—

med beaktande av artikel 295 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med särskilt beaktande av artiklarna 2, 3.1, 3.3 andra stycket, 4.3, 5, 6, 7 och 11 i fördraget om Europeiska unionen,

—

med beaktande av de artiklar i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt som handlar om att respektera, skydda och främja demokratin, rättsstatligheten och de grundläggande rättigheterna i unionen, däribland artiklarna 70, 258, 259, 260, 263 och 265,

—

med beaktande av protokoll nr 1 om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen och protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, fogade till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

—

med beaktande av Europeiska unionens domstols rättspraxis,

—

med beaktande av Köpenhamnskriterierna och den uppsättning EU-regler som ett kandidatland måste uppfylla om det önskar bli medlem i unionen (EU:s regelverk),

—

med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna,

—

med beaktande av FN:s instrument för skydd av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, av FN:s rekommendationer och rapporter i samband med allmänna återkommande utvärderingar och av FN:s konventionsorgans rättspraxis samt människorättsrådets särskilda förfaranden,

—

med beaktande av FN:s förklaring om människorättsförsvarare av den 8 mars 1999,

—

med beaktande av rekommendationer och rapporter från kontoret för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter, högkommissarien för nationella minoriteter, representanten för mediefrihet och andra organ inom Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa,

—

med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, den europeiska sociala stadgan, rättspraxis i Europadomstolen och Europeiska kommittén för sociala rättigheter, samt konventionerna, rekommendationerna, resolutionerna och rapporterna från Europarådets parlamentariska församling, ministerkommitté, kommissarie för mänskliga rättigheter, europeiska kommission mot rasism och intolerans, styrkommitté för antidiskriminering, mångfald och integration, Venedigkommission och övriga organ,

—

med beaktande av samförståndsavtalet mellan Europarådet och Europeiska unionen av den 23 maj 2007,

—

med beaktande av FN:s konvention mot korruption,

—

med beaktande av avtalet om inrättandet av gruppen av stater mot korruption,

—

med beaktande av den checklista för rättsstatlighet som Venedigkommissionen antog vid sin 106:e plenarsession den 18 mars 2016,

—

med beaktande av Europarådets verktygslåda för medlemsstaterna avseende respekten för demokratin, rättsstaten och de mänskliga rättigheterna i samband med covid-19-krisen, av den 7 april 2020,

—

med beaktande av partnerorganisationernas årsrapport för 2020 till Europarådets plattform för att främja skyddet av journalistik och säkerheten för journalister,

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 17 juli 2019Att stärka rättsstatsprincipen inom unionen – En åtgärdsplan (COM(2019)0343),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 29 januari 2020 med kommissionens arbetsprogram 2020 (COM(2020)0037) och kommissionens justerade arbetsprogram av den 27 maj 2020 (COM(2020)0440),

—

med beaktande av resultattavlan för rättskipningen i EU 2020,

—

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 19 juni 2019Att ytterligare stärka rättsstatsprincipen inom unionen – Läget i dag och vägar framåt, i vilket det föreslås att det ska inrättas ett årligt forum för grundläggande rättigheter och rättsstatsprincipen,

—

med beaktande av rapporten från Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs grupp för grundläggande rättigheter och rättsstatsprincipen i juni 2020 om den nationella utvecklingen ur civilsamhällets perspektiv (National developments from a civil society perspective 2018-2019),

—

med beaktande av rapporten av den 17 januari 2018 från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter om utmaningar för civilsamhällesorganisationer som arbetar med människorättsfrågor i EU (Challenges facing civil society organisations working on human rights in the EU) och av andra rapporter och uppgifter från byrån,

—

med beaktande av Europeiska jämställdhetsinstitutets rapport om den femte översynen av genomförandet i medlemsstaterna av handlingsplanen från Peking (Beijing + 25: the fifth review of the implementation of the Beijing Platform for Action in the EU Member States) av den 5 mars 2020,

—

med beaktande av slutsatserna från Europeiska unionens råd och medlemsstaterna, församlade i rådet, om att säkerställa respekt för rättsstatsprincipen av den 16 december 2014,

—

med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2016 med rekommendationer till kommissionen om inrättande av en EU-mekanism för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter (1),

—

med beaktande av sin resolution av den 19 april 2018 om behovet av att inrätta ett instrument för europeiska värden till stöd för civilsamhällesorganisationer som på lokal och nationell nivå främjar grundläggande värden inom Europeiska unionen (2),

—

med beaktande av sin lagstiftningsresolution av den 17 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av programmet för rättigheter och värden (3),

—

med beaktande av sin resolution av den 14 november 2018 om behovet av en övergripande EU-mekanism för skydd av demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter (4),

—

med beaktande av sin resolution av den 16 januari 2019 om situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen 2017 (5),

—

med beaktande av sin resolution av den 13 februari 2019 om bakslag för kvinnors rättigheter och jämställdhet i EU (6),

—

med beaktande av sin resolution av den 28 mars 2019 om situationen avseende rättsstaten och kampen mot korruption inom EU, särskilt i Malta och Slovakien (7),

—

med beaktande av sin resolution av den 18 december 2019 om allmän diskriminering och hatpropaganda som drabbar hbti-personer samt ”hbti-fria zoner” (8),

—

med beaktande av sin resolution av den 15 januari 2020 om mänskliga rättigheter och demokrati i världen och Europeiska unionens politik på området – årsrapport 2018 (9),

—

med beaktande av sin resolution av den 16 januari 2020 om de pågående utfrågningarna inom ramen för artikel 7.1 i EU-fördraget: Polen och Ungern (10),

—

med beaktande av sin resolution av den 17 april 2020 om en samordnad EU-insats mot covid-19-pandemin och dess konsekvenser (11),

—

med beaktande av de gemensamma rekommendationerna från det civila samhällets organisationer om hur medierna kan skyddas From blueprint to footprint: Safeguarding media freedom and pluralism through the European Rule of Law Mechanism, från april 2020,

—

med beaktande av rapporten från det europeiska nätverket av nationella människorättsinstitutioner om rättsstatsprincipen i Europeiska unionen, av den 11 maj 2020,

—

med beaktande av de uppgifter som arbetsgruppen för nätverket för mänskliga rättigheter och demokrati om EU:s interna människorättspolitik lämnade den 4 maj 2020 till Europeiska kommissionen inom ramen för samrådet med berörda parter inför rapporten om rättsstatsprincipen,

—

med beaktande av sin bedömning av det europeiska mervärdet, som åtföljde lagstiftningsinitiativbetänkandet om en EU-mekanism för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter från oktober 2016,

—

med beaktande av sin preliminära bedömning av det europeiska mervärdet av en EU-mekanism för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter från april 2020,

—

med beaktande av artiklarna 46, 54 och 148 i arbetsordningen,

—

med beaktande av yttrandena från utskottet för rättsliga frågor och utskottet för konstitutionella frågor,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A9-0170/2020), och av följande skäl:

A.

Europeiska unionen bygger på värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter, enligt vad som fastställs i artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget). Dessa värden är gemensamma för medlemsstaterna och medlemsstaterna har av fri vilja ställt sig bakom dem. Demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter är ömsesidigt förstärkande värden.

B.

Unionen har i sina anslutningskriterier kodifierat att unionsmedlemskap kräver att ett kandidatland har uppnått stabilitet inom institutioner som garanterar demokrati, rättsstatlighet, mänskliga rättigheter och respekt för samt skydd av minoriteter. Unionen saknar emellertid effektiva verktyg för att driva igenom tillämpning av dessa kriterier när ett land väl har blivit en del av unionen.

C.

Under de senaste tio åren har unionens värden angripits helt ogenerat i flera medlemsstater. Europaparlamentet har sedan 2011 upprepade gånger tagit upp denna oroväckande utveckling i sina resolutioner, inbegripet aktiveringen 2018 av artikel 7 i EU-fördraget. Sedan 2016 har Europaparlamentet efterlyst en omfattande, förebyggande och evidensbaserad övervakning på detta område via en EU-mekanism för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter.

D.

Utsatta grupper såsom kvinnor, personer med funktionsnedsättning, romer, hbti-personer och äldre personer fortsätter att inte få sina rättigheter respekterade fullt ut i vissa medlemsstater och har heller inte ett fullgott skydd mot hat och diskriminering, vilket bryter mot unionens värden enligt artikel 2 i EUF-fördraget och rätten till icke-diskriminering enligt artikel 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan). Medlemsstaternas nödåtgärder som svar på covid-19-pandemin har ytterligare frestat på grundläggande rättigheter och demokratiska kontroller och motvikter.

E.

Ungefär tio procent av EU-medborgarna tillhör en nationell minoritet. Att respektera minoriteters rättigheter är en integrerad del av de unionsvärden som anges i artikel 2 i EU-fördraget. Minoriteterna bidrar till EU:s kulturella och språkliga mångfald. I dagsläget finns ingen rättslig unionsram för att garantera och övervaka minoriteters rättigheter.

F.

Brott mot de värden som avses i artikel 2 i EU-fördraget utan lämpliga motåtgärder eller konsekvenser på EU-nivå försvagar det europeiska projektets sammanhållning, de rättigheter som tillkommer alla unionsmedborgare och det ömsesidiga förtroendet mellan medlemsstaterna.

G.

Korruption utgör ett allvarligt hot mot demokrati, rättsstatlighet och likabehandling av alla medborgare.

H.

Oberoende journalistik och tillgång till pluralistisk information är hörnstenar i en demokrati. Det oroväckande tillståndet för mediefriheten och mediepluralismen i unionen har inte tagits upp med tillräcklig kraft. Det civila samhället är avgörande för att en demokrati ska kunna blomstra. Det minskade utrymmet för civilsamhället bidrar till kränkningar av demokratin, rättsstatsprincipen och de grundläggande rättigheterna. EU-institutionerna måste föra en öppen, insynsvänlig och regelbunden dialog med representativa sammanslutningar och civilsamhälle på samtliga nivåer.

I.

De nationella rättssystemens oberoende, kvalitet och effektivitet är avgörande för att uppnå verkningsfull rättskipning. Tillgången till rättshjälp och domstolsavgifternas storlek kan ha stor inverkan på människors möjlighet till rättslig prövning. Stadgan har samma rättsliga värde som fördragen. I överensstämmelse med Europeiska unionens domstols vägledning tillämpar medlemsstaternas rättsliga myndigheter stadgan endast när de genomför EU:s lagstiftning, men för att främja en gemensam rättskultur, domstolskultur och rättsstatskultur är det ändå viktigt att de rättigheter som fastställs i stadgan alltid beaktas.

J.

Kommissionen offentliggjorde sin årliga rapport om rättsstaten den 30 september 2020 (COM(2020)0580), som kommer att följas av en förnyad strategi för genomförandet av stadgan om de grundläggande rättigheterna och den europeiska handlingsplanen för demokrati.

K.

En förordning om skydd av unionens budget vid generella brister avseende rättsstatens principer i medlemsstaterna skulle, när den väl antagits, bli ett oumbärligt verktyg för att skydda rättsstatsprincipen inom unionen.

L.

Varje övervakningsmekanism måste på ett betydelsefullt sätt involvera aktörer som arbetar för att skydda och främja demokratin, rättsstaten och de grundläggande rättigheterna, inbegripet det civila samhället, Europarådet och FN:s organ, Organisationen för säkerhet och samarbete, Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter, nationella institutioner för mänskliga rättigheter, berörda myndigheter och yrkessammanslutningar som stöder domstolsväsendets arbete att utifrån en oberoende ställning skipa rättvisa. Det behövs därför lämplig EU-finansiering till det civila samhället, framför allt genom programmet för rättsliga frågor och programmet för medborgare, jämlikhet, rättigheter och värden.

M.

Det är nödvändigt att förstärka och strömlinjeforma de befintliga mekanismerna och utveckla en effektiv mekanism för att säkerställa att de fördragsstadgade principerna och värdena upprätthålls överallt i unionen.

N.

Parlamentet, kommissionen och rådet (nedan kallade de tre institutionerna) delar det politiska ansvaret för att unionens värden upprätthålls, inom ramen för de befogenheter som de har tilldelats genom fördragen. Ett interinstitutionellt avtal som grundar sig på artikel 295 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) skulle säkerställa nödvändiga arrangemang för att underlätta samarbetet mellan de tre institutionerna i detta avseende. Enligt artikel 295 i EUF-fördraget får var och en av de tre institutionerna föreslå ett sådant avtal.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

11.

12.

13.

14.

15.

16.

17.

—

med beaktande av kommissionens rapport av den 14 oktober 2019 om genomförandet av frihandelsavtalen 1 januari 2018–31 december 2018 (COM(2019)0455),

—

med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar av den 14 oktober 2019 (SWD(2019)0370), som åtföljer kommissionens rapport om genomförandet av frihandelsavtalen 1 januari 2018–31 december 2018 (COM(2019)0455),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 14 oktober 2015Handel för alla: Mot en mer ansvarsfull handels- och investeringspolitik (COM(2015)0497),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 29 januari 2020Kommissionens arbetsprogram 2020 – En ambitiösare union (COM(2020)0037),

—

med beaktande av de politiska riktlinjerna för Europeiska kommissionen 2019–2024 av den 16 juli 2019,

—

med beaktande av sin resolution av den 30 maj 2018 om årsrapporten om genomförandet av den gemensamma handelspolitiken (1),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 december 2019Den europeiska gröna given (COM(2019)0640),

—

med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 8 april 2020 om EU:s globala svar på covid-19-pandemin, (JOIN(2020)0011),

—

med beaktande av sin resolution av den 29 november 2018 om WTO: vägen framåt (2),

—

med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 9 mars 2020Mot en övergripande strategi för Afrika (JOIN(2020)0004),

—

med beaktande av Världshandelsorganisationens (WTO) gemensamma uttalande av den 25 januari 2019 om elektronisk handel,

—

med beaktande av uttalandena från G20-ländernas handelsministrar av den 30 mars och den 14 maj 2020,

—

med beaktande av USA:s och EU:s gemensamma uttalande av den 25 juli 2018,

—

med beaktande av det gemensamma uttalandet av den 14 januari 2020 vid trepartsmötet med Japans, Förenta staternas och Europeiska unionens handelsministrar,

—

med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 20 december 2019 om skydd och säkerställande av immateriella rättigheter i tredjeländer (SWD(2019)0452),

—

med beaktande av kommissionens årsrapport av den 27 mars 2019 om handelspolitiska skyddsinstrument (COM(2019)0158),

—

med beaktande av den särskilda Eurobarometer som offentliggjordes i november 2019 om européernas inställning till handel och EU:s handelspolitik (Europeans’ attitude on Trade and EU trade policy),

—

med beaktande av det gemensamma meddelandet EU och Kina – En strategisk hållning, som antogs av kommissionen och Europeiska utrikestjänsten den 12 mars 2019 (JOIN(2019)0005),

—

med beaktande av det gemensamma meddelandet Förbindelserna mellan Europa och Asien – byggstenar för en EU-strategi, som antogs av kommissionen och Europeiska utrikestjänsten den 19 september 2018 (JOIN(2018)0031),

—

med beaktande av kommissionens rapport av den 26 juni 2019 om hinder för handel och investeringar,

—

med beaktande av sin resolution av den 18 maj 2017 om genomförandet av frihandelsavtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Korea, (3)

—

med beaktande av sin resolution av den 5 juli 2016 om en ny framåtblickande och innovativ strategi för handel och investeringar (4),

—

med beaktande av den resolution som antogs av FN:s generalförsamling den 25 september 2015 med titeln Att förändra vår värld: Agenda 2030 för hållbar utveckling

—

med beaktande av sin resolution av den 5 juli 2016 om sociala och miljömässiga normer, mänskliga rättigheter och företagens ansvar (5),

—

med beaktande av artiklarna 2 och 21 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), av kapitel V avdelning II i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och av artikel 218 i EUF-fördraget,

—

med beaktande av sin resolution av den 9 juni 2015 om EU:s strategi för jämställdhet efter 2015 (6),

—

med beaktande av sin resolution av den 13 mars 2018 om jämställdhet i EU:s handelsavtal (7),

—

med beaktande av kommissionens jämställdhetsstrategi från mars 2020,

—

med beaktande av kommissionens rapport om det allmänna preferenssystemet för perioden 2018–2019 (8),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 22 november 2018Den inre marknaden i en värld som förändras: En unik tillgång som kräver ett nytt politiskt åtagande (COM(2018)0772),

—

med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

—

med beaktande av yttrandet från utskottet för utveckling,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel (A9-0160/2020), och av följande skäl:

A.

Parlamentets resolution av den 30 maj 2018 om genomförandet av den gemensamma handelspolitiken fick brett stöd för sin strategi avseende ett regel- och värdebaserat och förutsägbart handelssystem. Med tanke på utvecklingen sedan 2018, i synnerhet genomförandet av handelsavtalet mellan EU och Kanada och nu senast covid-19-pandemins konsekvenser för handeln, krävs det en grundlig uppdatering av den förra rapporten.

B.

EU är världens främsta handelsmakt och största handelsblock och är en viktig drivkraft för ekonomiskt välstånd. EU är också den största handelsaktören för tillverkade varor och tjänster. De senaste indikatorerna visar att EU:s varuexport ökade till 2 132,3 miljarder EUR 2019, vilket motsvarar en ökning med 3,5 % jämfört med föregående år. Trots de nuvarande globala utmaningarna är USA och Kina EU:s viktigaste handelspartner. Mellan 2007 och 2017 ökade den globala BNP:n med mer än 70 %. Om man jämför EU:s ökning på 17 % med siffrorna för länder som USA (60 %), Indien (80 %) och Kina (315 %) står det klart att EU halkar efter när det gäller global konkurrenskraft.

C.

Den 14 oktober 2019 offentliggjorde kommissionen sin tredje rapport om genomförandet av EU:s frihandelsavtal, som visar att 33 % av EU:s export och 29 % av EU:s import under 2018 skedde med frihandelsavtalspartner. 2018 hade EU ett överskott på 84,6 miljarder EUR från handeln med frihandelsavtalspartner, jämfört med dess totala handelsunderskott på 24,6 miljarder EUR. Enligt en ny rapport från kommissionen ökade exporten till EU från utvecklingsländerna på grundval av särskilda handelsförmåner med 16,2 % mellan 2016 och 2018, och dess värde ökade från 158 miljarder EUR för 2016 till 183,6 miljarder EUR för 2018. Världshandeln förväntas minska med mellan 13 och 32 % under 2020 till följd av covid-19-pandemins effekter: Exporten av varor och tjänster till länder utanför EU-27 förväntas minska med 9,2 % och importen från länder utanför EU-27 förväntas minska med 8,8 %, medan IMF förväntar sig att EU:s BNP minskar med 7,5 %.

D.

Unionen har exklusiv befogenhet för den gemensamma handelspolitiken som genomförs av kommissionen, rådet och parlamentet, vilket kräver att unionen talar med en röst i handelsfrågor, med kommissionen som förhandlare. 2015 antog kommissionen ett meddelande med titeln Handel för alla: Mot en mer ansvarsfull handels- och investeringspolitik. Kommissionen har inlett en översyn av handelspolitiken i syfte att förbättra verktygslådan för handel efter covid-19-krisen.

E.

Enligt artikel 207 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen ska den gemensamma handelspolitiken föras inom ramen för principerna och målen för unionens yttre åtgärder, inbegripet främjande av de mänskliga rättigheterna, demokrati, rättsstaten och hållbar utveckling. Europeiska kommissionen antog i december 2019 den europeiska gröna given, där det föreskrivs att ”alla EU:s åtgärder och politiska strategier måste bidra till den europeiska gröna givens mål”.

F.

EU:s handels- och investeringspolitik ger även investerare marknadstillträde och investeringsskydd genom rättssäkerhet och ett stabilt, förutsägbart och väl reglerat klimat där de kan bedriva sin ekonomiska verksamhet.

G.

Den senaste Eurobarometern visar att omkring 60 % av EU-medborgarna anser att de gynnas av internationell handel. En del av allmänheten har mycket god kännedom om handelspolitiken och handelsavtal. Hälften av dem som deltog i undersökningen anser att prioriteringarna för EU:s handelspolitik bör vara att skapa arbetstillfällen i EU och att försvara miljö- och hälsonormerna. Kommissionen och medlemsstaterna måste fortsätta att ta fram en ordentlig strategi för information om handelspolitiken och handelsavtalen, för att motverka falska nyheter om handel och lämna så mycket information som möjligt, samtidigt som man inriktar sig på specifika aktörer och ökar de ekonomiska aktörernas medvetenhet om handelsavtal.

H.

Den gemensamma handelspolitiken, som består av handelsavtal och lagstiftningsåtgärder, bör syfta till att skapa ett stabilt, förutsägbart och rättvist handelsklimat där EU-företag kan blomstra och EU-medborgarnas intressen skyddas, och den bör säkerställa att EU fortsätter att värna om sin befintliga sociala modell och regleringsmodell, samtidigt som handelspolitiken används för att främja dess värden runt om i världen. EU bör göra mer för att främja rättvis konkurrens, säkerställa lika villkor och ta itu med befintliga handelsproblem. För att dessa mål ska kunna uppnås måste unionens handelspolitik ha en sund inriktning, och den måste genomföras fullständigt och effektivt samt övervakas, på ett mer rättvist och transparent sätt. EU:s handelsavtal bör leda till tillväxtmöjligheter till följd av marknadstillträde och undanröjandet av handelshinder. Det är avgörande att förhandlingarna förs i en anda av ömsesidig nytta i syfte att åtgärda otillbörliga handelsmetoder och garantera överensstämmelse med EU:s regler och normer.

I.

Den 30 april 2020 anmälde EU tillsammans med 18 WTO-medlemmar formellt det tillfälliga flerpartsarrangemanget till WTO. Detta innebär att arrangemanget börjar tillämpas på tvister som uppstår mellan de deltagande WTO-medlemmarna, mot bakgrund av överprövningsorganets dödläge.

J.

Covid-19-utbrottet har orsakat en mångfasetterad kris med långsiktiga konsekvenser och har blottlagt de globala värdekedjornas bristande motståndskraft för vissa viktiga produkter, däribland medicinsk utrustning och medicintekniska produkter. Krisen har visat att det behövs mer robusta och motståndskraftiga produktionskedjor liksom investeringar inom strategiska områden för att öka motståndskraften hos EU:s leveranskedjor. Vetenskapliga rapporter pekar på en växande risk för världsomspännande pandemier och för klimatförändringsrelaterade företeelser som påverkar de internationella förbindelserna. G20-ländernas handelsministrar har åtagit sig att begränsa covid-19-pandemins konsekvenser för den internationella handeln och de internationella investeringarna genom att fortsätta att samarbeta för att skapa ett fritt, rättvist, icke-diskriminerande, transparent, förutsägbart och stabilt handels- och investeringsklimat och genom att hålla våra marknader öppna så att det fortsatta gränsöverskridande flödet av viktig medicinsk utrustning och viktiga medicintekniska produkter, jordbruksprodukter och andra väsentliga varor och tjänster säkerställs.

K.

Den 14 mars 2020 antog kommissionen genomförandeförordning (EU) 2020/402 (9) inom ramen för ett skyndsamt förfarande i syfte att göra export av personlig skyddsutrustning till föremål för exporttillstånd i enlighet med förordning (EU) 2015/479 som en tillfällig åtgärd som hjälper EU att möta den ökade efterfrågan och förbereda EU:s operativa kapacitet att hjälpa tredjeländer.

L.

EU har förhandlat fram omfattande avtal för handelsförbindelserna med nästan hela Latinamerika och Västindien, med undantag för Bolivia, Kuba och Venezuela.

M.

Europaparlamentet betonade 2015 (10) behovet av ett jämställdhetsperspektiv i EU:s internationella handelspolitik och 2018 behovet av jämställdhet i handelsavtal (11). 36 miljoner arbetstillfällen i EU, varav 13,7 miljoner innehas av kvinnor, är beroende av export till länder utanför EU. Kvinnor är i hög grad underrepresenterade i handeln med länder utanför EU inom jordbruks- och tillverkningssektorerna. Endast ett av fem exporterande företag i EU leds (dvs. ägs och/eller styrs) av en kvinna och kvinnor utgör 30 % eller mindre av den totala arbetskraften inom exportsektorn.

N.

Många länder tar ut tullar på medicintekniska produkter, inbegripet patientmonitorer, diagnostisk utrustning och vanliga läkemedel såsom antibiotika, smärtstillande och insulin, och praktiskt taget alla länder tar ut importtullar på tvål. Tullarna har höjts i och med USA:s beslut att införa tilläggstullar på import från Kina till ett värde på 370 miljarder US-dollar, vilket inbegriper vissa aspekter av personlig skyddsutrustning.

O.

Vetenskapliga rapporter pekar på en växande risk för världsomspännande pandemier och för klimatförändringsrelaterade företeelser som påverkar de internationella förbindelserna, med slutsatsen att våra ekonomiska modeller måste reformeras på djupet, bland annat i enlighet med Parisavtalet om klimatet.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

11.

12.

13.

14.

15.

16.

17.

18.

19.

20.

21.

22.

23.

24.

25.

26.

27.

28.

29.

30.

31.

32.

33.

34.

35.

36.

37.

38.

39.

40.

41.

42.

43.

44.

45.

46.

47.

48.

49.

50.

51.

52.

53.

54.

55.

56.

57.

58.

59.

60.

61.

62.

63.

64.

65.

66.

67.

68.

69.

70.

71.

72.

73.

74.

75.

76.

77.

78.

79.

80.

—

med beaktande av utkastet till kommissionens förordning om ändring av bilagan till förordning (EU) nr 231/2012 om fastställande av specifikationer för de livsmedelstillsatser som förtecknas i bilagorna II och III till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1333/2008 vad gäller specifikationerna för titandioxid (E 171) (D066794/04,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1333/2008 av den 16 december 2008 om livsmedelstillsatser (1), särskilt artikel 14,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1331/2008 av den 16 december 2008 om fastställande av ett enhetligt förfarande för godkännande av livsmedelstillsatser, livsmedelsenzymer och livsmedelsaromer (2), särskilt artikel 7.5,

—

med beaktande av den sammanfattande rapporten av den 13 maj 2019 från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder (3),

—

med beaktande av det uttalande som antogs av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) den 10 maj 2019, och som offentliggjordes den 12 juni 2019 (4),

—

med beaktande av artikel 5a.3 b och 5a.5 i rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (5),

—

med beaktande av artikel 112.2, 112.3 och 112.4 c i arbetsordningen,

—

med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, och av följande skäl:

A.

Förordning (EG) nr 1333/2008 innehåller bestämmelser om livsmedelstillsatser som används i livsmedel i syfte att säkerställa en effektivt fungerande inre marknad samt en hög skyddsnivå för människors hälsa och en hög nivå på konsumentskyddet, inbegripet skyddet av konsumenternas intressen och god sed inom handeln med livsmedel, när så är lämpligt med beaktande av skyddet av miljön.

B.

I förordning (EG) nr 1331/2008 fastställs ett enhetligt förfarande för bedömning och godkännande av bland annat livsmedelstillsatser, som ska bidra till den fria rörligheten för livsmedel inom unionen och till en hög skyddsnivå för människors hälsa och en hög nivå på konsumentskyddet, inbegripet skyddet av konsumenternas intressen.

C.

Titandioxid (E 171) är en livsmedelstillsats som delvis består av nanopartiklar och huvudsakligen förekommer i livsmedel såsom konfektyr, kakor, desserter, glass, kex, chokladkakor, bageri- och konditorivaror. Dess främsta funktion är att göra produkterna vita eller ogenomskinliga.

D.

Titandioxid (E 171) används främst i livsmedel som är särskilt populära bland barn, såsom tuggummi, godis, choklad och glass, vilket väcker farhågor om den potentiellt höga exponering som denna känsliga del av befolkningen utsätts för.

E.

Efsa pekade redan i sitt vetenskapliga yttrande av den 28 juni 2016 (6) om titandioxid (E 171) på avsaknaden av uppgifter, vilket hindrar en fullständig riskbedömning av tillsatsen. Osäkerheten kring säkerheten hos titandioxid (E 171) beror delvis på att tillverkarna inte har lämnat de uppgifter som krävs för riskbedömningen.

F.

Ett betydande antal vetenskapliga publikationer (7) på senare tid har ifrågasatt säkerheten hos titandioxid (E 171) och lyft fram potentiella risker med intag av titandioxid.

G.

Den franska myndigheten för livsmedels-, miljö- och arbetsmiljöfrågor (Anses) identifierade i sitt yttrande av den 12 april 2019 (8) möjliga cancerogena effekter av titandioxid (E 171), bland andra negativa effekter, och drog slutsatsen att det fortfarande råder vetenskaplig osäkerhet kring säkerheten hos titandioxid (E 171) och saknas uppgifter, vilket innebär att eventuella farhågor om den potentiella toxiciteten hos titandioxid (E 171) för konsumenterna inte kan avfärdas. Det nederländska kontoret för riskbedömning och forskning (BuRO) (9) har också pekat på luckor och osäkerheter i uppgifterna.

H.

Efsa hänvisar i sitt senaste uttalande om titandioxid (E 171) i livsmedel (10) till Anses yttrande och erkänner också ett antal osäkerhetsfaktorer när det gäller säkerheten vid dess användning.

I.

19 vetenskapsmän från åtta olika länder träffades i februari 2016 vid Internationella centret för cancerforskning (IARC) i Lyon, Frankrike, för att göra en ny bedömning av cancerogeniteten hos titandioxid (E 171) och kom fram till att det bör klassificeras som möjligen cancerframkallande för människor (dvs. grupp 2B) (11).

J.

Det amerikanska arbetsmiljöverket, National Institute for Occupational Safety and Health (Niosh), har fastställt att exponering för ultrafin titandioxid (E 171) bör betraktas som potentiellt cancerframkallande i arbetsmiljön (12).

K.

Den franska regeringen antog, till följd av Anses yttrande och Efsas efterföljande uttalande som inte kunde avfärda farhågorna, ett dekret som förbjuder försäljningen av livsmedelsprodukter som innehåller titandioxid (E 171) från och med den 1 januari 2020, som en försiktighetsåtgärd för att skydda konsumenternas hälsa.

L.

Trots denna bakgrund lade kommissionen, i stället för att föreslå en utfasning av användningen av titandioxid (E 171) i livsmedelsprodukter, fram ett utkast till förordning om ändring av definitionen av och specifikationerna för denna livsmedelstillsats, som gör det fortsatt möjligt att lagligen släppa ut och hålla kvar titandioxid (E 171) på marknaden.

M.

Varje beslut att inte förbjuda titandioxid (E 171) på marknaden missgynnar företag som har valt att tillämpa försiktighetsprincipen och har ersatt eller tagit bort titandioxid (E 171) från sina produkter.

N.

I artikel 191.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) fastslås det att försiktighetsprincipen är en av unionens grundläggande principer.

O.

I artikel 168.1 i EUF-fördraget står det att ”[e]n hög hälsoskyddsnivå för människor ska säkerställas vid utformning och genomförande av all unionspolitik och alla unionsåtgärder”.

P.

Mer än 85 000 medborgare runtom i Europa har redan undertecknat en framställning (13) till stöd för det franska förbudet mot titandioxid (E 171) och har begärt att försiktighetsprincipen ska tillämpas med tanke på osäkerheten i fråga om livsmedelstillsatser som inte har något näringsmässigt syfte och som kan utgöra en risk för konsumenterna.

Q.

Vid godkännande av livsmedelstillsatser kan man också ta hänsyn till andra faktorer av betydelse för den aktuella frågan, däribland samhällsrelaterade, ekonomiska, traditionsrelaterade, etiska och miljörelaterade faktorer, försiktighetsprincipen samt huruvida kontroller är genomförbara, i enlighet med vad som anges i förordning (EG) nr 1331/2008.

R.

Enligt artikel 6 i förordning (EG) nr 1333/2008 får en livsmedelstillsats endast godkännas om dess användning är säker, det finns ett skäligt tekniskt behov och om konsumenten inte vilseleds av användningen, utan livsmedelstillsatsen tvärtom har fördelar för konsumenten.

S.

Titandioxid (E 171) används endast för estetiska ändamål och har inget näringsvärde och fyller inte heller någon gynnsam teknisk funktion i livsmedel.

T.

Det finns inget övertygande tekniskt behov av att använda titandioxid (E 171), och många livsmedelstillverkare och detaljhandlare som är verksamma på den franska marknaden har framgångsrikt lyckats ta bort titandioxid (E 171) från sina produkter för att följa det franska dekretet om förbud mot utsläppande på marknaden av livsmedel som innehåller tillsatsen (14). Vissa multinationella företag har förbundit sig att ta bort titandioxid (E 171) från sin livsmedelsportfölj (15).

U.

De flesta medlemsstater har hittills haft svårt att verkställa kravet på märkning av nanopartiklar i livsmedel. Undersökningar utförda av konsumentgrupper i Spanien, Belgien, Italien och Tyskland har hittat nanopartiklar av titandioxid (E 171) i proportioner som överstiger 50 %, utan att tillsatsen har märkts som ”nano” (16), bland annat i livsmedel såsom sötsaker, tuggummi och kakor som ofta konsumeras av barn och andra känsliga befolkningsgrupper.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

—

med beaktande av utkastet till kommissionens förordning om ändring av förordning (EG) nr 1881/2006 vad gäller fastställande av gränsvärden för akrylamid i vissa livsmedel för spädbarn och småbarn (D067815/03,

—

med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 315/93 av den 8 februari 1993 om fastställande av gemenskapsförfaranden för främmande ämnen i livsmedel (1), särskilt artikel 2.3,

—

med beaktande av kommissionens förordning (EU) 2017/2158 av den 20 november 2017 om fastställande av förebyggande och reducerande åtgärder och av åtgärdsnivåer för att minska förekomsten av akrylamid i livsmedel (2),

—

med beaktande av det vetenskapliga yttrande om akrylamid i livsmedel som antogs av panelen för främmande ämnen i livsmedelskedjan vid Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) den 30 april 2015 och som offentliggjordes den 4 juni 2015 (3),

—

med beaktande av artikel 5a.3 b i rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som ska tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (4),

—

med beaktande av artikel 112.2, 112.3 och 112.4 c i arbetsordningen,

—

med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, och av följande skäl:

A.

Akrylamid är en kemisk förening i livsmedel som bildas av de naturligt förekommande ämnena fri asparagin och socker under behandling vid hög temperatur, såsom stekning, rostning och bakning.

B.

Konsumenterna exponeras för akrylamid genom industriellt framställda livsmedel, såsom chips, bröd, kex och kaffe, men också genom matlagning i hemmet, t.ex. när de rostar bröd eller tillagar pommes frites.

C.

Spädbarn, småbarn och andra barn är den mest utsatta åldersgruppen med tanke på deras lägre kroppsvikt, och de är därför särskilt sårbara. Det är välkänt att barn har en högre ämnesomsättning på grund av det större förhållandet mellan lever och kroppsvikt, vilket gör det mer sannolikt att glycidamid (akrylamidmetabolit som bildas genom biotransformation) kan bildas snabbare hos barn, vilket i sin tur ökar risken för akrylamidtoxicitet hos barn (5).

D.

Enligt den harmoniserade klassificering och märkning som godkänts av unionen (CLP00) är akrylamid giftigt vid förtäring och kan orsaka genetiska defekter, kan orsaka cancer, orsakar organskador genom lång eller upprepad exponering, är skadligt vid hudkontakt, orsakar allvarlig ögonirritation, är skadligt vid inandning, misstänks kunna skada fertiliteten, irriterar huden och kan orsaka allergisk hudreaktion. Den klassificering som företag tillhandahåller Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa) i Reach-registreringar visar dessutom att detta ämne misstänks skada fertiliteten eller det ofödda barnet (6).

E.

Utöver detta har degeneration av perifera nervsystemet och nervterminaler i vissa områden i hjärnan med anknytning till minne, inlärning och kognitiva funktioner observerats (7).

F.

I det vetenskapliga yttrande om akrylamid i livsmedel som antogs av panelen för främmande ämnen i livsmedelskedjan den 30 april 2015 (8) identifierades, utifrån alla tillgängliga uppgifter, fyra möjliga kritiska slutpunkter (endpoints) för akrylamidtoxicitet, närmare bestämt neurotoxicitet, effekter på mäns fortplantningsförmåga, utvecklingstoxicitet och cancerogenitet. Panelen konstaterade också att akrylamid är en könscellsmutagen och att det för närvarande inte finns några etablerade förfaranden för riskbedömning med hjälp av denna slutpunkt. Mer specifikt bekräftade panelen tidigare utvärderingar som visar att akrylamid i livsmedel kan öka risken för att utveckla cancer hos konsumenter i alla åldersgrupper.

G.

Akrylamidtoxicitet erkändes redan 2002 i en gemensam rapport från FAO/WHO (9). Internationella centret för cancerforskning (IARC) har klassificerat akrylamid som sannolikt cancerframkallande för människor (10), Förenta staternas National Toxicology Program har klassificerat akrylamid som något som rimligen kan förutses vara cancerframkallande för människor (11) och Förenta staternas miljövårdsmyndighet (U.S. Environmental Protection Agency) har klassificerat akrylamid som sannolikt cancerframkallande för människor (12).

H.

De hormonstörande egenskaperna hos akrylamid har diskuterats i åtskilliga vetenskapliga studier (13), och det finns ett akut behov av att undersöka detta ytterligare.

I.

I artikel 191.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) fastslås att försiktighetsprincipen är en av unionens grundläggande principer.

J.

I artikel 168.1 i EUF-fördraget fastställs att ”[e]n hög hälsoskyddsnivå för människor ska säkerställas vid utformning och genomförande av all unionspolitik och alla unionsåtgärder”.

K.

I artikel 2.1 och 2.2 i förordning (EEG) nr 315/93 föreskrivs att livsmedel som innehåller ett främmande ämne i en mängd som inte kan godtas med hänsyn till folkhälsan, i synnerhet vad gäller giftighet, inte får släppas ut på marknaden, och att halten av främmande ämnen ska hållas så låg som rimligen är möjligt med hjälp av god tillverkningssed i alla led av livsmedelsproduktionen.

L.

Enligt förordning (EU) 2017/2158 ska livsmedelsföretagare tillämpa förebyggande och reducerande åtgärder och utföra vissa åtgärder för att minska akrylamidhalterna i vissa livsmedel i syfte att säkerställa att akrylamidhalterna i deras produkter ligger under ”åtgärdsnivåerna”, som används för att kontrollera de förebyggande och reducerande åtgärdernas effektivitet genom provtagning och analys.

M.

De åtgärdsnivåer som fastställs i förordning (EU) 2017/2158 har tillämpats sedan april 2018 och ska ses över av kommissionen vart tredje år, och den första översynen ska göras inom tre år från den förordningens ikraftträdande, i syfte att fastställa lägre nivåer (14).

N.

Åtgärdsnivåer saknas för ett antal produktkategorier, till exempel grönsakschips, kroketter och riskakor, varav vissa har visat sig innehålla höga halter av akrylamid. I kommissionens rekommendation (EU) 2019/1888 (15) fastställs en icke uttömmande förteckning över livsmedelskategorier som regelbundet bör övervakas med avseende på förekomsten av akrylamid.

O.

I enlighet med artikel 2.3 i förordning (EEG) nr 315/93 får kommissionen, om så behövs, fastställa högsta tillåtna gränsvärden för vissa främmande ämnen för att skydda folkhälsan, men det har ännu inte fastställts några gränsvärden för akrylamid i livsmedel. I skäl 15 i förordning (EU) 2017/2158 anges att man som komplettering av de förebyggande och reducerande åtgärderna bör överväga att fastställa gränsvärden för akrylamid i vissa livsmedel.

P.

I utkastet till kommissionens förordning erkänns vikten av att akrylamidhalterna i livsmedel är så låga som rimligen är möjligt.

Q.

I utkastet till kommissionens förordning föreslås att gränsvärden ska fastställas för endast två mycket specifika livsmedelskategorier, nämligen ”kex och skorpor för spädbarn och småbarn” (150 μg/kg, vilket motsvarar den nuvarande åtgärdsnivån) och för ”barnmat, beredda spannmålsbaserade livsmedel för spädbarn och småbarn, utom kex och skorpor” (50 μg/kg, vilket till och med är 10 μg/kg högre än den nuvarande åtgärdsnivån på 40 μg/kg).

R.

De uppgifter om förekomsten som kommissionen baserar sitt utkast till förordning på härrör från perioden 2015–2018. Om förordning (EU) 2017/2158 ska ha någon effekt på akrylamidhalterna i livsmedel är det rimligt att förvänta sig att livsmedelstillverkarna i nuläget bör ha uppnått åtminstone den åtgärdsnivå som fastställdes för tre år sedan.

S.

Forskning som genomfördes hösten 2018 av tio konsumentorganisationer på olika håll i Europa (16) har visat att en rad produkter som inte omfattas av de två kategorier som regleras i utkastet till kommissionens förordning, såsom kex och rån, ofta konsumeras av barn under tre år. Vissa av dessa produkter marknadsförs också uppenbarligen till barn (en förpackningsdesign med tecknade karaktärer som tilltalar barn). En liknande situation kan antas för produkter som crackers eller frukostflingor.

T.

Åtgärdsnivån för ”kex och rån” (350 μg/kg) och åtgärdsnivån för ”kex och skorpor för spädbarn och småbarn” (150 μg/kg) skiljer sig avsevärt åt, utan att föräldrarna uppmärksammas på skillnaden i fråga om den högsta tillåtna akrylamidhalten.

U.

Det konstaterades också att en tredjedel av de testade produkterna låg på eller över åtgärdsnivån när det gäller kex och rån, och av de kex och rån som identifierades som ”ofta konsumerade av barn under tre år” skulle nästan två tredjedelar inte ha klarat den åtgärdsnivå som fastställts för kategorin ”kex och skorpor för spädbarn och småbarn”.

V.

Det råder enighet om att förekomsten av akrylamid i livsmedel kan minimeras genom lämpliga förebyggande och reducerande åtgärder (17). Inom alla livsmedelskategorier har det bevisats vara möjligt att tillverka produkter med låg akrylamidhalt (18).

W.

När det gäller utkastet till kommissionens förordning visar både uppgifter från konsumentforskning (19) under 2018 och uppgifter om förekomst från Efsas databas för perioden 2015–2018 att lägre halter än de föreslagna 150 μg/kg och 50 μg/kg enkelt har kunnat uppnås av en mycket stor majoritet av producenterna i båda livsmedelskategorierna. Det kan antas att nästan alla produkter kan uppfylla dessa nivåer i dag. Striktare nivåer är därför nödvändiga för att skapa incitament för ytterligare minskning.

X.

Att fastställa gränsvärden underlättar klart medlemsstaternas verkställighet av bestämmelserna om akrylamid. Gränsvärdena måste dock fortfarande fastställas i enlighet med principen ”så lågt som rimligen är möjligt” enligt vad som anges i artikel 2 i förordning (EEG) nr 315/93.

Y.

Sammanfattningsvis kan de nivåer som föreslås i utkastet till kommissionens förordning redan enkelt uppnås för de flesta produkter på marknaden, och lägre nivåer har visat sig vara möjliga att uppnå utan att det krävs stora ansträngningar.

Z.

Mer forskning skulle kunna bidra till förståelsen av orsakerna till de stora variationerna av akrylamidhalterna inom livsmedelskategorierna och peka ut strategier för att minimera bildandet av akrylamid.

AA.

Det är mycket viktigt att övervaka hur effektiva bestämmelserna om akrylamid är. Detta innebär att medlemsstaterna måste genomföra ändamålsenliga kontroller tillräckligt ofta och samla in uppgifter om förekomsten av akrylamid.

AB.

Offentliga informationskampanjer kan bidra till att öka konsumenternas medvetenhet om produkter med potentiellt högre akrylamidhalt och informera dem om hur de kan begränsa exponeringen för akrylamid genom tillagningen.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

11.

12.

13.

—

med beaktande av kommissionens meddelanden av den 11 december 2019Den europeiska gröna given (COM(2019)0640) och av den 20 maj 2020EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030 (COM(2020)0380), och av sina resolutioner av den 15 januari 2020 om den europeiska gröna given (1) och av den 16 januari 2020 om det 15:e mötet i partskonferensen (COP15) för konventionen om biologisk mångfald (2),

—

med beaktande av New York-deklarationen om skogar, som EU ratificerade den 23 juni 2014,

—

med beaktande av kommissionens rapport till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén av den 7 december 2018Framsteg i genomförandet av EU:s skogsstrategi – En ny EU-skogsstrategi: för skogarna och den skogsbaserade sektorn (COM(2018)0811),

—

med beaktande av sin resolution av den 28 april 2015 om en ny EU-skogsstrategi: för skogarna och den skogsbaserade sektorn (3),

—

med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén av den 23 juli 2019Intensifiera EU:s insatser för att skydda och återställa världens skogar (COM(2019)0352),

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 15 april 2019 om framstegen i genomförandet av EU:s skogsstrategi och om en ny strategisk ram för skogar (08609/2019),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1143/2014 av den 22 oktober 2014 om förebyggande och hantering av introduktion och spridning av invasiva främmande arter och de därpå följande genomförandeförordningarna med uppdateringar av förteckningen över invasiva arter (4), som även innefattar trädarter,

—

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 30 oktober 2019 över kommissionens rapport till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén av den 7 december 2018Framsteg i genomförandet av EU:s skogsstrategi – En ny EU-skogsstrategi: för skogarna och den skogsbaserade sektorn,

—

med beaktande av den globala bedömningsrapport om biologisk mångfald och ekosystemtjänster som den mellanstatliga plattformen för biologisk mångfald och ekosystemtjänster offentliggjorde den 31 maj 2019,

—

med beaktande av Europeiska miljöbyråns rapport The European environment – state and outlook 2020: knowledge for transition to a sustainable Europe, som offentliggjordes den 4 december 2019,

—

med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 11 april 2019 om genomförandet av EU:s skogsstrategi,

—

med beaktande av halvtidsöversynen av strategin för biologisk mångfald fram till 2020,

—

med beaktande av EU:s uppdaterade bioekonomistrategi,

—

med beaktande av klimatstrategin för 2050,

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 29 november 2019 om EU:s uppdaterade bioekonomistrategi (5),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 28 november 2018En ren jord åt alla: En europeisk strategisk långsiktig vision för en stark, modern, konkurrenskraftig och klimatneutral ekonomi (COM(2018)0773),

—

med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 16 maj 2018Halvtidsöversyn av EU:s skogsstrategi (6),

—

med beaktande av Europa 2020-strategin, inklusive initiativen Innovationsunionen och Ett resurseffektivt Europa,

—

med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

—

med beaktande av yttrandena från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och utskottet för industrifrågor, forskning och energi.

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A9-0154/2020),

—

med beaktande av EU-medlemsstaternas ansvar enligt konventionen om biologisk mångfald (CBD), Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCC) och Förenta nationernas konvention för bekämpning av ökenspridning (UNCCD), och av följande skäl:

A.

EU:s interna och internationella åtaganden, såsom den europeiska gröna given, FN:s mål för hållbar utveckling, Kyotoprotokollet, Parisavtalet och övergången till ett utsläppsfritt samhälle, kommer inte att kunna uppnås utan de klimatfördelar och andra ekosystemtjänster som skogen och den skogsbaserade sektorn erbjuder.

B.

I fördraget om Europeiska unionens funktionssätt står det inget om en gemensam skogspolitik för EU, och ansvaret för skog ligger hos medlemsstaterna. EU har dock en lång tradition av att genom sin politik och sina riktlinjer, inbegripet artikel 4 i EUF-fördraget avseende energi, miljö och jordbruk, bidra till ett hållbart skogsbruk och till medlemsstaternas beslut om skog.

C.

Skogen och hela den skogsbaserade värdekedjan är grundläggande för vidareutvecklingen av den cirkulära bioekonomin, eftersom de skapar arbetstillfällen, säkerställer ekonomisk välfärd i landsbygds- och stadsområden, bidrar till begränsningen av och anpassningen till klimatförändringarna, erbjuder hälsomässiga fördelar, värnar om den biologiska mångfalden och framtidsutsikterna i bergs-, ö- och landsbygdsregioner och motverkar ökenspridning.

D.

Ordentligt finansierad högkvalitativ forskning, innovation, insamling av information, underhåll och utveckling av databaser samt utbyte av bästa praxis och kunskap är av stor vikt för framtidsutsikterna för EU:s mångfunktionella skogar och hela den skogsbaserade värdekedjan, mot bakgrund av de allt högre krav som ställs på dem och behovet av att hantera de olika möjligheter och utmaningar som samhället står inför.

E.

Skogen är en del av vårt naturarv som vi måste bevara och underhålla. För att detta arv ska kunna blomstra och vara en källa till biologisk mångfald och ekonomiskt välstånd samt till turism- och samhällsresurser behöver det förvaltas väl.

F.

Fonden för landsbygdsutveckling har inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken tillhandahållit verktyg och resurser till stöd för skogsbrukssektorn och bör fortsätta göra det inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2020, med ett starkt fokus på hållbart skogsbruk.

G.

Det finns 16 miljoner privata skogsägare i EU som tillsammans äger omkring 60 % av EU:s skogar. Den genomsnittliga privatägda skogen är på 13 hektar, och omkring två tredjedelar av de privata skogsägarna äger mindre än 3 hektar skog.

H.

Hållbart brukade skogar är enormt viktiga för att garantera sysselsättning på landsbygden, de gynnar människors hälsa och bidrar samtidigt i avgörande grad till miljön och den biologiska mångfalden.

I.

Åtgärder för begränsning av och anpassning till klimatförändringar i skogen hänger samman eftersom olika aspekter måste balanseras och samverkanseffekter mellan dem uppmuntras, i synnerhet inom ramen för medlemsstaternas strategier och planer för anpassning.

J.

De europeiska skogarna och deras situation skiljer sig från varandra och måste därför hanteras olika, men alltid med syftet att förbättra deras ekonomiska, sociala och miljömässiga funktioner.

K.

I unionens yttersta randområden finns mycket rika källor till biologisk mångfald, och det är av grundläggande betydelse att de bevaras.

L.

Förlust av biologisk mångfald i skogen får stora miljömässiga, ekonomiska och sociala konsekvenser.

M.

Jordens kvalitet spelar en avgörande roll för tillhandahållandet av ekosystemtjänster såsom filtrering och lagring av vatten – vilket ger skydd mot översvämningar och torka –, koldioxidbindning, biologisk mångfald och tillväxt av biomassa. En förbättring av jordkvaliteten, som exempelvis då man i en del regioner växlar från barrskog till lövskog, är en ekonomiskt påfrestande process som tar flera årtionden.

N.

Det europeiska samhället, som blir alltmer bortkopplat från skogen och skogsbruket, bör informeras om hur viktigt det är med ett hållbart skogsbruk, med betoning på de många fördelar som skogen tillhandahåller ur såväl ekonomiska, sociala och miljömässiga som kulturella och historiska perspektiv.

O.

Vid sidan av koldioxidbindningen har skogarna även en gynnsam inverkan på klimatet, atmosfären, bevarandet av den biologiska mångfalden och förvaltningen av floder och vattenvägar. De skyddar dessutom marken från erosion orsakad av vatten och vind, och har även andra användbara naturliga egenskaper.

P.

Nästan 23 % av Europas skog finns i Natura 2000-områden. I vissa medlemsstater överstiger andelen 50 %, och nästan hälften av de naturliga livsmiljöerna i Natura 2000-områdena utgörs av skog.

Q.

Skogen kan både vara en källa till primära skogsprodukter såsom trä, och tillhandahålla värdefulla sekundära produkter såsom svamp, tryffel, örter, honung och bär, som är väldigt viktiga för den ekonomiska verksamheten i vissa av unionens regioner.

R.

Den europeiska skogen har en viktig roll att spela när det gäller att förbättra miljön, utveckla ekonomin, tillfredsställa medlemsstaternas behov av träprodukter och öka befolkningens välmående.

S.

Skogsjordbruk, definierat som markanvändningssystem där träd odlas i kombination med jordbruk på samma mark, är en uppsättning markförvaltningssystem som främjar produktiviteten överlag, genererar mer biomassa, bevarar och återställer jord och tillhandahåller ett antal värdefulla ekosystemtjänster.

T.

Med beaktande av skogens mångfunktionella roll, den långa tid som det tar för skog att etablera sig och betydelsen av att säkerställa en god artrikedom är ett hållbart bruk, bevarande och mångfaldigande av skogsresurserna en viktig europeisk uppgift.

U.

Socialt och miljömässigt ansvarsfull jakt spelar också en viktig roll i skogsregioner och delvis skogbeklädda regioner, genom att den håller nere antalet vilda djur och kontrollerar spridningen av sjukdomar, såsom afrikansk svinpest.

V.

Skogen spelar en avgörande roll i kampen mot markerosion och ökenspridning över stora landområden. Studier visar att träd i parker och stadsmiljöer har en positiv effekt genom att de upprätthåller lägre temperaturer jämfört med trädlösa områden.

W.

Det finns i den nuvarande programperioden (2014–2020) åtgärder inom den gemensamma jordbrukspolitiken som syftar till att hjälpa ekonomiska aktörer att bygga upp en större kapacitet i fråga om skogsbruk.

X.

Vissa skogsregioner har drabbats hårt av skadedjur och insekter såsom dödsur och olika sorters svampar. Naturligt förekommande kastanjeskogar har invaderats av kastanjekräfta (Cryphonectria parasitica), som är ett allvarligt hot mot dessa skogars överlevnad, men som på lång sikt också hotar mänsklig aktivitet kopplad till dessa skogar, till exempel odling och insamling av kastanjer.

Y.

De uppgifter om skog som finns tillgängliga på EU-nivå är ofullständiga och av varierande kvalitet, vilket hämmar kapaciteten till samordning på EU-nivå i fråga om skogsbruk.

Z.

Olaglig skogsavverkning förekommer också i EU.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

11.

12.

13.

14.

15.

16.

17.

18.

19.

20.

21.

22.

23.

24.

25.

26.

27.

28.

29.

30.

31.

32.

33.

34.

35.

36.

37.

38.

39.

40.

41.

42.

43.

44.

45.

46.

47.

48.

49.

50.

51.

52.

53.

54.

55.

56.

57.

58.

—

med beaktande av sina tidigare resolutioner om Eritrea, särskilt resolutionen av den 6 juli 2017 (1),

—

med beaktande av FN:s särskilda rapportörs rapport av den 11 maj 2020 om situationen för de mänskliga rättigheterna i Eritrea,

—

med beaktande av FN:s särskilda rapportörs uttalande av den 30 juni 2020 vid det 44:e mötet i FN:s råd för mänskliga rättigheter om situationen för de mänskliga rättigheterna i Eritrea,

—

med beaktande av resolutionerna från FN:s råd för mänskliga rättigheter om situationen för de mänskliga rättigheterna i Eritrea,

—

med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 2444 (2018) av den 14 november 2018, som med omedelbar verkan avslutade alla FN-sanktioner mot Eritrea (vapenembargo, frysning av tillgångar och reseförbud),

—

med beaktande av rådets beslut (Gusp) 2018/1944 av den 10 december 2018 om upphävande av beslut 2010/127/Gusp om restriktiva åtgärder mot Eritrea (2),

—

med beaktande av mål 428/12 (2012) som ingavs till Afrikanska kommissionen för mänskliga och folkens rättigheter på Dawit Isaaks och andra politiska fångars vägnar,

—

med beaktande av slutförklaringen från det 66:e mötet för Afrikanska kommissionen för mänskliga och folkens rättigheter av den 22 maj 2017,

—

med beaktande av FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning,

—

med beaktande av Eritreas grundlag som antogs 1997 och som garanterar medborgerliga fri- och rättigheter, religionsfrihet inberäknad,

—

med beaktande av den afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter,

—

med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966,

—

med beaktande av AVS–EU-partnerskapsavtalet (Cotonouavtalet) (3), i dess ändrade lydelse från 2005 och 2010, som Eritrea har undertecknat,

—

med beaktande av artiklarna 144.5 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Dawit Isaak, som har dubbelt medborgarskap i Eritrea och Sverige, och därmed medborgarskap i Europeiska unionen, är journalist och delägare i Eritreas första oberoende tidning, Setit, som har stor spridning. Den 23 september 2001 greps han tillsammans med 21 andra personer av de eritreanska myndigheterna. Eritreas regering anklagar Dawit Isaak för att vara en ”förrädare”, trots att han varken åtalats eller ställts inför rätta. Efter Eritreas självständighet 1992 hade Dawit Isaak återvänt från Sverige för att hjälpa till att befästa landets nya demokrati.

B.

Fängslandena ägde rum efter offentliggörandet av ett öppet brev där regimen fördömdes och president Isaias Afwerki uppmanades att genomföra demokratiska reformer. Den dagen då gripandena skedde tillkännagav regeringen ett förbud mot alla oberoende medier. De frihetsberövade har inte åtalats för något brott.

C.

Den 19 november 2005 försattes Dawit Isaak på fri fot efter betydande insatser av bland annat Sveriges regering på hans vägnar. Två dagar senare greps han på nytt när han var på väg till sjukhus, och de eritreanska myndigheterna hävdade att han endast varit tillfälligt frigiven för att få läkarvård. Sedan dess har Dawit Isaak hållits isolerad av de eritreanska myndigheterna, som vägrar att uppge den exakta platsen där han befinner sig eller någon information om hans hälsa och välbefinnande.

D.

I december 2008 kom det obekräftade uppgifter om att Dawit Isaak hade överförts till ett högsäkerhetsfängelse i Embatkala, och att han kort därefter, den 11 januari 2009, hade lagts in på ett av flygvapnets sjukhus i Asmara, antagligen allvarligt sjuk. Man vet fortfarande inte något om hans sjukdom eller hur allvarlig den är och Eritreas regering vägrar att bekräfta att han har lagts in på sjukhus.

E.

Sedan Dawit Isaaks försvinnande har hans familj, däribland hans tre barn, upplevt stor oro och osäkerhet och haft mycket lite kännedom om sin närståendes välbefinnande, vistelseort eller framtidsutsikter. Dawit Isaaks dotter Betlehem Isaak fortsätter att kämpa för sin fars frigivning. 2020 bekräftade Betlehem Isaak att hennes far levde.

F.

Den afrikanska kommissionen för mänskliga och folkens rättigheter fastställde att de journalister som greps i Eritrea i september 2001, däribland Dawit Isaak, har utsatts för godtyckliga och olagliga frihetsberövanden, och uppmanade de eritreanska myndigheterna att frige dem eller att åtminstone hålla en rättvis rättegång.

G.

Situationen i Eritreas överfulla och ohygieniska förvarsenheter innebär en grym och omänsklig behandling. Dessa förhållanden gör att de frihetsberövade utsätts för en större risk att överföra covid-19. Tillgången till hälso- och sjukvård, mat och sanitet är extremt begränsad eller saknas helt, vilket gör att de frihetsberövade är beroende av besökare för att få grundläggande förnödenheter. Isoleringsåtgärder vid fängelser som syftat till att bekämpa pandemin har lett till ytterligare undernäring och motsvarande psykiska och fysiska sjukdomar. Många fler fångar sitter frihetsberövade i containrar där de utsätts för extremt hårda temperaturförhållanden.

H.

Sedan landet blev självständigt under Isaias Afwerki har Eritrea systematiskt fängslat tusentals människor för deras politiska åsikter, deras arbete som journalister eller deras religionsutövning. Påtvingade försvinnanden sker på ett strukturerat sätt. Frihetsberövade personer utsätts vanligtvis för godtyckliga och olagliga gripanden och frihetsberövanden utan åtal och nekas tillgång till advokater eller familjebesök.

I.

Enligt en rapport från 2019 om mänsklig utveckling från FN:s utvecklingsprogram placerar sig Eritrea på 182:e plats av 189 länder. Eritrea ligger på 178:e plats av 180 länder i 2020 års pressfrihetsindex från Reportrar utan gränser, och 2019 var Eritrea världens mest censurerade land enligt Kommittén för skydd av journalister.

J.

I rapporten från FN:s undersökningskommission om de mänskliga rättigheterna i Eritrea, som offentliggjordes den 9 maj 2016, konstaterades att brott mot mänskligheten hade begåtts i utbredd och systematisk skala i förvarsenheter, i militära träningsläger och på andra platser i hela landet under de senaste 25 åren.

K.

Enligt FN:s särskilda rapportörs rapport av den 16 maj 2019 om situationen för de mänskliga rättigheterna i Eritrea har ”den positiva drivkraften för fred och säkerhet i regionen väckt förväntningar i Eritrea och i det internationella samfundet om att Eritreas regering kommer att genomföra politiska och institutionella reformer”, men ”de eritreanska myndigheterna har ännu inte påbörjat något inhemskt reformarbete och människorättssituationen är oförändrad”. Sedan 2009 har FN:s särskilda rapportör nekats inresa till Eritrea för besök i landet.

L.

I maj 2019 slog de eritreanska myndigheterna till hårt mot icke erkända kristna församlingar och beslagtog katolska skolor och vårdinrättningar, vilket har påverkat befolkningens rätt till hälsa och utbildning negativt.

M.

Eritreas president vägrar fortsättningsvis att anordna val och att tillämpa landets grundlag, trots att grundlagen och Eritreas vallag ratificerades 1997 respektive 2002. Interimsparlamentet har inte sammanträtt sedan 2002 och rättsväsendet kontrolleras av regeringen.

N.

Den senaste utvecklingen av regional fred och säkerhet förväntades leda till reformer av värnplikten och en demobilisering av värnpliktiga i Eritrea. Hittills har inga officiella tillkännagivanden getts om en förkortning av värnplikten eller om några demobiliseringsplaner. Värnplikten har fortfarande karaktären av ofrivillig tjänstgöring och dess varaktighet är obegränsad. Värnplikten innebär för många medborgare, däribland kvinnor och flickor, en situation av slaveri, där hela deras liv kontrolleras av andra, och där de bland annat utsätts för fysiska och sexuella övergrepp och verbala angrepp liksom ibland ett tvång att arbeta som hushållsarbetare.

O.

I juli 2018 undertecknade Eritrea och Etiopien ett historiskt fredsavtal som avslutade tjugo år av konflikt. Fredsavtalet från juli 2018 öppnade nya utsikter för landets socioekonomiska utveckling, vilken hänger samman med framstegen med den regionala ekonomiska integrationen på Afrikas horn.

P.

Efter det att fredsavtalet ingicks mellan Eritrea och Etiopien ändrade EU sin strategi gentemot Eritrea, som utgick från ”principer för engagemang” och som tidigare inte hade gett möjlighet till vare sig politisk dialog eller utvecklingssamarbete mellan EU och Eritrea, och övergick till den så kallade ”tvåspårsstrategin”.

Q.

EU:s partnerskap med Eritrea regleras av Cotonouavtalet och parterna i detta avtal måste respektera och uppfylla dess villkor, särskilt respekten för mänskliga rättigheter, demokratin och rättsstaten.

R.

Trots att Eritrea gjort sig skyldig till grova och systematiska kränkningar av de väsentliga och grundläggande inslagen i Cotonouavtalet när det gäller mänskliga rättigheter har EU aldrig inlett samråd enligt artikel 96 i avtalet, trots uppmaningar från Europaparlamentet att göra så.

S.

EU är en betydande givare till Eritrea genom sitt utvecklingsbistånd till landet. Efter 2018 års fredsavtal mellan Eritrea och Etiopien enades EU och Eritrea om en ny strategi för utvecklingssamarbete för 2019–2020 med ett anslag från EU på 180 miljoner euro.

T.

Den autokratiska regeringen försöker även kontrollera den eritreanska diasporan genom att ålägga eritreaner som bor utomlands en inkomstskatt på 2 %, spionera på dem och övervaka anhöriga som bor kvar i Eritrea.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

11.

12.

13.

14.

15.

—

med beaktande av sina tidigare resolutioner om Nicaragua, särskilt av den 31 maj 2018 (1), 14 mars 2019 (2) och 19 december 2019 (3),

—

med beaktande av avtalet av den 29 juni 2012 om upprättande av en associering mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Centralamerika, å andra sidan (4),

—

med beaktande av EU:s landstrategidokument och fleråriga vägledande program 2014–2020 för Nicaragua,

—

med beaktande av rådets slutsatser om Nicaragua,

—

med beaktande av rådets förordning (EU) 2019/1716 av den 14 oktober 2019, genom vilken det inrättas en ram för riktade sanktioner i Nicaragua (5), samt rådets genomförandeförordning (EU) 2020/606 av den 4 maj 2020, genom vilken sex nicaraguanska tjänstemän läggs till förteckningen över riktade sanktioner, inklusive frysning av tillgångar och reseförbud (6),

—

med beaktande av förklaringarna från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik på Europeiska unionens vägnar om situationen i Nicaragua, särskilt av den 20 november 2019 och den 4 maj 2020,

—

med beaktande av uttalandet av FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter Michelle Bachelet vid det 45:e sammanträdet i FN:s råd för mänskliga rättigheter den 14 september 2020 samt rapporten från FN:s råd för mänskliga rättigheter om Nicaragua av den 19 juni 2020,

—

med beaktande av nyhetsbreven från den särskilda övervakningsmekanismen för Nicaragua, som inrättats av den interamerikanska kommissionen för de mänskliga rättigheterna,

—

med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966,

—

med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

—

med beaktande av EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare samt om yttrandefrihet online och offline,

—

med beaktande av Nicaraguas författning,

—

med beaktande av artiklarna 144.5 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Den 22 september 2020 lade ledamöterna för det styrande partiet Alianza Frente Sandinista de Liberación Nacional i Nicaraguas nationalförsamling fram en lag om reglering av utländska agenter, med den ryska lagen från 2012 om utländska agenter som förebild. Om lagen antas kommer varje person, organisation eller institution, däribland medier och icke-statliga organisationer som tar emot pengar från utlandet, att bli tvungen att registrera sig hos inrikesministeriet och underkasta sig finansiell övervakning av finansanalysenheten.

B.

Varje person och enhet som registrerats som ”utländsk agent” av inrikesministeriet skulle bli föremål för sträng övervakning och tvingas ”avstå från att blanda sig i inrikespolitiska affärer eller frågor”, som det heter i artikel 12, som därigenom inskränker deras medborgerliga och politiska rättigheter och möjliggör förföljelse, trakasserier och åtal mot dem. Ett antagande av lagen skulle få negativa följder för rätten till lika deltagande i politik och samhällsliv, även för oppositionen, och därmed snedvrida det politiska systemet i Nicaragua ytterligare. Detta kan leda till otillåten kriminalisering av civilsamhällesorganisationer, aktivister och människorättsförsvarare.

C.

Lagen om reglering av utländska agenter skulle om den godkändes användas som ett repressivt instrument mot människor och människorättsorganisationer som tar emot resurser från internationella partner i Nicaragua. Ett antagande av lagen skulle kunna få direkta konsekvenser för EU:s samarbete i landet och för personer med kopplingar till europeiska intressen.

D.

Flera medlemmar av Alianza Frente Sandinista de Liberación Nacional har också föreslagit en speciallag om it-brottslighet som syftar till att censurera digitala medier, samt en ny lag om hatbrott som skulle reformera strafflagen för att möjliggöra livstids fängelsestraff för politiskt oliktänkande, utan någon tydlig definition av vilket beteende som kan ge en så sträng dom, och som skulle kunna användas för att straffa dem som höjer rösten mot regeringens repressiva politik.

E.

Dessa föreslagna lagar är uppenbart ämnade att begränsa grundläggande friheter såsom yttrandefriheten (både online och offline), föreningsfriheten och religionsfriheten för att ytterligare begränsa det demokratiska utrymmet för Nicaraguas medborgare och utöva totalitär kontroll över landets medborgare, medier, civilsamhälle och människorättsorganisationer, utan några kontroller och motvikter och med stor skönsmässig bedömning i tillämpningen genom övervakning av all deras verksamhet, företrädesvis i den politiska, yrkesmässiga och ekonomiska sfären. Skulle lagarna antas skulle de kränka ett antal rättigheter och grundläggande friheter som är förankrade i Nicaraguas författning och som alla erkänns i de internationella avtal, konventioner och fördrag som Nicaragua har anslutit sig till.

F.

Dessa initiativ är de senaste exemplen på sådana kränkningar och bekräftar ett större mönster av förtryck och kränkningar av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. Företrädare för det civila samhället, miljöaktivister, journalister, den politiska oppositionen, medlemmar av religiösa samfund, särskilt den katolska kyrkan, studenter, före detta politiska fångar och deras familjer är fortsatt måltavlor för säkerhetsstyrkor och regeringstrogna väpnade grupper genom gripanden, kriminalisering, övervåld, tillslag i deras hem, polistrakasserier, sexuella övergrepp och tilltagande våld och hot mot kvinnliga aktivister, dödshot, vandalism, offentligt förtal och smutskastningskampanjer på nätet.

G.

Enligt FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter syns inga ”framsteg i människorättssituationen eller tecken på att regeringen konstruktivt försöker göra någonting åt de spänningar och strukturproblem som utlöste den sociopolitiska krisen i april 2018”. Organisationer i det civila samhället rapporterar att 94 personer som uppfattas som regeringsmotståndare fortfarande sitter godtyckligt frihetsberövade, de flesta efter påhittade anklagelser om ovidkommande förseelser.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

11.

12.

13.

14.

—

med beaktande av sina tidigare resolutioner om Saudiarabien, i synnerhet resolutionerna av den 11 mars 2014 om Saudiarabien, dess förbindelser med EU och dess roll i Mellanöstern och Nordafrika (1), av den 12. februari 2015 om fallet Raif Badawi (2), av den 8 oktober 2015 om fallet Ali Mohammed al-Nimr (3), av den 31 maj 2018 om situationen för kvinnorättsförsvarare i Saudiarabien (4), samt av den 25 oktober 2018 om dödandet av journalisten Jamal Khashoggi på Saudiarabiens konsulat i Istanbul (5), och av resolutionerna av den 25 februari 2016 om den humanitära situationen i Jemen (6) och av den 30 november 2017 (7) och den 4 oktober 2018 (8) om situationen i Jemen,

—

med beaktande av sin resolution av den 3 maj 2018 om att skydda migrerande barn (2018/2666(RSP)) (9),

—

med beaktande av sin resolution av den 5 april 2017 om hantering av flykting- och migrantrörelserna: den roll som EU:s yttre åtgärder spelar (2015/2342(ΙΝΙ)) (10),

—

med beaktande av uttalandet av den 15 september 2020 från Internationella organisationen för migration (IOM) Urgent Action Needed to Address Conditions in Detention in Kingdom of Saudi Arabia: IOM Director General,

—

med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution av den 19 december 2018Global pakt för säker, ordnad och reguljär migration,

—

med beaktande av FN:s konvention om skydd av alla migrerande arbetstagare och deras familjemedlemmar,

—

med beaktande av artiklarna 144.5 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Enligt rapporter från Human Rights Watch sitter sedan april 2020 omkring 30 etiopiska migranter, däribland gravida kvinnor och barn, godtyckligt fängslade i Saudiarabien under fruktansvärda förhållanden efter att ha tvångsutvisats från norra Jemen av huthimyndigheterna. Många av migranterna utsattes för beskjutning från de saudiska styrkorna och huthistyrkorna då de passerade gränsen. Enligt uppgift är 2 000 migranter kvar på den jemenitiska sidan av gränsen där förhållandena är svåra och har förvärrats av covid-19-pandemin, och där tillgång till grundläggande behov helt saknas.

B.

Saudiska styrkor grep migrerande arbetstagare med våld och placerade dem i fånglägret Al-Dayer innan de överfördes till tio andra fångläger, framför allt till Shmeisi-fängelset mellan städerna Jidda och Mecca, och till centralfängelset i Jizan, där tusentals etiopier påstås sitta fängslade. Enligt etiopiska konsulära myndigheter saknar de tillräckligt med mat och vatten, adekvata sanitära anläggningar och hälso- och sjukvård, och skottskador har inte behandlats. Flera har enligt uppgift dött, däribland barn, och flera fångar ska ha försökt ta sitt liv. De som har vänt sig till vakterna och försökt att protestera mot förhållandena ska ha blivit svårt torterade av de saudiska säkerhetsstyrkorna.

C.

Migrerande arbetstagare, bland annat från afrikanska och asiatiska länder, utgör uppskattningsvis 20 % av Saudiarabiens befolkning och har spelat en avgörande roll för ekonomin i Saudiarabien och andra länder i regionen, framför allt genom att utföra lågavlönade och ofta fysiskt krävande arbeten. I många rapporter från FN och andra internationella organisationer har det dokumenterats hur de som lågavlönade arbetstagare med liten eller ingen tillgång till rättigheter exploateras och utsätts för övergrepp.

D.

Enligt Kafala-systemet, ett förnedrande visasponsorsystem som människorättsorganisationer kallar modernt slaveri, kan migrerande arbetstagare inte resa in i eller ut ur landet eller byta arbete utan sponsorns samtycke, och de saknar rättsligt skydd och är ofta obetalda eller underbetalda. Det sägs att Saudiarabien överväger att avskaffa Kafala-systemet.

E.

Den pågående covid-19-pandemin har ökat trycket på utsatta grupper, särskilt migrerande arbetstagare, inne i Saudiarabien och i andra länder i regionen, vilket har lett till ökad diskriminering och fientlighet mot dem. Migranter stigmatiseras ofta eftersom de påstås ha fört med sig covid-19-viruset, vilket leder till att de ofta förlorar sina arbeten och hamnar i en mycket farlig situation utan bostad eller lön och följaktligen med mycket få möjligheter att legalisera sin status eller finansiera ett eventuellt återvändande till hemlandet på egen hand.

F.

I november 2017 inledde Saudiarabien en kampanj riktad mot migranter som anklagas för att ha brutit mot lagar och andra författningar som rör bostäder, gränssäkerhet och arbete. I september 2019 tillkännagav myndigheterna att kampanjen hade lett till att över 3,8 miljoner gripits och över 962 000 personer utvisats. Omkring 380 000 etiopier deporterades från Saudiarabien till Etiopien mellan maj 2017 och april 2020, enligt IOM.

G.

Etiopiens regering är medveten om de fruktansvärda förhållanden under vilka deras medborgare hålls frihetsberövade i Saudiarabien. Penningöverföringar från etiopier utomlands utgör en viktig del av den etiopiska ekonomin och är avgörande för många familjer.

H.

De saudiska myndigheterna har inte gjort någon ordentlig utredning, trots att de påstår att de skulle utreda ärendet i början av september 2020. Fängelseförhållandena har förvärrats eftersom de fängslade sedan dess har misshandlats och berövats sina mobiltelefoner.

I.

Misshandeln av migranter är ett led i en lång serie av utbredda kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Saudiarabien. De saudiska myndigheterna har utnyttjat de restriktioner som införts för att bekämpa covid-19-pandemin som en täckmantel för att fortsätta kränka politiska fångars mänskliga rättigheter, såsom kvinnorättsförsvararen Loujain al-Hathloul och avhoppade medlemmar av den styrande familjen, såsom prinsessan Basmah bint Saud och prins Salman bin Abdulaziz bin Salman, genom att hålla dem godtyckligt frihetsberövade under isolering. Gripandena av dessa och andra politiska aktivister ingår i de saudiska myndigheternas hårda tillslag mot oliktänkande, vilket inbegriper mordet på journalisten Jamal Khashoggi på det saudiska konsulatet i Istanbul 2018, för vilket fortfarande inget regelrätt ansvar har utkrävts.

J.

Enligt FN:s särskilda rapportör om utomrättsliga, summariska eller godtyckliga avrättningar begås övergrepp av de saudiarabiska myndigheterna med hjälp av elektronisk övervakningsteknik. Saudiarabien är fortfarande ett av de fem länder i världen där avrättningar är vanligast.

K.

Saudiarabiens ratificeringsnivå för centrala internationella människorättsfördrag är en av de lägsta och landet har inte ratificerat de viktigaste instrumenten för skydd mot godtyckligt frihetsberövande och förvar av migranter, däribland den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, det fakultativa protokollet till konventionen mot tortyr (som innehåller nationella förebyggande mekanismer och övervakningsbesök av interneringscenter), konventionen om migrerande arbetare, flyktingkonventionen och konventionen om statslöshet.

L.

Vid sitt möte med Saudiarabiens utrikesminister Faisal Bin Farhan Al Saud i Bryssel den 29 september 2020 upprepade den höga representanten Josep Borrell EU:s avsikt att intensifiera dialogen om mänskliga rättigheter.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

11.

12.

13.

14.

15.

16.

17.

18.

19.

20.

21.

22.

23.

24.

25.

26.

—

med beaktande av artiklarna 2, 3, 4, 6, 7, 9 och 10 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och artikel 20 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

—

med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

—

med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) och Europadomstolens rättspraxis,

—

med beaktande av kommissionens beslut av den 13 december 2006 om inrättande av en mekanism för samarbete och kontroll av Bulgariens framsteg vid uppfyllandet av de särskilda riktmärkena för reformen och kampen mot korruption och organiserad brottslighet (1), av motsvarande årsrapporter för perioden 2007–2019 och av kommissionens rapport av den 22 oktober 2019 om Bulgariens framsteg inom ramen för samarbets- och kontrollmekanismen (COM(2019)0498),

—

med beaktande av den europeiska planeringsterminens landsspecifika rekommendationer om Bulgarien, som offentliggjordes den 20 maj 2020 (COM(2020)0502),

—

med beaktande av Europadomstolens dom av den 5 november 2009 i målet Kolevi mot Bulgarien (2),

—

med beaktande av kommissionens årliga förvaltnings- och resultatrapport för EU:s budget 2019,

—

med beaktande av Europadomstolens dom av den 1 juli 2014 i målet Dimitrov m.fl. mot Bulgarien (3),

—

med beaktande av rapporten från Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) för 2019,

—

med beaktande av Venedigkommissionens yttrande av den 9 december 2019 om utkastet till ändringar av den bulgariska straffprocesslagen och lagen om rättsväsendet när det gäller brottsutredningar mot höga domare,

—

med beaktande av Europeiska revisionsrättens särskilda rapport nr 06/2019: ”Bekämpning av bedrägeri i EU:s sammanhållningsutgifter: förvaltande myndigheter måste bli bättre på upptäckt, motåtgärder och samordning”,

—

med beaktande av Venedigkommissionens yttrande av den 9 oktober 2017 om Bulgariens lag om rättsväsendet,

—

med beaktande av det gemensamma yttrandet av den 19 juni 2017 från Venedigkommissionen och OSSE:s kontor för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter (ODIHR) om ändringar av Bulgariens vallag,

—

med beaktande av Venedigkommissionens yttrande av den 23 oktober 2015 om utkastet till lag om ändring och komplettering av Republiken Bulgariens konstitution (på rättsväsendets område),

—

med beaktande av beslutet av Europarådets ministerkommitté av den 3 september 2020 om verkställighet av Europadomstolens domar i målen S.Z. mot Bulgarien och Kolevi mot Bulgarien,

—

med beaktande av partnerorganisationernas årsrapport för 2020 till Europarådets plattform för att främja skyddet av journalistik och säkerheten för journalister,

—

med beaktande av resolution nr 2296 (2019) av den 27 juni 2019 från Europarådets parlamentariska församling om uppföljningsdialogen med Bulgarien,

—

med beaktande av Europarådets publikation Action against Economic Crime and Corruption,

—

med beaktande av den andra efterlevnadsrapporten om Bulgarien av den 6 december 2019 från Europarådets grupp av stater mot korruption (Greco),

—

med beaktande av uttalandet av den 3 september 2020 från Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter om polisvåld mot journalister i Bulgarien och av hennes rapport efter hennes besök i Bulgarien den 25–29 november 2019,

—

med beaktande av uttalandet av den 18 mars 2020 från OSSE:s representant för mediefrihet om den brutala attacken mot den bulgariska journalisten Slavi Angelov,

—

med beaktande av uttalandet av den 9 juli 2020 från ordföranden för Europarådets konferens för internationella icke-statliga organisationer om de föreslagna ändringarna av Bulgariens lag om icke vinstdrivande rättsliga enheter,

—

med beaktande av det gemensamma uttalandet av den 13 maj 2020 från FN:s särskilda rapportörer om rasism respektive om minoritetsfrågor,

—

med beaktande av uttalandet av den 21 oktober 2019 från FN:s särskilda rapportör om våldet mot kvinnor, dess orsaker och konsekvenser,

—

med beaktande av de avslutande iakttagelserna nyligen från FN:s konventionsorgan om Bulgarien,

—

med beaktande av det förslag till en ny konstitution för Republiken Bulgarien som lades fram den 17 augusti 2020,

—

med beaktande av sin resolution av den 3 maj 2018 om mediernas mångfald och frihet i Europeiska unionen (4),

—

med beaktande av sin debatt den 5 oktober 2020 om rättsstaten och de grundläggande rättigheterna i Bulgarien,

—

med beaktande av den diskussion som hölls den 10 september 2020 i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor om läget när det gäller samarbets- och kontrollmekanismen,

—

med beaktande av de diskussioner som hållits i gruppen för övervakning av demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter sedan den inrättades av utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor den 5 september 2019, särskilt diskussionen den 28 augusti 2020 om situationen i Bulgarien,

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 30 september 2020 med titeln 2020 års rapport om rättsstatsprincipen: Rättsstatssituationen i EU (COM(2020)0580) och det åtföljande dokumentet ”Country Chapter on the rule of law situation in Bulgaria” (SWD(2020)0301),

—

med beaktande av artikel 132.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Europeiska unionen bygger på värden såsom respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstatlighet och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter. Dessa värden är gemensamma för medlemsstaterna i ett samhälle som kännetecknas av mångfald, icke-diskriminering, tolerans, rättvisa, solidaritet och principen om jämställdhet mellan kvinnor och män (artikel 2 i EU-fördraget).

B.

Rättsstaten, respekt för demokrati, mänskliga rättigheter och grundläggande friheter samt de värderingar och principer som finns förankrade i EU:s fördrag och i internationella instrument för mänskliga rättigheter är skyldigheter som åligger unionen och dess medlemsstater och som måste iakttas.

C.

I artikel 6.3 i EU-fördraget bekräftas att grundläggande rättigheter, såsom de garanteras i Europakonventionen och såsom de följer av medlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner, ska ingå i unionsrätten som allmänna principer.

D.

Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och de principer som fastställs i stadgan ingår i unionens primärrätt.

E.

Yttrandefriheten och mediernas frihet och mångfald fastställs i artikel 11 i stadgan om de grundläggande rättigheterna och i artikel 10 i Europakonventionen.

F.

Rättsväsendets oberoende är en väsentlig förutsättning för den demokratiska maktdelningsprincipen och slås fast i artikel 19.1 i EU-fördraget, artikel 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna och artikel 6 i Europakonventionen.

G.

Unionen fungerar utifrån en förutsättning om ömsesidigt förtroende för att medlemsstaterna agerar i enlighet med demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter, enligt vad som föreskrivs i Europakonventionen och i stadgan om de grundläggande rättigheterna.

H.

Rättsstatsprincipen är ett av de gemensamma värden som unionen bygger på och en förutsättning för att hela unionen ska fungera effektivt. Kommissionen är, tillsammans med parlamentet och rådet, enligt fördragen ansvarig för att upprätthålla rättsstatsprincipen som ett grundläggande värde för unionen samt för att se till att unionsrätten liksom EU:s värden och principer respekteras.

I.

Om en medlemsstat systematiskt vägrar att iaktta Europeiska unionens grundläggande värden och de fördrag som den frivilligt har anslutit sig till, påverkar och hotar det EU som helhet. En utebliven reaktion på denna typ av situation skulle undergräva unionens trovärdighet.

J.

Venedigkommissionen och OSSE/ODIHR har konstaterat att den bulgariska vallagen utgör ett hinder för den språkliga mångfalden och rösträtten för medborgare som bor utomlands (5).

K.

Under de senaste åren har ett antal incidenter rapporterats om användningen av hatpropaganda mot minoriteter, även från regeringsministrars sida. Parlamentarisk immunitet används systematiskt för att skydda ledamöter av den bulgariska nationalförsamlingen från ansvarsskyldighet för hatpropaganda (6).