Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs 563:e plenarsession – Interactio, 22.9.2021–23.9.2021

22.12.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 517/1

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Sammanhållningspolitikens roll i att bekämpa ojämlikhet under den nya programperioden efter covid-19-krisen. Komplementaritet och möjliga överlappningar med faciliteten för återhämtning och resiliens och de nationella återhämtningsplanerna

[Yttrande på eget initiativ]

(2021/C 517/01)

Föredragande:	Ioannis VARDAKASTANIS
Medföredragande:	Judith VORBACH

Beslut av EESK:s plenarförsamling	25.3.2021
Rättslig grund	Artikel 32.2 i arbetsordningen
	Yttrande på eget initiativ
Ansvarig sektion	Sektionen för Ekonomiska och monetära unionen, ekonomisk och social sammanhållning
Antagande av sektionen	8.9.2021
Antagande vid plenarsessionen	23.9.2021
Plenarsession nr	563
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	211/0/6

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Next Generation EU bygger inte bara på solidaritet mellan medlemsstaterna utan symboliserar också det faktum att medlemsstaterna har en gemensam vision för framtiden. Dess förtroendeförstärkande effekt har redan bidragit till att minska sannolikheten för en djup kris i vissa länder och dess positiva inverkan kommer att bli fullt synlig när de faktiska utgifterna kommer igång. Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) uppskattar verkligen att EU har lyckats utarbeta och anta en så omfattande mekanism på så kort tid, men kommittén begär också att man gör allt för att ytterligare förbättra den och åtgärda eventuella brister.

1.2

Sammantaget förespråkar EESK en välståndsinriktad ekonomisk politik och socialpolitik där människors välbefinnande prioriteras och ingen hamnar på efterkälken. I detta yttrande fokuserar vi på hur det är tänkt att sammanhållningspolitiken och Next Generation EU, främst genom dess flaggskepp faciliteten för återhämtning och resiliens (1), ska åtgärda ojämlikheter. Next Generation EU kommer nämligen att bidra till konvergens uppåt mellan medlemsstaterna och kan också öka det finanspolitiska utrymmet för socialpolitiska åtgärder. Men i slutändan är den stora utmaningen för de kommande åren i vilken omfattning ojämlikheter inom länder och obalanser mellan regioner ska bekämpas genom Next Generation EU och hur detta ska ske.

1.3

Det fanns redan ett stort ojämlikhetsproblem före covid-19-pandemin. Krisen har ytterligare belyst och förvärrat dessa långvariga brister i våra samhällen, inklusive den ojämna fördelningen av inkomst och förmögenhet och tillgång till vård och utbildning. Dessa ojämlikheter varierar beroende på kön, ålder, utbildningsbakgrund och funktionsnedsättning, liksom mellan regioner, sektorer och yrken. Pandemin har drabbat kvinnor och ungdomar oproportionerligt hårt. Förekomsten av covid-19-infektioner har varit högst för de mest utsatta människorna, vilket i sin tur kan påverka deras inkomst negativt. Fattigare människor har också mer sällan möjlighet att distansarbeta, vilket har visat sig vara en viktig faktor vid förlust av arbetstillfällen.

1.4

EU bör utnyttja den unika möjlighet som Next Generation EU utgör för att lösa brister i social- och miljöpolitik samt ekonomisk politik och genomföra en välståndsinriktad strategi. EESK välkomnar att sociala mål, och i synnerhet målet om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning, är integrerade i de sex pelarna i faciliteten för återhämtning och resiliens och att bedömningskriterierna för de nationella återhämtnings- och resiliensplanerna inbegriper deras sociala effekter. Med rätta måste medlemsstaterna också förklara hur de nationella återhämtnings- och resiliensplanerna bidrar till jämställdhet och lika möjligheter för alla. EESK anser dock att fokuset på rättvis fördelning inom de nationella återhämtnings- och resiliensplanerna och Next Generation EU som helhet måste förbättras kraftigt och göras mer specifikt.

1.5

För att säkerställa att de nationella återhämtnings- och resiliensplanerna har en starkare social dimension föreslår EESK att kommissionen inte bara utarbetar en metod för rapportering av sociala utgifter i enlighet med artikel 29.4 i förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens, utan att den också utarbetar en metod för att bedöma de sociala konsekvenserna av de strukturreformer som föreslås i de nationella återhämtnings- och resiliensplanerna. I det sammanhanget kan det verkligen diskuteras att den delegerade akten, som kommer att tillhandahålla specifikationer om den sociala dimensionen, kommer att göras tillgänglig först efter att de nationella återhämtnings- och resiliensplanerna har utarbetats och till och med efter att de har godkänts.

1.6

En stor utmaning är att säkerställa samstämmighet och synergier mellan sammanhållningspolitiken och Next Generation EU, särskilt faciliteten för återhämtning och resiliens och React-EU. Även om det är viktigt att undvika överlappningar och förvirring vid genomförandet av program, är det också viktigt att se till att programmen inte motsäger eller undergräver varandra. Dessutom kan den potentiella prioriteringen av finansiering av faciliteten för återhämtning och resiliens framför sammanhållningspolitiken, på grund av trycket på snabb absorption, leda till minskad uppmärksamhet på och minskad förmåga att hantera programplaneringen och genomförandet av finansiering från sammanhållningspolitiken för 2021–2027, vilket kan bidra till ytterligare förseningar i och problem med utnyttjandet av sammanhållningsmedlen.

1.7

Kommittén är bekymrad över att de bestämmelser i sammanhållningspolitiken som syftar till att minska ojämlikheter, på grund av att sammanhållningspolitiken har en annan rättslig grund (se punkt 3.4), inte återspeglas tillräckligt i de regler som styr användningen av Next Generation EU och faciliteten för återhämtning och resiliens. Det är viktigt att omfattningen av och tydligheten hos den sociala dimensionen inom sammanhållningspolitiken tjänar som modell för Next Generation EU och faciliteten för återhämtning och resiliens. Dessutom bör sammanhållningspolitikens strikta regler för samråd med intressenter och särskilt partnerskapsprincipen åtminstone ses som en modell för förfarandena inom faciliteten för återhämtning och resiliens i syfte att effektivt inrikta investeringar på åtgärder för social inkludering och bekämpa ojämlikhet.

1.8

Med tanke på villkoren för utbetalningen av medel för genomförandet av landsspecifika rekommendationer är det desto viktigare att den europeiska planeringsterminen reformeras, inklusive minimistandarder för samråd med arbetsmarknadens parter och det civila samhället, såsom beskrivs i EESK:s resolution om det organiserade civila samhällets deltagande i arbetet med de nationella planerna för återhämtning och resiliens (2). Inom ramen för sammanhållningspolitiken, Next Generation EU och landsspecifika rekommendationer rekommenderar kommittén med eftertryck att man ingående beaktar alla olika aspekter av ojämlikhet och strävar efter en hållbar och inkluderande tillväxt, samt att man noggrant följer upp hur medlen har använts.

1.9

Dessutom efterlyser EESK en systematisk integrering av den europeiska pelaren för sociala rättigheter och den sociala resultattavlan i Next Generation EU och en utvärdering av de nationella återhämtnings- och resiliensplanerna. Som en del av denna integration måste det säkerställas att Next Generation EU är anpassat till skapandet av anständiga arbetstillfällen. Därför bör utbetalningen av medel från faciliteten för återhämtning och resiliens till företag kopplas till vissa kriterier, t.ex. tillämpningen av kollektivavtal eller tillhandahållande av arbetstillfällen av hög kvalitet på grundval av nationella lagar och förordningar som bygger på avtal mellan nationella arbetsmarknadsparter. Det måste säkerställas att alla människor som bor i Europeiska unionen får ta del av fördelarna med både återhämtningen och den gröna och digitala omställningen.

2. Allmänna kommentarer

2.1

EU har länge förlitat sig på sin sammanhållningspolitik, och särskilt fonder som den regionala utvecklingsfonden och socialfonden, för att minska ojämlikheten både mellan och inom medlemsstaterna. År 2020 orsakade covid-19-pandemin en extraordinär systemrelaterad och ekonomisk chock och förvärrade befintliga obalanser mellan medlemsstaterna på ett sätt som sammanhållningsfonderna inte ensamma kunde hantera. Detta ledde till inrättandet av ett nytt finansieringsinitiativ som kallas Next Generation EU, ett återhämtningspaket på 750 miljarder euro som ska delas mellan medlemsstaterna.

2.2

Next Generation EU bygger inte bara på solidaritet mellan medlemsstaterna utan är också ett betydande genombrott i den europeiska integrationsprocessen, inklusive t.ex. ömsesidigt ansvar för skulder, med vilket vi avser gemensam emission av obligationer och kollektiv skuldsättning. Next Generation EU:s förtroendestärkande effekt har redan bidragit till att minska sannolikheten för en djup kris i vissa länder och dess positiva inverkan kommer att synas helt när de faktiska utgifterna kommer igång. Genom att stärka den ekonomiska tillväxten kommer den att bidra till att minska arbetslösheten. På lång sikt förväntas Next Generation EU ge ett avsevärt bidrag till miljömässig, ekonomisk och social hållbarhet. EESK anser att Next Generation EU utgör ett unikt tillfälle att stärka den europeiska sociala modellen och bygga ett konkurrenskraftigt och integrerat EU genom att bidra till en snabb, rättvis och hållbar ekonomisk återhämtning. I slutändan är det troligt att alla medlemsstater blir nettobidragsmottagare (3). Slutligen anser EESK att europeiska fonder inte bara är siffror, mål och tidsfrister, utan symboliserar det faktum att EU:s medlemsstater har en gemensam vision om framtiden.

2.3

Faciliteten för återhämtning och resiliens är kärnan i Next Generation EU, med 672,5 miljarder euro i lån och bidrag tillgängliga för att stödja reformer och investeringar som genomförs av EU:s medlemsstater. Syftet är att mildra covid-19-pandemins ekonomiska och sociala konsekvenser och göra Europas ekonomier och samhällen mer hållbara, inkluderande, resilienta och bättre förberedda på utmaningarna och möjligheterna med den gröna och digitala omställningen.

2.3.1

Den är uppbyggd kring sex ”pelare”, inklusive ekonomisk, social och territoriell sammanhållning, hälsa och social resiliens och politik för nästa generation, barn och ungdomar. Medlemsstaterna är skyldiga att främja synergieffekter och arbeta för en nära samordning mellan nationella återhämtnings- och resiliensplaner och sammanhållningspolitisk programplanering. Dessutom bör de nationella återhämtnings- och resiliensplanerna på ett ändamålsenligt sätt hantera utmaningar som orsakas av de allt större skillnaderna i fråga om ekonomisk utveckling och de olika vägarna för återhämtningen, som inte identifieras direkt i den europeiska planeringsterminen. Särskilt relevanta är de landsspecifika rekommendationerna från åren 2019 och 2020.

2.4

Förutom faciliteten för återhämtning och resiliens inkluderar Next Generation EU också återhämtningsstöd för sammanhållning och till Europas territorier (React-EU), som tilldelats 47,5 miljarder euro. Det är ett nytt initiativ som syftar till att förlänga de krishanterings- och krisreparationsåtgärder som tillhandahålls genom investeringsinitiativet mot effekter av coronaviruset och investeringsinitiativet mot effekter av coronaviruset plus. Jämfört med andra åtgärder är den tillgängliga budgeten dock ganska liten. Den kan därför bara bidra på ett begränsat sätt till en grön, digital, hållbar, inkluderande och resilient återhämtning för ekonomin. Medlen från React-EU kommer att göras tillgängliga för Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf), Europeiska socialfonden (ESF) och fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt (Fead).

2.5

Dessutom kommer sammanlagt 377,8 miljarder euro att beviljas medlemsstaterna genom sammanhållningsprogrammen för programperioden 2021–2027. Detta belopp fördelas genom följande fonder:

—	Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf), som syftar till att korrigera obalanser i utvecklingen mellan Europas regioner.

—	Sammanhållningsfonden, som stöder EU-projekt inom transeuropeiska transportnät, miljöinfrastruktur och projekt inom energieffektivitet och användning av förnybar energi eller hållbar rörlighet i städer.

—	Europeiska socialfonden (ESF).

—	Den nyligen inrättade Fonden för en rättvis omställning.

3. Komplementaritet, synergier och skillnader mellan faciliteten för återhämtning och resiliens och sammanhållningspolitiken

3.1

Sammantaget förespråkar EESK en välståndsinriktad ekonomisk politik och socialpolitik där människors välbefinnande prioriteras och ingen hamnar på efterkälken. Bland annat måste de viktigaste politiska målen vara hållbar och inkluderande tillväxt, livskvalitet och minskad ojämlikhet. EESK anser att dessa mål bör integreras i olika politikområden, inklusive skatte-, arbetsmarknads-, industri- och penningpolitiken. Inom den europeiska planeringsterminen, den ekonomiska styrningsramen och den fleråriga budgetramen rekommenderas starkt ett större fokus på att lösa problemet med ökande ojämlikhet. I detta yttrande fokuserar vi på hur det är tänkt att sammanhållningspolitiken och Next Generation EU, främst genom dess flaggskepp faciliteten för återhämtning och resiliens, ska åtgärda dessa ojämlikheter.

3.2

Bruttoutbetalningarna från Next Generation EU är inte baserade på särskilt tydliga kriterier. Next Generation EU kommer därför mycket sannolikt att göra det möjligt för EU:s svagare ekonomier att återhämta sig snabbare från, och bidra till, verklig konvergens uppåt, vilket EESK anser vara mycket välkommet. Det är emellertid mindre tydligt i vilken omfattning ojämlikheter inom länder och obalanser mellan regioner ska bekämpas genom Next Generation EU och hur detta ska ske. I varje fall innebär överlappningar mellan sammanhållningspolitiken och Next Generation EU att till och med negativa effekter är mycket troliga.

3.2.1

Lika villkor för social- och sysselsättningspolitiken är av central betydelse och sådana reformer bör krävas genom bestämmelserna i Next Generation EU. EESK pekar på sina olika förslag för att bekämpa ojämlikhet inom länder, till exempel genom att koppla systemet för offentlig upphandling till vissa kriterier och stödprogram för utsatta grupper (t.ex. ungdomsgaranti). Kvaliteten på arbetstillfällen och system för förhandlingar om kollektivavtal bör också främjas i detta avseende.

3.2.2

Stödet från medlen i Next Generation EU kan minska trycket på de offentliga budgetarna och öka det finanspolitiska utrymmet, särskilt för mer skuldsatta länder, vilket också kan användas för att förbättra socialpolitiska åtgärder i syfte att minska ojämlikheten. EESK rekommenderar dessutom att man analyserar de faktorer som har spelat en betydande roll för försämringen av de offentliga finanserna i vissa medlemsstater i samband med covid-19-krisen.

3.3

En stor utmaning är att säkerställa samstämmighet och synergier mellan sammanhållningspolitiken och Next Generation EU, särskilt faciliteten för återhämtning och resiliens och React-EU. Från de nationella återhämtnings- och resiliensplaner som har lämnats in och offentliggjorts som en del av processen för faciliteten för återhämtning och resiliens, verkar program för faciliteten för återhämtning och resiliens och sammanhållningspolitiska program vid första anblicken ha ett antal gemensamma mål (4). De processer som används för att avgöra vart investeringarna går verkar dock skilja sig mycket åt, vilket väcker frågan om de två kan fungera i harmoni. Även om det är viktigt att undvika överlappningar och förvirring vid genomförandet av program, är det också viktigt att se till att programmen inte motsäger eller undergräver varandra. Principerna för sammanhållningspolitiken, med sina strikta regler för samråd med intressenter, bör tas över av förfarandena för faciliteten för återhämtning och resiliens för att effektivt inrikta investeringar på åtgärder för social inkludering.

3.4

Sammanhållningspolitiken har en lång tradition när det gäller strategisk öronmärkning av medel och resurser för sociala mål, liksom partnerskap och det obligatoriska inrättandet av övervakningskommittéer som representerar ett brett spektrum av intressenter och arbetsmarknadens parter vid val av projekt. Dessa principers ändamålsenlighet, även om de inte är vattentäta när det gäller att säkra kvalitetsinvesteringar, har dock generellt sett bevisats över tid genom revisioner och efterhandsutvärderingar. Tyvärr användes dessa beprövade metoder endast delvis vid utformningen av de nationella återhämtnings- och resiliensplanerna. EESK uppmanar medlemsstaterna att anta förfaranden såsom inrättandet av övervakningskommittéer under genomförandefasen av de nationella återhämtnings- och resiliensplanerna. Övervakningskommittéerna bör inbegripa företrädare för arbetsmarknadens parter och det civila samhällets organisationer.

3.5

Om vi tittar på den senaste förordningen om gemensamma bestämmelser (5) som reglerar hur sammanhållningsfonder används, är reglerna som avgör om åtgärder är berättigade till finansiering ganska tydliga. I artikel 73 anges till exempel att ”för urvalet av insatser ska den förvaltande myndigheten fastställa och tillämpa icke-diskriminerande och tydliga kriterier och förfaranden som säkerställer jämställdhet och tillgänglighet för personer med funktionsnedsättningar”. Kommittén är bekymrad över att de bestämmelser i sammanhållningspolitiken som syftar till att minska ojämlikheter, på grund av att sammanhållningspolitiken har en annan rättslig grund (se punkt 3.4), inte återspeglas tillräckligt i de regler som styr användningen av Next Generation EU och faciliteten för återhämtning och resiliens. Det är viktigt att omfattningen av och tydligheten hos den sociala dimensionen inom sammanhållningspolitiken fungerar som modell för Next Generation EU och faciliteten för återhämtning och resiliens.

3.6

När det gäller partnerskap anges i artikel 8 att för partnerskapsöverenskommelsen och varje program ska varje medlemsstat organisera och genomföra ett omfattande partnerskap, som inbegriper ”relevanta organ som företräder civilsamhället, t.ex. miljöorganisationer, icke-statliga organisationer samt organ som främjar social inkludering, grundläggande rättigheter, rättigheter för personer med funktionsnedsättning, jämställdhet och icke-diskriminering”. De nödvändiga villkoren i bilagan till förordningen specificerar också strikt att EU-finansiering inte får bidra till segregeringen av människor inom institutionsvård.

3.7

Liksom sammanhållningspolitiken nämns ekonomisk, social och territoriell sammanhållning uttryckligen i tillämpningsområdet och målen för faciliteten för återhämtning och resiliens. På grund av att Next Generation EU grundar sig på EUF-fördragets krisartikel 122 för oförutsebara, allvarliga ekonomiska svårigheter, är dock solidaritet huvudprincipen. Faciliteten för återhämtning och resiliens grundar sig å andra sidan på artikel 175 i EUF-fördraget, vilket innebär att sammanhållning bör vara ett mål som återspeglas i de nationella återhämtnings- och resiliensplanerna (6). En svag territoriell dimension i de nationella återhämtnings- och resiliensplanerna kan ha potentiella konsekvenser för sammanhållningspolitiken och territoriell sammanhållning, inklusive minskningen av interna skillnader, regionala och lokala nivåers roll och principen om flernivåstyre.

3.8

Överlappningen mellan sammanhållningspolitiken och faciliteten för återhämtning och resiliens inom vissa områden, inklusive den gröna och digitala omställningen, väcker särskild oro när det gäller överlappningar. Dessutom gör det breda tillämpningsområdet för faciliteten för återhämtning och resiliens när det gäller olika ämnesområden det mer utmanande att definiera ett tydligt fokus och säkerställa samordning med sammanhållningspolitiska insatser i fråga om sammanhållningspolitikens avgränsning av de olika källorna, vilket är av yttersta vikt av de skäl som anförs nedan. Detta är ytterligare en anledning till att det organiserade civila samhällets övervakning och deltagande är av så stor betydelse.

3.9

Den potentiella prioriteringen av finansiering från faciliteten för återhämtning och resiliens framför sammanhållningspolitiken, på grund av trycket på snabbt genomförande/absorption, (t.ex. nödsituation, kortare livslängd, snäv tidsplan för de nationella återhämtnings- och resiliensplanerna) kan leda till minskad uppmärksamhet på och minskad förmåga att hantera programplaneringen och genomförandet av finansiering från sammanhållningspolitiken för 2021–2027, vilket kan bidra till ytterligare förseningar i och problem med utnyttjandet av sammanhållningsmedlen.

3.10

Det civila samhället och arbetsmarknadens parter har arbetat outtröttligt för att säkerställa en kraftfull formulering i förordningen om gemensamma bestämmelser, som reglerar användningen av sammanhållningsfonderna och annan EU-finansiering. I förordningen för perioden 2021–2027 fastställs det tydligt hur medel ska användas för att främja den sociala inkluderingen av marginaliserade grupper och inte ytterligare segregera dem. Den innehåller också tydliga regler för det civila samhällets och arbetsmarknadsparternas delaktighet i urvalet, styrningen och övervakningen av EU-finansierad verksamhet. Detta står starkt i kontrast mot faciliteten för återhämtning och resiliens. Enligt artikel 18.4 q krävs endast att nationella myndigheter tillhandahåller en sammanfattning av samrådsprocessen. I praktiken har avsaknaden av mer detaljerade rättsliga bestämmelser om arbetsmarknadsparternas och det civila samhällets deltagande resulterat i helt otillräckliga offentliga samråd från medlemsstaternas sida och en mycket låg nivå i fråga om öppenhet, där många medlemsstater inte alls gör sina utkast till nationella återhämtnings- och resiliensplaner offentligt tillgängliga.

3.10.1

EESK förstår att tidsramen mellan godkännandet av Next Generation EU och tidsfristen för inlämningen av nationella återhämtnings- och resiliensplaner var kort. Kommittén anser dock att ett fullständigt och meningsfullt samråd med det civila samhället och arbetsmarknadens parter borde ha tagits av medlemsstaterna som ett tillfälle att bistå med att lättare utarbeta nationella återhämtnings- och resiliensplaner av god kvalitet, snarare än att ses som en börda som många medlemsstater valde att göra motstånd mot.

3.11

Bristen på offentlig granskning under utarbetningsperioden har lett till en oro för att medlemsstaterna kommer att använda faciliteten för återhämtning och resiliens för att kringgå regler som hindrar dem från att använda sammanhållningsfonder för vissa typer av investeringar. Detta har redan visat sig vara fallet i vissa av de få utkast till nationella återhämtnings- och resiliensplaner som gjorts tillgängliga för allmänheten, särskilt när det gäller regler för investeringar i social inkludering. Reglerna i förordningen om gemensamma bestämmelser, särskilt i dess nödvändiga villkor, infördes på begäran av det civila samhället och arbetsmarknadens parter. Om det inte finns något krav på att visa att åtgärder som finansieras parallellt av faciliteten för återhämtning och resiliens kommer att respektera de strikta principer som upprätthålls i förordningen om gemensamma bestämmelser för att dessa åtgärder ska godkännas, kan vi vara mycket mindre säkra på att dessa principer respekteras. Även om det måste erkännas att förordningen om gemensamma bestämmelser inte alltid har lyckats förhindra missbruk av medel, erbjuder förordningen åtminstone en grund för att ifrågasätta eller begära ett uppehåll av finansiering som inte uppfyller de nödvändiga villkoren. Med faciliteten för återhämtning och resiliens är förmågan att bestrida eller stoppa missbruk av medel osäker.

3.12

EESK kritiserar det faktum att partnerskapsprincipen inte respekterades vid utformningen av många nationella återhämtnings- och resiliensplaner. Kommittén ser partnerskapsprincipen och deltagandet av det organiserade civila samhället som nycklar till en effektiv politik och egenansvar. Partnerskapsprincipen är en del av sammanhållningspolitikens dna. Vi har sett goda exempel på aktivt deltagande av medborgare, lokalsamhällen och det civila samhället. För genomförandet och en eventuell omarbetning av de nationella återhämtnings- och resiliensplanerna bör ett mer ambitiöst system för samråd med intressenter genomföras med partnerskapsprincipen som modell. När det gäller lokala frågor finns det många exempel på projekt runt om i EU inom strategier för lokalt ledd utveckling (LLU), integrerade territoriella investeringar i städer, innovativa urbana åtgärder och Interregs gränsöverskridande samarbete, och detta bör också återspeglas i genomförandet av de nationella återhämtnings- och resiliensplanerna.

4. Bekämpa ojämlikhet genom sammanhållningspolitiken, Next Generation EU och faciliteten för återhämtning och resiliens

4.1

De politiskt ansvariga står fortfarande inför en stor osäkerhet i fråga om pandemins utveckling. Tillväxtprognoserna för perioden 2019–2023 har reviderats nedåt i flera länder. Det kommer att finnas en betydande och ökande divergens i tillväxten inom EU, vilket till stor del kan förklaras av pandemins olika effekter på olika ekonomiska sektorer. Till exempel drabbades länder med en stor turistsektor mycket hårt, och sektorerna för konst och underhållning, handel, resor och logi samt detaljhandeln och transportsektorn har också drabbats hårt (7).

4.1.1

Dessutom förvärrade pandemin långvariga klyftor i våra samhällen, inklusive den ojämna fördelningen av inkomst och välstånd, ojämn tillgång till vård och utbildning och en annan exponering för miljöskador och orsakade också social och ekonomisk utestängning. I Tyskland ökade till exempel antalet långtidsarbetslösa till över 1 miljon. Särskilt arbetstagare med otrygga anställningsförhållanden förlorade sina arbetstillfällen och antalet arbetslösa arbetstagare med otrygga anställningsförhållanden ökade med 40 %, varav de flesta var ungdomar och kvinnor. I allmänhet varierar ojämlikheten beroende på kön, ålder och utbildningsbakgrund liksom mellan regioner, sektorer och yrken. Sårbara grupper som till exempel personer med funktionsnedsättning och migranter lider mest av konsekvenserna av hälsokrisen.

4.2

Generellt sett kommer sannolikt recessioner att orsaka mer lidande till följd av inkomstförluster för fattigare människor än för rikare människor. Men när en ekonomisk uppgång kommer är fattigare människor inte de första som återhämtar sig, vilket innebär att de sociala ojämlikheter som till exempel orsakas av en finansiell kris kan vara kännbara i årtionden. Den ökade ojämlikheten till följd av den aktuella krisen kan bli ännu skarpare på grund av pandemins negativa effekter. Vi har sett att förekomsten av covid-19-infektioner är högst bland de mest utsatta människorna, vilket i sin tur kan påverka deras inkomst negativt. Fattigare människor har också mer sällan möjlighet att distansarbeta, vilket har visat sig vara en viktig faktor vid förlust av arbetstillfällen.

4.2.1

Dessutom har sektorer som dominerats av låginkomsttagare (t.ex. restauranger, resebranschen, underhållningsbranschen) drabbats särskilt hårt (8). I takt med att pandemin ledde till en påskyndad automatisering och digitalisering, inklusive artificiell intelligens, ökade efterfrågan på högkvalificerad arbetskraft, medan lågkvalificerade arbetare försvann från arbetsmarknaden (9). Det är också troligt att långtidsarbetslöshet kommer att ha långvariga effekter, såsom förlust av färdigheter, och kan hindra dessa personers återintegrering i arbetslivet. Dessutom drabbades de utsatta delarna av samhället mest av stängningar av skolor och universitet.

4.3

Utöver den effekt pandemin hade på materiellt välbefinnande, vill EESK också betona den oproportionerliga inverkan som den hade på människors säkerhet och åtnjutande av sina grundläggande rättigheter. Det är ingen hemlighet att hälso- och sjukvårdsanläggningar blev grogrunder för infektioner med ett stort antal dödsfall, särskilt när det gäller äldre människor och personer med funktionsnedsättning.

4.3.1

Överbelastade sjukhus i vissa medlemsstater inrättade också triagesystem för att avgöra vem som skulle få akutbehandling. I vissa fall uppstod allvarlig diskriminering. Ålder och funktionsnedsättning användes för att motivera att patienter avvisades, vilket tydligt avslöjade de prioriteringar med vilka regeringarna mäter värdet på sina olika medborgare. Det är av yttersta vikt att detta aldrig händer igen och att utsatta människor inte behandlas som andra klassens medborgare.

4.4

EESK pekar också på bristen på högkvalitativa data om förmögenhetsfördelning. Redan 2016 drog dock ECB i sin undersökning av hushållens finanser och konsumtion slutsatsen att fördelningen av hushållens nettoförmögenhet är ”kraftigt snedvriden” i euroområdet, i och med att de rikaste 10 % äger 51,2 % av den totala nettoförmögenheten (10). Andra prognoser visar att förmögenhetsfördelningen är ännu ojämnare, och ger vid handen att den rikaste procenten av hushållen står för en andel på upp till 32 % av den totala förmögenheten. Covid-19-pandemin kommer sannolikt att fördjupa ojämlikheten i förmögenhet ytterligare. Sammantaget verkar den ha lett till ökat sparande. Låginkomsthushållen har dock minskat sina utgifter i mindre utsträckning än höginkomsttagare. På grund av behovet av att tillgodose sitt existensminimum återvände låginkomsthushållen snabbare till nivåerna före krisen än höginkomstinkomsttagare (11).

4.5

Pandemin drabbade kvinnor i oproportionerlig grad. Kvinnor har i större utsträckning sagts upp, permitterats eller blivit tvungna att minska sin formella arbetstid. Det finns flera skäl till detta. Kvinnor arbetar i högre grad i vissa yrken som drabbats hårdast av nedstängningarna och en större andel arbetade deltid eller hade alternativa anställningsavtal. Företag har snarare tenderat att skydda arbetstagare med fast anställning. Dessutom lämnade kvinnor sitt arbete eller minskade arbetstiden på grund av ökade skyldigheter för barnomsorg orsakade av skolnedstängningar. Vidare ökade pandemin skillnaderna mellan könen i fråga om obetalt hemarbete (12).

4.6

Next Generation EU är tänkt att vara ett av EU:s viktigaste verktyg för att mildra krisens negativa sociala effekter, stärka den sociala resiliensen och öka sysselsättningen. Men instrumentets framgång beror på hur det genomförs. Det är viktigt att de olika medlen spenderas effektivt och i rätt tid så att återhämtning uppnås. Dessutom kommer en effektiv resursanvändning också att skapa ett förtroendeklimat mellan medlemsstaterna. Sammantaget är det viktigt att Next Generation EU inte bara används för att fortsätta investeringar som redan planerats före pandemin, utan för att vidta tydliga åtgärder för att genomföra reformer för att förhindra att de värsta effekter som covid-19 har haft på våra samhällen upprepas.

4.7

EESK välkomnar att sociala mål, och i synnerhet målet om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning, är integrerade i dess sex pelare och att bedömningskriterierna för återhämtnings- och resiliensplanerna inbegriper deras sociala effekter, och medlemsstaterna måste förklara hur återhämtnings- och resiliensplanerna bidrar till jämställdhet och lika möjligheter för alla. Kommittén är emellertid bekymrad över att den sociala dimensionen kanske inte är tillräckligt representerad i de nationella återhämtnings- och resiliensplanerna eller att vissa åtgärder betecknas som ”sociala” även om de inte bidrar till de sociala mål som anges i förordningen. Hittills verkar det osannolikt att sociala skillnader effektivt hanteras av de nationella återhämtnings- och resiliensplanerna. För att säkerställa att varje nationell återhämtnings- och resiliensplan har en stark social dimension föreslår EESK att kommissionen inte bara utarbetar en metod för rapportering av sociala utgifter i enlighet med artikel 29.4 i förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens, utan att den också utarbetar en metod för att bedöma de sociala konsekvenserna av de strukturreformer som föreslås i de nationella återhämtnings- och resiliensplanerna. Dessutom måste fokuset på rättvis fördelning förstärkas ytterligare och göras mer specifikt.

4.8

Faciliteten för återhämtning och resiliens bör användas för reformer som syftar till att hjälpa medlemsstaterna att återhämta sig från pandemin. EESK anser att investeringar först och främst bör går till de grupper som har drabbats hårdast av covid-19, och lärdomar bör dras från de områden där vi såg människor lida mest under denna hälsokris. Särskilda investeringar bör inriktas på att hjälpa människor tillbaka till kvalitetsarbete, särskilt kvinnor, ungdomar, långtidsarbetslösa, personer från etniska minoriteter, personer med funktionsnedsättning och äldre, vars andel i samhället sannolikt kommer att öka totalt sett. Slutligen måste pensionssystemens hållbarhet skyddas.

4.8.1

Det är absolut nödvändigt att stärka offentliga hälsotjänster och den offentliga vården, särskilt i medlemsstater där allvarliga brister har uppdagats till följd av covid-19-krisen. EESK anser att faciliteten för återhämtning och resiliens är ett unikt tillfälle för medlemsstaterna att reformera denna typ av tjänster och även skapa erbjudanden om individanpassat stöd för människor i sitt samhälle, inklusive stöd för personlig assistans och stöd i hemmet.

4.9

Dessutom måste det säkerställas att Next Generation EU är anpassat till skapandet av anständiga arbetstillfällen. EESK rekommenderar att man genomför en politisk strategi som redan har visat sig fungera inom ramen för EU:s strukturfonder, nämligen att utbetalningen av medel från faciliteten för återhämtning och resiliens kopplas till vissa kriterier. Företag bör t.ex. endast kunna utnyttja medel från faciliteten om de tillämpar kollektivavtal eller tillhandahåller arbetstillfällen av hög kvalitet på grundval av nationella lagar och förordningar som bygger på avtal mellan nationella arbetsmarknadsparter, går med på att minska antalet osäkra anställningar (t.ex. visstidsanställningar, tillfälliga anställningar som ensidigt påtvingas av arbetsgivaren) eller har starka strukturer för medbestämmande.

4.10

De delegerade akterna om resultattavlan för återhämtning och resiliens och om metoden för rapportering av sociala utgifter, inklusive för barn och ungdomar, har ännu inte lagts fram. EESK stöder uttryckligen Europaparlamentets uppmaning till kommissionen ”att säkerställa full insyn när det gäller tidsplanen för godkännande” av dessa akter samt ett ”snabbt godkännande av dessa delegerade akter före sommaruppehållet” (13). Det kan verkligen diskuteras att specifikationerna om de sociala dimensionerna kommer att tillhandahållas efter att de nationella återhämtnings- och resiliensplanerna har utarbetats och till och med efter att de har godkänts.

4.11

Tyvärr saknas också ett särskilt villkor för att spendera ett visst belopp av medel från faciliteten för återhämtning och resiliens på sociala projekt. Andelen utgifter direkt kopplade till sociala mål är i själva verket oklar och förefaller ganska liten. EESK efterlyser en tydlig rapport om andelen och utformningen av utgifter och projekt som bedöms uppfylla sociala mål i allmänhet och social sammanhållning i synnerhet. Det måste också säkerställas att de gröna och digitala investeringarna och alla andra Next Generation EU-utgifter genomförs i enlighet med målet om social hållbarhet. Återigen krävs en tydligare bild av den avsedda investeringen.

4.12

Återhämtnings- och resiliensplanernas beroende av processen för den europeiska planeringsterminen, landsspecifika rekommendationer och villkorligheter är problematiskt, eftersom det under de senaste åren har förekommit ett antal tveksamma rekommendationer om till exempel hälsoutgifter eller pensioner. I stället för att koppla faciliteten för återhämtning och resiliens till den europeiska planeringsterminen hade det varit mer lämpligt med en tydlig öronmärkning av medel som en strikt villkorlighet som säkerställer en effektiv absorption av EU-medel. Med tanke på villkoren för utbetalningen av medel för genomförandet av landsspecifika rekommendationer är det desto viktigare att den europeiska planeringsterminen reformeras, inklusive minimistandarder för samråd med arbetsmarknadens parter och det civila samhället, såsom beskrivs i EESK:s resolution om det organiserade civila samhällets deltagande i arbetet med de nationella planerna för återhämtning och resiliens (14). Det behövs också ett effektivt deltagande av de nationella parlamenten och Europaparlamentet.

4.12.1

Inom ramen för sammanhållningspolitiken, Next Generation EU och landsspecifika rekommendationer rekommenderar kommittén med eftertryck att man ingående beaktar alla olika aspekter av ojämlikhet och strävar efter en hållbar, resilient och inkluderande tillväxt, samt att man noggrant följer upp hur medlen har använts. Det måste säkerställas att alla européer får ta del av fördelarna med både återhämtningen och den gröna och digitala omställningen, samtidigt som man beaktar genomförandet av arbetet för att bekämpa digital utestängning och energifattigdom, som skulle kunna förvärras av omställningen.

4.12.2

EESK välkomnar inriktningen på den europeiska pelaren för sociala rättigheter och på den sociala resultattavlan i processen för planeringsterminen och därför också på Next Generation EU. Kommittén efterlyser dock uttryckligen att de på ett systematiskt sätt integreras i Next Generation EU och att de nationella reformprogrammen utvärderas. Vi pekar särskilt på den positiva signalen från Porto-toppmötet att vi bör gå bortom BNP som ett mått på välstånd. Next Generation EU får inte enbart bedömas utifrån sitt samspel med den europeiska planeringsterminen, utan måste också ses som ett medel för territoriell och social sammanhållning och för att genomföra respektive program.

4.13

Sammantaget uppmanar kommittén EU att utnyttja den unika möjlighet som Next Generation EU utgör för att påskynda och främja välbehövliga strukturreformer och åtgärda brister i social- och miljöpolitik samt ekonomisk politik och att genomföra en välståndsinriktad strategi. Med tanke på de långsiktiga effekterna och utnyttjandet av fonderna rekommenderar kommittén att man skapar enighet mellan politiska partier, sociala intressenter, entreprenörer, fackföreningar och det civila samhället för att i största möjliga utsträckning säkerställa framgången för denna möjlighet. Vi anser att EU-fonder inte bara är siffror, mål och tidsfrister, utan symboliserar det faktum att EU har en gemensam vision om framtiden.

Bryssel den 23 september 2021.

Christa SCHWENG

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/241 av den 12 februari 2021 om inrättande av faciliteten för återhämtning och resiliens (EUT L 57, 18.2.2021, s. 17).

(2) ”Det organiserade civila samhällets deltagande i arbetet med de nationella planerna för återhämtning och resiliens – vad fungerar och vad fungerar inte?” – Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EUT C 155, 30.4.2021, s. 1).

(3) The nonsense of Next Generation EU net balance calculations, Bruegel.

(4) Faciliteten för återhämtning och resiliens, Europeiska kommissionen.

(5) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1060 av den 24 juni 2021 om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden+, Sammanhållningsfonden, Fonden för en rättvis omställning och Europeiska havs-, fiskeri- och vattenbruksfonden samt finansiella regler för dessa och för Asyl-, migrations- och integrationsfonden, Fonden för inre säkerhet samt instrumentet för ekonomiskt stöd för gränsförvaltning och viseringspolitik (EUT L 231, 30.6.2021, s. 159).

(6) Faciliteten för återhämtning och resiliens, Europeiska kommissionen.

(7) The great COVID-19 divergence: managing a sustainable and equitable recovery in the European Union, Bruegel.

(8) WP-2021-06_30032021.pdf.

(9) Stantcheva_covid19_policy.pdf.

(10) Europeiska centralbanken, ”The Household Finance and Consumption Survey: results from the Second wave”, nr 18, december 2016.

(11) Stantcheva_covid19_policy.pdf.

(12) Stantcheva_covid19_policy.pdf.

(13) Förslag till resolution om parlamentets rätt till information om den pågående bedömningen av de nationella planerna för återhämtning och resiliens.

(14) ”Det organiserade civila samhällets deltagande i arbetet med de nationella planerna för återhämtning och resiliens – vad fungerar och vad fungerar inte?” – Europeiska ekonomiska och sociala kommittén.

22.12.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 517/9

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Att trygga mediernas frihet och mångfald i Europa

[Yttrande på eget initiativ]

(2021/C 517/02)

Föredragande:

Christian MOOS

Beslut av EESK:s plenarförsamling	20.2.2020
Rättslig grund	Artikel 32.2 i arbetsordningen
	Yttrande på eget initiativ
Ansvarig sektion	Sektionen för sysselsättning, sociala frågor och medborgarna
Antagande av sektionen	7.9.2021
Antagande vid plenarsessionen	22.9.2021
Plenarsession nr	563
Resultat av omröstningen
(för/emot/nedlagda röster)	223/2/8

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Mediernas frihet, inklusive journalisternas säkerhet och trygghet, och mediepluralismen är hörnstenar i den liberala demokratin, något som alla medlemsstater enats om i EU-fördragen.

1.2

Europa är i det stora hela alltjämt en världsdel med fria medier och mediepluralism, men utvecklingen inom EU är oroväckande. Vissa EU-medlemsstater är inte längre liberala demokratier, eftersom de har tagit politisk kontroll över oberoende medier och aktivt begränsat mediernas mångfald.

1.3

Hoten mot mediernas frihet och den minskande mediepluralismen är inte begränsade till ett fåtal medlemsstater, utan är en allmän tendens i hela EU. Alla medlemsstater måste snarast vidta åtgärder för att bevara mediernas frihet och mångfald.

1.4

Eftersom vissa medlemsstater inte är villiga att vidta nödvändiga åtgärder är det EU-institutionernas plikt att se till att de europeiska värdena efterlevs och att garantera att den liberala demokratin och rättsstatsprincipen fungerar i alla EU:s medlemsstater.

1.5

Centrala utmaningar innefattar att garantera journalisternas ständiga säkerhet, trygghet och oberoende i alla medlemsstater, skydda oberoende medier från politiskt inflytande och vidta åtgärder mot minskande mediemångfald som drivs av politisk vilja och ekonomiska krav.

1.6

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) välkomnar det breda spektrumet av betänkanden, rapporter och initiativ från Europaparlamentets (1) och kommissionens sida. Kommittén betonar dock att den viktigaste uppgiften framöver är att få till stånd konkreta förbättringar gällande mediernas frihet och mångfald på nationell nivå, så som understryks i den årliga rapporten från 2021 av partnerorganisationer till Europarådets plattform för att främja skyddet av journalistik och journalisters säkerhet (2).

1.7

EESK uppmanar kommissionen att utan dröjsmål använda sig av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2020/2092 (3) om en generell villkorlighetsordning för skydd av unionsbudgeten för att ta itu med det akuta hotet mot mediernas frihet och pluralism i vissa medlemsstater.

1.8

EESK välkomnar kommissionens avsikt att föreslå åtgärder för att öka journalisternas säkerhet, och understryker behovet av ett rättsligt förbud mot rättegångar som en strategi mot engagemang från allmänheten (SLAPP).

1.9

Kommittén uppmanar kommissionen att verka för mer transparens och rättvisa i de offentliga upphandlingarna inom mediesektorn och i det offentliga stödet till medieföretag.

1.10

EESK uttrycker starkt stöd för kommissionens plan på en europeisk rättsakt om mediefrihet för att förse kommissionen med ändamålsenliga rättsliga instrument för att genomdriva mediefrihet och mediepluralism på den gemensamma marknaden.

1.11

EESK anser att opartiskt offentligt stöd till medieföretag är en investering i kvalitetsjournalistik, på samma sätt som oberoende och opartiska radio- och tv-bolag i allmänhetens tjänst är ett oumbärligt bidrag till mediepluralismen.

1.12

Kommittén föreslår att ett fullständigt oberoende europeiskt radio- och tv-bolag i allmänhetens tjänst inrättas.

1.13

EESK understryker betydelsen av att vidareutveckla mediekompetensen och stöder förslaget om att inrätta en EU-byrå för att stärka EU-medborgarnas mediekompetens genom utbildningsprogram.

2. Mediernas frihet och mångfald som en förutsättning för demokrati

2.1

Artikel 19 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, artikel 10.1 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och artikel 11.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna garanterar rätten att söka, ta emot och sprida information och idéer utan offentliga myndigheters inblandning och oberoende av territoriella gränser. Mediernas oberoende och mångfald är av avgörande betydelse för att garantera denna informationsfrihet.

2.2

Mediernas frihet och mångfald, som garanteras i artikel 11.2 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, är även en förutsättning för demokrati. De måste respekteras på alla nivåer så att unionens medborgare faktiskt kan utöva sin rätt att delta i unionens demokratiska liv, i enlighet med artikel 10.3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget).

2.3

Ett skiftande medielandskap ger, tillsammans med politiska partier och det civila samhället, ett oumbärligt bidrag till bildandet av åsikter och avsikter i de demokratiska beslutsprocesserna.

2.4

Oberoende medier ger ett oumbärligt bidrag till genomförandet av den öppenhetsprincip som unionens institutioner och övriga organ är bundna av enligt artikel 15 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).

2.5

Som den ”tredje statsmakten” spelar grävande journalister rollen som vakthund över de åtgärder som vidtas av den verkställande, lagstiftande och dömande makten samt privata aktörer. På så sätt ökar de ansvarsskyldigheten hos folkvalda beslutsfattare på alla nivåer.

2.6

De medlemsstater där mediernas frihet eller mångfald begränsas är inga demokratier, och bryter mot EU:s värden (artikel 2 i EU-fördraget) och mål (artikel 3 i EU-fördraget).

2.7

Trots att vissa EU-medlemsstater fortfarande är globala föregångare när det gäller att garantera mediernas frihet och mångfald är hoten mot mediernas frihet och den minskande mediepluralismen inom EU inte begränsade till enstaka länder – negativa tendenser är i olika grad uppenbara i hela EU.

2.8

Den interna försämringen i mediefrihet och mediepluralism undergräver EU:s förmåga att stödja demokratin i sitt grannskap, där vissa staters kriser på senare tid har visat att situationen för mediefrihet, mediemångfald och journalisternas säkerhet är ännu värre i vissa länder.

2.9

Vissa av EU:s medlemsstater har nu lämnat kretsen av demokratiska stater och har under det senaste årtiondet uppvisat den snabbaste utvecklingen mot autokrati i världen. Att inskränka mediernas frihet och mångfald har varit en del av denna utveckling.

2.10

Pandemin har ytterligare påskyndat denna utveckling eller har använts för att legitimera ytterligare intrång i mediernas frihet.

2.11

Reportrar utan gränsers internationella pressfrihetsindex för 2021 samt de årliga rapporterna ”Freedom and the Media” och ”Freedom on the Net” från Freedom House visar tydligt att EU kämpar med att försvara sina värden på hemmaplan (4).

3. Hot mot mediernas frihet och mångfald

3.1 Hotet mot journalister

3.1.1

För att medierna ska kunna utföra sitt uppdrag måste journalisterna kunna arbeta obehindrat och vara säkra på att de ständigt skyddas fullt ut som individer av EU och alla dess medlemsstater. Så är det inte längre.

3.1.2

Sedan 2015 har åtminstone 16 journalister dödats inom EU under – eller till följd av – sitt arbete. Daphne Caruana Galizia, Giorgos Karaivaz, Ján Kuciak och hans fästmö Martina Kušnírová, Lyra McKee samt Peter de Vries och deras kollegor får inte glömmas.

3.1.3

Journalister utsätts i allt högre grad för verbala och fysiska angrepp, och särskilt bevakning av protester och demonstrationer blir allt farligare, och faran kommer från både demonstranterna och ordningsmakten. Med över 100 fall med koppling till pandemin har hotet nått nya proportioner i Europa (5).

3.1.4

I vissa europeiska länder utanför EU är situationen för journalister katastrofal. De drastiska åtgärderna mot oberoende journalister i Belarus är ett ytterst oroväckande exempel.

3.1.5

Sociala medier och den gruppdynamik som återfinns där sänker tröskeln för trakasserier och hot. Det finns en antal samordnade kampanjer som syftar till att hindra mediernas eller enskilda journalisters arbete. Detta väcker frågan om huruvida plattformar för sociala medier eventuellt behöver regleras, utan att man inskränker de grundläggande friheterna.

3.1.6

Kvinnliga journalister utsätts oftare för verbala och fysiska angrepp än sina manliga kollegor. Detsamma gäller för trakasserier och hot på nätet, som ofta är misogyna, sexuella eller macho till sin karaktär.

3.1.7

I vissa medlemsstater har åtgärder för att bekämpa desinformation och förbud mot förtal utformats så att de kan användas för att kriminalisera kritisk rapportering och hota journalister med fängelsestraff eller höga böter.

3.1.8

SLAPP används allt oftare för att tysta aktörer i det civila samhället och journalister.

3.1.9

Medieföretagens aktuella ekonomiska utmaningar har lett till nedskärningar i antalet fast anställda journalister. För frilansjournalister, vars ställning blir alltmer otrygg och utsatt, utgör rättstvister ett hot mot försörjningen även om anklagelserna är ogrundade.

3.1.10

I synnerhet på lokal nivå återfinns aldrig tidigare skådade ”nyhetsöknar”, och oberoende medier ersätts ofta med lokala gratistidningar som ägs av den lokala ekonomiska och politiska eliten och som kan äventyra mediefriheten och mediepluralismen.

3.1.11

Syftet med hoten är att framkalla självcensur. De undergräver mediernas frihet i Europa.

3.2 Hot mot mediernas frihet

3.2.1

För att medierna ska kunna arbeta fritt måste den rättsliga ram som garanterar deras frihet och mångfald säkerställa att journalister och medieföretag kan utföra sitt arbete utan politisk inblandning.

3.2.2

Det finns allvarliga farhågor i ett antal medlemsstater gällande oberoendet hos medietillsynsmyndigheterna, som av vissa regeringar de facto används för att utöva inflytande på medielandskapet. Verkligt oberoende organ för frivillig självreglering av medierna kan vara ett sätt att skydda medierna från politisk inblandning.

3.2.3

Vissa medlemsstater använder sig av diskriminerande skattelagstiftning och riktade reklambudgetar för att påverka medierna.

3.2.4

Vissa medlemsstater har använt risken för spridning av desinformation om pandemin för att legitimera inskränkningar av pressfriheten i syfte att förhindra kritisk rapportering om hanteringen av krisen.

3.2.5

Offentliga medier som står under direkt politisk kontroll eller under indirekt politisk kontroll genom tillsynsorgan som inte drivs med full respekt för den journalistiska friheten utgör ett allvarligt hot mot mediefriheten. Det förekommer allt fler försök att utöva direkt politiskt inflytande över oberoende mediers bevakning. Även verbala angrepp från politiker och rättsliga åtgärder mot kritiska medier och journalister ökar.

3.2.6

I flera medlemsstater har överdriven närhet mellan medieföretagare och regeringen, eller dem som regeringen utsett till offentliga ämbeten, samt politiska partiers eller staters ägande av medieföretag med en oskäligt hög marknadsandel, lett till betydande inskränkningar i mediernas frihet och mångfald.

3.2.7

Även i fungerande liberala demokratier ifrågasätts förekomsten av oberoende och opartisk radio och tv i allmänhetens tjänst som en garanti för åsiktsmångfald, och politiskt inflytande över programmens sammansättning och över hur innehållet distribueras efterlyses.

3.3 Hot mot mediernas mångfald

3.3.1

Under de tre senaste åren har konsolideringen på EU:s mediemarknad, inklusive reklammarknaden och distributionskanalerna, ökat avsevärt och utgör en medelhög till hög risk för mediefriheten inom EU, enligt övervakningsverktyget för mediepluralism 2020 (6).

3.3.2

Förändringar i mönstren för medieanvändning till följd av den digitala revolutionen äventyrar de etablerade mediernas affärsmodeller. Tidningar och små mediekanaler på lokal nivå, som utgör ryggraden i mediemångfalden i EU, är särskilt drabbade. De blir enkla mål för en politiskt styrd konsolidering.

3.3.3

Den ständigt växande betydelsen av digitala medier ökar inflytandet på marknaden – och därmed inflytandet på opinionen – av stora plattformar som, eftersom de är utländska företag, ofta kringgår europeisk lagstiftning.

3.3.4

Pandemins ekonomiska konsekvenser, i synnerhet de minskade reklamintäkterna, påskyndar de pågående förändringarna på mediemarknaden och begränsar mediernas mångfald ytterligare.

4. Rekommendationer för att stärka mediernas frihet och mångfald i Europa

4.1 Allmänna rekommendationer

4.1.1

EESK noterar att de personer och regeringar som i ord eller handling sår tvivel om mediefrihet eller mediepluralism är olämpliga som ordförande för EU-institutionerna eller deras förberedande organ och som företrädare för unionen.

4.1.2

Kommittén välkomnar att förordning (EU, Euratom) 2020/2092 om en generell villkorlighetsordning för skydd av unionsbudgeten stärkte den korrigerande delen av verktygslådan för rättsstatsprincipen, inbegripet mediefrihet och mediepluralism.

4.1.3

EESK välkomnar att kommissionens rapport om rättsstatsprincipen, inklusive den landsvisa övervakningen av mediepluralism och mediefrihet, samt debatten i Europeiska unionens råd, också har stärkt den förebyggande delen av verktygslådan för rättsstatsprincipen i EU.

4.1.4

EESK uppmanar till att stärka den förebyggande delens ändamålsenlighet genom att man i framtiden tar med medlemsstatsspecifika reformrekommendationer i landskapitlen i rapporten om rättsstatsprincipen. Genomförandet av rekommendationerna skulle sedan utvärderas i efterföljande års rapport.

4.1.5

Kommittén är fast besluten att göra skyddet av mediernas frihet och mångfald till en prioriterad fråga under konferensen om Europas framtid i syfte att öka medvetenheten om vikten av denna utmaning samt ytterligare intensifiera debatten om de nödvändiga åtgärderna.

4.2 Rekommendationer om skydd av journalister

4.2.1

EESK betonar att det bästa skyddet för journalister är konsekvent lagföring av alla fall av trakasserier, hot och angrepp mot dem.

4.2.2

EESK uppmanar kommissionen att utan dröjsmål använda sig av förordning (EU, Euratom) 2020/2092 om en generell villkorlighetsordning för skydd av unionsbudgeten för att ta itu med det akuta hotet mot mediernas frihet och pluralism i vissa medlemsstater. Här ingår helt klart att medlemsstater som kränker mediefriheten ska nekas tillgång till EU-finansiering.

4.2.3

Kommittén stöder Europaparlamentets ståndpunkt (7) om att väcka talan enligt artikel 256 i EUF-fördraget om kommissionen skulle underlåta att agera.

4.2.4

EESK välkomnar kommissionens avsikt att lägga fram konkreta förslag för ett konsekvent genomförande av ministerkommitténs rekommendation om skydd av journalistik och journalisters och andra medieaktörers säkerhet (8) i alla EU:s medlemsstater, samt att övervaka efterlevnaden av den inom ramen för sin rapport om rättsstatsprincipen.

4.2.5

Kommittén välkomnar kommissionens åtaganden vad gäller att tillhandahålla ekonomiskt stöd för projekt som rör det rättsliga och praktiska skyddet av journalister, och föreslår att man även överväger sätt att se till att medlemsstaternas sociala trygghetssystem täcker – i synnerhet frilansande – journalisters yrkesrelaterade risker.

4.2.6

EESK påpekar att medlemsstaternas säkerhetsmyndigheter är skyldiga att skydda journalister. Kommittén föreslår att man förbättrar polisens utbildning i att hantera journalister, med deltagande av pressammanslutningar och journalistorganisationer, i syfte att främja utbyte av bästa praxis.

4.2.7

När det gäller journalisters skydd mot trakasserier och hot på nätet vill EESK fästa uppmärksamheten på sitt yttrande om hantering av olagligt innehåll online (9), och understryker journalisternas särskilda utsatthet på grund av deras mycket synliga offentliga roll.

4.2.8

EESK påpekar att man i alla åtgärder som vidtas måste ta hänsyn till jämställdhet och skydd av journalister som tillhör en minoritet.

4.2.9

EESK erkänner att garantin för öppenhetsprincipen och rätten till informationsfrihet har förbättrats på EU-nivå, men inte i alla medlemsstater. Kommittén uppmanar alla medlemsstater att konsekvent följa EU:s normer och pekar på behovet av ytterligare förbättringar, även på EU-nivå (10).

4.2.10

EESK välkomnar inrättandet av en expertgrupp om SLAPP och kommissionens avsikt att lägga fram ett förslag om skydd av journalister och det civila samhället mot SLAPP före slutet av 2021. Kommittén anser att ett rättsligt förbud mot SLAPP har företräde framför kompletterande åtgärder för att stödja de drabbade.

4.2.11

Kommittén understryker betydelsen av civilsamhällesinitiativ, såsom CASE (koalitionen mot SLAPP i Europa) (11), när det gäller att skydda journalister mot SLAPP, och efterlyser ökat stöd från EU.

4.2.12

När det gäller SLAPP noterar EESK att bestämmelserna i Bryssel I-förordningen (12) och Rom II-förordningen (13) inte får leda till att rättsskyddet sänks genom valet av domstol i ogrundade rättsfall (förtalsturism). Kommittén betonar behovet av att ha denna fråga i åtanke i den kommande översynen av de båda förordningarna.

4.3 Rekommendationer för att stärka mediernas oberoende

4.3.1

EESK uppmanar kommissionen att komplettera metoden i rapporten om rättsstatsprincipen genom att utvärdera oberoendet hos statlig radio och tv samt radio och tv i allmänhetens tjänst.

4.3.2

EESK påpekar att faktisk lagföring av korruption ger ett visst skydd mot statlig inblandning i medierna, och uppmanar därför kommissionen att, utöver att genomdriva normerna mot korruption, vidta alla nödvändiga åtgärder, utan politiska överväganden, för att säkerställa att inga medel från den nya fleråriga budgetramen och återhämtningsinstrumentet Next Generation EU används för att inskränka mediemångfalden eller för andra former av korruption.

4.3.3

Kommittén uppmanar alla medlemsstater att upprätta nationella öppenhetsregister liknande det europeiska öppenhetsregistret, eftersom de även gör kontakterna mellan politiker och medieföretagare transparenta. Öppenhetsregistren bör införlivas med ett EU-omfattande öppenhetsregister på flera nivåer.

4.3.4

EESK uppmanar kommissionen att undersöka huruvida pilotprojektet för att upprätta en offentligt tillgänglig databas med information om ägandet i medieekonomin skulle kunna utvecklas på ett sådant sätt att databasen innehåller information om främjande och kontraktering av mediebolag av EU, dess medlemsstater, regionala och lokala myndigheter, offentligrättsliga organ, offentliga företag och privata företag där en eller flera av dessa enheter innehar en majoritet av aktierna med rösträtt.

4.3.5

EESK uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag om EU-omfattande minimistandarder för all offentlig upphandling av och allt stöd till medieföretag av de enheter som nämns i punkt 4.3.4.

4.3.6

EESK välkomnar kommissionens förslag om att ta itu med desinformation i allmänhet (14) och i förhållande till covid-19 på sociala medier (15), men pekar på risken för att medlemsstaterna kan använda kampen mot desinformation för att rättfärdiga en begränsning av mediernas frihet. Fenomenet desinformation och hatpropaganda måste snarast undersökas ingående, bland annat i ytterligare yttranden från kommittén.

4.4 Rekommendationer för att stärka mediernas mångfald

4.4.1

Kommittén är kritisk till att kommissionen i sin rapport om rättsstatsprincipen inskränker frågan om marknadspluralism till en fråga om öppenhet vad gäller medieägande och bortser från graden av marknadskonsolidering. Kommissionen uppmanas att anpassa metoden i rapporten för att den i framtiden bättre ska kunna återspegla i vilken utsträckning mediernas mångfald hotas i medlemsstaterna.

4.4.2

EESK välkomnar kommissionens handlingsplan ”Europas medier i det digitala decenniet” (16) och dess mål att bevara nyhetsmedierna som en allmän nyttighet, i synnerhet tillhandahållandet av EU-stöd för att förhindra att mediernas mångfald begränsas till följd av pandemin.

4.4.3

EESK understryker att kvalitetsjournalistik kräver en hållbar ekonomisk bas, och efterlyser fortsatt EU-stöd till medieföretag som en investering i god journalistik. Investeringarna kommer att bidra till att stoppa konsolideringen inom mediesektorn, som hotar mångfalden på mediemarknaden. Detta utesluter inte att medieföretagen legitimt kan köpa andra mediekanaler eller bygga strategiska allianser, eftersom ekonomiskt hållbara medieföretag är en garanti för deras oberoende, så länge som öppenhetsprincipen respekteras och inga monopol skapas.

4.4.4

EESK noterar att medieföretagens värde ligger i deras mångfald och att skapandet av ”nationella ledare” förstör det värdet, vilket är något som särskiljer mediebranscherna och de kreativa branscherna från övriga ekonomiska sektorer.

4.4.5

Det krympande utrymmet för oberoende medier kräver brådskande offentliga och privata stödmekanismer för att upprätthålla journalistiken som en allmän nyttighet. Det behövs mer forskning för effektiva offentliga stödmekanismer som garanterar armlängdskriterier samt innovativa och hållbara nya affärsmodeller för journalistik av allmänt intresse.

4.4.6

EESK uttrycker starkt stöd för kommissionens plan på en europeisk rättsakt om mediefrihet för att förse kommissionen med ändamålsenliga rättsliga instrument i syfte att genomdriva mediefrihet och mediepluralism i alla EU:s medlemsstater. Kommittén uppmanar kommissionen att undersöka hur EU:s konkurrenslagstiftning kan användas och utvecklas för att hindra fortsatt konsolidering på mediemarknaden, särskilt sådan som drivs av nationella regeringar, för att undvika att mediemonopol skapas på nationella mediemarknader i EU, i synnerhet av regeringar eller dem närstående aktörer.

4.4.7

EESK vill fästa uppmärksamheten på sitt yttrande om kommissionens initiativ till ett gemensamt system för skatt på inkomster från tillhandahållande av vissa digitala tjänster (17), och påpekar att denna skatt sannolikt kommer att kompensera snedvridningen av konkurrensen mellan traditionella och digitala medier (särskilt dem som har sitt säte utomlands).

4.4.8

Kommittén framhåller vikten av oberoende och opartisk radio och tv i allmänhetens tjänst för att säkerställa mediernas mångfald, och riktar uppmärksamhet mot överenskommelsen i protokoll nr 29 till EU-fördraget.

4.4.9

EESK noterar att den fria marknaden inte kan tillhandahålla EU-omfattande medietjänster när det gäller radio och tv, och efterlyser därför bildandet av ett oberoende och opartiskt europeiskt radio- och tv-bolag i allmänhetens tjänst.

4.4.10

I samtliga fall där den fria marknaden inte kan säkerställa mediemångfald ser EESK oberoende och opartisk radio och tv i allmänhetens tjänst som en modell för att garantera detta, även i onlinemedier och tryckta medier.

4.4.11

Kommittén betonar att hinderfri tillgång till medier är en grundläggande del av mediefriheten, och är oroad över ökningen i direkt eller indirekt diskriminering i medier på grundval av funktionsnedsättning. Det bör antas lagstiftning för att undanröja begränsande metoder som hindrar eller omöjliggör en individs åtnjutande av mediernas frihet och mångfald.

4.5 Rekommendationer för att stärka mediekompetensen

4.5.1

EESK välkomnar kommissionens många förslag för att stärka medborgarnas mediekompetens (18), med särskilt fokus på digitala färdigheter. Detta är av yttersta vikt för att öka medborgarnas motståndskraft mot desinformation.

4.5.2

EESK stöder förslaget om att inrätta en EU-byrå för medborgarutbildning för att stärka EU-medborgarnas mediekompetens genom utbildningsprogram. Kommittén uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att snabbt inrätta en sådan central institution och säkerställa att en av dess uppgifter är att tillhandahålla utbildning i hantering av – i synnerhet digitala – medier.

Bryssel den 22 september 2021.

Christa SCHWENG

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) Betänkande av Europarlamentsledamot Magdalena Adamowicz, Europaparlamentets resolution av den 25 november 2020 om stärkandet av mediernas frihet: skyddet av journalister i Europa, hatpropaganda, desinformation och plattformarnas roll (EUT C 425, 20.10.2021, s. 28).

(2) https://www.coe.int/en/web/media-freedom.

(3) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2020/2092 av den 16 december 2020 om en generell villkorlighetsordning för skydd av unionsbudgeten (EUT L 433 I , 22.12.2020, s. 1).

(4) Reportrar utan gränser: 2021 World Press Freedom Index, https://rsf.org/en/ranking (hämtad den 24 maj 2021).

(5) Internationella pressinstitutet: Covid-19: Number of Media Freedom Violations by Region, https://ipi.media/covid19-media-freedom-monitoring/ (hämtad den 8 april 2021).

(6) Elda Brogi et al. 2020: Monitoring Media Pluralism in the Digital Age. Application of the Media Pluralism Monitor in the European Union, Albania and Turkey in the years 2018–2019, Fiesole, s. 50.

(7) P9_TA(2021)0103.

(8) CM/Rec(2016)4.

(9) EUT C 237, 6.7.2018, s. 19.

(10) EUT C 487, 28.12.2016, s. 51; EUT C 13, 15.1.2016, s. 192.

(11) https://www.the-case.eu.

(12) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EUT L 351, 20.2.2012, s. 1).

(13) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 864/2007 av den 11 juli 2007 om tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser (Rom II) (EUT L 199, 31.7.2007, s. 40).

(14) COM(2020) 790 final.

(15) JOIN(2020) 8 final.

(16) COM(2020) 784 final.

(17) EUT C 367, 10.10.2018, s. 73.

(18) JOIN(2020) 8 final; COM(2020) 624 final; COM(2020) 784 final; COM(2020) 790 final.

22.12.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 517/16

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Nödåtgärder för att stödja sysselsättning och inkomster under pandemikrisen

[Yttrande på eget initiativ]

(2021/C 517/03)

Föredragande:

Cinzia DEL RIO

Beslut av EESK:s plenarförsamling	26.4.2021
Rättslig grund	Artikel 32.2 i arbetsordningen
	Yttrande på eget initiativ
Ansvarig sektion	Sysselsättning, sociala frågor och medborgarna
Antagande av sektionen	7.9.2021
Antagande vid plenarsessionen	22.9.2021
Plenarsession nr	563
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	211/1/4

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) stöder EU:s strategi för att hantera pandemikrisen, för återhämtning och resiliens i medlemsstaternas ekonomiska och sociala system samt hälso- och sjukvårdssystem och för att skydda produktionssystemet, sysselsättningen och inkomststödet till personer.

1.2

EESK stöder inrättandet av Sure som ett innovativt finansieringsinstrument för europeisk solidaritet för att bevara arbetstillfällen, tillhandahålla inkomststöd till arbetstagare och stödja företag samt som ett verktyg för integration och socioekonomisk resiliens i EU.

1.3

Kommittén understryker det sociala värdet av Sure, som genom utfärdandet av obligationer för att finansiera initiativ med sociala ändamål föregriper mekanismen i Next Generation EU-programmet.

1.4

EESK välkomnar Sure-åtgärderna, som genom att finansiera system för korttidsarbete, olika former av inkomststöd och företagsstöd har skyddat en fjärdedel av det totala antalet sysselsatta, bevarat arbetstillfällen och företagens produktionskapacitet och haft en positiv inverkan på ekonomin och arbetsmarknaden. Det bör dock noteras att dessa uppgifter inte i tillräcklig utsträckning visar vilka enskilda åtgärder som finansierats av de olika länderna, deras belopp och de kategorier av arbetstagare som omfattas av stödet.

1.5

EESK föreslår att man inrättar ett observationsorgan för Sures verksamhet under hela Sures löptid, med deltagande av arbetsmarknadens parter och andra organisationer i det civila samhället. Dess syfte skulle vara att övervaka och bedöma effekterna av de finansierade åtgärderna i de enskilda länderna, bland annat för att kartlägga modeller som skulle kunna användas i framtida system för korttidsarbete och inkomststöd i liknande krissituationer.

1.6

I tider av ekonomisk kris är snabba beslut och val en avgörande faktor. Av denna anledning uppskattar EESK hur snabbt kommissionen inrättade Sure och hur skyndsamt den på kort tid slutförde förhandlingarna med medlemsstaterna, vilket utgör ett bevis på dess förmåga att reagera på krisens allvar.

1.7

EESK rekommenderar att man kombinerar användningen av Sure med en aktiv arbetsmarknadspolitik och program för yrkesutbildning och omskolning som syftar till att skapa stabil sysselsättning av god kvalitet och bekämpa fattigdom bland förvärvsarbetande och fragmenterade och instabila former av arbete, som inte garanterar tillräcklig social trygghet och också påverkar de offentliga välfärdssystemen.

1.8

EESK anser att Sure är ett av de verktyg som är lämpliga för att skapa incitament för arbetsgivare att behålla arbetstagare trots minskad produktiv verksamhet. Åtgärder för att avsätta en del av arbetstiden till utbildning kan uppmuntras genom kollektivavtal. På så sätt kan företagen anpassa sina arbetstagares kompetens genom att avsätta en del av arbetstiden till utbildning, eftersom lönen bekostas av Sure under den del av arbetstiden som personalen deltar i utbildning.

1.9

EESK betonar att man måste fastställa och komplettera den europeiska sociala dimensionen på ett mer konsekvent sätt samtidigt som Europas konkurrenskraft på global nivå garanteras, bland annat med hänsyn till de nya utmaningarna med koppling till den gröna och digitala omställningen, med beaktande av de åtgärder som fastställs i handlingsplanen för den europeiska pelaren för sociala rättigheter, däribland åtgärderna och investeringarna till stöd för sysselsättning, utbildning och aktiv arbetsmarknadspolitik.

1.10

EESK stöder kommissionens meddelande om upphävande av stabilitets- och tillväxtpaktens allmänna undantagsklausul och efterlyser en ”övergång” till en reviderad och ombalanserad ram för ekonomisk styrning, som är inriktad på att främja produktiva investeringar. Det kommer att vara viktigt att hjälpa medlemsstaterna att göra sina offentliga finanser hållbara och därmed stärka förtroendet för investeringar.

1.11

EESK anser att arbetsmarknadsparternas stöd och deltagande är ett mervärde i den europeiska och nationella politiken. Deras medverkan även i de åtgärder som medfinansieras av Sure är därför av avgörande betydelse, bland annat med stöd av kollektivförhandlingar inom de specifika sektorer som drabbats hårdast av krisen. Det är dock mycket viktigt att arbetsmarknadsparternas medverkan är påtaglig och legitim, och inte bara en formalitet.

1.12

Kommittén är fullt medveten om de positiva resultat av Sure som lyfts fram i kommissionens rapport från mars 2021, och stöder förslaget om att Sure, i syfte att stödja arbetstagare och företag, ska konsolideras som ett verktyg för integration och socioekonomisk motståndskraft i EU i kristider som den nuvarande. Detta bör ske med utgångspunkt i den övervakning och utvärdering som utförs av det observationsorgan för Sures verksamhet som EESK föreslår ska inrättas.

1.13

EESK välkomnar kommissionens rekommendation (EU) 2021/402 (1) (Ease) där man antar en strategi att gradvis övergå från de nödåtgärder som vidtogs under pandemin till de nya åtgärder som behövs för att säkerställa en återhämtning med ökad sysselsättning, särskilt aktiva arbetsmarknadsåtgärder såsom tillfälliga anställningsincitament för utsatta grupper, möjligheter till kompetenshöjning och omskolning samt stöd till företagande, inklusive till den sociala ekonomin.

2. Inledning

2.1

Den pågående pandemin har allvarligt skadat den europeiska ekonomin. EESK välkomnar de ekonomiska och sociala åtgärder som EU har vidtagit genom extraordinära verktyg för att hantera effekterna av pandemikrisen, eftersom de utgör ett utmärkt tillfälle att utforma ett rättvisare och mer solidariskt Europa och en konkurrenskraftig social marknadsekonomi och även ta itu med de nya utmaningarna i samband med den gröna och digitala omställningen. Utöver Next Generation EU-planen omfattar dessa instrument

—	nationella åtgärder som antagits inom ramen för flexibiliteten i EU:s finanspolitiska regler,

—	nationella likviditetsstödåtgärder som godkänts enligt de tillfälliga och mer flexibla reglerna för statligt stöd,

—	en förstärkning av de krediter som garanteras av Europeiska investeringsbanken (EIB) till företag genom inrättandet av en ny garantifond,

—	Europeiska stabilitetsmekanismen (ESM), som infördes genom ändringar av Lissabonfördraget för att erbjuda villkorslösa lån på hälso- och sjukvårdsområdet,

—	det europeiska instrumentet för tillfälligt stöd för att minska risken för arbetslöshet i en krissituation (Sure).

2.2

Syftet med detta yttrande är att analysera inverkan av nödåtgärderna för att begränsa arbetslösheten samt stödja inkomster och företag, med särskild inriktning på Sure-instrumentet.

2.3

I april 2020 hade mer än 50 miljoner arbetstagare i olika europeiska länder inkluderats i program för korttidsarbete (2) eller liknande ad hoc-åtgärder för att hantera den partiella eller totala förlusten av arbetstid. Eurofound har registrerat 500 åtgärder, varav de flesta är inriktade på att stödja företag (35 %), stödja inkomster (utöver åtgärder för korttidsarbete, 20 %) och skydda sysselsättningen (13 %) (3). Företagen inom tillverknings-, handels-, tjänste-, turism- och kultursektorerna har drabbats hårdast av krisen (4).

2.4

Olika system för korttidsarbete, för att kompensera för timmar som inte arbetats, finns i de flesta europeiska länder och är det mest använda verktyget för att skydda arbetstillfällen under perioder av ekonomisk kris, eftersom de har positiva effekter för arbetstagare och företag. I en rapport från 2020 i samband med att Sure-programmet lades fram framhåller kommissionen att ”genom att undvika resursslösande uppsägningar kan system för korttidsarbete hindra en tillfällig chock från att få mer allvarliga och långvariga negativa konsekvenser för ekonomin och arbetsmarknaden i medlemsstaterna. Detta bidrar till att upprätthålla familjernas inkomster och bevara produktionskapacitet och humankapital i företagen och i ekonomin som helhet” (5).

2.5

I länder där sådana program redan fanns har regeringarna vidtagit särskilda åtgärder för att underlätta tillgången, förenkla kriterierna för stödberättigande, utvidga täckningen och öka det ekonomiska stödet, dock med stora skillnader mellan länderna (6).

2.6

Tack vare dessa åtgärder har företagen kunnat täcka arbetstidsförkortningen i linje med den minskade ekonomiska verksamheten till begränsade eller inga kostnader, vilket avsevärt minskat antalet arbetstillfällen som hotats på grund av bristande likviditet. I flera EU-länder var vissa kategorier av arbetstagare i atypiska anställningsformer inte stödberättigade, framför allt tillfälligt anställda och, i vissa fall, även arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag och visstidsanställda, medan det offentliga stödet i andra länder har utvidgats till att inbegripa vissa former av egenföretagande (7). Förfarandena och kriterierna för att få tillgång till dessa bidrag skiljer sig också åt mellan länderna vad gäller täckning, mottagare, varaktighet osv (8).

2.7

System för korttidsarbete har bidragit till att förhindra avbrott i anställningsförhållandet, vilket är mycket kostsamt för företag och arbetstagare. Dessa åtgärder för att bevara arbetstillfällen under andra kvartalet 2020 minskade avsevärt förlusten av arbetstillfällen, från uppskattningsvis 12 % till 4 % i OECD-länderna. I EU visar uppgifterna att antalet officiellt anställda arbetstagare, men med noll arbetade timmar, fördubblades till 17 % under andra kvartalet 2020 jämfört med samma period 2019 (9).

2.8

Sysselsättningskrisen har slagit särskilt hårt mot kvinnor och ungdomar, som ofta har atypiska avtal och lågavlönade arbeten och är mer utsatta för instabila anställningar som inte garanterar tillräcklig social trygghet. Dessutom utgör de en mycket stor andel av arbetskraften inom turism-, hotell- och restaurangsektorerna, som är särskilt hårt drabbade, samt kultur- och underhållningssektorerna och den ideella sektorn för sociala tjänster. Den ekonomiska återhämtningen måste också omfatta särskilda reformer och åtgärder som överenskommits med arbetsmarknadens parter för att ta itu med de köns- och åldersrelaterade ojämlikheter som även förekom redan före den rådande krisen och för att genomföra riktade insatser på kort, medellång och lång sikt (10).

2.9

Utöver åtgärder för att kompensera för minskad arbetstid har flera länder vidtagit skyddsåtgärder mot uppsägningar i företag som får offentligt stöd i samband med system korttidsarbete. Detta gjordes både för att undvika missbruk under krisperioden och för att fastställa villkor för utnyttjandet av nationellt och europeiskt offentligt stöd, som ska användas för att undvika uppsägningar och tillfälligt stödja företag tills ekonomin återhämtat sig. I vissa länder fastställs i kollektivavtal ett förbud mot uppsägningar medan de tar emot offentligt stöd (11).

2.10

Kollektivförhandlingar har spelat en viktig roll genom särskilda avtal och protokoll både för att möta och hantera hälsokrisen på arbetsplatserna och för att införa särskilda avtalsvillkor under pandemin. Dessa har ändrat både arbetets organisation och arbetsvillkoren (t.ex. Tyskland, Frankrike, Italien, Sverige, Spanien, Österrike och Danmark). I vissa länder har även andra former av företagsstöd införts (moratorium på lån, uppskov med eller tillfälligt upphävande av betalning av skatter, hyror eller sociala avgifter), som senarelägger betalningsåtaganden och är utformade för att stödja företag, särskilt små och medelstora företag, eller egenföretagare i syfte att bevara arbetstillfällen och tillhandahålla likviditet på kort sikt.

3. Sure: egenskaper, regelverk och första resultat

3.1

EU:s Sure-instrument är en tillfällig fond som ger ekonomiskt stöd i form av lån på förmånliga villkor på upp till 100 miljarder euro till medlemsstaterna för att bekämpa arbetslöshet samt stödja korttidsarbete och inkomster för alla arbetstagare. Fonden kommer att vara verksam till och med den 31 december 2022.

3.2

De obligationer som kommissionen för första gången emitterar inom ramen för Sure-instrumentet är ”sociala obligationer”, som garanterar dem som investerar i dessa obligationer att de mobiliserade medlen faktiskt är avsedda för sociala ändamål. Efterfrågan var tio gånger större än utbudet och säkerställde en konkurrenskraftig avkastning på marknaden.

3.3

Sedan instrumentet infördes har rådet, på grundval av kommissionens förslag, fördelat mer än 90 % av den totala anslagsramen till 19 medlemsstater (12). Av dessa har 15 länder använt anslagen för att bidra till finansieringen av system för korttidsarbete eller liknande åtgärder och 14 har även finansierat åtgärder för att stödja egenföretagare.

3.4

Vissa länder har inte ansökt om Sure-medel. Regeringarna anför olika skäl till detta: I vissa länder var de tillgängliga nationella medlen tillräckliga för att täcka de ytterligare offentliga utgifterna i samband med den ökade arbetslösheten. Man kunde efterfråga ytterligare resurser på marknaden till lika fördelaktig ränta. I andra fall beror valet på kostnaderna för de administrativa förfarandena för att få tillgång till Sure, och andra länder har använt sig av de tillfälliga åtgärder som införts av kommissionen avseende budgetflexibilitet och statligt stöd (13).

3.5

På grundval av medlemsstaternas rapporter uppskattar kommissionen i sin rapport från mars 2021 (14) att Sure stött mellan 25 och 30 miljoner arbetstagare under 2020, vilket motsvarar en fjärdedel av arbetskraften i de medlemsstater som tagit emot stöd från Sure. Det handlar om cirka 21,5 miljoner anställda och 5 miljoner egenföretagare. Dessutom har mellan 1,5 miljoner och 2,5 miljoner företag dragit nytta av detta instrument, vilket motsvarar 12–16 % av företagen i de medlemsstater som tagit emot stöd från Sure (15).

3.6

I rapporten framhålls att offentliga stödsystem som finansieras genom Sure leder till minskade arbetskostnader för företagen och erbjuder hushållen ett alternativt inkomststöd, med bättre resultat än traditionella arbetslöshetsförmåner. Dessutom understryker kommissionen att systemen för sysselsättningsstöd är mer effektiva i de länder som redan hade nationella stödsystem för att mildra effekterna av arbetslöshet.

3.7

I slutet av 2020 hade 80 % av de totala planerade offentliga utgifterna för stödberättigande åtgärder redan realiserats. Nästan alla medlemsstater har redan använt eller planerar att använda hela det belopp som beviljats från Sure.

3.8

Medlemsstaterna har sparat cirka 5,8 miljarder euro i ränta genom att använda Sure i stället för att själva emittera statspapper, tack vare kommissionens höga kreditbetyg. Framtida utbetalningar kommer sannolikt att generera ytterligare besparingar.

4. Allmänna kommentarer

4.1

EESK stöder EU:s strategi för att hantera pandemikrisen, för att garantera återhämtning och resiliens i medlemsstaternas ekonomiska och sociala system samt hälso- och sjukvårdssystem och för att skydda sysselsättningen. EESK anser att strategin kommer att vara lämplig för att utforma och komplettera Europas sociala dimension, samtidigt som Europas konkurrenskraft på global nivå garanteras. I handlingsplanen för genomförandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter anges de åtgärder som bör vidtas för att uppmuntra de investeringar som behövs för en hållbar tillväxt för alla.

4.2

EESK har upprepade gånger betonat behovet av att uppnå större ekonomisk och social konvergens i EU. Syftet med detta är att stärka den europeiska sociala marknadsekonomins konkurrenskraft och se till att alla medborgare kan åtnjuta sina rättigheter till fullo och stödja uppbyggnaden av en arbetsmarknad som kan ta hänsyn till de förändringar som sker genom åtgärder och strategier som är förenliga med den europeiska pelaren för sociala rättigheter och den digitala och gröna omställningen. Det är mycket viktigt att medlemsstaterna på ett bra sätt utnyttjar det stöd de får från faciliteten för återhämtning och resiliens (16).

4.3

Det är viktigt att bidra till tillväxt och produktivitet i hållbara företag, inklusive små och medelstora företag samt mikroföretag. Sure är ett av de verktyg som är lämpliga för att skapa incitament för arbetsgivare att behålla arbetstagare trots minskad produktiv verksamhet. Man bör också uppmuntra kollektivavtal om nya former av arbetstidsanpassning för att ge tillgång till utbildning samt stödåtgärder för företag som syftar till att främja bevarandet av arbetstillfällen, kompetens och fortsatta inkomster.

4.4

Sure utgör ett grundläggande instrument för att skydda arbetstagare och mildra pandemins allvarliga socioekonomiska konsekvenser för hela sysselsättningssystemet. Dels ger det ekonomiskt stöd till nationella system för korttidsarbete och liknande åtgärder, även vid fortsatta anställningsförhållanden, vilket skyddar arbetstillfällen och begränsar arbetslösheten och inkomstbortfallet för arbetstagare, dels reducerar det företagens kostnader för arbetslöshetsförmåner och sociala avgifter, eftersom de till stor del täcks av offentliga medel genom nödåtgärderna.

4.5

EESK uppskattar hur snabbt kommissionen utarbetade sitt förslag om att inrätta Sure samt de omedelbara förhandlingarna med medlemsstaterna, som slutfördes på bara några veckor. Med Sure understryks vikten av program för korttidsarbete och kortfristigt inkomststöd och uppmuntras medlemsstaterna att använda dem. Ett av målen för den europeiska planeringsterminen på medellång och lång sikt är att främja investeringar som syftar till full och stabil sysselsättning och till att ta itu med nya former av fattigdom, bland annat genom socialt hållbara strukturreformer.

4.6

EESK anser att det ekonomiska stöd i form av lån till förmånliga villkor som EU beviljar medlemsstaterna är viktigt, och välkomnar att de obligationer som kommissionen emitterar är ”sociala obligationer” för särskilda ändamål.

4.7

Finansieringen av system för korttidsarbete och olika former av inkomststöd har en positiv inverkan på ekonomin som helhet. De upprätthåller förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare, vilket bidrar till att bevara arbetstagarnas kompetens och företagens produktionskapacitet och förhindrar att pandemins effekter får ytterligare negativa och långvariga effekter på ekonomin och arbetsmarknaden.

4.8

EESK anser att inrättandet av Sure är ytterligare ett steg mot ett solidaritetsbaserat system i EU som respekterar subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, eftersom det handlar om en form av europeisk säker tillgång som kan stärkas genom de europeiska obligationer som ska finansiera Next Generation EU-programmet (17). EESK betonar att en viktig fördel med Sure är att man visar att EU vid behov kan skapa en utlåningskapacitet och emittera en ”gemensam säker tillgång” med hjälp av gemenskapsmetoden i stället för mellanstatliga avtal som för ESM och EFSF.

4.9

EESK anser att förfarandena för stöd och tillgång till Sure-medel bör ses över i syfte att förenkla de administrativa förfarandena och rapporteringsmekanismerna.

4.10

EESK rekommenderar att användningen av Sure kombineras med åtgärder med koppling till en aktiv offentlig politik och program för yrkesutbildning och omskolning som är till nytta för både arbetstagare och företag (18). I detta sammanhang uppstår på nytt debatten om hur arbetsförmedlingarna kan göras mer effektiva även i kristider. Under perioder med ofrivilligt minskad arbetstid bör man uppmuntra utbildningsprogram med inriktning på omskolning eller på att stödja övergången till nya möjligheter till kvalificerat och stabilt arbete. Tyvärr är exemplen på aktiva åtgärder i detta sammanhang tämligen få (19).

4.11

EESK anser att man bör säkerställa att Sure-insatserna i de enskilda medlemsstaterna omfattar alla anställda och alla former av egenföretagande och atypiskt arbete, som inte minst sysselsätter många ungdomar.

4.12

Av de begränsade uppgifter som står till förfogande kan man sluta sig till att arbetsmarknadens parter inte involverats av vare sig EU-institutionerna eller de nationella institutionerna i fastställandet av hur Sure skulle kunna användas på bästa sätt. EESK rekommenderar att en mekanism för fortlöpande samråd planeras.

4.13

EESK har tagit del av uppskattningarna av hur många personer och företag som fått stöd från Sure (20), men noterar att dessa uppgifter inte i tillräcklig utsträckning visar vilka enskilda åtgärder som finansierats av medlemsstaterna och deras respektive budgetar, och inte heller vilken inverkan de har haft på förmågan att minska risken för arbetslöshet och skydda inkomsterna.

5. Särskilda kommentarer – vilken inverkan?

5.1

Pandemikrisen har satt EU:s ekonomiska och sociala system samt hälso- och sjukvårdssystem på hårt prov och har påverkat människors liv och företagens verksamhet, och därmed ökat ojämlikheten i alla länder och i vissa fall mellan olika länder. EESK anser därför att man måste fastställa och komplettera EU:s sociala dimension på ett mer fullständigt och sammanhållet sätt, med utgångspunkt i de åtgärder som fastställs i handlingsplanen för den europeiska pelaren för sociala rättigheter, samtidigt som Europas konkurrenskraft på global nivå måste garanteras.

5.2

EESK har redan påpekat (21) att man bör återuppta översynen av EU:s ram för ekonomisk styrning, som upphävdes fram till 2022 genom kommissionens meddelande av den 20 mars 2020 (22). EESK stöder detta meddelande, i vilket man säger sig ha för avsikt att besluta om en framtida avaktivering av stabilitets- och tillväxtpaktens allmänna undantagsklausul på grundval av en övergripande bedömning av den ekonomiska utvecklingen baserad på kvantitativa kriterier. EESK efterlyser därför en ”övergång” till en reviderad och ombalanserad ram för ekonomisk styrning som är inriktad på välstånd, helst med förenklade regler och minskad procyklikalitet som återspeglar situationen efter pandemin. Det kommer att vara viktigt att hjälpa medlemsstaterna att göra sina offentliga finanser hållbara och därmed stärka förtroendet för investeringar.

5.3

EESK stöder antagandet av Sure, som utgör en av åtgärderna i det ekonomiska och sociala paketet för att motverka pandemins effekter. EESK anser Sure vara ett innovativt finansieringsinstrument som bidrar till europeisk solidaritet och som föregriper Next Generation EU-programmet genom att för första gången emittera sociala obligationer.

5.4

Sure har visat sig vara ett skyddsnät som kan trygga befintliga arbetstillfällen och bevara företag av olika slag, med respekt för de nationella befogenheterna i fråga om socialt skydd. De åtgärder för socialt skydd som antas inom ramen för Sure måste dock åtföljas av en aktiv arbetsmarknadspolitik för att skapa bra och stabil sysselsättning samt kompetensmatchningssystem i syfte att bekämpa fattigdom bland förvärvsarbetande och fragmenterade och instabila former av arbete, som inte garanterar tillräcklig social trygghet och också påverkar de offentliga välfärdssystemen.

5.5

EESK välkomnar kommissionens rekommendation om ”Ease-åtgärder”, som antogs som ett led i genomförandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter och som syftar till att på ett effektivt och aktivt sätt stödja sysselsättningen efter covid-19-krisen. I rekommendationen betonas det strategiska tillvägagångssättet för att gradvis övergå från de nödåtgärder som tillämpats under pandemin till nya åtgärder som behövs för att säkerställa en återhämtning med ökad sysselsättning, särskilt inom de gröna och digitala sektorerna. Effektiva strategier som främjar skapandet av arbetstillfällen av hög kvalitet och övergångar från ett arbete till ett annat bör åtföljas av välfungerande arbetsförmedlingar som tillhandahåller skräddarsytt stöd till arbetssökande, särskilt ungdomar, kvinnor och sociala entreprenörer.

5.6

För EESK är arbetsmarknadsparternas stöd och deltagande viktigt. Därför är det avgörande att de på både europeisk och nationell nivå är delaktiga i diskussionerna om, deltagandet i och förhandlingarna om de åtgärder som medfinansieras av Sure, med stöd av kollektivförhandlingar inom de specifika sektorer som drabbats hårdast av krisen. Det är dock mycket viktigt att arbetsmarknadsparternas medverkan är påtaglig och legitim, och inte bara en formalitet.

5.7

EESK anser att det är viktigt att påpeka att Sure-medlen också bör användas för att finansiera initiativ för att begränsa virusets spridning på arbetsplatser. Dessa initiativ bör omfatta hälso- och säkerhetsrelaterade åtgärder av förebyggande och skyddande karaktär i syfte att minska företagens kostnader för att anpassa produktionen till säkerhetsprotokollen.

5.8

EESK föreslår att man inrättar ett observationsorgan för Sures verksamhet under hela Sures löptid, som arbetsmarknadens parter och andra organisationer i det civila samhället kan delta i. Observationsorganets syfte skulle vara att övervaka och bedöma effekterna av de finansierade åtgärderna i de enskilda länderna, samt att utvärdera bästa praxis och de skyddssystem som används i respektive land för att kartlägga modeller som också skulle kunna användas i framtida system för korttidsarbete och inkomststöd i liknande krissituationer.

5.9

Kommittén är fullt medveten om de positiva resultat av Sure som lyfts fram i kommissionens rapport från mars 2021. Sure-programmet uppfyller de tillfälliga kriterierna i fråga om stöd till medlemsstaterna för att hjälpa arbetstagare och företag att ta sig igenom krisen, rädda arbetstillfällen och bana väg för ekonomisk och social återhämtning. EESK stöder förslaget om att Sure, i syfte att stödja arbetstagare och företag, ska konsolideras som ett verktyg för integration och socioekonomisk motståndskraft i EU i kristider som den nuvarande. Detta bör ske med utgångspunkt i den övervakning och utvärdering som utförs av observationsorganet för Sures verksamhet. Detta förslag följer av de diskussioner som förts av regeringar, arbetsmarknadens parter och ekonomiska aktörer, organisationer i det civila samhället, akademiker och sakkunniga i olika europeiska länder, och även inom kommissionen (23).

5.10

I händelse av en ekonomisk kris uppmanar EESK EU-institutionerna att spela en mer ändamålsenlig och stödjande roll på det sociala området, särskilt genom att reglera och finansiera åtgärder till stöd för arbetstagare och företag. EU-institutionerna bör främja en offentlig debatt om inrättandet av ett permanent europeiskt system för arbetslöshetsåterförsäkring med en annan rättslig grund, med beaktande av tidigare EESK-yttranden (24).

Bryssel den 22 september 2021.

Christa SCHWENG

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) Kommissionens rekommendation (EU) 2021/402 av den 4 mars 2021 om effektiva aktiva arbetsmarknadsåtgärder till följd av covid-19-krisen (Ease-åtgärder) (EUT L 80, 8.3.2021, s. 1).

(2) ”Covid-19: Implications for employment and working life”, Eurofound, mars 2021.

(3) ”Covid-19: Policy responses across Europe”, Eurofound, juni 2020.

(4) ”OECD Employment Outlook 2021”, kapitel 2.

(5) COM(2021) 148 final. ”Sure: läget efter sex månader”, 22 mars 2021. Se även Europaparlamentets briefing ”SURE Implementation”, april 2021.

(6) ”OECD Employment Outlook 2021”, kapitel 2, tabell 2.1 ”Job retention schemes in OECD countries”. Ibid. Eurofound.

(7) ”Covid-19: Policy responses across Europe”, Eurofound, juni 2020.

(8) Uppgifter från OECD, ETUI, kommissionen och Europaparlamentets faktablad.

(9) ”Covid-19: Policy responses across Europe”, Eurofound, juni 2020. Uppgifter från Eurostat som sammanställts av Eurofound.

(10) Kommissionens analys och Eurofound. Se även ”UN Women – ILO Joint Programme”, Policy tool, ”Assessing the gendered employment impacts of Covid-19 and supporting a gender-responsive recovery”, mars 2021.

(11) ETUI – Policy Brief No 7, 2020.

(12) COM(2021) 148 final. ”Sure: läget efter sex månader”, 22 mars 2021. Se även Europaparlamentets briefing ”SURE Implementation”, april 2021 och kommissionens webbplats om Sure för uppdateringar om tilldelningen till medlemsstaterna.

(13) Eurofound, ibid., kapitel 3, 2021.

(14) COM(2021) 105 final, ”Meddelande från kommissionen till rådet – Ett år efter utbrottet av covid-19: finanspolitiska insatser”.

(15) COM(2021) 148 final. ”Sure: läget efter sex månader”, 22 mars 2021. Se även Europaparlamentets briefing ”SURE Implementation”, april 2021.

(16) EESK:s resolution ”Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs bidrag till Europeiska kommissionens arbetsprogram för 2022” (juni 2021) (EUT C 341, 24.8.2021, s. 1).

(17) Christina Kattami, Protecting employment in 2021 and beyond: What can the new SURE instrument do?, ELIAMEP Policy Paper, 2021; L. Andor, ”Protecting Jobs and Incomes in Europe: Towards an EU Capacity for Employment Stabilisation in the Pandemic Period”, 2021, i Caetano J., Vieira I., Caleiro A., New Challenges for the Eurozone Governance.

(18) ”Covid-19: Implications for employment and working life”, Eurofound, mars 2021.

(19) ”OECD Employment Outlook”, kapitel 2.5, ”Combining job retention policies with job reallocation”, 2021, och Eurofound, ibid. med exempel på åtgärder som vidtagits i vissa länder.

(20) COM(2021) 148 final.

(21) EESK:s resolution ”Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs bidrag till Europeiska kommissionens arbetsprogram för 2022”, antagen vid plenarsessionen i juni 2021 (EUT C 341, 24.8.2021, s. 1).

(22) COM(2020) 123 final.

(23) Se Christina Katami, Protecting employment in 2021 and beyond: what can the new SURE instrument do?, ELIAMEP Policy Paper, 2021; L. Andor, ”Protecting Jobs and Incomes in Europe: Towards an EU Capacity for Employment Stabilisation in the Pandemic Period”, 2021, i Caetano J, Vieira I., Caleiro A., New Challenges for the Eurozone Governance och rapport från kommissionen och Eurofound + OECD. ”Covid-19: Implications for employment and working life”, Eurofound, mars 2021. COM(2021) 148 final. ”Sure: läget efter sex månader”, 22 mars 2021. Se även Europaparlamentets briefing ”SURE Implementation”, april 2021.

(24) EESK:s yttrande om gemensamma miniminormer (EUT C 97, 24.3.2020, s. 32); Beblavy Miroslav, Karolien Lenaerts, ”Feasibility and added value of a European Unemployment Benefits Scheme”, CEPS, 2017.

22.12.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 517/23

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Viktiga inslag i hållbart kvalitetsarbete under och efter återhämtningen

[Förberedande yttrande på begäran av det slovenska ordförandeskapet]

(2021/C 517/04)

Föredragande:

Andrej ZORKO

Remiss från det slovenska rådsordförandeskapet	Skrivelse av den 19.3.2021
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Sysselsättning, sociala frågor och medborgarna
Antagande av sektionen	7.9.2021
Antagande vid plenarsessionen	23.9.2021
Plenarsession nr	563
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	146/24/54

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Arbetskvalitet är ett av de grundläggande inslagen i livskvaliteten. Principen om arbetskvalitet för livskvalitet måste följas, eftersom det är en förutsättning för hållbar social utveckling. Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) är därför övertygad om att denna bör ägnas särskild uppmärksamhet i EU:s politik för att förebygga riskerna för ojämlikhet, fattigdom, social utestängning och otillbörlig konkurrens.

1.2

Kommittén är av den bestämda uppfattningen att problemen och utmaningarna i fråga om kvalitetsarbete bör hanteras mot bakgrund av principerna för den europeiska pelaren för sociala rättigheter och målen för hållbar utveckling i Agenda 2030. ILO:s internationella normer för anständigt arbete (1) bör också beaktas, liksom Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (2). Medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter uppmanas därför att inom ramen för den sociala dialogen och kollektiva förhandlingar kartlägga och hitta lösningar för de förändringar på arbetsmarknaden som har påskyndats av pandemin, på lämpliga nivåer och i enlighet med nationella förhållanden.

1.3

EESK anser att EU och medlemsstaterna bör höja ambitionsnivån när det gäller att stödja, samordna och genomföra insatser med inriktning på aktiv arbetsmarknadspolitik och samtidigt skydda arbetstagarnas grundläggande rättigheter och säkerställa ett hållbart och konkurrenskraftigt företagsklimat för företag i den globala ekonomin. Den europeiska pelaren för sociala rättigheter bör vägleda genomförandet av principerna för ett socialt Europa, social rättvisa och hållbar återhämtning.

1.4

På grundval av erfarenheterna av pandemin vad gäller arbete skulle kommissionen och medlemsstaterna, med aktivt deltagande av arbetsmarknadens parter och andra berörda parter, kunna övervaka hur de befintliga reglerna fungerar, eller, där så är lämpligt, granska och, om nödvändigt, ändra dem, och utforma lämplig politik för att säkerställa anständigt och hållbart kvalitetsarbete. Detta skulle kunna omfatta skydd av arbetstagare och lämplig arbetsorganisation som leder till ökad produktivitet och innovation, samtidigt som de positiva aspekterna av digitaliseringen främjas, inbegripet arbetstagarnas behov av digital utbildning för att öka sin anställbarhet (3). Det bör ägnas särskild uppmärksamhet åt lagstiftning om och strategier för artificiell intelligens och åt att säkerställa att alla berörda parter har möjlighet att delta när nya lösningar antas, genom samråd och förhandlingar med arbetstagare och arbetsgivare.

1.5

EESK uppmanar kommissionen att, särskilt inom ramen för den förstärkta europeiska planeringsterminen och andra befintliga mekanismer, inrätta nya mekanismer och/eller (4) fortsätta att fastställa arbetsmarknadsbehov på medellång och lång sikt. Det skulle hjälpa medlemsstaterna att, med aktivt deltagande av arbetsmarknadens parter och organisationer i det civila samhället, utforma planeringen och genomförandet av sysselsättningspolitiken mer långsiktigt, inbegripet planering av utbildning och livslångt lärande för arbetstagare och tillhandahållande av lösningar för att ta itu med kompetensklyftan. Det är också viktigt att stärka de offentliga arbetsförmedlingarna och deras samarbete med den privata sektorn för att bidra till att mer effektivt integrera de mest utsatta grupperna på arbetsmarknaden.

1.6

Kommittén upprepar att aktiva arbetsmarknadsåtgärder måste vara effektiva och riktade för att man ska kunna uppnå goda sysselsättningsresultat (5), och understryker att medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter måste verka för utvecklingen av aktiva arbetsmarknadsåtgärder som främjar kvalitetsarbete. Kommittén understryker även sitt stöd för att man gradvis ska närma sig gemensamma miniminormer för arbetslöshetsförsäkring för att säkerställa kvalitetsarbete i medlemsstaterna (6).

1.7

Medlemsstaterna måste skapa de förutsättningar som krävs för att säkerställa lämpligt deltagande (kollektiv styrning) i såväl utformningen som genomförandet av sysselsättnings- och arbetsmarknadspolitik.

1.8

EESK uppmuntrar medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter att stärka den sociala dialogen på nationell nivå. Vi rekommenderar även att man tar fasta på den sociala dialogens sedvanliga innehåll och inkluderar mer strategiskt innehåll med inriktning på hållbarhet och lösningar. Det skulle exempelvis handla om att förutse framtida behov hos företag och arbetstagare med specifika kompetenser och färdigheter, anordna gemensamma aktiviteter för att utbilda arbetstagare, säkerställa en rättvis omställning till digital och grön ekonomi samt reglera och utveckla balanserade lösningar för plattformsarbete, och om liknande utvecklingsfrågor av stor betydelse.

1.9

Kommittén inser vilken betydelse arbetsmarknadens parter och kollektivavtal har när det gäller att upprätthålla balansen på arbetsmarknaden. Lämplig utbildning för arbetsmarknadens parter är avgörande för att den sociala dialogen ska kunna fortsätta att utvecklas (7). Detta har visat sig vara en väsentlig och central aspekt i vidareutvecklingen av den sociala dialogen, som också bör syfta till att säkerställa hållbart kvalitetsarbete.

1.10

EESK anser att kommissionen och medlemsstaterna bör stärka kapaciteten hos arbetsmarknadens parter och det civila samhället. Man måste skapa en miljö som präglas av förtroende för den sociala dialogen, erkänna dess betydelse och i god tid involvera arbetsmarknadens parter och andra berörda parter i utformningen av åtgärder och i själva beslutsprocessen, när så är lämpligt och i linje med utvecklingsbehoven. Det behövs en stark ram för information till och samråd med arbetstagarna för att man ska kunna hantera den gröna och digitala omställningen på ett lämpligt sätt och samtidigt säkerställa arbetskvalitet (8).

1.11

Kommittén konstaterar att faciliteten för återhämtning och resiliens skulle kunna bidra på ett positivt sätt till att stärka och säkerställa kvaliteten i arbetet och den roll som arbetsmarknadens parter spelar i genomförandet. Vi föreslår därför att kommissionen håller årliga möten med arbetsmarknadens parter och organisationer i det civila samhället för att inhämta synpunkter i fråga om genomförandet av faciliteten. Med tanke på att förhållandena i medlemsstaterna skiljer sig åt vore det rimligt att genomföra separata samråd och utforma gemensamma riktlinjer och rekommendationer för hur man fortsätter att genomföra faciliteten med framgång.

1.12

EESK noterar att man inom ramen för faciliteten för återhämtning och resiliens inte direkt behandlar de olika inslagen i kvalitetsarbete, och uppmanar därför kommissionen att komplettera denna del av faciliteten. Arbetskvalitet är avgörande för att de mål som fastställts för faciliteten ska uppnås. Utsatta grupper, såsom unga arbetstagare och arbetstagare med otrygg anställning, som har drabbats hårdast av epidemin, får inte förbises.

1.13

Vi skulle vilja att det bedrivs forskning för att närmare övervaka arbetsmarknadsutvecklingen under återhämtningsperioden. Det är även viktigt att ta hänsyn till ändringar i affärsmodeller som påverkar arbetet och arbetstagarnas grundläggande rättigheter samt till digitaliseringen och införandet av ny teknik, med särskilt fokus på kompetensklyftor och övergången på arbetsmarknaden. Följderna för arbetsorganisationen och andra viktiga aspekter av kvalitetsarbete bör noggrant undersökas och utforskas, med beaktande av både positiva lösningar och riskerna med snabb digitalisering. Vi betonar att skillnaderna mellan länderna och pandemins konsekvenser för såväl samhället som arbetsmarknaden måste beaktas. Förändringar måste utvärderas ur ett helhetsperspektiv.

2. Bakgrund

2.1

Kommittén konstaterar att konceptet hållbart kvalitetsarbete är brett och mångfasetterat, och påpekar att det omfattar inslag som direkt eller indirekt påverkar människors livskvalitet samt arbetstagares rättigheter och sociala trygghet. Samtidigt noterar EESK att arbetsgivarna och medlemsstaterna har en central roll när det gäller att säkerställa kvalitetsarbete, vilket inbegriper att främja kompetens, sysselsättning av hög kvalitet, nya och olika slags arbetsformer, trygghet, arbetstagarnas välbefinnande och företagens konkurrenskraft. Kommissionen tycks vara medveten om detta, med tanke på att en stor del av programmen och det ekonomiska stödet under covid-19-pandemin, särskilt Sure-programmet, har inriktats på både ekonomisk återhämtning och upprätthållande av människors sociala trygghet. Kommittén är fast övertygad om att den europeiska ekonomin inte kan återhämta sig ekonomiskt och utvecklas om inte den sociala tryggheten upprätthålls och utvecklas samtidigt som ett konkurrensmässigt klimat säkerställs för europeiska företag i den globala ekonomin, och att ekonomisk och social återhämtning måste gå hand i hand.

2.2

Vi anser att det är kommissionens, medlemsstaternas och de europeiska och nationella arbetsmarknadsparternas ansvar att planera och genomföra åtgärder för att säkerställa hållbart kvalitetsarbete. En strategi och åtgärder för att säkerställa hållbart kvalitetsarbete måste därför tas fram och genomföras så snart som möjligt på grundval av alla berörda aktörers gemensamma insatser.

2.3

Att säkerställa rättvisa, konkurrenskraftiga villkor för den europeiska ekonomin, investera i innovation och utveckling, förhindra social dumpning, uppmuntra skapandet av arbetstillfällen samt främja rättvisa arbetsvillkor och lämpliga incitament bör vara centrala inslag i EU:s och medlemsstaternas strategier och kan avsevärt bidra till att förbättra arbetskvaliteten.

2.4

Med rätt förutsättningar kan europeiska företag bidra till hållbart välstånd, fler kvalitetsarbeten och ökad välfärd. För detta krävs gynnsamma ramvillkor vad gäller i synnerhet säkrande av tillförlitlig energiförsörjning, kvalificerad arbetskraft, god transportinfrastruktur och effektiva arbetsmarknader.

2.5

Konceptet hållbart kvalitetsarbete utgör ett av de grundläggande inslagen i livskvaliteten och måste beaktas tillsammans med konceptet hållbar utveckling, även med hänsyn till ett större sammanhang av hållbar tillväxt och sysselsättning, särskilt omställningen till en grön ekonomi och digitaliseringen, som måste vara rättvis för alla berörda aktörer. Här riktar vi särskild uppmärksamhet mot de yttranden som vi redan har antagit på detta område.

2.6

EESK menar bestämt att genomförandet av målen för hållbar utveckling i Agenda 2030, särskilt mål 8, som antogs av FN:s 193 medlemsstater 2015 (9), kan bidra väsentligt till att säkerställa hållbart kvalitetsarbete, även med beaktande av ekonomisk tillväxt samt full och produktiv sysselsättning. Kommissionen bör, särskilt under återhämtningsperioden, fokusera mer på att uppnå dessa mål och uppmuntra medlemsstaterna att också göra det.

2.7

EESK påpekar även att genomförandet av de principer som fastställs i den europeiska pelaren för sociala rättigheter och den tillhörande handlingsplanen, liksom av de relevanta internationella rättsliga normerna (10), är av yttersta vikt när det gäller att säkerställa hållbart kvalitetsarbete. Vi har redan antagit flera yttranden på detta område och uppmanar EU:s institutioner och medlemsstaterna att inom ramen för sina befogenheter bidra aktivt till att genomföra dem tillsammans med arbetsmarknadens parter och andra berörda parter.

2.8

Vid utformningen av åtgärder för att säkerställa hållbart kvalitetsarbete måste hänsyn tas till de olika faktorer som påverkar livskvaliteten, säkerställer anständigt arbete, minskar ojämlikheter och social utestängning, förebygger fattigdom och säkrar konkurrenskraften hos den europeiska ekonomin, samtidigt som en smidig omställning till ett digitalt och grönt samhälle och en digital och grön ekonomi främjas. Alla dessa faktorer måste vara i linje med målen för hållbar utveckling, och arbetsmarknadens parter och organisationer i det civila samhället måste delta aktivt i utformningen av åtgärder. Kommittén betonar i detta sammanhang betydelsen av ett bredare socialt samförstånd.

2.9

Kommittén är medveten om ett antal inslag, faktorer och omständigheter som påverkar arbetets kvalitet och hållbarhet, och framhåller detta i sitt yttrande (11). Det handlar bland annat om arbetstagarnas lönenivå och lönernas förutsägbarhet, arbetsformer och arbetsmetoder, arbetsmiljö, hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, anställningstrygghet, livslångt lärande, utbildning av arbetstagare, regelbundna och förutsägbara arbetstider, skydd av arbetstagarnas rättigheter, balans mellan arbete och privatliv samt aktiv och effektiv social dialog.

2.10

EESK noterar att säkerställandet av anständiga arbetsvillkor är en av de viktigaste faktorerna när det gäller att sörja för kvalitetsarbete. Kommissionen, medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter uppmanas således att ägna mer uppmärksamhet åt frågor som rör anständiga arbetsvillkor och kvalitetsarbete.

2.11

Kommittén är medveten om att de olika inslagen i kvalitetsarbetet också är avhängiga av de europeiska företagens motståndskraft på den globala marknaden och på läget på den inre marknaden, olika affärsmodeller och ekonomisk politik. Därför uppmanas kommissionen och medlemsstaterna att tillsammans med arbetsmarknadens parter skapa villkor som uppmuntrar till hållbara investeringar och därmed gör det möjligt för arbetsgivare att tillhandahålla kvalitetsarbete på en hållbar grund och hantera otillbörliga metoder. Medlemsstaterna bör hjälpa till att påskynda detta genom olika incitament, strategier och lämpliga regler.

3. Covid-19

3.1

EESK konstaterar att den ekonomiska verksamheten har minskat asymmetriskt under epidemin och att Sure-instrumentet, som kommissionen infört under samma period, har hjälpt till att bevara många arbetstillfällen. För att undvika uppsägningar och förhindra att människors inkomsttrygghet försämras har medlemsstaterna infört olika system för korttidsarbete, lönesubventioner för anställda, permittering med en lägre procent av lönen (t.ex. för arbetstagare inom verksamheter som inte fått bedrivas), olika aktiva arbetsmarknadsåtgärder, skyddsåtgärder riktade till unga och äldre, subventioner som delvis kompenserar inkomstbortfall och basinkomst för vissa grupper av människor osv. Kommittén betonar dock att dessa tillfälliga åtgärder inte bör överskugga behovet av sund och hållbar ekonomisk politik i EU och medlemsstaterna, med syftet att skapa ny tillväxt och nya arbetstillfällen.

3.1.1

EESK beklagar att kommissionen inte aktivt har gjort lämpligt deltagande av arbetsmarknadens parter och andra berörda parter till ett viktigt villkor för utnyttjandet av dessa medel. I vissa medlemsstater har arbetsmarknadens parter inte involverats aktivt i utformningen av arbetsmarknadsåtgärder och arbetsmarknadspolitik. Återhämtningen och säkerställandet av kvalitetsarbete kommer att bli svårare i dessa länder.

3.2

Kommittén inser att det sätt på vilket viss arbetsverksamhet utförs har förändrats under epidemin och att vissa förändringar kommer att kvarstå både under och efter återhämtningen. Det är därför mycket viktigt att erkänna dessa förändringar, hantera dem på ett lämpligt sätt, övervaka dem och utveckla dem för att säkerställa att arbetskvaliteten bibehålls, i syfte att skapa ytterligare möjligheter för företag och arbetstagare. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt effekten och konsekvenserna av digitaliseringen och införandet av artificiell intelligens i arbetet.

3.3

Vi påpekar att epidemin har belyst vissa ekonomiska modeller och affärsmodeller samt arbetsformer och arbetssätt som förbisågs eller ägnades för lite uppmärksamhet före epidemin. Det är viktigt att säkerställa att dessa vanligare affärs- och arbetsformer inte har en negativ inverkan på arbetsmarknaden eller arbetskvaliteten och inte omfattar otillbörliga metoder.

3.4

EESK välkomnar kommissionens rekommendation om effektiva aktiva arbetsmarknadsåtgärder till följd av covid-19-krisen (Ease-åtgärder) och uppmanar medlemsstaterna att prioritera arbetsmarknadspolitiken på ett sätt som gör investeringar i människor till en av de viktigaste komponenterna när det gäller att övervinna krisen, med beaktande av behovet av grön och digital omställning. Medlemsstaterna bör inkludera de Ease-åtgärder som de har kommit överens om med arbetsmarknadens parter i sina nationella återhämtnings- och resiliensplaner.

3.5

EESK uttrycker sin oro över att de europeiska arbetstagarnas psykiska välbefinnande har försämrats avsevärt under pandemin, något som särskilt gäller unga och de som har förlorat sitt arbete (12). Vi efterlyser följaktligen en övergripande och gemensam strategi som syftar till att kombinera ambitiösa strategier för hälsa, säkerhet och psykiskt välbefinnande.

3.6

Kommittén upprepar den ståndpunkt och de förslag som den framfört i flera yttranden (13) om frågor som rör framtidens arbete, digitalisering, hemarbete, arbetstidens förläggning, livslångt lärande och utbildning samt balans mellan arbete och privatliv. Allt det som anförts om kvalitetsarbete gäller för alla som arbetar, oavsett nationalitet, vilket gör att immigration och integration av tredjelandsmedborgare är viktigt.

3.7

Mot bakgrund av de förändringar som pandemin medfört, den parallella digitaliseringen och det faktum att arbetskvaliteten påverkas av många faktorer fokuserar vi i detta yttrande enbart på några av de aspekter som lyfts fram av det slovenska ordförandeskapet, som kräver särskild uppmärksamhet i samband med utvecklingen av kvalitetsarbete. Dessa är 1) anpassning av arbetsmiljön till en åldrande befolkning, 2) utbildning och livslångt lärande, 3) säkerställande av jämlikhet, 4) beaktande av fördelarna och fällorna med digitalisering och artificiell intelligens samt 5) arbetsmarknadsparternas roll.

4. Anpassning av arbetsmiljön till en åldrande befolkning

4.1

I takt med att Europas befolkning åldras blir också arbetslivet längre i de flesta medlemsstater, och den faktiska pensionsåldern höjs. Detta kräver i sin tur lämpliga arbetsvillkor för äldre människor. Det handlar främst om att anpassa villkoren till deras mentala och fysiska kapacitet och samtidigt se till att deras kompetensbas är uppdaterad för arbetsmarknadens behov. Bättre hälsoskydd på arbetsplatser och tillgång till livslångt lärande för äldre arbetstagare är också oumbärligt för att säkerställa arbetskvaliteten för äldre arbetstagare.

4.2

Samtidigt som det främst är arbetsgivarens uppgift att säkerställa lämpliga arbetsvillkor är även trepartssamarbete mellan arbetsmarknadens parter och myndigheterna viktigt i detta sammanhang, eftersom de med sin kunskap om arbetsförfarandena och arbetstagarna själva kan hjälpa till att genom social dialog och kollektivavtal på lämplig nivå skapa en arbetsmiljö som ger äldre arbetstagare lämpliga arbetsförutsättningar.

4.3

Medlemsstaterna har också en viktig roll att spela. Genom att sörja för en lämplig nivå av socialt skydd, tillgång till hälso- och sjukvårdstjänster av god kvalitet samt olika incitament och bidrag för arbetsgivare kan de bidra till att skapa en arbetsmiljö där människor kan arbeta säkert och produktivt när de blir äldre.

4.4

Vi föreslår att det ägnas mer uppmärksamhet åt genomförandet av en demografirelaterad arbetsmarknadspolitik inom ramen för den europeiska planeringsterminen. Det är mycket viktigt att låta arbetsmarknadens parter delta aktivt i strategier och i genomförandet av politik och åtgärder som rör äldre människor på arbetsmarknaden, inbegripet lämplig arbetsmarknadsintegration.

4.5

Moderna och innovativa sätt för yngre och äldre generationer att arbeta tillsammans bör utvecklas. Lämplig tvåvägsöverföring av kunskap och erfarenhet är av yttersta vikt.

5. Utbildning och livslångt lärande

5.1

EESK har i sina yttranden upprepade gånger framhållit betydelsen av livslångt lärande och utbildning för såväl arbetslösa som sysselsatta arbetstagare (14).

5.2

Kommittén understryker hur viktigt det är att i god tid förutse arbetstagarnas behov av färdigheter och anta strategisk planering på detta område. Det kräver att arbetsmarknadens parter samarbetar, särskilt på sektors- och företagsnivå.

5.3

Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt långtidsarbetslösa och åt dem som har varit borta från arbetsmarknaden under lång tid. En längre tids frånvaro från arbetsmarknaden har en mycket negativ inverkan på anställbarheten, särskilt med tanke på hur snabbt digitala förändringar sker (15). Problemet har förvärrats i samband med pandemin, då vissa verksamheter har stängts ner och arbetstagare har fått stanna hemma. Det behövs således en ändamålsenlig aktiv sysselsättningspolitik för denna typ av situationer.

5.4

Utbildningsverksamheten bör inriktas på att på ett lämpligt sätt öka arbetsgivarnas medvetenhet om betydelsen av att i god tid planera för behov av färdigheter och kompetens för framtida arbete. I detta sammanhang rekommenderar vi att särskild uppmärksamhet ägnas åt planer för digital utbildning för arbetstagare.

5.5

EESK rekommenderar att medlemsstaterna också överväger ekonomiska incitament och skatteincitament, i form av antingen direkt finansiering eller skattelättnader för företag, för att få arbetsgivare att utbilda sina arbetstagare mer aktivt.

6. Säkerställande av jämlikhet

6.1

EESK anser att det under och efter återhämtningen är mycket viktigt att upprätthålla jämlikheten med hänsyn till personliga omständigheter och att förebygga alla former av diskriminering. Samtidigt som vi inser möjligheterna med att det finns olika slags arbetsformer finns det också en risk för att detta leder tid ökad ojämlikhet mellan arbetstagare, liksom mellan könen (16). Det är viktigt att hitta sätt att säkerställa likabehandling av arbetstagare genom alla lämpliga kanaler, både lagstiftning och kollektivavtal.

6.2

Vi noterar att jämlikheten inte har garanterats under pandemin, eftersom de åtgärder som vidtagits inte har omfattat alla arbetstagare och företag. Små och medelstora företag, arbetstagare med osäkra arbetsformer, egenföretagare, migranter, unga och kvinnor har många gånger nekats ersättning för förlorad inkomst eller inte omfattats av åtgärderna. Det har inneburit att fattigdomen och den sociala utestängningen har ökat under epidemin. En rad företag har också lagt ned sin verksamhet, vilket har lett till att arbetstillfällen gått förlorade.

6.3

EESK konstaterar att kvinnors situation på arbetsmarknaden har försämrats avsevärt under pandemin (17): många kvinnor har förlorat sina arbeten, balansen mellan arbete och privatliv har försämrats och sist men inte minst har otryggheten ökat.

6.4

Situationen på arbetsmarknaden har också försämrats för migranter och unga, som har allt svårare att hitta ett arbete. De ställs dessutom i ännu högre grad inför osäkra arbetsformer, som inte garanterar livskvalitet.

6.5

Ojämlikheten återspeglas framför allt i inkomstnivån och anställningstryggheten. Kommittén menar därför bestämt att man inom ramen för arbetsmarknadspolitiken måste ta itu med lönegapet och samtidigt anta åtgärder för att främja insyn i lönesättningen, bekämpa horisontell och vertikal segregering på arbetsmarknaden, uppmuntra heltidsarbete för kvinnor, ta itu med obetalda omsorgsrelaterade begränsningar och genomföra principen om lika lön för lika arbete. Det måste även vidtas åtgärder för att säkerställa att arbetstagarnas rättigheter respekteras. Social dialog med fokus på kollektiva förhandlingar inom atypisk verksamhet, såsom hushållsarbete, omsorgsarbete, arbete via digitala plattformar och liknande, bör också uppmuntras.

7. Digitalisering och artificiell intelligens

7.1

Digitaliseringen påverkar avsevärt förhållandet mellan arbetsmarknadens parter, med tanke på de positiva och negativa konsekvenserna av att arbetsgivare införlivar den i arbetsprocesserna.

7.2

Digitala lösningar ger också upphov till betänkligheter i fråga om avtalsförhållanden mellan arbetstagare och arbetsgivare. För att säkerställa de hållbara inslagen i kvalitetsarbetet måste man övervaka utvecklingen på arbetsmarknaden och säkerställa att det finns lämpliga mekanismer för att skydda arbetstagarnas grundläggande rättigheter, utan att hindra utvecklingen av digitala lösningar. EU, medlemsstaterna, arbetsmarknadens parter och andra berörda parter bör alla bidra till att man hittar rättvisa lösningar på människors problem. EESK betonar att ökad digitalisering i arbetslivet kan medföra fördelar, men också innebära utmaningar. I detta avseende konstaterar EESK att ett snabbt genomförande av de europeiska arbetsmarknadsparternas ramavtal om digitalisering kan spela en viktig roll (18).

7.3

Det finns ett brådskande behov av att hantera artificiell intelligens på arbetsplatsen, särskilt när det gäller att förebygga diskriminering, olaglig övervakning av arbetstagare – inbegripet rätten att inte vara uppkopplad – och annan ogynnsam behandling av arbetstagare. Arbetsmarknadens parter måste göras delaktiga i arbetet med att anta och genomföra lagstiftning om artificiell intelligens.

Bryssel den 23 september 2021.

Christa SCHWENG

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) https://www.ilo.org/global/topics/decent-work/lang--en/index.htm.

(2) EUT C 326, 26.10.2012, s. 391.

(3) EUT C 374, 16.9.2021, s. 16.

(4) Beroende på situationen i medlemsstaterna.

(5) EUT C 125, 21.4.2017, s. 10, punkt 3.19.

(6) EUT C 97, 24.3.2020, s. 32; EUT C 429, 11.12.2020, s. 159, punkt 1.6.

(7) Voss, Eckhard, Broughton, Andrea, Pulignano, Valeria, Franca, Valentina, Rodriguez, Contreras, Ricardo. ”Exploring the connections between EU- and national-level social dialogue”. Luxemburg: Europeiska unionens publikationsbyrå, 2018.

(8) Till exempel EESK:s resolution om toppmötet i Porto, EUT C 286 16.7.2021, s. 6 och EUT C 341, 24.8.2021, s. 23.

(9) ”Transforming our world: the 2030: Agenda for Sustainable Development”.

(10) ILO:s normer och artiklarna 151 och156 i EUF-fördraget.

(11) EUT C 125, 21.4.2017, s. 10, punkt 3.4.

(12) Eurofound (2021), ”Leva, arbeta och covid-19 (uppdaterad i april 2021): Psykisk hälsa och förtroende minskar runt om i EU när pandemin går in på sitt andra år”, s 4, Europeiska unionens publikationsbyrå, Luxemburg.

(13) EUT C 129, 11.4.2018, s. 44, EUT C 197, 8.6.2018, s. 45, EUT C 237, 6.7.2018, s. 8, EUT C 367, 10.10.2018, s. 15, EUT C 440, 6.12.2018, s. 37, EUT C 232, 14.7.2020, s 18.

(14) Så som framhålls i EUT C 374, 16.9.2021, s. 38.

(15) Arbetstagarnas digitala färdigheter och digitala utbildning skiljer sig mycket mellan EU-länderna, och detta ökar skillnaderna mellan arbetstagarnas situationer. I genomsnitt tillhandahöll mindre än 25 % av företagen i EU digital utbildning under 2019. Andelen varierade mellan 6 % i Rumänien och 37 % i Finland.

(16) EUT C 220, 9.6.2021, s. 13.

(17) https://eige.europa.eu/news/covid-19-derails-gender-equality-gains.

(18) The European Social Partners framework agreement_and_studies/2020-06-22_agreement_on_digitalisation_-_with_signatures.pdf.

BILAGA

Följande ändringsförslag avslogs under debatten, men fick minst en fjärdedel av rösterna (artikel 43.2 i arbetsordningen):

ÄNDRINGSFÖRSLAG 3

Från:

ARDHE Christian

HOŠTÁK Martin

KONTKANEN Mira-Maria

LE BRETON Marie-Pierre

SOC/685

Viktiga inslag i hållbart kvalitetsarbete under och efter återhämtningen

Punkt 2.9

Ändra enligt följande:

Sektionens yttrande

Ändringsförslag

Kommittén är medveten om ett antal inslag, faktorer och omständigheter som påverkar arbetets kvalitet och hållbarhet, och framhåller detta i sitt yttrande (11). Det handlar bland annat om arbetstagarnas lönenivå och lönernas förutsägbarhet, arbetsformer och arbetsmetoder inbegripet olika arbetsformer och flexibilitet inom ramen för den sociala dialogen , arbetsmiljö, hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, anställningstrygghet, livslångt lärande, utbildning av arbetstagare, regelbundna och förutsägbara arbetstider, skydd av arbetstagarnas rättigheter, balans mellan arbete och privatliv samt aktiv och effektiv social dialog, och liknande.

Resultat av omröstningen:

Röster för:	92
Röster emot:	120
Nedlagda röster:	15

ÄNDRINGSFÖRSLAG 4

Från:

ARDHE Christian

HOŠTÁK Martin

KONTKANEN Mira-Maria

LE BRETON Marie-Pierre

SOC/685

Viktiga inslag i hållbart kvalitetsarbete under och efter återhämtningen

Punkt 3.3

Ändra enligt följande:

Sektionens yttrande

Ändringsförslag

Vi påpekar att epidemin har belyst vissa ekonomiska modeller och affärsmodeller samt arbetsformer och arbetssätt som förbisågs eller ägnades för lite uppmärksamhet före epidemin. Det är viktigt att säkerställa att dessa vanligare affärs- och arbetsformer inte har en negativ inverkan på arbetsmarknaden eller arbetskvaliteten och inte omfattar otillbörliga metoder.

Vi påpekar att epidemin har belyst vissa ekonomiska modeller och affärsmodeller samt arbetsformer och arbetssätt som förbisågs eller ägnades för lite uppmärksamhet före epidemin. Det är förvisso viktigt att förbättra politik som främjar entreprenörskap och egenföretagande, både på europeisk och nationell nivå och att främja hållbar utveckling av dessa vanligare affärs- och arbetsformer , men man måste se till att de inte har en negativ inverkan på arbetsmarknaden eller arbetskvaliteten och inte omfattar otillbörliga metoder.

Resultat av omröstningen:

Röster för:	90
Röster emot:	125
Nedlagda röster:	16

ÄNDRINGSFÖRSLAG 5

Från:

ARDHE Christian

HOŠTÁK Martin

KONTKANEN Mira-Maria

LE BRETON Marie-Pierre

SOC/685

Viktiga inslag i hållbart kvalitetsarbete under och efter återhämtningen

Punkt 6.2

Ändra enligt följande:

Sektionens yttrande

Ändringsförslag

Vi noterar att jämlikheten inte har garanterats under pandemin, eftersom de åtgärder som vidtagits inte har omfattat alla arbetstagare och företag. Små och medelstora företag, arbetstagare med mer instabila och osäkra arbetsformer, egenföretagare, migranter, unga och kvinnor har många gånger nekats ersättning för förlorad inkomst eller inte omfattats av åtgärderna. Det har inneburit att fattigdomen och den sociala utestängningen har ökat under epidemin. En rad företag har också lagt ned sin verksamhet, vilket har lett till att arbetstillfällen gått förlorade.

Resultat av omröstningen:

Röster för:	88
Röster emot:	138
Nedlagda röster:	14

ÄNDRINGSFÖRSLAG 6

Från:

ARDHE Christian

HOŠTÁK Martin

KONTKANEN Mira-Maria

LE BRETON Marie-Pierre

SOC/685

Viktiga inslag i hållbart kvalitetsarbete under och efter återhämtningen

Punkt 6.3

Ändra enligt följande:

Sektionens yttrande	Ändringsförslag
EESK konstaterar att kvinnors situation på arbetsmarknaden har försämrats avsevärt under pandemin (17): många kvinnor har förlorat sina arbeten, balansen mellan arbete och privatliv har försämrats och sist men inte minst har otryggheten ökat.	EESK konstaterar att kvinnors situation på arbetsmarknaden har försämrats avsevärt under pandemin (17): många kvinnor har förlorat sina arbeten, balansen mellan arbete och privatliv har försämrats och sist men inte minst har utmaningen att hitta en stabilare och tryggare sysselsättning ökat.

Resultat av omröstningen:

Röster för:	80
Röster emot:	143
Nedlagda röster:	10

ÄNDRINGSFÖRSLAG 7

Från:

ARDHE Christian

HOŠTÁK Martin

KONTKANEN Mira-Maria

LE BRETON Marie-Pierre

SOC/685

Viktiga inslag i hållbart kvalitetsarbete under och efter återhämtningen

Punkt 6.4

Ändra enligt följande:

Sektionens yttrande	Ändringsförslag
Situationen på arbetsmarknaden har också försämrats för migranter och unga, som har allt svårare att hitta ett arbete. De ställs dessutom i ännu högre grad inför osäkra arbetsformer , som inte garanterar livskvalitet .	Situationen på arbetsmarknaden har också försämrats för migranter och unga, som har allt svårare att hitta ett arbete. De ställs dessutom i ännu högre grad inför utmaningen att hitta mer stabila och trygga arbetsformer.

Resultat av omröstningen:

Röster för:	80
Röster emot:	143
Nedlagda röster:	10

ÄNDRINGSFÖRSLAG 8

Från:

BARRERA CHAMORRO Maria del Carmen

MEYNENT Denis

SALIS-MADINIER Franca

ZORKO Andrej

SOC/685

Viktiga inslag i hållbart kvalitetsarbete under och efter återhämtningen

Punkt 6.5

Ändra enligt följande:

Sektionens yttrande

Ändringsförslag

Ojämlikheten återspeglas framför allt i inkomstnivån och anställningstryggheten. Kommittén menar därför bestämt att man inom ramen för arbetsmarknadspolitiken måste ta itu med lönegapet och samtidigt anta bindande åtgärder för att främja insyn i lönesättningen, bekämpa horisontell och vertikal segregering på arbetsmarknaden, uppmuntra heltidsarbete för kvinnor, ta itu med obetalda omsorgsrelaterade begränsningar och genomföra principen om lika lön för lika arbete. Det måste även vidtas åtgärder för att säkerställa att arbetstagarnas rättigheter respekteras. Social dialog med fokus på kollektiva förhandlingar inom atypisk verksamhet, såsom hushållsarbete, omsorgsarbete, arbete via digitala plattformar och liknande, bör också uppmuntras.

Resultat av omröstningen:

Röster för:	102
Röster emot:	113
Nedlagda röster:	16

ÄNDRINGSFÖRSLAG 10

Från:

ARDHE Christian

HOŠTÁK Martin

KONTKANEN Mira-Maria

LE BRETON Marie-Pierre

SOC/685

Viktiga inslag i hållbart kvalitetsarbete under och efter återhämtningen

Punkt 7.3

Ändra enligt följande:

Sektionens yttrande

Ändringsförslag

För att säkerställa en transparent och balanserad utveckling av artificiell intelligens finns ett brådskande behov av att hantera den på arbetsplatsen, särskilt när det gäller att dämpa obefogad oro, främja arbetstagarnas självständighet och förebygga diskriminering, olaglig övervakning av arbetstagare och annan ogynnsam behandling av arbetstagare. Arbetsmarknadens parter måste göras delaktiga i arbetet med att anta och genomföra lagstiftning om artificiell intelligens.

Resultat av omröstningen:

Röster för:	88
Röster emot:	136
Nedlagda röster:	10

ÄNDRINGSFÖRSLAG 11

Från:

ARDHE Christian

HOŠTÁK Martin

KONTKANEN Mira-Maria

LE BRETON Marie-Pierre

SOC/685

Viktiga inslag i hållbart kvalitetsarbete under och efter återhämtningen

Punkt 1.1

Ändra enligt följande:

Sektionens yttrande

Ändringsförslag

Arbetskvalitet är ett av de grundläggande inslagen i livskvaliteten . Principen om arbetskvalitet för livskvalitet måste följas, eftersom det är en förutsättning för hållbar social utveckling. Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) är därför övertygad om att denna bör ägnas särskild uppmärksamhet i EU:s politik för att förebygga riskerna för ojämlikhet, fattigdom, social utestängning och otillbörlig konkurrens.

Arbetskvalitet är ett av de grundläggande inslagen i livskvaliteten och måste beaktas tillsammans med konceptet hållbar utveckling, med hänsyn till ett större sammanhang av hållbar tillväxt och sysselsättning, särskilt omställningen till en grön ekonomi och digitaliseringen . Samtidigt noterar EESK arbetsgivarnas roll i att främja kompetens, sysselsättning, olika slags arbetsformer, trygghet, arbetstagarnas välbefinnande och företagens konkurrenskraft . Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) är därför övertygad om att arbetskvalitet som en komponent för ekonomisk tillväxt och sysselsättning bör ägnas särskild uppmärksamhet i EU:s politik eftersom den i hög grad kan bidra på två sätt till att främja hållbar tillväxt, sysselsättning och produktivitet samtidigt som riskerna för ojämlikhet, fattigdom, social utestängning och otillbörlig konkurrens behandlas .

Resultat av omröstningen:

Röster för:	79
Röster emot:	136
Nedlagda röster:	11

ÄNDRINGSFÖRSLAG 12

Från:

ARDHE Christian

HOŠTÁK Martin

KONTKANEN Mira-Maria

LE BRETON Marie-Pierre

SOC/685

Viktiga inslag i hållbart kvalitetsarbete under och efter återhämtningen

Punkt 1.2

Lägg till en ny punkt.

Plats: efter befintlig punkt – samma nivå

Sektionens yttrande

Ändringsförslag

EESK betonar att det krävs omfattande och välriktade åtgärder för att säkerställa en anpassningsbar, resilient och inkluderande arbetsmarknad i medlemsstaterna, även till följd av pandemin, med särskilt fokus på att skapa flexibla arbetstillfällen. Kommittén påpekar dock att arbetsmarknadens utveckling måste stödjas och inte får överregleras eller hindras. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna när det gäller EU:s och medlemsstaternas befogenheter och de olika instrument som står till deras förfogande. När det gäller att säkerställa en solid ekonomisk grund för att stödja rättvisa omställningar i Europa bör fokus vara att skapa ett rättvist, stabilt och förutsägbart regelverk för företag samt att undvika administrativa bördor för dessa.

Resultat av omröstningen:

Röster för:	79
Röster emot:	144
Nedlagda röster:	7

ÄNDRINGSFÖRSLAG 15

Från:

ARDHE Christian

HOŠTÁK Martin

KONTKANEN Mira-Maria

LE BRETON Marie-Pierre

SOC/685

Viktiga inslag i hållbart kvalitetsarbete under och efter återhämtningen

Punkt 1.12

Ändra enligt följande:

Sektionens yttrande

Ändringsförslag

EESK noterar att man inom ramen för faciliteten för återhämtning och resiliens inte direkt behandlar de olika inslagen i kvalitetsarbete, och uppmanar därför kommissionen att komplettera denna del av faciliteten. Arbetskvalitet är avgörande för att de mål som fastställts för faciliteten ska uppnås. Utsatta grupper , såsom unga arbetstagare och arbetstagare med otrygg anställning , som har drabbats hårdast av epidemin, får inte förbises.

EESK noterar att man inom ramen för faciliteten för återhämtning och resiliens inte direkt behandlar de olika inslagen i kvalitetsarbete, och uppmanar därför kommissionen att se till att dessa komponenter behandlas på korrekt sätt i genomförandet av faciliteten. Arbetskvalitet är avgörande för att de mål som fastställts för faciliteten ska uppnås. Utsatta grupper, som har drabbats hårdast av epidemin, får inte förbises.

Resultat av omröstningen:

Röster för:	82
Röster emot:	140
Nedlagda röster:	8

(11) EUT C 125, 21.4.2017, s. 10, punkt 3.4.

(17) https://eige.europa.eu/news/covid-19-derails-gender-equality-gains.

22.12.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 517/38

Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Mot en rättvis livsmedelskedja

(förberedande yttrande)

(2021/C 517/05)

Föredragande:	Branko Ravnik
Medföredragande:	Peter Schmidt

Remiss	Skrivelse från det slovenska rådsordförandeskapet, 19.3.2021
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Sektionen för jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö
Antagande av sektionen	9.9.2021
Antagande vid plenarsessionen	22.9.2021
Plenarsession nr	563
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	211/1/6

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) välkomnar EU-direktivet om otillbörliga handelsmetoder i jordbruks- och livsmedelskedjan som ett steg framåt när det gäller att ta itu med maktobalanserna längs kedjan. Otillbörliga handelsmetoder är ett komplext fenomen som påverkar samhället i stort och reglering spelar en avgörande roll i det här sammanhanget. Kommittén uppmanar medlemsstaterna att införliva och genomföra direktivet och brådskande ta itu med otillbörliga handelsmetoder.

1.2

Den europeiska livsmedelskedjan visade sig vara anmärkningsvärt resilient under covid-19-utbrottet. Konsumenterna hade alltid tillgång till nästan alla livsmedel. Trots smittoriskerna gjorde arbetstagarna ett fantastiskt arbete längs hela livsmedelskedjan.

1.3

Tydliga beteendeförändringar i produktion, distribution och konsumtion noterades dock tidigt. EESK anser att man bör stödja en omvandling av EU:s livsmedelssystem så att de miljömässigt, ekonomiskt och socialt blir mer hållbara, resilienta, rättvisa och inkluderande och framför allt tillhandahåller EU:s konsumenter hälsosamma, hållbart producerade säkra livsmedel. Kommittén noterar att samarbete (snarare än konkurrens) mellan aktörer i livsmedelskedjan är avgörande för att främja ett mer resilient och hållbart livsmedelssystem i syfte att säkerställa en rättvis fördelning mellan aktörerna och undvika nedsvärtning.

1.4

Vi framhåller vår rekommendation om att svagare aktörer, särskilt jordbrukare, ska betalas ett skäligt och rättvist pris som gör det möjligt för leverantörerna att få en inkomst som räcker till investering, innovation och hållbar produktion (1). En mekanism bör inrättas för att följa upp övervakningen av fördelningen av bruttoförädlingsvärdet i livsmedelskedjan. Enligt kommissionens siffror minskade den andel av bruttoförädlingsvärdet i livsmedelskedjan som går till primärproducenten från 31 % 1995 till 23,4 % 2015 (senaste tillgängliga uppgifter).

1.5

EESK understryker även sin rekommendation om att åtgärda otillbörliga handelsmetoder som inte omfattas av minimikraven i direktivet (2) och välkomnar de ansträngningar som flera medlemsstater har gjort för att åtgärda problem såsom inköp under produktionskostnaden och lägsta bud-auktioner eller för att skydda alla aktörer i leveranskedjan oberoende av deras storlek eller deras ställning i leveranskedjan. EESK välkomnar att kommissionen beslutat att reglera otillbörliga handelsmetoder i livsmedelskedjan. Kommittén beklagar dock att kommissionen inte främjar en harmoniserad strategi för att undvika fragmentering på den inre marknaden. EESK anser att framtida ytterligare åtgärder bör vara förenliga med den inre marknaden och omfattas av en ordentlig konsekvensbedömning. Vi välkomnar dock att medlemsstaterna införlivar och genomför direktivet och ser till att livsmedelskedjan blir rättvisare, samt efterlyser en mer harmoniserad strategi i framtiden.

1.6

EESK uppmanar medlemsstaterna att införa lagar som skyddar alla ekonomiska aktörer. Storlek är inte nödvändigtvis en indikator på marknadsinflytande och därför bör alla ekonomiska aktörer, stora som små, skyddas mot otillbörliga handelsmetoder.

1.7

EESK uppmuntrar även medlemsstaterna att inrätta mekanismer som ger dem möjlighet att övervaka, utvärdera och verkställa genomförandet av införlivandelagarna, samt att skapa forum för dialog i samarbete med berörda parter.

1.8

För närvarande sätter obalanserna när det gäller ekonomisk styrka och förhandlingsstyrka i de europeiska (men även globala) livsmedelssystemen press på jordbrukssektorns lönsamhet och lönerna, vilket leder till att små och medelstora livsmedelsföretags investeringspotential minskar och lokala familjeägda detaljhandelsföretag försvinner. Därför behövs det evidensbaserade korrigerande mekanismer för att säkerställa en balanserad utveckling mellan aktörerna i EU:s livsmedelskedja och för att stödja en rättvis fördelning av de ekonomiska vinsterna av produktionen och distributionen av livsmedel, såväl inom som utanför EU, och på så sätt främja hållbara livsmedelssystem. Kommissionen har inte dragit lärdom av konsekvensbedömningarna av från jord till bord-strategin.

1.9

EESK betonar vikten av att alla berörda parter har rätt verktyg och information för att kunna dra fördel av direktivet. Kommittén uppmanar därför kommissionen, medlemsstaterna och Europeiska utrikestjänsten att se till att de berörda parterna känner till sina rättigheter och förfarandena för att utöva dem, även när det gäller gränsöverskridande handel, såväl inom EU som med tredjeländer.

1.10

EESK upprepar att främjandet av rättvisare handelsmetoder bör ingå i en övergripande livsmedels- och handelspolitik för EU som omfattar hela leveranskedjan och som säkerställer att FN:s mål för hållbar utveckling genomförs.

2. Inledning

2.1

Med otillbörliga handelsmetoder avses handelsmetoder mellan företag som avviker från god affärssed, som strider mot god tro och heder och som en handelspartner ensidigt påtvingar den andra parten (3). Livsmedelskedjan är särskilt sårbar för otillbörliga handelsmetoder på grund av de kraftiga maktobalanserna mellan aktörerna. Otillbörliga handelsmetoder kan förekomma i alla delar av leveranskedjan och otillbörliga handelsmetoder som uppstår på ett ställe i kedjan kan få effekter i andra delar av kedjan beroende på de berörda aktörernas marknadsinflytande (4).

2.2

Såsom beskrivs ingående i EESK:s yttranden ”En rättvisare livsmedelskedja för jordbruksprodukter”, som antogs 2016 (5), och ”Förbättra livsmedelskedjans funktionssätt”, som antogs 2018 (6), har koncentrationen av förhandlingsstyrka lett till missbruk av dominerande ställningar, vilket har gjort att svagare aktörer har blivit alltmer sårbara för otillbörliga handelsmetoder. Detta överför den ekonomiska risken från marknaden upp genom leveranskedjan, vilket får särskilt negativa följder för konsumenterna och vissa aktörer, t.ex. jordbrukare, arbetstagare och små och medelstora företag. Enligt kommissionens siffror minskade den andel av bruttoförädlingsvärdet i livsmedelskedjan som går till primärproducenten från 31 % 1995 till 23,4 % 2015 (senaste tillgängliga uppgifter). Enligt kommissionen har problemet med otillbörliga handelsmetoder erkänts av alla berörda parter i livsmedelskedjan och det har rapporterats att majoriteten av aktörerna har erfarenhet av otillbörliga handelsmetoder (7).

2.3

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/633 (8) om otillbörliga handelsmetoder i jordbruks- och livsmedelskedjan antogs i april 2019. Direktivet är kort och koncist och baseras på ett fåtal huvudprinciper. Medlemsstaterna ålades att införliva direktivet i nationell rätt senast den 1 maj 2021 och tillämpa det sex månader senare. Detta är en del av en bredare styrningsagenda som syftar till att uppnå en effektivare och rättvisare livsmedelskedja och som även omfattar samarbete mellan producenterna och åtgärder för att öka insynen på marknaden. Från jord till bord-strategin (9) syftar också till att bidra till att förbättra jordbrukarnas ställning i livsmedelskedjan.

2.4

Det slovenska ordförandeskapet har uppmanat EESK att utarbeta ett förberedande yttrande om hur direktivets mål ska kunna uppnås i praktiken på ett ändamålsenligt sätt, om medlemsstaternas bästa praxis när det gäller att reglera livsmedelskedjan samt om de åtgärder som krävs för att se till att denna process inte hejdas.

3. EESK:s ståndpunkt om otillbörliga handelsmetoder

3.1

I sitt yttrande från 2018 (10) välkomnade EESK kommissionens förslag om att minska förekomsten av otillbörliga handelsmetoder som ett nödvändigt första steg för att skydda de svagare aktörerna, i synnerhet jordbrukare, arbetstagare och vissa aktörer, samt att förbättra styrningen inom livsmedelskedjan. Genom reglering och en rättslig ram med ändamålsenliga och robusta tillsynsmekanismer kan man få bukt med otillbörliga handelsmetoder på EU-nivå. Detta upprepades även i EESK:s yttrande från 2020 om från jord till bord-strategin (11).

3.2

EESK beklagade dock att kommissionen endast infört en gemensam minimiskyddsnivå i hela EU genom att bara förbjuda ett visst antal otillbörliga handelsmetoder. Det behövs ett förbud mot alla otillbörliga metoder.

3.3

När det gäller tillsyn välkomnade EESK kommissionens förslag om att införa ett harmoniserat EU-nätverk av tillsynsmyndigheter.

3.4

Förutom att ta itu med otillbörliga handelsmetoder rekommenderade EESK att kommissionen skulle uppmuntra och stödja affärsmodeller som bidrar till att göra livsmedelskedjan hållbar, uppnå mer jämvikt inom den och förbättra effektiviteten, i syfte att stärka ställningen för svagare aktörer.

4. Införlivande och genomförande av direktivet om otillbörliga handelsmetoder – lägesrapport

4.1

Medlemsstaterna håller för närvarande på att införliva och genomföra direktivet (12). De flesta jordbrukarorganisationer, fackföreningar och livsmedelsbearbetningsföretag anser att de planerade åtgärderna inte är tillräckliga för att skydda dem. De stödde ändå de föreslagna åtgärderna för att genomföra direktivet om otillbörliga handelsmetoder och efterlyste t.o.m. högre ambitioner, medan detaljhandlare i vissa fall har uttryckt avvikande åsikter.

4.2

Senast i november 2021 kommer kommissionen att lägga fram en interimsrapport om införlivandet av direktivet och under 2025 en utvärdering av direktivets ändamålsenlighet. Denna utvärdering kommer att baseras på medlemsstaternas årliga rapporter och resultaten från kommissionens undersökningar som riktar sig till berörda parter om läget när det gäller otillbörliga handelsmetoder i livsmedelskedjan (13). EESK föreslår att kommissionen även samråder med köparna och inhämtar deras erfarenheter av direktivet. Den samarbetsmekanism som inrättas genom direktivet bör utgöra ett lämpligt forum för tillsynsmyndigheterna och kommissionen för att på grundval av medlemsstaternas årsrapporter diskutera direktivets ändamålsenlighet. Vid dessa regelbundna möten kan inte bara bästa praxis utan även brister identifieras och medlemsstaternas strategier jämföras.

4.3

EESK välkomnar att kommissionen beslutat att reglera otillbörliga handelsmetoder i livsmedelskedjan. Kommittén beklagar dock att kommissionen inte främjar en harmoniserad strategi, något som orsakar fragmentering på den inre marknaden. Vi välkomnar dock att medlemsstaterna införlivar och genomför direktivet och ser till att livsmedelskedjan blir rättvisare, samt efterlyser en mer harmoniserad strategi i framtiden.

5. God praxis i införlivande-/genomförandeprocessen

5.1

EESK välkomnar de ambitiösa nationella införlivandelagar (nedan kallade ”god praxis”) som förbjuder vissa otillbörliga handelsmetoder som i direktivet är tillåtna på vissa villkor. Ett exempel är förbudet mot att returnera osålda produkter till leverantören utan att betala för dem eller att överföra köparens lagringskostnader till leverantören, som har antagits i den tyska införlivandelagen (14).

5.2

EESK välkomnar att man i införlivandelagarna inför artiklar som förbjuder samtliga aktörer att göra inköp under produktionskostnaden. Detta är fallet i den spanska lagen (15), som förutom att förbjuda samtliga aktörer att göra inköp under produktionskostnaden även förbjuder värdeförstörelse längs livsmedelskedjan. På samma sätt har den italienska lagstiftaren fått i uppdrag att ta itu med denna fråga i införlivandelagen (16). I Tyskland kommer förbundsdagen att granska det eventuella förbudet mot inköp under produktionskostnaden inom ramen för den utvärdering som kommer att äga rum två år efter ikraftträdandet.

5.3

Detta är en del av ett bredare paket av initiativ som främjas av kommissionen, däribland till exempel marknadsobservatorier för priser (17), vilket behövs för att stödja insyn och rättvisa i sektorn. Dessutom måste även vikten av ömsesidighet i internationell handel nämnas (18).

5.4

EESK välkomnar de lagar där en ombudsperson som ska övervaka deras genomförande inrättas. I Spanien har ett oberoende organ (AICA) inrättats för att övervaka genomförandet av lagen, medan en ombudsman har fått i uppdrag att uppmuntra frivilliga uppförandekoder. I Tyskland kommer de som drabbas av otillbörliga handelsmetoder att kunna vända sig till en oberoende ombudsman för att inge anonyma klagomål, inklusive rapportering av otillbörliga metoder som inte omfattas av lagstiftningen. Ombudspersonen kommer även att kunna inleda utredningar och vidarebefordra överträdelser till den federala myndigheten för jordbruk och livsmedel (BLE) samt övervaka produktionskostnaderna och prisutvecklingen (19).

5.5

Storlek är inte nödvändigtvis en indikator på marknadsinflytande och därför bör alla ekonomiska aktörer, stora som små, skyddas mot otillbörliga handelsmetoder. EESK uppmanar medlemsstaterna att införa lagar som skyddar alla ekonomiska aktörer. Även när denna ambitionsnivå inte uppnås erkänner kommittén insatserna av de länder vars lagar omfattar större aktörer i åtminstone nyckelsektorerna. I t.ex. Tyskland bibehålls tröskelvärdet på 350 miljoner euro för jordbruks-, fiskeri- och livsmedelsföretag, men för kött, frukt, grönsaker och trädgårdsprodukter kommer tröskelvärdet att fastställas till en omsättning på 4 miljarder euro, vilket leder till att fler aktörer skyddas av lagen (20). I det belgiska lagförslaget avskaffas den stegvisa strategin och erbjuds alla aktörer under tröskelvärdet på 350 miljoner euro skydd mot otillbörliga handelsmetoder oavsett deras storlek i förhållande till köparen. I Spanien erbjuds primärproducenter särskilt skydd, men alla aktörer, oavsett storlek och/eller ställning på marknaden, skyddas genom lag.

5.6

Lägsta bud-auktioner (21) har kopplats till allvarliga negativa effekter för jordbrukare (22), som i praktiken är tvungna att delta i denna praxis på grund av maktobalansen mellan köpare och säljare. Ett förbud mot lägsta bud-auktioner skulle bidra till att förebygga situationer där leverantörer måste sälja till ett pris som understiger produktionskostnaden. Även om processen för att införliva direktivet i Italien ännu inte är slutförd följer EESK med intresse den pågående diskussionen om möjligheten att förbjuda lägsta bud-auktioner i landet, där lagstiftaren har fått i uppdrag att ta itu med denna fråga i införlivandelagen.

5.7

EESK betraktar även kravet på att ha skriftliga avtal för alla transaktioner och att inkludera dem i en databas för bättre insyn och kontroll som god praxis. Den spanska lagen innehåller en sådan skyldighet, med mycket god inverkan på handelsförbindelserna. Avtalet bör omfatta aspekter såsom kvalitet, löptid, pris, prisindikator, omförhandling, förnyelse och uppsägning med uppsägningstid.

5.8

EESK välkomnar klausulen i den tyska lagen om att en första utvärdering ska göras två år efter det att lagen trätt i kraft, samt att den tyska förbundsdagen, förutom att se över efterlevnaden av befintliga förbud, även kan utöka antalet förbjudna otillbörliga handelsmetoder (23). Kommittén noterar också det belgiska lagförslaget, där det ges utrymme för att när som helst lägga till otillbörliga handelsmetoder genom ett kungligt dekret efter samråd med berörda parter.

6. Identifierade luckor

6.1

EESK understryker att alla otillbörliga handelsmetoder som nämns i direktivet kan ha en skadlig inverkan på de svagaste aktörerna i kedjan, även de s.k. gråzonsmetoderna. Svagare leverantörer kan känna sig tvungna att underteckna ett avtal med en köpare med mer inflytande som innehåller avtalsvillkor som inte ligger i deras intresse. Även om möjligheten till ett generellt förbud som förbjuder alla otillbörliga handelsmetoder har diskuterats i flera medlemsstater, har det visat sig vara svårt att nå denna ambitionsnivå utan ingripande av EU. På samma sätt efterlyste EESK i sitt yttrande från 2018 ett totalförbud mot otillbörliga handelsmetoder och en möjlighet för medlemsstaterna att utöka listan över ursprungligen förbjudna otillbörliga handelsmetoder. Det återstår att se vilka översynsmekanismer som kommer att införas i införlivandelagarna.

6.2

Direktivet ger leverantörer, leverantörsorganisationer och ideella organisationer som verkar för leverantörernas räkning rätt att inge klagomål. EESK uttrycker dock oro över att det kan förekomma att en olaglig otillbörlig handelsmetod används och en berörd part (t.ex. en arbetstagare) får relevant information, men att tillsynsmyndigheterna inte kan ta itu med den eftersom det inte finns något formellt klagomål från en drabbad aktör eller dess organisation. Eftersom drabbade aktörer kan vara ovilliga att lämna in klagomål, trots att deras rättigheter inte respekteras, uppmanar EESK kommissionen att noga övervaka och utvärdera i vilken utsträckning ändringar kan behövas för att bättre skydda de mest sårbara parter som är beroende av aktörer, såsom arbetstagare, jordbrukare och fiskare. Direktivet om otillbörliga handelsmetoder förutsätter inte ett skriftligt avtal. Men det förutsätter att handelsförbindelser föreligger. EESK betonar därför sitt förslag om att skyddet ska utvidgas till att omfatta situationer där en otillbörlig handelsmetod används, men där det inte finns något (skriftligt) avtal. EESK har redan efterlyst införandet av rätten att väcka grupptalan (24).

6.3

Direktivets ”stegvisa strategi” innebär att en aktör med svagt marknadsinflytande men stor omsättning i vissa situationer inte skyddas av lagen. Detta skapar osäkerhet för leverantörer som inte har någon kännedom om sina affärspartners årliga omsättning. EESK uppmanar kommissionen och EU-medlemsstaterna att övervaka och ta itu med de negativa konsekvenserna av denna ”stegvisa strategi” samt att överväga att skydda alla ekonomiska aktörer oavsett storlek.

6.4

Stabila, balanserade och långsiktiga affärsförbindelser mellan aktörerna i livsmedelskedjan kan hjälpa jordbrukarna, som över tid har tagit en allt mindre och fortsatt krympande procentandel av slutpriset, att bidra mer till produkternas mervärde. Regionala aspekter och kvalitetsaspekter kan behålla mervärdet i regionen jämfört med import av råvaror från tredjeländer med i de flesta fall lägre produktionsstandarder än i EU. Bättre ursprungsmärkning skulle öka insynen i livsmedelskedjorna.

7. Svagheter i jordbruks- och livsmedelskedjan som framkommit under covid-19

7.1

Den europeiska livsmedelskedjan visade sig överlag vara anmärkningsvärt resilient under covid-19-utbrottet. Konsumenterna hade alltid tillgång till nästan alla livsmedel. Trots smittoriskerna gjorde arbetstagarna ett fantastiskt arbete längs hela livsmedelskedjan. Covid-19 påverkar dock hela det globala jordbruks- och livsmedelssystemet. Krisen innebär en symmetrisk men asynkron chock för globala och nationella livsmedelssystem, vilket påverkar 1) utbuds- och efterfrågekanalerna vid olika tidpunkter, 2) alla delar av livsmedelssystemet, från primärproduktion till livsmedelsbearbetning, detaljhandel samt restaurang- och cateringverksamhet, internationella handels- och logistiksystem samt mellan- och slutefterfrågan, 3) faktormarknader (arbetskraft och kapital) och mellanliggande produktionsvaror. Överföringskanalerna för dessa effekter omfattar många makroekonomiska faktorer (t.ex. växelkurser, energipriser, tillgång till finansmarknaderna) och framför allt minskningen i den samlade ekonomiska verksamheten och en högre arbetslöshet.

7.2

Begränsningarna av den fria rörligheten för arbetstagare (kommissionen utfärdade riktlinjer för personer med väsentliga funktioner, t.ex. säsongsarbetare) från en medlemsstat till en annan har påverkat många områden inom produktion och bearbetning av livsmedel (t.ex. skörd av frukt och grönsaker samt köttbearbetning och mejeri) som är beroende av säsongsarbetare från andra medlemsstater eller tredjeländer. Dessutom lever och arbetar migrerande arbetstagare ofta under dåliga förhållanden och löper större risk att smittas, vilket framgår av utbrott i slakterier och köttförpackningsanläggningar över hela världen. Detta skapar både ett allvarligt folkhälsoproblem och ett avbrott i livsmedelskedjan.

7.3

Genom att störa livsmedelstransporterna på grund av smittbegränsningsåtgärder och logistiska störningar har denna pandemi dessutom lett till protektionism som påverkar importen och exporten av livsmedel. Samtidigt har många betonat vikten av regionalt producerade livsmedel i EU och de traditionella fördelarna med korta leveranskedjor samt lokal produktion och handel. Korta leveranskedjor samt lokal produktion och handel har visat sig vara ännu mer attraktivt under krisen när människor söker nya och mer direkta sätt att köpa sina livsmedel och producenter hittar nya avsättningsmöjligheter för sina produkter. En av de viktigaste aspekterna är dock att man insett behovet av att fortsätta med en rättvis och hållbar handel på regional och internationell nivå. Handelsrestriktioner kan äventyra stabiliteten, vilket särskilt skulle påverka låginkomstgrupper.

7.4

Samhällsnedstängningarna har lett till att besöksnäringen och en del av livsmedelsindustrin (t.ex. hotell- och restaurangsektorn och andra ”utelivsnäringar”, livsmedelsleveranstjänster, partihandlare och detaljhandlare i turistområden) går på knä, med långtgående konsekvenser. Bortsett från företagen själva störde verksamhetsavbrotten även det konsoliderade livsmedelsförsörjningssystem som många jordbrukare och leverantörer av jordbruksprodukter var beroende av. Leverantörer av färska produkter drabbades hårt och högkvalitativa viner, ostar och fina köttdelar som normalt säljs på restauranger ersattes av standardprodukter inköpta i stormarknader och konsumerade i hemmet (FAO, 2020; OECD, 2020). Vissa producenter reagerade genom att närma sig detaljhandels- eller onlinemarknaderna, där man i många fall uppnådde mycket goda kompromisser och avtal. Men många kunde inte anpassa sig och förlorade kunder och inkomster. Jordbruksturismen, som ofta hjälper jordbrukarna att diversifiera sina inkomstkällor, drabbades också hårt av covid-19-restriktionerna.

7.5

Covid-19-krisen påskyndade dramatiskt övergången till e-handel, och detta ser ut att fortsätta. En nyligen genomförd McKinsey-studie (25) visar att e-handeln av dagligvaror i Europa ökade med 55 % under 2020 och att övergången kommer att fortsätta då 50 % av de konsumenter som handlade online under pandemin tänker fortsätta med det.

7.6

Utbrottet av covid-19 och dess snabba globala spridning är en stor chock för EU och den globala ekonomin. Omedelbara och omfattande budget- och likviditetsåtgärder samt politiska åtgärder har vidtagits för att hjälpa de hårdast drabbade sektorerna. EU har en omfattande verktygslåda med marknadsinterventionsåtgärder och flera av dessa aktiverades under covid-19-krisen för att stödja jordbrukarnas inkomster. Effekten var dock begränsad eftersom det praktiskt taget inte fanns några medel i EU:s budget för att finansiera ytterligare nödåtgärder för jordbruket under det sista året av budgetperioden 2014–2020.

7.7

Slutligen har kommissionen lanserat den europeiska gröna given med konsekvenser även för jordbruket (från jord till bord-strategin och strategin för biologisk mångfald), och i stimulanspaket Next Generation EU anslogs ytterligare 7,5 miljarder euro till Ejflu. Konsekvensbedömningarna av från jord till bord-strategin är oroväckande för EU. EESK efterlyser dock ett mer balanserat politiskt stöd till jordbruks- och livsmedelssektorn jämfört med vissa andra delar av ekonomin, där den ekonomiska strukturen är mycket mer resilient och lönsamhetsnivåerna mycket högre.

8. Nästa steg

8.1

Det manöverutrymme som direktivet ger medlemsstaterna att utarbeta lagar för att genomföra direktivet har gjort det möjligt för var och en av dem att införa skräddarsydd lagstiftning som är väl anpassad till den nationella situationen. Som nämnts tidigare har vissa medlemsstater höjt ambitionsnivån över direktivets miniminormer för harmonisering och infört lagar som erbjuder ytterligare skydd för leverantörer inom och utanför EU.

8.2

Medan det förväntas att leverantörerna i en viss medlemsstat enkelt kommer att kunna dra nytta av särdragen i sin nationella införlivandelag (inklusive klagomålsmekanismen och den behöriga myndigheten), är detta kanske inte fallet för leverantörer som exporterar till andra EU-medlemsstater och för leverantörer från länder utanför EU som exporterar till EU. EESK välkomnar kommissionens insatser för att sprida information genom att offentliggöra broschyren om direktivet om otillbörliga handelsmetoder (26), men påpekar att detta dokument endast innehåller information om miniminormerna för harmonisering. För att erbjuda rätt verktyg för att exportörer ska kunna dra nytta av den nationella införlivandelagstiftningen uppmanar EESK kommissionen att se till att alla de mest relevanta uppgifterna om var och en av lagarna är lättillgängliga för exportörer.

8.3

EESK betonar att det ligger i alla berörda parters intresse att direktivet tillämpas på alla affärsförbindelser där åtminstone köparen eller säljaren är ett EU-företag, även om leverantören är en aktör utanför EU. EESK uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att utnyttja spridningspotentialen hos EU:s delegationer i tredjeländer för att tillhandahålla information till leverantörer utanför EU. Denna information måste vara mer omfattande än direktivets allmänna riktlinjer och innehålla praktisk information om medlemsstaternas särdrag och tillsynsmyndigheter.

8.4

EESK välkomnar att jordbruks- och livsmedelskedjan betraktas som ett strategiskt ekosystem för den europeiska återhämtningen samt efterlyser ytterligare samarbete i leveranskedjan och dialog med berörda parter för att underlätta övergången till mer hållbara livsmedelssystem på ett sätt som är så inkluderande som möjligt. I detta avseende noterar EESK vikten, mångfalden och omfattningen av de initiativ som tas längs livsmedelskedjan för att stödja omställningen till hållbarhet genom att investera i åtgärder som främjar hållbar och lokal produktion.

Bryssel den 22 september 2021

Christa SCHWENG

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) EESK:s yttrande ”Förbättra livsmedelskedjans funktionssätt”, (EUT C 440, 6.12.2018, s. 165).

(2) EESK:s yttrande om ”En rättvisare livsmedelskedja för jordbruksprodukter”, (EUT C 34, 2.2.2017, s. 130), och EESK:s yttrande ”Förbättra livsmedelskedjans funktionssätt”, (EUT C 440, 6.12.2018, s. 165).

(3) Europeiska kommissionen, 2014.

(4) Agri-Market Task Force, 2016.

(5) EESK:s yttrande ”En rättvisare livsmedelskedja för jordbruksprodukter”, (EUT C 34, 2.2.2017, s. 130).

(6) EESK:s yttrande ”Förbättra livsmedelskedjans funktionssätt”, (EUT C 440, 6.12.2018, s. 165).

(7) Meddelande från kommissionen, 2014.

(8) Direktiv (EU) 2019/633. Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/633 av den 17 april 2019 om otillbörliga handelsmetoder mellan företag i jordbruks- och livsmedelskedjan, (EUT L 111, 25.4.2019, s. 59).

(9) Från jord till bord-strategin.

(10) EESK:s yttrande ”Förbättra livsmedelskedjans funktionssätt”, (EUT C 440, 6.12.2018, s. 165).

(11) EESK:s yttrande ”Från jord till bord: en strategi för hållbara livsmedel”, (EUT C 429, 11.12.2020, s. 268).

(12) Nationellt införlivande av medlemsstaterna.

(13) Kommissionens webbplats.

(14) Ännu inte antagen i andra kammaren och därför ännu inte officiellt meddelad till kommissionen. Planeras till 28-5-2021.

(15) Ley 12/2013, de 2 de agosto, de medidas para mejorar el funcionamiento de la cadena alimentaria. Denna lag kommer att ändras genom ett förslag som för närvarande är föremål för förhandlingar och som på spanska kallas ”Proyecto de Ley por el que se modifica la Ley 12/2013 de medidas para mejorar el funcionamiento de la cadena alimentaria”.

(16) Gazzetta Ufficiale della Repubblica Italiana 23/4/2021.

(17) Kommissionens marknadsobservatorier. Se även exemplet med programmet för övervakning av priser och marginaler i den franska livsmedelssektorn.

(18) EESK:s yttrande ”EU:s handelspolitiks förenlighet med den europeiska gröna given”, (EUT C 429, 11.12.2020, s. 66).

(19) BLE:s webbplats.

(20) Denna klausul gäller endast fram till maj 2025. Därefter kommer tröskelvärdet att sänkas till 350 miljoner euro.

(21) Lägsta bud-auktioner är mekanismer som köpare använder för att spela ut leverantörer mot varandra i kortfristiga onlineauktioner, där de uppmuntras att erbjuda sina produkter till lägsta möjliga pris.

(22) Oxfams fallstudie.

(23) Utvärderingen skulle även omfatta resultaten av en undersökning av ett eventuellt förbud mot inköp av livsmedel och jordbruksprodukter till priser som understiger produktionskostnaderna.

(24) EESK:s yttrande ”En rättvisare livsmedelskedja för jordbruksprodukter”, (EUT C 34, 2.2.2017, s. 130).

(25) https://www.mckinsey.com/industries/retail/our-insights/disruption-and-uncertainty-the-state-of-european-grocery-retail-2021.

(26) Broschyr från kommissionen.

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs 563:e plenarsession – Interactio, 22.9.2021–23.9.2021

22.12.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 517/45

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Bättre lagstiftning: Samarbete för att skapa bättre lagar

[COM(2021) 219 final]

(2021/C 517/06)

Föredragande:

Heiko WILLEMS

Remiss	Skrivelse från kommissionen, 1.7.2021
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.
Ansvarig sektion	Inre marknaden, produktion och konsumtion
Antagande av sektionen	2.9.2021
Antagande vid plenarsessionen	22.9.2021
Plenarsession nr	563
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	231/0/4

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

EESK välkomnar att bättre lagstiftning utgör en prioriterad fråga även för den nya kommissionen. Kommittén uppmanar kommissionen och EU-lagstiftarna att konsekvent fördjupa och vidareutveckla EU-systemet för bättre lagstiftning i alla dess aspekter och att systematiskt använda sig av verktygen och riktlinjerna för bättre lagstiftning i sitt arbete.

1.2

EESK understryker att bättre lagstiftning utgör en viktig del i en god samhällsstyrning och lagstiftning. Det kan bidra till att säkerställa transparenta, ansvarsfulla och deltagarbaserade politiska beslutsprocesser som resulterar i regler som är evidensbaserade, oberoende granskade, enkla, tydliga, konsekventa, effektiva, hållbara, ändamålsenliga, proportionerliga, framtidssäkrade och lätta att genomföra. Detta är en viktig förutsättning för att man ska kunna säkerställa den demokratiska legitimiteten hos och allmänhetens förtroende för EU och dess institutioner.

1.3

EESK betonar att instrumenten för bättre lagstiftning måste förbli politiskt neutrala och tydligt åtskilda från det politiska beslutsfattandet, som bör förbli förbehållet de utsedda och legitima politiska organen. Unionslagstiftningens ekonomiska, miljömässiga och sociala aspekter bör alltid beaktas på lika villkor, och deras konsekvenser bör bedömas utifrån såväl kvantitativa som kvalitativa analyser.

1.4

EESK fäster uppmärksamheten på att covid-19-pandemin är den största hälsomässiga, sociala och ekonomiska krisen i Europa sedan 1945. För att stödja en snabb och full återhämtning uppmanar därför kommittén kommissionen att särskilt uppmärksamma sina föreslagna åtgärders många konsekvenser för dessa aspekter under rådande extraordinära omständigheter.

2. Allmänna kommentarer

2.1

EESK noterar den betydande förseningen i avgivandet av meddelandet. Kommittén uppmanar kommissionen att arbeta in den förlorade tiden, klargöra sina förslag enligt kommentarerna nedan och genomföra sina föreslagna åtgärder snarast möjligt.

2.2

EESK understryker att bättre lagstiftning kan bidra till att bästa möjliga regelverk skapas för medborgare, arbetstagare, företag och offentliga förvaltningar. Kommittén betonar att bättre lagstiftning bör bidra till att fullborda den inre marknaden på alla områden, förbättra dess funktionssätt och stärka dess resiliens och konkurrenskraft, möjliggöra forskning och innovation, sporra en hållbar tillväxt och skapandet av högkvalitativa arbetstillfällen, stödja en grön och digital omställning samt stärka dess sociala dimension och den sociala marknadsekonomin i enlighet med artikel 3 i EUF-fördraget.

2.3

EESK uppmuntrar kommissionen att fortsätta främja principerna och verktygen för bättre lagstiftning inom alla sina avdelningar, bland annat genom regelbunden personalutbildning på samtliga nivåer för att säkerställa medvetenheten om och efterlevnaden av dessa principer och verktyg.

2.4

EESK hänvisar till tidigare yttranden (1) och erinrar om att bättre lagstiftning ”inte ska handla om ’mer’ eller ’mindre’ reglering i EU eller om att avreglera eller nedprioritera vissa politikområden och därmed äventyra de värden som EU står för: socialt skydd, miljöskydd och grundläggande rättigheter” (2). Kommittén betonar även att bättre lagstiftning inte får leda till vare sig en överbyråkratisering av EU:s politiska beslutsfattande eller till att politiska beslut ersätts med tekniska förfaranden.

3. Särskilda kommentarer

3.1

EESK är det organiserade civila samhällets institutionella röst i EU och fungerar som mellanhand mellan EU-lagstiftarna och det civila samhällets organisationer och arbetsmarknadens parter. Kommittén har samlat på sig stor erfarenhet av och sakkunskap om alla frågor som rör bättre lagstiftning. Nedan följer dess bedömning av specifika aspekter som tas upp i meddelandet samt av andra aspekter som inte tas upp i meddelandet men som den anser behöver lyftas fram.

3.2 Subsidiaritet och proportionalitet

3.2.1

EESK hänvisar till rekommendationerna om subsidiaritet och proportionalitet i tidigare yttranden (3). Kommittén upprepar att EU bör agera endast om dessa principer respekteras fullt ut och då gemensamma insatser tillför ett mervärde för alla. För att säkerställa detta uppmuntrar kommittén kommissionen att fullt ut genomföra förslagen från arbetsgruppen för subsidiaritet och proportionalitet och ”göra mindre men göra det effektivare” (4).

3.3 Insamling av underlag och offentliga samråd

3.3.1

EESK välkomnar kommissionens tillkännagivande om att insamlingen av underlag ska effektiviseras och underlättas. Kommittén välkomnar även målsättningen att berörda parter och forskarsamhället ska göras mer delaktiga i det politiska beslutsfattandet och att allmänhetens tillgång till underlaget för förslagen ska underlättas.

3.3.2

När det gäller samråd med berörda parter hänvisar EESK till sitt yttrande (5) och till det yttrande från Refit-plattformen (6) som kommittén var med och utarbetade. Kommittén betonar att offentliga samråd utgör en viktig del av insamlingen av underlag och aldrig får bli bara ett spel för gallerierna där resultatet redan är förutbestämt. Kommissionens målsättning bör alltid vara att samråda med dem som mest direkt berörs av de föreslagna åtgärderna och att säkerställa representativiteten. De offentliga samråden bör dessutom inte påverka EESK:s rådgivande roll eller arbetsmarknadsparternas oberoende eller befogenheter enligt fördragen, särskilt när det gäller sociala och sysselsättningsrelaterade frågor (social dialog).

3.3.3

EESK uppmuntrar kommissionen att noga följa riktlinjerna om samråd med berörda parter i kapitel VII i ”Verktyg för bättre lagstiftning” (7) när samråd planeras och genomförs. Kommittén betonar särskilt att frågeformulären alltid bör vara tydliga, enkla och användarvänliga, tillhandahållas i ett redigerbart format, tillåta öppna svar och kommentarer, möjliggöra uppladdning av ytterligare dokument samt undvika ledande frågor.

3.3.4

EESK påminner kommissionen om att kommittén, med tanke på dess representativa funktion, är väl lämpad att bidra till att identifiera de berörda parter som påverkas mest av de föreslagna politiska åtgärderna. Kommittén uppmanar kommissionen att samråda mer ingående med kommittén när samrådsstrategier ska utarbetas och relevanta målgrupper identifieras.

3.3.5

EESK välkomnar kommissionens avsikt att bättre informera berörda parter om hur deras bidrag har använts. Ordentlig återkoppling om hur bidragen har påverkat beslutsfattandet är en förutsättning för att man ska kunna säkerställa allmänhetens fortsatta förtroende för och delaktighet i det politiska beslutsfattandet.

3.3.6

EESK uppmanar kommissionen att svara på kommitténs sedan länge framförda uppmaning om att i praktisk detalj förklara hur de bidrag som erhållits vid offentliga samråd viktas i förhållande till representativiteten. I tider av desinformation, omfattande kampanjer (t.ex. via sociala medier) och användning av bottar blir det allt viktigare med en sådan viktning.

3.4 Konsekvensbedömningar

3.4.1

EESK hänvisar till sitt yttrande (8) om hur det europeiska ekosystemet för konsekvensbedömningar kan förbättras.

3.4.2

EESK betonar att kommissionen bör ha som rutin att underbygga varje lagförslag med en fullständig konsekvensbedömning. Om detta inte görs måste kommissionen i detalj redogöra för skälen till sitt beslut och tillhandahålla all information och alla uppgifter som ligger till grund för och/eller stöder förslaget.

3.4.3

EESK uppmanar Europaparlamentet och rådet att fullgöra sitt åtagande i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning (9) och genomföra egna konsekvensbedömningar av de betydande ändringar som de gör under lagstiftningsprocessen, även av ändringar som görs under trepartsförhandlingarna. Kommittén föreslår att kommissionen och lagstiftarna tillsammans med nämnden för lagstiftningskontroll tar fram en gemensam uppsättning kriterier som bidrar till att definiera vad som avses med ”betydande” och till att bättre kunna avgöra när ändringar kräver en ytterligare konsekvensbedömning.

3.4.4

EESK påminner om sin uppmaning (10) till kommissionen att införa en intelligent utvärderingsmatris som skulle möjliggöra en dynamisk modellering av konsekvenserna av medlagstiftarnas betydande ändringar genom att konkretisera konsekvenserna av vissa parametrar men även kvalitativa uppgifter. I detta avseende anser EESK att ett pilotprojekt för intelligent modellering bör genomföras.

3.4.5

EESK noterar med oro slutsatserna i årsrapporten för 2020 från nämnden för lagstiftningskontroll (11) när det gäller kvaliteten på kommissionens konsekvensbedömningar, där det står att nämnden under 2020 avgav långt färre positiva yttranden (12 % av yttrandena) och fler negativa yttranden (46 % av yttrandena). Nämnden påpekar vidare att den genomsnittliga kvalitetspoängen för de inledande inlagorna också var märkbart lägre än under de föregående åren. Den lägre kvaliteten ska i flera fall ha berott på att man inte haft tillräckligt med tid för att utarbeta konsekvensbedömningarna, med tanke på de ambitiösa politiska tidsgränserna för att genomföra den nya kommissionens prioriteringar. EESK uppmanar därför kommissionen att fastställa realistiska tidsgränser så att dess avdelningar alltid kan genomföra fullt utarbetade konsekvensbedömningar.

3.4.6

EESK noterar med oro slutsatsen i nämndens rapport när det gäller kommissionens rapportering om alternativ, där nämnden anger att uppsättningen alternativ ofta inte var fullständig. Alternativen ska ha tenderat att vara inriktade enbart på det föredragna (politiska) valet, utan att alternativ som stötts av de viktigaste grupperna av berörda parter inkluderats. I andra konsekvensbedömningar ska viktiga alternativ ha utelämnats på grund av att avdelningarna ansett att de först behövt få politisk vägledning. EESK betonar att syftet med konsekvensbedömningar är att lägga fram underlag och analyser för att politiska val ska kunna göras, inte att rättfärdiga det val som kommissionen föredrar. Kommittén uppmanar kommissionen att avstå från partisk rapportering.

3.4.7

EESK välkomnar kommissionens avsikt att ”[i]ntegrera FN:s mål för hållbar utveckling”, vilket ligger i linje med kommitténs tidigare uppmaning (12), och att anpassa konsekvensbedömningarna så att de stöder ”den gröna och den digitala omställningen”. I linje med detta påpekar kommittén att konsekvensbedömningar måste förbli sakliga, evidensbaserade och politiskt neutrala och att konsekvensbedömningsprocessen inte får vara inriktad på att rättfärdiga ett politiskt föredraget resultat och inte heller ersätta de behöriga organens politiska beslutsfattande. Relevanta konsekvenser får inte rangordnas enligt politiska preferenser, utan måste alltid analyseras på lika villkor. Kommittén kommer att förbli särskilt vaksam beträffande det praktiska genomförandet av denna integrering i samband med att verktygen för bättre lagstiftning ses över, något som EESK vid behov kommer att undersöka i ett kompletteringsyttrande.

3.4.8

EESK betonar behovet av att systematiskt ”tänka småskaligt först” och omsorgsfullt tillämpa ”SMF-testet” i konsekvensbedömningarna. Kommittén påminner kommissionen om de tio principer i ”Small Business Act” för Europa som ska vägleda det politiska beslutsfattandet beträffande små och medelstora företag. Kommittén understryker att unionslagstiftningen måste vara ändamålsenlig och lätt att tillämpa för små och medelstora företag, och särskilt för mikroföretag. Kommittén välkomnar tillkännagivandet i meddelandet att samråd med EU-företrädaren för små och medelstora företag ska hållas under överläggningarna om konsekvensbedömningar, och uppmanar företrädaren att upprätthålla en strukturerad dialog och samverkan med de nationella organisationer som tillvaratar de små och medelstora företagens intressen. EESK uppmanar slutligen kommissionen att begränsa bördorna för små och medelstora företag, inklusive mikroföretag, och mer systematiskt bedöma möjligheten till mindre stränga bestämmelser på grundval av en bedömning från fall till fall för att fastställa om alla små och medelstora företag eller endast mikroföretagen berörs, i enlighet med verktyg #22 för bättre lagstiftning, utan att man underminerar uppnåendet av målen i lagstiftningen eller fastställda normer och standarder.

3.4.9

EESK hänvisar till sitt tidigare yttrande (13) där kommittén framhåller att konsekvensbedömningar kan och måste genomföras systematiskt även för delegerade akter och genomförandeakter. Kommissionen påminns om följande: ”Det faktum att man har genomfört en konsekvensbedömning av den lagtext från vilken de delegerade akterna och genomförandeakterna härrör är inte tillräckligt för att motivera ett beslut om att inte göra en konsekvensbedömning av dessa akter. Varje enskild akt måste utvärderas utifrån dess egna meriter […].”

3.4.10

EESK välkomnar kommissionens avsikt att integrera strategisk framsyn i EU:s politiska beslutsfattande och hänvisar till sitt eget yttrande i denna fråga (14). I egenskap av såväl företrädare för en mångfald olika röster från alla medlemsstater som observatörsmedlem i det europeiska systemet för strategisk och politisk analys (Espas) står EESK redo ge ett viktigt bidrag och viktig information till framsynsprocessen.

3.5 Nämnden för lagstiftningskontroll

3.5.1

EESK ser mycket positivt på det tillsynsarbete som nämnden för lagstiftningskontroll utför. För att säkerställa att nämnden kan fullgöra sitt uppdrag uppmanar kommittén kommissionen att se till att nämnden förfogar över tillräckligt med resurser och kapacitet.

3.5.2

EESK påpekar att nämnden inte är formellt oberoende. Fyra av nämndens sju medlemmar är kommissionsledamöter. För att en bättre balans ska uppnås föreslår EESK att nämnden utökas med ytterligare en extern medlem.

3.6 Minskade bördor och principen ”en in och en ut”

3.6.1

EESK noterar kommissionens avsikt att begränsa flödet av regleringskostnader och regelbördor på grund av nya bestämmelser och minska onödiga befintliga kostnader och bördor för medborgare, företag och offentliga förvaltningar. I linje med detta upprepar kommittén sin efterlysning av en kvalitativ metod som likställs med den kvantitativa analysen, där man också tar hänsyn till de förväntade fördelarna med lagstiftningen (15). Såsom kommittén framhöll i sitt yttrande (16) bör ”regleringskostnaderna […] stå i proportion till deras nytta”. Kommittén betonar därför att proportionalitetsprincipen fortfarande är av avgörande betydelse när ny lagstiftning införs. Kommissionen bör dessutom alltid bedöma kostnaderna för att inte agera, till exempel när det gäller en fördjupad inre marknad eller sociala och miljömässiga utmaningar.

3.6.2

I linje med detta betonar EESK att minskade bördor inte får leda till minskad harmonisering på den inre marknaden eller skapa ett avregleringstryck. Minskade bördor får inte underminera de politiska målen, sänka EU:s höga ekonomiska, sociala och miljömässiga standarder eller förhindra att nya initiativ antas som skulle ge ett tydligt mervärde. Bördorna måste dock minska när de bevisligen inte är nödvändiga för att det politiska målet ska kunna uppnås.

3.6.3

När det gäller principen ”en in och en ut” (nedan kallad ”principen”), enligt vilken varje lagstiftningsförslag som skapar nya bördor bör befria privatpersoner och företag från en motsvarande befintlig börda på EU-nivå inom samma politikområde, noterar EESK med oro att tvärtemot vad kommissionen tillkännagett innehåller meddelandet inga operativa eller metodologiska uppgifter om denna princip. Detta gör det svårt för EESK att granska de potentiella fördelarna och utmaningarna med tillämpningen av principen. Kommittén uppmanar därför kommissionen att utan ytterligare dröjsmål lägga fram dessa uppgifter, och förbehåller sig rätten att göra en kompletterande bedömning av ”en in och en ut”-metoden när den offentliggjorts.

3.6.4

EESK betonar att även om principen kan utgöra ett instrument för bättre lagstiftning får den inte ses som ett ”fristående” instrument för att minska bördorna. I stället måste den fungera som ett verktyg som kompletterar och används tillsammans med EU:s befintliga verktyg för bättre lagstiftning, såsom konsekvensbedömningar, offentliga samråd, utvärderingar och lagstiftningskontroll. EESK välkomnar kommissionens försäkran om att principen inte kommer att tillämpas mekaniskt eller utifrån på förhand fastställda numeriska mål, utan på grundval av en bedömning från fall till fall som specifikt kommer att avgöra vad som kan förenklas, effektiviseras eller avskaffas, samtidigt som man beaktar fördelarna med lagstiftningen. Kommittén kommer att förbli särskilt vaksam på att kommissionen omsätter denna försäkran i praktiken. Kommittén framhåller vidare den roll som Fit for Future-plattformen, som kommittén ingår i, har när det gäller att ge kommissionen råd om hur unionslagstiftningen kan förenklas och hur onödiga bördor kan minskas, samtidigt som man ser till att unionspolitiken är framåtblickande och relevant i ljuset av nya utmaningar, bl.a. den sociala, miljömässiga, geopolitiska, tekniska och digitala utvecklingen.

3.6.5

EESK betonar att genomförandet av principen måste ses som en gemensam institutionell insats som kräver ett nära samarbete mellan samtliga EU-institutioner under hela lagstiftningscykeln. I linje med punkt 3.4.3 i detta yttrande uppmanar kommittén Europaparlamentet och rådet att se till att unionslagstiftningen uppnår sina mål på ett så kostnadseffektivt sätt som möjligt. Detta förutsätter ett nära samarbete mellan lagstiftarna och kommissionen i den politiska processens alla stadier samt att medlemsstaterna delar med sig av information till kommissionen om vilka kostnader och vilken nytta som EU-lagstiftningen ger när den genomförts.

3.6.6

EESK välkomnar kommissionens avsikt att i varje konsekvensbedömning ge en uppskattning av både de administrativa kostnader och de anpassningskostnader som de föreslagna åtgärderna medför. Kommittén noterar dock att det endast är administrativa kostnader som kommer att kompenseras genom ”en in och en ut”-verktyget, medan anpassningskostnader ska kompenseras genom andra verktyg, såsom faciliteten för återhämtning och resiliens, sammanhållningspolitiken och jordbruksfonderna samt mekanismen för en rättvis omställning. Med tanke på att anpassningskostnader kan medföra en betydande börda för företagen, framför allt för små och medelstora företag samt mikroföretag, uppmanar kommittén kommissionen att tillsammans med kostnadsuppskattningen lägga fram konkreta förslag till åtgärder för att stödja företagen i arbetet med att anpassa sig till och efterleva de nya regelverken samt upprätthålla anställningstryggheten och säkerställa yrkesutbildning och omskolning för arbetstagarna.

3.6.7

EESK noterar att kommissionen har för avsikt att automatiskt betrakta en ersättning av 27 nationella regelverk med ett enda harmoniserat ramverk som ”en ut”. Detta utgör ett sådant mekaniskt synsätt som kommissionen säger sig vilja undvika. En harmonisering innebär inte automatiskt några effektivitetsvinster; harmoniseringseffekterna måste bedömas från fall till fall. Kommittén uppmanar därför kommissionen att alltid fastställa ”en ut” på grundval av en individuell kostnads-nyttoanalys.

3.6.8

När det gäller flexibilitetsarrangemangen för ”en in och en ut” uppmanar EESK kommissionen att klargöra på grundval av vilka kriterier den kommer att besluta om undantag och ”exceptionella omständigheter” för utbyte.

3.6.9

EESK noterar att principen enbart kommer att tillämpas på initiativ som ingår i kommissionens årliga arbetsprogram för 2022, vilket innebär att viktiga politiska initiativ som lagts fram under första halvan av kommissionens mandatperiod inte tas med. Därmed lever kommissionen inte upp till kommissionsordförande Ursula von der Leyens utfästelse i sitt dokument om kommissionens arbetsmetoder (17) och i sina uppdragsbeskrivningar till kommissionsledamöterna om att kommissionskollegiet kommer att tillämpa principen ”en in och en ut” på varje lagstiftningsförslag som skapar nya bördor.

3.6.10

EESK uppmanar kommissionen att inrätta en lämplig rapporteringsram för genomförandet av principen för att säkerställa en ordentlig utvärdering under de kommande åren.

3.7 Fit for Future-plattformen

3.7.1

EESK välkomnar inrättandet av Fit for Future-plattformen (nedan kallad ”plattformen”). Kommittén erinrar om att plattformens uppdrag är att göra efterhandsutvärderingar, inte att föreslå ny lagstiftning. Kommittén kommer att medverka aktivt i plattformens arbete.

3.7.2

EESK framhåller att synpunkter som ges via webbplatsen ”Kom med synpunkter: Förenkla!” även fortsatt måste bidra till plattformens årliga arbetsprogram, även om de inte omfattas av bilaga II till kommissionens arbetsprogram. Plattformen bör dessutom även fortsättningsvis kunna ge kommissionen råd om övergripande arbetsflöden för bättre lagstiftning.

3.7.3

Kommittén föreslår att den person eller organisation som lämnar synpunkter till plattformen får motiverad uppföljande återkoppling från kommissionen om hur frågan har hanterats.

3.8 Efterhandsövervakning utvärderingar

3.8.1

EESK ger sitt starka stöd för principen att utvärdera först och uppmanar kommissionen att se till att den tillämpas systematiskt.

3.8.2

Kommittén ser positivt på det framgångsrika samarbete som upprättats med kommissionen om arbetet med efterhandsutvärderingar, där dess bidrag har visat sig vara till nytta för att förstärka kommissionens utvärderingar med bidrag från det organiserade civila samhället. Kommittén anser att detta samarbete ständigt bör stärkas. Kommittén anser även att EESK:s utvärderingar bör tas med i det planerade gemensamma registret – den gemensamma lagstiftningsportalen.

3.8.3

När det gäller övervakningen av genomförd unionslagstiftning framhåller EESK att övervaknings- och rapporteringskraven när det gäller att samla in nödvändig information och nödvändiga uppgifter alltid måste vara proportionerliga och inte får medföra otillbörliga bördor för medborgare, företag eller offentliga förvaltningar.

3.8.4

EESK noterar med oro slutsatserna i rapporten från nämnden för lagstiftningskontroll när det gäller kommissionens utvärderingar. Enligt rapporten avspeglade slutsatserna från utvärderingarna inte på lämpligt sätt resultaten. Nämnden har regelbundet framfört invändningar beträffande att slutsatserna utgör selektiva tolkningar av underlaget eller inte tillräckligt tydligt redogör för svagheterna i det insamlade underlaget. Nämnden menar att detta är en allvarlig brist eftersom det gör att utvärderingen inte kan fullgöra sitt främsta syfte som lärandeprocess. EESK uppmanar kommissionen att på ett objektivt sätt rapportera om hur unionslagstiftningen fungerar.

3.8.5

EESK noterar med oro att kommissionens avdelningar inte är skyldiga att på nytt lägga fram utvärderingsrapporter om nämnden för lagstiftningskontroll avgett ett negativt yttrande. Kommittén föreslår att samma regler ska gälla för utvärderingar som för konsekvensbedömningar och att kommissionens avdelningar ska åläggas att se över rapporter som fått ett negativt första yttrande och formellt inhämta ett positivt yttrande från nämnden.

3.9 Genomförande och efterlevnad

3.9.1

EESK hänvisar till de rekommendationer om genomförande och efterlevnad som kommittén framfört i ett tidigare yttrande (18).

3.9.2

EESK välkomnar kommissionens långsiktiga handlingsplan för bättre genomförande och efterlevnad av inremarknadsreglerna (19) och uppmanar kommissionen att snabbt genomföra de föreslagna åtgärderna.

3.9.3

EESK upprepar att de flesta regelbördorna för medborgare och företag fortfarande skapas på nationell nivå på grund av de nationella myndigheternas förfarande och metod för införlivande samt otillräckliga tillämpning av unionslagstiftningen. Om de nationella lagstiftarna – genom att använda sitt utrymme för skönsmässig bedömning – beslutar att lägga till krav på nationell nivå bör de göra det på ett öppet sätt, informera kommissionen och andra nationella myndigheter och förklara skälen till detta, i linje med deras åtagande i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning. Medlemsstaterna bör även tänka på vilka konsekvenser sådana tillägg kan få för den inre marknadens integritet och funktionssätt och om möjligt undvika åtgärder som skulle kunna orsaka en betydande snedvridning och fragmentering.

3.9.4

EESK förordar vidare att man, i enlighet med kommitténs yttranden (20), huvudsakligen prioriterar förordningar framför direktiv för att undvika inkonsekventa regelverk inom EU och stödja integrationen av den inre marknaden. EESK noterar dock att nuvarande skyddsnivåer för medborgare, konsumenter, arbetstagare och miljön inte får sänkas.

Bryssel den 22 september 2021.

Christa SCHWENG

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) EUT C 13, 15.1.2016, s. 192, EUT C 262, 25.7.2018, s. 22.

(2) COM(2015) 215 final.

(3) EUT C 487, 28.12.2016, s. 51 och EUT C 262, 25.7.2018, s. 22.

(4) C(2017) 7810.

(5) EUT C 383, 17.11.2015, s. 57.

(6) REFIT Platform Opinion on submissions XXII.4.a by the DIHK and XXII.4.b by a citizen on Stakeholder consultation mechanisms. Datum för antagande: 7.6.2017.

(7) Verktyg för bättre lagstiftning, Europeiska kommissionen (europa.eu).

(8) EUT C 434, 15.12.2017, s. 11.

(9) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1 (https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32016Q0512(01)&from=SV).

(10) EUT C 14, 15.1.2020, s. 72.

(11) https://ec.europa.eu/info/sites/default/files/rsb_report_2020_en_0.pdf.

(12) EUT C 14, 15.1.2020, s. 72.

(13) EUT C 262, 25.7.2018, s. 22.

(14) EUT C 220, 9.6.2021, s. 67.

(15) EUT C 434, 15.12.2017, s. 11.

(16) EUT C 487, 28.12.2016, s. 51.

(17) P(2019) 2.

(18) EUT C 262, 25.7.2018, s. 22.

(19) https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:52020DC0094&rid=1.

(20) EUT C 18, 19.1.2011, s. 95.

22.12.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 517/51

Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2013/34/EU, direktiv 2004/109/EG, direktiv 2006/43/EG och förordning (EU) nr 537/2014 vad gäller företagens hållbarhetsrapportering

(COM(2021) 189 final – 2021/104 (COD))

(2021/C 517/07)

Föredragande:

Marinel Dănuț MURESAN

Remiss	Europeiska unionens råd, 22.6.2021 Europaparlamentet, 23.6.2021
Rättslig grund	Artiklarna 50 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Inre marknaden, produktion och konsumtion
Antagande av sektionen	2.9.2021
Antagande vid plenarsessionen	22.9.2021
Plenarsession nr	563
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	226/0/7

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) välkomnar förslaget till direktiv om företagens hållbarhetsrapportering och menar att hållbarhetsrapportering av hög kvalitet kommer att utgöra en central del i genomförandet av den europeiska gröna given, inbegripet de ambitiösa målen i 55 %-paketet.

1.2

Utvidgningen av direktivet till att omfatta alla stora företag som uppfyller vissa villkor, liksom noterade små och medelstora företag, kommer i synnerhet att stödja den europeiska ekonomins omställning i linje med Parisavtalet. Detsamma gäller uppdraget för European Financial Reporting Advisory Group (Efrag) att utveckla enhetliga EU-standarder för icke-finansiell rapportering.

1.3

EESK välkomnar att kommissionen, i enlighet med handlingsplanen för finansiering av hållbar tillväxt, fokuserar på att skapa incitament för företag och finansinstitut att offentliggöra hållbarhetsdata av hög kvalitet. Den offentliga och den privata sektorn måste göra en gemensam insats för att detta ska åstadkommas, och lagstiftningsramen för hållbar finansiering och företagsrapportering är avgörande i detta avseende.

1.4

Kommittén vill uppmuntra medlagstiftarna att utvärdera de operativa och administrativa kostnaderna för den gradvisa och frivilliga inkluderingen av små och medelstora företag i direktivets tillämpningsområde, och att överväga eventuella ytterligare stödåtgärder för att bidra till att kompensera för eventuella administrativa och operativa bördor som tynger detta viktiga segment av ekonomin.

1.5

EESK välkomnar varmt kommissionens förtydligande och efterlevnad av principen om dubbel väsentlighet, och beskrivningen av den i det tredje stycket i förslaget.

1.6

EESK stöder att Efrag fått i uppdrag att ta fram teknisk rådgivning för utarbetandet av en europeisk standard för icke-finansiell rapportering. Denna standardiseringsprocess måste inbegripa alla berörda parter med ett väsentligt intresse av utarbetandet och användningen av hållbarhetsrapportering: de berörda finansiella och icke-finansiella företagsaktörerna, arbetsmarknadens parter och det civila samhället måste garanteras en tydlig roll i alla led.

1.7

Kommittén uppmuntrar kommissionen, de europeiska tillsynsmyndigheterna och medlagstiftarna att säkerställa en noggrann anpassning – vad gäller innehåll och ordningsföljd – av de olika delarna i ramen för hållbarhetsrapportering, inbegripet de som omfattar finansinstitut.

1.8

EESK vill också uppmuntra kommissionen och Efrag att beakta hur särskilda landspecifika rapporteringskrav avseende hållbarhetsrisker och hållbarhetskonsekvenser, för alla enheter som omfattas, skulle kunna främja mer detaljerade och väsentliga upplysningar.

1.9

Slutligen uppmanas kommissionen att överväga att stärka kunskaperna om finansiella frågor och hållbarhet. Förslaget kommer att säkerställa att företag och finansinstitut kan tillhandahålla slutanvändare, framtida mottagare och andra slutinvesterare korrekta data, men det behövs kompletterande insatser för att ge dem möjlighet att med tillräckligt förtroende kanalisera sina besparingar till hållbara investeringar. EESK välkomnar således de åtaganden som gjorts i detta avseende inom ramen för strategin för att finansiera omställningen till en hållbar ekonomi (1).

2. Kommissionens förslag

2.1

Europaparlamentet och rådets direktiv om icke-finansiell rapportering (2014/95/EU) (2) som ändrar redovisningsdirektivet, antogs 2014. Företag som omfattades av direktivet om icke-finansiell rapportering ålades att rapportera i enlighet med direktivets bestämmelser första gången 2018 (för budgetåret 2017).

2.2

I enlighet med direktivet om icke-finansiell rapportering offentliggjorde kommissionen 2017 icke-bindande riktlinjer för rapportering för företag (3). Under 2019 offentliggjorde kommissionen ytterligare riktlinjer för rapportering av klimatrelaterad information (4). Dessa riktlinjer har inte i tillräcklig utsträckning förbättrat kvaliteten på den information som företag offentliggör i enlighet med direktivet om icke-finansiell rapportering.

2.3

Kommissionen åtog sig att föreslå en översyn av direktivet om icke-finansiell rapportering i den europeiska gröna given och sitt arbetsprogram för 2020 (5).

2.4

I mars 2018 lade kommissionen fram handlingsplanen för finansiering av hållbar tillväxt (6). I den framhölls på nytt behovet av ytterligare standardisering av den icke-finansiella information som företagen ska tillhandahålla och som är nödvändig för att vägleda investeringsbeslut. Efter handlingsplanen lade kommissionen fram tre lagstiftningsförslag som ytterligare preciserar vilka data som krävs från företag för detta ändamål, nämligen taxonomiförordningen (7), förordningen om hållbarhetsrelaterade upplysningar som ska lämnas inom den finansiella tjänstesektorn (8) och förordningen om referensvärden för koldioxidsnåla investeringar (9).

2.5

I sitt initiativbetänkande om hållbara finanser från maj 2018 efterlyste Europaparlamentet en vidareutveckling av rapporteringskraven inom ramen för direktivet om icke-finansiell rapportering. (10) I sin resolution om hållbar bolagsstyrning från december 2020 välkomnade Europaparlamentet kommissionens åtagande att se över direktivet om icke-finansiell rapportering, och man efterlyste en utvidgning av direktivets tillämpningsområde till ytterligare kategorier av företag och gladdes åt kommissionens åtagande att utveckla EU-standarder för icke-finansiell rapportering. (11) Europaparlamentet ansåg också att icke-finansiell information som offentliggörs av företag i enlighet med direktivet om icke-finansiell rapportering bör genomgå en obligatorisk revision.

2.6

Direktivet om icke-finansiell rapportering är, tillsammans med förordningen om hållbarhetsrelaterade upplysningar som ska lämnas inom den finansiella tjänstesektorn och taxonomiförordningen, de centrala komponenterna i de krav på hållbarhetsrapportering som ligger till grund för EU-strategin för hållbar finansiering.

2.7

Syftet med detta förslag är följaktligen att förbättra hållbarhetsrapporteringen för att bättre utnyttja den europeiska inre marknadens potential att bidra till omställningen till ett fullständigt hållbart ekonomiskt och finansiellt system för alla i enlighet med den europeiska gröna given, inbegripet 55 %-paketet, och FN:s mål för hållbar utveckling.

3. Allmänna kommentarer

3.1

Europa håller för närvarande på att ta sig ur en hälsokris som har blottlagt behovet av ett resilient finansiellt och ekonomiskt system som kan skydda mot oväntade kriser i framtiden. Så som påpekats av Europeiska centralbanken (ECB) har pandemin fungerat som en tydlig påminnelse om att det måste till en grundläggande strukturell omställning av vår ekonomi, inklusive systematiska förändringar i fråga om hur energi produceras och förbrukas, för att förhindra att klimatförändringarna orsakar bestående skador på den globala ekonomin. (12) Samtidigt understryker ECB att människors liv i sig kommer att hotas om vi inte agerar skyndsamt. Det gäller särskilt de fattigaste och mest utsatta. Icke-finansiell företagsrapportering av hög kvalitet är avgörande när det gäller att se till att båda aspekterna av den aktuella frågan behandlas i vederbörlig ordning.

3.2

Framstegen beträffande kapitalmarknadsunionen kommer samtidigt att säkerställa att den europeiska industrin, vars ryggrad består av små och medelstora företag som bidrar med mer än hälften av EU:s BNP (13), kommer att fortsätta att utvecklas, skapa arbetstillfällen av god kvalitet och sörja för EU:s långsiktiga konkurrenskraft. Dessa framsteg är beroende av att kapital tilldelas företag som ställer om för att uppnå målen i Parisavtalet, och som kommer att stödja målen i den europeiska gröna given, liksom av att finansiell utbildning och utbildning i hållbarhet blir en integrerad del av Europas åtaganden.

3.3

Jämförbara och relevanta företagsdata av hög kvalitet som är förenliga med principen om dubbel väsentlighet är en viktig förutsättning för att finanssektorn ska kunna bedöma icke-finansiella och finansiella kunders och motparters hållbarhetsprofiler, så att den kan hjälpa sina kunder att uppnå målen i Parisavtalet. EESK uppmanar medlagstiftarna att se till att det aktuella förslaget uppfyller detta centrala krav, vilket kommer att ligga till grund för en hållbar återhämtning från covid-19-pandemin och säkerställa den inre marknadens långsiktiga konkurrenskraft och tillväxt.

3.4

Efrag har till uppgift att utarbeta de tekniska standarder (nedan kallade standarderna) genom vilka lagstiftningstexten ska omsättas i praktiken. I enlighet med Efrags slutrapport i frågan (14) uppmuntrar kommittén EU:s plattform för hållbar finansiering och den internationella plattformen för en hållbar finansmarknad att nära samråda med Efrag i bedömningen av vilken detaljnivå som är lämplig i standarderna för att se till att rapporterande enheter tillhandahåller data som är väsentliga och jämförbara. Mot bakgrund av den snabba internationella utvecklingen inom hållbarhetsrapportering, inbegripet den utbredda användningen från både företagens och finansinstitutens sida av ramarna från GRI (det globala redovisningsinitiativet), SASB (rådet för standarder för hållbarhetsredovisning) och TCFD (arbetsgruppen för klimatrelaterade finansiella informationskrav), rekommenderar kommittén att man låter standarderna bygga på de viktigaste bestämmelserna i dessa ramar. Så som också framhållits av Efrag bör internationellt samarbete i detta avseende dock inte hämma EU:s ambition som en global ledare inom hållbarhet när det gäller tillämpningsområdet för EU:s regelverk och hur snabbt det utvecklas. Att säkerställa en balanserad representation av viktiga grupper av berörda parter, däribland arbetsmarknadens parter, i Efrags styrningsstruktur kommer att göra att denna process kan genomföras på ett så stabilt sätt som möjligt.

3.5

Samstämmighet i antagandet av hållbarhetsrapporteringspraxis i alla 27 EU-medlemsstaters jurisdiktioner kommer att vara avgörande för tillhandahållandet av jämförbara data av hög kvalitet. EESK uppmanar medlagstiftarna att se till att resultatet av förhandlingarna är tillräckligt flexibelt för att bestämmelserna i direktivet inte ska genomgå omfattande ändringar vid införlivandet, med tanke på att man inte antog en förordning. Detta är avgörande för att säkerställa sammanhängande rapporteringskrav i hela EU-27, förhindra marknadsfragmentering och uppmuntra till ett lika, obehindrat flöde av kapital i alla jurisdiktioner. EESK förväntar sig helt och fullt att de kommande standarderna kommer att tillämpas konsekvent i hela EU-27, men det är viktigt att understryka vikten av att se till att resultatet av både införlivandet av direktivet om företagens hållbarhetsrapportering och standardiseringen leder till offentliggöranden av jämförbar och väsentlig hållbarhetsinformation av hög kvalitet i hela EU-27. Tidigare empiriskt arbete från det civila samhällets sida har visat på betydande regionala skillnader, vilket kan undergräva detta mål. (15)

4. Särskilda kommentarer

4.1 Tillämpningsområde

4.1.1

EESK välkomnar att direktivets tillämpningsområde utvidgas till att omfatta noterade små och medelstora företag – med undantag för dem som är noterade på multilaterala handelsplattformar (MTF-plattformar) eller på tillväxtmarknader för små och medelstora företag – liksom bestämmelserna om frivillig rapportering för onoterade små och medelstora företag samt den treåriga övergångsperioden och den förenklade standarden för noterade små och medelstora företag. Med tanke på de små och medelstora företagens betydande administrativa och operativa bördor när det gäller att få fram lämpliga data och sammanställa rapporter – bördor som förvärras av effekterna av covid-19-pandemin – stöder kommittén förslagets nuvarande tillämpningsområde i detta avseende. Denna balanserade metod ger små och medelstora företag en förutsägbar väg mot att kunna tillgodose ökade förväntningar på hållbarhetsinformation bland investerare och berörda parter i stort, samtidigt som man medger den flexibilitet och tid som krävs för att uppfylla dessa krav gradvist och frivilligt.

4.1.2

EESK rekommenderar att kommissionen utan dröjsmål genomför en särskild konsekvensbedömning och kostnads-nyttoanalys av effekterna av infasningsperioden och den förenklade rapporteringsstandarden för både noterade och onoterade små och medelstora företag. En betydande del av denna analys bör utgöras av konkreta empiriska belägg och rekommendationer beträffande att inom en rimlig tidsperiod inkludera noterade och onoterade små och medelstora företag i högrisksektorer i direktivets tillämpningsområde. Om det skulle krävas bör kommissionen också överväga ytterligare stödåtgärder för att hjälpa små och medelstora företag att uppfylla sina kommande rapporteringskrav.

4.2 Offentliggörande av risker och konsekvenser längs värdekedjorna

4.2.1

EESK välkomnar det föreslagna direktivets strategi att inkludera rapporteringskrav som avser värdekedjan för enheter som omfattas av tillämpningsområdet. Med tanke på komplexiteten i moderna värdekedjor rekommenderar kommittén tydligare och mer detaljerade kriterier för när rapporteringen bör omfatta hela värdekedjan, i enlighet med bestämmelsen i förslaget till direktiv om att denna rapportering ska göras ”beroende på vad som är lämpligt” (skäl 29). Eftersom verksamhet i värdekedjorna medför betydande risker och konsekvenser avseende miljö, samhällsansvar och bolagsstyrning vill EESK betona att dessa ytterligare specifikationer inte bör sänka kravet på att rapportera på ett sätt som främjar full insyn vad gäller konsekvenserna av verksamhet i värdekedjorna.

4.3 Anpassning av rapporteringskraven vad gäller tidpunkt och innehåll

4.3.1

EESK vill understryka att förslagets framgång är avhängig av en noggrann ordningsföljd och anpassning av rapporteringskraven mellan direktivet om företagens hållbarhetsrapportering och andra lagstiftningsramar. När det gäller framför allt behoven hos de enheter som omfattas av tillämpningsområdet och som både använder och sammanställer icke-finansiell information kommer det att vara viktigt att se till att tillräckligt med tid medges för insamling, bedömning och offentliggörande av relevanta data. En sådan samordning bör säkerställa att de icke-finansiella kunderna till finansiella enheter som omfattas av tillämpningsområdet måste offentliggöra de data som är nödvändiga i första hand, så att de finansiella enheterna därefter kan bedöma dem och sammanställa egna upplysningar.

4.3.2

Kommissionen och medlagstiftarna bör bedöma dessa krav på ordningsföljd, särskilt eftersom de påverkar de enheter som omfattas av tillämpningsområdet och av kraven på hållbarhetsrapportering enligt kapitalkravsförordningen (16), artikel 8 i taxonomiförordningen, de delegerade akterna till förordningen om hållbarhetsrelaterade upplysningar som ska lämnas inom den finansiella tjänstesektorn (17) och alla kommande standarder som rör utvecklingen av den sociala taxonomin, liksom andra taxonomier. Uppfyllandet av dessa krav kommer att vara beroende av tillgången på data av hög kvalitet som tillhandahålls på grundval av det aktuella förslaget. Den information som krävs genom upplysningar enligt direktivet om företagens hållbarhetsrapportering bör ha samma omfattning som de data som ska offentliggöras enligt dessa relaterade krav, inklusive de delegerade akterna avseende taxonomiförordningen, vilket kan förtydligas ytterligare i det föreslagna direktivet och i Efrags arbete med att utveckla standarderna, efter behov.

4.4 Säkerhet

4.4.1

EESK inser betydelsen av att se till att de icke-finansiella data som ska offentliggöras enligt det föreslagna direktivet håller hög kvalitet och kan kontrolleras. Säkerheten är avgörande i detta avseende, och kommittén välkomnar förslagets rekommendation om användning av begränsad säkerhet för att kontrollera icke-finansiella data från de enheter som omfattas av tillämpningsområdet.

4.4.2

Eftersom det saknas en gemensamt överenskommen ram för rimlig säkerhet avseende hållbarhetsinformation och på grund av den ännu osäkra kvaliteten på vissa former av icke-finansiell data bör säkerhetskraven ligga kvar på den bedömningsnivå som krävs för begränsad säkerhet.

4.5 Mänskliga rättigheter

4.5.1

EESK välkomnar det mer detaljerade fastställandet av hållbarhetsrelaterade frågor om vilka data ska offentliggöras, inklusive de frågor som rör effekterna på utsatta samhällen och arbetstagare. Tillsammans med de planerade framstegen när det gäller att lägga fram ett förslag om hållbar företagsstyrning anser EESK att det aktuella förslaget ger en betydande möjlighet att utveckla en praktisk ram för att bedöma de finansiella risker som härrör från affärsverksamhet som påverkar samhällen, samtidigt som man främjar en god förståelse av affärsverksamhetens effekter på dessa samhällen. I den ytterligare specificeringen av både rapporteringskraven och kraven på tillbörlig aktsamhet bör man noggrant avväga arbetsmarknadsparternas behov genom en formell samrådsrätt.

4.5.2

EESK uppmanar medlagstiftarna att överväga en tydligare avgränsning av de berörda parter som ska beaktas och rådfrågas i denna process, och att se till att dessa krav är fullt anpassade till bestämmelserna i det kommande förslaget om hållbar företagsstyrning. Den process som företag bör tillämpa för att uppfylla kraven på samråd med berörda parter bör understrykas genom att enbart de mest relevanta berörda parterna identifieras, samtidigt som man ser till att processen är lämpligt utformad, enkel och inte tillför onödig komplexitet för de företag som omfattas av det föreslagna direktivets utvidgade tillämpningsområde.

4.6 Omställningsplanering

4.6.1

EESK inser att företag i omställning måste dra till sig finansiering. Förslagets betoning på behovet av att rapportera om affärsmodellers och affärsstrategiers förenlighet med omställningen till en hållbar ekonomi och begränsningen av den globala uppvärmningen till 1,5 oC är därför avgörande. Mot bakgrund av rapporten från Internationella energiorganet om att uppnå nettonollutsläpp senast 2050 (18) kommer säkerställandet av stabila data av hög kvalitet för att uppfylla detta krav i det föreslagna direktivet att vara en avgörande faktor när det gäller att säkerställa att företagen har trovärdiga omställningsplaner och att banker och kapitalmarknader kan hjälpa dem att uppnå sina mål. EESK anser att kraven i fråga om denna anpassning bör vara mer detaljerade och proportionerliga. Sådana krav bör inbegripa ytterligare information om de omställningsscenarier som företagen har antagit, samt de faktorer som avgör deras förenlighet med målen för den rättvisa omställningen.

4.7 Utveckling av EU-standarder för icke-finansiell rapportering

4.7.1

EESK upprepar sitt stöd för att Efrag fått i uppdrag att tillhandahålla teknisk rådgivning när det gäller att utveckla EU-standarder för icke-finansiell rapportering. Kommittén vill uppmärksamma att detta uppdrag kräver ”korrekt vederbörligt förfarande, offentlig tillsyn och transparens”, inbegripet samråd med ett brett spektrum av berörda parter i utarbetandet av standarderna, och framhåller vikten av att se till att fackföreningar, arbetsmarknadsparter i stort, små och medelstora företag och andra berörda parter som har ett väsentligt intresse av utarbetandet av standarderna, däribland finansiella och icke-finansiella företag och organisationer i det civila samhället, görs delaktiga och rådfrågas under hela framtagandet av den tekniska rådgivningen. I detta avseende stöder kommittén Efrags insatser för att söka berörda parters synpunkter på utvecklingen av dess vederbörliga förfarande (19), och vi förväntar oss ett resultat som säkerställer alla ovannämnda berörda parters delaktighet.

Bryssel den 22 september 2021.

Christa SCHWENG

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) COM(2021) 390 final.

(2) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/95/EU av den 22 oktober 2014 om ändring av direktiv 2013/34/EU vad gäller vissa stora företags och koncerners tillhandahållande av icke-finansiell information och upplysningar om mångfaldspolicy (EUT L 330, 15.11.2014, s. 1).

(3) Meddelande från kommissionen – Riktlinjer för icke-finansiell rapportering (metod för rapportering av icke-finansiell information) (EUT C 215, 5.7.2017, s. 1).

(4) Meddelande från kommissionen – Riktlinjer för icke-finansiell rapportering – Tillägg avseende rapportering av klimatrelaterad information (EUT C 209, 20.6.2019, s. 1).

(5) Kommissionens meddelande ”Den europeiska gröna given” (COM(2019) 640 final) kommissionens justerade arbetsprogram för 2020 (COM(2020) 440 final).

(6) COM(2018) 97 final.

(7) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 av den 18 juni 2020 om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar och om ändring av förordning (EU) 2019/2088 (EUT L 198, 22.6.2020, s. 13).

(8) EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) 2019/2088 av den 27 november 2019 om hållbarhetsrelaterade upplysningar som ska lämnas inom den finansiella tjänstesektorn (EUT L 317, 9.12.2019, s. 1).

(9) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2089 av den 27 november 2019 om ändring av förordning (EU) 2016/1011 vad gäller EU-referensvärden för klimatomställning, EU-referensvärden för anpassning till Parisavtalet och hållbarhetsrelaterade upplysningar för referensvärden (EUT L 317, 9.12.2019, s. 17).

(10) Europaparlamentets resolution av den 29 maj 2018 om hållbara finanser (2018/2007(INI)) (EUT C 76, 9.3.2020, s. 23).

(11) Europaparlamentets resolution av den 17 december 2020 om hållbar bolagsstyrning (2020/2137(INI)) (EUT C 445, 29.10.2021, s. 94).

(12) https://www.ecb.europa.eu/press/key/date/2020/html/ecb.sp200717~1556b0f988.sv.html.

(13) https://ec.europa.eu/growth/smes_sv.

(14) https://ec.europa.eu/info/sites/default/files/business_economy_euro/banking_and_finance/documents/210308-report-efrag-sustainability-reporting-standard-setting_en.pdf

(15) https://www.allianceforcorporatetransparency.org/assets/Research_Report_EUKI_2020.pdf, p. 51.

(16) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 176, 27.6.2013, s. 1).

(17) C(2021) 2800 final.

(18) https://www.iea.org/reports/net-zero-by-2050.

(19) https://www.efrag.org/Assets/Download?assetUrl=%2fsites%2fwebpublishing%2fSiteAssets%2fEFRAG%2520Due%2520Process%2520Procedures_V04.pdf.

22.12.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 517/56

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Främjande av en europeisk strategi för artificiell intelligens

[COM(2021) 205 final]

(2021/C 517/08)

Föredragande:

Marie-Françoise GONDARD-ARGENTI

Remiss	Europeiska kommissionen, 1.7.2021
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Antagande av sektionen	2.9.2021
Antagande vid plenarsessionen	22.9.2021
Plenarsession nr	563
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	235/0/7

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) välkomnar denna översyn av den samordnade planen om artificiell intelligens (AI), som är ett resultat av kommissionens och medlemsstaternas gemensamma arbete. Kommittén efterlyser ett snabbare genomförande av den genom att alla berörda aktörer involveras.

1.2

EESK stöder kommissionens helhetssyn när det gäller strategin för en inkluderande och hållbar AI, som bygger på att skapa ett ekosystem av spetskompetens och förtroende. Förslagen till plan respektive förordning, som vart och ett är föremål för ett separat yttrande, utgör de två pelarna i arbetet för att positionera Europa som en global aktör inom AI.

1.3

För att uppnå de förväntade ekonomiska, sociala, miljömässiga och folkhälsomässiga fördelarna för alla EU-medborgare utan diskriminering måste planen öka dynamiken på utbildningsområdet genom att man integrerar etiska frågor och miljöfrågor, livslångt lärande och livslång kompetensutveckling samt innovationsutmaningar och stöd till arbetstagare och företag, även de minsta företagen.

1.4

I arbetslivet är förtroende nyckeln till framgång. AI utgör inte något undantag. EESK anser att det är befogat att man i den nya planen ger den sociala dialogen och arbetsmarknadens parter en nyckelroll under hela processen. Även om frågan om kompetens är central bör alla frågor som rör automatisering i arbetslivet ingå i diskussionerna.

1.5

EESK rekommenderar kommissionen att inom den politiska ram som man har för avsikt att inrätta ge medlemsstaterna kraftiga incitament att stärka den sociala dialogen och medborgardialogen avseende AI-frågor och AI-verktyg.

1.6

EESK påpekar att förtroende förutsätter att alla arbetstagare, konsumenter och medborgare har rätt att få de algoritmprocesser som påverkar deras liv och omgivning förklarade. Den nya samordnade planen måste vara förenlig med detta krav på öppenhet och förklarbarhet, vilket inte kan separeras från alla medborgares rätt att bestrida beslut som fattas enbart med hjälp av en algoritm.

1.7

EESK anser att EU kan etablera sig som en trovärdig global ledare inom AI förutsatt att det finns en välfungerande samordning mellan EU-institutionerna, medlemsstaterna och det organiserade civila samhället – arbetsmarknadens parter, konsumenter och medborgare – med en tydlig ansvarsfördelning. Genom att en samordning skapas mellan EU-institutionerna, mellan institutionerna och medlemsstaterna samt mellan medlemsstaterna själva kommer den övergripande effekten att maximeras samtidigt som man säkerställer ett snabbt och konsekvent genomförande av investeringspolitiken och investeringsprogrammen.

1.8

Artificiell intelligens är global till sin natur, men är i högsta grad beroende av en utbredd användning av AI. Genom att göra medlemsstaterna till nyckelaktörer i det globala samspelet när det gäller AI utgör den samordnade planen en hörnsten i den europeiska AI-strategin.

1.9

EESK välkomnar att det i den reviderade samordnade planen föreslås konkreta åtgärder för att främja genomförandet av nationella strategier och öka synergieffekterna. Planen kommer emellertid först fullt till sin rätt när den genomförs i nära samordning med EU-strategin för data – inrättandet av ett europeiskt område för data och dataskydd – och cybersäkerhet.

1.10

För att avhjälpa bristen på bindande samordning efterlyser EESK ett system för kontinuerlig övervakning av framstegen med hjälp av resultatindikatorer som tagits fram av alla berörda parter.

1.11

EESK uppmuntrar medlemsstaterna att använda faciliteten för återhämtning och resiliens – liksom andra finansieringsinstrument såsom Horisont Europa, programmet för ett digitalt Europa och InvestEU – för att stödja utvecklingen och användningen av AI, särskilt bland små företag. EIB förklarar i en färsk rapport hur EU bör gå vidare (1).

2. Allmänna kommentarer

2.1

Kommissionen har för avsikt att göra EU till en global drivkraft för en människocentrerad, inkluderande, säker, hållbar och tillförlitlig AI. Med beaktande av lärdomarna av hälsokrisen vill kommissionen påskynda investeringarna, stärka de nuvarande åtgärderna och strikt anpassa dem för att främja synergier och flexibilitet (2). EESK stöder en omgående och beslutsam tillämpning av denna strategi för att stärka EU:s interna och internationella spetskompetens.

2.2

EESK noterar de framsteg som gjorts sedan den första samordnade planen lades fram 2018. I den uppdaterade planen fastställs tydliga prioriteringar: investera i infrastruktur och datadelning, främja spetskompetens genom att mobilisera innovation och kompetens och garantera tillförlitlighet och insyn i hela värdekedjan. Kommittén anser att investeringarna på 7 miljarder euro 2019 (+ 30 %) är uppmuntrande.

2.3

Den samordnade planen baseras på respekt för grundläggande och sociala rättigheter och rätten till icke-diskriminering när det gäller algoritmer. Detta yttrande ska beaktas tillsammans med yttrandet om det tillhörande förslaget till förordning, som behandlar etiska aspekter och fastställer harmoniserade regler (3).

2.4

EESK anser att den etiska ramen och en erkänd och gemensam standard som åtföljs av en samordnad plan är avgörande katalysatorer och grundstommen för att skapa det förtroende som krävs för att få människor i Europa att acceptera AI, samtidigt som de utgör en konkurrensfördel och en tillgång på global nivå.

2.5

Medborgarnas förtroende är oupplösligt förbundet med rätten att få algoritmer förklarade och möjligheten att bestrida alla beslut som påverkar deras liv. Utvecklarna av AI och AI-applikationer bör liksom användarna vara mycket uppmärksamma, och regelbundna revisioner och tester bör genomföras. Människan måste behålla kontrollen över besluten.

2.6

Kommittén är oroad över risken för fragmentering till följd av olika nationella strategier och uppmanar medlemsstaterna att i EU:s intresse intensifiera sitt samarbete, särskilt när det gäller cybersäkerhet, som – trots att den utgör stommen i planen – är en nationell befogenhet.

2.7

EESK efterlyser en artificiell intelligens som är hållbar när det gäller dess ekonomiska, sociala och miljömässiga mål och dess respekt för det ekonomiska, sociala och miljömässiga ansvaret.

3. Särskilda kommentarer

3.1

Kommissionens ambitioner är fullt motiverade och kräver att den samarbetar med medlemsstaterna, den privata sektorn och det organiserade civila samhället för att

—	påskynda investeringarna i AI för en snabb och motståndskraftig ekonomisk och social återhämtning baserad på avancerade digitala lösningar,

—	upprätta de planerade strukturerna och programmen i tid för att kunna dra nytta av de rättmätiga fördelar som en tidig produktion eller användning av teknik medför,

—	optimera samordningen av politiken för att undvika fragmentering och gemensamt ta itu med denna globala utmaning.

3.2

EESK stöder kommissionens avsikt att investera minst 1 miljard euro per år mellan 2021 och 2027 genom programmet för ett digitalt Europa och Horisont Europa. Den förväntade hävstångseffekten kommer att leda till offentliga och privata investeringar i AI på 20 miljarder euro per år under samma period. Faciliteten för återhämtning och resiliens kommer att förstärka denna hävstångseffekt.

3.3 Att skapa gynnsamma villkor – data och infrastruktur

3.3.1

EESK uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stärka samarbetet och samordningen när det gäller styrningen av AI: genomföra nationella strategier, utbyta kunskap, expertis och bästa praxis för att påskynda utvecklingen och användningen av AI och ta itu med de globala utmaningarna i samband med AI.

3.3.2

Tillgång, tillgänglighet och fritt flöde när det gäller data är en förutsättning för utvecklingen av AI, tillsammans med strategin för data, dataskydd och cybersäkerhet. EESK påminner om att ett smidigt utbyte av personuppgifter förutsätter nära samordning och fullständig efterlevnad av den allmänna dataskyddsförordningen. Standarder kan i likhet med datasäkerhet och insyn i data ge fördelar i den globala konkurrensen (4). EESK stöder utvecklingen av ett europeiskt dataområde och särskilda sektorsspecifika områden.

3.3.3

Bortsett från vissa AI-system som inte är beroende av data påverkar omfattningen och relevansen av samt kvaliteten på de data som finns tillgängliga direkt hur väl AI fungerar. EESK anser därför att det är mycket viktigt att optimera potentialen för att underlätta ett flexibelt, driftskompatibelt och säkert datautbyte. EESK stöder fastställandet av viktiga sektorer såsom industriproduktion, den gröna given, mobilitet, hälsa, finans och energi i syfte att noga övervaka utvecklingen och bedöma framstegen.

3.3.4

EESK stöder

—	målet att avsevärt öka den datorkapacitet som finns tillgänglig i Europa för att utnyttja och tillvarata data i realtid och målet att ta fram och tillverka de nödvändiga processorerna i EU, som en del av ett program för hållbar utveckling,

—

begreppet data av allmänt intresse, dvs. offentliga myndigheters öppenhet i fråga om data i syfte att underlätta för myndigheterna själva eller främja utbyte av data som anses nödvändiga (5), där dessa kombineras med data från aktörer som är verksamma i Europa men som inte deltar i EU:s industripolitik.

3.3.5

EESK förväntar sig att medlemsstaterna i större utsträckning engagerar sig i forskning och innovation för att utveckla den infrastruktur samt de strukturer och instrument som behövs för det allmänna bästa och för att bidra till EU:s suveränitet i fråga om AI.

3.4 Främja spetskompetens från laboratorier till marknaden – innovation och partnerskap

3.4.1

EESK stöder det helhetsperspektiv som syftar till att göra EU till ett område med spetskompetens, från grundforskning och innovation till utsläppande på marknaden. EESK anser att det är mycket viktigt att EU och medlemsstaterna påskyndar sitt samarbete för att skapa gynnsamma förutsättningar för innovation, affärsmöjligheter för AI samt talang- och kompetensutveckling i linje med den europeiska människocentrerade och förtroendebaserade visionen. EESK ser positivt på att man genom de horisontella samarbetsstrukturerna stöder dessa ambitioner.

3.4.2

EESK välkomnar kommissionens ambitioner att främja experiment, stärka regionala digitala innovationsknutpunkter i samarbete med nationella och regionala initiativ och utbyta erfarenheter. Dessa innovationsknutpunkter och plattformar för efterfrågestyrd AI gör det lättare för mikroföretag och små och medelstora företag att få tillgång till AI som ett komplement till riktat finansiellt stöd. EESK anser att det är viktigt att stödja uppstartsföretag, expanderande företag och traditionella små och medelstora företag i utvecklingen av AI.

3.4.3

EESK betonar dock att denna strategi med spetskompetenscentrum inte får undergräva den vanliga långsiktiga finansieringen av ”standardlaboratorier” för forskning av rädsla att försena framväxten av banbrytande teknik.

3.4.4

EESK skulle vilja främja anpassningsprogram för organisationer, mikroföretag och små och medelstora företag genom att utveckla riktade stödnätverk. Initiativen för att stödja mikroföretagens och de små och medelstora företagens tillgång till AI (test- och experimentanläggningar, digitala innovationsknutpunkter och plattformar för efterfrågestyrd AI) bör stärkas och bedömas utifrån deras faktiska inverkan för dessa företag, med sikte på att förbättra dem.

3.4.5

En nyligen genomförd studie som beställts av EESK visar i vilken utsträckning uppskalning är en förutsättning när det gäller tillgång till de färdigheter som krävs, till datapooler för algoritmer och till nödvändig finansiering eller när det gäller att inrikta sig på en tillräckligt utvecklad marknad för att säkerställa en snabb avskrivning av dyr infrastruktur. De politiska beslutsfattarna måste därför prioritera mikroföretag och små och medelstora företag och föreslå anpassade strategier. Mot bakgrund av de ekonomiska skador som pandemin orsakat är det nu helt nödvändigt att stödja uppstartsföretag, expanderande företag och traditionella små och medelstora företag i utvecklingen av AI.

3.4.6

EESK stöder utvecklingen av ”sandlådor” för att testa nya idéer under förhållanden som ligger nära verkligheten och främja flexibilitet. EESK efterlyser bättre utbyte av resultat och ömsesidigt erkännande av dem utan gränser.

3.4.7

Spetskompetensen inom forskningen återspeglar den talang och kompetens som finns i laboratorierna, men även användarnas förtroende för AI. EESK vill därför att läroplanerna för högre utbildning ska skapa talanger i världsklass inom innovation och affärsutveckling. Kommittén uppmanar EU att skapa förutsättningar för att behålla talanger och locka till sig kompetens från utlandet. EESK efterlyser ett stabilt och tillförlitligt globalt företagsklimat som gör det lättare för företag och arbetstagare att få tillgång till AI på ett sätt som gynnar forskning och innovation.

3.4.8

Det civila samhällets organisationer förtjänar stöd vid genomförandet av AI-lösningar och bör tillhöra dem som får del av de medel och resurser som avsatts för AI. Detta gäller särskilt sociala tjänster, med full respekt för rätten till integritet och reglerna för behandling och lagring av data, däribland biometriska uppgifter.

3.5 Att få AI att fungera för medborgarna – färdigheter och förtroende

3.5.1

EESK stöder kommissionens strategi som bygger på att skapa ett ekosystem av spetskompetens och ett ekosystem av förtroende. Denna strategi behandlas i den vitbok som antogs 2019 (6). Eftersom utbildning är nyckeln till att främja spetskompetens och öka förtroendet för AI måste utbildningssystemen tillgodose ett brett spektrum av behov, från grundläggande kunskaper och allmän förståelse till förvärv av specialistkunskaper och färdigheter på hög nivå (7).

3.5.2

EESK välkomnar antagandet av den nya handlingsplanen för digital utbildning, som kommissionen antagit för perioden 2020–2027. Den kommer att ge en bättre förståelse av vad artificiell intelligens är och hur den fungerar, från grundskolan upp till universitetet, och bidra till kompetensutveckling.

3.5.3

EESK skulle vilja att medlemsstaterna tar fram ett utbildningsutbud på AI-området som även omfattar tillhörande etiska frågor och miljöfrågor, och uppmuntrar till utbyte av bästa praxis för att främja mångfald när det gäller tillgång till utbildning om samt utveckling och användning av AI. För att AI ska kunna expandera och användas på ett sätt som gynnar alla krävs en tvärvetenskaplig strategi och broar mellan olika områden.

3.5.4

EESK anser att arbetsmarknadens parter är nyckelaktörer när det gäller att förutse förändringar i kompetens och arbetstillfällen. Den sociala dialogen är avgörande för att stödja arbetstagare som påverkas av automatiseringen av deras arbetsuppgifter.

3.5.5

EESK betonar vikten av samarbete mellan regeringar, utbildningsinstitutioner, arbetsmarknadsparter och berörda organisationer i det civila samhället vid utformningen och genomförandet av nya utbildnings- och fortbildningsprogram som i första hand riktar sig till arbetslösa. Företagare och anställda vid mikroföretag och små och medelstora företag måste få lämplig utbildning.

3.5.6

EESK beklagar att man i planen inte tar upp en eventuell gemensam reflektion om arbetslivet och dess framtid mot bakgrund av automatiseringen. För att skapa förtroende för AI-tillämpningar bland arbetstagarna krävs en förstärkt social dialog, vilket är avgörande när man inför AI-system som påverkar arbetstagarna, särskilt när det gäller ledning och personal. Med tanke på den potentiella förlusten av arbetstillfällen, den ökande ojämlikheten och omstruktureringen av produktionssektorerna måste man säkerställa en fullständig samordning mellan medlemsstaterna, i nära samarbete med företag, regioner, arbetsmarknadens parter och mellanliggande organ, i syfte att

—	utveckla framåtblickande, långsiktig och institutionaliserad automatiseringskapacitet,

—	utveckla innovativa och proaktiva system för förändringar i fråga om yrken och färdigheter,

—	undersöka komplementariteten, inte bara för att ”utveckla AI” inom yrken utan också för att kartlägga förändringar i fråga om kultur och praxis och fastställa standarder för ”god komplementaritet” som främjar egenmakt.

3.5.7

Eftersom förtroende är en hörnsten i ett digitaliserat samhälle uppskattar EESK särskilt kommissionens strategi på alla områden som främjar allmänintresset och i synnerhet medborgarnas, konsumenternas, arbetstagarnas och företagens (bl.a. inom den sociala ekonomin) intresse, i syfte att öka förtroendet för AI rent generellt: skydd av grundläggande rättigheter, cybersäkerhet, dataskydd, immateriella rättigheter och hållbar och effektiv resursanvändning, utan att regleringsfrågor som rör innovation försummas. Det är viktigt att exakt kartlägga de eventuella riskerna med missbruk av AI och föreslå lämpliga motåtgärder. EESK stöder de åtgärder som kommissionen planerar för att stärka säkerheten på alla områden och anpassa regelverket till de utmaningar som AI innebär. Kommittén påminner i detta sammanhang om det organiserade civila samhällets pionjärroll, till exempel när det gäller att bedöma riskerna med ansiktsigenkänning.

3.5.8

EESK stöder till fullo ambitionen att främja den europeiska visionen om hållbar och tillförlitlig AI i hela världen genom att uppmuntra fastställandet av globala AI-standarder och utveckla partnerskap och gemensamma initiativ med tredjeländer.

3.6 Att utveckla strategiskt ledarskap inom sektorer med stort genomslag

3.6.1

EESK uppskattar kommissionens realistiska strategi att inrikta sina åtgärder på sektorer där AI-ledarskap är avgörande: klimat och miljö, hälsa, robotteknik och automatisering, offentliga tjänster, allmän säkerhet inbegripet terrorismbekämpning och migrationspolitik, smart mobilitet, jordbruk samt närliggande sektorer.

3.6.2

EESK anser att den digitala omställningen är ett nyckelinstrument för utfasning av fossila bränslen och miljöstyrning samtidigt som man säkerställer att AI-lösningarnas eventuella negativa inverkan på klimatet, miljön och energiförbrukningen är begränsad. Användningen av AI i förvaltningen av energi- och transportsystem samt inom industriprocesser och jordbruk främjar energieffektivitet, den cirkulära ekonomin och hållbar förvaltning av naturresurser. Detta bidrar till produktivitet och ekonomisk effektivitet. AI ger också möjlighet att bättre förstå och hantera klimat- och miljöfenomen.

3.6.3

EESK anser att de möjligheter som AI erbjuder bör utnyttjas inom forskning om sjukdomars ursprung, utveckling av nya molekyler, medicinsk utrustning och avancerad vård samt inom områdena utredning, diagnos och behandling, till exempel i kampen mot cancer. Det europeiska hälsodataområde som planeras med full respekt för privatlivet och personuppgifter är ett viktigt steg mot att fullt ut utnyttja möjligheterna med AI. Daglig assistans till patienter, äldre eller personer med funktionsnedsättning med hjälp av robotar illustrerar fördelarna med en spetskompetens inom robotteknik som är mindre inriktad på tekniska bedrifter och mer fokuserad på att hantera kontakterna mellan människor och robotar.

Bryssel den 22 september 2021.

Christa SCHWENG

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) Artificial intelligence, blockchain and the future of Europe.

(2) EUT C 240, 16.7.2019, s. 51.

(3) EESK:s yttrande om AI-förordningen (se sidan 61 i detta nummer av EUT).

(4) ”La norme sans la force: l’énigme de la puissance européenne”, Zaki Laïdi, 2005.

(5) Förordning om dataförvaltning.

(6) EUT C 364, 28.10.2020, s. 87.

(7) EUT C 14, 15.1.2020, s. 46.

22.12.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 517/61

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om harmoniserade regler för artificiell intelligens (rättsakt om artificiell intelligens) och om ändring av vissa unionslagstiftningsakter

(COM(2021) 206 final – 2021/106 (COD))

(2021/C 517/09)

Föredragande:

Catelijne MULLER

Remiss	Europaparlamentet, 7.6.2021 Rådet, 15.6.2021
Rättslig grund	Artikel 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Sektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion
Antagande av sektionen	2.9.2021
Antagande vid plenarsessionen	22.9.2021
Plenarsession nr	563
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	225/3/6

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) välkomnar att kommissionens förslag till rättsakt om artificiell intelligens (nedan kallad ”rättsakten”) inte bara behandlar de risker som är förknippade med AI, utan också avsevärt höjer ribban när det gäller kvalitet, prestanda och tillförlitlighet hos AI som EU står redo att tillåta. Kommittén är särskilt nöjd med att rättsakten sätter hälsa, säkerhet och grundläggande rättigheter i centrum och har global räckvidd.

1.2

EESK ser möjligheter till förbättringar när det gäller de förbjudna AI-metodernas omfattning, definition och tydlighet, konsekvenserna av de kategoriseringsval som görs i förhållande till ”riskpyramiden”, den riskreducerande effekten av kraven på AI med hög risk, rättsaktens verkställbarhet och förhållandet till befintlig lagstiftning och andra lagstiftningsförslag som nyligen lagts fram.

1.3

EESK betonar att AI aldrig har verkat i en laglös värld. På grund av sitt stora tillämpningsområde och sitt företräde som EU-förordning skulle rättsakten kunna skapa spänningar med befintlig nationell lagstiftning och EU-lagstiftning samt med relaterade lagstiftningsförslag. EESK rekommenderar att skäl 41 ändras för att ta vederbörlig hänsyn till och klargöra förhållandet mellan rättsakten och befintlig och kommande lagstiftning.

1.4

Kommittén rekommenderar att definitionen av AI förtydligas genom att man stryker bilaga I och ändrar artikel 3 något samt breddar rättsaktens tillämpningsområde så att det omfattar befintliga AI-system och AI-komponenter i stora it-system på området frihet, säkerhet och rättvisa i enlighet med förteckningen i bilaga IX.

1.5

EESK rekommenderar att man förtydligar förbuden avseende ”subliminal teknik” och ”utnyttjande av sårbarheter” så att de återspeglar förbudet mot skadlig manipulation, och även lägger till ”skada på de grundläggande rättigheterna, demokratin och rättsstatsprincipen” som villkor för dessa förbud.

1.6

EESK menar att poängsättning av EU-medborgarnas pålitlighet på grundval av deras sociala beteende eller personlighetsrelaterade egenskaper inte är något som hör hemma i EU, oavsett vilken aktör som utför poängsättningen. EESK rekommenderar att detta förbud utvidgas till att omfatta social poängsättning som utförs av privata organisationer och halvoffentliga myndigheter.

1.7

EESK efterlyser ett förbud mot användning av AI för automatisk biometrisk igenkänning på allmänt och privat tillgängliga platser, utom i autentiseringssyfte under särskilda omständigheter, samt för automatisk igenkänning av mänskliga beteendemässiga signaler på allmänt och privat tillgängliga platser, utom i mycket specifika fall, såsom vissa hälsosyften, där det kan vara värdefullt med igenkänning av patienternas känslor.

1.8

Strategin med en förteckning över AI med hög risk riskerar att normalisera och ge allmän spridning åt ett antal AI-system och AI-tillämpningar som fortfarande är starkt ifrågasatta. EESK varnar för att efterlevnaden av de krav som fastställts för AI med medelhög och hög risk inte nödvändigtvis minskar riskerna för skador på hälsa, säkerhet och grundläggande rättigheter för all AI med hög risk. EESK rekommenderar att rättsakten tar höjd för denna situation. Åtminstone bör krav på i) mänskligt agentskap, ii) integritet, iii) mångfald, icke-diskriminering och rättvisa, iv) förklarbarhet och v) miljömässigt och socialt välbefinnande läggas till i de etiska riktlinjerna för tillförlitlig AI.

1.9

I linje med den human-in-command-strategi för AI som EESK sedan länge har förespråkat rekommenderar kommittén starkt att rättsakten föreskriver att vissa beslut även fortsättningsvis ska fattas av människor, särskilt på områden där dessa beslut har en moralisk komponent och rättsliga eller samhälleliga följder, t.ex. inom rättsväsendet, brottsbekämpning, sociala tjänster, hälso- och sjukvård, bostäder, finansiella tjänster, arbetslivet och utbildning.

1.10

EESK rekommenderar att tredjepartsbedömningar av överensstämmelse görs obligatoriska för all AI med hög risk.

1.11

EESK rekommenderar att en mekanism för klagomål och prövning införs för organisationer och medborgare som har lidit skada av ett AI-system, en AI-metod eller en AI-tillämpning som omfattas av rättsakten.

2. Lagförslag om artificiell intelligens – rättsakten om artificiell intelligens

2.1

EESK välkomnar att kommissionens förslag till rättsakt om artificiell intelligens inte bara behandlar de risker som är förknippade med AI, utan också avsevärt höjer ribban när det gäller kvalitet, prestanda och tillförlitlighet hos AI som EU står redo att tillåta.

3. Övergripande kommentarer – rättsakten om artificiell intelligens

Syfte och tillämpningsområde

3.1

EESK välkomnar både rättsaktens syfte och dess tillämpningsområde. EESK välkomnar i synnerhet att kommissionen sätter hälsa, säkerhet och grundläggande rättigheter i centrum för rättsakten. EESK välkomnar också den externa effekten av rättsakten, som säkerställer att AI som utvecklas utanför EU måste uppfylla samma rättsliga normer om den används eller har en inverkan inom EU.

Definition av AI

3.2

Definitionen av AI (artikel 3.1 i tillsammans med bilaga I till rättsakten) har gett upphov till en diskussion bland AI-forskare eftersom ett antal exempel i bilaga I inte betraktas som AI av AI-forskare och ett antal viktiga AI-tekniker saknas. EESK ser inget mervärde i bilaga I och rekommenderar att den utgår helt från rättsakten. EESK rekommenderar också att definitionen i artikel 3.1 ändras på följande sätt:

”system med artificiell intelligens (AI-system): programvara som på ett automatiserat sätt och för en viss uppsättning människodefinierade mål kan generera utdata såsom innehåll, förutsägelser, rekommendationer eller beslut som påverkar den miljö som den samverkar med.”

Hälsa, säkerhet och grundläggande rättigheter – riskpyramiden

3.3

I den eskalerande ”riskpyramid” (från låg/medelhög risk till hög risk, till oacceptabel risk) som används för att kategorisera ett antal allmänna AI-metoder och domänspecifika AI-användningsfall medges att inte all AI medför risker och inte alla risker är lika stora eller kräver samma riskreducerande åtgärder.

3.4

Den valda strategin väcker två viktiga frågor. För det första, är de riskreducerande åtgärderna (för AI med hög och låg/medelhög risk) verkligen tillräckliga för att minska riskerna för skador på hälsa, säkerhet och grundläggande rättigheter? För det andra, är vi beredda att låta AI i stor utsträckning ersätta mänskligt beslutsfattande, även i mycket viktiga processer såsom inom brottsbekämpning och rättsväsendet?

3.5

När det gäller den första frågan varnar EESK för att efterlevnaden av de krav som fastställts för AI med medelhög och hög risk inte nödvändigtvis minskar riskerna för skador på hälsa, säkerhet och grundläggande rättigheter i samtliga fall. Detta kommer att vidareutvecklas i avsnitt 4.

3.6

När det gäller den andra frågan är det som saknas i rättsakten tanken att AI ska förbättra det mänskliga beslutsfattandet och den mänskliga intelligensen, snarare än ersätta dem. I rättsakten förutsätts att AI, när kraven på AI med medelhög och hög risk är uppfyllda, i stor utsträckning kan ersätta det mänskliga beslutsfattandet.

3.7

EESK rekommenderar starkt att rättsakten föreskriver att vissa beslut även fortsättningsvis ska fattas av människor, särskilt på områden där dessa beslut har en moralisk komponent och rättsliga eller samhälleliga följder, t.ex. inom rättsväsendet, brottsbekämpning, sociala tjänster, hälso- och sjukvård, bostäder, finansiella tjänster, arbetslivet och utbildning.

3.8

AI-system verkar inte i en laglös värld. Ett antal rättsligt bindande regler på europeisk, nationell och internationell nivå gäller redan i dag för AI-system eller berör dem. Till de rättsliga källorna hör bland annat EU:s primärrätt (EU-fördragen och EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna), EU:s sekundärrätt (såsom dataskyddsförordningen, produktansvarsdirektivet, förordningen om det fria flödet av andra data än personuppgifter samt direktiven om icke-diskriminering, konsumenträtt och arbetsmiljö), FN:s konventioner om mänskliga rättigheter, Europarådets konventioner (såsom Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna) och ett stort antal lagar i EU:s medlemsstater. Utöver regler som tillämpas övergripande finns det flera domänspecifika regler som endast gäller för vissa AI-tillämpningar (till exempel förordningen om medicintekniska produkter inom hälso- och sjukvårdssektorn). EESK rekommenderar att skäl 41 ändras för att ta vederbörlig hänsyn till detta.

4. Särskilda kommentarer och rekommendationer – rättsakten om artificiell intelligens

Förbjudna AI-metoder

4.1

EESK håller med om att AI-metoderna i artikel 5 verkligen inte har några sociala fördelar och bör förbjudas. Kommittén anser dock att vissa formuleringar är otydliga, vilket skulle kunna göra vissa förbud svåra att tolka och lätta att kringgå.

4.2

Det finns bevis för att subliminala tekniker inte bara kan leda till fysisk eller psykisk skada (de nuvarande villkoren för att just detta förbud ska gälla), utan även – med tanke på den miljö som de används i – till andra negativa personliga, samhälleliga eller demokratiska effekter, såsom förändrat röstningsbeteende. Dessutom är det ofta inte själva den subliminala tekniken, utan snarare beslutet om vem en subliminal teknik ska inriktas på, som drivs av AI.

4.3

För att fånga upp vad rättsakten syftar till att förbjuda i artikel 5.1 a, vilket är att manipulera människor till skadligt beteende, rekommenderar EESK att ledet ändras på följande sätt: ”[…] ett AI-system som utvecklas för, syftar till eller används för att väsentligt snedvrida en persons beteende på ett sätt som orsakar eller sannolikt kommer att orsaka skada på den personens, en annan persons eller en grupp av personers grundläggande rättigheter, inbegripet deras fysiska eller psykiska hälsa och säkerhet, eller på demokratin och rättsstatsprincipen”.

4.4

EESK rekommenderar att det förbjudna utnyttjandet av sårbarheter i artikel 5.1 b ändras på samma sätt, så att det även omfattar skada på de grundläggande rättigheterna, inbegripet fysisk eller psykisk skada.

4.5

EESK välkomnar förbudet mot ”social poängsättning” i artikel 5.1 c. Kommittén rekommenderar att förbudet mot social poängsättning också ska gälla privata organisationer och halvoffentliga myndigheter, snarare än bara offentliga myndigheter. Poängsättning av EU-medborgarnas pålitlighet på grundval av deras sociala beteende eller personlighetsrelaterade egenskaper är inte något som hör hemma i EU, oavsett vilken aktör som utför poängsättningen. Om så var fallet skulle EU öppna upp för att tillåta social poängsättning på flera områden, till exempel på arbetsplatsen. Villkoren i leden i och ii bör tydliggöras så att en tydlig gräns dras mellan vad som anses vara ”social poängsättning” och vad som kan anses vara en godtagbar form av utvärdering för ett särskilt syfte: gränsen överskrids då den information som används för utvärderingen inte längre kan anses vara relevant eller ha ett rimligt samband med utvärderingens mål.

4.6

Rättsakten syftar till att förbjuda biometrisk fjärridentifiering i realtid (med t.ex. ansiktsigenkänning) för brottsbekämpande ändamål och kategorisera detta som ”hög risk” när metoden används för andra ändamål. Detta innebär att biometrisk igenkänning ”i efterhand” och ”näst intill i realtid” fortfarande tillåts. Även biometrisk igenkänning som inte syftar till att identifiera en person utan snarare bedöma personers beteende utifrån deras biometriska kännetecken (mikrouttryck, gångstil, temperatur, hjärtfrekvens osv.) tillåts. Genom begränsningen till ”brottsbekämpning” tillåts biometrisk identifiering, samt all annan form av biometrisk igenkänning som inte syftar till att identifiera en person, inbegripet alla nämnda former av ”känsloigenkänning” för alla andra syften, av alla andra aktörer, på alla offentliga och privata platser, tex. arbetsplatser, butiker, arenor, teatrar etc. Detta lämnar dörren vidöppen till en värld där vi ständigt utsätts för ”känslomässig bedömning” för det syfte som den bedömande aktören anser vara nödvändigt.

4.7

I rättsakten kategoriseras i allmänhet ”känsloigenkänning” som låg risk, med undantag för ett fåtal användningsområden som kategoriseras som hög risk. Denna typ av biometrisk igenkänning kallas också ”affektigenkänning” och ibland ”beteendeigenkänning”. Alla dessa AI-metoder är extremt inkräktande, saknar en solid vetenskaplig grund och medför en betydande risk för skada på ett antal grundläggande rättigheter i EU-stadgan, såsom rätten till mänsklig värdighet, rätten till personlig integritet (som inbegriper psykisk integritet) och rätten till privatliv.

4.8

I stort sett i linje med uppmaningen från Europeiska datatillsynsmannen och Europeiska dataskyddsstyrelsen den 21 juni 2021 om att förbjuda AI för automatisk igenkänning av mänskliga drag på allmänt tillgängliga platser och för vissa andra sätt att använda AI som kan leda till otillbörlig diskriminering, efterlyser EESK

—

ett förbud mot användning av AI för automatisk biometrisk igenkänning på offentligt och privat tillgängliga platser (såsom igenkänning av ansikten, gångstil, röst och andra biometriska kännetecken), utom i autentiseringssyfte under särskilda omständigheter (t.ex. för att ge tillträde till säkerhetskänsliga platser),

—	ett förbud mot användning av AI för automatisk igenkänning av mänskliga beteendemässiga signaler på offentligt och privat tillgängliga platser,

—	ett förbud mot AI-system som använder biometri för att kategorisera individer i kluster på grundval av etnicitet, kön, politisk åskådning eller sexuell läggning eller andra grunder på vilka diskriminering är förbjuden enligt artikel 21 i stadgan,

—	ett förbud mot användning av AI för att dra slutsatser om en fysisk persons känslor, beteende, intentioner eller egenskaper, utom i mycket specifika fall, såsom vissa hälsosyften, där det är viktigt med igenkänning av patienternas känslor.

AI med hög risk

4.9

Vid beslutet om huruvida en AI-metod eller AI-tillämpning som utgör en risk för hälsa, säkerhet eller grundläggande rättigheter ändå bör tillåtas på stränga villkor undersökte kommissionen två faktorer: i) huruvida AI-metoden eller AI-tillämpningen kan ha sociala fördelar och ii) huruvida de risker för att skada hälsa, säkerhet och grundläggande rättigheter som denna användning trots allt medför kan minskas genom att ett antal krav uppfylls.

4.10

EESK välkomnar anpassningen av dessa krav till inslagen i de etiska riktlinjerna för tillförlitlig AI. Fem viktiga krav i de etiska riktlinjerna behandlas dock inte specifikt i kraven på AI med hög risk i rättsakten, nämligen i) mänskligt agentskap, ii) integritet, iii) mångfald, icke-diskriminering och rättvisa, iv) förklarbarhet och v) miljömässigt och socialt välbefinnande. EESK anser att detta är en försummad möjlighet, eftersom många av de risker som AI medför rör integritet, snedvridenhet, utestängning, oförklarliga resultat av AI-beslut, undergrävande av mänskligt agentskap och miljön, och alla återspeglas i våra grundläggande rättigheter.

4.11

EESK rekommenderar att dessa krav läggs till i kapitel 2 i avdelning III i rättsakten för att förbättra dess förmåga att effektivt skydda vår hälsa, vår säkerhet och våra grundläggande rättigheter mot negativa effekter av AI som används av såväl offentliga myndigheter som privata organisationer.

4.12

EESK välkomnar det ”sammanflätade systemet” mellan rättsakten och unionens lagstiftning om harmonisering. Kommittén rekommenderar att rättsaktens tillämpningsområde och kraven på AI med hög risk utvidgas till att omfatta mer än ”AI-säkerhetskomponenter” eller den situation där AI-systemet i sig är en produkt som omfattas av unionens lagstiftning om harmonisering som förtecknas i bilaga II. Detta beror på att AI kan medföra risker inte bara när det används som säkerhetskomponenter i dessa produkter och på att AI-systemet i sig inte alltid är en produkt. Detta gäller till exempel när AI används som en del av ett diagnos- eller prognosverktyg inom medicin eller en AI-driven termostat som reglerar en panna.

4.13

EESK varnar dock för att den valda strategin med en förteckning över AI med hög risk i bilaga III kan leda till att ganska många AI-metoder som fortfarande är kraftigt kritiserade och vars samhällsfördelar kan ifrågasättas eller är obefintliga legitimeras, normaliseras och ges allmän spridning.

4.14

Dessutom kan riskerna för skada på hälsa, säkerhet och grundläggande rättigheter inte nödvändigtvis alltid reduceras genom efterlevnad av de fem kraven för AI med hög risk, särskilt när det gäller mer sällan nämnda grundläggande rättigheter som skulle kunna påverkas av AI, såsom rätten till mänsklig värdighet, oskuldspresumtionen, rätten till rättvisa arbetsförhållanden, förenings- och mötesfriheten samt strejkrätten, för att bara nämna några få.

4.15

EESK rekommenderar starkt att förvaltning och drift av telekom- och internetinfrastruktur läggs till i punkt 2 i bilaga III. EESK rekommenderar också att utvidga denna punkts tillämpningsområde till att omfatta mer än AI-säkerhetskomponenter.

4.16

AI-system för att fastställa tillgången till utbildning och utvärdera studerande medför ett antal risker för skada på de studerandes hälsa, säkerhet och grundläggande rättigheter. Verktyg för att övervaka prov online, till exempel för att markera ”misstänkt beteende” och ”indikationer på fusk” under prov online, med hjälp av all slags biometri och beteendespårning är verkligt inkräktande och saknar vetenskaplig grund.

4.17

Användning av AI-system för övervakning, spårning och utvärdering av arbetstagare ger upphov till allvarliga farhågor när det gäller arbetstagarnas grundläggande rätt till rättvisa arbetsförhållanden, till information och samråd samt till uppsägning på saklig grund. Tillägget av dessa AI-system till högriskförteckningen kommer sannolikt att orsaka konflikter med nationell arbetslagstiftning och kollektivavtal om (o)skälig uppsägning, hälsosamma och säkra arbetsförhållanden och information till arbetstagare. EESK efterlyser en garanti för att arbetstagarna och arbetsmarknadens parter fullt ut involveras och hålls underrättade i beslutsprocessen om användningen av AI på arbetsplatsen samt när det gäller dess utveckling, upphandling och användning.

4.18

Kravet på ”mänsklig tillsyn” är särskilt relevant i arbetslivet, eftersom tillsynen kommer att utföras av en arbetstagare eller en grupp arbetstagare. EESK betonar att dessa arbetstagare bör få utbildning om hur de ska utföra denna uppgift. Med tanke på att dessa arbetstagare dessutom förväntas ha tillåtelse att bortse från AI-systemets utdata eller till och med besluta att inte använda dem, bör det finnas åtgärder för att undvika rädsla för negativa följder (såsom degradering eller uppsägning) om ett sådant beslut fattas.

4.19

Användning av AI-system när det gäller tillgång till och åtnjutande av offentliga tjänster är bredare än användning av AI-system när det gäller tillgång till och åtnjutande av grundläggande privata tjänster, där endast bedömning av kreditvärdighet eller fastställande av kreditbetyg genom AI anses utgöra en hög risk. EESK rekommenderar att tillämpningsområdet för punkt 5 b i bilaga III utvidgas till att omfatta AI-system som syftar till att bedöma berättigande till grundläggande privata tjänster.

4.20

AI som används av brottsbekämpande myndigheter och vid migrations-, asyl- och gränskontrollförvaltning för att göra individuella (straffrättsliga eller säkerhetsrelaterade) riskbedömningar utgör en risk för skada på oskuldspresumtionen, rätten till försvar och rätten till asyl i EU-stadgan. AI-system söker i allmänhet enbart korrelationer som bygger på egenskaper som finns i andra ”fall”. Misstanke i dessa fall grundar sig inte på faktisk misstanke om brott eller förseelser från den berörda personens sida, utan enbart på egenskaper som personen råkar dela med dömda brottslingar (såsom adress, inkomst, nationalitet, skulder, sysselsättning, beteende, vänners och familjemedlemmars beteende osv.).

4.21

Användning av AI i rättskipning och demokratiska processer är särskilt känslig och bör hanteras med mer nyans och granskning än vad som nu är fallet. Genom att enbart använda systemen för att hjälpa en rättslig myndighet att undersöka och tolka fakta och lagstiftning och att tillämpa lagen på konkreta fakta förbiser man att avgivande av domar handlar om så mycket mer än att hitta mönster i historiska uppgifter (vilket i grund och botten är vad nuvarande AI-system gör). I texten förutsätts också att dessa typer av AI enbart kommer att bistå rättsväsendet, samtidigt som fullständigt automatiserade rättsliga beslut inte omfattas. EESK beklagar också att AI-system eller AI-tillämpningar på området demokratiska processer, såsom val, inte nämns.

4.22

EESK rekommenderar att man lägger till en bestämmelse som gäller en situation där det antingen är uppenbart eller framkom under den föregående bedömningen av överensstämmelse att de sex kraven inte i tillräcklig utsträckning minskar risken för skada på hälsa, säkerhet och mänskliga rättigheter (till exempel genom att ändra artikel 16 g i rättsakten).

Styrning och verkställbarhet

4.23

EESK välkomnar den styrningsstruktur som inrättas genom rättsakten. Kommittén rekommenderar att AI-nämnden håller regelbundna obligatoriska åsiktsutbyten med samhället i stort, inbegripet arbetsmarknadens parter och icke-statliga organisationer.

4.24

EESK rekommenderar starkt att rättsaktens tillämpningsområde utvidgas till att omfatta befintliga AI-system, dvs. system som redan används eller tas i drift innan rättsakten träder i kraft, för att undvika att aktörer snabbt tar förbjudna AI-system med hög och medelhög risk i drift för att undvika efterlevnadskrav. Kommittén rekommenderar dessutom starkt att AI som är en del av ett stort it-system på området frihet, säkerhet och rättvisa enligt förteckningen i bilaga IX, inte undantas från rättsaktens tillämpningsområde.

4.25

Komplexiteten i kraven och ansvarsskyldigheten, samt självbedömningen, riskerar att leda till att denna process förenklas till kontrollistor där ett enkelt ”ja” eller ”nej” skulle kunna räcka för att uppfylla kraven. EESK rekommenderar att tredjepartsbedömningar görs obligatoriska för all AI med hög risk.

4.26

EESK rekommenderar lämpliga (ekonomiska) stödåtgärder och enkla och tillgängliga verktyg för mikroorganisationer och små organisationer samt organisationer i det civila samhället för att de ska kunna förstå syftet med och innebörden av rättsakten samt kunna uppfylla dess krav. Dessa åtgärder bör gå längre än att stödja digitala innovationsknutpunkter och bestå i att underlätta tillgången till expertkunskaper på hög nivå om rättsakten, kraven och skyldigheterna i den samt i synnerhet resonemanget bakom dessa.

4.27

Bryssel den 22 september 2021.

Christa SCHWENG

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

22.12.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 517/67

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om maskinprodukter

(COM(2021) 202 final – 2021/0105 (COD))

(2021/C 517/10)

Föredragande:

Martin BÖHME

Remiss	Europeiska unionens råd, 9.6.2021 Europaparlamentet, 7.6.2021
Rättslig grund	Artiklarna 114 och 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Sektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion
Antagande av sektionen	2.9.2021
Antagande vid plenarsessionen	22.9.2021
Plenarsession nr	563
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	226/0/7

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Sektorn för maskinprodukter är en av de centrala näringsgrenarna i Europeiska unionen. Maskinernas förmåga och användningsområden ökar explosionsartat till följd av nya tekniska och ingenjörsvetenskapliga möjligheter. Det är hög tid att ta större hänsyn till digital teknik såsom artificiell intelligens, sakernas internet och robotteknik. Följaktligen måste också de rättsliga kraven på hälsa och säkerhet vad gäller maskiner anpassas. Mot denna bakgrund är förslaget till förordning också av stor betydelse för den inre marknaden. EESK har redan utförligt behandlat innehållet i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/42/EG (1) (nedan kallat maskindirektivet) i sin informationsrapport ”Översyn av maskindirektivet” (2) från 2020.

1.2

Samtidigt som det är nödvändigt att sätta EU-omfattande standarder för maskiner, fastställa rättsligt bindande krav och se till att dessa efterlevs konsekvent, betonar EESK att man inte får förbise företagen i EU samt maskintillverkarna och maskinoperatörerna. Detta gäller inte bara de stora företagen, utan även och i synnerhet små och medelstora företag. Verkstadsindustrin är en internationell bransch, och EU:s produktreglering måste kunna främja kvalitet, säkerhet och konkurrenskraft och bör hjälpa företagen att utveckla innovativa metoder. Regleringen får inte bli en hämsko för företagen.

1.3

EESK välkomnar att operatörerna av maskinprodukter och arbetstagarna fortfarande står i centrum för förslaget till förordning, eftersom skyddet av deras hälsa och säkerhet är och förblir en central fråga. Att maskindirektivet rättsligt omvandlas till en förordning innebär dessutom den fördelen att tolkningen blir mer enhetlig i alla medlemsstater. På så sätt kommer det att bli ännu lättare att upptäcka och åtgärda säkerhetsbrister, vilket framför allt är till nytta för dem som använder maskinerna.

1.4

EESK riktar följande rekommendationer till kommissionen:

1.4.1

Övergångsbestämmelserna till den nya maskinförordningen måste konkretiseras i syfte att uppnå rättssäkerhet alla berörda parter.

1.4.2

EESK anser att bilagorna till förslaget till förordning måste anpassas strukturellt och innehållsmässigt. Numreringen, indelningen av maskintyper och överlappningarna med angränsande EU-lagstiftning väcker fortfarande frågor.

1.4.3

EESK anser att det måste framgå tydligt att maskiner ska vara säkra när de släpps ut på marknaden och under hela sin livslängd.

1.4.4

Alltmer komplexa maskiner kräver särskild utbildning för användarna så att arbetstagarna inte utsätts för onödiga risker (3). Det finns också behov av strukturer som möjliggör en tydlig ansvarsfördelning i händelse av olyckor. Arbetstagarrepresentanterna bör göras delaktiga i förfarandena för inköp och installation av nya maskiner.

1.4.5

Användningen av artificiell intelligens kräver en individuellt definierad säkerhetsram inom vilken driften av sådana system kan ske.

1.4.6

Det obligatoriska anlitandet av anmälande organ för att utföra bedömningar av överensstämmelse för maskinprodukter måste förbli ekonomiskt överkomligt för företagen.

1.4.7

EESK anser det vara nödvändigt att kontinuerligt övervaka lagstiftningen om maskinprodukter, i samarbete med berörda aktörer, för att kunna reagera på tekniska innovationer, utmaningar för producenterna och skyddet av arbetstagarnas fysiska och psykiska hälsa.

2. Bakgrund till yttrandet och lagförslaget i fråga

2.1

År 2018 uppvisade verkstadsindustrin en omsättning på 700 miljarder euro, en produktion till ett värde av 670 miljarder euro och ett förädlingsvärde på 230 miljarder euro. EU:s samlade export av maskiner och utrustning uppgick till 517 miljarder euro, varav ca 50 % exporterades till EU-medlemsstater (dvs. handel inom EU) och resten exporterades till länder utanför EU (handel med tredjeländer) (4).

2.2

Kommissionens förslag till ny förordning om maskinprodukter ingår i ett bredare ”AI-paket”. Det maskinspecifika förslaget gäller översynen av det så kallade maskindirektivet. Översynen syftar till att både främja den digitala omvandlingen och stärka den inre marknaden. Maskindirektivet är en del av lagstiftningen om produktsäkerhet. Dess syfte är att säkerställa en hög skyddsnivå för arbetstagare, konsumenter och andra berörda personer genom att sätta maskinens säkerhet i centrum. Genom direktivet är maskintillverkarna skyldiga att ta hänsyn till säkerhetsaspekter redan när maskinerna konstrueras och tillverkas (”safety by design”).

2.3

Förslaget har sex särskilda mål:

1)	Att begränsa nya risker i samband med ny digital teknik.

2)	Att säkerställa en konsekvent tolkning av tillämpningsområdet och definitionerna samt förbättra säkerheten för konventionell teknik.

3)	Att göra en ny bedömning av maskiner som kan utgöra en hög risk och göra en ny bedömning av därmed förbundna förfaranden för överensstämmelse.

4)	Att minska kraven på dokumentation i pappersform.

5)	Att säkerställa överensstämmelse med andra bestämmelser i den nya lagstiftningsramen.

6)	Att minska eventuella tolkningsskillnader som härrör från införlivandet i nationell lagstiftning.

2.4

Som en del av en konsekvensbedömning har kommissionen övervägt olika alternativ för att hantera det 15 år gamla maskindirektivet från 2006, som grundar sig på ett regelverk från 1989. Med tanke på den tekniska och ingenjörsvetenskapliga utvecklingstakten är detta en mycket lång tidsperiod. Mot denna bakgrund har man bestämt sig för en översyn med målet att dels öka konkurrenskraften genom att minimera bördan för tillverkarna, dels öka säkerheten genom tydligare och ytterligare krav. För detta accepterar man ytterligare kostnader för efterlevnad.

2.5

Genom att ändra lagstiftningen från ett direktiv till en förordning vill man undvika att lagstiftningen införlivas på olika sätt i olika medlemsstater. På så sätt förväntar sig kommissionen kunna öka och allmänt säkerställa enhetligheten i tolkningen och genomförandet av rättsakten.

3. Allmänna kommentarer

3.1

Till skillnad från många andra direktiv har det nu gällande maskindirektivet ännu inte anpassats till den så kallade nya lagstiftningsramen. EESK välkomnar därför att lagstiftningen nu uppdateras och anpassas till de förändrade ramarna för EU:s lagstiftning. Det är viktigt att tillämpningsområdet klargörs, särskilt gränsdragningen gentemot lågspänningsdirektivet, direktivet om tryckbärande anordningar och andra direktiv, samt att begrepp såsom ”delvis fullbordad maskin” konkretiseras.

3.2

Med förslaget till översyn går man in på ett viktigt område för många företag, arbetstagare och andra berörda grupper i EU. De föreslagna reglerna utgör den centrala rättsliga grunden för alla företag som konstruerar, bygger eller använder maskiner. Säkerheten för de arbetstagare som använder maskiner är i hög grad beroende av att reglerna tillämpas och kontrolleras på ett enhetligt sätt i medlemsstaterna.

3.3

Det är i linje med likhetsprincipen i EU att hälso- och säkerhetskraven beträffande maskiner är likalydande i alla medlemsstater och att de måste vara bindande i lika hög grad för samtliga tillverkare, distributörer och operatörer i dessa länder. EESK ser det som självklart att om dessa krav uppfylls får produkterna handlas fritt mellan alla medlemsstater.

3.4

EESK välkomnar att förslaget till förordning bevarar den centrala ambitionen i det befintliga direktivet: att i fråga om maskiner fastställa grundläggande EU-omfattande regler om säkerhet, hälsa och fri rörlighet för varor. De viktigaste målen kvarstår: å ena sidan säkerhet och å andra sidan undanröjande av handelshinder, men nu med beaktande av aktuella och framtida tekniska och ingenjörsvetenskapliga innovationer inom maskinsektorn.

3.5

EESK betonar behovet av transparenta, lämpliga och begripliga övergångsbestämmelser under omställningen från maskindirektivet till den nya maskinförordningen. Artikel 50 i förslaget måste specificeras. Det är oklart vilka regler som gäller för maskiner som tillverkas eller släpps ut på marknaden under övergångsfasen på 30 månader och hur dessa maskiner ska särskiljas från produkter från tiden före övergångsfasen. Tillverkare och importörer behöver en lämplig ledtid. En ändamålsenlig lösning skulle till exempel vara att föreskriva att medlemsstaterna fram till 42 månader efter det att den nya förordningen har trätt i kraft inte får förhindra att maskiner tillverkade i enlighet med direktiv 2006/42/EG före dagen för dess upphävande släpps ut på marknaden.

3.6

I det aktuella förslaget om maskinprodukter utvidgas än en gång omfattningen av mycket olika typer av maskiner som berörs av en sådan förordning. EESK anser att detta är logiskt för att skapa ett heltäckande och begripligt regelverk. Särskilt för tillverkare, exportörer och även köpare av maskiner är det viktigt att i synnerhet integreringen av AI-system i maskinparken regleras på ett säkert sätt. Tack vare denna heltäckande regleringsstrategi behöver företagen göra endast en bedömning av överensstämmelse vid varje enskilt tillfälle.

3.7

EESK anser att bilagorna till förslaget till förordning måste anpassas strukturellt och innehållsmässigt. Det finns ingen anledning att ändra numreringen på de tillhörande bilagorna till förslaget till förordning (bilaga IV är nu bilaga I osv.). Ändringarna bör begränsas till de fall där det finns ett klart behov. Dessutom är det – med tanke på deras potentiellt höga risk – lämpligt att vissa säkerhetskomponenter från bilaga II, såsom överrullningsskydd, skydd mot nedfallande föremål eller programvara som säkerställer säkerhetsfunktioner, också tas med i förteckningen över högriskmaskinprodukter i bilaga I. Vidare bör man undvika motstridiga överlappningar med annan befintlig EU-lagstiftning som är tillämplig på maskiner, såsom lågspänningsdirektivet. Förfarandena för bedömning av överensstämmelse bör bara genomföras en gång. Detta skulle till exempel vara relevant för vissa hälso- och säkerhetskrav som förtecknas i bilaga III till detta förslag och som är kopplade till risker (t.ex. Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/53/EU (5) om radioutrustning eller Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/68/EU (6) om tryckbärande anordningar). I detta fall bör bara de förfaranden för bedömning av överensstämmelse för utsläppande på marknaden eller ibruktagande som föreskrivs i detta förslag till förordning tillämpas.

3.8

EESK anser att skyddet av arbetstagarnas hälsa och säkerhet är centralt. Maskintillverkare och maskinkonstruktörer ansvarar för maskinernas grundläggande säkerhet. Maskiner vars säkerhet inte kan garanteras får inte tas i bruk. Personer som dagligen använder maskiner får inte utsättas för risker som kan undvikas. Detta innebär rent konkret att maskinerna måste vara säkra när de släpps ut på marknaden och under hela sin livslängd. Efterlevnaden av säkerhetsbestämmelserna måste kontrolleras regelbundet. Maskinerna måste kunna användas på ett säkert sätt och alla säkerhets- och skyddsanordningar måste vara konstruerade så att de inte enkelt kan kringgås eller stängas av. Dessutom måste alla kvarvarande risker som inte kan elimineras vid konstruktionen vara tydligt synliga för användare och operatörer genom märkning och i den tekniska dokumentationen, i synnerhet en bruksanvisning. EESK rekommenderar att kommissionen i förslaget till förordning inkluderar en rekommendation om behovet av samråd med arbetstagarrepresentanter och skyddsombud på arbetsplatsen. Dessutom bör fysiska eller juridiska personers ansvar i händelse av en olycka fastställas entydigt, särskilt när det gäller användningen av artificiell intelligens.

3.9

EESK hänvisar till innehållet i sitt yttrande ”Samordnad om artificiell intelligens” (7) från 2019. Där konstaterades redan att för att minska de risker som människor kan utsättas för när de använder maskiner måste arbetstagarna utbildas individuellt i användningen av AI och robotar så att de kan arbeta säkert med dem och stoppa dem i en nödsituation (”nödbromsprincipen”). Detta gäller framför allt vid särskilt nära interaktion mellan människa och maskin. Internationella standardiseringsorganisationen (ISO) har för detta antagit en standard för robotar, som riktar sig till tillverkare, distributörer och användare. Denna standard innehåller riktlinjer för hur arbetsstationer ska vara utformade och organiserade i syfte att minska riskerna på arbetsplatsen.

3.10

EESK anser att digitala bruksanvisningar bör prioriteras. På kundens begäran kan tillverkaren tillhandahålla bruksanvisningen i pappersform. Erfarenheterna i branschen visar dock att kunderna i många fall redan efterfrågar en digital bruksanvisning.

3.11

Den vardagliga användningen av maskiner visar att mångfalden av användningsområden och de därmed förknippade riskerna knappast gör det möjligt att tillämpa generella och, som det kan tyckas, enklare regler, såsom att helt enkelt ”förbjuda” förekomsten av vassa metallkanter, då dessa ibland är en del av en maskins funktion. För många typer av maskiner, såsom pressar eller laserskärningssystem, är farorna för maskinoperatörerna oupplösligt förbundna med maskinens önskade funktion. Det är tillverkarnas ansvar att så långt som möjligt minimera dessa skaderisker genom att vidta lämpliga skyddsåtgärder.

3.12

EESK anser det vara riktigt att förslaget till förordning nu framför allt omfattar även sådana maskiner som är mer avancerade och därmed mindre beroende av människor för sin drift. Dessa teknikformers andel på EU:s sammantagna marknad för maskiner väntas öka kraftigt under de kommande åren. Det behövs i synnerhet enhetliga standarder för maskiner som har förmågan att lära sig på egen hand, gradvis bli mer självständiga och därmed även utföra nya operationer och driftsteg. Det säger sig nämligen nästan självt att digital teknik såsom artificiell intelligens, sakernas internet och robotteknik kommer att medföra nya utmaningar i fråga om produktsäkerhet. Särskilt användningen av artificiell intelligens kräver en individuellt definierad säkerhetsram inom vilken driften av sådana system kan ske.

3.13

EESK betonar att förutom skyddet av maskinoperatörernas (fysiska och psykiska) hälsa måste miljöaspekterna och klimatpåverkan också ha en betydande inverkan på bedömningen av huruvida en maskin är säker. Tillverkningen och driften av en maskin och frågan om hållbarhet måste beaktas tillsammans och bedömas med avseende på inverkan på människor och miljö. En maskin som varaktigt skadar klimatet kan knappast anses vara säker. I förslaget tas frågan om miljöpåverkan upp. Detta gäller särskilt vad som händer när maskinprodukter i efterhand ändras fysiskt eller digitalt, möjligen utan att detta har förutsetts av tillverkaren. Detta skulle kunna innebära att grundläggande hälso- och säkerhetskrav inte längre uppfylls och att de bedömningar av överensstämmelse som gjorts inte längre är giltiga. När man tittar på hur tillverkningen och driften av en maskin generellt påverkar miljö- och klimatskyddet behövs en samstämmig koppling till annan EU-lagstiftning (t.ex. om produkters hållbarhet).

3.14

Vad gäller högriskmaskiner som måste provas ska enligt kommissionens förslag möjligheten för tillverkaren att genomföra förfarandet för bedömning av överensstämmelse helt och hållet i egen regi avskaffas i framtiden, även när harmoniserade standarder tillämpas. Många av maskinerna i fråga tillverkas dock i små serier eller t.o.m. som enskilda produkter. I dessa fall är det i praktiken inte lämpligt att anlita ett externt provningsorgan. EESK rekommenderar därför att de nuvarande reglerna bibehålls i motiverade enskilda fall, t.ex. även när andelen artificiell intelligens endast avser statisk programvara som inte kan vidareutvecklas på egen hand eller fatta beslut. Dessutom kan man fråga sig om inte ett obligatoriskt anlitande av ett anmälande organ för att utföra en bedömning av överensstämmelse medför betydande kostnader som kan utgöra en tung börda, inte minst för små och medelstora företag. Detta är särskilt fallet när endast en liten del av maskinen är utrustad med artificiell intelligens, men den därför måste provas fullt ut och anmälas som en högriskmaskin. I synnerhet när det gäller enskilda produkter, där ingen lämplig provningsstandard kan tillämpas, kan man fråga sig om det är ändamålsenligt med ett externt anmälande organ.

3.15

Kommittén är positiv till att kommissionen kan utarbeta egna tekniska specifikationer i de fall det saknas lämpliga harmoniserade standarder. I detta syfte måste alla berörda aktörer göras delaktiga på förhand.

3.16

EESK rekommenderar att man inom ramen för enhetliga provnings- och anmälningsförfaranden inför ett europeiskt intyg för företag för att bevisa AI-systems tillförlitlighet (8).

3.17

Enligt förslaget får maskinprodukter endast tillhandahållas på marknaden eller tas i bruk då de är korrekt installerade, underhållna och används för avsett ändamål. Dessutom ska de grundläggande hälso- och säkerhetskraven i bilaga III vara uppfyllda (artikel 7). Delvis fullbordade maskiner behöver dock inte tas i bruk och bör därför undantas från bestämmelserna om ibruktagande. En separat bestämmelse skulle exempelvis kunna införas om att delvis fullbordade maskiner får tillhandahållas på marknaden endast om de uppfyller de grundläggande hälso- och säkerhetskraven i bilaga III, för vilka tillverkaren i sin försäkran om inbyggnad har förklarat överensstämmelse.

3.18

För att maskinförordningen ska kunna genomföras på ett så enhetligt sätt som möjligt anser EESK att det finns ett behov av kontinuerlig övervakning för kommissionen och alla berörda parter. Detta kräver samordnade avstämningsprocesser mellan GD Inre marknaden, industri, entreprenörskap samt små och medelstora företag, GD Sysselsättning, socialpolitik och inkludering och GD Kommunikationsnät, innehåll och teknik. Dessutom skulle man rent konkret till exempel kunna inrätta ett av kommissionen finansierat organ för kontinuerlig samordning, bestående av grupperna för administrativt samarbete (Adco) inom maskinsektorn samt yrkesinspektörskommittén (Slic) för säkerhet och hälsa på arbetsplatsen.

Bryssel den 22 september 2021.

Christa SCHWENG

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/42/EG av den 17 maj 2006 om maskiner och om ändring av direktiv 95/16/EG (EUT L 157, 9.6.2006, s. 24).

(2) Informationsrapport ”Översyn av maskindirektivet”.

(3) Se även EUT C 240, 16.7.2019, s. 51.

(4) Källa: https://ec.europa.eu/growth/sectors/mechanical-engineering/machinery_sv.

(5) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/53/EU av den 16 april 2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av radioutrustning och om upphävande av direktiv 1999/5/EG (EUT L 153, 22.5.2014, s. 62).

(6) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/68/EU av den 15 maj 2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av tryckbärande anordningar (EUT L 189, 27.6.2014, s. 164).

(7) EUT C 240, 16.7.2019, s. 51.

(8) Se även EUT C 240, 16.7.2019, s. 51.

22.12.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 517/72

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – EU:s taxonomi, hållbarhetsredovisning för företag, hållbarhetspreferenser och förvaltaruppdrag: Styra kapital mot den europeiska gröna given

(COM(2021) 188 final)

(2021/C 517/11)

Föredragande:

Stefan BACK

Remiss	Europeiska kommissionen, 31.5.2021
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Ekonomiska och monetära unionen, ekonomisk och social sammanhållning
Antagande av sektionen	8.9.2021
Antagande vid plenarsessionen	22.9.2021
Plenarsession nr	563
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	191/1/10

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) välkomnar paketet för hållbar finansiering och understryker kommissionens delegerade förordnings (1) (nedan kallad den delegerade förordningen) potentiella nyckelroll när det gäller att skapa en tydlig, sammanhängande och övergripande ram för att lyfta fram den ambitiösa utvecklingen av en grönare ekonomi utan inlåsningseffekter, med tekniska kriterier som tydligt definierar de gröna investeringar som direkt bidrar till EU:s klimatmål, och som de berörda företagssektorernas och finanssektorns verksamheter kan anpassas efter.

1.2

EESK understryker det brådskande behovet av effektiva åtgärder för att kunna komma till rätta med klimatförändringarna och minska utsläppen, i enlighet med EU:s klimatlag och mot bakgrund av den sjätte rapporten från Mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC) (2). Av denna anledning är det mycket viktigt att använda effektiva, innovativa och produktiva verktyg som är lätta att tillämpa för att snabbt nå synliga resultat. Bedömningen av den delegerade förordningen bör utföras i denna anda.

1.3

Vi konstaterar att den delegerade förordningen spelar en avgörande roll när det gäller att skapa transparens genom tydliga kriterier i fråga om hållbara investeringar för att hjälpa dem som vill investera i sådana projekt och därmed såväl förhindra ”grönmålning” som sprida medvetenhet om och uppmuntra till investeringar i hållbara projekt. Den kan således skapa rättvisa och transparenta lika villkor för grön finansiering i EU.

1.4

En tydlig och exakt definition av de tekniska kriterier i den delegerade förordningen som uppfyller ambitionen om en koldioxidsnål ekonomi för Europa är därför den grundläggande förutsättningen för ett rimligt, realistiskt och godtagbart åtagande utan risk för grönmålning. Med tanke på den delegerade förordningens centrala roll för att göra taxonomin trovärdig – vilket är avgörande för att detta i grund och botten frivilliga system ska bli framgångsrikt – är detta åtagande en stor utmaning.

1.5

EESK anser därför att ekonomiska verksamheter och projekt som definieras som ”hållbara” i den delegerade förordningen måste vara attraktiva för investerare i den reala ekonomin, och förutsätter att investerarna förväntar sig att ett hållbart projekt är realistiskt, genomförbart, rimligt lönsamt och förutsägbart för marknadsaktörer. De måste med andra ord vara attraktiva utan att ge upphov till en risk för grönmålning.

1.6

Generellt sett kan en hög ambitionsnivå när det gäller åtgärder för begränsning av klimatförändringar eller omfattande informationskrav med långsiktiga framtidsprognoser i fråga om anpassning till klimatförändringarna visa sig vara en alltför komplicerad och dyr utmaning, särskilt för små och medelstora företag i en marknadsekonomi. Därmed lyfts även frågan om ett bredare erkännande av omställningslösningar som en grön väg för att säkerställa en smidig omställning. Det är dock av största betydelse att inlåsningseffekter motverkas.

1.7

EESK noterar den oro som råder bland aktörer i den reala ekonomin avseende den delegerade förordningens negativa effekter på finansieringsmöjligheter och kostnader. Kommittén understryker därför vikten av adekvat övervakning från kontrollmyndigheters sida för att förhindra snedvridande effekter på finansmarknaderna. Detta gäller i synnerhet för att bredda taxonomikriteriernas tillämpningsområde till att, bland annat, omfatta icke-finansiell rapportering och förslaget om en europeisk standard för gröna obligationer.

1.8

EESK påpekar också risken för alltför höga kostnader vid genomförandet av taxonomikriterierna i enlighet med den delegerade förordningen. Det är därför EESK betonar behovet av att ta fram gröna försäkringar för små och medelstora företag för att minska denna kostnadsrisk.

1.9

I den delegerade förordningen fastställs miljöstandarder som ofta är mer ambitiösa än de i EU:s sektorslagstiftning. Med tanke på behovet av tydlighet och attraktivitet som nämnts ovan kan detta leda till en förvirrande situation, inbegripet finansieringsproblem för aktörer som uppfyller de strängaste miljöstandarderna enligt EU:s sektorslagstiftning. EESK håller med om att det behövs höga ambitioner, men av praktiska skäl och för att undvika förvirring rekommenderar kommittén att man tillämpar de högsta miljöstandarder som fastställs i EU:s nivå 1-lagstiftning på taxonomin. Dessutom verkar den delegerade förordningen (en nivå 2-rättsakt) innehålla vissa bestämmelser som är inkonsekventa, otydliga och inte fullständigt utvärderade. Tillsammans med det som anförs ovan, i synnerhet i punkterna 1.5–1.10, föranleder detta EESK att ifrågasätta huruvida den delegerade förordningen i sin nuvarande form, trots sitt lovvärda mål, är ändamålsenlig. EESK rekommenderar starkt kommissionen att lägga fram förslag för att höja standarderna i EU:s miljölagstiftning.

1.10

EESK skulle välkomna initiativ för att i enlighet med vad som nämnts ovan förbättra taxonomisystemet för att bredda dess tillämpningsområde och förbättra det som ett sätt att stödja EU:s klimatpolitiska mål genom ett effektivt genomförande av EU:s miljölagstiftning, och uppmanar kommissionen att ta ytterligare initiativ i denna riktning. Kommittén noterar att den viktiga frågan om EU:s taxonomi för klimat- och miljöskadlig verksamhet kvarstår. Den bör snarast behandlas.

2. Inledning

2.1

Den 21 april 2021 offentliggjorde kommissionen ett paket för hållbar finansiering (nedan kallat ”paketet”), som består av följande:

—	Meddelandet ”EU:s taxonomi, hållbarhetsredovisning för företag, hållbarhetspreferenser och förvaltaruppdrag: Styra kapital mot den europeiska gröna given” (3).

—

En delegerad förordning som kompletterar två av de sex miljömålen i artiklarna 10 och 11 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 (4) om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar och om ändring av förordning (EU) 2019/2088 (nedan kallad ”taxonomiförordningen”) med tekniska granskningskriterier för att fastställa på vilka villkor en viss ekonomisk verksamhet ska anses bidra väsentligt till begränsningen av klimatförändringar (artikel 10) respektive till anpassning till klimatförändringar (artikel 11), samt kriterier för att fastställa om en ekonomisk verksamhet orsakar betydande skada för miljömålen (artikel 17). Den delegerade förordningen antogs formellt den 4 juni 2021.

—	Ett förslag till nytt direktiv om hållbarhetsredovisning för företag.

—	Ändrade delegerade akter inom ramen för direktivet om marknader för finansiella instrument (Mifid II) och direktivet om försäkringsdistribution. Genom dessa införs hållbarhet som en del av den information som ska förmedlas till kunder före investeringsbeslut.

—	Ytterligare ändringar av delegerade akter om förvaltaruppdrag och av delegerade akter om kapitalförvaltning, försäkring, återförsäkring och investeringar så att de inbegriper hållbarhetsrisker i förhållande till investeringarnas värde.

3. Allmänna kommentarer

3.1

Enligt meddelandet är tanken att paketet ska vara ett sätt att uppmuntra privata investeringar i hållbara projekt, för att tillhandahålla de enorma finansiella resurser som krävs för att uppnå klimatneutralitetsmålet i den gröna given, utöver de resurser som öronmärkts för att hjälpa den europeiska ekonomin att återhämta sig från covid-19-krisen.

3.2

I meddelandet betonas vikten av den delegerade förordningen när det gäller att fastställa de kriterier som definierar de gröna ekonomiska verksamheter som kommer att ge ett betydande bidrag till målen i den gröna given.

3.3

EESK välkomnar paketet och understryker den delegerade förordningens potentiella nyckelroll när det gäller att skapa en tydlig, sammanhängande och övergripande ram för att möjliggöra den ambitiösa utvecklingen av en grönare ekonomi utan inlåsningseffekter, med tydliga och transparenta tekniska kriterier som definierar gröna investeringar som direkt bidrar till EU:s klimatmål, och som de berörda företagssektorernas och finanssektorns verksamheter kan anpassas efter.

3.4

Kommittén understryker det brådskande behovet av effektiva åtgärder för att kunna komma till rätta med klimatförändringarna och minska utsläppen, i enlighet med EU:s klimatlag och mot bakgrund av IPCC:s sjätte rapport (5). Av denna anledning är det mycket viktigt att använda effektiva, innovativa och produktiva verktyg som är lätta att tillämpa för att snabbt nå synliga resultat. Bedömningen av den delegerade förordningen bör utföras i denna anda.

3.5

3.6

EESK välkomnar dock ambitionen i den delegerade förordningen att fastställa en enhetlig EU-standard som anger vilka verksamheter som i hög grad bidrar till begränsning av eller anpassning till klimatförändringarna. Tekniska kriterier bör tillhandahålla en tydlig ram för gröna investeringar för att det ska råda lika villkor på finansmarknaderna samt att ”grönmålning” av projekt ska undvikas. Åsikterna går isär när det gäller omfattningen och nyttan av övergångsalternativ. EESK anser att de tekniska kriterierna bör ge större möjligheter att erkänna omställningslösningar som en väg för att möjliggöra en smidig omställning. Det är dock av största betydelse att inlåsningseffekter motverkas.

3.7

EESK noterar förklaringen i meddelandet att den delegerade förordningen inte är färdig, utan kommer att utvecklas med tiden både när det gäller omfattning och nivå.

3.8

Kommittén konstaterar därför att den delegerade förordningen spelar en viktig roll när det gäller att skapa transparens i fråga om de verksamheter som uppfyller de fastställda kriterierna och som lockar investerare som vill investera i hållbara projekt. Den utgör således en grund för att definiera en ekonomisk verksamhet som miljömässigt hållbar samt för att tillämpa de obligatoriska bestämmelserna om transparens och upplysningar i taxonomiförordningen. Den skulle kunna vara betydelsefull när det gäller att sprida kunskap om och uppmuntra till investeringar i hållbara projekt och förhindra grönmålning.

3.9

Den delegerade förordningen beskrivs som ett transparensverktyg och ingår i ett frivilligt system i den meningen att marknadsaktörer inte är skyldiga att leva upp till de standarder som fastställs i den, och inte heller är investerare skyldiga att investera i ekonomiska verksamheter eller projekt som lever upp till dessa standarder.

3.10

Så som redan påpekats måste därför ekonomiska verksamheter och projekt som definieras som hållbara enligt den delegerade förordningen vara tydliga för att vara attraktiva för investerare i den reala ekonomin. Det är också rimligt att anta att investerare kommer att investera i realistiska, lönsamma och förutsägbara hållbara gröna projekt. Lönsamhetsförväntningarna kan variera och kommer ofta att vara lägre i situationer som inbegriper finansiering genom kooperativa eller lokalt eller regionalt ägda banker, och motsvara en lönsamhet på 5–6 % i stället för 11–15 % som man i allmänhet förväntar sig. Större lönsamhet kommer i allmänhet att dra till sig stora kapitalflöden, medan valet av kooperativa eller regionala banker vanligtvis kan avse mindre projekt.

3.11

Det är avgörande att de kriterier som fastställs i den delegerade förordningen för att en ekonomisk verksamhet eller ett projekt ska anses vara miljömässigt hållbart förefaller vara möjliga att uppnå till en rimlig kostnad, lönsamma och rimligt förutsägbara eller, med andra ord, kommersiellt attraktiva. Mot denna bakgrund är det dock viktigt att beakta att i synnerhet små och medelstora företag ofta behöver stöd för att klara den gröna omställningen. Taxonomin bör dock som sådan begränsas till tekniska kriterier.

3.12

Om taxonomin inte uppfyller kriterierna i de två föregående punkterna kan utsikterna för hela projektet ifrågasättas. Ett frivilligt system måste vara attraktivt för att den omvandling man eftersträvar ska kunna åstadkommas.

3.13

På grundval av de centrala inslag som beskrivs ovan förefaller ett antal bestämmelser i den delegerade förordningen tveksamma. Generellt sett kan i en marknadsekonomi en hög ambitionsnivå, när det gäller åtgärder för begränsning av klimatförändringar eller omfattande informationskrav med långsiktiga framtidsprognoser i fråga om anpassning till klimatförändringarna, framstå som alltför svårt att uppnå, alltför komplicerat, dyrt eller inte tillräckligt lönsamt, med undantag för ett litet antal mycket stora aktörer och med liten hänsyn till praktiska effekter, särskilt när det gäller små och medelstora företag. Detta skulle innebära att man inte uppnår den breda acceptans som uppenbarligen eftersträvas, samtidigt som företag som följer EU:s tillämpliga miljölagstiftning, men inte den delegerade förordningen, fortsatt drabbas av finansieringssvårigheter. Det är därför EESK betonar behovet av att ta fram gröna försäkringar för små och medelstora företag för att minska denna kostnadsrisk. Några exempel på detta ges nedan under rubriken ”Särskilda kommentarer”.

3.14

Aktörer i den reala ekonomin har uttryckt oro för att de tekniska kriterier som fastställts i den delegerade förordningen kan leda till svårigheter att få finansiering till verksamheter som inte uppfyller kraven i förordningen. EESK instämmer i att en sådan risk kan föreligga, med tanke på att taxonomins tillämpningsområde breddas för att fungera som grund för icke-finansiell rapportering i enlighet med artikel 8 i taxonomiförordningen, samt för förslaget om en europeisk standard för gröna obligationer (6).

3.15

EESK understryker därför att det är viktigt att kontrollmyndigheter övervakar tillämpningen av den delegerade förordningen för att undvika diskriminerande effekter på kreditmöjligheter och kreditkostnader för företag som inte uppfyller taxonomikriterierna. Dessa aktörer bör fortfarande behandlas rättvist när de söker nödvändiga finansiella medel.

3.16

Mot denna bakgrund hänvisar EESK till ett expertutlåtande från vetenskapsrådet vid det tyska finansministeriet som visar på att det är mycket svårt att försöka styra användningen av kapitalflöden i den reala ekonomin genom finansiell reglering och att detta skulle kräva långtgående, detaljerad och en i det närmaste heltäckande lagstiftning. En sådan taxonomi medför risk för hög komplexitet och oskäligt höga administrativa kostnader (7).

3.17

De enda obligatoriska inslagen i paketet som är relevanta för detta yttrande är bestämmelserna om transparens i artiklarna 4–7 i taxonomiförordningen och de ändrade delegerade akterna om marknader för finansiella instrument, försäkringsdistribution och olika förvaltaruppdrag, som syftar till att öka medvetenheten om de möjligheter och risker som är förknippade med hållbara investeringar och säkerställa att kunder och presumtiva kunder får tillräcklig information i detta avseende.

3.18

De delegerade akterna avseende finansmarknaden verkar överlag ändamålsenliga och är därför lämpliga verktyg för att öka medvetenheten om hållbara investeringar och därmed bana väg för att kanalisera välbehövliga resurser till sådana investeringar.

3.19

I den delegerade förordningen fastställs miljöstandarder som ofta är mer ambitiösa än de i EU:s sektorslagstiftning. Med tanke på behovet av att förtydliga, som nämndes i punkt 3.6, kan dessa dubbla måttstockar leda till en förvirrande situation, inbegripet finansieringsproblem för aktörer som uppfyller de strängaste miljö-standarderna enligt EU:s sektorslagstiftning. EESK håller med om att det behövs en hög ambitionsnivå, men av praktiska skäl och för att undvika förvirring rekommenderar kommittén att man tillämpar de högsta miljöstandarder som fastställs i EU:s nivå 1-lagstiftning också på taxonomin, så att den effektivt kan uppfylla sin skyldighet att säkerställa transparens i fråga om finansiella produkter och förhindra grönmålning. Tillsammans med det som anförs i punkterna 3.6 och 3.13–3.16 ovan föranleder dessa skäl EESK att ifrågasätta huruvida den delegerade förordningen (en nivå 2-rättsakt) i sin nuvarande form, trots sitt lovvärda mål, är ändamålsenlig (8). EESK rekommenderar starkt kommissionen att lägga fram förslag för att höja standarderna i EU:s miljölagstiftning.

3.20

Det är allmänt känt att gröna finansiella produkter är attraktiva för finansmarknaderna. EESK välkomnar därför den grundläggande avsikten med taxonomin, nämligen att skapa transparens, förhindra grönmålning och uppmärksamma gröna finansiella produkter, men vill ändå varna för risken för osunda bubblor på finansmarknaderna.

3.21

EESK skulle välkomna initiativ som förbättrar taxonomisystemet på det sätt som beskrivs ovan för att bredda dess tillämpningsområde och förbättra det som ett betydelsefullt sätt att stödja EU:s överenskomna klimatpolitiska mål genom ett effektivt genomförande av EU:s miljölagstiftning, och uppmanar kommissionen att ta ytterligare initiativ i denna riktning.

3.22

Kommittén noterar att den viktiga frågan om EU:s taxonomi för klimat- och miljöskadlig verksamhet kvarstår. Den bör snarast behandlas.

4. Särskilda kommentarer

Den delegerade förordningen

4.1

EESK betonar den viktiga roll som förnybar energi spelar i omställningen till hållbarhet. Vi uppmärksammar behovet av att säkerställa lämpliga omställningslösningar, som krävs bland annat för att se till att logistiskvärdekedjorna fungerar väl, samtidigt som det är ytterst nödvändigt att undvika inlåsningseffekter.

4.2

Det framgår av punkt 6.3 i bilaga I till den delegerade förordningen att bussar som uppfyller kriteriet om nollutsläpp av avgaser endast kommer att betraktas som hållbara om de används i stads- och förortstrafik, medan andra busstransporter endast kommer i fråga för så kallad omställningsverksamhet till och med den 31 december 2025 om de motsvarar den högsta euroklassen (Euro VI). I annat fall kommer ett kriterium om nollutsläpp av avgaser att tillämpas, men det framgår av texten att det endast räknas som en omställningsverksamhet som ska omprövas minst vart tredje år, i enlighet med artikel 19 i taxonomiförordningen. Det verkar inte finnas någon hänvisning till de standarder som fastställs i direktivet om rena fordon. Med tanke på osäkerheten om situationen efter den 31 december 2025, vem skulle då våga investera i ett bussföretag? Klassificeringen av de strängaste miljökraven i EU-lagstiftningen – Euro VI – som en omställningsverksamhet förefaller märklig och kan skapa förvirring.

4.2.1

Tunga nyttofordon – tunga lastbilar (kategorierna N2 och N3) i tjänster avseende vägtransport av gods (avsnitt 6.6) räknas som hållbara om de uppfyller kraven för att klassificeras som utsläppsfria fordon enligt artikel 3.11 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1242 (9) med utsläpp under 1 g CO2/km eller, för fordon över 7,5 ton, ”om det inte är tekniskt och ekonomiskt möjligt” att uppnå nollutsläpp, om de uppfyller de låga utsläppsnormerna i enlighet med artikel 3.12 som en omställningsverksamhet. För lätta motorfordon med en högsta totalvikt på 3,5 ton (N1) gäller nollutsläpp av avgaser. Alla andra tjänster avseende vägtransport av gods är omställningsverksamheter.

4.2.2

Behandlingen av tunga nyttofordon visar på ett pragmatiskt förhållningssätt som borde ha använts oftare i den delegerade förordningen. Kravet på nollutsläpp av avgaser för lätta motorfordon (N1) i avsnitt 6.6 verkar vara oförenligt med avsnitt 6.5 om transport med motorcyklar, personbilar och lätta motorfordon där, utan uppenbar anledning, mindre stränga bestämmelser gäller.

4.2.3

Sammantaget förefaller den skiftande behandlingen av vägfordon i olika verksamheter vara inkonsekvent och rörig, utan någon förklaring av de mycket olika förhållningssätten i olika sammanhang.

4.3

Genom en återkommande bestämmelse i avsnitt 6 (Transport) i bilaga 1 utesluts fordon eller fartyg avsedda för transport av fossila bränslen, eftersom tillgången till sådana bränslen inte bör underlättas. Enligt skäl 35 kan det dock komma att bedömas om detta kriterium är ”användbart”. Det förefaller tveksamt att införa ett krav om det råder tvivel om dess användbarhet. Dessutom är kravet oklart. Ett fordon kan ofta transportera både fossila och alternativa bränslen. Det är oklart om kravet avser konstruktion eller användning av fordonet eller fartyget, så varken tolkningen eller konsekvenserna är tydliga.

4.4

Ytterligare exempel ges i bestämmelserna om klimatnyttoanalyser i punkterna 1.1, 1.2 och 1.3 i bilaga 1, som läggs till exempelvis beskogningsplaner, återställningsplaner för skog och skogsbruksplaner och som gäller ned till små företag på 13 hektar. Kraven förefaller tämligen komplexa och hänvisningen till tillgången till onlineverktyg som tillhandahålls av FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation kommer sannolikt att vara en klen tröst för småbrukare och visar på den ofördelaktiga situationen för mindre företag, som är en följd av det uppifrån-och-ned-perspektiv som tillämpas i den delegerade förordningen.

4.5

Bevarandet av skogarna, inklusive kolsänkor, är förvisso en mycket viktig del av EU:s miljöpolitik, men de administrativa skyldigheterna måste fortsatt stå i proportion till målgruppernas resurser. De principer som tillämpas av Forest Stewardship Council är ett exempel på tydliga och rimliga principer för skogsbruk (10).

4.6

När det gäller klimatanpassning kan det hänvisas till bestämmelserna i punkt 1.3 i bilaga 2 om skogsförvaltning och i punkt 6.3 om persontransport på väg i städer och förorter och mellan städer, där det föreskrivs en analys av klimateffekterna av större investeringar som sträcker sig från 10 till 30 år.

4.7

Förklaringen i meddelandet att taxonomin inte godtar verksamhet som förbättrar de nuvarande miljöprestandanivåerna, men som inte når nivån där den kan anses bidra väsentligt, strider mot artikel 10.2 i taxonomiförordningen. Därför bör, såsom redan föreslagits, mer utrymme ges åt omställningslösningar.

Bryssel den 22 september 2021.

Christa SCHWENG

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) Kommissionens delegerade förordning om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 genom fastställande av tekniska granskningskriterier för att avgöra under vilka villkor en ekonomisk verksamhet ska anses bidra väsentligt till begränsningen av eller anpassningen till klimatförändringarna och för att avgöra om den ekonomiska verksamheten inte orsakar någon betydande skada för något av de andra miljömålen (C(2021) 2800 final).

(2) ”Climate Change 2021 – The Physical Science Basis”, 2021.

(3) COM(2021) 188 final.

(4) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 av den 18 juni 2020 om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar och om ändring av förordning (EU) 2019/2088 (EUT L 198, 22.6.2020, s. 13).

(5) ”Climate Change 2021 – The Physical Science Basis”, 2021.

(6) Kommissionens förslag till förordning om europeiska gröna obligationer (COM(2021) 391 final – 2021/0191 (COD)).

(7) ”Grüne Finanzierung und Grüne Staatsanleihen – Geeignete Instrumente für eine wirksame Umweltspolitik?” (Grön finansiering och gröna statsobligationer – Lämpliga instrument för en ändamålsenlig miljöpolitik?) – Vetenskaplig rådgivande nämnd vid Finansdepartementet – Utlåtande 02/2021

(8) ”Sustainable finance – Eine kritische Würdigung der deutschen und europäischen Vorhaben” (Hållbar finansiering – en kritisk bedömning av tyska och europeiska projekt) München och Oberbayerns industri- och handelskammare; Leibnitz – Institutet för ekonomisk forskning vid Münchens universitet 2020.

(9) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1242 av den 20 juni 2019 om fastställande av normer för koldioxidutsläpp från nya tunga fordon och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 595/2009 och (EU) 2018/956 och rådets direktiv 96/53/EG (EUT L 198, 25.7.2019, s. 202).

(10) www.fsc.org.

22.12.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 517/78

(COM(2021) 171 final)

(2021/C 517/12)

Föredragande:

Carlos Manuel TRINDADE

Remiss	Europeiska kommissionen, 31.5.2021
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Sysselsättning, sociala frågor och medborgarna
Antagande av sektionen	7.9.2021
Antagande vid plenarsessionen	22.9.2021
Plenarsession nr	563
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	215/1/4

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Människohandel är först och främst en allvarlig kränkning av de mänskliga rättigheterna. Den kränker grundläggande rättigheter såsom frihet, värdighet och jämlikhet som är inskrivna i många instrument, såsom den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

1.2

De bakomliggande orsakerna till människohandel ligger i offrens utsatthet, som orsakas av fattigdom, ojämlikhet mellan könen och våld mot kvinnor och barn, konfliktsituationer och situationer efter konflikter, brist på social integration, brist på möjligheter och sysselsättning, brist på tillgång till utbildning samt barnarbete.

1.3

Människohandlarna utnyttjar dessa sårbarheter för att utveckla en kriminell, komplex och mycket lukrativ affärsmodell, som fortfarande innebär låg risk och hög avkastning.

1.4

Pandemin har förvärrat människors ekonomiska och sociala utsatthet samt hämmat tillgången till rättslig prövning och bestraffning av brott. Parallellt har människohandlarna utvecklat en ny affärsmodell där de rekryterar och utnyttjar offer på nätet.

1.5

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) stöder i stort Europeiska unionens strategi mot människohandel 2021–2025 (nedan kallad ”strategin”) som lagts fram av kommissionen, men har en rad iakttagelser, förslag och rekommendationer som framförs i detta yttrande.

1.6

EESK anser liksom kommissionen att det finns ett behov av att kvaliteten på de data som samlas in om detta fenomen förbättras på ett harmoniserat sätt i medlemsstaterna (1). För att bekämpa människohandeln mer effektivt krävs, särskilt vid utarbetandet av lämpliga åtgärder, grundliga och aktuella kunskaper om denna företeelse, i synnerhet om alla berörda grupper (offer, människohandlare, användare) och hur nätverken för människohandel fungerar. Om vi inte tar itu med frågan på detta sätt underskattar vi människohandelns verkliga omfattning och lägger inte tillräckligt stor vikt vid den.

1.7

EESK konstaterar att åtgärderna för att bekämpa människohandel inte har varit tillräckligt effektiva och att de måste intensifieras med en mer omfattande strategi och nya åtgärder (2).

1.8

EESK stöder möjligheten att se över direktivet mot människohandel efter en utvärdering av hur det har genomförts, men konstaterar att det visserligen är nödvändigt att förbättra påföljderna för att bekämpa människohandeln, men inte tillräckligt.

1.9

Kommittén understryker och stöder avsikten att fastställa minimistandarder på EU-nivå som kriminaliserar de nätverk som ägnar sig åt handel med och utnyttjande av människor samt ”användning av tjänster som utförs av offer för människohandel”. Denna kriminalisering bör omfatta alla led i den avtals- och underleverantörskedja som är involverad i handel med och utnyttjande av människor.

1.10

EESK anser att kampen mot människohandel, för att vara mer ändamålsenlig, måste bygga på en mer omfattande analys som tar hänsyn till den sociala aspekten av det sammanhang som gör det möjligt att öka sådan handel – något som bara ibland beaktas vid utformningen av strategin.

1.11

Kommittén konstaterar (3) också att det finns ett samband mellan människohandelns utveckling i låginkomstländer och människohandel med barn: ”I låginkomstländer är hälften av alla offer för människohandel barn, och de flesta av dem tvingas till barnarbete”.

1.12

Denna situation är kopplad till familjers försörjningsproblem. EESK anser att offrens enorma lidande bör leda till att ett humant tillvägagångssätt införs för deras situation i alla led. Det huvudsakliga tillvägagångssättet i strategin får inte begränsas till att skicka tillbaka offren eller uppmuntra dem till frivilligt återvändande till ursprungslandet, eftersom man därigenom underskattar villkoren där och gör offren mer utsatta för människohandlare. Det bör i stället också inbegripa erkännande av rätten till integration i värdsamhället.

1.13

EESK konstaterar att det inte ingår någon åtgärd alls för att erkänna och genomdriva offrens rättigheter eller att omedelbart ge hjälp, stöd eller skydd (medicinskt, juridiskt osv.), särskilt när det gäller bestraffning som offren utsätts för av dem som utnyttjar dem. Kommittén föreslår att kommissionen införlivar detta förslag i strategin.

1.14

Vi konstaterar att strategin tar hänsyn till de svårigheter som offren ställs inför när det gäller att återuppbygga sina liv och att det erkänns att deras möjligheter att träda in på arbetsmarknaden är små, men noterar att det inte planeras några åtgärder för att ändra på detta (4). För att råda bot på denna situation föreslår kommittén att offren ska få rätt att integreras i värdsamhället genom en lämplig och snabb integrationsprocess.

1.15

I EU-lagstiftningen föreskrivs endast möjligheten för offer att beviljas uppehållstillstånd om de samarbetar i utredningen och lagföringen av människohandlarna. EESK vill fästa uppmärksamheten på att denna situation kan vara ytterst skadlig för offren, eftersom den tvingar dem att återuppleva alla de händelser och trauman som de varit med om, utan hänsyn till deras fysiska eller psykiska hälsa. Kommittén föreslår att dessa situationer ska bedömas från fall till fall, beroende på varje offers omständigheter och psykologiska profil. Offren bör i synnerhet få starkt psykologiskt stöd för att kunna uthärda att återuppleva och vittna om det trauma de har utsatts för.

1.16

EESK välkomnar kommissionens ståndpunkt att offer inte bör straffas för brott som de har tvingats begå, samt att rådets direktiv från 2004 bör ses över när det gäller uppehållstillstånd som utfärdas till dessa offer för människohandel, i syfte att skydda dem.

1.17

I detta avseende föreslår EESK att en offentlig fond vederbörligen ska kompensera alla offer för människohandel, med beaktande av hur allvarligt lidande de har utsatts för. Vid arbetskraftsutnyttjande skulle de även ha rätt att erhålla ersättning som motsvarar de tillhandahållna tjänsterna. Det skulle vara nödvändigt att fastställa vem som är den direkta mottagaren av det utförda arbetet, det vill säga den slutliga arbetsgivaren eller, i särskilda fall, den som drar nytta av arbetet, om ”leveranskedjorna” visar sig utgöra en ogenomtränglig labyrint.

1.18

EESK anser att situationen för mindre kvalificerade och fattigare ekonomiska migranter som kommer till Europa i sökandet efter bättre levnads- och arbetsvillkor inte beaktas i EU:s invandringslagstiftning, medan detta redan görs för mer högkvalificerade migranter och de med större ekonomiska resurser. Denna brist, har, genom avsaknaden av mekanismer som möjliggör laglig invandring, bidragit till att ekonomiska migranter blir involverade i nätverk för människohandel. Kommittén rekommenderar att EU-institutionerna antar lagstiftning för att råda bot på denna situation.

1.19

EESK anser att införlivandet av en internationell dimension (5) i strategin skulle öka effektiviteten i kampen mot människohandeln. Kommittén konstaterar dock att man inte har lagt någon större vikt vid behovet av att skapa anständiga och adekvata ekonomiska och sociala villkor (6) för människor i ursprungsländerna, trots att det är det huvudsakliga sättet att hindra eller förebygga rekrytering av offer för människohandel. Vi föreslår att man betraktar utvecklingssamarbetet och ansträngningarna för att uppnå FN:s mål för hållbar utveckling som de viktigaste sätten att skapa sådana strukturella villkor, och att detta integreras i strategin.

1.20

När det handlar om ekonomisk verksamhet och människohandel för arbetskraftsutnyttjande konstaterar EESK att det inte finns någon hänvisning i strategin till den illojala konkurrens som utövas av företag som använder denna arbetskraft i förhållande till andra som följer lagstiftningen. Denna form av social dumpning är oförenlig med företagens sociala ansvar och bör, vid sidan av de polisiära och rättsliga områdena, också tas upp inom den sociala dialogen.

1.21

EESK konstaterar att det finns en tendens att i större utsträckning utnyttja denna arbetskraft inom sektorer där den informella ekonomin är mer närvarande och där det råder en generell brist på social dialog, kollektiva förhandlingar och kollektivavtal. För att bättre kunna bekämpa arbetskraftsutnyttjande föreslår EESK att kommissionen i strategin inkluderar ett aktivt deltagande av arbetsmarknadens parter i kampen mot människohandel, i enlighet med deras befogenheter och med hänsyn till deras oberoende, och att den i samband med detta främjar både social dialog och kollektivavtal, som är viktiga instrument i detta avseende.

1.22

EESK välkomnar kommissionens kommande initiativ om hållbar bolagsstyrning, som särskilt syftar till att säkerställa att offentlig upphandling främjar öppenhet och är socialt ansvars-tagande (7). Kommittén noterar att ett antal kollektivavtal redan har ingåtts på nationell nivå i syfte att förebygga förekomsten av övergrepp och människohandel på arbetsplatsen och ge ersättning till offren (8). EESK rekommenderar att man i strategin införlivar dessa exempel på god praxis, som bör främjas och spridas i medlemsstaterna som ett konkret sätt att säkerställa sådan insyn.

1.23

EESK välkomnar kommissionens åtagande att stärka direktivet om sanktioner mot arbetsgivare som inte följer befintlig lagstiftning, vilket kommer att göra det möjligt att skärpa de sanktioner som gäller för dem (9).

1.24

EESK konstaterar att det i strategin inte finns någon hänvisning till vikten av att involvera civilsamhällesorganisationer och arbetsmarknadsparter, i synnerhet fackföreningar. Dessa organisationers roll och verksamhet under årens lopp när det gäller att identifiera, rapportera och bekämpa människohandel och aktivt stödja offren – särskilt på områden som rör människohandel för sexuellt utnyttjande och arbetskraftsutnyttjande av barn – bör lyftas fram och värdesättas. EESK föreslår att frågan om dessa organisationers deltagande införlivas i strategin och att de får tillräckligt stöd, även ekonomiskt.

1.25

EESK konstaterar också att det i strategin inte nämns något om det betydande stöd som tillhandahålls av civilsamhällesorganisationer, solidaritetsnätverk och arbetsmarknadens parter för att skydda, välkomna och integrera offren eller om behovet av ekonomiskt stöd för denna verksamhet. Kommittén föreslår att kommissionen införlivar denna dimension i sitt förslag.

1.26

EESK stöder åsikten att det i denna kamp är nödvändigt att förutom Europol och Eurojust även involvera Europeiska arbetsmyndigheten i nära samarbete med nationella myndigheter, särskilt yrkesinspektionerna. Man bör även stärka deras befogenheter och förse dem med materiella resurser, särskilt digitala och formella sådana. Vi föreslår också att medlemsstaterna i kommissionens strategi ska uppmanas att respektera de kvoter som anges i Internationella arbetsorganisationens (ILO) konvention nr 81 (10).

2. Bakgrund

2.1

Alla ser vi det, hör om det och läser om det. Ingen kan bortse från att människohandel orsakar stor oro för offren, kränker deras värdighet, berövar dem deras frihet och förstör deras liv. EESK och alla dess ledamöter, tillsammans med alla medborgare i Europeiska unionen, är djupt medvetna om människohandelns hemska realitet och de katastrofala följderna för offren, står vid deras sida och stöder alla åtgärder för att bekämpa och utrota människohandeln.

2.2

Studier och rapporter har ökat kunskapen om detta fenomen och bidrar till att förbättra insatsstrategierna. Trots detta utsätter människohandel tusentals människor för fara varje år, särskilt kvinnor och barn. Följande iakttagelser har gjorts:

i)	Åren 2017–2018 identifierades 14 000 nya offer. Antalet kan vara högre med tanke på svårigheterna med sådana undersökningar.

ii)	Nästan hälften av offren är EU-medborgare och resten kommer från länder utanför EU – från Afrika, västra Balkan och Asien (11).

iii)	Merparten är kvinnor och flickor som utsätts för människohandel för sexuellt utnyttjande.

iv)	Arbetskraftsutnyttjande drabbar 15 % av offren, men de flesta offren upptäcks inte.

v)	De viktigaste områdena där det förekommer människohandel för arbetskraftsutnyttjande är jordbruk och skogsbruk, byggbranschen, hotell- och restaurangbranschen, städbranschen, hushållsarbeten och tillverkning (t.ex. textil- och klädsektorn samt livsmedelssektorn (12)).

vi)	De flesta människohandlare är EU-medborgare.

vii)	Denna brottslighet skapar stora vinster för människohandlarna, uppskattningsvis 29,4 miljarder euro 2015, varav cirka 14 miljarder euro kom från sexuellt utnyttjande (13). I dessa siffror tas inte hänsyn till människohandel för arbetskraftsutnyttjande (14)

viii)

De ekonomiska kostnaderna för människohandel 2020 uppgick till 2,7 miljarder euro.

ix)	Människohandlarna utnyttjar sociala orättvisor och människors ekonomiska och sociala utsatthet.

x)	Nästan en fjärdedel av alla offer är barn som utsätts för människohandel för sexuellt utnyttjande (15).

xi)	De huvudsakliga formerna av utnyttjande av offer för människohandel är sexuellt utnyttjande, tvångsarbete, påtvingad brottslighet, påtvingat tiggeri och människohandel med barn (16).

2.3

Strategin mot människohandel 2021–2025 (17) har utarbetats mot bakgrund av å ena sidan en växande medvetenhet om att EU måste bekämpa människohandel på grund av sitt engagemang till försvar för den mänskliga värdigheten och mänskliga rättigheter, och å andra sidan det faktum att människohandeln fortsätter att öka.

2.4

Sedan 2002 har EU tagit till alltmer kraftfulla åtgärder på detta område, och det nuvarande förslaget till strategi syftar till att fullfölja detta tillvägagångssätt (18).

2.5

Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU (19) var ett stort steg framåt i kampen mot människohandel och blev med rätta känt som ”direktivet mot människohandel”. Begreppet människohandel fördjupades och utvidgades.

2.6

I direktivet utvidgades begreppet människohandel till nya former av utnyttjande av människohandelsoffer. EESK vill särskilt uppmärksamma artikel 2 i direktivet – Människohandelsbrott – med de huvudsakliga riktlinjerna för att bekämpa människohandel.

2.7

EESK pekar på sina viktiga yttranden om människohandel, vars slutsatser på ett övergripande sätt bidragit till att bekämpa detta gissel vid den tidpunkt då var och en av dem utarbetades. Det är mot denna bakgrund som kommissionen lägger fram förslaget till strategi (20).

2.8

Det är uppdelat i sex avsnitt och för vart och ett av dem gör kommissionen 26 egna åtaganden, samtidigt som den uppmanar medlemsstaterna att anta 16 åtgärder för att genomföra strategin inom de olika kapitlens tillämpningsområde, vilket innebär att strategin omfattar totalt 42 initiativ och åtgärder. Allmänna kommentarer

3. Allmänna kommentarer

3.1 Om behovet av data (kunskap om situationen)

3.1.1

EESK understryker att kommissionen erkänner att människohandeln trots de åtgärder som vidtagits fortsätter att öka i EU, med ett ökande antal offer. Detta medför mycket höga mänskliga, sociala och ekonomiska kostnader, särskilt på grund av de kriminella organisationernas verksamhetsmodell.

3.1.2

EESK påpekar att antalet identifierade och förmodade offer återspeglar situationens allvar, men att det finns ett behov av att ta reda på mer om vad som faktiskt händer. Det är fortfarande svårt att få fram data, särskilt i samband med covid-19-pandemin som hindrar tillgången till viss information till följd av de strikta nedstängningsåtgärder som både den offentliga och privata sektorns personal utsatts för.

3.2 Om bekämpning av människohandel

3.2.1

EESK betonar att strategin är inriktad på straffrättsliga och säkerhetsmässiga aspekter i kampen mot människohandel som ett brott. Dessa står i centrum för åtgärderna i deras olika dimensioner.

3.2.2

Kommittén noterar att man i strategin värdesätter lagstiftningens roll i detta sammanhang och framhäver direktivet mot människohandel, men konstaterar att införlivandet, trots kommissionens övervakning av dess genomförande, är ojämnt och framför allt att många förövare fortfarande går ostraffade i EU och att antalet fällande domar mot människohandlare fortfarande är lågt (21).

3.3 Om den sociala dimensionen i kampen mot människohandel

3.3.1

EESK ställer sig bakom följande konstaterande i meddelandet (22): ”Unga kvinnor och barn från romska befolkningsgrupper är [sic] löper särskilt stor risk för utnyttjande och människohandel, på grund av flera socioekonomiska faktorer såsom flerdimensionell fattigdom […]”.

3.3.2

EESK vill fästa uppmärksamheten på att människor som både lever i flerdimensionell fattigdom och har andra särskilda egenskaper (personer med funktionsnedsättning, hbti-personer osv.) också är särskilt sårbara för utnyttjande och människohandel.

3.3.3

Kommittén konstaterar (23) också att det finns ett samband mellan människohandelns utveckling i låginkomstländer och människohandel med barn: ”I låginkomstländer är hälften av alla offer för människohandel barn, och de flesta av dem tvingas till barnarbete”.

3.3.4

EESK noterar och anser det vara mycket positivt att Europeiska arbetsmyndigheten, yrkesinspektionerna i medlemsstaterna, arbetsmarknadens parter, många organisationer i det civila samhället och många medier och sociala nätverk kontinuerligt fungerar som visselblåsare och bekämpar människohandel, särskilt genom att dela och sprida information, rapportera och bekämpa vissa situationer och söka efter alla typer av lösningar för att skydda offer och straffa människohandlare. Kommittén föreslår att kommissionen inbegriper dessa insatser i strategin och lyfter fram dem som exempel på god praxis.

3.3.5

EESK påpekar att man i vissa fall har kriminaliserat många civilsamhällesorganisationer som har vidtagit mycket lovvärda åtgärder i de olika stegen för att bekämpa människohandel och stödja offren, bland annat för att rädda skeppsbrutna människor, ta emot offer för människohandel eller bidra till deras integration. Kommittén motsätter sig en sådan kriminalisering och uppmanar kommissionen att ta itu med denna situation i strategin.

3.4 Om offrens rättigheter

3.4.1

EESK anser att offrens situation inte hanteras på ett konsekvent humant sätt genom hela strategin.

3.4.2

Kommittén anser att offrens tillgång till sina rättigheter bör vara en central fråga, i linje med en strategi som alltid är inriktad på att bekräfta offrens mänskliga värdighet och deras mänskliga rättigheter.

3.4.3

Vi understryker att situationen för offer som inte är EU-medborgare är ännu svårare. EESK påpekar att offren i många fall, oavsett om de är medborgare i Europeiska unionen eller i tredjeländer, kan bli tillgängliga för människohandlare och riskera att bli utsatta för människohandel igen.

3.5 Om strategins fullständighet och dess genomförande

3.5.1

Kommittén är medveten om att offren, som kommissionen påpekar, smugglas in till EU i blandade migrationsströmmar via alla typer av vägar och genom organisationer som är en del av den organiserade brottsligheten (24). Insatserna för att ta itu med denna situation får dock inte begränsas till bekämpning av smugglingsnätverk, utan bör vara mer övergripande.

3.5.2

EESK understryker att strategin mot människohandel därför inte får skiljas från den nya migrations- och asylpakten, och inte heller från handlingsplanen för integration och inkludering 2021–2027 (25). Kommittén framhåller att handlingsplanen för den europeiska pelaren för sociala rättigheter också bör ses som en övergripande ram för EU:s sociala strategi. EESK anser att kommissionen bör säkerställa en god samordning med Europeiska unionens övriga socialpolitiska åtgärder, skapa synergieffekter och göra dem mer ändamålsenliga.

3.5.3

Kommittén stöder utarbetandet av det gemensamma uttalandet om ett åtagande av tio europeiska byråer att samarbeta. Vi föreslår att årliga rapporter lämnas in om det utförda arbetet.

3.5.4

Kommittén välkomnar det antagna jämställdhetsperspektivet och att strategin innehåller flera förslag för att förbättra insatserna för att bekämpa människohandel när offren är barn.

4. Särskilda kommentarer

4.1 Om avsnitt 2

4.1.1

EESK anser att skyddet av offren, särskilt kvinnor och barn, måste säkerställas på ett ändamålsenligt sätt i alla skeden (26). I detta syfte bör de civilsamhällesorganisationer som är verksamma på detta område samt arbetsmarknadsparterna involveras i alla skeden av processen.

4.1.2

EESK välkomnar och stöder kommissionens ståndpunkt om att genomförandet av EU:s direktiv mot människohandel måste säkerställas i alla medlemsstater, och att översynen bör bygga på en grundlig bedömning av de brister som identifierats och på den utveckling som konstaterats i frågan, särskilt när det gäller rekrytering och utnyttjande av offer via nätet.

4.1.3

Kommittén anser att strategin främst bör vara inriktad på att offren, om de så önskar, åter ska kunna komma i åtnjutande av sina mänskliga rättigheter fullt ut, genom att säkerställa att de först och främst får tillgång till skydd och ersättning för det lidande som de utsatts för, inbegripet möjlighet att utöva ett arbete, med de rättigheter som gäller, på den plats där de befinner sig, snarare än att de ska skickas tillbaka eller på annat sätt återföras till sina ursprungsländer. Det bör finnas ett engagemang för offrens integration, både om de väljer att stanna i det land där de befinner sig och om de frivilligt väljer att återvända till sitt ursprungsland. EESK erinrar om att offren måste ges rätt att integreras i värdsamhället genom en särskild process för snabb integration.

4.1.4

Kommittén välkomnar kommissionens åtagande att säkerställa lämplig finansiering för att bekämpa människohandel i och utanför EU (27).

4.2 Om avsnitt 3

4.2.1

EESK välkomnar kommissionens förslag om att medlemsstaterna bör överväga att straffbelägga medveten användning av tjänster som utförs av offer för människohandel (28).

4.2.2

Kommittén föreslår att man främjar arbetsmarknadsparternas deltagande i nationella och gränsöverskridande insatser för övervakning och bekämpning av människohandel och tvångsarbete, i samarbete med medlemsstaternas yrkesinspektioner och Europeiska arbetsmyndigheten. Kommittén noterar att ett antal kollektivavtal redan har ingåtts på nationell nivå i syfte att förebygga förekomsten av övergrepp och människohandel på arbetsplatsen och ge ersättning till offren (29). Kommittén anser att strategin bör inbegripa dessa exempel på god praxis, som bör uppmuntras och tillämpas i medlemsstaterna.

4.2.3

När det gäller människohandel uppmärksammar vi att det även är nödvändigt att analysera konsekvenserna av den massiva spridningen av nya arbetsformer och dess konsekvenser för nya former av arbetskraftsutnyttjande. I strategin hänvisas med rätta till användningen av digitala nätverk, men fokus förefaller ligga mer på människohandel för sexuellt utnyttjande än på arbetskraftsutnyttjande, särskilt genom användning av digitala plattformar. EESK rekommenderar att man i strategin tar ett helhetsgrepp på detta.

4.2.4

EESK stöder kommissionens åtagande att se till att det inte förekommer tvångsarbete i europeiska företags värdekedjor och att deras leveranskedjor är fria från barnarbete (30).

4.3 Om avsnitt 4

4.3.1

EESK instämmer i kommissionens konstaterande om att den organiserade brottsligheten försöker tränga in i laglig ekonomisk verksamhet, med de risker det innebär för samhället i sig. För att bekämpa den är det bland annat nödvändigt att systematiskt använda finansiella utredningar inom ramen för polisutredningar samt att utarbeta och införa en stark ram för att identifiera, beslagta och förverka vinning av brott (31).

4.3.2

EESK håller med om att det finns ett behov av att stärka kapaciteten för att bekämpa människohandel genom systematisk utbildning av rättstillämpare och brottsbekämpande myndigheter, varvid man inom ramen för utbildningen alltid bör ta hänsyn till offrens perspektiv och behov (32). Kommittén vill särskilt uppmärksamma behovet av att öka de mänskliga resurserna för de tjänsteavdelningar som arbetar med denna fråga.

4.3.3

EESK anser att kampen mot affärsmodellen för rekrytering och utnyttjande av offer via nätet kräver att de rättsliga skyldigheter som redan åläggs plattformarna fullgörs och att man för en dialog med berörda teknik- och internetföretag för att minska användningen av onlineplattformar för rekrytering och utnyttjande av offer (33). Enligt kommittén skulle det europeiska observatoriet för digitala medier (34) kunna utgöra ett användbart verktyg för att övervaka olagliga rekryteringskanaler online för människohandel.

4.3.4

EESK anser att det är mycket viktigt att se till att internetleverantörer och närstående företag stöder kampen mot människohandel genom att identifiera och avlägsna material som är förknippat med utnyttjande av och övergrepp mot offer.

4.3.5

Kommittén vill särskilt uppmärksamma att en framgångsrik kamp för att upplösa den kriminella modellen och motverka utnyttjande av offer för människohandel i stor utsträckning är beroende av att hela samhället deltar aktivt samt av att framför allt medborgarna, de lokala myndigheterna, utbildningsväsendet, hälso- och sjukvården, arbetsmarknadens parter och det civila samhällets organisationer agerar, och av de budskap som sprids i medier och sociala nätverk. Samhället har en del av ansvaret i kampen mot människohandel. Vi föreslår att man i strategin överväger särskilda informations- och utbildningsprogram för dessa institutionella aktörer och samhällsaktörer, eftersom strategins ändamålsenlighet är direkt kopplad till deras engagemang och effektivitet.

4.4 Om avsnitt 5

4.4.1

EESK anser att effektivare system för vidareslussning av offer för människohandel bör främjas för att säkerställa deras skydd och rättigheter på medlemsstatsnivå, genom samordnade åtgärder och med expertstöd från civilsamhällesorganisationer, arbetsmarknadsparter och internationella icke-statliga organisationer, bland annat med beaktande av utbyte av bästa praxis (35).

4.4.2

Kommittén stöder kommissionens ståndpunkt att offer inte bör straffas för brott som de har tvingats begå, liksom att rådets direktiv från 2004 bör se över vad gäller uppehållstillstånd som utfärdas till offer för människohandel, i syfte att skydda dem.

4.4.3

EESK stöder kommissionens ståndpunkt om att stärka samarbetet om införandet av en europeisk vidareslussningsmekanism.

4.4.4

När det gäller barn betonar EESK att det krävs en livstidsstrategi, eftersom en traumatiserande händelse under barndomen kommer att få följder i tonåren och vuxenlivet. Vi anser att stöd till dessa barns utveckling bör ingå i strategin för stöd till offer.

4.5 Om avsnitt 6

4.5.1

EESK understryker att uppnåendet av FN:s mål för hållbar utveckling på den internationella arenan är en oumbärlig grundval för att i ursprungsländerna skapa förutsättningar på det ekonomiska och sociala området och i fråga om mänskliga rättigheter och politiska förhållanden för att deras medborgare ska kunna leva ett värdigt liv i fred och säkerhet. Åtgärder för samarbete för hållbar utveckling som genomförs av EU och medlemsstaterna är ett av de viktigaste instrumenten för detta, vilket EESK lyfter fram, stöder och föreslår ska främjas i strategin.

4.5.2

EESK stöder de insatser som kommissionen genomför inom ramen för yttre åtgärder tillsammans med FN:s olika organ och Europarådet för att bekämpa människohandel, och påpekar samtidigt att ILO har mycket lång och mångfasetterad erfarenhet i denna kamp (36). Internationella organisationen för migration (IOM) har också omfattande erfarenheter och bästa praxis som bör beaktas. EESK rekommenderar att kommissionen inkluderar dessa organ i de interinstitutionella förbindelser genom vilka den kommer att genomföra strategin.

4.5.3

EESK anser att förekomsten av blandade migrationsströmmar, genom vilka migranter förs in i Europa parallellt med människohandel, inte bara bör ses ur ett perspektiv av att bekämpa smugglingsnätverk, och hänvisar i detta hänseende till den nya migrationspakten (37).

Bryssel den 22 september 2021.

Christa SCHWENG

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) COM(2021) 171 final, s. 9 och 12.

(2) COM(2021) 171 final, fotnoterna på s. 4 (20) och s. 10 (39 och 41).

(3) COM(2021) 171 final, avsnitt 6 – Den internationella dimensionen.

(4) COM(2021) 171 final, s. 17.

(5) COM(2021) 171 final, avsnitt 6 – Den internationella dimensionen.

(6) COM(2021) 171 final, s. 16.

(7) COM(2021) 171 final, s. 8.

(8) Se ILO:s rapport från 2021: ”Access to protection and remedy for human trafficking victims for the purpose of labour exploitation in Belgium and the Netherlands”.

(9) COM(2021) 171 final, s. 7 och 8.

(10) Enligt ILO-konvention nr 81 (om arbetsmiljöinspektion) ska det finnas en arbetsmiljöinspektör per 10 000 arbetstagare.

(11) COM(2021) 171 final, s. 1 och 18.

(12) COM(2021) 171 final, s. 6.

(13) COM(2021) 171 final, s. 6.

(14) COM(2021) 171 final, s. 6.

(15) COM(2021) 171 final, s. 13.

(16) COM(2021) 171 final, s. 10.

(17) COM(2021) 171 final.

(18) Vi hänvisar till rådets rambeslut 2002/629/RIF av den 19 juli 2002 om bekämpande av människohandel (EUT L 203, 1.8.2002, s. 1), EU:s plan för bästa metoder, standarder och förfaranden för att bekämpa och förhindra människohandel (2005), Europarådets konvention om bekämpande av människohandel (1.2.2008) och ”Stockholmsprogrammet – ett öppet och säkert Europa i medborgarnas tjänst och för deras skydd” (2010).

(19) Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU av den 5 april 2011 om förebyggande och bekämpande av människohandel, om skydd av dess offer och om ersättande av rådets rambeslut 2002/629/RIF (EUT L 101, 15.4.2011, s. 1).

(20) Bekämpande av människohandel (EUT C 51, 17.2.2011, s. 50); Förebyggande åtgärder för att skydda barn mot sexuella övergrepp (EUT C 24, 28.1.2012, s. 154); Utrotande av människohandel (EUT C 44, 15.2.2013, s. 115); Den europeiska säkerhetsagendan (EUT C 177, 18.5.2016, s. 51).

(21) COM(2021) 171 final, s. 10.

(22) COM(2021) 171 final, avsnitt 5 – Att skydda och stödja offren, framför allt kvinnor och barn, samt stärka deras egenmakt.

(23) COM(2021) 171 final, avsnitt 6 – Den internationella dimensionen.

(24) COM(2021) 171 final, avsnitt 6 – Den internationella dimensionen.

(25) COM(2021) 171 final, s. 16.

(26) COM(2021) 171 final, avsnitt 2.

(27) COM(2021) 171 final, s. 5.

(28) COM(2021) 171 final, s. 6.

(29) Se ILO:s rapport från 2021: ”Access to protection and remedy for human trafficking victims for the purpose of labour exploitation in Belgium and the Netherlands”.

(30) COM(2021) 171 final, s. 8.

(31) COM(2021) 171 final, s. 10.

(32) COM(2021) 171 final, s. 11.

(33) COM(2021) 171 final, s. 12.

(34) Se Europeiska kommissionens generaldirektorat för kommunikationsnät, innehåll och teknik.

(35) I detta sammanhang utgör det nya system som införts i Portugal bästa praxis, nämligen systemet för nationell omklassificering för barn som (antas) vara offer för människohandel.

(36) Konventionen om tvångsarbete, 1930 (nr 29) och konventionen om avskaffande av tvångsarbete, 1957 (nr 105) samt ILO-protokollet från 2014 till konventionen om tvångsarbete och avskaffande av tvångsarbete.

(37) COM(2021) 171 final, s. 18.

22.12.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 517/86

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet – EU:s strategi för frivilligt återvändande och återanpassning

(COM(2021) 120 final)

(2021/C 517/13)

Föredragande:

José Antonio MORENO DÍAZ

Remiss	Europeiska kommissionen, 31.5.2021
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Sektionen för sysselsättning, sociala frågor och medborgarna
Antagande av sektionen	7.9.2021
Antagande vid plenarsessionen	22.9.2021
Plenarsession nr	563
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	219/1/4

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Den hållbara strategin för frivilligt återvändande och återanpassning syftar till att fastställa ett gemensamt tillvägagångssätt vad gäller utformning, utveckling och genomförande av de program för frivilligt återvändande och återanpassning som främjas av medlemsstaterna, genom att fastställa gemensamma målsättningar och främja samstämmighet mellan de nationella programmen samt mellan dessa och Europeiska unionen. Strategin syftar även till att främja och inrätta gemensamma verktyg och förbättra samarbetet mellan medlemsstaterna inom dessa områden.

1.2

Hittills har det faktum att det finns en stor mängd instrument och tillvägagångssätt när det gäller frivilligt återvändande och återanpassning inneburit att det finns ett lapptäcke av olika initiativ, program och projekt som många gånger saknar gemensamma referensramar, vilket försvårar utvärderingen av dem men även möjligheten att genomföra dem på ett ändamålsenligt sätt. Syftet med denna strategi är att göra framsteg när det gäller harmoniseringen av dessa referensramar och att främja samarbetet mellan EU-länderna i fråga om utvecklingen av programmen för frivilligt återvändande och återanpassning.

1.3

EESK välkomnar strategin som ett förvaltningsinstrument som syftar till att förbättra samordningen och medlemsstaternas gemensamma mål inom migrationsstyrning. Kommittén håller med i kommissionens resonemang när det gäller att göra framsteg i genomgången och harmoniseringen av instrumenten, i datainsamling och i rådgivningsmekanismerna för de berörda personerna, så att man kan överbrygga fragmenteringen rörande tillvägagångssätt, minska kostnaderna för återvändande eller öka anslagen till dessa program, bland andra befintliga utmaningar.

1.4

Liksom tidigare beklagar EESK dock att åtgärderna för att göra framsteg när det gäller de lagliga inresevägarna, vilka är de som påverkar den största delen av den utländska befolkning som är bosatt inom EU, tas fram senare och i mer begränsad utsträckning än de förslag som är inriktade på att lösa frågor kopplade till irreguljär migration. Det behövs en övergripande strategi för rörlighet för att erbjuda alternativ som sträcker sig längre än till gränskontroll och återvändande.

1.5

Kommittén betonar att majoriteten av återvändandena fungerar dåligt på grund av bristande deltagande från ursprungsländerna och även på grund av det motvilliga deltagandet från de personer som befinner sig i en irreguljär situation. I det hänseendet kan kommittén, även om den ser positivt på kommissionens insatser, inte annat än betvivla effektiviteten hos vissa av de framlagda förslagen, som idén om sponsrat återvändande.

1.6

EESK oroar sig även över Frontex framtida roll, särskilt med tanke på publiceringen av Europaparlamentets betänkande om kränkningar av rättigheter från den här europeiska byråns sida (1). För EESK är det absolut nödvändigt att kräva att det inrättas smidiga och effektiva mekanismer för granskning och ansvarsutkrävande (accountability) för Frontex verksamhet, samt att se till att dess verksamhet är förenlig med respekten för de mänskliga rättigheterna.

1.7

Kommittén stöder en bättre samordning mellan alla berörda parter, samt de planerade förbättringarna för att stärka solidariteten mellan medlemsstaterna och samarbetet med tredjeländer. Kommittén stöder även insatserna för att förbättra rådgivningen och vägledningen i fråga om återvändande, och det civila samhällets deltagande i återvändandeverksamheten och särskilt i en hållbar återanpassning. På samma sätt ser EESK positivt på insatserna för att förbättra tillgången till resurser och datainsamlingen samt utbytet av bästa praxis på dessa områden.

1.8

Kommittén uttrycker sin oro över det nämnda målet om att öka antalet snabba frivilliga återvändanden från de yttre gränserna på grund av den brist på garantier som de kan innebära. EESK oroar sig särskilt över att de kan förvandlas till en förskönande omskrivning för utvisningar eller för att ekonomiskt kompensera de destinationsländer som tar emot dessa återvändande personer, utan att tillräcklig hänsyn tas till deras önskemål eller, ännu mer oroande, till deras rättigheter. EESK varnar dessutom för inkonsekvensen i att erbjuda incitament i program som förutsätter att det finns personer som vistas olagligt i medlemsstaterna, eftersom det kan motverka ursprungsländernas villighet att försöka minska dessa flöden.

1.9

I det hänseendet anser kommittén fortfarande att det är en strategisk svaghet i EU:s migrations- och asylpolitik att den nästan uteslutande är inriktad på att bekämpa den irreguljära migrationen, antingen vid gränsen eller genom frivilligt och påtvingat återvändande. Därför uppmanar EESK på nytt kommissionen att se över sin referensram och arbeta effektivt med målet att skapa en helhetssyn inom migrations- och asylpolitiken, som främjar en ordnad, laglig och säker rörlighet.

2. Bakgrund

2.1

Att underlätta frivilligt återvändande är ett strategiskt mål i Europeiska unionens migrationspolitisk, sedan återvändandedirektivet som antogs 2018 och i enlighet med den nya migrations- och asylpakten.

2.2

Frivilligt återvändande innebär ett instrument som möjliggör att migranter som befinner sig olagligen på EU:s territorium kan återvända till sina ursprungsländer. Det innebär att det här instrumentet möjliggör ett frivilligt beslut från migranterna, det underlättar återtagandet i ursprungslandet och möjliggör en bättre återanpassning i värdsamhället än ett påtvingat återvändandeförfarande. Av de 491 195 tredjelandsmedborgare som vistades olagligt i medlemsstaterna och som beordrades att återvända under 2019 var det 142 320 som faktiskt återvände till ett tredjeland.

2.3

Syftet med strategin är att fastställa ett gemensamt tillvägagångssätt vad gäller utformning, utveckling och genomförande av de program för frivilligt återvändande och återanpassning som främjas av medlemsstaterna, genom att fastställa gemensamma målsättningar och främja samstämmighet mellan de nationella programmen samt mellan dessa och Europeiska unionen. Strategin syftar även till att främja och inrätta gemensamma verktyg och förbättra samarbetet mellan medlemsstaterna.

2.4

Målet med stödet till återvändande och återanpassning är att hjälpa migranter som vistas olagligen i medlemsstaterna att frivilligt återvända och påbörja ett självständigt liv i sitt ursprungsland, så att man på så sätt minskar risken för irreguljär återmigration. Stödet till återvändande kan till exempel omfatta rådgivning före avresan, psykosocialt stöd och hjälp med att organisera resan, hjälp med att tillgodose omedelbara medicinska behov och/eller ekonomiskt stöd för att underlätta återvändandet och skapa ett stabilt liv vid anländandet. Stödet till återanpassning syftar till att hjälpa personen att framgångsrikt återanpassa sig i samhället och kan omfatta stöd och rådgivning omedelbart efter anländandet, stöd till att hitta eller skapa inkomstbringande verksamhet för den återvändande samt verksamhet i lokalsamhället.

2.5

EU finansierar direkt eller genom medlemsstaternas program ett betydande antal insatser kopplade till frivilligt återvändande och återanpassning. Mellan 2014 och 2018 finansierades nästan 60 program för frivilligt återvändande och återanpassning via Amif och liknande initiativ har även finansierats via Europeiska utvecklingsfonden och instrument som instrumentet för utvecklingssamarbete och instrumentet för stöd inför anslutningen (IPA). Å andra sidan är det många medlemsstater som har sina egna program för frivilligt återanvändande och återanpassning.

2.6

Det faktum att det finns en sådan stor mängd instrument har inneburit att det finns ett lapptäcke av olika initiativ, program och projekt som många gånger saknar gemensamma referensramar, vilket försvårar utvärderingen av dem men även möjligheten att genomföra dem på ett ändamålsenligt sätt. Syftet med denna strategi är att göra framsteg när det gäller harmoniseringen av dessa referensramar och att främja samarbetet mellan EU-länderna i fråga om utvecklingen av programmen för frivilligt återvändande och återanpassning.

2.7

I den strategi som lagts fram av kommissionen identifieras följande mål: 1. öka andelen migranter som accepterar frivilligt återvändande och deras andel av det totala antalet återvändande, 2. skapa en ytterligare kanal för samarbete och solidaritet mellan medlemsstaterna, som bidrar till återvändandesponsring, 3. förbättra effektiviteten för stöd på individ- och samhällsnivå, för att minska brister och dubbelarbete och öka samverkanseffekterna med andra bidragsgivare och tredjeländer, däribland med hjälp av ett bättre skydd för utsatta migranter, 4. bidra till utarbetandet av hållbara återvändande- och återanpassningsåtgärder för att ta hänsyn till och svara på individens behov, 5. öka hållbarheten i återvändandet och minska den irreguljära återmigrationen, däribland med hjälp av stöd till värdsamhällena, 6. förbättra hållbarheten i återvändandeåtgärderna på individ- och samhällsnivå och deras bidrag till tredjeländernas utvecklingsplaner, däribland med hjälp av kopplingar till annan finansierad verksamhet för utveckling på nationell och samhällsnivå, 7. öka kapaciteten och involverandet av tredjeländer när det gäller förfarandena för återvändande, återtagande och återanpassning, 8. koppla de tidigare målen till ett tillvägagångssätt som bygger på rättigheter och som sätter migranterna i fokus.

2.8

Frivilligt återvändande ger återvändande personer verkliga möjligheter och tar hänsyn till deras behov, förväntningar och utsikter när de har återvänt. Man kan dessutom, inom ramen för samarbetet med tredjeländer, räkna med deltagande från återvändandeländerna. Återanpassning är, å sin sida, avgörande för effektiviteten och trovärdigheten hos återvändandeprogrammen eftersom den är förknippad med utvecklingen av verktyg som kan hjälpa migranter att hantera socioekonomiska och psykosociala svårigheter som de ställs inför när de återvänder till sina samhällen och göra återvändandet mer hållbart. Återanpassning måste utformas med hjälp av nationella och lokala myndigheter, lokala värdsamhällen och det civila samhället för att bidra till att ge återvändaren och hans eller hennes lokalsamhälle konkreta framtidsutsikter.

2.9

I strategin kommer man, för att stödja de berörda parterna i dess tillämpning, att föreslå konkreta operativa modeller för att uppnå de ovanstående målen och en uppsättning verktyg som sträcker sig från it-lösningar för att överbrygga informationsluckor och underlätta datahanteringen till vägledning inriktad på projektförvaltning, utvecklingsrelaterad programplanering och kapacitetsskapande.

2.10

Strategin är resultatet av ett öppet samråd där olika nyckelaktörer har deltagit, såsom nationella myndigheter med ansvar för programmen för frivilligt återvändande och återanpassning, organ som deltar i återvändandeprojekt, tjänstenätverk, osv.

3. Observationer rörande presentationen av strategin för frivilligt återvändande och återanpassning

3.1

EESK välkomnar EU:s strategi för frivilligt återvändande och återanpassning som ett förvaltningsinstrument som syftar till att förbättra samordningen och medlemsstaternas gemensamma mål inom migrationsstyrning.

3.2

Kommittén förstår att det, vid översynen av ett instrument såsom det för frivilligt återvändande och återanpassning, finns utrymme för förbättringar i likhet med dem som kommissionen anger i sitt meddelande. Att ta itu med de fragmenterade strategierna, minska kostnaderna för återvändande, förbättra informationsinsamlingen, förbättra rådgivningssystemet för de återvändande personerna, förbättra samordningen mellan alla berörda parter, stödja hållbarheten i projekten för frivilligt återvändande och återanpassning, och att förbättra anslagen till dessa program är frågor som EESK anser nödvändiga för att förbättra dessa instruments effektivitet. EESK anser det också vara nödvändigt att man förbättrar datainsamlingen och identifieringen av bästa praxis för att dela med sig av dragna lärdomar.

3.3

Liksom vid tidigare tillfällen (yttrandet SOC/649 (2)), beklagar dock EESK att åtgärderna för att göra framsteg när det gäller de lagliga inresevägarna, vilka är de som påverkar den största delen av den utländska befolkning som är bosatt inom EU, tas fram senare och i mer begränsad utsträckning än de förslag som är inriktade på att lösa frågor kopplade till irreguljär migration. Kommittén påminner om att det behövs en övergripande strategi för rörlighet för att erbjuda alternativ som sträcker sig längre än till gränskontroll och återvändande.

3.4

Kommittén är medveten om de svårigheter som en majoritet av medlemsstaterna står inför när det gäller att säkerställa effektiva återvändanden, liksom kommissionens vilja att ta steg mot ett gemensamt och ändamålsenligt europeiskt system för återvändande. Trots det vill kommittén påminna om att majoriteten av återvändandena fungerar dåligt på grund av bristande deltagande från ursprungsländernas sida, och även på grund av det motvilliga deltagandet från de personer som befinner sig i en irreguljär situation. Ett frivilligt återvändande för att undvika en tvångsutvisning kan inte ses som en villkorslös handling.

3.5

EESK uttrycker återigen sin tveksamhet beträffande idén om sponsrat återvändande eftersom medlemsstaternas incitament för att delta i denna mekanism, som fortfarande bygger på frivillig solidaritet, inte är tydliga.

3.6

Kommissionen erkänner de ansträngningar som kommissionen har gjort i fråga om återvändande, med avseende på både uppföljningen av de nationella programmen och de initiativ som finansieras av EU självt. I det här sammanhanget bör man lyfta fram det europeiska nätverket för återvändande och återanpassning, som underlättar samarbetet mellan de myndigheter som har behörighet i migrationsfrågor. Kommissionen planerar att Frontex från och med 2022 ska överta nätverkets verksamhet, vilket vållar stor oro inom EESK mot bakgrund av betänkandet från Europaparlamentets arbetsgrupp om kränkningar av rättigheter från den här europeiska byråns sida. För EESK innebär denna plan att det är absolut nödvändigt att det inrättas smidiga och effektiva mekanismer för granskning och ansvarsutkrävande (accountability) för Frontex verksamhet, samt att se till att dess verksamhet är förenlig med respekten för de mänskliga rättigheterna (3). Det är nödvändigt att betona denna aspekt eftersom skyddet av de mänskliga rättigheterna är avgörande i alla åtgärder som utförs av Europeiska unionen, inklusive migrationspolitiken, och även i samband med återvändande- och återanpassningsförfarandena. Tillsynen av Frontex roll bör kunna genomföras (och om nödvändigt korrigeras) i realtid.

3.7

Programmen för återvändande och återanpassning innebär en omfattande mobilisering av aktörer, tjänsteleverantörer, utbildningar, informations- och resursutbyte, såväl i utreseländerna som i ankomstländerna. Denna dynamik har sin grund i att det finns personer som vistas olagligt på det europeiska territoriet och det är oroande att tänka på att det kan skapas ett förhandlingsutrymme som kan upprätthållas just på grund av den nödvändiga existensen av personer som vistas olagligt i medlemsstaterna, vilket i sin tur ger incitament till att främja den här migrationsvägen med utsikter till återvändande (frivilligt eller påtvingat).

4. Några kompletterande överväganden rörande strategins tillvägagångssätt

4.1

Kommittén anser fortfarande att det är en strategisk svaghet i EU:s migrations- och asylpolitik att den nästan uteslutande är inriktad på att bekämpa den irreguljära migrationen, antingen vid gränsen eller genom frivilligt och påtvingat återvändande. För att undvika irreguljär migration krävs det att man inrättar reguljära, smidiga, säkra och effektiva inresemekanismer som dessutom begränsar möjligheterna att skapa utrymme för ekonomisk exploatering på grundval av dem.

4.2

Kommittén uttrycker sin oro över det nämnda målet om att öka antalet snabba frivilliga återvändanden från de yttre gränserna på grund av den brist på garantier som de kan innebära. Om förfarandet för frivilligt återvändande ska förstås som ett beslut som har mognat fram (hos den berörda personen) och som omfattar insatser för återanpassning (där myndigheterna i båda länderna deltar), är det inte förståeligt att man satsar på den här gränsmodellen. Man kan då i stället förstå frivilligt återvändande som en förskönande omskrivning för utvisningar eller för att ekonomiskt kompensera de destinationsländer som tar emot dessa återvändande personer, utan att tillräcklig hänsyn tas till deras önskemål eller, ännu mer oroande, till deras rättigheter.

4.3

Effektiv samordning mellan alla berörda parter. EESK kan inte annat än välkomna förbättringarna av samordningen mellan de delaktiga parterna i den offentliga politiken. Utökningen av nätverket av aktörer och intressenter som ser det frivilliga återvändandet som en affärsmöjlighet och som inte i tillräcklig utsträckning tar hänsyn till de återvändande personernas behov är emellertid oroande.

4.4

Förbättra solidariteten och samarbetet. Återvändande- och återanpassningsinsatserna bör genomföras inom ramen för samarbete och solidaritet mellan medlemsstaterna. Det handlar om att stärka samordningsinstrumenten bortom de ekonomiska bidragen och även ge stöd i form av kunskap, engagemang och dragna lärdomar. Dessutom bör alla åtgärder bygga på respekt för och samarbete med de tredjeländer där dessa initiativ genomförs, där man inte bara gynnar ett institutionellt deltagande utan även samarbete och bidrag från det civila samhället.

4.5

Stöd till frivilligt återvändande för och återanpassning av migranter från och mellan tredjeländer. I EESK:s mening är det avgörande för migrationsstyrningen att man satsar på samarbete med tredjeländer. Att inrikta detta samarbete på instrument som skapar en koppling mellan existerande resurser och irreguljär migration verkar inte vara det bästa sättet att minska incitamenten för denna migration.

4.6

Effektiv återvändanderådgivning och hänvisning. Att förbättra den information som tillhandahålls till migranterna under hela processen är avgörande med tanke på att människors rättigheter, till och med i en utvisningsprocess, är oförytterliga och ska garanteras. Just därför, och på grund av den stora mängd aktörer som måste delta i ett framgångsrikt program för frivilligt återvändande (i utreselandet, i mottagarlandet, diaspora, osv.), så kan de inte byggas upp som expressinstrument utan en tydlig koppling till återanpassningsprojekten.

4.7

Säkerställande av stödets kvalitet. Återigen kan EESK bara hålla med om vikten av att se till att stödet till frivilligt återvändande inbegriper ett brett utbud av tjänster och insatser, som sträcker sig från rådgivning, medicinskt och psykologiskt stöd samt ekonomisk, juridisk och logistisk hjälp vid genomförandet av resan. Därför måste kommittén återigen påpeka att programmen för frivilligt återvändande och återanpassning inte kan ses som ett instrument för allmän utbredd användning: familjers frivilliga återvändande, till exempel, kräver att särskild hänsyn tas till minderåriga, vilket skiljer sig från andra återvändandesituationer. Frontex roll i tillhandahållandet och utvärderingen av vissa av dessa tjänster orsakar i dagens läge oro.

4.8

Främjande av hållbart stöd till återanpassning och partnerländers egenansvar. Den här punkten är avgörande inte bara för de återvändande personernas framtid utan även för målet om att undvika irreguljär återmigration. Återigen varnar EESK för inkonsekvensen i att erbjuda incitament i program som förutsätter att det finns personer som vistas olagligt i medlemsstaterna, eftersom det kan motverka ursprungsländernas villighet att försöka minska dessa flöden. Om man dessutom låter hela ändamålsenligheten hos en politik som den för frivilligt återvändande bygga på en situation där tredjeländers goda vilja är avgörande, kan det uppstå en fundamental brist på trovärdighet och samstämmighet för den europeiska migrationspolitiken.

4.9

Finansiering av frivilligt återvändande och återanpassning. Det är uppenbart att EU är en nyckelaktör i finansieringen av programmen för frivilligt återvändande och återanpassning i deras olika skepnader. Det är avgörande att samarbetet med tredjeländer i alla aspekter tar hänsyn till dessa tredjeländers koppling till den internationella folkrätten, såsom skyddet för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Alla utrymmen för samarbete med tredjeländer där man behandlar frågor som har att göra med mänskliga rättigheter bör ha godkänts av Europaparlamentet. Att göra samarbetet i återvändandefrågor till ett villkor för EU:s yttre åtgärder och grannskapspolitik är rent teoretiskt i högre grad ett incitament för irreguljär migration än en mekanism för att minska den.

Bryssel den 22 september 2021.

Christa SCHWENG

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) Se ”Report on the fact-finding investigation on Frontex concerning alleged fundamental rights violations”, LIBE (utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor) av den 14 juli 2021. https://www.europarl.europa.eu/cmsdata/238156/14072021%20Final%20Report%20FSWG_en.pdf

(2) EUT C 123, 9.4.2021, s. 15.

(3) Se rekommendationerna i detta avseende i ”Report on the fact-finding investigation on Frontex concerning alleged fundamental rights violations”, LIBE (utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor) av den 14 juli 2021. https://www.europarl.europa.eu/cmsdata/238156/14072021%20Final%20Report%20FSWG_en.pdf.

22.12.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 517/91

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén: EU:s strategi för att bekämpa organiserad brottslighet 2021–2025

(COM(2021) 170 final)

(2021/C 517/14)

Föredragande:

Rafal Bogusław JANKOWSKI

Remiss	Europeiska kommissionen, 31.5.2021
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Sektionen för sysselsättning, sociala frågor och medborgarna
Antagande av sektionen	7.9.2021
Antagande vid plenarsessionen	22.9.2021
Plenarsession nr	563
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	226/0/4

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) välkomnar kommissionens förslag till EU:s strategi för att bekämpa organiserad brottslighet 2021–2025. Strategin innehåller prioriteringar, åtgärder och mål som ska uppnås under de kommande fem åren. Detta är särskilt viktigt med tanke på att det handlar om den första strategin mot organiserad brottslighet sedan Lissabonfördraget trädde i kraft, med specifika mål på medellång och lång sikt som ska genomföras med full respekt för de grundläggande rättigheterna.

1.2

Kommittén konstaterar att strategin huvudsakligen bygger på att stärka befintliga instrument till stöd för gränsöverskridande samarbete, inbegripet internationellt samarbete, bekämpa brott av hög prioritet, ta itu med finansieringen av brottslig verksamhet och metoder för att infiltrera ekonomin – inte minst genom korruption – och stödja åtgärder för att sätta stopp för brottslingars användning av ny teknik.

1.3

EESK menar att EU och medlemsstaterna bör kunna förutse de kriminella organisationernas aktiviteter för att ligga steget före, detta genom att fokusera på övervakning, infiltration i riskmiljöer, insamling och analys av uppgifter samt förebyggande åtgärder. I detta sammanhang måste särskild vikt läggas vid att utveckla moderna, heltäckande former av internationellt samarbete, öka den funktionella kapaciteten i de system och databaser som används, samarbeta med organisationer i det civila samhället och investera i nya tekniska instrument.

1.4

EESK välkomnar idén om att vidareutveckla arbetet som en del av EU:s policycykel Empact (Europeiska sektorsövergripande plattformen mot brottshot). Aviseringen av ökad finansiering för detta initiativ och stöd för utvecklingen av samarbetet med tredjeländer i detta avseende anser vi är fullt motiverad.

1.5

Kommittén är övertygad om att särskild uppmärksamhet även bör ägnas åt följande:

—	Hjälpen och stödet från Europol och Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk (EMCDDA) i riskanalysen av narkotikarelaterad brottslighet.

—	Utveckling och förbättring av befintliga system, såsom Schengens informationssystem (SIS), Prümramen, passageraruppgifter (PNR-uppgifter) och förhandsinformation om passagerare (API-uppgifter).

—	Vikten av att utveckla och förbättra nätverk för samarbete och internationella åtgärder för att effektivt bekämpa organiserade kriminella grupper, t.ex. en plattform för gemensamma utredningsgrupper och så kallade mål med högt värde.

1.6

EESK vill framhålla sitt stöd för tilldelningen av ytterligare resurser för att bistå medlemsstaterna med avancerade it-lösningar med syftet att förvärva elektronisk information, skydda elektroniska bevis och tillhandahålla särskild teknisk utrustning och programvara för aktiv användning i gränsöverskridande insatser och utredningar.

1.7

Kommittén är medveten om att förstärkt återvinning av tillgångar och bekämpning av penningtvätt samt främjande av finansiella utredningar för att undanröja vinster som genereras av organiserad brottslighet och förebygga infiltration i den lagliga ekonomin och samhället är avgörande i kampen mot organiserad brottslighet. (1)

1.8

EESK konstaterar att den organiserade brottsligheten avsevärt kan påverka lokalsamhällena, de offentliga och kommunala tjänsterna, skyddet av utsatta grupper, miljön för lokal affärsverksamhet, särskilt små och medelstora företag, och åtgärder för klimatneutralitet. Man bör stärka rollen i kampen mot organiserad brottslighet i allmänhet, särskilt i fråga om förebyggande åtgärder, för icke-statliga organisationer, organisationer i det civila samhället, den akademiska världen, ungdomsorganisationer, institutioner för social kontroll och visselblåsare.

1.9

EESK uppmanar medlemsstaterna att genomföra offentliga kampanjer om organiserad brottslighet, så att medborgarna får nödvändig information om hur organiserade kriminella grupper fungerar och hur de kan undvikas. Samarbetet med det europeiska nätverket för förebyggande av brottslighet är ett utmärkt komplement till denna typ av verksamhet. Samtliga medlemsstater bör göra allt de kan för att upprätta ett tydligt och säkert informationssystem, som säkerställer anonymitet, för incidenter och företeelser som kan vara kopplade till organiserad brottslighet.

1.10

EESK vill påpeka att anpassningen av brottsbekämpningen och rättsväsendet till den digitala eran, bl.a. genom att säkerställa tillgång till digitala ledtrådar och bevis, är en av de viktigaste aspekterna i kampen mot organiserad brottslighet.

1.11

För att öka det civila samhällets tillgång till information föreslår kommittén att man inrättar en mekanism för översyn (halvtids- och slututvärdering) av genomförandet av EU:s strategi för att bekämpa organiserad brottslighet 2021–2025, på grundval av information från kommissionen.

1.12

Kommittén konstaterar att de brottsbekämpande myndigheterna måste ha tillgång till nödvändig information, med full respekt för de grundläggande rättigheterna, för att effektivt kunna förebygga och bekämpa organiserade kriminella grupper och garantera säkerhet och trygghet som en av de främsta prioriteringarna för EU:s medborgare. Behandlingen av personuppgifter bör inte ge upphov till några farhågor när det gäller integritetsskydd och grundläggande rättigheter. Behandlingen omfattas redan av mycket stränga och uppdaterade regler, och harmoniserad lagstiftning skulle möjliggöra en effektivare hantering av frågor som rör uppgiftsskydd.

1.13

EESK välkomnar och ställer sig bakom initiativet att utveckla samarbetet med tredjeländer, särskilt när det gäller att

—	inleda förhandlingar om avtal för samarbete mellan Eurojust och tredjeländer,

—	intensifiera förhandlingarna om samarbete mellan Europol och tredjeländer,

—	stärka det internationella samarbetet med tredjeländer och internationella organisationer tillsammans med Europeiska utrikestjänsten.

2. Kommissionens förslag

2.1

Kommissionens förslag till EU:s strategi för att bekämpa organiserad brottslighet 2021–2025 syftar till att ta itu med den komplexa och breda frågan om organiserad brottslighet på ett heltäckande sätt. Strategin innehåller prioriteringar, åtgärder och mål som ska uppnås under de kommande fem åren. Detta är särskilt viktigt med tanke på att det handlar om den första strategin mot organiserad brottslighet sedan Lissabonfördraget trädde i kraft, med specifika mål på medellång och lång sikt som ska genomföras med full respekt för de grundläggande rättigheterna.

2.2

Kommissionen påpekar att organiserad brottslighet utgör ett centralt hot mot människors säkerhet i hela EU. Allt fler organiserade kriminella grupper är verksamma i unionen och gör enorma vinster, som de använder för att utöka sin verksamhet och för att infiltrera den lagliga ekonomin.

2.3

Kommissionens prioriteringar pekar på behovet av att stärka åtgärderna på EU-nivå för att stödja medlemsstaterna i kampen mot organiserad brottslighet, genom att

—	stärka samarbetet på det rättsvårdande och det rättsliga området,

—	upplösa strukturer för organiserad brottslighet och bekämpa brott av hög prioritet,

—	undanröja vinster som uppkommer genom organiserad brottslighet och förebygga infiltration i den lagliga ekonomin och i samhället,

—	anpassa brottsbekämpningen och rättsväsendet till den digitala eran.

2.4

Alla initiativ som bidrar till att kartlägga och stärka det operativa, icke-operativa och utbildningsrelaterade samarbetet är viktiga. Det gäller även de (annorlunda, olika) initiativ som, med tanke på det rådande läget och de olika hoten i fråga om organiserad och grov brottslighet, visar att det enda alternativet och den enda vägen framåt är att samarbeta, arbeta tillsammans, utbyta god praxis med internationella partner, förbättra de befintliga systemens funktion och investera i utveckling av ny teknik.

3. Allmänna och särskilda kommentarer

3.1

Den grova och organiserade internationella brottsligheten är ett av de största globala hoten mot de moderna samhällenas utveckling. De organiserade kriminella grupperna är ytterst rörliga och verkar i de flesta fall internationellt, vilket gör att enskilda länder inte kan bekämpa dem effektivt på egen hand. Den organiserade brottslighetens gränsöverskridande karaktär gör att det krävs ett nära samarbete mellan tjänster, institutioner och deras utländska motsvarigheter inom EU och internationella organ. EESK anser därför att kommissionens strategi kommer lägligt och att den är mycket viktig.

3.2

Dagens hot innebär inte bara att vi måste skapa nya samarbetsområden för att sammanföra befogenheterna hos de olika aktörer som verkar inom säkerhetsområdet och stärka mekanismerna för att ta itu med och bekämpa brottslighet, utan också att vi måste tillämpa andra instrument och tekniker. Kommittén menar därför att det krävs ett nära samarbete mellan EU-institutionerna och medlemsstaterna på detta område, liksom samordning och möjligheten att använda Europols operativa stöd.

3.3

EESK anser det vara nödvändigt att vidareutveckla handlingsplanen för att bekämpa organiserade kriminella grupper, som är prioriterade mål och utgör det största hotet, med hjälp av operativa arbetsgrupper, internationella projekt och regionala initiativ. Både de så kallade målen med högt värde och de operativa arbetsgrupperna bör ses som exempel på praktiskt och verkligt stöd till EU:s medlemsstater.

3.4

Vad gäller brottslig verksamhet som för närvarande bedrivs i cyberrymden används endast avancerad teknik för att begå traditionella brott såsom olaglig handel med skjutvapen och ammunition, ämnen som används för att tillverka sprängämnen, narkotika och nya syntetiska droger. Det största hindret när det gäller att faktiskt upptäcka denna typ av brott är utan tvekan användningen av anonymiseringsverktyg för brottslig verksamhet. Krypterad kommunikation via olika applikationer och enheter för onlinemeddelanden som används av brottsförövare är ett allvarligt problem i denna process.

3.5

Att de brottsbekämpande myndigheterna inte har tillgång till organiserade kriminella gruppers krypterade kommunikation bör ses som ett av de största problemen, eftersom bristen på tillgång till information i praktiken förhindrar att åtgärder vidtas i god tid. Enligt EESK bör därför Europols nya dekrypteringsverktyg, som introducerats av kommissionen och som kommer att bidra till att man tar itu med dessa utmaningar, ses som mycket praktiskt och nödvändigt. Med tanke på den snabba utvecklingen i fråga om ny teknik krävs emellertid ytterligare arbete på detta område.

3.6

En annan aspekt av kampen mot it-brottslighet är darknet, som är den del av internet som nås med hjälp av Tor-nätverket, vilket på ett effektivt sätt säkerställer anonymiteten för brottslingar som använder kryptomarknaden, dvs. underjordiska kommersiella tjänster där brottslig verksamhet bedrivs, bl.a. handel med vapen, narkotika, stulna kreditkortsuppgifter och sabotageprogram samt torpederbjudanden. Transaktionerna betalas med virtuella valutor (t.ex. bitcoin), som i form av instrument för anonym överföring av medel från brottslig verksamhet i cyberrymden även kan användas för penningtvätt. Brottsbekämpande myndigheter saknar lämpliga rättsliga verktyg för att kräva att tjänsteleverantörer gör krypteringsnycklar tillgängliga för att ge tillgång till kommunikationsinnehåll, tillhandahåller fri överföring av data för pågående förfaranden eller registrerar användardata och ip-incidenter avseende telefonsamtal och sms.

3.7

EESK uppmanar EU-institutionerna att förbättra den rättsliga ramen för att stödja och stärka kapaciteten hos specialiserade institutioner i medlemsstaterna, så att de kan bekämpa dessa hot på ett effektivt sätt. Tillkännagivandet av att ett övervakningsverktyg ska tas fram via det gemensamma forskningscentrumet för att samla in underrättelser om olagliga verksamheter på darknet bör betraktas som ytterst ambitiöst. Att ett sådant verktyg tas fram kan också ses som en milstolpe i kampen mot organiserad brottslighet i cyberrymden.

3.8

Praxis och erfarenheter inom brottsbekämpning tyder på att det finns en ökad risk för att kryptovalutor används för brottslig verksamhet, inbegripet penningtvätt och bedrägerier, och särskilt via IKT-nätverk, i uppgörelser som rör utpressning inspirerad av utpressningsprogram. Ett lika viktigt och förutsägbart hot är möjligheten att brottslingar använder kryptovalutor för att undanröja risken för att brottsbekämpande myndigheter beslagtar olagligt förvärvade tillgångar. Kommittén rekommenderar att man tar ytterligare steg i utvecklingen av regler för övervakning och kontroll av finansiella transaktioner som görs med hjälp av denna typ av instrument.

3.9

EESK menar att det tekniska området är ett annat mycket välkommet stödområde för medlemsstaterna. Tillgången till avancerad infrastruktur kommer att göra åtgärderna mer effektiva och avsevärt minska den ekonomiska bördan för enskilda institutioner (vilket ökar effektiviteten i utgifterna på nationell nivå). Utmaningen för medlemsstaterna är i själva verket att uppdatera utrustning och programvara i verktyg som kan bidra till att effektivt bekämpa it-brottslighet – något som, med tanke på den snabbt föränderliga marknaden och dess utveckling, innebär en betydande ekonomisk börda för enskilda institutioner. Kommissionen och medlemsstaterna rekommenderas därför att bättre utvärdera institutionernas behov och avsätta tillräckliga medel, så att man effektivt kan ta itu med dessa hot.

3.10

EESK stöder och fäster stor vikt vid kommissionens plan på att föreslå lagstiftning för att bättre skydda barn mot sexuella övergrepp, bland annat genom krav på att leverantörer av onlinetjänster ska identifiera känt material som innehåller sexuella övergrepp mot barn och rapportera detta material till myndigheterna (2).

3.11

EU:s verktygslåda mot förfalskning, som innehåller principer för gemensamma åtgärder, samarbete och informationsutbyte mellan brottsbekämpande myndigheter, rättighetshavare och mellanhänder, har fått ökad betydelse, särskilt i samband med förfalskning av medicinska och sanitära produkter under covid-19-pandemin. Den organiserade brottsligheten har i själva verket varit involverad i produktion och leverans av förfalskad skyddsutrustning samt förfalskade testkit och läkemedel. Eftersom samarbete och informationsutbyte är av avgörande betydelse stöder kommittén en vidareutveckling av detta verktyg.

3.12

Som företrädare för det europeiska civila samhället menar kommittén att lämpligt stöd måste ges till verksamhet som syftar till att skydda miljön och kulturföremål, inbegripet kapacitetsuppbyggnad för experter och strukturellt samarbete.

3.13

EESK anser att det är viktigt att medlemsstaterna utnyttjar de möjligheter som erbjuds genom AMON (det operativa nätverket för bekämpning av penningtvätt), ett informellt internationellt nätverk av enheter för bekämpning av penningtvätt vid brottsbekämpande myndigheter, och Camden-nätverket för myndigheter för återvinning av tillgångar (Carin), ett informellt nätverk av brottsbekämpande organ och domstolar som är specialiserade på spårning, frysning, beslag och förverkande av tillgångar.

3.14

EESK ställer sig bakom kommissionens förslag att utveckla ett system för utbildning om it-brottslighet, och förordar framför allt att man inrättar ett certifierings- och ackrediteringssystem för experter på digitala utredningar, som en mycket praktisk del i arbetet med att bekämpa it-brottslighet.

3.15

Den grova och organiserade brottsligheten är ett av de största globala hoten mot de moderna samhällenas utveckling. Att bekämpa organiserad brottslighet har aldrig varit så svårt som i dag. Brottslingarnas metoder blir alltmer sofistikerade, specialiserade och dolda, och de maskeras allt oftare som annan verksamhet. Mot bakgrund av detta stöder EESK att alla initiativ som bidrar till att kartlägga och stärka det operativa, icke-operativa och utbildningsrelaterade samarbetet är viktiga. Det gäller även initiativ som, med tanke på det rådande geopolitiska läget och de olika hoten i fråga om organiserad och grov brottslighet, visar att det enda alternativet och den enda vägen framåt är att samarbeta, arbeta tillsammans och utbyta god praxis internationellt.

3.16

Att ta itu med finansieringen av brottslig verksamhet samt återvinning och förverkande av tillgångar är avgörande för att avslöja brottslig verksamhet. Det är också mycket viktigt att upplösa kriminella strukturer, bryta tystnadskulturen och sätta stopp för ny brottslig verksamhet. Detta förhindrar även infiltration i den lagliga ekonomin och samhället. Trots utvecklingen av den rättsliga ramen på detta område och de utvidgade metoder som används av brottsbekämpande myndigheter förverkas dock endast 1 % av de tillgångar som härrör från brott. När det gäller att ta itu med narkotikahandeln på darknet är de främsta utmaningarna enligt EESK den snabbt föränderliga marknaden (marknadernas mycket korta livslängd) och det komplexa systemet för att identifiera betalningar i kryptovalutor. Att tjänstemän inom brottsbekämpningen saknar breda kunskaper på området it-brottslighet, inbegripet narkotikabrott på internet/darknet, är en svaghet som kan avhjälpas om kommissionens förslag genomförs.

3.17

EESK anser att åtgärder för att förebygga brottslighet genom att öka allmänhetens medvetenhet bör övervägas. Detta skulle kunna omfatta offentliga kampanjer som ökar medborgarnas medvetenhet om nya hot och områden inom den organiserade brottsligheten och dess arbetssätt, eftersom samhällen och medborgare ofta inte inser att organiserade kriminella gruppers verksamhet är brottslig verksamhet.

Upprättandet av ett system där EU-medborgare enkelt kan informera brottsbekämpande myndigheter (anonymisering av rapporter) om de upptäcker eventuella tecken på brottslig verksamhet kan ha en betydande inverkan på både känslan av säkerhet och effektiviteten i kampen mot organiserad brottslighet.

3.18

Brottsbekämpande myndigheter och polismyndigheter runt om i världen reagerar för det mesta först efter att ett brott har begåtts, och har i de flesta fall inte möjlighet att vidta motåtgärder innan ett brott begås. EESK anser att det bästa vore att reagera och förebygga brottslig verksamhet, men alla måste vara medvetna om att det är oerhört svårt att ligga steget före kriminella grupper. Brottslingar använder enkelt ny teknik, de begränsas inte av budgetar, lagar eller politisk korrekthet och de prioriterar vinst framför människors liv. De anpassar sig extremt snabbt till nya förhållanden, utvecklar nya arbetssätt och ger sig in på områden där de inte har varit aktiva tidigare. Här kan covid-19-pandemin fungera som exempel.

3.19

Inom ramen för Empact utarbetas varje år operativa handlingsplaner som svarar mot de senaste tendenserna inom brottsligheten på europeisk och global nivå. Det är viktigt att notera att handlingsplanerna återspeglar farhågorna hos EU-länderna och samarbetspartner såsom Island, Norge och Schweiz. Detta arbete gör det möjligt att inte bara identifiera problem i ett tidigt skede utan också att utveckla en lämplig arbetsmetod. Operativt arbete måste också stödjas ekonomiskt för att den organiserade brottsligheten ska kunna bekämpas.

3.20

EESK framhåller betydelsen av de nya instrumenten för att bekämpa organiserad brottslighet, såsom a) SIS, Prümramen, PNR-uppgifter och API-uppgifter, b) plattformen för gemensamma utredningsgrupper för att förbättra kommunikationen och utbyta information och – i samma sammanhang – Eurojusts stärkta samarbete med tredjeländer och c) så kallade mål med högt värde, med hjälp av operativa arbetsgrupper, internationella projekt och regionala initiativ – för att utveckla nätverk för samarbete och internationella åtgärder för att effektivt bekämpa organiserade kriminella grupper.

3.21

Skillnaderna i lagstiftning eller praxis mellan medlemsstaterna tas ofta upp som ett skäl till bristande eller obefintligt internationellt samarbete. Initiativet att skapa en kodex för polissamarbete i EU bör därför välkomnas desto mer. En extern studie som kommissionen redan inlett för att utvärdera rådets rambeslut om kampen mot organiserad brottslighet från 2008 kommer utan tvekan att vara till hjälp i detta avseende.

3.22

Den metod som går ut på att lokala myndigheter, i samarbete med brottsbekämpande myndigheter och det civila samhället, använder administrativa verktyg för att förhindra att den organiserade brottsligheten infiltrerar lagliga verksamheter och administrativ infrastruktur är viktig för att främja den lokala dimensionen, i kombination med ett administrativt tillvägagångssätt för att bekämpa organiserad brottslighet.

3.23

Problemet när det gäller att bekämpa den organiserade brottsligheten, som diskuteras ingående i kommissionens strategi för 2021–2025, är att det handlar om ett kriminellt fenomen som ständigt utvecklas, och som i olika former berör alla delar av våra liv och den politiska och sociala sfären. De kriminella grupperna använder sig av det senaste i den digitala eran och fortsätter med den traditionella metoden att utnyttja fattigdom, dvs. vädja till de mest grundläggande instinkterna, genom att göra desperata människor beroende av dem och tvinga dem att begå brottsliga handlingar på grund av rädsla. Kommittén inser att detta kräver gemensamma åtgärder från EU:s och medlemsstaternas sida och en förståelse av hur viktigt det är att ligga steget före de kriminella organisationerna, genom att kartlägga nya trender hos kriminella grupper som verkar oberoende av politiska och administrativa gränser.

3.24

EESK har nyligen behandlat frågan om bekämpning av terrorism i samband med bekämpning av organiserad brottslighet i sina yttranden och informationsrapporter. På det civila samhällets vägnar kommer kommittén att fortsätta att övervaka de kommande stegen i kampen mot organiserade kriminella grupper, och vi noterar med tillfredsställelse kommissionens förslag till rådet och Europaparlamentet om att i denna gemensamma insats involvera Europeiska utrikestjänsten, Eurojust och Europol i förhandlingarna med tredjeländer i detta avseende (3).

3.25

EESK understryker att organisationer i det civila samhället, oberoende övervakande institutioner och visselblåsare bör rådfrågas och involveras, med fullt skydd, i mekanismerna för bekämpning av organiserad brottslighet, i syfte att effektivt skydda medborgarna, den europeiska ekonomin och lokalsamhällena och värna rättsstatsprincipen och de grundläggande rättigheterna.

Bryssel den 22 september 2021.

Christa SCHWENG

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) EUT C 429, 11.12.2020, s. 6.

(2) EUT C 374, 16.9.2021, s. 58.

(3) SOC/673 ”Förstärkning av Europols mandat” (EUT C 341, 24.8.2021, s. 66), SOC/675 ”Utvärdering av direktivet om bekämpande av terrorism” och SOC/676 ”En agenda för terrorismbekämpning för EU” (EUT C 341, 24.8.2021, s. 71).

22.12.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 517/97

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till rådets beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik

(COM(2021) 282 final – 2021/0137 (NLE))

(2021/C 517/15)

Föredragande:

Marina Elvira CALDERONE

Remiss	Europeiska unionens råd, 11.6.2021
Rättslig grund	Artikel 148.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Sysselsättning, sociala frågor och medborgarna
Antagande av sektionen	7.9.2021
Antagande vid plenarsessionen	23.9.2021
Plenarsession nr	563
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	185/1/16

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) välkomnar förslaget till rådets beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik. Riktlinjerna är en användbar referens för att styra en sysselsättningspolitik som kan stödja den gradvisa och önskade återhämtningen från pandemikrisen och inrikta de olika formerna av ekonomiskt stöd på ett gynnsamt resultat i fråga om sysselsättning. Dessa riktlinjer kommer också att fungera som en nyttig referens för att resiliens- och återhämtningsåtgärderna ska lägga grunden för skapandet av arbetstillfällen av hög kvalitet i en miljömässigt och socialt hållbar ekonomi. Samordningen av effektiva sysselsättningspolitiska åtgärder utgör en grundläggande referens för att förbättra sammanhållningen mellan medlemsstaterna och minska den sociala och ekonomiska ojämlikheten.

1.2

I sysselsättningsriktlinjerna bör man beakta covid-19-pandemins inverkan på arbetsmarknaden, handlingsplanen för den europeiska pelaren för sociala rättigheter och slutsatserna från det sociala toppmötet i Porto, där ambitiösa sociala mål för sysselsättning, fattigdomsbekämpning och tillgång till kompetens fastställdes. Man måste också övervaka sysselsättningseffekterna av stödinstrument såsom Sure och Next Generation EU, som bygger på emission av EU-obligationer som en form av gemensam skuld som skapas bl.a. för att stödja arbetsmarknadspolitiken. De nationella återhämtnings- och resiliensplanerna kommer också att säkerställa tillgången till resurser för medlemsstaternas arbetsmarknadspolitik, men kommer att åtföljas av särskilda villkor beträffande mål, insatsområden och hur medlen används samt ett särskilt fokus på aktiv arbetsmarknadspolitik.

1.3

EU:s politik måste samordnas med målen i sysselsättningsriktlinjerna i syfte att stärka arbetsmarknaden, stödja företagens produktivitet och konkurrenskraft samt den sociala marknadsekonomin i Europeiska unionen och förstärka de strukturella åtgärderna för övergången från tillfälliga åtgärder för att skydda arbetstillfällen till skapande av arbetstillfällen av hög kvalitet. I dessa processer måste man främja social dialog, kollektivförhandlingar samt arbetsmarknadsparternas och civilsamhällesföreträdarnas delaktighet i besluten.

1.4

När det gäller riktlinje 5, ”Stimulera efterfrågan på arbetskraft”, anser EESK att processen för återhämtning av efterfrågan måste åtföljas av åtgärder som syftar till att förbättra efterfrågan och som främjar tillträdet till arbetsmarknaden, företagens ekonomiska och sociala hållbarhet, arbetstagarnas professionalisering och förbättrade arbetsvillkor. Detta kan uppnås genom att man fullt ut utnyttjar möjligheterna att omvandla produktionssystemen, inför digital teknik och verktyg för miljömässig hållbarhet samt främjar livslångt lärande. De ekonomipolitiska åtgärderna måste i hög grad samordnas med politiken för att stimulera efterfrågan på arbetskraft.

1.5

När det gäller riktlinje 6, som syftar till att öka arbetskraftsutbudet och förbättra tillgången till sysselsättning samt öka arbetskraftens färdigheter och kompetens, noterar EESK att det är mycket viktigt att de enskilda medlemsstaterna har förmåga att planera en effektiv samordning mellan de investeringsåtgärder för utbildning och arbetsmarknaden som fastställs i de nationella återhämtnings- och resiliensplanerna och strukturfonderna. Den rådande krisen har i ännu högre grad synliggjort behovet av att erkänna och säkerställa rätten till fortbildning och faktisk tillgång till högkvalitativ utbildning och kompetensanpassning samt minska de nuvarande skillnaderna i användningen av fortbildning, både mellan näringsgrenar och mellan medlemsstater. Det mål för tillgång till utbildning som anges i handlingsplanen för den sociala pelaren kommer att mäta medlemsstaternas förmåga att rusta sig med nya verktyg som minskar skillnaderna i tillgång och tillgodoser arbetsmarknadens behov vad gäller de nya färdigheter som behövs.

1.6

När det gäller riktlinje 7, ”Förbättra arbetsmarknadens funktion och göra den sociala dialogen mer ändamålsenlig”, stöder EESK inrättandet av en europeisk digital plattform för matchning av efterfrågan på och utbudet av arbetskraft, som utgör en gemensam standard för medlemsstaterna och arbetsförmedlingarna, i syfte att främja aktiv politik och europeisk rörlighet, bl.a. genom att stärka de offentliga och privata arbetsförmedlingarna. Antagandet av kraftfulla säkerhetsåtgärder och riskförebyggande åtgärder måste utgöra grunden för att i alla medlemsstater främja en mer utbredd förebyggande kultur, som ett grundläggande inslag för spridningen och delandet av en ”arbetskultur” som tar tillvara varje persons potential, främjar välbefinnande och undanröjer alla farliga och riskfyllda situationer på arbetsplatsen. Social dialog och kollektivförhandlingar är en viktig pelare i de europeiska ekonomiernas hållbarhet och resiliens, men i vissa medlemsstater behövs det fortfarande en rättslig och institutionell ram på nationell nivå som underlättar och stöder systemen för arbetsmarknadsrelationer.

1.7

Utöver att förstärka sysselsättningspolitiken för lönearbete anser EESK att det är viktigt att öka medlemsstaternas förmåga att främja åtgärder till stöd för egenföretagande och utövande av fria yrken, särskilt för ungdomar.

1.8

Riktlinje 8 syftar till att ”[f]rämja lika möjligheter för alla, främja social inkludering och bekämpa fattigdom”. EESK ställer sig bakom denna riktlinje, eftersom det är nödvändigt att utarbeta en sysselsättningspolitisk strategi som säkerställer lika villkor vad gäller tillträde till arbetsmarknaden och anställningsförhållanden. Förhållandet mellan välfärd, arbetsmarknad, ekonomins funktionssätt och kampen mot ojämlikhet och fattigdom utgör en grundläggande riktlinje och vägledning för en sysselsättningspolitik som kan förena ekonomisk tillväxt och social utveckling. EESK upprepar också vikten av att fastställa en effektiv politik för inkludering, som bör ses som en avgörande investering i tillväxt och förbättringar i de ekonomiska och produktiva systemen. Det är också mycket viktigt att införa ordningar för att undvika risken för ”nyfattigdom” bland låginkomsttagare, tillsammans med andra samstämmiga strategier mot fattigdom.

2. Bakgrund

2.1 Inledning

2.1.1

Sysselsättningsriktlinjerna antogs 2019, men 2020 anpassades de för att införliva vissa inslag med hänsyn till covid-19-krisen, den gröna och digitala omställningen och målen för hållbar utveckling. EESK har redan lagt fram ett yttrande med en analys och en utvärdering, SOC/646 (1), som vi erinrar om, men föreliggande yttrande syftar till att framföra vissa kommentarer med hänsyn till pandemikrisens inverkan på EU-medborgarnas levnads- och arbetsvillkor och behovet av att anpassa medlemsstaternas och EU-institutionernas insatsprioriteringar.

2.1.2

Enligt kommissionens förslag ska sysselsättningsriktlinjerna, som finns i bilagan till rådets beslut (EU) 2020/1512 (2), fortsätta att gälla under 2021 och utgöra en referens för medlemsstaterna i fastställandet av deras sysselsättningspolitik och de nationella reformprogrammen. Det prioriterade målet är nu att säkerställa positiva sociala effekter av åtgärderna till stöd för resiliens och återhämtning i ekonomin och produktionen.

2.2

Riktlinjerna är följande:

—	Riktlinje 5: Stimulera efterfrågan på arbetskraft.

—	Riktlinje 6: Öka arbetskraftsutbudet och förbättra tillgången till sysselsättning samt öka arbetskraftens färdigheter och kompetens.

—	Riktlinje 7: Förbättra arbetsmarknadens funktion och göra den sociala dialogen mer ändamålsenlig.

—	Riktlinje 8: Främja lika möjligheter för alla, främja social inkludering och bekämpa fattigdom.

2.3

I förslaget betonas att EU och dess medlemsstater bör göra följande:

2.3.1

Bekämpa social utestängning och diskriminering och främja social rättvisa och socialt skydd, jämställdhet, solidaritet mellan generationerna och skydd av barnets rättigheter. Vid det sociala toppmötet i Porto åtog sig medlemsstaterna att genomföra de ambitiösa sociala målen för fastställandet av nationell politik och nya europeiska instrument till stöd för den gröna och digitala omställningen och en ekonomisk och social konvergens som stärker konkurrenskraften i EU:s sociala marknadsekonomi.

2.3.2

Se till att den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken samordnas för att uppnå klimatneutralitet i EU, stödja Europas omställning till en hållbar digital och grön ekonomi, uppdatera kompetensen, förbättra konkurrenskraften, säkerställa lämpliga arbetsvillkor, stimulera innovation, främja social rättvisa och lika möjligheter samt ta itu med ojämlikhet och regionala skillnader. Utbyte av politik och genomförande av effektiva och enhetliga sysselsättningsstrategier är avgörande för övergången från krishantering till en återhämtningsfas som främjar en miljömässigt och socialt hållbar utveckling och skapar nya arbetstillfällen och bättre sysselsättningsvillkor.

2.3.3

Arbeta tillsammans för att ta itu med strukturella faktorer såsom klimatförändringar och miljöutmaningar, globalisering, digitalisering, artificiell intelligens, distansarbete, plattformsekonomi och demografiska förändringar, och vid behov anpassa befintliga system.

2.3.4

Genomföra de åtgärder och den politik som krävs för att stärka ekonomins hållbara tillväxt, sysselsättning av hög kvalitet och produktivitet, och samtidigt stärka den sociala och territoriella sammanhållningen, stödja uppåtriktad konvergens och ekonomiernas resiliens samt främja medlemsstaternas finanspolitiska ansvar.

2.3.5

Se till att arbetsmarknadsreformer, inbegripet nationella lönesättningsmekanismer, respekterar nationell praxis för social dialog och kollektivförhandlingar, i syfte att säkerställa skäliga löner och anständiga levnads- och arbetsvillkor.

2.3.6

Se till att covid-19-krisens ekonomiska, sociala och sysselsättningsmässiga konsekvenser mildras med hjälp av effektiva strategier och instrument.

2.4

Medlemsstaterna och unionen måste arbeta för att utveckla en samordnad strategi för sysselsättning och särskilt för att främja en arbetskraft som är kvalificerad och utbildad och har den kompetens som krävs för de pågående förändringarna (samt framtidsinriktade arbetsmarknader som kan reagera på de ekonomiska förändringarna). Medlemsstaterna bör betrakta främjandet av sysselsättning som en fråga av gemensamt intresse och inom rådet samordna sina åtgärder i detta hänseende. Enligt artikel 148 i EUF-fördraget ska rådet anta riktlinjer för sysselsättningspolitiken, som fastställer omfattningen av och inriktningen på samordningen av medlemsstaternas politik och ligger till grund för de landsspecifika rekommendationerna inom ramen för den europeiska planeringsterminen.

2.5

Det är viktigt att betona att förekomsten av riskfaktorer, såsom framgår av covid-19-pandemins inverkan på de ekonomiska och sociala systemen, gör att det krävs stödinstrument, även ekonomiska sådana, som gör att medlemsstaterna kan utbyta gemensamma initiativ för att motverka krisernas inverkan på EU-medborgarnas arbets- och levnadsvillkor.

2.6

EESK anser att de beslut som kommissionen har fattat under de senaste månaderna och som har lett till att de nationella återhämtnings- och resiliensplanerna godkänts bör välkomnas, och att de går i riktning mot att stödja en modell för rättvis och hållbar utveckling. På samma sätt måste man undvika att det på vägen ut ur den kris som pandemin orsakat uppstår omständigheter som gör att risken för social utestängning ökar och att den territoriella obalansen – som har förvärrats under de senaste åren även mellan de europeiska regionerna, såsom sedan 2013 har framgått av kommissionens index för regional konkurrenskraft, som mäter regionernas konkurrenskraft – ökar ännu snabbare.

2.7

För att bygga upp en inkluderande ekonomisk modell och utvecklingsmodell måste politiken och investeringarna för att stärka infrastrukturen för produktivitet, digitalisering och logistik kompletteras med åtgärder för territoriell sammanhållning, främjande av humankapital, utbildning av arbetskraften samt förstärkning av instrumenten för att stödja arbetsmarknaden och systemet för sociala och personliga tjänster. Ett Europa med alltför stora skillnader och ojämlikheter i tillgången till möjligheter är svagare, och EESK anser att sammanhållning även fortsatt bör vara en referenspelare också för den tillväxtinriktade politiken.

2.8

Den kris som pandemin orsakat har förvärrat vissa strukturella problem på den europeiska arbetsmarknaden och belyst frågor som kräver en övergripande politik som kan ta itu med både situationen för de mest utsatta grupperna och svårigheterna inom vissa områden på arbetsmarknaden. Den omställning som medlemsstaterna står inför kräver brett stödda och starkt samordnade strategier, åtgärder och insatser samt ständigt stöd till den sociala dialogen.

2.9

Alla arbetstagare bör ha tillgång till socialt skydd, även vid distansarbete och i de nya arbetsformerna, inbegripet plattformsarbete, genom stärkta välfärdssystem. Man måste främja inkluderingen av de mest utsatta grupperna och till fullo ta tillvara kvinnors deltagande på arbetsmarknaden, för att undvika all slags diskriminering och undanröja löneskillnaderna mellan kvinnor och män.

3. Allmänna kommentarer

3.1

Bland annat med hänvisning till tidigare yttranden om sysselsättningsriktlinjerna betonar EESK följande:

3.1.1

Kampen mot diskriminering sammanfaller med insatserna för att förbättra arbetets kvalitet, vilket förutsätter gemensamma strategier för medlemsstaterna för att koppla samman produktivitet och konkurrenskraft med system som främjar humankapitalet och säkerställer bästa möjliga arbetsvillkor för arbetstagarna.

3.1.2

Krissituationer tenderar att öka de sociala riskfaktorerna och särskilt ojämlikheten, och därför måste investeringar och stöd för ekonomisk återhämtning kopplas samman med ett robust system för investeringar i social infrastruktur och arbetsinfrastruktur, som med hjälp av lämpliga strategier och åtgärder kan förbättra normerna för socialt skydd i medlemsstaterna.

3.1.3

Processen för tillväxt i de europeiska ekonomiska och sociala systemen bör omfatta kraftfulla och gemensamma åtgärder för att förhindra social dumpning mellan medlemsstaterna genom en minskning av skyddet, garantierna och tryggheten för arbetstagarna, samtidigt som man främjar rättvis konkurrens som beaktar innovation och grundar sig på utveckling av arbetskraften samt hållbara produkter och tjänster. Det behövs en aktiv arbetsmarknadspolitik, såsom tillfälliga anställningsincitament för utsatta grupper, möjligheter till kompetensutveckling och omskolning samt stöd till företagande, även för den sociala ekonomin.

3.1.4

För innovation är det avgörande med den stimulans som ges av de yngre generationerna, som måste garanteras tillgång till stabila arbetstillfällen av hög kvalitet, och arbetstagarnas rörlighet mellan medlemsstaterna måste främjas. EESK instämmer i innehållet i Portoförklaringen, där det anges att ”[u]ngdomar är en oumbärlig källa till dynamik, talang och kreativitet för Europa”. Även för detta ändamål är egenföretagande, intellektuellt arbete och utövande av fria yrken viktiga och måste stödjas vid sidan av ny affärsverksamhet och innovativa uppstartsföretag.

3.1.5

Behovet av att säkerställa tillväxtens sociala kvalitet kräver ett förnyat fokus på icke-produktivt arbete, särskilt personliga och lokala tjänster samt kooperativ organisation av ekonomisk och social verksamhet, i ett sammanhang där sociala band är en nyckelfaktor för utveckling och tillväxt.

3.1.6

I detta sammanhang är det mycket viktigt att riktlinjerna inriktas på genomförandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter, som utgör referenspunkten för att se till att åtgärderna för att övervinna den ekonomiska och sociala krisen har en lämplig och positiv inverkan på samhället, mot bakgrund av den ökade risken för utestängning till följd av hälsokrisen (3). De tre nya målen i handlingsplanen beträffande sysselsättning, tillgång till utbildning och kompetensanpassning samt kampen mot fattigdom, i synnerhet barnfattigdom, gör att medlemsstaterna inom ramen för den europeiska planeringsterminen måste fastställa strategier och instrument med milstolpar för att målen ska kunna uppnås. Vidare har kommittén redan betonat behovet av att fastställa nya sociala indikatorer för att mäta medlemsstaternas framsteg.

3.1.7

Arbetsmarknadsparternas och civilsamhällesorganisationernas aktiva och strukturerade deltagande är avgörande för genomförandet av de nationella återhämtnings- och resiliensplanerna och för att handlingsplanens mål ska kunna uppnås. Kommittén upprepar att man måste införa formella samrådsförfaranden för att underlätta verkligt utbyte med de nationella regeringarna och institutionerna och undanröja befintliga hinder för effektivt samråd med och deltagande av det civila samhället. Dessutom måste man fastställa verktyg för att stärka kollektivförhandlingarna och främja avtalstäckningen.

3.1.8

Det står helt klart att utbildningssystemen och kontinuerligt lärande utgör kopplingen mellan socialpolitiken, den ekonomiska politiken och arbetsmarknadspolitiken, och att kompetensens centrala och övergripande karaktär även är avgörande för en effektiv aktiv politik och bör utgöra en röd tråd i riktlinjerna.

3.1.9

Att utveckla utbildningssystemens kvalitet bör vara ett prioriterat mål, inte bara när det gäller att främja övergripande kompetens i fråga om digital teknik och miljömässig hållbarhet, utan även när det gäller att förbättra mjuka färdigheter och arbetstagarnas samarbetsförmåga.

3.1.10

Krissituationen har lett till att särskilda former av stöd aktiverats för att hantera kriserna och minska risken för arbetslöshet, bl.a. Sure-programmet. I ljuset av riktlinje 5 är det viktigt att kommissionen under återhämtningsprocessen upprätthåller finansierings- och stödinstrumenten för att bekämpa krisen, tillsammans med instrument och politik för att återintegrera de arbetslösa på arbetsmarknaden.

3.1.11

Dessa insatser bör möjliggöra ekonomiskt stöd till åtgärder såsom system för korttidsarbete, mekanismer för inkomstkompensation och andra åtgärder för att förebygga arbetslöshet, till dess att den rådande krisen till följd av covid-19 har övervunnits.

3.1.12

I detta syfte är det avgörande att man under 2021 fortsätter med den politik som förts sedan 2020 genom att använda solidaritetsinstrument som syftar till att lindra de värsta sysselsättningsproblemen, åtföljda av en aktiv arbetsmarknadspolitik.

3.1.13

Det är därför mycket viktigt att främja tillgången till krediter, stödja innovativa och produktiva investeringar och i allmänhet skapa territoriella, skattemässiga och infrastrukturella villkor som gynnar innovation och främjande av ekonomiska initiativ, särskilt för små och medelstora företag, företag inom den sociala ekonomin, egenföretagare och utövare av fria yrken, och som ger sysselsättningseffekter.

4. Särskilda kommentarer

4.1

EESK erinrar om de synpunkter som framfördes i yttrande SOC/646, men vill lyfta fram vissa aspekter med tanke på inverkan av pandemin, som har belyst problem, men även prioriteringar för åtgärder och insatser. Med tanke på att obalanserna har ökat i mer än ett årtionde och förvärrats av krisen till följd av konsekvenserna av covid-19 anser EESK att det är mycket viktigt att föra en effektiv politik för att anpassa den ekonomiska tillväxten till den sociala utvecklingen, genom åtgärder för att stödja konkurrenskraften och höja arbetssystemens och sysselsättningspolitikens kvalitet. I detta avseende måste investeringar kopplade till de nationella återhämtnings- och resiliensplanerna genomföras i medlemsstaterna och kontrolleras mot målen i riktlinjerna för 2021, med särskilt fokus på att förbättra efterfrågan på och utbudet av arbetskraft och främja förutsättningar för lika möjligheter, arbetsmarknadens funktion och inkludering. Det behövs åtgärder för att säkerställa en nära och konsekvent samordning av de strategier som fastställts för att hantera krisen, det stöd som ges genom Sure-programmet, insatserna och investeringarna för återhämtning genom återhämtningsplanen och det som fastställs och finansieras genom programplaneringen för strukturfonderna 2021–2027.

4.2

Den ekonomiska återhämtning som förväntas under 2021 och som i synnerhet möjliggörs genom investeringsprojekt kopplade till de nationella återhämtnings- och resiliensplanerna kan leda till en omfattande återhämtning av sysselsättningen om den åtföljs av riktade åtgärder från medlemsstaternas sida på det sociala området och arbetsområdet som motsvarar de utmaningar som de pågående förändringarna innebär.

4.3

I detta sammanhang är det viktigt att påminna om målen i den europeiska pelaren för sociala rättigheter och agendan för hållbar utveckling. Det handlar om beslut som måste uppmuntra kommissionen och medlemsstaterna att göra val i fråga om den utvecklingsmodell som bör främjas – val som inte kan skjutas upp och som pandemin har gjort ännu mer uppenbara och nödvändiga. I synnerhet visar målen i agendan för ekonomisk, social och miljömässig hållbarhet och den centrala roll som människors välbefinnande spelar på en mycket viktig väg och inspirerar några av de grundläggande val som anges både i återhämtningsplanen och i de viktigaste riktlinjerna för de europeiska strukturfonderna.

4.4

EESK instämmer i behovet av att stimulera efterfrågan på arbetskraft – riktlinje 5 – och säkerställa tillräckliga och skäliga minimilöner för alla arbetstagare i Europa, i enlighet med nationell lagstiftning och praxis, och utvidga det sociala skyddet och tillgången till välfärdssystemen till alla arbetstagare, även i nya arbetsformer. För att övergå från krishantering till återhämtning bör man fokusera på hållbara välfärdsåtgärder och effektiva anställningsincitament, särskilt för små och medelstora företag. I detta avseende bör omskolningsåtgärder uppmuntras även i samband med korttidsarbete som beror på pandemin. Den sociala dialogen bör främjas och arbetsmarknadens parter bör göras delaktiga, genom en sund process för arbetsmarknadsrelationer, med respekt för deras oberoende. Ett sänkt skattetryck på arbete får inte leda till ett minskat socialt skydd som skulle inverka negativt på välfärdssystemen och deras hållbarhet. EESK anser att kampen mot skatteundandragande och skatteflykt bör stärkas.

4.5

När det gäller riktlinje 6, som syftar till att öka arbetskraftsutbudet och förbättra tillgången till sysselsättning samt öka arbetskraftens färdigheter och kompetens, noterar EESK att det är mycket viktigt att de enskilda medlemsstaterna har förmåga att planera en effektiv samordning mellan de investeringsåtgärder för utbildning och arbetsmarknaden som fastställs i de nationella återhämtnings- och resiliensplanerna och strukturfonderna. I synnerhet behövs det samordning mellan ESF+ och de åtgärder för social trygghet och skydd av sysselsättningen som tillhandahålls genom Sure-programmet och andra instrument till och med den 31 december 2022 i syfte att främja inrättandet av effektiva nationella system för aktivering på arbetsmarknaden som ger arbetstagarna möjlighet till inträde, omskolning och rörlighet. Effektiva anställningsincitament och omskolningsåtgärder bör övervägas för att stödja skapandet av arbetstillfällen under återhämtningen.

4.6

Pandemin har i och med det utbredda distansarbetet gjort det ännu tydligare att man måste fastställa regler och instrument för att göra förhållandet mellan arbetets organisation, företagens välfärd och användningen av digital teknik gynnsamt. EESK upprepar att det är viktigt att till fullo utnyttja potentialen hos distansarbete som ett verktyg för att förbättra arbetsvillkoren och balansen mellan arbete och privatliv, samtidigt som man sörjer för att det inte blir en möjlig källa till diskriminering och svårigheter (4).

4.7

Den rådande krisen har i ännu högre grad synliggjort behovet av att erkänna och säkerställa rätten till fortbildning och faktisk tillgång till högkvalitativ utbildning och kompetensanpassning samt minska de nuvarande skillnaderna i användningen av fortbildning, både mellan näringsgrenar och mellan medlemsstater. Det mål för tillgång till utbildning som anges i handlingsplanen för den sociala pelaren kommer att mäta medlemsstaternas förmåga att rusta sig med nya verktyg som minskar skillnaderna i tillgång och tillgodoser arbetsmarknadens behov vad gäller de nya färdigheter som behövs.

4.8

När det gäller riktlinje 7, som syftar till att förbättra arbetsmarknadens funktion och göra den sociala dialogen mer ändamålsenlig, noterar EESK att målen i fråga om att stödja arbetstagarnas rörlighet och anställbarhet skulle kunna uppnås genom inrättandet av en europeisk digital plattform för matchning av efterfrågan på och utbudet av arbetskraft, som utgör en gemensam standard för medlemsstaterna och arbetsförmedlingarna, i syfte att främja aktiv politik och europeisk rörlighet.

4.9

Social dialog och kollektivförhandlingar är en viktig pelare i de europeiska ekonomiernas hållbarhet och resiliens, men i vissa medlemsstater behövs det fortfarande en rättslig och institutionell ram (5) på nationell nivå som underlättar och stöder systemen för arbetsmarknadsrelationer. Genomförandet av de nationella återhämtnings- och resiliensplanerna kommer att utgöra ett test på medlemsstaternas verkliga vilja att involvera det civila samhället och göra det delaktigt i besluten och åtgärderna i fråga om nationell utveckling.

4.10

När det gäller riktlinje 8, som syftar till att främja lika möjligheter för alla, främja social inkludering och bekämpa fattigdom, upprepar EESK att det i detta skede är viktigt att fastställa en effektiv politik för inkludering, som bör ses som en avgörande investering i tillväxt i de ekonomiska och produktiva systemen. EESK bekräftar också den roll som aktivering på arbetsmarknaden spelar som ett verktyg för inkludering och fattigdomsbekämpning, för att undvika rena bidragsåtgärder och för att främja inkludering genom anställbarhet och inträde på arbetsmarknaden. I detta avseende är det dock mycket viktigt att införa ordningar för att undvika risken för ”nyfattigdom” bland låginkomsttagare, tillsammans med samstämmiga strategier mot fattigdom.

4.11

Slutligen utgör gemensamma standarder beträffande jämställdhetspolitik, integrering av personer med funktionsnedsättning och utsatta personer samt inrättande av sociala trygghetssystem som främjar aktivt åldrande och överföring av färdigheter mellan generationerna centrala inslag i strategin för lika möjligheter.

4.12

Pandemin har tydliggjort hur viktigt det är att investera i att garantera hälsa och säkerhet på arbetsplatsen och hur brådskande det är att stärka yrkesinspektionerna i medlemsstaterna för att säkerställa kontroller till skydd för arbetstagarna. Flera europeiska länder har undertecknat protokoll med arbetsmarknadens parter för att bekämpa virusets spridning på arbetsplatsen, vilket visar på ansvar och reaktionsförmåga i nödsituationer.

Bryssel den 23 september 2021.

Christa SCHWENG

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) EUT C 232, 14.7.2020, s. 18.

(2) Rådets beslut (EU) 2020/1512 av den 13 oktober 2020 om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik (EUT L 344, 19.10.2020, s. 22).

(3) EUT C 374, 16.9.2021, s. 38.

(4) EUT C 220, 9.6.2021, s. 13 och EUT C 220, 9.6.2021, s. 1.

(5) EUT C 10, 11.1.2021, s. 14.

22.12.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 517/103

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén: Strategiska riktlinjer för ett mer hållbart och konkurrenskraftigt vattenbruk i EU för perioden 2021–2030

(COM(2021) 236 final)

(2021/C 517/16)

Föredragande:

Anastasis YIAPANIS

Remiss	Europeiska kommissionen, 31.5.2021
Rättslig grund	Artikel 304 i EUF-fördraget
Ansvarig sektion	Sektionen för jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö
Antagande av sektionen	9.9.2021
Antagande vid plenarsessionen	22.9.2021
Plenarsession nr	563
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	233/2/6

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) stöder kommissionens insatser och initiativ för att hjälpa sektorn att växa och bli mer hållbar. Trots detta når vattenbrukssektorn i EU inte upp till sin verkliga tillväxtpotential. EESK uttrycker oro över att 65 % av de marina produkter som konsumeras i Europa är importerade (1).

1.2

Konsumenternas val har utvecklats i riktning mot en mer näringsriktig livsstil, med fisk- och vattenbruksprodukter högst upp på listan. Detta utgör en möjlighet för betydande tillväxt i sektorn, men också ett ansvar för att trygga EU:s framtida livsmedelsförsörjning. Att säkerställa säkra, hälsosamma och hållbara livsmedel i EU bör vara en av de viktigaste prioriteringarna.

1.3

Kommissionen och medlemsstaterna måste göra en samordnad insats för att öka sektorns produktionskapacitet och lönsamhet. En omedelbar förenkling av de administrativa förfarandena måste kompletteras med höga miljönormer för att bevara ekosystemen och den biologiska mångfalden samt förbättra vattenkvaliteten. EESK välkomnar kommissionens förslag att inrätta enda kontaktpunkter för tillstånd för vattenbruk i alla medlemsstater.

1.4

EESK anser att man måste hitta rätt balans mellan att bevara jordens biologiska mångfald och att tillgodose de nödvändiga livsmedelskraven med beaktande av sociala effekter, ett hälsosamt liv och miljöskydd. Havs- och inlandsvatten bör bevaras och skyddas, samtidigt som man främjar en hållbar vattenbruksverksamhet som säkerställer att EU:s befolkning får de livsmedel som behövs.

1.5

Tillgången på markyta är ett stort hinder för sektorns utveckling. EESK anser att vattenbruksanläggningarna måste vidareutvecklas, särskilt i kust- och landsbygdsområden i hela unionen, på platser där det inte är lämpligt med annan ekonomisk verksamhet. Kommittén uppmanar medlemsstaterna att inrätta samordnade projekt för fysisk planering, bland annat planering på havsområdesnivå, återställande av övergivna vattenbruksanläggningar och system för stordataanalys.

1.6

EESK anser att arbetsmarknadsparternas och berörda civilsamhällesorganisationers deltagande i sektorns framtida utvecklingsstrategi kommer att skapa mervärde för unionen. De kan tillhandahålla både expertis på hög nivå och utmärkta kommunikationsmöjligheter.

1.7

Kommittén anser att förhållandet mellan de berörda parterna längs värdekedjorna måste vara etiskt. Små och medelstora företag och uppstartsföretag bör få fullt stöd att växa, tillhandahålla arbetstillfällen av hög kvalitet och skapa nya hållbara ekonomiska modeller, medan offentlig-privata partnerskap bör dra nytta av finansieringsinstrument som täcker långsiktiga åtaganden.

1.8

Utbildnings- och yrkesutbildningsprogram kan bidra till att tillgodose sektorns behov av högkvalificerad arbetskraft. I detta sammanhang kan ansökningsomgångar för vattenbrukssektorn finansieras med hjälp av Europeiska socialfonden.

1.9

Märkningskraven spelar en mycket viktig roll när det gäller att informera konsumenterna om vattenbruksprodukternas kvalitet. EU-medborgarna bör få tillförlitlig information, särskilt om produkter som kommer från länder med begränsade eller inga rättsliga ramar. Spårbarhetskraven bör bearbetas bakåt, ända ned till kläckningsanläggningarna, för alla produkter på den inre marknaden. Slutmålet bör vara helt lika villkor på den inre marknaden.

1.10

Kommunikation om de insatser och framsteg som sektorn gör när det gäller att trygga miljö- och klimatprestanda är av största vikt för att garantera samhällets acceptans och uppmärksamma konsumenterna på de insatser som görs. Det föreligger ett omedelbart behov av avfallshanteringssystem för en sektor som har stor potential att minska sitt miljöavtryck. Sektorn har också betydande potential att ta till sig cirkularitet och förnybara akvatiska resurser, samtidigt som den strävar efter att minska energiförbrukning och koldioxidutsläpp.

1.11

Det behövs snabba och storskaliga offentliga och privata investeringar, särskilt i forskning och utveckling. Kommissionen bör främja alla relevanta tillgängliga EU-medel och möjligheter till partnerskap genom arbetsmarknadsparternas och civilsamhällesorganisationernas nätverk, med slutmålet att nå alla producenter, särskilt små och medelstora företag.

1.12

EESK uppskattar och stöder förslaget om att inrätta en EU-mekanism för stöd till vattenbruket med en särskild onlineplattform, och anser att det på EU-nivå finns ett akut behov av en tillväxtstrategi för vattenbruket som ökar sektorns potential.

2. Bakgrund

2.1

Enligt FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) kan världens befolkning öka med mer än två miljarder människor från dagens nivå och uppgå till 9,15 miljarder 2050. Inkomsterna kommer att öka ännu snabbare. För att möta den ökade efterfrågan förutspår FAO att den globala jordbruksproduktionen 2050 kommer att vara 60 % högre än 2005 (2). Vattenbrukssektorn har potential att växa och tillgodose en stor del av denna efterfrågan och lätta på en del av det tryck som har hamnat på jordbrukssektorn.

2.2

Vattenbruksproduktionen domineras starkt av länder i Asien med en andel på omkring 89 % under de senaste två årtiondena (3). I EU varierar vattenbruksproduktionen från traditionella tankar och laguner till användning av burar och tankar i öppet hav eller återcirkulationssystem. Sektorn sysselsätter direkt över 74 000 personer i mer än 12 000 företag (4).

2.3

EU är världens näst största handlare med fiskeri- och vattenbruksprodukter, efter Kina. Som nettoimportör hade EU ett underskott i handelsbalansen på 21 miljarder euro 2019. EU:s vattenbruksproduktion utgör endast 1,15 % av den totala globala produktionen enligt de senaste siffrorna (5). En Eurobarometerundersökning från 2017 (6) visade att de allra flesta EU-medborgare konsumerar fisk och skaldjur minst en gång i månaden och att de äldre konsumenterna gör det oftare.

2.4

Kommissionens meddelande om strategiska riktlinjer för ett mer hållbart och konkurrenskraftigt vattenbruk i EU (7) är en mycket omfattande analys av den nuvarande situationen inom vattenbrukssektorn och innehåller många befogade åtgärder för hur sektorn ska kunna bli mer hållbar och konkurrenskraftig. EU är tydligt fast beslutet att fortsätta arbetet med att uppnå målen i den europeiska gröna given och från jord till bord-strategin.

3. Allmänna kommentarer

3.1

Fisk och andra marina produkter har ett högt näringsvärde och rekommenderas i hög grad för att upprätthålla en god hälsa. Konsumenterna har ökat efterfrågan och förväntningarna på hållbara produkter av hög kvalitet som innebär en nyttig kost. Den utmärkta kvaliteten på EU:s marina livsmedel är fortfarande en stor konkurrensfördel. Sektorn når dock inte upp till sin verkliga tillväxtpotential och minskar sett till sin andel av den globala produktionen, jämfört med andra delar av världen.

3.2

EESK anser att vattenbrukssektorn i EU bör tillhandahålla många fler produkter för att möta efterfrågan på den inre marknaden. Det är fortfarande otroligt att 65 % av de marina produkter som konsumeras i Europa är importerade. Som det ser ut nu står den framtida livsmedelsförsörjningen i Europeiska unionen på spel. EESK har redan betonat att ”obalansen i EU:s utrikeshandel med vattenbruksprodukter inte är acceptabel, vare sig ur ekonomisk synpunkt, eftersom den medför ett handelsunderskott, eller ur ett socialt perspektiv, eftersom arbetstillfällen går förlorade” (8). I EESK råder stor besvikelse över att situationen är densamma fem år senare och att de förväntade resultaten inte har uppnåtts.

3.3

Det kontinentala vattenbruket har en enastående tillväxtpotential. Dammodling är visserligen den mest miljövänliga formen av vattenbruk i sötvatten, men produktiviteten är låg. EU har dock tillräckligt med praktisk erfarenhet för att hantera dammodling och intensiv odling på ett fullständigt miljö- och klimatvänligt sätt, samtidigt som principerna för den cirkulära ekonomin anammas. Det är nödvändigt att se till att klimatanpassad teknik integreras fullt ut i taxonomin för gröna investeringar i syfte att säkerställa en smidig finansiering. Slutligen är utvecklingen av livsmedelsförädling, både vertikalt och horisontellt, däribland av nya arter, värdefull för att förbättra mervärdet, konsumenternas acceptans, sysselsättningen samt återcirkulationen av livsmedel och avfall.

3.4

Den ökade efterfrågan på livsmedel under de kommande åren måste tillgodoses genom hållbara projekt som ger både högkvalitativa livsmedel och skyddar miljön. EU är en föregångare när det gäller att genomföra målen för hållbar utveckling, och EESK anser att detta är den rätta vägen framåt. Vattenbrukssektorn är oerhört viktig för att FN:s mål för hållbar utveckling ska kunna uppnås, särskilt mål 2 –Avskaffa hunger, uppnå tryggad livsmedelsförsörjning och förbättrad nutrition samt främja ett hållbart jordbruk, mål 12 – Säkerställa hållbara konsumtions- och produktionsmönster samt mål 15 – Skydda, återställa och främja ett hållbart nyttjande av landbaserade ekosystem.

3.5

EESK anser att det finns en stor potential för sektorn att ta till sig cirkularitet och förnybara akvatiska resurser, samtidigt som den strävar efter att minska energiförbrukning och koldioxidutsläpp. Kommunikation om de insatser och framsteg som sektorn gör när det gäller att förbättra miljö- och klimatprestanda är av största vikt för att garantera samhällets acceptans för den fortsatta tillväxten i sektorn och konsumenternas efterfrågan.

3.6

Medborgarnas förväntningar har utvecklats till att vilja ha en mer näringsriktig kost, där fisk- och vattenbruksprodukter hör till de mest efterfrågade (9). Samtidigt är det miljöavtryck och de höga kostnader som är förknippade med livsmedelsproduktion betydande. Det är mycket tydligt att ett scenario med oförändrade förhållanden inte kan uppfattas som hållbart och att nya ekonomiska modeller bör utvecklas.

3.7

Enligt samma rapport finns det bara ett sätt att få betydligt mer livsmedel och biomassa från havet: att skörda fisk och skaldjur som i genomsnitt kommer från en lägre trofisk nivå än i dag. Havsbruk förefaller vara den lösning som kommer närmast detta. Detta skulle i själva verket innebära en ny affärsmodell som är inriktad på att skörda arter som inte utnyttjas alls i dag, eller bara i begränsad omfattning.

3.8

Blötdjur och alger har en viktig roll att spela eftersom de befinner sig längst ned i näringskedjan och direkt utvinner sina näringsämnen ur vattnet. Alger odlas och äts visserligen i stor skala i många asiatiska länder, men i EU kan de betraktas som en ny produkt, och endast ett fåtal alger odlas framgångsrikt. Även om alger innehåller få kalorier innehåller de mycket fibrer som har olika hälsofördelar. EESK välkomnar kommissionens avsikt att utarbeta ett särskilt initiativ för att stödja konsumtionen av alger.

3.9

EESK anser att sektorns konkurrenskraft kan förbättras avsevärt samtidigt som man skapar arbetstillfällen av hög kvalitet i kust- och landsbygdsområden i hela unionen på platser där det är ganska svårt att utveckla annan ekonomisk verksamhet. Att utveckla framtida sociala normer, garantera anständiga arbetsvillkor och undanröja oacceptabla metoder är enligt EESK oerhört viktigt för förmågan att skapa arbetstillfällen, men också för leveranskedjorna. I en tryggad livsmedelsförsörjning måste det finnas en balans mellan de tre aspekterna av hållbar utveckling: miljö, samhälle och ekonomi.

4. Särskilda kommentarer

4.1

Eftersom vattenbruket förvaltas genom delade befogenheter mellan kommissionen och medlemsstaterna behövs en samordnad insats för att förbättra sektorns hållbarhet och lönsamhet. Detta omfattar en förenkling av administrativa förfaranden och fullständigt samarbete mellan kommissionen och de nationella och regionala offentliga förvaltningarna. Arbetet med att minska den onödiga och långvariga administrativa bördan inom sektorn måste också kompletteras med stränga miljönormer för att bevara ekosystemen och den biologiska mångfalden samt förbättra vattenkvaliteten.

4.2

EESK har redan påpekat att ”den huvudsakliga anledningen till de långsamma administrativa förfarandena när det gäller vattenbruket och bristen på platser där man kan anlägga vattenbruk är medlemsstaternas och regionernas komplicerade genomförande av EU:s miljölagstiftning, framför allt ramdirektivet för vatten, ramdirektivet om en marin strategi och direktiven om Natura 2000. Detta har lett till att det ställs alltför betungande ekonomiska krav på vattenbruksföretagen, paradoxalt nog utan att säkerställa ett bättre miljöskydd” (10).

4.3

EESK välkomnar kommissionens förslag att inrätta enda kontaktpunkter för tillstånd för vattenbruk i alla medlemsstater. Detta skulle avsevärt förkorta den nuvarande, otroligt långa godkännandeprocessen.

4.4

Det är oerhört viktigt att tillhandahålla lämplig finansiering, både privat och offentlig, för hållbara initiativ inom vattenbruket. EESK anser att kommissionen bör främja alla relevanta tillgängliga EU-medel genom arbetsmarknadsparternas och civilsamhällesorganisationernas nätverk, med slutmålet att nå alla producenter, särskilt små och medelstora företag. Uppstartsföretag bör få fullt stöd att växa och skapa arbetstillfällen av hög kvalitet, och nya offentlig-privata partnerskap bör stödjas med finansieringsinstrument som täcker långsiktiga åtaganden. EESK anser också att förhållandet mellan producenter, detaljhandlare och andra berörda parter i alla bearbetnings-, hanterings- och distributionsfaser måste vara etiskt för att garantera de små producenternas tillträde till marknaden och undanröja otillbörliga metoder.

4.5

Det krävs snabba och storskaliga investeringar i forskning och utveckling för en sektor som vill växa och som har förmågan att tillhandahålla både hälsosamma och hållbara livsmedel. EU måste tillhandahålla en tillväxtstrategi för vattenbruket som ökar sektorns potential. Det är oerhört viktigt att öka producenternas medvetenhet om de möjligheter till EU-finansiering som finns i en sektor som domineras av små och medelstora företag.

4.6

EESK anser att den inre marknaden har kapacitet att absorbera minst tre gånger den nuvarande produktionskapaciteten. Att garantera säkra, hälsosamma och hållbara livsmedel i EU bör vara en av de viktigaste prioriteringarna. I den nya strategin för hållbart vattenbruk bör hänsyn också tas till effekterna av brexit, eftersom den europeiska vattenbrukssektorn har påverkats avsevärt av Förenade kungarikets utträde ur EU.

4.7

EESK uppmanar kommissionen att säkerställa att importerade produkter uppfyller samma krav och normer som de som gäller för lokala producenter. EESK har redan begärt att ”[d]e offentliga myndigheterna bör tillämpa samma sanitära säkerhetskrav på importprodukter som på europeiska produkter och införa krav på spårbarhet ’från odling till bord’” (11). Spårbarheten måste bearbetas bakåt, ända ned till kläckningsanläggningarna, för alla produkter som kommer in på den inre marknaden. Det är mycket viktigt att säkerställa lika villkor för de europeiska producenterna samt högkvalitativa och säkra produkter för konsumenterna.

4.8

Märkningskraven spelar en mycket viktig roll när det gäller att informera EU:s konsumenter om de hållbara vattenbruksprodukternas kvalitet. EU-lagstiftningen ger den rättsliga ramen för att säkerställa lika villkor, men den respekteras inte alltid eller fullt ut. Kvalitetskontroller och märkning måste intensifieras för att skydda både konsumenter och legitima företag samt ge tillförlitlig information, särskilt om produkter som kommer från länder med begränsade eller inga rättsliga ramar.

4.9

EESK anser att helt lika villkor på den inre marknaden bör vara slutmålet för kommissionen och medlemsstaterna. Detta kan endast uppnås genom att man säkerställer att EU:s normer följs fullt ut för alla produkter som säljs på den inre marknaden, oavsett om de produceras lokalt eller importeras. EESK efterlyser helt spårbara produkter som uppfyller miljö- och kvalitetsnormerna. EESK anser att spårbarhet för vattenbruksprodukter och öppenhet i leveranskedjan är mycket viktiga, särskilt för de arter som är hotade.

4.10

Små och medelstora företag drabbas oproportionerligt hårt av byråkrati och de höga administrativa kostnaderna för att starta och driva vattenbruksverksamhet. Eftersom sektorn domineras av små och medelstora företag och små familjeföretag efterlyser EESK gemensamma informationscentrum i alla medlemsstater. De bör vara helt digitala och tillhandahålla producenter, investerare och konsumenter aktuell information i realtid. EESK anser dessutom att fler producentorganisationer bör inrättas, eftersom de är mycket viktiga för sektorns konkurrenskraft, särskilt för små och medelstora företag. EESK anser att det också behövs en särskild plattform som stöder fortsatt verksamhet i och övertagande av företag.

4.11

EESK efterlyser en särskild incitamentsram som ska stödja sektorn och styra den mot hållbarhet. EESK rekommenderar att man omedelbart utvecklar ett incitamentssystem som bygger på hållbarhet enligt mål 14 för hållbar utveckling. Skatteincitament för hållbar vattenbruksproduktion är ett annat alternativ som bör följas upp.

4.12

Tillgången till yta är en annan utmaning för vattenbrukssektorn, eftersom den ofta konkurrerar med andra branscher såsom skeppsvarv, förnybara energikällor, fritidsaktiviteter och utvinning. Medlemsstaterna bör inrätta samordnade projekt för fysisk planering, inbegripet planering på havsområdesnivå, återställande av övergivna vattenbruksanläggningar och system för stordataanalys.

4.13

Insamling och utvärdering av data kan spela en viktig roll för sektorns utveckling, och EESK efterlyser åtgärder i detta avseende så snart som möjligt. Resultaten kommer att vara beroende av att de nödvändiga medlen ställs till förfogande och att både offentliga myndigheter och privata enheter deltar direkt. Att säkerställa att bästa praxis överförs från lokala aktionsgrupper till lokala aktionsgrupper för fiske och att öka medlen till aktionsgrupperna för fiske kommer dessutom att öka de små producenternas kapacitet.

4.14

Utbildnings- och yrkesutbildningsprogram kan bidra till att tillgodose vattenbrukssektorns behov och samtidigt öka den yngre generationens medvetenhet om arbetstillfällen och karriärer i sektorn. EESK efterlyser också livslångt lärande om hållbara vattenbruksmetoder. I detta avseende kan ansökningsomgångar finansieras med hjälp av Europeiska socialfonden och utformas särskilt för vattenbruksbranschen.

4.15

Avfallshanteringssystem behövs per omgående för en sektor som har en hög potential att minska sitt miljöavtryck, tillsammans med kvalitetskontroll samt hälso- och livsmedelssäkerhetsnormer. Detta skulle vara särskilt viktigt för sektorns framtida hållbarhet.

4.16

De åtgärder som vidtas för att stödja vattenbrukssektorn under de kommande fem åren är av största vikt för sektorns framtid och kommer att spela en nyckelroll när det gäller att avgöra graden av importberoende. EESK anser att arbetsmarknadsparternas och civilsamhällesorganisationernas deltagande i utformnings- och genomförandeprocesserna är oerhört viktigt och kommer att skapa mervärde för unionen genom att främja hållbar produktivitet och konkurrenskraft i sektorn.

4.17

EESK anser att havs- och inlandsvatten bör bevaras och skyddas, samtidigt som man främjar en hållbar vattenbruksverksamhet som säkerställer att EU:s befolkning får de livsmedel som behövs. Man måste hitta rätt balans mellan att bevara jordens biologiska mångfald och att tillgodose de nödvändiga livsmedelskraven med beaktande av sociala effekter, ett hälsosamt liv och miljöskydd. Vatten, näringsämnen, anläggningens läge och energi hör till de viktigaste aspekter som avgör vattenbruksanläggningarnas ekologiska hållbarhet.

4.18

Slutligen uppskattar EESK kommissionens alla insatser och initiativ för att hjälpa sektorn att växa och bli mer hållbar. Förslaget om att inrätta en EU-mekanism för stöd till vattenbruket med en särskild onlineplattform är oerhört viktigt för producenterna. Utbytet av bästa praxis mellan medlemsstaterna måste också förbättras.

Bryssel den 22 september 2021.

Christa SCHWENG

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) https://www.eumofa.eu/documents/20178/415635/EN_The+EU+fish+market_2020.pdf

(2) http://www.fao.org/fileadmin/user_upload/esag/docs/AT2050_revision_summary.pdf

(3) Expertarbetsgruppen för ekonomisk rapportering om vattenbrukssektorn i EU.

(4) https://stecf.jrc.ec.europa.eu/reports/economic/-/asset_publisher/d7Ie/document/id/2871698

(5) https://www.eumofa.eu/documents/20178/415635/EN_The+EU+fish+market_2020.pdf

(6) Särskild Eurobarometerundersökning 450: EU consumer habits regarding fishery and aquaculture products.

(7) Strategiska riktlinjer för en hållbar utveckling av vattenbruket i EU.

(8) EESK:s yttrande ”Undanröja hindren för ett hållbart vattenbruk i Europa” (EUT C 34, 2.2.2017, s. 73).

(9) Science Advice for Policy by European Academies – Food from the Oceans.

(10) EESK:s yttrande ”Undanröja hindren för ett hållbart vattenbruk i Europa” (EUT C 34, 2.2.2017, s. 73).

(11) EESK:s yttrande ”Strategiska riktlinjer för en hållbar utveckling av vattenbruket i EU” (EUT C 67, 6.3.2014, s. 150).

22.12.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 517/108

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om en ny strategi för en hållbar blå ekonomi i EU – Omställning av EU:s blå ekonomi för en hållbar framtid

(COM(2021) 240 final)

(2021/C 517/17)

Föredragande:

Simo TIAINEN

Remiss	Europeiska kommissionen, 31.5.2021
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Sektionen för jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö
Antagande av sektionen	9.9.2021
Antagande vid plenarsessionen	22.9.2021
Plenarsession nr	563
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	229/0/11

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Den blå ekonomin spelar en betydande roll och har en allt större potential för EU:s ekonomi och för världsekonomin, för att skapa arbetstillfällen och för människors välbefinnande. EESK anser att det är oerhört viktigt att man fullt ut tar tillvara dessa möjligheter, samtidigt som man minimerar de negativa effekterna för klimatet, den biologiska mångfalden och miljön. En god vattenkvalitet och friska akvatiska ekosystem utgör en förutsättning för en livskraftig och hållbar blå ekonomi.

1.2

Förutom miljöutmaningarna ställs de som är verksamma inom den blå ekonomin även inför sådana utmaningar som illojal global konkurrens och snabb teknisk utveckling. Många verksamheter, särskilt turismen, har drabbats hårt av covid-19-pandemin. En smidig och framgångsrik återhämtning är därför av yttersta vikt för den blå ekonomin.

1.3

Den blå ekonomin omfattar ett brett spektrum av sektorer och verksamheter, såväl traditionella som nya. Den ökande diversifieringen av den blå ekonomin har inneburit utmaningar när det gäller verksamheternas kompatibilitet med varandra samt konkurrens om kust- och havsområden och marina resurser. EESK betonar den viktiga roll som havsplanering har, både för att möjliggöra olika verksamheters samexistens och för att förbereda en klimatanpassning.

1.4

EESK uppmanar EU att aktivt stödja utvecklingen och införandet av digitala och gröna tekniker och lösningar för marina verksamheter i syfte att skapa ekonomiska, sociala och miljömässiga fördelar. EESK pekar även på vikten av oceanografisk forskning, tillsammans med forskning om de socioekonomiska och miljömässiga konsekvenserna av den blå ekonomins verksamheter.

1.5

EESK uppmanar EU att tillhandahålla ett gynnsamt och förutsägbart klimat för innovationer och investeringar med förenklade administrativa förfaranden och säkerhet vad gäller reglerings- och finansieringsvillkor. Kommittén välkomnar den betydande EU-finansiering som finns tillgänglig för att stödja en hållbar blå ekonomi och pekar på behovet av att göra finansiering lättillgänglig för aktörer på nationell och lokal nivå.

1.6

EESK betonar vikten av att EU:s blå ekonomi och dess potential ses i en global kontext som omfattar yttre förbindelser och handelsförbindelser. Kommittén uppmanar EU att se till att företag i EU ges likvärdiga förutsättningar i förhållande till internationella konkurrenter och att förbättra det globala genomförandet av internationella konventioner och avtal om ekonomiskt samarbete, arbetsvillkor och miljön.

1.7

EESK betonar den viktiga roll som arbetsmarknadens parter har när det gäller att förutse förändringar i arbetslivet, stödja kompetensutvecklingen och stärka arbetstagarnas anställbarhet inom den blå ekonomin. Den sociala dialogen på sektors-, medlemsstats- och arbetsplatsnivå är dessutom avgörande för att ordentliga arbetsvillkor ska kunna skapas.

1.8

Med tanke på den blå ekonomins övergripande karaktär måste man anlägga ett heltäckande och konsekvent synsätt när politiken utformas. Detta förutsätter ett smidigt samarbete mellan politiska beslutsfattare på alla nivåer: mellan EU och medlemsstaterna, mellan medlemsstater i olika regioner och mellan olika politikområden, t.ex. industri, fiske, handel, transport, energi, sysselsättning och miljö.

1.9

EESK framhåller att politiken för den blå ekonomin måste grundas på sunda vetenskapliga rön och solida fakta och att man fullt ut måste ta hänsyn till behoven och åsikterna hos aktörer och intressenter inom den blå ekonomin. Kommittén anser att utformningen, genomförandet och övervakningen av politiken för den blå ekonomin på såväl EU- som medlemsstatsnivå måste ske under nära medverkan av arbetsgivare, arbetstagare och andra aktörer inom det civila samhället.

1.10

Samtidigt som det är både relevant och nödvändigt med ett holistiskt och övergripande perspektiv på den blå ekonomin är det även viktigt att se på olika sektorer och verksamheter utifrån deras specifika möjligheter och utmaningar, för att på så sätt möjliggöra gräsrotsbidrag till politiken för den blå ekonomin.

1.11

EESK betonar dessutom behovet av utbildning och av åtgärder för att öka medvetenheten om den blå ekonomins betydelse för att skapa möjligheter till hälsosam kost, rörlighet och rekreation, förutom att skapa arbetstillfällen och ökat välstånd, samt vikten av att skydda den marina miljön från exempelvis plastskräp.

2. Allmänna kommentarer

2.1

EESK välkomnar kommissionens meddelande om en ny strategi för en hållbar blå ekonomi i EU och ställer sig bakom kommissionens mål att stödja omställningen till en klimatneutral, resurseffektiv och konkurrenskraftig ekonomi, i linje med den europeiska gröna given.

2.2

EESK ställer sig bakom och förespråkar en integrerad strategi för den blå ekonomin med avseende på de olika dimensionerna av hållbar utveckling och pekar på att den blå ekonomin bidrar till de flesta av FN:s mål för hållbar utveckling, särskilt de mål som rör hav och marina resurser, klimatåtgärder, minskad fattigdom och hunger, främjande av hälsa och välbefinnande, hållbar konsumtion och produktion, anständiga arbetsvillkor och ekonomisk tillväxt (1).

2.3

Den blå ekonomin spelar en betydande roll och har en allt större potential när det gäller att förbättra EU:s ekonomi och världsekonomin, skapa arbetstillfällen av god kvalitet och öka människors välbefinnande på olika platser, med särskilda fördelar i landsbygds- och kustområden. EESK menar att det är av yttersta vikt att man använder sig av dessa möjligheter i största möjliga utsträckning.

2.4

Samtidigt anser EESK att det är avgörande att vatten- och luftföroreningarna, avfallsproduktionen och de skadliga effekterna på klimatet och den biologiska mångfalden minimeras. Detta är oerhört viktigt inte bara av miljöskäl, utan även med tanke på att god miljökvalitet och sunda ekosystem är en förutsättning för ordentliga villkor och resurser inom den blå ekonomin i sig. Att hantera miljöaspekter måste därför ses som en integrerad del av varje ekonomisk verksamhet.

2.5

Den blå ekonomin omfattar en mängd olika verksamheter med stor betydelse i människors vardag, och de företag som ingår är alltifrån stora internationella företag till lokala små och medelstora företag. Livsmedels- och energiproduktion, gruvdrift, sjöfartsindustri, transport och turism utgör för närvarande de viktigaste marinrelaterade näringarna, samtidigt som nya sektorer också håller på att växa fram, t.ex. produktion av nya typer av produkter inom den blå bioekonomin. Den cirkulära ekonomin och vattenskyddsverksamheter har också naturliga kopplingar till den blå ekonomin.

2.6

Med tanke på att den blå ekonomin har att göra med oceaner, hav och kuster berör den i första hand länder med havskust. På grund av gränsöverskridande leveranskedjor och gemensamma marknader, och liknande klimat- och miljöförutsättningar, utgör den blå ekonomin emellertid en fråga för EU som helhet och för alla medlemsstater – från Medelhavet till Östersjön och Norra ishavet, och från Svarta havet till Atlanten och Nordsjön.

2.7

EESK påpekar även att den blå ekonomin begreppsmässigt inte bör begränsas till endast oceaner och hav, eftersom liknande ekonomiska verksamheter bedrivs även när det gäller sötvattenresurser, och även med tanke på att inre vattendrag i slutändan mynnar ut i oceaner och hav. Detta belyser vikten av regionalt samarbete för att bekämpa vattenföroreningar.

2.8 Utmaningar och möjligheter

2.8.1

Den ökande diversifieringen av den blå ekonomin innebär utmaningar när det gäller verksamheternas kompatibilitet med varandra samt konkurrens om kust- och havsområden och marina resurser. EESK framhåller därför havsplaneringens viktiga roll, bland annat integrerad förvaltning och bedömning av kumulativa effekter, och uppmanar medlemsstaterna att identifiera och avsätta lämpliga områden för olika verksamheter, så att de kan utvecklas och samexistera med minsta möjliga negativa effekter för andra aktörer och på den marina miljön.

2.8.2

Samtidigt som oceaner och hav har en viktig roll som kolsänkor är marina ekosystem och kustområden också utsatta för klimatförändringarna och deras effekter, t.ex. varmare vatten, höjda havsnivåer och extrema väderhändelser. Den blå ekonomin måste därför vara väl förberedd på klimatanpassning, och EESK uppmanar medlemsstaterna att se klimatanpassning som en viktig del av havsplaneringen och prioritera åtgärder som även bidrar till att upprätthålla den biologiska mångfalden. Ökad torka och brist på sötvatten gör dessutom att det behövs nya lösningar för att trygga livsmedelsförsörjningen.

2.8.3

EESK påpekar att de som är verksamma inom den blå ekonomin även ställs inför många andra utmaningar, t.ex. illojal global konkurrens och snabb teknisk utveckling. Många verksamheter har dessutom drabbats hårt av covid-19-pandemin och måste hantera effekterna av den. Detta gäller i synnerhet turism och turismrelaterade tjänster. En smidig och framgångsrik återhämtning – i linje med den gröna och digitala omställningen – är därför av yttersta vikt för den blå ekonomin.

2.8.4

På det hela taget innebär den blå ekonomin många möjligheter när det gäller den digitala och gröna omställningen. Det krävs intensiva forsknings- och innovationsinsatser för att man ska kunna ta tillvara dessa möjligheter. Detta är en förutsättning både för att utveckla traditionella verksamheter och för att skapa nya, något som även bidrar till att locka unga människor och till en diversifiering av den blå ekonomins spektrum.

2.8.5

EESK uppmanar EU att aktivt stödja utvecklingen och införandet av digitala lösningar för marinrelaterade verksamheter, bland annat deras användning i kartläggning av havet samt för övervakning, utforskning, modellering och prognostisering av den marina miljöns och de marina resursernas tillstånd. Innovation behövs också för att förbättra energi- och materialeffektiviteten och bidra till minskade växthusgasutsläpp, luft- och vattenföroreningar och avfallsmängder. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att stödja små företag i den gröna och digitala omställningen. EESK förordar även att man delar med sig av exempel på god praxis och skalar upp sociala innovationer som skapats av aktörer och intressenter inom den blå ekonomin, bland annat i syfte att stärka sammanlänkningen, motståndskraften, insynen och rättvisan i värdekedjorna.

2.8.6

Utvecklingen av en hållbar blå ekonomi kräver en genuin förståelse av fysikaliska, kemiska och biologiska marinrelaterade fenomen och hur de förändras. EESK pekar på vikten av oceanografisk forskning, tillsammans med forskning om de socioekonomiska och miljömässiga konsekvenserna av den blå ekonomins verksamheter, i linje med strategin för öppen forskning och med utnyttjande av projekt för medborgarforskning.

2.8.7

När man utnyttjar den blå ekonomins sysselsättningsskapande potential är det mycket viktigt att främja högkvalitativa arbetstillfällen som leder till ökat välstånd. Man måste också utveckla avancerad utbildning och generella färdigheter, ömsesidigt erkännande av kvalifikationer, sektorsövergripande rörlighet och anpassningsförmåga till förändringar på arbetsmarknaden. EESK uppmanar medlemsstaterna och utbildningsanordnarna att – i samarbete med företrädare för den blå ekonomins aktörer och arbetsmarknadens parter – beakta dessa behov när utbildningsprogram, inklusive program för kompetenshöjning och omskolning, ska utformas och att i detta sammanhang bland annat använda Europeiska socialfonden+.

2.8.8

EESK betonar även den viktiga roll som arbetsmarknadens parter har när det gäller att förutse förändringar i arbetslivet, stödja kompetensutvecklingen och stärka arbetstagarnas anställbarhet inom den blå ekonomin. Den sociala dialogen på sektors-, medlemsstats- och arbetsplatsnivå, inklusive kollektivförhandlingar, är dessutom avgörande, inte bara för att säkerställa vissa miniminormer utan också för att förbättra arbetsvillkoren inom alla sektorer av den blå ekonomin.

2.9 Investeringar, finansiering och internationella ramar

2.9.1

För att den potential som en hållbar blå ekonomi innebär ska kunna utnyttjas uppmanar EESK EU att skapa ett gynnsamt och förutsägbart innovations-, investerings- och verksamhetsklimat, inklusive förenklade administrativa förfaranden och säkerhet vad gäller reglerings- och finansieringsvillkor. Med sin långsiktiga vision och sitt omfattande ramverk utgör kommissionens meddelande ett värdefullt verktyg för att säkerställa förutsägbarheten.

2.9.2

EESK välkomnar den betydande EU-finansiering som finns tillgänglig för att stödja den hållbara blå ekonomin, bl.a. finansiering inriktad specifikt på marinrelaterad verksamhet samt sådana allmänna instrument som Horisont Europa, struktur- och investeringsfonderna och faciliteten för återhämtning och resiliens. EESK påpekar att EU-finansiering måste göras lättillgänglig för aktörer på nationell och lokal nivå.

2.9.3

Det är också viktigt att använda privat finansiering för att utveckla den blå ekonomin, något som förutsätter projekt som är attraktiva för privata investerare och finansiärer och som baseras på principerna och normerna för hållbar finansiering. EESK vill dessutom se en utökning av partnerskapsprojekt som drivs av offentliga sektorn, företag och människor på gräsrotsnivå.

2.9.4

EESK betonar att EU:s blå ekonomi och dess potential måste ses i en global kontext, med tanke på att de flesta verksamheter inom den blå ekonomin har internationella kopplingar via handels- och leveranskedjor eller på grund av att man använder samma marina områden. För att skapa lika villkor och för att förhindra konflikter om marina resurser krävs därför ett internationellt samarbete och gemensamma regler. EESK uppmanar EU att förbättra det globala genomförandet av internationella konventioner och avtal på områden som handel, transport, arbetsvillkor, klimat och miljö, utöver FN:s havsrättskonvention.

2.9.5

EESK uppmanar med kraft EU att se till att villkoren för EU:s blå ekonomi är konkurrenskraftiga i förhållande till andra internationella aktörer, t.ex. Kina. Detta är en förutsättning för att företagen inom EU:s hållbara blå ekonomi ska kunna exportera produkter, teknik och lösningar till internationella marknader och framgångsrikt konkurrera med importen från tredjeländer.

2.9.6

EESK pekar också på de möjligheter som ett samarbete med utvecklingsländer innebär och uppmanar EU att främja den blå ekonomin som en del av partnerskapet med Afrika.

2.10 En konsekvent och inkluderande politisk process

2.10.1

Med tanke på den blå ekonomins övergripande karaktär måste man anlägga ett heltäckande och konsekvent synsätt när politiken utformas. Detta förutsätter ett smidigt samarbete mellan politiska beslutsfattare på alla nivåer, såväl vertikalt som horisontellt: mellan EU och nationella beslutsfattare, mellan olika medlemsstater samt mellan olika politikområden, t.ex. industri, fiske, handel, transport, energi, sysselsättning och miljö.

2.10.2

Särskilt viktigt är det med ett regionalt samarbete mellan medlemsstater och med länder utanför EU (2), med tanke på att marina områden såväl som många inre vattendrag har gränsöverskridande karaktär. Samarbete är också en förutsättning för att man ska kunna trygga de marinrelaterade verksamheternas säkerhet samt skydda de mänskliga rättigheterna och miljön mot en rad olika interna och externa hot, alltifrån geopolitiska risker till piratdåd, miljöbrott och it-brottslighet.

2.10.3

EESK betonar att politiken och åtgärderna för en blå ekonomi måste grundas på fakta som härrör från sund vetenskaplig kunskap och solida data. Med tanke på den viktiga roll som det civila samhällets aktörer har för att skapa en hållbar blå ekonomi i praktiken efterlyser kommittén dessutom en nära medverkan av arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer samt miljöorganisationer och andra berörda organisationer när det gäller att utforma, genomföra och övervaka EU:s och medlemsstaternas politik.

2.10.4

EESK uppmanar kommissionen att fortsätta arbetet för en mer specifik färdplan med åtgärder som ska baseras på återkoppling och bidrag från olika aktörer och intressenter inom den blå ekonomin och dra nytta av den dialog som ska föras inom ramen för initiativet ett blått forum för havets användare.

2.10.5

EESK betonar också behovet av utbildning och av åtgärder för att öka medvetenheten om den blå ekonomins betydelse för att skapa möjligheter till hälsosam kost, rörlighet och rekreation, förutom att skapa arbetstillfällen och ökat välstånd, samt vikten av att skydda den marina miljön från exempelvis plastskräp.

3. Särskilda kommentarer

3.1

Samtidigt som det är både relevant och nödvändigt med ett holistiskt och övergripande perspektiv på den blå ekonomin är det även viktigt att se på olika sektorer och verksamheter utifrån deras specifika möjligheter och utmaningar. Detta möjliggör bidrag från gräsrotsnivå som kan komplettera det uppifrånperspektiv som ges i meddelandet.

3.2 Transport och hamnar

3.2.1

Sjötransporter har avgörande betydelse för godslogistik och passagerartransporter, såväl inom som utanför EU. EESK uppmanar EU att förbättra villkoren för att främja sjöfartens internationella konkurrenskraft, digitalisering och miljöanpassning och att arbeta för att avskaffa metoder som leder till illojal konkurrens, såsom otillbörliga metoder i samband med fartyg som för utländsk flagg. Vid sidan av enskilda tekniska framsteg bidrar digitala lösningar på systemnivå till att förbättra transportsektorns ekonomiska resultat och miljöprestanda, t.ex. genom bättre balans mellan tillgång och efterfrågan. Närsjöfartens fördelar bör även utnyttjas fullt ut för att minska transporternas miljöpåverkan. EESK vill även peka på de möjligheter som sådana nya globala transportrutter som exempelvis Nordostpassagen i Arktis innebär.

3.2.2

EESK lyfter fram hamnarnas nyckelroll som den blå ekonomins nav, även i samband med den gröna och digitala omställningen. Hamnarna har kvar sin traditionella roll som stödresurs för sjöfart och fisklandningsplatser, men rollen håller på att utvidgas till att även omfatta nya verksamheter såsom att underlätta förnybar energi och en cirkulär ekonomi. För detta krävs investeringar i infrastruktur och en ny typ av förvaltning generellt sett. Nya roller kan även medföra att mindre hamnar blir viktigare för den berörda regionen.

3.3 Fiske, vattenbruk och nya bioprodukter

3.3.1

EESK betonar den viktiga roll som fisket, vattenbruket och närliggande sektorer har för att säkerställa att EU:s invånare har tillgång till en hälsosam kost med lågt koldioxidavtryck. Med tanke på den stora mängd fisk och skaldjur som importeras till EU finns det all anledning att minska EU:s beroende av livsmedelsimport och skapa konkurrenskraftiga villkor för fiske, vattenbruk och närliggande sektorer i EU så att livsmedelstryggheten och livsmedelssuveräniteten kan säkerställas. Med tanke på att EU:s fiskeflotta är gammal bör medel från Europeiska havs-, fiskeri- och vattenbruksfonden anslås för att modernisera flottorna och därigenom förbättra miljöprestandan och arbetsvillkoren och göra sektorn mer attraktiv. EESK noterar och uppmuntrar fiskesektorns kontinuerliga insatser för att bevara fiskbeståndet på en hållbar nivå och skydda marina ekosystem. EESK uppmanar även till utbyte av konkreta lösningar, t.ex. hur trålare kan bidra till att samla in plastskräp.

3.3.2

När det gäller vattenbruk hänvisar EESK till ett annat yttrande där fokus ligger på de nya strategiska riktlinjerna för EU:s vattenbruk (3). EESK ställer sig även bakom utvecklingen av nya bioprodukter såsom läkemedel, livsmedel och livsmedelstillsatser, djurfoder, kosmetika och nya material baserade på alger och andra marina organismer. Dessa bioprodukter breddar den blå ekonomins spektrum, en fråga som behandlats av EESK i ett tidigare yttrande (4) som även omfattade sötvattensområden.

3.4 Turism och turismrelaterade tjänster

3.4.1

Havs- och kustturismen har, tillsammans med ett antal turismrelaterade verksamheter såsom transport-, hotell- och restaurangtjänster, stor betydelse för många regioner inom EU. När det gäller åtgärder för att hantera problem som orsakats av pandemin hänvisar EESK till sitt yttrande om turism och transport (5). Efter att ha återhämtat sig från pandemin bör turismen återfå sin viktiga roll när det gäller att bidra till den lokala ekonomin och skapa arbetstillfällen av god kvalitet, ofta via små och medelstora företag, på ett sätt som säkerställer sektorns övergripande hållbarhet. EESK betonar att hållbar turism är av stor vikt inte bara för att erbjuda människor rekreation, utan även för att ge kunskaper om och erfarenheter av den mångfald kulturer och miljöer som finns i EU.

3.5 Varvsindustri och sjöfartsteknik

3.5.1

Varvsindustrin utgör en sjöfartsnäring som traditionellt varit inriktad på gods- och passagerartransporter, men många nya inslag och synsätt håller nu på att introduceras i linje med den digitala och gröna omställningen. Så bidrar t.ex. avancerad fartygsautomation till att förbättra transporternas energieffektivitet och säkerhet, och utvecklingen och införandet av ren framdrivningsteknik och förnybara bränslen är avgörande för att minimera utsläppen i atmosfären. Även sådan teknik och praxis för reparation, underhåll och skrotning av fartyg som främjar en cirkulär ekonomi är avgörande för denna utveckling. EESK uppmanar därför EU att skapa gynnsamma villkor för utvecklingen av och investeringar i sjöfartsteknik, inklusive utrustning och programvara, och arbetskraft.

3.6 Energi

3.6.1

Havsbaserade energiverksamheter har traditionellt fokuserat på utvinning av fossila bränslen men är nu inriktade på förnybar energi, främst vind- och havsenergi. Förnybara energislag utgör en nyckelfaktor för framsteg i riktning mot klimatneutralitet, och havsbaserad förnybar energi kan ge ett viktigt bidrag till den framtida energimixen och minskade koldioxidutsläpp. Samtidigt måste man hitta lösningar för att hantera motstridiga intressen när det gäller hur marina områden ska användas. Kommittén har framfört sina synpunkter på havsbaserad förnybar energi i ett nyligen utarbetat yttrande om strategin för havsbaserad förnybar energi (6).

Bryssel den 22 september 2021.

Christa SCHWENG

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) https://www.un.org/sustainabledevelopment/oceans/

(2) EESK:s yttrande ”Initiativ för hållbar utveckling av den blå ekonomin i västra Medelhavsområdet” (EUT C 129, 11.4.2018, s. 82).

(3) EESK:s yttrande (NAT/816) ”Strategiska riktlinjer för en hållbar utveckling av vattenbruket i EU” (se sidan 103 i detta nummer av EUT).

(4) EESK:s yttrande ”Blå bioekonomi” (EUT C 47, 11.2.2020, s. 58).

(5) EESK:s yttrande ”Turism och transport under 2020 och framåt” (EUT C 429, 11.12.2020, s. 219).

(6) EESK:s yttrande ”Strategi för havsbaserad förnybar energi” (EUT C 286, 16.7.2021, s. 152).

22.12.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 517/114

Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om en handlingsplan för utvecklingen av ekologisk produktion

(COM(2021) 141 final)

(2021/C 517/18)

Föredragande:

Andreas Thurner

Remiss	Europeiska kommissionen, 21.4.2021
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö
Antagande av sektionen	9.9.2021
Antagande vid plenarsessionen	22.9.2021
Plenarsession nr	563
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	185/3/4

1. Slutsatser och rekommendationer

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs (EESK) ståndpunkt:

1.1

Kommittén erkänner den roll som det ekologiska jordbruket spelar för att målen i den europeiska gröna given ska kunna uppnås, och välkomnar kommissionens meddelande om en handlingsplan för utvecklingen av ekologisk produktion. EESK ser detta som en stabil grund för en hållbar vidareutveckling av den ekologiska sektorn.

1.2

Målet i den europeiska gröna given att 25 % av jordbruksmarken i EU ska brukas ekologiskt senast 2030 är mycket ambitiöst.

1.3

Kommittén stöder särskilt kommissionens marknadsorienterade strategi för att ytterligare öka konsumenternas efterfrågan på och förtroende för ekologiska produkter. Balans mellan tillgång och efterfrågan är avgörande för en framgångsrik vidareutveckling av sektorn.

1.4

Med tanke på de olika utgångslägena i medlemsstaterna rekommenderas ett slags ”partnersamverkansmekanism” för att stärka erfarenhetsutbytet mellan medlemsstaterna. Även utbyte mellan jordbrukare bör främjas. EESK står gärna till förfogande som partner vid eventuell verksamhet som syftar till att öka medvetenheten om ekologisk produktion (t.ex. inom ramen för en årlig ekodag i EU).

1.5

EESK uppmanar medlemsstaterna att tillsammans med berörda parter utarbeta nationella/regionala handlingsplaner för ekologisk produktion och att utnyttja de möjligheter som den gemensamma jordbrukspolitiken erbjuder för att stödja ekologiskt jordbruk. Den utmanande fasen i samband med omställningen till ekologiskt jordbruk måste särskilt uppmärksammas i detta sammanhang.

1.6

De föreslagna åtgärderna för att förbättra insynen på marknaden och faktaunderlaget inom den ekologiska sektorn är viktiga. I detta sammanhang rekommenderar EESK att utvecklingen inom den ekologiska sektorn beaktas på ett adekvat sätt även under GD Jordbruk och landsbygdsutvecklings årliga konferens om utsikterna för jordbruket.

1.7

Konsumenterna lägger allt större vikt vid regionala livsmedel. Kortare och lokala ekologiska produktions- och saluföringskedjor, där även säsongsbundenhetsaspekten beaktas, kan vara ett lovande sätt att uppnå ett större mervärde längs livsmedelskedjan. EESK ser dessutom potential till ytterligare sysselsättningsmöjligheter på landsbygden i detta sammanhang.

1.8

Ekologiska produkter kostar vanligtvis mer än konventionella produkter. Detta utgör ett hinder för vissa samhällsgrupper med låg inkomst. EESK efterlyser därför lämpliga kompletterande åtgärder för att göra ekologiska produkter tillgängliga även för socialt utsatta grupper.

1.9

I synnerhet det offentliga (lokala, regionala och nationella förvaltningar) har ett ansvar för att i större utsträckning satsa på regionala ekologiska livsmedel vid offentlig upphandling (t.ex. för matsalar). I detta sammanhang bör man även beakta säsongsbundenhetsaspekten.

1.10

Kommittén betonar behovet av tillräckliga finansiella medel för forskning och innovation för att stödja den ekologiska sektorn.

2. Bakgrund

2.1

Inom ramen för den europeiska gröna given har kommissionen i från jord till bord-strategin och strategin för biologisk mångfald fastställt ett ambitiöst mål för den ekologiska produktionen i EU: senast 2030 ska minst 25 % av jordbruksmarken brukas ekologiskt. Den 25 mars 2021 offentliggjorde kommissionen en handlingsplan för ekologisk produktion (1) som ska stödja medlemsstaterna i genomförandet av målet.

2.2

Enligt kommissionen bygger handlingsplanen för ekologisk produktion på framgångarna med handlingsplanen för 2014–2020 och tar hänsyn till resultaten av det offentliga samråd som hölls mellan september och november 2020 (2). Den är uppdelad i följande tre sammanhängande områden:

—	Område 1: Stimulera efterfrågan och stärka konsumenternas förtroende

—	Område 2: Stimulera omställning och stärka hela värdekedjan

—	Område 3: Förbättra det ekologiska jordbrukets bidrag till hållbarheten

2.3

De tre områdena bygger på 23 åtgärder. För detta ändamål ska olika finansieringskällor mobiliseras. Det ekonomiska stödet för ekologiskt jordbruk kommer även fortsättningsvis att erbjudas genom åtaganden för landsbygdsutveckling (andra pelaren), och ytterligare medel kan ställas till förfogande genom miljösystem (första pelaren). Dessutom kommer omfattande medel att tillhandahållas inom ramen för EU:s politik för säljfrämjande åtgärder för att stimulera konsumtionen av ekologiska produkter.

2.4

Jordbruksrådgivningen ska förstärkas för att främja kunskapsutbytet om ekologiskt jordbruk. För att stödja handlingsplanens mål avser kommissionen att avsätta minst 30 % av budgeten för forskning och innovation inom området jordbruk, skogsbruk och landsbygd till frågor som angår eller är relevanta för den ekologiska sektorn, såsom ökad skördeavkastning, genetisk mångfald och alternativ till omtvistade produkter.

2.5

Rent konkret är de föreslagna åtgärderna inom de tre olika områdena inriktade på följande mål:

Område 1: Stimulera efterfrågan och stärka konsumenternas förtroende

a)	Främja ekologiskt jordbruk och EU:s logotyp för ekologiska produkter

b)	Främja ekologiska matsalar och öka användningen av miljöanpassad offentlig upphandling

c)	Förstärka ekologiska skolprogram

d)	Förebygga livsmedelsbedrägerier och stärka konsumenternas förtroende

e)	Förbättra spårbarheten

f)	Underlätta näringslivets bidrag

Område 2: Stimulera omställning och stärka hela värdekedjan

a)	Uppmuntra omställning, investeringar och utbyte av bästa praxis

b)	Utveckla analysen av sektorer för att öka insynen på marknaden

c)	Stödja organisationen av livsmedelskedjan

d)	Förstärka lokal och småskalig bearbetning och främja korta varutransporter

e)	Förbättra djurfoder i enlighet med ekologiska regler

f)	Förstärka det ekologiska vattenbruket

Område 3: Förbättra det ekologiska jordbrukets bidrag till hållbarheten

a)	Minska miljöavtrycket och begränsa bidraget till klimatförändringarna

b)	Öka den genetiska mångfalden och avkastningen

c)	Utveckla alternativ till omtvistade insatsvaror och andra växtskyddsmedel

d)	Förbättra djurskyddet

e)	Använda resurserna mer effektivt

2.6

För genomförandet rekommenderar kommissionen medlemsstaterna att, med beaktande av de regionala förhållandena, utarbeta lämpliga nationella handlingsplaner för ekologisk produktion med tydliga mål, och att på lämpligt sätt beakta dessa i den nationella strategiska planen inom den gemensamma jordbrukspolitiken.

2.7

Detta yttrande bör läsas mot bakgrund av tidigare EESK-yttranden om hållbar produktion och konsumtion av livsmedel (bl.a. ”EU:s handelspolitiks förenlighet med den europeiska gröna given” (3), ”Från jord till bord-strategin för ett rättvisare, hälsosammare och miljövänligare livsmedelssystem” (4), ”Att främja korta och alternativa livsmedelsförsörjningskedjor i EU: agroekologins roll” (5) och ”Att främja hälsosamma och hållbara kostvanor i EU” (6)).

3. Allmänna kommentarer

3.1

EESK betraktar målet i den europeiska gröna given att 25 % av jordbruksmarken i EU ska brukas ekologiskt senast 2030 som mycket ambitiöst. För närvarande brukas i genomsnitt ca 8,5 % av jordbruksmarken i EU ekologiskt. Med andra ord ska den ekologiska jordbruksarealen i princip tredubblas fram till 2030. Som en jämförelse ökade den ekologiskt brukade arealen från ca 8,3 till ca 13,8 miljoner hektar (+ 70 %) mellan 2009 och 2019, varvid en progressiv tendens kan konstateras. Målet på 25 % innebär en ökning av den ekologiskt brukade arealen till ca 40 miljoner hektar och ligger således klart över en fortsättning av den rådande tendensen.

3.2

EESK välkomnar kommissionens marknadsorienterade strategi för att ytterligare öka konsumenternas efterfrågan på och förtroende för ekologiska produkter. Balans mellan tillgång och efterfrågan är avgörande för en framgångsrik vidareutveckling av den ekologiska sektorn.

3.3

Den ekologiska produktionen måste också utvidgas på ett efterfrågestyrt sätt. Man bör se till att ett ökande utbud är följden av en motsvarande utveckling på efterfrågesidan. Om produktionen av ekologiska livsmedel drivs på starkare än efterfrågan utvecklas leder detta oundvikligen till negativ konkurrens på marknaden och följaktligen till lägre producentpriser.

3.4

Ekologiskt jordbruk innebär vanligtvis högre produktionskostnader per produktenhet (på grund av merkostnader och lägre avkastning) jämfört med konventionellt jordbruk. För en hållbar utveckling av den ekologiska sektorn måste dessa merkostnader också täckas av tillräckliga marknadsintäkter. I takt med att professionaliseringen längs hela den ekologiska livsmedelskedjan fortskrider bör dock förhållandet mellan pris och kvalitet utvecklas positivt.

3.5

Utgångsläget i medlemsstaterna varierar kraftigt. Å ena sidan finns det medlemsstater där det ekologiska jordbruket och saluföringen av dess produkter redan är väletablerade. Å andra sidan finns det medlemsstater där andelen ekologiskt brukad mark bara uppgår till några enstaka procent. Dessa olika regionala utgångslägen måste beaktas när åtgärderna planeras. I detta syfte rekommenderar EESK ett slags ”partnersamverkansmekanism” för att stärka erfarenhetsutbytet mellan medlemsstaterna. Medlemsstater med en väletablerad ekologisk sektor har ofta valt en ”push-pull”-strategi och vidtagit både åtgärder för att främja produktionen och åtgärder för att öka efterfrågan på ekologiska produkter. Även livsmedelsdetaljhandeln spelar en viktig roll i vidareutvecklingen av den ekologiska sektorn.

3.6

Många olika strukturer och stora regionala skillnader i Europa leder ständigt till komplexa situationer och frågor när bestämmelserna i förordningen om ekologisk produktion genomförs. För att främja en gynnsam vidareutveckling av sektorn måste man vid genomförandet finna en jämvikt som både tillgodoser behovet av ett enhetligt genomförande av reglerna i hela EU samt konsumenternas förväntningar och tillhandahåller den flexibilitet som krävs för att ta vederbörlig hänsyn till lokala skillnader och förhållanden i den mån som förordningen medger detta.

3.7

Kommissionens föreliggande handlingsplan för ekologisk produktion med sina tre områden (främja konsumtionen, öka produktionen och ytterligare stärka hållbarheten) utgör en stabil grund för en hållbar vidareutveckling av den ekologiska sektorn. Genomförandet i medlemsstaterna bör åtföljas av en kontinuerlig övervaknings- och utvärderingsprocess.

3.8

Medlemsstaterna bör tillsammans med berörda parter utarbeta nationella/regionala handlingsplaner för ekologisk produktion och utnyttja de möjligheter som den gemensamma jordbrukspolitiken erbjuder (bl.a. vid utarbetandet av de nationella strategiska planerna inom den gemensamma jordbrukspolitiken) för att stödja ekologiskt jordbruk.

4. Särskilda kommentarer

4.1

Ett högt konsumentförtroende är en förutsättning för ett framgångsrikt ekologiskt jordbruk. Konsumenterna måste kunna lita på att gällande produktionsnormer följs längs hela livsmedelskedjan, från produktion till bearbetning och konsumtion. Därför är de planerade åtgärderna för att förebygga bedrägerier och förbättra spårbarheten särskilt viktiga. I detta syfte bör man även i synnerhet utnyttja de möjligheter som digitaliseringen erbjuder.

4.2

De planerade åtgärderna för att förbättra insynen på marknaden och faktaunderlaget inom den ekologiska sektorn kommer att hjälpa de ekonomiska aktörerna att dra rätt slutsatser. Hittills har man i statistiken på europeisk nivå för det mesta inte gjort någon åtskillnad mellan konventionella och ekologiska produktsegment. Att ekologisk produktion beaktas i de analyser som görs av GD Jordbruk och landsbygdsutvecklings marknadsobservatorier är ett steg i rätt riktning. I detta sammanhang rekommenderas det att utvecklingen inom den ekologiska sektorn beaktas på ett adekvat sätt även under GD Jordbruk och landsbygdsutvecklings årliga konferens om utsikterna för jordbruket.

4.3

Den planerade förstärkningen av jordbruksrådgivningen och åtgärderna för att främja kunskapsutbytet om ekologiskt jordbruk är viktiga kompletterande åtgärder. Utbytet mellan vetenskap, rådgivning, utbildning, jordbrukare och samhälle bör intensifieras. Särskilt för unga jordbrukare kan regionala och internationella utbytesprogram vara av stor nytta.

4.4

Även konsumenterna bör informeras om fördelarna och utmaningarna med ekologiska produkter genom lämpliga upplysningsåtgärder (helst med början redan i skolan). EU:s program för frukt, grönsaker och mjölk i skolan (7) erbjuder goda förutsättningar för detta.

4.5

För att öka medvetenheten om ekologisk produktion planerar kommissionen bland annat att anordna en årlig ekodag i EU samt prisutdelningar för att belöna framstående insatser inom alla delar av den ekologiska livsmedelskedjan. EESK vill gärna vara en partner i detta.

4.6

Konsumenterna lägger allt större vikt vid regionala livsmedel. Covid-pandemin har gjort människorna ännu mer uppmärksamma på livsmedlens kvalitet. Tillsammans kan därför kortare och lokala ekologiska produktions- och saluföringskedjor vara ett lovande sätt att uppnå ett större mervärde. Även när det gäller hållbarhet bör aspekterna ekologisk produktion, regionalitet och säsongsbundenhet i möjligaste mån betraktas tillsammans. En ytterligare förstärkning av EU:s logotyp för ekologiska produkter bör vara möjlig i överensstämmelse med förstärkningen av etablerade nationella/regionala ekologiska märkningar. Informationen om livsmedlens (råvarornas) ursprung bör vara så konkret som möjligt och gå längre än märkningen ”EU/icke-EU-jordbruk” och om möjligt ange antingen landet eller regionen.

4.7

Stora möjligheter för ekologiska produkter kan finnas inom turism och gastronomi. För detta krävs öppenhet och trovärdiga certifieringssystem.

4.8

Ekologiskt jordbruk är ofta förbundet med högre arbetskraftsinsats på grund av mer diversifierade produktionsprocesser och har därmed även potential att erbjuda ytterligare sysselsättningsmöjligheter på landsbygden. Samtidigt kan höga arbetskraftskostnader tvärtom hämma den ekologiska sektorns utveckling.

4.9

Ekologiska produkter kostar vanligtvis mer än konventionella produkter, men prisskillnaden tenderar att minska (dels genom ökande produktivitet inom det ekologiska jordbruket, dels genom ökande miljökrav på andra former av jordbruk i takt med att den gemensamma jordbrukspolitiken utvecklas). Detta utgör ett hinder för vissa samhällsgrupper med låg inkomst, såsom pensionärer, yngre eller familjer från sociala grupper med lägre inkomst. EESK efterlyser därför lämpliga åtgärder för att göra ekologiska produkter tillgängliga även för dessa samhällsgrupper.

4.9.1

Konsumentskyddsorganisationer påpekar till exempel att de procentuella marginalerna i handeln i vissa fall är betydligt högre för ekologiska produkter än för icke-ekologiska produkter, vilket i sin tur torde påverka prissättningen av ekologiska produkter i förhållande till konventionella livsmedel. Marginalerna i handeln bör vara rimliga.

4.9.2

I vissa medlemsstater utgör den ibland stora prisskillnaden jämfört med konventionella produkter ett stort hinder för tillväxten på konsumentmarknaden för ekologiska produkter. Priserna på ekologiska livsmedel omfattar emellertid också högre standard för kollektiva nyttigheter, såsom biologisk mångfald på åkermark eller djurskydd. Mot denna bakgrund skulle att integrera externa effekter (verkliga kostnader) i alla produkter kunna vara ett sätt att stödja den ekologiska jordbrukssektorn.

4.9.3

EESK anser även att i synnerhet det offentliga (lokala, regionala och nationella förvaltningar) har ett ansvar för att föregå med gott exempel här och i större utsträckning satsa på säsongsbundna och regionala ekologiska livsmedel vid offentlig upphandling (t.ex. för matsalar). Många europeiska städer (8) (bl.a. Köpenhamn, Wien och Nürnberg) har redan genomfört mycket framgångsrika strategier för detta.

4.9.4

Kortare livsmedelskedjor och möjligheter till direktförsäljning möjliggör priser som är skäliga för både producent och konsument.

4.10

Med en ökande andel ekologiskt brukad mark kommer nya utmaningar att uppstå. Utvecklingen beträffande trycket av skadegörare och växtsjukdomar bör övervakas noga i samband med de fortskridande klimatförändringarna. Det behövs tillräckliga medel för tillämpad forskning för att ta fram sorter som lämpar sig för ekologiskt jordbruk samt för att utveckla effektiva växtskyddsåtgärder och innovativa lösningar. I detta sammanhang betonar EESK att fortsatt fri tillgång till sorter och utsäde måste garanteras.

4.11

När det gäller djurfoder har det redan i ett antal år varit svårt att få tag på tillräckligt med ekologiskt producerat proteinfoder och essentiella aminosyror (vitamin B). Den utlovade intensifieringen av forskningen om alternativ på detta område är akut nödvändig och välkomnas varmt.

4.12

För jordbrukarna innebär omställningsperioden en särskild utmaning eftersom utgifterna (för t.ex. kontrollkostnader och ekologiska insatsvaror) är högre redan under denna period men produkterna ännu inte kan saluföras som ekologiska produkter. Medlemsstaterna bör vidta lämpliga stödåtgärder i detta avseende. Det bör undersökas om man eventuellt också skulle kunna skapa en marknad för ”omställningsprodukter” (mellan ekologiska och konventionella produkter).

Bryssel den 22 september 2021.

Christa SCHWENG

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) https://ec.europa.eu/info/food-farming-fisheries/farming/organic-farming/organic-action-plan_sv.

(2) https://ec.europa.eu/info/law/better-regulation/have-your-say/initiatives/12555-Ekologiskt-jordbruk-handlingsplan-for-utvecklingen-av-EUs-ekologiska-produktion_sv.

(3) EESK:s yttrande ”EU:s handelspolitiks förenlighet med den europeiska gröna given”, (EUT C 429, 11.12.2020, s. 66).

(4) EESK:s yttrande ”Från jord till bord-strategin för ett rättvisare, hälsosammare och miljövänligare livsmedelssystem”, (EUT C 429, 11.12.2020, s. 268).

(5) EESK:s yttrande ”Att främja korta och alternativa livsmedelsförsörjningskedjor i EU: agroekologins roll”, (EUT C 353, 18.10.2019, s. 65).

(6) EESK:s yttrande ”Att främja hälsosamma och hållbara kostvanor i EU”, (EUT C 190, 5.6.2019, s. 9).

(7) https://ec.europa.eu/info/food-farming-fisheries/key-policies/common-agricultural-policy/market-measures/school-fruit-vegetables-and-milk-scheme_sv.

(8) https://www.organic-cities.eu/.

		ISSN 1977-1061
Europeiska unionens officiella tidning		C 517

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	64 årgången 22 december 2021

Innehållsförteckning		Sida
	I Resolutioner, rekommendationer och yttranden
	YTTRANDEN
	Europeiska ekonomiska och sociala kommittén
	Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs 563:e plenarsession – Interactio, 22.9.2021–23.9.2021
2021/C 517/01	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Sammanhållningspolitikens roll i att bekämpa ojämlikhet under den nya programperioden efter covid-19-krisen. Komplementaritet och möjliga överlappningar med faciliteten för återhämtning och resiliens och de nationella återhämtningsplanerna [Yttrande på eget initiativ]	1
2021/C 517/02	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Att trygga mediernas frihet och mångfald i Europa [Yttrande på eget initiativ]	9
2021/C 517/03	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Nödåtgärder för att stödja sysselsättning och inkomster under pandemikrisen [Yttrande på eget initiativ]	16
2021/C 517/04	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Viktiga inslag i hållbart kvalitetsarbete under och efter återhämtningen [Förberedande yttrande på begäran av det slovenska ordförandeskapet]	23
2021/C 517/05	Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Mot en rättvis livsmedelskedja (förberedande yttrande)	38

	III Förberedande akter
	Europeiska ekonomiska och sociala kommittén
	Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs 563:e plenarsession – Interactio, 22.9.2021–23.9.2021
2021/C 517/06	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Bättre lagstiftning: Samarbete för att skapa bättre lagar [COM(2021) 219 final]	45
2021/C 517/07	Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2013/34/EU, direktiv 2004/109/EG, direktiv 2006/43/EG och förordning (EU) nr 537/2014 vad gäller företagens hållbarhetsrapportering (COM(2021) 189 final – 2021/104 (COD))	51
2021/C 517/08	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Främjande av en europeisk strategi för artificiell intelligens [COM(2021) 205 final]	56
2021/C 517/09	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om harmoniserade regler för artificiell intelligens (rättsakt om artificiell intelligens) och om ändring av vissa unionslagstiftningsakter (COM(2021) 206 final – 2021/106 (COD))	61
2021/C 517/10	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om maskinprodukter (COM(2021) 202 final – 2021/0105 (COD))	67
2021/C 517/11	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – EU:s taxonomi, hållbarhetsredovisning för företag, hållbarhetspreferenser och förvaltaruppdrag: Styra kapital mot den europeiska gröna given (COM(2021) 188 final)	72
2021/C 517/12	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om EU:s strategi mot människohandel 2021–2025 (COM(2021) 171 final)	78
2021/C 517/13	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet – EU:s strategi för frivilligt återvändande och återanpassning (COM(2021) 120 final)	86
2021/C 517/14	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén: EU:s strategi för att bekämpa organiserad brottslighet 2021–2025 (COM(2021) 170 final)	91
2021/C 517/15	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till rådets beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik (COM(2021) 282 final – 2021/0137 (NLE))	97
2021/C 517/16	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén: Strategiska riktlinjer för ett mer hållbart och konkurrenskraftigt vattenbruk i EU för perioden 2021–2030 (COM(2021) 236 final)	103
2021/C 517/17	Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om en ny strategi för en hållbar blå ekonomi i EU – Omställning av EU:s blå ekonomi för en hållbar framtid (COM(2021) 240 final)	108
2021/C 517/18	Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om en handlingsplan för utvecklingen av ekologisk produktion (COM(2021) 141 final)	114
2021/C 517/19	Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/2222 med avseende på den gränsöverskridande infrastruktur som förbinder unionen och Förenade kungariket genom den fasta förbindelsen under Engelska kanalen (COM(2021) 402 final – 2021/0228(COD))	120
2021/C 517/20	Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till rådets beslut om den ståndpunkt som ska intas på Europeiska unionens vägnar i transportgemenskapens regionala styrkommitté vad gäller antagandet av transportgemenskapens budget för 2022 (COM(2021) 479 final – 2021/0272 (NLE))	121
2021/C 517/21	Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om vissa bestämmelser om fiske i AKFM:s (Allmänna kommissionen för fiske i Medelhavet) avtalsområde (omarbetning) (COM(2021) 434 – 2021/0248 (COD))	122
2021/C 517/22	YTTRANDE av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 av den 11 december 2013 vad gäller begränsningar av tillträdet till unionens vatten (COM (2021) 356 final – 2021/0176 (COD))	123

Remiss	Europeiska unionens råd, 15.7.2021 Europaparlamentet, 13.9.2021
Rättslig grund	Artiklarna 91.1 och 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Transporter, energi, infrastruktur och informationssamhället
Antagande vid plenarsessionen	22.9.2021
Plenarsession nr	563
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	239/1/5

Remiss	Europeiska unionens råd, 25.8.2021
Rättslig grund	Artikel 218.9 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Transporter, energi, infrastruktur och informationssamhället
Antagande vid plenarsessionen	22.9.2021
Plenarsession nr	563
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	238/0/7

Remiss	Europaparlamentet, 13.9.2021 Rådet, 3.9.2021
Rättslig grund	Artiklarna 43.2 och 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö
Antagande vid plenarsessionen	22.9.2021
Plenarsession nr	563
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	235/1/2

Remiss	Europaparlamentet, 08.7.2021 Rådet, 16.7.2021
Rättslig grund	Artiklarna 43.2 och 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö
Antagande vid plenarsessionen	22.9.2021
Plenarsession nr	563
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	232/0/5