Europeiska unionens domstols senaste offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning

(2021/C 431/01)

Senaste offentliggörandet

EUT C 422, 18.10.2021

Senaste listan över offentliggöranden

EUT C 412, 11.10.2021

EUT C 401, 4.10.2021

EUT C 391, 27.9.2021

EUT C 382, 20.9.2021

EUT C 368, 13.9.2021

EUT C 357, 6.9.2021

Dessa texter är tillgängliga på

EUR-Lex: http://eur-lex.europa.eu

Domarnas indelning på avdelning

(2021/C 431/02)

Till följd av att Anthony Michael Collins, Dimitrios Gratsias, Zoltán Csehi och Octavia Spineanu-Matei lämnade sina tjänster beslutade tribunalen den 11 oktober 2021 om ändring av beslutet om indelning av domare på avdelning av den 30 september 2019 (1), i ändrad lydelse (2), och beslutet om indelning av domare på avdelning av den 4 oktober 2019 (3), i ändrad lydelse (4), för perioden 11 oktober 2021–31 augusti 2022. Domarna indelas på avdelning enligt följande:

Första avdelningen i utökad sammansättning (sammanträder med fem domare):

Avdelningsordföranden Heikki Kanninen samt domarna Marc Jaeger, Nina Półtorak, Ornella Porchia och Mirela Stancu

Första avdelningen (sammanträder med tre domare):

Avdelningsordföranden Heikki Kanninen

Sammansättning A: Domarna Marc Jaeger och Nina Półtorak

Sammansättning B: Domarna Marc Jaeger och Ornella Porchia

Sammansättning C: Domarna Marc Jaeger och Mirela Stancu

Sammansättning D: Domarna Nina Półtorak och Ornella Porchia

Sammansättning E: Domarna Nina Półtorak och Mirela Stancu

Sammansättning F: Domarna Ornella Porchia och Mirela Stancu

Andra avdelningen i utökad sammansättning (sammanträder med fem domare):

Avdelningsordföranden Vesna Tomljenović samt domarna Viktor Kreuschitz, Fredrik Schalin, Petra Škvařilová-Pelzl och Iko Nõmm

Andra avdelningen (sammanträder med tre domare):

Avdelningsordföranden Vesna Tomljenović

Sammansättning A: Domarna Fredrik Schalin och Petra Škvařilová-Pelzl

Sammansättning B: Domarna Fredrik Schalin och Iko Nõmm

Sammansättning C: Domarna Petra Škvařilová-Pelzl och Iko Nõmm

Tredje avdelningen i utökad sammansättning (sammanträder med fem domare):

Avdelningsordföranden Geert De Baere samt domarna Viktor Kreuschitz, Ulf Öberg, Roberto Mastroianni och Gabriele Steinfatt

Tredje avdelningen (sammanträder med tre domare):

Avdelningsordföranden Geert De Baere

Sammansättning A: Domarna Viktor Kreuschitz och Gabriele Steinfatt

Fjärde avdelningen i utökad sammansättning (sammanträder med fem domare):

Avdelningsordföranden Stéphane Gervasoni samt domarna Lauri Madise, Paul Nihoul, Ramona Frendo och José Martín y Pérez de Nanclares

Fjärde avdelningen (sammanträder med tre domare):

Avdelningsordföranden Stéphane Gervasoni

Sammansättning A: Domarna Lauri Madise och Paul Nihoul

Sammansättning B: Domarna Lauri Madise och Ramona Frendo

Sammansättning C: Domarna Lauri Madise och José Martín y Pérez de Nanclares

Sammansättning D: Domarna Paul Nihoul och Ramona Frendo

Sammansättning E: Domarna Paul Nihoul och José Martín y Pérez de Nanclares

Sammansättning F: Domarna Ramona Frendo och José Martín y Pérez de Nanclares

Femte avdelningen i utökad sammansättning (sammanträder med fem domare):

Avdelningsordföranden Dean Spielmann samt domarna Sten Frimodt Nielsen, Ulf Öberg, Roberto Mastroianni och Maja Brkan

Femte avdelningen (sammanträder med tre domare):

Avdelningsordföranden Dean Spielmann

Sammansättning A: Domarna Ulf Öberg och Roberto Mastroianni

Sammansättning B: Domarna Ulf Öberg och Maja Brkan

Sammansättning C: Domarna Roberto Mastroianni och Maja Brkan

Sjätte avdelningen i utökad sammansättning (sammanträder med fem domare):

Avdelningsordföranden Anna Marcoulli samt domarna Sten Frimodt Nielsen, Juraj Schwarcz, Constantinos Iliopoulos och Rimvydas Norkus

Sjätte avdelningen (sammanträder med tre domare):

Avdelningsordföranden Anna Marcoulli

Sammansättning A: Domarna Sten Frimodt Nielsen och Juraj Schwarcz

Sammansättning B: Domarna Sten Frimodt Nielsen och Constantinos Iliopoulos

Sammansättning C: Domarna Sten Frimodt Nielsen och Rimvydas Norkus

Sammansättning D: Domarna Juraj Schwarcz och Constantinos Iliopoulos

Sammansättning E: Domarna Juraj Schwarcz och Rimvydas Norkus

Sammansättning F: Domarna Constantinos Iliopoulos och Rimvydas Norkus

Sjunde avdelningen i utökad sammansättning (sammanträder med fem domare):

Avdelningsordföranden Ricardo da Silva Passos samt domarna Virgilijus Valančius, Inga Reine, Laurent Truchot och Miguel Sampol Pucurull

Sjunde avdelningen (sammanträder med tre domare):

Avdelningsordföranden Ricardo da Silva Passos

Sammansättning A: Domarna Virgilijus Valančius och Inga Reine

Sammansättning B: Domarna Virgilijus Valančius och Laurent Truchot

Sammansättning C: Domarna Virgilijus Valančius och Miguel Sampol Pucurull

Sammansättning D: Domarna Inga Reine och Laurent Truchot

Sammansättning E: Domarna Inga Reine och Miguel Sampol Pucurull

Sammansättning F: Domarna Laurent Truchot och Miguel Sampol Pucurull.

Åttonde avdelningen i utökad sammansättning (sammanträder med fem domare):

Avdelningsordföranden Jesper Svenningsen samt domarna René Barents, Colm Mac Eochaidh, Tuula Riitta Pynnä och Johannes Christoph Laitenberger

Åttonde avdelningen (sammanträder med tre domare):

Avdelningsordföranden Jesper Svenningsen

Sammansättning A: Domarna René Barents och Colm Mac Eochaidh

Sammansättning B: Domarna René Barents och Tuula Riitta Pynnä

Sammansättning C: Domarna René Barents och Johannes Christoph Laitenberger

Sammansättning D: Domarna Colm Mac Eochaidh och Tuula Riitta Pynnä

Sammansättning E: Domarna Colm Mac Eochaidh och Johannes Christoph Laitenberger

Sammansättning F: Domarna Tuula Riitta Pynnä och Johannes Christoph Laitenberger

Nionde avdelningen i utökad sammansättning (sammanträder med fem domare):

Avdelningsordföranden Maria José Costeira samt domarna Mariyana Kancheva, Eugène Buttigieg, Tamara Perišin och Pēteris Zilgalvis

Nionde avdelningen (sammanträder med tre domare):

Avdelningsordföranden Maria José Costeira

Sammansättning A: Domarna Mariyana Kancheva och Tamara Perišin

Sammansättning B: Domarna Mariyana Kancheva och Pēteris Zilgalvis

Sammansättning C: Domarna Tamara Perišin och Pēteris Zilgalvis

Tionde avdelningen i utökad sammansättning (sammanträder med fem domare):

Avdelningsordföranden Alexander Kornezov samt domarna Eugène Buttigieg, Krystyna Kowalik-Bańczyk, Gerhard Hesse och David Petrlík

Tionde avdelningen (sammanträder med tre domare):

Avdelningsordföranden Alexander Kornezov

Sammansättning A: Domarna Eugène Buttigieg och Krystyna Kowalik-Bańczyk

Sammansättning B: Domarna Eugène Buttigieg och Gerhard Hesse

Sammansättning C: Domarna Eugène Buttigieg och David Petrlík,

Sammansättning D: Domarna Krystyna Kowalik-Bańczyk och Gerhard Hesse

Sammansättning E: Domarna Krystyna Kowalik-Bańczyk och David Petrlík

Sammansättning F: Domarna Gerhard Hesse och David Petrlík

Andra avdelningen, sammansatt av fyra domare, sammanträder i utökad sammansättning genom tillägg av en femte domare från tredje avdelningen. Tredje avdelningen, sammansatt av tre domare, sammanträder i utökad sammansättning genom tillägg av en fjärde och en femte domare från femte avdelningen. Femte avdelningen, sammansatt av fyra domare, sammanträder i utökad sammansättning genom tillägg av en femte domare från sjätte avdelningen. Nionde avdelningen, sammansatt av fyra domare, sammanträder i utökad sammansättning genom tillägg av en femte domare från tionde avdelningen.

Den fjärde och den femte domaren i tredje avdelningen i utökad sammansättning ska vara de domare med högst tjänsteålder enligt den ordning som fastställs i artikel 8 i rättegångsreglerna, med undantag av avdelningsordföranden, som kommer från den avdelning med samma specialinriktning vilken enligt nummerordningen följer efter tredje avdelningen.

Den femte domaren i andra, femte och nionde avdelningen i utökad sammansättning ska vara den domare med högst tjänsteålder enligt den ordning som fastställs i artikel 8 i rättegångsreglerna, med undantag av avdelningsordföranden, som kommer från den avdelning med samma specialinriktning vilken enligt nummerordningen följer efter andra, femte och nionde avdelningen.

Tribunalen bekräftar sitt beslut av den 4 oktober 2019 enligt vilket första, fjärde, sjunde och åttonde avdelningen ska pröva mål i vilka talan väcks med stöd av artikel 270 FEUF och, i förekommande fall, artikel 50a i protokollet om stadgan för Europeiska unionens domstol, medan andra, tredje, femte, sjätte, nionde och tionde avdelningen ska pröva mål avseende immateriella rättigheter enligt avdelning IV i rättegångsreglerna.

Tribunalen bekräftar även följande:

—	Ordföranden och vice ordförande ska inte tillhöra någon avdelning permanent.

—

Under varje verksamhetsår ska vice ordföranden ingå i den dömande sammansättningen i var och en av de tio avdelningarna som sammanträder med fem domare, vid handläggningen av ett mål per avdelning i följande ordning: — Det första mål som genom beslut av tribunalen hänskjuts till en utökad sammansättning som sammanträder med fem domare från första, andra, tredje, fjärde och femte avdelningen. — Det tredje mål som genom beslut av tribunalen hänskjuts till en utökad sammansättning som sammanträder med fem domare från sjätte, sjunde, åttonde, nionde och tionde avdelningen.

När den avdelning som vice ordföranden ska ingå i är sammansatt av

—

fem domare, består den utökade sammansättningen av vice ordföranden och de domare som ingår i den sammansättning med tre domare som ursprungligen tilldelats målet samt en av de övriga domarna på den berörda avdelningen, vilken utses i motsatt ordningsföljd i förhållande till den som gäller enligt artikel 8 i rättegångsreglerna,

—	fyra domare, består den utökade sammansättningen av vice ordföranden och de domare som ingår i den sammansättning med tre domare som ursprungligen tilldelats målet samt den fjärde domaren på den berörda avdelningen,

—

tre domare, består den utökade sammansättning av vice ordföranden och de domare som ingår i den sammansättning med tre domare som ursprungligen tilldelats målet samt den femte domare med högst tjänsteålder enligt den ordning som fastställs i artikel 8 i rättegångsreglerna, med undantag av avdelningsordföranden, som kommer från den avdelning med samma specialinriktning vilken enligt nummerordningen följer efter den berörda avdelningen.

---

(1)  EUT C 372, 2019, s. 3.

(2)  EUT C 68, 2020, s. 2, EUT C 114, 2020, s. 2, EUT C 371, 2020, s. 2, EUT C 110, 2021, s. 2, EUT C 297, 2021, s. 2, EUT C 368, 2021, s. 2 och EUT C 412, 2021, s. 2.

(3)  EUT C 372, 2019, s. 3.

(4)  EUT C 68, 2020, s. 2, EUT C 114, 2020, s. 2, EUT C 371, 2020, s. 2, EUT C 110, 2021, s. 2, EUT C 297, 2021, s. 2, EUT C 368, 2021, s. 2 och EUT C 412, 2021, s. 2.

Överklagande ingett den 7 maj 2021 av EM av den dom som tribunalen (första avdelningen) meddelade den 3 mars 2021 i mål T-599/19, EM mot parlamentet

(Mål C-299/21 P)

(2021/C 431/03)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: EM (ombud: M. Casado García-Hirschfeld, avocate)

Övriga parter i målet: Europaparlamentet

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva domen av den 3 mars 2021, EM/parlamentet (T-599/19), och

—	förplikta parlamentet att ersätta samtliga rättegångskostnader, inklusive de kostnader som uppstod under förfarandet vid tribunalen.

Grunder och huvudargument

Genom den första grunden som anfördes vid tribunalen gjorde klaganden gällande åsidosättande av artiklarna 1 och 31 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, åsidosättande av artiklarna 12 och 12a i tjänsteföreskrifterna, åsidosättande av biståndsskyldigheten och maktmissbruk. Tribunalen prövade denna grund, som är uppdelad i tre delar, i punkterna 42–131 i den överklagade domen.

Genom den andra grunden som anfördes vid tribunalen gjorde klaganden gällande åsidosättande av skyldigheten att iaktta god förvaltningssed, åsidosättande av omsorgsplikten och en uppenbart felaktig bedömning. Tribunalen prövade denna grund i punkterna 142–159 i den överklagade domen.

Till stöd för sitt överklagande åberopar klaganden en enda grund som avser missuppfattning av de faktiska omständigheterna, uppenbart felaktiga bedömningar som lett till en otillräcklig och felaktig rättslig motivering. Tribunalen dömde således infra petita. I överklagandet ifrågasätter klaganden i synnerhet punkterna 51–57, 66–69, 100–103, 109. 126–131, 145, 146, 148, 149, 170 och 171 i den överklagade domen.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Raad van State (Nederländerna) den 31 maj 2021 – Staatssecretaris van Justitie en Veiligheid mot S.S., N.Z. och S.S.

(Mål C-338/21)

(2021/C 431/04)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Raad van State

Parter i det nationella målet

Klagande: Staatssecretaris van Justitie en Veiligheid

Motparter: S.S., N.Z. en S.S.

Tolkningsfråga

Ska artiklarna 27 och 29 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat (EUT L 180, 2013 (1)) tolkas så, att de inte utgör hinder för nationella bestämmelser såsom de här aktuella, genom vilka en medlemsstat inte bara har valt att genomföra artikel 27.3 c, men även har beslutat att verkställigheten av ett beslut om överföring ska avbrytas vid ansökan om omprövning av eller överklagande av ett beslut angående en ansökan om uppehållstillstånd på grund av människohandel, som trots att detta inte är ett beslut om överföring ändå tillfälligt förhindrar den faktiska överföringen?

---

(1)  s. 31

Begäran om förhandsavgörande framställd av Bayerisches Oberstes Landesgericht (Tyskland) den 7 juli 2021 – Landkreis A.-F. mot J. Sch. Omnibusunternehmen och K. Reisen GmbH

(Mål C-416/21)

(2021/C 431/05)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bayerisches Oberstes Landesgericht

Parter i det nationella målet

Klagande: Landkreis A.-F.

Motpart: J. Sch. Omnibusunternehmen, K. Reisen GmbH

Övrig deltagare i målet: E. GmbH & Co. KG

Tolkningsfrågor

1.	Ska artikel 57.4 d) i direktiv 2014/24/EU (1) tolkas så, att den upphandlande myndigheten måste ha tillräckligt sannolika indikationer för en överträdelse av artikel 101 FEUF av en ekonomisk aktör?

2.	Ska artikel 57.4 i direktiv 2014/24/EU tolkas som en uttömmande förteckning av de fakultativa uteslutningsgrunderna, innebärande att principen om likabehandling (artikel 18.1 i direktivet) inte kan förhindra en kontraktstilldelning vid anbud som varken är oberoende eller självständiga?

3.	Ska artikel 18.1 i direktiv 2014/24/EU tolkas så, att den utesluter en tilldelning av kontrakt till företag, som bildar en ekonomisk enhet, som vart och ett har lämnat ett anbud?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG (EUT L 94, 2014, s. 65).

Överklagande ingett den 20 juli 2021 av Petrus Kerstens av det beslut som tribunalen (sjunde avdelningen) meddelade den 17 maj 2021 i mål T-672/20, Kerstens mot kommissionen

(Mål C-447/21 P)

(2021/C 431/06)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Petrus Kerstens (ombud: C. Mourato, avocat)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	ogiltigförklara tribunalens beslut av den 17 maj 2021, Kerstens / kommissionen (T-672/20),

—	förklara att talan kan tas upp till prövning,

—	återförvisa målet till tribunalen för förnyad prövning, eftersom målet inte är klart för avgörande, och

—	besluta att beslutet om rättegångskostnader ska anstå.

Grunder och huvudargument

De fyra grunderna för överklagandet avser frågan huruvida den talan som klaganden väckte i första instans kan tas upp till prövning.

Genom den första grunden gör klaganden gällande att tribunalen, genom att avvisa talan om ogiltigförklaring av besluten av den 20 och 31 januari 2020, har åsidosatt reglerna om bevisbörda och artikel 91.3 i tjänsteföreskrifterna samt missuppfattat faktiska omständigheter och bevisning.

Genom den andra grunden gör klaganden gällande att tribunalen inte har motiverat det överklagade beslutet tillräckligt.

Genom den tredje grunden gör klaganden gällande att tribunalen allvarligt har åsidosatt rättssäkerhetsprincipen när det gäller fastställandet av datumet för delgivning av den omtvistade rättsakten.

Klaganden har genom sin fjärde och sista grund gjort gällande att tribunalen har åsidosatt principen om likabehandling av tjänstemän när det gäller att fastställandet av datumet för delgivning av handlingar som är riktade till dem och som ska ligga till grund för rättsliga åtgärder.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesverwaltungsgericht (Österrike) den 9 augusti 2021 – F.F.

(Mål C-487/21)

(2021/C 431/07)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesverwaltungsgericht

Parter i det nationella målet

Klagande: F.F.

Motpart: Österreichische Datenschutzbehörde, CRIF GmbH

Tolkningsfrågor

1.

Ska begreppet kopia i artikel 15.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (1) av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1) (nedan kallad dataskyddsförordningen) tolkas så, att därmed avses en fotokopia, respektive ett faxmeddelande, eller en elektronisk kopia av en (elektronisk) uppgift, eller omfattar detta begrepp såsom det tolkas enligt tyska, franska och engelska ordböcker även en ”Abschrift”, ”double” (”duplicata”) eller ”transcript”?

2.

Ska artikel 15.3 första meningen i dataskyddsförordningen, enligt vilken ”[d]en personuppgiftsansvarige ska förse den registrerade med en kopia av de personuppgifter som är under behandling”, tolkas så, att den medför en allmän rätt för den registrerade att erhålla en kopia – även – av hela dokument i vilka dennes personuppgifter behandlas, respektive att erhålla en kopia på ett utdrag ur en databas om personuppgifter behandlas i en sådan, eller är den registrerade enligt nämnda bestämmelse – endast – berättigad att erhålla en exakt återgivning av de personuppgifter som ska lämnas ut enligt artikel 15.1 i dataskyddsförordningen?

3.

Om fråga 2 besvaras så, att den registrerade endast är berättigad att erhålla en exakt återgivning av de personuppgifter som ska lämnas ut enligt artikel 15.1 i dataskyddsförordningen, ska artikel 15.3 första meningen i dataskyddsförordningen tolkas så, att det beroende på vilka slags uppgifter som behandlas (exempelvis med avseende på de diagnoser, undersökningsresultat och bedömningar till vilka hänvisas i skäl 63 eller handlingar i samband med ett prov i den mening som avses i EU-domstolens dom av den 20 december 2017, C-434/16, ECLI:EU:C:2017:994 (2)) och kravet på transparens i artikel 12.1 i dataskyddsförordningen även kan krävas i det enskilda fallet att delar av texten eller hela dokument ställs till den registrerades förfogande?

4.

Ska begreppet information, enligt artikel 15.3 tredje meningen i dataskyddsförordningen, som ska ”tillhandahållas i ett elektroniskt format som är allmänt använt, om den registrerade inte begär något annat”, om den registrerade gör begäran i elektronisk form, tolkas så, att det endast omfattar ”de personuppgifter som är under behandling”, till vilka hänvisas i artikel 15.3 första meningen? a. Om fråga 4 besvaras nekande: Ska begreppet information, enligt artikel 15.3 tredje meningen i dataskyddsförordningen, som ska ”tillhandahållas i ett elektroniskt format som är allmänt använt, om den registrerade inte begär något annat”, om den registrerade gör begäran i elektronisk form, tolkas så, att det även omfattar information enligt artikel 15.1 a–h i dataskyddsförordningen? b. Om även fråga 4.a. besvaras nekande: Ska begreppet information, enligt artikel 15.3 tredje meningen i dataskyddsförordningen, som ska ”tillhandahållas i ett elektroniskt format som är allmänt använt, om den registrerade inte begär något annat”, om den registrerade gör begäran i elektronisk form, tolkas så, att det utöver ”de personuppgifter som är under behandling” samt den information som anges i artikel 15.1 a–h i dataskyddsförordningen exempelvis omfattar tillhörande metadata?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 2016, s. 1).

(2)  C-434/16, EU:C:2017:994.

Begäran om förhandsavgörande framställd av High Court (Irland) den 11 augusti 2021 – Eircom Limited mot Commission for Communications Regulation

(Mål C-494/21)

(2021/C 431/08)

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

High Court (Irland)

Parter i det nationella målet

Klagande: Eircom Limited

Motpart: Commission for Communications Regulation

Andra deltagare i rättegången: Vodafone Ireland Limited, Three Ireland (Hutchinson) Limited, Three Ireland Services (Hutchinson) Limited

Tolkningsfrågor

I fall där

1.	telekommunikationsmarknaden har avreglerats och det finns flera verksamma leverantörer av telekommunikationstjänster på marknaden,

2.	en tjänsteleverantör (”leverantören av samhällsomfattande tjänster” eller ”leverantören”) har valts ut av den nationella regleringsmyndigheten för att fullgöra skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster (”skyldigheten”),

3.	den nationella regleringsmyndigheten har fastställt att det finns en positiv nettokostnad i samband med fullgörandet av skyldigheten (”nettokostnaden för skyldigheten”), och

4.	den nationella regleringsmyndigheten har fastställt att nettokostnaden för skyldigheten är betydande i förhållande till den administrativa kostnaden för att inrätta ett system för att fördela nettokostnaden för skyldigheten mellan marknadsaktörerna, samt

om den nationella regleringsmyndigheten, enligt dess skyldigheter i direktiv 2002/22 (1) om samhällsomfattande tjänster, ska bedöma huruvida nettokostnaden för skyldigheten överskrider förmågan hos leverantören av samhällsomfattande tjänster att bära densamma, med hänsyn tagen till alla leverantörens egenskaper, bland annat nivån på dess utrustning, dess ekonomiska och finansiella situation och dess marknadsandel (såsom anges i punkt 42 i domen i målet Base), får då den nationella regleringsmyndigheten enligt direktiven göra en sådan bedömning enbart med hänsyn tagen till leverantörens egenskaper/situation eller måste den bedöma leverantörens egenskaper/situation i förhållande till konkurrenterna på den aktuella marknaden?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/22/EG av den 7 mars 2002 om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (direktiv om samhällsomfattande tjänster) (EGT L 108, 2002, s. 51).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Landgericht Erfurt (Tyskland) den 18 augusti 2021 – UM mot Daimler AG

(Mål C-506/21)

(2021/C 431/09)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landgericht Erfurt

Parter i det nationella målet

Klagande: UM

Motpart: Daimler AG

Tolkningsfrågor

1)

Syftar artiklarna 18.1, 26.1 och 46 i direktiv 2007/46/EG (1), jämförda med artiklarna 4, 5 och 13 i förordning (EG) nr 715/2007 (2), till att även skydda enskilda motorfordonsköpares intressen och deras tillgångar? Innefattar detta även en enskild fordonsköpares intresse av att inte köpa ett fordon som inte uppfyller kraven i unionsrätten, i synnerhet ett fordon utrustat med en förbjuden manipulationsanordning som avses i artikel 5.2 i förordning (EG) nr 715/2007?

2)

Krävs det enligt unionsrätten – särskilt enligt effektivitetsprincipen och EU:s grundläggande rättigheter – samt naturens rättigheter att fordonsköparen har ett civilrättsligt skadeståndsanspråk gentemot fordonstillverkaren vid varje vållande – oaktsamt eller uppsåtligt – från tillverkarens sida när ett fordon som är utrustat med en förbjuden manipulationsanordning enligt artikel 5.2 i förordning (EG) nr 715/2007 släpps ut på marknaden?

3)

Utgör unionsrätten, särskilt artikel 267 FEUF, jämförd med artikel 19.1 FEU och artikel 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, hinder för sådana bestämmelser i tysk rätt som 348 § punkt 3 i Zivilprozessordnung och därmed förbunden rättspraxis, i den mån de försvårar, försenar eller förhindrar att en begäran om förhandsavgörande framställs till Europeiska unionens domstol? Gäller detta även de tyska bestämmelserna om jäv, såsom 42 § ZPO?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG av den 5 september 2007 om fastställande av en ram för godkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon (Ramdirektiv) (EUT L 263, 2007, s. 1)

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2007 av den 20 juni 2007 om typgodkännande av motorfordon med avseende på utsläpp från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 5 och Euro 6) och om tillgång till information om reparation och underhåll av fordon (EUT L 171, 2007, s. 1)

Överklagande ingett den 18 augusti 2021 av Puma SE, Puma United Kingdom Ltd, Puma Nordic AB, Austria Puma Dassler GmbH, Puma Italia Srl, Puma France SAS, Puma Denmark A/S, Puma Iberia, SL, Puma Retail AG av den dom som tribunalen (tredje avdelningen) meddelade den 9 juni 2021 i mål T-781/16, Puma m.fl. mot kommissionen

(Mål C-507/21 P)

(2021/C 431/10)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Puma SE, Puma United Kingdom Ltd, Puma Nordic AB, Austria Puma Dassler GmbH, Puma Italia Srl, Puma France SAS, Puma Denmark A/S, Puma Iberia, SL, Puma Retail AG (ombud: E. Vermulst, J. Cornelis, advocaten)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandenas yrkanden

Klagandena yrkar att domstolen ska

—	upphäva den överklagade domen,

—	ogiltigförklara kommissionens genomförandeförordning (EU)) 2016/1395 (1) av den 18 augusti 2016, kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/1647 (2) av den 13. september 2016 och kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/1731 (3) av den 28 september 2016, och

—	förplikta kommissionen att ersätta klagandenas rättegångskostnader i samband med förevarande överklagande samt rättegångskostnaderna för förfarandet vid tribunalen i mål T-781/16,

alternativt

—	återförvisa målet till Europeiska unionens tribunal, och

—	fastställa att frågan om de rättegångskostnader som uppkommit vid tribunalen och i samband med överklagandet ska anstå.

Grunder och huvudargument

Klagandena har anfört tre grunder till stöd för sitt överklagande.

Första grunden: Tribunalen tog i den överklagade domen inte ställning till kärnan i klagandenas första grund för talan, och åsidosatte därmed motiveringsskyldigheten.

Andra grunden: I den överklagade domen tillämpade tribunalen fel rättsligt kriterium när den prövade klagandenas påstående, som ingick i den tredje grunden för talan, att de omtvistade förordningarna stred mot proportionalitetsprincipen.

För det tredje: Vad gällde den fjärde grunden för talan gjorde sig tribunalen i den överklagade domen skyldig till en felaktig tolkning av kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/223 (4) av den 17 februari 2016 om fastställande av ett förfarande för bedömning av vissa ansökningar om marknadsekonomisk status och individuell behandling från exporterande tillverkare i Kina och Vietnam och om genomförande av domstolens dom i de förenade målen C-659/13 och C-34/14, och tribunalen underlät att beakta den rättsliga principen att ingen får dra fördel av sitt eget rättsstridiga handlande.

---

(1)  Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/1395 av den 18 augusti 2016 om återinförande av en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa skodon med överdelar av läder med ursprung i Folkrepubliken Kina och som tillverkas av Buckinghan Shoe Mfg Co., Ltd, Buildyet Shoes Mfg., DongGuan Elegant Top Shoes Co. Ltd, Dongguan Stella Footwear Co Ltd, Dongguan Taiway Sports Goods Limited, Foshan City Nanhai Qun Rui Footwear Co., Jianle Footwear Industrial, Sihui Kingo Rubber Shoes Factory, Synfort Shoes Co. Ltd, Taicang Kotoni Shoes Co. Ltd, Wei Hao Shoe Co. Ltd, Wei Hua Shoe Co. Ltd, Win Profile Industries Ltd och om slutgiltigt uttag av den preliminära antidumpningstull som införts på sådan import samt om genomförande av domstolens dom i de förenade målen C-659/13 och C-34/14 (EUT L 225, 2016, s. 52).

(2)  Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/1647 av den 13 september 2016 om återinförande av en slutgiltig antidumpningstull och om slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på import av vissa skodon med överdelar av läder med ursprung i Socialistiska republiken Vietnam och som tillverkas av Best Royal Co. Ltd, Lac Cuong Footwear Co., Ltd, Lac Ty Co., Ltd, Saoviet Joint Stock Company (Megastar Joint Stock Company), VMC Royal Co Ltd, Freetrend Industrial Ltd och dess närstående företag Freetrend Industrial A (Vietnam) Co, Ltd, Fulgent Sun Footwear Co., Ltd, General Shoes Ltd, Golden Star Co, Ltd, Golden Top Company Co., Ltd, Kingmaker Footwear Co. Ltd, Tripos Enterprise Inc., Vietnam Shoe Majesty Co., Ltd samt om genomförande av domstolens dom i de förenade målen C-659/13 och C-34/14 (EUT L 245, 2016, s. 16).

(3)  Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/1731 av den 28 september 2016 om återinförande av en slutgiltig antidumpningstull och slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på import av vissa skodon med överdelar av läder med ursprung i Folkrepubliken Kina och Vietnam och som tillverkas av General Footwear Ltd (Kina), Diamond Vietnam Co Ltd och Ty Hung Footgearmex/Footwear Co. Ltd och om genomförande av domstolens dom i de förenade målen C-659/13 och C-34/14 (EUT L 262, 2016, s. 4).

(4)  EUT L 41, 2016, s. 3.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Fővárosi Törvényszék (Ungern) den 26 augusti 2021 – M.D. mot Országos Idegenrendészeti Főigazgatóság Budapesti és Pest Megyei Regionális Igazgatósága

(Mål C-528/21)

(2021/C 431/11)

Rättegångsspråk: ungerska

Hänskjutande domstol

Fővárosi Törvényszék (Överdomstolen för Budapests stad, Ungern)

Parter i det nationella målet

Klagande: M.D.

Motpart: Országos Idegenrendészeti Főigazgatóság Budapesti és Pest Megyei Regionális Igazgatósága (Nationella migrationspolismyndighetens regionkontor i Budapest och Pest län, Ungern)

Tolkningsfrågor

1)

Ska artiklarna 5 och 11 i direktiv 2008/115/EG och artikel 20 FEUF, jämfört med artiklarna 7, 20, 24 och 47 i stadgan, tolkas så, att de utgör hinder för en medlemsstats praxis som utvidgar tillämpningen av en lagstiftningsreform till att omfatta förfaranden som återupptagits enligt förelägganden inom ramen för sedan tidigare inledda förfaranden, en lagstiftningsreform som innebär att en tredjelandsmedborgare, som är familjemedlem till en unionsmedborgare, blir föremål för mycket mindre förmånliga bestämmelser till den grad att tredjelandsmedborgaren förlorar sin ställning som person som inte kan omfattas av återvändande, varken med hänsyn till allmän ordning eller allmän och nationell säkerhet, som denna hade uppnått till följd av bosättningens varaktighet fram till den aktuella tidpunkten, att tredjelandsmedborgaren därefter får avslag på sin ansökan om permanent uppehållskort på grundval av samma faktiska situation och av skäl hänförliga till den nationella säkerheten, får sitt uppehållskort återkallat, och slutligen blir föremål för ett inrese- och vistelseförbud, utan att personliga förhållanden och familjesituationen beaktas i något av dessa förfaranden, framför allt den omständigheten att tredjelandsmedborgaren har ansvar för en underårig ungersk medborgare, vilket är beslut som antingen leder till att familjen splittras eller att de familjemedlemmar som är unionsmedborgare, bland dem den underåriga sonen, ser sig tvingade att lämna medlemsstatens territorium?

2)

Ska artiklarna 5 och 11 i direktiv 2008/115/EG och artikel 20 FEUF, jämfört med artiklarna 7 och 24 i stadgan, tolkas så, att de utgör hinder för en medlemsstats praxis enligt vilken en tredjelandsmedborgares personliga förhållanden och familjesituation inte beaktas innan vederbörande åläggs inrese- och vistelseförbud, med motiveringen att den omständigheten att denna person, som är familjemedlem till en unionsmedborgare, vistas i landet skulle medföra ett verkligt, direkt och allvarligt hot mot den nationella säkerheten? För det fall den första eller den andra frågan besvaras jakande:

3)

Ska artikel 20 FEUF samt artiklarna 5 och 13 i direktiv 2008/115/EG (1), jämfört med artiklarna 20 och 47 i stadgan samt skäl 22 i direktiv 2008/115/EG, där det anges att skyldigheten [att ta hänsyn till] barnets bästa bör komma i främsta rummet, och skäl 24 i samma direktiv, enligt vilket de grundläggande rättigheter och de principer som erkänns i stadgan ska säkerställas, tolkas så, att om den nationella domstolen, på grundval av EU-domstolens avgörande, förklarar att nationell lagstiftning eller utlänningsmyndigheternas praxis som utgår från denna lagstiftning, strider mot unionsrätten, kan den nationella domstolen, vid prövningen av den rättsliga grunden för inrese- och vistelseförbudet, beakta, såsom klagandens förvärvade rätt i förevarande fall, den omständigheten att klaganden, enligt A szabad mozgás és tartózkodás jogával rendelkező személyek beutazásáról és tartózkodásáról szóló 2007. évi I. törvény (2007 års lag I om inresa och vistelse för personer med rätt till fri rörlighet och bosättning), hade uppnått vad som krävs för att tillämpa 42 § i den lagen, det vill säga mer än tio års laglig bosättning i Ungern, eller ska den nationella domstolen, när den prövar grunden för beslutet om förbud mot inresa och vistelse, beakta personliga förhållanden och familjesituationen direkt med stöd av artikel 5 i direktiv 2008/115/EG, i avsaknad av relevanta bestämmelser i A harmadik országbeli állampolgárok beutazásáról és tartózkodásáról szóló 2007. évi II. törvény (2007 års lag II om inresa och vistelse för tredjelandsmedborgare)?

4)

Är en medlemsstats praxis, enligt vilken utlänningsmyndigheterna, i ett förfarande som inletts av en tredjelandsmedborgare, som är familjemedlem till en unionsmedborgare, när denne utövar sin rätt att överklaga, inte verkställer ett slutgiltigt beslut om omedelbart domstolsskydd mot verkställigheten av [dessa myndigheters] beslut med motiveringen att de redan har infört ett signalement beträffande inrese- och vistelseförbudet i Schengens informationssystem (SIS II), vilket innebär att tredjelandsmedborgaren, som är familjemedlem till en unionsmedborgare, personligen inte kan utöva rätten att överklaga och inte heller resa in i Ungern medan förfarandet pågår innan ett slutgiltigt beslut fattas i det ärende som rör honom, förenlig med unionsrätten, i synnerhet med rätten till ett effektivt rättsmedel enligt artikel 13 i direktiv 2008/115/EG och rätten till en oavhängig domstol enligt artikel 47 i stadgan?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna (EUT L 348, 2008, s. 98).

Talan väckt den 27 augusti 2021 – Europeiska kommissionen mot Republiken Slovakien

(Mål C-540/21)

(2021/C 431/12)

Rättegångsspråk: slovakiska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: R. Lindenthal, I. Rubene och A. Tokár)

Svarande: Republiken Slovakien

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Republiken Slovakien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 12.2, 12.3 b och 12.4 i direktiv (EU) 2015/2302 (1), jämförd med artikel 4 i detta direktiv genom att anta 33a § i Zákon č. 170/2018 (lag nr 170/2018) som införts genom Zákon č. 136/2020 (lag nr 136/2020) av den 20 maj 2020, och

—	förplikta Republiken Slovakien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Enligt artikel 12.2 i direktiv (EU) 2015/2302 har resenären rätt att säga upp paketreseavtalet före paketresans början utan att betala någon uppsägningsavgift om oundvikliga och extraordinära omständigheter inträffar på resmålet eller i dess omedelbara närhet och som väsentligt påverkar fullgörandet av paketresan, eller som väsentligt påverkar transporten av passagerare till resmålet. Enligt artikel 12.3 b i samma direktiv har arrangören samma rätt att säga upp paketreseavtalet om arrangören är förhindrad att fullgöra avtalet på grund av oundvikliga och extraordinära omständigheter.

Enligt artikel 12.4 i direktiv (EU) 2015/2302 ska arrangören, om paketreseavtalet sägs upp, genomföra en eventuell återbetalning till resenären utan onödigt dröjsmål och i vilket fall som helst högst 14 dagar efter det att paketreseavtalet har sagts upp. I artikel 4 i det direktivet förbjuds också medlemsstaterna att anta bestämmelser som avviker från bestämmelserna i direktivet, inklusive strängare eller mindre stränga bestämmelser som skulle ge en annan skyddsnivå för resenärer.

Genom att anta lag nr 136/2020, som kompletterar Zákon č. 170/2018 Z. z. o zájazdoch, spojených službách cestovného ruchu, niektorých podmienkach podnikania v cestovnom ruchu (lag nr 170/2018 om paketresor, sammanlänkade turismtjänster och vissa villkor för affärsverksamhet inom turism), har Republiken Slovakien åsidosatt artikel 12.2, 12.3 b och 12.4 i direktivet jämförd med artikel 4 i detta direktiv.

Detta följer av att det i 33a § stycke 7 i lag nr 170/2018 föreskrivs att resebyrån ska komma överens med resenären om att tillhandahålla en ersättande paketresa senast den 31 augusti 2021. Om resebyrån inte lyckas nå en överenskommelse med resenären om tillhandahållandet av en ersättande paketresa senast den 31 augusti 2021 ska den enligt 33a § stycke 9 anses ha frånträtt paketreseavtalet och är skyldig att utan dröjsmål, och senast den 14 september 2021, återbetala resenären hela det belopp som mottagits på grundval av paketreseavtalet.

---

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2302 av den 25 november 2015 om paketresor och sammanlänkade researrangemang, om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 och Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU samt om upphävande av rådets direktiv 90/314/EEG (EUT L 326, 2015, s. 1).

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 2 september 2021 – Europeiska kommissionen mot Tempus Energy Ltd, Tempus Energy Technology Ltd, Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland

(Mål C-57/19 P) (1)

(Överklagande - Statligt stöd - Stödordning - Artikel 108.2 och 108.3 FEUF - Förordning (EG) nr 659/1999 - Artikel 4.3 och 4.4 - Begreppet ”tveksamhet i fråga om en anmäld åtgärds förenlighet med den gemensamma marknaden” - Beslut om att inte göra invändningar - Det formella granskningsförfarandet har inte inletts - Riktlinjer för statligt stöd till miljöskydd och energi för 2014 – 2020 - Regler om bästa praxis vid kontroll av statligt stöd - Kontakter ”före anmälan” - De berörda parternas processuella rättigheter - Elkapacitetsmarknaden i Förenade kungariket)

(2021/C 431/13)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Europeiska kommissionen (ombud: É. Gippini Fournier och P. Němečková)

Övriga parter i målet: Tempus Energy Ltd, Tempus Energy Technology Ltd (ombud: J. Derenne och D. Vallindas, avocats, och C. Ziegler, Rechtsanwalt), Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (ombud: inledningsvis F. Shibli, S. McCrory och Z. Lavery, därefter F. Shibli och S. McCrory, biträdda av G. Facenna, QC, och D. Mackersie, barrister)

Part som har intervenerat till stöd för klaganden: Republiken Polen (ombud: B. Majczyna)

Domslut

1.	Den dom som Europeiska unionens tribunal meddelade den 15 november 2018, Tempus Energy och Tempus Energy Technology/kommissionen (T-793/14, EU:T:2018:790), upphävs.

2.	Talan i mål T-793/14 ogillas.

3.	Tempus Energy Ltd och Tempus Energy Technology Ltd ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader avseende förfarandena vid Europeiska unionens tribunal och vid domstolen.

4.	Republiken Polen och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 148, 29.4.2019.

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 2 september 2021 (begäran om förhandsavgörande från High Court – Irland) (Irland) – Irish Ferries Ltd mot National Transport Authority

(Mål C-570/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Sjötransport - Passagerares rättigheter vid resor till sjöss och på inre vattenvägar - Förordning (EU) nr 1177/2010 - Artiklarna 18, 19, 20.4, 24 och 25 - Passagerartransporter som ställs in - Försenad leverans av ett fartyg till transportören - Förhandsunderrättelse före den ursprungligen planerade avresedagen - Följder - Rätt till ombokning - Villkor - Ansvar för extrakostnader - Rätt till ersättning - Beräkning - Begreppet biljettpris - Nationellt organ med ansvar för att förordning nr 1177/2010 efterlevs - Befogenhet - Begreppet klagomål - Bedömning av giltigheten - Artiklarna 16, 17, 20 och 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna - Principerna om proportionalitet, rättssäkerhet och likabehandling)

(2021/C 431/14)

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

High Court (Irland)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Irish Ferries Ltd

Motpart: National Transport Authority

Domslut

1)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1177/2010 av den 24 november 2010 om passagerares rättigheter vid resor till sjöss och på inre vattenvägar och om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 ska tolkas på så sätt att den är tillämplig för det fall en transportör ställer in en passagerartransport med iakttagande av flera veckors varsel före den ursprungligen planerade avgången med hänvisning till att det fartyg som skulle ombesörja transporten har omfattats av en leveransförsening och inte har kunnat ersättas med ett annat fartyg.

2)

Artikel 18 i förordning nr 1177/2010 ska tolkas på så sätt att transportören, om en passagerartransport ställs in och det inte finns någon alternativ transporttjänst på samma förbindelse, är skyldig att erbjuda passageraren, enligt den rätt till ombokning till en resa med jämförbara villkor och så snart som möjligt till slutdestinationen som passageraren har enligt denna bestämmelse, en alternativ transporttjänst med användning av en annan färdväg än den för den inställda transporten eller en sjötransport som kombineras med andra transportsätt, såsom transport på landsväg eller järnväg, och är skyldig att svara för de extra kostnader som uppstår för passageraren i samband med denna ombokning till en resa till slutdestinationen.

3)

Artiklarna 18 och 19 i förordning nr 1177/2010 ska tolkas på så sätt att en passagerare, om en transportör ställer in en passagerartransport med iakttagande av flera veckors varsel före den ursprungligen planerade avgången, har rätt att begära ersättning enligt artikel 19 i förordningen, om passageraren enligt artikel 18 i nämnda förordning bestämmer sig för att bli ombokad så snart som möjligt eller att senarelägga sin resa och om passageraren når den ursprungligen planerade slutdestinationen med en försening som överstiger de tidsgränser som fastställs i artikel 19 i samma förordning. Om en passagerare bestämmer sig för att få återbetalning motsvarande biljettpriset, har passageraren däremot inte någon sådan rätt till ersättning enligt denna artikel.

4)	Artikel 19 i förordning nr 1177/2010 ska tolkas på så sätt att begreppet ”biljettpriset”, i denna artikel, inbegriper kostnader för extra tillvalstjänster som passageraren har valt, såsom bokning av hytt eller husdjursbur eller tillträde till salong.

5)

Artikel 20.4 i förordning nr 1177/2010 ska tolkas på så sätt att en försenad leverans av ett passagerarfartyg, vilken har lett till att alla överfarter som skulle utföras med detta fartyg i samband med en ny sjöfartsförbindelse har ställts in, inte omfattas av begreppet extraordinära omständigheter, i den mening som avses i denna bestämmelse.

6)

Artikel 24 i förordning nr 1177/2010 ska tolkas på så sätt att den inte innebär krav på att en passagerare som begär ersättning enligt artikel 19 i förordningen ska lämna in sin begäran i form av ett klagomål till transportören inom två månader från den dag då tjänsten utfördes eller borde ha utförts.

7)

Artikel 25 i förordning nr 1177/2010 ska tolkas på så sätt att behörigheten för det nationella organ som ansvarar för att denna förordning efterlevs och som har utsetts av en medlemsstat inte bara omfattar passagerartransport som utförs från en hamn i denna medlemsstat, utan även passagerartransport som utförs från en hamn i en annan medlemsstat till en hamn i den första medlemsstaten, när sistnämnda transporttjänst omfattar en ut- och återresa som i sin helhet har ställts in.

8)	Det har vid prövningen av den tionde frågan inte framkommit någon omständighet som kan påverka giltigheten av artiklarna 18 och 19 i förordning nr 1177/2010.

---

(1)  EUT C 328, 30.9.2019.

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 2 september 2021 (begäran om förhandsavgörande från Supreme Court of the United Kingdom – Förenade kungariket) – The Queen på begäran av Association of Independent Meat Suppliers, Cleveland Meat Company Ltd / The Food Standards Agency

(Mål C-579/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Hälsoskydd - Förordning (EG) nr 854/2004 - Artikel 5 led 2 - Förordning (EG) nr 882/2004 - Artikel 54.3 - Hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung - Besiktning efter slakt av slaktkroppen och slaktbiprodukter - Officiell veterinär - Kontrollmärkning - Beslut att inte anbringa något kontrollmärke - Kött som förklarats vara otjänligt som människoföda - Rätt till rättsmedel mot en officiell veterinärs beslut - Effektivt domstolsskydd - Artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna)

(2021/C 431/15)

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

Supreme Court of the United Kingdom

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: The Queen på begäran av Association of Independent Meat Suppliers, Cleveland Meat Company Ltd

Motpart: The Food Standards Agency

Domslut

1)

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 854/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda bestämmelser för genomförandet av offentlig kontroll av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den 29 april 2004, och förordning nr 882/2004 ska tolkas så, att de utgör hinder för nationella bestämmelser enligt vilka en officiell veterinär, när han eller hon vägrar att anbringa ett kontrollmärke på en slaktkropp och ägaren till denna slaktkropp inte instämmer i detta beslut, ska vända sig till en domare för att denna på grundval av sakförhållandena i ärendet och utlåtanden av sakkunniga som åberopats av respektive part ska fatta beslut om huruvida slaktkroppen uppfyller kraven på livsmedelssäkerhet, utan att formellt kunna upphäva den officiella veterinärens beslut eller häva effekterna av dessa beslut.

2)

Artikel 54 i förordning nr 882/2004, jämförd med skäl 43 i samma förordning och mot bakgrund av artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, ska tolkas så, att den inte utgör hinder för nationella bestämmelser enligt vilka den officiella veterinärens beslut, fattat i enlighet med artikel 5 led 2 i förordning nr 854/2004, i dess lydelse enligt förordning nr 882/2004, att inte anbringa ett kontrollmärke på en slaktkropp endast kan bli föremål för en begränsad domstolsprövning, i samband med vilken den domstol vid vilken målet anhängiggjorts kan upphäva beslutet om det på någon grund är rättsstridigt, bland annat om den officiella veterinären har handlat i ett annat syfte än det för vilket han eller hon beviljats befogenhet, om den officiella veterinären inte har tillämpat korrekta rättsliga kriterier eller om hans eller hennes beslut saknar grund eller inte är styrkt genom tillräcklig bevisning.

---

(1)  EUT C 328, 30.9.2019.

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 2 september 2021 – Ja zum Nürburgring eV mot Europeiska kommissionen

(Mål C-647/19 P) (1)

(Överklagande - Statligt stöd - Stöd till förmån för anläggningen Nürburgring (Tyskland) - Beslut i vilket det fastställs att det statliga stödet är oförenligt med den inre marknaden - Försäljning av tillgångar tillhörande mottagarna av det stöd som förklarats oförenligt med den inre marknaden - Öppet, transparent, icke-diskriminerande och villkorslöst anbudsförfarande - Beslut enligt vilket återbetalning av oförenligt stöd inte avser den nya ägaren av anläggningen Nürburgring och att denne inte har erhållit något nytt stöd för förvärvet av denna anläggning - Upptagande till prövning - Ställning som berörd part - Personligen berörd - Åsidosättande av berörda parters processuella rättigheter - Svårigheter som kräver att ett formellt granskningsförfarande inleds - Motivering - Missuppfattning av bevisning)

(2021/C 431/16)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Ja zum Nürburgring eV (ombud: D. Frey och M. Rudolph, Rechtsanwälte)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen (ombud: L. Flynn, B. Stromsky och T. Maxian Rusche)

Domslut

1)

Den dom som meddelades av Europeiska unionens tribunal den 19 juni 2019, Ja zum Nürburgring/kommissionen (T-373/15, EU:T:2019:432), upphävs, i den del Europeiska unionens tribunal ogillade yrkandet om ogiltigförklaring av artikel 1 sista strecksatsen i kommissionens beslut (EU) 2016/151 av den 1 oktober 2014 om det statliga stöd SA.31550 (2012/C) (f.d. 2012/NN) som Tyskland har genomfört till förmån för Nürburgring.

2)	Överklagandet ogillas i övrigt.

3)	Artikel 1 sista strecksatsen i kommissionens beslut (EU) 2016/151 av den 1 oktober 2014 om det statliga stöd SA.31550 (2012/C) (f.d. 2012/NN) som Tyskland har genomfört till förmån för Nürburgring, ogiltigförklaras.

4)	Ja zum Nürburgring eV och Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 372, 4.11.2019.

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 2 september 2021 – NeXovation, Inc. mot Europeiska kommissionen

(Mål C-665/19 P) (1)

(Överklagande - Statligt stöd - Stöd till förmån för anläggningen Nürburgring (Tyskland) - Beslut i vilket det fastställs att det statliga stödet är oförenligt med den inre marknaden - Försäljning av tillgångar tillhörande mottagarna av det stöd som förklarats oförenligt med den inre marknaden - Öppet, transparent, icke-diskriminerande och villkorslöst anbudsförfarande - Beslut enligt vilket återbetalning av oförenligt stöd inte avser den nya ägaren av anläggningen Nürburgring och att denne inte har erhållit något nytt stöd för förvärvet av denna anläggning - Upptagande till prövning - Ställning som berörd part - Personligen berörd - Åsidosättande av berörda parters processuella rättigheter - Svårigheter som kräver att ett formellt granskningsförfarande inleds - Motivering)

(2021/C 431/17)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: NeXovation, Inc. (ombud: inledningsvis företrätt av A. von Bergwelt, M. Nordmann och L. Hettstedt, därefter av A. von Bergwelt och M. Nordmann, Rechtsanwälte)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen (ombud: L. Flynn, T. Maxian Rusche och B. Stromsky)

Domslut

1)

Den dom som meddelades av Europeiska unionens tribunal den 19 juni 2019, NeXovation/kommissionen (T-353/15, EU:T:2019:434), upphävs, i den del Europeiska unionens tribunal ogillade yrkandet om ogiltigförklaring av artikel 1 sista strecksatsen i kommissionens beslut (EU) 2016/151 av den 1 oktober 2014 om det statliga stöd SA.31550 (2012/C) (f.d. 2012/NN) som Tyskland har genomfört till förmån för Nürburgring.

2)	Överklagandet ogillas i övrigt.

3)	Artikel 1 sista strecksatsen i kommissionens beslut (EU) 2016/151 av den 1 oktober 2014 om det statliga stöd SA.31550 (2012/C) (f.d. 2012/NN) som Tyskland har genomfört till förmån för Nürburgring, ogiltigförklaras.

4)	NeXovation Inc. och kommissionen ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 372, 4.11.2019.

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 2 september 2021 – Europeiska kommissionen mot Förbundsrepubliken Tyskland

(Mål C-718/18) (1)

(Fördragsbrott - Inre marknaden för el och naturgas - Direktiv 2009/72/EG - Artikel 2 led 21 - Artikel 19.3, 19.5 och 19.8 - Artikel 37.1 a och 37.6 a och b - Direktiv 2009/73/EG - Artikel 2 led 20 - Artikel 19.3, 19.5 och 19.8 - Artikel 41.1 a och 41.6 a och b - Begreppet ”vertikalt integrerat företag” - Effektiv åtskillnad mellan drift av överföringssystem och produktions- och leveransverksamhet - Oberoende systemansvarig för överföring - Oberoende för personal och företagsledning hos den systemansvarige - Övergångsperioder - Kapitalandelar i det vertikalt integrerade företaget - Nationella tillsynsmyndigheter - Oberoende - Exklusiv befogenhet - Artikel 45 FEUF - Fri rörlighet för arbetstagare - Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna - Artikel 15 - Rätt att arbeta och rätt till fritt yrkesval - Artikel 17 - Rätt till egendom - Artikel 52.1 - Begränsningar - Principen om demokrati)

(2021/C 431/18)

Rättegångsspråk: tyska

Parter i det nationella målet

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: M. Noll-Ehlers och O. Beynet)

Svarande: Förbundsrepubliken Tyskland (ombud: inledningsvis J. Möller och T. Henze, därefter J. Möller och S. Eisenberg)

Part som har intervenerat till stöd för svaranden: Konungariket Sverige (ombud: inledningsvis C. Meyer-Seitz, A. Falk, H. Shev, J. Lundberg och H. Eklinder, därefter C. Meyer-Seitz, H. Shev och H. Eklinder)

Domslut

1)

Förbundsrepubliken Tyskland har genom att inte korrekt införliva — artikel 2 led 21 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG och artikel 2 led 20 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 2003/55/EG, — artikel 19.3 och 19.8 i direktiven 2009/72 och 2009/73, — artikel 19.5 i direktiven 2009/72 och 2009/73, — artikel 37.1 a och artikel 37.6 a och b i direktiv 2009/72 samt artikel 41.1 a och artikel 41.6 a och b i direktiv 2009/73, underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt dessa direktiv.

2)	Förbundsrepubliken Tyskland ska ersätta rättegångskostnaderna.

3)	Konungariket Sverige ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 54, 11.2.2019.

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 2 september 2021 (begäran om förhandsavgörande från Consiglio di Stato – Italien) – Sisal SpA (C-721/19), Stanleybet Malta Ltd (C-722/19), Magellan Robotech Ltd (C-722/19) mot Agenzia delle Dogane e dei Monopoli, Ministero dell'Economia e delle Finanze

(Mål C-721/19 och C-722/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Artiklarna 49 FEUF och 56 FEUF - Frihet att tillhandahålla tjänster - Restriktioner - Direktiv 2014/23/EU - Förfaranden för att tilldela koncessionsavtal - Artikel 43 - Väsentliga ändringar - Lotterier med direktdragning - Nationella bestämmelser enligt vilka koncessionen ska förnyas utan ett nytt anbudsförfarande - Direktiv 89/665/EEG - Artikel 1.3 - Berättigat intresse av att få saken prövad)

(2021/C 431/19)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Consiglio di Stato

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Sisal SpA (C-721/19), Stanleybet Malta Ltd (C-722/19), Magellan Robotech Ltd (C-722/19)

Motpart: Agenzia delle Dogane e dei Monopoli, Ministero dell'Economia e delle Finanze

Ytterligare deltagare i rättegången: Lotterie Nazionali Srl, Lottomatica Holding Srl, tidigare Lottomatica SpA (C-722/19),

Domslut

1)

Unionsrätten, och särskilt artikel 43.1 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU av den 26 februari 2014 om tilldelning av koncessioner, ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en nationell lagstiftning som föreskriver att ett koncessionsavtal kan förnyas utan ett nytt tilldelningsförfarande när avtalet har tilldelats en enda koncessionshavare, trots att tillämplig nationell rätt föreskriver att en sådan koncession i princip ska tilldelas flera, högst fyra, ekonomiska aktörer, när denna nationella lagstiftning utgör en tillämpning av en klausul som ingår i det ursprungliga koncessionsavtalet och som möjliggör en sådan förnyelse.

2)

Unionsrätten, och särskilt artikel 43.1 e i direktiv 2014/23, ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en nationell lagstiftning som dels föreskriver att det ska beslutas huruvida en koncession ska förnyas två år innan den löper ut, dels föreskriver en ändring av villkoren för den ekonomiska ersättning som koncessionshavaren är skyldig att betala, såsom de angavs i det ursprungliga koncessionsavtalet, för att säkerställa staten nya och större intäkter, när denna ändring inte är väsentlig i den mening som avses i artikel 43.4 i detta direktiv.

3)

Artikel 43.4 i direktiv 2014/23 och artikel 1.3 i rådets direktiv 89/665/EEG av den 21 december 1989 om samordning av lagar och andra författningar för prövning av offentlig upphandling av varor och bygg- och anläggningsarbeten, i dess lydelse enligt direktiv 2014/23, ska tolkas så, att en ekonomisk aktör kan väcka talan mot ett beslut att förnya en koncession på den grund att villkoren för fullgörande av det ursprungliga koncessionsavtalet har ändrats väsentligt, även om aktören inte deltog i det ursprungliga förfarandet för tilldelning av koncessionen, under förutsättning att aktören, vid den tidpunkt då koncessionen förnyades, kan visa att denne hade ett intresse av att tilldelas en sådan koncession.

---

(1)  EUT C 432, 23.12.2019

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 2 september 2021 (begäran om förhandsavgörande från Cour d'appel de Paris – Frankrike) – Republiken Moldavien mot Komstroy LLC, som trätt i stället för bolaget Energoalians

(Mål C-741/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Energistadgefördraget - Artikel 26 - Ej tillämplig mellan medlemsstater - Skiljedom - Domstolsprövning - Behörighet för en domstol i en medlemsstat - Tvist mellan en ekonomisk aktör från ett tredjeland och ett annat tredjeland - Domstolens behörighet - Artikel 1 led 6 i energistadgefördraget - Begreppet investering)

(2021/C 431/20)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Cour d'appel de Paris

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Republiken Moldavien

Motpart: Komstroy LLC, som trätt i stället för bolaget Energoalians

Domslut

Artiklarna 1 led 6 och 26.1 i energistadgefördraget, vilket undertecknades i Lissabon den 17 december 1994 och godkändes på Europeiska gemenskapernas vägnar genom rådets och kommissionens beslut 98/181/EG, EKSG, Euratom av den 23 september 1997, ska tolkas så, att det inte utgör en investering i den mening som avses i dessa bestämmelser att ett företag från en part i detta fördrag förvärvar en fordran, som grundar sig på ett avtal om leverans av el som inte är förenat med en investering, vilken ett företag från en stat som inte är part i nämnda fördrag innehar gentemot ett offentligt företag från en annan part i detta fördrag.

---

(1)  EUT C 413, 9.12.2019

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 2 september 2021 (begäran om förhandsavgörande från Curtea de Apel Braşov, Rumänien) – Parchetul de pe lângă Tribunalul Braşov mot LG, MH

(Mål C-790/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Åtgärder som vidtas för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism - Direktiv (EU) 2015/849 - Direktiv 2005/60/EG - Penningtvättbrott - Penningtvätt som begås av den som begått förbrottet (självtvätt))

(2021/C 431/21)

Rättegångsspråk: rumänska

Hänskjutande domstol

Curtea de Apel Braşov

Parter i det nationella målet

Klagande: Parchetul de pe lângă Tribunalul Braşov

Motparter: LG, MH

Ytterligare deltagare i rättegången: Agenţia Naţională de Administrare Fiscală – Direcţia Generală Regională a Finanţelor Publice Braşov

Domslut

Artikel 1.2 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism ska tolkas så, att den bestämmelsen inte utgör hinder för nationella lagbestämmelser som innebär att penningtvättbrott, i den mening som avses i nämnda bestämmelse, kan begås av den som utfört de brottsliga handlingar som genererat aktuella penningmedel.

---

(1)  EUT C 54, 17.02.2020.

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 2 september 2021 (begäran om förhandsavgörande från Verwaltungsgericht Gera – Tyskland) – Toropet Ltd. mot Landkreis Greiz

(Mål C-836/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Folkhälsa - Hälsobestämmelser för animaliska biprodukter som inte är avsedda att användas som livsmedel - Förordning (EG) nr 1069/2009 - Artikel 9 d och artikel 10 a och f - Kategorisering av produkter - Nedbrytning, förstöring och förekomst av främmande föremål i materialet - Inverkan på den ursprungliga klassificeringen)

(2021/C 431/22)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Verwaltungsgericht Gera

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Toropet Ltd.

Motpart: Landkreis Greiz

Domslut

Artikel 7.1, artikel 9 h och artikel 10 a och f i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 av den 21 oktober 2009 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter och därav framställda produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel och om upphävande av förordning (EG) nr 1774/2002 (förordning om animaliska biprodukter) ska, lästa mot bakgrund av artikel 4.2 i denna förordning, tolkas så, att animaliska biprodukter som ursprungligen klassificerats som kategori 3-material i enlighet med artikel 10 a och f i denna bestämmelse men som har förändrats genom nedbrytning eller förstöring, eller blandats med främmande föremål (såsom bitar av gips eller sågspån), vilket innebär att de inte längre är tjänliga som livsmedel och/eller utgör en risk för människors och djurs hälsa, inte svarar mot den grad av risk som kännetecknar nämnda kategori och därför ska omklassificeras till en lägre kategori.

---

(1)  EUT C 87, 16.3.2020.

Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 2 september 2021 (begäran om förhandsavgörande från Verwaltungsgericht Köln – Tyskland) – Vodafone GmbH mot Bundesrepublik Deutschland, företrädd av Bundesnetzagentur für Elektrizität, Gas, Telekommunikation, Post und Eisenbahnen

(Mål C-854/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Elektronisk kommunikation - Förordning (EU) 2015/2120 - Artikel 3 - Öppen internetanslutning - Artikel 3.1 - Slutanvändarnas rättigheter - Artikel 3.2 - Förbud mot avtal och affärsmetoder som begränsar slutanvändarnas rättigheter - Artikel 3.3 - Skyldighet att behandla trafiken lika och icke-diskriminerande - Möjlighet att vidta rimliga trafikstyrningsåtgärder - Kompletterande taxealternativ med så kallad nolltaxa - Nolltaxan gäller inte vid roaming)

(2021/C 431/23)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Verwaltungsgericht Köln

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Vodafone GmbH

Motpart: Bundesrepublik Deutschland, företrädd av Bundesnetzagentur für Elektrizität, Gas, Telekommunikation, Post und Eisenbahnen

Domslut

Artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2120 av den 25 november 2015 om åtgärder rörande en öppen internetanslutning och om ändring av direktiv 2002/22/EG om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster och förordning (EU) nr 531/2012 om roaming i allmänna mobilnät i unionen ska tolkas så, att en begränsning av användningen av roaming på grund av att kunden aktiverat ett taxealternativ med så kallad nolltaxa är oförenlig med de skyldigheter som följer av punkt 3 i denna artikel.

---

(1)  EUT C 87, 16.03.2020.

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 2 september 2021 – European Federation of Public Service Unions (EPSU) mot Europeiska kommissionen, Jan Willem Goudriaan

(Mål C-928/19 P) (1)

(Överklagande - Institutionell rätt - Socialpolitik - Artiklarna 154 och 155 FEUF - Dialog mellan arbetsmarknadens parter på EU-nivå - Information till och samråd med tjänstemän och andra anställda i medlemsstaternas statsförvaltningar - Avtal som ingåtts mellan arbetsmarknadens parter - Gemensam begäran av de undertecknande parterna till detta avtal om genomförande av avtalet på unionsnivå - Europeiska kommissionens vägran att för Europeiska unionens råd lägga fram ett förslag till beslut - Graden av domstolskontroll - Motiveringsskyldighet vid beslut att vägra)

(2021/C 431/24)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: European Federation of Public Service Unions (EPSU) (ombud: R. Arthur, Solicitor, K. Apps, Barrister)

Övriga parter i målet: Jan Willem Goudriaan (ombud: R. Arthur, Solicitor, K. Apps, Barrister), Europeiska kommissionen (ombud: I. Martínez del Peral, M. Kellerbauer och B.-R. Killmann)

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	European Federation of Public Service Unions (EPSU) ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Europeiska kommissionen.

---

(1)  EUT C 68, 2.3.2020.

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 2 september 2021 (begäran om förhandsavgörande från Conseil du Contentieux des Étrangers – Belgien) – X mot État belge

(Mål C-930/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Direktiv 2004/38/EG - Artikel 13.2 - Uppehållsrätt för en unionsmedborgares familjemedlemmar - Äktenskap mellan en unionsmedborgare och en tredjelandsmedborgare - Bibehållen uppehållsrätt vid äktenskapsskillnad för tredjelandsmedborgare som har varit utsatt för våld i hemmet - Skyldighet att visa att det finns tillräckliga tillgångar - Någon sådan skyldighet föreligger inte i direktiv 2003/86/EG - Giltighet - Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna - Artiklarna 20 och 21 - Likabehandling - Särbehandling beroende på om referenspersonen är unionsmedborgare eller tredjelandsmedborgare - Situationerna är inte jämförbara)

(2021/C 431/25)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Conseil du Contentieux des Étrangers

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: X

Svarande: État belge

Domslut

Vid prövningen av den giltighetsfråga som ställts av den hänskjutande domstolen har det inte framkommit någon omständighet som kan påverka giltigheten av artikel 13.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG, mot bakgrund av artikel 20 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

---

(1)  EUT C 77, 9.3.2020.

Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 2 september 2021 (begäran om förhandsavgörande från Győri Ítélőtábla – Ungern) – JZ mot OTP Jelzálogbank Zrt., OTP Bank Nyrt., OTP Faktoring Követeléskezelő Zrt.

(Mål C-932/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Konsumentskydd - Oskäliga villkor - Direktiv 93/13/EEG - Artikel 1.2 - Artikel 6.1 - Lån uttryckt i utländsk valuta - Skillnad mellan den växelkurs som var tillämplig vid utbetalningen av de medel som beviljats för lånet och den växelkurs som var tillämplig vid återbetalningen av medlen - En medlemsstats lagstiftning enligt vilken ett oskäligt villkor ersätts av en bestämmelse i nationell rätt - Den nationella domstolens möjlighet att ogiltigförklara det avtal i vilket det oskäliga villkoret ingår i dess helhet - Det eventuella beaktandet av det skydd som nämnda lagstiftning erbjuder och konsumentens vilja med avseende på tillämpningen av densamma)

(2021/C 431/26)

Rättegångsspråk: ungerska

Hänskjutande domstol

Győri Ítélőtábla

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: JZ

Svarande: OTP Jelzálogbank Zrt., OTP Bank Nyrt., OTP Faktoring Követeléskezelő Zrt.

Domslut

Artikel 6.1 i rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en nationell lagstiftning som, med avseende på låneavtal som ingåtts med en konsument, innebär att ett villkor om växelkursskillnad som anses oskäligt är ogiltigt och att den behöriga nationella domstolen är skyldig att ersätta detta villkor med en nationell bestämmelse som föreskriver att en officiell växelkurs ska användas, utan att det föreskrivs någon möjlighet för den nationella domstolen att bifalla konsumentens yrkande om ogiltigförklaring av nämnda avtal i dess helhet, även för det fall nämnda nationella domstol skulle finna att det strider mot konsumentens intressen att avtalet består, bland annat med hänsyn till den valutarisk som konsumenten fortsätter att vara utsatt för enligt ett annat villkor i samma avtal, förutsatt att samma domstol däremot har möjlighet att inom ramen för sin exklusiva behörighet och utan att den vilja som konsumenten har uttryckt kan väga tyngre, fastställa att genomförandet av åtgärder som föreskrivs i nämnda nationella lagstiftning gör det möjligt att återställa den rättsliga och faktiska situation som konsumenten skulle ha befunnit sig i om detta oskäliga villkor inte hade förelegat.

---

(1)  EUT C 161, 11.5.2020.

Överklagande ingett den 3 september 2021 av Fondazione Cassa di Risparmio di Pesaro m. fl. av den dom som tribunalen (tredje avdelningen) meddelade den 30 juni 2021 i mål T-635/19, Fondazione Cassa di Risparmio di Pesaro m. fl. mot kommissionen

(Mål C-549/21 P)

(2021/C 431/27)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Klagande: Fondazione Cassa di Risparmio di Pesaro, Montani Antaldi Srl, Fondazione Cassa di Risparmio di Fano, Fondazione Cassa di Risparmio di Jesi, Fondazione Cassa di Risparmio della Provincia di Macerata (ombud: A. Sandulli, S. Battini, B. Cimino, avvocati)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klagandena yrkar att domstolen ska

—	upphäva den dom som Europeiska unionens tribunal (tredje avdelningen) meddelade den 30 juni 2021 i mål Fondazione Cassa di Risparmio di Pesaro m.fl. mot kommissionen (T-635/19),

—

såsom yrkats i första instans, fastställa att Europeiska kommissionen är utomobligatoriskt skadeståndsskyldig på grund av att den – genom rättsstridiga instruktioner som lämnats till nationella italienska myndigheter – hindrat Fondo Interbancario italiano per Tutela dei Depositis rekapitalisering av Banca delle Marche,

—	följaktligen förplikta Europeiska kommissionen att ersätta de skador som klagandena orsakats, beräknade enligt de kriterier som anges i ansökan eller på det sätt som tribunalen finner skäligt,

—	eller under alla omständigheter återförvisa målet till tribunalen för prövning av övriga grunder i första instans,

—	förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i både första och andra instans.

Grunder och huvudargument

1.

Första grunden för överklagandet: Uppenbar missuppfattning av de faktiska omständigheterna och bevisningen i första instans, underlåtelse att pröva en avgörande faktisk omständighet, samt bristande logik och fel i skälen. Enligt tribunalen styrker inte bevisningen att de italienska myndigheternas beslut på ett avgörande sätt påverkades av kommissionen och vice versa att de myndigheterna inte har fattat beslut självständigt med beaktande av egna bedömningar avseende tid, tillvägagångssätt och förutsättningar för resolution av Banca delle Marche. Sammanfattningsvis fann tribunalen att de italienska myndigheternas upplösning av Banca delle Marche huvudsakligen berodde på bankens ekonomiska svårigheter. Av det skälet kan kommissionen, även om den hindrade/förbjöd räddningsaktionen från FITD:s sida, inte anses vara ansvarig för beslutet om resolution av Banca delle Marche. En sådan beskrivning av de faktiska omständigheterna tyder på en fullständig missuppfattning av bevisningen. Av samtliga faktiska omständigheter, bevisning, indicier och de konfidentiella handlingar som inkommit under förfarandet följer entydigt: de italienska myndigheterna har i varje skede agerat i enlighet med de villkor som uppställts och inte kunde frångås i de precisa instruktioner som Europeiska kommissionen lämnat. Av handlingarna i målet i första instans framgår med säkerhet att: i) de italienska myndigheterna har sökt olika möjliga alternativ till resolution av Banca delle Marche, vilka inte var genomförbara på grund av att Europeiska kommissionen emotsatte sig dem, ii) de alternativa lösningarna hade i mycket stor utsträckning begränsat de negativa konsekvenserna för aktieägare och obligationsinnehavare.

2.

Den andra grunden för överklagandet: Åsidosättande och/eller felaktig tillämpning av artikel 340.2 FEUF och särskilt villkoren för fastställelse av orsakssamband som följer av unionsrätten, samt åsidosättande av effektivitetsprincipen och principen om bevisens närhet Det är uppenbart att tribunalen, vid fastställelsen av orsakssamband, sammanblandade den ”avgörande” orsaken och den ”enda” orsaken till skadan. Det skulle kunna vara så att kommissionens agerande inte utgör den ”enda” orsaken till resolutionen av Banca delle Marche. Såsom klagandena tydligt visade i första instans, utgör kommissionens agerande emellertid med säkerhet en ”avgörande” orsak. Tribunalen gjorde sig följaktligen skyldig till felaktig rättstillämpning vid tolkningen av begreppet ”tillräckligt direkt orsakssamband” när den uteslöt att det fanns ett orsakssamband endast av det skälet att det aktuella agerandet från unionsinstitutionens sida inte var den ”enda” orsaken. Härav följer att artikel 340 andra stycket FEUF samt effektivitetsprincipen och principen om bevisens närhet har åsidosatts och/eller tillämpats felaktigt.

Tribunalens dom av den 8 september 2021 – Spanien mot kommissionen

(Mål T-355/18) (1)

(Språkregler - Meddelande om allmänna uttagningsprov för rekrytering av handläggare inom områdena folkhälsa och livsmedelssäkerhet - Begränsning av valet av språk 2 till fyra språk - Förordning nr 1 - Artiklarna 1d.1, 27 och 28 f i tjänsteföreskrifterna - Diskriminering på grund av språk - Tjänstens intresse - Proportionalitet)

(2021/C 431/28)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Konungariket Spanien (ombud: S. Centeno Huerta och L. Aguilera Ruiz)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: N. Ruiz García, L. Vernier, D. Milanowska, I. Galindo Martín och T. Lilamand)

Saken

Begäran med stöd av artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av meddelandet om allmänna uttagningsprov Epso/AD/340/18 för att upprätta en reservlista inom området hälsa och livsmedelssäkerhet (revision, inspektion och utvärdering) och Epso/AD/341/18, för att upprätta en reservlista inom området livsmedelssäkerhet (politik och lagstiftning) (EUT C 97 A, 2018, s. 1).

Domslut

1)	Meddelandet om allmänna uttagningsprov Epso/AD/340/18 för att upprätta en reservlista inom området hälsa och livsmedelssäkerhet (revision, inspektion och utvärdering) och Epso/AD/341/18, för att upprätta en reservlista inom området livsmedelssäkerhet (politik och lagstiftning) ogiltigförklaras.

2)	Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Konungariket Spaniens rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 285, 13.8.2018.

Tribunalens dom av den 8 september 2021 – AH mot Eurofound

(Mål T-52/19) (1)

(Personalmål - Kontraktsanställda - Utlämnande av personuppgifter - Ansökan om bistånd - Avslag på ansökan - Den som fattat beslutet som går sökanden emot har inte haft befogenhet att göra det - Beslut som utarbetats och undertecknats av en extern advokatbyrå - Skadeståndsansvar - Ideell skada)

(2021/C 431/29)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: AH (ombud: advokaten N. de Montigny)

Svarande: Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor (ombud: F. van Boven och M. Jepsen, biträdda av C. Callanan, solicitor)

Saken

Talan enligt artikel 270 FEUF dels om ogiltigförklaring av beslutet av den 22 mars 2018, som utarbetats och undertecknats av en extern advokatbyrå, rörande en ansökan om bistånd från sökanden avseende utlämnande av hans personuppgifter samt en begäran om ersättning, dels om ersättning för den ideella skada som sökanden påstår sig ha lidit till följd av beslutet och utlämnandet av personuppgifter.

Domslut

1)	Beslutet av den 22 mars 2018, som utarbetats och undertecknats av en extern advokatbyrå, om en ansökan om bistånd från AH avseende utlämnande av hans personuppgifter, ogiltigförklaras.

2)	Talan ogillas i övrigt.

3)	Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsförhållanden (Eurofound) ska bära sina rättegångskostnader och ersätta AH:s rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 112, 25.3.2019.

Tribunalens dom av den 8 september 2021 – Spanien mot kommissionen

(Mål T-554/19) (1)

(Språkregler - Meddelande om allmänt uttagningsprov för rekrytering av handläggare inom områdena konkurrensrätt, finansrätt, lagstiftning om den ekonomiska och monetära unionen, finansiella regler för EU:s budget och skydd av euromynt mot förfalskning - Begränsning av valet av språk 2 till fyra språk - Förordning nr 1 - Artiklarna 1d.1, 27 och 28 f i tjänsteföreskrifterna - Diskriminering på grund av språk - Tjänstens intresse - Proportionalitet)

(2021/C 431/30)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Konungariket Spanien (ombud: L. Aguilera Ruiz)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: I. Galindo Martín, T. Lilamand och D. Milanowska)

Saken

Begäran med stöd av artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av meddelandet om allmänt uttagningsprov Epso/AD/374/19 för att upprätta en reservlista inom områdena konkurrensrätt, finansrätt, lagstiftning om den ekonomiska och monetära unionen, finansiella regler för EU:s budget och skydd av euromynt mot förfalskning (EUT C 191 A, 2019, s. 1).

Domslut

1)	Meddelandet om allmänt uttagningsprov Epso/AD/374/19 för att upprätta en reservlista inom områdena konkurrensrätt, finansrätt, lagstiftning om den ekonomiska och monetära unionen, finansiella regler för EU:s budget och skydd av euromynt mot förfalskning ogiltigförklaras.

2)	Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Konungariket Spaniens rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 319, 23.9.2019.

Tribunalens dom av den 8 september 2021 – AH mot Eurofound

(Mål T-630/19) (1)

(Personalmål - Kontraktsanställda - Mobbning - Begäran om bistånd - Talan om ogiltigförklaring - Litispendens - Berättigat intresse av att få saken prövad - Upptagande till sakprövning - Regel om överensstämmelse mellan ansökan och klagomålet - Motiveringsskyldighet - Bristande behörighet hos den som antagit rättsakten - Felaktig bedömning - Skadeståndsansvar - Ideell skada)

(2021/C 431/31)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: AH (ombud: advokaten N. de Montigny)

Svarande: Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor (ombud: F. van Boven och M. Jepsen, biträdda av C. Callanan, solicitor)

Saken

Talan som väckts med stöd av artikel 270 FEUF med yrkande om ogiltigförklaring av det beslut som meddelades av Eurofound den 9 november 2018 om att avsluta administrativ undersökning AI-2018/01, som inletts efter att sökanden begärt bistånd avseende mobbning från överordnades sida, och vidare yrkande om ersättning för den ideella skada sökanden påstår sig ha åsamkats av detta beslut.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	AH ska, utöver sina egna rättegångskostnader, ersätta de rättegångskostnader som åsamkats Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor (Eurofound).

---

(1)  EUT C 383 av den 11.11.2019.

Tribunalens dom av den 8 september 2021 – Qx World mot EUIPO – Mandelay (EDUCTOR)

(Mål T-84/20) (1)

(EU-varumärke - Ogiltighetsförfarande - EU-ordmärke EDUCTOR - Äldre icke registrerat varumärke EDUCTOR - Artikel 53.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (sedermera artikel 60.1 b i förordning (EU) 2017/1001) - Artikel 8.3 i förordning nr 207/2009 (sedermera artikel 8.3 i förordning 2017/1001) - Artikel 71.1 i förordning 2017/1001 - Artikel 72.1 i förordning 2017/1001 - Artikel 95.1 i förordning 2017/1001 - Artikel 16.1 i delegerade förordning (EU) 2018/625 - Artikel 6a i Pariskonventionen)

(2021/C 431/32)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Qx World Kft. (Budapest, Ungern) (ombud: advokaterna Á. László och A. Cserny)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: J. Crespo Carrillo och V. Ruzek)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Mandelay Magyarország Kereskedelmi Kft. (Mandelay Kft.) (Szigetszentmiklós, Ungern) (ombud: advokaterna V. Luszcz, C. Sár och É. Ulviczki)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s femte överklagandenämnd den 25 november 2019 (ärende R 1310/2019-5), angående ett ogiltighetsförfarande mellan Qx World och Mandelay.

Domslut

1)	Det beslut som meddelades av EUIPO:s femte överklagandenämnd den 25 november 2019 ogiltigförklaras.

2)	Ox World Kft, EUIPO och Mandelay Kft ska bära sina respektive rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 114, 6.4.2020.

Tribunalens dom av den 8 september 2021 – IY mot parlamentet

(Mål T-154/20) (1)

(Personalmål - Tillfälligt anställda - Politisk grupp - Uppsägning - Uppenbart oriktig bedömning - Maktmissbruk - Rätten att yttra sig - Likabehandling - Omsorgsplikt - Principen om god förvaltning - Ansvar)

(2021/C 431/33)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: IY (ombud: advokaterna T. Bontinck och A. Guillerme)

Svarande: Europaparlamentet (ombud: N. Scafarto och I. Lázaro Betancor)

Saken

Talan som väckts med stöd av artikel 270 FEUF och som avser dels ogiltigförklaring av parlamentets beslut av den 4 juli 2019 att säga upp sökandens avtal om anställning som tillfälligt anställd, dels ersättning för den ideella skada som sökanden påstår sig ha lidit på grund av nämnda beslut.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	IY ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 201 av den 15.6.2020.

Tribunalens dom av den 8 september 2021 – IZ mot parlamentet

(Mål T-155/20) (1)

(Personalmål - Tillfälligt anställda - Politisk grupp - Uppsägning - Uppenbart oriktig bedömning - Maktmissbruk - Rätten att yttra sig - Likabehandling - Omsorgsplikt - Principen om god förvaltning - Ansvar)

(2021/C 431/34)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: IZ (ombud: advokaterna T. Bontinck och A. Guillerme)

Svarande: Europaparlamentet (ombud: C. González Argüelles och I. Lázaro Betancor)

Saken

Talan som väckts med stöd av artikel 270 FEUF och som avser dels ogiltigförklaring av parlamentets beslut av den 4 juli 2019 att säga upp sökandens avtal om anställning som tillfälligt anställd, dels ersättning för den ideella skada som sökanden påstår sig ha lidit på grund av nämnda beslut.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	IZ ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 201 av den 15.6.2020.

Tribunalens dom av den 8 september 2021 – JA mot parlamentet

(Mål T-156/20) (1)

(Personalmål - Tillfälligt anställda - Politisk grupp - Uppsägning - Uppenbart oriktig bedömning - Maktmissbruk - Rätten att yttra sig - Likabehandling - Omsorgsplikt - Principen om god förvaltning - Ansvar)

(2021/C 431/35)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: JA (ombud: advokaterna T. Bontinck och A. Guillerme)

Svarande: Europaparlamentet (ombud: I. Lázaro Betancor och N. Scafarto)

Saken

Talan som väckts med stöd av artikel 270 FEUF och som avser dels ogiltigförklaring av parlamentets beslut av den 4 juli 2019 att säga upp sökandens avtal om anställning som tillfälligt anställd, dels ersättning för den ideella skada som sökanden påstår sig ha lidit på grund av nämnda beslut.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	JA ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 201 av den 15.6.2020.

Tribunalens dom av den 8 september 2021 – SBG mot EUIPO – VF International (GEØGRAPHICAL NØRWAY)

(Mål T-458/20) (1)

(EU-varumärke - Ogiltighetsförfarande - Internationell registrering som designerar Europeiska unionen - Ordmärket GEØGRAPHICAL NØRWAY - Absolut registreringshinder - Absolut ogiltighetsgrund - Artikel 51.1 b i förordning (EG) nr 40/94 (nu artikel 59.1 b i förordning (EU) 2017/1001) - Ond tro - Motiveringsskyldighet)

(2021/C 431/36)

Rättegångsspråk: franska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Super Brand Licencing (SBG) (Villeurbanne, Frankrike) (ombud: advokaterna T. de Haan och A. Sion)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: D. Hanf och V. Ruzek)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: VF International Sagl (Stabio, Schweiz) (ombud: advokaterna T. van Innis och A. Van der Planken)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s första överklagandenämnd den 6 april 2020 (ärende R 1178/2019-1) om ett ogiltighetsförfarande mellan VF International och SBG.

Domslut

1)	Det beslut som meddelades av första överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) den 6 april 2020 (ärende R 1178/2019–1) ogiltigförklaras.

2)	EUIPO och VF International Sagl ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 287, 31.8.2020.

Tribunalens dom av den 8 september 2021 – SBG mot EUIPO – VF International (GEOGRAPHICAL NORWAY EXPEDITION)

(Mål T-459/20) (1)

(EU-varumärke - Ogiltighetsförfarande - EU-figurmärket GEOGRAPHICAL NORWAY EXPEDITION - Absolut registreringshinder - Absolut ogiltighetsgrund - Artikel 52.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 59.1 b i förordning (EU) 2017/1001) - Ond tro - Motiveringsskyldighet)

(2021/C 431/37)

Rättegångsspråk: franska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Super Brand Licencing (SBG) (Villeurbanne, Frankrike) (ombud: advokaterna T. de Haan och A. Sion)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: D. Hanf och V. Ruzek)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: VF International Sagl (Stabio, Schweiz) (ombud: advokaterna T. van Innis och A. Van der Planken)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s första överklagandenämnd den 6 april 2020 (ärende R 664/2019-1) om ett ogiltighetsförfarande mellan VF International och SBG.

Domslut

1)	Det beslut som meddelades av första överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) den 6 april 2020 (ärende R 664/2019 1) ogiltigförklaras.

2)	EUIPO och VF International Sagl ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 287, 31.8.2020.

Tribunalens dom av den 8 september 2021 – SBG mot EUIPO – VF International (Geographical Norway)

(Mål T-460/20) (1)

(EU-varumärke - Ogiltighetsförfarande - EU-figurmärket Geographical Norway - Absolut registreringshinder - Absolut ogiltighetsgrund - Artikel 52.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 59.1 b i förordning (EU) 2017/1001) - Ond tro - Motiveringsskyldighet)

(2021/C 431/38)

Rättegångsspråk: franska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Super Brand Licencing (SBG) (Villeurbanne, Frankrike) (ombud: advokaterna T. de Haan och A. Sion)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: D. Hanf och V. Ruzek)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: VF International Sagl (Stabio, Schweiz) (ombud: advokaterna T. van Innis och A. Van der Planken)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s första överklagandenämnd den 6 april 2020 (ärende R 662/2019-1) om ett ogiltighetsförfarande mellan VF International och SBG.

Domslut

1)	Det beslut som meddelades av första överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) den 6 april 2020 (ärende R 662/2019-1) ogiltigförklaras.

2)	EUIPO och VF International Sagl ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 287, 31.8.2020.

Tribunalens dom av den 8 september 2021 – SBG mot EUIPO – VF International (GEOGRAPHICAL NORWAY)

(Mål T-461/20) (1)

(EU-varumärke - Ogiltighetsförfarande - EU-ordmärket GEOGRAPHICAL NORWAY - Absolut registreringshinder - Absolut ogiltighetsgrund - Artikel 52.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 59.1 b i förordning (EU) 2017/1001) - Ond tro - Motiveringsskyldighet)

(2021/C 431/39)

Rättegångsspråk: franska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Super Brand Licencing (SBG) (Villeurbanne, Frankrike) (ombud: advokaterna T. de Haan och A. Sion)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: D. Hanf och V. Ruzek)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: VF International Sagl (Stabio, Schweiz) (ombud: advokaterna T. van Innis och A. Van der Planken)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s första överklagandenämnd den 6 april 2020 (ärende R 661/2019-1) om ett ogiltighetsförfarande mellan VF International och SBG.

Domslut

1)	Det beslut som meddelades av första överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) den 6 april 2020 (ärende R 661/2019-1) ogiltigförklaras.

2)	EUIPO och VF International Sagl ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 287, 31.8.2020.

Tribunalens dom av den 8 september 2021 – Eos Products mot EUIPO

(Mål T-489/20) (1)

(EU-varumärke - Ansökan om registrering av tredimensionellt EU-varumärke - Formen på en sfärisk behållare - Absolut registreringshinder - Särskiljningsförmåga saknas - Artikel 7.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (numera artikel 7.1 b i förordning (EU) 2017/1001))

(2021/C 431/40)

Rättegångsspråk: tyska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Eos Products Sàrl (Luxemburg, Luxemburg) (ombud: advokaten S. Stolzenburg-Wiemer)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: D. Walicka och M. Eberl)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av fjärde överklagandenämnden vid EUIPO den 8 juni 2020 (ärende R 2017/2019-4), om en ansökan om registrering som EU-varumärke av ett tredimensionellt kännetecken som består av formen på en sfärisk behållare.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Eos Products Sàrl ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 313, 21.9.2020.

Tribunalens dom av den 8 september 2021 – Sfera Joven mot EUIPO – Koc (SFORA WEAR)

(Mål T-493/20) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökans om registrering som EU-varumärke av ordmärket SFORA WEAR - De äldre EU-figurmärkena Sfera KIDS och Sfera - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling föreligger inte - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001) - Bevis på verkligt bruk av det äldre varumärket - Artikel 42.2 och 42.3 i förordning nr 207/2009 (nu artikel 42.2 och 42.3 i förordning 2017/1001))

(2021/C 431/41)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Sfera Joven (Madrid, Spanien) (ombud: advokaten J. Rivas Zurdo)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: M. Capostagno)

Motpart vid överklagandenämnden: Andrzej Koc (Kobyłka, Polen) (ombud: advokaten J. Aftyka)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s första överklagandenämnd den 15 maj 2020 (ärende R 2030/2019-1) om ett invändningsförfarande mellan Sfera Joven och Andrzej Koc.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Sfera Joven SA ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 320, 28.9.2020.

Tribunalens dom av den 8 september 2021 – QB mot ECB

(Mål T-555/20) (1)

(Personalmål - Personalen vid ECB - Bedömningsrapport - Bedömningsförfarandet för år 2015 - Verkställighet av en dom från tribunalen - Artikel 266 FEUF - Skyldighet att vara opartisk - Vägledning för bedömningen av personalen vid ECB - Uppenbart felaktiga bedömningar - Skadeståndsansvar)

(2021/C 431/42)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: QB (ombud: advokat L. Levi)

Svarande: Europeiska centralbanken (ombud: B. Ehlers och F. Malfrère, biträdda av advokat B. Wägenbaur)

Saken

Talan enligt artikel 270 FEUF och artikel 50a i stadgan för Europeiska unionens domstol med yrkande om ogiltigförklaring av sökandens bedömningsrapport avseende bedömningsförfarandet för år 2015 samt om ersättning för den ideella skada som sökanden anser sig ha åsamkats med anledning av rapporten.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	QB ska bära sina rättegångskostnader samt ersätta de rättegångskostnader som uppkommit för Europeiska centralbanken (ECB).

---

(1)  EUT C 359, 26.10.2020.

Tribunalens dom av den 8 september 2021 – Cara Therapeutics mot EUIPO – Gebro Holding (KORSUVA)

(Mål T-584/20) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket KORSUVA - Det äldre nationella ordmärket AROSUVA - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling - Artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001)

(2021/C 431/43)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Cara Therapeutics, Inc. (Wilmington, Delaware, Förenta staterna) (ombud: J. Day, solicitor och advokaten T. de Haan)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: J. Ivanauskas och V. Ruzek)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Gebro Holding GmbH (Fieberbrunn, Österrike) (ombud: advokaten M. Konzett)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s fjärde överklagandenämnd den 3 juli 2020 (ärende R 2450/2019-4) om ett invändningsförfarande mellan Gebro Holding och Cara Therapeutics.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Cara Therapeutic, Inc. ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 390, 16.11.2020.

Tribunalens dom av den 8 september 2021 – Griesbeck mot parlamentet

(Mål T-10/21) (1)

(Institutionell rätt - Bestämmelser för kostnadsersättning och andra ersättningar till Europaparlamentets ledamöter - Ersättning för assistentstöd till parlamentsledamöter - Återkrav av felaktigt utbetalda belopp - Bevisbörda - Rätten till försvar - Felaktig bedömning - Proportionalitet)

(2021/C 431/44)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Nathalie Griesbeck (Ancy-sur-Moselle, Frankrike) (ombud: advokaterna J.-L. Teheux, J.-M. Rikkers och G. Selnet)

Svarande: Europaparlamentet (ombud: N. Görlitz, T. Lazian och M. Ecker)

Saken

Talan enligt artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av det beslut som meddelades av parlamentets presidium den 5 oktober 2020 om fastställelse av kvestorernas beslut av den 21 april 2020, varigenom klagomålet mot det beslut som fattades av parlamentets generalsekreterare den 18 oktober 2019 om att ett belopp på 111 872,18 euro som felaktigt hade betalats ut såsom ersättning för assistentstöd till parlamentsledamöter skulle återkrävas från sökanden, avslogs, nämnda beslut av parlamentets generalsekreterare och den motsvarande debetnotan av den 24 oktober 2019.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Nathalie Griesbeck ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som har uppkommit för Europaparlamentet.

---

(1)  EUT C 72, 1.3.2021.

Tribunalens beslut av den 1 september 2021 – Be Smart mot kommissionen

(Mål T-18/21) (1)

(Statligt stöd - Klagomål - Passivitetstalan - Kommissionens ställningstagande efter det att talan väckts medför att passiviteten ska anses ha upphört - Anledning saknas att döma i saken)

(2021/C 431/45)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Be Smart Srl (Rom, Italien) (ombud: advokaterna F. Satta, G. Roberti, A. Romano och I. Perego)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: K. Blanck och F. Tomat)

Saken

Talan enligt artikel 265 FEUF om fastställelse av att kommissionen rättsstridigt underlåtit att ta ställning till det klagomål som sökanden inkom med den 15 oktober 2014 avseende påstått statliga stöd som Republiken Italien beviljat till förmån för universitetskonsortiet Cineca

Avgörande

1)	Det finns inte längre anledning att döma i saken

2)	Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Be Smart Srl.

---

(1)  EUT C 79, 8.3.2021.

Talan väckt den 24 augusti 2021 – PV mot kommissionen

(Mål T-78/21)

(2021/C 431/46)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: PV (ombud: advokaten D. Birkenmaier)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	förklara att denna ansökan kan tas upp till prövning och att den är välgrundad, och

följaktligen,

—

ogiltigförklara följande beslut: avslaget på den ursprungliga ansökan D/191/20 av den 20 juli 2020, avslaget på klagomål R/458/20 av den 29 januari 2021, avslaget på klagomål R/137/21 av den 1 juli 2021 och avslaget på klagomål R/512/20 av den 26 februari 2021, i alla avseenden, på grundval av den allmänna rättsprincipen ”fraus omnia corrompit”, på grundval av ett allvarligt bedrägeri eller på grundval av att sociala rättigheter har kränkts, vilket är förbjudet enligt artikel 34 i stadgan,

—	ogiltigförklara avslaget på klagomål R/512/20 av den 26 februari 2021 på grund av att artikel 41.2a i stadgan har åsidosatts, och

—

utdöma följande skadestånd på grundval av artiklarna 268 och 340 FEUF: — förplikta kommissionen att utge ersättning för den ideella skada på 100 000 euro och den materiella skada på 47 221,02 euro som följer av att de ifrågasatta besluten ogiltigförklaras och som uppskattas till sammanlagt 147 221,02 euro, med förbehåll för en ny bedömning och med tillägg av dröjsmålsränta och kompensationsränta till dess att full betalning sker, och under alla omständigheter

—	förplikta svaranden att ersätta samtliga rättegångskostnader, inklusive kostnaderna för rättshjälp.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tio grunder.

1.	Första grunden: Åsidosättande av artiklarna 1, 3, 4 och 31.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan) samt artiklarna 1e.2 och 12a i tjänsteföreskrifterna för tjänstemännen i Europeiska unionen (nedan kallade tjänsteföreskrifterna).

2.	Andra grunden: Åsidosättande av den allmänna rättsprincipen ”fraus omnia corrumpit” och av artikel 41.1 i stadgan genom att en falsk underskrift har använts i beslutet att dra in sökandens samtliga pensionsrättigheter.

3.	Tredje grunden: Bedrägeri och förskingring av medel, vilket har lett till ett ytterligare åsidosättande av principen ”fraus omnia corrumpit”.

4.

Fjärde grunden: Åsidosättande av artiklarna 59 och 60 i tjänsteföreskrifterna, åsidosättande av legalitetsprincipen och principen om allmän ordning som Byrån för löneadministration och individuella ersättningar (PMO) vid kommissionen, som inte är behörig att upphäva pensionsrättigheter genom en godtycklig påföljd för en enskild person, gjort sig skyldig till.

5.	Femte grunden: Ett uppenbart åsidosättande av artikel 34 i stadgan med kränkning av de sociala rättigheterna och ett åsidosättande av artikel 77 i tjänsteföreskrifterna genom att pensionsrättigheterna drogs in.

6.	Sjätte grunden: Åsidosättande av rättsregeln ”ne bis in idem” och av artikel 50 i stadgan samt av artikel 9.3 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna.

7.	Sjunde grunden: Uppenbart åsidosättande av artikel 41.2 a i stadgan och åsidosättande av rätten att yttra sig.

8.	Åttonde grunden: Åsidosättande av proportionalitetsprincipen, eftersom avskedandet är den strängaste påföljd som föreskrivs i tjänsteföreskrifterna, till vilken kommissionen dessutom har lagt till ett livslångt upphävande av alla pensionsrättigheter.

9.	Nionde grunden: PMO:s maktmissbruk, eftersom beslutet att minska pensionsrättigheterna ”pro tempore” endast kan fattas av den trepartssammansatta tillsättningsmyndigheten inom ramen för ett disciplinärt förfarande för avskedande, i enlighet med artikel 9.1 h i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna.

10.	Tionde grunden: Åsidosättande av principen om likabehandling och av artikel 20 i stadgan. Sökanden gör gällande att en tjänsteman som avskedats på oändligt mycket allvarligare grunder än sökanden skulle ha fått ett lindrigare straff vad gäller pensionsavdrag.

Talan väckt den 8 juli 2021 – Ferriera Valsabbia och Valsabbia Investimenti mot kommissionen

(Mål T-410/21)

(2021/C 431/47)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Ferriera Valsabbia SpA (Odolo, Italien) Valsabbia Investimenti SpA (Odolo) (ombud: advokaterna D. Fosselard, D. Slater och G. Carnazza)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—

i) förplikta unionen, företrädd av kommissionen, att betala dröjsmålsränta på beloppet 10 250 000 euro, för perioden från och med den 9 mars 2010 till och med den 14 november 2017, med den räntesats som Europeiska centralbanken tillämpar på sina huvudsakliga refinansieringstransaktioner, per den första dagen i den månad då skulden förföll till betalning, plus 3,5 procentenheter, med avdrag för de bankräntor som redan uppburits, uppgående till 372 812,31 euro, det vill säga ett belopp uppgående 3 174 389,74 euro, eller, i andra hand, att kommissionen ska betala dröjsmålsränta med den räntesats som tribunalen finner lämplig, och

—

ii) förplikta unionen, företrädd av kommissionen, att betala dröjsmålsränta på det belopp som nämns i punkt i ovan, för perioden från och med den 14 november 2017 tills full betalning sker, med den räntesats som Europeiska centralbanken tillämpar på sina huvudsakliga refinansieringstransaktioner, per den första dagen i den månad då skulden förföll till betalning, plus 3,5 procentenheter, eller, i andra hand, med den räntesats som tribunalen finner lämplig, eller

—

iii) i andra hand i förhållande till punkt ii ovan, förplikta unionen, företrädd av kommissionen, att betala dröjsmålsränta på det belopp som nämns i punkt i ovan, för perioden från och med den 2 mars 2021 tills full betalning sker, med den räntesats som Europeiska centralbanken tillämpar på sina huvudsakliga refinansieringstransaktioner, per den första dagen i den månad då skulden förföll till betalning, plus 3,5 procentenheter, eller, i andra hand, med den räntesats som tribunalen finner lämplig,

—	iv) därutöver eller alternativt, ogiltigförklara kommissionens meddelande av den 30 april 2021, Ref. Ares(2021) 2904093, samt

—	v) förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena tre grunder.

1.

Första grunden, avseende yrkandet om ersättning för skada till följd av att kommissionen, i strid med artikel 266 första stycket FEUF och artikel 41.3 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, inte korrekt genomfört domen av den 21 september 2017, Valsabbia m.fl./kommissionen (C-86/15 P och C-87/15 P, EU:C:2017:717). Sökandena gör gällande att kommissionen inte fullt ut betalat dröjsmålsränta på de böter som återbetalats till följd av nämnda dom.

2.

Andra grunden, avseende yrkandet om ogiltigförklaring, till följd av åsidosättande och oriktig tillämpning av artiklarna 266 och 296 FEUF. Åsidosättande och oriktig tillämpning av artikel 46 i domstolens stadga. Bristande motivering av kommissionens skrivelse av den 30 april 2021. Felaktig rättstillämpning och uppenbart oriktig bedömning. Sökandena gör gällande att den skrivelse där kommissionen meddelade att den vägrade att betala dröjsmålsränta till sökandena saknar lämplig motivering och strider mot principerna på preskriptionsområdet.

3.

Tredje grunden, avseende yrkandet om ogiltigförklaring, till följd av åsidosättande och oriktig tillämpning av artikel 266 FEUF och delegerad förordning (EU) nr 1268/2012. (1) Sökanden gör gällande att artikel 85a.2 i delegerad förordning (EG, Euratom) nr 2342/2002, (2) som kommissionen åberopat i sin skrivelse av den 30 april 2021, inte längre var i kraft när återbetalningen av böterna ägde rum är därför inte längre kunde tillämpas.

---

(1)  Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1268/2012 av den 29 oktober 2012 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget (EUT L 362, 2012, s. 1).

(2)  Kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 2342/2002 av den 23 december 2002 om genomförandebestämmelser för rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (EGT L 357, 2002, s. 1).

Talan väckt den 10 juli 2021 – Feralpi mot kommissionen

(Mål T-413/21)

(2021/C 431/48)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Feralpi Holding SpA (Brescia, Italien) (ombud: advokaterna G. Roberti och I. Perego)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

i) förplikta unionen, företrädd av kommissionen, att i enlighet med artiklarna 266 andra stycket, 268 och 340 andra stycket FEUF ersätta den skada som sökanden lidit till följd av kommissionens bristande betalning av dröjsmålsränta på de böter som ska återbetalas till verkställighet enligt artikel 266 FEUF av domstolens dom av den 21 september 2017, C-85/15 P, om ogiltigförklaring. Skadan ska beräknas enligt följande: a) Ett belopp avseende dröjsmålsränta på det bötesbelopp på 10 250 000 euro som sökanden erlagt provisoriskt, för perioden från och med den 4 mars 2010 till och med den 26 oktober 2017, med den räntesats som Europeiska centralbanken tillämpar på sina huvudsakliga refinansieringstransaktioner, per den 1 mars 2010 (det vill säga 1 procent) plus 3,5 procentenheter, med avdrag för de bankräntor som redan uppburits, uppgående till 3 204 301,24 euro eller, i andra hand, med den räntesats som tribunalen finner lämplig. b) Ett belopp avseende dröjsmålsränta på det belopp som nämns i punkt a ovan, för perioden från och med den 26 oktober 2017 tills full betalning sker, eller i andra hand från den 16 mars 2021 tills full betalning sker, med den räntesats som preciseras i punkt a ovan eller med den räntesats som tribunalen finner lämplig.

—	ii) i enlighet med artikel 263 fjärde stycket ogiltigförklara beslutet i skrivelsen av den 30 april 2021 från kommissionen, generaldirektoratet för budget (Ref. Ares(2021) 2904279), där Feralpi Holdings begäran av den 16 mars 2021 om utbetalning av ovannämnda ränta avslogs, och

—	iii) förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin ersättningstalan anför sökanden en enda grund, nämligen att kommissionen på grundval av sitt utomobligatoriska ansvar är skyldig, enligt artiklarna 266 andra stycket, 268 och 340 andra stycket FEUF, att betala ersättning till sökanden motsvarande dröjsmålsräntan på de böter som ska återbetalas till verkställighet enligt artikel 266 FEUF av domstolens dom av den 21 september 2017, C-85/15 P, samt dröjsmålsräntan på det beloppet.

Till stöd för sin ogiltighetstalan åberopar sökanden tre grunder.

1.	Första grunden: Bristande motivering — Sökanden gör gällande att det av meddelandet från generaldirektoratet för budget inte framgår varför den anser att sökandens anspråk är preskriberat.

2.	Andra grunden: Åsidosättande av artikel 266 FEUF och artikel 46 i domstolens stadga — Sökanden gör gällande att generaldirektoratet, när den fastställt den dag då preskriptionstiden började löpa, grundat sig på en felaktig tolkning av artikel 266 FEUF och artikel 46 i stadgan.

3.

Tredje grunden: Åsidosättande och oriktig tillämpning av artikel 266 FEUF, förordning nr 966/2012 (1) och förordning nr 1268/2012 (2) — Sökanden gör gällande att generaldirektoratet för budget har hänvisat till en bestämmelse som inte längre är i kraft och att bestämmelserna i förordningarna nr 966/2012 och 1268/2012 ska tillämpas tillsammans med artikel 266 FEUF och inte fritar kommissionen från dess skyldigheter enligt sistnämnda artikel.

---

(1)  Europaparlamentets och Rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (EUT L 298, 2012, s. 1).

(2)  Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1268/2012 av den 29 oktober 2012 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget (EUT L 362, 2012, s. 1).

Talan väckt den 10 juli 2021 – Connecting Europe Facility mot kommissionen

(Mål T-425/21)

(2021/C 431/49)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: eSlovensko Bratislava (Bratislava-Staré Mesto, Slovakien) (ombud: advokaten B. Fridrich)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara kommissionens genomförandebeslut C(2020)7415 final av den 21 oktober 2020 om ändring av genomförandebeslut C(2018)6712 om urval och tilldelning av bidrag inom Connecting Europe Facility för området telekommunikation (bilaga nr 1), vilket tillställdes eSlovensko Bratislava genom E-postmeddelande av den 10 maj 2021,

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder.

1.

Första grunden: åsidosättande av väsentliga formföreskrifter, överskridande av befogenheter, åsidosättande av fördragen eller andra bestämmelser avseende deras tillämpning, eller maktmissbruk, i synnerhet oriktig rättslig bedömning av fakta och bevis (åsidosättande av rätten till god förvaltning, överskridande av befogenheter, åsidosättande av proportionalitetsprincipen, rättssäkerhetsprincipen rättsstatsprincipen, principen om skydd för berättigade förväntningar, oriktig rättslig bedömning av fakta och bevis vid förfarandet för urval och tilldelning av bidrag inom Connecting Europe Facility 2018-1 CEF Telecom, anbudsinfordran CEF-TC-2018-1, särskilt Action No 2018-SK-1A-0019 Slovak Safer Internet Centre V, som ingetts av eSlovensko Bratislava).

2.	Andra grunden: kommissionen ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, i enlighet med ovannämnda argument och det angripna beslutets påstått godtyckliga karaktär.

Talan väckt den 16 juli 2021 – Veen mot Europol

(Mål T-436/21)

(2021/C 431/50)

Rättegångsspråk: slovakiska

Parter

Sökande: Leon Leonard Johan Veen (Oss, Nederländerna) (ombud: advokaten T. Lysina)

Svarande: Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	förplikta Europeiska unionen, företrädd av Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol), att betala sökanden 50 000 euro;

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan om skadestånd på grund av utomobligatoriskt skadeståndsansvar, som har väckts med stöd av artiklarna 268 och 340 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och artikel 50.1 i förordning (EU) 2016/794 (1), åberopar sökanden en enda grund som rör svarandens rättsstridiga behandling av sökandens personuppgifter.

Sökanden gör i sin grund gällande att svaranden i utredningsakten har inkluderat en rapport från svaranden som bevis i straffrättsliga förfaranden som inletts mot sökanden i Republiken Slovakien, vilken innehöll negativa och falska uppgifter om sökanden som inte var underbyggda med bevis. Detta ledde till den skadevållande händelsen. Sökanden gör gällande att han genom detta beteende fick sitt goda namn och rykte kränkt och att det innebar en kränkning av hans rätt till familjeliv. Sökanden har således lidit ideell skada som har ett orsakssamband med den skadevållande händelsen och som han uppskattar till 50 000 euro.

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/794 av den 11 maj 2016 om Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) och om ersättande och upphävande av rådets beslut 2009/371/RIF, 2009/934/RIF, 2009/935/RIF, 2009/936/RIF och 2009/968/RIF (EUT L 135, 2016, s. 53).

Talan väckt den 18 augusti 2021 – IMG mot kommissionen

(Mål T-509/21)

(2021/C 431/51)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: International Management Group (IMG) (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaterna L. Levi och J.-Y. de Cara)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	fastställa att talan kan tas upp till prövning och bifalla den, och följaktligen

—

ogiltigförklara kommissionens beslut av den 8 juni 2021, antaget för att följa domstolens dom av den 31 januari 2019 (mål C-183/17 P och C-184/17 P), varigenom sökanden ansetts inte vara berättigad att genomföra unionsfonder i enlighet med de indirekta genomförandebestämmelser som är tillämpliga på internationella organisationer inom ramen för de finansiella regler som är tillämpliga på unionen,

—	förplikta svaranden att utge skadestånd för ekonomisk och ideell skada,

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fem grunder.

1.	Första grunden: åsidosättande av artikel 266 FEUF. Sökanden åberopar härvidlag ett åsidosättande av rättskraften av domstolens dom av den 31 januari 2019.

2.	Andra grunden: åsidosättande av principen om god förvaltning och omsorgsplikt, till följd av ett åsidosättande av artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

3.	Tredje grunden: åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen.

4.	Fjärde grunden: sökanden anser att det angripna beslutet är behäftat med flera fall av felaktig rättstillämpning och uppenbart oriktiga bedömningar.

5.	Femte grunden: åsidosättande av kravet på att iaktta skälig handläggningstid.

Talan väckt den 21 augusti 2021 – ”Terra Mia Amici No Tap” mot EIB

(Mål T-514/21)

(2021/C 431/52)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande:”Terra Mia Amici No Tap” (Melendugno, Italien) (ombud: advokaten A. Calò)

Svarande: Europeiska Investeringsbanken

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	fastställa att EIB har begått ett fel genom att inte svara på den begäran om omprövning som sökanden har lämnat in,

—	förplikta EIB att vidta en åtgärd för att upphäva den finansiering som beviljats TAP AG, och

—	förplikta EIB att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.

1.

Första grunden: Åsidosättande av Århuskonventionen (1) och förordning (EG) nr 1367/2006 av den 6 september 2006 (2) (nedan kallad Århusförordningen). — Det görs i detta sammanhang gällande att enligt artikel 10.1 i Århusförordningen ska varje ”icke-statlig organisation som uppfyller kriterierna i artikel 11 har rätt att begära en intern omprövning av ett agerande av den gemenskapsinstitution eller det gemenskapsorgan som har vidtagit en förvaltningsåtgärd enligt miljörätten eller, i fråga om en påstådd förvaltningsförsummelse, borde ha vidtagit en sådan åtgärd”. I det aktuella fallet borde EIB ha svarat inom de tidsfrister som anges i artikel 10 i den förordningen, vilket EIB inte gjorde.

2.

Andra grunden: Åsidosättande av punkt 36 i den förklaring om principer och normer på området för sociala frågor och miljöfrågor som EIB antog 2009. — I detta hänseende görs gällande att i det aktuella fallet föreskrivs i artikel 36 att EIB kräver att alla projekt som finansieras av banken åtminstone ska uppfylla följande krav: — tillämplig nationell miljölagstiftning, — tillämplig EU-miljölagstiftning, bland annat [Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/52/EU av den 16 april 2014 om ändring av direktiv 2011/92/EU om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt] och naturskyddsdirektiven samt sektorsdirektiv och sektorsövergripande direktiv, — de principer och krav i internationella konventioner som införlivats i EU-rätten och som är relevanta för miljön. I det aktuella fallet har ingen av dessa punkter uppfyllts. Följande överträdelser har nämligen påvisats: a) EU:s miljölagstiftning och särskilt: a.I de kombinerade bestämmelserna i skäl 36 och artiklarna 4 och 14 i förordning (EU) nr 347/2013 (3) (avsaknad av kostnads-nyttoanalys), a.II de kombinerade bestämmelserna i skäl 31 i förordning 347/2013 och artikel 5.1 och bilaga IV, not 1, i direktiv 2011/92/EU (4) (kumulativa externa effekter), a.III de kombinerade bestämmelserna i skäl 31 i förordning 347/2013 och artikel 5.1 och bilaga IV, fotnot 1, i direktiv 2011/92/EU (kumulativa interna effekter) – förbud mot ”salami slicing”, a.IV artikel 2.1 i direktiv 2011/92/EU samt artikel 6.3 och 6.4 i habitatdirektivet, a.V artikel 4.4 i direktiv 2009/147, (5) fågeldirektivet, a.VI de kombinerade bestämmelserna i skäl 30 och artikel 9 i förordning nr 1367/2006 och artikel 6 i direktiv 2014/52/EU (öppenhet och deltagande), a.VII de kombinerade bestämmelserna i skäl 28 och artikel 7 i förordning 347/2013 (habitatförordningen), a.VIII åsidosättande av artikel 191.1 FEUF i kombination med åsidosättande av den förklaring om principer och normer på området för sociala frågor och miljöfrågor som EIB antog den 3 februari 2009. b) italiensk lagstiftning, särskilt: b.I lagdekret 42/2004 om införlivande av landskapskonventionen, artikel 26, b.II lagdekret 42/2004 om införlivande av landskapskonventionen, artikel 146, b.III artikel 14b i lag 241 av den 7 augusti 1990, tjänstekonferensen, b.IV bestämmelse A57 i ministerdekretet om miljövänlighet 223/14, b.V lagstiftningsdekret 152/06, avsaknad av sanktioner, b. VI artikel 452c i strafflagen (miljökatastrof).

3.	Tredje grunden: Åsidosättande av Europaparlamentets och rådets förordning nr 347/2013 av den 17 april 2013. — I detta avseende görs gällande att det inte gjordes någon adekvat kostnads- och nyttoanalys.

---

(1)  Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsfattande och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor (EUT L 124, 2005, s. 4).

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1367/2006 av den 6 september 2006 om tillämpning av bestämmelserna i Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor på gemenskapens institutioner och organ (EUT L 264, 2006, s. 13).

(3)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 347/2013 av den 17 april 2013 om riktlinjer för transeuropeiska energiinfrastrukturer och om upphävande av beslut nr 1364/2006/EG och om ändring av förordningarna (EG) nr 713/2009, (EG) nr 714/2009 och (EG) nr 715/2009 (EUT L 115, 2013, s. 39).

(4)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU av den 13 december 2011 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (EUT L 26, 2012, s. 1).

(5)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar (EUT L 20, 2010, s. 7).

Talan väckt den 24 augusti 2021 – European Paper Packaging Alliance mot Europeiska kommissionen

(Mål T-518/21)

(2021/C 431/53)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: European Paper Packaging Alliance (Haag, Nederländerna) (ombud: advokaterna D. Di Gianni, A. Scalini och F. Pili)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara avsnitt 2.1.2 och 2.2.1 samt tabellerna 4-2 och 4-8 i kommissionens riktlinjer om plastprodukter för engångsbruk i enlighet med (1) (2) i den mån de avser pappersbaserade produkter med polymer beläggning,

—	alternativt, fastställa att artikel 3.2 i direktiv (EU) 2019/904 är rättsstridig i den mån pappersbaserade produkter med polymer beläggning definieras som ”plastprodukter för engångsbruk” och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder och två invändningar om rättsstridighet.

1.

Första grunden: Kommissionens riktlinjer står i strid med direktiv (EU) 2019/904, i den mån pappersbaserade produkter med polymer beläggning omfattas av tillämpningsområdet för direktiv (EU) 2019/904, genom en felaktig tolkning av begreppet ”huvudsaklig strukturkomponent” i den mening som avses i artikel 3.1 i direktiv (EU) 2019/904.

2.	Andra grunden: Den omständigheten att pappersbaserade produkter med polymer beläggning omfattas av tillämpningsområdet för direktiv (EU) 2019/904 strider mot direktivets syfte och utgör ett åsidosättande av proportionalitetsprincipen.

3.	Tredje grunden: Svaranden gick utöver gränserna för sin behörighet genom att anta de omstridda riktlinjerna och inkräktade på unionslagstiftarens befogenheter.

4.

Första invändningen om rättsstridighet: Artikel 3.2 i direktiv (EU) 2019/904 är rättsstridig i den mån den leder till att direktivet tillämpas på pappersbaserade produkter med polymer beläggning. Denna bestämmelse är även rättsstridig då någon tröskel för att avgöra huruvida en produkt delvis är tillverkad av plast inte föreskrivs. Bestämmelsen medför även ett åsidosättande av principerna om likabehandling och icke-diskriminering.

5.

Andra invändningen om rättstridighet: Tillämpningen av direktiv (EU) 2019/904, och i synnerhet de restriktiva åtgärder som föreskrivs i direktivet gällande pappersbaserade produkter med polymer beläggning, utgör en omotiverad begränsning av handelsfriheten och rätten till egendom, vilka säkerställs i artiklarna 16 och 17 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

---

(1)  (EUT L 155, 2019, s. 1).

(2)  EUT C 216, 2021, s. 1.

Talan väckt den 27 augusti 2021 – E. Breuninger mot kommissionen

(Mål T-525/21)

(2021/C 431/54)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: E. Breuninger GmbH & Co. (Stuttgart, Tyskland) (ombud: advokaten M. Vetter)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	med stöd av artikel 264 första stycket FEUF ogiltigförklara svarandens beslu av den 28 maj 2021 (stöd SA. 62784), och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder.

1.

Första grunden: Uppenbart oriktig bedömning i olika avseenden. Sökanden gör gällande att kommissionen gjorde en uppenbart oriktig bedömning när den i det angripna beslutet slog fast att den tyska stödordningen ”Allgemeine Bundesregelung Schadensausgleich, COVID-19” (allmän federal kompensationsordning, Covid-19) enligt artikel 107.2 FEUF är förenlig med den inre marknaden. Begränsningen av rätten att ansöka om stöd i fråga om företag med flera verksamhetsområden till att endast gälla företag vars omsättning till minst 80 procent härrör från sektorer som är direkt berörda av nedstängningen när godtycklig och beslutet att godkänna stödordningen är oproportionerligt. Tröskeln på 80 procent eliminerar utan saklig grund orsakssambandet mellan nedstängningsåtgärderna och de därav uppkomna skador som drabbat företag med flera verksamhetsområden. Sådana företag får nämligen eventuellt ingen kompensation alls trots att de direkt och i betydande mån drabbats av de statliga åtgärderna och de stora förluster dessa gett upphov till. Detta leder till en snedvridning av konkurrensen både i förhållande till konkurrenter som är verksamma på områden som har påverkats av covid-19 och konkurrenter som inte påverkats.

2.

Andra grunden: Åsidosättande av sökandens processuella rättigheter enligt artikel 108.2 FEUF. Prövningen som gjordes i det angripna beslutet liksom beslutets motivering är bristfälliga. Sökanden gavs inte under den preliminära granskningen möjlighet att framföra sina betänkligheter vad gäller den aktuella stödordningens förenlighet med den inre marknaden. Kommissionen motiverade inte heller i tillräcklig utsträckning beslutet om godkännande av stödordningen.

Talan väckt den 1 september 2021 – VP mot Cedefop

(Mål T-534/21)

(2021/C 431/55)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: VP (ombud: advokaten L. Levi)

Svarande: Europeiska centrumet för utveckling av yrkesutbildning

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara svarandens beslut att inte verkställa punkterna 1 och 2 i domslutet i tribunalens dom av den 16 december 2020 i mål T-187/18, VP/Cedefop,

—	ogiltigförklara det angripna beslutet att inte retroaktivt förnya sökandens anställningsavtal som tillfälligt anställd på obestämd tid,

—	förplikta svaranden att utge ersättning för sökandens ideella skada, vilken i överensstämmelse med rätt och billighet (ex aequo et bono) uppskattas till 50 000 euro,

—	förplikta svaranden att utge ersättning för sökandens materiella skada motsvande kostnader för det nödvändiga administrativa förfarandet från avkunnandet av domen i mål T-187/18, VP/Cedefop, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder.

1.	Första grunden: svarandens beslut att inte verkställa punkterna 1 och 2 i domslutet i tribunalens dom av den 16 december 2020 i mål T-187/18, VP/Cedefop och följaktligen inte förnya sökandens anställningsavtal, innebär ett åsidosättande av motiveringsskyldigheten,

2.	Andra grunden: Svaranden har åsidosatt sin omsorgsplikt.

3.	Tredje grunden: Svaranden har åsidosatt principerna om likabehandling och skydd för berättigade förväntningar.

4.	Fjärde grunde: Svaranden har gjort sig skyldig till maktmissbruk.

Överklagande ingett den 31 augusti 2021 – Tinnus Enterprises mot EUIPO – Mystic Products (Utrustning för vätskeledning)

(Mål T-535/21)

(2021/C 431/56)

Överklagandet är avfattat på: engelska

Parter

Klagande: Tinnus Enterprises LLC (Plano, Texas, Förenta staterna) (ombud: advokaten T. Wuttke)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Mystic Products Import & Export, SL (Badalona, Spanien)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av den omtvistade formgivningen: Klaganden vid tribunalen

Omtvistad formgivning: Gemenskapsformgivning nr 1 431 829-0009

Överklagat beslut: Beslut meddelat av tredje överklagandenämnden vid EUIPO den 16 juni 2021 i ärende R 1004/2018-3

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet,

—

ändra det överklagade beslutet, så att — klagandens yrkanden bifalls, — helt avslå ansökan ICD 10 297 om ogiltigförklaring av den omtvistade formgivningen, — förplikta den som ansökt om ogiltighetsförklaring att ersätta de kostnader som uppkommit för klaganden i förfarandena vid överklagandenämnden och invändningsenheten,

—	förplikta den som ansökt om ogiltighetsförklaring att ersätta klagandens rättegångskostnader.

Grunder

—	Åsidosättande av principerna i domen av den 24 mars 2021, Lego/EUIPO – Delta Sport Handelskontor (Byggklossar från en leksaksbyggsats) (T-515/19, ej publicerad, EU:T:2021:155),

—	Åsidosättande av principerna i domen av den 8 mars 2018, DOCERAM (C-395/16, EU:C:2018:172),

—	Åsidosättande av artikel 8.1 i rådets förordning nr 6/2002,

—	Feltolkning av patentansökan EP 3 005 948 A2 och klagandens flerdesignsansökan nr 1 431 829-0001-0010.

Talan väckt den 2 september 2021 – PBL och WA mot kommissionen

(Mål T-538/21)

(2021/C 431/57)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Penya Barça Lyon: Plus que des supporters (PBL) (Bron, Frankrike) och WA (ombud: advokaten J. Branco)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det beslut som meddelades av Europeiska kommissionens generaldirektorat för konkurrens den 1 september 2021 – COMP.C.4/AH/mdr 2021(092342),

—

ålägga Europeiska kommissionen — att använda sig av sina befogenheter enligt artikel 116.1 FEUF och ålägga det franska fotbollsförbundet att omedelbart upphöra med all normativ konkurrenssnedvridning och att iaktta UEFA:s bestämmelser om beviljande av klubblicenser och ekonomiskt fair play, — att inleda ett fördragsbrottsförfarande enligt artiklarna 107 och 108 FEUF och artikel 12 i rådets förordning 2015/1589 av den 13 juli 2015 mot Frankrike för olagligt statligt stöd till Paris Saint-Germain och att följaktligen väcka talan vid Europeiska unionens domstol,

—

samt ålägga kommissionen att, enligt artikel 13 i rådets förordning 2015/1589 av den 13 juli 2015, besluta om tillfälliga åtgärder för att bringa sökandenas skada att upphöra genom att ålägga denna stat att inhibera nedanstående beslut, vilka ger upphov till en illojal konkurrenssnedvridning genom ett statligt stöd som medför en selektiv fördel, som påverkar konkurrensen och handeln inom Europeiska unionens inre marknad: — besluten av den 12 och den 14 december 2019 från den professionella fotbollsligans general- och förbundsförsamling, samt beslutet av den 10 december 2020 från den professionella fotbollsligans generalförsamling, vilka meddelats på det franska fotbollsförbundets vägnar vid myndighetsutövning, — beslutet av den 25 juni 2021 genom vilket de professionella klubbarnas tillsynskommission vid LFP:s nationella ledningskontroll inte vidtog någon administrativ åtgärd mot PSG, och — den professionella fotbollsligans beslut – ej publicerat – att godkänna kontraktet mellan Lionel Messi och Paris Saint-Germain.

Grunder och huvudargument

Till stöd för den talan som väckts mot Europeiska kommissionens beslut COMP.C.4/AH/mdr 2021(092342) av den 1 september 2021, genom vilket sökandena nekats ställning som berörda parter, i den mening som avses i artikel 24.2 i förordning 2015/1589, (1) åberopar sökandena fem grunder.

1.

Första grunden: Sökandenas talerätt i detta förfarande. — Sökandena kritiserar kommissionen för att inte ta hänsyn till att den första sökanden är medlem (”socio”) av Futbol Club Barcelona (nedan kallad FC Barcelona) och att den i denna egenskap har rätt att inge ett klagomål genom vilket den anger ett påstått olagligt stöd.

2.

Andra grunden: Anhängiggörande enligt artikel 116 FEUF. — Sökandena gör i detta hänseende bland annat gällande att det i förevarande fall finns en skillnad mellan medlemsstaternas bestämmelser som framkallar en snedvridning av konkurrensvillkoren på den inre marknaden. Enligt sökandena utgör den omständigheten att den spanska professionella fotbollsligan kräver, till skillnad från den franska professionella fotbollsligan, att ett relationstal mellan löner och intäkter på 70 procent iakttas en sådan snedvridning som i praktiken missgynnar FC Barcelona.

3.

Tredje grunden: Artikel 13 i förordning 2015/1589. — Genom denna grund åberopar sökandena nödvändigheten av att ålägga Frankrike att avbryta utbetalningen av stöd och åtgärder som kan utgöra olagligt statligt stöd och som inte har anmälts till de professionella fotbollsklubbar som finns i Frankrike.

4.	Fjärde grunden avser de kriterier som har fastställts av Europeiska kommissionen och Europeiska unionens domstol för att definiera statligt stöd samt tillämpligheten, i förevarande fall, av artikel 108 FEUF.

5.	Femte grunden avser den skyndsamhet som situationen kräver och som motiverar att sökandena ger in en ansökan om skyndsam handläggning och en ansökan om interimistiska åtgärder.

---

(1)  Rådets förordning (EU) 2015/1589 av den 13 juli 2015 om genomförandebestämmelser för artikel 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUT L 248, 2015, s. 9).

Överklagande ingett den 2 september 2021 – Vivostore mot EUIPO – Linda (VIVO LIFE)

(Mål T-540/21)

(2021/C 431/58)

Överklagandet är avfattat på tyska

Parter

Klagande: Vivostore Ltd (Winscombe, Förenade konungariket) (ombud: advokaten T. Urek)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Linda AG (Köln, Tyskland)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Linda AG

Omtvistat varumärke: Ansökan om registering av EU-figurmärket VIVO LIFE – Registreringsansökan nr 18 049 468

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av andra överklagandenämnden vid EUIPO den 6 juli 2020 i ärende R 1587/2020-2

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara eller ändra det överklagade beslutet, och fastställa det beslut som meddelades av invändningsavdelningen vid EUIPO i ärende B 3 090 390 av den 16 juli 2020, och .

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning 2017/1001.

Överklagande ingett den 2 september 2021 – Tinnus Enterprises mot EUIPO – Mystic Products (Utrustning för vätskeledning)

(Mål T-545/21)

(2021/C 431/59)

Överklagandet är avfattat på: engelska

Parter

Klagande: Tinnus Enterprises LLC (Plano, Texas, Förenta staterna) (ombud: advokaten T. Wuttke)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Mystic Products Import & Export, SL (Badalona, Spanien)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av den omtvistade formgivningen: Klaganden vid tribunalen

Omtvistad formgivning: Gemenskapsformgivning nr 1 431 829-0004

Överklagat beslut: Beslut meddelat av tredje överklagandenämnden vid EUIPO den 16 juni 2021 i ärende R 1011/2018-3

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet,

—

ändra det överklagade beslutet, så att — klagandens yrkanden bifalls, — helt avslå ansökan ICD 10 306 om ogiltigförklaring av den omtvistade formgivningen, — förplikta den som ansökt om ogiltighetsförklaring att ersätta de kostnader som uppkommit för klaganden i förfarandena vid överklagandenämnden och invändningsenheten,

—	förplikta den som ansökt om ogiltighetsförklaring att ersätta klagandens rättegångskostnader.

Grunder

—	Åsidosättande av principerna i domen av den 24 mars 2021, Lego/EUIPO – Delta Sport Handelskontor (Byggklossar från en leksaksbyggsats) (T-515/19, ej publicerad, EU:T:2021:155),

—	Åsidosättande av principerna i domen av den 8 mars 2018, DOCERAM (C-395/16, EU:C:2018:172),

—	Åsidosättande av artikel 8.1 i rådets förordning nr 6/2002,

—	Feltolkning av patentansökan EP 3 005 948 A2 och klagandens flerdesignsansökan nr 1 431 829-0001-0010.

Överklagande ingett den 6 september 2021 – Kalypso Media Group mot EUIPO (COMMANDOS)

(Mål T-550/21)

(2021/C 431/60)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Kalypso Media Group GmbH (Worms, Tyskland) (ombud: advokaten T. Boddien)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Omtvistat varumärke: EU-figurmärket COMMANDOS – Registreringsansökan nr 18 062 634

Överklagat beslut: Beslut meddelat av andra överklagandenämnden vid EUIPO den 6 juli 2021 i ärende R 1864/2020-2

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund(er)

—	Åsidosättande av artikel 7.1 c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 7.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

Överklagande ingett den 6 september 2021 – Worldwide Brands mot EUIPO – Guangyu Wan (CAMEL)

(Mål T-552/21)

(2021/C 431/61)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Worldwide Brands, Inc. Zweigniederlassung Deutschland (Köln, Tyskland) (ombud: advokaterna R. Ahijón Lana och J. Gracia Albero)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Eric Guangyu Wan (Vancouver, British Columbia, Kanada)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: EU-ordmärket CAMEL – EU-varumärke nr 1 015 593

Förfarande vid EUIPO: Ogiltighetsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av första överklagandenämnden vid EUIPO den 5 juli 2021 i ärende R 1548/2020-1

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	delvis ogiltigförklara det överklagade beslutet i den mån intervenientens överklagande bifölls och ansökan om ogiltigförklaring av varumärket avseende ”skjortor” avslogs, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna för förevarande förfarande, inklusive de kostnader som uppkommit i förfarandet vid annulleringsenheten och den första överklagandenämnden.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 95.2 i Europaparlamentets och rådets förordning 2017/1001, jämförd med artikel 27.4 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/625.

—	Åsidosättande av artikel 58.1 a, jämförd med artikel 18.1 a i Europaparlamentets och rådets förordning 2017/1001.

Överklagande ingett den 6 september 2021 – Tinnus Enterprises mot EUIPO – Mystic Products (Utrustning för vätskeledning)

(Mål T-555/21)

(2021/C 431/62)

Överklagandet är avfattat på: engelska

Parter

Klagande: Tinnus Enterprises LLC (Plano, Texas, Förenta staterna) (ombud: advokaten T. Wuttke)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Mystic Products Import & Export, SL (Badalona, Spanien)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av den omtvistade formgivningen: Klaganden vid tribunalen

Omtvistad formgivning: Gemenskapsformgivning nr 1 431 829-0003

Överklagat beslut: Beslut meddelat av tredje överklagandenämnden vid EUIPO den 16 juni 2021 i ärende R 1007/2018-3

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet,

—

ändra det överklagade beslutet, så att — klagandens yrkanden bifalls, — helt avslå ansökan ICD 10 300 om ogiltigförklaring av den omtvistade formgivningen, — förplikta den som ansökt om ogiltighetsförklaring att ersätta de kostnader som uppkommit för klaganden i förfarandena vid överklagandenämnden och invändningsenheten,

—	förplikta den som ansökt om ogiltighetsförklaring att ersätta klagandens rättegångskostnader.

Grunder

—	Åsidosättande av principerna i domen av den 24 mars 2021, Lego/EUIPO – Delta Sport Handelskontor (Byggklossar från en leksaksbyggsats) (T-515/19, ej publicerad, EU:T:2021:155),

—	Åsidosättande av principerna i domen av den 8 mars 2018, DOCERAM (C-395/16, EU:C:2018:172),

—	Åsidosättande av artikel 8.1 i rådets förordning nr 6/2002,

—	Feltolkning av patentansökan EP 3 005 948 A2 och klagandens flerdesignsansökan nr 1 431 829-0001-0010.

Talan väckt den 8 september 2021 – HSBC Holdings m.fl. mot kommissionen

(Mål T-561/21)

(2021/C 431/63)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: HSBC Holdings plc (London, Förenade kungariket), HSBC Bank plc (London) och HSBC Continental Europe (Paris, Frankrike) (ombud: M. Demetriou och D. Bailey, Barristers, M. Simpson, Solicitor, C. Angeli, M. Giner Asins och C. Chevreste, lawyers)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara artikel 1 i Europeiska kommissionens beslut C(2021) 4600 final av den 28 juni 2021, delgivet den 29 juni 2021 (nedan kallat det angripna beslutet) om ändring av kommissionens beslut C(2016) 8530 final av den 7 december 2016 (nedan kallat 2016 års beslut) (AT.39914 – Räntederivat i euro) och artikel 2 b i 2016 års beslut, eller

—	kraftigt sätta ned de böter som sökandena ålagts till det belopp tribunalen anser vara lämpligt, samt

—	förplikta kommissionen att ersätta sökandenas rättegångskostnader eller åtminstone en lämplig andel av sökandenas rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena fem grunder.

1.	Första grunden: Det angripna beslutet har antagits efter utgången av den tioåriga preskriptionsfrist som började löpa från överträdelsens slut den 27 mars 2007. Svarandens behörighet att åter ålägga sökandena böter var således preskriberad.

2.

Andra grunden: Sökanden har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning och/eller gjort en oriktig bedömning genom att använda ett diskonterat värde av de kontanta intäkterna för bedömningen av försäljningsvärdet. Sökandena hävdar att det diskonterade värdet av de kontanta intäkterna är ett godtyckligt och olämpligt mått på försäljningsvärdet för räntederivat i euro. Det diskonterade värdet av de kontanta intäkterna ger framförallt ingen ledning vad gäller överträdelsens betydelse eller HSBC:s delaktighet i överträdelsen.

3.	Tredje grunden: Svaranden har gjort en oriktig bedömning av de faktiska omständigheterna och/eller inte lämnat en tillräcklig motivering varför den valt den diskonteringsfaktor den valt för att beräkna sökandenas diskonterade kontanta intäkter.

4.	Fjärde grunden: Svaranden har gjort en oriktig bedömning av svarandenas överträdelses allvar och av tilläggsbeloppets storlek.

5.

Femte grunden: Sökandenas bötesbelopp är oproportionerligt högt. Sökandena menar särskilt att svaranden gjort en oriktig bedömning av de förmildrande omständigheterna kring svarandenas överträdelse. Sökandena hävdar vidare att svaranden inte i tillräcklig mån har beaktat att svarandenas delaktighet i en enda, fortlöpande överträdelse var både mindre omfattande och mindre allvarlig än vad som fastställdes i 2016 års beslut, såsom framgår av tribunalens dom i mål T-105/17, HSBC/kommissionen (1). Sökandena yrkar därför att tribunalen ska fastställa ett mycket lägre bötesbelopp som bättre återspeglar sökandenas delaktighet.

---

(1)  Dom av den 24 september 2019, HSBC Holdings m.fl./kommissionen, T-105/17, EU:T:2019:675.

Överklagande ingett den 10 september 2021 – Harbaoui mot EUIPO – Google (GC GOOGLE CAR)

(Mål T-568/21)

(2021/C 431/64)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Zoubier Harbaoui (Paris, Frankrike) (ombud: advokaten R. Ciullo)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Google LLC (Mountain View, Kalifornien, Förenta staterna)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden

Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket GC GOOGLE CAR – Registreringsansökan nr 18 007 095

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av första överklagandenämnden vid EUIPO den 18 juni 2021 i ärende R 902/2020-1

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO och Google LLC att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 8.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

Överklagande ingett den 10 september 2021 – Harbaoui mot EUIPO – Google LLC (GOOGLE CAR)

(Mål T-569/21)

(2021/C 431/65)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Zoubier Harbaoui (Paris, Frankrike) (ombud: advokaten R. Ciullo)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Google LLC (Mountain View, Kalifornien, Förenta staterna)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden

Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket GC GOOGLE CAR – Registreringsansökan nr 17 978 453

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av första överklagandenämnden vid EUIPO den 29 juni 2021 i ärende R 904/2020-1

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO och Google LLC att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 8.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

Överklagande ingett den 14 september 2021 – Brand Energy Holdings mot EUIPO (RAPIDGUARD)

(Mål T-573/21)

(2021/C 431/66)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Brand Energy Holdings BV (Vlaardingen, Nederländerna) (ombud: advokaterna A. Hönninger och F. Dechent)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket RAPIDGUARD – Registreringsansökan nr 18 156 550

Överklagat beslut: Beslut meddelat av femte överklagandenämnden vid EUIPO den 30 juni 2021 i ärende R 294/2021-5

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 42.1, i jämförelse med artikel 7.1 b och 7.2, i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 42.1, i jämförelse med artikel 7.1 c och 7.2, i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

Tribunalens beslut av den 3 september 2021 – SMCK Hair Care Products mot EUIPO – Carolina Herrera (COOL GIRL)

(Mål T-670/20) (1)

(2021/C 431/67)

Rättegångsspråk: engelska

Ordföranden på andra avdelningen har förordnat om avskrivning av målet.

---

(1)  EUT C 19, 18.1.2021.

Tribunalens beslut av den 27 augusti 2021 – PJ mot EIT

(Mål T-12/21) (1)

(2021/C 431/68)

Rättegångsspråk: franska

Ordföranden på åttonde avdelningen har förordnat om avskrivning av målet.

---

(1)  EUT C 79, 8.3.2021.

Tribunalens beslut av den 27 augusti 2021 – PJ mot EIT

(Mål T-335/21) (1)

(2021/C 431/69)

Rättegångsspråk: franska

Ordföranden på åttonde avdelningen har förordnat om avskrivning av målet.

---

(1)  EUT C 310, 2.8.2021.