemmen till satelliter i omloppsbana. Rätten till egendom och människors val måste respekteras. Definitionen av informerat samtycke bör garanteras, så att medborgarna har en verklig rätt till fritt, fullständigt informerat och giltigt samtycke.

1.15

Kommittén stöder en förstärkning av den europeiska kapaciteten för förebyggande av, utbildning om och skydd mot it-risker, både genom att relevanta institutioner såsom Enisa stärks och genom att det skapas tekniska, institutionella och rättsliga instrument för att säkerställa respekten för medborgarnas rättigheter. För att åtgärda vissa säkerhetshot bör EU investera mer i att bygga upp sin egen teknik och stödja teknikindustrin och utvecklare. Dessa åtgärder bör framför allt skräddarsys för att uppmuntra europeiska små och medelstora företag att ta fram säker och tillförlitlig 5G-infrastruktur.

2.   Inledning

2.1

5G är inte en ny teknik i sig. Det är en utveckling av befintliga tekniker (från 1G till 4G) och kommer att existera parallellt med dem. Detta kommer att leda till ett blandat nät av nät: ett större antal mer varierade radiofrekvensband, en rad enheter som utbyter data och en mängd interaktioner med användarna. En del av den nya utrustningen och den nya tekniken kan komma att få andra effekter än tidigare generationers.

2.2

5G-tekniken bör möjliggöra trådlös hyperkonnektivitet, förmåga att täcka och ansluta ett mycket stort antal enheter och mycket snabbare överföringshastighet mätt i Gbps. Detta kommer att uppnås genom lobformad aggregering av spektrum och flera parallella anslutningar med hjälp av både Massive MIMO-antenner (operatörens fasstyrda basstation) och reguljära MIMO-antenner (kundens egen enhet) samt låg latens (millisekunder för operatörens egen infrastruktur men inte med resten av internet).

2.3

En studie från GSMA från 2019 visar att den nya 5G-nätkapaciteten behövs för självkörande fordon, virtuell verklighet, förstärkt verklighet och taktilt internet. Övriga tillämpningar kan levereras med hjälp av nuvarande teknik (4G LTE och fiberoptik). 5G-tekniken kommer också att påskynda övergången till Industri 4.0 och underlätta utvecklingen av tillämpningar som bygger på artificiell intelligens, och därför anses denna teknik vara en viktig och nödvändig del i utvecklingen av en modern, alltmer automatiserad och digitaliserad ekonomi.

2.4

Det finns vetenskapliga samfund runt om i världen som har lagt fram bevis (2) för att det finns giltiga skäl till oro när det gäller långvarig och allmänt förekommande exponering av människokroppen och andra biologiska organismer för de olika mikrovågfrekvenser som används av 5G-nät och de radiosektioner på 10-20-30 gigahertz eller mer och frekvenser som är specifika för 5G-teknik, samt möjliga skadliga effekter på människors hälsa, den biologiska mångfalden och miljön. Hittills har dock berörda myndigheter på EU-nivå och nationell nivå meddelat att det inte finns några vetenskapliga belägg för att 5G har negativa effekter på människors hälsa. WHO konstaterar att inget orsakssamband hittills, efter mycket forskning, har konstaterats mellan negativa hälsoeffekter och exponering för trådlös teknik.

2.5

Tillsammans med den nya teknik som den möjliggör skapar 5G osäkerhet och, precis som med all ny teknik, vissa effekter som kanske ännu inte är synliga. För att på lämpligt sätt kunna ta itu med alla frågor om 5G:s inverkan på folkhälsan och förhindra att den allmänna opinionen faller offer för desinformation anser det civila samhället att det behövs en lämplig föregripande styrning, där försiktighetsprincipen tillämpas på EU:s lagstiftningsprocess i syfte att reglera denna nya tekniska generation av elektronisk kommunikation.

3.   Allmänna kommentarer

3.1

I stort sett är internationella institutioner, företag och nationella myndigheter oförblommerat entusiastiska inför de fördelar som 5G-tekniken medför. Det är dock nödvändigt att undersöka huruvida negativa effekter kan uppstå när 5G-ekosystemet utvecklas och, underförstått, de villkor som krävs för social acceptans av dessa infrastrukturer och tjänster som har en betydande samhällspåverkan.

3.2

I och med den snabba utvecklingen av teknik för elektronisk kommunikation och internetinfrastruktur har debatten bland allmänheten och det organiserade civila samhället i de utvecklade länderna vuxit sig allt starkare om behovet av och fördelarna med att exponentiellt påskynda IKT-nätens utveckling. De offentliga myndigheterna måste erkänna utmaningarna kopplade till hur dessa tekniska system potentiellt kan påverka miljön, levande organismer eller människors medborgerliga rättigheter.

3.3

På EU-nivå uttrycks oro över de potentiella hälsoeffekterna av elektromagnetiska föroreningar i skäl 31 i Europaparlamentets och rådets beslut nr 243/2012/EU (3)”Ett konsekvent tillvägagångssätt rörande spektrumtillstånd inom unionen bör innebära att folkhälsan skyddas mot elektromagnetiska fält, vilket är väsentligt för medborgarnas välbefinnande. Med beaktande av rådets rekommendation 1999/519/EG av den 12 juli 1999 om begränsning av allmänhetens exponering för elektromagnetiska fält (0 Hz–300 GHz) är det väsentligt att spektrumanvändningens joniserande och icke-joniserande effekter på hälsan löpande övervakas, inklusive de faktiska kumulativa effekterna av spektrumanvändning inom olika frekvenser genom ett växande antal utrustningstyper.”

4.   Särskilda kommentarer

5G-teknik och inverkan på människors medborgerliga rättigheter

4.1

Under de senaste åren har flera organisationer i det civila samhället i EU och andra länder utfärdat varningar om de skadliga effekterna och de komplexa, allvarliga kriser som kan utlösas av bristande demokratisk kontroll och transparens samt säkerhetshot till följd av beroendet av teknik som tillhandahålls av tredjepartsaktörer.

4.2

Branschen för elektronisk kommunikation och de omstörtande 5G-tillämpningar som den erbjuder bygger på att två mycket viktiga resurser utnyttjas. För det första användningen av radiofrekvensspektrumet. Det är en begränsad naturresurs som ägs av folket och förvaltas för dess räkning av regeringar genom nationella myndigheter eller andra offentliga organ som hyr ut dessa resurser till operatörer av elektronisk kommunikation.

4.3

En annan viktig resurs är tillgången till data och metadata om konsumenter och enskilda personer. I och med utvecklingen av marknaden för digitala tjänster är dessa data mycket värdefulla och ger enorma fördelar för de företag som använder dem. Några av utmaningarna i detta avseende belystes i EESK:s yttrande ”En europeisk strategi för data” (4).

4.4

Mot bakgrund av ovanstående måste det understrykas att 5G och delning och aggregering av data, liksom många andra tekniker, är ett kraftfullt verktyg som kan användas för att stärka det civila samhället, göra de offentliga tjänsterna effektivare och mer tillförlitliga och minska ojämlikheten genom att stimulera den ekonomiska tillväxten. EU och medlemsstaterna bör därför utnyttja 5G-tekniken för att förbättra tillgången till data av god kvalitet och utveckla bättre digital förvaltningsinfrastruktur (e-förvaltning) och därmed föra de offentliga och demokratiska institutionerna närmare medborgarna.

4.5

Den ansvarsfulla och hållbara utvecklingen av infrastrukturen för elektronisk kommunikation bör således förbättra livskvaliteten för vanliga medborgare, särskilt i regionerna och i mindre utvecklade länder. Utvecklingen av denna teknik har därmed en direkt inverkan på kampen mot fattigdom.

4.6

För att bygga ut 5G-näten så snabbt som möjligt har Europeiska unionen, genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2018/1972 (5) (artiklarna 42, 43 och 44), skapat ett regelverk som underlättar för operatörer av elektronisk kommunikation att få tillgång till egendom på vilken utrustning och infrastrukturfaciliteter som är av avgörande betydelse för utvecklingen av dessa nät måste installeras. Det civila samhället bevakar tolkningen av denna bestämmelse så att införlivandet av direktivet inte leder till författningsstridiga undantag från garantin av medborgarnas immateriella rättigheter.

5G-ekosystemets inverkan på miljön

4.7

Vissa organisationer i det civila samhället har varnat för de nya 5G-nätens potentiella miljöeffekter. Vissa av deras påståenden gäller otillräckliga miljökonsekvensbedömningar eller olämpliga system och åtgärder för att minska energiavtrycket från 5G-nätinfrastruktur eller främja återvinning av elektroniskt avfall (6).

4.8

För att kunna göra en ordentlig utvärdering av 5G-nätens inverkan på miljön och klimatet måste de offentliga myndigheterna beakta aspekter som växthusgasutsläpp (7), tillgång till och förbrukning av råvaror av avgörande betydelse, den energimängd (och de energikällor) som används av alla föremål som är anslutna till och används inom sakernas internet samt den energimängd (och de energikällor) som används för att transportera trådlösa data och driva centraliserings- och transitpunkter för data.

4.9

I och med utbyggnaden av 5G och sakernas internet kommer miljarder nya nätelement för 5G och hushållsvaror (elektroniska varor och vitvaror, anläggningar osv.) att läggas till kategorin elektroniskt avfall (e-avfall) (8) som måste beaktas i samband med begreppet cirkulär ekonomi och politiken för nollavfall.

Oro över 5G-nätverkens inverkan på människors hälsa och levande organismer

4.10

5G-teknik utgör en enorm möjlighet att förbättra människors hälsa. Utvecklingen av IKT-infrastruktur och införlivandet av 5G kommer att påskynda utvecklingen av telemedicin, bland annat genom begreppet sakernas internet. 5G kommer att göra det möjligt att utföra komplex kirurgi på distans och därmed i hög grad förbättra tillgången till hälso- och sjukvård av hög kvalitet, särskilt för dem som inte har råd att resa utomlands för att få den behandling som de behöver.

4.11

Utvecklingen av telemedicin är särskilt viktig under en pandemi när den stationära tillgången till sjukvård minskar drastiskt. 4G-tekniken har dessutom möjliggjort utvecklingen av teleradiologi. IKT-infrastrukturen har gjort det möjligt att diagnostisera patienter på distans (datortomografi, magnetisk resonanstomografi) och ta del av hälso- och sjukvård av god kvalitet, oavsett var man befinner sig. 5G-tekniken kommer att utveckla denna process ytterligare och ge människor möjlighet till bättre tillgång till diagnostik och direkt hälso- och sjukvård som utförs på distans.

4.12

Å andra sidan har den snabba tekniska utvecklingen under de senaste 20 åren lett till en ökning av antalet elektromagnetiska fält och indirekt till ökade föroreningar till följd av denna elektrosmog. Elektrosmogens inverkan måste hanteras med en evidensbaserad metod för att den verkliga risken ska kunna bedömas.

4.13

Elektromagnetisk överkänslighet eller elektromagnetisk intolerans är en sjukdom som har erkänts av Europaparlamentet (9), EESK (10) och Europarådet (11). Den drabbar många människor, och med utbyggnaden av 5G (som kräver ett mycket tätare elektroniskt nät) kan man förvänta sig att denna åkomma kan komma att drabba fler.

4.14

På global nivå har studier genomförts som visar att de biologiska effekterna av elektromagnetisk strålning inte medför några hälsorisker, förutsatt att nationella standarder eller ICNIRP-standarder uppfylls. Samtidigt finns det också studier som genomförts sedan 1970-talet fram till i dag (12), där man kommit fram till att det finns risker för människans hälsa (13).

4.15

I de rapporter om oron över människors långsiktiga exponering för elektromagnetiska fält genererade av 5G-teknik, som togs fram 2019 respektive 2020, hävdar Europeiska kommissionen och Federal Communications Commission (FCC) (14) att det inte finns några gedigna eller trovärdiga vetenskapliga belägg för hälsoproblem orsakade av exponering för radiofrekvensenergi från mobiltelefoner.

4.16

För flera år sedan klassificerade Världshälsoorganisationen det elektromagnetiska fält som orsakas av radiofrekvenser som en möjlig karcinogen. Nu intar den en liknande ståndpunkt som EU:s och Förenta staterna:s myndigheter. I samband med utbyggnaden av 5G-nät meddelade Världshälsoorganisationen dock 2022 att den skulle göra en ny utvärdering av riskerna med elektromagnetiska fält för radiofrekvensspektrumet (från 3 kHz till 3 000 GHz) (15).

4.17

I den slutliga versionen av Europarådets resolution 1815 av den 27 maj 2011 om den potentiella faran med elektromagnetiska fält och deras inverkan på miljön varnas för de effekter som elektromagnetiska föroreningar har på människors hälsa. Resolutionen innehåller en uppsättning allmänna och specifika rekommendationer för en konsekvent strategi på medellång och lång sikt för att möta de utmaningar som mobiltelefonins spridning medför. I detta dokument understryks behovet av att vidta alla rimliga åtgärder för att minska exponeringen för elektromagnetiska fält i enlighet med ALARA-principen (16), som måste tillämpas vid joniserande strålning.

4.18

Det finns studier där det hävdas att effekterna av strålningen från mobiltelefoner och trådlös kommunikationsinfrastruktur (även icke-termisk strålning) utgör en risk för människors hälsa utifrån ett neuronalt, reproduktivt, onkologiskt och genotoxiskt perspektiv (17). De berörda institutionerna anser dock, på grundval av sina egna bedömningar och metoder, att strålning från mobiltelefoner och trådlös kommunikationsinfrastruktur är säker för människor.

4.19

Som nämnts ovan finns det studier i vilka man undersökt hur elektromagnetisk strålning påverkar människors och djurs hälsa. Mycket få klargöranden görs dock och ännu mindre kommuniceras om den komplexa inverkan som exponering för icke-joniserande elektromagnetisk strålning kan ha som icke-termisk effekt på flora och fauna. De mest välkända studierna avser de betydande och omedelbara effekterna på pollinerande insekter och fåglar, men forskarna är mycket oroade över de långsiktiga effekterna av elektromagnetisk strålning på levande ekosystem.

Påståenden om ICNIRP:s riktlinjer (18)

4.20

Europeiska kommissionen och de allra flesta nationella regeringar runt om i världen använder ICNIRP:s riktlinjer när de fastställer gränsvärden för allmänhetens exponering för elektromagnetisk strålning. I ICNIRP:s riktlinjer som uppdaterades och offentliggjordes 2020 togs också hänsyn till lobformning och frekvenser – parametrar som är specifika för 5G, men frekvensaggregeringen och den ökade förbindelsetätheten beaktades inte.

4.21

Trots sina ansträngningar för att informera om de vetenskapliga metoder som används för att fastställa skyddsriktlinjerna erkänner ICNIRP endast de termiska effekterna av elektromagnetisk strålning som potentiellt skadliga.

4.22

I den studie från panelen för framtida vetenskap och teknik som genomförts av Europaparlamentet (19), i linje med rekommendationerna i Europarådets resolution nr 1815 från 2011, förespråkas att försiktighetsprincipen respekteras, att de gränsvärden som föreslagits av ICNIRP ses över och att tekniska och administrativa åtgärder antas för att minska effekterna av elektromagnetiska föroreningar från elektronisk kommunikation.

4.23

De föreslagna åtgärderna syftar till att säkerställa en mer ansvarsfull arkitektur för kommunikationsinfrastrukturen (placering av antenner och annan specifik utrustning), att se till att allmänheten får information om de möjliga effekterna av elektromagnetiska föroreningar och om de alternativ som står till buds för att minska effekterna av exponering för elektromagnetisk strålning samt till att utveckla kapaciteten att övervaka elektromagnetiska fält osv. Europeiska och nationella medel bör tillhandahållas för att bedriva fördjupad tvärvetenskaplig forskning och konsekvensstudier om människor och miljön samt för att sprida dessa resultat för att utbilda allmänheten och beslutsfattare.

5G-cybersäkerhet – verktyg, åtgärder och deras ändamålsenlighet

4.24

EESK har redan lyft fram många av cybersäkerhetsutmaningarna i sitt yttrande ”Säker 5G-utbyggnad – EU:s verktygslåda” (20). De olösta problemen med cybersårbarhet i 4G kommer att förvärras i 5G. De finns på den tekniska nivån i arkitektur, topologi och protokoll, som kartlagts av Enisa (21), och kan enligt rapporten om nät- och informationssäkerhet (22) ännu inte motverkas med effektiva åtgärder.

4.25

För att åtgärda vissa säkerhetshot bör EU investera mer i att bygga upp sin egen teknik och stödja teknikindustrin och utvecklare. Dessa åtgärder bör framför allt skräddarsys för att uppmuntra europeiska små och medelstora företag att ta fram säker och tillförlitlig 5G-infrastruktur.

---

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/35/EU av den 26 juni 2013 om minimikrav för arbetstagares hälsa och säkerhet vid exponering för risker som har samband med fysikaliska agens (elektromagnetiska fält) i arbetet (20:e särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) och om upphävande av direktiv 2004/40/EG (EUT L 179, 29.6.2013, s. 1).

(2)  https://ehtrust.org/environmental-health-trust-et-al-v-fcc-key-documents/

(3)  Europaparlamentets och rådets beslut nr 243/2012/EU av den 14 mars 2012 om inrättande av ett flerårigt program för radiospektrumpolitik (EUT L 81, 21.3.2012, s. 7).

(4)  TEN/708, EUT C 429, 11.12.2020, s. 290.

(5)  Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/1972 av den 11 december 2018 om inrättande av en europeisk kodex för elektronisk kommunikation (EUT L 321, 17.12.2018, s. 36).

(6)  https://www.greenpeace.org/static/planet4-eastasia-stateless/2021/05/a5886d59-china-5g-and-data-center-carbon-emissions-outlook-2035-english.pdf

(7)  https://www.hautconseilclimat.fr/wp-content/uploads/2020/12/rapport-5g_haut-conseil-pour-le-climat.pdf

(8)  https://www.itu.int/en/ITU-D/Climate-Change/Pages/Global-E-waste-Monitor-2017.aspx

(9)  Europaparlamentets resolution av den 2 april 2009 om hälsoproblem i samband med elektromagnetiska fält (2008/2211(INI)), punkt 28. https://www.europarl.europa.eu/doceo/document/TA-6-2009-0216_SV.html

(10)  EESK:s yttrande TEN/704 ”Säker 5G-utbyggnad – EU:s verktygslåda” – (EUT C 429, 11.12.2020, s. 281).

(11)  Resolution 1815 (2011) slutlig version, artikel 8.1.4 http://assembly.coe.int/nw/xml/XRef/Xref-XML2HTML-en.asp?fileid=17994

(12)  https://bioinitiative.org/updated-research-summaries/

(13)  Defence Intelligence Agency – ”Biological Effects of Elektromagnetic Radiation (Radiowaves and Microwaves)” – mars 1976.

(14)  FCC:s ståndpunkt har överklagats i domstol av amerikanska civilsamhällesorganisationer: https://ehtrust.org/eht-takes-the-fcc-to-court/

(15)  Enligt Internationella teleunionens (ITU) radioreglemente.

(16)  ”Så låg som rimligen är möjligt” – ALARA-principen används när program för att skydda mot joniserande strålning inrättas.

(17)  Till exempel den europeiska studien REFLEX (2004) som utfördes på uppdrag av EU av tolv akademiska institutioner med en total budget på mer än 3 miljoner euro, med ett bidrag på 2,059 miljoner euro från Europeiska kommissionen.

(18)  Internationella kommissionen för skydd mot icke-joniserande strålning.

(19)  https://www.home-biology.com/images/emfsafetylimits/EuropeanParliamentSTOA.pdf

(20)  EUT C 429, 11.12.2020, s. 281.

(21)  https://www.enisa.europa.eu/publications/enisa-threat-landscape-report-for-5g-networks/at_download/fullReport

(22)  https://ec.europa.eu/newsroom/dae/document.cfm?doc_id=64468

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Nästa generations handel och hållbar utveckling – översyn av handlingsplanen med 15 punkter

(yttrande på eget initiativ)

(2022/C 105/07)

Föredragande:

Tanja BUZEK

Beslut av EESK:s plenarförsamling	25.3.2021
Rättslig grund	Artikel 32.2 i arbetsordningen
	Yttrande på eget initiativ
Ansvarig sektion	Yttre förbindelser
Antagande av sektionen	28.9.2021
Antagande vid plenarsessionen	20.10.2021
Plenarsession nr	564
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	236/2/5

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

Handeln behöver rätt politisk ram för att kunna driva på tillväxt, skapande av anständiga arbetstillfällen och hållbar utveckling samt stödja en hållbar ekonomisk återhämtning från covid-19-krisen, så att företagen kan återuppbygga och omorganisera sina brutna leverans- och värdekedjor. År 2021 utgör en vändpunkt för att ompröva EU:s handelsstyrning, och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) stöder dess öppna, hållbara och bestämda nya väg.

1.2

Kapitlen om handel och hållbar utveckling ger uttryck för EU:s engagemang för en ”värdebaserad handelsagenda” som samtidigt främjar ekonomisk, social och miljömässig utveckling. Att ta itu med bristande efterlevnad och förbättra genomförandet av åtaganden i fråga om handel och hållbar utveckling är avgörande för att uppnå höga arbets- och hållbarhetsnormer genom handelsverktyg. På både bilateral och global nivå bör EU fastställa ambitiösa riktmärken för handel och hållbar utveckling med likasinnade handelspartner som är redo att leda.

1.3

EESK välkomnar den tidiga översynen av handlingsplanen med 15 punkter, och förväntar sig att den övervinner den begränsade och ”silobaserade” ram som inrättades 2018. Kapitlen om handel och hållbar utveckling lever inte helt upp till sina rättsligt bindande åtaganden, vilket gör att EESK föreslår en ambitiös översyn, med en moderniserad strategi för verkställande som omfattar sanktioner och en starkare övervakning från det civila samhällets sida, med användning av innovativa instrument och ökad hävstångseffekt för handel och hållbar utveckling. Denna ”nästa generations handel och hållbar utveckling” måste utgöra en integrerad del av EU:s handelsstrategi och gälla både nuvarande och framtida förhandlingsmandat.

1.4

En nystart inleds med att silorna rivs. För ett framgångsrikt genomförande och verkställande av handel och hållbar utveckling krävs en livlig, strukturerad och mer samarbetsinriktad samverkan mellan aktörerna. Utbyte mellan institutioner, internationella organ och, viktigast av allt, alla dem och de inhemska rådgivande grupperna samt mellan de inhemska rådgivande grupperna. Som det erkända organet på internationell nivå bör Internationella arbetsorganisationen (ILO) delta i övervakningen av genomförandet av ILO:s konventioner i frihandelsavtal.

1.5

Stora problem uppstår ofta redan i början. EESK betonar vikten av att innan ett avtal ratificeras säkerställa åtaganden beträffande grundläggande internationella konventioner eller bindande och verkställbara färdplaner inom själva kapitlet om handel och hållbar utveckling, med tydliga tidsfrister för deras ratificering. Det första fallet någonsin om efterlevnad av kapitlet om handel och hållbar utveckling enligt den nuvarande modellen har bekräftat att vaga formuleringar är otillräckliga.

1.6

Alla tre dimensionerna av handel och hållbar utveckling är sammanflätade och kan inte hanteras i silor. EESK välkomnar företagens aktiva roll i arbetet med att säkerställa en hållbar handel, och ser en positiv roll för dem när det gäller att främja möjligheter till klimatåtgärder, t.ex. för industrin för ren teknik, med särskild uppmärksamhet på små och medelstora företag. Kapitlen om handel och hållbar utveckling måste utveckla djupare kopplingar till ILO:s trepartsdeklaration om principer som rör multinationella företag och socialpolitik (nedan kallad ”deklarationen om multinationella företag”), för att främja ratificeringen av ILO:s konventioner, och till Organisationen för ekonomiskt samarbete och utvecklings (OECD) riktlinjer för multinationella företag, särskilt längs leveranskedjan.

1.7

Faktiska förändringar på fältet förutsätter att man går längre än de klassiska kapitlen om handel och hållbar utveckling och beaktar den stora hävstångseffekten hos ytterligare politiska instrument. EESK efterlyser villkorad tilldelning vid offentlig upphandling till företag från länder som följer ILO:s grundläggande normer och Parisavtalet. Kommittén efterlyser också ambitiös EU-lagstiftning om obligatorisk tillbörlig aktsamhet som en annan viktig kompletterande åtgärd. Utländska investerare bör ha en skyldighet att tillämpa tillbörlig aktsamhet innan de kan dra nytta av ett internationellt investeringsavtal. Åtgärderna bör kompletteras med åtgärder mot penningtvätt, skattebrott och skatteflykt samt bekämpning av korruption för att en hållbar handel ska uppnås.

1.8

Den hållbara utvecklingen måste återspegla förändringarna och driva på dem, samtidigt som arbets- och miljönormer står lika högt upp på dagordningen. Den gröna given, initiativen för en cirkulär ekonomi och mekanismen för koldioxidjustering vid gränserna kompletterar relevanta frågor om handel och hållbar utveckling, såsom den biologiska mångfalden redan har gjort. För att man ska kunna fastställa konkreta skyldigheter måste miljöåtagandena omsättas i internationella normer.

1.9

Det finns ingen ”universalmedicin” för verkställande, men det börjar med att förbättra den faktiska verkställbarheten. EESK har sedan länge efterlyst en omorganiserad expertpanelsmekanism med möjlighet till ekonomiska påföljder eller sanktioner och en aktiv roll för de inhemska rådgivande grupperna i dess aktivering. Handels- och samarbetsavtalet mellan EU och Förenade kungariket skulle kunna utgöra en mall för hur man kan sätta lika villkor och hållbarhet i främsta rummet, till gagn för både företag och arbetstagare.

1.10

EU:s handelspartner uppvisar nytt kreativt tänkande kring nya handelsinstrument. I en innovativ strategi för lösning av arbetsrättsliga tvister bör EU överväga att tillfälligt upphäva förmånstullar för företag som bryter mot överenskomna internationella normer. För en progressiv ekonomisk koppling stöder EESK en stegvis sänkning av tullsatserna när partnerländerna genomför åtagandena i fråga om handel och hållbar utveckling, med möjlighet till tillbakadragande i händelse av överträdelser.

1.11

Hållbarhet är inte möjligt utan det civila samhället. Inrättandet av de inhemska rådgivande grupperna var inte ett självändamål. För att kunna tas på allvar behöver de information, resurser och möjlighet att ge parterna råd om genomförande och verkställande samt en starkare institutionaliserad ram. Utöver de inhemska rådgivande grupperna anser EESK att expertgruppen för frihandelsavtal bör återinrättas.

1.12

EESK är en av de inhemska rådgivande gruppernas starkaste förespråkare och kommer att fortsätta att stödja deras arbete. Diskussionerna om att stärka de inhemska rådgivande grupperna har nyligen intensifierats, och EESK uppmuntrar kommissionen och övriga berörda parter (1) att samarbeta med de inhemska rådgivande grupperna för att förbättra deras sammansättning, organisationen av deras arbete, deras ansvarsområde och roll i mekanismerna för verkställande samt deras institutionella kanaler, såsom beskrivs i detalj i kapitel 5 i detta yttrande.

2.   Inledning

2.1

En aktiv handelspolitik måste på ett ändamålsenligt sätt driva på hållbar utveckling och gynnar företag, arbetstagare, konsumenter och människor i allmänhet, förutsatt att den skapar nya marknadsmöjligheter, anständiga arbetstillfällen och lika villkor. Den medför också inneboende risker som enbart kan minskas effektivt med hjälp av en inkluderande handelspolitik där det civila samhället, intressenterna och allmänheten i stort kan ta upp sina farhågor.

2.2

EESK har sedan länge velat att hållbarhet ska bli en av handelspolitikens drivkrafter, med tanke på den avgörande roll som handeln måste spela när det gäller att uppnå FN:s mål för hållbar utveckling. I detta års nya EU-handelsstrategi fastställs ramen för de kommande åren. EESK lade fram rekommendationer om handelsaspekterna i ett separat yttrande (2), samtidigt som kommittén välkomnade hållbarhetsinriktningen och efterlyste en ambitiös förstärkning av kapitlen om handel och hållbar utveckling och den faktiska möjligheten att verkställa dem.

2.3

Detta yttrande bygger på EESK:s tidigare arbete och innehåller en bedömning från det civila samhällets sida av den nuvarande strategin i syfte att bidra med underlag till den pågående översynen av handel och hållbar utveckling. Den bygger på ett innovativt tänkesätt i fråga om hur handeln ska kunna förverkliga EU:s värden vad gäller hållbar utveckling: kapitel om handel och hållbar utveckling för kommande generationer.

3.   Handel och hållbar utveckling: en värdebaserad handelsagenda för EU

3.1

Genom att systematiskt integrera kapitel om handel och hållbar utveckling i sina frihandelsavtal betonar EU sitt engagemang för en ”värdebaserad handelsagenda” som samtidigt främjar ekonomisk, social och miljömässig utveckling. Att ta itu med bristande efterlevnad och förbättra genomförandet av åtaganden i fråga om handel och hållbar utveckling är avgörande för att uppnå höga arbets- och hållbarhetsnormer genom handelsverktyg.

3.2

Med början i en outvecklad form i 2011 års frihandelsavtal mellan EU och Sydkorea har kapitlen om handel och hållbar utveckling sedan stadigt vidareutvecklats i alla EU:s efterföljande frihandelsavtal. De omfattar en rent samrådsbaserad tvistlösningsmekanism och inhemska rådgivande grupper för institutionaliserad övervakning från det civila samhällets sida. De innehåller åtaganden om att respektera multilaterala arbets- och miljöavtal och att hindra parterna från att lätta på eller sänka arbetstagar- och miljöskyddsnivån för att locka till sig handel och investeringar. Som bilaterala forum för dialog och samarbete kan de också fungera som plattformar för att föra den multilaterala agendan för hållbar handel framåt.

3.3

EU har visserligen vidtagit åtgärder för att göra hållbarhet till kärnan i sina handelsambitioner, men de nuvarande förhandlingarna lever inte upp till detta. Genom att blåsa liv och ge slagkraft med hjälp av kreativt tänkande måste översynen hjälpa handel och hållbar utveckling att ta steget ur sin gamla ”status som icke-officiellt dokument”. Som en integrerad del av EU:s handelsstrategi måste detta även gälla för avtal som för närvarande förhandlas fram och ingå i reviderade förhandlingsmandat.

4.   Handlingsplanen med 15 punkter – en utvärdering

4.1

Europaparlamentet, EESK och en stor grupp intressenter deltog i en växande offentlig debatt om ändamålsenligheten i EU:s strategi för handel och hållbar utveckling, en debatt som avbröts i början av 2018 i och med att kommissionen lade fram en handlingsplan med 15 punkter. Den var uppdelad i fyra huvudrubriker och fastställde den begränsade och ”silobaserade” ramen för de senaste årens utveckling av handel och hållbar utveckling, som nedan utvärderas mot bakgrund av dess genomförande och brister.

Arbeta tillsammans

4.2

Ingå partnerskap med medlemsstaterna och Europaparlamentet: Kommissionens expertgrupp för handel och hållbar utveckling har stärkt bandet till medlemsstaterna, men själva dess struktur leder till att viktig expertis och information går förlorad i processen. Gruppens arbete förtjänar bättre förmedling av slutsatser och rekommendationer och behöver starkare och regelbundna förbindelser med de inhemska rådgivande grupperna och EESK. GD Handels engagemang måste utvidgas till att omfatta de ledande avdelningarna för handel och hållbar utveckling i medlemsstaterna, eventuellt genom att involvera andra berörda generaldirektorat (GD) såsom EMPL och CLIMA med tanke på deras egna nätverk, och arbeta med internationella organisationer som ett led i detta informations- och återkopplingsflöde. Arbetet med att hålla Europaparlamentet uppdaterat i frågor som rör handel och hållbar utveckling bör inkludera de inhemska rådgivande grupperna på lika villkor och får inte ske bakom stängda dörrar. Europaparlamentet måste spela en roll i övervakningen och genomförandet av handel och hållbar utveckling, få fullständig information om verksamheten och delta i beslut som fattas av underkommittén för handel och hållbar utveckling och andra relevanta gemensamma styrningsorgan. Detta är särskilt viktigt inom ramen för mekanismen för lika villkor i handels- och samarbetsavtalet mellan EU och Förenade kungariket.

4.3

Arbeta med internationella organisationer: EESK förespråkar en mer proaktiv och systeminriktad strategi, och anser att internationella organ såsom ILO bör delta redan under förhandlingarna om och under hela genomförandet av frihandelsavtal, inklusive i alla skeden av färdplanerna. Såsom fallet med Vietnams ratificering visar skulle ILO kunna spela en viktig roll i skedet före och i ett tidigt skede av genomförandet. Att kräva starkare samarbete mellan kommissionen, ILO och EESK är avgörande för utformningen av ILO:s tekniska bistånd och kapacitetsuppbyggnadsprojekt i partnerländerna. Åtgärderna måste gå hand i hand med en starkare integration av ILO i de inhemska rådgivande gruppernas övervakningsroll, och GD EMPL:s årliga högnivåmöten skulle kunna öppnas upp för EESK och eventuellt de inhemska rådgivande gruppernas ordförandeskap. Strategin för multilaterala miljöavtal verkar underutforskad och skulle kunna utvidgas till andra berörda internationella organisationer såsom OECD och – med tanke på att finansiering av målen för hållbar utveckling blir allt viktigare – Världsbanken och Internationella valutafonden.

Ge det civila samhället, inbegripet arbetsmarknadens parter, möjlighet att spela sin roll i genomförandet

4.4

Underlätta det civila samhällets, inbegripet arbetsmarknadsparternas, övervakande roll: EESK välkomnar EU-partnerskapsinstrumentets projekt som finansierar mötesdeltagandet för en del medlemmar i EU:s inhemska rådgivande grupper och bevarar de inhemska rådgivande gruppernas politiska oberoende. Kommittén uppmanar kommissionen att förnya finansieringen och samarbeta med de inhemska rådgivande grupperna om dess utformning. Kommittén rekommenderar större flexibilitet i det framtida logistiska och tekniska stödet. Användningen av videokonferenser kan komplettera, men inte ersätta, fysiska möten. Den framtida finansieringen bör möjliggöra årliga möten med alla medlemmar i inhemska rådgivande grupper för att diskutera övergripande frågor om handel och hållbar utveckling. Utöver att tillhandahålla ekonomiska resurser måste man ta itu med strukturella och organisatoriska utmaningar för att ge de inhemska rådgivande grupperna fullt inflytande, såsom anges i kapitel 5.

4.5

Utvidga det civila samhällets, inbegripet arbetsmarknadsparternas, ansvarsområde till hela frihandelsavtalet: EESK har sedan länge och starkt rekommenderat att de inhemska rådgivande grupperna ska ge råd om alla aspekter av EU:s handelsavtal, samtidigt som man behåller ett särskilt fokus på genomförandet av handel och hållbar utveckling och handelns inverkan på hållbar utveckling mer allmänt. Detta nya ansvarsområde kommer först att testas i handels- och samarbetsavtalet mellan EU och Förenade kungariket. EESK föreslår att man utvidgar de inhemska rådgivande gruppernas nuvarande ansvarsområde i alla befintliga frihandelsavtal, genom reviderade avtalstexter eller via harmoniserad praxis i de inhemska rådgivande gruppernas arbetsordning.

4.6

Vidta åtgärder i fråga om ansvarsfullt företagande: EESK välkomnar företagens aktiva roll i arbetet med att säkerställa en hållbar handel och kommissionens åtagande att främja ansvarsfullt affärsbeteende. Kommittén beklagar dock att varken EESK eller berörda inhemska rådgivande grupper varit delaktiga i tillsynen av projekten med OECD och ILO. Kommissionen bör ta fram indikatorer för att bedöma konkreta projektresultat som går utöver ökad medvetenhet och inkludera en mer riktad och ingående översyn längs leveranskedjorna.

Ge resultat

4.7

Landsprioriteringar: EESK instämmer i en strategisk och mer fokuserad strategi, men partnerländerna skiljer sig avsevärt åt, även inom ett regionalt avtal såsom det mellan EU och Centralamerika. När man fastställer prioriteringar och utvärderar måste man proaktivt och vid olika tidpunkter i processen samråda med det civila samhället, särskilt genom att involvera de inhemska rådgivande grupperna. De geografiska enheterna inom GD Handel och EU:s delegationer bör samverka mer med de inhemska rådgivande grupperna för att inhämta synpunkter och ge systematisk återkoppling. Detta kräver en regelbunden bedömning av kommissionens framsteg eller tillbakagång i förhållande till dessa prioriteringar.

4.8

Bestämt verkställande: Fallet med den arbetsrättsliga tvisten med Sydkorea ger viktiga lärdomar. För det första, att kommissionen måste bli mer proaktiv och snabbare när det gäller att aktivera tvistlösningsförfarandena i fråga om handel och hållbar utveckling, och ge de inhemska rådgivande grupperna en aktiv roll. För det andra, vikten av att ha experter på internationell arbetsrätt i panelerna, som samråder med ILO om dess rättspraxis och bindande tolkning. För det tredje bekräftar panelens rapport behovet av bindande färdplaner som omfattar sanktioner och tydliga tidsfrister för ratificering av ILO-konventioner. Den vaga formuleringen ”fortsatta och kontinuerliga ansträngningar” ger parterna för mycket manöverutrymme. Sydkorea har visserligen ratificerat tre av de fyra ILO-konventioner som saknades (inte C105 om avskaffande av tvångsarbete), men frågor kvarstår om huruvida ändringarna av den sydkoreanska lagstiftningen fullt ut genomför bestämmelserna i C29, C87 och C98. Fallet är således fortfarande oavslutat, och EESK stärker sin efterlysning av uppföljningsåtgärder. Efterlevnadsproblem finns dock inte bara i partnerländerna. EESK noterar med oro att det verkar saknas instrument för robust verkställande i EU och dess medlemsstater.

4.9

Uppmuntra till tidig ratificering av grundläggande internationella avtal: EESK stöder ratificeringen av grundläggande internationella konventioner innan ett frihandelsavtal ingås och undertecknas, för att dra största möjliga nytta av förhandlingsinflytandet och det diplomatiska inflytandet. Det senaste fallet med Vietnam visade på dessa positiva effekter eftersom landet ratificerat ILO C98 och C105. Det görs dock inga framsteg när det gäller ratificeringen av C87. EESK betonar därför vikten av att innan ett avtal ratificeras säkerställa åtaganden beträffande grundläggande internationella avtal eller bindande och verkställbara färdplaner inom själva kapitlet om handel och hållbar utveckling, med tydliga tidsfrister för deras ratificering.

4.10

Se över ändamålsenligheten i genomförandet av handel och hållbar utveckling: EESK instämmer i att det behövs regelbundna översyner och bedömningar av genomförandet av handel och hållbar utveckling. Kommittén beklagar dock att de inhemska rådgivande gruppernas arbete inte är tillräckligt synligt, liksom att gruppernas rekommendationer inte beaktas i dessa processer, särskilt i de årliga genomföranderapporterna. Framtida rapporter bör i större utsträckning återspegla de inhemska rådgivande gruppernas arbetsprogram och gemensamma förklaringar med partnerländernas inhemska rådgivande grupper. EESK beklagar i synnerhet den hittillsvarande bristen på framsteg när det gäller att göra de nuvarande kapitlen om handel och hållbar utveckling faktiskt verkställbara. När det gäller det övergripande avtalet om ekonomi och handel med Kanada (Ceta) hade EESK, EU:s inhemska rådgivande grupp och de kanadensiska inhemska rådgivande grupperna upprepade gånger efterlyst konkreta framsteg i fråga om den tidiga översynen, som parterna i det gemensamma tolkningsinstrumentet åtagit sig att genomföra i syfte att förbättra arbets- och miljöbestämmelsernas faktiska verkställbarhet. I denna översynsprocess bör man nära involvera båda parters inhemska rådgivande grupper.

4.11

Handbok för genomförande: EESK välkomnar framtagandet av handböcker för genomförande, för att hjälpa partnerna i frihandelsavtal att bättre förstå åtaganden i fråga om handel och hållbar utveckling och vägleda deras genomförande. När det gäller arbetsfrågor måste arbetsmarknadens parter ses som viktiga partner på fältet. De formella jämförande databaserna måste gå långt utöver framstegen i fråga om formuleringarna i avtalet och inriktas på den faktiska nivån på genomförandet av bestämmelserna om handel och hållbar utveckling.

4.12

Ökade resurser: EU bör rikta in en del av sina Aid for Trade-resurser på stöd till tredjeländers inhemska rådgivande gruppers och civilsamhällesorganisationers deltagande och kapacitetsuppbyggnad, vad gäller satsningar på hållbar handel och hållbara investeringar.

4.13

Klimatåtgärder: Om handeln inte driver på klimatpolitiken bör den spela sin roll när det gäller att möjliggöra den globala klimatagendan, med en positiv roll för företagen vad gäller att främja möjligheter för industrin för ren teknik, med särskild uppmärksamhet på små och medelstora företag. Att göra Parisavtalet till en väsentlig del i alla framtida övergripande handelsavtal, vilket innebär att de tillfälligt upphävs om Parisavtalet inte efterlevs, är en positiv åtgärd som bör utvidgas till att även omfatta ILO:s grundläggande och uppdaterade konventioner.

4.14

Handel och arbete: EESK välkomnar det utvidgade tillämpningsområdet för arbetsfrågor i kapitlen om handel och hållbar utveckling och uppmuntrar till en fortsatt uppdatering av åtagandena. Kapitlen om handel och hållbar utveckling måste ha djupare kopplingar till ILO-deklarationen om multinationella företag och OECD:s riktlinjer för multinationella företag. Kommissionen bör främja ratificeringen av ILO-konventionerna i deklarationen om multinationella företag. Avancerad EU-lagstiftning, särskilt i fråga om hållbar företagsstyrning och obligatorisk tillbörlig aktsamhet, bör utgöra ett fortsatt sammanhang för vidareutvecklingen av kapitlen om handel och hållbar utveckling. För att göra skillnad i praktiken förutsätter dessa åtaganden dock ett mer proaktivt verkställande och förbättrad verkställbarhet.

Öppenhet och kommunikation

4.15

Ökad öppenhet och bättre kommunikation: EESK ansluter sig till alla institutioner och intressenter som understryker vikten av öppenhet och kommunikation. Offentliggörandet av omfattande protokoll utgör en användbar utgångspunkt för det civila samhällets engagemang. Kommissionens möten för dialog med det civila samhället är en viktig kanal, men de måste förbättras i riktning mot en mer strukturerad uppföljning. I detta syfte rekommenderar EESK att man river silor och ser till att kommunikationskanalerna ömsesidigt förstärker varandra – med Europaparlamentet, medlemsstaterna och det civila samhället.

4.16

Tidsbunden respons på inlagor om handel och hållbar utveckling: EESK välkomnar att man 2020 inrättade ett klagomålssystem genom att skapa den gemensamma kontaktpunkten och i synnerhet den särskilda enhet under den ansvariga för efterlevnaden av handelsbestämmelserna som uteslutande behandlar klagomål som rör handel och hållbar utveckling. Det är för tidigt att bedöma ändamålsenligheten, men EESK förväntar sig att man i den fortsatta utformningen av denna mekanism inbegriper och följer det civila samhällets rekommendationer.

5.   Nästa generations handel och hållbar utveckling

5.1

Sedan 2018 års handlingsplan har handelsvärlden gått vidare, liksom debatten om handel och hållbar utveckling. Den gröna given är ett övergripande politiskt mål, även för EU:s handelsagenda. Institutionella aktörer såsom Europaparlamentet och medlemsstaterna efterlyser i allt högre grad en ambitiös reform vad gäller handel och hållbar utveckling. Covid-19-pandemin har stört handelsflödena på ett aldrig tidigare skådat sätt och uppdagat stora problem i de globala försörjnings- och värdekedjorna som ofta är kopplade till bristande efterlevnad av åtagandena i fråga om handel och hållbar utveckling. Det första tvistlösningsärendet någonsin om handel och hållbar utveckling utgjorde ett institutionellt lackmustest för det rådande systemet. Den nya ansvariga för efterlevnaden av handelsbestämmelserna skapade höga förväntningar på större fokus, mer resurser och nya lagstiftningsverktyg för att bättre genomföra och verkställa åtagandena i fråga om handel och hållbar utveckling. Samtidigt har EU-handelspartner såsom Kanada och Förenta staterna antagit kraftfulla instrument för verkställande i sina egna frihandelsavtal eller, i likhet med Nya Zeeland, lagt fram ambitiösa förslag i handelsförhandlingarna med EU för att se till att handeln gynnar alla.

5.2

När det gäller handel och hållbar utveckling handlar det inte bara om en debatt om värden, utan om en fråga om överlevnad på både EU-nivå och global nivå. EESK förespråkar ett helhetsgrepp, stöder EU:s insatser för att driva hållbarhetsagendan på multilateral nivå och efterlyser strategiska allianser med viktiga handelspartner om prioriterade frågor såsom koldioxidläckage eller tillbörlig aktsamhet. Kommittén upprepar att EU måste visa ledarskap när det gäller en ambitiös reform av Världshandelsorganisationen (WTO) och undanröjande av tabun, t.ex. beträffande handelns sociala aspekter. Som ett positivt exempel på nytänkande välkomnade EESK det amerikanska förslaget för att ta itu med det globala problemet med tvångsarbete på fiskefartyg inom ramen för de pågående WTO-förhandlingarna om fiskesubventioner (3).

5.3

EESK har ständigt efterfrågat mer kraftfulla kapitel om handel och hållbar utveckling, eftersom kommittén ansett att handlingsplanen med 15 punkter inte gett tillräckliga resultat. På samma sätt övervägs i 2021 års översyn av handelspolitiken ytterligare åtgärder för ett faktiskt genomförande och verkställande av kapitlen om handel och hållbar utveckling, bland annat ”möjligheten till sanktioner vid bristande efterlevnad”.

5.4

Det finns nu tillräckligt med erfarenheter och lärdomar för att man ska kunna ompröva den nuvarande strategin, och EESK föreslår att man inför ett nytt tänkesätt beträffande initiativ som gör att kapitlen om handel och hållbar utveckling fullt ut kan leva upp till sina rättsligt bindande åtaganden. I den här debatten måste miljö- och arbetsnormerna sättas lika högt upp på genomförande- och verkställighetsagendan.

Politiska instrument som ytterligare stimulerar genomförandet av handel och hållbar utveckling

5.5

I maj 2020 offentliggjorde Frankrike och Nederländerna ett icke-officiellt dokument där man uppmanade EU att förbättra sin analys av de socioekonomiska aspekterna av handelseffekter och att höja sin ambitionsnivå när det gäller kopplingen mellan handel och hållbar utveckling i alla dess dimensioner (4), mot bakgrund av den europeiska gröna given. EESK välkomnar en mer analytisk syn på handelseffekter och stöder helhjärtat rekommendationen om att ge incitament för ett faktiskt genomförande av åtagandena i fråga om handel och hållbar utveckling genom en stegvis sänkning av tullsatserna, inklusive möjligheten att dra tillbaka specifika tullpositioner i händelse av en senare överträdelse, och förtydligandet av de villkor som länderna måste uppfylla för dessa sänkningar.

5.6

EESK uppmuntrar vidare till att man tittar utanför den klassiska verktygslådan för handel för att hitta kompletterande åtgärder som skulle säkerställa verkliga förändringar i praktiken. EU bör anta ett ambitiöst direktiv om obligatorisk tillbörlig aktsamhet som erkänner ansvar baserat på nuvarande normer och erbjuder en tydlig och säker rättslig ram för europeiska företag och företag från tredjeländer som är verksamma inom EU. EESK har starkt förespråkat krav på tillbörlig aktsamhet i handelsavtal med avseende på de globala värde- och leveranskedjorna för att vägleda ledningsbeslut som syftar till hållbara företag i ekonomiskt, ekologiskt och socialt hänseende (5).

5.7

För att främja sin agenda för hållbar utveckling måste kommissionen också undersöka andra kapitel och områden än de traditionella kapitlen om handel och hållbar utveckling, såsom investeringar, och upprätta kopplingar och synergier. Utländska investerare bör ha en skyldighet att tillämpa tillbörlig aktsamhet innan de får dra nytta av ett internationellt investeringsavtal. På samma sätt bör parterna i ett frihandelsavtal säkerställa att företag som har sitt säte på deras territorier uppfyller kraven på tillbörlig aktsamhet (6).

5.8

För att få till stånd en hållbar handel måste EU absolut införa bestämmelser om samarbete mellan parterna i kampen mot penningtvätt, skattebrott och skatteflykt. Korruption undergräver också insatserna för hållbar utveckling, och jämförbara stränga normer för att utrota korruption måste införas.

5.9

Tilldelningen vid offentlig upphandling bör vara villkorad, så att kontrakt tilldelas företag från länder som följer ILO:s grundläggande normer och Parisavtalet. EU:s frihandelsavtal måste även främja bästa praxis för hur miljökriterier och sociala kriterier kan inkluderas i offentlig upphandling (7).

5.10

Miljöaspekten i kapitlen om handel och hållbar utveckling är visserligen den som har utvecklats mest under det senaste årtiondet, men två utmaningar kvarstår. För det första fastställs genomförandet av klimatskyldigheterna enligt Parisavtalet nationellt, vilket gör det svårt att identifiera överträdelser. För det andra gör bristen på internationella miljönormer, t.ex. för ren luft eller rent vatten, det svårt att fastställa skyldigheter. Det är viktigt att arbeta för att omsätta miljöåtaganden i praktiken i syfte att fastställa normer, även med koppling till tillbörlig aktsamhet. Mot bakgrund av covid-19-pandemin har den biologiska mångfalden blivit mer angelägen än någonsin. Den gröna given, EU:s lagstiftningsinitiativ om cirkulär ekonomi eller mekanismen för koldioxidjustering vid gränserna (8) blir relevanta ämnen inom ramen för handel och hållbar utveckling.

5.11

En mer övergripande syn avslöjar allvarliga hållbarhetsproblem med frihandelsavtal som inte kan lösas inom ramen för kapitel om handel och hållbar utveckling. Jordbruket, en av EU:s viktigaste förhandlingsbrickor, har till exempel en tydlig inverkan på hållbarheten. EESK lägger särskild vikt vid att sätta EU:s livsmedelstrygghet och hållbara livsmedel i centrum för analysen (9). För att få till stånd en effektivare och rättvisare livsmedelskedja efterlyser EESK ett smidigt genomförande av direktivet om otillbörliga handelsmetoder i jordbruks- och livsmedelskedjan.

Förbättrad faktisk verkställbarhet

5.12

EESK har sedan länge efterlyst en omorganiserad expertpanel som kan utlösa en fördragsstadgad mellanstatlig tvistlösningsmekanism, med möjlighet till ekonomiska påföljder eller sanktioner, samt avhjälpande åtgärder för den förfördelade parten (10). De inhemska rådgivande grupperna bör spela en aktiv roll i tvistlösningsramen. Den ansvariga för efterlevnaden av handelsbestämmelsernas team bör undersöka ärenden som läggs fram av en inhemsk rådgivande grupp samt informera om och följa upp eventuella verkställighetsåtgärder och expertpanelsrapporter.

5.13

EESK välkomnar den nya strategin i handels- och samarbetsavtalen, där lika villkor och hållbarhet sätts i främsta rummet och en tvistlösningsmekanism tillämpas med tillgång till rättsmedel vid eventuella överträdelser. I denna ”hybridmodell” kombineras strategin med expertpaneler med en verkställbar del för ihållande bristande efterlevnad av upprätthållande av skyddsnivån eller inhemskt verkställande av arbets-, miljö- eller klimatbestämmelser eller sociala bestämmelser. Detta inbegriper tillfällig kompensation som parterna kommit överens om, eller ensidigt upphävande av den klagande partens skyldigheter på något område (t.ex. handelstullar, lufttrafikrättigheter, tillträde till fiskevatten) på vissa villkor.

5.14

Ett oberoende arbetssekretariat som tar itu med gränsöverskridande arbetsfrågor inom ramen för ett frihandelsavtal, inklusive arbetsmarknadseffekter, och övervakar och undersöker efterlevnaden av dess kapitel om arbete samt en mekanism för kollektiva klagomål bör komplettera verkställandet av kapitlen om handel och hållbar utveckling (11). Som det erkända organet på internationell nivå bör ILO delta i övervakningen av genomförandet av ILO:s konventioner i frihandelsavtal. Dess roll bör också stärkas och institutionaliseras när det gäller en korrekt tolkning av ILO-instrument vid en tvist som rör internationella arbetsnormer. ILO bör systematiskt involveras för att ge expertpanelen vägledning i dessa frågor.

5.15

EESK föreslår att man undersöker innovativa strategier för lösning av arbetsrättsliga tvister som skulle göra det möjligt för tillfälliga internationella paneler att ålägga ett företag som bryter mot överenskomna internationella arbetsnormer avhjälpande åtgärder. EU:s och Kanadas inhemska rådgivande grupper inom ramen för Ceta (12) har lyft fram exemplet med snabbinsatsmekanismen i USMCA-avtalet (13), där påföljderna omfattar tillfälligt upphävande av förmånstullar på grundval av en stegrande skala av allvarlighetsgrad och upprepade överträdelser. Syftet förblir att, när så är möjligt, uppmuntra till avhjälpande åtgärder genom bilateralt samarbete och dialog mellan parterna. Fastställandet av konsekvenser avskräcker dock företag från att inte uppfylla kraven.

5.16

Att bedöma verkställandet på grundval av framgångsrikt prövade mål ger endast en ofullständig bild, särskilt som rättstvister alltid är en sista utväg. Möjligheten till sanktioner utgör också en ”kraftfull uppmuntran” till efterlevnad, oavsett om den används eller inte. I slutändan bidrar ”icke-ärendena” och deras utveckling med övertygande berättelser som kommissionen bör överväga för att genomföra sin jämförande studie av ländernas olika tillvägagångssätt. Att bara jämföra formuleringarna i avtalen och hur de utvecklas språkligt skulle ge föga meningsfulla insikter på egen hand. Det behövs också en kvalitativ bedömning av resultaten av genomförandet, t.ex. genom att man utnyttjar det civila samhällets erfarenheter av att ge råd vid förhandlingarna och övervaka genomförandet av sådana bestämmelser.

En stödjande ram för det civila samhällets deltagande i inhemska rådgivande grupper

5.17

De inhemska rådgivande grupperna är ett viktigt resultat av den nya generationens frihandelsavtal, men de behöver en starkare institutionaliserad ram för att kunna utföra sina övervakningsuppgifter framgångsrikt, oavsett om det gäller handel och hållbar utveckling eller hela EU-frihandelsavtal.

5.18

Betydande farhågor finns när det gäller vissa organ som fungerar som inhemska rådgivande grupper i partnerländer, då de inte är aktiva eller representativa eller ens oberoende av regeringsinflytande. Problemet beror ofta på att inrättandeprocesserna inte fastställts i avtalet, att det står parterna fritt att välja befintliga organ och att det inte får några konsekvenser om åtagandena inte fullgörs. EESK befarar särskilt att strykningen av ”balanserad” i handels- och samarbetsavtalet när det gäller den inhemska rådgivande gruppens sammansättning skulle kunna få allvarliga konsekvenser för dess verksamhet.

5.19

Inom ramen för regionala handelsavtal såsom EU–Centralamerika och EU–Colombia/Peru/Ecuador, eller ett eventuellt framtida frihandelsavtal mellan EU och Mercosur, kvarstår betänkligheter beträffande inrättandet av enskilda inhemska rådgivande grupper i varje partnerland. Denna strikt ”inhemska” strategi utgör ett allvarligt hinder för meningsfullt engagemang mellan partnernas inhemska rådgivande grupper och med EU:s motsvarande inhemska rådgivande grupp.

5.20

Inom ramen för kapitlen om handel och hållbar utveckling måste det därför skapas särskilda organ som fungerar som inhemska rådgivande grupper med tydligt fastställt oberoende, representativitet och en balanserad sammansättning. Parterna måste vara ansvariga för att de inrättas och fungerar. I regionala avtal bör man inrätta gemensamma regionala organ med tillräckligt sekretariatsstöd. EU:s delegationer och EESK bör stödja inrättande- och verksamhetsprocessen, inklusive riktlinjer och bästa praxis. EESK föreslår också att man undersöker en bättre matchning av representativa organisationer i EU:s och tredjeländers inhemska rådgivande grupper, särskilt för miljö- och företagsintressenter.

5.21

För att stärka EU:s inhemska rådgivande gruppers samarbete med sin motsvarighet i det civila samhället i partnerländerna är årliga gemensamma möten mellan de inhemska rådgivande grupperna nödvändiga och bör inkluderas i själva frihandelsavtalen. EESK ser ett mervärde i att skapa gemensamma civilsamhällesorgan och bidrar i hög grad, särskilt genom att stödja det civila samhället i partnerländerna. Dess särskilda roll bör bibehållas i de gemensamma rådgivande kommittéerna som ett viktigt forum för dialog för det civila samhället på båda sidor i associeringsavtalen, t.ex. EU–Chile (14).

5.22

EESK:s roll när det gäller att utforma och se till att de inhemska rådgivande grupperna faktiskt fungerar är avgörande och bör stärkas. I juli 2021 fastställde EESK vägen framåt genom att anordna det första #AllDAGs-mötet någonsin, som samlade alla medlemmar i de nuvarande elva inhemska rådgivande grupperna för att diskutera konkreta förbättringsåtgärder. EESK ingår i alla inhemska rådgivande grupper och utgör en viktig del av de inhemska rådgivande gruppernas ordförandeskap, som består av en ordförande och två vice ordförande, som väljs ut bland de tre grupperna och alla medlemmar i en inhemsk rådgivande grupp. Samarbetet inom de inhemska rådgivande gruppernas gemensamma ordförandeskap gynnas av sakkunskap från både inom och utanför EESK för att leda den inhemska rådgivande gruppens arbete, och denna praxis bör fortsätta. I synnerhet för de inhemska rådgivande grupperna för Ukraina, Moldavien och Georgien har det visat sig oerhört värdefullt med EESK-ledamöter som kommer från grannländer inom EU. Utöver den roll som ledamöterna spelar hjälper EESK också de inhemska rådgivande grupperna genom att ge dem värdefullt sekretariatsstöd.

5.23

Ökad synlighet och strukturerade institutionella kanaler är avgörande för att uppnå resultat. De inhemska rådgivande gruppernas ordförandeskap bör ha en stående inbjudan till mötena i parternas underkommitté för handel och hållbar utveckling och Europaparlamentets övervakningsgrupper för respektive avtal. Expertgruppen med medlemsstaterna om handel och hållbar utveckling och den ansvariga för efterlevnaden av handelsbestämmelserna bör vara nära kopplade till de inhemska rådgivande gruppernas arbete, via rapporterings- och utbytesstrukturer. Detta bör kompletteras med ett informationsutbyte med ILO om det arbetsrelaterade genomförandet av handel och hållbar utveckling, och med sekretariaten för multilaterala miljöavtal om miljö och klimat. Europeiska utrikestjänsten och EU:s delegationer i partnerländerna bör hålla regelbundna genomgångar med de inhemska rådgivande grupperna och i vissa länder stödjas av särskilda arbets- och miljöattachéer.

5.24

EESK betonar behovet av att stärka samarbetet med det civila samhället, från utformning till övervakning av handelsverktyg och handelsavtal. Expertgruppen för frihandelsavtal, som bidrog med ett exempellöst, nödvändigt och regelbundet engagemang i handelsfrågor, bör återinrättas. De inhemska rådgivande grupperna utgör också en outnyttjad källa till sakkunskap om övergripande frågor om handel och hållbar utveckling vars potential bör användas till fullo.

5.25

De växande utmaningarna för de inhemska rådgivande grupperna förutsätter systemlösningar med tillräckliga resurser, både mänskliga och ekonomiska. De inhemska rådgivande grupperna bör själva vara mer involverade i relaterade beslut.

5.26

Att rationalisera de inhemska rådgivande grupperna är inget mål i sig. I varje potentiell ny strategi, såsom att inrikta strukturerna mer på enskilda frågor, måste man garantera att de faktiskt fungerar för att hantera utmaningarna i det specifika avtalets genomförande och involvera de inhemska rådgivande grupperna själva i dess utformning. Återkommande möten mellan alla medlemmar i EU:s inhemska rådgivande grupper skulle bidra till arbetet med att finna gemensamma lösningar på övergripande frågor och utgör en plattform för att diskutera pragmatiska och praktiska sätt innan nästa nytillsättning av de inhemska rådgivande grupperna under våren 2023.

---

(1)  I en studie från Friedrich-Ebert-Stiftung (FES) från 2020 analyseras de inhemska rådgivande gruppernas brister, och en grupp av organisationer som är medlemmar i inhemska rådgivande grupper, som samordnas av CNV Internationaal, sammanställer för närvarande ett icke-officiellt dokument med rekommendationer om hur de kan stärkas.

(2)  EUT C 374, 16.9.2021, s. 73.

(3)  EUT C 374, 16.9.2021, s. 73.

(4)  Non-paper on trade, social economic effects and sustainable development, 2020.

(5)  EUT C 429, 11.12.2020, s. 136 och EUT C 429, 11.12.2020, s. 197.

(6)  Ibid.

(7)  EUT C 374, 16.9.2021, s. 73.

(8)  Det kommande yttrandet NAT/834 ”Mekanism för koldioxidjustering vid gränserna”.

(9)  Det kommande yttrandet NAT/822 ”Strategiskt oberoende, livsmedelstrygghet och hållbara livsmedel”.

(10)  EUT C 364, 28.10.2020, s. 53.

(11)  EUT C 227, 28.6.2018, s. 27.

(12)  Gemensam förklaring från EU:s och Kanadas inhemska rådgivande grupper, september 2020.

(13)  Avtalet mellan Förenta staterna, Mexiko och Kanada.

(14)  I det kommande yttrandet REX/536, som ska antas våren 2022, kommer man att undersöka ramen för det civila samhällets deltagande under hela livscykeln för handelsavtal och politiska avtal.

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Mot en helhetsstrategi för hållbar landsbygds- och stadsutveckling

(yttrande på eget initiativ)

(2022/C 105/08)

Föredragande:	Josep PUXEU ROCAMORA
Medföredragande:	Piroska KÁLLAY

Beslut av EESK:s plenarförsamling	25.3.2021
Rättslig grund	Artikel 32.2 i arbetsordningen
	Yttrande på eget initiativ
Ansvarig sektion	Jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö
Antagande av sektionen	4.10.2021
Antagande vid plenarsessionen	21.10.2021
Plenarsession nr	564
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	220/0/1

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) är övertygad om att Europas framtid kommer att vara avhängig av hur vi hanterar landsbygdsområden och om att ytterligare samarbete med stadsområden krävs för att säkerställa att inga områden eller medborgare hamnar på efterkälken i den rättvisa omställningen till ett klimatneutralt, hållbart och välmående EU. Detta skulle vara i linje med målen i den europeiska gröna och sociala given, återhämtningspaketet Next Generation EU, EU:s territoriella agenda 2030 och de 17 målen för hållbar utveckling.

1.2

EESK anser att EU bör minska skillnaderna mellan olika områden genom att främja en politik som säkerställer en rättvis och hållbar omställning i alla områden och garanterar en god livskvalitet på landsbygden.

1.3

På grund av utmaningarna i anslutning till klimatförändringarna och pandemierna betonar EESK att det är angeläget att agera nu och genomföra ett paradigmskifte för att visa på mervärdet av ett gemensamt arbete och främja ömsesidig respekt och förståelse till förmån för alla medborgare.

1.4

Kommittén uppmanar därför beslutsfattarna att utveckla och genomföra en övergripande och helhetsinriktad EU-strategi som gynnar en balanserad, sammanhållen, rättvis och hållbar utveckling på landsbygden och i städerna genom att tillvarata lokalsamhällenas roll, stärka traditionella industrier och skapa nya ekonomiska verksamheter och arbetstillfällen i landsbygdsområden, samtidigt som synergier med stadsområden främjas.

1.5

För att skapa och stärka lika villkor mellan landsbygdssamhällen och städer rekommenderar EESK följande: 1. Att tillräckliga resurser ska avsättas för landsbygdspolitiken och att teknisk kommunikationsinfrastruktur och transportinfrastruktur (särskilt kollektivtrafik, som är absolut nödvändigt i vardagslivet och för sysselsättningen) ska tillhandahållas, liksom effektiva system för utbildning och hälso- och sjukvårdstjänster av god kvalitet. Dessa bör vara helt anpassade till relevanta tjänster i städerna (likvärdig hälso- och sjukvård). 2. Att utbudet av arbetstillfällen, utbildning och bostäder bör återspegla och dra nytta av landsbygdens naturresurser, samtidigt som innovativa affärsmöjligheter skapas. 3. Att landsbygdsparlamenten och lokalt ledd utveckling (LLU), som modeller för deltagandedemokrati, bör stödjas av politiska beslutsfattare och inkludera alla medborgare på landsbygden, inbegripet arbetsmarknadens parter, kvinnor, äldre personer, personer med funktionsnedsättning, minoriteter och – i synnerhet – ungdomar. 4. Att kulturarvstillgångar bör skyddas och främjas (1).

1.6

I fråga om landsbygds- och stadsutveckling rekommenderar EESK följande: 1. Att regeringarna måste vara öppna och rättvisa på alla områden när de tillhandahåller tjänster till medborgarna. 2. Att det civila samhällets organisationer, inbegripet Leader och lokala aktionsgrupper, bör bygga lokala partnerskap på landsbygden och i städerna för att skapa ekonomiska, sociala och miljömässiga möjligheter och främja en bättre förståelse av det ömsesidiga beroendet. 3. Att styrningsmodellen för livsmedelspolitiska råd tjänar som inspiration för ett effektivt samarbete mellan alla berörda parter på lokal nivå. Möjligheterna till distansarbete, behovet av bostäder på landsbygden och möjligheterna att ta mark i anspråk har försvårats av nya återverkningar och utmaningar när det gäller miljön, samt av pandemin. 4. Att det vore positivt att mellan regioner uppmuntra och stödja utbyte av god praxis och exempel på risker; 5. Att tillgång till utbildning av hög kvalitet på landsbygden kan vara en bidragande faktor till den lokala ekonomiska utvecklingen och kan hjälpa landsbygdssamhällena att anpassa sig till en snabbt föränderlig miljö.

1.7

EESK riktar särskilt följande rekommendationer till kommissionen och de nationella och regionala myndigheterna: 1. Kommissionens nyligen antagna långsiktiga vision för landsbygdsområden (2) måste förkovras så att den blir ett åtagande för landsbygd och städer med ett rättvist fokus. Det är viktigt att visa på mervärde när landsbygds- och stadsorganisationer samarbetar, såsom initiativet ”Från jord till bord” och en socialt inkluderande grön giv. 2. Med utgångspunkt i initiativet för smarta byar bör kommissionen arbeta för att det inrättas en grupp av aktörer på landsbygden och i städerna med målet att utveckla god praxis inom partnerskapsmodeller. 3. För att stödja engagemanget bör det göras investeringar i lokala pilotprojekt och införas alleuropeiska incitament/villkor och utmärkelser för föredömliga exempel på inkluderande avtal.

1.8

Kommittén är också fast besluten att samarbeta med Europaparlamentet och Europeiska regionkommittén genom att beställa forskning, samråda med det organiserade civila samhället och främja en europeisk stadga om rättigheter och ansvar för landsbygdsområden och städer.

1.9

EESK kommer att integrera en helhetsstrategi i sina kommande yttranden om territoriell politik, stadspolitik och landsbygdspolitik. Föreliggande yttrande diskuterades exempelvis i flera av EESK:s sektioner innan det antogs.

2.   Inledning

2.1

I enlighet med rekommendationerna i EESK:s yttrande ”En integrerad strategi för EU:s landsbygdsområden, med särskild tonvikt på de sårbara regionerna”, som antogs i september 2020 (3), och den hearing som anordnades den 18 juni 2021 (4), eftersträvar EESK nu en helhetsstrategi för EU på området landsbygdsutveckling och stadsutveckling genom att analysera den övergripande ram som kopplar landsbygdspolitiken till all annan relevant politik, identifiera utmaningar och hinder och lyfta fram det civila samhällets, företagens och lokalsamhällenas roll i utvecklingen av strategier som utgår från fältet. EESK kommer aktivt att bidra till att säkerställa att denna strategi beaktas när EU:s politik utformas.

2.2

Det är viktigt att bättre hantera den mångfald som finns i landsbygdsområden utifrån de möjligheter som vart och ett av dem erbjuder. Det finns landsbygdsområden som tack vare sin närhet till stadsområden kan dra nytta av ”tätortseffekten” genom samverkan mellan landsbygd och stad, medan andra som är mer avlägset belägna är mycket mer beroende av en enda sektor, ofta jordbruk, skogsbruk, fiske eller gruvdrift, där samspelet med städerna är mindre påtagligt.

2.3

Även om landsbygds- och stadsregioner är två olika områden med egna särdrag och olika utveckling, visar verkligheten att de är nära förbundna med varandra. Dessa ömsesidiga beroenden är samtidigt alltmer komplexa och dynamiska och omfattar strukturella och funktionella flöden av människor och kapitalvaror, information, teknik och livsstilar. Det är därför viktigt att hitta en balans mellan landsbygds- och stadsområden, två områden som behöver varandra och som inte kan existera utan varandra.

2.4

Livsstilen på landsbygden som en ideal situation med välbefinnande och livskvalitet för medborgarna måste vara ett mål att uppnå, även i avlägsna eller missgynnade områden. I strategin måste man hitta en modell för att uppnå den nödvändiga balansen mellan dessa två aspekter och ett sätt att komplettera dem båda för att uppnå hållbarhet i framtiden.

2.5

De utmaningar som landsbygdsområden står inför (demografiska förändringar, avfolkning, den digitala klyftan, låga inkomstnivåer, begränsad tillgång till vissa tjänster, behov av bättre sysselsättningsutsikter eller specifika effekter av klimatförändringarna) kan endast hanteras ur ett övergripande och förnyat territoriellt perspektiv inriktat på ömsesidig utveckling.

2.6

Denna nya situation, som sträcker sig längre än den traditionella kopplingen landsbygdsområden emellan, som fokuserar på jordbrukssektorn och är skild från stadsmiljön, kräver att åtgärderna för landsbygdsutveckling baseras på en sektorsövergripande och integrerad strategi i alla regioner, utnyttjar synergier och innebär att landsbygdsområden, stadsområden och mellanliggande områden kompletterar varandra.

3.   Utmaningar och förslag till åtgärder

3.1

Det traditionella synsätt som tydligt skiljer mellan landsbygdsområden och stadsområden kräver nya koncept samt nya tolkningar och tillvägagångssätt, och den lokala verkligheten måste beaktas för att definiera den berörda regionen.

3.2

Den framtida utvecklingen av de europeiska territorierna bör bygga på komplementaritet mellan landsbygds- och stadsområden och på samordning av den politik som är inriktad på dem, med slutmålet att uppnå social och ekonomisk sammanhållning och miljömässig hållbarhet i dessa områden.

3.3

EESK anser att strategierna för landsbygdsutveckling och stadsutveckling måste bli mer samstämmiga för att undvika överlappningar och skillnader mellan strategierna (t.ex. strategier för lokala aktionsgrupper, integrerade territoriella investeringar, lokal utveckling och regional utveckling) och för att underlätta de lokala aktörernas genomförande av dem inom ramen för utvecklingsprocesser och investeringar.

3.4

Landsbygds- och stadsutvecklingen måste styras i enlighet med principerna i EU:s territoriella agenda 2030, Leipzigstadgan, FN:s agenda för städer, EU-agendan för städer, Amsterdampakten, Cork 2.0-förklaringen om ett bättre liv i landsbygdsområden och OECD:s principer för stads- och landsbygdspolitik, där tematiska partnerskap och delad förvaltning mellan stads- och landsbygdsområden beaktas.

3.5

Medelstora städer spelar en nyckelroll när det gäller att koppla samman storstadsområden med landsbygdsområden och förtjänar därför särskild uppmärksamhet både när det gäller fysisk planering och fördelning av resurser och tjänster. Många europeiska städer (däribland Toulouse i Frankrike, Manresa i Spanien, Turin i Italien och Aalborg i Danmark) har redan genomfört mycket framgångsrika strategier. Nätverk av städer som Iclei (5), Eurotowns (6) och Eurocities (7) är viktiga aktörer när det gäller att utbyta erfarenheter och främja bästa praxis.

3.6

Samspelet mellan landsbygd och stad måste stå på den politiska dagordningen, och vi måste göra det lättare för politiska ledare och beslutsfattare att förstå det och främja olika sätt att organisera detta med utgångspunkt i lokalsamhället.

3.7

EU-finansierad forskning bör också fortsätta att utforska sätt att främja en rättvis och hållbar landsbygds- och stadsutveckling och stimulera den ekonomiska utvecklingen i landsbygdsområden. Projekt som Robust (8), Rubizmo (9) och Liverur (10) bör vidareutvecklas och leda till konkret förändring.

3.8

För att uppnå hållbarhet (ekonomisk, social och miljömässig) i dessa områden, både på landsbygden och i städerna, krävs en övergripande politik som är kopplad till den socioekonomiska, kulturella och etnografiska verkligheten och som främjar samarbetet mellan landsbygds- och stadsområden samt engagemang mellan olika sociala och ekonomiska aktörer samt lämpliga styrningsmekanismer tillsammans med de lokala myndigheterna.

3.9

Avlägsna landsbygdsområden är ännu mer utsatta för de utmaningar som landsbygdsområdena står inför och behöver därför särskilda strategier och särskild behandling. Utöver att lösa problemen med svårigheten att få tillgång till offentliga tjänster, inklusive hälso- och sjukvård samt utbildning, föreslår EESK att man inrättar program som blåser nytt liv i det lokala ekonomiska ekosystemet i samarbete med närliggande samhällen.

3.10

Många av de utmaningar som landsbygdsområdena står inför går utöver tillämpningsområdet och finansieringen för den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP), vilket betonades i vår nyligen framlagda informationsrapport om utvärderingen av hur den gemensamma jordbrukspolitikens inverkar på den territoriella utvecklingen i landsbygdsområden (11), och det är därför nödvändigt att gå mot en integrerad strategi för åtgärder och finansiering inom de olika politikområden som påverkar landsbygdsområdena. Medel från nationella politikområden bör komplettera GJP-medlen till förmån för landsbygdsutveckling.

3.11

Jordbruks-, livsmedels- och landsbygdspolitiken måste vara i linje med politikområden som berör bl.a. klimat, biologisk mångfald, minskad fattigdom, infrastruktur och transport, utbildning och yrkesutbildning, tillhandahållande av grundläggande tjänster av allmänt intresse (hälso- och sjukvård, bostäder osv.), främjande av utvecklingen av nya verksamheter som bygger på den cirkulära ekonomin och bioekonomin, digitaliseringen eller kampen mot avfolkning.

3.12

Dessa politiska insatser måste också vara samstämmiga med och komplettera europeiska strategier såsom den gröna given (12) och från jord till bord-strategin (13) och i synnerhet den nya industristrategin (14), där den jordbruksbaserade livsmedelssektorn framhålls som ett av EU:s viktigaste strategiska ekosystem, samt politiska insatser som tryggar livsmedelsförsörjningen. Att pröva på nya former av samarbete mellan stad och landsbygd inom ramen för den europeiska gröna given är inte bara en förutsättning utan också en möjlighet till en rättvis omställning och territoriellt balanserad hållbar utveckling.

3.13

Styrningen och harmoniseringen av europeiska, nationella och subnationella medel bör förbättras för att bättre hantera hållbar utveckling genom att man på ett bättre sätt tar itu med övergripande frågor och alltid lyssnar till varje områdes krav.

3.14

EESK vill fästa uppmärksamheten vid behovet av att säkerställa tillgången till hållbar finansiering och utvecklingen av skräddarsydda finansieringsinstrument för landsbygds- och stadsutveckling, med beaktande av riskstrukturen och särdragen i den ekonomiska mixen. Dessutom bör man i taxonomin och skattestrategin för landsbygdsområden ta hänsyn till utvecklings- och investeringsbehoven.

3.15

Denna integrerade strategi kräver samordning mellan olika förvaltningar och förvaltningsorgan, däribland flera generaldirektorat vid kommissionen som arbetar med övergripande politik. Denna övergripande samordning innebär att politiska beslutsfattare inriktar sig på att integrera landsbygdsfrågor i all politik för att säkerställa att behoven på landsbygden beaktas.

3.16

Följande aspekter är en förutsättning för en framgångsrik samordning mellan förvaltningarna: i) Att den rätta omfattningen av insatserna fastställs. ii) Att en tydlig ledande roll i samordningen av politiken fastslås. iii) Att samarbetsavtalen mellan regioner eller kommuner stärks. iv) Att partnerskap mellan landsbygds- och stadsområden som syftar till att dra nytta av välfungerande förbindelser främjas. v) Att den vertikala samordningen mellan förvaltningsnivåerna förbättras.

3.17

Det finns ett behov av att upprätthålla en direkt koppling till landsbygdsområden genom den aktiva roll som EU:s regioner spelar genom deras viktiga uppdrag att utforma och genomföra politiken för landsbygdsutveckling på lokal nivå. Flerpartsdeltagande och en strategi som utgår från fältet är viktiga inslag för att säkerställa hållbarhet och lokalt egenansvar inom landsbygdspolitiken. EESK anser att man bör ta hänsyn till den roll som lokala aktionsgrupper kan spela och den lokalsamhällsledda modellen för lokal utveckling.

3.18

EESK föreslår också att man använder styrmodellen för livsmedelspolitiska råd som en inspiration för ett effektivt samarbete mellan alla berörda parter på lokal nivå.

3.19

Det behövs framsteg i fråga om territoriella avtal som understöds av politiska åtaganden och som kräver att man fastställer mål, förenar sina krafter, stimulerar offentliga och privata åtaganden med territoriellt fokus, utvecklar mekanismer för interinstitutionellt och sektorsövergripande samarbete, skapar en ny institutionell struktur som främjar hållbar utveckling, erkänner mångfalden i landsbygdsområden och främjar förbindelserna mellan stad och landsbygd. I detta avseende har företag och organisationer inom den jordbruksbaserade livsmedelssektorn nu möjlighet att underteckna uppförandekoden om ansvarsfulla affärs- och marknadsföringsmetoder (15) som kommissionen tagit fram som en del av från jord till bord-strategin.

3.20

Territoriella avtal bör bygga på rättvisa och respekt. I England, Wales och Skottland har man uppförandekoder för vistelse på landsbygden för att hjälpa människor att förstå hur man tar hänsyn till landsbygdsområden. Detta skulle kunna omarbetas till en EU-stadga om rättigheter och ansvar avseende rättvisa och hållbara relationer mellan landsbygds- och stadsområden (16). Denna stadga bör införlivas i medborgarutbildningen för alla.

3.21

EESK inser att det inte finns några enhetliga formler för olika områden och att varje territoriell enhet bör finna en egen inriktning och specialisering – med respekt för ändamålens unika karaktär, mångfald och multifunktionalitet – och hitta lösningar som bygger på varje enhets egen potential, behov, kapacitet och uppfattningar. Användningen av befintlig infrastruktur och diskussionerna om utvecklingen av ny infrastruktur måste ses i ett helhetsperspektiv, samtidigt som man tittar på trender för att investera på rätt ställe.

3.22

Avseende behovet av att förbättra sysselsättningsmöjligheterna framhålls följande: i) Covid-19-pandemin har påskyndat digitaliserings- och miljöanpassningsprocesser som kräver kraftansträngningar för att bli beständiga. ii) Nya sysselsättningsmöjligheter måste skapas och bibehållas i landsbygdsområden, inbegripet sådana som rör tillhandahållande av tjänster på landsbygden, distansarbete, ny teknik eller förnybar energi. iii) Många arbetstillfällen kan skapas genom att stärka jordbrukets multifunktionella aspekter, uppmuntra annan verksamhet än jordbruksverksamhet, starta företag inom sektorn för tjänster för ren energi och landsbygdsnäringar. iv) Främja entreprenörskap, säkerställa rättvisa konkurrensregler för små och medelstora företag och ta hänsyn till de yngre generationernas behov (t.ex. distansarbete). v) Jobb och butiker bör finnas kvar i människors närhet. Visionen för landsbygd och städer erbjuder möjligheter att utveckla en cirkulär ekonomi. vi) Anständigt arbete bör främjas och arbetsvillkoren på landsbygden förbättras, samtidigt som man ser till att alla ansvarstagande röster är en del av förbättringsprocessen. vii) Konsumenternas efterfrågan bör kopplas till regionala marknader och lantmarknader genom marknadsföring av lokala produkter och kvalitetsmärkningar. viii) Skapandet av kulturella möjligheter på landsbygden bör uppmuntras på bred front, vilket inbegriper främjandet av kulturevenemang och skydd av historiska och religiösa inslag på landsbygden (kyrkor, slott osv.). ix) Digitaliseringsprocesserna öppnar nya möjligheter som kan skapa förhoppningar och dra till sig medborgare, särskilt ungdomar, och leda till förändring avseende avfolkningen och livskvaliteten på landsbygden. Landsbygdsområdena behöver därför lämplig infrastruktur för att säkerställa konnektiviteten. Konnektivitetsstrategier och digitala plattformar erbjuder lösningar i detta sammanhang, medan en rättsakt för digitala tjänster på landsbygden skulle underlätta utvecklingen av digital teknik inom jordbruket och i landsbygdsområden. x) Hållbart jordbruk och vattenbruk (17) på landsbygden och i stadsnära områden bör stödjas, tillsammans med ekoturism samt fritids- och utbildningsverksamhet med inriktning på hållbarhet, och denna verksamhet bör vara förenlig med skyddet av den biologiska mångfalden för att värna om människors livskvalitet. xi) Tillgänglig utbildning av god kvalitet på landsbygden, med början i förskoleåldern, kan bidra till att förbättra utbildningsresultaten, medan tillgången till offentliga tjänster såsom barnomsorg och skolor är en platsbaserad faktor som inverkar på landsbygdsområdenas attraktionskraft, även när det gäller högkvalificerade arbetstagare.

3.23

Ekonomisk tillväxt och skapande av arbetstillfällen är viktigt, men måste kompletteras med ett tillräckligt utbud av tjänster, bostäder, energi, fritid, utbildning, livslångt lärande och hälso- och sjukvårdssystem av god kvalitet som säkerställer att landsbygden inte bara är hållbar utan också trivsam att leva på. EU måste snarast lägga grunden till en hållbar och inkluderande välfärdsekonomi som fungerar för alla (18).

3.24

I synnerhet bör den fortsatta utbyggnaden av kollektivtrafik till rimliga priser vara en prioritering för utvecklingen av landsbygdsområden och därmed för förbindelserna med stadsområden. Tillhandhållandet av kollektivtrafik till rimliga priser är absolut nödvändigt i vardagslivet och för sysselsättningen, för att man ska kunna nå grundläggande offentliga tjänster såsom skolor, barnomsorg, läkare eller apotek och pendla till och från arbetsplatsen.

3.25

Detta kräver nya grepp i fråga om hur tjänster tillhandahålls på landsbygden: i) Integrerat tjänsteutbud (tillhandahållande av olika tjänster på samma ställe, samarbete mellan tjänsteleverantörer, samarbete mellan yrkesgrupper, samproduktion mellan offentliga, privata och gemenskapsbaserade organisationer). ii) Metoder för tillhandahållande av alternativa och mer flexibla tjänster (mobila tjänster som ligger medborgarna nära, olika typer av knutpunkter där tjänster tillhandahålls regelbundet från en central plats, tjänster som är bättre anpassade till lokala behov). iii) Tekniska och digitala lösningar, bl.a. inom utbildning och hälso- och sjukvård.

3.26

En övergripande strategi för att uppnå tröskelvärden för tjänster i olika områden och utbyte av tjänster mellan olika delar av området är avgörande för planeringen av hållbara stads- och landsbygdsområden.

3.27

Det måste tas fram en strategi som genom förbättrade tjänster på landsbygden och nya sysselsättningsmöjligheter bidrar till att människor bosätter sig där och framför allt till att det behövliga generationsskiftet säkerställs.

---

(1)  EESK:s yttrande ”Bidraget från Europas landsbygdsområden till Europaåret för kulturarv 2018 som säkerställer hållbarhet och sammanhållning mellan städer och landsbygd” (EUT C 440, 6.12.2018, s. 22).

(2)  COM(2021) 345 final.

(3)  EUT C 429, 11.12.2020, s. 60.

(4)  Mot en helhetsstrategi för hållbar landsbygds- och stadsutveckling | Europeiska ekonomiska och sociala kommittén.

(5)  https://www.iclei.org

(6)  http://www.eurotowns.org/

(7)  https://eurocities.eu

(8)  https://rural-urban.eu/

(9)  https://rubizmo.eu

(10)  https://liverur.eu/

(11)  https://www.eesc.europa.eu/sv/our-work/opinions-information-reports/information-reports/evaluation-caps-impact-territorial-development-rural-areas-information-report.

(12)  EU:s gröna giv | Europeiska kommissionen.

(13)  Från jord till bord-strategin.

(14)  Meddelandet ”Uppdatering av industristrategin 2020” (europa.eu).

(15)  Uppförandekod (europa.eu).

(16)  The Countryside Code: advice for countryside visitors | gov.uk.

(17)  Se yttrandena ”Strategiska riktlinjer för en hållbar utveckling av vattenbruket i EU” – NAT/816 (EUT C 517, 22.12.2021, s. 103) och ”En ny strategi för en hållbar blå ekonomi i EU” – NAT/817 (EUT C 517, 22.12.2021, s. 108).

(18)  EESK:s yttrande ”Den hållbara ekonomi vi behöver” (EUT C 106, 31.3.2020, s. 1).

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Strategiskt oberoende, livsmedelstrygghet och hållbara livsmedel

(yttrande på eget initiativ)

(2022/C 105/09)

Föredragande:

Klaas Johan OSINGA

Beslut av EESK:s plenarförsamling	25.3.2021
Rättslig grund	Artikel 32.2 i arbetsordningen
	Yttrande på eget initiativ
Ansvarig sektion	Jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö
Antagande av sektionen	4.10.2021
Antagande vid plenarsessionen	20.10.2021
Plenarsession nr	564
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	128/0/1

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) föreslår en definition av öppet strategiskt oberoende som tillämpas på livsmedelssystem på grundval av livsmedelsproduktion, arbetskraft och rättvis handel, med det övergripande målet att säkerställa livsmedelstrygghet och hållbara livsmedel för alla EU-medborgare genom en rättvis, hälsosam, hållbar och resilient livsmedelsförsörjning.

1.2

I synnerhet bör EU:s livsmedelssystem bli mer diversifierade. Arbetskraften inom jordbruket bör stärkas, särskilt genom att man lockar unga människor och säkerställer anständiga arbetsvillkor och löner. Handelspolitiken bör vara anpassad till EU:s standarder för hållbara livsmedel och konkurrenskraft (1).

1.3

Öppet strategiskt oberoende och hållbara livsmedelssystem garanteras bäst genom att man tar fram en verktygslåda som omfattar riskhanteringsåtgärder för att hjälpa livsmedelskedjorna att hantera extrema situationer och de nationella myndigheterna och EU-myndigheterna att vidta omedelbara åtgärder.

1.4

Den senaste tidens händelser till följd av covid-19, extrema väderförhållanden på grund av klimatrubbningar samt it-angrepp visar på behovet av att förbättra livsmedelssystemens resiliens och hållbarhet. Inom ramen för från jord till bord-strategin håller kommissionen på att utarbeta en EU-beredskapsplan för att trygga livsmedelstillgången och livsmedelsförsörjningen och en tillhörande EU-insatsmekanism för livsmedelskriser (2). Detta bör bidra till att öka medvetenheten om riskerna och inbegripa identifiering, bedömning, kartläggning och övervakning av centrala risker genom stresstester av kritiska system på EU- och medlemsstatsnivå samt underlätta genomförandet av åtgärder för att lösa problemen.

1.5

EU behöver ett system för att förebygga händelser såsom ström- och nätabrott eller it-angrepp som blir okontrollerbara på grund av beroenden. Som exempel kan nämnas en stad som måste bli föremål för nedstängning i flera veckor, ett strömavbrott som varar i flera dagar eller ett livsmedels- eller detaljhandelsföretag som utsätts för it-angrepp.

1.6

För att förbättra hanteringsmekanismerna måste man utveckla de befintliga livsmedelssystemen och samtidigt diversifiera livsmedelssystemen, inklusive företagsmodeller för gårdsbutiker, stadsjordbruk, vertikalt jordbruk och ”lokalt för lokalt”-strategin i allmänhet. Detta förutsätter att jordbrukare och odlare i större utsträckning tillämpar forskning och innovation och bör bidra till att minimera riskerna med ”matöknar” och produktionsspecialisering (3). Samtidigt bör fördelarna med det effektiva distributionssystemet från gårdar till bearbetning och marknader stärkas.

1.7

För att säkerställa en långsiktig produktion av tillräckliga och hälsosamma livsmedel och en utkomst som det går att leva på är det viktigt att naturresurserna används på ett hållbart sätt, så att mark- och vattenresurser bevaras, klimatförändringar och förluster av biologisk mångfald bekämpas och djurens välbefinnande skyddas. EU bör också stärka den lokala och regionala produktionen i syfte att kombinera en välbalanserad livsmedelsproduktion och livsmedelsbearbetning med lågt koldioxidavtryck.

1.8

Den gemensamma jordbrukspolitiken spelar en avgörande ekonomisk, social och miljömässig roll. Den bör stabilisera marknaderna under kriser samtidigt som den tillhandahåller ett skyddsnät för jordbrukare och bearbetningsföretag samt skyddar miljön, klimatet, arbetskraften och djurens välbefinnande. Den gemensamma jordbrukspolitiken spelar en roll när det gäller att upprätthålla den strategiska produktionskapaciteten, livsmedelssäkerheten och livsmedelstryggheten.

1.9

Gårdar, bördig jordbruksmark och vatten är strategiska tillgångar och måste skyddas upp till en viss nivå i hela EU: De utgör ryggraden i vårt öppna strategiska oberoende i fråga om livsmedel.

1.10

EESK upprepar sin rekommendation om att undersöka möjligheten att inrätta ett europeiskt livsmedelspolitiskt råd med flera parter och på flera nivåer (4). Inom ramen för ett öppet strategiskt oberoende skulle ett sådant råd bl.a. kunna spela en övervakande roll och bidra till att bedöma och föregripa riskerna i livsmedelskedjan.

1.11

EU måste se till att gränserna hålls öppna på ett säkert sätt och att arbetskraften och logistiken hålls igång för produktion och distribution av livsmedel (”gröna körfält”) både inom EU och gentemot tredjeländer. Detta kräver en stark mekanism för samordning mellan medlemsstaterna, kommissionen och tredjeländer.

2.   Inledning

2.1

Syftet med detta yttrande på eget initiativ är att utforska konceptet ”öppet strategiskt oberoende” för Europa med avseende på livsmedelstrygghet och hållbara livsmedel i framtiden och att framföra framåtblickande synpunkter och politiska rekommendationer från det civila samhället. Yttrandet innehåller i synnerhet ”matnyttiga” tankar i frågor som uppstår till följd av den senaste tidens händelser såsom covid-19, extrema väderförhållanden, it-angrepp och politiska/sociala spänningar.

2.2

”Öppet strategiskt oberoende” bör ses som en möjlighet för EU att trygga sin livsmedelsförsörjning och fastställa höga standarder för hållbarhet, särskilt mot bakgrund av den europeiska gröna given och FN:s mål för hållbar utveckling. Den europeiska utmaningen med hållbara livsmedel måste hanteras både internt och externt, och i detta yttrande kommer man också att undersöka möjliga sätt att skydda och förbättra tillgången till hållbara livsmedel för alla EU-medborgare, särskilt i kristider.

2.3

Yttrandet bygger på ett antal förslag och konkreta idéer som EESK redan lagt fram i sitt tidigare arbete (5). Dessa förslag kan sammanfattas enligt följande: — Verka för en heltäckande livsmedelspolitik i EU i syfte att främja en hälsosam kost från hållbara livsmedelssystem, koppla samman jordbruk med nutrition och ekosystemtjänster samt sörja för leveranskedjor som tryggar folkhälsan för alla delar av det europeiska samhället. En sådan politik, som nu återspeglas i kommissionens från jord till bord-strategi, bör förbättra samstämmigheten mellan livsmedelsrelaterade politikområden, återställa värdet av livsmedel och främja en långsiktig omställning från ett produktions- och konsumtionsbaserat synsätt på livsmedel till ett som uppmuntrar medborgaransvar. — Öka potentialen hos korta livsmedelskedjor, agroekologi och kvalitetsordningar för produkter. — Säkerställa skäliga priser och förbjuda otillbörliga handelsmetoder. — Införliva den gröna givens från jord till bord-strategi och strategi för biologisk mångfald som globala hållbarhetsstandarder i alla framtida EU-handelsavtal. — Se till att det civila samhället och alla berörda parter i livsmedelskedjan medverkar och deltar på ett strukturerat sätt, bl.a. genom ett europeiskt livsmedelspolitiskt råd.

2.4

Slutligen syftar yttrandet på eget initiativ till att ge värdefulla insikter för det pågående arbetet med den gröna givens från jord till bord-strategi, den gemensamma jordbrukspolitiken, översynen av handelspolitiken och agendan för strategisk framsyn, så att livsmedelstrygghet och hållbara livsmedel i EU sätts i centrum för analysen.

2.5

I september 2021 höll FN ett toppmöte om livsmedelssystem i syfte att hjälpa länderna att uppnå de 17 målen för hållbar utveckling, särskilt mål 2 – ingen hunger. EESK gav ett bidrag till denna debatt (6).

3.   Öppet strategiskt oberoende: de viktigaste inslagen för livsmedelssystemet

3.1

Enligt kommissionen är ”öppet strategiskt oberoende” EU:s förmåga att göra sina egna val och forma den omgivande världen genom ledarskap och engagemang som återspeglar unionens strategiska intressen och värden. Det ger EU möjlighet att bli starkare, både ekonomiskt och geopolitiskt, genom att vara (7) — öppet för handel och investeringar som hjälper EU:s ekonomi att återhämta sig från kriser och förbli konkurrenskraftig och ansluten till världen, — hållbart och ansvarsfullt genom att ta på sig en internationell ledarroll i syfte att forma en grönare och rättvisare värld, stärka befintliga allianser och samarbeta med många partner, — bestämt mot otillbörliga metoder och tvång och redo att hävda sina rättigheter, samtidigt som man alltid ger företräde åt internationellt samarbete för att lösa globala problem.

3.2

”Öppet strategiskt oberoende” måste definieras bättre när det gäller livsmedelssystemen. EESK vill bidra till diskussionen om hur EU kan bli bättre förberett på framtida kriser. Detta bör ingå i EU:s återhämtningsplan, t.ex. genom användning av Next Generation EU-medel.

3.3

EESK föreslår en definition av öppet strategiskt oberoende som bygger på livsmedelsproduktion, arbetskraft och rättvis handel, med det övergripande målet att säkerställa livsmedelstrygghet och hållbara livsmedel för EU-medborgarna genom en rättvis, hållbar och resilient livsmedelsförsörjning.

3.4   Livsmedelsproduktion

3.4.1

Livsmedelstryggheten bör betraktas utifrån ett internationellt, nationellt och lokalt perspektiv. 55 % av världens befolkning bor i städer, där endast en liten mängd färska livsmedel produceras – så kallade matöknar. FN förväntar sig att denna andel kommer att ha ökat till 68 % år 2050. Prognoser visar att urbaniseringen i kombination med den sammantagna befolkningstillväxten i världen skulle kunna göra att ytterligare 2,5 miljarder människor bor i stadsområden 2050 (8). Urbaniseringsnivån i Europa förväntas ha ökat till ca 83,7 % år 2050 (9).

3.4.2

Inom EU:s inre marknad transporteras livsmedel dagligen främst från landsbygdsområden och bearbetningsindustrier till livsmedelsbutiker i stadsområden. Lokala butiker, gårdsbutiker och nätbutiker åtnjöt dock ökad popularitet bland konsumenterna under nedstängningarna 2020/2021.

3.4.3

Utvecklingen av korta leveranskedjor bidrar till Europas resiliens. Lokala kanaler bör vara förenliga med befolkningarnas behov samt territoriernas särdrag och klimat. Bearbetningskapaciteten bör utvecklas mer på lokal nivå.

3.4.4

Diversifieringen av produktionen kommer också att bidra till att öka EU:s resiliens. I från jord till bord-strategin planeras en ökning av andelen jordbruksmark som brukas ekologiskt, och kolonilotter, stadsjordbruk och vertikalt jordbruk (10) är lämpliga alternativ som minskar livsmedelstransporterna och blir alltmer populära. Dessa initiativ bör kopplas till övrig lokal och regional produktion och bearbetning av livsmedel för att skapa ett skyddsnät.

3.4.5

Att kartlägga sårbarheter bör stå högt upp på EU:s dagordning. Medlemsstaterna och kommissionen bör samarbeta för att avslöja brister, minska matsvinnet, utveckla scenarier och samordna riktad utbildning och kommunikation.

3.4.6

Intelligent förvaltning av livsmedelslager bör ingå i EU:s strategi för öppet strategiskt oberoende i fråga om livsmedel. Detta bör inbegripa regelbunden rotation av strategiska lager samtidigt som man undviker spekulation från handlares sida – inklusive uppköp av råvaror och livsmedel till priser som understiger produktionskostnaden (11) – och starka marknadsreaktioner genom att trygga insynen på marknaden.

3.5   Arbetskraft

3.5.1

Det finns inte tillräckligt många unga som är utbildade för och villiga att bedriva jordbruk. År 2016 fanns det för varje EU-jordbrukare som var yngre än 35 år mer än sex jordbrukare som var äldre än 65 år (12).

3.5.2

Dessutom fortsätter jordbrukarna att drabbas av en oproportionerligt stor del av skadorna och förlusterna till följd av katastrofer. Dessas ökande frekvens och intensitet, tillsammans med riskens systemiska karaktär, kullkastar människors liv, omintetgör utkomster och äventyrar hela vårt livsmedelssystem.

3.5.3

Det är mycket viktigt att öka arbetskraften inom jordbruket i Europa, skydda jordbruket och den bördiga jordbruksmarken samt tillhandahålla lämpliga kunskaps- och innovationssystem inom jordbruket (Akis). Unga människor och kvinnor måste uppmuntras att arbeta inom jordbruket och lockas att fortsätta att arbeta där under många år.

3.5.4

Att säkerställa anständiga arbetsvillkor för arbetstagare från EU- och tredjeländer inom jordbruket och i livsmedelssektorn på alla nivåer i leveranskedjan är en förutsättning för genomförandet av ett hållbart och resilient livsmedelssystem. Tillräcklig finansiering, skäliga och högre löner, skäliga priser, klimatanpassningsstöd och säsongsarbetares rättigheter bör beviljas.

3.5.5

En heltäckande livsmedelspolitik för EU bör enligt EESK leda till ekonomisk, miljömässig och sociokulturell hållbarhet. Det är därför nödvändigt att se till att från jord till bord-strategin förändrar dynamiken i leveranskedjan i grunden och åstadkommer varaktiga förbättringar i fråga om jordbrukarnas inkomster och utkomster (13). Vi ifrågasätter att denna nödvändiga grundläggande förändring kommer att äga rum om inte de rätta politiska och ekonomiska incitamenten införs.

3.6   Handel

3.6.1

Exporten av jordbruksbaserade livsmedel från EU-27 värderades 2020 till 184,3 miljarder euro, en ökning med 1,4 % jämfört med 2019, medan importen, som uppgick till 122,2 miljarder euro, var 0,5 % högre än året innan. Överskottet i handeln med jordbruksbaserade livsmedel uppgick 2020 till 62 miljarder euro, en ökning med 3 % jämfört med 2019 (14). Enligt gemensamma forskningscentrumet skapar 1 miljard euro i exporterade jordbruksbaserade livsmedel i genomsnitt 20 000 arbetstillfällen, varav 13 700 inom primärsektorn. Samtidigt stod jordbruket för omkring 4,2 % av den totala sysselsättningen i EU under 2016 (15).

3.6.2

Förenade kungariket, Förenta staterna, Kina, Schweiz och Japan var EU:s största marknader för jordbruksbaserade livsmedel och stod för mer än 52 % av all export. De största källorna till EU:s import av jordbruksbaserade livsmedel 2020 var Förenade kungariket, Brasilien, Förenta staterna, Ukraina och Kina.

3.6.3

EU spelar en betydande roll i den globala handeln med jordbruksbaserade livsmedel, och det är mycket viktigt att dess handelspolitik är anpassad till dess hållbarhetsmål. I ett tidigare yttrande (16) föreslog EESK att alla framtida EU-handelsavtal ska införliva den gröna givens från jord till bord-strategi och strategi för biologisk mångfald som globala hållbarhetsstandarder. Kommittén erkände vikten och värdet av regelbaserad handel som bedrivs på lika villkor och det stora bidrag som detta kommer att ge till den ekonomiska återhämtningen efter covid-19.

3.6.4

För att minska beroendet av jordbruksinsatsvaror bör EU stödja metoder med begränsad användning av insatsvaror, särskilt vad gäller fossila bränslen och bekämpningsmedel, och främja kapaciteten att producera jordbruksinsatsvaror i Europa.

3.6.5

Det behövs innovativa system för att skydda och förbättra naturresursbasen, och samtidigt främja effektiv produktion (17). Ny teknik, robotar och vacciner är viktiga tillgångar som måste utvecklas.

4.   Riskhantering och stresstestscenario

4.1

Enligt FAO står mänskligheten och vår livsmedelstrygghet inför en rad nya och aldrig tidigare skådade hot, såsom extrema väderförhållanden på grund av klimatrubbningar, sjukdomar och pandemier. Jordbruket står inför en rad olika risker som samverkar i en hypersammankopplad värld (18).

4.2

FAO rapporterar att livsmedelspriserna under 2020/2021 steg till den högsta nivån sedan 2011 (19). Det rapporteras ofta att prisvolatiliteten delvis beror på spekulation. FN och OECD rapporterar att mellan 720 och 811 miljoner människor led hunger 2020. Nästan en tredjedel av människorna i världen (2,37 miljarder) hade inte tillgång till tillräckligt med mat 2020, en ökning med 320 miljoner på ett år (20).

4.3

Covid-19-pandemin visar att livsmedelstryggheten inte kan tas för given ens i Europa. Alla aktörer och verksamheter i livsmedelskedjan är hypersammankopplade. Under pandemin införde vissa länder handelsrestriktioner. Även inom EU vidtog medlemsstaterna ensidiga åtgärder för att stänga gränserna, vilket äventyrade transporten av livsmedel och säsongsarbetare. Tack vare snabba anpassningar av jordbrukare och partner i livsmedelskedjan fortsatte produktionen, bearbetningen och distributionen. Kommissionen vidtog också åtgärder för att upprätthålla den inre marknadens funktion. Många företagare har dock drabbats ekonomiskt av krisen i och med att resande, turism och restaurangtjänster stängdes ned.

4.4

It-angrepp såsom angrepp med utpressningsprogram leder till kriser i det verkliga livet eftersom så mycket i dag är uppkopplat (”sakernas internet”). Nyhetsbyrån AP rapporterade att den genomsnittliga betalningen till it-brottslingar ökade med 311 % under 2020 till 310 000 US-dollar. I genomsnitt återfick offren tillgång till sina data först efter 21 dagar (21).

4.5

I april 2021 fick den största nederländska stormarknadskedjan (Albert Heijn) slut på vissa ostprodukter i flera dagar av på grund av en it-attack mot en stor distributör (22). Nyligen utsattes världens största köttförpackningsföretag, JBS, för ett angrepp. Detta har ökat oron i Förenta staterna beträffande säkerheten i landets nationella livsmedelsförsörjning (23). Det verkar som att företag inte rapporterar många it-angrepp för att undvika marknadsreaktioner såsom hamstring och priser som skjuter i höjden. Företag har också drabbats hårt av it-angrepp trots att de inte var det direkta målet för attacken, såsom stängningen i juli 2021 av flera hundra Coop-butiker i Sverige efter angreppet med utpressningsprogram mot den amerikanska programvaruleverantören Kaseya (24).

4.6

Lika oroande var blockeringen av Suezkanalen av ett containerfartyg på 200 000 ton i början av april 2021. Sådana incidenter visar hur sårbara de globala leveranskedjorna är. Om dessa kedjor störs i några dagar tar det lång tid att komma ikapp igen, vilket kan leda till prishöjningar för konsumenter och företag.

4.7

I september offentliggjorde kommissionen sin strategiska framsynsrapport 2021, med fokus på öppet strategiskt oberoende (25). Kommissionen betraktar säkerställande av hållbara och resilienta livsmedelssystem som ett av de viktigaste strategiska områdena för att stärka EU:s globala ledarskap. I detta sammanhang nämns behovet av att investera i innovation för att trygga resilienta och hållbara livsmedelssystem (26).

4.8

I ett nyligen framlagt tekniskt dokument från gemensamma forskningscentrumet ges dessutom bakgrund till de resultattavlor för resiliens som presenterades i kommissionens strategiska framsynsrapport 2020 (27). Detta inbegriper sårbarhetsindikatorer för tillgång till lokala tjänster och beroende av livsmedelsimport, och bevisar livsmedlens geopolitiska betydelse. En resultattavla bidrar till att kartlägga sårbarheten och ta fram riktade stresstester. Detta är dock en allmän strategi eftersom det inte finns någon enda indikator, och resultattavlorna för resiliens håller för närvarande på att ses över.

4.9

Leveranskedjorna måste övergå från ”just-in-time” till ”just-in-case”. Beroendet av monopolleverantörer för vissa varor kan bli föremål för inblandning av fientliga regeringar. Detta är också en fråga om försörjning av jordbrukare och livsmedelsberedningsföretag med insatsvaror. EESK efterlyser därför en säkerhetsöversyn av livsmedelstillgången i EU. Detta bör göras genom scenariestudier.

4.10

Stresstester bör användas för att avslöja sårbarheter. Till exempel, vilka är de möjliga konsekvenserna av avbrott i lokala/regionala/nationella energi- och telekommunikationsnät som varar i flera dagar? Detta anses allmänt vara en av de största riskerna för en nations kritiska infrastruktur, inklusive livsmedelsförsörjningen. Den direkta inverkan på livsmedelsförsörjningen omfattar bortfall av el-, vatten- och gasförsörjning, förlorad kyl- och frysförmåga, förlust av tillagnings-, baknings- och bearbetnings-/produktionsanläggningar, bortfall av värme och belysning, oförmåga att garantera grundläggande livsmedelshygien samt oförmåga att erhålla bränsle för distributionsfordon eller andra användningsområden i leveranskedjan. Indirekt inverkan till följd av inverkan på annan kritisk infrastruktur kan dock också få betydande konsekvenser. Ett långvarigt bortfall av tele- och datakommunikation skulle innebära allvarliga och omedelbara utmaningar för hur företag kommunicerar internt och med offentliga organ, leverantörer, kunder och konsumenter för att underlätta spridningen av viktig information och för att hantera ombeställningar och betalningar, bland annat genom banksammanlänkningssystem.

4.11

EESK rekommenderar att man undersöker detta scenario ytterligare.

5.   Rekommendationer om det fortsatta arbetet

5.1

Öppet strategiskt oberoende som koncept erbjuder möjligheter men medför också risker. EU:s välstånd är också beroende av världshandeln och därmed av tydliga regler för handel och fastställda åtgärder.

5.2

När livsmedel blir eller verkar bli knappa kan panikköp förekomma, medan konsumenternas intresse för att tänka på klimatet, den biologiska mångfalden eller djurskyddet kan hamna i skymundan. Europa kan således bara bli grönare om det också blir mer resilient.

5.3

Covid-19 har visat att när leveranskedjorna bryts under en längre period uppstår kedjeeffekter i hela ekonomin. Det kan ta flera år att återgå till det normala.

5.4

Öppet strategiskt oberoende i fråga om livsmedel är inte möjligt utan en öppen och rättvis handelspolitik. EU kan inte återgå till en protektionistisk politik eftersom detta skulle skapa nya sårbarheter och potentiellt orsaka stor skada (28). Till exempel levererar EU spannmål till Nordafrika och Mellanöstern. Ofta är de internationella leveranskedjorna effektivare och mer diversifierade och har därför större kapacitet att snabbt anpassa sig till nya chocker än lokala leveranskedjor.

5.5

EU bör bedöma i vilka fall och för vilka produkter självförsörjning är en användbar strategi. Konsumenterna och allmänheten bör göras mer medvetna om hur leveranskedjorna fungerar.

5.6

EU måste tillsammans med FN och sina handelspartner ta itu med de bakomliggande orsakerna till osäker livsmedelsförsörjning och bidra till en välbehövlig omvandling av livsmedelssystemet som gör jordbruket mer resilient mot chocker. Regeringarna har en roll att spela när det gäller att stödja arbetet med att göra leveranskedjorna mer hållbara, robusta och säkra.

5.7

I ett gemensamt icke-officiellt dokument efterlyste Frankrike och Nederländerna nyligen hårdare handelsvillkor från EU:s sida, bl.a. en EU-plan för ansvarsfullt företagande. Detta bör säkerställa en samstämmig och harmoniserad politik, samtidigt som lika villkor för EU:s inre marknad upprätthålls. En EU-handlingsplan för ansvarsfullt företagande bör vara den övergripande strategin för EU:s metod för att främja rättvis handel och ansvarsfull produktion och förvaltning av leveranskedjor.

5.8

Spanien och Nederländerna utarbetade nyligen ett gemensamt icke-officiellt dokument om att eftersträva strategiskt oberoende samtidigt som man bevarar en öppen ekonomi. En sak som framhölls i det dokumentet var att ”öppet strategiskt oberoende” bör vara en av de frågor som diskuteras vid konferensen om Europas framtid.

5.9

EU:s diskussioner om tillbörlig aktsamhet (29) och uppförandekoden inom ramen för från jord till bord-strategin (30) är också relevanta i detta sammanhang. I detta avseende har företag och organisationer i den jordbruksbaserade livsmedelssektorn nu möjlighet att underteckna den uppförandekod för ansvarsfull affärs- och marknadsföringssed som kommissionen lanserat inom ramen för från jord till bord-strategin (31).

---

(1)  För att en heltäckande europeisk livsmedelspolitik verkligen ska vara relevant för de europeiska konsumenterna är det viktigt att livsmedel som produceras på ett hållbart sätt i EU är konkurrenskraftiga. Detta innebär att den europeiska jordbruksbaserade livsmedelssektorn kan leverera livsmedel till konsumenter till priser som inkluderar extra kostnader för sådana kriterier som hållbarhet, djurskydd, livsmedelssäkerhet och näring, men också en rimlig avkastning för jordbrukarna, samtidigt som den behåller sin ställning som det alternativ som föredras av de allra flesta konsumenterna (EUT C 129, 11.4.2018, s. 18 och EUT C 429, 11.12.2020, s. 268).

(2)  Beredskapsplan, kommissionen.

(3)  COVID-19 and the food phenomena, FAO.

(4)  EUT C 129, 11.4.2018, s. 18 och EUT C 429, 11.12.2020, s. 268.

(5)  Bl.a. EUT C 129, 11.4.2018, s. 18, EUT C 190, 5.6.2019, s. 9, EUT C 429, 11.12.2020, s. 268, EUT C 429, 11.12.2020, s. 66, EUT C 440, 6.12.2018, s. 165, EESK:s yttrande ”Mot en rättvis livsmedelskedja”, NAT/823 (EUT C 517, 22.12.2021, s. 38).

(6)  Bidrag till FN:s toppmöte om livsmedelssystem 2021, EESK.

(7)  Översyn av handelspolitiken, kommissionen.

(8)  68 % of the world population projected to live in urban areas by 2050, FN.

(9)  Urbanisering i Europa, kommissionen; UN World urbanisation Prospects 2018.

(10)  Vertical farming, WUR.

(11)  EESK:s yttrande ”Mot en rättvis livsmedelskedja”, NAT/823 (EUT C 517, 22.12.2021, s. 38).

(12)  GJP – strukturförändringar och generationsskifte, kommissionen.

(13)  EUT C 429, 11.12.2020, s. 268.

(14)  2020 a year of stability for EU agri-food trade, kommissionen.

(15)  Farmers and the agricultural labour force – statistics, Eurostat.

(16)  EUT C 429, 11.12.2020, s. 66.

(17)  The future of food and agriculture, FAO.

(18)  The impact of disasters and crises on agriculture and food security: 2021, FAO.

(19)  FAO Food Price Index, FAO.

(20)  2021 State of Food Security and Nutrition in the World, WFP.

(21)  Cyber attack on US pipeline is linked to criminal gang, AP News.

(22)  Kaasschaarste bij Albert Heijn na hack leverancier, de Volkskrant.

(23)  Hacking American beef: the relentless rise of ransomware, Financial Times.

(24)  NCSC statement on Kaseya incident, NCSC.

(25)  Strategisk framsynsrapport 2021, kommissionen.

(26)  Shaping and securing the EU’s Open Strategic Autonomy by 2040 and beyond, JRC.

(27)  Resultattavlor för resiliens, kommissionen.

(28)  Alla framtida EU-handelsavtal bör också införliva den gröna givens från jord till bord-strategi och strategi för biologisk mångfald som globala hållbarhetsstandarder (EUT C 429, 11.12.2020, s. 66).

(29)  Towards a mandatory EU system of due diligence for supply chains, Euractiv.

(30)  Uppförandekod för ansvarsfull affärs- och marknadsföringssed, kommissionen.

(31)  EESK:s yttrande ”Att anpassa livsmedelsföretagens strategier och verksamhet till målen för hållbar utveckling för en hållbar återhämtning efter covid-19” (ännu ej offentliggjord i EUT).