—

med beaktande av artikel 225 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (direktiv om elektronisk handel) (1),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1150 av den 20 juni 2019 om främjande av rättvisa villkor och transparens för företagsanvändare av onlinebaserade förmedlingstjänster (2),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/770 av den 20 maj 2019 om vissa aspekter på avtal om tillhandahållande av digitalt innehåll och digitala tjänster (3),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/771 av den 20 maj 2019 om vissa aspekter på avtal om försäljning av varor, om ändring av förordning (EU) 2017/2394 och direktiv 2009/22/EG samt om upphävande av direktiv 1999/44/EG (4),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 (direktiv om otillbörliga affärsmetoder) (5),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 av den 20 juni 2019 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011 (6),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden (7),

—

med beaktande av sin resolution av den 21 september 2010 om fullbordandet av den inre marknaden för e-handel (8),

—

med beaktande av sin resolution av den 15 juni 2017 om onlineplattformar och den digitala inre marknaden (9),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 januari 2012Samstämmiga ramar för att öka tilltron till en inre e-marknad för e-handel och nättjänster (COM(2011)0942),

—

med beaktande av kommissionens rekommendation (EU) 2018/334 av den 1 mars 2018 om åtgärder för att effektivt bekämpa olagligt innehåll online (10) och kommissionens meddelande av den 28 september 2017Hantering av olagligt innehåll online: mot ett ökat ansvar för onlineplattformar COM(2017)0555),

—

med beaktande av meddelandet av den 26 april 2018 från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén Bekämpande av desinformation online: en EU-strategi (COM(2018)0236), i vilket oriktiga eller missvisande uppgifter som skapas, presenteras och sprids för att uppnå ekonomisk vinning eller avsiktligt vilseleda allmänheten behandlas,

—

med beaktande av samförståndsavtalet om försäljning av förfalskade varor via internet av den 21 juni 2016 och översynen av detta i kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 29 november 2017Ett balanserat system för säkerställande av ett skydd för immateriella rättigheter som svarar mot dagens samhällsutmaningar (COM(2017)0707),

—

med beaktande av Regionkommitténs yttrande (ECON-VI/048) av den 5 december 2019 om en europeisk ram för regleringssvar på delningsekonomin,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (11),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/790 av den 17 april 2019 om upphovsrätt och närstående rättigheter på den digitala inre marknaden och om ändring av direktiven 96/9/EG och 2001/29/EG (12),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktiv om integritet och elektronisk kommunikation) (13),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 96/9/EG av den 11 mars 1996 om rättsligt skydd för databaser (14), Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället (15) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU av den 10 mars 2010 om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster (direktiv om audiovisuella medietjänster) (16),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 mars 2020En SMF-strategi för ett hållbart och digitalt EU (COM(2020)0103),

—

med beaktande av kommissionens vitbok Artificiell intelligens – en EU-strategi för spetskompetens och förtroende av den 19 februari 2020 (COM(2020)0065),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 19 februari 2020Att forma EU:s digitala framtid (COM(2020)0067),

—

med beaktande av de åtaganden som kommissionen gjorde i sina politiska riktlinjer för nästa Europeiska kommission 2019–2024,

—

med beaktande av studien från Europaparlamentets utredningstjänst Kartläggning av kostnaden för uteblivna EU-åtgärder 2019–2024, som visar att den potentiella vinsten av att fullborda den digitala inre marknaden för tjänster skulle kunna uppgå till 100 miljarder EUR,

—

med beaktande av studien från Europaparlamentets utredningsavdelning för ekonomisk politik, vetenskapspolitik och frågor om livskvalitet The e-commerce Directive as the cornerstone of the Internal Market, där fyra prioriteringar för att förbättra e-handelsdirektivet lyfts fram,

—

med beaktande av studierna från Europaparlamentets utredningsavdelning för ekonomisk politik, vetenskapspolitik och frågor om livskvalitet för det seminarium om reglerna för e-handel anpassade för den digitala tidsåldern som anordnades av utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (IMCO),

—

med beaktande av studien med en bedömning av det europeiska mervärdet som genomfördes av Europaparlamentets utredningstjänst, Digital Services Act: European Added Value Assessment (17),

—

med beaktande av handledningen (Vademecum) till direktiv 98/48/EG, som inför en mekanism för transparens i bestämmelserna om informationssamhällets tjänster,

—

med beaktande av artiklarna 47 och 54 i arbetsordningen,

—

med beaktande av yttrandena från utskottet för transport och turism, utskottet för kultur och utbildning, utskottet för rättsliga frågor och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A9-0181/2020), och av följande skäl:

A.

E-handeln påverkar människor, företag och konsumenter i EU i deras dagliga liv och kan när den utövas på lika och rättvisa villkor bidra på ett positivt sätt till att frigöra den digitala inre marknadens potential, öka konsumenternas förtroende och ge nya aktörer, inbegripet mikroföretag samt små och medelstora företag, nya marknadsmöjligheter för hållbar tillväxt och arbetstillfällen.

B.

Direktiv 2000/31/EG (nedan kallat e-handelsdirektivet) har varit en av EU:s mest framgångsrika rättsakter och har format den digitala inre marknaden till vad den är i dag. Det är emellertid 20 år sedan e-handelsdirektivet antogs och paketet med rättsakten om digitala tjänster bör ta hänsyn till den snabba förändringen och utvidgningen av e-handeln i alla dess former med den mängd olika tjänster, produkter, leverantörer, utmaningar och olika sektorsspecifika lagar som har uppkommit. Sedan direktivet om elektronisk handel antogs har Europeiska unionens domstol (nedan kallad EU-domstolen) meddelat ett antal domar i detta avseende.

C.

För närvarande har medlemsstaterna en fragmenterad strategi för att ta itu med olagligt innehåll online. Till följd av detta kan de berörda tjänsteleverantörerna omfattas av en rad olika rättsliga krav som skiljer sig åt i fråga om innehåll och omfattning. Det verkar råda brist på verkställighet och samarbete mellan medlemsstaterna, och den befintliga rättsliga ramen skapar utmaningar.

D.

De digitala tjänsterna måste till fullo respektera bestämmelser relaterade till de grundläggande rättigheterna, särskilt rätten till personlig integritet, skyddet av personuppgifter, icke-diskriminering, yttrande- och informationsfrihet liksom mediepluralism och kulturell mångfald samt barnets rättigheter, i enlighet med fördragen och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan).

E.

I sitt meddelande Att forma Europas digitala framtid åtog sig kommissionen att som del av rättsakten om digitala tjänster anta nya och reviderade regler för onlineplattformar och leverantörer av informationstjänster, stärka tillsynen över plattformarnas innehållspolicy i unionen och undersöka förhandsregler.

F.

Covid-19-pandemin har gett upphov till nya sociala och ekonomiska utmaningar som i hög grad påverkar medborgarna och ekonomin. Samtidigt visar covid-19-pandemin på e-handelssektorns motståndskraft och dess potential som drivkraft för en omstart av den europeiska ekonomin. Pandemin har också avslöjat brister i det nuvarande regelverket, särskilt när det gäller konsumentskyddsregelverket. Detta kräver åtgärder på unionsnivå för att få en mer enhetlig och samordnad strategi för att hantera de konstaterade problemen och hindra dem från att upprepas i framtiden.

G.

Covid-19-pandemin har också visat hur såbara konsumenterna i EU är när det gäller vilseledande affärsmetoder från oärliga näringsidkare som säljer olagliga produkter på nätet som inte överensstämmer med EU:s säkerhetsbestämmelser och när det gäller andra orättvisa villkor gentemot konsumenter. Samtidigt har covid-19-pandemin visat att framför allt plattformar och onlinebaserade förmedlingstjänster måste öka sina ansträngningar för att upptäcka och avlägsna falska påståenden och ta itu med oseriösa näringsidkares vilseledande metoder på ett konsekvent och samordnat sätt, särskilt när det gäller de som säljer falsk medicinsk utrustning eller farliga produkter på nätet. Kommissionen välkomnade plattformarnas attityd efter att ha skickat dem skrivelserna den 23 mars 2020. Det krävs åtgärder på unionsnivå för att åstadkomma en mer enhetlig och samordnad strategi för att bekämpa dessa vilseledande metoder och skydda konsumenterna.

H.

Rättsakten om digitala tjänster bör säkerställa ett omfattande skydd av konsumenters och användares rättigheter i unionen och därför bör dess territoriella tillämpningsområde omfatta den verksamhet som bedrivs av leverantörer av informationssamhällets tjänster som är etablerade i tredjeländer när deras tjänster, som omfattas av rättsakten om digitala tjänster, riktar sig till konsumenter eller användare i unionen.

I.

Rättsakten om digitala tjänster bör klargöra vilken typ av digitala tjänster som omfattas av dess tillämpningsområde, samtidigt som e-handelsdirektivets övergripande karaktär bibehålls, som inte bara gäller onlineplattformar utan alla leverantörer av informationssamhällets tjänster enligt definitionen i unionsrätten.

J.

Rättsakten om digitala tjänster bör inte påverka förordning (EU) 2016/679 (allmänna dataskyddsförordningen), som fastställer en rättslig ram för att skydda personuppgifter, direktiv (EU) 2019/790 om upphovsrätt och närstående rättigheter på den digitala inre marknaden, direktiv 2010/13/EU om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster och direktiv 2002/58/EG om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation.

K.

Rättsakten om digitala tjänster bör inte påverka direktiv 2005/29/EG, ändrat genom direktiv (EU) 2019/2161, samt direktiven (EU) 2019/770 och (EU) 2019/771 om vissa aspekter på avtal om tillhandahållande av digitalt innehåll och digitala tjänster och avtal om försäljning av varor, och förordning (EU) 2019/1150 om främjande av rättvisa villkor och transparens för företagsanvändare av onlinebaserade förmedlingstjänster.

L.

Rättsakten om digitala tjänster bör inte påverka den ram som fastställs i direktiv 2006/123/EG om tjänster på den inre marknaden.

M.

Vissa typer av olagligt innehåll, som utgör en stor källa till oro, har redan definierats i nationell lagstiftning och i unionsrätten, såsom olaglig hatpropaganda, och bör inte omdefinieras i rättsakten om digitala tjänster.

N.

Att öka transparensen och hjälpa medborgarna att utveckla mediekompetens och digital kompetens när det gäller spridning av skadligt innehåll, hatpropaganda och desinformation, samt att utveckla kritiskt tänkande, och förstärka den oberoende professionella journalistiken och kvalitetsmedier, kommer att bidra till att främja diversifierat innehåll av hög kvalitet.

O.

WHOIS-databasen är en allmänt tillgänglig databas som har varit ett användbart verktyg för att hitta innehavaren av ett visst domännamn på internet samt uppgifter om och kontaktpersoner för varje domännamn.

P.

Rättsakten om digitala tjänster bör syfta till att säkerställa rättssäkerhet och klarhet, även på marknaden för korttidsuthyrning och mobilitetstjänster, genom att främja transparens och tydligare informationsskyldigheter.

Q.

Kommissionens överenskommelse med vissa plattformar inom branschen för korttidsuthyrning om datadelning i mars 2020 kommer att göra det möjligt för lokala myndigheter att bättre förstå delningsekonomins utveckling och kommer att möjliggöra tillförlitlig och kontinuerlig datadelning och ett evidensbaserat beslutsfattande. Det behövs ytterligare åtgärder för att ta initiativ till en mer heltäckande ram för datadelning för onlineplattformar för korttidsuthyrning.

R.

Covid-19-pandemin har allvarligt påverkat unionens turistsektor och uppmärksammat behovet av att fortsätta att stödja samarbete om grönstråk för att säkerställa att unionens leveranskedjor liksom rörligheten för varor över unionens transportnät fungerar smidigt.

S.

Utvecklingen och användningen av internetplattformar för många olika typer av verksamheter, bland annat kommersiell verksamhet, transport och turism och delning av varor och tjänster, har ändrat användares och företags sätt att interagera med innehållsleverantörer, näringsidkare och andra personer som erbjuder varor och tjänster. Den digitala inre marknaden kan inte lyckas utan användarnas förtroende för onlineplattformar som respekterar all tillämplig lagstiftning och användarnas legitima intressen. Alla framtida regelverk bör även behandla inkräktande affärsmodeller, inbegripet beteendemanipulation och diskriminerande metoder, som har stor inverkan på den inre marknadens funktionssätt och användarnas grundläggande rättigheter.

T.

Medlemsstaterna bör göra insatser för att förbättra tillgången till och effektiviteten i sina rättssystem och system för brottsbekämpning när det gäller fastställandet av olagligheten av innehåll på nätet och tvistlösning avseende borttagning eller blockering av innehåll.

U.

Kraven i rättsakten om digitala tjänster bör vara lätta att genomföra i praktiken för leverantörer av informationssamhällets tjänster. Mellanhänder på internet kan kryptera sitt innehåll eller på annat sätt hindra åtkomst utifrån av innehåll för tredje parter, inklusive för värdtjänstförmedlare som lagrar själva innehållet.

V.

Ett effektivt sätt att minska olaglig verksamhet är att låta nya innovativa affärsmodeller blomstra och stärka den digitala inre marknaden genom att undanröja omotiverade hinder för den fria rörligheten för digitalt innehåll. Hinder som skapar nationella fragmenterade marknader bidrar till att skapa en efterfråga på olagligt innehåll.

W.

De digitala tjänsterna bör tillhandahålla konsumenterna direkta och effektiva kommunikationsmedel som är användarvänliga, lätta att identifiera och lättillgängliga, såsom e-postadresser, elektroniska kontaktformulär, dialogrobotar, snabbmeddelandetjänster eller system för återuppringning, och det bör säkerställas att informationen om dessa kommunikationsmedel är tillgänglig för konsumenterna på ett tydligt, begripligt och om möjligt enhetligt sätt, samt att konsumenternas önskemål förmedlas mellan de olika underliggande digitala tjänster som leverantören av digitala tjänster tillhandahåller.

X.

Rättsakten om digitala tjänster bör garantera konsumenternas rätt till information om en tjänst är baserad på artificiell intelligens (AI), använder automatiserat beslutsfattande eller maskininlärningsverktyg eller verktyg för automatisk innehållsigenkänning. Rättsakten om digitala tjänster bör erbjuda möjligheten att välja bort, begränsa eller individanpassa användningen av alla funktioner för automatisk individanpassning, särskilt med tanke på rangordning, och mer specifikt erbjuda möjligheten att se innehåll i en icke-kuraterad ordning och ge användarna mer kontroll över det sätt på vilket innehåll rangordnas för dem.

Y.

Skyddet av personuppgifter som omfattas av automatiserade beslutsprocesser omfattas redan av bland annat den allmänna dataskyddsförordningen, och rättsakten om digitala tjänster bör inte sträva efter att upprepa eller ändra sådana åtgärder.

Z.

Kommissionen bör se till att rättsakten om digitala tjänster bevarar en människocentrerad strategi för AI, i linje med de befintliga reglerna om fri rörlighet för AI-baserade tjänster, samtidigt som de grundläggande värden och rättigheter som fastställs i fördragen respekteras.

AA.

De nationella tillsynsmyndigheterna bör, om detta tillåts enligt unionsrätten, ha tillgång till den programvarudokumentation och de dataset för algoritmer som granskas.

AB.

Begreppen transparens och förklarbarhet i fråga om algoritmer bör förstås som ett krav på att den information som ges till användaren ska presenteras i en koncis, transparent, begriplig och lättillgänglig form, med användning av ett enkelt och tydligt språk.

AC.

Det är viktigt att fastställa åtgärder för att säkerställa ett effektivt genomförande och en effektiv tillsyn. Efterlevnaden av bestämmelserna bör stärkas genom ändamålsenliga, proportionella och avskräckande sanktioner, inbegripet åläggande av proportionella böter.

AD.

Rättsakten om digitala tjänster bör balansera alla användares rättigheter och säkerställa att dess åtgärder inte utformas för att gynna ett legitimt intresse framför ett annat och förhindra att åtgärder används som offensiva verktyg i konflikter mellan företag eller sektorer.

AE.

Den inre marknadens mekanism för förhandsbedömning bör tillämpas om konkurrenslagstiftningen i sig är otillräcklig för att på ett adekvat sätt hantera konstaterade marknadsmisslyckanden.

AF.

De lagstiftningsåtgärder som föreslås som en del av rättsakten om digitala tjänster bör vara evidensbaserade. Kommissionen bör genomföra en grundlig konsekvensbedömning på grundval av relevanta uppgifter, statistik, analyser och studier av de olika alternativ som står till buds. Konsekvensbedömningen bör också bedöma och analysera osäkra och farliga produkter som säljs via internetbaserade marknadsplatser. Konsekvensbedömningen bör också ta hänsyn till lärdomarna från covid-19-pandemin och ta hänsyn till Europaparlamentets resolutioner. Rättsakten om digitala tjänster bör åtföljas av riktlinjer för genomförandet.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

11.

12.

13.

14.

15.

16.

17.

18.

19.

20.

21.

22.

23.

24.

25.

26.

27.

28.

29.

30.

31.

32.

33.

34.

35.

36.

37.

38.

39.

40.

41.

42.

43.

44.

45.

46.

47.

48.

49.

50.

51.

52.

53.

54.

55.

56.

57.

58.

59.

60.

61.

62.

63.

64.

65.

66.

67.

68.

69.

70.

71.

72.

73.

74.

75.

76.

77.

78.

79.

80.

81.

82.

83.

84.

85.

86.

87.

88.

89.

90.

91.

—

med beaktande av artikel 225 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av artikel 11 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna samt artikel 10 i Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1150 av den 20 juni 2019 om främjande av rättvisa villkor och transparens för företagsanvändare av onlinebaserade förmedlingstjänster (1),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/790 av den 17 april 2019 om upphovsrätt och närstående rättigheter på den digitala inre marknaden och om ändring av direktiven 96/9/EG och 2001/29/EG (2),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (3) (den allmänna dataskyddsförordningen),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU av den 10 mars 2010 om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster (direktiv om audiovisuella medietjänster) (4),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/52/EG av den 21 maj 2008 om vissa aspekter på medling på privaträttens område (5),

—

med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning av den 6 juni 2018 om inrättande av programmet för ett digitalt Europa för perioden 2021–2027 (COM(2018)0434),

—

med beaktande av kommissionens rekommendation (EU) 2018/334 av den 1 mars 2018 om åtgärder för att effektivt bekämpa olagligt innehåll online (6),

—

med beaktande av konventionen om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (7) och konventionen om erkännande och verkställighet av utländska skiljedomar, undertecknad den 10 juni 1958 i New York,

—

med beaktande av sin resolution av den 3 oktober 2018 om distribuerad databasteknik och blockkedjor: skapa förtroende genom disintermediering (8),

—

med beaktande av meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén av den 19 februari 2020En EU-strategi för data (COM(2020)0066),

—

med beaktande av meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén av den 19 februari 2020Att forma EU:s digitala framtid (COM(2020)0067),

—

med beaktande av meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén av den 25 maj 2016Onlineplattformar och den digitala inre marknaden – Möjligheter och utmaningar för Europa (COM(2016)0288),

—

med beaktande av studien med en bedömning av det europeiska mervärdet från utredningstjänstens enhet för europeiskt mervärde Digital Services Act: European added value assessment (9),

—

med beaktande av artiklarna 47 och 54 i arbetsordningen,

—

med beaktande av yttrandena från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och utskottet för kultur och utbildning,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A9-0177/2020), och av följande skäl:

A.

De digitala tjänsterna, som utgör en hörnsten i unionens ekonomi och är en försörjningskälla för ett stort antal medborgare, måste regleras på ett sätt som garanterar grundläggande rättigheter och andra medborgerliga rättigheter och samtidigt stöder utveckling och ekonomiska framsteg samt den digitala miljön och främjar förtroende på nätet genom att beakta användarnas och alla marknadsaktörers, inbegripet små och medelstora företags och nystartade företags, intressen.

B.

En del bestämmelser om onlineleverantörer av delningstjänster för innehåll och audiovisuella medietjänster har nyligen uppdaterats, särskilt genom direktiv (EU) 2018/1808 och direktiv (EU) 2019/790. Det finns ett antal centrala civil- och handelsrättsliga aspekter som inte har hanterats på ett tillfredsställande sätt i unionsrätten eller den nationella rätten och denna frågas betydelse har understrukits av den snabba och accelererande utvecklingen under de senaste årtiondena på området digitala tjänster, särskilt framväxten av nya affärsmodeller, ny teknik och den sociala verkligheten. I detta sammanhang krävs en genomgripande uppdatering av de grundläggande civil- och handelsrättsliga bestämmelser som är tillämpliga på kommersiella enheter som är verksamma på nätet.

C.

En del företag som erbjuder digitala tjänster har, på grund av starka datadrivna nätverkseffekter, en betydande marknadsstyrka som gör att de kan tvinga på användarna sina affärsmetoder och gör det allt svårare för andra aktörer, särskilt nystartade företag och små och medelstora företag, att konkurrera och för nya företag att till och med ta sig in på marknaden.

D.

Retroaktivt genomdrivande av konkurrensrätten kan inte på egen hand ändamålsenligt ta itu med den inverkan som vissa onlineplattformars marknadsstyrka har, bland annat på den rättvisa konkurrensen på den digitala inre marknaden.

E.

Värdplattformar för innehåll har utvecklats från att enbart användas för visning av innehåll till att utgöra sofistikerade organismer och marknadsaktörer, särskilt sociala nätverk som samlar in och utnyttjar användningsdata. Användarna har berättigade skäl att förvänta sig skäliga villkor när det gäller åtkomst, transparens, prissättning och konfliktlösning för användningen av sådana plattformar och för plattformarnas användning av användarnas uppgifter. Transparens kan bidra till att avsevärt öka förtroendet för digitala tjänster.

F.

Värdplattformar för innehåll kan avgöra vilket innehåll som visas för deras användare, vilket på ett genomgripande sätt påverkar det sätt på vilket vi inhämtar och förmedlar information, så till den grad att värdplattformar för innehåll i praktiken har blivit offentliga platser i den digitala sfären. Offentliga platser måste förvaltas på ett sätt som dels skyddar allmänna intressen, dels respekterar användarnas grundläggande och medborgerliga rättigheter, särskilt rätten till yttrandefrihet och informationsfrihet.

G.

Att upprätthålla lagen i den digitala världen innebär inte bara ett effektivt genomdrivande av grundläggande rättigheter, framför allt yttrandefrihet och informationsfrihet, integritet, skydd och säkerhet, icke-diskriminering, respekt för egendom och immateriella rättigheter, utan också tillgång till rättslig prövning och korrekta rättsförfaranden. Delegering av antingen beslut om innehålls laglighet eller av brottsbekämpande befogenheter till privata företag kan undergräva transparens och korrekta rättsförfaranden, vilket leder till en fragmenterad strategi. Därför krävs det ett påskyndat rättsligt förfarande med tillräckliga garantier för att se till att effektiva rättsmedel finns till hands.

H.

Automatiserade verktyg kan för närvarande inte på ett tillförlitligt sätt skilja olagligt innehåll från innehåll som är lagligt i en given kontext. Mekanismer för automatisk upptäckt och automatiskt avlägsnande av innehåll kan därför väcka berättigade frågor om laglighet, särskilt när det gäller eventuella begränsningar av yttrandefriheten och informationsfriheten, som skyddas enligt artikel 11 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Användningen av automatiserade mekanismer bör därför vara proportionell, endast omfatta motiverade fall och följa transparenta förfaranden.

I.

Artikel 11 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna skyddar också mediernas frihet och mångfald, och medierna blir allt mer beroende av onlineplattformar för att nå ut till sin publik.

J.

De flesta européer använder digitala tjänster dagligen, men tjänsterna omfattas av en allt bredare uppsättning regler i hela unionen, vilket leder till en betydande fragmentering av marknaden och därmed till rättsosäkerhet för europeiska användare och tjänster som är verksamma över gränserna. De civilrättsliga system som reglerar de metoder som värdplattformar för innehåll tillämpar för innehållshantering bygger på vissa sektorsspecifika bestämmelser på unionsnivå och nationell nivå, med betydande skillnader i de skyldigheter som dessa tillämpade civilrättsliga system föreskriver samt i deras mekanismer för kontroll av efterlevnaden. Denna situation har lett till en fragmenterad uppsättning regler för den digitala inre marknaden, vilket kräver ett svar på unionsnivå.

K.

Den nuvarande affärsmodellen för vissa värdplattformar för innehåll består av att främja innehåll som sannolikt kommer att dra till sig användarnas uppmärksamhet och därför generera mer data för profilering i syfte att erbjuda effektivare riktad reklam och därmed öka vinsten. Denna profilering i kombination med riktad reklam kan leda till en förstärkning av innehåll som syftar till att utnyttja känslor och som ofta uppmuntrar till och underlättar sensationalism i system för nyhetsflöden och rekommendationer, vilket resulterar i en eventuell manipulering av användarna.

L.

Att erbjuda användarna kontextuella annonser kräver mindre användardata jämfört med riktad beteendestyrd annonsering och är därför mindre inkräktande.

M.

Det är upp till värdplattformen för innehåll att välja vilken algoritmisk logik som ska ligga bakom rekommendationssystem, jämförelsetjänster, innehållskuratering eller reklamplacering, och det finns liten möjlighet till offentlig tillsyn, vilket väcker frågor om ansvarsskyldighet och transparens.

N.

Värdplattformar för innehåll med betydande marknadsstyrka gör det möjligt för deras användare att använda sina profiler för att logga in på tredje parters webbplatser, så att värdplattformarna därmed kan spåra användarnas verksamhet även utanför den egna plattformsmiljön, vilket utgör en konkurrensfördel när det gäller tillgång till data för algoritmer för innehållskuratering.

O.

Så kallade smarta kontrakt – vilka bygger på teknik för distribuerade liggare, inklusive blockkedjor, som möjliggör en decentraliserad och fullständigt spårbar registerhållning och självexekvering – används inom ett antal områden utan någon ordentlig rättslig ram. Det råder osäkerhet i fråga om sådana avtals laglighet och verkställbarhet i gränsöverskridande situationer.

P.

Plattformarnas icke förhandlingsbara allmänna villkor anger ofta både tillämplig rätt och behöriga domstolar utanför unionen, vilket kan utgöra ett hinder för tillgången till rättslig prövning. I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (10) fastställs regler för domstols behörighet. I den allmänna dataskyddsförordningen klargörs den registrerades rätt till privata verkställighetsåtgärder direkt mot den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet, oavsett om behandlingen äger rum i unionen eller inte och oavsett om den personuppgiftsansvarige är etablerad i unionen eller inte. I artikel 79 i den allmänna dataskyddsförordningen föreskrivs att talan ska väckas vid domstolarna i den medlemsstat där den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet är etablerad, alternativt, där den registrerade har sin hemvist.

Q.

Tillgång till och utvinning av icke-persondata är en viktig faktor för den digitala ekonomins tillväxt. Genom att undanröja inlåsningseffekter kan lämpliga rättsliga standarder och dataskyddsåtgärder avseende datans interoperabilitet spela en viktig roll för att säkerställa rättvisa marknadsvillkor.

R.

Det är viktigt att bedöma möjligheten att ge en europeisk enhet ansvaret för att säkerställa en harmoniserad strategi för genomförandet av rättsakten om digitala tjänster i hela unionen, underlätta samordningen på nationell nivå samt ta itu med de nya möjligheter och utmaningar, särskilt sådana av gränsöverskridande karaktär, som den pågående tekniska utvecklingen ger upphov till.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

11.

12.

13.

14.

15.

16.

17.

18.

19.

20.

21.

22.

23.

24.

25.

26.

27.

28.

29.

30.

31.

32.

33.

34.

35.

36.

37.

38.

39.

40.

41.

42.

—

med beaktande av fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), särskilt artikel 2,

—

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), särskilt artiklarna 16 och 114,

—

med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 6, 7, 8, 11, 13, 21, 22, 23, 24, 26, 38 och 47,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (”direktiv om elektronisk handel”) (1),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (”allmän dataskyddsförordning”), (2) ,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (”direktiv om integritet och elektronisk kommunikation”) (3),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/1808 av den 14 november 2018 om ändring av direktiv 2010/13/EU om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster (direktivet om audiovisuella medietjänster) mot bakgrund av ändrade marknadsförhållanden (4),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/790 av den 17 april 2019 om upphovsrätt och närstående rättigheter på den digitala inre marknaden och om ändring av direktiven 96/9/EG och 2001/29/EG (5) (”direktivet om upphovsrätt”),

—

med beaktande av kommissionens rekommendation (EU) 2018/334 av den 1 mars 2018 om åtgärder för att effektivt bekämpa olagligt innehåll online (6),

—

med beaktande av Europols hotbildsbedömning av internetstödd organiserad brottslighet (IOCTA) av den 18 september 2018,

—

med beaktande av EU-domstolens relevanta rättspraxis,

—

med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

—

med beaktande av yttrandena från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och utskottet för kultur och utbildning,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A9-0172/2020), och av följande skäl:

A.

Grundläggande rättigheter som skyddet av integritet och personuppgifter, principen om icke-diskriminering samt yttrande- och informationsfrihet måste finnas i hjärtat av en framgångsrik och hållbar EU-politik om digitala tjänster. Dessa rättigheter måste synas både i lagens ordalydelse och i andan av dess genomförande.

B.

De olika typerna av digitala tjänster och de digitala tjänsteleverantörernas roller har förändrats drastiskt sedan direktivet om elektronisk handel antogs för 20 år sedan.

C.

Användarnas förtroende kan bara vinnas genom digitala tjänster som respekterar användarnas grundläggande rättigheter, vilket skulle främja användningen av tjänsterna och ge företag en konkurrensfördel och en stabil affärsmodell.

D.

De dataskyddsregler som gäller för alla leverantörer som erbjuder digitala tjänster på EU:s territorium uppdaterades och harmoniserades nyligen i hela EU i och med den allmänna dataskyddsförordningen. Integritetsregler för elektronisk kommunikation, som är en del av digitala tjänster, omfattas av direktivet om integritet och elektronisk kommunikation och håller för närvarande på att ses över.

E.

Mängden av alla typer av användarskapat innehåll som delas och tjänster som tillhandahålls via onlineplattformar, inbegripet molntjänster, har ökat exponentiellt och i en aldrig tidigare skådad takt tack vare avancerad teknik. Detta inbegriper olagligt innehåll såsom bilder som visar material med sexuella övergrepp mot barn på internet och innehåll som är lagligt men som kan vara skadligt för samhället och demokratin, såsom desinformation om medel mot covid-19.

F.

Hatpropaganda och desinformation på internet har blivit alltmer utbredda företeelser på senare år när personer och störande aktörer använder onlineplattformar för att öka polariseringen vilket, i sin tur, utnyttjas för politiska ändamål. Kvinnor, icke-vita, personer som tillhör eller uppfattas tillhöra etniska eller språkliga minoriteter och hbtqi-personer utsätts ofta för diskriminerande hatpropaganda, mobbning, hot och utpekande som syndabockar på nätet.

G.

Denna trend har understötts av onlineplattformar vars affärsmodell bygger på insamling och analys av användardata i syfte att generera mer trafik och ”klick”, och i sin tur mer profileringsuppgifter och därmed mer vinst. Detta leder till att sensationalistiskt innehåll förstärks. Hatpropaganda och desinformation skadar allmänintresset genom att undergräva det respektfulla och ärliga offentliga samtalet, och utgör hot mot den allmänna säkerheten eftersom de kan sporra till våld i den verkliga världen. Att bekämpa sådant innehåll är avgörande för att säkerställa respekten för de grundläggande rättigheterna och för att försvara rättsstatsprincipen och demokratin i EU.

H.

Sociala medier och andra plattformar för distribution av innehåll utnyttjar profileringsteknik för att rikta och distribuera sitt innehåll, liksom annonser. Uppgifter som samlas in från enskilda personers digitala spår kan utvinnas på ett sätt som möjliggör mycket träffsäker inferens från mycket intima personuppgifter, särskilt när sådana uppgifter slås ihop med andra datamängder. Cambridge Analytica- och Facebook-skandalerna visade på riskerna med onlineplattformars ogenomskinliga databehandling genom att avslöja att vissa väljare hade valts ut för individuellt riktad politisk reklam och ibland även riktad desinformation.

I.

De automatiserade algoritmer som bestämmer hur innehåll från tredje part ska hanteras, prioriteras, distribueras och raderas på onlineplattformar, även under politiska kampanjer och valkampanjer, reproducerar ofta befintliga diskriminerande mönster i samhället, vilket leder till en hög risk för diskriminering av personer som redan är drabbade. Den utbredda användningen av algoritmer för avlägsnande eller blockering av innehåll väcker också oro över rättsstatsprincipen och frågor som rör laglighet, legitimitet och proportionalitet.

J.

Ett litet antal huvudsakligen icke-europeiska tjänsteleverantörer har betydande marknadsstyrka och utövar inflytande över enskildas rättigheter och friheter och våra samhällen och demokratier, genom att kontrollera hur information, tjänster och produkter presenteras, och vilka därför har ett enormt inflytande över hur medlemsstaterna fungerar och över deras medborgare. Dessa plattformars beslut kan få långtgående konsekvenser för yttrande- och informationsfriheten och för mediernas frihet och mångfald.;

K.

Den politiska linjen för att ta itu med olagligt innehåll online inom EU har hittills framför allt fokuserat på frivilligt samarbete och avlägsnande efter domstolsbeslut, men ett växande antal medlemsstater antar nationell lagstiftning för att ta itu med olagligt innehåll på ett icke-harmoniserat sätt. Bestämmelser för att ta itu med vissa typer av olagligt innehåll ingick i den senaste sektorsspecifika lagstiftningen på EU-nivå.

L.

En strategi med enbart självreglering för plattformar ger inte tillräcklig insyn, ansvarsskyldighet och tillsyn. En sådan strategi ger varken offentliga myndigheter, det civila samhället eller användare ordentlig information om hur plattformar hanterar olagligt innehåll och olaglig verksamhet och innehåll som bryter mot deras allmänna villkor, eller om hur de kuraterar innehåll i allmänhet.

M.

En sådan strategi kan inte garantera att de grundläggande rättigheterna respekteras och skapar en situation där det rättsliga ansvaret delvis överförs till privata parter, vilket innebär en risk för intrång i rätten till yttrandefrihet.

N.

Myndigheternas tillsyn och övervakning är sektorsspecifik i EU. Ytterligare och mer omfattande samordning mellan de olika tillsynsorganen i EU skulle vara till nytta.

O.

Det uppstår en brist på transparens och ansvarsskyldighet, både inom den privata och den offentliga sektorn, på grund av bristen på tillförlitliga och jämförbara offentliga uppgifter om förekomsten av olagligt och skadligt innehåll online, om anmälningar och avlägsnande efter domstolsbeslut och självreglerande avlägsnande av detta samt om de behöriga myndigheternas uppföljning. Det saknas information om de algoritmer som används av plattformar och webbplatser och hur plattformarna hanterar felaktigt avlägsnande av innehåll.

P.

Sexuell exploatering av barn på nätet är en av de typer av olagligt innehåll som underlättas av den tekniska utvecklingen. Den omfattande mängd material med sexuella övergrepp mot barn som sprids på nätet medför allvarliga utmaningar när det gäller insatser för upptäckt, utredning och, framför allt, identifiering av offer. Enligt Europol ökade anmälningarna till USA-baserade NCMEC om delning online av material med sexuella övergrepp mot barn med 106 procent under det senaste året.

Q.

Enligt Europeiska unionens domstols rättspraxis bör innehållet avlägsnas efter ett domstolsbeslut från en medlemsstat. Värdleverantörer får använda sig av verktyg och teknik för automatisk sökning för att upptäcka och avlägsna innehåll som motsvarar innehåll som tidigare förklarats vara olagligt, men bör inte vara skyldiga att utöva generell övervakning av den information som lagras, eller att aktivt eftersöka fakta eller omständigheter som kan tyda på olaglig aktivitet, såsom föreskrivs i artikel 15.1 i direktiv 2000/31/EG.

R.

En betrodd elektronisk identifiering är grundläggande för att säkra åtkomst till digitala tjänster och för att genomföra elektroniska transaktioner på ett säkrare sätt. För närvarande har endast 15 medlemsstater anmält sina system för elektronisk identifiering för gränsöverskridande erkännande till kommissionen inom ramen för förordning (EU) nr 910/2014 (7) (eIDA-förordningen).

S.

Internet och internetplattformar är fortfarande en viktig plats för terroristgruppers verksamhet, och de använder dem som ett verktyg för spridning av propaganda, rekrytering och främjande av sin verksamhet.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

11.

12.

13.

14.

15.

16.

17.

18.

19.

20.

21.

22.

23.

24.

25.

26.

27.

28.

29.

30.

31.

32.

33.

34.

35.

36.

37.

38.

39.

40.

41.

42.

43.

44.

45.

46.

—

med beaktande av artikel 225 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av artikel 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

—

med beaktande av rådets förordning (EU) 2018/1488 av den 28 september 2018 om bildande av det gemensamma företaget för ett europeiskt högpresterande datorsystem (1),

—

med beaktande av rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung (2) (direktivet om likabehandling oavsett ras),

—

med beaktande av rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling (3) (direktivet om likabehandling i arbetslivet),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (den allmänna dataskyddsförordningen) (4), och av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, och det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av rådets rambeslut 2008/977/RIF (5),

—

med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (6),

—

med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning av den 6 juni 2018 om inrättande av programmet för ett digitalt Europa för perioden 2021–2027 (COM(2018)0434),

—

med beaktande av meddelandet av den 11 december 2019 från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om den europeiska gröna given (COM(2019)0640),

—

med beaktande av meddelandet av den 19 februari 2020 från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén Vitbok om artificiell intelligens – en EU-strategi för spetskompetens och förtroende (COM(2020)0065),

—

med beaktande av meddelandet av den 19 februari 2020 från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén En EU-strategi för data (COM(2020)0066),

—

med beaktande av meddelandet av den 19 februari 2020 från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén Att forma EU:s digitala framtid (COM(2020)0067),

—

med beaktande av rådets slutsatser från juni 2020 om att forma EU:s digitala framtid,

—

med beaktande av sin resolution av den 16 februari 2017 med rekommendationer till kommissionen om civilrättsliga bestämmelser om robotteknik (7),

—

med beaktande av sin resolution av den 1 juni 2017 om digitalisering av den europeiska industrin (8),

—

med beaktande av sin resolution av den 12 september 2018 om autonoma vapensystem (9),

—

med beaktande av sin resolution av den 11 september 2018 om likabehandling av språk i den digitala tidsåldern (10),

—

med beaktande av sin resolution av den 12 februari 2019 om en övergripande europeisk industripolitik för artificiell intelligens och robotteknik (11),

—

med beaktande av rapporten av den 8 april 2019 från kommissionens högnivåexpertgrupp för AI-frågor, Ethics Guidelines for Trustworthy AI (etiska riktlinjer för tillförlitlig AI),

—

med beaktande av studien med en bedömning av det europeiska mervärdet från utredningstjänstens enhet för europeiskt mervärde European framework on ethical aspects of artificial intelligence, robotics and related technologies: European added value assessment (12),

—

med beaktande av den information och de studier som utarbetats på begäran av panelen för framtida vetenskap och teknik (Stoa) och som förvaltas av enheten för vetenskaplig framsyn vid Europaparlamentets utredningstjänst, What if algorithms could abide by ethical principles? (om algoritmer kunde följa etiska principer), Artificial Intelligence ante portas: Legal & ethical reflections (AI ante portas: rättsliga och etiska överväganden), A governance framework for algorithmic accountability and transparency (en styrningsram för algoritmisk ansvarsskyldighet och transparens), Should we fear artificial intelligence? (borde vi vara rädda för AI?) och The ethics of artificial intelligence: Issues and initiatives (etik och AI: problem och initiativ),

—

med beaktande av Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter, protokoll nr 12 till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk,

—

med beaktande av OECD-rådets rekommendation om artificiell intelligens som antogs den 22 maj 2019.

—

med beaktande av artiklarna 47 och 54 i arbetsordningen,

—

med beaktande av yttrandena från utskottet för utrikesfrågor, utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, utskottet för transport och turism, utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och utskottet för kultur och utbildning,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor, (A9-0186/2020), och av följande skäl:

A.

Det är människor som ligger bakom utvecklingen, spridningen och användningen av artificiell intelligens (även kallad AI), robotteknik och tillhörande teknik, och deras val avgör potentialen hos sådan teknik att gynna samhället.

B.

Artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik som har potential att skapa möjligheter för företag och fördelar för medborgarna och som direkt kan påverka alla aspekter av våra samhällen, inbegripet grundläggande rättigheter och sociala och ekonomiska principer och värden samt varaktigt påverka alla verksamhetsområden, främjas och utvecklas snabbt.

C.

Artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik kommer att leda till betydande förändringar på arbetsmarknaden och på arbetsplatsen. Denna teknik kan eventuellt ersätta arbetstagare som utför enformigt arbete, underlätta arbetssystem där människa och maskin samarbetar, öka konkurrenskraften och välståndet och skapa nya sysselsättningsmöjligheter för kvalificerade arbetstagare, men utgör samtidigt en allvarlig utmaning när det gäller att omorganisera arbetskraften.

D.

Utvecklingen av artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik kan också bidra till att uppnå hållbarhetsmålen i den europeiska gröna given inom många olika sektorer. Digital teknik kan förstärka genomslaget för politiska strategier när det gäller miljöskydd. Den kan också bidra till att minska trafikstockningar och utsläpp av växthusgaser och luftföroreningar.

E.

Inom sektorer såsom kollektivtrafiken kan AI-stödda intelligenta transportsystem användas för att minska köer, optimera ruttval, göra det möjligt för personer med funktionssättning att vara mer oberoende samt öka energieffektiviteten, och därigenom öka insatserna för att minska koldioxidutsläppen och minska miljöavtrycket.

F.

Sådan ny teknik kan utmynna i nya affärsmöjligheter som kan bidra till unionsindustrins återhämtning efter den hälso- och sjukvårdskris och den ekonomiska kris som nu råder samt till ökad användning av tekniken till exempel inom transportsektorn. Sådana möjligheter kan skapa nya arbetstillfällen eftersom ibruktagandet av den berörda tekniken har potential att öka företagens produktivitetsnivåer och bidra till effektivitetsvinster. Innovationsprogram på detta område kan göra det möjligt för regionala kluster att blomstra.

G.

Unionen och dess medlemsstater har ett särskilt ansvar för att utnyttja, främja och stärka den artificiella intelligensens mervärde och se till att AI-tekniken är säker och bidrar till medborgarnas välbefinnande och allmänna intressen, eftersom den kan bidra oerhört mycket till det gemensamma målet att förbättra medborgarnas liv och främja välstånd i unionen genom att bidra till utvecklingen av bättre strategier och innovation inom ett antal områden och sektorer. För att utnyttja den artificiella intelligensens fullständiga potential och göra användarna medvetna om de fördelar och utmaningar som AI-tekniken för med sig är det nödvändigt att inkludera AI eller digital kompetens i utbildning och fortbildning, också för att främja digital delaktighet, och på unionsnivå behövs det informationskampanjer som ger en tillförlitlig bild av alla aspekter med anknytning till utvecklingen av AI.

H.

Ett gemensamt regelverk på unionsnivå för utveckling, spridning och användning av artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik (regelverket för AI) bör göra det möjligt för medborgarna att utnyttja de eventuella fördelarna med sådan teknik, samtidigt som det skyddar medborgarna mot de eventuella riskerna med sådan teknik och främjar teknikens tillförlitlighet inom och utanför unionen. Detta regelverk bör baseras på unionsrätten och unionens värden och vägledas av principerna om insyn, förklarbarhet, rättvisa, ansvarsskyldighet och ansvar.

I.

Ett sådant regelverk är av avgörande betydelse för att undvika en fragmentering av den inre marknaden till följd av skillnader i nationell lagstiftning och kommer att bidra till att främja välbehövliga investeringar, utveckla datainfrastruktur och stödja forskning. Regelverket bör bestå av gemensamma rättsliga skyldigheter och etiska principer som fastställs i det förslag till förordning som efterfrågas i bilagan till denna resolution. Regelverket bör fastställas i enlighet med riktlinjerna för bättre lagstiftning.

J.

Unionen har en strikt rättslig ram för att säkerställa bland annat skydd av personuppgifter, integritet och icke-diskriminering, för att främja jämställdhet, miljöskydd och konsumenträttigheter. En sådan rättslig ram som består av en omfattande övergripande och sektoriell lagstiftning, inklusive de befintliga bestämmelserna om produktsäkerhet och produktansvar, kommer att fortsätta att gälla för artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik, även om vissa justeringar av specifika rättsliga instrument kan bli nödvändiga för att återspegla den digitala omvandlingen och hantera de nya utmaningar som användningen av artificiell intelligens medför.

K.

Det förekommer allvarlig oro för att unionens befintliga rättsliga ram, däribland konsumenträtten, sysselsättnings- och sociallagstiftningen, dataskyddslagstiftningen, lagstiftningen om produktsäkerhet och marknadsövervakning samt antidiskrimineringslagstiftningen, inte alltid lämpar sig för att effektivt hantera de risker som artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik medför.

L.

Utöver justeringar av befintlig lagstiftning bör rättsliga och etiska frågor som rör AI-teknik hanteras genom ett effektivt, heltäckande och framtidssäkert regelverk i unionsrätten som återspeglar unionens principer och värderingar enligt fördragen och stadgan om Europeiska unionens grundläggande rättigheter (stadgan) och som bör avstå från överreglering genom att endast täppa till befintliga kryphål i lagstiftningen och öka rättssäkerheten för både företag och medborgare genom att införa obligatoriska åtgärder för att förhindra praxis som utan tvivel skulle undergräva de grundläggande rättigheterna.

M.

Ett eventuellt nytt regelverk måste ta hänsyn till samtliga berörda intressen. En noggrann undersökning av konsekvenserna av ett eventuellt nytt regelverk för alla aktörer via en konsekvensbedömning bör vara en förutsättning för ytterligare lagstiftningsåtgärder. Den avgörande roll som små och medelstora företag och nystartade företag spelar, framför allt i unionens näringsliv, motiverar en strikt proportionerlig strategi för att göra det möjligt för dem att utvecklas och vara nyskapande.

N.

Artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik kan få allvarliga konsekvenser för materiell och immateriell integritet för individer, grupper och samhället som helhet, och eventuella individuella och kollektiva skadeverkningar måste åtgärdas genom lagstiftningsåtgärderna.

O.

För att respektera unionens regelverk för AI kan det bli nödvändigt att anta särskilda regler för unionens transportsektor.

P.

AI-teknik är av strategisk betydelse för transportsektorn, bland annat på grund av att den ökar säkerheten och tillgängligheten för alla transportsätt och skapar nya sysselsättningsmöjligheter och mer hållbara affärsmodeller. En unionsstrategi för utveckling av artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik inom transportsektorn har potential att öka unionens näringslivs övergripande konkurrenskraft och strategiska autonomi.

Q.

Den mänskliga faktorn ligger fortfarande bakom omkring 95 % av alla trafikolyckor i unionen. Unionenhar som mål att minska antalet årliga dödsolyckor på vägarna i EU med 50 % fram till 2020 jämfört med 2010 års nivåer, men med tanke på att framstegen har avstannat förnyade unionen sina insatser i sin ram för EU:s trafiksäkerhetspolitik 2021–2030 – nästa steg mot ”nollvision”. I detta avseende har AI, automatisering och annan ny teknik stor potential och avgörande betydelse i arbetet med att öka trafiksäkerheten genom att minska risken för mänskliga misstag.

R.

Unionens regelverk för AI bör också återspegla behovet av att säkerställa respekt för arbetstagarnas rättigheter. Hänsyn bör tas till de europeiska arbetsmarknadsparternas ramavtal om digitalisering från juni 2020.

S.

Tillämpningsområdet för unionens regelverk för AI bör vara lämpligt, proportionerligt och grundligt analyserat. Regelverket bör omfatta ett brett spektrum av olika slags teknik och deras komponenter, däribland algoritmer, programvara och data som de använder eller framställer. En riktad riskbaserad strategi är nödvändig för att undvika att hämma framtida innovation och förorsaka onödiga bördor, särskilt för små och medelstora företag. Mångfalden av tillämpningar som drivs av artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik gör det svårare att hitta en enda lösning som är lämplig för hela riskspektrumet.

T.

Dataanalys och AI påverkar i allt större utsträckning den information som görs tillgänglig för medborgarna. Missbruk av sådan teknik skulle kunna äventyra den grundläggande rätten till yttrande- och informationsfrihet samt mediernas frihet och mångfald.

U.

Det geografiska tillämpningsområdet för unionens regelverk för AI bör omfatta alla komponenter av artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik som utvecklas, sprids eller används i unionen, även i fall där en del av tekniken kan vara belägen utanför unionen eller inte har någon specifik geografisk belägenhet.

V.

Unionens regelverk för AI bör omfatta alla relevanta faser, nämligen utveckling, införande och användning av relevant teknik och tillhörande komponenter, vilket kräver vederbörlig hänsyn till relevanta rättsliga skyldigheter och etiska principer, och bör fastställa villkoren för att se till att utvecklare, operatörer och användare till fullo uppfyller sådana skyldigheter och principer.

W.

En harmoniserad strategi i fråga om etiska principer i samband med artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik kräver en gemensam syn i unionen på de begrepp som utgör grunden för tekniken såsom algoritmer, programvara, data och biometrisk igenkänning.

X.

Åtgärder på unionsnivå motiveras av behovet av att undvika fragmentering av lagstiftningen eller en rad nationella bestämmelser utan någon gemensam nämnare och av att säkerställa en enhetlig tillämpning av gemensamma etiska principer som är förankrade i lagstiftningen vid utveckling, spridning och användning av artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik med hög risk. När riskerna är betydande behövs det tydliga regler.

Y.

Gemensamma etiska principer är effektiva endast om de också är rättsligt förankrade och det fastställs vilka som ansvarar för att säkerställa, bedöma och övervaka efterlevnaden av dem.

Z.

Etisk vägledning, såsom de principer som antagits av högnivåexpertgruppen för artificiell intelligens, är en korrekt utgångspunkt men kan inte säkerställa att utvecklare, operatörer och användare agerar hederligt och garanterar ett verkningsfullt skydd för enskilda personer. Sådan vägledning är desto mer relevant när det gäller artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik med hög risk.

AA.

Varje medlemsstat bör utse en nationell tillsynsmyndighet med ansvar för att säkerställa, bedöma och övervaka att utveckling, spridning och användning av artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik med hög risk överensstämmer med unionens regelverk för AI och för att möjliggöra diskussioner och åsiktsutbyten i nära samarbete med berörda aktörer och det civila samhället. De nationella tillsynsmyndigheterna bör samarbeta med varandra.

AB.

För att säkerställa ett harmoniserat tillvägagångssätt i hela unionen och en optimalt fungerande digital inre marknad bör man bedöma samordningen på unionsnivå mellan kommissionen och/eller unionens berörda institutioner, organ och byråer som kan komma att utses för detta, med avseende på de nya möjligheter och utmaningar, särskilt av gränsöverskridande karaktär, som den pågående tekniska utvecklingen ger upphov till. I detta syfte bör kommissionen ges i uppdrag att finna en lämplig lösning för att strukturera denna samordning på unionsnivå.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

11.

12.

13.

14.

15.

16.

17.

18.

19.

20.

21.

22.

23.

24.

25.

26.