7.2.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 64/2

Domstolens beslut (sjunde avdelningen) av den 13 oktober 2021 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal da Relação de Coimbra – Portugal) – Liberty Seguros, Compañia de Seguros y Reaseguros, SA mot Sucursal em Portugal, tidigare Liberty Seguros SA / DR

(Mål C-375/20) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Artikel 99 i domstolens rättegångsregler - Obligatorisk ansvarsförsäkring för motorfordon - Direktiv 2009/103/EG - Försäkringsavtal som har ingåtts på grundval av felaktiga uppgifter - Internationella person- och godstransporter som genomförs utan tillstånd - Försäkringsavtalets nullitet - Fråga huruvida avtalets nullitet kan göras gällande mot skadelidande tredje man och mot det organ som har till uppgift att betala ersättning till skadelidande personer)

(2022/C 64/02)

Rättegångsspråk: portugisiska

Hänskjutande domstol

Tribunal da Relação de Coimbra

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Liberty Seguros, Compañia de Seguros y Reaseguros, SA – Sucursal em Portugal, tidigare Liberty Seguros SA

Motpart: DR

Ytterligare deltagare i rättegången: Fundo de Garantia Automóvel, VS, FN, JT och Seguradoras Unidas SA

Avgörande

Artiklarna 3 första stycket och 13.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/103/EG av den 16 september 2009 om ansvarsförsäkring för motorfordon och kontroll av att försäkringsplikten fullgörs beträffande sådan ansvarighet ska tolkas så, att de utgör hinder för nationella bestämmelser som får till verkan att det gentemot tredje man som lidit skada vid en trafikolycka med motorfordon kan göras gällande att avtalet om ansvarsförsäkring för motorfordon är en nullitet på grund av att försäkringstagaren bedrivit näringsverksamhet i form av internationell transport utan att inneha tillstånd därtill och på grund av att försäkringstagaren lämnat felaktiga uppgifter till försäkringsbolaget när avtalet ingicks, och detta trots att skadelidande tredje man var passagerare i fordonet och inte kunde vara ovetande om att sådant tillstånd saknades.

(1) EUT C 348, 19.10.2020.)

7.2.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 64/3

Domstolens beslut (nionde avdelningen) av den 21 oktober 2021 (begäran om förhandsavgörande från Kúria – Ungern) – EuroChem Agro Hungary Kft. mot Nemzeti Adó- és Vámhivatal Fellebbviteli Igazgatósága

(Mål C-583/20) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Artiklarna 53.2 och 99 i domstolens rättegångsregler - Gemensamt system för mervärdesskatt - Direktiv 2006/112/EG - Artikel 273 - Bekämpande av skattebedrägeri - Deklarationsskyldighet vad beträffar transport av varor - Elektroniskt styrsystem för godstransporter på väg - Sanktionssystem som är tillämpligt på skattebetalare med hög risk - Proportionalitet)

(2022/C 64/03)

Rättegångsspråk: ungerska

Hänskjutande domstol

Kúria

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: EuroChem Agro Hungary Kft.

Motpart: Nemzeti Adó- és Vámhivatal Fellebbviteli Igazgatósága

Avgörande

Artikel 273 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt och proportionalitetsprincipen ska tolkas på så sätt att de utgör hinder för nationella bestämmelser enligt vilka skattebetalare som kvalificeras som skattebetalare med hög risk i den mening som avses i nationell lagstiftning påförs böter på grund av fel som gjorts i varudeklarationer, varvid bötesbeloppet inte får understiga 30 procent av 40 procent av värdet av de transporterade varorna.

(1) EUT C 28, 25.01.2021.)

7.2.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 64/3

Domstolens beslut (nionde avdelningen) av den 22 oktober 2021 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal Judicial da Comarca do Porto Este – Penafiel – Juízo Trabalho – Portugal) – B mot O, P, OP, G, N

(Mål C-691/20) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Unionsrätt - Principer - Artikel 18 FEUF - Likabehandling - Diskriminering på grund av nationalitet - Förbud - Artikel 49 FEUF - Etableringsfrihet - Solidariskt ansvar för bolagen i en koncern för de skulder som följer av ett anställningsavtal som ingåtts av ett av bolagen - Uteslutet enligt lagstiftningen i den berörda medlemsstaten för bolag med säte i en annan medlemsstat)

(2022/C 64/04)

Rättegångsspråk: portugisiska

Hänskjutande domstol

Tribunal Judicial da Comarca do Porto Este – Penafiel – Juízo Trabalho

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: B

Svarande: O, P, OP, G, N

Avgörande

Icke-diskrimineringsprincipen, som genomförs genom artikel 49 FEUF, ska tolkas på så sätt att den inte utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken ett bolag som är etablerat i en annan medlemsstat än ett bolag som det kontrollerar inte kan hållas solidariskt ansvarigt för det sistnämnda bolagets skulder till följd av ett anställningsavtal.

(1) EUT C 110, 29.3.2021.)

7.2.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 64/4

Domstolens beslut (sjätte avdelningen) av den 14 oktober 2021 (begäran om förhandsavgörande från Curtea de Apel Cluj – Rumänien) – NSV, NM mot BT

(Mål C-87/21) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Artikel 99 i domstolens rättegångsregler - Konsumentskydd - Direktiv 93/13/EEG - Oskäliga villkor i konsumentavtal - Tillämpningsområde - Artikel 1.2 - Avtalsvillkor som avspeglar bindande författningsföreskrifter - Låneavtal uttryckta i utländsk valuta - Avtalsvillkor angående valutarisken som återger en dispositiv bestämmelse i nationell rätt - Påstått åsidosättande av den informationsskyldighet som åligger den långivande banken - Krav på god tro - Den nationella domstolen ska genomföra prövningen företrädesvis mot bakgrund av artikel 1.2 i direktiv 93/13)

(2022/C 64/05)

Rättegångsspråk: rumänska

Hänskjutande domstol

Curtea de Apel Cluj.

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: NSV, NM

Motpart: BT

Avgörande

Artikel 1.2 i rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal ska tolkas så, att ett avtalsvillkor i ett låneavtal uttryckt i utländsk valuta som ingåtts mellan en konsument och en näringsidkare och som återspeglar en dispositiv bestämmelse i nationell rätt omfattas inte av direktivets tillämpningsområde även om:

—	denna bestämmelse i nationell rätt inte blivit föremål för en bedömning från den nationella lagstiftarens sida i syfte att uppnå balans mellan näringsidkarens och konsumentens intressen på det specifika området för låneavtal mellan banker och konsumenter,

—	näringsidkaren har införlivat villkoret i det aktuella avtalet utan att uppfylla sin informationsskyldighet och kravet på transparens,

—	det finns tecken på att den berörda näringsidkaren har införlivat villkoret i avtalet i ond tro, då denne inte kunde vara omedveten om att tillämpningen av detta avtalsvillkor kunde medföra en betydande obalans mellan avtalsparternas rättigheter och skyldigheter till konsumentens nackdel.

(1) EUT C 206, 31.5.2021.)

7.2.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 64/5

Domstolens beslut (nionde avdelningen) av den 6 oktober 2021 (begäran om förhandsavgörande från Raad van State – Belgien) – Monument Vandekerckhove NV mot Stad Gent

(Mål C-316/21) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Artikel 99 i domstolens rättegångsregler - Direktiv 2014/24/EU - Förfarandets gång - Rättegångsdeltagarnas val och tilldelning av kontrakt - Artikel 63 - Anbudsgivare som utnyttjar en annan enhets kapacitet för att uppfylla den upphandlande myndighetens krav - Den enhet vars kapacitet anbudsgivaren avser att utnyttja uppfyller inte villkoren rörande anbudsgivarens tekniska och yrkesmässiga kapacitet - Skyldighet att låta anbudsgivaren byta ut den enheten - Proportionalitetsprincipen)

(2022/C 64/06)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Raad van State

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Monument Vandekerckhove NV

Motpart: Stad Gent

Ytterligare deltagare i rättegången: Denys NV, Aelterman BVBA

Avgörande

Artikel 63.1 andra stycket i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG, jämförd med likabehandlings-, icke-diskriminerings- och proportionalitetsprinciperna såsom dessa stadgas i artikel 18.1 i samma direktiv, ska tolkas på det sättet att när den upphandlande myndigheten konstaterar att en enhet vars kapacitet en näringsidkare avser att utnyttja inte uppfyller urvalskriterierna, måste den myndigheten begära att näringsidkaren byter ut den myndigheten, vid äventyr av att annars bli utesluten från det aktuella förfarandet för offentlig upphandling.

(1) EUT C 320, 9.8.2021.)

7.2.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 64/6

Överklagande ingett den 23 juni 2021 av EUIPO av den dom som tribunalen (tredje avdelningen) meddelade den 14 april 2021 i mål T-579/19, The KaiKai Company Jaeger Wichmann GbR mot EUIPO

(Mål C-382/21 P)

(2022/C 64/08)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) (ombud: D. Hanf, D. Gája, E. Markakis och V. Ruzek)

Övrig part i målet: The KaiKai Company Jaeger Wichmann GbR

Klagandens yrkanden

EUIPO yrkar att domstolen ska

—	upphäva den dom som meddelades den 14 april 2021, The KaiKai Company Jaeger Wichmann/EUIPO (Gymnastik- och sportartiklar), T-579/19, EU:T:2021:186;

—	ogilla klagandens överklagande i första instans mot det överklagade beslutet, meddelat av den tredje överklagandenämnden i ärende R 573/2019-3, och

—	förplikta klaganden i första instans att ersätta de rättegångskostnader som uppkommit för EUIPO i målet vid tribunalen och i målet vid domstolen.

Grunder och huvudargument

EUIPO har till stöd för sitt överklagande åberopat en rättslig grund, nämligen att tribunalen åsidosatt artikel 41.1 i förordning (EG) nr 6/2001. (1) Denna grund aktualiserar en fråga som är av vikt för enhetligheten eller konsekvensen i, eller utvecklingen av, unionsrätten i den mening som avses i artikel 58a tredje stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol.

Tribunalen har i den överklagade domen åsidosatt artikel 41.1 i förordning nr 6/2002 i det att tribunalen – i strid med vad som klart och tydligt föreskrivs i denna bestämmelse – konstaterat att nämnda bestämmelse inte reglerar (lacuna legis) det fall då prioritet för en registrerad gemenskapsformgivning grundas på ett äldre ”patent”.

Tribunalen har därmed åsidosatt det klara och tydliga val som gjorts av unionslagstiftaren i denna bestämmelse att undanta patent som grund för prioritetsanspråk avseende registrerade gemenskapsformgivningar och att begränsa sådana anspråk till att endast avse äldre nyttighetsmodeller.

Tribunalen har vidare i den överklagade domen åsidosatt artikel 41.1 i förordning nr 6/2002 i det att tribunalen ersatt det uttryckliga och uttömmande regelverk som föreskrivs däri genom direkt hänvisning till artikel 4 i Pariskonventionen. (2) Det därigenom nödvändiga erkännandet att regelverket i nämnda artikel 4 har direkt effekt strider mot fast rättspraxis från domstolen, nämligen att varken Pariskonventionen eller TRIPS-avtalet (3) kan skapa rättigheter som kan åberopas av enskilda vid unionsdomstolar med åberopande av unionsrätten.

Tribunalen har slutligen i den överklagade domen åsidosatt artikel 41.1 i förordning nr 6/2002 i det att tribunalen ersatt det uttryckliga och uttömmande regelverk som föreskrivs däri genom en felaktig tolkning av artikel 4 i Pariskonventionen. I denna konvention finns inte någon rättslig grund för tribunalens konstaterande att prioritetsanspråk avseende en registrerad gemenskapsformgivning kan grundas på ett patent inom prioritetsanspråksfristen på tolv månader.

Syftet med de i den överklagade domen åsidosatta grundläggande principerna om förhållandet mellan internationell rätt och unionsrätten är bland annat att skydda den institutionella jämvikten och autonomin i unionens rättsordning och dessa principer har en viktig och grundläggande betydelse för unionens rättsordning. Den överklagade domen har verkningar inte bara med avseende på frågan om prioritetsanspråk för registrering av immaterialrätter, utan den är även ett prejudikat för alla de områden som regleras inom TRIPS-avtalet.

Prövningstillstånd

Domstolen (prövningstillståndsavdelningen) beslutade den 10 december 2021 att meddela prövningstillstånd för överklagandet.

(1) Rådets förordning (EG) nr 6/2002 av den 12 december 2001 om skydd av gemenskapsformgivningar (EGT L 3, 2002, s. 1).

(2) Pariskonventionen för industriellt rättsskydd, undertecknad i Paris (Frankrike) den 20 mars 1883, senast reviderad i Stockholm (Sverige) den 14 juli 1967 och ändrad den 28 september 1979 (Förenta nationernas fördragssamling, volym 828, nr 11851, s. 305) (nedan kallad Pariskonventionen).

(3) Avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter (EGT L 336, 1994, s. 214) (nedan kallat TRIPS-avtalet).

7.2.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 64/8

Begäran om förhandsavgörande framställd av Sąd Rejonowy dla Warszawy – Śródmieścia w Warszawie (Polen) den 24 augusti 2021 – A.S. mot Bankowi M. SA

(Mål C-520/21)

(2022/C 64/13)

Rättegångsspråk: polska

Hänskjutande domstol

Sąd Rejonowy dla Warszawy – Śródmieścia w Warszawie

Parter i det nationella målet

Klagande: A.S.

Motpart: Bank M. SA

Tolkningsfrågor

Ska artiklarna 6.1 och 7.1 i rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (1), samt principerna om effektivitet, rättssäkerhet och proportionalitet tolkas så, att de utgör hinder för en tolkning i nationell rättspraxis enligt vilken parterna, när ett kreditavtal som ingåtts mellan en bank och en konsument har förklarats vara ogiltigt från början på grund av att det innehåller oskäliga avtalsvillkor, utöver återbetalning av belopp som utbetalats i enlighet med avtalet (banken – kreditkapitalet, konsumenten – amorteringar, avgifter, provisioner och försäkringspremier) jämte lagstadgad dröjsmålsränta från den dag då krav på återbetalning framställdes, även får kräva annan ersättning, inbegripet fordringar (bland annat löner, skadestånd, återbetalning av kostnader eller värdeökning på utbetalade belopp) på grund av att

1.	den som utför penningprestationen tillfälligt har berövats möjligheten att investera och dra fördel av dessa pengar,

2.	den som utför penningprestationen har ådragit sig kostnader för att tillhandahålla kreditavtalet och överföra pengarna till motparten,

3.	mottagaren av penningprestationen har dragit fördel av att tillfälligt kunna nyttja en annan persons pengar, inbegripet att kunna investera dem och därmed dra fördel av dem,

4.	mottagaren av penningprestationen tillfälligt hade möjlighet att kostnadsfritt nyttja en annan persons pengar, vilket skulle vara omöjligt med tillämpning av marknadsvillkor,

5.	penningvärdet har minskat på grund av den tid som förflutit, vilket innebär en reell förlust för den som utför penningprestationen,

6.	ett tillfälligt tillhandahållande av pengar för nyttjande kan likställas med tillhandahållande av en tjänst för vilken den som utför penningprestationen inte har erhållit någon ersättning?

(1) EGT L 95, 1993, s. 29.

7.2.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 64/9

Överklagande ingett den 25 augusti 2021 av PL av den dom som tribunalen (sjunde avdelningen) meddelade den 16 juni 2021 i mål T-586/19, PL mot kommissionen

(Mål C-537/21 P)

(2022/C 64/15)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: PL (ombud: N. de Montigny, avocate)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	bifalla överklagandet och upphäva den överklagade domen,

—	återförvisa målet till tribunalen, och

—	förplikta motparten i det överklagade målet att ersätta de rättegångskostnader som uppkommit för klaganden såväl vid domstolen som vid tribunalen.

Grunder och huvudargument

I sitt överklagande framför klaganden följande grunder och argument:

Angående ogillandet av den första delen av den första grunden för talan om ogiltigförklaring.

Ordet ”angivare”, som använts av tribunalen, förekommer inte i tjänsteföreskrifterna och antyder en förutfattad och negativ bedömning.

Genom att anse att det är absolut nödvändigt att det fastställs ett samband mellan det ifrågasatta bedömningsförfarandet och de uppgifter som klaganden lämnade till OLAF gjorde tribunalen en felaktig rättstillämpning och gick emot den rättspraxis som följer av målet T-689/16.

Tribunalen missbedömde innehållet i handlingarna i målet och räckvidden av det skydd som gäller för uppgiftslämnare och kastade rättsstridigt om skyldigheterna och bevisbördan.

Tribunalen gjorde vidare en felaktig rättstillämpning och dömde utöver vad som yrkats av parterna (ultra petita), genom att slå fast att klaganden inte hade anmodat generalsekreteraren att påta sig rollen som överprövande bedömare eller begärt att bedömningskommittén skulle sammanträda.

Angående ogillandet av den andra delen av den första grunden för talan om ogiltigförklaring.

Tribunalen slog rättsstridigt fast att bilaga D.7, som lades fram av kommissionen, kunde tillåtas som bevisning och var trovärdig.

Tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning och dömde utöver vad som yrkats av parterna (ultra petita), genom att klandra klaganden för att denne inte hade bestritt utnämningen av F som bedömare i samband med bedömningsförfarandet. Tribunalen misstolkade dessutom lydelsen av artikel 3.3 i de allmänna genomförandebestämmelserna.

Tribunalen slog i strid med uppgifterna i handlingarna i målet fast att det endast hade påståtts föreligga en konfliktsituation trots att detta inte hade ifrågasatts.

Tribunalen fann dessutom felaktigt att klaganden inte hade visat att bedömningen hade kunnat bli annorlunda om den anmälda felaktigheten inte hade förekommit.

Angående ogillandet av den andra delen av den andra grunden för talan om ogiltigförklaring.

Tribunalen underlät att pröva frågan huruvida bilaga D.7 kunde tillåtas som bevisning och var trovärdig, trots att den grundade sin bedömning på denna handling.

Tribunalen åsidosatte det skydd som gäller för uppgiftslämnare och underlät att kontrollera huruvida det förelåg en subjektiv partiskhet som innebär att bedömningsförfarandet är ogiltigt.

Tribunalen föregrep den eventuella utgången i en dom om ogiltigförklaring och dömde utöver vad som yrkats av parterna (ultra petita). Tribunalen åsidosatte vidare den kontradiktoriska principen.

Dessutom tillämpade tribunalen felaktigt de allmänna genomförandebestämmelserna för bedömningen.

Angående ogillandet av den första delen av den tredje grunden för talan om ogiltigförklaring.

Genom att finna att rapporten grundats på precisa, trovärdiga och verifierade uppgifter tog tribunalen inte hänsyn till de faktiska förhållandena och de handlingar som lagts fram av parterna. Tribunalen ställde dessutom upp ett rättsstridigt villkor för upptagande till sakprövning av grunden och åsidosatte de bestämmelser som är tillämpliga vid lång frånvaro. Slutligen underlät tribunalen rättsstridigt att analysera den faktiska situation som klaganden befann sig i.

5.	Angående ogillandet av den andra delen av den tredje grunden för talan om ogiltigförklaring. Tribunalen åsidosatte bestämmelserna om bevisföring, den kontradiktoriska principen och rätten till försvar.

7.2.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 64/10

Begäran om förhandsavgörande framställd av Sąd Okregowy Warszawa-Praga w Warszawie (Polen) den 17 september 2021 – FY mot Profi Credit Polska S.A.

(Mål C-582/21)

(2022/C 64/16)

Rättegångsspråk: polska

Hänskjutande domstol

Sąd Okregowy Warszawa-Praga w Warszawie

Parter i det nationella målet

Klagande: FY

Motpart: Profi Credit Polska S.A.

Tolkningsfrågor

Ska artiklarna 4.3 och 19.1 i fördraget om Europeiska unionen, med beaktande av den likvärdighetsprincip som följer av praxis från Europeiska unionens domstol, tolkas så, att en dom från EU-domstolen som meddelats med stöd av artikel 267 första stycket FEUF och som avser tolkningen av unionsrätten, utgör grund för återupptagande av ett civilrättsligt förfarande som avslutats genom ett tidigare lagakraftvunnet avgörande, när en bestämmelse i nationell rätt, såsom artikel 4011 i Kodeks postępowania cywilnego (civilprocesslagen), medger återupptagande av ett förfarande som avslutats genom ett lagakraftvunnet avgörande med stöd av en bestämmelse som Trybunał Konstytucyjny (Författningsdomstolen, Polen) i dom fastställt vara oförenlig med en överordnad rättsakt?

Kräver principen om en unionsrättskonform tolkning av nationell rätt som följer av artikel 4.3 i fördraget om Europeiska unionen och av EU-domstolens praxis, att en nationell bestämmelse, såsom artikel 401 punkt 2 i Kodeks postępowania cywilnego (civilprocesslagen), ges en vid tolkning, så att den grund för återupptagande av ett förfarande som anges i den bestämmelsen omfattar en lagakraftvunnen tredskodom i vilken domstolen, i strid med de skyldigheter som följer av EU-domstolens dom i mål C- 176/17, Profi Credit, underlåtit att pröva huruvida ett avtal som ingåtts mellan en konsument och en kreditgivare innehåller oskäliga avtalsvillkor, utan enbart prövat den formella giltigheten av en växel?

7.2.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 64/12

Begäran om förhandsavgörande framställd av Juzgado de Primera Instancia e Instrucción no 2 de Granadilla de Abona (Spanien) den 14 oktober 2021 – JF och NS mot Diamond Resorts Europe Limited (Sucursal en España), Diamond Resorts Spanish Sales S.L. och Sunterra Tenerife Sales S.L.

(Mål C-632/21)

(2022/C 64/19)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Juzgado de Primera Instancia e Instrucción no 2 de Granadilla de Abona

Parter i det nationella målet

Kärande: JF och NS

Svarande: Diamond Resorts Europe Limited (Sucursal en España), Diamond Resorts Spanish Sales S.L. och Sunterra Tenerife Sales S.L.

Tolkningsfrågor

1)	Ska 1980 (1) års Romkonvention om tillämplig lag för avtalsförpliktelser och förordning nr 593/2008 (2) om tillämplig lag för avtalsförpliktelser anses vara tillämpliga på avtal där båda parter är medborgare i Förenade kungariket? Om fråga 1 besvaras jakande:

Ska förordning nr 593/2008 anses vara tillämplig på avtal som ingåtts innan den förordningen trädde i kraft, i enlighet med artikel 24 i förordningen? Om denna fråga besvaras nekande, ska då ett avtal om tidsdelat boende som ingår i ett poängsystem och innebär att förvärv av ett visst antal så kallade klubbpoäng kan användas som betalning vid utnyttjande av en bostadslägenhet anses omfattas av tillämpningsområdet för artikel 4.3 eller artikel 5 i 1980 års Romkonvention, även om det är konsumenten som väljer att lagen i ett annat land än det land där han eller hon har sin vanliga vistelseort ska tillämpas? Om svaret är att ett sådant avtal kan omfattas av båda artiklarna, vilken av dem ska då tillämpas i första hand?

Oberoende av svaren på fråga 2, ska ett avtal om tidsdelat boende som ingår i ett poängsystem av nyss nämnt slag, anses vara ett avtal genom vilket det sker ett förvärv av rättigheter av sakrättslig karaktär (sakrätt till fast egendom) eller ett avtal genom vilket det sker ett förvärv av rättigheter av obligationsrättslig och associationsrättslig karaktär?

—

Om det anses ske ett sakrättsligt förvärv, vilken av artiklarna 4.1 c och 6.1 i förordning nr 593/2008 ska då i första hand tillämpas för att fastställa tillämplig lag, även om det är konsumenten som väljer att lagen i ett annat land än det land där han eller hon har sin vanliga vistelseort ska tillämpas?

—

Om det anses ske ett obligationsrättsligt förvärv, ska det då anses vara fråga om en nyttjanderätt i form av hyra av fast egendom, i den mening som avses i artikel 4.1 c i förordningen, eller tillhandahållande av tjänster (tjänsteavtal), i den mening som avses i artikel 4.1 b i förordningen? Ska under alla förhållanden artikel 6.1 i förordningen i första hand tillämpas med avseende på konsumentförhållanden (och/eller användarförhållanden), även om det är konsumenten som väljer att lagen i ett annat land än det land där han eller hon har sin vanliga vistelseort ska tillämpas?

I samtliga ovanstående fall, ska bestämmelserna om tillämplig lag i 1980 års Romkonvention och i förordning nr 593/2008 tolkas så, att de inte utgör hinder för en nationell lagstiftning i vilken det föreskrivs att ”samtliga avtal som avser nyttjanderätt till en eller flera fastigheter i Spanien under en viss bestämd period eller en viss fastställbar period under året ska omfattas av bestämmelserna i denna lag, oavsett var och när avtalet ingås”?

(1) Konventionen om tillämplig lag för avtalsförpliktelser, som öppnades för undertecknande i Rom den 19 juni 1980 (EGT L 266, 1980, s. 1).

(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/2008 av den 17 juni 2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I) (EUT L 177, 2008, s. 6).

7.2.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 64/13

Begäran om förhandsavgörande framställd av Finanzgericht Bremen (Tyskland) den 15 oktober 2021 – LB GmbH mot Hauptzollamt D

(Mål C-635/21)

(2022/C 64/20)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Finanzgericht Bremen

Parter i det nationella målet

Klagande: LB GmbH

Motpart: Hauptzollamt D

Tolkningsfrågor

Ska Kombinerade nomenklaturen i bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (1) i dess lydelse enligt kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/1821 av den 6 oktober 2016 om ändring av bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (2) (EUT L 294/1, 2016) tolkas så, att sådana luftsoffor (så kallade air lounger) som de ifrågavarande i förevarande mål, vilka beskrivs närmare i beslutet, ska klassificeras enligt undernummer 9401 8000?

(1) EGT L 256, 1987, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 13, s. 22.

(2) EUT L 294, 2016, s. 1.

7.2.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 64/13

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunalul Cluj (Rumänien) den 19 oktober 2021 – SC Zes Zollner Electronic SRL mot Direcţia Regională Vamală Cluj – Biroul Vamal de Frontieră Aeroport Cluj Napoca

(Mål C-640/21)

(2022/C 64/21)

Rättegångsspråk: rumänska

Hänskjutande domstol

Tribunalul Cluj

Parter i det nationella målet

Klagande: SC Zes Zollner Electronic SRL

Motpart: Direcţia Regională Vamală Cluj – Biroul Vamal de Frontieră Aeroport Cluj Napoca

Tolkningsfrågor

1)	Är artikel 173 eller artikel 174 i förordning [nr] 952/2013 (1) tillämplig när mottagaren av varorna konstaterar att kvantiteten är avsevärt större än den som anges i den ursprungliga tulldeklarationen?

2)	Avser begreppet ”andra varor än dem som [tulldeklarationen] omfattade från början”, i den mening som avses i artikel 173 i [den] förordningen, andra varor i kvantitativt eller kvalitativt hänseende eller andra varor i båda dessa avseenden?

3)	Om det konstateras att varorna är avsevärt fler än den kvantitet som anges i tulldeklarationen, finns det något rättsmedel som mottagaren kan använda sig av enligt [ovannämnda] förordning för att kunna korrigera fel utan att påföras administrativa eller straffrättsliga påföljder?

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (EUT L 269, 2013, s. 1).

7.2.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 64/14

Begäran om förhandsavgörande framställd av Sąd Okręgowy w Warszawie (Polen) den 28 oktober 2021 – LM mot KP

(Mål C-654/21)

(2022/C 64/22)

Rättegångsspråk: polska

Hänskjutande domstol

Sąd Okręgowy w Warszawie

Parter i det nationella målet

Kärande: LM

Svarande: KP

Tolkningsfrågor

Ska artikel 124 d i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken (1), jämförd med artikel 128.1 däri, tolkas så, att begreppet ”genkäromål om … ogiltighetsförklaring” i dessa bestämmelser endast avser en talan om ogiltighetsförklaring i den mån den har ett samband med yrkandet om varumärkesintrång, vilket medför att den nationella domstolen inte måste pröva ett genkäromål avseende ogiltighetsförklaring, som går utöver kärandens yrkande om varumärkesintrång?

Ska artikel 129.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken tolkas så, att uttrycket ”rättegångsregler som gäller i fråga om ett nationellt varumärke”, däri, avser nationella rättegångsregler som skulle ha tillämpats i ett konkret förfarande avseende intrång i ett EU-varumärke (och i ett genkäromål om ogiltigförklaring av ett EU-varumärke), eller avser denna bestämmelse nationella rättegångsregler i allmänhet, varvid denna fråga har betydelse när det i medlemsstatens rättsordning, vid den tidpunkt då det konkreta förfarandet avseende intrång i rätten till ett EU-varumärke inleddes, inte fanns några rättegångsregler som reglerade genkäromål om ogiltigförklaring av ett EU-varumärke som avser nationella varumärken?

(1) EUT L 154, 2017, s. 1.

7.2.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 64/14

Begäran om förhandsavgörande framställd av Vrhovno sodišče Republike Slovenije (Slovenien) den 5 november 2021 – NEC PLUS ULTRA COSMETICS AG mot Republiken Slovenien

(Mål C-664/21)

(2022/C 64/23)

Rättegångsspråk: slovenska

Hänskjutande domstol

Vrhovno sodišče Republike Slovenije

Parter i det nationella målet

Klagande: NEC PLUS ULTRA COSMETICS AG

Motpart: Republiken Slovenien

Tolkningsfråga

Utgör bestämmelserna i mervärdesskattedirektivet (1), och närmare bestämt artiklarna 131 och 138.1, samt unionsrättens principer, i synnerhet principerna om skatteneutralitet, effektivitet och proportionalitet, hinder för en nationell lagstiftning som uppställer ett förbud mot ny bevisframläggning och bevisupptagning i syfte att styrka att de materiella kraven i artikel 138.1 i mervärdesskattedirektivet är uppfyllda, redan under det administrativa förfarandet i första instans, och mer specifikt inom ramen för synpunkterna på den skattekontrollrapport som har sammanställts innan ett beskattningsbeslut meddelas?

(1) Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, 2006, s. 1).

7.2.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 64/15

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal Judicial da Comarca do Porto – Juízo Central Cível da Póvoa de Varzim (Portugal) den 9 november 2021 – Gencoal S.A. mot Conceito Norte – Consultadoria de Gestão, Lda., BT

(Mål C-669/21)

(2022/C 64/24)

Rättegångsspråk: portugisiska

Hänskjutande domstol

Tribunal Judicial da Comarca do Porto – Juízo Central Cível da Póvoa de Varzim

Parter i det nationella målet

Klagande: Gencoal S.A.

Motpart: Conceito Norte – Consultadoria de Gestão, Lda., BT

Tolkningsfråga

Strider artikel 31.1 och 31.4 i kungligt dekret 1624/1992 av den 29 december 1992 om godkännande av den spanska mervärdesskatteförordningen och artikel 15.1 i direktiv 2008/9/EG (1) av den 12 februari 2008 mot principen om skattemässig neutralitet (med konsekvenser för konkurrensneutraliteten och jämlikhetsprincipen i fråga om icke-diskriminering), som följer av det gemensamma mervärdesskattesystemet enligt skälen 4, 5 och 7 samt artiklarna 167, 170, 171 och 178 i rådets direktiv 2006/112/EG (2) av den 28 november 2006, ändrat genom rådets direktiv 2008/8/EG (3) av den 12 februari 2008, samt den grundläggande rättighet som fastställs i artikel 41.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, genom att i det första fallet föreskriva att tidsfristen för att ansöka om återbetalning av mervärdesskatt för företag och näringsidkare som inte är etablerade inom det territorium där skatten ska betalas men etablerade inom [Europeiska unionen] börjar löpa dagen efter utgången av varje kvartal eller kalenderår och löper ut den 30 september året efter det kalenderår då skatterna i fråga ska ha betalats och i det andra fallet att ansökan om återbetalning ska lämnas in till etableringsmedlemsstaten senast den 30 september det kalenderår som följer på återbetalningsperioden?

(1) Rådets direktiv 2008/9/EG av den 12 februari 2008 om fastställande av närmare regler för återbetalning enligt direktiv 2006/112/EG av mervärdesskatt till beskattningsbara personer som inte är etablerade i den återbetalande medlemsstaten men i en annan medlemsstat (EUT L 44, 2008, s. 23).

(2) Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, 2006, s. 1).

(3) Rådets direktiv 2008/8/EG av den 12 februari 2008 om ändring av direktiv 2006/112/EG med avseende på platsen för tillhandahållande av tjänster (EUT L 44, 2008, s. 11).

7.2.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 64/16

Begäran om förhandsavgörande framställd av Finanzgerichts Köln (Tyskland) den 9 november 2021 – BA mot Finanzamt X

(Mål C-670/21)

(2022/C 64/25)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Finanzgericht Köln

Parter i det nationella målet

Klagande: BA

Motpart: Finanzamt X

Tolkningsfrågor

Ska artiklarna 63.1, 64 och 65 FEUF tolkas så, att de utgör hinder för en medlemsstats nationella lagstiftning om arvsskatt, enligt vilken arvsskatten ska beräknas så, att en bebyggd fastighet som ingår bland de privata tillgångarna och är belägen i ett tredjeland (i förevarande mål Kanada), vilken hyrs ut som bostad, ska tas upp till sitt fulla värde, medan en fastighet som ingår bland de privata tillgångarna och är belägen inom landet, i en av Europeiska unionens medlemsstater eller i en stat i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, vilken hyrs ut som bostad, däremot endast ska tas upp till 90 procent av sitt värde vid beräkningen av arvsskatten?

7.2.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 64/16

Begäran om förhandsavgörande framställd av Amtsgericht Hagen (Tyskland) den 16 november 2021 – BL mot Saturn Electro- Handelsgesellschaft mbH Hagen

(Mål C-687/21)

(2022/C 64/26)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Amtsgericht Hagen

Parter i det nationella målet

Klagande: BL

Motpart: Saturn Electro- Handelsgesellschaft mbH Hagen

Tolkningsfrågor

1)	Ska bestämmelsen om ersättning i den europeiska dataskyddsförordningen (1) (artikel 82 i GDPR) tolkas så, att den är ogiltig i den mån den saknar bestämmelser avseende rättsverkningarna vid ersättning för immateriell skada?

2)	Förutsätter rätten till ersättning – utöver det oberättigade utlämnandet till en obehörig tredje part av de uppgifter som ska skyddas – att sökanden bevisar att denne har lidit immateriell skada?

3)	Är det, för att dataskyddsförordningen ska anses ha åsidosatts, tillräckligt att den berördes personuppgifter (namn, adress, yrke, inkomst och arbetsgivare) felaktigt lämnas ut, i form av en pappersutskrift, till tredje part till följd av ett misstag från medarbetare i det berörda företaget?

Föreligger en otillåten ytterligare behandling genom oavsiktlig överföring (offentliggörande) till tredje part när företaget, genom sina medarbetare, felaktigt har lämnat ut en pappersutskrift med uppgifter, vilka lagrats i det elektroniska databehandlingssystemet, till en obehörig tredje part (artiklarna 2.1, 5.1 f, 6.1 och 24 i GDPR)?

Föreligger en immateriell skada, i den mening som avses i artikel 82 i dataskyddsförordningen, redan när den tredje part som erhållit handlingen med personuppgifterna aldrig hunnit ta del av dem innan handlingen på lämnades tillbaka, eller är det för att en immateriell skada, i den mening som avses i artikel 82 i dataskyddsförordningen, ska ha uppstått tillräckligt att den vars uppgifter lämnats ut på ett otillåtet sätt känner obehag på grund av att det i samband med varje otillåtet utlämnande av personuppgifter finns en ofrånkomlig risk för att uppgifterna ändå sprids till ett okänt antal personer eller till och med missbrukas?

Hur allvarlig ska överträdelsen anses vara när ett oavsiktligt utlämnande till tredje part kan förhindras genom en bättre kontroll av de medarbetare som är verksamma i företaget och/eller genom en bättre organisation av datasäkerheten, såsom åtskillnad mellan handhavande av varuutlämnandet och av avtalsdokumentationen, särskilt finansieringsdokumentationen, genom separata utlämningssedlar eller genom överföring inom företaget till den personal som har att lämna ut varorna utan att blanda in kunden, till vilken de utskrivna handlingarna, inklusive uthämtningskvittot, har lämnats (artikel 32.1 b, 32.2 och 4 led 7 i GDPR)?

7)	Ska ersättning för immateriell skada tolkas som påförandet av en sanktion såsom vid en straffavgift?

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 2016, s. 1).

7.2.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 64/17

Begäran om förhandsavgörande framställd av Østre Landsret (Danmark) den 16 november 2021 – X mot Udlændinge- og Integrationsministeriet

(Mål C-689/21)

(2022/C 64/27)

Rättegångsspråk: danska

Hänskjutande domstol

Østre Landsret

Parter i det nationella målet

Klagande: X

Motpart: Udlændinge- og Integrationsministeriet

Tolkningsfrågor

Utgör artikel 20 FEUF, jämförd med artikel 7 i Europeiska unionens stadga, hinder för en sådan lagstiftning i en medlemsstat som den som är aktuell i det nationella målet, enligt vilken medborgarskapet i denna medlemsstat i princip förloras genom lag när den berörda personen fyller 22 år, om han eller hon är född utanför denna medlemsstat, aldrig har bott i denna medlemsstat och inte heller har uppehållit sig i medlemsstaten under omständigheter som tyder på samhörighet med denna medlemsstat, vilket medför att personer som inte också är medborgare i en annan medlemsstat förlorar sin ställning som unionsmedborgare och de rättigheter som är knutna till denna ställning, med beaktande av att följande följer av den lagstiftning som är aktuell i det nationella målet:

a)	Det antas föreligga samhörighet med medlemsstaten särskilt efter sammanlagt ett års vistelse i medlemsstaten.

b)	Om en ansökan om att behålla medborgarskapet lämnas in innan personen fyller 22 år, kan tillstånd att behålla medborgarskapet i medlemsstaten medges på mindre stränga villkor och de behöriga myndigheterna ska i detta sammanhang undersöka konsekvenserna av att förlora medborgarskapet.

Förlorat medborgarskap kan efter det att den berörda personen har fyllt 22 år endast återfås genom naturalisation, vilken är förenad med ett antal krav, bland annat att han eller hon ska ha vistats oavbrutet i medlemsstaten under en längre tid, även om kravet på vistelsetiden kan mildras något för tidigare medborgare i denna medlemsstat?

7.2.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 64/18

Begäran om förhandsavgörande framställd av Cour de cassation (Frankrike) den 18 november 2021 – Cafpi SA, Aviva assurances SA mot Enedis SA

(Mål C-691/21)

(2022/C 64/28)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Cour de cassation

Parter i det nationella målet

Klagande: Cafpi SA, Aviva assurances SA

Motpart: Enedis SA

Tolkningsfråga

Ska artiklarna 2 och 3.1 i rådets direktiv 85/374/EEG av den 25 juli 1985 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om skadeståndsansvar för produkter med säkerhetsbrister (1) tolkas på så sätt att den som är systemansvarig för ett eldistributionsnät kan betraktas som ”tillverkare” när denna aktör ändrar spänningsnivån på elen från leverantören för att distribuera den till slutkonsumenten?

(1) EUT L 210, 1985, s. 29.

7.2.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 64/18

Överklagande ingett den 19 november 2021 av Laboratoire Pareva av den dom som tribunalen (sjunde avdelningen) meddelade den 15 september 2021 i de förenade målen T-337/18 och T-347/18, Laboratoire Pareva och Biotech3D mot kommissionen

(Mål C-702/21 P)

(2022/C 64/29)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Laboratoire Pareva (ombud: P. Sellar, K. Van Maldegem, advocaten, M. Grunchard, S. Engelbert, M. Ombredane, avocats)

Övriga parter i målet: Biotech3D Ltd & Co. KG, Europeiska kommissionen, Republiken Frankrike, Europeiska kemikaliemyndigheten

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	besluta att en åtgärd för bevisupptagning enligt artikel 64.2 b i rättegångsreglerna ska vidtas så att protokollet från den muntliga förhandlingen vid tribunalen företes,

—	upphäva den överklagade domen, och

—

i första hand ogiltigförklara de angripna rättsakterna och förplikta motparten att ersätta rättegångskostnaderna för överklagandet och förfarandet vid tribunalen, och i andra hand förplikta motparten att ersätta rättegångskostnaderna för överklagandet och återförvisa målet till tribunalen för ny prövning.

Grunder och huvudargument

Tribunalen har underlåtit att på eget initiativ pröva huruvida motiveringen var tillräcklig.

Tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning genom att underlåta att på eget initiativ pröva grunden avseende att motiveringen i de angripna rättsakterna var otillräcklig och underlät således att pröva denna rättsfråga. Tribunalen fann att ”det [är] den teratogena effekten, inte den subakuta toxiciteten vid inandning, som utgör den avgörande faktorn vid bedömningen av de oacceptabla risker som Parevas PHMB medför för människors hälsa” (punkt133) trots att det inte hänvisas till den faktorn i motiveringen till de angripna rättsakterna. Tribunalen var i enlighet med domstolens fasta praxis skyldig att pröva och slå fast huruvida de angripna rättsakterna var behäftade med ett fel på grund av att motpartens motivering avseende den påstådda teratogena faktorn inte var tillräcklig enligt artikel 296 FEUF.

Tribunalen har missuppfattat de faktiska omständigheterna

Tribunalen missuppfattade de faktiska omständigheterna genom att finna att det omtvistade ämnet var teratogent och att klaganden inte hade bestritt att den teratogena effekten var den avgörande faktorn avseende människors hälsa vid antagandet av de angripna rättsakterna. Den slutsatsen utgör en uppenbar missuppfattning av de omständigheter som protokollförts vid tribunalen och de uttalanden som gjorts vid den muntliga förhandlingen, vilket följaktligen ledde till en missuppfattning vid tribunalens bedömning av huruvida de angripna rättsakterna var lagenliga.

7.2.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 64/19

Begäran om förhandsavgörande framställd av Győri Ítélőtábla (Ungern) den 23 november 2021 – MJ mot AxFina Hungary Zrt

(Mål C-705/21)

(2022/C 64/30)

Rättegångsspråk: ungerska

Hänskjutande domstol

Győri Ítélőtábla

Parter i det nationella målet

Klagande: MJ

Motpart: AxFina Hungary Zrt

Tolkningsfrågor

Utgör artikel 6.1 och artikel 7.1 i rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (1) hinder för en tolkning av nationell rätt, enligt vilken de rättsliga följderna av en ogiltigförklaring på grund av ett oskäligt villkor i ett konsumentavtal, om det oskäliga villkoret avser huvudföremålet för prestationen och (låne)avtalet därför inte kan bestå utan det villkor som anses oskäligt, utgörs av att den nationella domstolen efter att den ogiltigförklarat avtalet i sin helhet – vilket innebär att själva avtalet i sin helhet inte kan bestå och medföra rättsverkningar som är bindande för konsumenten –

slår fast att avtalet är giltigt genom att byta ut bokföringsvalutan för det beviljade lånet som utgör huvudföremålet för avtalet mot ungerska forinter och genom att ersätta det belopp som har betecknats i bokföringsvalutan med det belopp i forinter som konsumenten faktiskt har erhållit från långivaren, samtidigt som den beräknar (ersätter) den normala låneräntan på det kapitalbelopp som fastställts på det sättet på ett annat sätt än det som använts för att beräkna den i det ogiltigförklarade avtalet, vilket innebär att den ”initiala” räntesatsen när avtalet ingås är lika hög som den låneränta på interbankmarknaden i forinter i Budapest som referensränta (BUBOR) som gällde när avtalet ingicks, jämte den räntespread som fastställts i det ursprungliga avtalet (uttryckt i utländsk valuta),

slår fast att avtalet är giltigt genom att fastställa en övre gräns för omräkningskursen mellan den utländska valutan och ungerska forinter, det vill säga genom att minska den valutarisk som konsumenten faktiskt har påtagit sig och som bygger på det oskäliga villkoret i avtalet till en nivå som domstolen anser rimlig och som konsumenten hade kunnat beakta när avtalet ingicks, och genom att låta den ränta som fastställs i avtalet vara oförändrad fram till den tidpunkt då det görs en omvandling till forinter enligt de tvingande bestämmelserna i en senare lag?

Har det betydelse för svaret på fråga 1 att den giltigförklaring som sker enligt ungersk lag

antingen sker under sådana omständigheter där det fortfarande finns ett avtal mellan parterna, det vill säga där upprätthållandet av avtalet syftar till att göra det möjligt att låta rättsförhållandet mellan parterna bestå i framtiden genom en retroaktiv korrigering av de villkor som anses oskäliga – samtidigt som de prestationer som dittills skett räknas om genom de ändrade villkoren – och därmed även till att skydda konsumenten mot de särskilt skadliga följder som en skyldighet att omedelbart betala tillbaka hela beloppet skulle få,

eller sker under sådana omständigheter där det inte längre finns något avtal mellan parterna som ska prövas i tvisten rörande ett oskäligt avtalsvillkor – på grund av att avtalet har löpt ut eller på grund av att borgenären har hävt det tidigare på grund av utebliven avbetalning eller på grund av att borgenären har ansett att det betalda beloppet var för lågt eller, under alla förhållanden, på grund av att den faktiska situationen är sådan att ingen av parterna anser att avtalet är giltigt eller på grund av att frågan om avtalets ogiltighet som en följd av ett domstolsavgörande inte längre kan tas upp – det vill säga under sådana omständigheter där ett fastställande av avtalets giltighet med retroaktiv verkan inte syftar till att avtalet ska bibehållas i konsumenternas intresse, utan till att avveckla de ömsesidiga förpliktelserna och avsluta rättsförhållandet genom att korrigera det eller de villkor som har förklarats vara oskäliga?

Om EU-domstolen finner att fråga 1 a eller 1 b ska besvaras jakande, samt med beaktande av de aspekter som tas upp i fråga 2, utgör de relevanta bestämmelserna i det ovannämnda direktivet, under de faktiska omständigheter som beskrivs i fråga 2 a, hinder för att avtalet består med hjälp av en ersättning, fram till tidpunkten för den ändring som lagstiftaren har föreskrivit i lagen om omvandling till forinter, genom nationella lagbestämmelser enligt vilka

—	såvitt inte annat föreskrivs (vilket inte är fallet i förevarande mål), penningskulder ska betalas i den officiella valutan på platsen där förpliktelsen ska fullgöras,

—	ränta ska utgå i avtalsförhållandena, om inte lagen föreskriver undantag från detta,

—	räntesatsen ska vara densamma som centralbankens referensränta, om inte lagen föreskriver undantag från detta?

(1) EGT L 95, 1993, s. 29.

7.2.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 64/20

Begäran om förhandsavgörande framställd av Cour de cassation (Frankrike) den 24 november 2021 – Recamier SA mot BR

(Mål C-707/21)

(2022/C 64/31)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Cour de cassation

Parter i det nationella målet

Klagande: Recamier SA

Motpart: BR

Tolkningsfrågor

1o/

Ska artikel 33.1 i rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (1), kallad Bryssel I-förordningen, tolkas så, att den självständiga definitionen av rättskraft avser samtliga villkor och verkningar av rättskraften eller om en del kan förbehållas lagen i det land där talan väckts och/eller lagen i det landet där avgörandet meddelats?

2o/	I det första fallet, ska då två yrkanden som har framställts vid domstolar i två medlemsstater, med hänsyn till den självständiga definitionen av rättskraft, anses gälla samma sak när käranden gör gällande samma faktiska omständigheter men åberopar olika rättsliga grunder?

3o/	Ska två yrkanden, varav det ena grundar sig på inomobligatoriskt skadeståndsansvar och det andra på utomobligatoriskt skadeståndsansvar men där båda grundar sig på samma rättsförhållande, såsom att utföra ett uppdrag som styrelseledamot, anses avse samma sak?

4o/

I det andra fallet, kräver då artikel 33.1 i förordning (EG) nr 44/2001, med stöd av vilken det har slagits fast att ett rättsligt avgörande ska ha fri rörlighet i medlemsstaterna med samma räckvidd och med samma verkan som i den medlemsstat där det har meddelats, att det hänvisas till ursprungsdomstolens lag eller medger den, när det gäller avgörandets processuella följder, att lagen i domstolslandet tillämpas?

(1) EGT L 12, 2001, s. 1.

7.2.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 64/21

Begäran om förhandsavgörande framställd av Conseil d'État (Belgien) den 25 november 2021 – XXX mot Belgiska staten, företrädd av Secrétaire d’État à l’Asile et la Migration

(Mål C-711/21)

(2022/C 64/32)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Conseil d'État

Parter i det nationella målet

Klagande: XXX

Motpart: Belgiska staten, företrädd av Secrétaire d’État à l’Asile et la Migration

Tolkningsfrågor

Ska artiklarna 4, 7 och 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna samt artiklarna 5, 6.6 och 13 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden i medlemsstaterna för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i EU (1), lästa mot bakgrund av domen av den 19 juni 2018, C-181/16, tolkas så att den domstol som prövar ett överklagande av ett beslut om återvändande som antagits efter ett beslut om att inte bevilja internationellt skydd, vid bedömningen av återvändandebeslutets laglighet endast får beakta nya omständigheterna som kan vara av avgörande betydelse vid bedömningen av situationen i förhållande till ovannämnda artikel 5, vilka har uppstått innan Utlänningsdomstolen avslutade det internationella skyddsförfarandet?

Måste de omständigheter som avses i artikel 5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden i medlemsstaterna för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i landet ha uppstått vid en tidpunkt då utlänningen var lagligt bosatt eller hade tillstånd att vistas i landet?

(1) EUT L 348, 2008, s. 98

7.2.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 64/21

Begäran om förhandsavgörande framställd av Conseil d'État (Belgien) den 25 november 2021 – XXX mot Belgiska staten, företrädd av Secrétaire d’État à l’Asile et la Migration

(Mål C-712/21)

(2022/C 64/33)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Conseil d'État

Parter i det nationella målet

Klagande: XXX

Motpart: Belgiska staten, företrädd av Secrétaire d’État à l’Asile et la Migration

Tolkningsfrågor

Ska artiklarna 7 och 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna samt artiklarna 5, 6.6 och 13 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden i medlemsstaterna för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i EU (1), lästa mot bakgrund av domen av den 19 juni 2018, C-181/16, tolkas så att den domstol som prövar ett överklagande av ett beslut om återvändande som antagits efter ett beslut om att inte bevilja internationellt skydd, vid bedömningen av återvändandebeslutets laglighet endast får beakta nya omständigheterna som kan vara av avgörande betydelse vid bedömningen av situationen i förhållande till ovannämnda artikel 5, vilka har uppstått innan Utlänningsdomstolen avslutade det internationella skyddsförfarandet?

(1) EUT L 348, 2008, s. 98

7.2.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 64/22

Överklagande ingett den 25 november 2021 av Frédéric Jouvin av det beslut som tribunalen (åttonde avdelningen) meddelade den 26 april 2021 i mål T-472/20 och T-472/20 AJ II, Jouvin mot kommissionen

(Mål C-719/21 P)

(2022/C 64/34)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Frédéric Jouvin (ombud: L. Bôle-Richard, avocat)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	ogiltigförklara det beslut som Europeiska unionens tribunal meddelade den 26 april 2021 i mål T-472/20 och T-472/20 AJ II, Jouvin/kommissionen, där talan avvisas då den befanns helt sakna rättslig grund,

—	bifalla de yrkanden som framställts i första instans och återförvisa ärendet till kommissionen, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för överklagandet anför klaganden tre grunder.

Den första grunden avser en uppenbart oriktig kvalificering av de faktiska omständigheter som lagts fram för tribunalens bedömning, fel från tribunalens sida vid fastställandet av innehållet i viss bevisning och felaktig rättstillämpning rörande beviskraven. Enligt klaganden var det felaktig rättstillämpning när tribunalen gjorde en oriktig rättslig kvalificering av de faktiska omständigheter som lagts fram för den. Tribunalen fann att det betydande antalet intrångsgörare inte kan rubba kommissionens slutsats att det saknades bevis för otillåten samverkan mellan de företag som klagandens klagomål avsåg. Fastställandet av det betydande, exponentiella antalet intrångsgörare syftar dock inte till att styrka samverkan, utan uppkommer som en följd av den sistnämnda.

Klaganden har lagt fram bevis för denna samverkan och har styrkt att de företag som deltagit i standardiseringsarbetet hade kontaktats på förhand för att bevilja licenser till sin patentportfölj. Efter att förhandlingarna misslyckades, deltog alla de kontaktade företagen i ISO:s standardiseringsarbete, och inget av dem uppfyllde sin skyldighet att uppge kännedom om varje patent som skulle kunna vara kopplat till den standard som höll på att utarbetas. Dessa omständigheter utgör den överträdelse i form av otillåten samverkan som lett till den exponentiella ökningen av intrångsgörare.

Klaganden åberopar även grunden felaktig rättstillämpning, vad gäller de beviskrav som först kommissionen och senare tribunalen i sitt beslut ställt för att det anses styrkt att det förelegat en otillåten samverkan mellan de berörda företagen.

Den andra grunden är att tribunalen inte beaktat de faktiska omständigheter som lagts fram vid den. Enligt klaganden fann tribunalen att klagandens argument om marknadsdelning inte tagits upp under det administrativa förfarandet. Klaganden hade dock visst tagit upp det under det administrativa förfarandet, i en skrivelse av den 15 maj 2018 till kommissionen, alltså mer än två år före kommissionens slutliga beslut om att avslå klagandens klagomål. Tribunalen gjorde sig därför skyldig till felaktig rättstillämpning när den underlät att fastställa det verkliga innehållet i bevisning som lagts fram för den.

Den tredje grunden, slutligen, rör felaktig rättstillämpning vid tribunalens fastställande av innehållet i viss bevisning. Enligt tribunalen begärde klaganden att tribunalen skulle fastställa att konkurrensreglerna hade överträtts. Vad klaganden anfört är dock att kommissionen, om den tillmätt de omständigheter som presenterats för den i det administrativa förfarandet deras rätta värde, inte hade kunnat komma fram till någon annan slutsats än att det förelåg en otillåten samverkan mellan de företag som avses i klagomålet och följaktligen att konkurrensreglerna hade överträtts.

Beträffande fastställandet av att klaganden diskriminerats, utvecklade klaganden i sin ansökan endast de argument som redan hade framförts i det administrativa förfarandet och redogjorde för den uppenbart oriktiga bedömning som kommissionen gjort när den inte beaktade de faktiska omständigheter som klaganden lagt fram. Tribunalen har, genom att finna att klaganden inte anförde några argument avseende det beslut som uppenbart angreps, åsidosatt sin motiveringsskyldighet, då samtliga klagandens argument syftade till att visa att kommissionen gjort en uppenbart oriktig bedömning.

Vad gäller karakteriseringen av en samverkan gör klaganden även där gällande att kommissionen gjort en uppenbart oriktig bedömning. Klaganden begärde inte i något fall att tribunalen skulle direkt fastställa att konkurrensreglerna hade överträtts, utan fastställa att en bedömning av de faktiska omständigheter som lagts fram för kommissionen otvetydigt borde ha fått kommissionen att själv konstatera att konkurrensreglerna överträtts och att dess egna rekommendationer klart åsidosatts.

7.2.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 64/23

Begäran om förhandsavgörande framställd av Županijski sud u Puli-Pola (Kroatien) den 30 november 2021 – brottmål mot GR, HS, IT, INTER CONSUTING d.o.o., i likvidering

(Mål C-726/21)

(2022/C 64/35)

Rättegångsspråk: kroatiska

Hänskjutande domstol

Županijski sud u Puli-Pola

Parter i brottmålet vid den nationella domstolen

GR, HS, IT, INTER CONSUTING d.o.o., i likvidering.

Tolkningsfråga

Kan vid bedömningen av om principen ne bis in idem har åsidosatts endast de faktiska omständigheter som anges i yrkandet i åtalet från Županijsko državno odvjetništvo u Puli (åklagarmyndigheten i Pula, Kroatien) av den 28 september 2015 jämföras med de viktigaste faktiska omständigheter som anges i yrkandet i åtalet från Staatsanwaltschaft Klagenfurt (åklagarmyndigheten i Klagenfurt, Österrike) av den 9 januari 2015 och i domslutet i domen från Landesgericht Klagenfurt (Regionaldomstolen i Klagenfurt, Österrike) av den 3 november 2016, vilken fastställdes genom dom av Oberster Gerichtshof (Högsta domstolen, Österrike) av den 4 mars 2019, eller kan även de faktiska omständigheter som anges i yrkandet i åtalet från Županijsko državno odvjetništvo u Puli (åklagarmyndigheten i Pula) jämföras med de faktiska omständigheter som nämns i domslutet i domen från Landesgericht Klagenfurt (Regionaldomstolen i Klagenfurt) av den 3 november 2016, vilken fastställdes genom dom av Oberster Gerichtshof (Högsta domstolen, Österrike) och de faktiska omständigheter som har undersökts under den förundersökning som åklagarmyndigheten i Klagenfurt … inlett mot flera personer, bland annat mot GR och HS, och som därefter utelämnats i det åtal som åklagarmyndigheten i Klagenfurt väckte den 9 januari 2015 (varvid dessa omständigheter inte har angetts i själva yrkandet)?

7.2.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 64/24

Överklagande ingett den 30 november 2021 av Coopérative des artisans pêcheurs associés (CAPA), Jean Derosière, Fabien Hagneré m.fl. av den dom som tribunalen (nionde avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 15 september 2021 i mål T-777/19, CAPA m.fl. mot kommissionen

(Mål C-742/21 P)

(2022/C 64/36)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Coopérative des artisans pêcheurs associés (CAPA), Jean Derosière, Fabien Hagneré m.fl. (ombud: M. Le Berre, avocat)

Övriga parter i målet: Europeiska kommissionen, Comité régional des pêches maritimes et des élevages marins Hauts-de-France, Fonds régional d'organisation du marché du poisson (From Nord), Organisation de producteurs CME Manche-Mer du Nord (OP CME Manche-Mer du Nord), Republiken Frankrike, Ailes Marines SAS, Éoliennes Offshore des Hautes Falaises, Éoliennes Offshore du Calvados, Parc du Banc de Guérande, Éoliennes en Mer Dieppe Le Tréport, Éoliennes en Mer Îles d'Yeu et de Noirmoutier, Herviou & Associés SARL

Klagandenas yrkanden

Klagandena yrkar att domstolen ska

—	fastställa att detta överklagande kan tas upp till prövning och är välgrundat,

—	upphäva den dom som meddelades av Europeiska unionens tribunal den 15 september 2021 i mål T-777/19, CAPA m.fl./Europeiska kommissionen,

—	fastställa att den ansökan som ingetts till tribunalen kan tas upp till prövning,

—	återförvisa målet till tribunalen, och

—	förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för deras överklagande åberopar klagandena sex grunder.

Den första grunden avser avsaknad av en effektiv domstolsprövning. Enligt klagandena utövade tribunalen inte till fullo sin domstolsbehörighet, eftersom den underlät att pröva huruvida det fanns en risk för att det omtvistade stödet skulle påverka klagandena konkret.

Det görs genom den andra grunden gällande att det gjordes felaktiga konstateranden avseende bevisningen och att denna missuppfattades. Enligt klagandena gjorde tribunalen felaktiga konstateranden avseende viss bevisning som klagandena hade lagt fram, och missuppfattade viss annan bevisning som klagandena också hade lagt fram bland annat i fråga om riskerna för det omtvistade stödets påverkan på klagandenas verksamhet.

Det hävdas genom den tredje grunden att det förekom felaktigheter vid kvalificeringen av de faktiska omständigheterna. Enligt klagandena innehåller den överklagade domen felaktigheter vad gäller kvalificeringen av de faktiska omständigheterna genom att det gjordes åtskillnad mellan vissa verkningar av det omtvistade stödet och genom att det ansågs att vissa av dessa verkningar kunde skiljas från det omtvistade stödet.

Den fjärde grunden avser en felaktig tillämpning av artikel 108.2 FEUG och artikel 1 h i förordning (EU) 2015/1589. (1) Enligt klagandena utgör den överklagade domen en felaktig tillämpning av begreppet intresserad part, i den mening som avses i dessa personer, såväl med avseende på förekomsten av ett konkurrensförhållande mellan klagandena och det omtvistade stödets stödmottagare som med avseende på risken för det omtvistade stödets konkreta påverkan på klagandena.

Det görs genom den femte grunden gällande att artikel 39 FEUF har tillämpats felaktigt. Enligt klagandena gjordes det genom den överklagade domen en felaktig tillämpning av artikel 39 FEUF i frågan huruvida klagandena har ställning som intresserad part.

Det hävdas slutligen genom den sjätte grunden att den överklagade domen utgör ett åsidosättande av motiveringsskyldigheten, bland annat genom underlåtenheten att motivera varför klagandena inte tillerkändes ställning som intresserad part, dess konstaterande avseende avsaknaden av samband mellan det omtvistade stödet och riskerna för de stödmottagande vindkraftsprojektens påverkan, och bortseendet från fiskeriverksamhetens ”särskilda karaktär”, i den mening som avses i artikel 39 FEUF, vid prövningen av klagandens ställning som intresserad part.

(1) Rådets förordning (EU) 2015/1589 av den 13 juli 2015 om tillämpningsföreskrifter för artikel 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (kodifiering) (EUT L 248, 2015, s. 9).

7.2.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 64/25

Överklagande ingett den 9 december 2021 av Nichicon Corporation av den dom som tribunalen (nionde avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 29 september 2021 i mål T-342/18, Nichicon Corporation mot kommissionen

(Mål C-757/21 P)

(2022/C 64/37)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Nichicon Corporation (ombud: A. Ablasser-Neuhuber, F. Neumayr, G. Fussenegger, H. Kühnert, Rechtsanwälte)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva den överklagade domen och ogiltigförklara kommissionens beslut C(2018) 1768 final av den 21 mars 2018 om ett förfarande enligt artikel 101 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet (ärende AT.40136 – Kondensatorer) (det omtvistade beslutet), i den del det rör klaganden,

—

i andra hand, upphäva den överklagade domen i den del som tribunalen ogillade talan såvitt avser

—	den första grunden avseende fel vad gäller de faktiska omständigheterna i fråga om mötena ”den 18 december 1998”, ”i april/maj 2005”, ”februari 2009”, ”juli 2009”, ”den 9 mars 2010” och ”den 31 maj 2010”, i syfte att fastställa klagandens deltagande i en överträdelse av EU:s konkurrensregler,

—	den andra grundens andra del avseende den omständigheten att klaganden inte kunde hållas ansvarig för bilaterala och trilaterala kontakter mellan andra inblandade företag,

—	den andra grundens tredje del avseende den omständigheten att klaganden inte hade deltagit i en enda, fortlöpande överträdelse före den 7 november 2003,

—	den fjärde grunden avseende uppenbart oriktig bedömning vid fastställandet av böterna, och

—	följaktligen delvis ogiltigförklara det omtvistade beslutet och sätta ned det bötesbelopp på 72 901 000 euro som klagande ålagts till ett proportionerligt belopp,

—	i tredje hand återförvisa målet till tribunalen för förnyad prövning, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Klaganden åberopar fyra grunder till stöd för sitt överklagande.

Första grunden: Åsidosättande av en väsentlig formföreskrift, eftersom den överklagade domen inte är bestyrkt

Den överklagade domen har inte undertecknats av de domare som ingick i den dömande sammansättning och är således inte vederbörligen bestyrkt. Det ska anses att avsaknaden av underskrifter utgör ett åsidosättande av en väsentlig formföreskrift. Den överklagade domen ska av detta skäl upphävas.

Andra grunden: Oriktig bedömning av kommissionens bedömning av de faktiska omständigheterna

Tribunalen missbedömde bevisningen och gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning samt underlät att ge en tillräcklig motivering vad gäller prövningen av de grunder som klaganden åberopade i första instans.

Tredje grunden: Felaktig rättstillämpning vid prövningen av kommissionens konstateranden vad gäller förekomsten av och klagandens ansvar för deltagande i en enda fortgående överträdelse

Tribunalens beslut att underkänna grunden om att kommissionen inte hade styrkt klagandens ansvar för bilaterala och trilaterala möten mellan andra företag är inte tillräckligt motiverat och behäftat med oriktig rättstillämpning. Vidare gjorde tribunalen sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den underkände klagandens grund om att kommissionen inte hade styrkt att det rörde sig om en fortgående överträdelse.

Fjärde grunden: Uppenbart oriktig bedömning vid fastställandet av bötesbeloppet

Tribunalen gjorde sig för det första skyldig till felaktig rättstillämpning genom utgå från värdet av den fakturerade försäljningen inom EES i stället för värdet av den försäljning som levererats/avsänts till EES. Därutöver tillämpade tribunalen ett bristande rättsligt kriterium när den fastställde koefficienten för överträdelsens allvar till 16 procent i och med att den därigenom inte beaktade klagandens specifika omständigheter. För det andra tog tribunalen inte tillräcklig hänsyn till förmildrande omständigheter vilket ledde till att det bötesbelopp som ålades klaganden blev oproportionerligt högt. Tribunalen åsidosatte därigenom bland annat proportionalitetsprincipen och likabehandlingsprincipen eftersom den inte tog vederbörlig hänsyn till klagandens begränsade deltagande. Tribunalen gjorde sig vidare skyldig till felaktig rättstillämpning genom att inte anse att klagandens oaktsamhet och konkurrensmässiga beteende som förmildrande omständigheter.

7.2.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 64/26

Överklagande ingett den 10 december 2021 av Nippon Chemi-Con Corporation av den dom som tribunalen (nionde avdelningen) meddelade den 29 september 2021 i mål T-363/18, Nippon Chemi-Con Corporation mot kommissionen

(Mål C-759/21 P)

(2022/C 64/38)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Nippon Chemi-Con Corporation (ombud: H.-J. Niemeyer, M. Röhrig och P. Neideck, Rechtsanwälte, samt I.-L. Stoicescu, avocate)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva den överklagade domen och ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut av den 21 mars 2018 (1) om ett förfarande enligt artikel 101 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet (ärende AT.40136 – kondensatorer), i den del som rör klaganden,

—	alternativt upphäva den överklagade domen i den del beslutet att ålägga klaganden böter inte ändras samt ogiltigförklara artikel 2 j i Europeiska kommissionens beslut av den 21 mars 2018,

—	alternativt nedsätta det bötesbelopp som ålagts klaganden med hänsyn till att den överklagade domen upphävs, och

—	förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i första instans och i målet om överklagande.

Grunder och huvudargument

Klaganden åberopar sex grunder till stöd för överklagandet.

1. Första grunden: Domarna har inte undertecknat tribunalens dom

Domen är helt ogiltig, eftersom de tre domarna inte har undertecknat domen, såsom föreskrivs i artikel 118 i tribunalens rättegångsregler och artikel 37 i domstolens stadga.

2. Andra grunden: Åsidosättande av artikel 101 FEUF (punkterna 143–307 i den överklagade domen)

Tribunalens beslut att fastställa Europeiska kommissionens bedömning att det förekommit en överträdelse bygger på en felaktig tillämpning av artikel 101 FEUF. Tribunalen har inte gjort en korrekt bedömning av vilken relevans överträdelsen hade i förhållande till EES. Tribunalen har gjort en felaktig tolkning av bevisdoktrinen och tillämpat omvänd bevisbörda gentemot klaganden, vilket strider mot oskuldspresumtionen.

3. Tredje grunden: En enda, fortlöpande överträdelse (punkterna 308–400 i den överklagade domen)

Tribunalens slutsats att det förelåg en enda, fortlöpande överträdelse vad avser alla elektrolytkondensatorer från den 26 juni 1998 till den 23 april 2012 bygger på en felaktig tillämpning av artikel 101 FEUF. Tribunalen har tillämpat en felaktig rättslig standard för testet huruvida det förelåg en övergripande plan, vilket är ett grundläggande krav för att det ska vara fråga om en enda, fortlöpande överträdelse. Även om det godtas att detta är en korrekt standard, så gör de omständigheter som tribunalen har fastställt inte att man kan dra slutsatsen att det förelåg en fortlöpande, det vill säga oavbruten, överträdelse.

4. Fjärde grunden: Överträdelse genom syfte (punkterna 401–429 i den överklagade domen)

Tribunalens bedömning att kommissionen hade rätt i sin slutsats att hela överträdelsen ska betecknas som en överträdelse genom syfte bygger på en felaktig tillämpning av artikel 101 FEUF. Tribunalen har inte angett en tillräcklig motivering för sin slutsats och har tillämpat en felaktig rättslig standard för bedömningen av den utbytta informationen.

5. Femte grunden: Jurisdiktion (punkterna 71–83 i den överklagade domen)

Tribunalen gjorde fel när den bekräftade att Europeiska kommissionen hade territoriell jurisdiktion enligt artikel 101 FEUF samt artiklarna 53 och 56 i EES-avtalet för att ålägga böter för hela överträdelsen. Tribunalen borde ha tillämpat en väsentlighetsgräns för att fastställa jurisdiktion, snarare än att ange att det ”räcker med att försäljning [av elektrolytkondensatorer] sker inom unionen”, och kommissionen borde under alla omständigheter ha angett tillräckliga skäl för sin slutsats.

6. Sjätte grunden: Beräkning av bötesbeloppet (punkterna 430–526 i den överklagade domen)

Tribunalen tillämpade inte proportionalitetsprincipen korrekt och åsidosatte en rad förfarandemässiga krav, nämligen motiveringsskyldigheten och skyldigheten att göra en fullständig bevisvärdering och en fullständig utredning av de faktiska omständigheterna, när den bedömde den bevisning klaganden hade ingett till Europeiska kommissionen.

(1) Kommissionens beslut C(2018) 1768 final.

7.2.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 64/29

Överklagande ingett den 26 november 2021 – EMS Electro Medical Systems mot EUIPO (AIRFLOW)

(Mål T-751/21)

(2022/C 64/41)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: EMS Electro Medical Systems GmbH (München, Tyskland) (ombud: advokaterna K. Scheib och C. Schulte)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Omtvistat varumärke: Internationell registrering som designerar Europeiska unionen av ordmärket AIRFLOW – Registreringsansökan nr 1 533 193

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s fjärde överklagandenämnd den 29 september 2021 i ärende R 546/2021-4

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO att bära sina rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som uppkommit för EMS Electro Medical Systems GmbH.

Grunder

—	Felaktig tolkning av artikel 7.1 c och 7.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—	Felaktig tolkning av artikel 7.1 b och 7.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 75.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 76.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

7.2.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 64/29

Överklagande ingett den 8 december 2021 – C&C IP UK mot EUIPO – Tipico Group (t)

(Mål T-762/21)

(2022/C 64/42)

Överklagandet är avfattat på: engelska

Parter

Klagande: C&C IP UK Ltd (Bristol, Förenade kungariket) (ombud: advokaterna A. von Mühlendahl och H. Hartwig)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Tipico Group ltd. (St. Julian's, Malta)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket t – Registreringsansökan nr 17 915 463

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s andra överklagandenämnd den 3 september 2021 i ärende R 2326/2020-2

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet,

—	avslå det överklagande som Tipico Group Ltd. inkommit med gentemot det beslut som meddelades av EUIPO:s invändningsenhet den 19 oktober 2020 i ärende B 3 080 138, och

—	förplikta EUIPO och Tipico Group Ltd., om bolaget intervenerar i målet, att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b och 8.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

7.2.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 64/30

Överklagande ingett den 9 december 2021 – Daw SE mot EUIPO – Sapa Building Systems SpA (alpina)

(Mål T-766/21)

(2022/C 64/43)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Daw SE (Ober-Ramstadt, Tyskland) (ombud: advokaten A. Haberl)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Sapa Building Systems SpA (Naviglio, Italien)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering av EU-figurmärket alpina – Registreringsansökan nr 15 123 342

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s andra överklagandenämnd den 23 september 2021 i mål R 2198/2020-2

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta Sapa Building Systems SpA att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 33.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

7.2.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 64/31

Överklagande ingett den 14 december 2021 – Gameageventures mot EUIPO (GAME TOURNAMENTS)

(Mål T-776/21)

(2022/C 64/44)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Gameageventures LLP (Folkestone, Förenade kungariket) (ombud: advokaten S. Santos Rodríguez)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket GAME TOURNAMENTS – Registreringsansökan nr 18 207 605

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s femte överklagandenämnd den 5 oktober 2021 i ärende R 211/2021-5

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna, inklusive kostnaderna för förfarandet vid EUIPO:s instanser.

Grunder

—	Åsidosättande av motiveringsskyldigheten och rätten att bli hörd.

—	Åsidosättande av artikel 7.1 c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 7.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 7.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—	Åsidosättande av principerna om likabehandling och god förvaltning.

		ISSN 1977-1061
Europeiska unionens officiella tidning		C 64

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	65 årgången 7 februari 2022

Innehållsförteckning		Sida
	IV Upplysningar
	UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN
	Europeiska unionens domstol
2022/C 64/01	Europeiska unionens domstols senaste offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning	1

	V Yttranden
	DOMSTOLSFÖRFARANDEN
	Domstolen
2022/C 64/02	Mål C-375/20: Domstolens beslut (sjunde avdelningen) av den 13 oktober 2021 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal da Relação de Coimbra – Portugal) – Liberty Seguros, Compañia de Seguros y Reaseguros, SA mot Sucursal em Portugal, tidigare Liberty Seguros SA / DR (Begäran om förhandsavgörande – Artikel 99 i domstolens rättegångsregler – Obligatorisk ansvarsförsäkring för motorfordon – Direktiv 2009/103/EG – Försäkringsavtal som har ingåtts på grundval av felaktiga uppgifter – Internationella person- och godstransporter som genomförs utan tillstånd – Försäkringsavtalets nullitet – Fråga huruvida avtalets nullitet kan göras gällande mot skadelidande tredje man och mot det organ som har till uppgift att betala ersättning till skadelidande personer)	2
2022/C 64/03	Mål C-583/20: Domstolens beslut (nionde avdelningen) av den 21 oktober 2021 (begäran om förhandsavgörande från Kúria – Ungern) – EuroChem Agro Hungary Kft. mot Nemzeti Adó- és Vámhivatal Fellebbviteli Igazgatósága (Begäran om förhandsavgörande – Artiklarna 53.2 och 99 i domstolens rättegångsregler – Gemensamt system för mervärdesskatt – Direktiv 2006/112/EG – Artikel 273 – Bekämpande av skattebedrägeri – Deklarationsskyldighet vad beträffar transport av varor – Elektroniskt styrsystem för godstransporter på väg – Sanktionssystem som är tillämpligt på skattebetalare med hög risk – Proportionalitet)	3
2022/C 64/04	Mål C-691/20: Domstolens beslut (nionde avdelningen) av den 22 oktober 2021 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal Judicial da Comarca do Porto Este – Penafiel – Juízo Trabalho – Portugal) – B mot O, P, OP, G, N (Begäran om förhandsavgörande – Unionsrätt – Principer – Artikel 18 FEUF – Likabehandling – Diskriminering på grund av nationalitet – Förbud – Artikel 49 FEUF – Etableringsfrihet – Solidariskt ansvar för bolagen i en koncern för de skulder som följer av ett anställningsavtal som ingåtts av ett av bolagen – Uteslutet enligt lagstiftningen i den berörda medlemsstaten för bolag med säte i en annan medlemsstat)	3
2022/C 64/05	Mål C-87/21: Domstolens beslut (sjätte avdelningen) av den 14 oktober 2021 (begäran om förhandsavgörande från Curtea de Apel Cluj – Rumänien) – NSV, NM mot BT (Begäran om förhandsavgörande – Artikel 99 i domstolens rättegångsregler – Konsumentskydd – Direktiv 93/13/EEG – Oskäliga villkor i konsumentavtal – Tillämpningsområde – Artikel 1.2 – Avtalsvillkor som avspeglar bindande författningsföreskrifter – Låneavtal uttryckta i utländsk valuta – Avtalsvillkor angående valutarisken som återger en dispositiv bestämmelse i nationell rätt – Påstått åsidosättande av den informationsskyldighet som åligger den långivande banken – Krav på god tro – Den nationella domstolen ska genomföra prövningen företrädesvis mot bakgrund av artikel 1.2 i direktiv 93/13)	4
2022/C 64/06	Mål C-316/21: Domstolens beslut (nionde avdelningen) av den 6 oktober 2021 (begäran om förhandsavgörande från Raad van State – Belgien) – Monument Vandekerckhove NV mot Stad Gent (Begäran om förhandsavgörande – Artikel 99 i domstolens rättegångsregler – Direktiv 2014/24/EU – Förfarandets gång – Rättegångsdeltagarnas val och tilldelning av kontrakt – Artikel 63 – Anbudsgivare som utnyttjar en annan enhets kapacitet för att uppfylla den upphandlande myndighetens krav – Den enhet vars kapacitet anbudsgivaren avser att utnyttja uppfyller inte villkoren rörande anbudsgivarens tekniska och yrkesmässiga kapacitet – Skyldighet att låta anbudsgivaren byta ut den enheten – Proportionalitetsprincipen)	5
2022/C 64/07	Mål C-193/21 P: Överklagande ingett den 25 mars 2021 av RY av den dom som tribunalen (fjärde avdelningen) meddelade den 13 januari 2021 i mål T-824/19, RY mot kommissionen	5
2022/C 64/08	Mål C-382/21 P: Överklagande ingett den 23 juni 2021 av EUIPO av den dom som tribunalen (tredje avdelningen) meddelade den 14 april 2021 i mål T-579/19, The KaiKai Company Jaeger Wichmann GbR mot EUIPO	6
2022/C 64/09	Mål C-387/21 P: Överklagande ingett den 23 juni 2021 av Asolo LTD och WeMO Brands BV av den dom som tribunalen (nionde avdelningen) meddelade den 28 april 2021 i mål T-509/19, Asolo mot EUIPO	7
2022/C 64/10	Mål C-473/21: Överklagande ingett den 2 augusti 2021 av Franz Schröder GmbH & Co. KG av den dom som tribunalen (tredje avdelningen) meddelade den 2 juni 2021 i mål T-854/19, Franz Schröder mot EUIPO	7
2022/C 64/11	Mål C-474/21 P: Överklagande ingett den 2 augusti 2021 av Franz Schröder GmbH & Co. KG av den dom som tribunalen (tredje avdelningen) meddelade den 2 juni 2021 i mål T-855/19, Franz Schröder mot EUIPO	7
2022/C 64/12	Mål C-475/21 P: Överklagande ingett den 2 augusti 2021 av Franz Schröder GmbH & Co KG av den dom som tribunalen (tredje avdelningen) meddelade den 2 juni 2021 i mål T-856/19, Franz Schröder mot EUIPO	8
2022/C 64/13	Mål C-520/21: Begäran om förhandsavgörande framställd av Sąd Rejonowy dla Warszawy – Śródmieścia w Warszawie (Polen) den 24 augusti 2021 – A.S. mot Bankowi M. SA	8
2022/C 64/14	Mål C-523/21 P: Överklagande ingett den 24 augusti 2021 av Innovative Cosmetic Concepts LLC av den dom som tribunalen (tredje avdelningen) meddelade den 16 juni 2021 i mål T-196/20, Chanel mot EUIPO – Innovative Cosmetic Concepts (INCOCO)	9
2022/C 64/15	Mål C-537/21 P: Överklagande ingett den 25 augusti 2021 av PL av den dom som tribunalen (sjunde avdelningen) meddelade den 16 juni 2021 i mål T-586/19, PL mot kommissionen	9
2022/C 64/16	Mål C-582/21: Begäran om förhandsavgörande framställd av Sąd Okregowy Warszawa-Praga w Warszawie (Polen) den 17 september 2021 – FY mot Profi Credit Polska S.A.	10
2022/C 64/17	Mål C-589/21 P: Överklagande ingett den 23 september 2021 av Abitron Germany GmbH av den dom som tribunalen (tredje avdelningen) meddelade den 14 juli 2021 i mål T-75/20, Abitron Germany GmbH mot Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet	11
2022/C 64/18	Mål C-619/21 P: Överklagande ingett den 1 oktober 2021 av Cora av det beslut som tribunalen (sjätte avdelningen) meddelade den 20 juli 2021 i mål T-500/19, Coravin mot EUIPO – Cora (CORAVIN)	11
2022/C 64/19	Mål C-632/21: Begäran om förhandsavgörande framställd av Juzgado de Primera Instancia e Instrucción no 2 de Granadilla de Abona (Spanien) den 14 oktober 2021 – JF och NS mot Diamond Resorts Europe Limited (Sucursal en España), Diamond Resorts Spanish Sales S.L. och Sunterra Tenerife Sales S.L.	12
2022/C 64/20	Mål C-635/21: Begäran om förhandsavgörande framställd av Finanzgericht Bremen (Tyskland) den 15 oktober 2021 – LB GmbH mot Hauptzollamt D	13
2022/C 64/21	Mål C-640/21: Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunalul Cluj (Rumänien) den 19 oktober 2021 – SC Zes Zollner Electronic SRL mot Direcţia Regională Vamală Cluj – Biroul Vamal de Frontieră Aeroport Cluj Napoca	13
2022/C 64/22	Mål C-654/21: Begäran om förhandsavgörande framställd av Sąd Okręgowy w Warszawie (Polen) den 28 oktober 2021 – LM mot KP	14
2022/C 64/23	Mål C-664/21: Begäran om förhandsavgörande framställd av Vrhovno sodišče Republike Slovenije (Slovenien) den 5 november 2021 – NEC PLUS ULTRA COSMETICS AG mot Republiken Slovenien	14
2022/C 64/24	Mål C-669/21: Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal Judicial da Comarca do Porto – Juízo Central Cível da Póvoa de Varzim (Portugal) den 9 november 2021 – Gencoal S.A. mot Conceito Norte – Consultadoria de Gestão, Lda., BT	15
2022/C 64/25	Mål C-670/21: Begäran om förhandsavgörande framställd av Finanzgerichts Köln (Tyskland) den 9 november 2021 – BA mot Finanzamt X	16
2022/C 64/26	Mål C-687/21: Begäran om förhandsavgörande framställd av Amtsgericht Hagen (Tyskland) den 16 november 2021 – BL mot Saturn Electro- Handelsgesellschaft mbH Hagen	16
2022/C 64/27	Mål C-689/21: Begäran om förhandsavgörande framställd av Østre Landsret (Danmark) den 16 november 2021 – X mot Udlændinge- og Integrationsministeriet	17
2022/C 64/28	Mål C-691/21: Begäran om förhandsavgörande framställd av Cour de cassation (Frankrike) den 18 november 2021 – Cafpi SA, Aviva assurances SA mot Enedis SA	18
2022/C 64/29	Mål C-702/21 P: Överklagande ingett den 19 november 2021 av Laboratoire Pareva av den dom som tribunalen (sjunde avdelningen) meddelade den 15 september 2021 i de förenade målen T-337/18 och T-347/18, Laboratoire Pareva och Biotech3D mot kommissionen	18
2022/C 64/30	Mål C-705/21: Begäran om förhandsavgörande framställd av Győri Ítélőtábla (Ungern) den 23 november 2021 – MJ mot AxFina Hungary Zrt	19
2022/C 64/31	Mål C-707/21: Begäran om förhandsavgörande framställd av Cour de cassation (Frankrike) den 24 november 2021 – Recamier SA mot BR	20
2022/C 64/32	Mål C-711/21: Begäran om förhandsavgörande framställd av Conseil d'État (Belgien) den 25 november 2021 – XXX mot Belgiska staten, företrädd av Secrétaire d’État à l’Asile et la Migration	21
2022/C 64/33	Mål C-712/21: Begäran om förhandsavgörande framställd av Conseil d'État (Belgien) den 25 november 2021 – XXX mot Belgiska staten, företrädd av Secrétaire d’État à l’Asile et la Migration	21
2022/C 64/34	Mål C-719/21 P: Överklagande ingett den 25 november 2021 av Frédéric Jouvin av det beslut som tribunalen (åttonde avdelningen) meddelade den 26 april 2021 i mål T-472/20 och T-472/20 AJ II, Jouvin mot kommissionen	22
2022/C 64/35	Mål C-726/21: Begäran om förhandsavgörande framställd av Županijski sud u Puli-Pola (Kroatien) den 30 november 2021 – brottmål mot GR, HS, IT, INTER CONSUTING d.o.o., i likvidering	23
2022/C 64/36	Mål C-742/21 P: Överklagande ingett den 30 november 2021 av Coopérative des artisans pêcheurs associés (CAPA), Jean Derosière, Fabien Hagneré m.fl. av den dom som tribunalen (nionde avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 15 september 2021 i mål T-777/19, CAPA m.fl. mot kommissionen	24
2022/C 64/37	Mål C-757/21 P: Överklagande ingett den 9 december 2021 av Nichicon Corporation av den dom som tribunalen (nionde avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 29 september 2021 i mål T-342/18, Nichicon Corporation mot kommissionen	25
2022/C 64/38	Mål C-759/21 P: Överklagande ingett den 10 december 2021 av Nippon Chemi-Con Corporation av den dom som tribunalen (nionde avdelningen) meddelade den 29 september 2021 i mål T-363/18, Nippon Chemi-Con Corporation mot kommissionen	26
2022/C 64/39	Mål C-366/19: Beslut meddelat av domstolens ordförande den 26 oktober 2021 (begäran om förhandsavgörande från Sofiyski rayonen sad – Bulgarien) – BOSOLAR EOOD mot CHEZ ELEKTRO BULGARIA AD, en présence de:NATSIONALNA ELEKTRICHESKA KOMPANIA EAD	28
2022/C 64/40	Mål C-136/21: Beslut meddelat av domstolens ordförande den 26 oktober 2021 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal Constitucional – Portugal) – Autoridade Tributária e Aduaneira mot VectorImpacto – Automóveis Unipessoal Lda	28
	Tribunalen
2022/C 64/41	Mål T-751/21: Överklagande ingett den 26 november 2021 – EMS Electro Medical Systems mot EUIPO (AIRFLOW)	29
2022/C 64/42	Mål T-762/21: Överklagande ingett den 8 december 2021 – C&C IP UK mot EUIPO – Tipico Group (t)	29
2022/C 64/43	Mål T-766/21: Överklagande ingett den 9 december 2021 – Daw SE mot EUIPO – Sapa Building Systems SpA (alpina)	30
2022/C 64/44	Mål T-776/21: Överklagande ingett den 14 december 2021 – Gameageventures mot EUIPO (GAME TOURNAMENTS)	31