Europeiska unionens domstols senaste offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning

(2022/C 2/01)

Senaste offentliggörandet

EUT C 513, 20.12.2021

Senaste listan över offentliggöranden

EUT C 502, 13.12.2021

EUT C 490, 6.12.2021

EUT C 481, 29.11.2021

EUT C 471, 22.11.2021

EUT C 462, 15.11.2021

EUT C 452, 8.11.2021

Dessa texter är tillgängliga på

EUR-Lex: http://eur-lex.europa.eu

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 28 oktober 2021 (begäran om förhandsavgörande från Sofiyski gradski sad – Bulgarien) – Komisia za protivodeystvie na koruptsiyata i za otnemane na nezakonno pridobitoto imushtestvo mot ZV, AX, ”Meditsinski tsentar po dermatologia i estetichna meditsina PRIMA DERM” ООD

(Mål C-319/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Straffrättsligt samarbete - Direktiv 2014/42/EU - Tillämpningsområde - Nationell lagstiftning som föreskriver förverkande av egendom som förvärvats på ett olagligt sätt utan att en fällande brottmålsdom föreligger)

(2022/C 2/02)

Rättegångsspråk: bulgariska

Hänskjutande domstol

Sofiyski gradski sad

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Komisia za protivodeystvie na koruptsiyata i za otnemane na nezakonno pridobitoto imushtestvo

Motpart: ZV, AX, ”Meditsinski tsentar po dermatologia i estetichna meditsina PRIMA DERM” ООD

Domslut

Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/42/EU av den 3 april 2014 om frysning och förverkande av hjälpmedel vid och vinning av brott i Europeiska unionen ska tolkas så, att det inte är tillämpligt på en medlemsstats bestämmelser i vilka det föreskrivs att förverkande av egendom som förvärvats på ett olagligt sätt ska beslutas av en nationell domstol inom ramen för eller till följd av ett förfarande som inte avser fastställande av ett eller flera brott.

---

(1)  EUT C 279, 24.8.2020.

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 28 oktober 2021 (begäran om förhandsavgörande från Centrale Raad van Beroep – Nederländerna) – Y mot CAK

(Mål C-636/21) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Gränsöverskridande hälso- och sjukvård - Begreppet ”försäkrad person” - Förordning (EG) nr 883/2004 - Artikel 1 c - Artikel 2 - Artikel 24 - Rätt till vårdförmåner som utges av bosättningsmedlemsstaten på bekostnad av pensionsmedlemsstaten - Direktiv 2011/24/EU - Artikel 3 b i - Artikel 7 - Återbetalning av kostnader för hälso- och sjukvård som mottagits i en annan medlemsstat än bosättningsmedlemsstaten och pensionsmedlemsstaten - Villkor)

(2022/C 2/03)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Centrale Raad van Beroep

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Y

Motpart: CAK

Domslut

Artiklarna 3 b i och 7.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/24/EU av den 9 mars 2011 om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård, jämförda med artiklarna 1 c och 2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 988/2009 av den 16 september 2009, ska tolkas så, att en person som uppbär pension enligt lagstiftningen i en medlemsstat, och som enligt artikel 24 i denna förordning, i ändrad lydelse, har rätt till vårdförmåner som utges av bosättningsmedlemsstaten på bekostnad av pensionsmedlemsstaten, ska anses vara en ”försäkrad person”, i den mening som avses i artikel 7.1 i detta direktiv, som kan erhålla återbetalning av kostnader för gränsöverskridande hälso- och sjukvård som han eller hon har erhållit i en tredje medlemsstat, utan att omfattas av det obligatoriska sjukförsäkringssystemet i den medlemsstat som betalar ut pensionen.

---

(1)  EUT C 383, 11.11.2019.

Domstolens dom (första avdelningen) av den 28 oktober 2021 – Vialto Consulting Kft. mot Europeiska kommissionen

(Mål C-650/19 P) (1)

(Överklagande - Skadeståndstalan - Utomobligatoriskt skadeståndsansvar - Instrument för stöd inför anslutningen - Decentraliserad förvaltning - Utredning som görs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) - Kontroller på plats - Förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 - Artikel 7 - Tillgång till datauppgifter - Digital kriminalteknisk åtgärd - Principen om skydd för berättigade förväntningar - Rätten att yttra sig - Ideell skada)

(2022/C 2/04)

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Klagande: Vialto Consulting Kft. (ombud: D. Sigalas och S. Paliou, dikigoroi)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen (ombud: D. Triantafyllou, J. Baquero Cruz och A. Katsimerou)

Domslut

1)

Den dom som meddelades av Europeiska unionens tribunal den 26 juni 2019, Vialto Consulting/kommissionen (T-617/17, ej publicerad, EU:T:2019:446), upphävs i den del tribunalen däri fann att det saknades fog för den grund som Vialto Consulting Kft. åberopat avseende Europeiska kommissionens åsidosättande av rätten att yttra sig.

2)	Överklagandet ogillas i övrigt.

3)

Målet återförvisas till Europeiska unionens tribunal för prövning av villkoren för Europeiska unionens utomobligatoriska skadeståndsansvar, avseende huruvida det finns ett orsakssamband mellan Europeiska kommissionens åsidosättande av rätten att yttra sig och den åberopade skadan samt huruvida det verkligen föreligger en skada.

4)	Frågan om rättegångskostnader anstår.

---

(1)  EUT C 372, 4.11.2019.

Domstolens dom (tionde avdelningen) av den 28 oktober 2021 (begäran om förhandsavgörande från la Curtea de Apel Iaşi – Rumänien) – BX mot Unitatea Administrativ Teritorială D.

(Mål C-909/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Skydd för arbetstagares hälsa och säkerhet - Direktiv 2003/88/EG - Arbetstidens förläggning - Artikel 2 led 1 och 2 - Begreppen ”arbetstid” och ”viloperiod” - Obligatorisk yrkesutbildning som genomförs på arbetsgivarens initiativ)

(2022/C 2/05)

Rättegångsspråk: rumänska

Hänskjutande domstol

Curtea de Apel Iaşi

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: BX

Motpart: Unitatea Administrativ Teritorială D.

Domslut

Artikel 2 led 1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden ska tolkas så, att den period under vilken en arbetstagare genomgår en yrkesutbildning på begäran av arbetsgivaren, där denna utbildning bedrivs utanför arbetstagarens normala arbetsplats i utbildningsföretagets lokaler och under vilken tid arbetstagaren inte utför sina sedvanliga uppgifter, utgör arbetstid, i den mening som avses i denna bestämmelse.

---

(1)  EUT C 201, 15.06.2020

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 28 oktober 2021 (begäran om förhandsavgörande från Consiglio di Stato – Italien) – Eco Fox Srl (C-915/19), Alpha Trading SpA unipersonale (C-916/19), Novaol Srl (C-917/19) mot Fallimento Mythen SpA (C-915/19), Ministero dell’Economia e delle Finanze, Ministero dell’Ambiente e della Tutela del Territorio e del Mare, Ministero delle Politiche agricole, alimentari e forestali, Ministero dello Sviluppo Economico (C-915/19–C-917/19), Agenzia delle Dogane e dei Monopoli (C-915/19)

(Förenade målen C-915/19-C-917/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Statligt stöd - Marknaden för biodiesel - Stödordning som innebär införande av biodieselkvoter undantagna från punktskatt - Ändring av den godkända stödordningen - Ändring av kriterierna för tilldelning av kvoter - Skyldighet att i förväg underrätta Europeiska kommissionen - Förordning (EG) nr 659/1999 - Artikel 1 c - Begreppet ”nytt stöd” - Förordning (EG) nr 794/2004 - Artikel 4.1 - Begreppet ’ändring av befintligt stöd)

(2022/C 2/06)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Consiglio di Stato

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Eco Fox Srl (C-915/19), Alpha Trading SpA unipersonale (C-916/19), Novaol Srl (C-917/19)

Motparter: Fallimento Mythen SpA (C-915/19), Ministero dell’Economia e delle Finanze, Ministero dell’Ambiente e della Tutela del Territorio e del Mare, Ministero delle Politiche agricole, alimentari e forestali, Ministero dello Sviluppo Economico (C-915/19–C-917/19), Agenzia delle Dogane e dei Monopoli (C-915/19)

ytterligare deltagare i rättegången: Oil.B Srl unipersonale, Novaol Srl (C-915/19), Fallimento Mythen SpA, Ital Bi-Oil Srl, Cereal Docks SpA, Agenzia delle Dogane e dei Monopoli (C-916/19 och C-917/19)

Domslut

Artiklarna 107 FEUF och 108 FEUF, och bestämmelserna i rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 108 [FEUF], i dess lydelse enligt rådets förordning (EU) nr 734/2013 av den 22 juli 2013, och av kommissionens förordning (EG) nr 794/2004 av den 21 april 2004 om genomförande av rådets förordning nr 659/1999, ska tolkas så, att en ändring av en skattemässigt förmånlig ordning för biodiesel, som har godkänts av kommissionen, inte ska betraktas som ett nytt stöd som omfattas av anmälningsskyldigheten enligt artikel 108.3 FEUF, när denna ändring består i att med retroaktiv verkan ändra kriterierna för fördelning av biodieselkvoter som omfattas av en förmånlig punktskattesats enligt denna ordning, och denna ändring inte påverkar grunderna för den berörda stödordningen, i enlighet med kommissionens bedömning av huruvida de tidigare versionerna av nämnda ordning var förenliga med den inre marknaden.

---

(1)  EUT C 95, 23.3.2020.

Domstolens dom (nionde avdelningen) av den 28 oktober 2021 (begäran om förhandsavgörande från Administrativen sad – Varna – Bulgarien) – ”VARCHEV FINANS” EOOD mot Komisia za finansov nadzor

(Mål C-95/20) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Direktiv 2014/65/EU - Marknader för finansiella instrument - Delegerad förordning (EU) 2017/565 - Värdepappersföretag - Artikel 56 - Bedömning av ändamålsenlighet och tillhörande dokumenteringskrav - Artikel 72 - Bevarande av uppgifter - Metoder för bevarande - Information om kategorisering av kunder - Information om kostnader och kostnader för investeringstjänster)

(2022/C 2/07)

Rättegångsspråk: bulgariska

Hänskjutande domstol

Administrativen sad – Varna

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande:”VARCHEV FINANS” EOOD

Motpart: Komisia za finansov nadzor

Ytterligare deltagare i rättegången: Okrazhna prokuratura – Varna

Domslut

Artikel 56.2 och artikel 72.2 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/565 av den 25 april 2016 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU vad gäller organisatoriska krav och villkor för verksamheten i värdepappersföretag, och definitioner för tillämpning av det direktivet, jämförda med bilaga I till samma förordning, ska tolkas så, att värdepappersföretagen inte är skyldiga att lagra uppgifter om de bedömningar om lämplighet och ändamålsenlighet, vad avser investeringsprodukter och investeringstjänster, som har gjorts för varje enskild kund och uppgifter om den information som varje enskild kund har erhållit om kostnader och tillhörande avgifter för investeringstjänsterna i självständiga och enhetliga register, exempelvis i form av en databas. Värdepappersföretagen har möjlighet att välja hur uppgifterna ska bevaras, under förutsättning att det valda sättet uppfyller samtliga krav i artikel 72.1 i nämnda delegerade förordning.

---

(1)  EUT C 175, 25.5.2020.

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 26 oktober 2021 (begäran om förhandsavgörande från Högsta domstolen – Sverige) – Republiken Polen mot PL Holdings Sàrl

(Mål C-109/20) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Avtal mellan Konungariket Belgiens regering respektive Storhertigdömet Luxemburgs regering, å ena sidan, och Folkrepubliken Polens regering, å andra sidan, om främjande och ömsesidigt skydd av investeringar, som undertecknades den 19 maj 1987 - Skiljeförfarande - Tvist mellan en investerare i en medlemsstat och en annan medlemsstat - Avtalet innehåller en skiljeklausul som strider mot unionsrätten - Ogiltighet - Ad hoc skiljeavtal mellan parterna i tvisten - Deltagande i skiljeförfarandet - Konkludent viljeyttring av denna andra medlemsstat att ingå detta skiljeavtal - Rättsstridighet)

(2022/C 2/08)

Rättegångsspråk: svenska

Hänskjutande domstol

Högsta domstolen

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Republiken Polen

Motpart: PL Holdings Sàrl

Domslut

Artiklarna 267 och 344 FEUF ska tolkas så, att de utgör hinder för en nationell lagstiftning som tillåter en medlemsstat att med en investerare från en annan medlemsstat ingå ett ad hoc skiljeavtal som gör det möjligt att fortsätta ett skiljeförfarande som inletts med stöd av en skiljeklausul med samma innehåll som detta avtal, vilken återfinns i ett internationellt avtal ingånget mellan dessa båda medlemsstater och vilken är ogiltig på grund av att den strider mot nämnda fördragsartiklar.

---

(1)  EUT C 161, 11.5.2020.

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 28 oktober 2021 (begäran om förhandsavgörande från Bundesgerichtshof – Tyskland) – Ferrari SpA mot Mansory Design & Holding GmbH, WH

(Mål C-123/20) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Förordning (EG) nr 6/2002 - Gemenskapsformgivningar - Artiklarna 4, 6 och 11 - Talan om intrång - Oregistrerad gemenskapsformgivning - Utseendet av en produktdel - Förutsättningar för skydd - Beståndsdel i en sammansatt produkt - Särprägel - Tillgängliggörande för allmänheten)

(2022/C 2/09)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesgerichtshof

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Ferrari SpA

Motpart: Mansory Design & Holding GmbH, WH

Domslut

Artikel 11.2 i rådets förordning (EG) nr 6/2002 av den 12 december 2001 om gemenskapsformgivning ska tolkas så, att tillgängliggörande för allmänheten av bilder av en produkt, såsom offentliggörandet av fotografier av en bil, medför att en formgivning för en del av denna produkt, i den mening som avses i artikel 3 a i denna förordning, eller för en beståndsdel i nämnda produkt, såsom en sammansatt produkt, i den mening som avses i artikel 3 c och i artikel 4.2 c i samma förordning, har gjorts tillgänglig för allmänheten, under förutsättning att utseendet av denna del eller beståndsdel tydligt kan identifieras i samband med detta offentliggörande.

För att det ska kunna prövas huruvida detta utseende uppfyller kravet på särprägel i artikel 6.1 i samma förordning, är det nödvändigt att den ifrågavarande delen eller beståndsdelen utgör ett synligt delområde på produkten eller den sammansatta produkten, som är avgränsat genom linjer, konturer, färger, former eller en särskild ytstruktur.

---

(1)  EUT C 215, 29.6.2020.

Domstolens dom (nionde avdelningen) av den 28 oktober 2021 (begäran om förhandsavgörande från Finanzgericht Hamburg – Tyskland) – KAHL G.m.b.H. & Co. K.G. (C-197/20) och C. E. Roeper GmbH (C-216/20) mot Hauptzollamt Hannover (C-197/20), Hauptzollamt Hamburg (C-216/20)

(Förenade målen C-197/20 och C-216/20) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Tullunion - Gemensamma tulltaxan - Tullklassificering - Kombinerade nomenklaturen - Undernumren 1521 90 91 och 1521 90 99 - Tolkning av de förklarande anmärkningarna till undernummer 1521 90 99 - Bivax som smälts ned och därefter fått stelna på nytt innan det importerats)

(2022/C 2/10)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Finanzgericht Hamburg

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: KAHL G.m.b.H. & Co. K.G. (C-197/20) och C. E. Roeper GmbH (C-216/20)

Motparter: Hauptzollamt Hannover (C-197/20) och Hauptzollamt Hamburg (C-216/20)

Domslut

Kombinerade nomenklaturen i bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan, i dess lydelse enligt kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1101/2014 av den 16 oktober 2014 och kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 2015/1754 av den 6 oktober 2015, ska tolkas så, att bivaxer som har smälts ned och från vilka främmande partiklar mekaniskt har avskilts i samband nedsmältningen, och som därefter har fått stelna till stycken och block, omfattas av undernummer 1521 90 99 i denna nomenklatur som avser ”andra” vaxer, och inte av undernummer 1521 90 91 i nämnda nomenklatur som avser ”råa” vaxer.

---

(1)  EUT C 279, 24.8.2020.

Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 28 oktober 2021 (begäran om förhandsavgörande från Högsta förvaltningsdomstolen – Finland) – Förfaranden inledda av A Oy (C-221/20), B Oy (C-223/20)

(Förenade målen C-221/20 och C-223/20) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Beskattning - Direktiv 92/83/EEG - Punktskatter - Öl - Artikel 4.2 - Möjlighet att tillämpa en nedsatt punktskattesats på öl som bryggs av oberoende, små bryggerier - Flera små bryggerier behandlas som ett enda oberoende, litet bryggeri - Införlivandeskyldighet)

(2022/C 2/11)

Rättegångsspråk: finska

Hänskjutande domstol

Högsta förvaltningsdomstolen (Finland)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: A Oy (C-221/20), B Oy (C-223/20)

Ytterligare deltagare i rättegången: Veronsaajien oikeudenvalvontayksikkö

Domslut

Artikel 4.2 andra meningen i rådets direktiv 92/83/EEG av den 19 oktober 1992 om harmonisering av strukturerna för punktskatter på alkohol och alkoholdrycker ska tolkas så, att en medlemsstat som genomför den i artikel 4.1 i samma direktiv föreskrivna möjligheten att tillämpa nedsatta punktskattesatser på öl som bryggs av oberoende, små bryggerier inte är skyldig att behandla två eller flera små bryggerier som samarbetar och vilkas sammanlagda årsproduktion inte överstiger 200 000 hl som ett enda oberoende, litet bryggeri.

---

(1)  EUT C 262, 10.8.2020.

Domstolens dom (första avdelningen) av den 28 oktober 2021 (begäran om förhandsavgörande från Bundesfinanzhof – Tyskland) – Finanzamt B mot X-Beteiligungsgesellschaft mbH

(Mål C-324/20) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Direktiv 2006/112/EG - Mervärdesskatt - Tillhandahållande av tjänster - Artikel 63 - Mervärdesskattens utkrävbarhet - Artikel 64.1 - Begreppet tillhandahållande som ger upphov till successiva betalningar - Tillhandahållande av tjänst av engångskaraktär för vilket ersättningen betalas genom delbetalningar - Artikel 90.1 - Begreppet utebliven betalning av priset)

(2022/C 2/12)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesfinanzhof

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Finanzamt B

Motpart: X-Beiteilungsgesellschaft mbH

Domslut

1)	Artikel 64.1 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt ska tolkas på så sätt att ett tillhandahållande av tjänst av engångskaraktär för vilket ersättningen betalas genom delbetalningar inte omfattas av tillämpningsområdet för den bestämmelsen.

2)

Artikel 90.1 i direktiv 2006/112 ska tolkas på så sätt att i ett fall där det föreligger ett avtal om att ersättningen ska betalas genom delbetalningar, ska det förhållandet att en del av ersättningen inte har betalats innan detta delbelopp förfaller till betalning inte anses utgöra utebliven betalning i den mening som avses i den bestämmelsen och kan därmed inte anses medföra att beskattningsunderlaget ska minskas.

---

(1)  EUT C 313, 21.9.2020.

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 28 oktober 2021 (begäran om förhandsavgörande från Verwaltungsgericht Wien – Österrike) – IE mot Magistrat der Stadt Wien

(Mål C-357/20) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter - Direktiv 92/43/EEG - Artikel 12.1 - Strikt skyddssystem för djurarter - Bilaga 4 a - Cricetus cricetus (europeisk hamster) - Rastplatser och parningsplatser - Skada eller förstörelse)

(2022/C 2/13)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Verwaltungsgericht Wien

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: IE

Motpart: Magistrat der Stadt Wien

Domslut

1)

Artikel 12.1 d i rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter ska tolkas så, att begreppet parningsplats i denna bestämmelse även omfattar områden omkring parningsplatsen när dessa områden visar sig vara nödvändiga för att de djurarter som finns förtecknade i bilaga 4 a i direktivet, såsom Cricetus cricetus (europeisk hamster), med framgång ska kunna fortplanta sig.

2)

Artikel 12.1 d i direktiv 92/43 ska tolkas så att en skyddad djurarts parningsplatser ska åtnjuta skydd så länge som det krävs för att denna djurart med framgång ska kunna fortplanta sig, vilket innebär att skyddet även omfattar parningsplatser som inte längre används om det finns en tillräckligt stor sannolikhet för att nämnda djurart kommer att återvända till dessa parningsplatser.

3)

Artikel 12.1 d i direktiv 92/43 ska tolkas så, att det med begreppen skada och förstörelse i denna bestämmelse avses en gradvis minskning av den ekologiska funktionaliteten hos en skyddad djurarts parningsplats eller rastplats respektive en total förlust av denna funktionalitet, oberoende av om sådan skadlig inverkan är avsiktlig eller inte.

---

(1)  EUT C 359, 26.10.2020.

Domstolens dom (tionde avdelningen) av den 28 oktober 2021 (begäran om förhandsavgörande från Tribunale di Milano – Italien) – Associazione per gli Studi Giuridici sull’Immigrazione (ASGI), Avvocati per niente onlus (APN), Associazione NAGA – Organizzazione di volontariato per l’Assistenza Socio-Sanitaria e per i Diritti di Cittadini Stranieri, Rom e Sinti mot Presidenza del Consiglio dei Ministri – Dipartimento per le politiche della famiglia, Ministero dell'Economia e delle Finanze

(Mål C-462/20) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Direktiv 2003/109/EG - Varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning - Artikel 11 - Direktiv 2011/98/EU - Rättigheter för arbetstagare från tredjeland som innehar ett kombinerat tillstånd - Artikel 12 - Direktiv 2009/50/EG - Rättigheter för arbetstagare från tredjeland som innehar EU-blåkort - Artikel 14 - Direktiv 2011/95/EU - Rättigheter som tillkommer personer som åtnjuter internationellt skydd - Artikel 29 - Likabehandling - Social trygghet - Förordning (EG) nr 883/2004 - Samordning av de sociala trygghetssystemen - Artikel 3 - Familjeförmåner - Socialt stöd - Socialt skydd - Tillgång till varor och tjänster - Lagstiftning i en medlemsstat enligt vilken tredjelandsmedborgare inte har rätt till ett så kallat familjekort)

(2022/C 2/14)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Tribunale di Milano

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Associazione per gli Studi Giuridici sull’Immigrazione (ASGI), Avvocati per niente onlus (APN), Associazione NAGA – Organizzazione di volontariato per l’Assistenza Socio-Sanitaria e per i Diritti di Cittadini Stranieri, Rom e Sinti

Motparter: Presidenza del Consiglio dei Ministri – Dipartimento per le politiche della famiglia, Ministero dell'Economia e delle Finanze

Domslut

Artikel 12.1 e i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/98/EU av den 13 december 2011 om ett enda ansökningsförfarande för ett kombinerat tillstånd för tredjelandsmedborgare att vistas och arbeta på en medlemsstats territorium och om en gemensam uppsättning rättigheter för arbetstagare från tredjeland som vistas lagligen i en medlemsstat och artikel 14.1 e i rådets direktiv 2009/50/EG av den 25 maj 2009 om villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för högkvalificerad anställning ska tolkas på så sätt att de inte utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning som innebär att tredjelandsmedborgare, i den mening som avses i dessa direktiv, inte har rätt till ett kort som ges till familjer och som ger möjlighet till rabatter eller avgiftsnedsättningar vid köp av varor eller tjänster från offentliga och privata rättssubjekt som har ingått avtal med nämnda medlemsstats regering.

Artikel 11.1 d i rådets direktiv 2003/109/EG av den 25 november 2003 om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning ska tolkas på så sätt att inte heller den bestämmelsen utgör hinder för en sådan lagstiftning i den mån ett sådant kort enligt denna medlemsstats nationella lagstiftning faller utanför begreppen ”social trygghet”, ”socialt bistånd” eller ”socialt skydd”.

Artikel 29 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU av den 13 december 2011 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet ska tolkas på så sätt att den utgör hinder för en sådan lagstiftning, om nämnda kort omfattas av ett biståndssystem som inrättats av offentliga myndigheter och som en person vänder sig till om han eller hon inte har tillräckliga tillgångar för att försörja sig och sin familj.

Artikel 11.1 f i direktiv 2003/109, artikel 12.1 g i direktiv 2011/98 och artikel 14.1 g i direktiv 2009/50 ska tolkas på så sätt att de utgör hinder för en sådan lagstiftning.

---

(1)  EUT C 433, 14.10.2020.

Domstolens dom (första avdelningen) av den 26 oktober 2021 (begäran om förhandsavgörande från Rechtbank Amsterdam – Nederländerna) – Verkställighet av Europeiska arresteringsorder som utfärdats mot HM (C-428/21 PPU), TZ (C-429/21 PPU)

(Förenade målen C-428/21 PPU och C-429/21 PPU) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Brådskande mål om förhandsavgörande - Straffrättsligt samarbete - Europeisk arresteringsorder - Rambeslut 2002/584/RIF - Artikel 27.3 g och 27.4 - Framställan om samtycke till åtal för andra brott än de för vilket personen överlämnats - Artikel 28.3 - Framställan om samtycke till en efterföljande överlämning av den berörda personen till en annan medlemsstat - Artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna - Rätt till ett effektivt domstolsskydd - Rätt för den berörda personen att höras av den verkställande rättsliga myndigheten - Former)

(2022/C 2/15)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Rechtbank Amsterdam

Parter i målet vid den nationella domstolen

HM (C-428/21 PPU), TZ (C-429/21 PPU)

Ytterligare deltagare i rättegången: Openbaar Ministerie

Domslut

Artikel 27.3 g och 27.4 samt artikel 28.3 i rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna, i dess lydelse enligt rådets rambeslut 2009/299/RIF av den 26 februari 2009, betraktade mot bakgrund av rätten till ett effektivt domstolsskydd som garanteras i artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, ska tolkas så, att en person som överlämnats till den utfärdande rättsliga myndigheten med stöd av en europeisk arresteringsorder har rätt att höras av den verkställande rättsliga myndigheten i ett sådant fall då denna myndighet har mottagit en framställan om samtycke enligt dessa bestämmelser i rambeslutet från den utfärdande rättsliga myndigheten. Detta hörande kan äga rum i den utfärdande medlemsstaten och de rättsliga myndigheterna i den medlemsstaten är i så fall skyldiga att se till den berörda personen även utan den verkställande rättsliga myndighetens direkta medverkan kan utöva sin rätt att höras på ett meningsfullt och effektivt sätt. Det åligger emellertid den verkställande rättsliga myndigheten att se till att den förfogar över tillräckliga uppgifter, bland annat vad gäller den berörda personens ståndpunkt, för att – med fullständigt iakttagande av denna persons rätt till försvar – kunna fatta ett välgrundat beslut om den framställan om samtycke som gjorts med stöd av artikel 27.4 i rambeslut 2002/584 eller artikel 28.3 däri och vid behov begära att den utfärdande rättsliga myndigheten utan dröjsmål lämnar kompletterande uppgifter

---

(1)  EUT C 368, 13.9.2021.

Begäran om förhandsavgörande framställd avConsiglio di Stato (Italien) den 11 februari 2021 – Iveco Orecchia SpA mot Brescia Trasporti SpA

(Mål C-84/21)

(2022/C 2/16)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Consiglio di Stato

Parter i det nationella målet

Klagande: Iveco Orecchia SpA

Motpart: Brescia Trasporti SpA

Tolkningsfrågor

1)

[Ä]r det förenligt med unionsrätten – i synnerhet med bestämmelserna i direktiv 2007/46/EG (1) (artiklarna 10, 19 och 28 i nämnda direktiv) samt principerna om likabehandling, opartiskhet, fri konkurrens och god förvaltningssed – att det, särskilt vad gäller tillhandahållandet, genom offentlig upphandling, av ersättningskomponenter till bussar avsedda för kollektivtrafik, är tillåtet för den upphandlande myndigheten att godta ersättningskomponenter som är avsedda för ett visst fordon, vilka har framställts av en annan tillverkare än fordonstillverkaren, och som således inte har godkänts tillsammans med fordonet, och som hör till en av de typer av komponenter som avses i de tekniska bestämmelserna i bilaga IV till ovannämnda direktiv (förteckning över krav i samband med EG-typgodkännande av fordon) och anbuden inte åtföljs av något godkännandeintyg eller någon underrättelse om det faktiska godkännandet och således på grundval av antagandet att ett godkännande inte krävs, då det tycks vara tillräckligt med enbart en försäkran från anbudsgivaren om att produkten är likvärdig med det godkända originalet?

2)

[Ä]r det förenligt med unionsrätten – i synnerhet med artikel 3 punkt 27 i direktiv 2007/46/EG – att det, i samband med tillhandahållandet, genom offentlig upphandling, av ersättningskomponenter till bussar avsedda för kollektivtrafik, är tillåtet för den enskilde anbudsgivaren att själv påstå sig vara ”tillverkare” av en viss ersättningskomponent som inte utgör original och som är avsedd för ett visst fordon, särskilt när den hör till en av de typer av komponenter som avses i de tekniska bestämmelserna i bilaga IV (förteckning över krav i samband med EG-typgodkännande av fordon) till direktiv 2007/46/EG, eller ska nämnda anbudsgivare istället styrka – för varje ersättningskomponent som därigenom erbjuds och för att intyga att produkten motsvarar de tekniska specifikationerna för upphandlingen – att vederbörande är den som inför godkännandemyndigheten ansvarar för samtliga led i typgodkännande- eller tillståndsförfarandet samt för produktionsöverensstämmelsen och den tillhörande kvalitetsnivån och för att direkt genomföra åtminstone några etapper av tillverkningen av den komponent som omfattas av kravet på godkännande, och, om så är fallet, vilken bevisning ska läggas fram för att styrka detta?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG av den 5 september 2007 om fastställande av en ram för godkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon (Ramdirektiv) (EUT L 263, 2007, s. 1.).

Överklagande ingett den 7 juli 2021 av Comercializadora Eloro S.A. av den dom som tribunalen (nionde avdelningen) meddelade den 28 april 2021 i mål T-310/20, Comercializadora Eloro/EUIPO – Zumex Group (JUMEX)

(Mål C-415/21 P)

(2022/C 2/17)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Klagande: Comercializadora Eloro S.A. (ombud: J. L. Gracia Albero, P. Merino Baylos och E. Cebollero González, abogados)

Övriga parter i målet: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) och Zumex Group, S.A.

Domstolen (prövningstillståndsavdelningen) har den 10 november 2021 beslutat att inte meddela prövningstillstånd och att Comercializadora Eloro, S.A. ska bära sina rättegångskostnader.

Överklagande ingett den 18 augusti 2021 av Europeiska kommissionen av den dom som tribunalen (fjärde avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 9 juni 2021 i mål T-47/19, Erhverv mot kommissionen

(Mål C-508/21 P)

(2022/C 2/18)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Europeiska kommissionen (ombud: B. Stromsky, T. Maxian Rusche)

Övriga parter i målet: Dansk Erhverv, Danmarks Naturfredningsforening, Förbundsrepubliken Tyskland, Interessengemeinschaft der Grenzhändler (IGG)

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva domslutet i den överklagade domen,

—	pröva mål T-47/19, Danske Erhverv/kommissionen och ogiltigförklara avsnitt 3.3 i det omtvistade beslutet (1),

—	förplikta sökanden i första instans att ersätta rättegångskostnaderna i målet om överklagande, och

—	besluta att varje part och intervenient ska bära sina rättegångskostnader i målet i första instans.

Grunder och huvudargument

Första grunden: Tribunalen gjorde en felaktig rättslig bedömning då den fann att det omtvistade beslutet skulle ogiltigförklaras i sin helhet såvitt avsåg den enda grundens tredje del. Detta konstaterande strider mot artikel 264 FEUF såsom den artikeln tolkats av domstolen i domen i målet kommissionen/Département de Loiret och mot proportionalitetsprincipen.

I domen i målet kommissionen/Département de Loiret tolkade domstolen artikel 264 FEUF på följande sätt: (2)

”… enbart det faktum att förstainstansrätten anser att sökandens talan om ogiltigförklaring kan bifallas, såvitt avser en grund som sökanden åberopat till stöd för den, inte per automatik ger förstainstansrätten möjlighet att ogiltigförklara den angripna rättsakten i dess helhet. Ogiltigförklaring av rättsakten i dess helhet kan inte ske om det tydligt framgår att nämnda grund endast avser en viss aspekt av den omtvistade rättsakten och därför endast ger stöd för att ogiltigförklara en del av densamma.”

I det aktuella fallet riktades den tredje delen av den enda grund som sökanden i första instans åberopat endast mot ett av de tre beslut som sammanförts till en rättsakt i det omtvistade beslutet, närmare bestämt mot det beslut i vilket det slogs fast att praxis att inte påföra böter till följd av gränsbutikernas underlåtenhet att ta ut pant på dryckesburkar inte involverade användning av statliga medel och därför inte utgjorde statligt stöd. Grundens tredje del riktades inte mot de övriga besluten i vilka det slogs fast att underlåtenheten att ta ut pant och mervärdesskatt på den icke erlagda panten inte involverade användning av statliga medel och därför inte utgjorde statligt stöd.

Andra grunden: Tribunalen har dels underlåtit att ge en motivering dels gett en motsägelsefull motivering när den fann att de tre besluten inte kunde särskiljas från varandra.

Tredje grunden: Tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den slog fast att de tre besluten inte kunde särskiljas från varandra. Det finns nämligen inget samband mellan de tre åtgärder som är föremål för bedömning i de tre besluten. I synnerhet kan det inte anses att underlåtenheten att påföra böter är direkt och automatiskt kopplad till underlåtenheten att ta ut pant och mervärdesskatt. Påförande av böter kan eventuellt påverka gränsbutikernas beteende, eller också har böter ingen sådan verkan. Gränsbutikerna kan bestrida böterna vid behörig domstol och även i fortsättningen låta bli att ta ut pant (och mervärdesskatt på det icke uppburna pantbeloppet). Den omständigheten att pant inte tas ut medför i vart fall ingen förlust av statliga medel, eftersom pengarna uteblir i ett pantsystem som drivs helt privat, utanför all statlig kontroll.

---

(1)  Beslut C(2018) 6315 final av den 4 oktober 2018 om statligt stöd SA.44865 (2016/FC) – Tyskland – Påstått stöd till förmån för butiker för dryckesförsäljning belägna vid den tyska gränsen.

(2)  Dom kommissionen/Département de Loiret, C-295/07 P, EU:C:2008:707, punkt 104.

Överklagande ingett den 18 augusti 2021 av Interessengemeinschaft der Grenzhändler (IGG) av den dom som tribunalen (fjärde avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 9 juni 2021 i mål T-47/19, Dansk Erhverv mot kommissionen

(Mål C-509/21 P)

(2022/C 2/19)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Interessengemeinschaft der Grenzhändler (IGG) (ombud: M. Bauer, F. von Hammerstein, Rechtsanwälte)

Övriga parter i målet: Dansk Erhverv, Europeiska kommissionen, Danmarks Naturfredningsforening, Förbundsrepubliken Tyskland

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva den överklagade domen i dess helhet,

—	ogilla talan i första instans, och

—	förplikta Dansk Erhverv att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Den överklagade domen är behäftad med felaktig rättstillämpning i flera avseenden. Ett antal juridiska begrepp har tolkats felaktigt, däribland begreppet ”betydande svårigheter” när det gäller behovet av att inleda en formell granskning, begreppet ”tillräckligt direkt samband” mellan en fördel och statsbudgeten för att rekvisitet ”statliga medel” ska vara uppfyllt och principen om att olika delar av en dom ska vara ”avskiljbara”. Tribunalen underlät även att ta ställning till vissa argument som framförts vid den och/eller missuppfattade kommissionens beslut C(2018) 6315 final av den 4 oktober 2018 om statligt stöd SA.44865 (2016/FC) – Tyskland – Påstått stöd till förmån för butiker för dryckesförsäljning belägna vid den tyska gränsen och/eller klagandens synpunkter. Domen innehåller inte heller en tillräcklig motivering.

Klaganden åberopar följande grunder:

1)	Tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning och tillämpade artikel 107.1 FEUF felaktigt genom att misstolka kravet på ett ”tillräckligt direkt samband” mellan en fördel och statsbudgeten vid prövningen av rekvisitet om statliga medel.

2)

Tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning och tillämpade artikel 107.1 FEUF felaktigt genom att tillämpa fel kriterium för kommissionens bedömning av rekvisitet om statliga medel i de fall då den har svårigheter att tolka tillämplig lagstiftning, vars åsidosättande kan ge upphov till böter. — Första delgrunden: Tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning i punkterna 159–164 i den överklagade domen genom att slå fast att kriteriet om ”betydande svårigheter” som kommissionen fastställt inte var tillämpligt. — Andra delgrunden: Tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning i punkterna 140–158 genom att lägga till ytterligare ett kriterium (”successivt klargörande av de berörda reglerna”) till kriteriet ”betydande och rimliga tvivel” som kommissionen fastställt.

3)	Tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning i punkterna 166–203 genom att i fråga om kommissionens bedömning av kriteriet om statliga medel tillämpa ett kriterium som var mer långtgående än kriteriet om ”rimliga skäl”.

4)

Punkterna 166–203 är behäftade med felaktig rättstillämpning vad gäller samtliga sex följande överväganden som låg till grund för tribunalens konstaterande att kommissionen stött på ”betydande svårigheter”. — Första delgrunden: Tribunalens bedömning i punkt 166 vad gäller sambandet mellan underlåtenheten att ålägga böter och underlåtenheten att debitera pant. — Andra delgrunden: Tribunalen gjorde en felaktig rättslig bedömning i punkterna 169–175 vad gäller avsaknaden av stöd i tysk lagstiftning. — Tredje delgrunden: Tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning i punkterna 175–177 vad gäller skillnaden i tolkningen av den tyska lagstiftningen i Tyskland. — Fjärde delgrunden: Tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning i punkterna 178–182 med avseende på tillämpningen av undantaget i Tyskland. — Femte delgrunden: Tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning i punkterna 183–190 när det gäller de lokala myndigheternas motivering. — Sjätte delgrunden: Tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning i punkterna 191–195 vad gäller behovet av att ta ställning till de bakomliggande bestämmelserna. — Sjunde delgrunden: Tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning i punkterna i punkterna 196–202 med avseende på de lokala tyska myndigheternas rättsliga tolkning grundad på ett ”analogislut”.

5)

Tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att underkänna klagandens kompletterande argument till stöd för slutsatsen att kommissionen inte stod inför ”betydande svårigheter”. — Första delgrunden: Tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning i punkterna 222–229 genom att underkänna klagandens argument rörande den omständigheten att myndigheterna enligt de nationella bestämmelserna inte är skyldiga att påföra böter. — Andra delgrunden: Tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning i punkterna 231–234 genom att inte beakta klagandens argument angående domstolens dom i målet Radlberger och åsidosättandet av artikel 34 FEUF.

6)	Tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning i punkt 238 genom att ogiltigförklara kommissionens beslut i dess helhet, inbegripet den del som rörde frågan om mervärdesskatt.

Överklagande ingett den 19 augusti 2021 av Europeiska kommissionen av den dom som tribunalen (första avdelningen) meddelade den 9 juni 2021 i mål T-202/17, Calhau Correia de Paiva mot kommissionen

(Mål C-511/21 P)

(2022/C 2/20)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Europeiska kommissionen (ombud: B. Schima, I. Melo Sampaio och L. Vernier)

Övrig part i målet: Ana Calhau Correia de Paiva

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva den överklagade domen,

—	ogilla det andra, tredje och fjärde yrkandet från sökanden i första instans,

—	återförvisa målet till tribunalen vad rör det första och femte yrkandet från sökanden i första instans, och

—	förplikta motparten att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Överklagandet är riktat mot punkterna 54–58 i den överklagade domen, det vill säga den del av domen som rör sökandens invändning om rättsstridighet avseende språkreglerna för det aktuella uttagningsprovet.

Kommission har anfört en enda grund för överklagandet, nämligen att tribunalen gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att förklara att det fanns ett nära samband mellan motiveringen av det angripna beslutet och språkreglerna i meddelandet om uttagningsprov, och därför förklara att invändningen om rättsstridighet avseende dessa språkregler kunde upptas till sakprövning.

Denna enda grund för överklagandet består av tre delar:

1)

För det första har tribunalen gjort en oriktig rättslig bedömning av omständigheterna, i punkt 54 i den överklagade domen, genom att utifrån sökandens resultat för den allmänna kompetensen ”Kommunikationsförmåga” dra slutsatsen att det föreligger ett nära samband mellan språkreglerna i det aktuella uttagningsprovet och motiveringen av det omtvistade beslutet.

2)

Tribunalen har, för det andra, i punkterna 55–57 i den överklagade domen, gjort en oriktig rättslig bedömning av omständigheterna genom att förklara att det förelåg ett nära samband på grund av den omständigheten att det är svårare för en sökande att genomföra ett uttagningsprov på sitt andraspråk än sitt modersmål. Tribunalen missuppfattade också bevisningen genom att bortse från det faktum att de två språk som sökanden i förevarande fall hade näst bäst kunskaper i var engelska och franska. Den omständigheten att valet av andraspråk var begränsat till engelska, franska och tyska kunde därför inte vålla henne någon nackdel.

3)

För det tredje och slutligen har tribunalen, i punkt 58 i den överklagade domen gjort en oriktig rättslig bedömning av omständigheterna genom att också grunda det nära sambandet på den omständigheten att sökanden var tvungen att genomföra det skriftliga provet med ett annat tangentbord än QWERTY-PT som hon är van med. För det första saknar denna omständighet relevans för det omtvistade beslutet. Kommissionen menar, för det andra, att även om Epso tillhandahåller ett begränsat urval av tangentbord (AZERTY, QWERTY-EN och QWERTZ-DE), så är detta inget som har någon relevans för språkreglerna i uttagningsprovet.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Landgericht Mainz (Tyskland) den 31 augusti 2021 – ID mot Stadt Mainz

(Mål C-544/21)

(2022/C 2/21)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landgericht Mainz

Parter i det nationella målet

Klagande: ID

Motpart: Stadt Mainz

Tolkningsfrågor

1)

Följer det av unionsrätten, särskilt av artiklarna 4.3, 288 tredje stycket och 260.1 FEUF, att artikel 15.1, 15.2 g och 15.3 i direktiv 2006/123/EG (1) (nedan kallat tjänstedirektivet), har direkt effekt inom ramen för ett pågående rättsligt förfarande mellan privatpersoner på så sätt att de nationella bestämmelser som står i strid med direktivet och som anges i 4 § i 1996 års tyska förordning om arvoden för tjänster som tillhandahålls av arkitekter och ingenjörer i dess lydelse från år 2002 (nedan kallat HOAI 2002), enligt vilken de i denna arvodestaxa fastställda minimipriserna för arkitekters och ingenjörers planerings- och övervakningstjänster är bindande – bortsett från vissa undantag – och en överenskommelse om arvoden i avtal med arkitekter eller ingenjörer vilken understiger minimipriserna är ogiltig, inte längre får tillämpas, även om det rör sig om rättigheter enligt ett arkitektavtal som ingicks år 2004, det vill säga innan tjänstedirektivet antogs?

2)

Om fråga a besvaras nekande: a) Ska artikel 49 FEUF (tidigare artikel 43 i EG-fördraget) tolkas på så sätt att den utgör hinder för en sådan nationell bestämmelse som 4 § HOAI 2002, enligt vilken de minimipriser i denna förordning som föreskrivs för arkitekters och ingenjörers planerings- och övervakningstjänster är bindande – bortsett från vissa undantag – och en överenskommelse om arvoden vilka understiger minimipriserna i avtal med arkitekter och ingenjörer är ogiltig och en sådan nationell bestämmelse utgör ett åsidosättande av artikel 49 FEUF (tidigare artikel 43 i EG-fördraget)? b) Om svaret på den förra frågan är jakande, innebär då ett sådant åsidosättande att de nationella bestämmelserna om obligatoriska minimipriser (4 § HOAI 2002 i det nu aktuella fallet) inte längre ska tillämpas i ett pågående rättsligt förfarande mellan privatpersoner?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden (EUT L 376, 2006, s. 36).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Verwaltungsgericht Wiesbaden (Tyskland) den 7 september 2021 – FT/Land Hessen

(Mål C-552/21)

(2022/C 2/22)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Verwaltungsgericht Wiesbaden

Parter i det nationella målet

Klagande: FT

Motpart: Land Hessen

Intervenient: SCHUFA Holding AG

Tolkningsfrågor

1.

Ska artikel 77.1 jämförd med artikel 78.1 i den allmänna dataskyddsförordningen (1) tolkas på så sätt att tillsynsmyndighetens slutsats, vilket denna ska meddela den berörda personen, a) har karaktären av ett svar på en framställning? Detta får till följd att domstolsprövningen av en tillsynsmyndighets beslut om ett klagomål enligt 78.1 i den allmänna dataskyddsförordningen i princip begränsas till frågan huruvida myndigheten har behandlat klagomålet, gjort en lämplig undersökning av föremålet för klagomålet och underrättat klaganden om resultatet av prövningen, eller b) ska tolkas som ett förvaltningsbeslut i sak? Detta får till följd att domstolens kontroll av en tillsynsmyndighets avgörande beträffande ett klagomål enligt artikel 78.1 i den allmänna dataskyddsförordningen leder till att domstolen ska pröva avgörandet i sak i dess helhet, varvid domstolen i det enskilda fallet – till exempel när det skönsmässiga utrymmet är reducerat till noll – kan ålägga tillsynsmyndigheten att vidta en konkret åtgärd i den mening som avses i artikel 58 i den allmänna dataskyddsförordningen.

2.

Är datalagring hos ett privat kreditupplysningsföretag, där personuppgifter från ett offentligt register, såsom de ”nationella databaserna” i den mening som avses i förordning 2015/848 (2), lagras utan någon konkret anledning för att företaget ska kunna lämna en upplysning vid en förfrågan, förenlig med artiklarna 7 och 8 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna av den 12 december 2007 (EUT C 303, 2007, s. 1)?

3.

Är parallella privata databaser (särskilt ett kreditupplysningsföretags databaser), som upprättas vid sidan om de statliga databaserna och i vilka uppgifterna från de statliga databaserna (tillkännagivanden av insolvens i det nu aktuella fallet) lagras längre tid än inom de snäva ramar som föreskrivs i förordning (EU) 2015/848 jämförd med den nationella rätten, i princip tillåtna, eller följer det av rätten att bli bortglömd enligt artikel 17.1 d i den allmänna dataskyddsförordningen att dessa uppgifter ska raderas, om a) lika lång tid för behandlingen är planerad som för uppgifter i det offentliga registret, eller b) en lagringstid är planerad som är längre än den lagringstid som föreskrivs för offentliga register?

4.

Om artikel 6.1 första stycket led f i den allmänna dataskyddsförordningen kommer i fråga som enda rättslig grund för datalagring hos privata kreditupplysningsföretag när det gäller de uppgifter som också lagras i offentliga register, ska det då anses att ett kreditupplysningsföretag har ett berättigat intresse redan när detta kreditupplysningsföretag utan konkret anledning övertar uppgifterna från det offentliga registret, för att dessa uppgifter sedan ska kunna vara tillgängliga vid förfrågningar?

5.

Får uppförandekoder som har godkänts av tillsynsmyndigheterna i enlighet med artikel 40 i den allmänna dataskyddsförordningen och som föreskriver tidsfrister för prövning och radering som sträcker sig längre än lagringstiderna för offentliga register, medföra att den avvägning som föreskrivs i artikel 6.1 första stycket led f i den allmänna dataskyddsförordningen inte längre behöver göras?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 2016, s. 1).

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/848 av den 20 maj 2015 om insolvensförfaranden (EUT L 141, 2015, s. 19).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Rechtbank Amsterdam (Nederländerna) den 14 september 2021 – Europeisk arresteringsorder som utfärdats mot X; övrig part: Openbaar Ministerie

(Mål C-562/21)

(2022/C 2/23)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Rechtbank Amsterdam

Parter i det nationella målet

Europeisk arresteringsorder som utfärdats mot: X

Övrig part i förfarandet: Openbaar Ministerie

Tolkningsfrågor

Vilket test ska en verkställande rättslig myndighet som har att besluta om verkställighet av en europeisk arresteringsorder för verkställighet av ett fängelsestraff eller annan frihetsberövande åtgärd använda vid sin prövning av huruvida rätten till en domstol som har inrättats enligt lag kränktes i den utfärdande medlemsstaten vid den huvudförhandling som ledde till den fällande domen, när det i denna medlemsstat inte finns något effektivt rättsmedel mot en eventuell kränkning av denna rätt?

Begäran om förhandsavgörande framställd av Rechtbank Amsterdam (Nederländerma) den 14 september 2021 – Europeisk arresteringsorder som utfärdats mot Y; övrig part: Openbaar Ministerie

(Mål C-563/21)

(2022/C 2/24)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Rechtbank Amsterdam

Parter i det nationella målet

Europeisk arresteringsorder som utfärdats mot:Y

Övrig part i förfarandet: Openbaar Ministerie

Tolkningsfrågor

1)

Är det lämpligt att tillämpa det test som angavs i domen Minister for Justice and Equality (Brister i domstolssystemet) (1), och som bekräftades i domen Openbaar Ministerie (Den utfärdande rättsliga myndighetens oavhängighet) (2), när det föreligger en verklig risk för att den berörda personen kommer att dömas av en domstol som inte har inrättats genom lag?

2)

Är det lämpligt att tillämpa det test som angavs i domen Minister for Justice and Equality (Brister i domstolssystemet), och som bekräftades i domen Openbaar Ministerie (Den utfärdande rättsliga myndighetens oavhängighet), när en eftersökt person som motsätter sig att han eller hon överlämnas inte kan uppfylla det föreskrivna villkoret på grund av att det för tillfället inte är möjligt att fastställa sammansättningen av de domstolar som ska döma i målet, vilket i sin tur beror på att mål fördelas på ett slumpmässigt sätt?

3)

Utgör avsaknaden av ett effektivt rättsmedel för att bestrida giltigheten av utnämningen av domare i Polen – i situationer där det är uppenbart att den eftersökta personen för närvarande inte kan fastställa att de domstolar som ska döma i målet kommer att bestå av domare som inte har utnämnts i vederbörlig ordning – ett åsidosättande av kärnan i rätten till en rättvis rättegång, på grundval av vilket den verkställande rättsliga myndigheten ska avstå från att överlämna den eftersökta personen?

---

(1)  C-216/18 PPU, ECLI:EU:C:2018:586

(2)  C-354/20 PPU och C-412/20 PPU, ECLI:EU:C:2020:1033

Begäran om förhandsavgörande framställd av Curtea de Apel Cluj (Rumänien) den 14 september 2021 – AA mot Banca S

(Mål C-566/21)

(2022/C 2/25)

Rättegångsspråk: rumänska

Hänskjutande domstol

Curtea de Apel Cluj

Parter i det nationella målet

Klagande: S

Motpart: AA

Tolkningsfråga

Är det med stöd av artikel 6.1 i direktiv 93/13 om oskäliga villkor i konsumentavtal (1), såsom den har tolkats i unionsrättslig praxis, tillåtet att ändra ett villkor i den meningen att näringsidkarens rätt att efter eget gottfinnande omvandla kreditavtalets valuta i själva verket utgör en skyldighet för näringsidkaren, om denna ändring helt är till fördel för konsumenten och enbart den omständigheten att det oskäliga villkoret stryks ur avtalet inte innebär någon fördel för konsumenten?

---

(1)  Rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT L 95, 1993, s. 29).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Raad van State (Nederländerna) den 16 september 2021 – Staatssecretaris van Justitie en Veiligheid; övriga parter: E. och S. samt deras underåriga barn

(Mål C-568/21)

(2022/C 2/26)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Raad van State

Parter i det nationella målet

Klagande: Staatssecretaris van Justitie en Veiligheid

Motpart: E. en S. samt deras underåriga barn

Tolkningsfråga

Ska artikel 2 l i förordning nr 604/2013 (1) tolkas så, att ett diplomatiskt kort som en medlemsstat utfärdat i enlighet med Wienkonventionen är ett uppehållstillstånd i den mening som avses i denna bestämmelse?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat (EUT L 180, 2013, s. 31).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Verwaltungsgericht Wien (Österrike) den 20 september 2021 – WertInvest Hotelbetriebs GmbH

(Mål C-575/21)

(2022/C 2/27)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Verwaltungsgericht Wien

Parter i det nationella målet

Klagande: WertInvest Hotelbetriebs GmbH

Motpart: Magistrat der Stadt Wien

Tolkningsfrågor

I.

Utgör direktiv 2011/92/EU, (1) i dess lydelse enligt direktiv 2014/52/EU, (2) hinder för en nationell bestämmelse, enligt vilken genomförandet av en miljökonsekvensbedömning för ”samhällsplaneringsprojekt” såväl görs beroende av uppfyllandet av gränsvärden som motsvarar en markanvändning på minst 15 hektar samt en bruttogolvyta på över 150 000 m2 som av att det är frågan om ett markanvändningsprojekt för en sammantagen multifunktionell bebyggelse som i vart fall omfattar bostäder och kommersiella byggnader, inbegripet tillfartsvägar och försörjningsanläggningar vars upptagningsområde är större än projektområdet? Har det i detta avseende betydelse att det i nationell lagstiftning föreskrivs särskilda rekvisit för — fritids- eller nöjesparker, idrottsarenor eller golfplatser (från och med en viss markanvändning, respektive ett visst antal parkeringsplatser), — industriområden eller företagsparker (från och med en viss markanvändning), — shoppingcentrum (från och med en viss markanvändning, respektive ett visst antal parkeringsplatser), — logianläggningar, såsom hotell eller semesterbyar, samt tillhörande anläggningar (från och med ett visst antal bäddar, respektive en viss markanvändning, begränsat till området utanför tätbebyggda områden) och — allmänna parkeringsplatser eller parkeringsgarage (från och med ett visst antal parkeringsplatser)?

II.

Medför direktiv 2011/92, särskilt mot bakgrund av kravet i punkt 2 c viii i bilaga III, enligt vilken även ”historiskt, kulturellt eller arkeologiskt betydelsefulla markområden och platser” ska beaktas vid bedömningen huruvida de projekt som förtecknas i bilaga II ska bli föremål för en miljökonsekvensbedömning, att det är nödvändigt att fastställa lägre gränsvärden eller kriterier med lägre tröskel (än de som anges i den första frågan) för områden med särskild historisk, kulturell eller arkeologisk betydelse, såsom exempelvis UNESCO-världsarv?

III.

Utgör direktiv 2011/92 hinder mot en nationell bestämmelse enligt vilken bedömningen av ett ”samhällsplaneringsprojekt” i den mening som avses i den första frågan, vid en sammanläggning (kumulering) med andra likartade projekt med vilka det finns ett geografiskt samband, begränsas till den sammanlagda kapacitet som godkänts under de senaste fem åren, inbegripet den kapacitet, respektive den kapacitetsutvidgning som ansökan avser, varvid samhällsplaneringsprojekt, respektive delar av dem, efter genomförandet inte längre ska betraktas som samhällsplaneringsprojekt, vilket medför att det inte krävs någon bedömning från fall till fall huruvida en kumulering kan antas leda till betydande skadliga, störande och betungande miljöeffekter och det därför krävs en miljökonsekvensbedömning för hela det planerade projektet, om det planerade projektet har en kapacitet som uppgår till mindre än 25 procent av gränsvärdet?

IV.

Om frågorna I och/eller II besvaras jakande: Får den bedömning från fall till fall som de nationella myndigheterna (i enlighet med artikel 2.1 samt artikel 4.2 och 4.3 i direktiv 2011/92, vilka i förevarande fall har direkt effekt) ska genomföra om en medlemsstat har överskridit sitt utrymme för skönsmässig bedömning, huruvida projektet eventuellt medför betydande miljöpåverkan och därför ska bli föremål för en miljökonsekvensbedömning, begränsas till vissa skyddsaspekter, såsom exempelvis skyddssyftet för ett visst område, eller krävs det i sådana fall att samtliga kriterier och aspekter som anges i bilaga III i direktiv 2011/92 beaktas?

V.

Medger direktiv 2011/92, särskilt med beaktande av de krav på rättsligt skydd som föreskrivs i artikel 11, att den prövning som betecknas i fråga IV för första gången genomförs av den hänskjutande domstolen (i ett förfarande avseende bygglov och i samband med en prövning av den egna behörigheten), varvid ”allmänheten” enligt nationella bestämmelser i mycket begränsad omfattning kan ha partsställning i ett sådant förfarande och mot vars beslut den ”berörda allmänheten” i den mening som avses i artikel 1.2 d och e i direktiv 2011/92 endast har tillgång till mycket begränsade rättsmedel? Påverkas svaret på denna fråga av att enligt nationell rätt – utöver möjligheten att fatta ett beslut ex officio – endast den som ansöker om tillstånd för ett projekt, en medverkande myndighet eller miljöombudsmannen (Umweltanvalt) kan ansöka om en separat fastställelse huruvida projektet omfattas av skyldigheten att genomföra en miljökonsekvensbedömning?

VI.

Medger direktiv 2011/92 när det gäller ”projekt för tätortsbebyggelse” enligt punkt 10 b i bilaga II till detta direktiv, under eller parallellt med genomförandet av en nödvändig miljökonsekvensbedömning, respektive innan en bedömning från fall till fall av miljöpåverkan har avslutats, genom vilken ska klargöras huruvida en miljökonsekvensbedömning är nödvändig, att bygglov meddelas för enskilda byggnadsåtgärder som utgör en del av det sammantagna projektet för tätortsbebyggelse, varvid någon omfattande bedömning av miljöpåverkan inte genomförs i den mening som avses i direktiv 2011/92 och allmänheten endast har begränsad partsställning?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU av den 13 december 2011 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (EUT L 26, 2012, s. 1).

(2)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/52/EU av den 16 april 2014 om ändring av direktiv 2011/92/EU om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (EUT L 124, 2014, s. 1).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Rechtbank Den Haag, zittingsplaats 's-Hertogenbosch (Nederländerna) den 4 oktober 2021 – G mot Staatssecretaris van Justitie en Veiligheid

(Mål C-614/21)

(2022/C 2/28)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Rechtbank Den Haag, zittingsplaats ’s-Hertogenbosch

Parter i det nationella målet

Klagande: G

Motpart: Staatssecretaris van Justitie och Veiligheid

Tolkningsfrågor

1)

Ska Dublinförordningen, (1) mot bakgrund av skälen 3, 32 och 39 i förordningen och jämfört med artiklarna 1, 4, 6, 18, 19 och 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, tolkas och tillämpas på det sättet att principen om ömsesidigt förtroende mellan medlemsstaterna är odelbar, vilket innebär att allvarliga och systematiska åsidosättanden av unionsrätten av den eventuellt ansvariga medlemsstaten som började innan överföringen avseende tredjelandsmedborgare som (ännu) inte är återvändare enligt Dublinförordningen är ett absolut hinder för överföring till denna medlemsstat?

2)

För det fall föregående fråga besvaras nekande: Ska artikel 3.2 i Dublinförordningen, jämförd med artiklarna 1, 4, 6, 18, 19 och 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, tolkas så, att om den ansvariga medlemsstaten allvarligt och strukturellt åsidosätter unionsrätten, får den överförande medlemsstaten inte grunda sig på principen om ömsesidigt förtroende mellan medlemsstaterna, utan måste då undanröja alla tvivel eller åtminstone göra sannolikt att sökanden efter överföring inte kommer att befinna sig i en situation som strider mot artikel 4 i stadgan?

3)

Vilka bevismedel kan sökanden åberopa till stöd för sina argument att artikel 3.2 i Dublinförordningen hindrar hans överföring, och vilka beviskrav gäller i detta avseende? Är den överförande medlemsstaten, mot bakgrund av hänvisningarna till unionens regelverk i skälen i Dublinförordningen, skyldig att samarbeta eller göra kontroller, eller ska den ansvariga medlemsstaten vid allvarliga och strukturella kränkningar av grundläggande rättigheter beträffande tredjelandsmedborgare erhålla individuella garantier som säkerställer att den asylsökandes grundläggande rättigheter faktiskt iakttas efter överföringen? Blir svaret på denna fråga annorlunda om sökanden inte uppfyller beviskraven ifall han inte kan styrka sina sammanhängande, detaljerade påståenden med dokumentation, trots att detta inte kan förväntas med tanke på påståendenas art?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat (EUT L 180, 2013, s. 31).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Consiglio di Stato (Italien) den 15 oktober 2021 – NN mot Regionen Lombardiet

(Mål C-636/21)

(2022/C 2/29)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Consiglio di Stato

Parter i det nationella målet

Klagande: NN

Motpart: Regionen Lombardiet

Tolkningsfrågor

Utgör artikel 220 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 (1) och kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 2019/1323 (2) av den 2 augusti 2019 hinder för en nationell lagstiftning (såsom ministerdekretet av den 15 januari 2020 från ministeriet för jordbruks-, livsmedels- och skogsbrukspolitik) som tolkas och tillämpas så, att enbart de företag som inte har upphört med sin verksamhet när ansökan inges har rätt till kompensationsåtgärder för de skador som har uppstått till följd av aviär influensa?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007 (EUT L 347, 2013, s. 671).

(2)  Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2019/1323 av den 2 augusti 2019 om undantagsåtgärder till stöd för marknaden för ägg och fjäderfäkött i Italien (EUT L 206, 2019, s. 12).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Cour de cassation (Frankrike) den 19 oktober 2021 – PB mot Geos SAS, Geos International Consulting Limited

(Mål C-639/21)

(2022/C 2/30)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Cour de cassation

Parter i det nationella målet

Klagande: PB

Motparter: Geos SAS, Geos International Consulting Limited

Tolkningsfrågor

—

Ska artiklarna 4.1 och 20.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (1) tolkas på så sätt att, för det fall det angående ett bolag med hemvist i en medlemsstat, mot vilket en arbetstagare väckt talan vid en domstol i denna medlemsstat, görs gällande att denna arbetstagare, som anställts av ett annat bolag, befinner sig i en situation där två bolag gemensamt är arbetsgivare, denna domstol inte är skyldig att inledningsvis pröva om det föreligger en situation med två arbetsgivare för samma arbetstagare för att sedan kunna fastställa om den är behörig att pröva de yrkanden som framställts mot de båda bolagen?

—

Ska samma artiklar tolkas så, att den omständigheten att de särskilda behörighetsreglerna vid tvister om anställningsavtal utgör separata bestämmelser i ett sådant fall inte utgör hinder för tillämpningen av den allmänna regeln om behörighet för domstolarna i den medlemsstat där svaranden har hemvist som föreskrivs i artikel 4.1 i förordning nr 1215/2012?

---

(1)  EUT L 351, 2012, s. 1.

Beslut meddelat av domstolens ordförande den 13 oktober 2021 (begäran om förhandsavgörande från (Centro de Arbitragem Administrativa – CAAD) – Portugal) – LU mot Autoridade Tributária e Aduaneira

(Mål C-314/20) (1)

(2022/C 2/31)

Rättegångsspråk: portugisiska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  Ingivningsdag: 9 juli 2020.

Tribunalens dom av den 27 oktober 2021 – Clean Sky 2 Joint Undertaking mot Revoind Industriale di Pindaru Gelu

(Mål T-268/17) (1)

(Skiljedomsklausul - Subventioneringsavtal som ingåtts inom ramen för det sjunde ramprogrammet för forskning, teknisk utveckling och demonstration (2007-2013) - Underlåtelse att fullgöra kontraktet - Återbetalning av erlagda belopp - Dröjsmålsränta - Tredskodomsförfarande)

(2022/C 2/32)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Sökande: Clean Sky 2 Joint Undertaking (ombud: B. Mastantuono, biträdd av advokat M. Velardo)

Svarande: Revoind Industriale di Pindaru Gelu Sas (Rom, Italien)

Saken

Talan enligt artikel 272 FEUF med yrkande om att Revoind Industriale di Pindaru Gelu ska förpliktas att betala åter det förskottsbelopp som erlagts inom ramen för subventioneringsavtalet för partnerskap nr 632462, jämte dröjsmålsränta.

Domslut

1)	Revoind Industriale di Pindaru Gelu Sas ska till Clean Sky 2 Joint Undertaking betala 101 370,94 euro jämte årlig dröjsmålsränta med 3,5 procent, från och med den 7 februari 2017 till och med den dag då full betalning erläggs.

2)	Revoind Industriale di Pindaru Gelu ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 231, 17.07.2017.

Tribunalens dom av den 27 oktober 2021 – Entreprise commune Clean Sky 2 mot Revoind Industriale di Pindaru Gelu

(Mål T-269/17) (1)

(Skiljedomsklausul - Bidragsavtal ingått inom ramen för Sjunde ramprogrammet för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration (2007 – 2013) - Underlåtenhet att fullgöra avtalet - Återbetalning av förskott - Dröjsmålsränta - Tredskodomsförfarande)

(2022/C 2/33)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Sökande: Entreprise commune Clean Sky 2 (ombud: advokaten B. Mastantuono, biträdd av advokaten M. Velardo)

Svarande: Revoind Industriale di Pindaru Gelu Sas (Rom, Italien)

Saken

Talan enligt artikel 272 FEUF om att Revoind Industriale di Pindaru Gelu ska förpliktas att återbetala det förskott som utbetalats med tillämpning av bidragsöverenskommelse för partner nr 325954, jämte dröjsmålsränta.

Domslut

1)	Revoind Industriale di Pindaru Gelu Sas förpliktas att till Entreprise commune Clean Sky 2 återbetala 433 485,93 euro, samt upplupen dröjsmålsränta enligt en räntesats om 3,5 procent per år, beräknat från den 7 februari 2017 fram till det datum då skulden till fullo har betalts.

2)	Revoind Industriale di Pindaru Gelu ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 231, 17.7.2017.)

Tribunalens dom av den 27 oktober 2021 – Entreprise commune Clean Sky 2 mot Revoind Industriale di Pindaru Gelu

(Mål T-270/17) (1)

(Skiljedomsklausul - Bidragsavtal ingått inom ramen för Sjunde ramprogrammet för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration (2007 – 2013) - Underlåtenhet att fullgöra avtalet - Återbetalning av förskott - Dröjsmålsränta - Tredskodomsförfarande)

(2022/C 2/34)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Sökande: Entreprise commune Clean Sky 2 (ombud: advokaten B. Mastantuono, biträdd av advokaten M. Velardo)

Svarande: Revoind Industriale di Pindaru Gelu Sas (Rom, Italien)

Saken

Talan enligt artikel 272 FEUF om att Revoind Industriale di Pindaru Gelu ska förpliktas att återbetala det förskott som utbetalats med tillämpning av bidragsöverenskommelse för partner nr 620108, jämte dröjsmålsränta.

Domslut

1)	Revoind Industriale di Pindaru Gelu Sas förpliktas att till Entreprise commune Clean Sky 2 återbetala 625 793,42 euro, samt upplupen dröjsmålsränta enligt en räntesats om 3,5 procent per år, beräknat från den 7 februari 2017 fram till det datum då skulden till fullo har betalts.

2)	Revoind Industriale di Pindaru Gelu ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 231, 17.7.2017.

Tribunalens dom av den 27 oktober 2021 – Gemensamma företaget Clean Sky 2 mot Revoind Industriale di Pindaru Gelu

(Mål T-271/17) (1)

(Skiljedomsklausul - Bidragsavtal som ingåtts inom ramen för det sjunde ramprogrammet för forskning och teknisk utveckling (2007–2013) - Underlåtenhet att fullgöra avtalet - Återbetalning av förskott - Dröjsmålsränta - Tredskodomsförfarande)

(2022/C 2/35)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Sökande: Gemensamma företaget Clean Sky 2 (ombud: B. Mastantuono, biträdd av advokaten M. Velardo)

Svarande: Revoind Industriale di Pindaru Gelu Sas (Rom, Italien)

Saken

Talan enligt artikel 272 FEUF om att Revoind Industriale di Pindaru Gelu ska förpliktas att återbetala det förskott som utbetalats med tillämpning av bidragsavtal nr 632456, jämte dröjsmålsränta.

Domslut

1)	Revoind Industriale di Pindaru Gelu Sas förpliktas att till det gemensamma företaget Clean Sky 2 återbetala 189 128,26 euro, samt upplupen dröjsmålsränta enligt en räntesats om 3,5 procent per år, beräknat från den 7 februari 2017 fram till det datum då skulden till fullo har betalts.

2)	Revoind Industriale di Pindaru Gelu ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 231, 17.7.2017.

Tribunalens dom av den 27 oktober 2021 – Gemensamma företaget Clean Sky 2 mot Revoind Industriale di Pindaru Gelu

(Mål T-318/17) (1)

(Skiljedomsklausul - Bidragsavtal som ingåtts inom ramen för det sjunde ramprogrammet för forskning, teknisk utveckling och demonstration (2007 – 2013) - Bristande fullgörelse av avtalet - Återbetalning av utbetalda belopp - Dröjsmålsränta - Tredskodomsförfarande)

(2022/C 2/36)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Sökande: Entreprise commune Clean Sky 2 (ombud: B. Mastantuono, biträdd av advokaten M. Velardo)

Svarande: Revoind Industriale di Pindaru Gelu Sas (Rom, Italien)

Saken

Talan väckt med stöd av artikel 272 FEUF med yrkande om att Revoind Industriale di Pindaru Gelu ska förpliktas återbetala det förskott som betalats ut inom ramen för bidragsavtalet för partner nr 325940, jämte dröjsmålsränta.

Domslut

1)	Revoind Industriale di Pindaru Gelu Sas ska till det gemensamma företaget Clean Sky 2 utge ett belopp på 359 913,75 euro, jämte dröjsmålsränta med en räntesats på 3,5 % per år, räknat från och med den 31 januari 2017 och fram till det datum då skulden till fullo har betalats.

2)	Revoind Industriale di Pindaru Gelu ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 231, 17.7.2017.

Tribunalens dom av den 27 oktober 2021 – WM mot kommissionen

(Mål T-411/18) (1)

(Personalmål - Tjänstemän - Rekrytering - Meddelande om uttagningsprov - Allmänt uttagningsprov EPSO/AD/338/17 - Uttagningskommitténs beslut att inte låta sökanden gå vidare till nästa steg i uttagningsprovet - Artiklarna 21 och 26 i stadgan om de grundläggande rättigheterna - Artikel 1d.1, 1d.4 och 1d.5 i tjänsteföreskrifterna - Rimliga anpassningsåtgärder - Principen om förbud mot diskriminering på grund av funktionsnedsättning - Direktiv 2000/78/EG - Ansvar - Ekonomisk och ideell skada)

(2022/C 2/37)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Sökande: WM (ombud: advokaten B. Entringer)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: T. S. Bohr och D. Milanowska)

Saken

Talan enligt artikel 270 FEUF dels om ogiltigförklaring av det beslut som fattades av uttagningskommittén i det allmänna uttagningsprovet EPSO/AD/338/17 den 27 september 2017 om att inte låta sökanden gå vidare till nästa steg i uttagningsprovet och det beslut som fattades av tillsättningsmyndigheten den 19 april 2018 om att avslå sökandens klagomål, dels om ersättning för den skada som sökanden påstår sig ha lidit till följd av dessa beslut.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Vardera parten ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 61, 24.2.2020.

Tribunalens dom av den 20 oktober 2021 – Kerstens mot kommissionen

(Mål T-220/20) (1)

(Personalmål - Tjänstemän - Disciplinärt förfarande - Artikel 266 FEUF - Administrativa utredningar - Principen om god förvaltning - Principen om opartiskhet - Talan om ogiltigförklaring och skadestånd)

(2022/C 2/38)

Rättegångsspråk: franska

Rättegångsdeltagare

Sökande: Petrus Kerstens (La Forclaz, Schweiz) (ombud: advokaten C. Mourato)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: B. Mongin och A.-C. Simon)

Saken

Talan som väckts med stöd av artikel 270 FEUF med yrkande dels om ogiltigförklaring av kommissionens skrivelse av den 27 mars 2017 genom vilken sökanden underrättades om att ett disciplinärt förfarande hade återupptagits och av beslutet av den 11 juli 2019 att ge honom en varning, dels om ersättning för den skada som han lidit till följd av genomförandet och varaktigheten av tre disciplinära förfaranden.

Domslut

1)	Kommissionens beslut av den 11 juli 2019 att ge Petrus Kerstens en varning ogiltigförklaras.

2)	Talan ogillas i övrigt.

3)	Kommissionen ska bära sina rättegångskostnader och ersätta två tredjedelar av Petrus Kerstens rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 247, 27.7.2020.

Tribunalens dom av den 10 november 2021 – Stada Arzneimittel mot EUIPO – Pfizer (RUXXIMLA)

(Mål T-239/20) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket RUXXIMLA - Äldre EU-ordmärket RUXIMERA - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling - Känneteckenslikhet - Artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001)

(2022/C 2/39)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Stada Arzneimittel AG (Bad Vilbel, Tyskland) (ombud: advokaterna J.-C. Plate och R. Kaase)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: D. Gája)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Pfizer Inc (New York, New York, Förenta staterna) (ombud: advokaterna V. von Bomhard och J. Fuhrmann)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s fjärde överklagandenämnd 13 februari 2020 (ärende 1879/2019-4) om ett invändningsförfarande mellan Pfizer och Stada Arzneimittel.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Stada Arzneimittel AG ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 209, 20.6.2020.

Tribunalens dom av den 10 november 2021 – Stada Arzneimittel mot EUIPO – Pfizer (RUXYMLA)

(Mål T-248/20) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket RUXYMLA - Äldre EU-ordmärket RUXIMERA - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling - Känneteckenslikhet - Artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001)

(2022/C 2/40)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Stada Arzneimittel AG (Bad Vilbel, Tyskland) (ombud: advokaterna J.-C. Plate och R. Kaase)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: D. Gája)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Pfizer Inc (New York, New York, Förenta staterna) (ombud: advokaterna V. von Bomhard och J. Fuhrmann)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s fjärde överklagandenämnd 13 februari 2020 (ärende 1878/2019-4) om ett invändningsförfarande mellan Pfizer och Stada Arzneimittel.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Stada Arzneimittel AG ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 209, 22.6.2020.

Tribunalens dom av den 10 november 2021 – AC Milan mot EUIPO – InterES (ACM 1899 AC MILAN)

(Mål T-353/20) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Internationell registrering som designerar Europeiska unionen - Figurmärket ACM 1899 AC MILAN - De äldre nationella ordmärkena Milan - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001) - Bevis på verkligt bruk av det äldre varumärket - Artikel 42.2 och 42.3 i förordning nr 207/2009 (nu artikel 47.2 och 47.3 i förordning 2017/1001 - Avsaknad av förändrad särskiljningsförmåga)

(2022/C 2/41)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Associazione Calcio AC Milan SpA (AC Milan) (Milano, Italien) (ombud: advokaterna A. Perani och G. Ghisletti)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: A. Söder, V. Ruzek och D. Hanf)

Motpart vid EUIPO:s överklagandenämnd: InterES Handels- und Dienstleistungs Gesellschaft & Co. KG (Nürnberg, Tyskland)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av andra överklagandenämnden vid EUIPO den 14 februari 2020 (ärende R 161/2019-2) om ett invändningsförfarande mellan InterES Handels- und Dienstleistungs Gesellschaft och AC Milan.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Associazione Calcio Milan SpA (AC Milan) ska ersätta rättegångskostnaderna, förutom föreningens resekostnader.

3)	Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) ska ersätta AC Milans resekostnader.

---

(1)  EUT C 262, 10.08.2020.)

Tribunalens beslut av den 10 november 2021 – Sanford mot EUIPO – Avery Zweckform (Etiketter)

(Mål T-443/20) (1)

(Gemenskapsformgivning - Ogiltighetsförfarande - Registrerad gemenskapsformgivning föreställande en etikett - Äldre formgivning - Bevis på tillgängliggörande - Artikel 7.1 i förordning (EG) nr 6/2002 - Bevis som lagts fram efter det att den föreskrivna fristen löpt ut - Överklagandenämndens utrymme för skönsmässig bedömning - Artikel 63.2 i förordning nr 6/2002 - Ogiltighetsgrund - Särprägel saknas - Artiklarna 6 och 25.1 b i förordning nr 6/2002)

(2022/C 2/42)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Sanford LP (Atlanta, Georgia, Förenta staterna) (ombud: advokaten J. Zecher)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: J. Ivanauskas och V. Ruzek)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Avery Zweckform GmbH (Oberlaindern/Valley, Tyskland) (ombud: H. Förster)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av tredje överklagandenämnden vid EUIPO den 15 maj 2020 (ärende R 2413/2018–3) om ett ogiltighetsförfarande mellan Avery Zweckform och Sanford.

Avgörande

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Sanford LP ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 297, 7.9.2020.

Tribunalens dom av den 10 november 2021 – Selmikeit & Giczella mot EUIPO – Boehmert & Boehmert (HALLOWIENER)

(Mål T-500/20) (1)

(EU-varumärke - Upphävandeförfarande - EU-ordmärket HALLOWIENER - Varumärket har inte varit föremål för verkligt bruk - Artikel 58.1 a i förordning (EU) 2017/1001)

(2022/C 2/43)

Rättegångsspråk: tyska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Selmikeit & Giczella GmbH (Osterode, Tyskland) (ombud: advokaten S. Keute)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: A. Söder)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Boehmert & Boehmert Anwaltspartnerschaft mbB – Patentanwälte Rechtsanwälte (Bremen, Tyskland) (ombud: advokaten U. Ulrich)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av första överklagandenämnden vid EUIPO den 27 maj 2020 (ärende R 1893/2019-1), om ett upphävandeförfarande mellan Boehmert & Boehmert Anwaltspartnerschaft mbB – Patentanwälte Rechtsanwälte och Selmikeit & Giczella.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Selmikeit & Giczella GmbH ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 329, 5.10.2020.

Tribunalens dom av den 10 november 2021 – Stada Arzneimittel mot EUIPO – Pfizer (RUXIMBLIS)

(Mål T-542/20) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket RUXIMBLIS - Äldre EU-ordmärket RUXIMERA - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling - Känneteckenslikhet - Artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001)

(2022/C 2/44)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Stada Arzneimittel AG (Bad Vilbel, Tyskland) (ombud: advokaterna J.-C. Plate och R. Kaase)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: T. Frydendahl, A. Folliard-Monguiral och D. Gája)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Pfizer Inc (New York, New York, Förenta staterna) (ombud: advokaterna V. von Bomhard, J. Fuhrmann och P.-F. Karamolegkou)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s fjärde överklagandenämnd 13 februari 2020 (ärende 1877/2019-4) om ett invändningsförfarande mellan Pfizer och Stada Arzneimittel.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Stada Arzneimittel AG ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 339, 12.10.2020.

Tribunalens dom av den 10 november 2021 – Spisto mot kommissionen

(Mål T-572/20) (1)

(Personalmål - Tjänstemän - Rekrytering - Meddelande om allmänt uttagningsprov Epso/AD/371/19 - Uttagningskommitténs beslut att inte ge sökanden tillträde till påföljande etapp i uttagningsprovet - Kriterium för utvärdering av yrkeserfarenhet - Överensstämmelse mellan det kriterium som uttagningskommittén tillämpat och meddelandet om uttagningsprov)

(2022/C 2/45)

Rättegångsspråk: franska

Rättegångsdeltagare

Sökande: Amanda Spisto (Amsterdam, Nederländerna) (ombud: advokaten N. de Montigny)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: I. Melo Sampaio och T. Lilamand)

Saken

Talan med stöd av artikel 270 FEUF om ogiltigförklaring dels av uttagningskommitténs beslut av den 24 september 2019 om att efter omprövning vidhålla beslutet att neka sökanden tillträde till den följande etappen i uttagningsprov Epso/AD/371/19, dels av tillsättningsmyndighetens beslut av den 26 maj 2020 om avslag på sökandens klagomål mot nämnda beslut.

Domslut

1)	Uttagningskommitténs beslut av den 24 september 2019 om att efter omprövning vidhålla beslutet att underkänna Amanda Spisto i uttagningsprov Epso/AD/371/19 ogiltigförklaras.

2)	Europeiska kommissionen ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 371, 3.11.2020.

Tribunalens dom av den 20 oktober 2021 – YG mot kommissionen

(Mål T-599/20) (1)

(Personalmål - Tjänstemän - Befordran - Befordringsomgången år 2019 - Beslut att inte befordra sökanden till lönegrad AST 9 - Artikel 45 i tjänsteföreskrifterna - Jämförande av meriter - Uppenbart felaktig skönsmässig bedömning - Motiveringsskyldighet)

(2022/C 2/46)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Sökande: YG (ombud: advokaterna S. Rodrigues och A. Champetier)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: L. Hohenecker, L. Radu Bouyon och L. Vernier)

Saken

Talan som väckts med stöd av artikel 270 FEUF med yrkande om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 14 november 2019 att inte befordra sökanden till lönegrad AST 9 under befordringsomgången år 2019.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	YG ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 423, 7.12.2020.

Tribunalens dom av den 27 oktober 2021 – Egis Bâtiments International och InCA mot Parlamentet

(Mål T-610/20) (1)

(Skiljedomsklausul - Utbyggnad- och modernisering av byggnaden Konrad Adenauer i Luxemburg - Förlikningsavtal - Sekretessklausul - Principen om god tro - Inomobligatoriskt ansvar)

(2022/C 2/47)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Egis Bâtiments International (Montreuil, Frankrike), InCA – Ingénieurs Conseils Associés Sàrl (Niederanven, Luxemburg) (ombud: advokaterna A. Rodesch och R. Jazbinsek)

Svarande: Europaparlamentet (ombud: A. Caiola och L. Chrétien)

Saken

Talan enligt artikel 272 FEUF med yrkande dels om fastställande av att parlamentet åsidosatt artikel VIII i förlikningsavtalet av den 9 april 2019, samt principen om god tro vid fullgörandet av de bestämmelser som följer av artikel 1134 i luxemburgska civillagen, dels om att parlamentet ska förpliktas att utbetala ett belopp om 100 000 euro i enlighet med detta avtal eller, i andra hand, ett belopp som fastställts i enlighet med rätt och billighet.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Egis Bâtiments International och InCA – Ingénieurs Conseils Associés Sàrl ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 390, 16.11.2020.

Tribunalens dom av den 20 oktober 2021 – Standardkessel Baumgarte Holding/EUIPO mot EUIPO (Standardkessel)

(Mål T-617/21) (1)

(EU-varumärke - Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket Standardkessel - Absoluta registreringshinder - Beskrivande karaktär föreligger inte - Artikel 7.1 b och c i förordning (EU) 2017/1001)

(2022/C 2/48)

Rättegångsspråk: tyska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Standardkessel Baumgarte Holding GmbH (Duisburg, Tyskland) (ombud: advokaten J. Vogtmeier)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: A. Bosse och E. Markakis)

Saken

Överklagande av det beslut som första överklagandenämnden vid EUIPO meddelade den 27 juli 2020 (ärende R 2665/2019-1) beträffande en ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket Standardkessel.

Domslut

1)

Det beslut som första överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) meddelade den 27 juli 2020 (ärende R 2665/2019-1) ogiltigförklaras vad gäller produkterna ”oädla metaller och deras legeringar; obearbetade och delvis bearbetade material i metall som inte är avsedda för visst användningsområde; byggmaterial i metall (ej för elektriska ändamål)” som hänför sig till klass 6, ”lyftapparater (maskiner), kranar” som hänför sig till klass 7, och tjänsterna ”uthyrning av generatorer; återvinning av sopor och avfall” samt ”sopförbränning; återvinning av avfall och återvinningsbara material; återvinning av kemiska produkter; bearbetning av avfall [omvandling]; avfallssortering och sortering av återvinningsbara råvaror (omvandling)” som hänför sig till klass 40 i den mening som avses i Niceöverenskommelsen om internationell klassificering av varor och tjänster vid registrering av varumärken av den 15 juni 1957, i reviderad och ändrad lydelse.

2)	Överklagandet ogillas i övrigt.

3)	Vardera parten ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 414, 30.11.2020.

1Tribunalens dom av den 10 november 2021 – Nissan Motor mot EUIPO – VDL Groep (VDL E-POWER)

(Mål T-755/20) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket VDL E-POWER - De äldre nationella figurmärkena e-POWER - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling föreligger inte - Artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001 - Motiveringsskyldighet - Artikel 94.1 i förordning 2017/1001)

(2022/C 2/49)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Nissan Motor Co. Ltd (Yokohama-shi, Japan) (ombud: advokaten P. Martini-Berthon)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: V. Ruzek)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: VDL Groep BV (Eindhoven, Nederländerna) (ombud: advokaten M. Rijks)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s första överklagandenämnd den 20 oktober 2020 (ärende R 2914/2019-1) om ett invändningsförfarande mellan Nissan Motor och VDL Groep.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Nissan Motor Co. Ltd ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) och VDL Groep BV.

---

(1)  EUT C 53, 15.2.2021.

Tribunalens dom av den 10 november 2021 – Nissan Motor mot EUIPO – VDL Groep (VDL E-POWERED)

(Mål T-756/20) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket VDL E-POWERED - De äldre nationella figurmärkena e-POWER - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling föreligger inte - Artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001 - Motiveringsskyldighet - Artikel 94.1 i förordning 2017/1001)

(2022/C 2/50)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Nissan Motor Co. Ltd (Yokohama-shi, Japan) (ombud: advokaten P. Martini-Berthon)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: V. Ruzek)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: VDL Groep BV (Eindhoven, Nederländerna) (ombud: advokaten M. Rijks)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s första överklagandenämnd den 20 oktober 2020 (ärende R 2915/2019-1) om ett invändningsförfarande mellan Nissan Motor och VDL Groep.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Nissan Motor Co. Ltd ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) och VDL Groep BV.

---

(1)  EUT C 53, 15.2.2021.

Tribunalens beslut av den 3 november 2021 – Aurubis mot Kommissionen

(Mål T-729/20) (1)

(Talan om ogiltigförklaring - Miljö - Direktiv 2003/87/EG - Växthusgaser - Tilldelning av utsläppsrätter - Begäran om överföring av utsläppsrätter till Tyskland - Begäran framställd i samband med ett interimistiskt förfarande vid nationell domstol i syfte att säkerställa den ändamålsenliga verkan av förfarandet för förhandsavgörande i mål C-271/20 - Kommissionens avslagsbeslut - Talerätt - Villkoret direkt berörd ej uppfyllt - Avvisning)

(2022/C 2/51)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Aurubis AG (Hamburg, Tyskland) (ombud: advokaterna S. Altenschmidt och J. Hoss)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: B. De Meester och G. Wils)

Saken

Talan enligt artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av kommissionens skrivelse av den 8 december 2020 genom vilken den avslog begäran från Deutsche Emissionshandelsstelle (tysk myndighet för handel med utsläppsrätter) om att ett antal utsläppsrätter för växthusgaser – som motsvarade det antal ytterligare utsläppsrätter som sökanden ansökt om gratis tilldelning av under den tredje perioden för handel med utsläppsrätter för växthusgaser vid Verwaltungsgericht Berlin (förvaltningsdomstolen i Berlin, Tyskland) – interimistiskt skulle överföras till Förbundsrepubliken Tysklands nationella depåkonto eller, i andra hand, till sökandens anläggningskonto senast den 31 december 2020.

Avgörande

1)	Talan avvisas.

2)	Aurubis AG ska ersätta rättegångskostnaderna, inbegripet de kostnader som uppkommit med anledning av det interimistiska förfarandet.

---

(1)  EUT C 44, 8.2.2021.

Tribunalens beslut av den 3 november 2021 – ExxonMobil Production Deutschland mot kommissionen

(Mål T-731/21) (1)

(Talan om ogiltigförklaring - Miljö - Direktiv 2003/87/EG - Växthusgaser - Tilldelning av utsläppsrätter - Yrkande om överföring av utsläppsbevis till Tyskland - Yrkande som framställts inom ramen för ett nationellt interimistiskt förfarande för att säkerställa den ändamålsenliga verkan av förfarandet för förhandsavgörande i mål C-126/20 - Kommissionens avslagsbeslut - Talerätt - Villkoret direkt berörd ej uppfyllt - Avvisning)

(2022/C 2/52)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: ExxonMobil Production Deutschland GmbH (Hannover, Tyskland) (ombud: advokaterna S. Altenschmidt och J. Hoss,)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: B. De Meester och G. Wils)

Saken

Talan enligt artikel 263 FEUF med yrkande om ogiltigförklaring av kommissionens skrivelse av den 8 december 2020 om avslag på det yrkande som framställts av Deutsche Emissionshandelsstelle (tyska utsläppshandelsmyndigheten) om att interimistiskt till Förbundsrepubliken Tysklands konto, alternativt till sökandens verksamhetskonto, senast den 31 december 2020 överföra ett antal utsläppsrätter för växthusgaser motsvarande det antal ytterligare utsläppsrätter som sökanden ansökt om att få tilldelas, gratis eller för den tredje perioden för handel med utsläppsrätter för växthusgaser, vid Verwaltungsgericht Berlin (Förvaltningsdomstolen i Berlin, Tyskland).

Avgörande

1)	Talan avvisas.

2)	ExxonMobil Production Deutschland GmbH ska ersätta rättegångskostnaderna, inklusive de kostnader som uppkommit för det interimistiska förfarandet..

---

(1)  EUT C 44, 8.2.2021.)

Tribunalens beslut av den 29 oktober 2021 – Apex Brands mot EUIPO – Sartorius Werkzeuge (SATA)

(Mål T-430/21) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Återkallelse av invändningen - Anledning saknas att döma i saken)

(2022/C 2/53)

Rättegångsspråk: tyska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Apex Brands, Inc. (Wilmington, Delaware, Förenta Staterna) (ombud: advokaterna S. Fröhlich, M. Hartmann och H. Lerchl)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: E. Markakis)

Motpart vid överklagandenämnden: Sartorius Werkzeuge GmbH & Co. KG (Ratingen, Tyskland)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av fjärde överklagandenämnden vid EUIPO den 4 maj 2021 (ärende R 2322/2020-4), om ett invändningsförfarande mellan Sartorius Werkzeuge och Apex Brands.

Avgörande

1)	Det finns inte längre anledning att döma i saken.

2)	Apex Brands, Inc. ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO).

---

(1)  EUT C 357, 6.9.2021.

Beslut meddelat av tribunalens ordförande den 29 oktober 2021 – Abenante m.fl. mot parlamentet och rådet

(Mål T-527/21 R)

(Interimistiskt förfarande - Förordning (EU) 2021/953 - EU:s digitala covidintyg - Ansökan om uppskov med verkställighet - Situation som ställer krav på skyndsamhet föreligger inte)

(2022/C 2/54)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Stefania Abenante (Ferrare, Italien) och de ytterligare 423 sökande vilkas namn finns upptagna i bilagan till beslutet (ombud: advokaten M. Sandri)

Svarande: Europaparlamentet (ombud: L. Visaggio, J. Rodrigues och P. López-Carceller), Europeiska unionens råd (ombud: M. Moore och S. Scarpa Ferraglio)

Saken

Ansökan med stöd av artiklarna 278 och 279 FEUF om uppskov med verkställigheten av artikel 3.1 a och b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/953 av den 14 juni 2021 om en ram för utfärdande, kontroll och godtagande av interoperabla intyg om vaccination mot, testning för och tillfrisknande från covid-19 (EU:s digitala covidintyg) för att underlätta fri rörlighet under covid-19-pandemin (EUT L 211, 2021, s. 1).

Avgörande

1)	Ansökan om interimistiska åtgärder avslås.

2)	Frågan om rättegångskostnader anstår.

Beslut meddelat av tribunalens ordförande den 3 november 2021 – PBL och WA mot kommissionen

(Mål T-538/21 R)

(Interimistiskt förfarande - Statligt stöd - Stöd som Frankrike beviljat en professionell fotbollsklubb - Ansökan om interimistiska åtgärder - Situation som ställer krav på skyndsamhet föreligger inte)

(2022/C 2/55)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Penya Barça Lyon: Plus que des supporters (PBL) (Bron, Frankrike), WA (ombud: advokaten J. Branco)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: B. Stromsky och G. Braga da Cruz)

Saken

Ansökan enligt artiklarna 278 och 279 FEUF om dels ogiltigförklaring av kommissionens skrivelse av den 1 september 2021 med ärendebeteckningen COMP.C.4/AH/mdr 2021(092342) som utgör svar på ett klagomål angående statligt stöd (SA.64489 – Statligt stöd till fotbollsklubben Paris Saint-Germain), dels ålägganden för kommissionen.

Avgörande

1)	Ansökan om interimistiska åtgärder avslås.

2)	Frågan om rättegångskostnader anstår.

Talan väckt den 8 oktober 2021 – Eurecna mot kommissionen

(Mål T-654/21)

(2022/C 2/56)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Eurecna SpA (Venedig, Italien) (ombud: advokaten R. Sciaudone)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det angripna beslutet,

—	slå fast att kommissionen ska inkomma med rapporten från Europeiska byrån för bedrägeribekämpning och därmed sammanhängande bilagor, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i förevarande mål.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fem grunder.

1.

Första grunden: Åsidosättande av motiveringsskyldigheten — Sökanden gör gällande att de handlingar som ligger till grund för det angripna beslutet har ett inkonsekvent och onormalt innehåll, att motiveringen är bristfällig och inkonsekvent i förhållande till skrivelsen om tillfälligt upphävande av den 25 juni 2019, att motiveringsskyldigheten har åsidosatts med avseende på de utredningsåtgärder som vidtagits av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning och att motiveringsskyldigheten har åsidosatts genom de slutsatser som Europeiska byrån för bedrägeribekämpning har dragit är ofullständiga, allmänt hållna och saknar grund.

2.	Andra grunden avser åsidosättande av principen om god förvaltning och omsorgsplikt vid förvaltningen såvitt avser den revision som Ernst & Young genomfört.

3.	Tredje grunden avser åsidosättande av rätten till försvar med avseende på den revision som Ernst & Young genomfört.

4.	Fjärde grunden avser åsidosättande av principen om god förvaltning genom att skyldigheten att agera opartiskt vid förvaltningen inte har iakttagits.

5.	Femte grunden avser felaktig tolkning av avtalet i Ernst & Youngs rapport.

Talan väckt den 15 oktober 2021 – Società Navigazione Siciliana mot kommissionen

(Mål T-666/21)

(2022/C 2/57)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Società Navigazione Siciliana SCpA (Trapani, Italien) (ombud: advokaterna R. Nazzini, F. Ruggeri Laderchi, C. Labruna och L. Calini)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	delvis ogiltigförklara beslutet av den 17 juni 2021 i den del som kommissionen har funnit att Società Navigazione Siciliana SCpA har mottagit olagligt stöd genom den skattebefrielse som följer av 2010 års lag och förordnat om att italienska staten ska återkräva stödet,

—	förplikta kommissionen att ersätta den skada som fastställts och som (eventuellt) kommer att fastställas i ett senare skede i förfarandet, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena två grunder.

1.

Första grunden: Felaktigt fastställande av stödmottagaren – Åsidosättande av tillämpliga bestämmelser. — Sökandena gör gällande att kommissionen har gjort en uppenbart oriktig tolkning och bedömning i beslutet av den 17 juni 2021 av unionsbestämmelserna i den mån kommissionen har utpekat Società Navigazione Siciliana SCpA (och inte Siremar) som mottagare av det stöd den ansåg vara oförenligt med unionens bestämmelser om registreringsavgifter för förvärvet av verksamhetsgrenen Siremar.

2.

Andra grunden: Stödet är i överensstämmelse med det undantag som föreskrivs i artikel 106.2 FEUF – Åsidosättande av tillämpliga bestämmelser – Åsidosättande av motiveringsskyldigheten — Såvitt avser denna grund gör sökandena gällande att kommissionen i vart fall har gjort en uppenbart oriktig bedömning och tolkning av unionsbestämmelserna i beslutet av den 17 juni 2021. Kommissionen har även åsidosatt den motiveringsskyldighet som åvilar den i den del som kommissionen – utan att på något sätt redovisa sitt resonemang – har slagit fast att stödet till Società Navigazione Siciliana SCpA inte kan vara förenligt med kraven enligt undantaget i artikel 106.2 FEUF avseende tjänster av allmänt ekonomiskt intresse.

Talan väckt den 15 oktober 2021 – Siremar mot kommissionen

(Mål T-668/21)

(2022/C 2/58)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Sicilia Regionale Marittima SpA – Siremar (Rom, Italien) (ombud: advokaterna B. Nascimbene, F. Rossi Dal Pozzo och A. Moriconi)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara beslutet av den 17 juni 2021, vad avser artiklarna 2 och 3,

—	i andra hand, ogiltigförklara artiklarna 5 och 6 i det beslut i vilket det förordnas om återkrav av påstått stöd, och att återkravet ska verkställas omedelbart och verksamt,

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.

1.

Första grunden: åsidosättande av artikel 107.1 FEUF och artikel 108.2 FEUF, samt 2004 års riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter. — Det angripna beslutet innebär felaktig rättstillämpning vid tillämpningen av artikel 107.3 b FEUF och 2004 års riktlinjer, såtillvida att det i beslutet slagits fast att undsättningsstödet till Siremar olagligt förlängts med ett år och att det är oförenligt med unionsbestämmelserna om statligt stöd.

2.	Andra grunden: åsidosättande av artikel 107.1 FEUF och artikel 108.2 FEUF med avseende på undantag från erläggande av vissa skatter. — Den omtvistade rätten till skatteundantag omfattas av allmänna insolvensrättsliga villkor.

3.

Tredje grunden: åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen och principen om god förvaltningssed vad gäller förfarandets längd och att beslutet om återkrav därför är rättsstridigt. — Det omtvistade undersökningsförfarandet tog orimligt lång tid, i strid med rättssäkerhetsprincipen och principen om god förvaltningssed samt därtill hörande allmänna principer.

Överklagande ingett den 20 oktober 2021 – Alves Casas mot EUIPO – Make-Up Art Cosmetics (mccosmetics NY)

(Mål T-681/21)

(2022/C 2/59)

Överklagandet är avfattat på portugisiska

Parter

Klagande: Ana Maria Alves Casas (Porto, Portugal) (ombud: advokaten Â. Rodrigues Oliveira)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet

Motpart vid överklagandenämnden: Make-Up Art Cosmetics, Inc. (New York, New York, Förenta staterna)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden

Omtvistat varumärke: EU-figurmärke innehållande ordelementet ”mccosmetics NY” – Registreringsansökan nr 17 866 777

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av andra överklagandenämnden vid EUIPO den 20 oktober 2021 i ärende R 2398/2020-2

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna, med samtliga rättsliga följder det innebär.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 47.2 och 47.3 samt artikel 8.1 b och 8.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

Överklagande ingett den 21 oktober 2021 – Mostostal mot EUIPO – Polimex – Mostostal (MOSTOSTAL)

(Mål T-684/21)

(2022/C 2/60)

Överklagandet är avfattat på: engelska

Parter

Klagande: Mostostal S.A. (Warszawa, Polen) (ombud: advokaten C. Saettel)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Polimex – Mostostal S.A. (Warszawa)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Klaganden

Omtvistat varumärke: EU-ordmärket ”MOSTOSTAL” – EU-varumärke nr 9 329 848

Förfarande vid EUIPO: Ogiltighetsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av femte överklagandenämnden vid EUIPO den 30 juli 2021 i ärende R 2508/2019-5

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet,

—	fastställa att EU-varumärket som registrerades den 20 maj 2011 under nr 9 329 848 är giltigt, och

—	förplikta EUIPO och intervenienten att ersätta rättegångskostnaderna i enlighet med artikel 134.1 i tribunalens rättegångsregler.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 94.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 59.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 59.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 61 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

Överklagande ingett den 28 oktober 2021 – aTmos Industrielle Lüftungstechnik mot EUIPO – aTmos Industrielle Lüftungstechnik (aTmos)

(Mål T-694/21)

(2022/C 2/61)

Överklagandet är avfattat på tyska

Parter

Klagande: aTmos Industrielle Lüftungstechnik GmbH (Düsseldorf, Tyskland) (ombud: advokaterna F. Stangl och S. Pilgram)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: aTmos Industrielle Lüftungstechnik GmbH (Riedstadt, Tyskland)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Klaganden

Omtvistat varumärke: EU-ordmärket ”aTmos” – EU-varumärke nr 12 285 649

Förfarande vid EUIPO: Upphävandeförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av femte överklagandenämnden vid EUIPO den 2 september 2021 i ärende R 1844/2020-5

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna, inklusive de kostnader som uppkommit vid överklagandenämnden.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 60.1 c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001, jämförd med artikel 8.4 i samma förordning.

—	Åsidosättande av artikel 95.1 andra meningen i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

Talan väckt den 28 oktober 2021 – Alauzun m.fl. mot kommissionen

(Mål T-695/21)

(2022/C 2/62)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Virginie Alauzun (Saint-Cannat, Frankrike) och 774 andra sökande (ombud: advokaten F. Di Vizio)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—	slå fast att Europeiska kommissionen (EG) på ett rättsstridigt sätt har underlåtit att inkludera prekliniska tester av cancerogenicitet och genotoxicitet för vacciner med mRNA-teknik;

—	förplikta Europeiska kommissionen att inkludera prekliniska tester av karcinogenicitet och genotoxicitet för vacciner med mRNA-teknik som ännu inte har godkänts enligt förfarandet vid EMA;

—	förplikta Europeiska kommissionen att inkludera testning av karcinogenicitet och genotoxicitet i fasen för säkerhetsövervakning av läkemedel vad gäller vacciner med mRNA-teknik som redan godkänts enligt förfarandet vid EMA;

—

anmoda kommissionen att tillhandahålla följande information: — den exakta rättsliga grunden för att inte inkludera de aktuella testerna i den prekliniska fasen och i fasen för säkerhetsövervakning av läkemedel; — den förordning som fastställer de obligatoriska tester som krävs för godkännande av vacciner med mRNA-teknik.

—	förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan har sökandena gjort gällande att unionsrätten har åsidosatts och att kommissionen har underlåtit att agera. I detta avseende hävdar sökandena att kommissionen har underlåtit att uppfylla sin skyldighet enligt artikel 168 FEUF att säkerställa en ”hög hälsoskyddsnivå för människor” genom att bevilja ett villkorligt godkännande för försäljning av vacciner med mRNA-teknologi utan att det finns några studier av cancerogenitet och genotoxicitet.

Överklagande ingett den 28 oktober 2021 – Les Bordes Golf International mot EUIPO – Mast-Jägermeister (LES BORDES)

(Mål T-696/21)

(2022/C 2/63)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Les Bordes Golf International (Saint-Laurent-Nouan, Frankrike) (ombud: advokaten M. Maier)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Mast-Jägermeister SE (Wolfenbüttel, Tyskland)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Klaganden

Omtvistat varumärke: EU-figurmärke innehållande ordelementet ”LES BORDES” – Registreringsansökan nr 18 082 876

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av fjärde överklagandenämnden vid EUIPO den 1 september 2021 i ärende R 67/2021-4

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet,

—	förordna om att invändningsenhetens beslut av den 17 april 2020 angående invändning nr B 3 094 876 åter ska gälla, och

—	förplikta EUIPO och motparten att ersätta rättegångskostnaderna, inklusive kostnaderna vid överklagandenämnden.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

Talan väckt den 26 oktober 2021 – FC mot Easo

(Mål T-697/21)

(2022/C 2/64)

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Sökande: FC (ombud: advokaterna V. Christianos, A. Skoulikis och G. Kelepouri)

Svarande: Easo

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det angripna beslutet Easo/EDD/2021/112, meddelat av Easos tillsättningsmyndighet den 25 juli 2021, om att avslå det klagomål som sökanden framförde den 26 mars 2021 med stöd av artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen, och

—	förplikta Easo att ersätta samtliga rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder.

1.	Första grunden: Det angripna beslutet är ogiltigt på grund av att sökandens rätt till försvar har åsidosatts.

2.	Andra grunden: Det angripna beslutet är ogiltigt på grund av att åsidosättande av rätten till god förvaltning.

3.	Tredje grunden: Det angripna beslutet är ogiltigt på grund av att sökandens rätt till ett effektivt rättsskydd har åsidosatts.

4.	Fjärde grunden: Det angripna beslutet är ogiltigt på grund av åsidosättande av den allmänna principen om god rättsekonomi.

Talan väckt den 27 oktober 2021 – Paraskevaidis mot rådet och kommissionen

(Mål T-698/21)

(2022/C 2/65)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Georgios Paraskevaidis (Wezembeek-Oppem, Belgien) (ombud: advokaterna S. Pappas och D.-A. Pappa)

Svarande: Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara kommissionens beslut av den 4 februari 2021 och avbetalningsplanen av den 9 mars 2021 samt rådets beslut av den 19 juli 2021, genom vilket sökandens klagomål mot kommissionens beslut avslogs, i den del det innehåller ytterligare skäl, och

—	förplikta svarandena att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder.

1.	Första grunden: Det angripna beslutet strider mot legalitetsprincipen. Vidare var det reviderade beslutet nr 237/05 (1) inte tillämpligt med avseende på den period som omfattades av sökanden ansökan om utbildningstillägg.

2.	Andra grunden: Det reviderade beslutet nr 237/05 tillämpades rättsstridigt med retroaktiv verkan.

3.	Tredje grunden: De administrativa chefernas kollegium överskred sin behörighet då de antog det reviderade beslutet nr 237/05.

4.	Fjärde grunden: Det reviderade beslutet strider mot artikel 3.1 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna.

---

(1)  Reviderat beslut nr 237/05 om utbildningstillägg enligt artikel 3.1 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna, godkänt av de administrativa chefernas kollegium vid deras 284:e möte den 1 juli 2020.

Överklagande ingett den 2 november 2021 – Voco mot EUIPO (Formen på en förpackningsform)

(Mål T-700/21)

(2022/C 2/66)

Överklagandet är avfattat på tyska

Parter

Klagande: Voco GmbH (Cuxhaven, Tyskland) (ombud: advokaterna C. Spintig och S. Pietzcker)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Omtvistat varumärke: Tredimensionellt EU-varumärke (Formen på en förpackningsform) – Registreringsansökan nr 17 959 421

Överklagat beslut: Beslut meddelat av fjärde överklagandenämnden vid EUIPO den 23 augusti 2021 i ärende R 117/2021-4

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna vid tribunalen och överklagandenämnden.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 7.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning 2017/1001.

Överklagande ingett den 2 november 2021 – Allessa mot EUIPO – Dumerth (CASSELLAPARK)

(Mål T-701/21)

(2022/C 2/67)

Överklagandet är avfattat på tyska

Parter

Klagande: Allessa GmbH (Frankfurt am Main, Tyskland) (ombud: advokaterna S. Fröhlich, M. Hartmann och H. Lerchl)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Carim Dumerth (Frankfurt am Main)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: EU-ordmärket CASSELLAPARK – EU-ordmärke nr 16 917 429

Förfarande vid EUIPO: Ogiltighetsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av femte överklagandenämnden vid EUIPO den 11 augusti 2021 i ärende R 1043/2020-5

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna och de kostnader som uppkommit för klaganden.

Grunder

—	Åsidosättande av rätten att yttra sig, genom bristande motivering.

—	Åsidosättande av artikel 7.1 c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 7.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 7.1 g i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 59.1 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

Överklagande ingett den 3 november 2021 – Compass Tex mot EUIPO (Trusted Handwork)

(Mål T-704/21)

(2022/C 2/68)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Compass Tex Ltd (Tsuen Wan, Hongkong, Kina) (ombud: advokaten M. Gail)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering av EU-figurmärke innehållande ordelementet ”Trusted Handwork” – Registreringsansökan nr 18 244 483

Överklagat beslut: Beslut meddelat av femte överklagandenämnden vid EUIPO den 31 augusti 2021 i ärende R 00343/2021-5

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 7.1 b jämförd med artikel 7.2 i förordning (EU) 2017/1001.

Talan väckt den 1 november 2021 – WhatsApp Ireland mot EDPB

(Mål T-709/21)

(2022/C 2/69)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: WhatsApp Ireland (Dublin, Irland) (ombud: H.-G. Kamann, F. Louis och A. Vallery, lawyers, P. Nolan, B. Johnston och C. Monaghan, Solicitors, samt P. Sreenan, D. McGrath, C. Geoghegan och E. Egan McGrath, Barristers-at-Law)

Svarande: Europeiska dataskyddsstyrelsen (EDPB)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara Europeiska dataskyddsstyrelsens beslut 1/2021 av den 28 juli 2021 i dess helhet eller, alternativt, i relevanta delar och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan om ogiltigförklaring av EDPB:s bindande beslut 1/2021 av den 28 juli 2021 avseende tvisten till följd av irländska tillsynsmyndighetens utkast till beslut gällande WhatsApp enligt artikel 65.1 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (allmän dataskyddsförordning) (1) åberopar sökanden sju grunder.

1.	Första grunden: EDPB överskred sin befogenhet enligt artikel 65 i den allmänna dataskyddsförordningen.

2.	Andra grunden: EDPB åsidosatte artiklarna 13.1 d och 12.1 i den allmänna dataskyddsförordningen genom att göra en alltför extensiv tolkning och tillämpning av dessa bestämmelser samt av WhatsApps insynsskyldigheter då den krävde att WhatsApp skulle tillhandahålla uppgifter som inte erfordrades.

3.	Tredje grunden: EDPB åsidosatte artikel 4.1 i den allmänna dataskyddsförordningen genom att göra en alltför extensiv tolkning och tillämpning av denna bestämmelse och av begreppet ”personuppgifter”.

4.

Fjärde grunden: EDPB åsidosatte oskuldspresumtionen enligt artikel 48 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna genom att bevisbördan överfördes på WhatsApp för att visa att dess programvara är sådan att risken för att enskilda registrerade ska återidentifieras endast är spekulativ.

5.

Femte grunden: EDPB åsidosatte principen om god förvaltningssed enligt artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna genom att inte medge WhatsApp rätten att höras och åsidosatte sina skyldigheter att noggrant och opartiskt granska bevisningen och ange en tillräcklig motivering.

6.	Sjätte grunden: EDPB åsidosatte artikel 83 i den allmänna dataskyddsförordningen och diverse underliggande principer gällande fastställande av böter enligt förordningen.

7.	Sjunde grunden: EDPB åsidosatte rättssäkerhetsprincipen genom att inte erkänna att dess beslut innebär nya tolkningar och tillämpningar av flera bestämmelser i den allmänna dataskyddsförordningen, med den följden att åsidosättandet var oförutsägbart.

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 2016, s. 1).

Överklagande ingett den 8 november 2021 – Kaczorowska mot EUIPO – Groupe Marcelle (MAESELLE)

(Mål T-716/21)

(2022/C 2/70)

Överklagandet är avfattat på engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Katarzyna Kaczorowska (Warszawa, Polen) (ombud: advokaten P. Kurcman)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet

Motpart vid överklagandenämnden: Groupe Marcelle Inc. (Lachine, Quebec, Kanada)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden

Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket MAESELLE – Registreringsansökan nr 18 131 833

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av fjärde överklagandenämnden vid EUIPO den 6 september 2021 i ärende R 670/2021-4

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det angripna beslutet,

—	ogiltigförklara invändningsenhetens beslut av den 15 februari 2021 i invändningsförfarande nr B 3 108 583 såvitt avser de varor och tjänster för vilka invändningen bifallits,

—	återförvisa ärendet till EUIPO så den kan ändra sitt beslut i sak och registrera det aktuella varumärket såvitt avser alla varor och tjänster som avses med registreringsansökan, utan att detta påverkar de varor och tjänster som är obestridda, och

—	förplikta EUIPO att ersätta de kostnader som har uppkommit med anledning av förfarandet vid invändningsenheten, överklagandenämnden och tribunalen.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

Talan väckt den 8 november 2021 – ICA Traffic mot kommissionen

(Mål T-717/21)

(2022/C 2/71)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: ICA Traffic GmbH (Dortmund, Tyskland) (ombud: advokaterna S. Hertwig och C. Vogt)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara svarandens beslut i den del ramavtalet med företaget UVD Robots APS om leverans av upp till 200 desinfektionsrobotar har förlorat sin verkan, eftersom den högsta tillkännagivna kvantiteten uppnåtts, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden följande grund.

Europeiska kommissionens beslut, som tillkännagavs i meddelandet av den 21 september 2021, att anskaffa ytterligare 100 robotar, trots att ramavtalet har blivit verkningslöst, strider mot den unionsrättsliga legalitetsprincipen, som i primärrätten har stadfästs i artikel 263.2 FEUF, jämförd med artikel 264 FEUF.

EU-domstolen har i mål C-23/20 (1) förklarat att när den högsta kvantitet som fastställts i meddelandet uppnåtts blir ramavtalet verkningslöst. Europeiska kommissionens beslut att anskaffa ytterligare 100 desinfektionsrobotar på grundval av det ramavtal som ingåtts med företaget UVD Robots APS om leverans av upp till 200 desinfektionsrobotar strider följaktligen mot artikel 49 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG (2) samt punkterna 7, 8 och 10 a i del C i dess bilaga V, jämförd med artikel 33 och principerna om likabehandling och öppenhet vilka nämns i artikel 18.1 i nämnda direktiv.

---

(1)  Dom av den 17 juni 2021, Simonsen & Weel, C-23/20, EU:C:2021:490.

(2)  EUT L 94, 2014, s. 65.

Överklagande ingett den 8 november 2021 – Kaczorowska mot EUIPO – Groupe Marcelle (MAESELLE)

(Mål T-718/21)

(2022/C 2/72)

Överklagandet är avfattat på: engelska

Parter

Klagande: Katarzyna Kaczorowska (Warsaw, Poland) (ombud: P. Kurcman, lawyer)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Groupe Marcelle Inc. (Lachine, Quebec, Kanada)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden

Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering av EU-ordmärket MAESELLE – Registreringsansökan nr 18 130 823

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av fjärde överklagandenämnden vid EUIPO den 6 september 2021 i ärende R 671/2021-4

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet,

—	ogiltigförklara invändningsenhetens beslut av den 15 februari 2021 i invändningsförfarande nr B 3 108 698 såvitt avser samtliga varor och tjänster för vilka invändningen bifölls,

—	återförvisa ärendet till EUIPO för ändring av beslutet i sak och registrering av det omtvistade varumärket för samtliga varor och tjänster som varumärket omfattar, utan att detta påverkar de varor och tjänster som är obestridda, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna i invändningsenheten, överklagandenämnden och vid tribunalen.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b i Europaparlamentet och rådets förordning (EU) 2017/1001.

Tribunalens beslut av den 29 oktober 2021 – LF mot kommissionen

(Mål T-178/21) (1)

(2022/C 2/73)

Rättegångsspråk: franska

Ordföranden på fjärde avdelningen har förordnat om avskrivning av målet.

---

(1)  EUT C 206, 31.5.2021.