Europeiska unionens domstols senaste offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning

(2022/C 51/01)

Senaste offentliggörandet

EUT C 37, 24.1.2022

Senaste listan över offentliggöranden

EUT C 24, 17.1.2022

EUT C 11, 10.1.2022

EUT C 2, 3.1.2022

EUT C 513, 20.12.2021

EUT C 502, 13.12.2021

EUT C 490, 6.12.2021

Dessa texter är tillgängliga på

EUR-Lex: http://eur-lex.europa.eu

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 25 november 2021 (begäran om förhandsavgörande från Cour administrative – Luxemburg) – État du Grand-duché de Luxembourg mot L

(Mål C-437/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Administrativt samarbete i fråga om beskattning - Direktiv 2011/16/EU - Artiklarna 1.1, 5 och 20.2 - Begäran om upplysningar - Beslut om föreläggande att lämna upplysningar - Vägran att rätta sig efter föreläggandet - Påföljd - Huruvida de begärda upplysningarna ”kan antas vara relevanta” - De berörda skattskyldiga personerna har inte identifierats individuellt med namn - Begreppet ”identiteten på den person som är föremål för utredning eller undersökning” - Motivering till begäran om upplysningar - Räckvidd - Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna - Artikel 47 - Rätt till ett effektivt rättsmedel gentemot beslutet om föreläggande att lämna upplysningar - Artikel 52.1 - Begränsning - Iakttagande av det väsentliga innehållet i rätten)

(2022/C 51/02)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Cour administrative

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: État luxembourgeois

Motpart: L

Domslut

1)

Artiklarna 1.1, 5 och 20.2 i rådets direktiv 2011/16/EU av den 15 februari 2011 om administrativt samarbete i fråga om beskattning och om upphävande av direktiv 77/799/EEG ska tolkas så, att en begäran om upplysningar ska anses avse upplysningar som inte uppenbart förefaller sakna förutsebar relevans, när de personer som är föremål för utredning eller undersökning i den mening som avses i sistnämnda bestämmelse inte identifieras individuellt med namn i denna begäran, men den begärande myndigheten, på grundval av tydliga och tillräckliga förklaringar, visar att myndigheten genomför en riktad undersökning av en begränsad grupp av personer och att denna undersökning motiveras av en välgrundad misstanke om bristande efterlevnad av en specifik rättslig skyldighet.

2)

Artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna ska tolkas så, att en person som innehar upplysningar och som — har påförts administrativa böter för att inte ha följt ett beslut om föreläggande att lämna upplysningar i samband med ett utbyte mellan nationella skattemyndigheter enligt direktiv 2011/16, vilket beslut om föreläggande inte kan överklagas enligt nationell rätt i den anmodade medlemsstaten, — och har bestritt detta besluts lagenlighet prejudiciellt genom att överklaga beslutet om påförande av påföljd för underlåtelse att följa föreläggandet, och på detta sätt fått kännedom om de minimiupplysningar som avses i artikel 20.2 i detta direktiv under domstolsförfarandet avseende denna talan,

måste – efter det slutliga fastställandet av att nämnda beslut riktade till personen är lagenliga – ges möjlighet att rätta sig efter beslutet om föreläggande att lämna upplysningar inom den frist som ursprungligen föreskrivits för detta ändamål i nationell rätt, utan att detta medför att den påföljd kvarstår som vederbörande har tvingats att låta sig påföras för att utöva sin rätt till ett effektivt rättsmedel. Det är endast om denna person inte rättar sig efter detta beslut inom denna frist som det är berättigat att utkräva den påförda påföljden.

---

(1)  EUT C 270, 12.8.2019.

Domstolens dom (första avdelningen) av den 23 november 2021 (begäran om förhandsavgörande från Pesti Központi Kerületi Bíróság – Ungern) – brottmål mot IS

(Mål C-564/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Straffrättsligt samarbete - Direktiv 2010/64/EU - Artikel 5 - Tolkningens och översättningens kvalitet - Direktiv 2012/13/EU - Rätt till information vid straffrättsliga förfaranden - Artiklarna 4.5 och 6.1 - Rätt att bli underrättad om anklagelsen - Rätt till tolkning och översättning - Direktiv 2016/343/EU - Rätt till ett effektivt rättsmedel och till en opartisk domstol - Artikel 48.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna - Artikel 267 FEUF - Artikel 19.1 andra stycket FEU - Upptagande till prövning - Överklagande i lagens intresse av ett beslut om att begära förhandsavgörande - Disciplinärt förfarande - Den högsta domstolsinstansens behörighet att förklara begäran om förhandsavgörande rättsstridig)

(2022/C 51/03)

Rättegångsspråk: ungerska

Hänskjutande domstol

Pesti Központi Kerületi Bíróság

Part i målet vid den nationella domstolen

IS

Domslut

1)

Artikel 267 FEUF ska tolkas så, att den utgör hinder för att en medlemsstats högsta domstol, efter ett överklagande i lagens intresse, slår fast att en begäran om förhandsavgörande som har ingetts till EU-domstolen av en lägre instans med stöd av nämnda bestämmelse är rättsstridig, med motiveringen att de frågor som ställts inte är relevanta och nödvändiga för att avgöra det nationella målet, dock utan att det påverkar rättsverkningarna av beslutet om hänskjutande. Principen om unionsrättens företräde innebär att den lägre instansen är skyldig att underlåta att tillämpa ett sådant avgörande från den nationella högsta domstolen.

2)	Artikel 267 FEUF ska tolkas så, att den utgör hinder för att ett disciplinärt förfarande inleds mot domaren vid en nationell domstol på grund av att vederbörande har framställt en begäran om förhandsavgörande till EU-domstolen i enlighet med denna bestämmelse.

3)

Artikel 5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/64/EU av den 20 oktober 2010 om rätt till tolkning och översättning vid straffrättsliga förfaranden ska tolkas så, att den innebär att medlemsstaterna är skyldiga att vidta konkreta åtgärder för att säkerställa att den tolkning och översättning som tillhandahålls håller tillräckligt hög kvalitet för att den misstänkte eller tilltalade ska kunna förstå vad han eller hon anklagas för och för att tolkningen ska kunna prövas av de nationella domstolarna. Artikel 2.5 i direktiv 2010/64 och artiklarna 4.5 och 6.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/13/EU av den 22 maj 2012 om rätten till information vid straffrättsliga förfaranden, jämförda med artikel 48.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, ska tolkas så, att de utgör hinder för att en person döms i sin utevaro, när vederbörande, på grund av en icke ändamålsenlig tolkning, inte har underrättats om anklagelsen mot honom eller henne på ett språk som han eller hon förstår eller när det är omöjligt att fastställa kvaliteten på den tolkning som har tillhandahållits och det således är omöjligt att fastställa om den berörda personen har underrättats om anklagelsen mot honom eller henne på ett språk som han eller hon förstår.

---

(1)  EUT C 95, 23.03.2020.

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 23 november 2021 – Europeiska unionens råd mot Hamas

(Mål C-833/19 P) (1)

(Överklagande - Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik - Bekämpande av terrorism - Restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter - Frysning av tillgångar - Gemensam ståndpunkt 2001/931/Gusp - Förordning (EG) nr 2580/2001 - Beslut att låta en organisation kvarstå i förteckningen över personer, grupper och enheter som deltar i terroristhandlingar - Redogörelse för individuella skäl som delgivits organisationen och som återfinns i en separat handling i förhållande till den rättsakt som innehåller en allmän motivering - Bestyrkande av redogörelsen för de individuella skälen - Artikel 297.2 FEUF)

(2022/C 51/04)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Europeiska unionens råd (ombud: B. Driessen och S. Van Overmeire)

Övrig part i målet: Hamas (ombud: L Glock, avocate)

Domslut

1)

Den dom som meddelades av Europeiska unionens tribunal den 4 september 2019, Hamas/rådet (T-308/18, EU:T:2019:557) upphävs, såvitt tribunalen biföll talan på den åttonde grund som åberopats i första instans och ogiltigförklarade rådets beslut (Gusp) 2018/475 av den 21 mars 2018 om uppdatering av förteckningen över personer, grupper och enheter som omfattas av artiklarna 2, 3 och 4 i gemensam ståndpunkt 2001/931/Gusp om tillämpning av särskilda åtgärder i syfte att bekämpa terrorism, och om upphävande av beslut (Gusp) 2017/1426, rådets genomförandeförordning (EU) 2018/468 av den 21 mars 2018 om genomförande av artikel 2.3 i förordning (EG) nr 2580/2001 om särskilda restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter i syfte att bekämpa terrorism samt om upphävande av genomförandeförordning (EU) 2017/1420, rådets beslut (Gusp) 2018/1084 av den 30 juli 2018 om uppdatering av förteckningen över personer, grupper och enheter som omfattas av artiklarna 2, 3 och 4 i gemensam ståndpunkt 2001/931/Gusp om tillämpning av särskilda åtgärder i syfte att bekämpa terrorism och om upphävande av beslut (Gusp) 2018/475, och rådets genomförandeförordning (EU) 2018/1071 av den 30 juli 2018 om genomförande av artikel 2.3 i förordning (EG) nr 2580/2001 om särskilda restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter i syfte att bekämpa terrorism och om upphävande av genomförandeförordning (EU) 2018/468, i den del dessa rättsakter avser Hamas, inbegripet Hamas-Izz al-Din al-Qassem.

2)	Den talan som väckts av Hamas i mål T-308/18 ogillas.

3)	Hamas ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Europeiska unionens råd i målet om överklagande och i första instans.

---

(1)  EUT C 10, 13.1.2020.

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 2 december 2021 – Europeiska kommissionen mot Xinyi PV Products (Anhui) Holdings Ltd, GMB Glasmanufaktur Brandenburg GmbH (C-884/19 P), GMB Glasmanufaktur Brandenburg GmbH mot Xinyi PV Products (Anhui) Holdings Ltd, Europeiska kommissionen (C-888/19 P)

(Förenade målen C-884/19 P och C-888/19 P) (1)

(Överklagande - Dumpning - Import av solfångarglas från Kina - Förordning (EG) nr 1225/2009 - Artikel 2.7 b och c - Status som ett företag som är verksamt under marknadsmässiga förhållanden - Avslag - Begreppet ”betydande snedvridningar till följd av det tidigare icke-marknadsekonomiska systemet”, i den mening som avses i artikel 2.7 c tredje strecksatsen - Skatteförmåner)

(2022/C 51/05)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Europeiska kommissionen (ombud: inledningsvis L. Flynn, T. Maxian Rusche och A. Demeneix, därefter L. Flynn och T. Maxian Rusche) (C-884/19 P), GMB Glasmanufaktur Brandenburg GmbH (ombud: R. MacLean, Solicitor) (C-888/19 P)

Övriga parter i målet: Xinyi PV Products (ombud: Y. Melin och B. Vigneron, avocats), (C-884/19 P och C-888/19 P) GMB Glasmanufaktur Brandenburg GmbH ombud: R. MacLean, Solicitor) (C-884/19 P), Europeiska kommissionen (ombud: inledningsvis L. Flynn, T. Maxian Rusche och A. Demeneix, därefter L. Flynn och T. Maxian Rusche) (C-888/19 P)

Domslut

1)	Domen från Europeiska unionens tribunal av den 24 september 2019, Xinyi PV Products (Anhui) Holdings/kommissionen (T-586/14 RENV, EU:T:2019:668) upphävs.

2)	Målet ska följaktligen återförvisas till tribunalen för prövning av den andra, den tredje och den fjärde grunden för talan.

3)	Frågan om rättegångskostnader anstår.

---

(1)  EUT C 54, 17.02.2020.

EUT C 45, 10.02.2020.

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 30 november 2021 (begäran om förhandsavgörande från Rīgas rajona tiesa – Lettland) – Brottmål mot AB, CE, ”MM investīcijas” SIA

(Mål C-3/20) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Protokoll (nr 7) om Europeiska unionens immunitet och privilegier - Medlem av ett av Europeiska centralbankens organ - Chef för en nationell centralbank i en medlemsstat - Straffrättslig immunitet - Anklagelse som har samband med handlingar som utförts i vederbörandes tjänsteutövning i medlemsstaten)

(2022/C 51/06)

Rättegångsspråk: lettiska

Hänskjutande domstol

Rīgas rajona tiesa

Brottmål som inletts mot

AB, CE, ”MM investīcijas” SIA

LR Ģenerālprokuratūras Krimināltiesiskā departamenta Sevišķi svarīgu lietu izmeklēšanas nodaļa

Domslut

1)

Artikel 22 i protokoll (nr 7) om Europeiska unionens immunitet och privilegier, jämförd med artikel 130 FEUF och artikel 7 i protokoll (nr 4) om stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken ska tolkas så, att chefen för en medlemsstats centralbank kan omfattas av den immunitet mot rättsliga förfaranden som föreskrivs i artikel 11 a i protokoll (nr 7) om Europeiska unionens immunitet och privilegier vad gäller handlingar som han eller hon har utfört i sin tjänsteutövning som medlem av ett av Europeiska centralbankens organ.

2)

Artikel 11 a i protokoll (nr 7) om Europeiska unionens immunitet och privilegier, jämförd med artikel 22 i detta protokoll, ska tolkas så, att chefen för en medlemsstats centralbank fortsätter att omfattas av den immunitet mot rättsliga förfaranden som föreskrivs i artikel 11 a i samma protokoll, vad gäller handlingar som vederbörande har utfört i sin tjänsteutövning, efter det att hans eller hennes uppdrag har upphört.

3)

Artikel 11 a i protokoll (nr 7) om Europeiska unionens immunitet och privilegier, jämförd med artiklarna 17 och 22 i detta protokoll, ska tolkas så, att den nationella myndighet som är ansvarig för det straffrättsliga förfarandet – det vill säga den myndighet som har ansvaret för lagföringsåtgärderna eller den behöriga brottmålsdomstolen, beroende på i vilket skede som förfarandet befinner sig – har befogenhet att som första myndighet bedöma huruvida ett eventuellt brott som begåtts av chefen för en nationell centralbank i hans eller hennes egenskap av medlem av ett av Europeiska centralbankens organ kan knytas till en handling som denna centralbankschef har utfört i samband med fullgörandet av hans eller hennes uppdrag vid detta organ, men att den nationella myndigheten, om den är osäker på huruvida så är fallet, är skyldig att med tillämpning av principen om lojalt samarbete inhämta Europeiska centralbankens uppfattning i frågan och att rätta sig efter denna. Det ankommer däremot enbart på Europeiska centralbanken, när den mottagit en begäran om upphävande av immuniteten för denna centralbankschef, att bedöma huruvida ett sådant upphävande av immuniteten strider mot Europeiska unionens intressen, med förbehåll för domstolens eventuella kontroll av denna bedömning.

4)

Artikel 11 a i protokoll (nr 7) om Europeiska unionens immunitet och privilegier ska tolkas så, att den immunitet mot rättsliga förfaranden som föreskrivs i denna bestämmelse inte utgör hinder för samtliga lagföringsåtgärder, däribland utredningsåtgärder, inhämtande av bevisning och delgivning av stämningsansökan. Om det emellertid redan i samband med de nationella myndigheternas utredningar och innan åtal har väckts vid en domstol konstateras att den person som är föremål för utredningarna skulle kunna omfattas av immunitet mot rättsliga förfaranden med avseende på handlingar som är föremål för lagföringsåtgärder, ankommer det på dessa myndigheter att begära att den berörda unionsinstitutionen upphäver immuniteten. Denna immunitet hindrar inte att den bevisning som samlats in under utredningen används i andra domstolsförfaranden.

5)

Artiklarna 11 a och 17 i protokoll (nr 7) om Europeiska unionens immunitet och privilegier ska tolkas så, att immuniteten mot rättsliga förfaranden inte är tillämplig när den som omfattas av denna immunitet blir föremål för ett straffrättsligt förfarande på grund av handlingar som inte har utförts inom ramen för de uppgifter som vederbörande utför för en unionsinstitutions räkning.

---

(1)  EUT C 77, 9.3.2020.

Domstolens dom (nionde avdelningen) av den 25 november 2021 (begäran om förhandsavgörande från Višje sodišče v Ljubljani – Slovenien) – Förfarande som inletts av NK, i egenskap av konkursförvaltare för Alpine Bau GmbH i konkurs

(Mål C-25/20) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Civilrättsligt samarbete - Insolvensförfaranden - Förordning (EG) nr 1346/2000 - Artiklarna 4 och 28 - Artikel 32.2 - Tidsfrist för att anmäla fordringar i ett insolvensförfarande - Anmälan av fordringar i ett sekundärt insolvensförfarande som pågår i en medlemsstat av förvaltaren i huvudförfarandet, vilket pågår i en annan medlemsstat - Strikt tidsfrist föreskriven i nationell rätt i den medlemsstat där det sekundära insolvensförfarandet inleddes)

(2022/C 51/07)

Rättegångsspråk: slovenska

Hänskjutande domstol

Višje sodišče v Ljubljani

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: NK, i egenskap av konkursförvaltare för Alpine BAU GmbH i konkurs

Motpart: Alpine Bau GmbH, Salzburg – filialen i Celje, i konkurs

Domslut

Artikel 32.2 jämförd med artiklarna 4 och 28 i rådets förordning (EG) nr 1346/2000 av den 29 maj 2000 om insolvensförfaranden ska tolkas så, att när konkursförvaltaren i huvudförfarandet anmäler fordringar i ett sekundärförfarande vilka redan har anmälts i huvudförfarandet, gäller de bestämmelser om tidsfrister för att anmäla fordringar och om följderna av att fordringar anmäls för sent som föreskrivs i lagen i den medlemsstat där detta sekundärförfarande inleddes.

---

(1)  EUT C 103, 30.9.2020.

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 25 november 2021 (begäran om förhandsavgörande från Bundesgerichtshof – Tyskland) – StWL Städtische Werke Lauf a.d. Pegnitz GmbH mot eprimo GmbH

(Mål C-102/20) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Direktiv 2002/58/EG - Behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation - Artikel 2 andra stycket h - Begreppet ”elektronisk post” - Artikel 13.1 - Begreppet ”användning av elektronisk post för direkt marknadsföring” - Direktiv 2005/29/EG - Otillbörliga affärsmetoder - Punkt 26 i bilaga I - Begreppet ”ta upprepade och oönskade kontakter per elektronisk post” - Reklammeddelanden - Inbox advertising)

(2022/C 51/08)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesgerichtshof

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: StWL Städtische Werke Lauf a.d. Pegnitz GmbH

Motpart: eprimo GmbH

ytterligare deltagare i rättegången: Interactive Media CCSP GmbH

Domslut

1)

Artikel 13.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58 av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktiv om integritet och elektronisk kommunikation), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/136/EG av den 25 november 2009, ska tolkas så, att det utgör en ”användning… av … elektronisk post för direkt marknadsföring” i den mening som avses i denna bestämmelse att visa reklammeddelanden i en inkorg som tillhör en användare av en e-posttjänst, vilka till sin form liknar riktiga e-postmeddelanden, på samma plats som dessa riktiga e-postmeddelanden. Detta påverkas inte av att mottagarna av nämnda reklammeddelanden väljs ut slumpvis eller av i vilken grad användaren tyngs av denna börda, och denna användning är endast tillåten under förutsättning att nämnda användare på ett klart och tydligt sätt har informerats om tillvägagångssättet för spridningen av reklam, bland annat genom visning i listan över mottagna privata e-postmeddelanden, och genom en särskild viljeyttring och med full kännedom om omständigheterna har gett uttryck för sitt samtycke till att ta emot sådana reklammeddelanden.

2)

Punkt 26 i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 (direktiv om otillbörliga affärsmetoder) ska tolkas så, att en metod som består i att i den inkorg som tillhör användaren av en e-posttjänst visa reklammeddelanden, som till sin form liknar riktiga e-postmeddelanden, på den plats där riktiga e-postmeddelanden visas, ska anses innebära att ”upprepade och oönskade kontakter” tas med användarna av e-posttjänster i den mening som avses i denna bestämmelse, om visningen av dessa reklammeddelanden dels förekommer tillräckligt frekvent och regelbundet för att det ska anses att ”upprepade kontakter” har tagits, dels kan anses innebära att ”oönskade kontakter” har tagits på grund av att användaren inte i förväg har lämnat sitt samtycke till denna visning.

---

(1)  EUT C 209, 22.6.2020.

Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 25 november 2021 (begäran om förhandsavgörande från Oberster Gerichtshof – Östterike) – WD mot job-medium GmbH, i likvidation

(Mål C-233/20) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Socialpolitik - Direktiv 2003/88/EG - Skydd för arbetstagares hälsa och säkerhet - Artikel 7.1 - Rätt till kontant ersättning för årlig betald semester som inte tagits ut innan anställningen avslutades - Anställningen har upphört i förtid på arbetstagarens begäran)

(2022/C 51/09)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Oberster Gerichtshof

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: WD

Motpart: job-medium GmbH, i likvidation

Domslut

1)

Artikel 7 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden, jämförd med artikel 31.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, ska tolkas så, att den utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken det inte betalas ut någon kontant ersättning för årlig betald semester som inte tagits ut med avseende på det sista innevarande anställningsåret, när arbetstagaren ensidigt och utan giltigt skäl avslutar anställningen i förtid.

2)	Det saknas anledning för den nationella domstolen att pröva huruvida arbetstagaren hade möjlighet att ta ut de betalda semesterdagar han eller hon hade rätt till.

---

(1)  EUT C 297, 7.9.2020.

Domstolens dom (tionde avdelningen) av den 25 november 2021 – Europeiska kommissionen mot UG

(Mål C-249/20 P) (1)

(Överklagande - Personalmål - Kontraktsanställd - Tillsvidareanställning - Uppsägning - Skäl för uppsägning - Förvrängning - Ideell skada - Upptagande till sakprövning - Underlåtenhet att pröva ett yrkande)

(2022/C 51/10)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Europeiska kommissionen (ombud: B. Mongin och L. Radu Bouyon)

Övrig part i målet: UG (ombud: inledningsvis M. Richard och P. Junqueira de Oliveira, därefter M. Richard, avocats)

Domslut

1)

Domen från Europeiska unionens tribunal av den 2 april 2020, UG/kommissionen (T-571/17, ej publicerad, EU:T:2020:141) upphävs i den mån tribunalen där ogiltigförklarade Europeiska kommissionens beslut av den 17 oktober 2016 att säga upp UG: kontrakt om tillsvidareanställning, konstaterade att det förelåg en rättsstridighet som kunde medföra ansvar för kommissionen och avvisade UG:s yrkande om ersättning för ideell skada.

2)	Målet återförvisas till Europeiska unionens tribunal.

3)	Beslut om rättegångskostnader anstår.

---

(1)  EUT C 348, 19.10.2020.

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 25 november 2021 (begäran om förhandsavgörande från Verwaltungsgericht Berlin – Tyskland) – Aurubis AG mot Bundesrepublik Deutschland

(Mål C-271/20) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - System för handel med utsläppsrätter för växthusgaser - System för gratis tilldelning av utsläppsrätter - Beslut 2011/278/EU - Artikel 3 d - Delanläggning med bränsleriktmärke - Begreppen förbränning och bränsle - Framställning av primärkoppar genom flamsmältning - Ansökan om tilldelning - Utsläppsrätter som det ansökts om men som ännu inte tilldelats vid utgången av en handelsperiod - Möjlighet att tilldela dessa utsläppsrätter under den följande handelsperioden för att verkställa ett domstolsavgörande som meddelats efter den förstnämnda handelsperiodens utgång)

(2022/C 51/11)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Verwaltungsgericht Berlin

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Aurubis AG

Motpart: Bundesrepublik Deutschland

Domslut

1)

Artikel 3 d i kommissionens beslut 2011/278/EU av den 27 april 2011 om fastställande av unionstäckande övergångsbestämmelser för harmoniserad gratis tilldelning av utsläppsrätter enligt artikel 10a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG, ska tolkas på så sätt att begreppet ”delanläggning med bränsleriktmärke”, när det rör sig om en anläggning som framställer primärkoppar och vars verksamhet avses i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/29/EG av den 23 april 2009 om ändring av direktiv 2003/87 i avsikt att förbättra och utvidga gemenskapssystemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser, omfattar ett flamsmältverk som utför oxidation av det svavel som ingår i det använda råmaterialet, vilket består av kopparkoncentrat.

2)

Beslut 2011/278 ska tolkas på så sätt att gratis utsläppsrätter som verksamhetsutövaren vid en anläggning har rätt till för den tredje handelsperioden (2013–2020) fortfarande kan tilldelas denna verksamhetsutövare efter den 31 december 2020, för att verkställa ett domstolsavgörande som meddelats efter detta datum.

---

(1)  EUT C 287, 31.8.2020.

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 25 november 2021 (begäran om förhandsavgörande från Cour d'appel de Paris – Frankrike) – IB mot FA

(Mål C-289/20) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Civilrättsligt samarbete - Förordning (EG) nr 2201/2003 - Behörighet att pröva ett mål om äktenskapsskillnad - Artikel 3.1 a - Begreppet ”sökandens hemvist”)

(2022/C 51/12)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Cour d'appel de Paris

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: IB

Motpart: FA

Domslut

Artikel 3.1 a i rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000 ska tolkas så, att en make som delar sitt liv mellan två medlemsstater endast kan ha hemvist i en av dessa medlemsstater, med följd att endast domstolarna i den medlemsstat där denna hemvist är belägen är behöriga att pröva en ansökan om upplösning av äktenskapet.

---

(1)  EUT C 297, 7.9.2020.

Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 25 november 2021 (begäran om förhandsavgörande från Veszprémi Törvényszék – Ungern) – Amper Metal Kft mot Nemzeti Adó- és Vámhivatal Fellebbviteli Igazgatósága

(Mål C-334/20) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Gemensamt system för mervärdesskatt - Direktiv 2006/112/EG - Artikel 2 - Transaktion som är föremål för mervärdesskatt - Begrepp - Artiklarna 168 a och 176 - Rätt till avdrag för ingående mervärdesskatt - Medges inte - Reklamtjänster som skattemyndigheten anser vara alltför kostsamma och onödiga - Det har inte genererats någon omsättning för den beskattningsbara personen)

(2022/C 51/13)

Rättegångsspråk: ungerska

Hänskjutande domstol

Veszprémi Törvényszék

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Amper Metal Kft

Motpart: Nemzeti Adó- és Vámhivatal Fellebbviteli Igazgatósága

Domslut

Artikel 168 a i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt ska tolkas så, att en beskattningsbar person har rätt att dra av ingående mervärdesskatt som betalats för reklamtjänster i ett tidigare led när ett sådant tillhandahållande av tjänster utgör en transaktion som ska vara föremål för mervärdesskatt i den mening som avses i artikel 2 i direktiv 2006/112 och när denna transaktion har ett direkt och omedelbart samband med en eller flera utgående beskattningsbara transaktioner eller med den beskattningsbara personens samlade ekonomiska verksamhet, i form av allmänna omkostnader. Det förhållandet att det fakturerade priset för sådana tjänster är överdrivet högt i förhållande till ett referensvärde som fastställts av den nationella skattemyndigheten eller det förhållandet att dessa tjänster inte har gett upphov till någon ökning av den beskattningsbara personens omsättning ska inte beaktas i detta sammanhang.

---

(1)  EUT C 423, 7.12.2020.

Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 25 november 2021 (begäran om förhandsavgörande från Bundesfinanzgericht – Österrike) – QY mot Finanzamt Österreich, tidigare Finanzamt Wien für den 8., 16. und 17. Bezirk

(Mål C-372/20) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Artiklarna 45 FEUF och 48 FEUF - Fri rörlighet för arbetstagare - Likabehandling - Familjeförmåner som utges till biståndsarbetare som tar med sig sina familjemedlemmar till det tredjeland där de är placerade - Avskaffande - Artikel 288 andra stycket FEUF - Unionsrättsakter - Förordningarnas räckvidd - Nationell lagstiftning vars tillämpningsområde avser en större personkrets än en förordnings - Villkor - Förordning (EG) nr 883/2004 - Artikel 11.3 a och e - Tillämpningsområde - Medborgare i en medlemsstat som är anställd som biståndsarbetare hos en arbetsgivare etablerad i en annan medlemsstat och som har skickats på uppdrag i ett tredjeland - Artikel 68.3 - Rätten för den som ansöker om familjeförmåner att lämna in en enda ansökan till antingen en institution i den medlemsstat som är primärt behörig eller till en institution i den medlemsstat som är sekundärt behörig)

(2022/C 51/14)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesfinanzgericht

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: QY

Motpart: Finanzamt Österreich, tidigare Finanzamt Wien für den 8., 16. und 17. Bezirk

Domslut

1)

Artikel 11.3 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen ska tolkas så, att en arbetstagare som är medborgare i en medlemsstat i vilken hon själv och hennes barn är bosatta, som anställts som biståndsarbetare i enlighet med ett anställningsavtal med en arbetsgivare med säte i en annan medlemsstat, som i enlighet med lagstiftningen i denna andra medlemsstat omfattas av det obligatoriska systemet för social trygghet i den medlemsstaten, som placeras i ett tredjeland men inte direkt efter anställningen utan efter att först ha fullgjort en utbildning i nämnda andra medlemsstat, och som sedan återvänder till sistnämnda stat för en period av återintegrering, ska anses vara anställd i denna medlemsstat, i enlighet med denna bestämmelse.

2)

Artikel 288 andra stycket FEUF ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en medlemsstat att anta en nationell lagstiftning vars tillämpningsområde avser en större personkrets än den i förordning nr 883/2004, genom att föreskriva att medborgare i stater som är parter i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet av den 2 maj 1992 ska likställas med medlemsstatens egna medborgare, under förutsättning att denna lagstiftning tolkas i överensstämmelse med förordningen i fråga och att förordningens företräde inte äventyras.

3)

Artikel 68.3 a i förordning nr 883/2004 och artikel 60.2 och 60.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 987/2009 av den 16 september 2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning nr 883/2004 ska tolkas så, att de är bindande för såväl institutionen i den primärt behöriga medlemsstaten som institutionen i den sekundärt behöriga medlemsstaten, vilket innebär att den som ansöker om familjeförmåner endast behöver lämna in en enda ansökan till en av dessa institutioner och att det därefter ankommer på båda institutioner att handlägga ansökan gemensamt.

4)

Artiklarna 45 och 48 FEUF, ska tolkas så, att de inte utgör hinder för en medlemsstat att generellt avskaffa de familjeförmåner som den hittills utgett till biståndsarbetare som tar med sig sina familjemedlemmar till det tredjeland där de är placerade, förutsatt dels att avskaffandet tillämpas utan åtskillnad såväl på förmånstagare som är medborgare i denna medlemsstat som på förmånstagare som är medborgare i andra medlemsstater, dels att avskaffandet inte medför att de berörda biståndsarbetarna behandlas olika beroende på om de har utnyttjat sin rätt till fri rörlighet före eller efter avskaffandet, utan utifrån om deras barn bor med dem i en medlemsstat eller i ett tredjeland.

---

(1)  EUT C 433, 14.12.2020.

Domstolens dom (nionde avdelningen) av den 2 december 2021 (begäran om förhandsavgörande från Oberlandesgericht München – Tyskland) – Vodafone Kabel Deutschland GmbH mot Bundesverband der Verbraucherzentralen und Verbraucherverbände – Verbraucherzentrale Bundesverband e.V.

(Mål C-484/20) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Konsumentskydd - Direktiv (EU) 2015/2366 - Betaltjänster - Artikel 62.4 - Tillämpliga avgifter - Artikel 107.1 - Fullständig harmonisering - Artikel 115.1 och 115.2 - Införlivande och tillämpning - Abonnemang för kabel-tv och internetabonnemang - Avtal på obestämd tid vilka ingåtts före dagen för införlivandet av direktiv 2015/2366 - Avgifter som uttas på betalningstransaktioner utan autogiromedgivande vilka initierats efter denna dag)

(2022/C 51/15)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Oberlandesgericht München

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Vodafone Kabel Deutschland GmbH

Motpart: Bundesverband der Verbraucherzentralen und Verbraucherverbände – Verbraucherzentrale Bundesverband e.V.

Domslut

Artikel 62.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2366 av den 25 november 2015 om betaltjänster på den inre marknaden, om ändring av direktiven 2002/65/EG, 2009/110/EG och 2013/36/EU samt förordning (EU) nr 1093/2010 och om upphävande av direktiv 2007/64/EG ska tolkas så, att den utgör hinder för nationella bestämmelser eller nationell praxis enligt vilka, inom ramen för avtal på obestämd tid som ingåtts med konsumenter, förbudet mot att kräva avgifter för användning av sådana betalningsinstrument och betaltjänster som avses i nämnda artikel 62.4 endast är tillämpligt på betalningstransaktioner som initierats enligt avtal som ingåtts efter den 13 januari 2018, vilket innebär att dessa avgifter fortsätter att vara tillämpliga på betalningstransaktioner som initierats efter detta datum enligt avtal på obestämd tid som ingåtts före detta datum.

---

(1)  EUT C 433, 14.12.2020.

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 25 november 2021 (begäran om förhandsavgörande från Wojewódzki Sąd Administracyjny w Warszawie – Polen) – Delfarma Sp. z o.o. mot Prezes Urzędu Rejestracji Produktów Leczniczych, Wyrobów Medycznych i Produktów Biobójczych

(Mål C-488/20) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Artiklarna 34 och 36 FEUF - Fri rörlighet för varor - Åtgärd med verkan motsvarande en kvantitativ restriktion - Humanläkemedel - Parallellimport av läkemedel - Lagstiftning i en medlemsstat enligt vilken godkännandet för parallellimport automatiskt upphör att gälla ett år efter utgången av godkännandet för försäljning av referensläkemedlet - Skydd för människors liv och hälsa - Proportionalitet - Direktiv 2001/83/EG - Säkerhetsövervakning)

(2022/C 51/16)

Rättegångsspråk: polska

Hänskjutande domstol

Wojewódzki Sąd Administracyjny w Warszawie

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Delfarma sp. z o.o.

Motpart: Prezes Urzędu Rejestracji Produktów Leczniczych, Wyrobów Medycznych i Produktów Biobójczych

Domslut

Artiklarna 34 och 36 FEUF ska tolkas så, att de utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken ett godkännande för parallellimport av läkemedel automatiskt upphör att gälla, utan att det görs någon prövning av huruvida det föreligger en eventuell risk för människors hälsa och liv, när det har gått ett år från den dag referensgodkännandet löper ut i denna medlemsstat. Den omständigheten att parallellimportörerna är undantagna från skyldigheten att inge periodiska säkerhetsrapporter motiverar inte i sig att ett sådant beslut ska antas.

---

(1)  EUT C 19, 18.01.2021.

Domstolens beslut (nionde avdelningen) av den 4 oktober 2021 (begäran om förhandsavgörande från Corte dei conti – Italien) – Comune di Camerota

(Mål C-161/21) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Artikel 53.2 i domstolens rättegångsregler - Direktiv 2011/85/EU - Direktiv 2011/7/EU - Ekonomisk och monetär politik - Lokal myndighet i ekonomiska svårigheter - Ekonomisk plan för att återställa balansen - Nationell lagstiftning som tillfälligt upphäver Revisionsrättens utredningsbefogenheter på grund av Covid-19-pandemin - Artikel 267 FEUF - Begreppet nationell domstol - Ingen tvist vid den hänskjutande instansen - Uppenbart att begäran inte kan ta upp till prövning)

(2022/C 51/17)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Corte dei conti – Sezione regionale di controllo per la Campania

Part i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Comune di Camerota

Avgörande

Det är uppenbart att begäran om förhandsavgörande från Corte dei conti – Sezione regionale di controllo per la Campania (Revisionsrätten – regionala kontrollsektionen för Kampanien, Italien), genom beslut av den 9 mars 2021, inte kan tas upp till prövning.

---

(1)  EUT C 217, 7.6.2021.)

Domstolens beslut (nionde avdelningen) av den 6 oktober 2021 (begäran om förhandsavgörande från Landgericht Hamburg – Tyskland) – TUIfly GmbH mot FI, RE

(Mål C-253/21) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Artikel 99 i domstolens rättegångsregler - Luftfart - Förordning (EG) nr 261/2004 - Artikel 5 - Artikel 7 - Artikel 8.3 - Nekad ombordstigning, inställd eller kraftigt försenad flygning - Kompensation och assistans till passagerare - Begreppet inställd - Omdirigering av en flygning till en flygplats som inte trafikerar samma stad eller region som den bokningen avsåg - Vidaretransport av passagerare med buss)

(2022/C 51/18)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landgericht Hamburg

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: TUIfly GmbH

Motpart: FI, RE

Avgörande

Artiklarna 5.1 c, 7.1 och 8.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 ska tolkas så, att en flygning som dirigeras om så att luftfartyget landar på en annan flygplats än den som bokningen avsåg och som inte trafikerar samma stad eller region medför att passageraren har rätt till ersättning på grund av en inställd flygning.

---

(1)  EUT C 289, 19.7.2021)

Överklagande ingett den 2 juli 2021 av Europeiska unionens råd av den dom som tribunalen (andra avdelningen) meddelade den 21 april 2021 i mål T-252/19, Pech mot rådet

(Mål C-408/21 P)

(2022/C 51/19)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Europeiska unionens råd (ombud: A. de Gregorio Merino, E. Dumitriu-Segnana, K. Pavlaki, E. Rebasti)

Övriga parter i målet: Laurent Pech, Konungariket Sverige

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva den överklagade domen,

—	slutligt avgöra de frågor som är föremål för detta överklagande, och

—	förplikta sökanden i mål T-252/19 att ersätta de rättegångskostnader som har uppkommit för rådet med anledning av det målet och förevarande överklagande.

Grunder och huvudargument

Till stöd för överklagandet åberopar rådet tre grunder.

Första grunden: Felaktig tolkning och tillämpning av artikel 4.2 andra strecksatsen i förordning 1049/2001 (1)

Den första grundens första del: Tribunalen gjorde en felaktig bedömning när den avgjorde huruvida det begärda utlåtandet har ett särskilt stort tillämpningsområde och har tolkat detta kriterium – som fastställts i rättspraxis – på ett sätt som gör det verkningslöst. Tribunalen har dessutom åsidosatt sin motiveringsskyldighet genom att inte bemöta rådets argument i det hänseendet.

Den första grundens andra del: Tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning genom att inte ta hänsyn till att innehållet i rättsutlåtandet var känsligt med tanke på de särskilda omständigheterna när det avgavs, och särskilt dess betydelse för beslutsförfarandet. Den tolkning av juridisk rådgivnings känsliga karaktär som tribunalen förespråkar, vilken isolerar innehållet i ett rättsutlåtande från de kringliggande omständigheterna är rättsligt felaktig och innebär att det skydd som ges enligt artikel 4.2 andra strecksatsen i förordningen till stor del går förlorad.

Den första grundens tredje del: Tribunalen gjorde en felaktig bedömning av huruvida ett utelämnande av rättsutlåtandet skulle komma att påverka framtida rättegångsförfaranden negativt genom att äventyra parternas likställdhet vid domstolen och rådets rätt till försvar.

Andra grunden: Felaktig tolkning och tillämpning av artikel 4.3 första stycket i förordning 1049/2001

Andra grundens första del: Tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den fann att undantaget i artikel 4.3 första stycket i förordning (EG) nr 1049/2001 var tillämpligt genom att anse att fastställelsebeslutet skulle grundas på konkret bevisning, vilket det enligt tribunalen inte gjorde. Tribunalens motivering innehöll dessutom endast allmänna uttalanden som generellt medför att skydd inte ska ges och bemötte inte specifikt de argument som rådet åberopat avseende risken för dess beslutsförfarande.

Andra grundens andra del: Tribunalen gjorde även en felaktig rättstillämpning genom att finna att principen om demokratisk ansvarsskyldighet som ligger till grund för ökad insyn avseende lagstiftningshandlingar, är tillämplig på samtliga handlingar som rör lagstiftningsförfaranden på samma sätt oavsett av huruvida de innehåller politiska beslutsfattares ståndpunkter eller är ett bidrag från de interna avdelningarna, inklusive rättstjänsten.

Tredje grunden: Åsidosättande av artikel 113 i tribunalens rättegångsregler och felaktig beskrivning av de faktiska omständigheterna

Tribunalen vägrade slutligen att återuppta den muntliga delen av förfarandet och att beakta att ett rättsligt förfarande hade inletts mot förordning 2020/2092 (2) avseende samma rättsliga frågor som behandlas i utlåtandet. Detta är ett rättegångsfel som ledde till att rådet inte hade möjlighet att yttra sig om en omständighet som var av väsentlig betydelse för målet vid tribunalen.

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, 2001, s. 43).

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2020/2092 av den 16 december 2020 om en generell villkorlighetsordning för skydd av unionsbudgeten (EUT L 433I, 2020, s. 1).

Överklagande ingett den 28 juli 2021 av Puma SE av den dom som tribunalen (sjätte avdelningen) meddelade den 19 maj 2021 i mål T-510/19, Puma mot EUIPO – Gemma Group (Återgivning av ett kattdjur i språng)

(Mål C-462/21)

(2022/C 51/20)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Puma SE (ombud: P. González-Bueno Catalán de Ocón, abogado)

Övrig part i målet: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Domstolen (prövningstillståndsavdelningen) fann i beslut av den 1 december 2021 att prövningstillstånd inte skulle meddelas och förordnade att Puma SE skulle bära sina rättegångskostnader.

Överklagande ingett den 19 juli 2021 av Electrodomésticos Taurus, S.L. av den dom som tribunalen (tionde avdelningen) meddelade den 17 maj 2021 i mål T-328/20, Electrodomésticos Taurus, S.L. mot EUIPO – Shenzen Aukey E-Business Co. Ltd

(Mål C-468/21 P)

(2022/C 51/21)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Klagande: Electrodomésticos Taurus, S.L. (ombud: E Manresa Medina, abogado)

Övriga parter i målet: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) och Shenzen Aukey E-Business Co. Ltd

Domstolen (prövningstillståndsavdelningen) har den 6 oktober 2021 beslutat att inte meddela prövningstillstånd och att Electrodomésticos Taurus, S.L. ska bära sina rättegångskostnader.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal Supremo (Spanien) den 14 september 2021 – Caixabank S.A. mot X

(Mål C-565/21)

(2022/C 51/22)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Tribunal Supremo

Parter i det nationella målet

Klagande: Caixabank S.A.

Motpart: X

Tolkningsfrågor

1)

Utgör artiklarna 3.1, 4 och 5 i direktiv 93/13/EEG (1) hinder för en nationell rättspraxis, enligt vilken villkoret om uppläggningsavgift anses utgöra en viktig del av avtalet, eftersom den avgiften utgör en viktig del av priset, och inte kan anses oskäligt om det är utformat på ett klart och begripligt sätt, i den vida mening som följer av EU-domstolens praxis, och detta mot bakgrund av de särskilda bestämmelserna i nationell rätt om uppläggningsavgift som en ersättning för de tjänster som har samband med undersökning, beviljande eller handläggning av hypotekslånet och andra liknande tjänster som ingår i långivarens normala verksamhet till följd av beviljandet av lånet, som erläggs som ett engångsbelopp, vilket i allmänhet sker när avtalet ingås?

2)

Utgör artikel 4.2 i direktiv 93/13/EEG hinder för en nationell rättspraxis, enligt vilken faktorer som att konsumenterna i allmänhet har kännedom om villkoret om uppläggningsavgift, att banken är skyldig att lämna upplysningar till potentiella låntagare i enlighet med bestämmelserna om standardiserade upplysningsformulär, att denna avgift tas upp i bankernas reklam, att en genomsnittlig konsument uppmärksammar avgiften särskilt eftersom den ingår i det pris som ska betalas i sin helhet när lånet påbörjas och utgör en väsentlig del av den ekonomiska uppoffring som upptagandet av lånet innebär, samt att villkorets utformning, placering och uppbyggnad gör att slutsatsen kan dras att det utgör en viktig del av avtalet, ska beaktas vid en prövning av huruvida detta villkor, som reglerar en central del av avtalet om hypotekslån, är tydligt och begripligt?

3)

Utgör artikel 3.1 i direktiv 93/13/EEG hinder för en nationell rättspraxis, enligt vilken ett avtalsvillkor som det som är aktuellt i det nationella målet och som rör uppläggningsavgiften för ett hypotekslån, vilken utgör ersättning för de tjänster som har samband med en individuell undersökning, utformning och handläggning av en låneansökan (undersökning av möjligheterna att bevilja lånet, gäldenärens solvens, gravationer som belastar den egendom som ska intecknas etc.), som villkor för att bevilja lånet, och som enligt den nationella lagstiftningen utgör ersättning för de åtgärder som ingår i beviljandet av lånet, inte medför en i strid med kravet på god sed betydande obalans i parternas rättigheter och skyldigheter enligt avtalet till nackdel för konsumenten?

---

(1)  Rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT L 95, 1993, s. 29; svensk specialutgåva, område 15, volym 12, s. 169).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Juzgado de lo Social no 1 de Madrid (Spanien) den 20 september 2021 – NC mot BA, DA, DV och CG

(Mål C-583/21)

(2022/C 51/23)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Juzgado de lo Social no 1 de Madrid

Parter i det nationella målet

Kärande: NC

Svarande: BA, DA, DV och CG

Tolkningsfrågor

Är artikel 1.1 a i rådets direktiv 2001/23 av den 12 mars 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller verksamheter (1), och därmed bestämmelserna i direktivet, tillämplig i ett fall där innehavaren av en notarius publicus-byrå, en offentlig tjänsteman som samtidigt är privat arbetsgivare med anställd personal, vars anställningsförhållande regleras av allmän arbetslagstiftning och branschens kollektivavtal, efterträder en tidigare innehavare av byrån som lämnat sin tjänst, tar över dennes arkiv, fortsätter att bedriva verksamheten på samma arbetsplats, med samma materiella struktur, och övertar den personal som var anställd av tidigare notarius publicus som var innehavare av tjänsten?

---

(1)  EUT L 82, 2001, s. 16.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Juzgado de lo Social no 1 de Madrid (Spanien) den 20 september 2021 – JD mot BA, DA, DV och CG

(Mål C-584/21)

(2022/C 51/24)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Juzgado de lo Social no 1 de Madrid

Parter i det nationella målet

Klagande: JD

Svarande: BA, DA, DV mot CG

Tolkningsfråga

Är artikel 1.1 a i rådets direktiv 2001/23 av den 12 mars 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller verksamheter (1), och därmed bestämmelserna i direktivet, tillämplig i ett fall där innehavaren av en notarius publicus-byrå, en offentlig tjänsteman som samtidigt är privat arbetsgivare med anställd personal, vars anställningsförhållande regleras av allmän arbetslagstiftning och branschens kollektivavtal, efterträder en tidigare innehavare av byrån som lämnat sin tjänst, tar över dennes arkiv, fortsätter att bedriva verksamheten på samma arbetsplats, med samma materiella struktur, och övertar den personal som var anställd av tidigare notarius publicus som var innehavare av tjänsten?

---

(1)  EUT L 82, 2001, s. 16.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Juzgado de lo Social no 1 de Madrid (Spanien) den 20 september 2021 – TA mot BA, DA, DV och CG

(Mål C-585/21)

(2022/C 51/25)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Juzgado de lo Social no 1 de Madrid

Parter i det nationella målet

Kärande: TA

Svarande: BA, DA, DV och CG

Tolkningsfrågor

Är artikel 1.1 a i rådets direktiv 2001/23 av den 12 mars 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller verksamheter (1), och därmed bestämmelserna i direktivet, tillämplig i ett fall där innehavaren av en notarius publicus-byrå, en offentlig tjänsteman som samtidigt är privat arbetsgivare med anställd personal, vars anställningsförhållande regleras av allmän arbetslagstiftning och branschens kollektivavtal, efterträder en tidigare innehavare av byrån som lämnat sin tjänst, tar över dennes arkiv, fortsätter att bedriva verksamheten på samma arbetsplats, med samma materiella struktur, och övertar den personal som var anställd av tidigare notarius publicus som var innehavare av tjänsten?

---

(1)  EUT L 82, 2001, s. 16

Begäran om förhandsavgörande framställd av Juzgado de lo Social no 1 de Madrid (Spanien) den 20 september 2021 – FZ mot BA, DA, DV och CG

(Mål C-586/21)

(2022/C 51/26)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Juzgado de lo Social no 1 de Madrid

Parter i det nationella målet

Kärande: FZ

Svarande: BA, DA, DV och CG

Tolkningsfråga

Är artikel 1.1 a i rådets direktiv 2001/23 av den 12 mars 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller verksamheter (1), och därmed bestämmelserna i direktivet, tillämplig i ett fall där innehavaren av en notarius publicus-byrå, en offentlig tjänsteman som samtidigt är privat arbetsgivare med anställd personal, vars anställningsförhållande regleras av allmän arbetslagstiftning och branschens kollektivavtal, efterträder en tidigare innehavare av byrån som lämnat sin tjänst, tar över dennes arkiv, fortsätter att bedriva verksamheten på samma arbetsplats, med samma materiella struktur, och övertar den personal som var anställd av tidigare notarius publicus som var innehavare av tjänsten?

---

(1)  EUT L 82, 2001, s. 16.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesfinanzgericht (Österrike) den 20 oktober 2021 – Climate Corporation Emissions Trading GmbH mot Finanzamt Österreich

(Mål C-641/21)

(2022/C 51/27)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesfinanzgericht

Parter i det nationella målet

Klagande: Climate Corporation Emissions Trading GmbH

Motpart: Finanzamt Österreich

Tolkningsfråga

Ska rådets direktiv 2006/112/EG i dess lydelse enligt rådets direktiv 2008/8/EG (1) tolkas på så sätt att nationella myndigheter och domstolar ska fastställa att platsen för tillhandahållande av en tjänst, vilken formellt sett enligt lag ska anses vara belägen i den andra medlemsstaten där mottagaren av tjänsten har sitt säte, ska anses vara belägen i Österrike, om den österrikiska beskattningsbara person som tillhandahåller tjänsten borde ha känt till att vederbörande genom den tillhandahållna tjänsten gjorde sig skyldig till undandragande av mervärdesskatt inom ramen för en leveranskedja?

---

(1)  Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, 2006, s. 1) i dess lydelse enligt rådets direktiv 2008/8/EG av den 12 februari 2008 om ändring av direktiv 2006/112/EG med avseende på platsen för tillhandahållande av tjänster (EUT L 44, 2008, s. 11).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Korkein hallinto-oikeus (Finland) den 9 november 2021 – A

(Mål C-676/21)

(2022/C 51/28)

Rättegångsspråk: finska

Hänskjutande domstol

Korkein hallinto-oikeus

Parter i det nationella målet

Klagande: A

Motpart: Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt

Tolkningsfrågor

1.

Kan bestämmelserna om fri rörlighet för varor i avdelning II i tredje delen i fördraget om europeiska unionens funktionssätt eller artikel 110 FEUF utgöra ett hinder för en medlemsstats lagstiftning enligt vilken bilskatt enligt bilskattelagen (1482/1994) som ingår i fordonets värde inte i huvudsak återbärs bilens ägare under omständigheter som i de ifrågavarande omständigheterna, när bilens ägare permanent för ut fordonet ur landet för bruk i en annan medlemsstat, och ska i detta fall betydelse ges åt det huruvida fordonet är avsett att användas permanent huvudsakligen inom den medlemsstat som uppburit bilskatten och om det också faktiskt har använts permanent huvudsakligen där?

2.	Ifall avsikten att använda fordonet och den faktiska användningen av fordonet är av betydelse för hur den första frågan besvaras, på vilket sätt ska annat än en sådan avsikt och sådan användning påvisas i den mån fordonets användningstid i medlemsstaten inte på förhand går att fastställa?

3.

Ifall underlåtenhet att återbära skatt vid utförsel enligt bilskattelagen utgör ett hinder för fri rörlighet för varor under omständigheter som i de ifrågavarande omständigheterna, kan begränsningen motiveras med syftet att begränsa utförseln av gamla fordon som ofta är i dåligt skick och förorenande? Ska begränsningen för återbäring vid utförsel att gälla under tio år gamla fordon anses stå i strid med unionsrätten på grund av att bilskatt ändå uppbärs på fordon som införs begagnade i landet oberoende av deras livstid?

Begäran om förhandsavgörande framställd av Landgericht München I (Tyskland) den 17 november 2021 – RSD Reise Service Deutschland GmbH mot QL

(Mål C-690/21)

(2022/C 51/29)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landgericht München I

Parter i det nationella målet

Klagande: RSD Reise Service Deutschland GmbH

Motpart: QL

Tolkningsfrågor

För det fall en kund avbokar en resa till följd av en global pandemi, ska artikel 12.4 i direktiv (EU) 2015/2302 (1) då tolkas så, att resenären i förekommande fall är skyldig att godta ett tillgodohavande och/eller en uppskjuten resa i stället för den begärda återbetalningen?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2302 av den 25 november 2015 om paketresor och sammanlänkade researrangemang, om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 och Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU samt om upphävande av rådets direktiv 90/314/EEG (EUT L 326, 2015, s. 1).

Överklagande ingett den 24 november 2021 av Évariste Boshab av den dom som tribunalen (sjunde avdelningen) meddelade den 15 september 2021 i mål T-107/20, Boshab mot rådet

(Mål C-708/21 P)

(2022/C 51/30)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Évariste Boshab (ombud: T. Bontinck, P. De Wolf, T. Payan, A. Guillerme, avocats)

Övrig part i målet: Europeiska unionens råd

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva den dom som Europeiska unionens tribunal meddelade den 15 september 2021 i målet T-107/20, Boshab/rådet,

—	pröva talan i sak och ogiltigförklara beslut 2019/2109/Gusp (1) i den del det låter klaganden kvarstå i punkt 8 i bilagan till beslut 2010/788/Gusp, och genomförandeförordning 2019/2101/EU (2) i den del den låter klaganden kvarstå i punkt 8 i bilaga Ia till förordning (EG) nr 1183/2005, och

—	förplikta Europeiska unionens råd att ersätta rättegångskostnaderna i de båda instanserna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sitt överklagande åberopar klaganden två grunder. Grunderna avser åsidosättande av rätten till försvar och att tribunalen har gjort en uppenbart oriktig bedömning.

Vad gäller den första grunden gör klaganden gällande att tribunalen har åsidosatt klagandens rätt till försvar och i synnerhet rätten att yttra sig, eftersom den inte drog de slutsatser som följde av att rådet hade gjort så att innebörden av rätten att yttra sig hade gått förlorad genom att inte göra de nödvändiga kontrollerna, bland annat genom att inte höra klaganden, vilket innebär att förfarandet som ledde till förnyandet skulle ha kunnat leda till ett annat beslut.

Vad gäller den andra grunden gör klaganden gällande att tribunalen gjorde en uppenbart oriktig bedömning, eftersom den inte beaktade att de restriktiva åtgärderna är en säkerhetsåtgärd och således per definition är provisoriska, vars giltighet alltid kräver att de faktiska och rättsliga omständigheterna som rådde när de restriktiva åtgärderna vidtogs fortfarande är aktuella och att det är nödvändigt att bibehålla dem med hänsyn till förverkligandet av det mål som de är avsedda att uppnå, inte konstaterade att de omständigheter som åberopats av rådet inte på något sätt visade att det rörde sig om ett agerande som omfattas av kriterierna för upptagande i de omtvistade förteckningarna, det vill säga handlingar som utgör allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna, och inte kritiserade att rådet inte hade granskat de uppgifter som klaganden hade inkommit med i samband med omprövningsförfarandet, samt inte på grundval av dessa uppgifter gjorde en egen kontroll.

---

(1)  Rådets beslut (Gusp) 2019/2109 av den 9 december 2019 om ändring av beslut 2010/788/Gusp om restriktiva åtgärder mot Demokratiska republiken Kongo (EUT L 318, 2019, s. 134).

(2)  Rådets genomförandeförordning (EU) 2019/2101 av den 9 december 2019 om genomförande av artikel 9 i förordning (EG) nr 1183/2005 om införande av vissa särskilda restriktiva åtgärder mot personer som bryter vapenembargot mot Demokratiska republiken Kongo (EUT L 318, 2019, s. 1).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Curtea de Apel Piteşti (Rumänien) den 24 november 2021 – MK

(Mål C-709/21)

(2022/C 51/31)

Rättegångsspråk: rumänska

Hänskjutande domstol

Curtea de Apel Piteşti

Part i det nationella målet

Klagande: MK

Tolkningsfrågor

1)

Utgör principen om domares oavhängighet, som slås fast i artikel 19.1 andra stycket FEU, jämförd med artikel 2 FEU och artikel 47 i stadgan, hinder för en nationell bestämmelse, som den i artikel 148.2 i den rumänska konstitutionen, i den tolkning som Curtea Constituțională (Författningsdomstolen) har gjort i sitt avgörande nr 390/2021, enligt vilken de nationella domstolarna inte har befogenhet att pröva huruvida en nationell bestämmelse, som har förklarats vara författningsenlig i ett avgörande från Curtea Constituțională, är förenlig med unionsrätten?

2)

Utgör principen om domares oavhängighet, som slås fast i artikel 19.1 andra stycket FEU, jämförd med artikel 2 FEU och artikel 47 i stadgan, hinder för en nationell bestämmelse, som den i artikel 99 ș i den rumänska lagen nr 303/2004 om domares och åklagares ställning, om att ett disciplinärt förfarande får inledas och disciplinåtgärder vidtas mot en domare på grund av underlåtenhet att följa en dom från Curtea Constituțională (Författningsdomstolen), i fall där domaren ska ge unionsrätten företräde framför ett avgörande från Curtea Constituțională, eftersom den nationella bestämmelsen inte ger nämnda domare möjlighet att tillämpa en dom från EU-domstolen som denne anser har företräde?

3)

Utgör principen om domares oavhängighet, som slås fast i artikel 19.1 andra stycket FEU, jämförd med artikel 2 FEU och artikel 47 i stadgan, hinder för nationell domstolspraxis som innebär att domaren, vid äventyr av disciplinåtgärder, inte får tillämpa EU-domstolens praxis i straffrättsliga förfaranden som det där en invändning görs gällande den rimliga tidsåtgången för ett straffrättsligt förfarande, vilken regleras i artikel 4881 i den rumänska straffprocesslagen?

Överklagande ingett den 9 december 2021 av Ryanair DAC, Airport Marketing Services Ltd, FR Financing (Malta) Ltd av den dom som tribunalen (femte avdelningen) meddelade den 29 september 2021 i mål T-448/18, Ryanair m.fl. mot kommissionen

(Mål C-758/21 P)

(2022/C 51/32)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Ryanair DAC, Airport Marketing Services Ltd, FR Financing (Malta) Ltd (ombud: E. Vahida, avocat, B. Byrne, advocaat och S. Rating, abogado)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandenas yrkanden

Klagandena yrkar att domstolen ska

—	upphäva den överklagade domen,

—	ogiltigförklara artiklarna 5 och 6 samt 9–11 i kommissionens beslut (EU) 2018/628 (the omtvistade beslutet) (1), till den del de rör klagandena, eller i andra hand återförvisa målet till tribunalen för förnyad prövning, och i vart fall

—	förplikta kommissionen att ersätta klagandenas kostnader i målet om överklagande och i mål T-448/18 i tribunalen.

Grunder och huvudargument

Klagande anför fyra grunder till stöd för överklagandet.

Under den första grunden görs det gällande att tribunalen har gjort sig skyldig till en felaktig rättstillämpning genom att avvisa och därför vid sin prövning inte beakta avgörande bevisning som klagandena gett in innan det muntliga förfarandet vid tribunalen hade avslutats. Tribunalen har gjort fel dels genom att bortse ifrån eller underlåta att vederbörligen beakta de rättsliga principer som ligger bakom bestämmelserna i artikel 85.1–85.3 i tribunalens rättegångsregler, dels genom att inte beakta den rättspraxis i vilken dessa bestämmelser tillämpas.

Under den andra grunden görs det gällande att tribunalen har gjort en felaktig tolkning av artikel 17 i rådets förordning (EU) 2015/1589 (2) och en felaktig tillämpning av artikel 296 FEUF genom att slå fast 1) att kommissionen inte hade åsidosatt den föreskrivna fristen för att återkräva stöd och 2) att det omtvistade beslutet var tillräckligt motiverat i det avseendet.

Under den tredje grunden görs det gällande att tribunalen har missuppfattat det klara innehållet av den bevisning som ingetts till den vid prövningen av huruvida kommissionen lagligen hade tillämpat kriteriet avseende en ”marknadsekonomisk aktör” vid bedömningen av huruvida klagandena hade gynnats i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF. Tribunalen har missuppfattat bevisning relaterad till 1) en säkerhetsavgift fastställd i ett avtal om flygplatstjänster mellan flygplatsen och Ryanair, 2) uppskattningen av tillkommande rörelsekostnader som flygplatsen kunde förvänta sig och 3) den beläggningsfaktor som kommissionen lade till grund för sin förhandsbedömning av lönsamheten.

Under den fjärde grunden görs det gällande att tribunalen har gjort sig skyldig till en felaktig rättstillämpning genom att slå fast att felen avseende storleken på de stödbelopp som skulle återkrävas och som grundade sig på förhandsuppgifter inte skulle korrigeras på grundval av senare uppgifter som hade lagts till handlingarna, vid den tidpunkt då det omtvistade beslutet antogs.

---

(1)  Kommissionens beslut (EU) 2018/628 av den 11 november 2016 om det av Österrike införda statliga stödet SA.24221(2011/C) (f.d. 2011/NN) till flygplatsen i Klagenfurt, Ryanair och andra flygbolag som använder flygplatsen (meddelat under nummer C (2016) 7131) (EUT L 107, 26.4.2018, s. 1).

(2)  Rådets förordning (EU) 2015/1589 av den 13 juli 2015 om genomförandebestämmelser för artikel 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUT L 248, 2015, s. 9).

Beslut meddelat av domstolens ordförande den 6 oktober 2021 (begäran om förhandsavgörande från Veszprémi Törvényszék – Ungern) – ENERGOTT Fejlesztő és Vagyonkezelő Kft mot Nemzeti Adó- és Vámhivatal Fellebbviteli Igazgatósága

(Mål C-643/20) (1)

(2022/C 51/33)

Rättegångsspråk: ungerska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 98, 22.03.2021.

Tribunalens dom av den 8 december 2021 – BZ mot ECB

(Mål T-500/16) (1)

(Personalmål - Personal vid ECB - Begäran om erkännande av en yrkessjukdom - Utomobligatoriskt skadestånd - Ekonomisk skada - Ideell skada)

(2022/C 51/34)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: BZ (ombud: advokaten H. Tettenborn)

Svarande: Europeiska centralbanken (ombud: E. Carlini och F. Feyerbacher, biträdda av advokaten B. Wägenbaur)

Saken

Talan enligt artikel 270 FEUF och artikel 50a i stadgan för Europeiska unionens domstol, dels om ogiltigförklaring av ECB:S beslut av den 29 augusti 2011, den 20 december 2011 och den 25 april 2012, dels om ersättning för den ekonomiska och ideella skada som sökanden påstår sig ha lidit till följd av ECB:s agerande.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	BZ ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  [konfidentiellt] (målet registrerades inledningsvis vid Europeiska unionens personaldomstol under målnumret [konfidentiellt] och överfördes till Europeiska unionens tribunal den 1.9.2016).)

Tribunalens dom av den 24 november 2021 – AI Zoubi mot rådet

(Mål T-257/19) (1)

(Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik - Restriktiva åtgärder mot Syrien - Frysning av tillgångar - Oriktig bedömning)

(2022/C 51/35)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Sökande: Khaldoun Al Zoubi (Damaskus, Syrien) (ombud: advokaten L. Cloquet)

Svarande: Europeiska unionens råd (ombud: S. Kyriakopoulou och V. Piessevauxn)

Saken

Talan enligt artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av rådets genomförandebeslut (Gusp) 2019/87 av den 21 januari 2019 om genomförande av beslut 2013/255/Gusp om restriktiva åtgärder mot Syrien (EUT L 18 I, 2019, s. 13), av rådets genomförandeförordning (EU) 2019/85 av den 21 januari 2019 om genomförande av förordning (EU) nr 36/2012 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Syrien (EUT L 18 I, 2019, s. 4), av rådets beslut (Gusp) 2019/806 av den 17 maj 2019 om ändring av beslut 2013/255/Gusp om restriktiva åtgärder mot Syrien (EUT L 132, 2019, s. 36), av rådets genomförandeförordning (EU) 2019/798 av den 17 maj 2019 om genomförande av förordning (EU) nr 36/2012 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Syrien (EUT L 132, 2019, s. 1), av rådets beslut (Gusp) 2020/719 av den 28 maj 2020 om ändring av beslut 2013/255/Gusp om restriktiva åtgärder mot Syrien (EUT L 168, 2020, s. 66), och av rådets genomförandeförordning (EU) 2020/716 av den 28 maj 2020 om genomförande av förordning (EU) nr 36/2012 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Syrien (EUT L 168, 2020, s. 1), i den del dessa rättsakter avser sökanden,

Domslut

1)

Rådets genomförandebeslut (Gusp) 2019/87 av den 21 januari 2019 om genomförande av beslut 2013/255/Gusp om restriktiva åtgärder mot Syrien, rådets genomförandeförordning (EU) 2019/85 av den 21 januari 2019 om genomförande av förordning (EU) nr 36/2012 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Syrien, rådets beslut (Gusp) 2019/806 av den 17 maj 2019 om ändring av beslut 2013/255/Gusp om restriktiva åtgärder mot Syrien, rådets genomförandeförordning (EU) 2019/798 av den 17 maj 2019 om genomförande av förordning (EU) nr 36/2012 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Syrien, rådets beslut (Gusp) 2020/719 av den 28 maj 2020 om ändring av beslut 2013/255/Gusp om restriktiva åtgärder mot Syrien, och rådets genomförandeförordning (EU) 2020/716 av den 28 maj 2020 om genomförande av förordning (EU) nr 36/2012 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Syrien, ogiltigförklaras i den del dessa rättsakter avser Khaldoun Al Zoubi.

2)	Europeiska unionens råd ska bära rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 238, 15.7.2019.

Tribunalens dom av den 1 december 2021 – HC mot kommissionen

(Mål T-804/19) (1)

(Personalmål - Rekrytering - Meddelande om upphandling - Allmänna uttagningsprovet EPSO/AD/363/18 - Beslut att inte låta sökanden gå vidare till nästa steg i uttagningsprovet - Motiveringsskyldighet - Uppenbart oriktig bedömning - Invändning om rättsstridighet - Likabehandling - Proportionalitet - Rätten att yttra sig - Principen om god förvaltningssed - Språkregler för uttagningsprovet - Diskriminering på grund av språk - Ansvar)

(2022/C 51/36)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Sökande: HC (ombud: advokaterna G. Pandey, V. Villante och D. Rovetta)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: M. Brauhoff, T. Lilamand och D. Milanowska)

Saken

Talan väckt med stöd av artikel 270 FEUF dels om ogiltigförklaring av, för det första, meddelandet om allmänt uttagningsprov EPSO/AD/363/18 av den 11 oktober 2018, som anordnades för att upprätta två reservlistor för kommissionens rekrytering av tjänstemän (AD 7) inom områdena tull och skatt, för det andra, uttagningskommitténs beslut att inte uppta sökandens nämn i förteckningen över de personer som bjuds in till utvärderingscentrumet, för det tredje, beslutet från samma uttagningskommitté att efter omprövning inte ändra sitt beslut, för det fjärde, av kommissionens beslut av den 20 augusti 2019 om officiellt avslag på sökandens klagomål i enlighet med artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemännen i Europeiska unionen, och för det femte, förteckningen över de sökande som bjuds in att delta i nästa del av uttagningsprovet, dels om ersättning för den skada som sökanden anser sig ha lidit på grund härav.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	HC ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 54, 17.2.2020.)

Tribunalens dom av den 1 december 2021 – JR mot kommissionen

(Mål T-265/20) (1)

(Tillgång till handlingar - Förordning (EG) nr 1049/2001 - Handlingar som avser det muntliga provet i ett uttagningsprov - Delvis avslag på begäran om tillgång till handlingar - Avrundningsmetod för poängsättning - Viktningskoefficienter för de olika delarna och elementen i det muntliga provet - Sekretess avseende juryns arbete - Förordning (UE) 2018/1725 - Det finns inte längre anledning att delvis pröva målet)

(2022/C 51/37)

Rättegångsspråk: franska

Rättegångsdeltagare

Sökande: JR (ombud: advokaterna L. Levi och A. Champetier)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: D. Milanowska, C. Ehrbar och H. Kranenborg)

Saken

Talan som väckts med stöd av artikel 263 FEUF med yrkande om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 28 februari 2020 och av den 9 april 2020 att avslå sökandens begäran om tillgång till vissa handlingar i det interna uttagningsprovet COM/03/AD/18 (AD 6) – 1 – Administratörer.

Domslut

1.

Det finns inte längre anledning att pröva sökandens yrkanden om ogiltigförklaring av Europeiska kommissionens beslut av den 28 februari 2020 och den 9 april 2020 enligt vilka sökanden nekades tillgång till upplysningar om den avrundningsmetod för poängsättning som använts av juryn i det interna uttagningsprovet COM/03/AD/18 (AD 6) – 1 – Administratörer.

2.

Kommissionens beslut av den du 9 april 2020 ogiltigförklaras i den del sökanden nekades tillgång den handling som anger viktningskoefficienter för två delar av det muntliga provet (samtal och strukturerad framställning) , vilka framgår av meddelandet om uttagningsprov för det interna uttagningsprovet COM/03/AD/18 (AD 6) – 1 – Administratörer, och de två elementen i samtalet (yrkeserfarenhet och motivation), vilka även de framgår av nämnda meddelande om uttagningsprov.

3.	Kommissionen ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 247, 27.07.2020.)

Tribunalens dom av den 1 december 2021 – Ruiz-Ruiz mot kommissionen

(Mål T-293/20) (1)

(Personalmål - Tjänstemän - Rekrytering - Meddelande om uttagningsprov Epso/AD/371/19 - Uttagningskommitténs beslut att inte ge sökanden tillträde till nästa steg i uttagningsförfarandet - Antagningskriterier avseende yrkeserfarenhet - Huruvida det kriterium som uttagningskommittén tillämpat är förenligt med meddelandet om uttagningsprov - Uppenbart oriktig bedömning)

(2022/C 51/38)

Rättegångsspråk: italienska

Rättegångsdeltagare

Sökande: Vanesa Ruiz-Ruiz (Alkmaar, Nederländerna) (ombud: advokaten M. Velardo)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: G. Gattinara, T. Lilamand och I. Melo Sampaio)

Saken

Begäran med stöd av artikel 270 FEUF om ogiltigförklaring dels av uttagningskommitténs beslut av den 20 september 2019 att avslå begäran om omprövning av beslutet att inte ge sökanden tillträde till nästa steg i uttagningsprov Epso/AD/371/19, dels av tillsättningsmyndighetens beslut av den 7 februari 2020 att avslå sökandens klagomål mot det beslutet.

Domslut

1)	Uttagningskommitténs beslut av den 20 september 2019 om avslag på begäran om omprövning av beslutet att underkänna Vanesa Ruiz-Ruiz i uttagningsprov Epso/AD/371/19 ogiltigförklaras.

2)	Europeiska kommissionen ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 222, 6.07.2020.

Tribunalens dom av den 1 december 2021 – Sopra Steria Benelux och Unisys Belgium mot kommissionen

(Mål T-546/20) (1)

(Offentlig upphandling av tjänster - Anbudsförfarande - Tjänster för specificering, utveckling, underhåll och stöd av IT-plattformar för generaldirektoratet för skatter och tullar - Avslag på en anbudsgivares anbud och tilldelning av kontraktet till en annan anbudsgivare - Motiveringsskyldighet - Onormalt lågt anbud)

(2022/C 51/39)

Rättegångsspråk: franska

Rättegångsdeltagare

Sökande: Sopra Steria Benelux (Ixelles, Belgien) och Unisys Belgium (Machelen, Belgien) (ombud: advokaterna L. Masson och G. Tilman)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: L. André och M. Ilkova)

Saken

Talan med stöd av artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 2 juli 2020 om dels, att förkasta det gemensamma anbud som ingetts av Sopra Steria Benelux och Unisys Belgium för del A i anbudsförfarandet TAXUD/2019/OP/0006 avseende tjänster för specificering, utveckling, underhåll och stöd av tredje nivån av IT-plattformar för generaldirektoratet för skatter och tullar, dels att tilldela en annan anbudsgivare kontraktet.

Domslut

1)

Europeiska kommissionens beslut av den 2 juli 2020 om dels, att förkasta det gemensamma anbud som ingetts av Sopra Steria Benelux och Unisys Belgium för del A i anbudsförfarandet TAXUD/2019/OP/0006 avseende tjänster för specificering, utveckling, underhåll och stöd av tredje nivån av IT plattformar för generaldirektoratet för skatter och tullar, dels att tilldela en annan anbudsgivare kontraktet, ogiltigförklaras vad gäller del A.

2)	Kommissionen ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Sopra Steria Benelux och Unisys Belgium.

---

(1)  EUT C 359, 26.10.2020.

Tribunalens dom av den 1 december 2021 – Muratbey Gida mot EUIPO– M. J. Dairies (Ost med formen av tre tvinnade band)

(Mål T-662/20) (1)

(Gemenskapsformgivning - Ogiltighetsförfarande - Registrerad gemenskapsformgivning som återger en ost med formen av tre tvinnade band - Äldre internationell formgivning - Ogiltighetsgrund - Särprägel - Offentliggörande av den äldre formgivningen - Artikel 7 i förordning (EG) nr 6/2002 - Annat helhetsintryck - Artikel 6 i förordning nr 6/2002)

(2022/C 51/40)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Muratbey Gida Sanayí Ve Tícaret AŞ (Istanbul, Turkiet) (ombud: advokaten M. Schork)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: M. Capostagno)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: M. J. Dairies EOOD (Sofia, Bulgarien) (ombud: advokaterna D. Dimitrova och I. Pakidanska)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s tredje överklagandenämnd den 21 augusti 2020 (ärende R 1925/2019-3), angående ett ogiltighetsförfarande mellan M. J. Dairies och Muratbey Gida Sanayí ve Tícaret.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Muratbey Gida Sanayí ve Tícaret AŞ ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 9, 11.1.2021.

Tribunalens dom av den 1 december 2021 – Schmid mot EUIPO – Landeskammer für Land- und Forstwirtschaft in Steiermark (Steirisches Kürbiskernöl g.g.A)

(Mål T-700/20) (1)

(EU-varumärke - Ogiltighetsförfarande - EU-figurmärket Steirisches Kürbiskernöl g. g. A GESCHÜTZTE GEOGRAFISCHE ANGABE - Absolut registreringshinder - Varumärken som innehåller tecken, emblem eller vapen - Emblem som avser ett av unionens åtgärdsområden - Skyddade geografiska beteckningar - Artikel 7.1 i) i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 7.1 i) i förordning (EU) 2017/1001)

(2022/C 51/41)

Rättegångsspråk: tyska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Schmid (Halbenrain, Österrike) (ombud: advokaten A. Ginzburg)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: D. Hanf och M. Eberl)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Landeskammer für Land- und Forstwirtschaft in Steiermark (Graz, Österrike) (ombud: advokaten I. Hödl)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s fjärde överklagandenämnd den 23 september 2020 (ärende R 2186/2019–4) om ett ogiltighetsförfarande mellan Landeskammer für Land- und Forstwirtschaft in Steiermark och Gabriele Schmid.

Domslut

1)	Det beslut som meddelades av fjärde överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) den 23 september 2020 (ärende R 2186/2019–4), ogiltigförklaras.

2)	EUIPO ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Gabriele Schmids rättegångskostnader

3)	Landeskammer für Land- und Forstwirtschaft in Steiermark ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 28, 25.1.2021.

Tribunalens dom av den 8 december 2021 – QB mot kommissionen

(Mål T-71/21) (1)

(Personalmål - Tillfälligt anställda - Lön - Utlandstillägg - Artikel 4.1 a i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna - Utlandstillägg beviljas inte - Huvudsakliga yrkesverksamhet - Arbete som utförts för en annan stat)

(2022/C 51/42)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Sökande: QB (ombud: advokaten R. Wardyn)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: T. Bohr och A.-C. Simon)

Saken

Talan enligt artikel 270 FEUF om ogiltigförklaring av det beslut som fattats av Byrån för löneadministration och individuella ersättningar (PMO) vid kommissionen den 6 april 2020 om att inte bevilja sökanden utlandstillägg.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	QB ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 148, 26.4.2021.

Tribunalens dom av den 1 december 2021 – Jieyang Defa Industry mot EUIPO – Mattel (Dockhuvud)

(Mål T-84/21) (1)

(Gemenskapsformgivning - Ogiltighetsförfarande - Registrerad gemenskapsformgivning föreställande ett dockhuvud - Tidigare formgivning - Ogiltighetsgrunder - Särprägel saknas - Formgivarens frihet - Annat helhetsintryck föreligger inte - Artiklarna 6 och 25.1 b i förordning (EG) nr 6/2002)

(2022/C 51/43)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Jieyang Defa Industry Co. Ltd (Jieyang, Kina) (ombud: advokaterna C. Bercial Arias och F. Codevelle)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: A. Folliard-Monguiral)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Mattel, Inc. (El Segundo, Kalifornien, Förenta staterna) (ombud: advokaterna A. Pompe-Ciszewska och P. Mleczak)

Saken

Överklagande av överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s tredje överklagandenämnd den 14 december 2020 (ärende R 2021/2019-3), om ett ogiltighetsförfarande mellan Mattel och Jieyang Defa Industry Co.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Jieyang Defa Industry Co. Ltd ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 110, 29.3.2021.

Tribunalens dom av den 1 december 2021 – Union syndicale Solidaires des SDIS de France och DOM mot kommissionen

(Mål T-152/21) (1)

(Utomobligatoriskt skadeståndsansvar - Ingivande av ett klagomål till kommissionen om tillämpning av unionsrätten - Svarsfrist - Rätten till god förvaltning - Omsorgsplikt - Rimlig frist - Ett tillräckligt tydligt åsidosättande av en rättsregel som ger enskilda rättigheter föreligger inte)

(2022/C 51/44)

Rättegångsspråk: franska

Rättegångsdeltagare

Sökande: Union syndicale Solidaires des services départementaux d’incendie et de secours (SDIS) de France och DOM/TOM (Nîmes, Frankrike) (ombud: advokaten O. Coudray)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: C. Ehrbar och A. Spina)

Saken

Talan med stöd av artikel 268 FEUF om ersättning för den skada som sökandena anser sig ha lidit till följd av kommissionens underlåtelse att pröva deras klagomål, vilket registrerades den 27 juni 2019 under ärendenummer CHAP(2019)01840, avseende Republiken Frankrikes åsidosättande av unionsrätten.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Union syndicale Solidaires des services départementaux d’incendie et de secours (SDIS) de France och DOM/TOM ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 182, 10.05.2021.

Tribunalens dom av den 1 december 2021 – Jalkh mot parlamentet

(Mål T-230/21) (1)

(Institutionell rätt - Ledamot av parlamentet - Immunitet och privilegier - Beslut om att upphäva den parlamentariska immuniteteten - Artiklarna 8 och 9 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier - Förfarandet för att upphäva en ledamots immunitet - Uppenbart oriktig bedömning)

(2022/C 51/45)

Rättegångsspråk: franska

Rättegångsdeltagare

Sökande: Jean-François Jalkh (Gretz-Armainvilliers, Frankrike) (ombud: advokaten F. Wagner)

Svarande: Europaparlamentet (ombud: N. Lorenz och A.-M. Dumbrăvan)

Saken

Talan enligt artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av parlamentets beslut P9_TA(2021)0092 av den 25 mars 2021 avseende begäran att sökandens immunitet ska upphävas (2020/2110(IMM)).

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Jean-François Jalkh ska ersätta rättegångskostnaderna, inbegripet dem som avser det interimistiska förfarandet.

---

(1)  EUT C 242, 21.06.2021.

Talan väckt den 4 november 2021 – AL mot kommissionen

(Mål T-714/21)

(2022/C 51/46)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: AL (ombud: advokaten R. Rata)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara svarandens beslut av den 4 augusti 2021 (ref. Ares (2021) 4962656) avseende sökandens klagomål enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna, ingivet den 9 april 2021, mot det beslut Byrån för löneadministration och utbetalning av individuella ersättningar (PMO) fattat den 11 januari 2021, (1)

—	ålägga svaranden att bereda tillgång till och inge i) skriftlig bevisning avseende de beräkningar som PMO:s beslut av den 21 november 2019 grundades på, och ii) hela texten till ”GD HR:s svar på ett annat klagomål”, vilket PMO delvis har citerat i ett e-postmeddelande, daterat den 8 oktober 2020,

—	ålägga svaranden att bestämma antagna underhållskostnader för perioden från den 1 november 2020 till den 30 september 2021, baserat på sökandens moders hemvist i Belgien, och

—	ålägga svaranden att betala tillägg för sökandens moder som en person som likställs med underhållsberättigat barn för perioden från den 1 november 2020 till den 30 september 2021, samt

—	ålägga svaranden att bära sina egna rättegångskostnader och ersätta sökandens rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder.

1.

Första grunden: Svaranden har åsidosatt artikel 2.4 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna och kommissionens beslut av den 15 april 2014 om allmänna genomförandebestämmelser för personer som likställs med underhållsberättigade barn, i den del svaranden, vid beräkningen av sökandens kostnader för underhåll till sin moder, felaktigt har antagit att sökandens moder har hemvist i Rumänien och inte i Belgien. Kommissionen har vidare felaktigt bestämt sökandens kostnader för moderns underhåll till 50 procent av grundlönen för en tjänsteman i den första löneklassen för lönegrad AST 1, korrigerat med landskoefficienten för Rumänien, trots att sökandens moder permanent ingår i sökandens hushåll, varför 40 procent av denna grundlön (utan korrigering) borde använts som utgångspunkt.

2.

Andra grunden: Åsidosättande av artikel 85 i tjänsteföreskrifterna, eftersom sökanden inte var medveten om att det inte fanns laglig grund för att utbetala det aktuella tillägget för perioden från den 1 november 2020 till den 30 oktober 2020, och eftersom överbetalningen inte var av sådan omfattning att sökanden inte kunde vara omedveten därom.

---

(1)  Anmärkning: Det angripna beslutet rör utbetalning av familjetillägg enligt artikel 2.4 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna för tjänstemännen i Europeiska unionen.

Överklagande ingett den 26 november 2021 – Beauty Biosciences mot EUIPO – Société de Recherche Cosmétique (BIO-BEAUTÉ)

(Mål T-750/21)

(2022/C 51/47)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Beauty Biosciences LLC (Dallas, Texas, Förenta staterna) (ombud: advokaten D. Mărginean)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Société de Recherche Cosmétique SARL (Luxemburg, Luxemburg)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: EU-ordmärket BIO-BEAUTÉ – EU-varumärke nr 13 609 631

Förfarande vid EUIPO: Upphävandeförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s fjärde överklagandenämnd den 28 september 2021 i de förenade ärendena R 1871/2020-4 och R 1891/2020-4.

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	delvis ogiltigförklara det överklagade beslutet genom att förklara det angripna varumärket ogiltigt med avseende på varor i klass 3: ”Tandpulver, -kräm och -pastor; Flyktiga oljor; Parfymer, eau-de-toilette, eau-de-cologne, Rökelse, Luktvatten”,

—

delvis ogiltigförklara det överklagade beslutet genom att förklara det angripna varumärket ogiltigt med avseende på varor i klass 3: ”Kosmetika; kroppsdeodoranter; Växtextrakt för kosmetiska ändamål; Tvålar, mjölker för toalettändamål; Krämer, geler, mjölker, lotioner, masker, pomador, puder, serum och kosmetiska preparat för hudvård; Kosmetiska preparat mot rynkor; Kosmetiska produkter för läppvård; Kosmetiska preparat mot sol, sololjor, solmjölk, efter-sol-preparat; Kosmetiska preparat för bantningsändamål; Hårborttagningspreparat; Hårpreparat (preparat för vård av hår och hårbotten); Kosmetiska preparat för bad; Smink- och avsminkningspreparat; Preparat för rakning och efter rakning”,

—	ändra det överklagade beslutet genom att förklara det angripna varumärket ogiltigt för varor i klass 3: ”Tandpulver, -kräm och -pastor; Flyktiga oljor; Parfymer, eau-de-toilette, eau-de-cologne, Rökelse, Luktvatten”

—

ändra det överklagade beslutet genom att förklara det angripna varumärket ogiltigt för varor i klass 3: ”Kosmetika; kroppsdeodoranter; Flyktiga oljor; Växtextrakt för kosmetiska ändamål; Tvålar, mjölker för toalettändamål; Krämer, geler, mjölker, lotioner, masker, pomador, puder, serum och kosmetiska preparat för hudvård; Kosmetiska preparat mot rynkor; Kosmetiska produkter för läppvård; Kosmetiska preparat mot sol, sololjor, solmjölk, efter-sol-preparat; Kosmetiska preparat för bantningsändamål; Hårborttagningspreparat; Hårpreparat (preparat för vård av hår och hårbotten); Kosmetiska preparat för bad; Smink- och avsminkningspreparat; Preparat för rakning och efter rakning”,

—	förplikta Société de Recherche Cosmétique S.A.R.L. att ersätta de kostnader som uppkommit för Beauty Biosciences LLC i förevarande mål, i förfarandet vid överklagandenämnden och vid annulleringsenheten.

Grunder

—

Åsidosättande artikel 59.1a jämförd med artikel 7.1 c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken då överklagandenämnden felaktigt fann att EU-varumärke nr 13 609 631 BIO-BEAUTÉ inte är av beskrivande karaktär vad avser varor i klass 3: ”Tandpulver, -kräm och -pastor; Flyktiga oljor; Parfymer, eau-de-toilette, eau-de-cologne, Rökelse, Luktvatten”.

—

Åsidosättande av artikel 59.1a jämförd med artikel 7.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken då överklagandenämnden felaktigt fann att EU-varumärke nr 13 609 631 BIO-BEAUTÉ inte saknar särskiljningsförmåga vad avser varor i klass 3: ”Tandpulver, -kräm och -pastor; Flyktiga oljor; Parfymer, eau-de-toilette, eau-de-cologne, Rökelse, Luktvatten”.

—

Åsidosättande artikel 59.1a jämförd med artikel 7.3 och artikel 59.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken då överklagandenämnden felaktigt fann att EU-varumärke nr 13 609 631 BIO-BEAUTÉ hade förvärvat särskiljningsförmåga vad avser varor i klass 3: ”Kosmetika; kroppsdeodoranter; Växtextrakt för kosmetiska ändamål; Tvålar, mjölker för toalettändamål; Krämer, geler, mjölker, lotioner, masker, pomador, puder, serum och kosmetiska preparat för hudvård; Kosmetiska preparat mot rynkor; Kosmetiska produkter för läppvård; Kosmetiska preparat mot sol, sololjor, solmjölk, efter-sol-preparat; Kosmetiska preparat för bantningsändamål; Hårborttagningspreparat; Hårpreparat (preparat för vård av hår och hårbotten); Kosmetiska preparat för bad; Smink- och avsminkningspreparat; Preparat för rakning och efter rakning”,

Överklagande ingett den 29 november 2021 – Peace United mot EUIPO – 1906 Collins (bâoli)

(Mål T-754/21)

(2022/C 51/48)

Överklagandet är avfattat på: franska

Parter

Klagande: Peace United Ltd (London, Förenade kungariket) (ombud: advokaten M. Artzimovitch)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: 1906 Collins LLC (Miami, Florida, Förenta staterna)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Klaganden vid tribunalen

Omtvistat varumärke: EU-figurmärket bâoli – EU-varumärke nr 6 619 977

Förfarande vid EUIPO: Ogiltighetsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s andra överklagandenämnd den 14 september 2021 i ärende R 275/2020-2

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara det överklagade beslutet, i den del överklagandenämnden till följd av olika felaktiga bedömningar i rättsligt och faktiskt hänseende och ett åsidosättande av skyldigheten att iaktta en god förvaltning fann att EU-varumärket nr 6 619 977 bâoli inte hade varit föremål för verkligt bruk under den omtvistade perioden med avseende på de aktuella tjänsterna i klasserna 41 och 43.

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 63.1 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 i den mån överklagandenämnden gjorde en felaktig bedömning av huruvida ansökan om upphävande utgjorde missbruk.

—	Åsidosättande av artikel 58.1 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 i den mån överklagandenämnden gjorde en felaktig bedömning avseende huruvida varumärket hade varit föremål för verkligt bruk.

Överklagande ingett den 1 december 2021 – Dorsum mot EUIPO – ID Quantique (Clavis)

(Mål T-758/21)

(2022/C 51/49)

Överklagandet är avfattat på: ungerska

Parter

Klagande: Dorsum Informatikai Fejlesztő és Szolgáltató Zrt. (Budapest, Ungern) (ombud: advokaten Gy. Hajdu)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: ID Quantique SA (Carouge, Schweiz)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: EU-ordmärket ”Clavis” – Registreringsansökan nr 18064876

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s första överklagandenämnd den 22 september 2021 i ärende R 189/2021-1

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	i första hand ändra det överklagade beslutet och bifalla klagandens överklagande,

—	i andra hand ogiltigförklara det överklagade beslutet, inklusive det beslut som fattades av EUIPO den 27 november 2020, och

—	förordna att klaganden ska ersättas för rättegångskostnaderna.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 47.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 107 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 95 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—	Åsidosättande av väsentliga formföreskrifter.

Talan väckt den 29 november 2021 – DCM Film Distribution mot kommissionen

(Mål T-760/21)

(2022/C 51/50)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: DCM Film Distribution GmbH (Berlin, Tyskland) (ombud: juristerna A. Huttenlauch, M. Klasse och P. Hesse)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut C(2021) 7095 final av den 28 september 2021 om prövningen av huruvida en åtgärd som vidtagits av Europeiska genomförandeorganet för utbildning och kultur är giltig enligt rådets förordning (EG) nr 58/2003, (1) i enlighet med artikel 264.1 FEUF, och

—	förplikta Europeiska kommissionen att ersätta samtliga rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden sju grunder.

1.

Första grunden: Det görs gällande att kommissionens tolkning av ”europabolag” strider mot riktlinjernas och arbetsprogrammets bokstavliga innebörd. — Det hävdas att kommissionen gjorde en felaktig rättstillämpning när den tolkade kriteriet nationalitet så, att det endast avser de fysiska personer som är ägare av sökandebolaget. Kommissionen tolkar därmed ”ägande” felaktigt så, att det betyder ”slutligt ägande”. Lydelsen medger inte slutsatsen att ”de slutliga aktieägarnas” nationalitet och inte enbart de direkta aktieägarnas nationalitet är avgörande för klassificeringen av sökanden som ett europabolag. Lydelsen ger inte stöd för kommissionens restriktiva tolkning, vilken dessutom är oförenlig med och strider mot den allmänna uppfattningen av begreppen nationalitet, EU-företag och europeiskt arbete, såsom dessa har fastställts i EU:s lagstiftning.

2.

Andra grunden: Det påstås att kommissionens tolkning av ”europabolag” strider mot överordnad EU-lagstiftning. — Det hävdas att kommissionens beslut, genom att det grundas på denna felaktiga tolkning utan att de faktiska omständigheterna i ärendet har beaktats på ett korrekt sätt, utgör ett kringgående av målen för den EU-lagstiftning som är tillämplig.

3.

Tredje grunden: Det görs gällande att kommissionens beslut strider mot förordning (EU) nr 1295/2013, (2) som ligger till grund för finansieringsordningen för Media inom Kreativa Europa. — Det hävdas att den omständigheten att nationaliteten för sökandebolagets slutliga ägare betraktas som en nödvändig förutsättning för finansiering saknar stöd i förordningen om Kreativa Europa. Det strider i själva verket mot begreppet ett konsekvent genomförande av de allmänna och specifika målen med delprogrammet för Media inom Kreativa Europa.

4.

Det påstås att kommissionens beslut även utgör ett åsidosättande av kraven enligt förordning (EU, Euratom) 2018/1046. (3) — Det hävdas att kommissionens tolkning av kriterierna för stödberättigande åsidosätter principerna om likabehandling och förbud mot diskriminering, vilka kommissionen är skyldig att iaktta i sina finansieringsbeslut avseende bidrag.

5.	Det görs gällande att kommissionens beslut strider mot artikel 20 Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. — Det hävdas att kommissionens beslut leder till att lika fall behandlas olika till förfång för visa företag, för vilket det inte finns sakliga skäl.

6.

Det påstås att kommissionen överskrider gränserna för sitt utrymme för skönsmässig bedömning. — Det hävdas att kommissionen, genom att välja en tolkning som bortser från och strider mot EU-lagstiftning trots att flera alternativa tolkningar finns tillgängliga som är förenliga med EU-lagstiftningen, har missbrukat bedömningsutrymmet.

7.	Det påstås att kommissionens beslut utgör ett åsidosättande av proportionalitetsprincipen. — Det hävdas att finansiering som beviljas med förbehåll för att vinster som görs till förmån för tredjeländer säkerställs skulle ha utgjort en lika effektiv men mindre ingripande åtgärd.

---

(1)  Rådets förordning (EG) nr 58/2003 av den 19 december 2002 om stadgar för de genomförandeorgan som ansvarar för vissa uppgifter som avser förvaltningen av gemenskapsprogram (EGT L 11, 2003, s. 1).

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1295/2013 av den 11 december 2013 om inrättande av programmet Kreativa Europa (2014–2020) och om upphävande av beslut nr 1718/2006/EG, nr 1855/2006/EG och nr 1041/2009/EG (EUT L 347, 2013, s. 221).

(3)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 193, 2018, s. 1).

Talan väckt den 6 december 2021 – Courtois m.fl. mot kommissionen

(Mål T-761/21)

(2022/C 51/51)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Fabien Courtois (Rueil-Malmaison, Frankrike) och 2088 andra sökande (ombud: advokaten A. Durand)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—	fastställa att sökandenas talan kan tas upp till prövning och att den är välgrundad,

—	ogiltigförklara det tysta avslagsbeslutet av den 24 september 2021 som är en följd av avsaknaden av svar på sökandenas bekräftande begäran av den 13 augusti 2021,

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena två grunder.

1.

Första grunden: Talan kan tas upp till prövning. Sökandena gör gällande att de har talerätt i egenskap av sökande med rätt att väcka talan i den mening som avses i artikel 8.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (1) (nedan kallad förordning nr 1049/2001) i egenskap av personer som den angripna akten riktar sig till i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket FEUF. Sökandena anger därutöver att det har intresse av att få saken prövad, eftersom kommissionen i sitt tysta avslagsbeslut av den 24 september 2021 nekade dem tillgång till de begärda handlingarna och eftersom det angripna beslutet innebär ett intrång i deras grundläggande rättigheter.

2.

Andra grunden: Den andra grunden avser den interna lagenligheten av kommissionens beslut. Sökandena gör gällande att kommissionen har åsidosatt sökandenas rätt till tillgång till handlingar genom att ange ofullständiga och felaktiga skäl. De åberopar att det föreligger ett övervägande allmänintresse som motiverar att handlingarna lämnas ut. Slutligen anser sökandena att kommissionen har åsidosatt proportionalitetsprincipen i det att den gick utöver vad som var nödvändigt för att den skulle uppnå sitt uppställda mål.

---

(1)  EGT L 145, 2001, s. 43.

Talan väckt den 10 december 2021 – Euranimi mot kommissionen

(Mål T-769/21)

(2022/C 51/52)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: European Association of Non-Integrated Metal Importers & distributors (Euranimi) (Bryssel, Belgien) (ombud: juristerna M. Campa, D. Rovetta, P. Gjørtler och V. Villante)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara kommissionens genomförandeförordning (EU) 2021/1483 av den 15 september 2021 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av kallvalsade platta produkter av rostfritt stål med ursprung i Folkrepubliken Kina och Taiwan efter en översyn vid giltighetstidens utgång i enlighet med artikel 11.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036, och

—	förordna om att Europeiska kommissionen ska ersätta sökandens rättegångskostnader och bära sina kostnader.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan om ogiltigförklaring av kommissionens genomförandeförordning (EU) 2021/1483 av den 15 september 2021 (1) åberopar sökanden tre grunder.

1.	Första grunden: Åsidosättande av artikel 11.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036 av den 8 juni 2016 (2) – uppenbart oriktig bedömning av kommissionen.

2.	Andra grunden: Åsidosättande av artikel 3.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036 av den 8 juni 2016 med avseende på bedömningen av skadan och orsakssambandet för både kinesiska och taiwanesiska produkter – uppenbart oriktig bedömning.

3.

Tredje grunden: Åsidosättande av artikel 2.6 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036 av den 8 juni 2016 vad gäller den rättsliga statusen för den rapport genom vilken kommissionen fastställer förekomsten av betydande marknadssnedvridningar i ett visst land eller inom ett visst område i det landet och användningen av sådana rapporter för fastställande av dumpning.

---

(1)  Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2021/1483 av den 15 september 2021 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av kallvalsade platta produkter av rostfritt stål med ursprung i Folkrepubliken Kina och Taiwan efter en översyn vid giltighetstidens utgång i enlighet med artikel 11.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036 (EUT L 176, 2016, s. 21).

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036 av den 8 juni 2016 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen (EUT L 176, 2016, s. 21).

Talan väckt den 9 december 2021 – OC mot EEAS

(Mål T-770/21)

(2022/C 51/53)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: OC (ombud: advokaterna L. Levi och N. Flandin)

Svarande: Europeiska utrikestjänsten (EEAS)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ta upp talan till prövning och bifalla densamma, och följaktligen

—	ogiltigförklara beslutet av den 10 september 2020, vilket delgav den 11 februari 2021, i vilket tillsättningsmyndigheten avslog sökandens begäran om bistånd enligt artikel 24 i tjänsteföreskrifterna för Europeiska unionens tjänstemän,

—	om så är nödvändigt, ogiltigförklara tillsättningsmyndighetens beslut av den 31 augusti 2021 att avslå sökandens klagomål av den 6 maj 2021 avseende beslutet av den 10 september 2021,

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder.

1.	Första grunden: åsidosättande av motiveringsskyldigheten och rätten att yttra sig.

2.	Andra grunden: åsidosättande att förfaranderegler och kompetensregler vad gäller maktfördelning. Sökanden gör gällande att beslutet att inleda en administrativ undersökning skulle ha fattats av EEAS:s generalsekreterare.

3.	Tredje grunden: flera fall av uppenbart oriktig bedömning från EEAS.s sida gällande dess definition av mobbning och åsidosättande av artikel 12 a i tjänsteföreskrifterna för Europeiska unionens tjänstemän.

4.	Fjärde grunden: åsidosättande av omsorgsplikten.

Överklagande ingett den 14 december 2021 – Trend Glass mot EUIPO (ECO STORAGE)

(Mål T-777/21)

(2022/C 51/54)

Rättegångsspråk: polska

Parter

Klagande: Trend Glass sp. z o.o. (Radom, Polen) (ombud: advokaten J. Gwiazdowska)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering av EU-figurmärket ECO STORAGE – Registreringsansökan nr 18 324 347

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s fjärde överklagandenämnd den 11 oktober 2021 i ärende R 1315/2021-4

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det angripna beslutet i dess helhet och meddela en slutgiltig dom genom att godkänna ansökan om registrering av EU-varumärke nr 18 324 347,

—	i andra hand, ogiltigförklara det angripna beslutet av fjärde överklagandenämnden vid EUIPO och återförvisa ärendet till EUIPO för ytterligare prövning,

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna, inklusive sökandens kostnader för förfarandet vid EUIPO:s överklagandenämnd och EUIPO:s granskningsavdelning.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 7.1 b och c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001, jämförd med artikel 7.2 i denna förordning.

—	Åsidosättande av artikel 33.2 och 33.7 samt artikel 42.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—	Åsidosättande av artiklarna 94.1 och 95.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 20, artikel 41.1 samt artikel 41.2 a och c i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, inklusive rätten att bli hörd, motiveringsskyldigheten, rätten till god förvaltning, rättssäkerhetsprincipen och likabehandlingsprincipen.