4.2.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 61/1

Europeiska regionkommitténs resolution om EU:s årliga barometer för 2021 om situationen för lokala och regionala myndigheter

(2022/C 61/01)

EUROPEISKA REGIONKOMMITTÉN HAR ANTAGIT DENNA RESOLUTION

—	med beaktande av sin rapport om den årliga regionala och lokala barometern 2021, som bygger på en inkluderande, objektiv och evidensbaserad metod, med deltagande av många partner och institutioner, och av följande skäl:

—	Syftet med rapporten är att reflektera över den regionala och lokala dimensionen av tillståndet i unionen och att förse de politiska beslutsfattarna på europeisk, nationell, regional och lokal nivå med fakta och viktiga rekommendationer om de mest akuta utmaningarna för det kommande året.

—	De lokala och regionala myndigheterna har stått i främsta ledet för att bekämpa pandemin, men också för att genomföra åtgärder för att stödja människor och företag samt förbereda en gradvis och hållbar återhämtning.

—

2020 års barometerrapport visade att de mångfasetterade effekterna av covid-19-krisen var – och fortfarande är – mycket asymmetriska och har en stark territoriell dimension, och det finns ett obestridligt behov av en mer nyanserad förståelse av hur pandemin påverkar den lokala och regionala utvecklingen.

Covid-19-pandemin och dess otaliga konsekvenser har utgjort ett stort test för hur vår demokrati fungerar och resiliensen i våra samhällen, och särskilt för våra hälso- och sjukvårdssystem, varav vissa har stött på sina gränser. Effekterna har varit ojämna i unionen: Gränsregioner och stadsområden visade sig vara mer sårbara, medan landsbygdsområden – som i allmänhet är mindre gynnade när det gäller tillgång till hälso- och sjukvård – klarade sig bättre relativt sett. ReK efterlyser mer strategisk politisk framsynthet och investeringar för att förverkliga den europeiska hälsounionen, och framhåller att de regionala hälso- och sjukvårdssystemen utgör hörnstenen i EU:s resiliens och måste ingå i den framtida strukturen för beredskap och insatser på hälsoområdet. Vi efterlyser – också mot bakgrund av det krisinstrument för den inre marknaden som kommissionen aviserat till början av 2022 – att man vid alla kriser som har inverkan på gränsregionerna tar hänsyn till konsekvenserna för den europeiska arbetsmarknaden och anstränger sig för att få till stånd varaktiga undantagsbestämmelser för alla gränsarbetare i syfte att förhindra omotiverade brister i skyddet.

Pandemin testade också resiliensen i våra ekonomier. Minskningen i EU:s BNP på 6 % under 2020 döljer stora regionala skillnader som kan förklaras av regionernas respektive utsatthet för restriktioner, men också av deras strukturella särdrag, såsom andelen sysselsatta i risksektorer, utbildningsnivån, andelen mikroföretag eller kvaliteten på styrningen. För att ge städerna och regionerna möjlighet att dra största möjliga nytta av ”Next Generation EU” och fokusera på långsiktiga investeringar som kommer att förbättra dessa strukturella särdrag bör tidsramen för återhämtningsåtgärderna förlängas till 2024. Den höjda medfinansieringssatsen för de kortsiktiga återhämtningsåtgärderna bör förlängas med ytterligare ett år, och samstämmigheten mellan de olika finansieringsprogrammen och regleringsåtgärderna måste säkerställas.

Kombinationen av sjunkande inkomster och stigande utgifter sätter ett aldrig tidigare skådat tryck på de lokala och regionala myndigheternas budgetar, vilket leder till en ”saxeffekt”. För 2020 kan detta gap uppskattas till cirka 180 miljarder euro för alla lokala och regionala myndigheter i EU. Denna summa utgörs av en kombination av en utgiftsökning på 124 miljarder euro till följd av åtgärder inom folkhälsa, företagsstöd och annat, och en inkomstminskning på 55 miljarder euro på grund av minskad aktivitet (och därmed lägre skatte- och avgiftsintäkter). Betydande nationellt stöd och EU-stöd till de lokala och regionala myndigheternas budgetar har lindrat denna effekt, men lindringen är mycket ojämnt fördelad mellan medlemsstaterna, och de lokala och regionala myndigheterna kommer att behöva fortsatt stöd under 2021 och därefter. Budgetstabiliteten har således också påverkats, liksom den finanspolitiska autonomin i vidare bemärkelse, vilket kan påverka ett effektivt tillhandahållande av offentliga tjänster. Översynen av den europeiska ramen för ekonomisk styrning – som för närvarande inte tar tillräcklig hänsyn till skillnaden mellan löpande utgifter och utgifter för långsiktiga/hållbara investeringar – måste bättre återspegla de lokala och regionala myndigheternas behov. Framför allt måste en gyllene regel för hållbara offentliga investeringar fastställas så att offentliga nettoinvesteringar undantas från underskottsberäkningarna i stabilitets- och tillväxtpakten.

ReK bekräftar att de lokala och regionala myndigheterna måste göras delaktiga i utvärderingen och genomförandet av faciliteten för återhämtning och resiliens, och mer specifikt dess viktigaste operativa verktyg – de nationella återhämtnings- och resiliensplanerna. Såsom befarades i den första utgåvan av barometern har detta deltagande visat sig vara begränsat: Ett mycket litet antal medlemsstater har ingående redogjort för sina lokala och regionala myndigheters deltagande i samrådsprocessen eller systematiskt beskrivit dessa myndigheters roll för varje politikområde. Denna brist på deltagande är oroande med tanke på att de lokala och regionala myndigheterna är viktiga drivkrafter för offentliga investeringar och att själva målen för faciliteten för återhämtning och resiliens är av särskild betydelse för dessa myndigheter i enlighet med befogenhetsfördelningen. Det sätt på vilket de nationella återhämtnings- och resiliensplanerna har utarbetats och de lokala och regionala myndigheterna gjorts delaktiga främjar inte egenansvaret för återhämtningsplanerna. Många landsspecifika rekommendationer följdes inte upp på grund av de lokala och regionala myndigheternas bristande egenansvar och delaktighet i den europeiska planeringsterminen.

De nationella återhämtnings- och resiliensplanerna utgör också en viktig möjlighet att driva på den gröna återhämtningen. Mer än hälften av de centrala frågorna i den gröna given är helt integrerade i de nationella återhämtnings- och resiliensplaner som analyserats i en nyligen genomförd ReK-studie, och den gröna omställningen absorberar i genomsnitt 41 % av budgeten i dessa planer. Då 75 % av EU-medborgarna bor i stadsområden (som står för merparten av växthusgasutsläppen) och ett snabbt ökande antal lokala och regionala myndigheter har åtagit sig att agera, står de lokala och regionala myndigheterna i främsta ledet när det gäller klimatåtgärder. Dessa myndigheter måste därför vara fullvärdiga partner vad gäller att utveckla och genomföra initiativ inom ramen för den gröna given, särskilt inom politikområden såsom renovering av byggnader, hållbar mobilitet eller stadsförgröning. De har också särskilt goda förutsättningar att se till att återhämtningsmedlen används på ett sätt som är samstämmigt med ESI-fonderna (bl.a. Sammanhållningsfonden och Eruf).

Att begränsa och anpassa sig till klimatförändringarna samt bevara och återställa miljön är viktiga inslag i byggandet av mer resilienta och hållbara samhällen och ekonomier, eftersom effekterna av covid-19-pandemin, inverkan av klimatförändringarna och miljöförstöringen varierar kraftigt beroende på de europeiska regionernas geografiska, ekonomiska och sociala särdrag. ReK upprepar att effektiva klimat- och miljöåtgärder förutsätter att flernivåstyre tillämpas fullt ut, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att till fullo integrera den lokala och regionala nivån i politiken med anknytning till den europeiska gröna given. Klimatförändringarna och den biologiska mångfalden utgör globala utmaningar, och 2021 är en avgörande period när det gäller att göra framsteg i fråga om globala, samordnade klimatåtgärder för ett formellt erkännande av de lokala och regionala myndigheternas bidrag, inom den 26:e partskonferensen för FN:s ramkonvention om klimatförändringar och den 15:e partskonferensen för FN:s konvention om biologisk mångfald som fokus. ReK kommer att utforska ett samarbete med partner, såsom Europeiska kommissionen, UNDRR och gemensamma forskningscentrumet, för att inrätta en ”regional resiliensplattform”. Plattformen syftar till att genom insamling av data och bästa praxis stödja lokala och regionala myndigheter när det gäller att stärka deras resiliens mot framtida kriser på områden som naturkatastrofer, klimatförändringar och hälsa.

Kommittén beklagar att arbetslösheten ökade under 2020 i de flesta Nuts 2-regioner i EU och att ungdomar drabbas särskilt hårt av denna försämring efter flera på varandra följande år av förbättring. För att se till att ingen hamnar på efterkälken i det ”nya normala” i fråga om arbete, boende och resande i EU behövs det en allvarlig diskussion om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning samt om sammanhållning som ett övergripande värde för EU. Det sociala toppmötet i Porto och det efterföljande sociala åtagandet från Porto måste bana väg för ett stärkande av EU:s sociala dimension, och man får inte sky någon möda för att uppnå de mål som fastställts för 2030. Man bör utarbeta särskilda åtgärder för utsatta befolkningsgrupper. Till exempel bör alla ungdomar få tillgång till Erasmus+-programmet och alla unga européer bör ha ett ”garanterat minimum för kvalifikationer och färdigheter” som erkänns i alla medlemsstater.

ReK framhåller den ljusa sidan av detta ”nya normala” eftersom pandemin också har påskyndat den digitala omställningen. Det finns dock en betydande digital klyfta mellan stad och landsbygd i de flesta EU-medlemsstater när det gäller infrastruktur, internetanvändning och användning av e-förvaltningstjänster, samt en stark koncentration av teknikindustrin till vissa EU-regioner. Att överbrygga denna digitala klyfta med hjälp av heltäckande strategier som omfattar alla förvaltningsnivåer är nödvändigt för en hållbar återhämtning. Pandemin visade värdet av digital konnektivitet och behovet av digital sammanhållning, ett begrepp som bör jämställas med ekonomisk, social och territoriell sammanhållning. I detta avseende är det mycket viktigt att skapa en robust och heltäckande uppsättning data på lokal och regional nivå för att överföra de digitala målen i den digitala kompassen 2030 till den lokala och regionala nivån, i syfte att återspegla de lokala och regionala myndigheternas roll i den digitala omvandlingen. Dessa bindande digitala mål bör återspeglas i kommissionens rapport om genomförandet av den långsiktiga visionen för landsbygdsområden.

Man bör stärka de lokala och regionala myndigheternas roll i integrationen av flyktingar och migranter. Med tanke på behovet av att hantera de globala utmaningar som migrationen och integrationen innebär lokalt spelar många lokala och regionala myndigheter en aktiv roll när det gäller att ta emot och integrera flyktingar och migranter genom att tillhandahålla viktig infrastruktur och viktiga tjänster i städerna för att tillgodose dessas behov, såsom prismässigt överkomliga och subventionerade bostäder, utbildning av god kvalitet samt hälso- och sjukvård. Följaktligen måste politiken för mottagande och integration av migranter utformas nedifrån och upp i samråd med de lokala och regionala myndigheterna för att se till att denna politik inte är frikopplad från värdsamhällenas verklighet. Dessutom måste de lokala och regionala myndigheternas tillgång till stödmedel underlättas, och kommuner som deltar i EU:s omplaceringsprogram och/eller utvecklar egna integrationsprojekt bör kunna få direkt finansiering.

10.

Kommittén noterar med oro att förbindelserna mellan Förenade kungariket och EU till följd av handels- och samarbetsavtalet saknar territoriellt ”djup”. ReK är redo att bidra till en positiv agenda för territoriellt samarbete med de brittiska lokala och regionala myndigheterna på grundval av nya metoder, som inte enbart bygger på den institutionella ramen i handels- och samarbetsavtalet. I detta syfte skulle flera konkreta initiativ kunna lanseras, t.ex. en ändring av förordningen om europeiska grupperingar för territoriellt samarbete (EGTS) för att underlätta inrättandet av EGTS-grupperingar med Förenade kungariket eller särskilt stöd till offentliga institutioners administrativa kapacitet att delta i samarbetsprojekt med brittiska partner. Att övervaka de lokala och regionala myndigheternas deltagande i genomförandet av brexitjusteringsreserven kommer också att vara avgörande för att kontrollera huruvida de territoriella konsekvenserna av Förenade kungarikets utträde ur EU avhjälps.

11.

Enligt den första enkät någonsin som genomförts för ReK:s räkning bland mer än en miljon folkvalda politiker på lokal och regional nivå anser nästan två tredjedelar av de lokala politikerna (64 %) att regionerna, städerna och byarna inte har tillräckligt inflytande över EU:s politik. EU kan således komma mer demokratiskt, och även mer miljömässigt, resilient ur covid-19-krisen om man formellt erkänner och tillämpar aktiv subsidiaritet för att se till att åtgärder vidtas på den nivå vars åtgärder kommer att ge största möjliga mervärde för medborgarna och att det finns samordnade och ändamålsenliga beslutsprocesser.

12.

Konferensen om Europas framtid är en möjlighet att främja den europeiska demokratins hus som måste utnyttjas. Städerna och regionerna är nyckelaktörer när det gäller att genomföra och utveckla metoder för deltagande- och samtalsdemokrati som kompletterar och stärker den representativa demokratin, och är således avgörande för att öka allmänhetens förtroende för det demokratiska beslutsfattandet. ReK uppmanar därför EU-institutionerna att utnyttja konferensen som en möjlighet att prova innovativa åtgärder (såsom den interaktiva flerspråkiga digitala plattformen och medborgarpanelerna) som kanske skulle kunna bli permanenta inslag i EU:s beslutsprocesser, och att lära sig mer om de lokala och regionala myndigheternas behov, samtidigt som man beaktar behovet av fördragsändringar.

13.

ReK betonar att regionernas utveckling i hög grad är beroende av kvaliteten på deras fysiska konnektivitet. I detta sammanhang pekar kommittén på behovet av att främja järnvägen som en nyckelfaktor när det gäller att ta itu med frågan om bristande tillgång till kollektivtrafik i avlägsna och mindre utvecklade regioner. Vi betonar behovet av att fördjupa integrationen mellan miljövänliga, innovativa och säkra transportsätt, och konstaterar att regionala flygplatser spelar en framträdande roll i EU:s territoriella sammanhållning för glesbefolkade, perifera eller mindre utvecklade regioner. Med tanke på de globala utmaningar som bara kan hanteras med hjälp av samarbete betonar kommittén att EU:s regioner och städer måste se både inom och utanför EU samtidigt.

14.

ReK ser stora möjligheter för de en miljon folkvalda EU-politikerna på regional och lokal nivå att bidra till den europeiska demokratins hus, och noterar att en överväldigande majoritet av dessa politiker i vår senaste enkät menar att demokratin i EU kommer att fungera bättre om deras deltagande stärks.

15.

Europeiska regionkommittén ger sin ordförande i uppdrag att översända den årliga regionala och lokala barometern 2021 och denna resolution till Europaparlamentets talman, Europeiska kommissionens och Europeiska rådets ordförande samt de 27 EU-medlemsstaternas stats- och regeringschefer, och uppmuntrar de regionalt och lokalt folkvalda politikerna i Europa att sprida rapporten till medborgarna och lokala medier.

Bryssel den 13 oktober 2021.

Apostolos TZITZIKOSTAS

Europeiska regionkommitténs ordförande

4.2.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 61/5

Resolution från Europeiska regionkommittén COP26 och globala och lokala allianser för klimatåtgärder

(2022/C 61/02)

EUROPEISKA REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Europeiska regionkommittén (ReK) är djupt oroad över slutsatserna i den senaste IPCC-rapporten ”Climate Change 2021 – The Physical Science Basis” (1), där det bekräftas att effektiva och heltäckande strategier omgående måste införas för att uppnå Parisavtalets mål att begränsa den globala uppvärmningen till långt under 2 oC, helst till 1,5 oC, jämfört med förindustriella nivåer, för att bekämpa klimatförändringarna och begränsa dem samt anpassa oss till det föränderliga klimatet.

ReK understryker det faktum att lokala och regionala myndigheter genomför 70 % av åtgärderna för att begränsa klimatförändringarna, 90 % av klimatanpassningspolitiken och 65 % av målen för hållbar utveckling, vilket motsvarar en tredjedel av de offentliga utgifterna och två tredjedelar av de offentliga investeringarna i EU. De befinner sig därmed i frontlinjen när det gäller att ta itu med klimatförändringarnas effekter på lokal och regional nivå och öka regionernas och kommunernas motståndskraft mot klimatförändringar.

ReK påminner om att man i Parisavtalet erkänner den viktiga roll som flernivåstyre spelar i klimatpolitiken och behovet av att samarbeta med regioner, städer och icke-statliga aktörer. Denna princip bör nu omsättas fullt ut i praktiken på alla myndighetsnivåer i syfte att skapa synergieffekter och täppa till de luckor som finns mellan den nationella, regionala och lokala klimatpolitiken. ReK betonar att de lokala och regionala myndigheternas inflytande har stärkts i internationella förhandlingar och initiativ om klimatförändringar och välkomnar befintliga initiativ från lokala och regionala myndigheters nätverk och deras bidrag till plattformen för icke-statliga aktörer för klimatåtgärder (Nazca) inom ramen för UNFCCC. Kommittén framhåller den avgörande roll som grupperingen för lokala och andra kommunala myndigheter (LGMA) spelar när det gäller att föra samman dessa röster globalt och kontinuerligt stärka ett världsomspännande nätverk av lokala och regionala myndigheter som är villiga att bekämpa klimatförändringarna.

Att politiskt relevanta och demokratiskt valda icke-statliga aktörer såsom lokala och regionala myndigheter, som är de, myndigheter som står närmast medborgarna, tar större del i den globala klimatstyrningen är en avgörande förutsättning för att de globala klimatmålen ska kunna uppnås, och det är därför mycket viktigt att UNFCCC:s regelverk tar hänsyn till denna form av nedifrån och upp-riktad styrning genom att formellt erkänna dess roll i beslutsprocessen.

ReK har en nyckelroll som institutionell företrädare för mer än en miljon lokala och regionala ledare och nätverk av nätverk. Kommittén anser att denna unika ställning bör utnyttjas så att ReK kan stärka sin roll i den globala klimatstyrningen. Kommittén uppmanar därför UNFCCC att upprätta ett samförståndsavtal med ReK, i egenskap av institutionell företrädare för europeiska städer och regioner, med särskild inriktning på begränsning av och anpassning till klimatförändringarna inom sektorer där lokala och regionala myndigheter redan i hög grad deltar i styrningen, såsom tillgång till och efterfrågan på energi, mobilitet och transport, jordbruk, avfallshantering, stadsplanering och byggnader samt hantering av översvämningar.

Regionernas och städernas pågående verksamhet och åtaganden bör ges en viktig roll i förberedelserna inför och synas officiellt vid UNFCCC:s COP26 i Glasgow. Kommittén uppmanar därför UNFCCC att samarbeta med ReK och andra relevanta motparter från LGMA för att formellt erkänna bidraget från lokala och regionala myndigheter (dvs. regionalt och lokalt fastställda bidrag) för att formellt erkänna, övervaka och uppmuntra till minskade utsläpp av kolbaserade växthusgaser från städer, lokala myndigheter och regioner globalt – med Edinburghförklaringen om biologisk mångfald som förebild.

ReK uppmanar det brittiska ordförandeskapet för COP26 att se till att de planerade sanitära åtgärderna för att förhindra spridningen av covid-19 gör det möjligt för icke-statliga aktörer att spela en aktiv roll i COP26-arbetet i Glasgow. Mot denna bakgrund uppmanar vi kommissionen att se till att ReK:s delegation deltar och involveras tillräckligt som en del av EU:s delegation till COP26. ReK upprepar sitt åtagande att samarbeta med Europaparlamentets delegation.

ReK betonar att ambitionen i den europeiska gröna given att göra Europa till den första klimatneutrala kontinenten senast 2050 ska genomföras internt genom att hållbarhetskriterier integreras i all EU-politik samtidigt som man sätter tempot på global nivå. Kommittén understryker att den europeiska gröna given och initiativen från lokala och regionala gröna givar bör vara instrument för att uppnå målen i Parisavtalet, fullt ut genomföra FN:s Agenda 2030 och målen för hållbar utveckling samt ge ett ambitiöst EU-bidrag till den globala ramen för biologisk mångfald efter 2020, som kommer att beslutas vid UN CBD COP15 (2). Den europeiska gröna given bör samtidigt som den leder till klimatneutralitet vara ekonomiskt genomförbar och inte medföra stora bördor och kostnader för konsumenter och företag.

Kommittén är övertygad om att UNFCCC:s COP26 utgör ett tillfälle att blicka framåt och bana väg för en ambitiös global agenda för 2050, som kompletterar strategin för målen för hållbar utveckling med Parisavtalet. Eftersom man i den europeiska gröna given redan beaktar de systemrelaterade kopplingarna till många relevanta politikområden kan den, om den genomförs korrekt, inspirera och motivera till en global grön giv.

10.

ReK uppmanar UNFCCC-parterna att i bestämmelserna om den globala översynen inkludera en skyldighet för parterna att samråda med och involvera lokala och regionala myndigheter i samband med utformningen av deras bidrag. Kommittén uppmanar särskilt parterna att involvera den regionala och lokala nivån i översynen av sina nationellt fastställda bidrag genom att inrätta en strukturerad nationell dialog inför partskonferensens möten.

11.

ReK betonar vikten av att EU leder de globala samtalen med sin ambitiösa och inkluderande klimatpolitik och ser därför den europeiska klimatlagen som en obestridlig signal och ett åtagande som placerar EU i frontlinjen när det gäller klimatåtgärder. Kommittén uppmanar också med kraft till att klimatambitionerna inte får öka avståndet till medborgarna ytterligare genom att belasta hushållens budgetar, med tanke på att många i hög grad har påverkats av covid-19-pandemin. Medborgarna och småföretagen bör inte vara de som står för notan för ambitiösa politiska paket.

12.

Kommittén betonar i detta sammanhang att många europeiska regioner hade utlyst ett klimatnödläge innan Europaparlamentet gjorde det och redan har infört egna ambitiösa klimatlagar. ReK anser därför att deras sakkunskap bör ges en mer framträdande plats i den globala klimatdiplomatin.

13.

Kommittén efterlyser en snabbare anpassning och ett snabbare genomförande av EU-uppdragen om klimatanpassning och klimatneutrala städer, samt av andra relevanta uppdrag såsom de om mark, hälsa och hav, så snart de har godkänts. ReK uppmanar de lokala och regionala myndigheterna att utarbeta egna strategier för anpassning till och begränsning av klimatförändringar för att öka skyddet och motståndskraften i lokalsamhällen och naturliga livsmiljöer (3).

14.

ReK stöder fullt ut ambitionen i EU:s klimatram, men efterlyser konkreta åtgärder för att stödja dessa mål och se till att ingen region eller medborgare hamnar på efterkälken. Särskild uppmärksamhet och ökat skräddarsytt stöd krävs för kolregioner, koldioxidintensiva regioner, mindre utvecklade regioner och öar.

15.

ReK välkomnar att konferensen om Europas framtid har inletts och anser att den europeiska gröna given bör vara en central fråga eftersom klimatförändringar, en rättvis omställning och hållbar utveckling har en direkt inverkan på ekonomin, folkhälsan och EU-medborgarnas välbefinnande. Kommittén anser att den europeiska klimatpakten i detta sammanhang kan spela en avgörande roll och bli ett exempel på bästa praxis som kan tillämpas över hela världen.

16.

Kommittén är beredd att tillsammans med kommissionen, Europaparlamentet och andra relevanta organisationer anordna en serie medborgardialoger och en temadag om lokala klimatåtgärder för att presentera den gröna givens mervärde och lyfta fram olika lokala initiativ. Samtidigt upprepar kommittén sin uppmaning till ReK-ledamöterna att vara förebilder och främja lokala och regionala partskonferenser.

17.

ReK uppmanar alla parter i UNFCCC att, i samarbete med lokala och regionala myndigheter och icke-statliga aktörer, bidra konstruktivt till den process som ska leda fram till COP26, bland annat genom att främja lokala rådgivande organ, medborgarkonventioner, lokala och regionala partskonferenser samt halvformella institutioner såsom lokala och regionala ungdomsråd och ungdomsparlament.

18.

Kommittén betonar vikten av forskning och datainsamling om förväntade klimatvariationer i olika regioner, och av klimatmodellering och klimatkonsekvensbedömningar för att bygga upp en evidensbaserad klimatpolitik som också respekterar principen om teknikneutralitet. ReK anser att det interregionala samarbetet måste stärkas för att stödja och skydda de mest utsatta regionerna och grupperna i samhället.

19.

ReK stöder utvecklingen av lokala vetenskapliga plattformar för klimatförändringar (som redan finns i olika regioner och som fungerar som en lokal version av en mellanstatlig klimatpanel) och deras införlivande i nätverk för informationsutbyte för att uppmuntra samarbete med forskare och stödja lokalpolitiker i deras beslutsfattande.

20.

Trots de ambitiösa åtgärder som vidtagits av många städer och regioner känner många fortfarande inte till sina nuvarande och tidigare utsläppsnivåer av växthusgaser och saknar sårbarhetsanalyser avseende klimatförändringarna, vilket gör det svårt för dem att kvantifiera och jämföra sina insatser. Kommittén uppmanar kommissionen att, särskilt genom att fullt ut utnyttja lokala och regionala energiorgan, gemensamma forskningscentrumet (JRC) och Europeiska miljöbyrån (EEA), i samverkan med nationella organ som upprättar inventeringar av växthusgaser stödja lokala och regionala myndigheter i deras bedömning och rapportering av utsläpp, i deras analys av klimatförändringarnas främsta konsekvenser för deras områden och i deras utarbetande av handlingsplaner för klimatet genom åtaganden på lokal och regional nivå, som exempelvis att uppmuntra dem att ansluta sig till borgmästaravtalet och erkänna deras insatser genom att tillhandahålla EU-medel.

21.

ReK välkomnar UNFCCC:s arbete när det gäller utbyggnad av förnybar energi som en förutsättning för ett framgångsrikt klimatskydd. Kommittén anser att ambitiösa mål och åtgärder för utbyggnad samt planering av storskalig och decentraliserad infrastruktur behövs för en storskalig utbyggnad av förnybar energi inom en snar framtid.

22.

ReK uppmanar kommissionen att samarbeta med kommittén för att undersöka hur handlingsplanerna för klimatet på regional nivå skulle kunna fungera som regionalt och lokalt fastställda bidrag till Parisavtalet om klimatförändringar och officiellt erkännas som ett komplement till nationellt fastställda bidrag, varvid särskild noggrannhet krävs för att undvika dubbelräkning. Som utgångspunkt bör regionalt och lokalt fastställda bidrag bli en integrerad del av de nationella energi- och klimatplanerna genom en översyn av styrningen av energiunionen.

23.

Kommittén stöder mot denna bakgrund det globala borgmästaravtalets gemensamma rapporteringsram som ett steg i riktning mot att kunna jämföra lokala och regionala insatser och uppmanar kommissionen att ytterligare stödja och utvidga initiativ såsom borgmästaravtalet för klimat och energi, både inom och utanför EU.

24.

ReK anser att genomförandet av klimatåtgärder på lokal nivå måste kompletteras och berikas genom informationsutbyte, ömsesidigt lärande och beaktande av regionernas och kommunernas mångfald. Lokala och regionala aktörers nätverk och allianser är av avgörande betydelse för att öka kunskapen på regional, nationell och global nivå.

25.

ReK kommer att fortsätta att stärka sitt samarbete med globala, europeiska och nationella sammanslutningar av lokala och regionala myndigheter, med grupper av berörda parter från regioner och städer, med nationella parlament samt med andra aktörer.

26.

ReK värdesätter interinstitutionellt samarbete och mer samverkan med kommitténs partner, såsom regionala parlament via Nätverket för regionala lagstiftande församlingar (CALRE), initiativet RLEG som startats av en grupp regioner med lagstiftningsbefogenheter, RegHub-nätverket och nätverket för sammanhållningsalliansen, ReK:s kampanj om den europeiska gröna given, unga folkvalda politiker via deras särskilda program, regionala och lokala politiker med ansvar för Europa direkt-kontoren samt pilotprojektet ”Att bygga Europa tillsammans med lokala myndigheter”.

27.

Kommittén understryker finansieringens roll för att uppnå klimatmålen och anpassning till klimatförändringarna, samt behovet av att lokala myndigheter samarbetar med den privata sektorn och finansinstitut för att frigöra hållbara investeringar i linje med ambitionerna för nollutsläpp, nollföroreningar, minimalt avfall och anpassning till klimatförändringarna. Kommittén upprepar sin uppmaning om att lokala och regionala myndigheter ska få direkt tillgång till EU-medel för projekt inom ramen för den gröna given och föreslår att kommissionen inrättar ett särskilt klimatinnovationsprogram för lokala myndigheter.

28.

Global urbanisering är en central klimatsektor för klimatåtgärder och klimatfinansiering (4). Kommittén noterar, mot bakgrund av den ökande urbaniseringen, städernas grundläggande roll på vägen mot klimatneutralitet som testbäddar för innovation och nya strategier för begränsning av och anpassning till klimatförändringarna, särskilt när det gäller fysisk planering, hållbar rörlighet, överkomliga bostäder och energieffektiva byggnader. ReK upprepar sitt stöd till initiativ som syftar till att lyfta fram bästa praxis och överföra kunskaper, såsom Horisont-uppdraget för klimatneutrala städer, partnerskapen inom agendan för städer osv.

29.

Europeiska grupperingar för territoriellt samarbete (EGTS) och andra gränsöverskridande strukturer spelar en viktig roll när det gäller att underlätta och främja gränsöverskridande, transnationellt och interregionalt samarbete om anpassning till och begränsning av klimatförändringar.

30.

ReK välkomnar UNFCCC:s arbete avseende kopplingen mellan jämställdhetspolitik och klimatpolitik (5) och uppmanar kommissionen att arbeta i samma riktning. Kommittén uppmanar globala och europeiska aktörer att investera i jämställdhetsanalys och könsuppdelade uppgifter för att till fullo förstå klimatförändringarnas effekter på alla utsatta grupper, tillämpa metoder för jämställdhetsbudgetering och säkerställa lika tillgång till representation i det politiska beslutsfattandet för alla kön och på alla nivåer. Mot denna bakgrund stöder kommittén uppmaningen om en jämnare könsfördelning i EU:s delegation och de nationella delegationerna vid partskonferensen.

31.

ReK upprepar sin uppmaning om att EU på ett bättre sätt bör inkludera miljö- och klimatförändringsaspekter i sina yttre förbindelser, särskilt i handelspolitiken. Kommittén betonar också vikten av utbyte av erfarenheter mellan de parter som deltar i plattformar för territoriellt samarbete såsom Arlem och Corleap eller inom partnerskap mellan städer. Klimatförändringarna bör förbli en strategisk diplomatisk prioritering för EU för att hjälpa tredjeländer att anta och genomföra ambitiösa strategier för att uppnå klimatneutralitet och nå målen i Parisavtalet.

32.

En mekanism för koldioxidjustering vid gränserna som är förenlig med WTO:s regler skulle kunna påskynda omställningen till klimatneutralitet i hela världen, och ReK ser en tydlig roll för lokala och regionala myndigheter när det gäller att bidra till denna process genom klimatdiplomati på lokal och regional nivå.

33.

ReK stöder till fullo de nyckelåtgärder som nationella regeringar och finansinstitut bör vidta, som en förutsättning för lokala klimatåtgärder, i enlighet med ”Human Settlements Climate Action Pathway” (6).

34.

ReK ger sin ordförande i uppdrag att överlämna denna resolution till kommissionen, Europaparlamentet, det slovenska ordförandeskapet för Europeiska unionens råd samt Europeiska rådets ordförande.

Bryssel den 13 oktober 2021.

Apostolos TZITZIKOSTAS

Europeiska regionkommitténs ordförande

(1) Hela rapporten finns tillgänglig på https://www.ipcc.ch/report/ar6/wg1/downloads/report/IPCC_AR6_WGI_Full_Report.pdf.

(2) 15:e mötet i partskonferensen för konventionen om biologisk mångfald.

(3) COR-2021-01903, ReK:s yttrande ”Att bygga upp ett klimatresilient Europa – den nya EU-strategin för klimatanpassning”.

(4) Både system för ren utveckling/handel med utsläppsrätter i städer (artikel 6.4 om marknadsbaserade mekanismer) och hållbar, integrerad stadsutveckling och territoriell utveckling (artikel 6.8 om icke-marknadsbaserade mekanismer). Artikel 6 i Parisavtalet.

(5) https://unfccc.int/gender

(6) Marrakechpartnerskapet om globala klimatåtgärder, 2021.

4.2.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 61/9

Yttrande från Europeiska regionkommittén – EU:s strategi för barnets rättigheter och den europeiska barngarantin

(2022/C 61/03)

Föredragande:

Jari ANDERSSON (FI–EPP), ledamot av en lokal fullmäktigeförsamling: Stadsfullmäktige, Sastamala

Referensdokument:

Förslag till rådets rekommendation om inrättande av en europeisk barnaranti

COM(2021) 137 final

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – EU:s strategi för barnets rättigheter

COM(2021) 142 final

POLITISKA REKOMMENDATIONER

EUROPEISKA REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

De lokala och regionala myndigheterna spelar en viktig roll i tillhandahållandet av grundläggande tjänster och i kampen mot fattigdom, och kommissionen och medlemsstaterna måste se till att de lokala och regionala myndigheterna involveras i genomförandet av kommissionens meddelande om EU:s strategi för barnets rättigheter och förslaget till rådets rekommendation om inrättande av en europeisk barngaranti.

ReK har tidigare uttalat sig om de lokala och regionala myndigheternas roll i kampen mot barnfattigdom och främjandet av barns rättigheter.

Medlemsstaterna måste få tillräcklig information om hur befintliga europeiska åtgärder för att bekämpa barnfattigdom och främja barnets rättigheter genomförs på olika lokala och regionala nivåer.

Kommittén är villig att delta i framtida dialoger och samarbete med kommissionen, Europeiska unionens råd, det civila samhället, organisationer för barns rättigheter och andra relevanta aktörer.

Allmänna överväganden

Kommittén välkomnar kommissionens förslag till rådets rekommendation om inrättande av en europeisk barngaranti och meddelandet om EU:s strategi för barnets rättigheter, som syftar till att effektivt bidra till medlemsstaternas, regionernas och städernas insatser för att minska barnfattigdomen och förbättra barns rättigheter i en rättvisare och mer inkluderande union och i olika regioner och kommuner/städer. Subsidiaritetsprincipen måste respekteras i detta sammanhang.

Ett barn är framför allt ett barn oavsett etniskt ursprung, kön, nationalitet, social och ekonomisk bakgrund, förmåga eller bostadsort, och barnets bästa måste integreras i all politik, alla förfaranden och alla åtgärder som rör barn på alla nivåer. Kommissionen och medlemsstaterna måste, i enlighet med FN:s konvention om barnets rättigheter och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, se till att barnets rättigheter prioriteras och beaktas i unionens samtliga interna och externa politikområden, åtgärder och program som direkt eller indirekt påverkar barn, och säkerställa samstämmighet i allt beslutsfattande.

Alla barn måste, i enlighet med FN:s konvention om barnets rättigheter och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, ha rätt till en adekvat levnadsstandard och till lika möjligheter redan från tidig ålder. Att stärka den socioekonomiska inkluderingen av barn och deras familjer är avgörande för att minska fattigdom och missgynnande över generationerna, och i detta avseende är det av yttersta vikt att tillhandahålla tillräckligt socialt skydd och hälsoskydd samt stöd och att säkerställa familjers tillgång till utbildning, yrkesutbildning och sysselsättning av god kvalitet.

ReK uppmanar medlemsstaterna att tillhandahålla tillräckligt och lämpligt ekonomiskt stöd för att säkerställa ett effektivt genomförande av FN:s konvention om barnets rättigheter från 1989 och att fortsätta att ta itu med strukturella ojämlikheter.

Det är viktigt med samordnade åtgärder av offentliga myndigheter på överstatlig, nationell, regional och lokal nivå för att målen i kommissionens initiativ ska kunna genomföras på ett effektivt sätt.

10.

Kommittén erinrar om vikten av ett nära samarbete med lokala och regionala myndigheter, av att uppmuntra till dialog med lokalsamhällena för att stärka skyddet av barns rättigheter och av att med hjälp av ekonomiskt stöd från EU anordna informations- och marknadsföringskampanjer på lokal och regional nivå som syftar till att öka den allmänna medvetenheten i samhället och hos barn i synnerhet, om deras rättigheter.

Barngarantin

11.

Åtgärder mot fattigdom och för social inkludering av olika etniska grupper och marginaliserade samhällsgrupper måste vidtas för att säkerställa ett effektivt skydd av barns rättigheter. Fattigdom och social utestängning kan avsevärt begränsa framtida möjligheter för barn och deras familjer.

12.

Särskilda åtgärder som vidtas i detta sammanhang måste prioritera de mest utsatta barnen. Utbildning av god kvalitet måste säkerställas för alla barn för att garantera lika möjligheter för alla barn att utveckla sin fulla potential.

13.

God praxis bör identifieras för att minska barnfattigdomen och förbättra tillgången till grundläggande tjänster för barn och förverkligandet av barns rättigheter. I detta avseende föreslår ReK att de lokala och regionala myndigheterna involveras för att öka medvetenheten och sprida god praxis i hela EU och att internationella, nationella och regionala konferenser och studiebesök anordnas för detta ändamål.

14.

Kommittén välkomnar förslaget till ett EU-nätverk för barns rättigheter, som ska bestå av nationella företrädare, internationella och icke-statliga organisationer, företrädare för regionala och lokala myndigheter samt barn. Syftet med nätverket är att stärka dialogen och det ömsesidiga lärandet om barns rättigheter mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater och att stödja genomförandet, övervakningen och utvärderingen av EU:s strategi för barnets rättigheter.

15.

ReK välkomnar att medlemsstater med högre risk för fattigdom eller social utestängning bland barn än EU-genomsnittet måste öronmärka 5 % av Europeiska socialfonden+ för att bekämpa barnfattigdom.

16.

Kommittén uppmanar alla medlemsstater, inte bara de som är mest drabbade av barnfattigdom, att anslå tillräckliga resurser för att stödja rekommendationerna i den europeiska barngarantin. Kommittén framhåller i samma anda de positiva effekterna av att stödja familjer med barn ekonomiskt, som ett effektivt sätt att bekämpa barnfattigdom. Målet bör vara att utveckla ett omfattande ekosystem för investeringar till förmån för barn i EU, grundat på barngarantin, faciliteten för återhämtning och resiliens, strukturfonderna och nationella resurser, för att förbättra det faktiska tillhandahållandet av inkluderande tjänster av god kvalitet för alla barn.

17.

Företag och socialt företagande kan spela en nyckelroll i genomförandet av den europeiska barngarantin, och man måste investera i kapacitetsuppbyggnad samt säkra tillgång till finansiering och utbildning i entreprenörskap. Samtidigt är det viktigt att genom EU-finansiering utveckla utbildningsinstitutioner och sociala trygghetssystem i mindre utvecklade medlemsstater för att genomföra den europeiska barngarantin.

18.

EU:s mål på områdena sysselsättning, kompetens och socialt skydd, inbegripet mål som rör barnfattigdom, är välkomna. Genomförandet av pelaren för sociala rättigheter är ett gemensamt ansvar för EU-institutionerna, de nationella, regionala och lokala myndigheterna och arbetsmarknadens parter.

19.

ReK vill främja förslaget om att utse en nationell samordnare för barngarantin (barnombudsman eller liknande) i varje medlemsstat, med tillräckliga resurser och befogenheter för att främja, samordna och övervaka frågor som rör barnstrategin och barngarantin.

EU:s strategi för barnets rättigheter

20.

Kommittén välkomnar kommissionens initiativ att utarbeta en ny, övergripande strategi för barnets rättigheter.

21.

De europeiska lokala och regionala myndigheterna har unika förutsättningar att vidta positiva åtgärder på barns vägnar för att värna deras rättigheter, främja deras utveckling i en trygg och respektfull miljö där de behandlas väl och vidta åtgärder för att se till att de skyddas från alla former av våld, däribland övergrepp och vanvård. Samarbete mellan lokala och regionala myndigheter måste främjas och effektivare partnerskap mellan lokala och regionala myndigheter måste stödjas på EU-nivå, särskilt när det gäller utbyte av god praxis.

22.

ReK uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att garantera att EU-strategin för barnets rättigheter får adekvat finansiering för att säkerställa att EU:s interna och externa finansieringsinstrument, liksom de nationella budgetarna, i tillräcklig mån stöder genomförandet av prioriteringarna i strategin.

23.

Kommittén föreslår att man i samarbete med medlemsstaterna utarbetar en färdplan och en mer exakt tidsplan för genomförandet av initiativet. Myndigheter och specialiserade institutioner på lokal och regional nivå bör också involveras.

Socialt skydd

24.

ReK välkomnar kommissionens åtagande att lägga fram ett initiativ för att stödja utvecklingen och stärkandet av integrerade åtgärder för skydd av barn. Dessa åtgärder kan uppmuntra alla berörda myndigheter och organ att arbeta bättre tillsammans och samarbeta.

25.

De behöriga nationella myndigheterna bör säkerställa tjänster för social trygghet och skydd av barn och unga som skapar en trygg och inkluderande miljö där de behandlas väl, och ägna uppmärksamhet åt förebyggande åtgärder, tidiga insatser och stöd till utsatta familjer.

26.

Barn bör vederbörligen beaktas i nästa politiska ram för den europeiska planeringsterminen.

27.

Med beaktande av subsidiaritetsprincipen i artikel 165 i EUF-fördraget uppmanas medlemsstaterna att garantera alla barn lika tillgång till inkluderande förskoleverksamhet och barnomsorg av god kvalitet i syfte att uppnå Barcelonamålen för deltagande och omvandla förskoleverksamhet och barnomsorg från en efterfrågestyrd tjänst till något som alla barn har rätt till, med förankring i europeisk lagstiftning som en lagstadgad social rättighet.

Utbildning

28.

Vidare bör medlemsstaterna se till att alla barn har tillgång till utbildning av god kvalitet på lika villkor, oavsett etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionsnedsättning, nationalitet, bosättnings- eller invandringsstatus, kön eller sexuell läggning, och de bör vidta lämpliga åtgärder för att förebygga och motverka orsakerna till frånvaro och skolavhopp.

29.

ReK framhåller betydelsen av en lägsta nivå för fullt betald föräldraledighet och barnbidrag. Föräldraledigheten skulle kunna delas upp så att varje förälder har sina rättigheter, och man skulle kunna möjliggöra ett flexibelt utnyttjande, även senare under barnets uppväxt.

30.

Kvaliteten på den grundläggande utbildningen och fortbildningen för lärare, pedagoger och andra relevanta yrkesutövare är av avgörande betydelse för alla barns utbildning, välbefinnande och inkludering. ReK betonar dessutom behovet av lämplig, långsiktigt stabil och behovsbaserad finansiering av skolor och förskolor, som också garanterar bärkraften för mindre skolor på landsbygden. Utbildningsbidrag för barn med låg socioekonomisk status kan också användas.

31.

Att förhindra ökade skillnader i skolkvalitet inom medlemsstaterna och inom unionen utgör ett centralt mål.

32.

Kommittén välkomnar förslaget till rådets rekommendation om blandat lärande för högkvalitativ och inkluderande grundskole- och gymnasieutbildning och förslaget till rådets rekommendation om vägar till en framgångsrik skolgång, som syftar till att bryta sambandet mellan utbildningsnivå och utbildningsresultat och social, ekonomisk och kulturell status. Kommittén stöder kommissionens uppmaning till medlemsstaterna att säkerställa effektiv lika tillgång till digitala verktyg och snabb internetuppkoppling, digital kompetens, tillgängliga utbildningsmaterial och utbildningsverktyg på nätet för alla barn. Samtidigt måste strategin även omfatta tillhandahållandet av utrustning och stöd utanför skolan till barn med särskilda behov, liksom barn som lever i fattigdom, i marginaliserade samhällsgrupper, såsom migrerande och romska barn, och i avlägsna områden och landsbygdsområden, samt vägledning och utbildning i digitala färdigheter för socialt missgynnade barn och ungdomar och för deras familjer. Vi förespråkar offentligt ekonomiskt stöd för digital utrustning till dessa barn.

33.

Kommittén föreslår att man inrättar välutrustade ”begåvningsskolor”, särskilt i regioner med stora sociala utmaningar.

34.

Digital utbildning får aldrig vara ett permanent substitut för klassrumsundervisning, det gäller inte minst när tillgången till teknik är begränsad. Klassrumsundervisning spelar en viktig roll för social interaktion, lärande av hög kvalitet och utveckling.

35.

ReK framhåller hur viktigt det är att ungdomar utvecklar de färdigheter som behövs för att leva självständigt och att utbildning tillhandahålls för pedagoger genom stödprogram.

36.

Det måste säkerställas att det finns sociala tjänster som fungerar för unga som lämnar skyddssystemet för barn, där de ges tillgång till bostäder, utbildning och stöd som gynnar ett självständigt liv, så att de kan integreras socialt och i yrkeslivet.

37.

ReK pekar på behovet av att inrätta utvecklingscentrum och kostnadsfria talangvårdsprogram för begåvade barn som lever under svåra förhållanden och vill lära sig.

38.

Kommittén understryker att utbildningsinstitutioner bör ha kapacitet att tillhandahålla grundläggande tjänster som syftar till att säkerställa att barn som är elever vid dessa utbildningsinstitutioner är vid tillräckligt god hälsa, såväl fysiskt och psykiskt.

Barn och våld

39.

EU, dess medlemsstater och regionerna bör öka sina ansträngningar för att få ett slut på alla former av våld mot och diskriminering av barn, inbegripet fysiskt, sexuellt, ekonomiskt och psykiskt våld, övergrepp, försummelse, misshandel och våld på nätet, tvångsäktenskap, människohandel med migrerande barn, tortyr, hedersmord, kvinnlig könsstympning, incest, avhopp från skolan och användning av barn som soldater.

40.

EU:s strategi för barnets rättigheter måste beakta alla lagstiftningsinitiativ och andra initiativ om barns rättigheter för att säkerställa ett konsekvent skydd av barn mot våld, människohandel och utnyttjande. ReK uppmanar också kommissionen att offentliggöra en exakt tidsplan för dessa förslag och att se till att rekommendationerna genomförs på ett ändamålsenligt sätt.

41.

Det är viktigt att utveckla förebyggande strategier för att bekämpa alla former av våld mot barn på EU-nivå och nationell nivå, bland annat genom att främja att barn och unga behandlas väl och att det skapas trygga miljöer för dem i alla sammanhang där de vistas. Myndigheter och specialiserade institutioner på lokal och regional nivå måste involveras i utvecklingen av förebyggande strategier på nationell nivå.

Barns hälsa

42.

Kommissionen och medlemsstaterna bör främja korrekt information om vaccination för att stärka förtroendet för vaccinationsstrategin och säkerställa att barns hälsa inte påverkas negativt av effekterna av desinformation.

43.

Kommittén välkomnar strategin för återhämtning och resiliens, som främjar en snabb och inkluderande återhämtning från covid-19-pandemin.

44.

Kommittén påpekar att man behöver genomföra en särskild bedömning av pandemins konsekvenser för barns och ungdomars psykiska hälsa, öka investeringarna i psykisk hälsa och utforma strategier för att skydda barn och ungdomar från psykisk ohälsa.

Barns rättigheter och migration

45.

Det finns behov av att säkerställa ett barnvänligt rättssystem med lämpliga och inkluderande förfaranden för att tillgodose barns särskilda behov, och det är viktigt att säkerställa barns rätt att bli hörda, att få information på ett tydligt och enkelt språk som de kan förstå och som är lättbegripligt, anpassat till deras ålder, förståelseförmåga samt utvecklingsnivå och, vid behov, att biträdas av rättsliga ombud.

46.

Kommissionens åtagande att stödja medlemsstaterna i utvecklingen av effektiva och genomförbara alternativ till förvar av barn inom ramen för migrationsförfaranden är välkommet.

47.

Kommittén framhåller vikten av att stödja barn som utsätts för våld i hemmet genom att göra socialt och psykologiskt stöd mer lättåtkomligt, så att de lättare kan återhämta sig och må bra psykiskt. Detta stöd måste också sättas in mot våldsamt beteende hos barn och för att underlätta återintegreringen av ungdomar som gjort sig skyldiga till våldshandlingar.

48.

ReK motsätter sig förvar av barn på grund av migration. Barnets bästa ska vara den vägledande principen.

49.

Barn måste övervakas noggrant i alla skeden av den behöriga myndighet och/eller den offentliga förvaltning som har som uppgift att skydda barn.

50.

Kommittén välkomnar kommissionens åtagande att arbeta för att se till att de europeiska företagens leveranskedjor är fria från barnarbete, i synnerhet genom ett lagstiftningsinitiativ om hållbar företagsstyrning. Import av produkter som tillverkats med hjälp av barnarbete bör förbjudas.

51.

ReK betonar vikten av att främja social delaktighet och bekämpa rasism och diskriminering som riktas mot ensamkommande barn och ungdomar.

Barns rätt att höras och involveras i frågor och beslut som berör dem

52.

ReK upprepar att barn, i enlighet med FN:s konvention om barnets rättigheter och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, måste garanteras möjlighet att delta i beslut som påverkar deras liv och att höras i enlighet med sin ålder och mognad.

53.

Det är viktigt att utveckla förebyggande verksamhet när det gäller alkohol, tobak och narkotikakonsumtion bland ungdomar. Kommittén rekommenderar i detta sammanhang att lokala myndigheter, utbildningsinstitutioner och specialiserade institutioner involveras i utvecklingen av förebyggande åtgärder och i arbetet med att öka medvetenheten om farorna med alkohol, tobak och narkotikakonsumtion.

54.

Det är viktigt att öka medvetenheten om barns rättigheter och främja barns deltagande i beslutsprocesser på alla nivåer.

55.

Kommittén välkomnar kommissionens förslag om att främja och förbättra ett inkluderande och systematiskt deltagande av barn på lokal, nationell och europeisk nivå genom att inrätta en plattform för barns deltagande.

56.

Medlemsstaterna och regionerna bör inrätta, förbättra och tillhandahålla tillräckliga resurser för nya och befintliga strategier för barns deltagande på lokal, regional och nationell nivå.

57.

ReK uppmanar EU och dess medlemsstater att i högre grad främja dialogen mellan nationella beslutsfattare och ungdomar. Kommittén föreslår i anslutning till detta att gemensamma workshoppar anordnas i samarbete med de lokala myndigheterna, i syfte att involvera ungdomar i beslutsfattandet och ta fasta på deras åsikter om politiska skeenden som berör dem.

58.

Kommittén välkomnar att kommissionen nyligen har utsett Biliana Sirakova till den första europeiska ungdomssamordnaren, i enlighet med kommissionens förslag i EU:s ungdomsstrategi 2019–2027. Kommittén upprepar sin önskan om att regelbundna möten mellan ReK och ungdomssamordnaren planeras och samarbetet mellan dem formaliseras (1).

SLUTSATSER

59.

Kommittén förespråkar att minst 5 % av ESF+-medlen inom ramen för delad förvaltning ska anslås till stödåtgärder i enlighet med den europeiska barngarantin och att ett ekosystem för ändamålsenliga investeringar till förmån för barn i EU, som bygger på en kombination av EU-medel och nationella resurser, ska inrättas. En nationell samordnare för barngarantin bör utses i varje medlemsstat med de befogenheter som krävs för att främja, övervaka och rapportera om frågor som rör barnstrategin och barngarantin. Alla barn måste, i enlighet med FN:s konvention om barnets rättigheter och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, garanteras möjlighet att delta i beslut som påverkar deras liv och de måste ges möjlighet att höras i enlighet med sin ålder och mognad.

60.

Det är nödvändigt att erkänna och vara medveten om de lokala och regionala myndigheternas viktiga roll i kampen mot barnfattigdom och skyddet av barn mot alla former av våld. Deras insatser är avgörande för att förebygga diskriminering och social utestängning. Detta har synliggjorts i de lokala insatserna mot covid-19-pandemin. Många regioner, städer och kommuner agerade snabbt och vidtog åtgärder för att mildra de negativa effekterna på barnfattigdomen, till exempel genom att tillhandahålla livsmedelsbistånd till behövande familjer på olika sätt.

61.

Då pandemin avtar måste medlemsstaterna och andra aktörer förbereda sig för de många utmaningar som förväntas till följd av förändringar i barns och familjers livssituation. Inom ramen för förslaget till en europeisk barngaranti står de lokala och regionala myndigheterna i första ledet när det gäller att tillhandahålla riktade grundläggande tjänster. Det är därför mycket viktigt att involvera lokala myndigheter och regioner som viktiga partner i utvecklingen och genomförandet av barngarantin, främja flernivåstyre och fastställa ett gemensamt ansvar och samordnade strategier mellan lokal och nationell nivå samt EU-nivå.

Bryssel den 12 oktober 2021.

Apostolos TZITZIKOSTAS

Europeiska regionkommitténs ordförande

(1) ReK:s yttrande ”Europeiska solidaritetskåren och EU:s nya ungdomsstrategi”, COR-2018-03892-00-00-AC-TRA.

4.2.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 61/15

Yttrande från Europeiska regionkommittén – Lokala och regionala myndigheters konkreta medverkan i utarbetandet av partnerskapsöverenskommelserna och de operativa programmen för perioden 2021–2027

(2022/C 61/04)

Föredragande:

Juraj DROBA (SK–ECR), regionpresident, Bratislava

POLITISKA REKOMMENDATIONER

EUROPEISKA REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Som EU:s främsta investeringsverktyg syftar sammanhållningspolitiken i första hand till att minska ekonomiska, sociala och territoriella skillnader mellan EU:s regioner och till att ta itu med strukturella utmaningar i fråga om bl.a. jobbskapande, skydd av befintliga arbetstillfällen, konkurrenskraft och ekonomisk tillväxt samt hantering av klimatförändringar, hållbar mobilitet och social utestängning. Samtidigt har regioner, städer och kommuner ett ansvar för den övergripande och hållbara utvecklingen i sina områden och bör därför utrustas med lämpliga finansiella resurser för att kunna utföra denna uppgift.

ReK betonar att mervärdet av EU:s sammanhållningspolitik går utöver dess påvisade positiva ekonomiska, sociala och territoriella effekter genom att den också innebär engagemang från medlemsstaterna och regionerna när det gäller att stärka den europeiska integrationen.

Enligt EU-lagstiftningen om sammanhållningspolitiken ska de lokala och regionala myndigheterna delta i alla skeden av programperioden, från planering, via genomförande och övervakning till utvärdering. Som ett led i programplaneringsförfarandet bör dessa myndigheter delta fullt ut i arbetet med att analysera behoven och identifiera åtgärder för att utarbeta partnerskapsöverenskommelserna och de tematiska operativa programmen, i syfte att ta itu med specifika utmaningar i regionerna och uppnå de sammanhållningspolitiska målen. Annars finns det en risk för att det sätt på vilket dessa dokument sammanställs inte tillgodoser behoven på fältet.

De viktigaste reglerna för partnernas deltagande fastställs i den europeiska uppförandekoden för partnerskap inom ramen för de europeiska struktur- och investeringsfonderna (1) (den europeiska uppförandekoden), som fortfarande gäller för den nya programperioden.

Strategisk planering utgör grunden för att sammanhållningspolitiken ska kunna genomföras med goda resultat. De viktigaste dokumenten i denna politik är de partnerskapsöverenskommelser och operativa program som fastställer de strategiska prioriteringarna, inklusive finansiella anslag och föreslagna åtgärder, som kommer att ha stor inverkan på regionernas utveckling under det kommande årtiondet.

De viktigaste strategidokumenten för den nya programperioden bör antas utan dröjsmål så att genomförandet kan inledas så snart som möjligt.

Kommittén välkomnar det intresse som det slovenska ordförandeskapet för Europeiska unionens råd har uttryckt för att ytterligare undersöka frågan om partnerskap inom de europeiska struktur- och investeringsfonderna (ESI-fonderna), i syfte att förbättra tillämpningen av partnerskap, och är redo att samarbeta.

Tillämpning av principerna om partnerskap och flernivåstyre

Partnerskapsprincipen och modellen med flernivåstyrning, som bygger på större samordning mellan offentliga myndigheter, näringslivets och arbetsmarknadens organisationer samt det civila samhället, kan konkret bidra till att information om EU:s politiska mål och resultat sprids bättre.

Partnerskapsstrategin är en deltagarbaserad och kollektiv process som omfattar offentliga myndigheter på europeisk, nationell, regional och lokal nivå samt berörda socioekonomiska partner och företrädare för det civila samhället.

10.

Att tillämpa principerna om partnerskap och flernivåstyre bidrar till en bättre kartläggning av behoven, ett starkare kollektivt engagemang för att uppnå målen samt en känsla av ”egenansvar” bland de partner som deltar och bättre komplementaritet med andra instrument. Det bidrar också till att stärka stödet för det gemensamma europeiska projektet genom att informera om hur sammanhållningspolitiken bidrar till att lösa lokala problem och på så sätt föra EU närmare medborgarna och minska det demokratiska underskottet.

11.

En ingående analys av sitt område från de lokala och regionala myndigheternas sida utgör grunden för en bra utformning av programmen. Dessutom bidrar samarbetet mellan berörda parter på olika förvaltningsnivåer till bättre synergier mellan deras politik och motverkar överlappning eller motstridiga strategier inom ett visst område.

12.

De regionala och lokala myndigheterna har redan stor erfarenhet av att förbereda och genomföra flera programperioder, vilket man måste bygga vidare på i enlighet med partnerskapsprincipen för att den nya programperioden ska kunna utformas på ett bättre sätt. Deras erfarenheter visar dock också att respekten för principerna om partnerskap och flernivåstyre varierar från en EU-medlemsstat till en annan och att centralförvaltningarnas processer inte nödvändigtvis är inkluderande.

13.

I allmänhet tillämpas formella partnerskap i större decentraliserade stater eller förbundsstater med etablerade samarbetsmekanismer, men det finns utrymme för förbättringar. I mindre enhetsstater är de lokala och regionala myndigheternas roll ofta begränsad. Samtidigt är den allmänna känslan i många länder att ju längre från huvudstaden regionerna, städerna och kommunerna befinner sig, desto svagare är deras roll när det gäller att förbereda programperioden. ReK uppmanar alla EU-medlemsstater att säkerställa en korrekt tillämpning av flernivåstyre för att se till att alla lokala och regionala myndigheter drar nytta av det.

14.

Kommittén är djupt oroad över att partnerskapsprincipen inte kan tillämpas korrekt i alla medlemsstater. Förhandlingarna om partnerskapsöverenskommelser och operativa program har visat att de lokala och regionala myndigheterna visserligen rådfrågats i de flesta fall, men att deras deltagande inte utgjort ett fullständigt partnerskap i enlighet med den europeiska uppförandekoden för partnerskap.

15.

Kommittén är oroad över att det i några medlemsstater setts begränsade framsteg vad gäller att öppna upp för dialog och kommunikation kring fastställandet av de regionala strategidokumenten för programperioden 2021–2027, till den grad att man fortfarande inte vet hur stora anslag från strukturfonderna som kommer att finnas tillgängliga för genomförandet av de operativa programmen.

16.

Kommittén är bekymrad över de viktigaste slutsatserna i en studie (2), som visar att partnernas deltagande i förberedelserna av den nya programperioden bara har förbättrats obetydligt jämfört med programperioden 2014–2020, och att det sätt på vilket partnerskap genomförs bara har förändrats marginellt, vilket innebär att dess potential inte utnyttjas fullt ut. Kommittén är också bekymrad över slutsatsen att en alltför stor andel lokala och regionala myndigheter bara deltar i offentliga samråd och inte spelar en mer direkt roll när strategidokumenten sammanställs. I länder där partnerskapsprincipen inte är tillräckligt etablerad utan rent ytlig bör kommissionen också hjälpa till att undersöka mekanismer som kan säkerställa att den tillämpas korrekt.

17.

ReK uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra finansiering genom EU:s sammanhållningspolitik attraktivare genom ytterligare förenkling och begränsning av nationell överreglering, och att överväga att minska komplexiteten och, i förekommande fall, antalet förordningar och riktlinjer.

18.

Ett fullvärdigt partnerskap kan inte påtvingas genom någon förordning eller lagstiftningsakt, utan är resultatet av en långsiktig dialog som bygger på ömsesidigt förtroende och ömsesidig respekt, den politiska kulturen och de berörda parternas uppriktiga intresse av att genomföra de bästa lösningarna för det berörda området. Denna långsiktiga och tillitsfulla dialog förutsätter också en tydlig och tillförlitlig rättslig och operativ ram som även EU-institutionerna ansvarar för.

19.

Det är beklagligt att det enligt förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens inte krävs att uppförandekoden tillämpas och att det endast rekommenderas att de lokala och regionala myndigheterna involveras, vilket ledde till att de nationella återhämtnings- och resiliensplanerna utarbetades bakom stängda dörrar och med mycket begränsat deltagande av lokala och regionala myndigheter, och utan något betydande bidrag från deras sida, vilket äventyrar möjligheterna att utnyttja och genomföra medlen. Det leder i praktiken till att de lokala och regionala myndigheterna reduceras till enheter som bara genomför de beslut som medlemsstaterna fattar om sådant som faller under deras befogenheter.

20.

Partnerskapets potential utnyttjas och beaktas inte i tillräckligt hög grad i flera länder, och exempel på god praxis bör kartläggas för att ge de berörda parterna möjlighet att spela en ändamålsenlig roll. Det är också beklagligt att regeringarna i flera medlemsstater inte är öppna för nya metoder för att göra partner delaktiga och kopierar de sedan länge etablerade mönstren, vilket hindrar genomförandet av ett faktiskt partnerskap. I detta sammanhang välkomnar kommittén dock kommissionens avsikt att förnya Europeiska forumet för erfarenhetsutbyte för partnerskap, i syfte att utbyta erfarenheter och bygga upp kapacitet, och är redo att bidra aktivt till detta initiativ.

21.

Att mobilisera berörda parter, stärka deras kapacitet och ta hänsyn till deras synpunkter är fortfarande den största utmaningen när partnerskap ska genomföras, och det är beklagligt att flera av de lokala och regionala myndigheternas invändningar från den senaste programperioden inte har beaktats och att problemen med att mobilisera partner därför kvarstår. ReK efterlyser därför att kommissionen begär att medlemsstaterna förklarar skälen till varför de inte beaktar invändningarna samt att de presenterar konkreta åtgärder som syftar till att mobilisera och stärka berörda parter under den nya programperioden.

22.

En ändamålsenlig utformning av processer för flernivåstyre kräver inte bara en vertikal strategi som omfattar de olika förvaltningsnivåerna, utan även en horisontell dimension som omfattar berörda socioekonomiska partner, företrädare för det civila samhället eller den akademiska världen.

23.

De lokala myndigheterna känner sig ofta underrepresenterade, att de spelar en mindre roll eller att man inte lyssnar till dem i förberedelseprocesserna. Med tanke på det stora antalet kommuner i förhandlingarna företräds de huvudsakligen av sina paraplyorganisationer, som därför spelar en viktig roll i förberedelseprocessen. Inom deras strukturer finns det dock ett behov av lämplig kapacitet för att säkerställa ett effektivt informationsflöde till städerna och kommunerna, så att de är tillräckligt medvetna om pågående processer och har möjlighet att påverka dem genom sina sammanslutningar.

24.

De lokala och regionala myndigheterna måste spela en framträdande roll i de operativa programmens övervakningskommittéer, och de förvaltande myndigheterna uppmanas att göra de lokala och regionala myndigheterna fullt delaktiga även i utarbetandet av Interregprogrammen.

25.

Partnerskapsprinciperna bör till fullo genomföras även inom ramen för nya instrument, såsom mekanismen för en rättvis omställning, faciliteten för återhämtning och resiliens och andra nya instrument som finansieras inom ramen för Next Generation EU. ReK pekar på den stora inverkan som faciliteten för återhämtning och resiliens kommer att få på sammanhållningspolitiken och på risken för eventuella överlappningar och inkonsekvenser mellan dessa instrument.

26.

Partnerskapsprincipen bör också tillämpas inom den gemensamma jordbrukspolitiken när man utarbetar och genomför de strategiska planerna. I detta sammanhang bör man sörja för ett aktivt deltagande av de lokala och regionala myndigheterna, i synnerhet när det gäller insatser inom ramen för Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling. ReK framhåller de möjligheter som tillämpningen av partnerskapsprincipen i den gemensamma jordbrukspolitiken för med sig, särskilt när det gäller att hitta synergier mellan projekt som finansieras genom Europeiska regionala utvecklingsfonden och den gemensamma jordbrukspolitikens andra pelare.

27.

Kommittén betonar vikten av parallell diplomati från regionala och lokala myndigheters sida på EU-nivå, och uppmanar kommissionen att göra de lokala och regionala myndigheterna delaktiga i förhandlingarna om partnerskapsöverenskommelsernas och de operativa programmens form. Genom att lägga fram argument som bygger på deras hårddata och kännedom om lokala problem kan dessa myndigheter bidra till ett mer ändamålsenligt och realistiskt fastställande av prioriteringar i strategidokumenten.

28.

ReK understryker att lokala och regionala myndigheter kan utforma sina operativa program så att jämställdhetsintegrering ges en framträdande plats i enlighet med artikel 16 f i det interinstitutionella avtalet, kommissionens ambition att se till att jämställdhetsintegrering inkluderas i EU:s program och planen att genomföra en metod för att bedöma jämställdhetsperspektivet i konsekvensbedömningar senast den 1 januari 2023. Vi uppmanar medlemsstaterna och de lokala och regionala myndigheterna att beakta detta i alla stadier av programplaneringen.

29.

ReK betonar att skillnader i tidsplaneringen för utarbetandet av de nationella återhämtnings- och resiliensplanerna och partnerskapsöverenskommelserna i vissa fall kan hindra en effektiv institutionell samordning och begränsa sökandet efter synergier. Den potentiella prioriteringen av finansiering från faciliteten för återhämtning och resiliens framför sammanhållningspolitiken, till följd av trycket på snabbt genomförande och utnyttjande, kan leda till en minskning av verksamheten i samband med programplanering och genomförande av sammanhållningspolitiken 2021–2027 och bidra till ytterligare förseningar och problem med utnyttjandet av sammanhållningsmedel. Vi varnar för risken för en ojämlik återhämtning mellan olika områden i Europa och för att ojämlikheten kommer att växa till följd av att det saknas ett platsbaserat fokus i utformningen av de planer som finansieras genom faciliteten. Vi uppmanar därför de europeiska och nationella myndigheterna att påskynda utarbetandet av partnerskapsöverenskommelser och operativa program och att stärka synergierna mellan partnerskapsöverenskommelserna och de nationella återhämtnings- och resiliensplanerna.

30.

Relevanta dokument bör skickas till de lokala och regionala myndigheterna i god tid före arbetsmötena. ReK beklagar samtidigt att partnerna ofta har mycket lite tid på sig att lämna synpunkter på dokument, och anser därför att de bör ges en tillräcklig tidsram, som står i proportion till vikten av de dokument som de ska lämna synpunkter på. De regionala och lokala myndigheternas deltagande bör inte vara en ren formalitet, och återkoppling bör alltid ges om de synpunkter som framförts.

31.

Kommissionen uppmanas att noga övervaka tillämpningen av partnerskapsprincipen, både vid informella förhandlingar med medlemsstaterna och vid bedömningen av förslag till partnerskapsöverenskommelser och operativa program, och att lämna rekommendationer till medlemsstaterna och de berörda myndigheterna för att förbättra partnerskapsprocesserna.

32.

Kommittén föreslår att man i samarbete med det slovenska ordförandeskapet för Europeiska unionens råd anordnar en gemensam workshop om de regionala och lokala myndigheternas deltagande och beaktandet av deras synpunkter med sikte på ett mer ändamålsenligt utarbetande och genomförande av de sammanhållningspolitiska programmen. Dessutom bör frågan om partnerskap inom ESI-fonderna behandlas inom ramen för initiativet om bättre lagstiftning och också tas upp på dagordningen för rådets möten för att lyfta fram fördelarna med effektivt partnerskap och flernivåstyre när de sammanhållningspolitiska programmen utarbetas och genomförs, för att visa att denna strategi bidrar till att uppnå gemensamma politiska mål för EU och därför även bör tillämpas på andra politikområden.

Den europeiska uppförandekoden för partnerskap inom ramen för de europeiska struktur- och investeringsfonderna

33.

Kommittén lyfter fram betydelsen av den europeiska uppförandekoden för partnerskap och partnerskapsprincipen för att stärka det kollektiva engagemanget och ansvaret för sammanhållningspolitiken.

34.

Den europeiska uppförandekoden innehåller detaljerade rekommendationer för ett ändamålsenligt genomförande av partnerskap, samtidigt som särskilda behov på lokal och regional nivå beaktas.

35.

I artikel 6 i kommissionens delegerade förordning föreskrivs ett balanserat deltagande av partnerna i utarbetandet av partnerskapsöverenskommelser och operativa program samt efterlevnad av den europeiska uppförandekoden. De förvaltande myndigheterna och de centrala samordningsorganen uppmanas därför att fullt ut genomföra dessa krav och att göra partnerna delaktiga i högre grad än i rent formella samråd.

36.

Kommittén avser att noga övervaka tillämpningen av den europeiska uppförandekoden när partnerskapsöverenskommelserna och de operativa programmen utarbetas, i enlighet med sina politiska prioriteringar för 2020–2025 (3). Vi uppmanar också kommissionen att kontrollera att partnerskapsprincipen verkligen tillämpas innan de nationella partnerskapsöverenskommelserna och de operativa programmen godkänns.

37.

Partnerskapsprincipen fastställdes i samband med den europeiska uppförandekoden för programperioden 2014–2020 och återspeglar således inte de nya instrumenten och situationen sedan pandemin bröt ut. Därför bör partnerskapsprincipen stärkas i den europeiska uppförandekoden, vilket kommittén redan har efterlyst i sina tidigare yttranden.

38.

De regionala och lokala myndigheterna bör delta fullt ut i halvtidsöversynen av programperioden 2021–2027. Detta bör omfatta ett ReK-yttrande om erfarenheterna av genomförandet under de första åren och de lokala och regionala myndigheternas förväntningar på finansieringsramarna samt på det tekniska genomförandet under återstoden av den nuvarande programperioden. Det skulle dessutom kunna leda till utarbetandet av en studie med en utvärdering av erfarenheterna av tillämpningen av rekommendationerna i den europeiska uppförandekoden tio år efter dess införande 2024. ReK bör vara med och formulera studiens uppgiftsbeskrivning, diskutera studien och delta i utarbetandet av rekommendationer för att följa upp studiens slutsatser.

39.

Kommissionen uppmanas att noga övervaka och utvärdera genomförandet av den europeiska uppförandekoden och, om partnerskap inte utnyttjas i tillräcklig grad, se över den på grundval av exempel på god praxis i medlemsstaterna. Kommissionen uppmanas att beakta rekommendationerna i detta yttrande, liksom slutsatserna från expertworkshopparna, om uppförandekoden ses över.

40.

ReK rekommenderar att kommissionen, på grundval av de goda exempel som samlats in, uppmanar medlemsstaterna att utarbeta handlingsplaner för hur partnerskapsstrategin kan förbättras vid genomförandet och övervakningen av den nuvarande perioden.

41.

Samtidigt rekommenderar ReK att kommissionen överväger att inrätta en barometer för tillämpningen av partnerskap som skulle uppmuntra till ökad användning av det.

En platsbaserad strategi

42.

De lokala och regionala myndigheternas deltagande i utarbetandet av partnerskapsöverenskommelser och operativa program är en viktig förutsättning för att dessa ska kunna utformas strategiskt i syfte att återspegla de verkliga behoven i området i fråga. Ett ändamålsenligt genomförande av partnerskap och flernivåstyre är avgörande för att bättre identifiera de investeringsprioriteringar som ska stödjas av ESI-fonderna. För att investeringarna ska kunna målinriktas på ett ändamålsenligt sätt är det mycket viktigt att de regionala och lokala särdragen i det berörda området beaktas, inbegripet naturbetingade och demografiska faktorer som är till nackdel för det. De lokala och regionala myndigheterna bör också delta i fastställandet av indikatorer och regionala anslag, vars omfattning bör motsvara områdets strukturproblem. På grund av skillnader mellan och inom regioner är det fortfarande nödvändigt att investera i grundläggande infrastruktur för tillhandahållandet av grundläggande tjänster på områdena miljö, transporter, informations- och kommunikationsteknik, sociala tjänster, hälso- och sjukvård samt utbildning.

43.

Det är regionerna, städerna och kommunerna som har kännedom om sina områden och deras största utmaningar när det handlar om att nå europeiska målsättningar såsom den gröna given och globala agendor såsom målen för hållbar utveckling. De är medvetna om styrkorna och svagheterna i sin socioekonomiska struktur (områden med problem avseende t.ex. mobilitet, miljö och hållbar omställning, klimat, energiomställning, social delaktighet och bekämpning av ojämlikheter, utbildning och digitalisering) och kan med hjälp av data bedöma de förväntade effekterna av varje åtgärd samt lägga fram förslag till mer riktade åtgärder eller en ny utformning av befintliga åtgärder.

44.

Covid-19-pandemin har ännu en gång visat vilken betydelse de lokala och regionala myndigheterna har i genomförandet av struktur- och investeringsfonderna. Samtidigt belystes bristen på ekonomiska resurser hos många lokala och regionala myndigheter. ReK välkomnar i detta avseende de flexibilitetsåtgärder som kommissionen införde i CRII- och CRII+-paketen. Kommittén uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag om att förlänga medfinansieringssatsen på 100 % med ytterligare ett år, förlänga n+3-regeln och tillfälligt höja tröskeln för statligt stöd av mindre betydelse, så att de lokala och regionala myndigheterna får tillräckligt stöd i dessa svåra tider.

45.

En platsbaserad strategi kan bidra avsevärt till en hållbar grön och digital omställning, och ReK rekommenderar att man oftare genomför territoriella konsekvensbedömningar inom ramen för de olika sammanhållningspolitiska målen samt målen i den europeiska gröna given och den digitala strategin.

46.

Vid hanteringen av territoriella utmaningar bör en platsbaserad och integrerad strategi stärkas på bekostnad av en rent sektoriell strategi. Det är just de negativa konsekvenserna av sektoriell uppdelning och undertryckandet av de berördas intressen som hindrar en övergripande och integrerad strategi för problemlösning.

47.

Integrerade territoriella strategier för regioner och städer (baserade på integrerade territoriella investeringar (ITI) och lokalt ledd utveckling (LLU)) har mycket stor potential att påverka inriktningen på de nationella operativa programmen så att de särskilda regionala och lokala utmaningarna beaktas. De operativa programmen bör därför stämma överens med dessa strategier så att de riktas in på bästa sätt. Den regionala dimensionen bör också beaktas i de relevanta avsnitten i de operativa programmen för att undvika inkonsekvenser mellan de olika strategidokumenten.

48.

Kommittén välkomnar att man under programperioden 2021–2027 kommer att lägga stor vikt vid integrerade territoriella investeringar i genomförandet, och anser att de åtgärder som föreslås i de integrerade strategierna, när så är lämpligt, bör stödjas automatiskt, utan att det behövs en intresseanmälan från efterfrågesidan. ITI-strategierna bör vara heltäckande och omfatta åtgärder oberoende av de berörda organens ansvarsområden (stat, regioner, kommuner).

49.

Inom ramen för genomförandet av ITI har EU:s regioner väletablerade samarbetsplattformar som bygger på principerna om partnerskap och flernivåstyre och som tydligt kan fastställa de viktigaste utmaningarna och identifiera de lämpligaste lösningarna.

50.

Man bör inrätta ändamålsenliga mekanismer som ger lokala och regionala myndigheter möjlighet att delta i urvalet av ITI-åtgärder på grundval av territorialitetsprincipen, oavsett vilka befogenheter de berörda enheterna har. Kommissionen och medlemsstaterna bör analysera de befintliga ändamålsenliga samarbetsmekanismerna i medlemsstaterna, som kan tjäna som exempel på god praxis.

51.

Man bör ta itu med fastställandet av prioriteringar inom mindre, dynamiska tematiska grupper som på grundval av verifierbara territoriella data kommer att analysera utmaningarna och föreslå lösningar inom ett visst sektoriellt ämne.

52.

Kommittén är medveten om att bristen på data på regional nivå och inom gränsöverskridande regioner utgör ett hinder för en ändamålsenlig målinriktning av investeringarna. Kommissionen uppmanas därför att stärka insamlingen av statistiska data (via Eurostat och Espon) på Nuts 3-nivå inom de olika politikområden som är relevanta för de sammanhållningspolitiska målen – data som också kommer att användas för att mäta framstegen inom det berörda området. Även EU:s index för social utveckling, som kommissionen lade fram en uppdaterad version av i slutet av 2020, är ett lämpligt instrument.

53.

Bristen på administrativ och analytisk kapacitet utgör också ett hinder för de lokala och regionala myndigheternas ändamålsenliga deltagande. Detta bör stärkas under den nya programperioden.

Användning av digitala verktyg och pandemins konsekvenser

54.

Kommittén beklagar att pandemins utbrott har försenat förhandlingarna om EU-programmen mellan den lagstiftande myndigheten och därmed utarbetandet av partnerskapsöverenskommelser och operativa program, som inte slutfördes i tid innan den nya programperioden inleddes, och efterlyser ett omedelbart påskyndande av det förberedande arbetet och en intensifiering av diskussionerna.

55.

ReK beklagar också att de åtgärder som vidtagits för att minska pandemins spridning dessutom har lett till försenat eller uppskjutet samarbete med regionala och lokala myndigheter, i vissa fall med upp till några månader, vilket kommer att få negativa konsekvenser för utvecklingen i dessa områden.

56.

Kommittén varnar för tendenser till centralisering i programplaneringen och genomförandet av ESI-fonderna till följd av pandemin och det parallella genomförandet av två programperioder.

57.

Pandemikrisen har också gett möjlighet att göra partner delaktiga genom en utbredd användning av digitala kommunikationsverktyg, som i viss mån har underlättat interaktion mellan berörda parter och skulle kunna ha en positiv inverkan på ett balanserat deltagande av partner som annars inte skulle kunna delta i förberedelserna.

58.

Partnernas möjligheter att interagera vid möten online är dock ofta begränsade, varför det är nödvändigt att ständigt förbättra villkoren för interaktion med partner under möten online. En rad olika metoder och tillvägagångssätt för att leda diskussionerna måste antas, tillsammans med tekniskt stöd, för att förbättra genomförandet av möten online.

59.

Kommittén rekommenderar också att man bygger vidare på exempel på god praxis när det gäller användningen av onlineverktyg och interaktiva kommunikationsverktyg för framtiden, men anser att digitala lösningar inte kan ersätta fysiska möten och samråd och bara bör användas som ett komplement beroende på diskussionens format och karaktär.

Bryssel den 12 oktober 2021.

Apostolos TZITZIKOSTAS

Europeiska regionkommitténs ordförande

(1) Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 240/2014 av den 7 januari 2014 om den europeiska uppförandekoden för partnerskap inom ramen för de europeiska struktur- och investeringsfonderna (EUT L 74, 14.3.2014, s. 1).

(2) ”Application of the principles of partnership and multi-level governance in Cohesion Policy programming 2021–2027”, https://op.europa.eu/sv/publication-detail/-/publication/effcb753-a6ff-11eb-9585-01aa75ed71a1.

(3) https://cor.europa.eu/sv/our-work/Pages/cor-priorities.aspx.

4.2.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 61/21

Yttrande från Europeiska regionkommittén – En agenda för terrorismbekämpning för EU: förutse, förhindra, skydda, reagera

(2022/C 61/05)

Föredragande

Karl VANLOUWE (BE–EA)

Ledamot av en regional fullmäktigeförsamling: Flamländska parlamentet

Referensdokument

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, Europeiska rådet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – En agenda för terrorismbekämpning för EU: förutse, förhindra, skydda, reagera

COM(2020) 795 final

POLITISKA REKOMMENDATIONER

EUROPEISKA REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Inledning

Europeiska regionkommittén (ReK) välkomnar kommissionens agenda för terrorismbekämpning (1), där det konstateras att de lokala och regionala myndigheterna spelar en viktig roll i bland annat förebyggandet av radikalisering och skyddet av offentliga platser.

Vi instämmer med kommissionen om att terroristnätverkens gränsöverskridande karaktär kräver ett starkare samarbete för att skydda och försvara våra gemensamma värderingar och normer, vår europeiska livsstil och vårt pluralistiska samhälle.

Kommittén påpekar att terrorismbekämpning faller inom ramen för säkerhetspolitiken, som är en delad befogenhet mellan unionen och medlemsstaterna, där upprätthållandet av den allmänna ordningen och skyddet av den inre säkerheten är en befogenhet för medlemsstaterna i enlighet med fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (2), och hänvisar i detta sammanhang även till de regionala brottsbekämpande myndigheternas roll i vissa medlemsstater.

Rek framhåller att motiven till terroristattacker i EU är mångfasetterade och delas in i fem kategorier av Europol: jihadistisk terrorism, vänsterterrorism och anarkistisk terrorism, högerterrorism, etnisk-nationalistisk och separatistisk terrorism samt enfrågeterrorism, och pekar på det växande fenomenet med ensamagerande gärningspersoner (3).

Covid-19-åtgärder för att begränsa rörelsefriheten har försvårat terroristernas verksamhet, men tyvärr hittar de ändå sätt att kringgå dessa. Man bör även beakta pandemins socioekonomiska följder, som skapar en ytterligare risk för radikalisering och en krissituation som terrorister kan utnyttja för att ytterligare främja sina mål och sin verksamhet (4) (5).

Förutse

Strategiska underrättelser och hotbedömning

ReK noterar, mot bakgrund av terroristnätverkens gränsöverskridande karaktär, den avgörande betydelse som Europeiska unionens underrättelse- och lägescentral (EU Intcen) har för EU:s inre säkerhet, och välkomnar kommissionens uppmaning om att förbättra integrationen av strategiska underrättelser och att fortsätta att förse EU Intcen med högkvalitativa hotbedömningar från nationella säkerhets- och underrättelsetjänster samt med nödvändiga resurser.

Stärka kapaciteten för tidig upptäckt

ReK välkomnar, inom ramen för EU:s säkerhetsforskning, den ökade kapaciteten för tidig upptäckt av potentiella terroristhot, och betonar här vikten av interoperabilitet för informationsutbyte.

Kommittén stöder den fortsatta integreringen av forskningsaspekten i säkerhetspolitikplaneringen inom ramen för programmet Horisont Europa, varvid Europol kan hjälpa kommissionen att identifiera viktiga forskningsämnen samt utarbeta och genomföra relevanta EU-ramprogram.

Ligga steget före: den nya teknikens roll

ReK uppmärksammar möjligheterna med ny innovativ teknik såsom artificiell intelligens och drönare för att proaktivt upptäcka terroristhot och bidra till säkerheten på offentliga platser. Vi välkomnar kommissionens åtagande att finansiera projekt för att utveckla ny teknik genom EU-agendan för städer (6), och efterlyser utbyte av bästa praxis mellan myndigheter, näringsliv och experter.

10.

ReK påpekar att ny teknik också skapar nya hot, och välkomnar bland annat kommissionens planer på att bättre kunna upptäcka, spåra och identifiera potentiellt skadliga drönare.

11.

Vi betonar behovet av att alltid, men särskilt i samband med ny teknik, sträva efter en jämvikt mellan å ena sidan rätten till säkerhet och fysisk integritet och å andra sidan övriga grundläggande rättigheter och friheter. Här måste kontroller och motvikter byggas in och proportionalitet och oberoende rättslig tillsyn sättas i främsta rummet.

Förhindra

Motarbeta extremistiska ideologier på nätet

12.

ReK välkomnar kommissionens åtagande om att i samarbete med Europol – vars behöriga enhet måste ges förstärkta resurser och förstärkt kapacitet – stödja det fortsatta genomförandet av EU:s krisprotokoll för att hantera en viral spridning online av terroristinnehåll.

13.

ReK noterar kommissionens åtagande om att utvidga listan över brott på EU-nivå (7) till att omfatta hatbrott och hatpropaganda samt dess förslag till rättsakt om digitala tjänster (8). Kommittén betonar behovet av att i samband med detta beakta medlemsstaternas rättsliga ramar och framhåller att alla grundläggande rättigheter och friheter, inbegripet rätten till yttrandefrihet, alltid måste respekteras.

14.

ReK betonar vikten av att sprida alternativa budskap och motbudskap i kampen mot radikalisering, terrorism och desinformation, och välkomnar kommissionens åtagande att hjälpa medlemsstaterna att utveckla denna strategiska kommunikation.

Stödja lokala aktörer för mer resilienta samhällen

15.

Kommittén framhåller sitt åtagande att fortsätta att spela en aktiv roll i kampen mot radikalisering, och välkomnar kommissionens stöd till nätverket för kunskapsspridning om radikalisering (9) och till initiativet EU-städer mot radikalisering (10).

16.

ReK betonar, särskilt när det gäller tidig upptäckt av radikalisering, vikten av en sektorsövergripande strategi i samarbete med det civila samhället, och pekar på bästa praxis såsom lokala integrerade ”säkerhetsceller” där lokala myndigheter, polis, organisationer inom förebyggande socialt arbete, (icke-formella) utbildningstjänster, religiösa rådgivare osv. tillsammans tar sig an radikaliserade personer via en fallorienterad metod (11). Vi hänvisar i detta sammanhang till principen om delad yrkessekretess, som är mycket viktig, efterlyser utbyte av bästa praxis i detta avseende och betonar att man måste beakta medlemsstaternas regelverk om skydd av enskildas personliga integritet.

17.

ReK påminner om att de lokala och regionala myndigheterna konfronteras mest direkt med de möjligheter och utmaningar som integrationen för med sig, och förväntar sig särskilt stöd på denna nivå från kommissionens sida för att trygga och stärka den sociala sammanhållningen, bland annat genom kommissionens handlingsplan för integration och inkludering (12).

Fängelser, rehabilitering och återanpassning

18.

ReK välkomnar kommissionens åtagande att fokusera mer på radikaliseringsproblematiken i fängelserna genom insatser för avståndstagande, rehabilitering och återanpassning av radikaliserade intagna. Vi betonar behovet av en övergripande strategi som innebär att fängelsepersonal, socialarbetare, religiösa rådgivare osv. får specialutbildning i hur man hanterar radikaliserade intagna. Dessutom bör mentorskapet för radikaliserade personer inte upphöra efter tiden i fängelse eller avståndstagandet, och kommittén betonar vikten av utbyte av bästa praxis.

Konsolidera kunskap och stöd

19.

Kommittén välkomnar kommissionens åtagande att stödja vidareutvecklingen av nationella nätverk av relevanta aktörer, och ser fram emot förslaget om att det ska inrättas ett EU-kunskapsnav för förebyggande av radikalisering som, utöver att dela med sig av kunskap och expertis, bör främja optimal användning av finansieringsmöjligheter i olika EU-program. Kommittén framhåller den stora kunskap och expertis som redan finns inom lokala och regionala myndigheter i dag (13) och uppmanar till att göra de behöriga regionala brottsbekämpande myndigheterna och underrättelsetjänsterna delaktiga i utvecklingen av nationella nätverk av berörda aktörer och EU-kunskapsnavet för förebyggande av radikalisering.

20.

ReK betonar vidare betydelsen av Fonden för inre säkerhet i Europas terrorismbekämpning och framhåller behovet av att se till att den del av medlen som förvaltas av medlemsstaterna når alla behöriga nationella och regionala myndigheter på detta område.

Skydda

Skydda människor på offentliga platser

21.

ReK betonar de offentliga platsernas sårbarhet för terroristattacker, välkomnar kommissionens åtagande att stärka lösningar med inbyggd säkerhet, ser fram emot kommissionens virtuella arkitekturhandbok för att integrera säkerhetsaspekter i utformningen av framtida offentliga platser och i renoveringen av befintliga platser, och framhåller att en avvägning måste göras mellan offentliga platsers säkerhet och dessa platsers öppenhet, livskvalitet och tillgänglighet.

22.

ReK noterar att platser för andakt har ett stort symboliskt värde, vilket ofta gör dem till måltavlor för terrorister. Vi ser fram emot de projekt som kommissionen avser att stödja i samarbete med medlemsstaterna för att förbättra det fysiska skyddet av dessa platser, där man återigen måste göra en avvägning mellan öppenhet, livskvalitet och tillgänglighet.

Städer som den urbana säkerhetens grundstomme

23.

ReK välkomnar kommissionens förslag om ett EU-åtagande om säkra och resilienta städer och det nya initiativet EU-städer mot radikalisering och terrorism, och uppmanar till att arbetet ska ske i enlighet med principen om en enda kontaktpunkt för att säkerställa en central kontaktpunkt.

24.

Kommissionen uppmanas att inkludera ReK som fullvärdig partner i EU:s åtagande om säkra och resilienta städer och att alltid samråda med kommittén om relevanta förslag.

25.

Vi betonar att EU:s sammanhållningspolitiska medel även kan användas för att förebygga radikalisering och förbättra offentlig infrastruktur genom investeringar som syftar till social sammanhållning, integration och resiliens.

Göra kritiska infrastrukturer mer resilienta

26.

ReK understryker att kritiska infrastrukturer riskerar att bli måltavlor för terrorister, framhåller vikten av att rapportera it-incidenter inom ramen för lagstiftningen om säkerhet i nät- och informationssystem (14), och ser fram emot kommissionens förslag om att stärka leverantörernas resiliens mot fysiska och digitala risker och om att stärka säkerheten.

27.

ReK välkomnar att tillämpningsområdet för förslaget till direktiv om kritiska entiteters motståndskraft (15) har utvidgats avsevärt till att omfatta sektorerna energi, transport, hälso- och sjukvård, dricksvatten, avloppsvatten, digital infrastruktur, offentlig förvaltning samt rymden. Vi upprepar (16) vår uppmaning till kommissionen att överväga att framöver ytterligare öka antalet sektorer som omfattas av direktivet till att även omfatta sektorn för distributionskedjor för basvaror.

Gränssäkerhet

28.

ReK påminner om att den fria rörligheten för personer inom EU måste vara direkt kopplad till en ordentlig kontroll av de yttre gränserna, håller med kommissionen om att mer måste göras för att uppnå ett effektivt gränsförvaltningssystem med målet att systematiskt kontrollera alla resenärer vid de yttre gränserna så att de som misstänks för terrorism upptäcks och nekas inresa till EU, och ser fram emot kommissionens förslag till en ny Schengenstrategi.

29.

Vi inser behovet av att uppnå interoperabilitet och ett snabbt och fullständigt genomförande av in- och utresesystemet (17), EU-systemet för reseuppgifter och resetillstånd (Etias) (18) och det europeiska informationssystemet för utbyte av uppgifter ur kriminalregister avseende tredjelandsmedborgare och statslösa (Ecris-TCN) (19).

30.

I anslutning till de nya förordningarna om Schengens informationssystem (SIS) (20) noterar ReK behovet av att genomföra det automatiska fingeravtrycksidentifieringssystemet (Afis) och av att föra in uppgifter om utländska terroriststridande som tillhandahålls av betrodda tredjeländer i SIS.

Neka terroristerna de medel som behövs för att utföra en attack

31.

Kommittén uppmärksammar hotet från hemmagjorda sprängämnen, stöder kommissionens krav på ett fullständigt genomförande och verkställande av lagstiftningen om sprängämnesprekursorer (21) samt betonar vikten av att regelbundet se över och uppdatera denna lagstiftning.

Reagera

Operativt stöd: stärka Europol

32.

ReK erkänner den centrala roll som Europol och dess europeiska centrum mot terrorism har, betonar behovet av ytterligare resurser och välkomnar kommissionens åtagande (22) att stärka Europols mandat, så att Europol kan samarbeta med privata parter på ett effektivt sätt, bistå nationella brottsutredningar om terrorism med bearbetning och analyser av stordata samt bidra med sin expertis inom forskning och innovation.

Brottsbekämpningssamarbete

33.

Kommittén betonar behovet av gränsöverskridande och sektorsövergripande samarbete i kampen mot terrorism, förespråkar ett nära samarbete mellan regionala och nationella brottsbekämpande myndigheter och Europol, framhåller mervärdet av Cepols relevanta utbildningar (23), ser fram emot kommissionens förslag om en ”EU-kod för polissamarbete” och uppmanar kommissionen att då beakta vissa medlemsstaters decentraliserade struktur i fråga om säkerhetspolitik. Vi välkomnar kommissionens åtagande att fortsätta att stödja och säkerställa Atlasnätverket av särskilda insatsstyrkor (24) och uppmanar till att man undersöker möjligheterna till sammanslagning och gemensamt utnyttjande.

Stärka informationsutbytet

34.

ReK inser behovet av en förbättrad samordning och ett förbättrat samarbete och informationsutbyte mellan lokala och regionala myndigheter, medlemsstater, polis, rättsväsende och säkerhets- och underrättelsetjänster, såväl sinsemellan som med relevanta EU-byråer. Kommittén pekar på bästa praxis där man använder sig av sektorsövergripande expertgrupper, arbetsgrupper och säkerhetsceller på lokal, regional och nationell nivå (25), ser fram emot kommissionens förslag om en effektiv mekanism för informationsutbyte i terrorismbekämpningsärenden, och betonar vikten av diskretion och ömsesidigt förtroende.

35.

Kommittén inser behovet av ett bättre utbyte av DNA-profiler, finger- och handavtryck och nationella fordonsregistreringsuppgifter mellan medlemsstaterna för att tillgodose de brottsbekämpande myndigheternas operativa behov och i enlighet med EU:s rättsliga ram för dataskydd, och ser fram emot kommissionens förslag om att se över, uppdatera och utvidga Prümbesluten (26).

Stödja utredningar och åtal

36.

ReK inser att kryptering av information inte bara är ett viktigt verktyg för att skydda it-säkerheten och de grundläggande rättigheterna, utan även missbrukas av terrorister, och ser fram emot det samarbete med medlemsstaterna som kommissionen förslår för att identifiera lösningar för laglig tillgång till dessa uppgifter som är förenliga med våra grundläggande rättigheter och friheter och EU:s rättsliga ram för dataskydd.

37.

I anknytning till identifiering, upptäckt och lagföring av återvändande utländska terroriststridande noterar kommittén behovet av, och svårigheterna med, att samla in bevismaterial och information från stridszoner, ser fram emot kommissionens initiativ för att hjälpa medlemsstaterna med detta samt välkomnar kommissionens åtagande att stärka samarbetet med tredjeländer.

Mer stöd till terrorismens offer

38.

ReK betonar terroristattackernas enorma inverkan på offren och påpekar att stödet till de som utsatts bör bygga på erkännande, hågkomst, rättvisa och sanningssökande.

39.

Vi betonar vikten av att befria offren från bördor och framhåller den goda praxisen med ett ärendehanteringssystem med mentorer där offren ges administrativt och emotionellt stöd på individuell basis.

40.

ReK betonar mervärdet av pilotprojektet med EU:s expertcentrum för terrorismens offer (27), uppmanar till att det ska fortlöpa och utvidgas efter 2021 så att ännu mer praktiskt arbete kan genomföras på fältet, samt efterlyser ett nära samarbete med det framtida EU-kunskapsnavet om förebyggande av radikalisering, men ingen integrering av dem båda.

41.

ReK välkomnar kommissionens åtagande att undersöka hur brottsoffrens tillgång till ersättning skulle kunna förbättras, även med hänsyn tagen till offer för terrorism i gränsöverskridande situationer, dvs. personer som är bosatta i en annan medlemsstat än den där terroristattacken inträffade. Vi efterlyser att man undersöker system såsom en garantifond för offer för terrorism.

Bryssel den 12 oktober 2021.

Apostolos TZITZIKOSTAS

Europeiska regionkommitténs ordförande

(1) COM(2020) 795 final.

(2) Artiklarna 4, 67 och 72 i EUF-fördraget.

(3) Europol (2020). European Union Terrorism Situation and Trend Report (TE-SAT) 2020.

(4) Europol (2020). European Union Terrorism Situation and Trend Report (TE-SAT) 2020.

(5) Anti-terrorismkommitténs verkställande organ vid FN:s säkerhetsråd (2020). ”The impact of the COVID-19 pandemic on terrorism, counter-terrorism and countering violent extremism”.

(6) https://futurium.ec.europa.eu/en/urban-agenda/security-public-spaces

(7) Artikel 83.1 i EUF-fördraget.

(8) COM(2020) 825 final.

(9) https://ec.europa.eu/home-affairs/what-we-do/networks/radicalisation_awareness_network_en

(10) https://ec.europa.eu/home-affairs/policies/internal-security/counter-terrorism-and-radicalisation_en

(11) https://preventie-radicalisering-polarisering.vlaanderen.be/sites/preventie-radicalisering-polarisering/files/leidraad_livc.pdf

(12) COM(2020) 758 final

(13) Flamländska parlamentet (2015). Dokument 366 (2014–2015) – nr 3 och flamländska regeringen (2017). ”Vlaams Actieplan ter preventie van gewelddadige radicalisering en polarisering”.

(14) Direktiv (EU) 2016/1148.

(15) COM(2020) 829 final

(16) ReK:s yttrande ”Kritiska entiteters motståndskraft”, NAT-VII/017.

(17) https://www.eulisa.europa.eu/Activities/Large-Scale-It-Systems/Sis-Ii

(18) https://www.eulisa.europa.eu/Activities/Large-Scale-It-Systems/Etias

(19) https://www.eulisa.europa.eu/Activities/Large-Scale-It-Systems/Ecris-Tcn

(20) Förordning (EU) 2018/1860, förordning (EU) 2018/1861 och förordning (EU) 2018/1862.

(21) Förordning (EU) 2019/1148.

(22) COM(2020) 796 final

(23) https://www.cepol.europa.eu/education-training/what-we-teach/counter-terrorism

(24) Beslut 2008/617/RIF.

(25) https://www.besafe.be/sites/default/files/2019-06/planr_en.pdf

(26) Besluten 2008/615/RIF och 2008/616/RIF.

(27) https://ec.europa.eu/info/policies/justice-and-fundamental-rights/criminal-justice/eu-centre-expertise-victims-terrorism_en

4.2.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 61/26

Yttrande från Europeiska regionkommittén – Skydd av geografiska beteckningar för industri och hantverk i Europeiska unionen

(2022/C 61/06)

Rapportör:

Martine PINVILLE (FR/SPE), Ledamot av regionrådet för regionen Nouvelle-Aquitaine

POLITISKA REKOMMENDATIONER

EUROPEISKA REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Allmänna kommentarer

Europeiska regionkommittén (ReK) välkomnar kommissionens tillkännagivande i handlingsplanen för immateriella rättigheter från november 2020 om att undersöka möjligheten att ta fram ett system för skydd av geografiska beteckningar i EU för andra produkter än jordbruksprodukter, och påminner om att kommittén redan uppmanat till en sådan undersökning i februari 2015 (1).

Kommittén upprepar att enligt artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) är ett av de mål som ska beaktas för den inre marknadens utveckling att sörja för att det europeiska kulturarvet skyddas och utvecklas, att artikel 118 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) syftar till att säkerställa ett enhetligt skydd av immateriella rättigheter i unionen på hela den inre marknaden, och slutligen att artikel 169 i EUF-fördraget säkerställer skyddet av konsumenternas rättigheter (inbegripet att främja deras rätt till information).

ReK anser att begreppet ”geografiska beteckningar för industri och hantverk” är tydligare och mer exakt än ”geografiska beteckningar för andra produkter än jordbruksprodukter”, och föredrar att använda detta begrepp.

Kommittén välkomnar det mycket breda stödet för ett EU-initiativ för att inrätta ett system för skydd av geografiska beteckningar för industri och hantverk, både inom ramen för det offentliga samrådet om den inledande konsekvensbedömningen, som kommissionen lanserade i slutet av 2020, och vid samrådet med berörda parter den 19 maj 2021, innan detta yttrande utarbetades. ReK uppmanar följaktligen sina ledamöter och de berörda parterna på lokal och regional nivå att bekräfta detta stöd genom att aktivt delta i det offentliga samrådet om geografiska beteckningar för andra produkter än jordbruksprodukter, som inleddes av kommissionen den 29 april 2021 och är öppet till och med den 22 juli 2021 (2).

ReK beklagar bristen på harmonisering på EU-nivå vad gäller geografiska beteckningar för industri och hantverk, som lett till en rad olika nationella rättsliga instrument, vilket försvagar skyddet för produkter och företag.

På EU-nivå skiljer sig den rättsliga behandlingen för närvarande åt beroende på typ av geografisk beteckning. EU reglerar endast skyddet av ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar för viner, aromatiserade viner, spritdrycker och jordbruksprodukter/livsmedel.

ReK betonar att WTO (avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter (Trips-avtalet)) samt Genèveakten inom Lissabonöverenskommelsen om ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar, som EU nyligen anslutit sig till, inte gör någon åtskillnad mellan geografiska beteckningar beroende på produkttyp. Kommittén anser för övrigt att EU:s anslutning till Genèveakten gör att unionen måste ta itu med frågan om skydd av geografiska beteckningar för industri och hantverk.

De företag som deltar i strategier och procedurer för geografiska beteckningar är i första hand mikroföretag samt små och mellanstora företag, som är starkt lokalt rotade, bland annat i landsbygdsområden, och har stor kunskap som grundas i områdets historia och som bildar genuina sektorskluster. En del av dessa har blivit världsledande aktörer som är särskilt viktiga för den europeiska ekonomins funktionssätt och för EU:s oberoende av de globala marknaderna.

ReK konstaterar att de geografiska beteckningarna också återspeglar en förändring i konsumenternas efterfrågan i riktning mot ökad spårbarhet och transparens vad gäller produkters ursprung och tillverkningsprocess, och trenden med lokalt tillverkade produkter, som bara ökat till följd av covid-19-krisen.

10.

Kommittén anser att erkännandet av geografiska beteckningar för industri och hantverk bör höra till de europeiska programprioriteringar som håller på att utarbetas, till exempel i industristrategin, den gröna given och översynen av handelspolitiken, och även landsbygdsområdenas framtid och utvecklingen av korta leveranskedjor.

Behovet av en enhetlig europeisk ram med en territoriell dimension

11.

Ett sui generis-system för skydd av geografiska beteckningar för industri och hantverk skulle i synnerhet möjliggöra en förstärkning av det rättsliga skyddet för produkter med geografisk beteckning, även på internet; framtagande av hjälpverktyg i kampen mot förfalskning och illojal konkurrens; bevarande och skapande av arbetstillfällen och utbildning lokalt och regionalt; större transparens för konsumenten och ett verkligt erkännande av kunskaper, som i vissa fall är extraordinära.

12.

ReK inser att varumärkessystemet inte ger möjlighet till effektivt skydd av namn på produkter och medför en betydande kostnad för innehavarna.

13.

Kommittén ställer sig därför positiv till att skyddet av geografiska beteckningar utvidgas till industri- och hantverksprodukter inom ramen för en EU-förordning som skulle grunda sig på artikel 118 första stycket i EUF-fördraget. En sådan förordning skulle bygga på EU:s och medlemsstaternas delade befogenheter, och skulle uppfylla alla villkor för att vara förenlig med subsidiaritetsprincipen, i synnerhet med tanke på att den skulle skapa förutsättningar för ett likvärdigt och enhetligt skydd av geografiska beteckningar för industri och hantverk på hela den inre marknaden, samtidigt som snedvridningar av konkurrensen undviks.

14.

ReK anser att de europeiska lokala och regionala myndigheterna är rika på industri- och hantverksprodukter som bygger på kunskaper som ofta nedärvts i generationer. Genom att värdesätta och skydda dessa produkter på lämpligt sätt skulle man kunna bidra till att bibehålla mervärde och arbetstillfällen som inte kan omlokaliseras, i synnerhet i landsbygdsområden, och skydda det lokala arvet.

15.

Kommittén betonar att om man stärker ställningen för de företag vars produkter fått geografiska beteckningar för industri och hantverk, skulle det bli möjligt att flytta tillbaka delar av deras produktionskedja, och på så sätt bidra till en återindustrialisering av området och en förstärkning av EU:s ekonomiska oberoende av de globala marknaderna.

16.

ReK betonar att konsekvensbedömningarna av de geografiska beteckningarna för jordbruksbaserade livsmedel har visat att dessa beteckningar även medför ökade inkomster för producenterna, ofta på landsbygden och i perifera områden. Inrättandet av ett europeiskt system för geografiska beteckningar för industri och hantverk bör också möjliggöra en sådan ökning, med positiva effekter för den territoriella sammanhållningen. Den studie som kommissionen offentliggjorde 2020 om de ekonomiska aspekterna av skydd av geografiska beteckningar för andra produkter än jordbruksprodukter (3) visar dessutom att geografiska beteckningar förbättrar producenternas konkurrenskraft genom att öka produkternas synlighet och anseende samt konsumenternas vilja att betala för produkter vars egenskaper och ursprung är garanterade.

17.

Geografiska beteckningar för industri och hantverk hjälper till att strukturera och diversifiera det lokala kultur- och turismutbudet i ett helt område, genom exempelvis industriell turism, på grundval av utbyte av kunskaper och expertis.

18.

ReK understryker den roll som vissa lokala och regionala myndigheter kan spela, och redan spelar, när det gäller att stödja sektorer såväl i utarbetandet av geografiska beteckningar för industri och hantverk (samrådsperioden) som i genomförandet (framtagande av kommunikationsverktyg, stöd för certifiering, juridisk rådgivning etc.) och marknadsföringen av dem.

Praktiska aspekter i samband med registrering, kontroll och skydd av geografiska beteckningar för industri och hantverk

19.

Inom ramen för ett gemensamt system för alla geografiska beteckningar bör man i möjligaste mån bygga vidare på erfarenheterna med jordbruk och livsmedel och eftersträva en harmoniserad strategi mellan de olika systemen.

20.

ReK rekommenderar därför att man säkerställer samstämmighet mellan de två systemen genom att inrätta en solid samordningsmekanism mellan kommissionens berörda avdelningar, i synnerhet i samband med att ärendena granskas, för att undvika eventuella konflikter om användningen av namn. ReK anser även att geografiska beteckningar för industri och hantverk bör ingå i det europeiska registret GIview, som redan omfattar geografiska beteckningar för jordbruksprodukter.

21.

Kommittén upprepar sin ståndpunkt att skyddet av geografiska beteckningar för industri och hantverk inte bör vara tidsbegränsat, men att det däremot bör vara möjligt att upphäva skyddet på samma villkor som för geografiska beteckningar för jordbruksprodukter (4).

22.

ReK anser att en övergångsperiod behövs för de medlemsstater som redan har ett skyddssystem, för att göra det möjligt att anpassa de geografiska beteckningar som redan registrerats på nationell nivå och integrera dem i det nya europeiska systemet.

23.

Kommittén anser också att det vore lämpligt att införa ett samordnings- eller erkännandesystem som gör det möjligt att skydda de produkter som redan omfattas av en ursprungsbeteckning i vissa medlemsstater.

24.

Det är mycket viktigt att använda en obligatorisk EU-logotyp så att konsumenter och kunder kan känna igen/identifiera produkterna.

25.

ReK förespråkar att jordbruksmodellen med ett registreringsförfarande i två steg ska tillämpas på geografiska beteckningar för industri och hantverk: först på nationell eller regional nivå, beroende på den interna organisationen i landet, sedan på EU-nivå.

26.

Kommittén rekommenderar att registreringsförfarandet ska vara tidsbegränsat och förvaltas av Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet, under förutsättning att den får befogenhet att göra detta.

27.

ReK understryker att kopplingen mellan det geografiska området och produkten är grundläggande och också återspeglas i den avgörande betydelse som den mänskliga faktorn och kunskaper har för de geografiska beteckningarna för industri och hantverk. I vissa territorier har råvaran försvunnit eller är inte längre lämplig, men det har inte hindrat att företag och kunskaper upprätthålls, eller till och med utvecklas, för att produkter av hög kvalitet ska kunna tillverkas.

28.

Produktspecifikationerna för geografiska beteckningar för industri och hantverk måste vara transparenta och trovärdiga för att säkerställa konsumenternas förtroende. Produktspecifikationerna bör ange de olika tillverkningsstegen, var de utförts och t.o.m. kontrollen av dem samt information om efterlevnaden av målen för hållbar utveckling.

29.

ReK ägnar särskild uppmärksamhet åt innovation och forskning, som inte bör hindras av produktspecifikationerna. Det finns nämligen många innovativa företag (övergripande strategi, utformning, ursprunget för råvaror, social innovation, användning av biobaserade eller återvunna material, användning av teknik, patent etc.), som skapar territoriell dynamik och bevarar en personlig och professionell gemenskap kring sina produkter.

30.

Eftersom geografiska beteckningar är en officiell garanti är det nödvändigt att inrätta tillförlitliga kontroller av de berörda aktörerna för att kunna säkerställa att tillverkarna följer produktspecifikationerna och att konsumenterna skyddas och kan lita på produkterna.

31.

ReK rekommenderar i detta syfte att man väljer certifiering, eftersom det ger möjlighet att säkerställa en extern och oberoende kontroll till rimlig kostnad.

32.

Kommittén rekommenderar att samma skyddsnivå införs som för de geografiska beteckningarna för jordbruksprodukter. I synnerhet bör medlemsstaterna vidta lämpliga administrativa eller rättsliga åtgärder för att förebygga eller stoppa olaglig användning av geografiska beteckningar för industri och hantverk.

33.

Kommittén betonar att reglerna för skydd av geografiska beteckningar för industri och hantverk även bör omfatta skydd på internet.

34.

Grupper av producenter som innehar en geografisk beteckning utgör grunden för geografiska beteckningar för industri och hantverk, eftersom de säkerställer den geografiska beteckningens erkännande samt dess dagliga förvaltning. De bör ha en stor roll i övervakningen, skyddet och marknadsföringen av de geografiska beteckningarna.

35.

ReK upprepar sin ståndpunkt att det i särskilda och välmotiverade fall vore rimligt att se till att registrering av en geografisk beteckning beviljas en enskild enhet, under förutsättning att alla nya producenter som följer reglerna för den geografiska beteckningen beviljas åtkomst till den (5).

36.

ReK anser att kostnaderna i samband med ansöknings- och registreringsförfarandet inte bör vara avskräckande för producenterna och bör ta formen av ett engångsbelopp, såsom en registreringsavgift. I gengäld bör de kostnader som ska bäras av de behöriga myndigheterna på nationell nivå vara begränsade till att beordra, främja och, i förekommande fall, övervaka kontroller samt verkställa administrativa eller rättsliga åtgärder för att stoppa olaglig användning av geografiska beteckningar för industri och hantverk.

Handels- och konkurrensaspekter

37.

Produkter med geografiska beteckningar finns ofta i olika försäljningskedjor, såsom korta leveranskedjor, internet eller professionella leveranskedjor, till exempel hotell- och restaurangbranschen. Det skydd som geografiska beteckningar ger skulle göra det möjligt att utveckla marknaden, till exempel genom att integrera dessa produktgrupper i regionala och/eller nationella marknadsföringskampanjer, eller som en del av främjandet av industriell turism.

38.

I syfte att främja hållbar offentlig upphandling uppmanar ReK kommissionen att klargöra i vilken utsträckning man kan använda geografiska beteckningar för industri och hantverk i offentliga upphandlingsförfaranden i enlighet med objektiva miljökriterier, såsom korta leveranskedjor och internalisering av externa kostnader.

39.

ReK påminner om att många produkter med geografiska beteckningar för industri och hantverk exporteras och behöver skyddas både i och utanför Europa. I avsaknad av ett bredare skydd kan de kollektiva strategierna för geografiska beteckningar och de berörda företagen inte vara fullt effektiva. Detta underminerar skyddet av deras industriella äganderätt och medför fortsatt förfalskning och illojal konkurrens, som försvagar företagen, som ofta ligger i landsbygdsområden. Skyddet bör även utvidgas till att omfatta importerade produkter från tredjeländer som saluförs i EU.

40.

Avslutningsvis betonar ReK att en EU-förordning för geografiska beteckningar för industri och hantverk skulle göra det möjligt att inbegripa dessa produkter i förteckningen över de produkter som omfattas av EU:s handelsavtal med tredjeländer, och på så sätt säkerställa att de skyddas på viktiga marknader.

41.

ReK uppmanar därför kommissionen att utarbeta ett relevant förslag till förordning för att skydda geografiska beteckningar för industri och hantverk från Europeiska unionen och att lägga fram det för diskussion och beslut. I samband med detta ber vi kommissionen beakta de överväganden och rekommendationer som framförs i detta yttrande. Kommittén garanterar sitt aktiva samarbete och stöd.

Bryssel den 13 oktober 2021.

Apostolos TZITZIKOSTAS

Europeiska regionkommitténs ordförande

(1) ReK:s yttrande ECOS-V-064 COR-2014-05386-00-00-AC-TRA ”Utvidgning av skyddet av geografiska ursprungsbeteckningar till andra produkter än jordbruksprodukter”.

(2) https://ec.europa.eu/growth/content/commission-seeks-public-opinion-protection-industrial-designs-and-eu-wide-geographical_sv

(3) Europeiska kommissionen, generaldirektoratet för inre marknaden, industri, entreprenörskap samt små och medelstora företag, ”Economic aspects of GI protection at EU level for non-agricultural products in the EU”, studie utförd av ECORYS, VVA och ConPolicy, 2020.

(4) Ibid.

(5) Ibid.

4.2.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 61/30

Yttrande från Europeiska regionkommittén – Ny strategi för konsumentpolitiken – En hållbar återhämtning genom stärkt konsumentresiliens

(2022/C 61/07)

Föredragande:

Alexia BERTRAND (BE/Renew Europe), Ledamot av en regional fullmäktigeförsamling: Huvudstadsregionen Bryssels parlament

POLITISKA REKOMMENDATIONER

EUROPEISKA REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Allmänna kommentarer

Europeiska regionkommittén (ReK) erinrar om betydelsen av EU:s konsumentpolitik, som syftar till att säkerställa att unionens medborgare har en solid uppsättning rättigheter som skyddar dem mot allvarliga risker och hot som de inte kan tackla på egen hand, till att ge konsumenterna möjlighet att göra välgrundade val, öka deras välfärd och effektivt värna deras säkerhet och ekonomiska intressen samt till att säkra tillgången till kontrollmekanismer och rättsmedel som gör dessa rättigheter gällande.

Det EU-omfattande konsumentskyddet kommer även att bidra till att främja den ekonomiska återhämtningen i Europa samtidigt som modellen för den cirkulära ekonomin tillämpas och effekterna på miljön och människors hälsa minskas.

Kommittén välkomnar det efterlängtade offentliggörandet av en ny strategi för konsumentpolitiken, i vilken olika sätt att öka konsumentskyddet och konsumentresiliensen under och efter covid-19-pandemin, samtidigt som EU:s konsumenter ges möjlighet att spela en aktiv roll i den gröna och digitala omställningen, analyseras.

Konsumentskyddet och dess genomförandeinstrument måste utvecklas i syfte att fullt ut beakta de betydande utmaningar som den europeiska ekonomin står inför, såsom covid-19-krisen, den gröna omställningen, digitaliseringen, globaliseringen och de särskilda behov som uppstår hos vissa sårbara konsumenter.

ReK understryker att det är viktigt att undvika att mekaniskt tillämpa principen ”en in och en ut”, som introducerades i meddelandet om bättre lagstiftning, för att upprätthålla höga konsumentskyddsstandarder.

Vi välkomnar att konferensen om Europas framtid även behandlar EU:s konsumentpolitik.

Konsumentskydd i samband med COVID-19-pandemin

ReK understryker bestämt att konsumenträttigheterna och unionsrätten på detta område måste upprätthållas och genomföras med beslutsamhet i kristider, i synnerhet för att säkerställa att de inte försvagas och att de ger konsumenterna tillräckligt rättsligt skydd.

Kommittén välkomnar att Europaparlamentet den 27 april 2021 antog förordningen om rättigheter och skyldigheter för tågresenärer (omarbetning), som befäster konsumenträttigheterna och konsumentskyddet i fråga om tågtrafiktjänster, i synnerhet vad gäller ombokning och stöd vid förseningar och inställda förbindelser, och inbegriper bättre stöd till personer med nedsatt rörlighet. Denna förstärkning av resenärernas rättigheter kan främja en övergång i fråga om transportslag hos konsumenterna till förmån för detta mer hållbara transportsätt, liksom driftskompatibiliteten med mjuka transportsätt eftersom operatörerna måste avsätta ett utrymme i tågen för cyklar.

Kommittén rekommenderar att man undersöker möjligheten att utvidga konsumentskyddet i fråga om inställelse till andra sektorer, såsom kultur och evenemang.

10.

De olika behöriga myndigheterna uppmuntras att fortsätta att bekämpa konsumentbedrägerier, i samarbete med nätverket för konsumentskyddssamarbete och i samråd med onlineplattformarna, leverantörerna av förmedlingstjänster och alla andra berörda parter.

11.

Standarder avseende produkter, processer, tjänster och kvalitet måste fastställas med hänsyn till de lärdomar som dragits av hanteringen av den rådande krisen, så att vi har standarder som snabbt kan tillämpas av myndigheterna och företagen i syfte att säkerställa en hög hälsoskyddsnivå för konsumenterna när det gäller varor och tjänster.

12.

ReK framhåller de lärdomar som dragits av covid-19-pandemin och vikten av att upprätthålla en hög nivå av konsumentskydd i kristider. Kommittén rekommenderar i detta sammanhang att man ser över lagstiftningen för att kunna fastställa konsekvenserna av exceptionella omständigheter för konsumentavtalen innan de uppstår (clausula rebus sic stantibus). Man skulle på så vis iaktta principerna om föregripande och framsyn, vilket skulle stärka konsumentskyddet.

13.

Vi uppmanar kommissionen att analysera de långsiktiga effekterna av covid-19-krisen på européernas konsumtionsmönster och att utveckla EU:s framtida politiska initiativ inom området på grundval av denna analys.

14.

Kommittén uttrycker i detta sammanhang sitt stöd för initiativ som syftar till att stödja den lokala handeln, inklusive småproducenter, och främja den lokala hantverkssektorn.

15.

ReK understryker även att konsumentlagstiftningen, genom tydligare och mer fullständig information, skulle kunna bidra till starkare korta leveranskedjor för jordbruksprodukter och livsmedel, och därmed minska växthusgasutsläppen från transporter. Här är det viktigt att de lokala och regionala myndigheterna involveras i konsumentskyddspolitiken.

16.

Även politik som syftar till att överbrygga den digitala klyftan när det gäller såväl utrustning och geografisk täckning som nödvändig kompetens måste stödjas.

Den gröna omställningen

17.

Hållbar konsumtion är av avgörande betydelse när det gäller att uppnå målen i den gröna given.

18.

ReK betonar att EU:s konsumenter spelar en viktig roll i den gröna omställningen och att de således måste informeras och ges möjlighet att göra välgrundade val på grundval av jämförbar, transparent och tydlig information baserat på kommissionens metod för miljöavtryck, bl.a. beträffande produkters hållbarhet och reparerbarhet samt deras sociala och miljömässiga avtryck. Denna information måste bygga på tillförlitliga uppgifter och forskning om konsumtion. Det rekommenderas att de lokala och regionala myndigheterna involveras i informationsarbetet.

19.

Det är ytterst viktigt att konsumenterna får möjlighet att göra sina val baserat på produkternas hållbarhet, och att producenterna uppmuntras att öka sina produkters livslängd, och det krävs europeisk lagstiftning som bestraffar planerat åldrande och belönar hållbarhet inom industriell och teknisk produktion.

20.

Kommittén påpekar att omställningen till en grön ekonomi endast kan lyckas om efterfrågan på hållbara produkter och tjänster inte begränsas till specifika konsumentgrupper, och understryker i detta sammanhang att tillgången till hållbara produkter och tjänster måste säkerställas för alla konsumenter, oavsett deras ekonomiska situation, för att målen ska kunna uppnås.

21.

Kommittén rekommenderar att man utvecklar en helhetsinriktad strategi för konsumentinformation genom att, om möjligt, ta fram märkningar, med beaktande av aspekter såsom hållbarhet, hälsa, respekt för miljön, produktens ursprung, särskilt huruvida den kommer från EU eller ett tredjeland, och rättvis handel. Vi betonar även nyttan av att i allt högre grad integrera sociala och miljömässiga aspekter i offentlig upphandling genom en rad åtgärder, bl.a. fastställandet av minimimiljökriterier i den sektorsspecifika lagstiftningen, i enlighet med den nya handlingsplanen för den cirkulära ekonomin.

22.

Med avseende på produktstandarder vill vi understryka hur viktigt det är att hänsyn tas till frågor som rör hållbarhet och cirkularitet, och vi betonar i detta sammanhang att de europeiska institutioner som ansvarar för standardisering har en central roll att spela på området, särskilt när det gäller att ta fram standarder för vad som är att klassa som en ”grön” eller ”hållbar” produkt.

23.

Det är viktigt att kompatibiliteten mellan olika enheter förbättras och säkerställs.

24.

ReK rekommenderar att man undersöker om det är lämpligt att förlänga den lagstadgade produktgarantin och att man kombinerar detta med bättre konsumentinformation om produkternas förväntade livslängd.

25.

Det bör undersökas om ett system med förhandsgodkännanden avseende miljöpåståenden och miljömärkning, i linje med det system som tillämpas på hälsoområdet, bör inrättas.

26.

När det gäller hanteringen av felaktiga varor måste man se till att produkter om möjligt återanvänds eller repareras i stället för att kastas bort, förutsatt att detta inte påverkar konsumenträttigheterna negativt och att användningen eller reparationerna inte leder till att man tillverkar produkter av sämre kvalitet.

27.

Kommittén understryker att man måste säkra tillgången till reservdelar så att produkter kan repareras och kostnaderna för dessa reparationer inte avskräcker konsumenterna från reparationer, samtidigt som konsumenternas rättigheter i fråga om produktöverensstämmelse och produktsäkerhet respekteras. Kommissionen rekommenderas att undersöka vilka åtgärder som bör vidtas för att möjliggöra detta.

28.

Vi uppmuntrar kommissionen att i samband med översynen av direktivet om försäljning av varor utreda hur man ytterligare kan främja reparationer och mer hållbara cirkulära produkter samtidigt som konsumenträttigheterna och den ekonomiska jämvikten mellan konsumenter och företag upprätthålls.

29.

Kommittén framhåller vikten av den roll som de lokala och regionala myndigheterna spelar på detta område och därmed behovet av att främja nya konsumtionsmönster och konsumentbeteenden, såsom delningsekonomi, på lokal och regional nivå.

30.

Affärsmodeller som möjliggör köp av tjänster i stället för varor bör stödjas genom att man uppmuntrar reparationer, insatser från organisationer inom den sociala ekonomin och andrahandsmarknader.

31.

ReK understryker behovet av att kartlägga god lokal praxis när det gäller reparationer och cirkulär ekonomi.

32.

Det är viktigt att utvidga tillämpningsområdet för de lokala konsumentåtgärderna till tjänsteekonomin, t.ex. när det gäller renovering av byggnader och anpassning av konsumenternas hem till ett grönare och mer digitalt samhälle, särskilt genom bättre konsumentinformationsverktyg.

33.

Vi ställer oss bakom initiativ till stöd för den lokala handeln som syftar till att förbättra konsumenternas ställning på marknaden, skydda miljön och främja hantverkssektorn.

34.

ReK vill framhäva den roll som de lokala och regionala myndigheterna kan spela när det gäller att informera och utbilda konsumenterna.

35.

Det är viktigt att det finns effektiva lösningar som är lättbegripliga för konsumenterna och som de kan använda sig av utan svårigheter.

36.

ReK stöder kommissionens avsikt att samarbeta med ekonomiska aktörer för att uppmuntra dem att frivilligt åta sig åtgärder till stöd för hållbar konsumtion utöver vad som krävs enligt lagstiftningen.

37.

Det är nödvändigt att utvidga ekodesigndirektivet till att omfatta energirelaterade produkter men även ett större antal produkter med betydande miljöpåverkan, och att vidta åtgärder för att motverka avfallsgenerering.

38.

Kommittén stöder helhjärtat offentliggörandet av initiativet för hållbara produkter, som syftar till att göra hållbara produkter till normen och därmed bekämpa kort livslängd och främja hållbarhet.

39.

Kommissionen, medlemsstaterna och de lokala och regionala myndigheterna uppmanas att genom ekonomiska incitament inom ramen för EU:s återhämtningsplan säkerställa långsiktiga ekonomiska, sociala och miljömässiga framsteg, samtidigt som resursanvändningen minskas, farliga ämnen undviks och avlägsnas och cirkulariteten i material och system förbättras.

40.

ReK erinrar om det akuta behovet av att påskynda omställningen till en regenerativ tillväxtmodell, hålla resursförbrukningen inom planetens gränser och minska vårt miljöavtryck. I detta avseende är det nödvändigt att bryta sambandet mellan tillväxt och resursanvändning, verka för ett verkligt cirkulärt samhälle och samarbeta på alla styres- och samhällsnivåer.

41.

ReK framhåller hur viktigt det är att stödja små och medelstora företag och lokala småproducenter i den gröna omställningen utan att öka deras administrativa börda. EU-medel är avgörande när det gäller att säkerställa denna omställning. Vi betonar i detta avseende att lokala och regionala myndigheter måste involveras i tillhandahållandet av information om tillgängliga EU-medel.

Den digitala omställningen

42.

Den digitala omställningen förändrar konsumenternas liv radikalt och ger dem enorma möjligheter, samtidigt som den också innebär att de ställs inför nya svårigheter. I detta sammanhang bör otillbörliga affärsmetoder på nätet bekämpas. Vidare måste konsumentskyddet stärkas när regler för den digitala ekonomin och krav i fråga om artificiell intelligens, sakernas internet eller robotteknik fastställs. Här noterar vi kommissionens innovativa förslag i förordningen om harmoniserade regler för artificiell intelligens och meddelandet ”Främjande av en europeisk strategi för artificiell intelligens”, som kommer att behandlas i ett separat yttrande från ReK.

43.

ReK understryker att det krävs ytterligare åtgärder för att skydda konsumenterna mot otillbörliga affärsmetoder på nätet. Det handlar framför allt om att utveckla nya normativa verktyg eller verktyg för marknadsövervakning för att skydda konsumenterna mot nya metoder som uppstår till följd av utvecklingen inom artificiell intelligens och användningen av algoritmer (riktade erbjudanden i fråga om pris, produkter eller tjänster som bygger på konsumentprofilering på nätet osv.) och säkra ett effektivt skydd av deras personuppgifter. Likaså uppmanas kommissionen och EU-institutionerna att göra medborgarna medvetna om de miljömässiga och sociala konsekvenserna av sin näthandel.

44.

EU:s produktsäkerhetslagstiftning måste moderniseras med avseende på konsumenternas fysiska säkerhet så att vi kan komma till rätta med frågor som rör säkerheten hos uppkopplade produkter (respekt för personuppgifter, cybersäkerhet, tillförlitlighet, transparens och konsumentinformation).

45.

Kommittén framhåller behovet av samstämmighet och tydligt samspel mellan EU:s konsumentskyddslagstiftning och EU-lagstiftningen om digitala marknader för att säkerställa en hög nivå av skydd för konsumenterna vad gäller konsumenträttigheter, tillgång till varor och tjänster, även gränsöverskridande sådan, transparens, ansvar och en säker digital miljö, liksom av att klargöra och stärka ansvaret hos mellanhänder på internet. Det bör inrättas mekanismer med stöd av mellanhänder på internet, som gör det möjligt att övervaka företagens onlineerbjudanden i realtid för att förhindra att skyddet av konsumenträttigheterna tar skada av erbjudandenas volatila karaktär.

46.

ReK välkomnar kommissionens avsikt att införa en uppsättning innovativa elektroniska verktyg som ska hjälpa berörda organ att identifiera olagliga handelsmetoder online. Dessa elektroniska verktyg bör också göra det möjligt att hålla uppsikt över nedläggningen av företag som erbjuder sina produkter på nätet.

47.

De geoblockeringsprocesser som gör att konsumenter inte har obegränsad tillgång till digitalt innehåll i EU tillämpas fortfarande inom vissa områden.

48.

ReK rekommenderar att databaser som innehas av myndigheterna används för att ge konsumenterna bästa möjliga information inom ramen för en dynamisk politik för öppna data.

49.

ReK framhåller hur viktigt det är att stödja små och medelstora företag och lokala småproducenter i den digitala omställningen utan att öka deras administrativa börda. EU-medel är avgörande när det gäller att säkerställa denna omställning. Vi betonar i detta avseende att lokala och regionala myndigheter måste involveras i tillhandahållandet av information om tillgängliga EU-medel.

Ändamålsenligt genomförande av lagstiftningen och effektiva rättsmedel

50.

Kommissionen uppmuntras att samordna och stödja medlemsstaterna och de regionala och lokala myndigheterna när det gäller att övervaka efterlevnaden av konsumenternas rättigheter, framför allt genom att säkerställa att de åtgärder som medlemsstaterna vidtar är effektiva oberoende av var företaget har sitt säte, vilket även bör gälla sanktioner.

51.

Kommittén är positiv till att det i den nya strategin för konsumentpolitiken fastställs att kommissionen ska stödja medlemsstaterna i det skyndsamma genomförandet och säkerställandet av efterlevnaden av konsumenträtten, särskilt genom nätverket för konsumentskyddssamarbete. Här betonar kommittén den positiva roll som de europeiska konsumentcentrumen spelar när det gäller att utforma ett gränsöverskridande konsumentskydd.

52.

ReK noterar att ett ordentligt genomförande av de kontrollåtgärder som kommer att krävas för att uppfylla det som fastställs i den nya strategin innebär att fler personer kommer att behöva arbeta med marknadsövervakning. I detta avseende bör man främja sektorsspecifik specialisering hos den personal som arbetar med dessa uppgifter och tillhandahålla fortlöpande utbildning och materiella resurser som lämpar sig för de verksamheter som ska övervakas: bedrägliga förfaranden, otillbörliga metoder, onlineförsäljning osv. För att möjliga bedrägerier eller regelbrott som kan påverka säkerheten ska kunna upptäckas måste även tillgången till ett lämpligt nätverk av ackrediterade laboratorier säkerställas.

53.

Vi efterlyser ett närmare samarbete mellan å ena sidan lokala och regionala myndigheter och å andra sidan konsumentorganisationer.

54.

Kommittén stöder att de lokala och regionala myndigheterna i samarbete med företag utvecklar frivilliga åtgärder i fråga om konsumentinformation.

Beaktande av särskilda konsumentbehov

55.

ReK välkomnar att man i den nya strategin för konsumentpolitiken betonar att vissa konsumentgrupper i vissa situationer kan vara särskilt sårbara och behöva specifika skyddsåtgärder. Det gäller i synnerhet barn, äldre människor och personer med funktionsnedsättning, särskilt till följd av den digitala klyftan.

56.

ReK påpekar att man måste stärka skyddet av sårbara konsumenter som behöver krediter för att kunna betala för grundläggande varor och tjänster, såsom vård, utbildning och offentliga tjänster. Det måste införas politik och instrument för dessa sektorer som stärker konsumentskyddet i händelse av att företag som kontinuerligt tillhandahåller tjänster inom de grundläggande vård- och utbildningssektorerna blir insolventa, så att man mildrar de negativa konsekvenserna av att företag inom dessa sektorer lägger ner sin verksamhet.

57.

Kommittén framhåller den avgörande betydelsen av att utveckla konsumenternas finanskunskaper, även i fråga om ny digital teknik, genom att stödja projekt på detta område på lokal och regional nivå.

58.

Kommittén gläder sig över att man inom ramen för den nya strategin för konsumentpolitiken planerar att öka finansieringen av åtgärder som förbättrar tillgången till skuldrådgivningstjänster i medlemsstaterna från och med 2021, detta med tanke på hur viktiga de lokala myndigheternas insatser på detta område är.

59.

Det är positivt att kommissionen vill stödja initiativ för lokal rådgivning till konsumenter som av strukturella eller personliga skäl inte har tillgång till stöd och information som tillhandahålls på nätet eller vid centrala informationskontor.

60.

Vi efterlyser nya/närmare samarbeten mellan lokala och regionala myndigheter, konsumentorganisationer och företag, så att de kan göra gemensam sak för att maximera resursanvändningen.

61.

Beträffande insatserna för att bekämpa överskuldsättning rekommenderas kommissionen, utöver förebyggande åtgärder, att analysera genomförbarheten hos ett avhjälpande EU-rättsligt instrument för kollektiv reglering av konsumenters skulder. Kommittén uppmanar även till att det antas särskilda strategier för att motverka de metoder som har visat sig vara särskilt skadliga för konsumenterna (såsom revolverande kredit) genom att de bidrar till skuldsättning och gör konsumenterna sårbara för andra kreditformer.

62.

ReK rekommenderar att man tar itu med alla aspekter av sårbarhet hos och utestängning av konsumenter, inbegripet dem som direkt rör lokala frågor, såsom den digitala klyfta som konsumenter som bor i områden utan, med mycket begränsad eller med dålig uppkoppling upplever. Man bör inrätta och reglera en katalog över personliga grundläggande finansiella tjänster och vidta åtgärder som förhindrar att alla eller vissa av dessa tjänster försvinner, vilket skulle vara diskriminerande mot konsumenter i fråga om deras tillgång till finansiella tjänster.

63.

Man bör även ta itu med problemet med den digitala klyftan för sårbara konsumenter som på grund av att de saknar nödvändig utrustning eller de grundläggande färdigheter som krävs kan komma att utestängas från den digitala omställningen, särskilt i mindre utvecklade regioner.

Konsumentskydd i ett globalt sammanhang

64.

I vår globaliserade värld där näthandeln sträcker sig över gränserna har samarbete med internationella partner blivit avgörande.

65.

ReK välkomnar kommissionens tillkännagivande av att en handlingsplan ska utarbetas tillsammans med Kina för att öka säkerheten hos produkter som säljs på nätet och av att regleringsstöd, tekniskt bistånd och kapacitetsuppbyggande åtgärder ska införas för EU:s partnerregioner, särskilt i Afrika.

66.

Kommittén uppmuntrar emellertid kommissionen att utveckla och stärka samarbetet med tredjeländer där leverantörer som riktar sina erbjudanden till unionen är etablerade.

67.

Kommissionen uppmanas eftertryckligen att se till att de varor och tjänster som importerats till EU uppfyller de relevanta EU-standarderna och EU-bestämmelserna. Kommittén välkomnar kommissionens förslag om att stärka företagens ansvar i fråga om mänskliga rättigheter och sociala och miljömässiga normer längs hela värdekedjan (inbegripet för deras underleverantörer), och detta även i tredjeländer.

Tillämpning av konsumentskyddspolitiken på andra områden

68.

Konsumentpolitiken är ett av EU:s mest övergripande politikområden eftersom den spänner över många andra politikområden, från produktsäkerhet till den digitala marknaden, finansiella tjänster, livsmedelssäkerhet och livsmedelsmärkning, energi, resor och transporter.

69.

ReK betonar att konsumentskyddskraven måste integreras i utformningen och genomförandet av EU:s politik och åtgärder på andra områden, såsom energi, telekommunikation, transporter, försäkrings- och kreditsektorn osv.

70.

Målet att främja konsumenternas välbefinnande genom en stark konkurrenspolitik i unionen måste förbli en prioritering vid genomförandet av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget.

Styrning

71.

Kommittén framhåller att resultattavlan för konsumentvillkor, som visar hur situationen för konsumenter ser ut i EU, bör utvecklas genom en lämplig uppsättning indikatorer, framför allt cirkularitetsindikatorer för konsumtion, för att stödja styrningen och övervakningen av den nya strategin för konsumentpolitiken.

72.

ReK stöder kommissionens avsikt att inrätta en ny styrningsmodell, med ett brett partnerskap mellan alla berörda parter. I detta sammanhang bör kommissionens ambition att hålla regelbundna diskussioner med Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Europeiska regionkommittén, samtidigt som den för ett nära samarbete med medlemsstaterna inom ramen för befintliga nätverk, arbetsgrupper eller tillfälliga arbetsgrupper, uppmuntras.

73.

Vi påminner om vikten av att involvera Europeiska regionkommittén i detta arbete.

Bryssel den 13 oktober 2021.

Apostolos TZITZIKOSTAS

Europeiska regionkommitténs ordförande

4.2.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 61/36

Yttrande från Europeiska regionkommittén – En jämlikhetsunion: Jämlikhetsstrategi för hbtqi-personer 2020–2025

(2022/C 61/08)

Föredragande:

Kate FEENEY (IE–Renew), ledamot, Dún Laoghaire Rathdown County Council

Referensdokument:

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – En jämlikhetsunion: Jämlikhetsstrategi för hbtqi-personer 2020–2025

COM(2020) 698 final

POLITISKA REKOMMENDATIONER

EUROPEISKA REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Jämlikhet är ett av de grundläggande värden som Europeiska unionen bygger på, såsom återspeglas i fördragen och stadgan om de grundläggande rättigheterna, vilket ger EU både mandat och ansvar att bekämpa diskriminering.

Kommittén framhåller på nytt att rättigheterna för homosexuella, bisexuella, transpersoner, intersexpersoner, ickebinära personer och queerpersoner (hbtqi-personer) är mänskliga rättigheter och som sådana är medfödda för alla människor, oavsett deras rättsliga ställning som icke-medborgare, flyktingar, migranter eller utländska invånare, oavsett om de är kvinnor, män, barn eller äldre eller har en funktionsnedsättning, oavsett religion, etnisk bakgrund, politiska åsikter eller sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck och könskaraktär.

ReK lovordar allt tidigare arbete (1) som gjorts på europeisk och nationell nivå, inklusive offentliggörandet av kommissionens meddelande ”En jämlikhetsunion: Jämlikhetsstrategi för hbtqi-personer 2020–2025” och de politiska mål och åtgärder som fastställs i denna för att främja jämlikhet för hbtqi-personer i Europeiska unionen.

Denna första EU-strategi för jämlikhet för hbtqi-personer är visserligen ett sedan länge emotsett steg i rätt riktning i ett Europa som har ”Förenade i mångfalden” som sitt motto, men kommittén varnar för att vi samtidigt ser en tillbakagång när det gäller EU:s värden, där myndigheter kontinuerligt använder hbtqi-fientlig retorik och till och med antar diskriminerande politik och lagstiftning.

Det är uppmuntrande att kommissionen uttryckligen nämner kommittén och uppmanar den att främja en dialog med de lokala och regionala myndigheterna och det civila samhället, bl.a. arbetsmarknadens parter, om hur jämlikhet för hbtqi-personer kan främjas.

Kommittén är bekymrad över att ökade politiska insatser till trots är strukturell diskriminering och marginalisering av hbtqi-personer fortfarande en realitet i hela EU.

Kommittén är därför övertygad om att de lokala och regionala myndigheterna har en nyckelroll att spela när det gäller att bygga upp ett europeiskt samhälle som bygger på alla medborgares delaktighet snarare än utestängning av vissa, och instämmer i att inkluderande och diversifierade strategier är viktiga i både den offentliga och den privata sektorn för att på ett bättre sätt hantera de komplexa utmaningar och livssituationer som hbtqi-personer möter.

Kommissionen uppmanas att se till att Europeiska unionens grundläggande principer respekteras och att ingen kommun, region eller stat inför initiativ för systemisk diskriminering, såsom de ”hbt-fria zoner” som införts som ”kommunal stadga om familjens rättigheter” eller ”resolution mot hbt-ideologi”, eller använder anslag på sätt som inte följer principen om icke-diskriminering.

Mot denna bakgrund betonar ReK vikten av att vidta åtgärder för att bekämpa diskriminering av hbtqi-personer, och vi välkomnar Europaparlamentets resolution där hela EU utropas till en frihetszon för hbtqi-personer (2) och understryker vikten av ömsesidig tolerans inom samhällen.

Vilken är städernas och regionernas roll?

10.

Kommittén är övertygad om att kampen mot ojämlikhet i EU är ett delat ansvar som kräver åtgärder på alla förvaltningsnivåer, liksom ett aktivt och permanent deltagande av det civila samhället, hbtqi-organisationer och opinionsbildande grupper, som alla spelar en nyckelroll i förvaltningen och utformningen av jämlikhetspolitiken och dess effektiva genomförande.

11.

ReK tror på potentialen hos lokala och regionala åtgärder för att skapa jämlikhet och för integrering, eftersom regionala och lokala fullmäktigeledamöter och borgmästare dagligen samverkar med sina medborgare i ett annat sammanhang än nationella politiker, på platser såsom skolor och arbetsplatser samt vid kultur- och idrottsaktiviteter, alla de platser där mänskliga rättigheter skapas och upprätthålls.

12.

Lokala myndigheter har dessutom en roll att spela när det gäller att förklara människors rättigheter, kartlägga centrala utmaningar i sina samhällen, säkerställa lika deltagande i samhällslivet och lika tillgång till tjänster samt införa skräddarsydda tjänster för marginaliserade samhällsmedborgare.

13.

Kommittén håller med Världsekonomiskt forum (3) om att främjandet av jämlikhet och rättigheter har tydliga och positiva samband med städernas och regionernas ekonomiska utveckling och välstånd, och att alla former av utestängande beteende kan ha en negativ inverkan på samhället som helhet och på ekonomin i stort. Detta är än mer relevant i nuläget när vi börjar återuppbygga våra samhällen efter covid-19-krisen.

14.

Kommittén är oroad över den tydliga klyftan mellan landsbygds- och stadsområden när det gäller den allmänna respekten och acceptansen för mångfald, vilket kan förvärra de demografiska utmaningarna i vissa regioner och ytterligare undergräva deras ekonomiska och sociala utveckling.

15.

ReK noterar och välkomnar att det finns exempel på lokala myndigheter (4) som intar en aktiv hållning i fråga om att inkludera hbtqi-grupper, och till och med tar ledningen när det gäller att utforma en hbtqi-vänlig politik i de fall där de nationella regeringarna släpar efter.

Bekämpning av alla former av våld

16.

ReK åtar sig att fullt ut främja frihetsstäder för hbtqi-personer, inom och utanför EU:s gränser.

17.

Kommittén uppmanar kommissionen att bekämpa alla former av våld mot hbtqi-personer, och efterlyser åtgärder som syftar till att förebygga och bekämpa våld mot hbtqi-personer, inbegripet våld på nätet, som skulle kunna bli normaliserat bland yngre personer.

18.

Kommissionen uppmanas att vidta åtgärder för att motverka hatpropaganda, särskilt hatpropaganda på nätet, och samtidigt erkänna vikten av yttrandefrihet. Hatpropaganda mot hbtqi-personer är en av de mest skadliga källorna till diskriminering och utvecklas ofta till hatbrott och leder till våld. För att motverka hatpropaganda krävs samarbete mellan EU-institutionerna, de statliga myndigheterna, de lokala och regionala myndigheterna och den privata sektorn. Detta är ett nödvändigt steg för att hejda diskrimineringen och dess förödande konsekvenser för samhället.

19.

ReK ser fram emot kommissionens kommande förslag om att utöka förteckningen över brott som ska bekämpas gemensamt inom EU enligt artikel 83.1 i EUF-fördraget till att omfatta hatbrott och hatpropaganda, bl.a. mot hbtqi-personer, inte enbart för deras sexuella läggning utan också könsidentitet, könsuttryck och könskaraktär, och betonar behovet av att skyndsamt genomföra direktivet om brottsoffers rättigheter.

20.

ReK uppmanar alla EU:s medlemsstater att ratificera Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet (Istanbulkonventionen), vars åtgärder för skydd av brottsoffers rättigheter gäller utan diskriminering på någon grund, inbegripet kön, genus, sexuell läggning eller könsidentitet. ReK uppmanar i detta sammanhang kommissionen att fullgöra sitt åtagande om att göra ingåendet av konventionen till en central prioritering, och emotser förväntansfullt bland annat det förslag om att bekämpa våld mot kvinnor som kommissionens ordförande Ursula von der Leyen tillkännagav i sitt tal om tillståndet i unionen 2021.

21.

Kommittén efterlyser ett korrekt införlivande och en strikt tillämpning av det omarbetade direktivet om audiovisuella medietjänster, vilket stärker skyddet mot innehåll som uppviglar till hat eller våld och förbjuder kommersiella mediemeddelanden som innehåller eller främjar diskriminering, bl.a. på grund av kön och sexuell läggning.

Fri rörlighet och familjer

22.

Det är viktigt att strategin särskilt hänvisar till den regionala, i synnerhet transregionala, aspekten av fri rörlighet, samtidigt som man respekterar att familjerätten i enlighet med fördragen är medlemsstaternas befogenhet. ReK påpekar att detta kan skapa hinder för den fria rörligheten eftersom olikheter i medlemsstaternas familjerätt gör att familjeband ofta inte längre erkänns när människor korsar EU:s inre gränser, särskilt för hbtqi-familjer.

23.

ReK välkomnar att kommissionen i november 2020 lade fram den första EU-strategin för jämlikhet för homosexuella, bisexuella, transpersoner, icke-binära personer, queerpersoner och intersexpersoner (hbtqi). En av de fyra pelarna i denna kommissionsstrategi är att säkerställa hbtqi-personers säkerhet.

Våldet mot hbtqi-personer har emellertid hittills inte bedömts på grundval av representativa data som gör det möjligt att ta nästa steg: att ta fram relevanta arbetsmetoder för att bekämpa våldet i framtiden.

Onlineundersökningen ”A long way to go for LGBTI equality”, som offentliggjorts av Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA), ger värdefull information om hbtqi-personers erfarenheter av diskriminering och våld, men den är inte statistiskt representativ eftersom den baserades på frivilligt deltagande och inte ett slumpmässigt urval. Mot denna bakgrund uppmanar ReK kommissionen att, som en del av sin hbtqi-strategi, regelbundet inleda och finansiera en anonym och representativ studie om mörkertalet när det gäller hbtqi-personers erfarenheter av våld, inbegripet våld i parrelationer, inom EU, som ska genomföras och utvärderas på ett oberoende sätt för alla EU:s medlemsstater.

24.

ReK instämmer helt och fullt i uttalandet från kommissionens ordförande Ursula von der Leyen: ”Om du är förälder i ett land är du det i alla länder” (5). Vi välkomnar därför tillkännagivandet av ett lagstiftningsinitiativ till stöd för ömsesidigt erkännande av familjeband mellan medlemsstaterna.

25.

Kommittén uppmanar medlemsstaterna att se till att tydlig information om erkännandet av gränsöverskridande rättigheter för hbtqi-personer och deras familjer i EU är lättillgänglig, och att offentliga tjänstemän på alla förvaltningsnivåer får grundlig information.

26.

ReK ställer sig bakom det krav som Europaparlamentet framför i sin resolution om hbtqi-personers rättigheter i EU (6) när det gäller regnbågsfamiljer och samkönade par och uppmanar kommissionen att arbeta för att förbättra regnbågsfamiljernas ställning genom en strikt tillämpning av gränsöverskridande familjerätt och intensifierad dialog (inbegripet särskilda dialoger om genomförandet av Coman-domen (7)) med medlemsstaterna, eftersom materiell familjerätt omfattas av deras befogenhet.

27.

Kommittén uppmanar de lokala myndigheterna att sända en positiv signal till sina hbtqi-grupper genom att visa mod och inrätta en ambitiös politik till förmån för hbtqi-personer samt åstadkomma förändringar underifrån, såsom i exemplet med Turin (8), där registrerade partnerskap mellan medborgare av samma kön officiellt erkänns av stadsförvaltningen, trots att det inte fanns några nationella bestämmelser i detta avseende förrän 2016. Sedan dess har Turin fortsatt sitt pionjärarbete genom att erkänna juridiskt föräldraskap för samkönade par, trots att den nationella lagstiftningen inte innehåller några sådana bestämmelser.

Hjälp till hbtqi-ungdomar i EU

28.

Hbtqi-ungdomar i Europa är särskilt sårbara, eftersom de utsätts för diskriminering, viktimisering, stigmatisering och övergrepp från tidig ålder. De upplever svårigheter att komma ut inför familjen och sitt lokalsamhälle, begränsad förståelse från professionella tjänsteleverantörer och samhället i stort när det gäller hbti+-frågor samt psykiska, fysiska och sexuella hälsoproblem.

29.

Kommittén välkomnar kommissionens övergripande strategi för barnets rättigheter, som offentliggjordes den 24 mars 2021 och som säkerställer att hbtqi-barn fritt kan utveckla sin personlighet och åtnjuta rättigheter som är skyddade. Strategin omfattar även tillgång till information och vägledning för familjer, så att de kan hjälpa barnen att utvecklas till fullo. ReK stöder uttryckligen utbytet av god praxis om att sätta stopp för onödiga kirurgiska och medicinska ingrepp på intersexuella spädbarn och ungdomar för att de ska passa in i typdefinitionerna av manligt eller kvinnligt, utan deras eget eller deras föräldrars fullt informerade samtycke.

30.

ReK uppmanar medlemsstaterna att i sina nationella planer för jämlikhet för hbtqi-personer utvärdera politik och praxis som skadar eller ytterligare stöter bort hbtqi-personer, särskilt unga människor. De uppmanas att stödja lokalsamhällena genom att tillhandahålla lämpliga tjänster för att hjälpa marginaliserade ungdomar, såsom att skapa säkra miljöer, och säkerställa lika sysselsättningsmöjligheter och inkluderande arbetsmiljöer samt positiv representation och deltagande av hbtqi-personer i kultur, samhälle och idrott.

31.

Kommittén varnar för att hemlöshet bland hbtqi-personer är ett dolt problem i Europa. Den begränsade forskning (9) som gjorts visar dock att hbtqi-personer i allmänhet, och unga människor i synnerhet, är starkt överrepresenterade bland de hemlösa: uppskattningsvis 25–40 % av de ungdomar som är hemlösa identifierar sig som hbtqi (10). ReK anser därför att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt detta problem även inom ramen för den europeiska plattformen för åtgärder mot hemlöshet.

32.

Kommittén vill uppmärksamma att direktivet om likabehandling i arbetslivet bör genomföras strikt och att genomförandet bör övervakas och utvärderas noggrant. ReK välkomnar att kommissionen, efter att ha utvärderat och övervakat nuvarande lagstiftning, under 2022 kommer att lägga fram den lagstiftning som krävs, särskilt om jämlikhetsorganens roll.

33.

ReK uppmanar kommissionen samt de nationella, regionala och lokala myndigheterna att uppmärksamma problemet med hemlöshet bland hbtqi-ungdomar som en extrem form av social utestängning och att inrätta ungdomsvårdscentrum och ungdomsboenden i sina samhällen, i likhet med Kraków och Berlin.

Effekterna av covid-19 på hbtqi-personers liv

34.

Hälso- och samhällskrisen till följd av covid-19 skapar komplexa utmaningar och risker för hbtqi-samhället. Enligt aktuell forskning (11) omfattar detta försämrad psykisk hälsa och svårigheter att få tillgång till hälso- och sjukvård, ökad hatpropaganda och ökat våld i hemmet, svårigheter att få tillgång till offentliga hjälpprogram, bland annat för bostäder, livsmedel och uppehälle, samt tillgång till rättslig prövning, anmälan och andra rättsliga förfaranden.

35.

Kommittén lovordar de stödprogram som införts i vissa samhällen för att tillhandahålla psykologiskt stöd på nätet, utomhusaktiviteter, tillgång till hälso- och sjukvård, kommunala bostäder, skyddade boenden och ytterligare finansiering. De nationella, regionala och lokala myndigheterna uppmanas att se till att nöd- och återhämtningsåtgärderna är icke-diskriminerande.

Vägen framåt

36.

Kommittén efterlyser ökat samarbete och ökad dialog, på grundval av fakta, mellan styrande organ och berörda parter på alla nivåer och över gränserna, med särskild tonvikt på hbtqi-personers personliga erfarenheter, samt integrering av hbtqi-frågor i befintliga och nya politiska åtgärder, för att på så sätt säkerställa antagandet av väl underbyggd och väl anpassad politik som återspeglar mångfalden.

37.

ReK upprepar (12) sin uppmaning om att i större utsträckning tillämpa en intersektionell strategi och att kombinera intersektionella åtgärder med positiva sektorsspecifika åtgärder.

38.

Kommittén stöder alla insatser för att förhindra omvandlingsterapier och medicinska tvångsingrepp för intersex- och transpersoner (bl.a. könsstympning av intersexpersoner och tvångssterilisering), och uppmanar de lokala och regionala myndigheterna att sätta stopp för sådana initiativ om de bedrivs i deras lokaler och att anslå medel för att sätta stopp för sådana metoder, med särskilt fokus på skyddet av barn och tonåringar.

39.

ReK välkomnar kommissionens strategi att främja utbyte av god praxis när det gäller lagstiftning och förfaranden för ändring av juridiskt kön utgående från självbestämmandeprincipen, och välkomnar att en sektorsövergripande dialog kommer att inledas för att öka medvetenheten om transidentiteter och ickebinära identiteter samt intersexpersoner och uppmuntra inkludering vid alla relevanta åtgärder och förfaranden.

40.

Kommittén efterlyser ett ökat skydd för transpersoner, som fortfarande utsätts för några av de högsta nivåerna av diskriminering, våld och förföljelse. Enligt en nyligen genomförd studie (13) har bara 13 av de 31 undersökta länderna nationell lagstiftning som erbjuder åtminstone ett visst skydd på grundval av könsidentitet och/eller könskaraktär.

41.

Det finns ett akut behov av flernivåstyre och partnerskap. ReK stöder till fullo arbetet inom Europarådets kongress för lokala och regionala myndigheter om de lokala myndigheternas roll och ansvar när det gäller att skydda hbti-personer och uppmanar den att lägga fram resultaten för ReK.

42.

Kommittén anser att betydelsen av tillgång till könskorrigeringsrelaterad hälsovård bör erkännas. Könskorrigeringsrelaterad hälsovård är livräddande och måste behandlas som sådan. Covid-19-pandemin kan inte anföras som skäl för att skjuta upp, försena eller begränsa tillgången till något slags hälsovård, inte heller könskorrigeringsrelaterad vård och pågående behandlingar.

43.

ReK erbjuder en hjälpande hand både till kommissionen när det gäller insamlingen av relevant lokal och regional bästa praxis och genomförandet av relevant EU-lagstiftning på fältet, och till Europaparlamentet, särskilt dess tvärpolitiska grupp för hbti-personers rättigheter.

44.

Kommissionen uppmanas att ge stöd till forskning för att undersöka de geografiska skillnaderna när det gäller acceptansen av hbtqi-personer i syfte att förbättra metoderna för att bekämpa diskriminering utanför stadsområden.

45.

Det finns ett betydande mervärde i att inkludera ReK i bildandet av initiativet för huvudstäder för inkludering, och vi uppmanar därför återigen till att formellt inkludera kommittén varje år när en eller flera europeiska huvudstäder för inkludering utnämns samt i Europarådets nätverk av statliga kontaktpunkter för hbti-frågor.

46.

ReK uppmanar kommissionen att se till att de lokala och regionala myndigheterna deltar fullt ut i utformningen, genomförandet och övervakningen av de nationella planerna för jämlikhet för hbtqi-personer.

47.

Kommittén går med på att ansluta sig till kommissionens strategi att föregå med gott exempel och sträva efter en helt inkluderande arbetsmiljö, och efterlyser övervakning av åtgärder som undergräver hbtqi-anställdas intressen i EU-institutionerna.

48.

ReK uppmanar alla politiska ledare att föregå med gott exempel genom att offentligt fördöma alla former av diskriminering, homofobiska, transfobiska och interfobiska uttryck, trakasserier och våld på grund av sexuell läggning eller könsidentitet, könsuttryck eller könskaraktär.

49.

Kommittén betonar behovet av utbildningsåtgärder och informationskampanjer för människor i alla åldrar och med alla bakgrunder, samt behovet av att stärka de offentliga tjänsterna, bygga upp kapaciteten hos dem som arbetar med att ge stöd och stärka tillgången till rättslig prövning med brottsoffren i fokus.

50.

ReK betonar den allmänna sexualundervisningens roll i kampen mot stereotyper och diskriminering, för att skapa en positiv bild av hbtqi-personer och för att främja en anda av acceptans. Alla angrepp mot utbildare bör fördömas.

51.

Kommittén ser fram emot de nya förslagen om potentiell finansiering av projekt för att ta itu med intersektionell diskriminering och upplevd ojämlikhet av hbtqi-personer, fördomar på grund av kön och andra stereotyper genom programmet för medborgare, jämlikhet, rättigheter och värden.

52.

ReK efterlyser finansiering för att stödja hbtqi-organisationer i det civila samhället, inte bara på projektbasis, samt ekonomiskt stöd till program för jämlikhet och mångfald i kommuner och regioner där hbtqi-samhället möter särskilt fientliga attityder från myndigheternas sida.

53.

Kommissionen uppmanas att se till att EU-medel inte beviljas om det finns mekanismer för strukturell diskriminering, och att finansieringen hålls inne eller dras tillbaka om detta senare visar sig vara fallet. Den styrka som sådana åtgärder har visat sig ha kan, i kombination med dialog, skapa ett fullt inkluderande EU.

54.

ReK uppmanar sina ledamöter och övriga lokala och regionala myndigheter att, om nationell lagstiftning saknas, införa lokala bestämmelser för att avvisa diskriminering och åtgärda det rättsliga tomrummet i syfte att främja mångfald, ömsesidig acceptans och respekt.

Bryssel den 14 oktober 2021.

Apostolos TZITZIKOSTAS

Europeiska regionkommitténs ordförande

(1) Den åtgärdslista för främjande av lika möjligheter för hbti-personer som kommissionen offentliggjorde 2015, tillsättningen av en särskild kommissionsledamot med ansvar för jämlikhet, Helena Dalli, och det faktum att 21 medlemsstater har erkänt samkönade par i lagstiftningen, medan fyra har infört förfaranden för erkännande av juridiskt kön utan några medicinska krav.

(2) Europaparlamentets resolution av den 11 mars 2021 om förklaringen om EU som en frihetszon för hbtqi-personer (https://www.europarl.europa.eu/doceo/document/TA-9-2021-0089_SV.html).

(3) Great Reset: Why LGBT+ inclusion is the secret to cities' post-pandemic success | World Economic Forum (weforum.org)

(4) Det finns exempel i flera städer runtom i EU, t.ex. Barcelona, Ljubljana, Berlin, Budapest och Łódź, samt nätverk av städer, t.ex. RE.A.DY-nätverket i Italien.

(5) Tal om tillståndet i unionen 2020.

(6) 2021/2679(RSP).

(7) C-673/16: EU-domstolen slog fast att begreppet ”make eller maka” såsom det används i direktivet om fri rörlighet även är tillämpligt på partner av samma kön.

(8) Turins kommunala förordning, 2010.

(9) Feantsa (europeiska sammanslutningen av nationella organisationer som arbetar med hemlösa), ”LGBTIQ Homelessness”, hösten 2017, och ”Lesbian, Gay, Bisexual, Transgender, Intersex, and Queer (LGBTIQ) Youth Homelessness in Europe Survey 2019”.

(10) https://www.ilga-europe.org/sites/default/files/COVID19%20_Impact%20LGBTI%20people.pdf

(11) covid19-lgbti-assessment-2020.pdf (ilga-europe.org)

(12) ReK:s yttrande ”En jämlikhetsunion: jämställdhetsstrategi för 2020–2025”, oktober 2020.

(13) Kommissionens studie ”Trans and intersex equality rights in Europe – a comparative analysis”, 2018.

4.2.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 61/42

Yttrande från Europeiska regionkommittén – Europeisk digital identitet

(2022/C 61/09)

Föredragande:

Mark WEINMEISTER (DE–EPP), statssekreterare med ansvar för Europafrågor, delstaten Hessen

Referensdokument:

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 910/2014 vad gäller inrättandet av en ram för europeisk digital identitet

COM(2021) 281 final

I. ÄNDRINGSREKOMMENDATIONER

Ändringsrekommendation 1

COM(2021) 281 final

Artikel 1.4

Förordning (EU) nr 910/2014

Artikel 5

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Pseudonymer vid elektroniska transaktioner

Utan att det påverkar pseudonymers rättsverkan enligt nationell rätt ska användningen av pseudonymer vid elektroniska transaktioner inte vara förbjuden.

Pseudonymer vid elektroniska transaktioner

Utan att det påverkar pseudonymers rättsverkan enligt nationell rätt ska användningen av pseudonymer vid elektroniska transaktioner och på sociala nätverk inte vara förbjuden.

Motivering

Sociala nätverk får vid registreringar inte förbjuda användning av pseudonymer med hänvisning till den europeiska e-identitetsplånboken.

Ändringsrekommendation 2

COM(2021) 281 final

Artikel 1.7

Förordning (EU) nr 910/2014

Artikel 6a.1

Kommissionens textförslag	ReK:s ändringsförslag
För att säkerställa att alla fysiska och juridiska personer i unionen har säker, tillitsbaserad och sömlös tillgång till gränsöverskridande offentliga och privata tjänster ska varje medlemsstat utfärda en europeisk e-identitetsplånbok inom tolv månader från denna förordnings ikraftträdande.	För att säkerställa att alla fysiska och juridiska personer i unionen har säker, tillitsbaserad och sömlös tillgång till gränsöverskridande offentliga och privata tjänster ska varje medlemsstat utfärda en europeisk e-identitetsplånbok inom 24 månader från denna förordnings ikraftträdande.

Motivering

Av erfarenhet vet vi att de europeiska e-identitetsplånböckerna kommer att vara ett betydande mål för it-angrepp. På ett så känsligt område som personliga identitetsuppgifter har kvalitet företräde framför hastighet. De planerade tidsfristerna för genomförande på nationell nivå är för snäva (och delvis beroende av bestämmelserna i NIS 2-direktivet). En förlängd övergångsperiod är därför nödvändig.

Ändringsrekommendation 3

COM(2021) 281 final – del 1

Artikel 1.7

Förordning (EU) nr 910/2014

Artikel 6a.12 (ny)

Kommissionens textförslag	ReK:s ändringsförslag
	Den europeiska e-identitetsplånboken ska endast göras tillgänglig för personer under 18 år under förutsättning att deras identitet har bestyrkts med hjälp av ett elektroniskt identitetskort som tillhör deras rättsliga företrädare, som bär ansvar för dem.

Motivering

E-identitetsplånboken kommer att fungera som identitetsbevis både online och offline. Minderåriga kan inte hållas fullt ansvariga och ställas till svars för eventuella rättsliga konsekvenser eller följder.

Ändringsrekommendation 4

COM(2021) 281 final – del 1

Artikel 1.7

Förordning (EU) nr 910/2014

Artikel 6c.5

Kommissionens textförslag	ReK:s ändringsförslag
Medlemsstaterna ska meddela kommissionen namn och adress för de offentliga eller privata organ som avses i punkt 3. Kommissionen ska göra den informationen tillgänglig för medlemsstaterna.	Medlemsstaterna ska meddela kommissionen namn och adress för de offentliga eller privata organ som avses i punkt 3. Kommissionen ska göra den informationen tillgänglig för medlemsstaterna senast sex månader efter det att förordningen har trätt i kraft .

Motivering

Ändring av artikel 6c.5 i förordning (EU) nr 910/2014, eftersom det är lämpligt att föreskriva en tidsfrist för meddelandet.

Ändringsrekommendation 5

COM(2021) 281 final

Artikel 1.9

Förordning (EU) nr 910/2014

Artikel 7

Kommissionens textförslag	ReK:s ändringsförslag
[…] inom tolv månader från denna förordnings ikraftträdande […]	[…] inom 24 månader från denna förordnings ikraftträdande […]

Motivering

Ändringsrekommendation 6

COM(2021) 281 final

Artikel 1.11

Förordning (EU) nr 910/2014

Artikel 10a.4

Kommissionens textförslag	ReK:s ändringsförslag
Kommissionen ska utan onödigt dröjsmål offentliggöra motsvarande ändringar i den förteckning som avses i artikel 6d i Europeiska unionens officiella tidning.	Kommissionen ska utan onödigt dröjsmål offentliggöra motsvarande ändringar i den förteckning som avses i artikel 6d i Europeiska unionens officiella tidning och ställa dessa ändringar till förfogande i en separat förteckning .

Motivering

En tydlig förteckning (spärrlista) bör underlätta användningen.

Ändringsrekommendation 7

COM(2021) 281 final – del 1

Artikel 1.12

Förordning (EU) nr 910/2014

Artikel 11a.4 (ny)

Kommissionens textförslag	ReK:s ändringsförslag
	Medlemsstaterna ska med hjälp av unika identifieringsmetoder säkerställa att ingen medborgare tilldelas två eller fler europeiska e-identitetsplånböcker på grundval av medborgarskap eller bosättning i olika medlemsstater.

Motivering

Det bör säkerställas att medborgare med flera nationaliteter och/eller bostäder i olika EU-medlemsstater ändå bara får en europeisk e-identitetsplånbok utfärdad.

Ändringsrekommendation 8

COM(2021) 281 final – del 1

Artikel 1.14

Förordning (EU) nr 910/2014

Artikel 12a.3

Kommissionens textförslag	ReK:s ändringsförslag
Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om namnet på och adressen till det offentliga eller privata organ som avses i punkt 1. Kommissionen ska göra den informationen tillgänglig för medlemsstaterna.	Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om namnet på och adressen till det offentliga eller privata organ som avses i punkt 1. Kommissionen ska göra den informationen tillgänglig för medlemsstaterna senast sex månader efter det att förordningen har trätt i kraft .

Motivering

Ändring av artikel 12a.3 i förordning (EU) nr 910/2014, eftersom det är lämpligt att föreskriva en tidsfrist för meddelandet.

Ändringsrekommendation 9

COM(2021) 281 final

Artikel 1.29

Förordning (EU) nr 910/2014

Artikel 30.3a

Kommissionens textförslag	ReK:s ändringsförslag
Den certifiering som avses i punkt 1 ska gälla i 5 år, villkorat med en regelbunden sårbarhetsanalys vartannat år. Om sårbarheter identifieras och inte åtgärdas ska certifieringen dras in.	Den certifiering som avses i punkt 1 ska gälla i 5 år, villkorat med en regelbunden sårbarhetsanalys vartannat år. Om sårbarheter identifieras och inte åtgärdas ska certifieringen dras in. Omcertifiering kan ske tidigast efter en väntetid på två år och en ny sårbarhetsanalys.

Motivering

Det är rimligt med en spärrtid för omcertifiering, eftersom det bör förbli möjligt att avhjälpa bristerna, eventuellt efter en grundläggande teknisk omstrukturering.

II. POLITISKA REKOMMENDATIONER

EUROPEISKA REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Inledning

Europeiska regionkommittén ställer sig bakom tanken på en ”European Digital Identity Wallet” eller ”europeisk e-identitetsplånbok”. Med denna ”digitala plånbok” bör medborgarna kunna styrka sin identitet, även mobilt, i syfte att få tillgång till den offentliga förvaltningens onlinetjänster, utbyta digitala dokument eller bara styrka en viss personlig egenskap, såsom ålder. Detta är möjligt utan att deras identitet eller andra personuppgifter röjs.

Kommittén välkomnar kommissionens förslag om att skapa en europeisk digital identitet som ett steg i riktning mot en mer omfattande europeisk e-identitetsplånbok och den ändring av den s.k. eIDAS-förordningen som behövs för detta. Den europeiska e-identitetsplånboken är inte begränsad till enbart personliga identitetsuppgifter i egentlig mening (europeisk digital identitet), utan ska också innehålla andra (även officiella) handlingar i elektronisk form, såsom körkort eller utbildningsbevis.

ReK stöder kommissionens mål att vidareutveckla eIDAS-förordningen även för användning i ekonomin mot bakgrund av ändrade marknadskrav, samtidigt som man fortsätter att använda befintliga nationella anmälda medel för identifiering. Säkra medel för elektronisk identifiering är särskilt viktiga för digitaliseringen av administrativa förfaranden.

ReK efterlyser tydliga dataskyddsbestämmelser i kommissionens förslag om en europeisk digital identitet, som bör följa principerna i den allmänna dataskyddsförordningen, särskilt när det gäller dataekonomi, dataskydd och adekvat motivering, och även säkerställa att användarna kommer att kunna kontrollera vilka uppgifter de vill dela med sig av och till vem.

Den europeiska e-identitetsplånboken är, eftersom den kan användas överallt och i synnerhet mobilt, ett verktyg som ska underlätta deltagande i samhället. Genom sin användning i hela EU kan den bli en del av en individuell europeisk identitet som kan förstås av alla EU-medborgare.

Nytta för medborgarna

Skapandet av en europeisk e-identitetsplånbok utgör en utmärkt möjlighet att bland medborgarna förankra en EU-identitet som är fysiskt konkret och praktiskt användbar, även på den inre marknaden. Med den europeiska e-identitetsplånboken skapas ett entydigt förenande identifieringsverktyg som är gemensamt för alla berörda och som i sin symbolik går långt utöver den rent tekniska nyttan.

Den europeiska e-identitetsplånboken är i huvudsak en teknik för mobil användning som kan förbli funktionellt användbar även när dagens enheter (smarttelefoner och smartklockor) vidareutvecklas. Vidareutvecklingar såsom digitala glasögon (t.ex. AR-glasögon eller digitala avatarer) eller liknade digital vardagsapparatur bör kunna använda den europeiska e-identitetsplånboken via ett lämpligt (eventuellt optiskt) gränssnitt.

Mot denna bakgrund rekommenderar vi att man vid utvecklingen och inrättandet av ett europeiskt e-id och e-identitetsplånboken utgår från tillhandahållandet av tjänster som kan skapa ett verkligt gränsöverskridande mervärde för medborgarna.

ReK betonar att självbestämmanderätten för och icke-diskrimineringen av alla användare måste garanteras. I kommunikationen bör det därför tydligt klargöras att inget indirekt tvång att använda den europeiska e-identitetsplånboken får utövas gentemot fysiska personer. Användningen är i grunden frivillig.

10.

E-identitetsplånboken bör betraktas som ett erbjudande till medborgarna, så att den tas emot väl av det civila samhället.

11.

Kommittén efterlyser en rekommendation om enkel design, som går längre än rent dataskydd och tillgänglighet, i form av en verktygslåda som (t.ex. genom ökad användning av piktogram) också ger personer med mindre begränsningar eller bristande språkkunskaper möjlighet att utnyttja den europeiska e-identitetsplånboken.

12.

ReK föreslår att det i förslaget ska fastställas regler för minderårigas användning av digitala identiteter eller vid förmyndarskap och vård samt för hantering av digitala identiteter i händelse av dödsfall.

Näringslivets deltagande

13.

Ett nära deltagande av teknikledarna, genom att de befintliga reglerna öppnas upp för näringslivet, är en avgörande faktor för framgång. En marknadsanpassad lösning är det enda som kan borga för en lämplig användning i EU.

14.

Kommittén erinrar om en mycket viktig aspekt i fråga om den ekonomiska användbarheten i form av e-betalningsgränssnitt (Paypal, Google/Apple Pay, Swift osv.), som i ekonomin för närvarande bygger på egna användarkonton. En europeisk e-identitetsplånbok bör följa de relevanta reglerna om ”penningtvätt” och ”digitala valutor” (Bitcoin, Ethereum, digital euro osv.).

15.

När det gäller användningen av den europeiska e-identitetsplånboken i ekonomin bör man beakta två befintliga och innehållsligt konkurrerande affärsmodeller.

Å ena sidan handlar det om de stora globala sociala nätverken, som har ett berättigat intresse av att vid behov få sina pseudonymkonton validerade av en offentlig institution. Detta skulle dock undergräva friheten att använda internet och i högre grad driva användare från det skyddade området på internet till darknet. ReK menar att det inte kan ligga i någons intresse.

Å andra sidan finns det identitetsleverantörer som har erbjudanden som konkurrerar med den europeiska e-identitetsplånboken och som också vill dra nytta av en identitet som validerats av en offentlig institution.

16.

Metoden för att kontrollera att en ekonomisk aktörs åtkomst är berättigad med hjälp av dennas id-handling i form av ett säkrat certifikat bör utformas på ett sådant sätt att certifikatets giltighet är tidsbegränsad eller kontrolleras regelbundet. ReK välkomnar liknande överväganden om tillhandahållare av betrodda tjänster, men påpekar att även de skäl som institutioner eller organisationer uppger för att begära uppgifter från den europeiska e-identitetsplånboken måste skyddas mot missbruk.

17.

Flera medlemsstater har redan utvecklat och genomfört digitala lösningar för medborgare på både det offentliga och det privata området. Det är viktigt att dessa nationella särdrag i största möjliga mån kan bevaras inom ramen för ett europeiskt e-id. För det första eftersom omfattande anpassningar av befintliga system kräver stora resurser, både administrativa och ekonomiska. För det andra eftersom medborgarna i dessa medlemsstater under flera år har byggt upp ett stort förtroende för de befintliga systemen, och det är viktigt att detta förtroende inte äventyras av införandet av ett europeiskt e-id.

Medlemsstaternas genomförande och deltagande

18.

Kommittén uppmanar därför till att göra nationell expertis nära delaktig i rekommendationen till medlemsstaterna i kommissionens lagstiftningsförslag om att utveckla en gemensam verktygslåda för ett samordnat tillvägagångssätt för att skapa den nödvändiga tekniska ramen för en europeisk digital identitet.

Man bör beakta befintliga exempel på bästa praxis, såsom resultaten och erfarenheterna från de tyska projekten ”Digitale Identitäten” och ”Schaufenster Sichere Digitale Identitäten”.

19.

Vid bedömningen av kostnader och utgifter i samband med planeringen måste man också beakta de nationella parametrarna och slå samman dem i en övergripande EU-plan som återspeglar kostnaderna. Utöver tidsramarna i EU bör framför allt de nationella tidsplanerna för genomförande beaktas och inkluderas.

20.

De personalrelaterade och monetära utgifterna för genomförandet i medlemsstaterna och i de lokala och regionala myndigheterna bör beaktas i den övergripande planeringen. Den europeiska e-identitetsplånboken kommer att bli en framgång om den kan användas tillräckligt ofta.

Utöver näringslivet spelar alla förvaltningsnivåer i medlemsstaterna en viktig roll i detta sammanhang. De blir alltmer involverade genom sina egna åtgärder, men också genom kommissionens initiativ. EU:s tjänstedirektiv och EU-ingången ger värdefulla bidrag till digitaliseringen av EU:s inre marknad.

21.

Kommittén föreslår att genomförandet ska ske stegvis, särskilt i inledningsskedet. Detta är viktigt vid vidareutvecklingen på grundval av den befintliga eIDAS-kontexten eftersom näringslivet, som hittills inte alltid omfattats av reglerna, nu ibland för första gången är delaktigt i användningen av elektroniska identiteter på tillitsnivån ”väsentlig” till ”hög”.

Dataskydd och cybersäkerhet

22.

Kommittén varnar för ett förhastat genomförande av lösningen med en europeisk e-identitetsplånbok på grund av de tekniska risker som är förbundna med centraliserad lagring av identitetsuppgifter i en huvudsakligen mobil tillämpning. En sådan lösning uppfattas otvivelaktigt som ett betydande mål för ett brett spektrum av it-angrepp och måste därför kunna stå emot de aktuella hoten.

23.

ReK framhåller vikten av en adekvat definition av certifieringssystem för e-identitetsplånböcker och system för elektronisk identifiering, som inte bör utvecklas av en kommersiell aktör, utan av Europeiska unionens cybersäkerhetsbyrå (Enisa), i nära samarbete med expertgrupper, däribland företrädare för lokala och regionala myndigheter.

24.

ReK vill fästa uppmärksamheten på risken med att centralt sammanföra identitetstyper med mycket olika konfidentialitet i en enda teknisk komponent. Om denna blir föremål för otillåten användning av tredje part medför det betydande risker för den behöriga användaren. Förutom ekonomisk skada är det också tänkbart att rykte och heder skadas. Även riktat nätfiske (s.k. harpunfiske) kan orsaka betydande följdskador.

25.

Den europeiska e-identitetsplånboken bör genomföras tekniskt på ett sådant sätt att den blir tillräckligt motståndskraftig mot it-angrepp och att lämpliga spärrmöjligheter och särskilda säkra backupsystem gör att de behöriga kan återinstallera den på ett säkert sätt.

Att förstärka den europeiska e-identitetsplånboken måste vara en permanent process. Inbyggd säkerhet är grunden för en varaktigt framgångsrik användning och är också nödvändigt för de användande företagen, och bör därför tillhandahållas redan i verktygslådan.

26.

Utöver kraven på dataskydd, tillgänglighet och cybersäkerhet är en metodiskt konsekvent lösning med information och dokumentation som är skräddarsydd för målgruppen av användare en avgörande framgångsfaktor.

27.

ReK föreslår att man genom bindande regler ska göra det obligatoriskt för tjänsteleverantörerna att tillhandahålla en principiellt enkel och transparent inställning för tillgång till uppgifterna i den europeiska e-identitetsplånboken med hjälp av enhetliga verktyg (t.ex. en instrumentpanel) och göra dem synliga för användarna.

28.

ReK förespråkar att projektet med en europeisk digital identitet utformas på ett sätt som ligger i linje med målet om Europas digitala resiliens och främjar målet om Europas digitala suveränitet.

29.

Kommittén uppmanar till att undersöka i vilken utsträckning en allmän teknisk grund kan skapas genom att en EU-certifierad verktygslåda med öppen källkod tillhandahålls för de grundläggande funktionerna i e-identitetsplånboken. Underhållet och vidareutvecklingen av verktygslådan skulle sedan samordnas av EU.

Deltagande i användningsprocesserna

30.

Kommittén rekommenderar att man vid genomförandet av den europeiska e-identitetsplånboken i konkreta tillämpningar ska kräva att hela användningsprocessen beskrivs i en processorienterad form som är begriplig för målgruppen av användare.

Den europeiska e-identitetsplånboken bör i användningsscenarierna framhållas som en homogen komponent med entydiga gränssnitt för dataöverföring till tillämpningen och visuellt framställas som en EU-produkt med hjälp av ett entydigt symbol- och designspråk.

31.

ReK föreslår att åtkomsten till den europeiska e-identitetsplånboken ska förenhetligas så att användarna nästan rutinmässigt kan ge tillstånd till användning av eller åtkomst till den. I detta sammanhang bör hänsyn tas till kraven på uppgiftsminimering. Dels underlättar denna rutin användningen, dels gör den att t.o.m. personer som är tämligen obevandrade i it-frågor undgår felaktig användning.

Kommunikation och acceptans

32.

Man måste nå ut till befolkningen i EU med hjälp av intensiv kommunikation om den europeiska e-identitetsplånboken och de möjligheter till användning på EU:s inre marknad som den erbjuder samt om de dataskydds- och datasäkerhetsåtgärder som vidtagits. Höghastighetsinternet för alla i Europeiska unionen, även på landsbygden och i avlägsna områden, är en grundförutsättning för att medborgarna ska kunna använda och acceptera e-identitetsplånböckerna.

33.

Utöver den ursprungliga användningen av den europeiska e-identitetsplånboken förespråkar ReK en utvidgning till en EU-identitet över hela världen, med funktioner såsom pass (t.ex. digital lagring av viseringar) eller ett officiellt EU-vaccinationsintyg. I detta avseende bör avtal ingås som gör det möjligt att använda den europeiska e-identitetsplånboken med de behörighetsuppgifter som finns i den även utanför EU.

34.

Kommittén uppmanar kommissionen att inleda intensiva diskussioner och förhandlingar med leverantörer av enheter för tekniskt tillhandahållande av den europeiska e-identitetsplånboken till slutanvändare. Målet är att den tekniska grunden ska göras tillgänglig så snart som möjligt även i enheter i lågprissektorn.

För närvarande finns det enhetsfamiljer i mellan- och högprissegmentet med tillräcklig certifiering för tillitsnivån ”väsentlig” enligt eIDAS. För att sprida den europeiska e-identitetsplånboken är det också lämpligt att se till att näringslivet är så delaktigt som möjligt som tjänsteleverantör.

Subsidiaritet

35.

Förslaget är förenligt med subsidiaritetsprincipen. En sådan EU-omfattande teknisk konstruktion kommer endast att få lämplig verkan om reglerna är tillräckligt enhetliga. Den konkreta utformningen förbehålls respektive nationell lagstiftning. Enbart de övergripande verktygen i verktygslådan kommer att behöva bedömas.

Bryssel den 12 oktober 2021.

Apostolos TZITZIKOSTAS

Europeiska regionkommitténs ordförande

		ISSN 1977-1061
Europeiska unionens officiella tidning		C 61

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	65 årgången 4 februari 2022

Innehållsförteckning		Sida
	I Resolutioner, rekommendationer och yttranden
	RESOLUTIONER
	Regionkommittén
	Interactio – hybrid – ReK:s 146:e plenarsession, 12.10.2021–14.10.2021
2022/C 61/01	Europeiska regionkommitténs resolution om EU:s årliga barometer för 2021 om situationen för lokala och regionala myndigheter	1
2022/C 61/02	Resolution från Europeiska regionkommittén COP26 och globala och lokala allianser för klimatåtgärder	5
	YTTRANDEN
	Regionkommittén
	Interactio – hybrid – ReK:s 146:e plenarsession, 12.10.2021–14.10.2021
2022/C 61/03	Yttrande från Europeiska regionkommittén – EU:s strategi för barnets rättigheter och den europeiska barngarantin	9
2022/C 61/04	Yttrande från Europeiska regionkommittén – Lokala och regionala myndigheters konkreta medverkan i utarbetandet av partnerskapsöverenskommelserna och de operativa programmen för perioden 2021–2027	15
2022/C 61/05	Yttrande från Europeiska regionkommittén – En agenda för terrorismbekämpning för EU: förutse, förhindra, skydda, reagera	21
2022/C 61/06	Yttrande från Europeiska regionkommittén – Skydd av geografiska beteckningar för industri och hantverk i Europeiska unionen	26
2022/C 61/07	Yttrande från Europeiska regionkommittén – Ny strategi för konsumentpolitiken – En hållbar återhämtning genom stärkt konsumentresiliens	30
2022/C 61/08	Yttrande från Europeiska regionkommittén – En jämlikhetsunion: Jämlikhetsstrategi för hbtqi-personer 2020–2025	36

	III Förberedande akter
	Regionkommittén
	Interactio – hybrid – ReK:s 146:e plenarsession, 12.10.2021–14.10.2021
2022/C 61/09	Yttrande från Europeiska regionkommittén – Europeisk digital identitet	42