22.9.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 385/2

P9_TA(2020)0211

Effektiva åtgärder för att göra Erasmus+, Kreativa Europa och Europeiska solidaritetskåren grönare

Europaparlamentets resolution av den 15 september 2020 om effektiva åtgärder för att göra Erasmus+, Kreativa Europa och Europeiska solidaritetskåren grönare (2019/2195(INI))

(2021/C 385/01)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av artiklarna 11, 165, 166, 167, 191 och 193 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av Parisavtalet som antogs inom ramen för FN:s ramkonvention om klimatförändringar,

—	med beaktande av sin resolution av den 15 januari 2020 om den europeiska gröna given (1),

—	med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 12 december 2019,

—	med beaktande av meddelandet av den 11 december 2019 från kommissionen till Europaparlamentet, Europeiska rådet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén Den europeiska gröna given (COM(2019)0640),

—	med beaktande av sin resolution av den 28 november 2019 om klimat- och miljönödläget (2),

—	med beaktande av sin resolution av den 17 april 2020 om en samordnad EU-insats mot covid-19-pandemin och dess konsekvenser (3),

—	med beaktande av resolutionen av den 5 juni 2019 från rådet och företrädarna för medlemsstaterna, församlade i rådet, om fastställande av riktlinjer för styrningen av EU:s ungdomsdialog – EU:s ungdomsstrategi 2019–2027,

—	med beaktande av meddelandet av den 22 maj 2018 från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén Ett starkare Europa byggs upp: ungdoms-, utbildnings- och kulturpolitikens roll COM(2018)0268),

—	med beaktande av sin lagstiftningsresolution av den 28 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av ”Erasmus”: Unionens program för utbildning, ungdom och idrott (4),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning av den 30 maj 2018 om inrättande av ”Erasmus”: Unionens program för utbildning, ungdom och idrott” (COM(2018)0367),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1288/2013 av den 11 december 2013 om inrättande av ”Erasmus+”: Unionens program för allmän utbildning, yrkesutbildning, ungdom och idrott (5),

—	med beaktande av rapporten av den 31 januari 2018 från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén Halvtidsutvärdering av programmet Erasmus+ (2014–2020) (COM(2018)0050),

—	med beaktande av sin resolution av den 2 februari 2017 om genomförandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1288/2013 av den 11 december 2013 om inrättande av ”Erasmus+”: Unionens program för allmän utbildning, yrkesutbildning, ungdom och idrott (6),

—	med beaktande av sin lagstiftningsresolution av den 12 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av programmet för Europeiska solidaritetskåren (7),

—	med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning av den 11 juni 2018 om inrättandet av programmet för Europeiska solidaritetskåren (COM(2018)0440),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1475 av den 2 oktober 2018 om fastställande av den rättsliga ramen för den europeiska solidaritetskåren (8),

—	med beaktande av sin lagstiftningsresolution av den 28 mars 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av programmet Kreativa Europa (2021–2027) (9),

—	med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning av den 30 maj 2018 om inrättande av programmet Kreativa Europa (2021–2027) (COM(2018)0366),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1295/2013 av den 11 december 2013 om inrättande av programmet Kreativa Europa (2014–2020) (10),

—	med beaktande av kommissionens rapport till Europaparlamentet och rådet av den 30 april 2018: Halvtidsutvärdering av programmet Kreativa Europa (2014–2020) (COM(2018)0248),

—	med beaktande av sin resolution av den 2 mars 2017 om genomförande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1295/2013 av den 11 december 2013 om inrättande av programmet Kreativa Europa (2014–2020) (11),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1221/2009 av den 25 november 2009 om frivilligt deltagande för organisationer i gemenskapens miljölednings- och miljörevisionsordning (EMAS) (12),

—	med beaktande av de åtaganden som den nominerade kommissionsledamoten med ansvar för innovation, forskning, kultur, utbildning och ungdomsfrågor gjorde under sin utfrågning i Europaparlamentet den 30 september 2019,

—	med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för kultur och utbildning (A9-0141/2020), och av följande skäl:

I den europeiska gröna given fastställs målet att EU senast 2050 ska bli klimatneutralt, och därmed sätts klimatnödläget i centrum för alla unionens program och politiska åtgärder. Den europeiska gröna given siktar också på att höja allmänhetens medvetenhet och låta medborgarna delta i klimatåtgärderna genom utarbetandet av en övergripande europeisk agenda. Ett sådant tillvägagångssätt bör också bygga på ett nytänk för programmen för utbildning, kultur och ungdomsfrågor. Miljöskydd, hållbarhet och kamp mot klimatförändringar bör genomgripande integreras i programmen som generella färdigheter.

B.	Mål 13 för hållbar utveckling efterlyser åtgärder för att bekämpa klimatförändringarna och deras konsekvenser och omfattar förbättrad utbildning, medvetandehöjande åtgärder och institutionell kapacitet för begränsning av och anpassning till klimatförändringarna och minskning av deras konsekvenser.

Covid-19-krisen har en dramatisk inverkan på människors vardag, särskilt vad gäller rörlighet, utbildning samt fysiskt tillträde till kultur, konst och idrott. Krisen har också haft stor inverkan på de tre programmen. I efterdyningarna av pandemin är det viktigt att bevara unionens kulturella värden och återuppbygga bilden av Europa för framtida generationer. Det kulturella utbyte och det inbördes umgänge som underlättas genom de tre programmen kommer att hjälpa Europa att ta sig ur krisen, som blivit mer än bara en hälsokris.

I omställningen till en grön ekonomi spelar utbildning, idrott, frivilligarbete och kultur en avgörande roll för ökad medvetenhet, lärande, kommunikation och utbyte av kunskaper och god praxis, och dessa sektorer kan tack vare sin potential under loppet av nästa programperiod utveckla innovativa lösningar på miljöproblemen.

Programmen Erasmus+, Europeiska solidaritetskåren och Kreativa Europa påverkar vardagen för miljontals européer och bidrar till bättre sammanhållning och kulturell förståelse över hela unionen samt i kandidatländer och anslutningsländer, grannskapsländer och över hela världen genom tredjeländers deltagande.

De här programmen är visserligen inte i första hand miljöinriktade, men bidrar ändå till den gröna omställningen genom sitt innehåll och sin räckvidd, genom att fostra till ett tänkande som går ut på att man är rädd om miljön och klimatet och genom att utforma ett samhälle med förankring i ömsesidig förståelse och respekt. Därför bör de få ha kvar sina väsentliga egenskaper.

G.	Stora idrotts- och kulturevenemang låter människor komma samman.

H.	Erasmus+-programmet har potential vad gäller hållbar utveckling. Till exempel främjar programmet livslångt lärande.

I.	Europeiska solidaritetskårens mål och innersta väsen ger ungdomar möjlighet att dela med sig kunskaper och vidta praktiska miljöskyddsåtgärder.

J.	Den rörlighetserfarenhet som de här programmen erbjuder kan förvandla deltagarnas liv och påverka deras beteende i vardagen, och rörlighet av det här slaget bör därför uppmuntras.

Kreativa Europa spelar en nyckelroll i främjandet av konst, kultur och audiovisuellt innehåll, och för stödet till medier med hög kvalitet. Dessa är grundpelare för hållbar utveckling och bidrar till uppbyggnaden av mera resilienta samhällen. Samarbete inom dessa områden kan ge oss instrument för höjande av medvetenheten om miljö-, klimat- och hållbarhetsfrågor och kan således bli en unik källa till kreativa lösningar i hela Europa och resten av världen, via tredjeländer som deltar.

L.	Det måste samordnas ett gemensamt initiativ för utveckling av hållbar praxis inom de kulturella och kreativa sektorerna. Ett sådant initiativ förutsätter att de kostnader som förknippas med att göra olika verksamheter ”grönare” kan komma i fråga för projektstöd.

M.	Yttrandefriheten och den konstnärliga friheten är en oförytterlig aspekt av Kreativa Europa och i arbetet för att programmet ska bli ”grönare’” måste dessa friheter respekteras. Miljötänk vid projektförverkligandet kan uppmuntras genom att miljöaspekter får bli en del av projektutvärderingarna.

N.	Det har genomförts en betydande andel miljörelaterade projekt under perioden 2014–2020.

O.	Programmen bör vara tillgängliga utan diskriminering, Konkreta åtgärder behövs ofrånkomligen för att programmen ska bli mera inkluderande för personer med färre möjligheter, framför allt för personer med funktionsnedsättning.

Till nästa programperiod har Europaparlamentet begärt en ambitiös budget för de tre programmen, framför allt som bidrag till att de ska bli mer inkluderande och tillgängliga. Med en mindre budget skulle det varken gå att uppnå det målet eller inleda effektiva miljö-, klimat- och hållbarhetsåtgärder utan att andra centrala delar av programmen blir lidande.

Q.	I den nuvarande fleråriga budgetramen anges målet om att 20 % av utgifterna ska avsättas till klimatskyddsåtgärder, men detta mål blir verkningslöst utan de data och instrument som krävs för att mäta hur programmen bidrar till det. Det är därför brådskande att fastställa dessa data och instrument.

R.	Fysisk rörlighet gör det möjligt att helt och hållet gå in i andra kulturer och träda i optimal växelverkan med dem. Virtuella utbyten och virtuellt lärande är ett värdefullt komplement till fysisk rörlighet, men ger inte samma behållning.

S.	Den digitala tekniken har också ett miljöavtryck.

T.	För närvarande finns det få incitament, särskilt ekonomiska sådana, som skulle kunna uppmuntra deltagarna i de tre programmen att välja mer miljövänliga transportsätt och beteenden. Mer miljövänliga transportsätt brukar vara mindre tillgängliga och dessutom kosta mer att använda.

Gemensamma mål för de tre programmen

Europaparlamentet konstaterar att begreppen klimat och miljö och rentav rörlighet täcker bara en del av de mål som eftersträvas med hjälp av den europeiska gröna given. Parlamentet anser att det inte bara handlar om miljöfrågor, utan om att få till stånd ett mera rättvist samhälle för alla, utgående från en rationell och kompletterande resursanvändning, ansvarsfull konsumtion, samexistens jämsides med varandra med respekt för varandras olikheter och med hänsynstagande till att regioner och nationer kompletterar varandra. Parlamentet anser att också personer i utbildningsbranschen, konstnärer och de som sysslar med skapande verksamhet spelar en nyckelroll för åstadkommandet av denna samhällsomvandling och att programmen Erasmus+, Kreativa Europa och Europeiska solidaritetskåren är viktiga för uppnåendet av de bredare målen för den europeiska gröna given.

Europaparlamentet välkomnar här ungdomarnas beslutsamhet att bidra till genomförandet av EU:s insatser för hållbarhet och valet av ”ett hållbart grönt Europa” som ett av de europeiska ungdomsmålen.

Europaparlamentet påpekar att de tre programmen är viktiga dels för främjandet av samarbete och innovation inom utbildning, kultur och ungdomspolitik i Europa, dels för att rörligheten ska bli till nytta för samhälle och ekonomi. Parlamentet betonar att programmen kan bidra till att vi får kreativa och innovativa lösningar med vilkas hjälp det kan säkerställas att verksamheten inom utbildning och kultur kan fortsätta effektivt också under en kris såsom covid-19. Parlamentet uppmanar kommissionen och de nationella byråerna till maximal flexibilitet och till stöd till deltagare och projektutvecklare så att de kan återuppta sin verksamhet efter pandemin på ett hållbart sätt.

Europaparlamentet betonar behovet av en lägesbedömning av programmens bidrag till och inverkan på miljö- och klimatmålen, så vi får ett informationsunderlag för hur det fortsatta genomförandet av dem ska utformas. Parlamentet beklagar djupt att kommissionen inte har föreslagit några miljö-, klimat- och hållbarhetsindikatorer för de nya programmen. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att för medlagstiftarna föreslå särskilda indikatorer som ska tas med i bestämmelserna för den nya generationen av program. Parlamentet anser att dessa indikatorer måste fastställas med omsorg, på grundval av gedigen forskning och gemensamma metoder och möjliggöra en grundlig analys både av programmens bidrag till miljö- och klimatmålen (till exempel genom sina mål och inbjudningar att lämna projektförslag) och av deras miljöpåverkan (till exempel genom de resesätt som stöds via dem). Parlamentet betonar att dessa indikatorer måste utformas med hänsyn tagen till egenskaperna hos dem som stöds via projekten, för att stödmottagarna inte ska betungas i onödan. Parlamentet uppmanar till att en rapport med de insamlade uppgifterna ska läggas fram för Europaparlamentet och offentliggöras varje år.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att systematiskt bokföra och beräkna de enskilda deltagarnas transportrelaterade koldioxidavtryck. Parlamentet anser det lämpligt att för detta ändamål använda rörlighetsverktyget (Mobility Tool), och att utvidga användningen av detta verktyg till alla delar av Erasmus+ och till Europeiska solidaritetskåren. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka om det går att införa ett liknande beräkningsverktyg för resor inom ramen för programmet Kreativa Europa. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att, vid sidan om sina rapporter om programmen, göra alla relevanta uppgifter som insamlats lättillgängliga för allmänheten, och därvid framhålla exempel på god praxis. Parlamentet påminner om att alla digitala verktyg och appar genomgående måste följa dataskyddslagstiftningen.

Europaparlamentet understryker att verkställande organ spelar en positiv och aktiv roll genom att föreslå hur framtida program bäst kan gripa sig an miljöfrågor och hur stödmottagare ska kunna styras mot att bli mer miljömedvetna. Parlamentet anser det nödvändigt att undersöka, samordna och utvärdera de fungerande metoder som redan tillämpas av nationella organ och kontor samt projektutvecklare. Parlamentet uppmanar kommissionen att i samråd med berörda parter utveckla en förteckning med rekommendationer utgående från analysen av bästa praxis. Parlamentet rekommenderar att det tas fram en märkning för att praxis som vittnar om miljöansvar ska kunna certifieras och synliggöras och för att miljöinnovativa och lovande projekt ska kunna utpekas i vart och ett av programmen.

Europaparlamentet konstaterar att det saknas information om vilken finansiering för miljö-, klimat- och hållbarhetsprojekt som finns att få inom de tre programmen. Parlamentet uppmanar kommissionen, tillsammans med nationella organ och kontor, att förbättra informationsgången på den här punkten, och att ge miljöfrågor högre profil i projektuppläggen, och bland de mottagande organisationerna och projektdeltagarna.

Europaparlamentet uppmanar programmens huvudaktörer att informera deltagarna om exempel på god miljö- och konsumtionspraxis som de kan tillämpa i vardagen under sitt deltagande i programmet och att aktivt främja sådan praxis, samt informera deltagarna om vilken miljöpåverkan deras handlingar har. Parlamentet konstaterar att en rad digitala verktyg kan vara effektiva, bland annat kurser på internet inför deltagande i rörlighet, och eventuellt också en digital app.

Europaparlamentet betonar vilken viktig roll som spelas av organisationer som tar emot deltagare, bland annat de ”gröna kontoren” och de nätverk som finns i de mottagande städerna, samt vikten av nuvarande nätverk, såsom Erasmus+-alumner, eftersom de främjar en hållbar livsstil genom att dela med sig av praktiska rekommendationer och nyttiga tips på det lokala planet i den stad, den region eller det land där de är belägna.

10.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra nationella byråer, kontor och projektutvecklare att skriva in sig i EU:s miljölednings- och miljörevisionsordning (Emas), för att deras miljöprestanda ska kunna utvärderas, föras ut till kännedom och förbättras, och för att deras egen verksamhet ska bli mera hållbar. Parlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra och samordna de nationella byråernas och kontorens arbete för att minska sitt miljöavtryck, till exempel genom att använda hållbart pr-material, sköta reseförvaltningen med omsorg, videokonferensa mera och minska avfallet. Parlamentet anser att hållbar praxis inom nationella byråer och kontor är ägnat att uppmuntra deltagarna att gå in för mera hållbara konsumtionsvanor.

11.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och de nationella byråerna och kontoren att fastställa kriterier för att projektens miljöaspekter ska kunna tas med vid projektutvärderingen, så att miljövänligare praxis främjas, och samtidigt stadigt hålla fast vid principen om skapandets frihet och utvärdera vart och ett projekt i linje med målen för programmet.

12.

Europaparlamentet understryker potentialen hos och värdet av virtuellt lärande och virtuella utbyten för att rörlighetsprogrammen ska kunna fortsätta i det undantagsläge som covid-19-krisen innebär. Parlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra till komplettering av fysisk rörlighet med virtuella format, när så är lämpligt, både för att minska onödigt resande och för att säkerställa att även deltagare som inte kan resa likväl kan dra nytta av programmen.

13.

Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att uppmuntra och göra det möjligt för deltagarna att välja de minst förorenande transportsätten, såsom tåget, utan att de deltagare som inte har något annat val än att flyga stigmatiseras, diskrimineras eller utestängs. Parlamentet uppmanar här till särskild uppmärksamhet åt situationen i de yttersta randområdena liksom i landsbygdsområden och avlägsna områden.

14.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anpassa de nuvarande finansiella reglerna för att ge full ersättning för de extra faktiska utgifter och den extra restid som miljövänligare transportsätt innebär, och för att det ska tas full hänsyn till den extra restiden när anslag beviljas. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att införa effektiva system för ekonomiskt stöd för att de som behöver programmen faktiskt också kan delta i dem.

15.

Europaparlamentet yrkar på att kommissionen, särskilt inom ramen för det planerade projektet med Europaåret för järnvägen 2021, ska utveckla partnerskap med europeiska järnvägsföretag för att ge deltagarna rabatterade priser. Parlamentet betonar att liknande initiativ också skulle kunna utvecklas tillsammans med bussföretag, framför allt för avlägsna områden och landsbygdsområden och områden dit det inte går några persontåg.

16.

Europaparlamentet är medvetet om att deltagare i programmen reser i och även utanför sitt värdland för att stifta bekantskap med den lokala kulturen. Parlamentet uppmanar de nationella byråerna och kontoren och projektens personal att uppmuntra så kallad slow travel, ekoturism och miljömässigt hållbara alternativ för såväl längre som lokala resor.

17.

Europaparlamentet konstaterar att smart användning av digital teknik, artificiell intelligens och robotteknik kan öka den sociala delaktigheten och minska programmens koldioxidavtryck. Parlamentet framhåller att den digitala klyftan måste minskas genom att tillgången till digital infrastruktur och utrustning säkerställs, liksom också förvärvandet av digitala färdigheter, eftersom dessa är en förutsättning för en smart digital omställning. Parlamentet framhåller här att vikten av en mer ambitiös handlingsplan för digital utbildning, med stöd framför allt genom programmet Erasmus+.

18.

Europaparlamentet påpekar samtidigt att en utvidgad digitalisering kan påverka miljön. Parlamentet påminner om att alla tre program kännetecknas av att där används digitala verktyg, i synnerhet Kreativa Europa, och uppmanar kommissionen att beakta deras digitala miljöpåverkan. Parlamentet uppmanar kommissionen att se efter hur man skulle kunna minska miljöavtrycket efter de digitala verktyg, också webbplatser och programvara, som används inom programmen. Parlamentet uppmanar programmens huvudaktörer att främja användningen av miljövänligare digitala verktyg. Parlamentet understryker att det behövs ett samfällt beslutsfattande om hela den kommande digitala agendan och om den europeiska gröna given för att den digitala omställningen ska kunna förenas med miljöpolitiken.

19.

Europaparlamentet understryker att effektivare åtgärder för att göra programmen Erasmus+, Kreativa Europa och Europeiska solidaritetskåren miljövänligare kommer att kosta pengar och att nya åtgärder inte får leda till en ytterligare urholkning av den redan ytterst begränsade budgeten för dessa program. Parlamentet påpekar här värdet av att man främjar effektiva synergier och komplementaritet med andra relevanta finansieringsprogram såsom strukturfonderna, Fonden för en rättvis omställning, Life, InvestEU, Horisont Europa, särskilt genom andra pelaren med klustret ”Kultur, kreativitet och inkluderande samhällen”, och genom den nuvarande kunskaps- och innovationsgruppen för klimatfrågor och Europeiska institutet för innovation och teknik, framför allt genom förslaget om att det vid institutet ska finnas en kunskaps- och innovationsgrupp för den kulturella och den kreativa sektorn.

20.

Europaparlamentet påminner om att många av dem som får stöd genom de tre programmen ofta är små och har att kämpa med invecklade administrativa krav. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att vägleda de nationella byråerna och kontoren och att stödja och stimulera dialogen mellan de berörda parterna för att säkerställa ett meningsfullt uppnående av synergier i praktiken.

Erasmus+

21.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inkludera respekt för miljön, sund miljöpraxis och miljöskydd bland principerna i Erasmus+-stadgan för högre utbildning. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att låta detta gälla för alla sektorer som omfattas av programmen och att vidta åtgärder för att säkerställa att principerna följs. Parlamentet uppmuntrar till samarbete mellan nationella byråer, partneruniversitet och studentföreningar för att information och rådgivning om hållbar och miljömässigt sund praxis ska kunna tas med i välkomstverksamheten och övrig integrationsverksamhet.

22.

Europaparlamentet framhåller att det finns potential för lärlingsutbildning och yrkesutbildning vid europeiska universitet och kompetenscentrum, i och med att dessa skulle kunna inrätta spjutspetsprogram för utbildning om miljö-, klimat- och hållbarhetsfrågor för en lång rad intressenter och studerande och stödja forskningsprojekt på detta område. Parlamentet betonar att de nya initiativen kommer att kunna åstadkomma detta endast om det ges tillräckliga anslag till programmet Erasmus+ i den fleråriga budgetramen 2021–2027.

23.

Europaparlamentet noterar att det framtida genomförandet av det europeiska studentkortet kan bli ett stort steg mot att deltagandet i Erasmus+-programmet blir miljövänligare, eftersom det kommer att innebära att man frångår en pappersbaserad process och går in för en effektiv digital process, som inte bara måste vara inkluderande och tillgänglig utan också hålla hög kvalitet, så att också förvaltningen av rörlighetscykeln förenklas. Parlamentet konstaterar att det europeiska studentkortet kan utvecklas så att det ger tillträde till tjänster som främjar miljövänligare livsval. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra allt för att påskynda införandet av det europeiska studentkortet.

24.

Europaparlamentet påminner om att Salto-nätplattformarna (Support for Advanced Learning and Training Opportunities) inom programmet utgör ett utmärkt sätt för projektutvecklarna att få information och rådgivning. Kommissionen uppmanas att inrätta en särskild Salto-plattform för miljöanpassning.

25.

Europaparlamentet framhåller värdet med e-Twinning-nätverket, som används av lärare och gör det möjligt att utveckla och dela utbildningsmoduler, särskilt om hållbarhet och klimatförändringar, som är det årliga temat för 2020. Kommissionen uppmanas att sprida årsrapporten om denna prioritering samt den praktiska lärarhandledningen till så många som möjligt. Parlamentet påpekar här att det måste tas fram europeiska plattformar för e-lärande, för att man i händelse av en kris som covid-19 ska kunna säkerställa kontinuitet i lärandet.

26.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder till stöd för utarbetandet av program om klimatförändringar och hållbarhet för både primär- och sekundärutbildningen Parlamentet anser att både nyckelåtgärd 2 och nyckelåtgärd 3 inom programmet Erasmus+ kan bidra till att stödja sådana insatser genom riktade inbjudningar till förslag om miljöfostran och utbyte av bästa praxis mellan skolor och lärare.

27.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sina initiativ för samordning av det europeiska området för högre utbildning och det europeiska området för utbildning ta med en förteckning över gröna kriterier för regionala och nationella utbildningsmyndigheter om vilka anläggningar som ställs till förfogande för skolorna, samt om inkludering av inrättningar i kollektivtrafiknäten och säkerställande av respekten för miljön och energiresurserna.

28.

Europaparlamentet understryker att Erasmus+, genom sitt stöd till formell och informell verksamhet inom utbildning och sina verksamheter som ungdomar kan delta i, intar en nyckelposition för att höja medvetandet bland européer, särskilt bland de unga generationerna samt för att uppmuntra dem dels till aktivitet i och medvetande om frågor som berör hållbarhet och politik i anslutning till dem, dels till att bli engagerade och medvetna framtida medborgare. Parlamentet framhåller i detta sammanhang vilken viktig roll ungdoms- och civilsamhällesorganisationer spelar vid utbyte av bästa praxis och genomförande av projekt, så att de yngre generationerna blir mer medvetna om hållbarhet. Parlamentet anser att Erasmus+ också bör bidra till att främja kunskap om klimatförändringar och miljö bland unga arbetstagare.

29.

Europaparlamentet efterlyser att man inom kapitlet om idrott ska uppmuntra samarbetsprojekt mellan idrottsföreningar på temat miljö och naturskydd, hälsosamma och hållbara livsstilar, innovation inom idrotten för att den ska bli miljövänligare och i arrangerande av hållbara idrottsevenemang på gräsrotsnivå. Parlamentet påpekar att idrottsevenemangen måste bli miljövänligare och anser att Erasmus+ här kan bidra till utveckling om främjande av bästa praxis. Parlamentet anser att frivilliga från Europeiska solidaritetskåren kan stödja anordnandet av hållbara idrottsevenemang på gräsrotsinvå.

30.

Europaparlamentet anser att man genom långsiktiga, lokalt genomförda program och genom att uppmuntra utbyten för personal från idrottsorganisationer på gräsrotsnivå kan väcka deras intresse för att anordna mer miljövänliga idrottsevenemang. Parlamentet yrkar på att Europeiska idrottsveckan ska fokusera på miljö-, klimat- och hållbarhetsfrågor.

31.

Europaparlamentet framhåller betydelsen av ett hållbart inkluderade av deltagarna i lokalsamhället, i syfte att få till stånd ett aktivt medborgarskap och kulturellt utbyte som ett viktigt inslag i Erasmus+-programmet. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att se efter vad slags programåtgärder som kan bli aktuella i avfolkningsbygder på landsbygden där ett aktivt samhällsengagemang kan bidra exempelvis till att främja naturvården och vården av kulturarvet.

32.

Europaparlamentet visar på möjligheten att upprätta en förbindelse med Europaparlamentets ambassadörsskoleprogram för att stärka båda programmen och stödja en integration av deltagarna i lokalsamhället och ge de lokala studenterna kunskap om vad unionsmedborgarskapet innebär.

Europeiska solidaritetskåren

33.

Europaparlamentet påminner om att verksamhet till förmån för miljön anses som en viktig solidaritetsverksamhet inom ramen för Europeiska solidaritetskåren och att denna verksamhet är förenlig med dagens rättsliga grund, samt med kommissionens förslag till det nya programmet efter 2020 och med parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen.

34.

Europaparlamentet anser att den kvalitetsmärkning som varje organisation som sänder ut eller tar emot en frivilligarbetare måste utverka innan den får delta i Europeiska solidaritetskårens verksamhet med tiden också bör innefatta sund miljöpraxis. Parlamentet påminner om att de organisationer som deltar i Europeiska solidaritetskåren ofta är små sammanslutningar. Parlamentet håller därför fast vid att de behöver riktat stöd för att kunna gå in för mera hållbar praxis.

35.

Europaparlamentet påminner om att kommissionen kan utlysa tematiska ansökningsomgångar för projekt. Kommissionen uppmanas i detta sammanhang att i större utsträckning föra fram Europeiska solidaritetskårens miljö-, klimat- och hållbarhetsdimension, genom att göra dessa projekt mer synliga på plattformen för PASS-systemet.

36.

Europaparlamentet uppmanar de nationella byråer som ansvarar för Europeiska solidaritetskåren att aktivt stödja och ge råd till utsändar- och värdorganisationerna. Parlamentet betonar att byråerna också vet hur omfattande miljöprojekt kan bli på ort och ställe och kan hjälpa till vid uppläggningen av dessa projekt, och säkerställa att de frivilliga känner till vad som menas med sund miljöpraxis i sitt arbete och vardagsliv. Parlamentet uppmanar till att det inrättas digitala verktyg för att underlätta spridningen och utbytet av god praxis och av erfarenheter mellan deltagarna.

37.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och nationella programkontor att främja projekt i mindre populära resmål för att stimulera utvecklingen av den lokala ekonomin och lokal hållbarhet samtidigt som utforskandet av nya resmål uppmuntras.

Kreativa Europa

38.

Europaparlamentet betonar kultursektorns och den kreativa sektorns enorma potential för att få medborgarna att agera på ett hållbart sätt. Parlamentet noterar att museer, kulturcentrum och lokala centrum samt initiativ inom scenkonst, litteratur, bildkonst liksom konstövergripande initiativ kan främja hållbarhet och bidra till att vända klimatutvecklingen, förutsatt att det finns tillräcklig finansiering. Parlamentet betonar vikten av hållbarhet och god miljöpraxis vid bevarandet av både det materiella och det immateriella kulturarvet.

39.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och nationella programkontor att samråda med berörda parter från de kulturella och kreativa sektorerna och att samla in upplysningar om vilka miljöstadgor som för närvarande finns inom de olika områdena av konstnärlig verksamhet, med tanke på upprättandet av en stadga med en rad miljöprinciper som varje programdeltagare har att rätta sig efter. Parlamentet anser att man måste gå sektorsvis till väga när man fastställer de rätta principerna, för att man ska kunna lära sig av varandra, och att man bör anlägga ett brett betraktelsesätt på de frågor som ska behandlas, bland vilka bör ingå materialåtervinning, den cirkulära ekonomin och en förändring av beteendet hos både producenter och konsumenter av kultur.

40.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen till ingående forskningsarbete och samråd med berörda parter för utveckling av en sektorsspecifik strategi och en handbok om god miljöpraxis för audiovisuell produktion och kulturproduktion, för spridning och för anordnande av evenemang – särskilt vad gäller transporter, energi, resurseffektivitet och avfallshantering – i syfte att skapa en norm för de projekt som finansieras genom programmet. Parlamentet understryker att denna standardpraxis inte får komma på bekostnad av kvalitativa kulturella och audiovisuella produkter eller evenemang.

41.

Europaparlamentet understryker vikten av grön offentlig upphandling för att vi ska kunna säkerställa ett utbud av hållbara och miljövänliga varor och tjänster vid kulturevenemang. Parlamentet uppmanar kommissionen att fastställa gemensamma kriterier för grön offentlig upphandling för den kulturella sektorn och att utveckla ett verktyg för utvärdering av kulturevenemangens miljöpåverkan. Parlamentet framhåller också miljöpåverkan av produktionen av audiovisuellt innehåll och uppmanar kommissionen att använda programområdet Media i programmet Kreativa Europa för främjande av bästa praxis inom den audiovisuella sektorn med avseende på hållbarhet, energieffektivitet och miljöskydd.

42.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inkludera hållbarhet och respekt för miljön i kriterierna för urval och utvärdering av europeiska kulturhuvudstäder. Parlamentet insisterar på att europeiska kulturhuvudstäder också ska respektera stadgan med de miljöprinciper som nämns ovan.

43.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för det sektorsövergripande programområdet låta inrätta ett europeiskt nätverk för miljö-, klimat- och hållbarhetskonsulter som ska ge råd till projektutvecklarna och kontaktpunkterna för Kreativa Europa. Parlamentet anser att bästa praxis bör delges och offentliggöras.

o o

44.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaterna och de nationella organ och myndigheter som ansvarar för de tre programmens genomförande.

(1) Antagna texter, P9_TA(2020)0005.

(2) Antagna texter, P9_TA(2019)0078.

(3) Antagna texter, P9_TA(2020)0054.

(4) Antagna texter, P8_TA(2019)0324.

(5) EUT L 347, 20.12.2013, s. 5.

(6) EUT C 252, 18.7.2018, s. 31.

(7) Antagna texter, P8_TA(2019)0150.

(8) EUT L 250, 4.10.2018, s. 1.

(9) Antagna texter, P8_TA(2019)0323.

(10) EUT L 347, 20.12.2013, s. 221.

(11) EUT C 263, 25.7.2018, s. 19.

(12) EUT L 342, 22.12.2009, s. 1.

22.9.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 385/10

P9_TA(2020)0212

EU:s roll för att skydda och återställa världens skogar

Europaparlamentets resolution av den 16 september 2020 om intensifierade EU-insatser för att skydda och återställa världens skogar (2019/2156(INI))

(2021/C 385/02)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 11, 191.1 och 208,

—	med beaktande av domen från Europeiska unionens domstol av den 17 april 2018 (1),

—	med beaktande av FN:s mål för hållbar utveckling 2015–2030,

—	med beaktande av Parisavtalet från den 21:a partskonferensen för FN:s ramkonvention om klimatförändringar,

—	med beaktande av konventionen om biologisk mångfald från 1992, den globala strategiska planen för biologisk mångfald 2011–2020 och Aichimålen för biologisk mångfald,

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 23 juli 2019Intensifiera EU:s insatser för att skydda och återställa världens skogar (COM(2019)0352),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 december 2019Den europeiska gröna given (COM(2019)0640) och av sin resolution av den 15 januari 2020 om den europeiska gröna given (2),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 maj 2020EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030: Ge naturen större plats i våra liv (COM(2020)0380),

—	med beaktande av EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati för 2020–2024, EU:s yttre politik för urbefolkningar från 2016, rådets slutsatser om urbefolkningar av den 15 maj 2017 och det europeiska samförståndet om utveckling från 2017,

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 28 november 2018En ren jord åt alla – En europeisk strategisk långsiktig vision för en stark, modern, konkurrenskraftig och klimatneutral ekonomi (COM(2018)0773),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 september 2013En ny EU-skogsstrategi: för skogarna och den skogsbaserade sektorn (COM(2013)0659),

—	med beaktande av 2013 års slutrapport från kommissionens studie om EU-konsumtionens inverkan på avskogningen (Comprehensive analysis of the impact of EU consumption on deforestation),

—	med beaktande av genomförbarhetsstudien från 2018 om alternativ för att förstärka EU:s insatser mot avskogning, beställd av kommissionens generaldirektorat för miljö,

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 17 oktober 2008Bekämpande av avskogning och skogsdegradering för att motverka klimatförändringen och minskningen av den biologiska mångfalden (COM(2008)0645),

—	med beaktande av EU:s handlingsplan från 2003 om skogslagstiftningens efterlevnad samt förvaltning av och handel med skog (Flegt), de frivilliga partnerskapsavtalen med tredjeländer inom ramen för Flegt samt arbetsplanen för Flegt för åren 2018–2022,

—	med beaktande av resolutionen av den 21 mars 2019 från FN:s råd för mänskliga rättigheter om erkännande av bidraget från människorättsförsvarare inom miljöområdet till åtnjutandet av mänskliga rättigheter, miljöskydd och hållbar utveckling,

—	med beaktande av rapporten från FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO om situationen för världens skogar 2020,

—	med beaktande av FN:s strategiska plan för skog 2017–2030,

—

med beaktande av de särskilda rapporterna från FN:s klimatpanel (IPCC) om klimatförändringar, ökenspridning, markförsämring, hållbar markförvaltning, livsmedelstrygghet och flöden av växthusgaser i terrestra ekosystem, och dess femte utvärderingsrapport om klimatförändringar från 2014: effekter, anpassning och sårbarhet,

—	med beaktande av den globala bedömningsrapporten om biologisk mångfald och ekosystemtjänster av den 31 maj 2019 från den mellanstatliga plattformen för biologisk mångfald och ekosystemtjänster,

—	med beaktande av sin resolution av den 16 januari 2020 om det 15:e mötet i partskonferensen (COP15) för konventionen om biologisk mångfald (3),

—	med beaktande av sin resolution av den 28 november 2019 om klimat- och miljönödläget (4),

—	med beaktande av sin resolution av den 11 september 2018 om transparent och ansvarsfull förvaltning av naturresurser i utvecklingsländer: skogarna (5),

—	med beaktande av sin resolution av den 4 april 2017 om palmolja och avverkning av regnskogar (6),

—	med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

—	med beaktande av yttrandena från utskottet för utveckling, utskottet för internationell handel, utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och utskottet för industrifrågor, forskning och energi,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A9-0143/2020), och av följande skäl:

Mellan 1990 och 2016 försvann 1,3 miljoner kvadratkilometer av världens skogar, med förödande konsekvenser för den biologiska mångfalden, klimatet, människorna och ekonomin. Trots alla insatser som gjorts hittills finns det ett antal skogsrelaterade internationella åtaganden, såsom mål 15,2 i FN:s mål för hållbar utveckling (7) och mål 5 i Aichikonventionen om biologisk mångfald (8), som inte ser ut att kunna fullgöras ordentligt med dagens politik. Europeiska miljöbyrån noterar i sin rapport The European environment – state and outlook 2020 att Europas skogsareal på det hela taget har varit stabil under de senaste två årtiondena men varnar också för att det har gjorts få framsteg när det gäller bevarandestatusen för skogarnas livsmiljöer och arter sedan 2013 och att mänskligt orsakade störningar utgör hot mot Europas skogar.

B.	De 17 målen för hållbar utveckling hör ihop och är odelbara. Framstegen mot hållbart jordbruk, tryggad livsmedelsförsörjning och hållbar skogsförvaltning – centrala inslag i målen för hållbar utveckling – bör göras samtidigt.

Skogarna bidrar väsentligt till begränsning av och anpassning till klimatförändringar. Avskogning däremot, särskilt tropisk avskogning, bidrar i hög grad till klimatförändringar. Utsläpp från markanvändning och förändrad markanvändning, främst beroende på avskogning, är den näst största orsaken till klimatförändringarna efter förbränningen av fossila bränslen, och står för nästan 12 % av alla utsläpp av växthusgaser. Skogarna hyser också 80 % av världens biologiska mångfald, bidrar till katastrofriskreducering genom naturbaserade lösningar och erbjuder försörjningsmöjligheter för runt 25 % av världens befolkning. Samtidigt utgör skogarna en stor del av den mark som traditionellt bebos av ursprungsbefolkningar, bidrar till människors välstånd och står för oersättliga kulturella, samhälleliga och andliga värden.

På grund av klimatförändringarna och förlusten av biologisk mångfald kommer naturliga störningar såsom torka, översvämningar, stormar, skadedjursangrepp, erosion och bränder att inträffa oftare och med större intensitet, vilket även kommer att leda till större skador på världens skogar, enligt FN:s klimatpanel. Att öka investeringarna i naturbaserade lösningar är ett av de mest kostnadseffektiva sätten att ta itu med utsläpp och skydda livsviktiga ekosystem samtidigt som man förbättrar försörjningsmöjligheterna, motståndskraften och livsmedelstryggheten.

E.	Det finns ett behov av långtgående, ambitiösa och samordnade åtgärder, understödda av en politisk och samhällelig vilja, för att skydda och återställa världens skogar.

Kraftfullare åtgärder för att skydda och återställa skogarna och förstärka deras ekosystem kvantitativt och kvalitativt måste ha en central roll i EU:s och medlemsstaternas hållbarhetspolitik och i uppnåendet av målen i den europeiska gröna given. För att begränsa den globala uppvärmningen och hjälpa till att bekämpa förlusten av biologisk mångfald är det nödvändigt att skogarna skyddas, återställs och brukas på ett sådant sätt att man maximerar deras kapacitet att lagra koldioxid och skydda den biologiska mångfalden. Primärskogar erbjuder mer koldioxidlagring och väsentliga livsmiljöer som saknas i yngre och nyplanterade skogar.

Enligt FAO:s rapport om situationen för världens skogar 2020 är jordbrukets utbredning fortsatt den främsta drivkraften bakom avskogningen globalt tillsammans med stadsutbredning, infrastrukturutveckling och gruvdrift. Det behövs ett nära samarbete med EU:s partnerländer och olika intressenter för att stärka innovativ och positiv samverkan mellan jordbruk och skogsbruk för att bygga upp hållbara jordbrukssystem och förbättra livsmedelstryggheten. EU är också indirekt inblandat i avskogning och förstörelse av världens skogar och andra naturliga ekosystem genom import och konsumtion av avskogningsrelaterade råvaror såsom soja, palmolja, gummi, majs, nötkött, läder och kakao. EU:s konsumtion svarar för omkring 10 % av den globala delen av avskogningen konkretiserad i den totala slutliga konsumtionen.

En ny undersökning från Global Witness visar att EU-baserade finansinstitut mellan 2013 och 2019 var den huvudsakliga internationella finansieringskällan för sex jordbruksföretag med koppling till skogsförstörelse i Amazonas, Kongobäckenet och Papua Nya Guinea och understödde dem till ett belopp av 7 miljarder EUR (9).

I.	De nuvarande frivilliga åtagandena från företagens och bankernas sida för att ta itu med avskogningen har misslyckats med att åstadkomma den beteendeförändring som krävs för att stoppa denna katastrofala miljöförstöring.

J.	Den negativa inverkan som direktivet om förnybar energi haft på världens och EU:s skogar har tvingat fram en omarbetning av direktivet (10). De ändringar som införts kommer dock inte att åtgärda problemet.

K.	Subventionering av bioenergi från trä bör i stället riktas mot energieffektivitet och förnybar energi.

L.	De tillämpliga reglerna i direktivet om förnybar energi bygger på uppfattningen att renodlade energiskördar är hållbara och klimatneutrala och möjliggör förnyelse av källan inom en lämplig tidsperiod. Denna uppfattning är felaktig.

Det kommer att krävas åtgärder på alla nivåer, däribland lagstiftningsåtgärder och striktare efterlevnad av befintlig lagstiftning, och betydande offentliga och privata investeringar för att skydda världens skogar och andra naturliga ekosystem effektivare. Detta kan bara uppnås genom att man säkerställer politisk samstämmighet mellan alla sektorer och mellan EU:s inre och yttre politik genom tillämpning av principen om att inte vålla skada.

Ett förstärkt skydd och återställande av skogar och andra naturliga ekosystem, samt ett hållbart skogsbruk, är viktigt för att bevara försörjningsmöjligheterna för ursprungsbefolkningar och lokalsamhällen, ge möjligheter till social och ekonomisk utveckling och jobbskapande och möjliggöra utveckling av hållbara bioekonomier samtidigt som ekosystemtjänsterna förbättras och den biologiska mångfalden skyddas. Skogen är en grön ekonomisk sektor med potential att skapa mellan 10 och 16 miljoner arbetstillfällen världen över.

Mangroveskogar tillhandahåller viktiga ekosystemtjänster då de lagrar stora mängder kol, är en viktig lekplats för många arter av korallrevsfiskar och skyddar korallreven från näringsämnesbelastningar och sediment samt kustområden från översvämningar. Fram till nyligen täckte mangroveskogarna mer än tre fjärdedelar av alla tropiska kuster, men över hälften av dem har gått förlorade på grund av kustexploatering, vattenbruk, föroreningar och ohållbar användning.

P.	Omvandlingen av mangroveskogar står för 10 % av koldioxidutsläppen från avskogning, trots att mangroveskogarna endast utgör 0,7 % av de tropiska skogarna (11).

De ekonomiska medel som EU tillhandahåller för att stödja skyddet och återställandet av skogar och en hållbar skogsförvaltning i partnerländer är otillräckliga sett till problemets omfattning. Skydd, återställande och hållbar förvaltning av skogar och naturliga ekosystem, samt tillhörande sidovinster och människorättsaspekter, måste integreras på ett bättre sätt i EU:s finansieringsmekanismer.

R.	EU och dess medlemsstater har en lång tradition av och sakkunskap i hållbar skogsförvaltning och kan utnyttja detta för att bistå andra länder med kapacitetsuppbyggnad på detta område.

S.	Ursprungsbefolkningar, lokalsamhällen och miljöförsvarare blir allt oftare föremål för hot och trakasserier, samtidigt som de utsätts för människorättskränkningar i sina försök att skydda sina skogar, sin mark och sin miljö.

T.	Sannolikheten för att patogener som virus ska spridas från vilda djur och tamdjur till människor (zoonoser) kan komma att öka när naturliga ekosystem förstörs och förändras.

U.	För en hållbar och effektiv skogspolitik krävs det tillförlitlig information om skogsresurserna, om deras tillstånd och om hur de förvaltas och används, tillsammans med tillförlitlig information om förändrad markanvändning.

V.	Skogen och den skogsbaserade värdekedjan är grundläggande för vidareutvecklingen av den cirkulära bioekonomin genom att skapa arbetstillfällen och ekonomiskt välstånd på landsbygden och i städer, begränsa klimatförändringarna och erbjuda hälsomässiga vinster.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande Intensifiera EU:s insatser för att skydda och återställa världens skogar och ser det som en god grund för beslutsamma åtgärder. Parlamentet instämmer i de fem prioriteringar som läggs fram i meddelandet. Parlamentet understryker att dessa prioriteringar alla är nödvändiga för att stoppa och vända avskogningen och förstörelsen av naturliga ekosystem, särskilt skogar, samt förlusten av biologisk mångfald och tillhörande människorättskränkningar, och att de behöver genomföras snabbt och samstämt. Parlamentet erinrar dock om att EU och dess medlemsstater borde vara ambitiösare i sina åtgärder för att fullgöra sina åtaganden och ta tag i den akuta frågan om avskogning och skogsförstörelse världen över. Parlamentet understryker vikten av en heltäckande uppsättning åtgärder och initiativ, däribland ny lagstiftning, som är effektiva, kompletterande och verkställbara och inbegriper övervakning.

Europaparlamentet understryker vikten av att ta fasta på EU:s behörighet, ansvar och tillgängliga medel inom skogsskydd, vilket även inbegriper europeiska skogar som en del av världens skogar, inom ramen för EU:s miljöpolitik. Parlamentet upprepar att framgången för våra yttre åtgärder och våra partners insatser för att skydda sina skogar hänger på hur pass effektiva och ambitiösa vi är när det gäller vårt naturarv. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att, i linje med den europeiska gröna given och strategin för biologisk mångfald 2030, säkerställa högsta möjliga miljöskyddsstandarder och större konsekvens i uppgiften att skydda och återställa skogarna både inom EU och i sina yttre åtgärder.

Europaparlamentet erinrar om att EU och dess medlemsstater förväntas vidta brådskande åtgärder för att skydda och återställa skogen och fullgöra sina åtaganden enligt målen för hållbar utveckling, Parisavtalet, den globala strategiska planen för biologisk mångfald 2011–2020 samt FN:s strategiska plan för skog 2017–2030 och dess globala mål för skogen.

Europaparlamentet lyfter fram skogens roll för att öka motståndskraften mot klimatförändringarnas negativa effekter. Parlamentet understryker att det behövs konkreta och effektiva åtgärder i klimatanpassningsstrategier och -planer där man arbetar in synergier mellan begränsning och anpassning.

Europaparlamentet lyfter fram skogens positiva bidrag till människors hälsa och livskvalitet samt dess höga miljövärde i fråga om att binda koldioxid, lagra vatten, kontrollera erosion och skydda mot jordskred.

Europaparlamentet understryker att drivkrafterna bakom avskogningen går utanför själva skogssektorn och hänger samman med en mängd olika frågor, såsom besittningsrättsliga förhållanden, skydd av ursprungsbefolkningars rättigheter, jordbrukspolitik, klimatförändringar, demokrati, mänskliga rättigheter och politisk frihet.

Europaparlamentet betonar att kvinnor från ursprungsbefolkningar och kvinnliga jordbrukare spelar en central roll i skyddet av skogarnas ekosystem. Parlamentet noterar dock med oro att det saknas kvinnligt deltagande och medinflytande i förvaltningen av naturresurser. Parlamentet anser att jämställdhet inom skogsbruksutbildning är av avgörande betydelse för en hållbar skogsförvaltning och bör återspeglas i EU:s handlingsplan om skogslagstiftningens efterlevnad samt förvaltning av och handel med skog (Flegt).

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka ansträngningarna för att ta ett helhetsgrepp på avskogningen genom en enhetlig politisk ram och att samtidigt säkerställa bevarandet av ekosystemen. Parlamentet erinrar om vikten av att följa FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter. Parlamentet stöder de pågående förhandlingarna om att skapa ett bindande FN-instrument för transnationella företag och andra företag i fråga om mänskliga rättigheter och betonar vikten av att EU proaktivt medverkar i den processen.

Europaparlamentet instämmer i och framhåller hänvisningen i kommissionens meddelande till primärskogarnas oersättliga karaktär och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att erkänna att skyddet av urskogar ger en enastående fördel när det gäller att begränsa klimatförändringarna genom de stora och långlivade kollagren i deras ekosystem. Parlamentet betonar att återbeskogning som är förenlig med skyddet och förstärkningen av lokala ekosystem kan bidra till uppnåendet av klimatneutralitetsmålet till 2050, men konstaterar samtidigt att nyplanterad skog inte kan ersätta primärskog. Parlamentet poängterar att värnandet av skogarna bör vara en politisk prioritering för EU. Parlamentet betonar att EU bör föregå med gott exempel och se till att dess egna och dess medlemsstaters internationella sociala och miljömässiga åtaganden fullgörs, bland annat inom klimat, biologisk mångfald och mänskliga rättigheter.

10.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att befintliga prioriteringsområden verkligen fullföljs och att inbegripa bindande mål för skydd och återställande av skogarnas ekosystem, särskilt primärskogar, som en del av EU:s framtida skogsstrategi, som bör vara i full överensstämmelse med förslaget i EU:s strategi för biologisk mångfald 2030 om bindande mål för återställande och skyddsområden. Parlamentet understryker vikten av att dessa åtgärder får adekvat stöd och finansiering.

11.

Europaparlamentet understryker att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt mangroveskogar och skogar i kustområden, som är särskilt påverkade av klimatförändringarna och som utgör en utmärkt möjlighet för bevarande-, anpassnings- och begränsningsstrategier. Parlamentet beklagar att kommissionens meddelande överhuvudtaget inte nämner mangroveskogar. Parlamentet betonar att 80 % av den biologiska mångfalden på land återfinns i skogar och att mangroveskogar är viktiga med tanke på både klimatet och den biologiska mångfalden samt för lokalsamhällenas försörjningsmöjligheter.

12.

Europaparlamentet framhåller civilsamhällets roll för miljöskydd och hållbar konsumtion och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i samband med skogsrelaterade och markanvändningsrelaterade åtgärder säkerställa full insyn och möjlighet till deltagande för allmänheten för att förhindra avskogning och skogsförstörelse, främja skogsskydd och hållbar skogsförvaltning och stödja skyddet och återställandet av naturliga skogar på regional och global nivå. Parlamentet framhåller vikten av att upprätta en plattform för en flerpartsdialog och medlemsstatsdialog om avskogning, skogsförstörelse och möjligheter att öka världens skogsareal på ett hållbart sätt med målet att bygga upp allianser, göra gemensamma åtaganden, hejda avskogningen och utbyta erfarenheter och information.

13.

Europaparlamentet framhåller nyckelrollen, rättigheterna och stödbehovet hos ursprungsbefolkningar och lokalsamhällen, inte minst kvinnor, i skyddet av världens skogar och i beslutsfattandet om dessa skogar. Parlamentet är dessutom på det klara med de hot och människorättskränkningar som de tvingas utstå. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att beakta deras roll och att involvera dem i utformningen, antagandet, genomförandet och efterlevnadskontrollen av skogsskyddsåtgärder på både global nivå, EU-nivå, nationell nivå och subnationell nivå.

14.

Europaparlamentet påminner om att många jordbrukare är medvetna om skogen som en integrerad och nödvändig del av landskapet på grund av dess viktiga ekologiska, ekonomiska och sociala funktioner och att jordbrukare historiskt sett har månat om att skydda, använda och förnya skogen och gör så än i dag. Parlamentet konstaterar att vissa lokalsamhällen och ursprungsbefolkningar har använt traditionella jordbruksmetoder i hundratals år för att bevara skogarna med sin särskilda förståelse för hållbar markanvändning.

15.

Europaparlamentet påminner om att ursprungsbefolkningar, lokalsamhällen, småbrukare och kvinnor innehar oumbärlig kunskap om skogar och är starkt beroende av denna. Parlamentet uppmanar EU att se till att deras markbesittningsrätt och mänskliga rättigheter erkänns som en fråga om social rättvisa, i enlighet med FAO:s fakultativa riktlinjer för ansvarsfull förvaltning av markområden, fiskevatten och skogar, FN:s förklaring om urbefolkningars rättigheter och Internationella arbetsorganisationens (ILO) konvention nr 169, och att de verkligen deltar i utformningen och genomförandet av sådana EU-utvecklingsprogram som påverkar dem och i efterlevnadskontrollen av skogsskyddsåtgärder, med avstamp i erfarenheterna från Flegtprogrammet.

16.

Europaparlamentet påminner om betydelsen av adekvat tillgång till rättslig prövning, rättsmedel och ändamålsenligt skydd för visselblåsare i naturresursexporterande länder för att säkerställa att lagstiftning och initiativ fungerar effektivt. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förstärka stödet till miljö- och skogsaktivister i EU och hela världen.

17.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtagande att öka hållbarheten och insynen i leveranskedjor och investeringar för att säkerställa konsumtion av produkter från avskogningsfria leveranskedjor. Parlamentet upprepar betydelsen av en heltäckande uppsättning åtgärder och initiativ i detta avseende.

18.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vid utarbetandet av sådana åtgärder och initiativ även beakta hur dessa på bästa sätt kan bidra till skyddet av andra viktiga naturliga ekosystem som är allvarligt hotade av förstörelse eller omvandling.

19.

Europaparlamentet anser att en enhetlig definition av begreppet avskogningsfri leveranskedja är avgörande för att åtgärda problemet med råvaror som bidrar till avskogning, och uppmanar kommissionen att föreslå en ambitiös definition. Parlamentet framhåller i detta sammanhang den starka kopplingen mellan skogsbaserade värdekedjor och målen för hållbar utveckling.

20.

Europaparlamentet konstaterar att främjande av transparenta certifieringssystem för avskogningsfria råvaror är ett av flera lämpliga verktyg. Parlamentet påpekar dock att huvudsyftet med sådana system måste vara att bekämpa avskogning.

21.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utan dröjsmål genomföra studier om certifierings- och verifieringssystemen inom skogssektorn och för träbaserade produkter och om certifieringssystem för avskogningsfria råvaror. Kommissionen uppmanas att överlämna dessa studier till parlamentet för vidare bedömning tillsammans med de föreslagna uppföljningsinsatserna och åtgärderna för att uppmuntra till strängare standarder och säkerställa insyn i certifierings- och tredjepartsverifieringssystemen.

22.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens tillkännagivande om att ytterligare integrera avskogningshänsyn i EU:s miljömärke, i grön offentlig upphandling och i andra initiativ inom ramen för den cirkulära ekonomin som ett led i en omfattande uppsättning åtgärder och initiativ för att säkerställa avskogningsfria leveranskedjor.

23.

Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att utan dröjsmål lägga fram ett konsekvensbedömt förslag till en EU-rättslig ram på grundval av tillbörlig aktsamhet i syfte att säkerställa hållbara och avskogningsfria leveranskedjor för produkter och råvaror som släpps ut på EU-marknaden, med särskilt fokus på att ta itu med de huvudsakliga drivkrafterna bakom importerad avskogning. Parlamentet betonar att en sådan ram bör vara verkställbar och i linje med internationella standarder och skyldigheter, bör tillämpas på hela leveranskedjan när en omsorgsfull utvärdering har kommit fram till att den är funktionell och tillämplig på alla marknadsaktörer, däribland små och medelstora företag, och bör åtföljas av en robust efterlevnadsmekanism med effektiva, proportionerliga och avskräckande påföljder. Parlamentet påpekar att EU:s åtgärder i detta avseende inte bör leda till inkomstförluster för människor i utvecklingsländer utan till nya ekonomiska möjligheter och en övergripande omvandling till en mer hållbar ekonomi. Parlamentet uppmanar kommissionen att uttala sitt stöd i frågan om hållbarhet i leveranskedjor, inbegripet avskogning och skogsförstörelse, inom relevanta internationella forum för råvaruhandel.

24.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram krav på tillbörlig aktsamhet för finansinstitut för att identifiera, förhindra och begränsa miljörelaterade, sociala och människorättsliga konsekvenser av EU-driven avskogning, så att man garanterar att ingen EU-baserad finans- eller bankenhet vare sig direkt eller indirekt har koppling till avskogning, skogsförstörelse, omvandling eller försämring av naturliga ekosystem eller människorättskränkningar.

25.

Europaparlamentet framhåller skogsägarnas och skogsförvaltarnas roll för att säkerställa en hållbar skogsutveckling. Parlamentet framhåller att den europeiska skogsindustrin kan bidra till att främja globala standarder för hållbar skogsförvaltning. Parlamentet anser att den europeiska industrin, små och medelstora företag och mikroföretag i skogssektorn också bör spela en roll i dialogen med partnerländerna om hur hållbarhet kan främjas ytterligare genom hela värdekedjan.

26.

Europaparlamentet uppmanar den privata sektorn att vara mer proaktiv i kampen mot avskogningen i sina leveranskedjor och investeringar genom att uppfylla sina avskogningsåtaganden och säkerställa full insyn i efterlevnaden av dessa åtaganden. Parlamentet framhåller behovet av att mobilisera privata investeringar för att ta itu med drivkrafterna bakom avskogningen och förverkliga målen för hållbar utveckling och Parisavtalet. Parlamentet uppmanar samtidigt kommissionen att fördjupa samarbetet med den privata sektorn och att ta fram lämpliga verktyg för att skapa incitament för dem som vill gå före, baserat på principen om delat ansvar. Parlamentet välkomnar den pågående översynen av direktivet om icke-finansiell rapportering (12) och uppmanar kommissionen att förbättra kvaliteten på och omfattningen av icke-finansiell information, särskilt om miljöaspekter, och att främja integreringen av skogsrelevanta hänsyn i företagens sociala ansvar. Parlamentet erinrar vidare om vikten av att följa FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter. Parlamentet stöder de pågående förhandlingarna om att skapa ett bindande FN-instrument för transnationella företag och andra företag i fråga om mänskliga rättigheter och betonar vikten av att EU proaktivt medverkar i den processen.

27.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, tillsammans med den privata sektorn och andra utvecklingsaktörer, utvärdera nya lösningar för katastrofriskfinansiering och försäkring mot katastrofer som drabbar stora mängder skog.

28.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja och stimulera industridriven innovation och initiativ för att öka hållbarheten i värdekedjorna.

29.

Europaparlamentet anser att de finansiella strömmarna, såväl privata som offentliga, i relevanta industrisektorer måste styras över till verksamhet som inte orsakar avskogning. Parlamentet erinrar om att kommissionen senast den 31 december 2021 bör bedöma de erforderliga bestämmelserna för att utvidga taxonomiförordningens (13) tillämpningsområde till ekonomisk verksamhet som orsakar avsevärd skada på den miljömässiga hållbarheten.

30.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att effektivt utnyttja blandade finansieringsmekanismer för att locka finansiering från den privata sektorn till återställandet av skogar.

31.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att föreslå särskilda åtgärder för att stärka den politiska och lagstiftningsmässiga ramen till stöd för skyddet och återställandet av skogar och en hållbar skogsförvaltning på global nivå samt att tillhandahålla vägledning och särskilda åtgärder om hållbar markanvändningsplanering. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja utbyte av bästa praxis mellan medlemsstaterna och med tredjeländer. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att uppmuntra rättsliga reformer i producentländer, som bör genomföras med ett ändamålsenligt och meningsfullt deltagande av alla berörda parter, däribland det civila samhället, ursprungsbefolkningar och lokalsamhällen, med särskild uppmärksamhet ägnad åt ett ändamålsenligt deltagande för kvinnor.

32.

Europaparlamentet betonar vikten av att främja hållbar skogsförvaltning och en hållbar bioekonomi. Parlamentet inser att modeller för hållbar skogsförvaltning och en hållbar markanvändning globalt kan bidra till att förhindra avskogning och skogsförstörelse och bör utgå från högsta möjliga hållbarhetsstandarder som förenar ekonomisk, miljömässig och samhällelig hållbarhet, med skydd av biologisk mångfald och värdefulla kolsänkor som centrala inslag, samtidigt som man slår vakt om deras inneboende värde, produktivitet och ekosystemtjänster. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja hållbart skogs- och jordbruk och att utveckla incitamentsmekanismer för småbrukare och lokalsamhällen i partnerländer för att upprätthålla och förbättra ekosystemtjänster och produkter som kommer från hållbart skogs- och jordbruk. Parlamentet framhåller skogsjordbrukssystemens betydelse för jordbruksproduktion, diversifiering, begränsning av och anpassning till klimatförändringar samt förebyggande av ökenspridning. Parlamentet påpekar att dessa skogsjordbrukssystem kännetecknas av effektivare markanvändning än andra jordbrukssystem. Parlamentet efterlyser en förändring för att systematiskt ge incitament till befintliga skogsjordbrukssystem med högt naturvärde, underlätta deras återställande och tillhandahålla kapacitetsuppbyggnad för att rationalisera denna produktionsmetod.

33.

Europaparlamentet framhåller att Horisont 2020 redan har finansierat betydande forskning och innovation inom omställning till mer hållbara markanvändningsmetoder och leveranskedjor i syfte att hejda avskogningen och skogsförstörelsen. Parlamentet efterlyser ökad finansiering så att Horisont Europa kan fortsätta att ge stöd på dessa områden.

34.

Europaparlamentet riktar uppmärksamheten på FN:s ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) och dess ministerförklaring från Katowice om skogens roll för klimatet, som antogs av världssamfundet den 12 december 2018 och i vilken man framhåller betydelsen av skogar och träanvändning för klimatskyddet och placerar dessa frågor i en kontext tillsammans med andra internationella skogsrelaterade mål och beslut. Parlamentet konstaterar, i likhet med vad som slås fast i förklaringen, att dessa mål endast kan nås genom en mångfunktionell och aktiv skogsförvaltning, vilket innebär en förvaltning som beaktar och balanserar alla skogsrelaterade mål såsom koldioxidlagring, art- och markskydd, råvaruutvinning, rekreation och livsmedelsproduktion.

35.

Europaparlamentet betonar att skogsbruket, tillsammans med jordbruket, har en avgörande roll i förvaltningen av naturresurser och markanvändningen i landsbygdsområden i EU och världen. Parlamentet erkänner i detta sammanhang skillnaderna mellan medlemsstaterna när det gäller skogsförvaltning, skogsägande, skogsjordbruk och möjligheter.

36.

Europaparlamentet framhåller att metoderna för att nå målen i paketet om ren energi för alla i EU inte får leda till avskogning och skogsförstörelse i andra delar av världen. Därför uppmanar parlamentet kommissionen att senast 2021 se över de relevanta aspekterna i den rapport som åtföljer kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/807 (14) och att vid behov, utan onödigt dröjsmål och under alla omständigheter före 2023, revidera den förordningen på grundval av det vetenskapliga kunskapsläget och i enlighet med försiktighetsprincipen. Parlamentet ber kommissionen att omvärdera uppgifterna om soja och att fasa ut biobränslen med hög risk för indirekt ändrad markanvändning så snart som möjligt och senast 2030.

37.

Europaparlamentet framhåller behovet av att minska EU:s konsumtion av trä och träbaserade produkter genom att främja en mer cirkulär ekonomi, minimera avfallsgenereringen och främja konsumenternas medvetenhet om de ekologiska konsekvenserna av träbaserade varor.

38.

Europaparlamentet påminner om skrivelsen från över 700 forskare som manar till en vetenskapligt förnuftig revidering av direktivet om förnybar energi, i synnerhet genom att vissa typer av träbiomassa inte ska få tillgodoräknas i måluppfyllelsen och inte berättiga till stöd.

39.

Europaparlamentet dömer ut den ökade användningen av trä för biobränsle och bioenergi, som skapar ett tryck på EU:s och världens skogar mot bakgrund av den stigande efterfrågan på energi från förnybara källor.

40.

Europaparlamentet konstaterar att det vid COP23 visade sig att ett antal länder, som är rika på primärskogar med stor biologisk mångfald och som representerar hälften av världens befolkning, har ambitionen att öka användningen av trä och andra växtmaterial för att producera energi (15). Parlamentet upprepar att EU inte bör vara ett dåligt föredöme och måste se till att de regler som styr politiken för förnybar energi inte leder till decimerade och förstörda ekosystem.

41.

Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen och medlemsstaterna att ta full hänsyn till de effekter som den ökade användningen av biobränslen har på avskogningen. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att reformera EU:s bioenergipolitik i grunden, närmare bestämt genom att revidera direktivet om förnybar energi.

42.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa effektiva åtgärder för hållbar produktion och användning av trädbränslen, bland annat med anknytning till den omfattande importen av träpellets till EU och de möjliga risker som denna import utgör för skogar i tredjeländer. Parlamentet anser att principen om kaskadanvändning bör uppmuntras och att den kan användas som ett bra sätt att förbättra resurseffektiviteten.

43.

Europaparlamentet påminner om att runt 2,6 miljarder människor i världen använder traditionell biomassa för matlagning, främst trä och träkol, och att nästan tre fjärdedelar av dem saknar tillgång till effektiva spisar. Parlamentet uppmanar EU att öka stödet till tredjeländer för att ställa om till hållbara och förnybara energikällor och minska påfrestningarna från avskogning till följd av att trä används som bränsle. Parlamentet betonar att tredjeländers energisystem, om de var mer decentraliserade, skulle möjliggöra en oproblematisk omställning till hållbara förnybara energikällor.

44.

Europaparlamentet konstaterar att jordbrukets sociala och ekonomiska betydelse blir allt större i och med att världens befolkning växer och kräver ökad produktion av livsmedel och jordbruksråvaror samtidigt som klimatförändringarna måste bekämpas. Parlamentet noterar med oro att 14 % av världens livsmedel beräknas gå förlorade vid skörd, slakt och fångst (16) och betonar att det behövs samstämda åtgärder för att förhindra svinn och avfall genom hela livsmedelskedjan och reagera snabbt på kriser som kan orsaka livsmedelsbrist.

45.

Europaparlamentet betonar vikten av att främja hållbara kostvanor genom att öka konsumenternas medvetenhet om effekterna av konsumtionsmönster samt informera om kostvanor som är bättre för människors hälsa och har ett mindre miljöavtryck.

46.

Europaparlamentet understryker behovet av ytterligare betydande framsteg för att utveckla och genomföra en EU-strategi för proteingrödor och säkerställa en robust produktion av proteingrödor inom EU, i syfte att minska riskerna för avskogning kopplade till dessa grödor i övriga regioner i världen, minska importberoendet och minska trycket på skogen på grund av ändrad markanvändning. Parlamentet framhåller att sådana framsteg bör göras genom bland annat mer omfattande växelbruk tillsammans med stöd och vägledning till jordbrukare i områden som lämpar sig för odling av proteingrödor, och att sådana åtgärder skulle minska importberoendet, avskogningen, skogsförstörelsen och trycket på skogen till följd av ändrad markanvändning. Parlamentet efterlyser därför hållbarhetskriterier för import av vegetabiliskt protein.

47.

Europaparlamentet anser att drivkrafterna bakom avskogningen bör beaktas i en EU-policyram för att säkerställa en konsekvent skogspolitik och minska trycket på skogarna. Parlamentet anser att en sådan policyram skulle uppmuntra ett alltmer innovativt, hållbart och effektivt jordbruk inom och utanför EU och minska livsmedelsförlusterna i livsmedelskedjan genom ny teknik. De mål som anges i ramen kan uppnås genom att jordbrukarna enkelt får tillgång till finansiering för att införskaffa den senaste tekniken för precisionsjordbruk.

48.

Europaparlamentet betonar att jordbrukarna, som ju står i centrum för våra grundläggande jordbruks- och livsmedelsbehov, i sitt arbete är beroende av naturresurser såsom jord, vatten och skog. Parlamentet konstaterar att man måste erkänna skogarnas mångfunktionalitet för att nå en god förvaltning av vårt skogsbestånd. Parlamentet understryker att de ekonomiska, sociala och miljömässiga aspekterna – från traditionell produktion av trä och andra produkter till ekosystemtjänster, biologisk mångfald och andra miljövinster, såsom upptag och lagring av koldioxid, förebyggande av markerosion och förbättrad luft- och vattenkvalitet – alla är sammankopplade och beroende av varandra. Sådana aspekter kräver en heltäckande och sammanhållen strategi för att skydda, återställa och förvalta skogar och bekämpa avskogningsproblemet.

49.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta särskilda åtgärder för att harmonisera uppgifterna och förbättra informations- och uppgiftstillgången via befintliga och nya övervaknings- och utvärderingsverktyg för EU:s och världens skogar och att se till att informationen sprids i en form som är lättillgänglig, användarvänlig och lättbegriplig för tillsynsmyndigheterna och de brottsbekämpande myndigheterna, allmänheten, konsumenterna och den privata sektorn och redo att användas av beslutsfattarna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbättra sin statistik om vilka volymer trävaror de handlar upp, tillsammans med angivelse av hur mycket hållbart, lagligt eller Flegtlicensierat material som kan finnas med i deras upphandling.

50.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka ansträngningarna för att förbättra tillgången till, kvaliteten på och harmoniseringen av tillförlitlig information om skogsresurser och förändrad markanvändning, så att denna kan ligga till grund för policyutformningen genom deltagande från ett brett spektrum av intressenter, även i partnerländer.

51.

Europaparlamentet framhåller att trovärdig och tillförlitlig skogsövervakning och informationsdelning är grundläggande för att förbättra skogsstyrningen och underlätta efterlevnaden av åtagandena om noll avskogning i partnerländer. Parlamentet uppmanar EU att öka sitt ekonomiska och tekniska stöd till partnerländerna för att åstadkomma detta och hjälpa dem att utveckla den sakkunskap som krävs för att förbättra de lokala skogsförvaltningsstrukturerna och ansvarsutkrävandet.

52.

Europaparlamentet betonar att olaglig avverkning är något som inte bara pågår i tredjeländer, utan även i EU. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att agera beslutsamt för att förhindra och bekämpa olaglig avverkning. Parlamentet uppmanar kommissionen att inrätta ett europeiskt system för övervakning och bevarande av skogar baserat på ett övervakningssystem som använder GNSS (Galileo och Copernicus) och marknät för att övervaka avverkningsrelaterad verksamhet, från själva avverkningsplatsen till träbearbetningsföretagens införsel- och utförselplatser. Parlamentet betonar att kommissionen bör inrikta sig på att förebygga olaglig avverkning genom att förbättra tillämpningen av timmerförordningen (17) och Flegt. Parlamentet understryker behovet av att öka allmänhetens medvetenhet om de sociala och ekonomiska följderna av olaglig avverkning och skogsrelaterade brott.

53.

Europaparlamentet påminner om att risken för skogsbränder förväntas öka på grund av klimatförändringarna. Parlamentet understryker därför behovet av att avsevärt stärka förebyggandet och beredskapen genom internationellt samarbete kring verktyg för tidig varning, katastrofresiliens och riskreducerande åtgärder. Parlamentet rekommenderar kommissionen att fortsätta att stödja utvecklingen av globala (såsom det globala informationssystemet för skogsbränder) och regionala (såsom Europeiska informationssystemet för skogsbränder) informationssystem för att övervaka påverkan från skogsbränder. Parlamentet uppmanar kommissionen att använda sin expertis och utöka användningen av satellitsystemet Copernicus Redd+ för att stödja den globala övervakningen av skogsrisker och avskogning i samarbete med tredjeländer.

54.

Europaparlamentet upprepar att EU:s handels- och investeringspolitik bör omfatta bindande och verkställbara kapitel om hållbar utveckling som fullt ut respekterar internationella åtaganden, i synnerhet Parisavtalet, och är förenliga med Världshandelsorganisationens (WTO) regler. Parlamentet välkomnar kommissionens avsikt att göra Parisavtalet till ett väsentligt inslag i alla framtida handels- och investeringsavtal. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att alla framtida handels- och investeringsavtal, både övergripande avtal och relevanta delavtal, innehåller bindande och verkställbara bestämmelser, bl.a. om korruption med koppling till olaglig avverkning, för att förhindra avskogning och skogsförstörelse.

55.

Europaparlamentet välkomnar principen att ”inte vålla skada”, som lyfts fram i meddelandet om den europeiska gröna given. I detta sammanhang rekommenderar parlamentet att kommissionen gör en bättre bedömning av befintliga handelsavtals inverkan på avskogning och ser till att ambitiösare bestämmelser om skogsskydd, biologisk mångfald och hållbart skogsbruk arbetas in i kapitlen om handel och hållbar utveckling i alla frihandels- och investeringsavtal.

56.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att handelsavtals effekter på tillståndet i skogarna, den biologiska mångfalden och de mänskliga rättigheterna utvärderas systematiskt i samband med hållbarhetsbedömningar och andra relevanta bedömningsmetoder, i samråd med relevanta intressenter, och att resultaten av dessa bedömningar sedan beaktas fullt ut när sådana avtal förhandlas fram och ingås.

57.

Europaparlamentet framhåller behovet av att ytterligare förbättra tillämpningen och efterlevnadskontrollen av timmerförordningen för att på bästa sätt bekämpa handel med importerat och inhemskt, olagligen avverkat timmer och relaterade trävaror. Parlamentet konstaterar vidare att importerat timmer och importerade trävaror bör kontrolleras noggrannare vid EU:s gränser för att säkerställa att de importerade produkterna verkligen uppfyller de nödvändiga kriterierna för att släppas ut på EU:s marknad. Parlamentet erinrar om att konflikttimmer redan är ett åtgärdsområde i handlingsplanen för Flegt men att arbetet med att ta tag i denna fråga inte har varit tillräckligt. Parlamentet uppmanar kommissionen att infria sin utfästelse om att utvidga timmerförordningens bestämmelse om skyldighet att visa tillbörlig aktsamhet så att den i samband med den kommande översynen också omfattar konflikttimmer. Parlamentet betonar att en skärpning av dagens politik måste gå hand i hand med ökad enhetlighet inom politiken för att inte EU:s politik, däribland handelspolitiken, ska skapa negativa effekter för miljö eller människor.

58.

Europaparlamentet konstaterar att importen av timmer och trävaror till EU inte övervakas tillräckligt i dagsläget, särskilt när det gäller att kontrollera att produkterna uppfyller de nödvändiga kriterierna för införsel i EU.

59.

Europaparlamentet påminner om att de frivilliga partnerskapsavtalen inom Flegt finns till för att erbjuda en rättslig ram som ska säkerställa att allt timmer och alla trävaror som importeras till EU från de partnerländer som omfattas av dessa avtal har producerats på laglig väg. Parlamentet betonar att de frivilliga partnerskapsavtalen överlag är avsedda att sporra till ett systemskifte inom skogsbranschen, så att skogarna sköts på ett hållbart sätt, olaglig avverkning fås bort och stöd ges till insatser i hela världen för att hejda avskogning och skogsförstörelse. Parlamentet understryker att de frivilliga partnerskapsavtalen erbjuder en viktig rättslig ram för både EU och dess partnerländer, vilken möjliggjorts tack vare det goda samarbetet och engagemanget från de berörda länderna.

60.

Europaparlamentet välkomnar de framsteg som gjorts genom de frivilliga Flegt-partnerskapsavtalen och den ökade dialogen mellan regeringar, industrin och det civila samhället i flera länder till följd av processen med frivilliga partnerskapsavtal. Parlamentet konstaterar att sju länder till dags dato ratificerat frivilliga partnerskapsavtal med EU (Centralafrikanska republiken, Ghana, Indonesien, Kamerun, Liberia, Republiken Kongo och Vietnam) och att Indonesien är det första och hittills enda landet bland dessa med både frivilligt partnerskapsavtal och Flegtlicensiering, som har varit i bruk sedan 2016, vartill kommer att EU har slutfört förhandlingar och paraferat frivilliga partnerskapsavtal med Honduras och Guyana samt att förhandlingar pågår med sex andra länder (Demokratiska republiken Kongo, Elfenbenskusten, Gabon, Laos, Thailand och Malaysia). Parlamentet betonar att de frivilliga partnerskapsavtalen utgör en mycket effektiv ram för inrättandet av goda partnerskap med dessa länder och att man bör verka för nya frivilliga partnerskapsavtal med ytterligare partner. Parlamentet är övertygat om att EU bör fortsätta att samarbeta med länder som har tecknat ett frivilligt Flegt-partnerskapsavtal för att säkerställa att det förblir ett attraktivt alternativ till exportmarknader med mindre stränga miljönormer. Parlamentet bekräftar att Flegtförordningen (18) och EU:s timmerförordning är viktiga för att inte olagligt avverkat timmer ska komma in på EU:s marknad. Parlamentet uppmanar EU att öka anslagen till Flegt. Parlamentet välkomnar kommissionens kommande kontroll av Flegtförordningens och timmerförordningens ändamålsenlighet och ser den som ett tillfälle att skärpa kontrollen av deras efterlevnad och utvidga deras tillämpningsområde.

61.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vid skärpning av dagens politik säkerställa samstämdheten mellan de frivilliga Flegt-partnerskapsavtalen och all annan EU-politik, också utvecklings-, miljö-, jordbruks- och handelspolitiken. Parlamentet uppmanar kommissionen att i framtida bilaterala eller multilaterala handelsrelaterade avtal förhandla fram normer för timmerimporten, för att de framgångar som uppnåtts med timmerproducerande länder via handlingsplanen för Flegt inte ska undergrävas.

62.

Europaparlamentet anser att processen för Flegtlicensiering kompletterar frivillig tredjepartscertifiering och att det är särskilt fördelaktigt för mindre verksamhetsutövare som ofta har svårt att erhålla certifiering genom system i den privata sektorn.

63.

Europaparlamentet uppmanar EU att stärka det internationella samarbetet genom att göra mer inom ramen för centrala internationella forum, bland dem WTO och Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD). Parlamentet uppmanar kommissionen att söka efter vägar till multi-, pluri- eller bilateralt samarbete – bland annat påskyndade WTO-förhandlingar om ett avtal om miljövaror – med handelspartner och andra importländer i kampen mot avskogning och klimatförändringar till följd av import, samtidigt som man värnar om möjligheterna till laglig handel och stärker hållbar markförvaltning och hållbart jordbruk, liksom också markägorätt och goda styrelseformer i tredjeländer.

64.

Europaparlamentet betonar att det i alla nya handelsavtal, också handelsavtalet med Mercosur och andra, ingår tydliga åtaganden mot avskogning.

65.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att börja använda antidumpningsförordningens (19) nya bestämmelser om miljö- och klimatpolitik.

66.

Europaparlamentet uppmanar EU att knyta starkare band mellan handels- och utvecklingspolitiken, bland annat genom att bättre genomföra reglerna för det allmänna preferenssystemet plus (GSP+) i partnerländerna. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med mottagarna av GSP+-förmåner arbeta med handlingsplaner för skogsskötsel för att säkerställa att deras miljöåtaganden infrias.

67.

Europaparlamentet betonar att klimatnödläget och konsekvenserna av den massiva förlusten av biologisk mångfald utgör ett allvarligt hot mot de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar EU och Europeiska utrikestjänsten att noggrant bedöma hur deras yttre åtgärder bäst kan bidra till en holistisk och människorättsbaserad strategi som syftar till att stoppa förlusten av biologisk mångfald, avskogningen och skogsförstörelsen. Parlamentet uppmanar EU att fortsätta att främja biologisk mångfald som en mänsklig rättighet i den globala ramen för biologisk mångfald för perioden efter 2020.

68.

Europaparlamentet framhåller vikten av att underlätta en inkluderande partnerskapsstrategi på alla nivåer med tredjeländer för att ytterligare bekämpa avskogning och skogsförstörelse, stärka en hållbar markförvaltning och ett hållbart jordbruk, liksom besittningsrättsliga förhållanden och goda styrelseformer, och att samtidigt respektera de mänskliga rättigheterna samt rättigheterna för ursprungsbefolkningar, småbrukare och lokalsamhällen. Parlamentet uppmanar kommissionen att stärka samarbetet med tredjeländer genom tekniskt bistånd, utbyte av information och god praxis för bevarande, skydd och hållbar användning av skogar, cirkulär ekonomi, hållbar bioekonomi, förnybar energi, hållbart smart jordbruk, agroekologi och skogsjordbruk, och att samtidigt ge ett erkännande åt hållbarhetsinitiativ från den privata sektorn, såsom system för rättvis handel. Parlamentet insisterar på att den europeiska gröna givens externa dimension bör stärkas ytterligare genom allianser och partnerskap som syftar till att ta itu med globala utmaningar såsom klimatförändringar och biologisk mångfald, samtidigt som socioekonomisk utveckling i partnerländerna underlättas.

69.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens plan att se till att avskogningsfrågan tar plats i politiska dialoger på landsnivå och regional nivå med partnerländer och uppmuntrar kommissionen att ta fram partnerskapsavtal som inkluderar skydd av skogar och ekosystem, främjande av mänskliga rättigheter – i synnerhet rättigheter för ursprungsbefolkningar och lokalsamhällen, inte minst kvinnor – och stöd till ett ändamålsenligt deltagande av civilsamhällesaktörer och miljöförsvarare. Parlamentet betonar att sådana dialoger bör hållas med alla producentländer, även utvecklade länder.

70.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens plan att stödja partnerländerna med att utforma och införa ramar som kan uppmuntra till bättre skogsskydd, skogsförvaltning och markförvaltning, i förekommande fall även erkännande av markbesittningsrättigheter för ursprungsbefolkningar och lokalsamhällen, samt tillhörande förvaltningsåtgärder, såsom begränsnings- och anpassningsstrategier, och rekommenderar att kommissionen tar med denna aspekt i sina överväganden och åtgärder. Parlamentet påpekar att sådana ramar bör bidra inte bara till inhemska behov utan även till partnerländernas nationellt fastställda bidrag inom ramen för Parisavtalet och till deras nationella strategier och handlingsplaner för biologisk mångfald i enlighet med konventionen om biologisk mångfald.

71.

Europaparlamentet uppmanar EU att förse partnerländerna med stöd så att de kan göra insatser som hjälper dem att efterleva eventuella åtgärder från EU:s sida för att ta itu med importerad avskogning, och manar till stärkt samarbete och till nödvändiga och verksamma åtgärder för att motverka att handeln med varor som har anknytning till avskogning och skogsförstörelse flyttas till andra regioner i världen. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att stöd från EU till partnerländernas politik för jordbruk, infrastruktur, gruvdrift samt stadsområden, stadsnära områden och landsbygdsområden inte bidrar till avskogning och skogsförstörelse. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med medlemsstaterna stödja en teknisk och finansiell EU-mekanism som kan mobilisera finansiering för att stödja partnernas ansträngningar att använda, skydda och återställa skogarna på ett hållbart sätt, förbättra hållbar, avskogningsfri jordbruksproduktion och få bukt med gruvdrift som har negativ inverkan på skogarna inom ramen för det kommande instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete (NDICI).

72.

Europaparlamentet uppmanar skogssektorn att ta på sig en kraftfull roll inom ramen för det kommande NDICI och vill att potentialen hos den externa investeringsplanen och de regionala systemen för kombinerad finansiering utnyttjas fullt ut för att mobilisera privat finansiering av hållbar skogsförvaltning (från proforestation till återbeskogning och nybeskogning), hållbar turism och skogsjordbruk samt vissa företags initiativ att ta bort avskogningsprodukter från sina leveranskedjor, i syfte att nå målen för hållbar utveckling.

73.

Europaparlamentet rekommenderar kommissionen och medlemsstaterna att identifiera effektiva metoder för att tillsammans med andra länder utbyta innovativ och hållbar EU-praxis och expertis inom cirkulär ekonomi, hållbar bioekonomi, förnybar energi, hållbart smart jordbruk och andra relevanta områden.

74.

Europaparlamentet begär att kommissionen regelbundet lägger fram en rapport som tar upp trender inom avskogning och exploatering av områden med stora kollager, såsom torvmarker, i tredjeländer.

75.

Europaparlamentet uppmuntrar stödåtgärder som syftar till att öka jordbrukets produktivitet i berörda länder för att minska det sociala och ekonomiska trycket i samband med avskogning och exploatering av torvmarker.

76.

Europaparlamentet stöder kommissionens avsikt att på EU:s vägnar i centrala internationella forum verka för att stränga åtaganden och bestämmelser antas och sätts i verket för att hejda avskogningen och skogsförstörelsen och stödja återställandet av skogar. Parlamentet anser att EU måste föregå med gott exempel. Parlamentet framhåller vikten av att beakta nationell, regional och lokal expertis och praxis vid genomförandet av skogsskyddsåtgärder. Parlamentet välkomnar beslutet från FN:s generalförsamling att utse 2021–2030 till årtiondet för återställande av ekosystem. Parlamentet understryker att detta FN-årtionde lyfter fram återställande av ekosystem som en viktig naturbaserad lösning för att nå flera olika mål för hållbar utveckling.

77.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fortsätta att stödja skogsskyddet genom att skapa, befästa och effektivt förvalta nätverk av skyddsområden, däribland skogsområden, såsom NaturAfrica 2030, särskilt i länder som är stora timmerproducenter. Parlamentet inser att detta även bidrar till att bevara den biologiska mångfalden och kommer att stärka EU:s ställning vid nästa partskonferens för konventionen om biologisk mångfald.

78.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens plan att stärka det internationella samarbetet kring politik och åtgärder för skydd, återställande och hållbar förvaltning av världens skogar för att förebygga global avskogning inom centrala internationella forum. Parlamentet noterar att den befintliga definitionen av skog och kategoriseringen av skogar, samt andra relevanta begrepp och principer med koppling till hållbar skogsförvaltning som används av relevanta institutioner såsom FAO, är rent tekniska och inte till fullo återspeglar mångfalden av ekosystem. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att sträva efter att samarbeta med dessa centrala internationella forum i syfte att bland annat förenhetliga terminologi, begrepp och statistik som används (t.ex. orörda skogar och urskogar, planterad skog, hållbar skogsförvaltning, naturnära förvaltning och avskogningsfria leveranskedjor) och skapa samstämdhet i politik och åtgärder.

79.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att börja om med förhandlingarna om en internationell skogskonvention till förmån för skogarnas förvaltning, skydd och hållbara utveckling och deras mångsidiga och kompletterande funktioner och användningsområden, bl.a. genom åtgärder för nybeskogning, återbeskogning och skogsskydd. Parlamentet betonar att en sådan konvention bör ta hänsyn till nuvarande och kommande generationers sociala, ekonomiska, ekologiska, kulturella och andliga behov och ta fasta på vilken viktig roll alla slags skogar har i att upprätthålla de ekologiska processerna och den ekologiska jämvikten och stödja identiteten, kulturen och rättigheterna för ursprungsbefolkningar och deras samhällen, andra samhällen och personer som vistas i skogen.

80.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att systematiskt arbeta in bestämmelser om avskogning och skogsförstörelse, samt förstörelse av andra naturliga ekosystem, förlust av biologisk mångfald och kränkningar av de mänskliga rättigheterna i utvecklingspolitiken och i alla investerings- och stödprogram för producentländer och att överväga att göra investeringar och stöd avhängiga av att dessa inslag efterlevs.

81.

Europaparlamentet inser relevansen i internationella ramar såsom VGGT när det gäller att skapa rättslig klarhet och internationellt accepterade standarder för god praxis i fråga om ansvarsfull styrning av markrättigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att ställa sig bakom spridningen och användningen av VGGT på global, regional och nationell nivå. Parlamentet framhåller behovet av en effektiv och oberoende övervaknings- och verkställighetsmekanism, bl.a. lämpliga tvistlösnings- och klagomålsmekanismer, för att säkerställa efterlevnaden av VGGT.

82.

Europaparlamentet vill se starkare samarbete mellan EU och gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS-länderna) för att ta itu med det växande problemet med avskogning och ökenspridning i AVS-länderna genom att ta fram handlingsplaner för bättre förvaltning och skydd av skogar som tar hänsyn till orsakerna till avskogning i och utanför skogssektorn och erkänner vikten av tropiskt timmer för ekonomierna i de AVS-länder som har skogar för virkesproduktion.

83.

Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen EU och dess medlemsstater att säkerställa konsekvens i sin politik i enlighet med principen om en konsekvent politik för utveckling i artikel 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

84.

Europaparlamentet erkänner och stöder FAO:s slutsatser att en globalt hållbar markanvändning är viktig i kampen mot fattigdom.

85.

Europaparlamentet påpekar att skogarna spelar en viktig roll för den globala livsmedelstryggheten, försörjningsmöjligheterna och nutritionen i utvecklingsländerna och är en viktig inkomstkälla för lokalsamhällen. Parlamentet påminner om att framsteg mot hållbart jordbruk, livsmedelstrygghet och hållbar skogsförvaltning bör ske samtidigt med viktiga delar av Agenda 2030.

86.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) Domstolens dom av den 17 april 2018, Europeiska kommissionen mot Republiken Polen, C-441/17, EU:C:2018:255.

(2) Antagna texter, P9_TA(2020)0005.

(3) Antagna texter, P9_TA(2020)0015.

(4) Antagna texter, P9_TA(2019)0078.

(5) EUT C 433, 23.12.2019, s. 50.

(6) EUT C 298, 23.8.2018, s. 2.

(7) Mål 15.2: Till 2020 främja genomförandet av hållbart brukande av alla typer av skogar, stoppa avskogningen, återställa utarmade skogar och kraftigt öka nybeskogningen och återbeskogningen i hela världen.

(8) Mål 5: Till 2020 ska förlusttakten för alla naturliga livsmiljöer, inklusive skogar, minst ha halverats och där så är möjligt ha sänkts till nära noll, och förstörelsen och fragmenteringen ska ha minskat avsevärt.

(9) https://www.globalwitness.org/en/campaigns/forests/why-eu-action-tackle-deforestation-should-not-let-finance-hook/

(10) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 av den 11 december 2018 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor (EUT L 328, 21.12.2018, s. 82).

(11) Donato, D. et al., ”Mangroves among the most carbon-rich forests in the tropics”, Nature Geoscience, april 2011.

(12) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/95/EU av den 22 oktober 2014 om ändring av direktiv 2013/34/EU vad gäller vissa stora företags och koncerners tillhandahållande av icke-finansiell information och upplysningar om mångfaldspolicy (EUT L 330, 15.11.2014, s. 1).

(13) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 av den 18 juni 2020 om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar och om ändring av förordning (EU) 2019/2088 (EUT L 198, 22.6.2020, s. 13).

(14) Kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/807 av den 13 mars 2019 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 vad gäller fastställande av bränsleråvaror med hög risk för indirekt ändring av markanvändning för vilka en betydande utvidgning av produktionsområdet till mark med stora kollager kan observeras och certifiering av biodrivmedel, flytande biobränslen och biomassabränslen med låg risk för indirekt ändrad markanvändning (EUT L 133, 21.5.2019, s. 1).

(15) Doyle, A. & Roche, A., ”Nineteen nations say they’ll use more bioenergy to slow climate change”, Reuters,16 november 2017, http://www.reuters.com/article/us-climatechange-accord-biofuels/nineteen-nations-say-theyll-use-more-bioenergy-to-slow-climate-change-idUSKBN1DG2DO .

(16) http://www.fao.org/food-loss-and-food-waste/en/

(17) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 995/2010 av den 20 oktober 2010 om fastställande av skyldigheter för verksamhetsutövare som släpper ut timmer och trävaror på marknaden (EUT L 295, 12.11.2010, s. 23).

(18) Rådets förordning (EG) nr 2173/2005 av den 20 december 2005 om upprättande av ett system med Flegtlicenser för import av timmer till Europeiska gemenskapen (EUT L 347, 30.12.2005, s. 1).

(19) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036 av den 8 juni 2016 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen (EUT L 176, 30.6.2016, s. 21).

22.9.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 385/24

P9_TA(2020)0213

Säkerhetssamarbete mellan EU och Afrika i Sahelregionen, Västafrika och Afrikas horn

Europaparlamentets resolution av den 16 september 2020 om säkerhetssamarbete mellan EU och Afrika i Sahelregionen, Västafrika och Afrikas horn (2020/2002(INI))

(2021/C 385/03)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), särskilt artiklarna 41, 42, 43, 44, 45 och 46,

—	med beaktande av rapporten The Geography of Conflict in North and West Africa från OECD och ”Sahel and West Africa Club” av den 14 februari 2020,

—	med beaktande av Stockholms internationella fredsforskningsinstituts rapport Trends in World Military Expenditure, 2019, vilken publicerades i april 2020,

—	med beaktande av det gemensamma meddelandet från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 9 mars 2020Mot en övergripande strategi för Afrika (JOIN(2020)0004),

—	med beaktande av den gemensamma förklaringen från Europeiska rådets medlemmar och medlemsstaterna i G5 Sahel av den 28 april 2020,

—	med beaktande av rådets beslut (Gusp) 2020/253 av den 25 februari 2020 om ändring av beslut (Gusp) 2018/906 om förlängning av uppdraget för Europeiska unionens särskilda representant för Sahel (1),

—	med beaktande av den gemensamma förklaringen från G5 Sahel-medlemsstaternas stats- och regeringschefer och Frankrikes president vid toppmötet den 13 januari 2020 i Pau i Frankrike (Pauförklaringen),

—	med beaktande av rådets slutsatser av den 20 april 2015 om den regionala handlingsplanen för Sahel 2015–2020, av den 16 mars 2015 om EU:s handlingsplan för Guineabukten 2015–2020 och av den 25 juni 2018 om Afrikas horn/Röda havet,

—	med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 1325/1820 och dess uppföljningsresolutioner,

—	med beaktande av sin resolution av den 15 januari 2013 om EU:s strategi för Afrikas horn (2),

—	med beaktande av sin resolution av den 7 juni 2016 om fredsfrämjande insatser – EU:s samverkan med FN och Afrikanska unionen (3),

—	med beaktande av sin resolution av den 5 juli 2018 om Somalia (4),

—	med beaktande av strategin för utveckling och säkerhet i G5 Sahel-länderna från september 2016, ramen för integrerade prioriterade åtgärder från februari 2020, Sahelalliansen och partnerskapet för stabilitet och säkerhet i Sahel,

—

med beaktande av rådets EU-koncept för ESFP-stöd till säkerhetsreformer av den 13 oktober 2005, kommissionens meddelande av den 24 maj 2006Ett koncept för Europeiska gemenskapens stöd till reformen av säkerhetssektorn (COM(2006)0253), det gemensamma meddelandet från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 5 juli 2016En EU-omfattande strategiram för stöd till reform av säkerhetssektorn (JOIN(2016)0031) och rådets slutsatser av den 14 november 2016 om en EU-omfattande strategiram för stöd till reform av säkerhetssektorn,

—	med beaktande av FN:s mål för hållbar utveckling, särskilt mål 16, som syftar till att främja fredliga och inkluderande samhällen för en hållbar utveckling,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/821 av den 17 maj 2017 om fastställande av skyldigheter avseende tillbörlig aktsamhet i leveranskedjan för unionsimportörer av tenn, tantal och volfram, malmer av dessa metaller, samt guld med ursprung i konfliktdrabbade områden och högriskområden (förordningen om konfliktmineraler) (5),

—	med beaktande av den strategiska ramen för Afrikas horn av den 14 november 2011 och EU:s regionala handlingsplan för Afrikas horn 2015–2020 av den 26 oktober 2015,

—	med beaktande av FN:s generalsekreterares vädjan om ett globalt eldupphör efter spridningen av coronaviruset (covid-19),

—	med beaktande av EU-strategin för Guineabukten av den 17 mars 2014,

—	med beaktande av EU:s strategi för säkerhet och utveckling i Sahel av den 21 mars 2011, som lades fram av unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och kommissionen, på rådets begäran,

—	med beaktande av de årliga gemensamma rådgivande mötena mellan Afrikanska unionens freds- och säkerhetsråd och Europeiska unionens kommitté för utrikes- och säkerhetspolitik,

—	med beaktande av handlingsplanen av den 14 juni 2012 för att stärka EU:s GSFP-stöd till FN:s fredsbevarande verksamhet och av dokumentet Strengthening the UN-EU Strategic Partnership on Peacekeeping and Crisis Management: Priorities 2015-2018 av den 27 mars 2015,

—	med beaktande av den gemensamma strategin EU–Afrika, som antogs vid det andra EU–Afrika-toppmötet den 8–9 december 2007 i Lissabon och den gemensamma färdplanen 2014–2017, som antogs vid det fjärde EU–Afrika-toppmötet den 2–3 april 2014 i Bryssel,

—	med beaktande av Europeiska revisionsrättens särskilda rapport nr 3 om effektiviteten och ändamålsenligheten i EU-bidrag som kanaliseras genom FN-organisationer i konfliktdrabbade länder av den 25 maj 2011,

—	med beaktande av sin resolution av den 25 november 2010 om tioårsdagen för FN:s säkerhetsråds resolution 1325 (2000) om kvinnor, fred och säkerhet (6),

—	med beaktande av EU:s strategi för kvinnor, fred och säkerhet av den 10 december 2018 och dess handlingsplan 2019–2024 av den 5 juli 2019,

—	med beaktande av sin resolution av den 22 november 2012 om den gemensamma säkerhets- och försvarspolitikens roll vid klimatstyrda kriser och naturkatastrofer (7),

—	med beaktande av FN:s miljöprograms rapporter för 2011 och 2012 med titeln Livelihood Security: Climate Change, Migration and Conflict in the Sahel,

—	med beaktande av rådets koncept om förstärkning av EU:s medlings- och dialogkapacitet av den 10 november 2009,

—	med beaktande av sin resolution av den 12 mars 2019 om utveckling av EU:s kapacitet för konfliktförebyggande och medling (8),

—	med beaktande av sina resolutioner av den 15 januari 2020 om genomförandet av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (9) och genomförandet av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, (10)

—	med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 230/2014 av den 11 mars 2014 om upprättande av ett instrument som bidrar till stabilitet och fred (COM(2016)0447),

—	med beaktande av kommissionens meddelande Europeiska säkerhetsagendan av den 28 april 2015 (COM(2015)0185),

—	med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

—	med beaktande av skrivelsen från utskottet för utveckling,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A9-0129/2020), och av följande skäl:

Utveckling och varaktig fred kommer endast att uppnås genom att man tar itu med de bakomliggande orsakerna till fattigdom och svält. Säkerhet är en förutsättning för utveckling, och människors säkerhet är en förutsättning för varaktig fred och stabilitet. En stark koppling mellan säkerhet, utveckling och humanitära insatser är avgörande för en hållbar utveckling i regionerna Sahel, Västafrika och Afrikas horn. Utan utveckling och fattigdomsutrotning kommer det inte att bli någon hållbar fred. Säkerheten i Sahel-Sahara-regionen och på Afrikas horn har successivt förvärrats, och Europeiska unionens åtgärder har inte kunnat bemöta denna kris på ett tillfredsställande sätt, särskilt på grund av begränsningar när det gäller mandat och operativ kapacitet.

EU:s södra strategiska miljö är instabil. Det finns där en rad utmaningar, särskilt väpnade konflikter vid den europeiska kontinentens södra gränser och jihadistisk terrorism. Instabiliteten i denna region har en direkt inverkan på Europas och dess medborgares säkerhet och på stabiliteten vid EU:s yttre gränser.

C.	Säkerheten och stabiliteten i Sahel och Västafrika och på Afrikas horn måste vara ett strategiskt mål för EU:s samarbete med regeringarna i det södra grannskapet.

D.	Mandaten för uppdraget inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP) är omfattande och syftar bland annat till att främja en reform av säkerhetssektorn, driva på reformer av rättsväsendet och stärka den militära och polisiära utbildningen samt förbättra tillsynen.

E.	Europeiska unionen har engagerat sig för säkerhet och utveckling i Sahelregionen som en ledande partner genom en integrerad strategi med fokus på politisk och diplomatisk dialog samt utveckling och humanitärt stöd.

F.	Initiativet ”Kapacitetsuppbyggnad till stöd för säkerhet och utveckling” ledde till en översyn av instrumentet som bidrar till stabilitet och fred (IcSP+) 2017, vilket resulterade i finansiering av utbildningsinitiativ och leverans av icke-dödande utrustning.

G.	Medlemsstaterna är skyldiga att tillhandahålla nödvändig personal för uppdragen, men bristen på personal, som förvärras av den pandemi som orsakats av covid-19-pandemin, innebär att antalet EU-anställda på dessa uppdrag reduceras av hälsoskäl.

Från Atlanten i väst till Röda havet och Indiska oceanen i öst kämpar många afrikanska länder för att hantera utmaningar, såsom destabiliseringen av den traditionella jordbruks- och herdeekonomin till följd av klimatförändringar, externa aktörers exploatering av naturresurser, bristfällig livsmedels- och näringstrygghet, bristande tillgång till grundläggande sociala tjänster, olämpliga jordbruksmodeller, befolkningstillväxt och tryck på natur- och miljöresurserna, såsom avskogning. En annan stor utmaning är uppkomsten av nya former av maffiaekonomier, bland annat handel med människor, migranter och narkotika, smuggling av kulturföremål och vilda djur och växter och okontrollerad export av guld- och mineralfyndigheter som – i kombination med svaga institutioner och bristande öppenhet, ett svagt styre, växande ojämlikhet, bristande förtroende för regeringar samt korruption inom många myndigheter – leder till att terroristgrupper, smugglare, traditionella samhällen och regionala konflikter sammanlänkas. De berörda samhällena reagerar felaktigt på denna situation genom att lockas av oacceptabel jihadistisk religiös extremism och ökad radikalisering.

Karaktären på säkerhetsutmaningarna, våldskonflikterna och det politiska våldet varierar mellan olika afrikanska regioner, länder och provinser. I Sahelregionen och på Afrikas horn skördar väpnade islamistiska grupper och islamistisk terrorism – men också i mindre utsträckning säkerhetsstyrkor, olika kriminella grupper och milisgrupper – många offer, särskilt bland civilbefolkningen. Situationen är mycket annorlunda i de flesta av de 19 länderna i Västafrika, där vissa länder har varaktig stabilitet och säkerhet, medan andra präglas av politiskt våld eller etniska konflikter.

J.	Förra året var 3 471 rapporterade våldsamma händelser kopplade till dessa grupper. Även rapporterade dödsfall till följd av den afrikanska militanta islamistgruppens aktivitet ökade med sju procent förra året, till uppskattningsvis 10 460 dödsfall.

Terroristaktiviteterna är i hög grad koncentrerade till fem skådeplatser, bland annat Somalia, Tchadsjöns bäcken och Sahel – med mindre men ihållande hot i Nordafrika och utmed Indiska oceanens västkust. Sahel var den region som hade den snabbaste ökningen av all våldsam extremistverksamhet under 2019. Varje skådeplats har sin egen unika dynamik och kräver en unik regional strategi.

EU och G5 Sahel har uttryckt sin djupa oro över den ökade terrorismen och den försämrade säkerhetssituationen och humanitära situationen i Sahelregionen. Terrorismen sätter ett ökat tryck på länderna i G5 Sahel och deras grannländer. Terrorismen förvärrar de lokala politiska, etniska och religiösa spänningarna och underblåses av kriminella grupper och fundamentalistiska grupperingar, socioekonomiska missförhållanden, svagt styre och, i vissa fall, av säkerhets- och försvarsstyrkor.

M.	Terroristattacker mot civilbefolkningen, statliga institutioner, statliga representanter, säkerhets- och försvarsstyrkor och infrastruktur undergräver den sociala sammanhållningen, och terroristgrupper använder sig också av befintliga lokala konflikter för detta ändamål.

N.	Alla dessa utmaningar har allvarligt påverkat stabiliteten och freden i lokalsamhällena och den traditionella ordning som bygger på kompromisser och den moraliska auktoriteten hos de äldre och de traditionella ledarna, som håller på att trängas undan av väpnade grupper av smugglare och terrorister.

O.	Att skapa nödvändiga säkerhetsförhållanden för att återupprätta grundläggande statliga strukturer, särskilt i de mer avlägset belägna regionerna där medborgarna kan känna sig mest övergivna, är av avgörande betydelse.

P.	Terroristattentat och kriminella attacker tenderar att rikta sig mot civilbefolkningen, statliga företrädare, säkerhets- och försvarsstyrkor samt socioekonomisk infrastruktur och undergräver därigenom den sociala och samhälleliga sammanhållningen och integrationen.

Sahel är en av de regioner som påverkas mest av spridningen av olagliga handeldvapen. Dessa odokumenterade och oftast olagliga vapen hotar inte bara säkerheten och tryggheten i samhällena, utan används också av farliga gränsöverskridande kriminella nätverk som ägnar sig åt olika former av olaglig handel, bland annat med vapen, människor och olaglig narkotika.

Enligt nya uppgifter från Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI)

a)	steg de samlade militära utgifterna för stater i Afrika med 1,5 % till uppskattningsvis 41,2 miljarder US-dollar 2019 – regionens första utgiftsökning på fem år,

b)	importerade Afrika 49 % av sin militära utrustning från Ryssland, 14 % från Förenta staterna och 13 % från Kina; Kina har exporterat 20 % av sin globala vapenförsäljning till Afrika.

S.	Rysslands militära inflytande över hela Afrika består av vapenförsäljning, utplacering av legosoldater och politiska rådgivare, säkerhetsavtal och utbildningsprogram för instabila länder.

Varje år smugglas guld för flera miljarder dollar ut från västafrikanska länder via Förenade Arabemiraten i Mellanöstern. Enligt FN genererar den somaliska extremistgruppen al-Shabaab miljoner dollar i intäkter från export av träkol till Iran och därefter till Förenade Arabemiraten, i strid med FN:s sanktioner.

Fattigdom, bristfällig utbildning, arbetslöshet, konflikter, kriser och osäkerhet i kombination med andra faktorer såsom sönderfallande stater, dåligt styre och korruption drabbar i synnerhet ungdomar och deras möjligheter genom att driva många att fly och lämna sina hem och familjer för säkrare regioner eller andra kontinenter, och därmed riskera sina liv.

V.	De ovannämnda utmaningarna kommer att förvärras av covid-19-pandemin och de allt värre effekterna av klimatförändringarna. Kommissionen har aviserat ytterligare 194 miljoner euro till stöd för säkerhet, stabilitet och motståndskraft i Sahel.

W.	Hotet från militanta islamistgrupper i Afrika är inte enhetligt till sin natur, utan omfattar verksamhet från en ständigt skiftande blandning av ungefär två dussin grupper som aktivt verkar i 14 länder.

Europeiska unionen har genomfört tre militära uppdrag och insatser inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken för att utbilda och ge råd åt de väpnade styrkorna i Somalia (EU:s utbildningsuppdrag (EUTM) i Somalia – 2010), i Mali (EUTM Mali – 2013) och i Centralafrikanska republiken (EUTM RCA – 2016) samt en militär insats till sjöss (EU:s marina insats (Eunavfor) Atalanta – 2009). EU har också genomfört tre civila uppdrag för att utbilda och ge råd åt interna säkerhetsstyrkor i Mali (EU:s uppdrag för kapacitetsuppbyggnad (Eucap) Sahel Mali – 2012), i Niger (Eucap Sahel Niger – 2014) och i Somalia (Eucap Somalia – 2014), GAR-SI-Sahelprojektet, och kommer snart att sjösätta ett rådgivande uppdrag (EUAM) i Centralafrikanska republiken.

Ett antal militära utposter från enskilda länder, såsom Frankrike och Förenta staterna, ger säkerhetsstöd till lokala partner genom att utföra insatser mot terrorism och annan verksamhet. Dessa statsbyggande insatser och utvecklingsinitiativ är, parallellt med politiska lösningar, avgörande för att besegra terroristgrupper och bidra till att bygga upp regional stabilitet.

Z.	Det behövs oförminskade påtryckningar på terrorister för att stoppa spridningen av detta hot till andra regioner och kontinenter, inbegripet Europa.

AA.	Under det senaste årtiondet har afrikanska säkerhetsinstitutioner stationerat ut tiotusentals personer i fredsfrämjande insatser på afrikansk mark, vilket visar att de har en verklig vilja att bidra till säkerhetsstyrning på sin egen kontinent.

AB.	EU stöder också operationaliseringen av den gemensamma G5 Sahel-styrkan, ett centralt terrorismbekämpningsinstrument som är avgörande för att bekämpa terrorism, jihadistisk aktivitet och säkerhetshot och för att förbättra den regionala säkerheten.

AC.

Den löpande operationaliseringen av viktiga regionala säkerhetsaktörer, såsom Västafrikanska staters ekonomiska gemenskap (Ecowas), den östafrikanska beredskapsstyrkan (EASF) och Afrikanska unionens afrikanska beredskapsstyrka, sammanfaller med EU:s intresse av att hjälpa länder som har svårt att skapa fred och välstånd för sina medborgare.

AD.	Regionalt samarbete och goda grannförbindelser mellan länderna i Sahelregionen och Västafrika och på Afrikas horn är nödvändiga förutsättningar för att man ska kunna upprätthålla och stärka stabiliteten i dessa regioner.

AE.	Afrikanska unionen förblir en viktig partner för EU:s freds- och stabilitetsinsatser.

AF.	Vid sitt årliga toppmöte i februari 2020 tillkännagav Afrikanska unionen sina planer på att sända ut 3 000 soldater till Sahel för att stödja G5 Sahel i kampen mot väpnade grupper.

AG.	Sedan 2017 har EU följt en process för regionalisering av sina GSFP-uppdrag, som utöver att främja samarbetet med G5 Sahel syftar till att på ett bättre sätt identifiera och fylla luckorna i det gränsöverskridande samarbetet i regionerna.

AH.

När det gäller hållbarhet och effektivitet har de ovannämnda EU- och FN-uppdragen efter flera års specialutbildning hämmats på grund av begränsningar av deras mandat, utbildningsprogram, hållbarhetsplaner och lokalt egenansvar, och på grund av att de inte kan tillhandahålla den utrustning som behövs till den enhet de utbildar och till de lokala försvarsstyrkorna, inklusive vapen, ammunition och fordon. EU-uppdragens mandat och syfte måste ses över för att man ska kunna utarbeta en analys av tillvaratagna erfarenheter som bör användas för att anpassa nuvarande och framtida uppdrag.

AI.

All utbildning, finansiering och utrustning av säkerhetsstyrkor i tredjeländer bör stå i överensstämmelse med EU:s grundläggande värden och bidra till uppbyggnaden av en tillförlitlig säkerhetssektor som först och främst syftar till att ge säkerhetsfördelar för hela lokalbefolkningen, med respekt för rättsstatsprincipen och, i synnerhet, internationell människorättslagstiftning.

AJ.

Dessa begränsningar och avsaknaden av en sammanhängande och strategisk närvaro för Europeiska unionen påverkar trovärdigheten för EU:s yttre åtgärder, medan andra globala aktörer intensifierar sina åtgärder, sänder legosoldater och bygger sina egna militäranläggningar och har ökat sina leveranser av vapen och ammunition till länderna i regionen utan några villkor när det gäller styrelseformer och gör det i praktiken för att främja strikt bilaterala intressen.

AK.

Kinas kommunistparti antog 2017 initiativet ”Belt and Road” (Ett bälte, en väg) vid den nationella partikongressen, där man angav att investeringen är så hög som 8 biljoner US-dollar för ett omfattande nät av transport-, energi- och telekommunikationsinfrastruktur som kopplar samman Europa, Afrika och Asien. Kina är en viktig aktör i Afrikas ekonomi med ett betydande inflytande över många aspekter av kontinentens angelägenheter.

AL.

Under det senaste årtiondet har Förenade Arabemiraten gradvis ökat sin närvaro på Afrikas horn med hjälp av utvecklingsprojekt och humanitära projekt för att öka sin geostrategiska synlighet, särskilt i Adenviken. Somalia har enträget uppmanat FN:s säkerhetsråd att vidta åtgärder mot Förenade Arabemiratens uppförande av en militärbas i Somaliland.

AM.

Turkiet har under flera år försökt bygga upp ett förtroende på Afrikas horn, eftersom landet strävar efter att öka sitt inflytande, särskilt i Röda havsregionen. Turkiska företag förvaltar fortfarande Mogadishus viktigaste hamn och flygplats, och tillhandahåller till och med militär utbildning för somaliska regeringssoldater.

AN.

Det kinesiska folkets befrielsearmés flotta (PLAN) har etablerat sin första utländska militärbas i Djibouti, och Kina har fordringar på över 70 % av Djiboutis bruttonationalprodukt. Lån inom ramen för initiativet ”Belt and Road” fångar sårbara utvecklingsländer i ”skuldfällor”, utarmar de offentliga reserverna och utsätter generationer av skattebetalare för gigantiska skulder.

AO.

Varken Somalias, Burkina Fasos, Malis eller Centralafrikanska republikens armé har hittat effektiva svar. Alla dessa arméer har svårt att bekämpa jihadisterna och de väpnade grupperna eller att röja och säkra mark med hjälp av allierade internationella styrkor. Detta har lett till att lokalbefolkningarna känner sig övergivna och är rädda för att jihadisterna eller de väpnade grupperna ska anklaga dem för att ha samarbetat med regeringen när de återvänder och återigen ockuperar det område från vilket de fördrevs.

AP.	Det har skett en avgörande minskning av sjöröveriet utanför Afrikas östra och västra kuster till följd av internationella sjöfartsskyddsinsatser från både EU och Nato som fungerar som prejudikat för det europeiska, afrikanska och transatlantiska säkerhetssamarbetet.

AQ.

Den allmänna situationen har inte förbättrats nämnvärt efter flera års deltagande i de ovannämnda civila och militära uppdragen, och nu finns det tecken på att den förvärras trots de ansträngningar som gjorts. Till följd av detta kvarstår ett antal gamla och nya utmaningar, och en övergripande strategi måste därför genomföras, med särskilt fokus på de regioner där utsattheten och spänningarna är som värst, för att uppnå slutmålet om att skapa regional stabilitet och låta afrikaner få ta över ansvaret för säkerheten. Denna strategi kommer att tillgodose ett akut behov och infria de höga förväntningarna hos såväl aktörerna på fältet som lokalbefolkningen, och den bör ta itu med krisens bakomliggande orsaker.

AR.

Frågan om finansiering av GSFP är avgörande för fullföljandet av politiken, och Europeiska utvecklingsfonden – genom den fredsbevarande resursen för Afrika, och i framtiden genom den europeiska fredsfaciliteten – ger stöd till Afrikanska unionen och finansierar bl.a. de operativa kostnaderna för militära fredsbevarande insatser i Afrika, särskilt Amisom i Somalia. Faciliteten kommer att ersätta Athenamekanismen när det gäller finansieringen av de gemensamma kostnaderna för militära GSFP-operationer, och den fredsbevarande resursen för Afrika kommer att förse EU med ett nytt verktyg för att använda militära operationer på ett mer flexibelt sätt och avsevärt förbättra möjligheterna till säkerhetsstöd till partner. Den europeiska fredsfacilitetens slutliga effekter, som ett instrument för att på ett hållbart sätt ta itu med våldsamma konflikter och otrygghet, kommer att bero på i vilken utsträckning den kompletteras av nödvändiga skyddsmekanismer och övervakningssystem för att undvika eventuellt missbruk av det bistånd som tillhandahålls och för att se till att vederbörlig hänsyn tas till frågor om ansvarsutkrävande, mänskliga rättigheter och respekt för humanitär rätt. Den framtida europeiska fredsfacilitet som 2021 ska ersätta den fredsbevarande resursen för Afrika bör utvidga sitt tillämpningsområde till partnerstaterna och möjliggöra leveranser av militärutrustning.

AS.

Det är absolut nödvändigt att EU stöder sina partner i regionerna Sahel-Sahara och Afrikas horn, som står inför allt större utmaningar i sin kamp mot väpnade terroristgrupper, däribland jihadister. Europeiska unionen kan reagera på ett ändamålsenligt sätt genom att förse länderna i den berörda regionen med nödvändigt stödet, inklusive vapen och ammunition, genom den europeiska fredsfaciliteten. Den europeiska fredsfaciliteten bör godkännas utan dröjsmål för att möjliggöra det nödvändiga militära stödet.

AT.

Temperaturen stiger 1,5 gånger snabbare i Sahelregionen än i övriga världen, och enligt FN är omkring 80 % av jordbruksmarken i regionen skadad, och omkring 50 miljoner människor som är beroende av djuruppfödning befinner sig i markkonflikter. Enligt Internationella rödakorskommittén innebär denna situation att människor drabbas av en otrygg livsmedelsförsörjning, och att de har svårt att klara sig och ställs inför svåra val.

AU.	Klimatförändringarnas effekter utgör en riskfaktor för destabilisering, våld och konflikter.

AV.

Den plötsliga ökningen av våldsamma attacker mot offentliga skolor, mord, kidnappningar, misshandel och dödshot mot lärare och studenter har enligt Unicef lett till att fler än 9 000 skolor i centrala och västra Afrika har stängts, vilket inneburit att nästan två miljoner barn inte har fått någon ordentlig utbildning.

AW.	EU är fortfarande allvarligt oroat över det ökade antalet barn som rekryteras som barnsoldater av extremistgrupper.

AX.

FN:s drog- och brottsbekämpningsbyrå (UNODC) har lyft fram oroväckande nya trender i fråga om regionens narkotikahandel, som har skadliga effekter för samhällsstyrningen, säkerheten, den ekonomiska tillväxten och folkhälsan. Enligt byrån står Väst-, Central- och Nordafrika för 87 % av alla farmaceutiska opioider som beslagtas över hela världen, och UNODC erkänner att det finns en nära koppling mellan narkotikahandel och finansiering av väpnade grupper.

AY.	I EU:s strategi för kvinnor, fred och säkerhet betonas behovet av att integrera ett jämställdhetsperspektiv i alla områden och verksamheter på området för fred och säkerhet för att säkerställa effektiviteten i EU:s politik.

AZ.	Attacker från extremistgrupper och eskalerande våld mellan olika befolkningsgrupper, där det strids om resurser, påverkar tillgången till utbildning och hälso- och sjukvård, och ett stort antal flickor är särskilt utsatta för olika typer av fysiska och sexuella övergrepp.

BA.	Europeiska unionen bör på ett strategiskt sätt öka sin ekonomiska närvaro i ännu högre grad med tanke på den ökande närvaron av andra utländska makter.

BB.	Kommissionsledamoten med ansvar för grannskap och utvidgning föreslog att man skulle omfördela, påskynda och prioritera 3,25 miljarder euro från befintliga program för att tillgodose de coronavirus-relaterade behoven i Afrika, inklusive 2,06 miljarder euro till Afrika söder om Sahara.

BC.	EU bör stärka sitt samarbete med nationella parlament, inbegripet med säkerhets- och försvarsutskott, för att förbättra kritiska funktioner för tillsyn över nationella och yttre säkerhetsinsatser.

Åtgärder som vidtagits av Europeiska unionen och dess medlemsstater

Europaparlamentet anser att kommissionen, rådet och vice ordföranden/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik måste samordna de utvecklingsrelaterade, humanitära och säkerhetsmässiga strategier som de är involverade i som en del av en integrerad strategi som leder till ett självständigt afrikanskt egenansvar i säkerhets- och försvarsfrågor. Parlamentet anser att Afrikanska unionen och afrikanska stater från regionen är viktiga partner med vilka EU för en meningsfull dialog för att gemensamt uppnå hållbar utveckling och säkerhet för människor. Parlamentet stöder Afrikanska unionens planer på att skicka 3 000 soldater till stöd för G5 Sahel. Parlamentet är fast övertygat om att EU och dess medlemsstater måste stärka partnernas kapacitet och se över säkerhets- och försvarsuppdragen i regionerna Sahel, Västafrika och Afrikas horn, bland annat genom tillhandahållande av militärutrustning, utan att tumma på principen om att ”inte vålla skada”.

Europaparlamentet påminner om att kampen mot terrorism framför allt är beroende av de berörda staternas förmåga att upprätthålla starka och tillförlitliga institutioner, väletablerade grundläggande tjänster, inklusive en intern säkerhetskapacitet och ett rättssystem som medborgarna har förtroende för, särskilt i straffrättsliga frågor. Parlamentet anser att en säkerhetsstrategi för regionerna Sahel, Västafrika och Afrikas horn först och främst måste vara inriktad på att ta itu med de bakomliggande orsakerna till konflikterna i regionen, eftersom fattigdomsutrotning är nyckeln till en hållbar fred.

Europaparlamentet efterlyser främjande av förnyade förbindelser mellan EU och den afrikanska kontinenten – grundade på solidaritet, ömsesidig respekt och ömsesidig nytta – och begär att principerna om respekt för internationell rätt, nationell suveränitet och jämbördiga parter alltid ska respekteras.

Europaparlamentet anser att alla uppdrag, insatser och andra åtgärder inom ramen för Europeiska unionens gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik måste samordnas av vice ordföranden/den höga representanten under rådets överinseende i enlighet med artikel 43.2 i EU-fördraget, och att den gemensamma samordningsenheten för stöd bör ge mer rådgivning till kommissionen och vice ordföranden/den höga representanten, med en utökad samordnande roll, och föreslå att det inrättas en central civil-militär enhet för doktrinutveckling som stärker kapaciteten hos den militära och civila planerings- och ledningskapacitetens uppdrag och projekt.

Europaparlamentet är fast övertygat om att EU bör investera så mycket som möjligt i konfliktförebyggande processer genom att utlösa en mängd mycket konkreta medlings-, dialog- och försoningsprocesser och -projekt parallellt med andra säkerhetsåtgärder. Parlamentet understryker att det också är nödvändigt att tillämpa icke-statscentrerade strategier som syftar till att främja stabilitet och säkerhet, särskilt när det gäller spänningar mellan befolkningsgrupper. Parlamentet är av den bestämda uppfattningen att endast säkerhetsstöd som sätter människors säkerhet i centrum kommer att vara effektivt på medellång och lång sikt.

Europaparlamentet understryker det brådskande behovet av att stärka uppdragen och insatserna inom ramen för GSFP samt EU:s övergripande politik för strategisk planering och kommunikation, i syfte att öka synligheten för EU:s åtgärder.

Europaparlamentet välkomnar EU:s globala åtagande gentemot Sahelregionen, Västafrika och Afrikas horn, och uppskattar GSFP-uppdragens och GSFP-insatsernas bidrag till fred, säkerhet och internationell stabilitet. Parlamentet understryker dock behovet av att anpassa de finansiella och administrativa reglerna och den politiska beslutsprocessen i syfte att påskynda och effektivisera hanteringen av kriser.

Europaparlamentet upprepar sitt krav på en vitbok om det europeiska försvaret, som ska utforma och beskriva mycket specifika scenarier för möjliga militära interventioner från EU och deras underliggande doktriner i överensstämmelse med de militära uppdragen i artikel 43.1 i EU-fördraget.

Europaparlamentet lovordar personalen vid EU-uppdragen som, trots mycket krävande förhållanden, har utfört sitt arbete på ett enastående sätt och visat prov på engagemang och professionalism.

10.

Med tanke på den allvarliga och djupgående försämringen av säkerhetssituationen i regionen, och för att täppa till eventuella luckor i EU:s uppdrag och projekt, betonar Europaparlamentet att partnernas kapacitetsuppbyggnad inom säkerhetssektorn måste stärkas för att bättre kunna bemöta de djupgående utmaningarna och de allvarliga säkerhetsförhållandena i regionen, bland annat genom att stödja tredjeländer i kampen mot terrorism på deras territorier.

11.

Europaparlamentet ställer sig bakom det gemensamma meddelandet från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 28 april 2015Kapacitetsuppbyggnad till stöd för säkerhet och utveckling – möjliggöra för partnerländerna att förebygga och hantera kriser (11).

12.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag och de pågående interinstitutionella förhandlingar som syftar till att upprätta en förordning om instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete (NDICI), som omfattar alla uppgifterna för det nuvarande instrumentet som bidrar till stabilitet och fred.

13.

Europaparlamentet välkomnar förslaget från vice ordföranden/den höga representanten, med stöd av kommissionen, om att inom ramen för unionens gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik inrätta en europeisk fredsfacilitet för finansiering av militärt och försvarsrelaterat samarbete med tredjeländer och internationella organisationer, inbegripet utrustning enligt EU:s gemensamma militära förteckning, som kommer att fylla en viktig lucka i EU:s stöd och tillsammans med NDICI ge EU möjlighet att reagera snabbare och mer verkningsfullt på säkerhetsutmaningar. Parlamentet efterlyser ett snabbt antagande. Parlamentet påminner om att den europeiska fredsfaciliteten syftar till att införliva den fredsbevarande resursen för Afrika och inrätta en kapacitetsuppbyggande komponent som skulle göra det möjligt att tillhandahålla militär utrustning till partnerländer, inklusive vapen och ammunition, med full respekt för den gemensamma ståndpunkten, mänskliga rättigheter och humanitär rätt, och med effektiva transparensbestämmelser, så som de anges i dess rekommendation av den 28 mars 2019 om inrättande av den europeiska fredsfaciliteten, för att säkerställa att militär utrustning inte ges till mottagare som begår övergrepp och grymheter mot civilbefolkningen eller på andra sätt skadar civila. Parlamentet noterar att medlemsstaterna sedan juni 2018 har arbetat med ett rådsbeslut om inrättande av faciliteten, som ska inrättas senast i januari 2021. I detta avseende, och med tanke på den rådande situationen i Afrika, uppmanar parlamentet rådet att utan dröjsmål godkänna detta förslag om antagande av det nödvändiga beslutet om inrättande av detta nya instrument till stöd för de afrikanska väpnade styrkornas militära kapacitet.

a)	Parlamentet anser att den europeiska fredsfacilitetens budget bör vara tillräckligt stor för att på ett effektivt sätt kunna ta itu med de aktuella utmaningarna i fråga om utbildning, operationer, uppdrag, projekt och militär utrustning, däribland vapen, ammunition och transporter.

b)	Rådet uppmanas att se till att den europeiska fredsfaciliteten undanröjer de nuvarande begränsningarna inom ramen för den fredsbevarande resursen för Afrika och unionens budget för förvärv av vapen och ammunition.

c)	Parlamentet begär att medel från EU:s budget ska tillhandahållas för administrativa utgifter, däribland personalkostnader, till följd av det rådsbeslutet.

d)	Rådet uppmanas att kräva betalning av medlemsstaterna för de operativa utgifter som följer av genomförandet, bland annat för utrustning och utbildning.

e)	Parlamentet noterar att de medlemsstater som inte deltar i finansieringen av en specifik åtgärd eller en del av den skulle kunna avstå från att rösta i rådet.

f)	Parlamentet begär att en ny särskild avdelning med ansvar för förvaltning av detta nya instrument ska inrättas vid Europeiska utrikestjänsten, för att övervaka tillhandahållandet och användningen av utrustning och utbildning, inbegripet lämpliga skyddsåtgärder och riskreducerande åtgärder.

Parlamentet anser att tillhandahållande och användning av sådan utrustning och utbildning bör övervakas av experter som utstationerats från medlemsstaterna till denna avdelning för att informera vice ordföranden/den höga representanten, och bli föremål för granskning av parlamentet och av revisionsrätten.

14.

Europaparlamentet anser att hållbarheten, effektiviteten och synligheten för EU:s civila och militära uppdrag i Afrika, trots den höga graden av engagemang och professionalism bland personalen, också har försvårats särskilt av bristen på lokalt egenansvar, hållbarhetsplaner och grundläggande utrustning i de berörda länderna samt av deras förmåga att stärka partnernas kapacitet.

15.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att säkerställa att användningen av alla finansieringsinstrument utforskas i syfte att ta itu med de bakomliggande orsakerna till konflikterna och stödja utvecklingen av säkerhetskapaciteten i de drabbade afrikanska länderna, i enlighet med artiklarna 209 och 212 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och mot bakgrund av de mycket allvarliga säkerhetskriserna i Sahel- och Sahararegionen och i Östafrika.

16.

Europaparlamentet välkomnar förslaget om att stärka den partnerskapsprincip i EU:s förbindelser med Afrika som fastställs i det gemensamma meddelandet ”Mot en övergripande strategi för Afrika” (JOIN(2020)0004). Parlamentet uppmanar kommissionen, särskilt vice ordföranden/den höga representanten, att etablera skräddarsydda bilaterala partnerskap för förändring som omfattar ett brett spektrum av områden med säkerhet och försvar som en prioritet. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att hylla de länder som gjort framsteg när det gäller befästandet av demokratin och människors säkerhet, och att uppmana dem att ansluta sig till bilaterala partnerskap enligt ”mer för mer” -principen. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att utöver bilaterala partnerskap bidra till att konsolidera de säkerhetsfunktioner som utövas av subregionala organisationer såsom Ecowas, Östafrikanska gemenskapen eller Södra Afrikas utvecklingsgemenskap (SADC).

17.

Europaparlamentet rekommenderar EU att överväga att bidra till de operativa och logistiska kostnaderna för insatser mot terrorism som görs av de nationella väpnade styrkorna i Mauretanien, Mali, Burkina Faso, Niger och Tchad, inom ramen för fredsbevarande insatser i Sahel- och Sahararegionen och genom att inta en hållning liknande den som man har när det gäller finansieringen av de gemensamma G5 Sahel-styrkorna och Afrikanska unionens uppdrag i Somalia (Amisom). Parlamentet konstaterar att den europeiska fredsfaciliteten bör vara ett lämpligt instrument för att göra detta.

18.

Europaparlamentet uppmuntrar till en diskussion om huruvida det är lämpligt att för befintliga utbildningsprogram använda samma resurser för upphandling av militär utrustning, bland annat vapen, som för närvarande tillhandahålls för utplacering och utbildning av G5 Sahel-styrkan, inklusive ekonomiskt stöd vid behov.

19.

Europaparlamentet rekommenderar att all finansiering av kapacitetsuppbyggnadsinsatser för afrikanska länder ska vara beroende av att mottagarlandet presenterar en gemensamt överenskommen stödplan som omfattar utbildning i säkerhetssektorsreformer, mänskliga rättigheter, internationell humanitär rätt och rättsstatsprincipen, som har rimliga tidsfrister och som ska genomföras under övervakning från EU:s sida, med möjlighet till ytterligare justeringar beroende på hur situationen utvecklas.

20.

Europaparlamentet är djupt oroat över det stora antalet fall av mycket allvarliga människorättskränkningar som begåtts av maliska säkerhetsstyrkor och som undersökts och rapporterats av FN:s integrerade multidimensionella stabiliseringsinsats i Mali (Minusma).

21.

Europaparlamentet inser den viktiga roll som Mali spelar för stabiliteten i Sahel och delar Ecowas djupa oro över statskuppen i Mali den 18 augusti 2020. Parlamentet understryker att fortsatt samarbete med och stöd från det internationella samfundet, särskilt EU och FN, endast kan genomföras framgångsrikt om ett antal viktiga åtgärder vidtas, närmare bestämt att det inrättas ett väl förberett, livskraftigt, insynsvänligt och varaktigt valsystem som säkerställer trovärdiga, fria och rättvisa val och verkligt lika villkor för politiska partier. Parlamentet ställer sig bakom behovet av en inkluderande övergångsregering, som måste omfatta alla politiska och sociala grupper och sträva efter att skydda varje medborgares konstitutionella rättigheter och friheter, utan att någonsin glömma bort dagens överhängande sociala, säkerhetsmässiga och ekonomiska utmaningar, som kräver omedelbara åtgärder för att tillgodose folkets legitima krav på en inkluderande och konstruktiv dialog om landets framtida väg. Parlamentet stöder utrikestjänstens insatser för att bidra till att nå en fredlig och demokratisk lösning som i slutändan kommer att återställa varaktig stabilitet och de maliska medborgarnas förtroende för sina institutioner och sin offentliga förvaltning, vilken bör vara verkligt inkluderande, fri från korruption och tjäna alla medborgare i deras strävan efter välstånd, fred, utveckling, stabilitet och trygghet.

22.

Europaparlamentet noterar FN:s utvärderingsrapporter om insatser för verkställighet och korrigerande åtgärder avseende sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp som begåtts av FN-personal och annan personal i fredsbevarande uppdrag. Parlamentet är djupt skakat över den alarmerande omfattningen av dessa brott och att man inte lyckats ställa gärningsmännen till svars. Parlamentet är också skakat över anklagelserna om att europeiska styrkor och FN-styrkor begått sexuella övergrepp mot barn, särskilt i Centralafrikanska republiken 2016, och begär att rättvisa ska skipas. FN, EU:s medlemsstater och EU:s GSFP-organ uppmanas kraftfullt att utan dröjsmål och med största beslutsamhet utreda, åtala och döma all personal från FN, enskilda länder och EU som har begått sexuella våldshandlingar. Parlamentet betonar det brådskande behovet att reformera de berörda strukturerna på ett sådant sätt att man får ett slut på straffriheten för FN:s och EU:s personal och att inrätta fungerande och transparenta mekanismer för tillsyn och ansvarsutkrävande. Parlamentet finner det oacceptabelt att rättsliga åtgärder avseende påstådda övergrepp i nuläget är helt frivilliga och är beroende av det land som bidrar med trupper. Parlamentet är övertygat om att sådana allvarliga brott skulle kunna minskas och förebyggas också genom utbildning. Parlamentet påminner med kraft om det brådskande behovet av att förhindra sådana brott i framtiden, även för att återupprätta lokalbefolkningens förtroende för internationella fredsbevarande insatser.

23.

Europaparlamentet begär att formatet för utbildningsuppdragen inom EUTM Mali, EUTM RCA och EUTM Somalia omdefinieras så att det anpassas bättre till de verkliga behoven hos de väpnade styrkorna och hos befolkningarna i mottagarländerna genom att

a)	harmonisera utbildningsmetoder, arbetsordningar och insatsregler och se till att de är entydiga och anpassade till de identifierade behoven i landet och införliva utbildning om jämställdhet och kvinnors rättigheter, inbegripet agendan för kvinnor, fred och säkerhet,

b)	utveckla och tillämpa en övergripande politik för en reform av säkerhetssektorn där människors säkerhet sätts i centrum och där säkerhetsbehoven för hela befolkningen blir en väsentlig del av alla komponenter,

se till att EU-instruktörer, i samordning med de lokala militära myndigheterna, ges i uppdrag att välja ut soldater bland dem som föreslås av de lokala myndigheterna och utbilda dem så att de kan förbättra sin kompetens, bland annat deras kunskaper om internationell humanitär rätt och internationell människorättslagstiftning samt handleda och följa med dem ut på fältet när de har avslutat sin utbildning för att bedöma dem och hindra att enheter upplöses och soldater överger sina stridande förband,

förse utbildningscentrumen med både delad och individuell militär utrustning (om landet i fråga inte tillhandahåller sådan), för att säkerställa att lämplig utbildning kan ges efter det att EU har infört skyddsåtgärder som säkerställer efterlevnad av de åtta kriterierna i gemensam ståndpunkt 944 vid överföring av vapen till tredjeländer, som garanterar kontroll efter avlastning och kontroll av slutanvändningen för att förhindra avledning till väpnade grupper, bl.a. terrorister,

e)	förbättra andelen tillsatta tjänster i uppdragen i syfte att hantera återkommande problem,

f)	se till att utbildningen motsvarar den operativa verkligheten, dvs. den bör omfatta mobilitet och lednings- och kontrollkapacitet,

g)	utnyttja utstationeringar av nödvändig militär expertis, särskilt på området för strategisk rådgivning,

h)	inrätta en mekanism för övervakning och skydd av mänskliga rättigheter i syfte att förebygga kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

24.

Europaparlamentet anser att en förstärkning av den rådgivande delen av vissa uppdrag (EUTM Somalia) när det gäller de lokala styrkornas befälsstruktur skulle göra det möjligt att utöva ett betydande inflytande på hur insatserna genomförs och inom ramen för den multilaterala ramen för militärt bistånd.

25.

Europaparlamentet anser att EU bör införa en ordentlig tillsyn och fortsätta att genomföra effektiva regelbundna utvärderingar och strategiska översyner av de civila uppdragen inom ramen för Eucap Sahel Mali, Eucap Sahel Niger, Eucap Somalia och EUAM RCA, se över deras mandat, budget och personalresurser, och fortsätta att använda övervakningssystemen inom ramen för uppdragens genomförandeplaner och riktmärkning som ett övergripande styrmedel. Parlamentet är övertygat om att uppdragen bättre skulle anpassas till de skiftande säkerhetsmässiga och politiska förhållandena om de anpassades till de lokala behoven, och om samarbetet med lokala partner intensifierades, och att detta skulle göra dem ännu mer operativa och effektiva och integrera dem i en bredare reform av säkerhetssektorn som skulle öka lokalbefolkningens säkerhet. Vice ordföranden/den höga representanten och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att återkomma till parlamentet när det gäller årsrapporten om genomförandet av GSFP 2019 (12) och parlamentets utvärdering av uppdragen i Afrika. Parlamentet upprepar sin kritik mot att det saknas ”lämpliga indikatorer för att övervaka resultatet av Eucap Niger och Eucap Mali, och att övervakningen och bedömningen av uppdragsverksamheten var otillräcklig och inte inriktad på att beakta effekterna av uppdragen”. Vice ordföranden/den höga representanten och utrikestjänsten uppmanas att återkomma till parlamentets utvärdering av styrkebidraget för EUTM Somalia.

26.

Europaparlamentet noterar att säkerhetssituationen i Somalia är mycket oroande och att den är en destabiliserande faktor på hela Afrikas horn och även utanför den regionen. Parlamentet anser att Somalias federala regering inte kan påta sig alla sina skyldigheter och att den somaliska nationella armén, trots de framsteg som gjorts på senare tid, alltjämt inte på egen hand kan bekämpa al-Shabaabs terroristverksamhet. Parlamentet påminner om att Somalias armé förväntades ta över från Amisom i december 2021. Parlamentet understryker att uppnåendet av detta mål kräver ett nytt och omfattande stödprogram, och uppmanar EU att komma överens med Afrikanska unionen och den somaliska regeringen om vilken mekanism som ska införas efter Amisom.

27.

Europaparlamentet anser att Gulfkrisen får allvarliga konsekvenser för Somalia, och att Förenade Arabemiraten alltjämt stöder öppna åtgärder som direkt undergräver de säkerhetsmässiga och politiska landvinningar som hittills gjorts i Somalia, vilket skapar nationell splittring mellan Somalias federala regering och de federala medlemsstaterna när det gäller säkerhet, nationella val och utvecklingsfrågor, och begär att sådana åtgärder omedelbart ska upphöra.

28.

Europaparlamentet begär att de maliska signatärer som undertecknat det avtal om fred och försoning i Mali som är ett resultat av Algerprocessen följer och genomför det utan ytterligare dröjsmål.

29.

Europaparlamentet anser att Europeiska unionen bör fortsätta att stötta Amisom finansiellt under övergångsperioden via den fredsbevarande resursen för Afrika, upprätthålla sin närvaro inom EU:s tre reviderade militära eller civila uppdrag och insatser (Atalanta, EUTM Somalia och Eucap Somalia), stödja demokratiska institutioner och fortsätta utbilda den nationella armén och inrätta transparenta, ansvarsskyldiga och demokratiskt kontrollerade säkerhetssektorer.

30.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och EU att hjälpa G5 Sahels gemensamma styrkor att bli operativa genom att tillhandahålla finansiellt stöd och militär utrustning och utbildning, där det ingår lämpliga skyddsåtgärder och riskreducerande åtgärder samt rådgivning när det gäller doktrin, planerad kapacitet och förvaltning. Parlamentet framhåller här behovet av en stark och trovärdig poliskomponent. Parlamentet uppmanar de partner som gjorde utfästelser vid givarkonferensen i Bryssel den 22 februari 2018 att genomföra dem så snabbt som möjligt.

31.

Europaparlamentet anser att de afrikanska staterna måste ta ansvar för att uppfylla sina myndighetsuppgifter att stabilisera alla områden som befriats från jihadterrorister, kriminella grupper och väpnade grupper, människohandlare och banditer, för att skydda medborgarna, bland annat genom att tillhandahålla grundläggande tjänster (förvaltning, vatten- och elförsörjning, hälso- och sjukvård, rättsväsen, utbildning). Armén eller säkerhetsstyrkorna bör tillhandahålla en lämplig säkerhetsmiljö och grundläggande tjänster fram till dess att den civila förvaltningen tar över, och parlamentet uppmanar Europeiska unionen att öka sina insatser för att hjälpa de afrikanska staterna med att tillhandahålla grundläggande tjänster.

32.

Europaparlamentet stöder Afrikanska unionens begäran till Förenta nationerna om att få tillgång till FN-bedömda bidrag till afrikanskledda uppdrag som bemyndigats av FN:s säkerhetsråd.

33.

Europaparlamentet betonar att det behövs samordning mellan länderna i Nordafrika och ett effektivt bidrag till fred och försoning i Libyen för att förhindra att landet blir en knutpunkt för spridning av jihadism, terrorgrupper, kriminella och väpnade grupper, vapen och människohandel. Parlamentet uppmuntrar därför 5+5-fredsförhandlingarna, och uppmanar alla länder att följa andan i Berlinkonferensen. Parlamentet uttrycker sin förhoppning om att den senaste tidens signaler om vapenvila och fred i Libyen kommer att förverkligas. Parlamentet välkomnar i detta avseende de initiativ som nyligen tagits av utrikestjänsten och vice ordföranden/den höga representanten, särskilt hans besök i Libyen den 1 september 2020, och understryker att EU bör spela en ledande roll i medlingsprocessen.

34.

Europaparlamentet uppmanar EU att ta itu med de konsekventa och ökande hoten mot skyddet och bevarandet av kulturarvet och att bekämpa smuggling av kulturföremål, särskilt i konfliktområden.

35.

Europaparlamentet anser att man bör överväga samarbete med länderna i Nordafrika främst i form av utbyte av information och underrättelser, militär utbildning och bekämpning av radikalisering, och att man då bör ta hänsyn till de dokumenterade erfarenheter som finns i några av länderna.

36.

Europaparlamentet anser att en övergripande säkerhetspolitik på medellång till lång sikt för dessa regioner också bör inriktas på att främja motståndskraft.

37.

Europaparlamentet välkomnar och stöder Mauretaniens övergripande strategi i samband med landets militära och säkerhetsmässiga reaktion, och konstaterar att denna strategi grundar sig på sociala aspekter och utveckling. Parlamentet uttrycker sin solidaritet med Niger, Mali och Burkina Faso – länder som drabbats hårt av terrorism. Parlamentet lovordar det internationella samfundets insatser och uppoffringar, FN:s integrerade multidimensionella stabiliseringsinsats i Mali, den multinationella gemensamma insatsstyrkan, G5:s och Frankrikes väpnade styrkor (operation Barkhane), EU:s regionala rådgivnings- och samordningsenhet, Eucap Sahel Mali och Niger, EUTM Mali, GAR-SI Sahel och Tchads armé, som är den viktigaste styrkan i de centrala och östra delarna av G5 och som kräver särskilt stöd för sina bataljoner. Parlamentet uppmanar länderna i G5 Sahel att fullfölja de inhemska reformerna och fullt ut genomföra mänskliga rättigheter, god samhällsstyrning och demokratiskt ansvarsutkrävande, med respekt för mänskliga rättigheter och demokratiska normer.

38.

Europaparlamentet välkomnar den gemensamma förklaringen från Europeiska rådets ordförande Charles Michel och Islamiska republiken Mauretaniens president och G5 Sahels tjänstgörande ordförande, Mohamed Cheikh el Ghazouani av den 28 april 2020, i vilken de förnyade och ökade sina åtaganden när det gäller säkerhet, stabilitet och utveckling i Sahel i nära samarbete med FN:s generalsekreterare, ordföranden för Afrikanska unionens kommission och den nuvarande ordföranden för Ecowas.

39.

Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att stödja och samarbeta med operationerna Barkhane, Takuba och uppdragen Gazelle och New Nero. Parlamentet betonar vikten av de mänskliga och militära investeringar som görs av de medlemsstater som redan deltar i dessa operationer och uppdrag. Parlamentet insisterar på behovet av ett starkare europeiskt engagemang, men att detta inte kan ersätta ländernas skyldighet att genomföra nödvändiga inhemska reformer som har till syfte att säkerställa hållbar utveckling och hållbara säkerhetssektorer.

40.

Europaparlamentet uppmanar EU att ägna särskild uppmärksamhet åt spridningen av väpnade terroristgrupper, i synnerhet islamistisk terrorism och våldsbejakande wahhabistisk extremism, i regionerna Sahel, Västafrika och Afrikas horn, och att fortsätta sina globala insatser för att bekämpa jihadism. Med tanke på dessa områdens strategiska betydelse för stabiliteten och säkerheten i de södra grannländerna, säkerheten till sjöss och trycket mot EU:s yttre gränser efterlyser parlamentet en uppgradering av säkerhetssamarbetet och biståndsprogrammen med de berörda länderna.

41.

Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen EU att genomföra en omfattande utvärdering av den gemensamma strategin EU–Afrika och det gemensamma meddelandet från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik med titeln ”Mot en övergripande strategi för Afrika” av den 9 mars 2020, och att främja genomförandet av rådets slutsatser av den 20 april 2015 om den regionala handlingsplanen för Sahel 2015–2020, av den 16 mars 2015 om EU:s handlingsplan för Guineabukten 2015–2020, av den 25 juni 2018 om Afrikas horn/Röda havet och Sahel/Mali och av Pauförklaringen.

42.

Europaparlamentet kräver ytterligare skydd och stöd för de utbildningsmyndigheter, samhällen och organisationer som är verksamma på plats och som försöker att hitta alternativa möjligheter till lärande i samlingslokaler och göra så att tusentals barn i Västafrika och Sahelregionen deltar i program för utbildning och kompetensutveckling.

God samhällsstyrning och hållbar utveckling

43.

Europaparlamentet hävdar att ingen säkerhetsstrategi kan komma till stånd utan gemensamma åtgärder i fråga om hållbar utveckling och humanitära insatser. Parlamentet påminner om de olika bakomliggande orsakerna till terrorism och väpnade konflikter. Parlamentet begär att man ska främja humankapital och mänsklig utveckling, tillgodose behoven för de mest utsatta befolkningsgrupperna och bygga upp befolkningens återhämtningsförmåga.

44.

Europaparlamentet anser att Europeiska unionen bör se till att planerna för hållbar utveckling är innehållsbaserade och sektorsövergripande och ger en global lösning på utmaningarna i den berörda regionen. Parlamentet betonar att en integrerad strategi för fred, säkerhet och hållbar utveckling kräver ett meningsfullt deltagande av lokala aktörer i det civila samhället, särskilt kvinnor och ungdomar, men påminner också om den roll som de äldre och de traditionella ledarna spelar i samhällena i Sahel-Sahararegionen. Parlamentet anser att dessa planer måste vara förenliga med principerna om biståndseffektivitet, som fastställdes i det europeiska samförståndet om utveckling, och att de måste antas av förvaltningen i samförstånd med de lokala mottagarsamfunden och genomföras med deltagande av det lokala civila samhället och humanitära organisationer för att säkerställa en effektiv samordning och insyn och ett effektivt egenansvar.

45.

Europaparlamentet framhåller att partnerskapet med FN, samarbetet med andra internationella institutioner, framför allt Afrikanska unionen, och dialogen med andra regionala och subregionala organisationer fyller en viktig funktion.

46.

Europaparlamentet anser att ett meningsfullt säkerhetssamarbete mellan EU och Afrika måste bygga på hållbar utveckling, med särskilt fokus på att

a)	befästa demokratin genom att säkerställa ansvarsfulla demokratiska styresformer genom en verklig parlamentarisk granskning samt demokratiska institutioner och rättsstatsprincipen, som garanterar alla medborgerliga friheter,

b)	sätta stopp för konflikter och förhindra att de blossar upp igen och samtidigt ta itu med de bakomliggande orsakerna, i syfte att uppnå varaktig fred och säkerhet,

c)	ta fram en politik som främjar ekonomisk utveckling och skapande av arbetstillfällen för ungdomar, och på att göra ungdomar delaktiga i de politiska och ekonomiska processerna och i fredsprocesserna,

d)	stödja handlingsplaner för förebyggande stabilisering,

ge kvinnor egenmakt genom att erkänna dem som drivkraft för förändring i afrikanska samhällen och stärka deras utbildningsmöjligheter och ekonomiska möjligheter, främja deras deltagande i institutioner och beslutsfattande lokalt och nationellt samt främja deras roll i fredsbyggande, konfliktförebyggande och medling och bekämpa sexuellt våld mot kvinnor och flickor,

tillhandahålla grundläggande tjänster såsom hälso- och sjukvård, tryggad livsmedelsförsörjning, vatten, sanitet och hygien, socialt skydd, bostäder och sociala skyddsnät, stöd och skydd för den psykiska hälsan, utbildning och stöd till den fördrivna befolkningen för att öka människors förtroende för staten,

g)	säkerställa säkerhetsmässig, administrativ och rättslig stabilitet,

h)	utrota fattigdom, straffrihet och korruption,

i)	ta itu med effekterna av klimatförändringarna genom att vidta åtgärder för begränsning av och anpassning till klimatförändringarna för att se till att människors försörjning blir hållbart motståndskraftig mot miljöhot,

j)	respektera rättsstatsprincipen och främja hållbar utveckling och mänskliga rättigheter utan någon som helst diskriminering samt yttrandefrihet, mediefrihet, föreningsfrihet och stärkande av strukturellt stöd till det civila samhället och oberoende medier,

främja hållbara jordbruksmetoder såsom agroekologi och stödja småskaliga producenter och jordbrukare och införa näringsrelaterade kopplingar för att hantera alla former av undernäring i alla sammanhang och fortsätta finansieringen av verksamhet som överbryggar humanitära insatser och utvecklingsinsatser för att ta itu med de bakomliggande orsakerna.

47.

Europaparlamentet uttrycker djup oro över att de aktuella säkerhetsutmaningarna i Afrika – utöver de bestående klyftorna, de bristande möjligheterna för unga människor och den svaga samhällsstyrningen – skulle kunna uppmuntra till migration och leda till betydande folkförflyttningar, något som skulle undergräva staterna i Nordafrika och påverka Europa och utmynna i en utbredd humanitär katastrof. Parlamentet är medvetet om de effekter som konflikter, fattigdom, ojämlikhet och klimatförändringar har på tvångsförflyttningar, och uppmanar Europeiska unionen att underlätta en laglig, säker och värdig migration. Parlamentet betonar därför vikten av att öka samarbetet mellan framför allt EU och Sahelregionen för att ta itu med denna viktiga fråga, och påminner samtidigt om den godtagna praxisen att avstå från att tillämpa villkorlighet på humanitärt bistånd med anknytning till åtgärder på migrationsområdet i regionen.

48.

Europaparlamentet välkomnar EU:s strategi för Afrikas horn, eftersom den omfattar inte bara säkerhetspolitik och humanitär politik utan också en mer långsiktig utvecklingspolitik och millennieutvecklingsmålen. Parlamentet lyfter fram betydelsen av denna långsiktiga vision för utvecklingspolitiken, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att samordna sina strategier på detta område och tillämpa gemensam programplanering för de olika länderna och regionen så snart som möjligt.

49.

Europaparlamentet begär att FN:s säkerhetsråds resolution om ungdomar, fred och säkerhet ska genomföras i säkerhetssamarbetet mellan EU och Afrika.

50.

Europaparlamentet uppmanar EU att främja ett effektivt genomförande av FN:s agenda för kvinnor, fred och säkerhet på alla områden för EU:s yttre åtgärder, inklusive ett genusperspektiv på viktiga politikområden inom ramen för det strategiska säkerhetspartnerskapet mellan EU och Afrikanska unionen.

51.

Europaparlamentet anser att EU bör stärka sitt samarbete med de nationella parlamenten, även med säkerhets- och försvarsutskotten, för att förbättra kritiska tillsynsfunktioner när det gäller nationella och yttre säkerhetsinsatser.

52.

Europaparlamentet uppmanar med kraft alla militära aktörer i Sahel att respektera internationell humanitär rätt och genomföra omfattande insatser som fokuserar på att mildra lidandet i de mest utsatta befolkningsgrupperna, särskilt genom att se skyddet av civila som en viktig indikator på framgång i alla integrerade säkerhetsstrategier. Parlamentet betonar hur viktigt det är att genomförandet av säkerhetsoperationer inte förvärrar den humanitära situationen. Parlamentet uppmanar alla säkerhetsaktörer att övervaka hur deras militära operationer och säkerhetsåtgärder inverkar på tillgången till tjänster, inklusive på livsmedels- och näringsområdet, och på tvångsförflyttningarna, i syfte att minimera deras skadliga effekter för de humanitära behoven.

53.

Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att ge extraordinärt och holistiskt stöd till de berörda regionerna med tanke på den extraordinära utmaning som covid-19-pandemin innebär, för att upprätthålla GSFP-uppdragens och GSFP-insatsernas operativa kontinuitet genom att ge de lokala väpnade styrkorna råd om hur de ska hantera denna epidemi, för att stärka EU:s utvecklingsåtgärder i dessa regioner, eftersom de kan spela en viktig roll för att minska konsekvenserna av hälsokrisen, och för att tillhandahålla mycket viktigt humanitärt bistånd och visa flexibilitet och förmåga att anpassa sig till situationen. Parlamentet välkomnar G20-gruppens enhälliga beslut om uppskov av skuldavbetalningar för de fattigaste länderna.

54.

Europaparlamentet rekommenderar att EU – tillsammans med Internationella valutafonden, Världsbanken och Afrikanska utvecklingsbanken – ingriper finansiellt för att bidra till att hålla skulder och räntebetalningar under kontroll. Parlamentet begär att alla möjligheter till skuldlättnad, uppskjutna skuldbetalningar och hållbar skuldsättning för afrikanska länder ska undersökas mot bakgrund av covid-19-pandemin och dess ekonomiska konsekvenser.

55.

Europaparlamentet rekommenderar att de berörda länderna till fullo tar sitt internationella rättsliga ansvar och vidtar alla de åtgärder som krävs enligt internationell humanitär rätt för att säkerställa ansvarsskyldighet för alla brott mot internationell humanitär rätt begångna av alla parter. Länderna rekommenderas att ge fri tillgång till humanitärt bistånd och grundläggande tjänster för människor i nöd, även för dem som bor i områden utanför regeringens kontroll, så att man förhindrar att humanitärt bistånd förskingras. Vidare rekommenderas länderna att möjliggöra förhandlingar med alla parter i konflikten om tillträde för humanitärt bistånd, och parlamentet betonar hur viktigt det är att leveranser av humanitärt bistånd uppfattas som neutrala och opartiska och att biståndsarbetarnas säkerhet garanteras.

56.

Europaparlamentet välkomnar förslaget om att stärka principen om multilateralism i EU:s förbindelser med Afrika, som fastställs i det gemensamma meddelandet ”Mot en övergripande strategi för Afrika”. Parlamentet anser att det kommunistiska Kina och det auktoritära Ryssland i sina förbindelser med de afrikanska länderna har intagit olika förhållningssätt som går stick i stäv med EU:s insatser. Parlamentet uppmanar kommissionen att förbättra den offentliga diplomatin och dialogen med Afrikanska unionen, regeringar, parlament och civila samhällen i syfte att på ett mer ändamålsenligt sätt förklara EU:s säkerhetsstöd i Afrika som ett bidrag till Afrikas utvecklingsstrategi 2063.

o o

57.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 54 I, 26.2.2020, s. 9.

(2) EUT C 440, 30.12.2015, s. 38.

(3) EUT C 86, 6.3.2018, s. 33.

(4) EUT C 118, 8.4.2020, s. 113.

(5) EUT L 130, 19.5.2017, s. 1.

(6) EUT C 99 E, 3.4.2012, s. 56.

(7) EUT C 419, 16.12.2015, s. 153.

(8) Antagna texter, P8_TA(2019)0158.

(9) Antagna texter, P9_TA(2020)0009.

(10) Antagna texter, P9_TA(2020)0008.

(11) JOIN(2015)0017.

(12) Europaparlamentets resolution av den 15 januari 2020 om genomförande av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken – årsrapport (Antagna texter, P9_TA(2020)0009).

22.9.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 385/40

P9_TA(2020)0221

Genomförandet av EU:s associeringsavtal med Georgien

Europaparlamentets resolution av den 16 september 2020 om genomförandet av EU:s associeringsavtal med Georgien (2019/2200(INI))

(2021/C 385/05)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av artikel 8 samt avdelning V, särskilt artiklarna 21, 22, 36 och 37, i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), och femte delen i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av associeringsavtalet mellan Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen och deras medlemsstater, å ena sidan, och Georgien, å andra sidan, som till fullo trädde i kraft den 1 juli 2016,

—

med beaktande av sina tidigare resolutioner av den 14 november 2018 om genomförandet av EU:s associeringsavtal med Georgien (1), av den 14 juni 2018 om georgiska ockuperade territorier tio år efter den ryska invasionen (2), av den 14 mars 2018 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om ytterligare makroekonomiskt stöd till Georgien (3), av den 21. januari 2016 om associeringsavtalen/de djupgående och omfattande frihandelsområdena med Georgien, Moldavien och Ukraina (4) och av den 18 december 2014 om utkastet till rådets beslut om ingående på Europeiska unionens vägnar av associeringsavtalet mellan Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen och deras medlemsstater, å ena sidan, och Georgien, å andra sidan (5),

—	med beaktande av resultatet från det femte mötet i associeringsrådet mellan EU och Georgien den 5 mars 2019,

—	med beaktande av det slutliga uttalandet och rekommendationerna från det åttonde mötet i den parlamentariska associeringskommittén EU–Georgien den 27 och 28 mars 2019,

—	med beaktande av de gemensamma förklaringarna från toppmötena inom det östliga partnerskapet, varav det senaste ägde rum den 24 november 2017 i Bryssel,

—	med beaktande av det gemensamma uttalandet från det sjätte mötet inom EU:s och Georgiens plattform för det civila samhället den 20 februari 2020,

—	med beaktande av resultatet från det tredje högnivåmötet inom den strategiska säkerhetsdialogen mellan EU och Georgien den 25 oktober 2019,

—	med beaktande av det gemensamma arbetsdokumentet från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 6 februari 2020 om rapporten om genomförandet av Georgiens associering (SWD(2020)0030),

—	med beaktande av det samförståndsavtal och gemensamma uttalande som undertecknades av regerings- och oppositionspartierna i Georgien den 8 mars 2020 avseende parlamentsvalet 2020,

—	med beaktande av Venedigkommissionens yttrande av den 19 juni 2017 om utkastet till reviderad konstitution för Georgien,

—	med beaktande av Venedigkommissionens slutliga yttrande av den 19 mars 2018 om Georgiens konstitutionella reform,

—	med beaktande av det valobservatörsuppdrag som utfördes av OSSE:s kontor för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter (ODIHR) och dess slutrapport av den 28 februari 2019 om presidentvalet i Georgien,

—	med beaktande av Venedigkommissionens brådskande yttrande av den 16 april 2019 om förfarandet för urval och utnämning av domare i Georgiens högsta domstol, och ODIHR:s andra rapport av den 9 januari 2020 om nominering och utnämning av domare i Georgiens högsta domstol.

—	med beaktade av artikel 54 i arbetsordningen och artikel 1.1 led e i och bilaga 3 till talmanskonferensens beslut av den 12 december 2002 om förfarandet för beviljande av tillstånd att utarbeta initiativbetänkanden,

—	med beaktande av skrivelsen från utskottet för internationell handel,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A9-0136/2020), och av följande skäl:

I egenskap av associerade partner är Georgien och EU fast beslutna att främja politisk associering och ekonomisk integration på grundval av gemensamma värden och principer såsom demokrati, grundläggande mänskliga fri- och rättigheter, rättsstatsprincipen och god samhällsstyrning. Det georgiska samhället fortsätter att visa ett starkt stöd för landets europeiska strävanden och ambitioner att närma sig EU.

B.	I enlighet med artikel 49 i EU-fördraget och Romförklaringen av den 25 mars 2017 får varje europeisk stat som respekterar Köpenhamnskriterierna ansöka om att bli EU-medlem.

När Georgiens reviderade konstitution trädde i kraft i december 2018 fullbordades landets övergång till ett fullständigt parlamentariskt system. Framsteg har gjorts i genomförandet av associeringsavtalet mellan EU och Georgien, och bland annat kommer ett helt proportionellt valsystem att införas 2024.

D.	Georgien har stått fast vid sitt åtagande att genomföra associeringsavtalet och det djupgående och omfattande frihandelsområdet, och landet fortsätter sin anpassning till EU:s regelverk och EU:s standarder, vilket leder till ökande fördelar.

Försöken att destabilisera Georgien fortsätter, bland annat genom genomförandet av så kallade fördrag mellan Ryska federationen och de georgiska regionerna Abchazien och Tschinvali/Sydossetien, stängningen av gränsövergångar nära den administrativa skiljelinjen i regionen Tschinvali/Sydossetien sedan augusti 2019, en ökad gränsuppbyggnad längs den administrativa gränsen och hållandet av så kallade presidentval i Abchazien i mars 2020.

Den dialog mellan regeringspartiet och oppositionspartierna som fick stöd av EU och Förenta staterna ledde fram till ett samförståndsavtal och ett gemensamt uttalande, som undertecknades av alla större partier den 8 mars 2020 och som utgör ett mycket viktigt steg mot minskad polarisering och normalisering av det politiska klimatet i Georgien inför parlamentsvalet i oktober 2020.

Reformerna av rättsväsendet är fortfarande mycket begränsade och den senaste utnämningen av 14 domare i högsta domstolen på livstid visade på bristande transparens, avvikelser från objektiva, meritbaserade kriterier och påverkan av partipolitiskt inflytande. Omröstningen i plenum avseende denna domarutnämning skedde under en politisk kris och en bojkott från oppositionens sida, med omfattande uppmaningar att skjuta upp förfarandet och allvarliga störningar vid behandlingen i såväl utskott som plenum.

Europaparlamentet välkomnar att förbindelserna mellan EU och Georgien blir allt djupare och att den väg som Georgien valt mot europeisk och euro-atlantisk integration har ett starkt stöd över hela det politiska spektrumet och i samhället. Parlamentet erkänner framstegen i genomförandet av övergripande reformer, som har gjort Georgien till en av EU:s viktigaste partner i regionen, och upprepar behovet av att fortsätta att genomföra och övervaka reformerna inom associeringsavtalet och det djupgående och omfattande frihandelsområdet. Parlamentet påminner om att fördjupat samarbete och EU-stöd grundas på principen ”mer för mer” och har som villkor att det sker reformframsteg på bland annat områdena demokrati och rättsstatsprincipen, inklusive kontroller och motvikter inom institutionerna, rättsväsendets oberoende och reformer av valsystemet.

Europaparlamentet upprepar sitt fulla stöd för Georgiens suveränitet och territoriella integritet inom landets internationellt erkända gränser, och bekräftar sitt åtagande att fortsätta att bidra till en fredlig lösning i konflikten mellan Ryssland och Georgien, bland annat genom EU:s särskilda representant för Sydkaukasien och krisen i Georgien, det delade ordförandeskapet i de internationella diskussionerna i Genève, verksamheten inom Europeiska unionens övervakningsuppdrag (EUMM) och politiken för icke-erkännande och dialog. Parlamentet fördömer starkt Ryska federationens olagliga ockupation av de georgiska regionerna Abchazien och Tschinvali/Sydossetien och den pågående olagliga installationen av taggtrådsstängsel och andra konstgjorda hinder (gränsuppbyggnad) längs den administrativa gränslinjen av ryska och de facto-sydossetiska säkerhetsaktörer, och betonar att dessa kränkningar av internationell rätt måste stoppas. Parlamentet begär att de facto-myndigheterna i Abchazien och Tskhinvaliregionen/Sydossetien snarast öppnar de stängda gränsövergångarna och avstår från att begränsa rörelsefriheten i dessa regioner. Parlamentet uppmanar vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och medlemsstaterna att protestera mot dessa åtgärder. Parlamentet betonar att associeringsavtalet omfattar hela Georgiens territorium, inklusive dess ockuperade regioner, och syftar till att gynna hela landets befolkning. Parlamentet uppmanar Ryska federationen att fullgöra sina skyldigheter enligt det avtal om eldupphör som efter EU-medling undertecknades den 12 augusti 2008, särskilt att dra tillbaka alla sina militära styrkor från Georgiens ockuperade territorier och ge EUMM obehindrat tillträde till hela Georgiens territorium. Parlamentet uppmanar i detta avseende Europeiska utrikestjänsten att tydligt informera om vilka bestämmelser som ännu inte har uppfyllts av Ryska federationen. Parlamentet uppmanar kommissionen och utrikestjänsten att öka sina ansträngningar för att lösa konflikten på fredlig väg genom användning av alla diplomatiska instrument, även genom EUMM och EU:s särskilda representant för Sydkaukasien och krisen i Georgien, och att fortsätta att stödja det georgiska parlamentets paket ”Ett steg för en bättre framtid” samt främja kontakter mellan människor och förtroendeskapande åtgärder. Parlamentet välkomnar Georgiens ansträngningar för att främja goda grannförbindelser och ett konstruktivt samarbete mellan länderna i Sydkaukasien.

Europaparlamentet berömmer den internationellt lovordade reaktionen från det georgiska folket och de georgiska myndigheterna vid covid-19-utbrottet, och framhåller de effektiva förebyggande åtgärder som vidtagits av vårdpersonal och statliga myndigheter och som har bidragit till att minska påfrestningarna på Georgiens hälso- och sjukvårdssystem och mildra de negativa effekterna för ekonomin. Parlamentet berömmer medborgarna i Georgien för att de följt dessa bestämmelser och åtgärder trots ekonomiska och sociala påfrestningar, och uppmuntrar investeringar för att förbättra kvaliteten på hälso- och sjukvården och garantera lika tillgång till den. Parlamentet välkomnar det faktum att EU har anslagit 183 miljoner euro i bidrag till Georgien för att klara covid-19 och 150 miljoner euro i lån för att förbättra landets makroekonomiska stabilitet och möjliggöra kanalisering av resurser för att skydda medborgarna, mildra de ytterst allvarliga socioekonomiska konsekvenserna av pandemin och öka samarbetet med EU i fråga om folkhälsans motståndskraft, inbegripet utbyte av bästa praxis och samarbete med det civila samhället för att fastställa epidemi-strategier med inriktning på de mest sårbara grupperna.

Europaparlamentet välkomnar att georgiska medborgare sedan mars 2017 har gjort 900 000 viseringsfria besök i Schengenländer och Schengenassocierade länder. Parlamentet noterar det ökande antalet ogrundade asylansökningar av georgiska medborgare, och uppmanar medlemsstaterna att erkänna Georgien som ett säkert ursprungsland i syfte att påskynda behandlingen av sådana ansökningar och förfarandet för återtagande. Parlamentet betonar vikten av att Georgien fortsätter att genomföra riktmärkena för viseringsliberalisering och av ökat samarbete mellan Georgiens rättsliga myndigheter, brottsbekämpande organ och medlemsstaterna, för att minska den gränsöverskridande brottsligheten, särskilt människohandel och olaglig narkotikahandel. Parlamentet välkomnar ett förstärkt samarbete för internationell brottsbekämpning mellan Georgien och Europol.

Europaparlamentet understryker Georgiens roll som en pålitlig partner för EU och en väsentlig medhjälpare i de uppdrag och insatser som utförs inom den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken och av Nato. Parlamentet uppmanar rådet och utrikestjänsten att samarbeta ytterligare med Georgien avseende den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, särskilt med tanke på Georgiens intresse av att diskutera möjligheten att delta i projekt inom permanent strukturerat samarbete (Pesco) och att utveckla samarbete med berörda EU-organ, när detta ligger i både EU:s och Georgiens intresse.

Politisk dialog och parlamentsval

Europaparlamentet lovordar samtliga större politiska partier för att de undertecknat det internationellt medlade samförståndsavtalet och gemensamma uttalandet av den 8 mars 2020, där de viktigaste inslagen i valsystemet fastställdes med utgångspunkt i 120 proportionella och 30 majoritetsbaserade platser och en rättvis sammansättning av valdistrikt i linje med Venedigkommissionens rekommendationer, och där man gjorde det möjligt att använda detta system för parlamentsvalet i oktober 2020. Parlamentet välkomnar resultatet av den partiöverskridande dialogen som ett tydligt tecken på en vilja att finna en gemensam lösning, och understryker vikten av att fortsätta att bygga upp förtroendet mellan de politiska partierna och gå vidare med den partiöverskridande dialogen inför parlamentsvalet i oktober 2020 som en grund för politisk stabilitet. Parlamentet välkomnar genomförandet av avtalet från den 8 mars 2020 och president Zurabisjvilis beslut av den 15 maj 2020 att benåda två fängslade oppositionsledare som ett viktigt steg mot minskade spänningar. Parlamentet uppmanar i detta avseende alla parter att följa såväl anda som lydelse i avtalet och att till fullo genomföra alla aspekter av det, samt inte minst se till att alla delar av valreformen omsätts i konstitution, i lag och i praktiken och att alla kvarstående fall av politiskt färgade rättsprocesser avslutas så snart som möjligt.

Europaparlamentet välkomnar att Georgiens parlament började behandla reformerna av valsystemet så snart undantagstillståndet hävts och sedan framgångsrikt antog ändringarna av konstitutionen och vallagen. Parlamentet gratulerar Georgien till de steg landet har tagit för att etablera ett mer representativt parlament och försöka få bort polariseringen i den politiska miljön. Parlamentet uppmanar alla politiska partier och parlamentsledamöter att fortsätta att arbeta för att lojalt hjälpa demokratin i Georgien att gå framåt.

Europaparlamentet konstaterar att det kommande parlamentsvalet kommer att vara avgörande när det gäller att bekräfta Georgiens demokratiska trovärdighet, och uttrycker därför sin förhoppning om en valkampanj präglad av rättvis konkurrens. Parlamentet uppmanar de georgiska myndigheterna att snabbt genomföra och fullständigt beakta rekommendationerna från OSSE/ODIHR och se över relevant lagstiftning för att åtgärda uppdagade brister och utmaningar, bland annat otillbörlig användning av offentliga medel för politiska kampanjer och andra felaktiga metoder för kampanjfinansiering, straffrihet i samband med våldshandlingar, spridning av hatpropaganda och främlingsfientlighet, röstköp, oppositionens representation i valnämnden, och alla väljares, särskilt statstjänstemäns, möjlighet att ”rösta fritt utan påtryckningar eller rädsla för repressalier” (6). Parlamentet uppmanar myndigheterna att skydda det arbete som utförs av det civila samhällets organisationer och av valobservatörer, så att de kan bedriva sin verksamhet utan att utsättas för hot eller störningar.

Europaparlamentet uppmuntrar de georgiska myndigheterna och Georgiens valadministration att garantera en säker miljö för parlamentsvalet i oktober 2020 genom att tillhandahålla personlig skyddsutrustning till valarbetare, anpassa vallokalerna för att garantera deltagande medborgares hälsa och säkerhet samt säkerställa att valobservatörerna kan utföra sitt arbete utan att bli störda.

10.

Europaparlamentet bekräftar sitt stöd till det dynamiska civila samhället i Georgien och betonar dess avgörande roll för att tillhandahålla demokratisk tillsyn och övervaka genomförandet av associeringsavtalet och det djupgående och omfattande frihandelsavtalet. Georgiens regering och parlament uppmanas att inrätta formella mekanismer för det civila samhällets medverkan i den politiska processen, och kommissionen och EU-medlemsstaterna uppmanas att tillhandahålla politiskt, tekniskt och ekonomiskt stöd till det civila samhällets verksamheter. Parlamentet uppmanar även Georgiens myndigheter att lansera nationella stödprogram för det civila samhället, utöver de som EU och det internationella givarsamfundet tillhandahåller.

Rättsstatsprincipen, god samhällsstyrning och mediefrihet

11.

Europaparlamentet erkänner att Georgien har gjort framsteg med sina reformer för att stärka demokratin, rättsstaten, de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, särskilt de konstitutionella reformer som genomfördes 2018. Parlamentet uppmuntrar den georgiska regeringen att konsolidera rättsstaten och att fortsätta sträva efter att reformera rättsväsendet, bekämpa korruption och statskapning, genomföra reformer i den offentliga förvaltningen, decentralisering, god samhällsstyrning och anta samt tillämpa lagstiftning som motverkar diskriminering och rättigheter för arbetstagare, för att främja ytterligare integration mellan Georgien och EU.

12.

Europaparlamentet uttrycker sin oro över den senaste tidens rättegångar mot oppositionspolitiker. De har undergrävt förtroendet mellan regeringspartiet och oppositionen och kan få negativ inverkan på reformer som rör associeringsavtalet/det djupgående och omfattande frihandelsavtalet samt strida mot associeringsavtalets ordalydelse och andemening. Parlamentet välkomnar presidentbenådningen av dömda oppositionspolitiker, vilket banar väg för en avpolarisering av politik och samhälle. Parlamentet uppmanar de georgiska myndigheterna att avstå från politiskt motiverade rättsfall, och uppmanar EU:s delegation att övervaka alla sådana rättegångar. Parlamentet uppmanar Georgien att respektera högsta standarder för rättsstaten, i synnerhet rättsväsendets oberoende och rätten till en opartisk rättegång, och de mänskliga rättigheterna i enlighet med landets åtaganden enligt associeringsavtalet.

13.

Europaparlamentet begär att urvalsförfarandena för domare ses över för att säkerställa att Venedigkommissionens rekommendationer genomförs fullt ut innan nya utnämningar görs. Parlamentet beklagar att det nyligen genomförda urvalsförfarandet för domare vid högsta domstolen inte helt följde alla dessa rekommendationer och präglades av allvarliga brister. Parlamentet understryker vikten av ett opolitiskt rättsväsende, fritt från politisk inblandning, och av respekt för öppenhet, meritokrati och ansvarsskyldighet vid utnämningen av domare till Georgiens högsta domstol och rättsväsendets övriga institutioner. Parlamentet uppmanar därför Georgiens regering att fortsätta och befästa sina reformer av rättsväsendet, däribland åklagarmyndigheten, och samtidigt främja en öppen dialog med alla politiska aktörer och det civila samhället samt säkerställa att internationella standarder efterlevs.

14.

Europaparlamentet understryker vikten av ett fullständigt och fortsatt samarbete med Internationella brottmålsdomstolen för att säkerställa allomfattande ansvarsskyldighet för de mål som behandlas i brottmålsdomstolen.

15.

Europaparlamentet vill se en utredning av alla fall av övervåld från georgiska brottsbekämpande myndigheters sida mot fredliga demonstranter och journalister, bland annat under protesterna i juni 2019. Parlamentet betonar behovet av att undvika straffrihet och se till att förövarna ställs till svars. Parlamentet uppmanar enträget Georgiens regering att upprätthålla rätten till fredliga sammankomster och yttrandefriheten, i linje med åtagandena i associeringsavtalet, bland annat genom att mildra oproportionerliga straff för människor som protesterat.

16.

Europaparlamentet erkänner att medielandskapet i Georgien är dynamiskt och pluralistiskt, men också polariserat. Parlamentet understryker vikten av mediefrihet, som bör innebära lika tillgång för alla politiska partier till medierna, redaktionell självständighet och en pluralistisk, oberoende, opartisk och icke-diskriminerande spegling av politiska åsikter i program som sänds av privata och i synnerhet offentliga programföretag under den kommande valkampanjen. Parlamentet betonar behovet av tydliga bestämmelser som reglerar kostnadsfri och betald reklam och av förbättrad insyn i ägarförhållandena inom medierna genom förstärkt medieövervakning. Parlamentet uppmanar med kraft myndigheterna att avstå från att ingripa i mediefriheten eller driva politiskt motiverade rättsfall mot medieägare eller medieföreträdare. Parlamentet uppmanar med kraft den georgiska regeringen att vidta åtgärder för att förebygga desinformationskampanjer från utländska eller inhemska aktörer mot landet eller mot något politiskt parti. Parlamentet uppmanar eftertryckligen plattformar för sociala medier att se till att de inte missbrukas för ändamål som syftar till att undergräva valprocessens integritet.

17.

Europaparlamentet fördömer kraftfullt de it-angrepp som i stor utsträckning tillskrivs ryska aktörer och som riktats mot georgiska institutioner och medieföretag. Parlamentet understryker behovet av att effektivt undersöka och bekämpa utländska desinformationskampanjer och propaganda som undergräver de georgiska institutionerna och underblåser polariseringen av samhället. Parlamentet uppmanar därför dels rådet och Europeiska utrikestjänsten att intensifiera samarbetet om it-säkerhet för att stärka Georgiens motståndskraft på detta område, dels kommissionen att stödja reformer för medie- och informationskunskap och dessutom den georgiska regeringen att samarbeta med EU:s institutioner om bästa praxis mot desinformation. Parlamentet uppmanar även alla politiska aktörer i Georgien att avhålla sig från att använda sociala medier för att attackera personer, organisationer och institutioner och sprida avsiktligt vilseledande information. Parlamentet noterar de åtgärder som nyligen vidtagits av sociala medieplattformar mot konton och sidor som har ägnat sig åt att samordna icke-autentiskt beteende och attacker mot oppositionen, medierna och det civila samhället.

Respekt för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter

18.

Europaparlamentet beklagar djupt att Ryska federationen, som utövar faktisk kontroll över de georgiska regionerna Abchazien och Tschinvali/Sydossetien, ständigt kränker de grundläggande rättigheterna för befolkningen i dessa ockuperade områden och förvägrar dem fri rörlighet och vistelse, rätten till egendom och rätten till tillgång till utbildning på deras modersmål, och parlamentet upprepar att det till fullo stöder ett säkert och värdigt återvändande hem för flyktingar och internflyktingar. Parlamentet uttrycker oro över att den fortlöpande och olagliga gränsuppbyggnaden har särskilt skadliga effekter i samband med den pågående kampen mot covid-19-pandemin, eftersom begränsningen av den fria rörligheten berövar människorna deras tillgång till nödvändig hälso- och sjukvård och äventyrar deras liv. Parlamentet välkomnar att man på nytt började medverka i mekanismerna för förebyggande och hantering av incidenter i Ergneti den 30 juli 2020, och uppmanar alla partier att återuppta en regelbunden dialog i detta format för att förbättra säkerheten och den humanitära situationen för den konfliktdrabbade befolkningen.

19.

Europaparlamentet understryker att jämställdhet är en central förutsättning för hållbar och inkluderande utveckling. Parlamentet lovordar det arbete som det georgiska jämställdhetsrådet utför och dess insatser för att upptäcka och öka medvetenheten om sexuella trakasserier som en form av diskriminering. Parlamentet uppmanar enträget Georgiens regering och myndigheter att ytterligare stärka kvinnors representation och likabehandling på alla nivåer i politiken och i samhällslivet. Parlamentet begär att kommissionen ska integrera jämställdhetsfrågorna i alla sina program, politik och verksamheter som har att göra med Georgien, och parlamentet begär även att Istanbulkonventionen ska genomföras fullt ut.

20.

Europaparlamentet välkomnar det arbete som utförs av det georgiska inrikesministeriets avdelning för mänskliga rättigheter, och betonar att den befintliga lagstiftningen om mänskliga rättigheter och icke-diskriminering måste genomföras på ett grundligt och ändamålsenligt sätt. Parlamentet efterlyser ytterligare insatser för att ta itu med diskrimineringen av kvinnor, hbt-personer, romer och religiösa minoriteter på det sociala, ekonomiska, arbetsrättsliga och hälsorelaterade området, och vill se intensifierad utredning och lagföring vid fall av hatpropaganda och våldsbrott mot alla minoriteter och utsatta grupper. Parlamentet uppmanar alla religiösa samfund, inklusive den georgiska ortodoxa kyrkan, och det civila samhället att arbeta för att skapa ett klimat av tolerans.

21.

Europaparlamentet understryker vikten av att ytterligare stärka systemet för skydd av barn, bland annat genom att förhindra våld mot barn och sexuellt utnyttjande av minderåriga. Parlamentet vill se ökad medvetenhet om digitala risker och önskar att utbildning ska garanteras alla, inbegripet barn med funktionsnedsättning. Parlamentet understryker Georgiens regerings ansvar att övervaka situationen för barn på barnhem.

Institutionella bestämmelser

22.

Europaparlamentet understryker vikten av att minska motsättningarna och polariseringen inom politiken och av att säkerställa ett konstruktivt samarbete i landets demokratiska institutioner, särskilt Georgiens parlament. Parlamentet betonar därför behovet av att förbättra det politiska klimatet och bygga ett förtroende mellan alla politiska och institutionella aktörer, liksom mellan dem och befolkningen i Georgien.

23.

Europaparlamentet uppmanar Georgiens parlament att fullt ut använda sig av de möjligheter som Georgien erbjuds i egenskap av ett prioriterat land för Europaparlamentets demokratistödjande verksamhet, och att inleda en dialog för att behoven ska kunna fastställas.

24.

Europaparlamentet uppmanar Georgiens parlament att stärka sin kapacitet att utöva parlamentarisk kontroll genom olika mekanismer, särskilt kontroll över säkerhetssystemet. Oppositionen bör få en större roll i den parlamentariska granskningen och förfarandena för att sammankalla regeringsmedlemmar och andra ansvariga tjänstemän förenklas. Dessutom borde ett centraliserat registreringssystem inrättas för att kunna ge snabb och fullständig information om parlamentets kontroll till alla intresserade parter.

Ekonomiska förbindelser och handelsförbindelser

25.

Europaparlamentet konstaterar med tillfredsställelse att EU är Georgiens största handelspartner och står för 27 % av landets totala handel. Parlamentet välkomnar den fortsatta tillnärmningen av Georgiens lagstiftning på handelsrelaterade områden. Parlamentet understryker behovet av att öka och diversifiera Georgiens export till EU till något mer än jordbruksprodukter och råvaror, och locka investeringar från EU till Georgien för att skapa fler jobb och förbättra Georgiens handelsbalans med EU och landets makroekonomiska stabilitet, först och främst genom att stärka rättsstatsprincipen, bekämpa korruption, penningtvätt och skatteflykt samt genom att stödja tillnärmningen till EU:s standarder. Parlamentet understryker vikten av att stödja ett gynnsamt företagsklimat för regionala och små och medelstora företag för att utveckla Georgiens förmåga till ytterligare innovation inom olika ekonomiska sektorer. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka ett ökat sektoriellt samarbete inom den digitala ekonomin, utbildning, forskning och innovation, att stärka IKT-sektorn, digitalisering och grön teknik samt att dela kunskaper och bästa metoder. Parlamentet framhåller vikten av riktade ungdomsprogram för att skapa rättvisa sysselsättningsmöjligheter.

26.

Europaparlamentet påminner om att associeringsavtalet och det djupgående och omfattande frihandelsavtalet mellan EU och Georgien syftar till att gradvis integrera Georgien i den inre marknaden. Parlamentet uppmanar kommissionen att på ett mer uttalat sätt fastställa målet att säkra Georgiens tillträde till den inre marknaden, och att intensifiera initiativ som syftar till en djupare sektoriell integration i syfte att uppnå mer politisk konvergens med EU och göra resultaten av det bilaterala samarbetet mer synliga och konkreta för båda sidor.

27.

Europaparlamentet betonar vikten av öppenhet och uppmanar Georgiens myndigheter att ytterligare informera de lokala företagarna och massmedierna om genomförandet av det djupgående och omfattande frihandelsavtalet.

28.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja ett fullständigt genomförande av det djupgående och omfattande frihandelsområdet genom samordnat bistånd, med fokus på en hållbar ekonomisk utveckling i linje med den europeiska gröna given och på stöd till små och medelstora företag och strukturella reformer i samarbete med näringslivet och det civila samhället, inklusive en större reform av bank- och finanssektorn i syfte att bekämpa penningtvätt och skatteundandragande.

29.

Europaparlamentet betonar vikten av strukturreformer för att ytterligare förbättra investeringsklimatet i Georgien, och även för att locka till sig utländska direktinvesteringar och säkerställa transparens i detta. Parlamentet uppmanar de georgiska myndigheterna att stödja de ansvariga institutionernas kapacitet och öka det politiska stödet och samsynen avseende infrastrukturprojekt av strategisk betydelse.

Sektoriellt samarbete

30.

Europaparlamentet uppmuntrar Georgiens regering att fortsätta sitt övergripande arbete med reformer av arbetslagstiftningen för att säkerställa en bättre reglering av arbetsvillkoren, inklusive fortsatta förbättringar av arbetsplatsinspektioner och av dialogen mellan arbetsmarknadens parter. Parlamentet framhåller i synnerhet behovet av att ändra arbetsmiljölagen för att inrätta ett fullfjädrat inspektionssystem och en ordentlig mekanism mot diskriminering som uttryckligen ska övervaka att arbetsrätten respekteras fullt ut och systematiskt kontrollera arbetsmiljörisker, och även innefatta en modern mekanism mot korruption; dessutom uppmanas Georgien att ratificera alla berörda ILO-konventioner. Parlamentet uppmuntrar organisationerna i det civila samhället och fackförbunden att engagera sig i dessa reformer, mot bakgrund av deras betydelse för arbetstagarnas rättigheter och de sociala rättigheterna i Georgien.

31.

Europaparlamentet påminner om att djupgående och omfattande frihandelsavtal alltid måste omfatta solida, bindande och verkställbara kapitel om hållbar utveckling som fullt ut respekterar internationella åtaganden, i synnerhet Parisavtalet, och vara förenliga med WTO:s regler. Parlamentet uppmuntrar till ett snabbare genomförande av det tredje nationella miljöhandlingsprogrammet och tillnärmningen av Georgiens lagstiftning till EU:s regelverk på miljöområdet, i enlighet med associeringsavtalets krav avseende miljöskydd. Parlamentet uppmanar Georgien att ytterligare stärka sitt engagemang i kampen mot klimatförändringar och uppmanar kommissionen att underlätta Georgiens deltagande i den europeiska gröna given och se till att det djupgående och omfattande frihandelsavtalet inte strider mot de miljömål och de initiativ som fastställs i den.

32.

Europaparlamentet välkomnar de resultat som uppnåtts inom den gemensamma stödramen och uppmuntrar till ett snabbt och effektivt genomförande av de nya biståndsprogrammen, som fokuserar på energieffektivitet, hantering av fast avfall samt vattenförsörjning och vattenrening.

33.

Europaparlamentet välkomnar att kommissionen avsatt 3,4 miljarder EUR för arton prioriterade projekt i Georgien inom ramen för den vägledande investeringsplanen för det transeuropeiska transportnätet (TEN-T). Parlamentet uppmanar Georgien att förbättra sin energisektor och sina uppkopplingsmöjligheter och samtidigt säkerställa miljömässig hållbarhet, särskilt bevarandet av biologisk mångfald och skyddade områden, samt ta hänsyn till lokala samhällsgrupper under genomförandet.

34.

Europaparlamentet välkomnar Georgiens nya utbildningsprogram, översynen av 2017–2021 års strategi för utbildning och vetenskap, den nya lagen om yrkesinriktad utbildning och de framsteg som gjorts för att anpassa landets mekanism för säkring av utbildningskvaliteten till associeringsavtalet. Parlamentet välkomnar Georgiens framgångsrika deltagande i Erasmus+, där nästan 7 500 studenter och akademiker deltar i utbyten mellan Georgien och EU, liksom Europaskolan inom det östliga partnerskapet och den första Europaskola som inrättats av EU och Georgiens regering.

35.

Europaparlamentet rekommenderar kommissionen att fortsätta sina ansträngningar för att Georgien ska kunna delta i EU-stödda program och organ som är öppna för länder utanför EU, med lämplig rättslig status.

o o

36.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament samt Georgiens regering och parlament.

(1) Antagna texter, P8_TA(2018)0457.

(2) EUT C 28, 27.1.2020, s. 97.

(3) EUT C 162, 10.5.2019, s. 138.

(4) EUT C 11, 12.1.2018, s. 82.

(5) EUT C 294, 12.8.2016, s. 111.

(6) ODIHR:s slutrapport av den 28 februari 2019 om valövervakningen av presidentvalet i Georgien, s. 30.

22.9.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 385/47

P9_TA(2020)0224

Vapenexport: genomförande av den gemensamma ståndpunkten 2008/944/Gusp

Europaparlamentets resolution av den 17 september 2020 om vapenexport: genomförande av den gemensamma ståndpunkten 2008/944/Gusp (2020/2003(INI))

(2021/C 385/06)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—

med beaktande av principerna i artikel 346.1 b i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) om tillverkning av eller handel med vapen, i artikel 42.3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) om ”utformningen av en europeisk politik för kapacitet och försvarsmateriel” samt i artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen, framför allt om att stödja demokrati och rättsstaten, bevara freden, förebygga konflikter och stärka internationell säkerhet,

—

med beaktande av rådets beslut (Gusp) 2019/1560 av den 16 september 2019 om ändring av gemensam ståndpunkt 2008/944/Gusp (nedan kallad den gemensamma ståndpunkten) om fastställande av gemensamma regler för kontrollen av export av militär teknik och krigsmateriel (1) och rådets slutsatser av den 16 september 2019 om rådets översyn av den gemensamma ståndpunkten,

—	med beaktande av den tjugonde årliga rapporten som utarbetats i enlighet med artikel 8.2 i den gemensamma ståndpunkten (2),

—	med beaktande av den tjugoförsta årliga rapporten som utarbetats i enlighet med artikel 8.2 i den gemensamma ståndpunkten (3),

—	med beaktande av rådets beslut (Gusp) 2018/101 av den 22 januari 2018 om främjande av effektiv vapenexportkontroll (4) och rådets beslut (Gusp) 2017/915 av den 29 maj 2017 om unionens utåtriktade verksamhet till stöd för vapenhandelsfördragets genomförande (5),

—	med beaktande av rådets beslut (Gusp) 2019/2191 av den 19 december 2019 till stöd för en global rapporteringsmekanism för olagliga konventionella vapen och ammunition till dessa i syfte att minska risken för avledning och olaglig överföring av dessa (”iTrace IV”) (6),

—	med beaktande av Europeiska unionens uppdaterade gemensamma militära förteckning antagen av rådet den 17 februari 2020 (7),

—	med beaktande av användarguiden för den gemensamma ståndpunkten,

—	med beaktande av Wassenaar-arrangemanget av den 12 maj 1996 om kontroll av export av konventionella vapen, produkter och tekniker med dubbla användningsområden, tillsammans med de förteckningar över dessa produkter, tekniker och tillhörande ammunition, som uppdaterades i december 2019,

—	med beaktande av vapenhandelsfördraget, som antogs av FN:s generalförsamling den 2 april 2013 (8) och trädde i kraft den 24 december 2014,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/43/EG av den 6 maj 2009 om förenkling av villkoren för överföring av försvarsrelaterade produkter inom gemenskapen (9) och av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/81/EG av den 13 juli 2009 om samordning av förfarandena vid tilldelning av vissa kontrakt för byggentreprenader, varor och tjänster av upphandlande myndigheter och enheter på försvars- och säkerhetsområdet och om ändring av direktiven 2004/17/EG och 2004/18/EG (10),

—

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 428/2009 av den 5 maj 2009 om upprättande av en gemenskapsordning för kontroll av export, överföring, förmedling och transitering av produkter med dubbla användningsområden (11), ändrad genom kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/1969 av den 12 september 2016 (12), samt av förteckningen över produkter och teknik med dubbla användningsområden i dess bilaga I (nedan kallad förordningen om produkter med dubbla användningsområden),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1092 av den 18 juli 2018 om inrättande av ett europeiskt försvarsindustriellt utvecklingsprogram som syftar till att stödja konkurrenskraften och innovationsförmågan inom unionens försvarsindustri (13),

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning av den 13 juni 2018 om inrättande av Europeiska försvarsfonden (COM(2018)0476),

—	med beaktande av förslaget framlagt för rådet av unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, med stöd av kommissionen, till rådets beslut om inrättande av en europeisk fredsfacilitet (HR(2018)94),

—	med beaktande av FN:s mål för hållbar utveckling, i synnerhet mål nr 16 som syftar till att främja fredliga och inkluderande samhällen för hållbar utveckling,

—	med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 2216 (2015) om ett vapenembargo mot Jemen och rapporten A/HRC/39/43 från kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter (OHCHR) om människorättssituationen i Jemen, däribland kränkningar och övergrepp sedan september 2014,

—	med beaktande av rådets beslut (Gusp) 2020/472 av den 31 mars 2020 om Europeiska unionens militära insats i Medelhavsområdet (Eunavfor MED Irini) (14),

—

med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 2473 (2019), som antogs den 10 juni 2019 och förnyade de åtgärder som utformats för genomförandet av vapenembargot mot Libyen, samt av uttalandet av den 25 januari 2020 från FN:s stöduppdrag i Libyen (Unsmil) om fortsatta överträdelser av vapenembargot i Libyen,

—	med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 1970 (2011) om införandet av vapenembargot i Libyen och säkerhetsrådets alla efterföljande resolutioner om ämnet samt resolutionerna 2292 (2016), 2357 (2017), 2420 (2018) och 2473 (2019) om det strikta genomförandet av vapenembargot,

—	med beaktande av FN:s publikation ”Securing our Common Future: An Agenda for Disarmament” från 2018,

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/125 av den 16 januari 2019 om handel med vissa varor som kan användas till dödsstraff, tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (15),

—	med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 16 oktober 2019 om Turkiet, i vilka man ställde sig bakom rådets (utrikes frågor) slutsatser av den 14 oktober 2019 om landets olagliga verksamhet i norra Syrien och östra Medelhavet,

—	med beaktande av FN:s mål nr 16 för hållbar utveckling, som syftar till att främja fredliga och inkluderande samhällen för hållbar utveckling (16),

—	med beaktande av rapporten från kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter till FN:s råd för mänskliga rättigheter, om effekterna av vapenöverföringar på åtnjutandet av de mänskliga rättigheterna (17),

—	med beaktande av sina tidigare resolutioner om vapenexport och genomförandet av den gemensamma ståndpunkten, särskilt resolutionerna av den 14 november 2018 (18), den 13 september 2017 (19) och den 17 december 2015 (20),

—

med beaktande av sin rekommendation av den 28 mars 2019 till rådet och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik avseende förslaget framlagt för rådet av unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, med stöd av Europeiska kommissionen, till rådets beslut om inrättande av en europeisk fredsfacilitet (21),

—	med beaktande av sina resolutioner av den 25 februari 2016 (22), den 15 juni 2017 (23) och den 30 november 2017 (24) om den humanitära situationen i Jemen,

—	med beaktande av sin resolution av den 27 februari 2014 om användningen av bestyckade drönare (25),

—	med beaktande av det seminarium om genomförandet av EU:s system för kontroll av vapenexport som anordnades vid sammanträdet för parlamentets underutskott för säkerhet och försvar den 12 april 2017,

—

med beaktande av studien med titeln ”Recommendations for a transparent and detailed reporting system on arms exports within the EU and to third countries” (Rekommendationer för ett öppet och särskilt rapporteringssystem för vapenexport inom EU och till tredjeländer), som beställts av underutskottet för säkerhet och försvar,

—	med beaktande av fördraget av den 22 januari 2019 mellan Förbundsrepubliken Tyskland och Republiken Frankrike om fransk-tyskt samarbete och integration (det fransk-tyska Aachenfördraget),

—	med beaktande av rådets (utrikes frågor) slutsatser av den 21 augusti 2013 om Egypten,

—	med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A9-0137/2020), och av följande skäl:

De senaste uppgifterna från SIPRI (26) visar att vapenexporten från EU-28 uppgick till ungefär 26 procent av den sammanlagda vapenexporten i världen under perioden 2015–2019. Detta gör hela EU-28 till den näst största vapenleverantören globalt sett, som ligger efter Förenta staterna (36 procent), men följs av Ryssland (21 procent). Enligt artikel 346 i EU-fördraget faller tillverkning av eller handel med vapen under medlemsstaternas befogenheter.

De senaste uppgifterna från SIPRI visar att EU-28 är den näst största exportören av vapen till både Saudiarabien och Förenade Arabemiraten. Enligt FN:s grupp med framstående internationella och regionala experter har parter i den väpnade konflikten i Jemen begått, och fortsätter att begå, folkrättsbrott.

C.	Exporten av vapen och utrustning ökar försvarsindustrins möjligheter till effektiv forskning och utveckling när det gäller försvarsteknik och säkrar på så vis EU-medlemsstaternas möjligheter att försvara sig och skydda sina medborgare.

D.	En ny kapprustning växer fram i världen, och de stora militärmakterna förlitar sig inte längre på vapenkontroll och nedrustning för att minska internationella spänningar och förbättra det globala säkerhetsläget.

E.	Rådets gemensamma ståndpunkt av den 8 december 2008 är ett avgörande instrument för att stärka samarbetet och främja konvergens i fråga om medlemsstaternas exportpolitik.

F.	Medlemsstaterna är medvetna om det särskilda ansvar som kan följa med exporten av militär teknik eller krigsmateriel till tredjeländer när det gäller att påverka eller förvärra befintliga spänningar och konflikter.

G.	Den globala kris som uppstått i och med covid-19-pandemin kan få betydande geostrategiska återverkningar och pekar dessutom på behovet av att i Europa bygga upp ett verkligt strategiskt oberoende.

Rådet (utrikes frågor) angav i sina slutsatser av den 21 augusti 2013 att ”medlemsstaterna [också enades] om att dra in licenserna för export till Egypten av utrustning som kan användas för internt förtryck och att ompröva licenserna för export av sådan utrustning som omfattas av gemensam ståndpunkt 2008/944/Gusp och se över sitt stöd på säkerhetsområdet med Egypten”. Företag som är baserade i flera medlemsstater i EU har fortsatt att exportera vapen, övervakningsteknik och annan säkerhetsutrustning till Egypten, och har därmed underlättat hackning och sabotageprogram samt andra former av angrepp på människorättsförsvarare och aktivister inom det civila samhället, både fysiskt och på internet. Detta har lett till att yttrandefriheten på internet undertryckts.

I en allt mer instabil och multipolär värld, där nationalistiska, främlingsfientliga och antidemokratiska krafter är på frammarsch, måste EU bli en inflytelserik aktör på världsarenan och bibehålla sin ledande roll som en global ”mjuk makt” som kämpar för nedrustningen av både konventionella vapen och kärnvapen och investerar i konfliktförebyggande, krishantering och medling innan militära alternativ övervägs.

J.	Vapenexporten har stor betydelse för att stärka den europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basen. Försvarsindustrin säkerställer i första hand EU-medlemsstaternas skydd och säkerhet, och bidrar samtidigt till genomförandet av den gemensamma försvars- och säkerhetspolitiken.

K.	Olikheter i medlemsstaternas beteenden när det gäller vapenexport försvagar ibland EU:s möjligheter att uppnå sina utrikespolitiska mål samt undergräver dess trovärdighet som en aktör som talar med en röst på den internationella arenan.

L.	Såväl det globala som det regionala säkerhetsläget har förändrats radikalt, i synnerhet när det gäller unionens södra och östra grannskap.

M.	Åtgärder för militär transparens såsom rapporter om vapenexport bidrar till att skapa ett gränsöverskridande förtroende.

EU:s tjugonde och tjugoförsta årliga rapport om vapenexport

Europaparlamentet framhåller att en bibehållen försvarsindustri är en del av unionens självförsvar och en beståndsdel i dess strategiska oberoende. Parlamentet konstaterar att detta endast är möjligt om medlemsstaterna först och främst väljer europeiska produkter till sina utrustningsprogram. Parlamentet framhåller att en bärkraftig europeisk marknad skulle minska beroendet av vapenexport till tredjeländer.

Europaparlamentet påminner om att den gemensamma ståndpunkten föreskriver ett öppet förfarande, som kräver att EU:s årliga rapporter om vapenexporten ska offentliggöras. Parlamentet välkomnar offentliggörandet av den tjugonde och tjugoförsta rapporten enligt artikel 8.2 i rådets gemensamma ståndpunkt 2008/944/Gusp, som sammanställts av rådets arbetsgrupp för export av konventionella vapen och offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, trots förseningen. Parlamentet anser att offentliggörandet av båda rapporterna är ett steg framåt mot en gemensam EU-ståndpunkt rörande vapenexport, mot bakgrund av en allt mer utmanande internationell situation som präglas av växande exportvolymer och minskad insyn. Parlamentet anser att båda rapporterna är värdefulla komplement till FN:s rapporter om insyn i den globala och regionala vapenexporten.

Europaparlamentet noterar medlemsstaternas ansträngningar för att efterleva artikel 346.1 b i EUF-fördraget om tillverkning av eller handel med vapen.

Europaparlamentet noterar att 19 medlemsstater har bidragit med fullständiga rapporteringar till den tjugonde årliga rapporten och 19 stycken till den tjugoförsta årliga rapporten. Parlamentet uppmanar med kraft alla medlemsstater att fullt ut uppfylla sina skyldigheter enligt den gemensamma ståndpunkten i en tid då den globala insynen i vapenhandeln minskar, i synnerhet från flera stora vapenexporterande länders sida. Parlamentet framhåller att fullständiga rapporteringar omfattar både den sammanlagda kvantiteten och värdet på de licenser som beviljats och den faktiska exporten, uppdelat på bestämmelseland, enligt den militära förteckningens kategorier. Parlamentet noterar att 27 medlemsstater, alla utom Grekland, lämnade åtminstone delrapporteringar till den tjugonde årliga rapporten och att alla 28 medlemsstater rapporterade in uppgifter till den tjugoförsta årliga rapporten, men att ungefär en tredjedel av dem inte lämnade fullständiga rapporteringar. Parlamentet välkomnar dock den tilläggsinformation som regeringarna lämnat genom nationella rapporter. Parlamentet upprepar sin begäran att alla medlemsstater som inte har bidragit med fullständiga rapporteringar inkommer med tilläggsinformation om sin tidigare export inför nästa årliga rapport.

Europaparlamentet är bekymrat över att medlemsstaterna använder mycket olika uppgifter för att få fram uppgifter om värdet av licenser, vilket gör det svårare att använda enhetliga och jämförbara uppgifter på ett ändamålsenligt sätt. Parlamentet framhåller vikten av att faktisk vapenexport rapporteras in, inbegripet det sammanlagda värdet och kvantiteten på den faktiska exporten, inom ramen för globala och allmänna licenser, uppdelat på den militära förteckningens kategorier och bestämmelseland.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka sin samordning och att fastställa en gemensam bästa praxis för insamling och behandling av information och uppgifter för att framställa mer harmoniserade årliga rapporter och på så vis öka rapporternas transparens och användbarhet.

Europaparlamentet konstaterar att enligt de senaste två årliga rapporterna utgör länderna i Mellanöstern och Nordafrika, som är en region med flera väpnade konflikter, fortfarande den främsta regionala destinationen för export. Parlamentet konstaterar att dessa regioner brottas med betydande och ihållande säkerhetsutmaningar och att all export måste bedömas från fall till fall i förhållande till de åtta kriterierna i den gemensamma ståndpunkten.

Europaparlamentet stöder rådets åtagande om att stärka kontrollen av exporten av militär teknik och krigsmateriel. Parlamentet noterar medlemsstaternas villighet att stärka samarbetet och främja konvergensen inom detta område, inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Parlamentet välkomnar dessa ansträngningar eftersom de är i linje med de övergripande mål för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp) som anges i artikel 21 i EU-fördraget och de regionala prioriteringar som anges i EU:s globala strategi (från 2016). Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att ta fram, genomföra och upprätthålla gemensamma standarder för hanteringen av överföringar av militär teknik och krigsmateriel.

Europaparlamentet påminner om att EU har infört ett antal vapenembargon, inbegripet FN:s alla embargon, i linje med målen för Gusp mot länder såsom Belarus, Centralafrikanska republiken, Iran, Jemen, Kina, Libyen, Myanmar, Nordkorea, Ryska federationen, Somalia, Sudan, Sydsudan, Syrien, Venezuela och Zimbabwe. Parlamentet konstaterar att dessa embargon förvisso kan beröva ett land militära resurser, men att de i vissa fall bidrar till regional fred och stabilitet. Sådana embargon ser till att EU inte bidrar till humanitära kriser, kränkningar av de mänskliga rättigheterna och grymheter. Parlamentet uppmanar EU att hjälpa till att stärka medlemsstaternas kapacitet för att genomföra mer robusta förfaranden för övervakningen av alla medlemsstaters efterlevnad av EU:s vapenembargon och offentliggöra relevanta resultat (27).

10.

Europaparlamentet erinrar om sin resolution av den 4 oktober 2018 om situationen i Jemen. Mot denna bakgrund uppmanar parlamentet med kraft alla EU:s medlemsstater att avstå från att sälja vapen och annan krigsmateriel till Saudiarabien, Förenade Arabemiraten och alla andra som ingår i den internationella koalitionen samt till Jemens regering och andra parter i konflikten.

11.

Europaparlamentet välkomnar Belgiens, Danmarks, Finlands, Greklands, Italiens, Nederländernas och Tysklands regeringars beslut att anta restriktioner för sin vapenexport till länder som ingår i den saudiskledda koalition som är inblandad i kriget i Jemen. Parlamentet konstaterar att i en del fall, som rapporterats av icke-statliga organisationer, har de vapen som exporterats till dessa länder använts i Jemen, där 22 miljoner människor är i behov av humanitärt bistånd och skydd. Parlamentet erinrar om att sådana exporter klart och tydligt strider mot den gemensamma ståndpunkten. Parlamentet noterar såväl Tysklands förnyade förlängning av moratoriet för vapenexport till Saudiarabien fram till slutet av 2020 som flera medlemsstaters beslut att verkställa fullständiga restriktioner. Parlamentet erinrar om att det mellan den 25 februari 2016 och den 14 februari 2019 genom parlamentsresolutioner åtminstone tio gånger har uppmanat vice ordföranden/den höga representanten att sätta igång en process som leder till ett EU-vapenembargo mot Saudiarabien, inbegripet år 2018 även i fråga om andra medlemmar som ingår i den saudiskledda koalitionen i Jemen. Parlamentet upprepar denna uppmaning ännu en gång.

12.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att följa Tysklands, Finlands och Danmarks exempel, vilka efter att journalisten Jamal Khashoggi dödats antog restriktioner för sin vapenexport till Saudiarabien.

13.

Europaparlamentet upprepar sina uppmaningar till medlemsstaterna att följa upp rådets slutsatser av den 21 augusti 2013 om Egypten avseende indragna licenser för export av all utrustning som kan användas för internt förtryck i enlighet med den gemensamma ståndpunkten 2008/944/Gusp, och fördömer medlemsstaternas fortsatta bristande efterlevnad av dessa åtaganden. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att stoppa exporten till Egypten av vapen, övervakningsteknik och annan säkerhetsutrustning som kan underlätta angrepp på människorättsförsvarare och aktivister inom det civila samhället, inbegripet sociala medier, liksom alla andra former av internt förtryck. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att rapportera om den rådande situationen för medlemsstaternas militära och säkerhetsrelaterade samarbete med Egypten. Parlamentet uppmanar EU att till fullo genomföra sina exportkontroller gentemot Egypten med avseende på varor som kan användas för förtryck, tortyr eller dödsstraff.

14.

Europaparlamentet erinrar om sina nyligen ställda krav på att stoppa exporten av övervakningsteknik och annan utrustning som kan underlätta internt förtryck till flera länder, däribland Egypten, Bahrain, Saudiarabien, Förenade Arabemiraten och Vietnam.

15.

Europaparlamentet konstaterar att EU genomför uppdrag inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP), däribland ett uppdrag som verkställer ett vapenembargo i Libyen, i syfte att stärka regional fred och stabilitet. Parlamentet beklagar djupt de fortsatta och uppenbara överträdelserna av vapenembargot i Libyen, även efter de åtaganden som de berörda länderna gjort i detta hänseende vid den internationella konferensen om Libyen, som ägde rum i Berlin den 19 januari 2020. Parlamentet uppmanar samtliga medlemsstater att upphöra med alla överföringar av vapen, utrustning och materiel för övervakning och underrättelseverksamhet till alla parter som är inblandade i den libyska konflikten.

16.

Europaparlamentet välkomnar Irini-insatsens mål att strikt genomföra FN:s vapenembargo med hjälp av luft-, satellit- och sjöresurser och genomförandet av inspektioner av fartyg på det fria havet utanför Libyens kust som kan misstänkas skeppa vapen eller tillhörande materiel till eller från Libyen, i enlighet med FN:s säkerhetsråds resolutioner 2292 (2016), 2357 (2017), 2420 (2018) och 2473(2019).

17.

Europaparlamentet fördömer med kraft undertecknandet av de två samförståndsavtalen mellan Turkiet och Libyen om avgränsning av havsområden och om ett omfattande samarbete i säkerhets- och militärrelaterade frågor, vilka hänger ihop och uppenbart bryter mot folkrätten och FN:s säkerhetsråds resolution om införandet av ett vapenembargo mot Libyen. Parlamentet erinrar om vissa medlemsstaters beslut att sätta stopp för licenser för vapenexport till Turkiet. Parlamentet erinrar om att medlemsstaterna har slutit upp bakom starka nationella ställningstaganden i fråga om sin politik för vapenexport till Turkiet, på grundval av bestämmelserna i gemensam ståndpunkt 2008/944/Gusp, inbegripet en strikt tillämpning av kriterium 4 om regional stabilitet. Så länge som Turkiet fortsätter med sin nuvarande olagliga och ensidiga verksamhet i östra Medelhavet, som strider mot EU-medlemsstaters suveränitet (särskilt Greklands och Cyperns) och folkrätten, och inte inleder en dialog som grundas på folkrätten, uppmanas vice ordföranden/den höga representanten att lägga fram ett initiativ i rådet så att alla EU-medlemsstater sätter stopp för licenser för vapenexport till Turkiet i enlighet med den gemensamma ståndpunkten. Parlamentet uppmanar lämpliga forum inom Nato, särskilt högnivågruppen för kontroll av konventionella vapen, att ta upp vapenkontroll i östra Medelhavet som en brådskande fråga.

18.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att, när det gäller exportkontroller, fästa större uppmärksamhet vid varor som skulle kunna användas för både civila och militära ändamål.

19.

Europaparlamentet konstaterar att det inte finns några sanktionsmekanismer för fall där en medlemsstat exporterar på ett sätt som uppenbarligen inte överensstämmer med de åtta kriterierna.

Rådets översyn av den gemensamma ståndpunkten

20.

Europaparlamentet välkomnar rådets avsikt att öka konvergensen och öppenheten, vilka är huvudmålen med dess senaste översyn av den gemensamma ståndpunkten, liksom rådets slutsatser om översynen av den gemensamma ståndpunkten och dess slutsatser där det anges att förstärkningen av den europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basen bör åtföljas av ett närmare samarbete och konvergens inom området kontroll av export av militär teknik och krigsmateriel (28).

21.

Europaparlamentet välkomnar medlemsstaternas förnyade engagemang för den rättsligt bindande gemensamma ståndpunkten, ändrad genom rådets beslut (Gusp) 2019/1560, och betonar vikten av grundligt bedömda ansökningar om exportlicens för militär teknik och krigsmateriel i enlighet med de kriterier som fastställs däri. Parlamentet påpekar att rådets beslut (Gusp) 2019/1560 och de relevanta slutsatserna av den 16 september 2019 återspeglar en växande medvetenhet bland medlemsstaterna om behovet av en större nationell och EU-omfattande insyn och konvergens inom området vapenexport och behovet av att stärka den offentliga tillsynen inom detta känsliga område som rör nationell säkerhet. Parlamentet påpekar att dessa beslut har potential att se till att de nationella tillsynsorganen, parlamenten och EU-medborgarna blir bättre informerade om sina regeringars strategiska val på ett område som direkt påverkar deras säkerhet och deras länders efterlevnad av värden och normer.

22.

Europaparlamentet är bekymrat över den ökande kapprustningen i världen. Parlamentet erinrar om EU:s ambition att verka som en global fredsaktör. Parlamentet uppmanar därför EU att spela en aktiv roll inom områdena icke-spridning av vapen och global nedrustning. Parlamentet välkomnar att EU:s gemensamma ståndpunkt har uppdaterats och nu tar hänsyn till relevant utveckling i detta hänseende, såsom antagandet av vapenhandelsfördraget (ATT) till vilket alla medlemsstater är anslutna. Parlamentet välkomnar de EU-åtgärder som syftar till att stödja universaliseringen av vapenhandelsfördraget, i synnerhet biståndet till tredjeländer för att förbättra och genomföra ändamålsenliga vapenkontrollsystem i linje med den gemensamma ståndpunkten. Parlamentet uppmanar de stora vapenexporterande länderna, såsom Förenta staterna, Kina och Ryssland, att underteckna och ratificera vapenhandelsfördraget.

23.

Europaparlamentet stöder rådets bekräftelse att handel med krigsmateriel och militär teknik bör ske på ett ansvarstagande och ansvarsutkrävande sätt. Parlamentet välkomnar rådets förnyade åtagande att ytterligare främja samarbete och konvergens vad gäller medlemsstaternas politik för att förhindra export av militär teknik och krigsmateriel som kan användas för internt förtryck eller internationell aggression eller bidra till regional instabilitet.

24.

Europaparlamentet noterar med oro att skillnaderna mellan medlemsstaternas politik och praxis för vapenexport kan göra att det tar längre tid att uppnå konvergens när det gäller EU:s bestämmelser på detta område. Parlamentet noterar behovet av att införa nya instrument i detta hänseende. Parlamentet konstaterar att framtida åtgärder som finansieras av Europeiska försvarsfonden kommer att bidra till utvecklingen av ny militär teknik och krigsmateriel.

25.

Europaparlamentet konstaterar med tillfredsställelse att rådet erkänner vikten av en enhetlig politik för kontrollen av export av försvarsrelaterade materiel och produkter med dubbla användningsområden. Parlamentet anser att EU bör fastställa tydliga kriterier och riktlinjer för exporten av sådana produkter.

26.

Europaparlamentet välkomnar införandet av konkreta åtgärder som syftar till att underlätta en korrekt, enhetlig och snabb rapportering av medlemsstaternas vapenexport. Parlamentet ställer sig i synnerhet bakom rådets beslut att införa en tydlig tidsfrist för den nationella rapporteringen, tydliga standarder för rapportens format och ytterligare riktlinjer om innehållet i och förfarandet för rapporteringen. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att rapportera in sina uppgifter så fort som möjligt och senast i maj månad efter rapporteringsåret för att det ska gå att föra en allmän debatt i god tid. Parlamentet välkomnar de åtgärder som vidtagits i riktning mot ett nätbaserat tillvägagångssätt och ser gärna att det vidareutvecklas. Parlamentet välkomnar också rådets stöd för tydliga riktlinjer om informationsutbyte och utbyte mellan medlemsstaterna om deras vapenexportpolitik. Parlamentet välkomnar de steg som tagits mot ett digitalt tillvägagångssätt i och med onlinesystemet för export av konventionella vapen och ser gärna att det utvidgas.

Ökat samarbete mellan medlemsstaterna kring vapentillverkning

27.

Europaparlamentet noterar att sedan antagandet av den rättsligt bindande gemensamma ståndpunkten 2008 har medlemsstaterna intensifierat sin övervakning av vapenexporten. Parlamentet noterar också att allt fler av de vapensystem som är tillverkade i Europa består av komponenter från flera EU-medlemsstater och involverar bi- eller multilateralt samarbete av tekniska, industriella och politiska skäl. Parlamentet framhåller den positiva roll som denna typ av samarbete spelar när det gäller att främja förtroendeskapande mellan medlemsstater och tredjeländer.

28.

Europaparlamentet betonar att ambitionen att öka den europeiska försvarssektorns konkurrenskraft inte får undergräva tillämpningen av de åtta kriterierna i den gemensamma ståndpunkten, eftersom dessa har företräde framför medlemsstaternas ekonomiska, sociala, kommersiella och industriella intressen.

29.

Europaparlamentet noterar en ökning av överföringen av kunskap och teknik, som gör det möjligt för tredjeländer att tillverka europeisk militär teknik på licens. Parlamentet anser att denna process inte bör begränsa EU:s möjligheter att kontrollera tillverkningen av vapen och krigsmateriel, utan i istället främja konvergensen i standarder för offentlig tillsyn över och insyn i försvarsproduktionen samt påskynda utarbetandet av internationellt erkända och respekterade regler för tillverkning och export av vapen.

30.

Europaparlamentet konstaterar att ett växande antal komponenter i vapensystem kommer från det civila området eller kan ha dubbla användningsområden. Parlamentet anser därför att det är nödvändigt att införa ett enhetligt system för överföring av dessa komponenter mellan alla medlemsstater.

31.

Europaparlamentet noterar att medlemsstaterna inte har utarbetat någon gemensam politik som reglerar överföringen av vapenkomponenter till en annan medlemsstat, något som skulle kunna göra att all export till tredjeländer från den monterande medlemsstaten överensstämmer med exportpolitiken i den medlemsstat som tillhandahåller komponenterna. Parlamentet noterar att några medlemsstater fortfarande anser att överföringar av vapen och försvarsrelaterade produkter inom EU ska likställas med export till tredjeländer. Detta är en särskild utmaning med tanke på de allt större skillnaderna mellan licensieringsförfarandena inom EU. Parlamentet konstaterar att direktiv 2009/43/EG om överföringar inom gemenskapen i dess nuvarande form inte är utformat för att uppnå högsta möjliga gemensamma normer för kontroll av vapenexport till tredjeländer, samtidigt som det underlättar överföringar på den europeiska marknaden för krigsmateriel.

32.

Europaparlamentet noterar att ett första försök att reglera överföringar inom Europa var Schmidt-Debré-harmoniseringsavtalet mellan Frankrike och Tyskland, som innehöll den så kallade de minimis-regeln. Parlamentet noterar i detta avseende det fransk-tyska avtalet om kontroll av export av försvarsmateriel.

33.

Europaparlamentet noterar att vapenexportpolitiken i varje medlemsstat kan utgöra ett hinder för samarbetsprojekt. Parlamentet konstaterar att sådana skillnader kan ge upphov till bilaterala och specifika avtal om vapensystem som i vissa fall möjliggör export till tredjeländer på grundval av de minst restriktiva normerna och inte enligt en gemensam EU-omfattande strategi. Parlamentet erinrar om att syftet med rådets gemensamma ståndpunkt om vapenexport var och är att förhindra sådana skillnader och att fastställa en enhetlig, gemensam politik för vapenexport. Parlamentet konstaterar att det finns en koppling mellan skillnader i exportpolitik och samarbetssvårigheter inom EU, en ihållande fragmentering av den inre marknaden när det gäller försvarsrelaterade produkter samt industriella överlappningar. Parlamentet uppmanar därför kommissionen, rådet och medlemsstaterna att tillhandahålla tillräckliga finansieringsnivåer som gör det möjligt att minska marknadsfragmenteringen och konsolidera industrin och samtidigt säkerställa att EU och dess medlemsstater har den militära kapacitet de behöver. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att direktiv 2009/81/EG och direktiv 2009/43/EG genomförs i praktiken, inbegripet de verkställighetsåtgärder som rör upphandling.

34.

Europaparlamentet konstaterar att bilateralt samarbete kring industriella försvarsrelaterade projekt medlemsstaterna emellan leder till avtal om exportkontroll som kan användas som referens för hela EU.

35.

Europaparlamentet betonar att bilaterala och multilaterala avtal bör bana väg för ökad konvergens och harmonisering av exportpolitiken på EU-nivå, eftersom den bristande konvergensen och insynen i beslut om export till tredjeländer kan ha en negativ inverkan på EU:s förmåga att tala med en röst och ha inflytande på den internationella arenan när det gäller att främja de mänskliga rättigheterna, folkrätten och regional fred och stabilitet. Parlamentet noterar med oro att denna skillnad kan ge upphov till snedvridningar på marknaden och utgöra hinder för industriell strategisk planering, stordriftsfördelar och lika villkor.

EU-nivåns ökande betydelse i vapentillverkningen

36.

Europaparlamentet påpekar att utvecklingen av lämplig utrustning är ett viktigt verktyg för att förstärka den europeiska försvarsindustrins tekniska och industriella bas. Parlamentet noterar att EU-initiativ såsom den förberedande åtgärden för försvarsrelaterad forskning, det europeiska försvarsindustriella utvecklingsprogrammet och Europeiska försvarsfonden, liksom det permanenta strukturerade samarbetet (Pesco), den samordnade årliga försvarsöversikten och den europeiska fredsfaciliteten, lagstiftning såsom direktiven från 2009 om överföringar inom gemenskapen och försvarsupphandlingar samt inrättandet av administrativ kapacitet såsom kommissionens generaldirektorat för försvarsindustri och rymdfrågor (GD DEFIS) bidrar till att stärka det europeiska samarbetet kring vapentillverkning och kapacitetsutveckling på EU-nivå. Parlamentet anser att förstärkningen av den europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basen bör åtföljas av ett tätare samarbete och en ökad konvergens inom området kontroll av export av militär teknik och krigsmateriel, i syfte att öka ändamålsenligheten hos Gusp och GSFP i synnerhet.

37.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att få bukt med den nuvarande bristen på effektivitet i försvarsutgifterna på grund av överlappning, fragmentering och frånvaro av driftskompatibilitet och att sträva efter att EU ska bli en säkerhetsgarant också genom bättre kontroll av vapenexporten.

38.

Europaparlamentet konstaterar att flera medlemsstater har uttryckt sin avsikt att gemensamt ta fram stora vapensystem såsom stridsvagnar, stridsflygplan och bestyckade drönare.

39.

Europaparlamentet understryker att det preliminära interinstitutionella avtalet om inrättandet av Europeiska försvarsfonden ger kommissionen befogenhet att bedöma huruvida överföringen av äganderätt eller beviljandet av en exklusiv licens för militär teknik som samfinansierats av Europeiska försvarsfonden strider mot EU:s och dess medlemsstaters säkerhets- och försvarsintressen och mot fondens mål enligt artikel 3 i den föreslagna förordningen. Parlamentet konstaterar att denna nya lagstiftning bland annat inför ett civilt tillsynsuppdrag för kommissionen i fråga om en särskild exportkategori av militär teknik till tredjeländer, vilket ökar insynen och minimerar risken att EU-medel används felaktigt, men att detta inte påverkar befogenheterna för medlemsstaternas exportkontrollmyndigheter vad gäller beviljande av exportlicenser.

40.

Europaparlamentet konstaterar att alla europeiska partner, inom ramen för sina internationella åtaganden, ska översända information om sina nationella kontrollsystem och uppgifter om sina vapenöverföringar. Parlamentet noterar att medlemsstaterna och Europeiska utrikestjänsten har möjlighet att utrusta tredjeländer militärt inom ramen för den europeiska fredsfaciliteten, vilket gör att det krävs övervakning på EU-nivå. Parlamentet framhåller att ett nytt instrument på EU-nivå inom ramen för den europeiska fredsfaciliteten skulle kunna bidra med gemensamma riskbedömningar innan något beslut fattas om överföring av vapen och ammunition till tredjeländer inom ramen för facilitetens pelare för militär kapacitetsuppbyggnad, bedömningar av enskilda åtgärder i förhållande till de åtta kriterierna i den gemensamma ståndpunkten samt inrättande av skyddsåtgärder och eventuella sanktioner med avseende på slutanvändaren.

41.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att hålla parlamentet vederbörligen underrättat om användningen av EU-medel i alla forsknings- och utvecklingsprojekt som rör konstruktionen av drönare. Parlamentet uppmanar med kraft vice ordföranden/den höga representanten att förbjuda utveckling, tillverkning och användning av helt autonoma vapen som möjliggör anfall utan mänskligt ingripande.

42.

Europaparlamentet framhåller att forskning kring och utveckling av vapen och försvarsmateriel är viktig för att säkerställa att medlemsstaterna har medel att försvara sig med och för att försvarsindustrin ska kunna göra tekniska framsteg.

Genomförande av den gemensamma ståndpunkten mot bakgrund av EU-nivåns ökande betydelse i vapentillverkningen

43.

Europaparlamentet noterar den bristande konvergensen i ländernas vapenexportspolitik och beslutsfattande mot bakgrund av EU-nivåns ökande betydelse i vapentillverkningen och de uttalade ambitionerna och planerna på att vidareutveckla den. Parlamentet noterar att bristen på konvergens när det gäller den nationella vapenexporten riskerar att skapa ytterligare snedvridningar på marknaden och dithörande hinder för de berörda företagens och de väpnade styrkornas strategiska planering och kommer att kräva en gradvis konvergens av ländernas politik i fråga om vapenexport och beslutsfattande. Parlamentet erinrar om vikten av att medlemsstaterna engagerar sig i en sådan process. Parlamentet beklagar dagens skillnader i ländernas vapenexportpolitik och medlemsstaternas beslutsprocesser. Parlamentet uppmanar rådet att fortsätta sträva efter att främja konvergens när det gäller politik och beslutsfattande i fråga om vapenexport.

44.

Europaparlamentet föreslår att exporter av produkter som finansierats genom det europeiska försvarsindustriella utvecklingsprogrammet och/eller Europeiska försvarsfonden bör förtecknas separat i den information som lämnas till arbetsgruppen för export av konventionella vapen för att säkerställa en noggrann övervakning av de produkter som har finansierats genom medel från EU:s budget och en strikt tillämpning av kriterierna i den gemensamma ståndpunkten på de produkter som finansierats genom utvecklingsprogrammet och försvarsfonden.

45.

Europaparlamentet välkomnar förstärkningen av EU:s försvarssamarbete inom ramen för GSFP. Parlamentet anser att EU-nivåns ökande betydelse i vapentillverkningen måste gå hand i hand med ökad insyn. Parlamentet anser att det fortfarande finns utrymme för förbättringar på detta område, särskilt när det gäller kvaliteten på och enhetligheten hos de uppgifter som medlemsstaterna lämnar in. Parlamentet anser att utformningen av en ”europeisk politik för kapacitet och försvarsmateriel” i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 42.3 i EU-fördraget måste vara förenlig med den gemensamma ståndpunkten 2008/944/Gusp. Parlamentet anser att om de gemensamma reglerna och standarderna för insyn i vapenexport och vapenteknik blir mer konvergenta, främjas förtroendeskapande åtgärder bland medlemsstater och partner i tredjeländer. Parlamentet välkomnar det arbete som utförts av arbetsgruppen för export av konventionella vapen, särskilt användarguiden för medlemsstaternas genomförande av den gemensamma ståndpunkten för samarbete, samordning och konvergens. Parlamentet konstaterar att det informationsutbytessystem som införts av arbetsgruppen för export av konventionella vapen och vägledningen för genomförandet av den gemensamma ståndpunkten är praktiska verktyg i kontrollmyndigheternas dagliga arbete. Parlamentet påminner om medlemsstaternas bidrag till arbetsgruppens arbete för att förändra bästa praxis. Parlamentet rekommenderar arbetsgruppen för export av konventionella vapen

att lägga till följande ytterligare kategorier i en reviderad rapporteringsmall, i linje med internationellt erkända standarder, för att genomföra rådets slutsatser från september 2019: exakt vilken typ av vapen som exporteras och den exporterade kvantiteten, krigsmaterialets beteckning, partiets storlek och den specifika slutanvändaren, återkallade licenser samt värdet och varaktigheten för kontrakt avseende tjänster efter leverans, t.ex. utbildning och underhåll, att anpassa EU:s definition av handeldvapen till FN:s bredare definition,

b)	att utarbeta definitioner som erkänns på EU-nivå och internationell nivå såsom licensierat värde och faktisk export för att göra det lättare att jämföra uppgifter mellan medlemsstaterna.

46.

Europaparlamentet välkomnar beslutet att omvandla den årliga rapporten till en interaktiv, pålitlig och sökbar onlinedatabas och förväntar sig att den ska vara i drift innan exportuppgifterna för 2019 offentliggörs. Parlamentet uppmanar utrikestjänsten att informera parlamentet om det exakta datumet för när denna databas kommer att bli tillgänglig online. Arbetsgruppen för export av konventionella vapen uppmanas eftertryckligen att tillämpa en lösning som är användarvänlig och lättillgänglig för EU:s medborgare och civila samhälle och som gör det möjligt att exportera uppgifter i ett säkert och strukturerat format.

47.

Europaparlamentet uppmanar arbetsgruppen för export av konventionella vapen att fortsätta sitt arbete för att skapa ett centrum för anmälan och utbyte där medlemsstaterna kan utbyta information om sin politik för export till tredjeländer och sina beslut om att avslå ansökningar om nödvändiga licenser. Parlamentet uppmanar vidare arbetsgruppen för export av konventionella vapen att, vilket fastställs i artikel 7 i den gemensamma ståndpunkten, arbeta för ett förbättrat utbyte av ”relevant information, däribland underrättelser om avslag och vapenexportpolitik” och andra ”åtgärder för att ytterligare öka samsynen”. Parlamentet föreslår därför att man utbyter nationella bedömningar och försöker att utarbeta EU-gemensamma bedömningar av landsspecifika situationer eller potentiella exportmottagare mot bakgrund av principerna och kriterierna i den gemensamma ståndpunkten inom ramen för Gusp och i samråd med externa aktörer, däribland parlamentet. Parlamentet efterlyser en regelbunden uppdatering av förteckningen över de tredjeländer som uppfyller de kriterier som fastställs i den gemensamma ståndpunkten.

48.

Europaparlamentet anser att EU-institutionerna bör föreslå sakkunnigbedömningar i syfte att uppmuntra de nationella myndigheterna att utbyta bästa praxis om insamling och behandling av uppgifter, främja en bättre förståelse av olika nationella tillvägagångssätt, identifiera skillnader när det gäller tolkningen av de åtta kriterierna och diskutera olika sätt och möjligheter att förbättra harmoniseringen, samstämmigheten och konvergensen bland medlemsstaterna.

49.

Europaparlamentet är starkt övertygat om att ett mer konsekvent genomförande av EU:s gemensamma ståndpunkt är avgörande för EU:s trovärdighet som en värdebaserad global aktör och att en högre grad av konvergens när det gäller den fullständiga tillämpningen av kriterierna kommer att säkerställa mer effektivt att alla parter som är inblandade i vapenhandeln respekterar de mänskliga rättigheterna och folkrätten, bidrar till främjandet av fred och stabilitet samt stärker EU:s strategiska säkerhetsintressen och strategiska oberoende. Parlamentet anser att detta kommer att stärka genomförandet av Gusp.

50.

Europaparlamentet anser att licenser för tillverkning i tredjeländer inte längre bör beviljas om de kan medföra att de åtta kriterierna i den gemensamma ståndpunkten eller andra EU-direktiv om vapenexport kringgås.

51.

Europaparlamentet betonar att en effektiv kontroll av slutanvändningen leder till en mer ansvarsfull exportpolitik i allmänhet, vilket skulle kunna minska risken för avledning i synnerhet. Parlamentet välkomnar det EU-finansierade iTrace-projektet i detta avseende och stöder dess fortsättning och rekommenderar att man använder ett liknande verktyg för att spåra laglig vapenexport från EU:s medlemsstater till tredjeländer. Parlamentet uppmanar rådet, medlemsstaterna och utrikestjänsten att inrätta ett övergripande utbildnings- och kapacitetsuppbyggnadsprogram om vapenexportkontroll för nationella tjänstemän och EU-tjänstemän med stort fokus på att skapa en gemensam förståelse för de åtta kriterierna och på gemensamma riskutvärderingar, inrättandet av skyddsåtgärder samt såväl förhands- som efterhandskontroller av licensieringen. Parlamentet uppmanar medlemsstaternas regeringar att vidta åtgärder för att säkerställa att deras bestämmelser om slutanvändning efterlevs i högre grad, inbegripet genomförandet av kontroller efter leverans. Parlamentet betonar behovet av att tillhandahålla tillräckliga EU-medel för att se till att nödvändiga personalresurser finns tillgängliga på nationell nivå och på EU-nivå samt vid delegationer och ambassader i importländer i syfte att genomföra hållbara riskbedömningar, slutanvändarkontroller och kontroller efter leverans. Parlamentet uppmanar utrikestjänsten och arbetsgruppen för export av konventionella vapen att som en del av den årliga rapporten rapportera i iTrace om varje identifierad avledning av varor med ursprung i EU.

52.

Europaparlamentet anser att EU-nivåns ökande betydelse i vapentillverkningen, rådets nyligen antagna slutsatser om samsyn när det gäller vapenexport och inrättandet av den europeiska fredsfaciliteten bör kompletteras med en mekanism för övervakning och kontroll på EU-nivå som bygger på fullständig efterlevnad av de åtta kriterierna. Parlamentet erinrar om utformningen av en ”europeisk politik för kapacitet och försvarsmateriel” enligt artikel 42.3 i EU-fördraget. Parlamentet anser att ”sammanslagning och gemensamt utnyttjande” samt mer samarbete i fråga om vapenpolitik och upphandlingspolitik endast är möjligt om det finns robusta exportkontroller, arrangemang för informationsdelning och regelbunden parlamentarisk granskning, och om robusta sanktionsmekanismer i händelse av bristande efterlevnad av gemensamma regler är verkställbara när det gäller EU-finansierade projekt. Parlamentet begär också att Europaparlamentet – jämte de nationella parlamenten – ska ha möjlighet att säkerställa parlamentarisk kontroll över EU:s gemensamma säkerhets- och försvarspolitik och dess budget.

53.

Europaparlamentet uppmanar arbetsgruppen för export av konventionella vapen att granska frågan om insyn i vapenexporten jämte frågan om insyn sett till licenser för export av produkter med dubbla användningsområden, och att eventuellt sträva efter gemensamma tillvägagångssätt för insyn för båda instrumenten. Parlamentet anser att kommissionens ökande kontroll över handeln med produkter med dubbla användningsområden i samband med tillämpningen av en reviderad EU-förordning om produkter med dubbla användningsområden bör balanseras genom ett ökat deltagande av och en övervakande roll för parlamentet för att säkerställa ansvarsskyldighet.

54.

Europaparlamentet betonar att EU-företags okontrollerade export av it-övervakningsteknik kan inverka menligt på den digitala infrastrukturens säkerhet i EU och på de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uttrycker sin oro över den allt större användningen av viss teknik med dubbla användningsområden för it-övervakning av politiker, aktivister och journalister. Parlamentet fördömer med kraft att allt fler människorättsförsvarare utsätts för digitala hot, inbegripet röjda uppgifter genom konfiskering av utrustning, fjärrövervakning och dataläckage. Parlamentet framhåller i detta hänseende vikten av en snabb, ändamålsenlig och omfattande uppdatering av EU:s förordning om produkter med dubbla användningsområden. Parlamentet upprepar sin ståndpunkt om omarbetningen av förordningen om produkter med dubbla användningsområden, som syftar till att förhindra export, försäljning, uppdatering och underhåll av cybersäkerhetsutrustning som kan användas för internt förtryck, inbegripet internetövervakning. Parlamentet välkomnar därför EU-institutionernas pågående arbete i samband med de pågående interinstitutionella förhandlingarna som har till syfte att uppdatera EU-förordningen för kontroll av export av produkter med dubbla användningsområden.

55.

Europaparlamentet anser att regelbundna samråd med Europaparlamentet, nationella parlament, myndigheter med ansvar för vapenkontroll, branschorganisationer och det civila samhället bidrar till meningsfull insyn. Parlamentet uppmanar de nationella parlamenten att utbyta bästa rapporterings- och tillsynspraxis i syfte att förbättra den granskande roll som alla nationella parlament har när det gäller beslut om kontroll av vapenexport. Parlamentet uppmanar arbetsgruppen för export av konventionella vapen att fortsätta sin dialog med det civila samhället och de berörda industrierna samt sina samråd med parlamentet och myndigheter för vapenexportkontroll. Det civila samhället och universitetsvärlden uppmuntras att i större utsträckning interagera och föra en dialog med arbetsgruppen för export av konventionella vapen och att under oberoende former granska exporten av försvarsteknik och försvarsmateriel. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och utrikestjänsten att stödja sådan verksamhet genom att bland annat öka de ekonomiska resurserna.

56.

Europaparlamentet framhåller, i samma anda som rådets slutsatser av den 16 september 2019, att det behövs vederbörlig parlamentarisk tillsyn och att den årliga rapporten från arbetsgruppen för export av konventionella vapen måste besvaras årligen genom en rapport från Europaparlamentet i syfte att säkerställa en miniminivå av parlamentarisk granskning.

57.

Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att hjälpa tredjeländer att ta fram, förbättra och tillämpa vapenkontrollsystem i överensstämmelse med den gemensamma ståndpunkten.

o o

58.

(1) EUT L 239, 17.9.2019, s. 16.

(2) EUT C 453, 14.12.2018, s. 1.

(3) EUT C 437, 30.12.2019, s. 1.

(4) EUT L 17, 23.1.2018, s. 40.

(5) EUT L 139, 30.5.2017, s. 38.

(6) EUT L 330, 20.12.2019, s. 53.

(7) EUT C 85, 13.3.2020, s. 1.

(8) Vapenhandelsfördraget, FN, 13-27217.

(9) EUT L 146, 10.6.2009, s. 1.

(10) EUT L 216, 20.8.2009, s. 76.

(11) EUT L 134, 29.5.2009, s. 1.

(12) EUT L 307, 15.11.2016, s. 1.

(13) EUT L 200, 7.8.2018, s. 30.

(14) EUT L 101, 1.4.2020, s. 4.

(15) EUT L 30, 31.1.2019, s. 1.

(16) https://sustainabledevelopment.un.org/sdg16

(17) A/HRC/35/8.

(18) Antagna texter, P8_TA(2018)0451.

(19) EUT C 337, 20.9.2018, s. 63.

(20) EUT C 399, 24.11.2017, s. 178.

(21) Antagna texter, P8_TA(2019)0330.

(22) EUT C 35, 31.1.2018, s. 142.

(23) EUT C 331, 18.9.2018, s. 146.

(24) EUT C 356, 4.10.2018, s. 104.

(25) EUT C 285, 29.8.2017, s. 110.

(26) Stockholm International Peace Research Institute (SIPRI), faktablad från mars 2020 med titeln ”Trends in international arms transfers, 2019”.

(27) https://www.sanctionsmap.eu/#/main?checked=

(28) Slutsats 11 i rådets slutsatser om översynen av rådets gemensamma ståndpunkt 2008/944/Gusp av den 8 december 2008 om kontrollen av vapenexport, som antogs av rådet (allmänna frågor), Europeiska unionens råd, 12195/19, COARM 154, Bryssel, den 16 september 2019.

22.9.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 385/59

P9_TA(2020)0226

Strategin om läkemedel i miljön

Europaparlamentets resolution av den 17 september 2020 om strategin om läkemedel i miljön (2019/2816(RSP))

(2021/C 385/07)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), särskilt artiklarna 11, 168 och 191.2,

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/6 av den 11 december 2018 om veterinärmedicinska läkemedel (1),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/4 av den 11 december 2018 om tillverkning, utsläppande på marknaden, användning av foder som innehåller läkemedel (2),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling (3),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/39/EU av den 12 augusti 2013 vad gäller prioriterade ämnen på vattenpolitikens område (4),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel (5),

—	med beaktande av direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (6),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG av den 17 juni 2008 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på havsmiljöpolitikens område (Ramdirektiv om en marin strategi) (7),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (Reachförordningen) (8),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1386/2013/EU av den 20 november 2013 om ett allmänt miljöhandlingsprogram för unionen till 2020 – Att leva gott inom planetens gränser (det sjunde miljöhandlingsprogrammet) (9),

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om kvaliteten på dricksvatten (omarbetning) (COM(2017)0753),

—	med beaktande av kommissionens förslag till en förordning om minimikrav för återanvändning av vatten (COM(2018)0337),

—	med beaktande av rådets slutsatser av den 25 juni 2019 om det fortsatta arbetet med att göra EU till ett område för bästa praxis när det gäller att bekämpa antimikrobiell resistens,

—	med beaktande av rådets slutsatser av den 26 juni 2019Mot en strategi för en hållbar kemikaliepolitik i unionen,

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 mars 2019Europeiska unionens strategi om läkemedel i miljön (COM(2019)0128),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 7 november 2018Mot en heltäckande EU-ram för hormonstörande ämnen (COM(2018)0734),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 29 juni 2017En europeisk One Health-handlingsplan mot antimikrobiell resistens (COM(2017)0339),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 15 november 2011Handlingsplan mot antimikrobiell resistens (COM(2011)0748),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 december 2008Säkra, innovativa och tillgängliga läkemedel: en förnyad vision för läkemedelssektorn (COM(2008)0666),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 december 2019Den europeiska gröna given (COM(2019)0640),

—	med beaktande av sin resolution av den 13 september 2018 om en europeisk One Health-handlingsplan mot antimikrobiell resistens (10),

—	med beaktande av sin resolution av den 15 januari 2020 om den europeiska gröna given (11),

—	med beaktande av flera medlemsstaters program för att minska läkemedelsrester i vatten,

—

med beaktande av det gemensamma vetenskapliga yttrandet från Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA) och Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) av den 1 december 2016 om åtgärder för att minska behovet av antimikrobiella substanser i djuruppfödning i Europeiska unionen och konsekvenserna för livsmedelssäkerheten (Ronafa-yttrandet),

—	med beaktande av de på varandra följande årsrapporterna (sedan 2011) om tillsyn över veterinärers användning av antimikrobiella medel inom EU (Esvac),

—	med beaktande av kommissionens publikation Science for Environment Policy – Future Brief: Sustainable Aquaculture (Hållbart vattenbruk) från maj 2015 (nr 11),

—	med beaktande av kommissionens diskussionsunderlag av den 30 januari 2019Mot ett hållbart EU 2030 (COM(2019)0022),

—	med beaktande av studien från Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) av den 13 november 2019Pharmaceutical Residues in Freshwater – Hazards and Policy Responses (Läkemedelsrester i sötvatten – faror och politiska lösningar),

—	med beaktande av den politiska förklaringen från högnivåmötet i FN:s generalförsamling den 22 september 2016 om antimikrobiell resistens,

—	med beaktande av FN:s samarbetsprojekt om dricksvattenparametrar,

—	med beaktande av Världsbankens rapport från mars 2017 om läkemedelsresistenta infektioners hot mot vår ekonomiska framtid,

—	med beaktande av kommissionens rapport från juli 2018 om alternativ för en strategi om läkemedel i miljön,

—	med beaktande av rapporten från Genomförandeorganet för konsument-, hälso-, jordbruks- och livsmedelsfrågor av den 12 december 2013 om miljöriskerna med läkemedel,

—	med beaktande av frågorna till rådet och kommissionen om strategin om läkemedel i miljön (O-000040/2020 – B9-0015/2020 och O-000041/2020 – B9-0016/2020),

—	med beaktande av artiklarna 136.5 och 132.2 i arbetsordningen,

—	med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, och av följande skäl:

A.	Läkemedel spelar en avgörande roll när det gäller att säkerställa en god hälsa för människor och djur. Det finns för närvarande över 3 000 aktiva farmaceutiska substanser på den europeiska marknaden.

Den utbredda användningen av läkemedel inom human- och veterinärmedicin, inbegripet antimikrobiella medel, har gjort att koncentrationen av dem i många miljöreservoarer, såsom jord, sediment och vattenförekomster, har ökat under de senaste 20 åren. Miljökoncentrationerna kommer sannolikt att öka ytterligare i takt med att befolkningen växer och åldras. Klimatförändringarna kommer dessutom att påverka vattenresurserna ur såväl kvantitets- som kvalitetssynpunkt, eftersom koncentrationerna blir högre vid torka, vilket också får en dominoeffekt på vattenbehandlingen. Det krävs omfattande insamling av uppgifter för att mäta detta globala problem. Den främsta anledningen till att läkemedel kommer ut i miljön är användningen och bortskaffandet av dessa.

Läkemedel når miljön genom utsläpp av avloppsvatten från reningsverk, spridning av gödsel och vattenbruk, utsläpp av avloppsvatten från tillverkningsanläggningar, spridning av avloppsslam, betande djur, behandlingar för sällskapsdjur samt felaktigt bortskaffande av oanvända läkemedel och förorenat avfall i avfallsdeponier.

D.	Olämplig användning av antibiotika, särskilt vid djurhållning, och dålig praxis inom såväl human- som veterinärmedicin mer allmänt taget har gradvis lett till att antimikrobiell resistens har blivit ett stort hot mot människors och djurs hälsa.

E.	I sin senaste rapport om läkemedelsrester i sötvatten konstaterade OECD att de nuvarande politiska strategierna för hantering av läkemedelsrester inte är tillräckliga för att skydda vattenkvaliteten och sötvattensekosystemen, som är avgörande för friska liv.

F.	Vissa läkemedels kemiska och/eller metaboliska stabilitet innebär att upp till 90 procent av deras verksamma ämnen släpps ut i miljön i ursprunglig form efter användning.

G.	Läkemedel som godkändes som humanläkemedel och som släpptes ut på marknaden före 2006 var inte föremål för någon miljöriskbedömning som en del av godkännandeförfarandet och kan därför fortfarande sakna en sådan bedömning.

H.	En miljöriskbedömning tas i beaktande vid bedömningen av nytta-risk-förhållandet för veterinärmedicinska läkemedel, men inte för humanläkemedel.

I.	Kommissionen själv erkänner i sitt meddelande av den 11 mars 2019 att det finns kunskapsluckor när det gäller koncentrationerna av vissa läkemedel i miljön och de risknivåer som dessa ger upphov till.

J.	Det finns tillräckliga belägg för att åtgärder bör vidtas för att minska miljöpåverkan från läkemedelssubstanser, som kan utgöra ett hot mot miljön, särskilt för att skydda vatten som används för framställning av dricksvatten.

Läkemedels miljöpåverkan har erkänts som ett problem av ett stort antal internationella organisationer, tredjeländer, EU-institutioner, branschorganisationer och icke-statliga organisationer. Vissa EU-medlemsstater, såsom Nederländerna, Tyskland och Sverige, har redan vidtagit åtgärder mot den ökade förekomsten av läkemedel i miljön.

L.	Kommissionen åtog sig 2008 att föreslå åtgärder för att minska läkemedels potentiellt skadliga påverkan på miljön (12).

M.	Enligt artikel 8c i direktiv 2013/39/EU skulle kommissionen senast den 13 september 2015 utarbeta en strategi mot förorening av vatten genom läkemedel och senast den 14 september 2017 föreslå åtgärder.

I sina slutsatser från juni 2019 uppmanade rådet kommissionen att bedöma och fastställa de mest effektiva åtgärderna, inbegripet lagstiftningsåtgärder, för att begränsa effekterna av läkemedel i miljön, motverka utvecklingen av antimikrobiell resistens och stärka kopplingen till hälso- och sjukvårdssektorn i detta avseende. Rådet medgav att det krävs ytterligare forskning för att bättre förstå i vilken mån läkemedel och deras restsubstanser börjar påverka människors hälsa och miljön.

AMR Industry Alliance har tagit fram branschinriktade principer i den gemensamma ramen för antibiotikatillverkning (Common Antibiotic Manufacturing Framework) och fastställt mål för utsläppskoncentrationer av antibiotika för att skydda de ekologiska resurserna och minska den potentiella risken för utveckling av antimikrobiell resistens i miljön.

P.	Aktörer och yrkesverksamma inom hälso- och sjukvård för människor och djur, patienter, industri, aktörer inom avfallshantering och vattenbehandling osv. har en roll att spela när det gäller att minska läkemedelsprodukters miljöpåverkan.

Q.	OECD förespråkar fyra proaktiva strategier med inriktning på förebyggande alternativ i ett tidigt skede av en läkemedelsprodukts livscykel, för att kostnadseffektivt hantera läkemedel i miljön och skapa de mest långsiktiga och omfattande miljövinsterna.

R.	En kampanj har startats av flera intressenter för att öka medvetenheten om hur oanvända eller utgångna läkemedel ska bortskaffas på rätt sätt i Europa, som en del av initiativet Medsdisposal.

S.	Den allmänna principen i alla åtgärder som rör läkemedels miljöpåverkan måste vara patienternas rätt till snabb tillgång till läkemedel som anses säkra och effektiva med hänsyn till de nuvarande kriterierna för bedömning av nytta-risk-förhållandet.

Allmänna överväganden

Europaparlamentet välkomnar att kommissionen slutligen antog sitt meddelande av den 11 mars 2019. Parlamentet beklagar att presentationen av strategin och de föreslagna åtgärderna har blivit kraftigt försenade.

Europaparlamentet instämmer i de fyra huvudsakliga mål för strategin som kommissionen lagt fram.

Europaparlamentet noterar dock med oro att de åtgärder som inkluderats i meddelandet är av mjuk karaktär. Parlamentet anser att det behövs effektiva åtgärder för att minska läkemedels negativa miljöpåverkan.

Europaparlamentet påminner om att alla framtida initiativ gällande läkemedels miljöpåverkan bör vara vetenskapligt inriktade, målinriktade och teknikneutrala, så att man ser till att säkerhet och effektivitet även fortsatt är centrala prioriteringar när det gäller patienters tillgång till läkemedelsbehandlingar.

Europaparlamentet anser att det behövs ett helhetsgrepp som omfattar alla berörda intressenter för att hantera förorening genom läkemedel, med beaktande av läkemedlens hela livscykel. Parlamentet betonar att det är av avgörande betydelse att lagstiftningsåtgärderna vidtas i enlighet med försiktighetsprincipen och principen att miljöförstöring företrädesvis bör hejdas vid källan för att säkerställa att åtgärderna är effektiva. Parlamentet framhåller att principen att förorenaren betalar bör gälla, främst för tillverkningsprocessen, men även för att ge incitament till bättre förskrivningspraxis och ansvarsfullt konsumentbeteende. Parlamentet noterar med oro hur läkemedel bidrar till antimikrobiell resistens när de släpps ut i miljön via spridning av gödsel, vattenförorening eller felaktigt bortskaffande. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga användning av utökat producentansvar för att minska läkemedels negativa miljöpåverkan.

Europaparlamentet anser att man i samarbete med medlemsstaterna måste organisera kampanjer för att informera och utbilda allmänheten om farorna med överkonsumtion av receptfria läkemedel. Parlamentet uppmärksammar det ökade antalet livsmedelsbutiker och nätbutiker som säljer läkemedel utan medicinsk rekommendation, och framhåller faran med att göra reklam i media för sådana försäljningsställen, som inte är apotek eller har lämplig ackreditering.

Europaparlamentet framhåller att utsläpp av läkemedel i miljön inte endast kan skada ekosystem och vilda djur och växter, utan även kan undergräva verkan av just dessa läkemedel, särskilt när det gäller antibiotika, eftersom de kan leda till uppkomst av antibiotikaresistens.

Europaparlamentet påminner om att läkemedel har flera olika effekter på akvatiska och marina ekosystem, men även på vilda djur, däribland beteendeförändringar, minskad fruktsamhet, storleksförändringar eller uppkomst av sexuella störningar och reproduktionsstörningar. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att införliva konkreta åtgärder där hänsyn tas till de kumulativa effekterna för akvatiska och marina arter av läkemedelsprodukters kontaminering.

Europaparlamentet påminner om att studier har visat att läkemedelsprodukter och restsubstanser förekommer särskilt i vattenförekomster och att de inte avlägsnas helt av konventionella reningsverk, som i nuläget inte kan filtrera bort alla läkemedelsprodukter på ett effektivt sätt. Parlamentet framhåller att kontaminering av sötvatten och avrinningsområden leder till kontaminering av haven.

10.

Europaparlamentet konstaterar att riskerna för människors hälsa är mer kopplade till möjliga kumulativa effekter av långsiktig exponering för små doser än till akuta eller omedelbara hälsoeffekter, eftersom koncentrationerna är generellt sett låga. Parlamentet är särskilt oroat över de hormonstörande egenskaperna hos vissa läkemedel som hamnar i miljön.

11.

Europaparlamentet uppmärksammar behovet av att reglera nivåerna av läkemedelsrester inom ramen för vattenlagstiftningen.

12.

Europaparlamentet begär att det läggs särskilt fokus på platser med betydande utsläpp, såsom anläggningar för läkemedelsproduktion, sjukhus och reningsverk.

13.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att även beakta läkemedels påverkan i samband med den nollutsläppsplan för luft, vatten och mark som kommissionen kommer att lägga fram 2021.

14.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att underlätta utbyte av befintlig bästa praxis bland medlemsstater och intressenter i syfte att minska miljöpåverkan från tillverkning, användning och bortskaffande av läkemedel.

15.

Europaparlamentet anser att befintliga och självreglerade initiativ bör analyseras och, när så är lämpligt, beaktas i framtida EU-initiativ om läkemedel i miljön.

Öka medvetenheten och främja förebyggande åtgärder och återhållsam användning av läkemedel

16.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utbyta bästa praxis inom förebyggande användning av antibiotika och att fullt ut genomföra och vid behov stärka One Health-handlingsplanen mot antimikrobiell resistens. Parlamentet bekräftar de ståndpunkter som det uttryckte i sin resolution av den 13 september 2018 om en europeisk One Health-handlingsplan mot antimikrobiell resistens.

17.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att främja utbildning för hälso- och sjukvårdspersonal, inbegripet veterinärer, läkare och farmaceuter, och informationskampanjer för patienter om återhållsam användning av läkemedel, till exempel antimikrobiella medel, antidepressiva medel och kontrastmedel. Parlamentet uppmanar aktörer inom leveranskedjan för läkemedel att bidra till att ge patienter och djuruppfödare tydlig och tillräcklig information om hur felaktigt bortskaffade läkemedel kan inverka negativt på miljön. Parlamentet efterlyser märkning på förpackningarna i form av ett lämpligt piktogram för att informera konsumenterna om rätt sätt att bortskaffa oanvända läkemedel.

18.

Europaparlamentet betonar att hälso- och sjukvårdspersonal måste hållas kontinuerligt uppdaterade om den senaste utvecklingen inom forskning och god praxis när det gäller att förebygga spridningen av antimikrobiell resistens.

19.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införliva frågan om läkemedel i miljön i sitt gränsöverskridande samarbete kring avrinningsområden och att samordna sina åtgärder där de anses vara av nytta.

20.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja vaccination som en sjukdomsförebyggande åtgärd, för att minimera behovet av läkemedel.

Stödja utvecklingen av läkemedel som på grund av sina egenskaper är mindre skadliga för miljön och främja miljövänligare tillverkning

21.

Europaparlamentet framhåller behovet av snabbare, mer ambitiösa och riktade åtgärder för att minska miljöriskerna med läkemedel, och erkänner samtidigt behovet av ytterligare forskning för att bättre förstå hur stor påverkan läkemedel har i nuläget på människors hälsa och på miljön, utan att priset på läkemedelsprodukter ökar som en följd av detta.

22.

Europaparlamentet konstaterar att man, när det gäller hälso- och sjukvårdssektorn, måste lösa den höga arbetsbelastningen bland läkarna för att säkerställa att hälso- och sjukvårdspersonal förskriver antimikrobiella medel på lämpligt sätt. Parlamentet konstaterar vidare att man skulle kunna hjälpa hälso- och sjukvårdspersonalen ytterligare genom att tillhandahålla en tydlig, evidensbaserad förskrivningsvägledning med konsekvent rådgivning mellan olika kliniska indikatorer.

23.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att stödja forskning, utveckling och innovation på området för läkemedel som är lika effektiva för patienter och som på grund av sina egenskaper är mindre skadliga för miljön, med tanke på att miljövänligare läkemedel inte är giftiga för miljön, att de inte bioackumuleras och att de lättare bryts ned till ofarliga ämnen i reningsverk och i miljön, samtidigt som man beaktar att bättre bionedbrytbarhet skulle kunna försämra läkemedlens verkan.

24.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och alla berörda intressenter att använda sig av EU-program för att investera i teknik som syftar till att effektivisera bortskaffandet av läkemedelsprodukter och resistensgener, samtidigt som man säkerställer att sådana produkter är lika effektiva när det gäller att tillgodose patienternas behov.

25.

Europaparlamentet anser att läkemedels miljöpåverkan bör inkluderas i bedömningen av nytta-risk-förhållandet för humanläkemedel, såsom redan är fallet för veterinärmedicinska läkemedel, under förutsättning att godkännandena för försäljning inte försenas eller avslås enbart på grund av negativ miljöpåverkan.

26.

Europaparlamentet anser att nedbrytningsprodukter och metaboliter bör ingå i miljöbedömningen av läkemedel.

27.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, när så är lämpligt, beakta pågående insatser från intressenters sida för att utveckla framtida initiativ för minskade miljörisker och att främja miljömässigt ansvarsfulla metoder och korrekt användning och återlämnande av läkemedel.

28.

Europaparlamentet begär att övervakningsdata från ramdirektivet för vatten används för utvärdering efter utsläppandet på marknaden.

29.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att utsläppen av läkemedel i vatten betraktas som en möjlig viktig miljöfråga när den ser över referensdokumenten för bästa tillgängliga teknik inom ramen för direktivet om industriutsläpp för relevanta sektorer.

30.

Europaparlamentet framhåller den viktiga roll som upphandlingspolitik spelar när det gäller att främja miljövänligare läkemedel. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en tydlig vägledning i denna fråga.

31.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att produktionen av importerade läkemedel uppfyller samma höga miljöstandarder som de som gäller för läkemedel som produceras inom unionen.

32.

Europaparlamentet uppmanar Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA) att underlätta gemensamma inspektioner av utsläpp från tillverkning vid läkemedelsfabriker i utlandet som levererar till EU.

Förbättring av miljöriskbedömningen och dess översyn

33.

Europaparlamentet anser att det behövs en tydlig färdplan för att slutföra miljöriskbedömningar i de fall då de inte finns tillgängliga.

34.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och EMA att se till att sökande lämnar in en slutförd bedömning senast vid tidpunkten för godkännandet för försäljning av humanläkemedel, så att tillräckliga riskhanteringsåtgärder kan fastställas och offentliggöras.

35.

Europaparlamentet anser att det är lämpligt att läkemedelsföretag lämnar in en gemensam miljöriskbedömning per verksamt ämne för att säkra samstämmig information, undvika dubbelarbete och minska djurförsöken.

36.

Europaparlamentet framhåller behovet av att fullt ut genomföra förordningarna om veterinärmedicinska läkemedel och om foder som innehåller läkemedel, i syfte att minska användningen av antibiotika genom att bland annat utvärdera möjligheten att senast den 28 januari 2022 inrätta ett EU-omfattande system för översyn baserat på verksamma ämnen samt andra potentiella alternativ för miljöriskbedömningen.

37.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja forskning om bedömning av blandningseffekter, kronisk exponering för låga doser och utveckling av antimikrobiell resistens, särskilt när det gäller utsatta befolkningsgrupper.

Minska svinnet och förbättra avfallshanteringen

38.

Europaparlamentet betonar att åtgärder måste grunda sig på vetenskapliga belägg och uppmanar alla relevanta intressenter att säkerställa att de åtgärder som vidtas inte äventyrar tillgången till säkra och effektiva läkemedelsbehandlingar för människor och djur. Parlamentet stöder i detta avseende kommissionens avsikt att minska avfallet genom att tillåta att läkemedel distribueras i kvantiteter som bättre matchar patienternas behov, samtidigt som man säkerställer att den nuvarande spårbarhetslagstiftningen respekteras, inbegripet genom att optimera förpackningsstorleken, och att utforska möjligheten att förlänga utgångsdatumen för läkemedel så att läkemedel som fortfarande är säkra att använda inte kastas bort i onödan.

39.

Europaparlamentet efterlyser en uppdatering av kraven när det gäller miljöriskbedömningen för att säkerställa en korrekt bedömning av långlivade, bioackumulativa och giftiga ämnen och av blandningseffekterna och för att beakta risken för utveckling av antimikrobiell resistens i miljön.

40.

Europaparlamentet anser att den totala läkemedelsförbrukningen per capita bör minskas, utan att det orsakar problem med tillgången till läkemedel och utan att behandlingarnas verkan minskas. Parlamentet anser att den totala konsumtionen av veterinärmedicinska läkemedel per djur också bör minska, utan att det går ut över djurs hälsa och välbefinnande, och att man bör hitta bättre alternativ.

41.

Europaparlamentet anser att en översyn av direktiv 86/278/EEG om avloppsslam borde ha gjorts för länge sedan. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett lagförslag för att se över och uppdatera direktiv 86/278/EEG senast i slutet av 2021, i syfte att uppdatera kvalitetsstandarderna i enlighet med de senaste vetenskapliga beläggen och främja en cirkulär ekonomi som inte skadar människors hälsa och miljön.

42.

Europaparlamentet anser att anläggningar för läkemedelstillverkning bör förbehandla sitt avloppsvatten med hjälp av bästa tillgängliga teknik.

43.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fastställa, allmänt främja och fullt ut verkställa bestämmelser för retursystem för oanvända läkemedel.

44.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samordna samarbetet gällande program som syftar till att undvika felaktigt bortskaffande av läkemedel.

45.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja forskning, innovation och utveckling inom mer avancerad avloppsreningsteknik som möjliggör upptäckt och bättre avlägsnande av läkemedelsrester.

Utöka miljöövervakningen

46.

Europaparlamentet är bekymrat över att övervakningen av läkemedel i miljön, bland annat i mark, fortfarande är mycket begränsad. Parlamentet framhåller behovet av att stärka mekanismerna för övervakning efter godkännande för försäljning, även när det gäller miljöeffekter, för att på ett adekvat och systematiskt sätt täcka bristen på miljödata.

47.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta itu med den eventuella påverkan från läkemedel på bevakningslistan i ramverket för vatten och att bedöma huruvida listan bör uppdateras.

48.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta med läkemedel som innebär en betydande risk för miljön på listan över prioriterade ämnen i ramdirektivet för vatten och att fastställa miljökvalitetsnormer och gränsvärden för koncentrationer i enlighet med direktivet om miljökvalitetsnormer.

49.

Europaparlamentet framhåller att heltäckande övervakning av antibiotika har tagits fram inom jordbruket. Parlamentet uppmanar kommissionen att också utarbeta ett övervakningssystem för antibiotika för människor.

Fylla andra kunskapsluckor

50.

Europaparlamentet betonar behovet av att, särskilt inom ramen för nästa fleråriga budgetram, stödja ytterligare forskning om den direkta påverkan som exponering för läkemedel och deras restsubstanser i miljön har på människors hälsa och på ekologin och forskning för bättre förståelse av hur läkemedel kommer ut i och stannar kvar i miljön, inbegripet i akvatiska och marina ekosystem.

51.

Europaparlamentet anser att analysmetoderna för att kvantifiera förekomsten av läkemedel i miljön och deras utveckling bör förbättras, och att analytiska detektionsmetoder bör göras tillgängliga för allmänheten.

Öka transparensen

52.

Europaparlamentet påminner om att miljöinformation om läkemedel, till exempel deras inverkan på vatten, beteende i miljön, nedbrytbarhet och eventuella cocktaileffekter, spelar en nyckelroll när det gäller riskhantering och att denna typ av information bör vara öppen och göras tillgänglig för relevanta intressenter. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och de berörda myndigheterna att inrätta en säker, centraliserad databas som gör det möjligt för alla berörda intressenter att få tillgång till resultaten av miljöriskbedömningarna av produkter.

53.

Europaparlamentet anser att en stark rättslig ram bör inrättas för att öka transparensen genom hela leveranskedjan, eftersom detta skulle möjliggöra lämplig granskning och säkerställa att företag hålls ansvariga för utsläpp av läkemedel i miljön.

54.

Europaparlamentet uppmanar läkemedelsindustrin att ge större insyn i leveranskedjorna genom att ange ursprunget för läkemedel och aktiva farmaceutiska substanser på råvarutillverkningsnivå, för att säkerställa fullständig spårbarhet av alla läkemedelsprodukter.

o o

55.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 4, 7.1.2019, s. 43.

(2) EUT L 4, 7.1.2019, s. 1.

(3) EUT L 94, 28.3.2014, s. 65.

(4) EUT L 226, 24.8.2013, s. 1.

(5) EGT L 311, 28.11.2001, s. 67.

(6) EGT L 327, 22.12.2000, s. 1.

(7) EUT L 164, 25.6.2008, s. 19.

(8) EUT L 396, 30.12.2006, s. 1.

(9) EUT L 354, 28.12.2013, s. 171.

(10) EUT C 433, 23.12.2019, s. 153.

(11) Antagna texter, P9_TA(2020)0005.

(12) Kommissionens meddelande av den 10 december 2008Säkra, innovativa och tillgängliga läkemedel: en förnyad vision för läkemedelssektorn (COM(2008)0666).

22.9.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 385/68

P9_TA(2020)0227

Maximering av energieffektivitetspotentialen i EU:s byggnadsbestånd

Europaparlamentets resolution av den 17 september 2020 om maximering av energieffektivitetspotentialen hos EU:s byggnadsbestånd (2020/2070(INI))

(2021/C 385/08)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat EUF-fördraget), särskilt artikel 194,

—	med beaktande av den europeiska pelaren för sociala rättigheter, som parlamentet, rådet och kommissionen tillkännagav gemensamt i samband med toppmötet för rättvisa jobb och tillväxt den 17 november 2017 i Göteborg,

—	med beaktande av Parisavtalet, som antogs vid den 21:a partskonferensen för FN:s ramkonvention om klimatförändringar den 12 december 2015,

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 december 2019Den europeiska gröna given (COM(2019)0640),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 28 november 2018En ren jord åt alla – En europeisk strategisk långsiktig vision för en stark, modern, konkurrenskraftig och klimatneutral ekonomi (COM(2018)0773),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 mars 2020En ny industristrategi för EU (COM(2020)0102),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 mars 2020En ny handlingsplan för den cirkulära ekonomin. För ett renare och mer konkurrenskraftigt Europa (COM(2020)0098),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 september 2011Färdplan för ett resurseffektivt Europa (COM(2011)0571) och det miljöavtryck för produkter som beskrivs i det meddelandet,

—	med beaktande av revisionsrättens särskilda rapport nr 11/2020 av den 28 april 2020Energieffektivitet i byggnader: inriktningen på kostnadseffektivitet är ännu inte tillräckligt tydlig,

—	med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 12 december 2019,

—	med beaktande av rådets slutsatser av den 25 juni 2019 om framtiden för energisystemen i energiunionen i syfte att säkerställa energiomställningen och uppnåendet av energi- och klimatmålen till 2030 och därefter,

—	med beaktande av Amsterdamavtalet om EU-agendan för städer, som man enades om vid det informella mötet mellan EU:s ministrar med ansvar för stadsfrågor den 30 maj 2016,

—	med beaktande av Leipzigstadgan om hållbara städer i Europa, som antogs vid det informella mötet mellan EU:s ministrar med ansvar för stadsutveckling den 24–25 maj 2007,

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/27/EU av den 25 oktober 2012 om energieffektivitet, ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2002 av den 11 december 2018 om ändring av direktiv 2012/27/EU om energieffektivitet (1),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/31/EU av den 19 maj 2010 om byggnaders energiprestanda, ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/844/EU av den 30 maj 2018 om ändring av direktiv 2010/31/EU om byggnaders energiprestanda och direktiv 2012/27/EU om energieffektivitet (2),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 av den 11 december 2018 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor (3),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999 av den 11 december 2018 om styrningen av energiunionen och av klimatåtgärder samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 663/2009 och (EG) nr 715/2009, Europaparlamentets och rådets direktiv 94/22/EG, 98/70/EG, 2009/31/EG, 2009/73/EG, 2010/31/EU, 2012/27/EU och 2013/30/EU samt rådets direktiv 2009/119/EG och (EU) 2015/652 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 (4),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/944 av den 5 juni 2019 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om ändring av direktiv 2012/27/EU (5),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/943 av den 5 juni 2019 om den inre marknaden för el (6),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 305/2011 av den 9 mars 2011 om fastställande av harmoniserade villkor för saluföring av byggprodukter och om upphävande av rådets direktiv 89/106/EEG (7),

—	med beaktande av rådets direktiv 2003/96/EG av den 27 oktober 2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet (8),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (9),

—	med beaktande av rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (10),

—	med beaktande av sin resolution av den 15 januari 2020 om den europeiska gröna given (11),

—	med beaktande av sin resolution av den 28 november 2019 om klimat- och miljönödläget (12),

—	med beaktande av sin resolution av den 14 mars 2019 om klimatförändringar – en europeisk strategisk långsiktig vision för en stark, modern, konkurrenskraftig och klimatneutral ekonomi i överensstämmelse med Parisavtalet om klimatförändringar (13),

—	med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2018 om utbyggnad av infrastrukturen för alternativa bränslen i Europeiska unionen: dags att handla! (14),

—	med beaktande av sin resolution av den 6 februari 2018 om att påskynda innovationen för ren energi (15),

—	med beaktande av sin resolution av den 13 september 2016 om en ny marknadsmodell för energimarknaderna (16),

—	med beaktande av sin resolution av den 13 september 2016 om en EU-strategi för uppvärmning och kylning (17),

—	med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

—	med beaktande av yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A9-0134/2020), och av följande skäl:

A.	Byggnader står för cirka 40 % av energiförbrukningen och 36 % av koldioxidutsläppen i EU, och det är därför avgörande att de totalrenoveras, även etappvis, för att EU:s mål om nettonollutsläpp av växthusgaser 2050 ska uppnås.

Byggnadssektorn är den största enskilda energikonsumenten i EU, och 97 % av EU:s byggnadsbestånd är inte energieffektivt: endast 0,2 % av bostadshusen i unionen totalrenoveras varje år, även etappvis, och över 94 % av dagens byggnader kommer att finnas kvar 2050, och de flesta av de hem, skolor och kontor som vi kommer att förfoga över har redan byggts.

Rums- och vattenuppvärmning står för omkring 80 % av hushållens energiförbrukning. Hälften av byggnaderna i EU har egna pannor som installerats före 1992 och vars effektivitet är 60 % eller lägre, och 22 % av de egna gaspannorna, 34 % av de direktverkande elvärmarna, 47 % av oljepannorna samt 58 % av kolpannorna är äldre än sin tekniska livslängd.

Att öka renoveringstakten till nästan 3 % och renovera 210 miljoner befintliga byggnader skulle kunna skapa upp till 2 miljoner arbetstillfällen (18) inom byggsektorn, som står för omkring 9 % av unionens BNP och är en viktig del av återhämtningsstrategin efter covid-19-krisen, och skulle kunna bidra till en ren ekonomi som en del av den europeiska gröna given.

E.	EU:s byggnadsbeståndsobservatorium spelar en viktig roll när det gäller att övervaka och förbättra den övergripande energiprestandan för byggnader i EU med hjälp av data som är tillförlitliga, samstämmiga och lätta att jämföra.

Alla medborgares livskvalitet kan förbättras om man vidtar åtgärder för att förbättra energieffektiviteten i EU:s byggnadsbestånd, och därför är den främsta utmaningen att minska bördan för de uppskattningsvis 50 miljoner hushåll i Europeiska unionen som lever i energifattigdom, sänka energiräkningarna och tillhandahålla bekväma och rimligt prissatta, energieffektiva bostäder för alla.

Världshälsoorganisationen (WHO) uppskattar att människor tillbringar omkring 90 % av sin tid inomhus i bostadshus och övriga byggnader och att över en halv miljon européer dör i förtid varje år på grund av lågkvalitativ inomhusluft (19). Korrekt ventilation med hjälp av öppna fönster förbättrar luftkvaliteten i hemmen och släpper in naturligt dagsljus, vilket gör bostäderna mer hälsosamma. Detta har blivit särskilt viktigt under den nuvarande covid-19-krisen.

H.	Europaparlamentet har begärt att ”energieffektivitetsdirektivet och direktivet om byggnaders energieffektivitet ska revideras i linje med EU:s ökade klimatambitioner, och att genomförandet av dem ska stärkas genom bindande nationella mål” (20).

Det krävs investeringar på minst 282 miljarder euro för renoveringen av det europeiska byggnadsbeståndet, liksom en smart kombination av strikt genomförande av befintlig politik, nya politiska initiativ för att fasa ut byggnader med sämst energiprestanda, ytterligare och tillräckliga finansieringsmekanismer samt investeringar i innovativa lösningar för att vi ska få ett energieffektivt byggnadsbestånd och uppnå unionens energieffektivitetsmål för 2030.

Programmen för integrerad renovering syftar till att vara heltäckande, prioritera energieffektivitet och inriktas på de bredare ekosystemen runt bostadsområdena, med höga energiminskningsmål för enskilda byggnader. De bygger på bästa praxis och anses vila på följande tre hörnpelare:

a)	Byggnadstypologi och byggmaterial som kräver ingående kunskaper om byggnaders ålder, användning och byggmetod, deras energibesparingspotential samt en beskrivning av vilka material som ska användas under hela renoveringen, inbegripet deras miljöpåverkan.

Tillhandahållande av och tillgång till hållbara energikällor, det vill säga förnybar energi på plats och i närheten, inbegripet fjärrvärme- eller fjärrkylsystem eller användning av byggnaders värmelagringskapacitet, tjänster för elöverföring från fordon till X samt andra flexibilitetsalternativ som möjliggör sektorsintegration.

c)	Vinsterna för lokalsamhällena/samhället, det vill säga lokalsamhällenas integrering i alla projekt och program för energirenovering i syfte att komma till rätta med problem såsom energifattigdom, brist på tekniska och/eller finansiella resurser samt informationsluckor.

Genomförandet av denna trepelarstrategi säkerställer att man vid utformningen och genomförandet av programmen för integrerad renovering inriktar sig på de mer övergripande vinster som energirenoveringarna kan erbjuda människor och lokalsamhällen, såsom energieffektivitet, klimatresiliens, näringslivets konkurrenskraft, hållbarhet, social delaktighet samt tillgänglighet.

Bostadsområden och lokalsamhällen

Europaparlamentet framhåller den roll som bostadsområden, lokalsamhällen samt andra aktörer, exempelvis lokala och regionala myndigheter samt små och medelstora företag, spelar i programmen för integrerad renovering såsom en heltäckande renoveringsstrategi för att byggsektorn ska bli mycket energieffektiv och klimatneutral senast 2050, i linje med direktivet om byggnaders energiprestanda.

Europaparlamentet efterlyser en heltäckande och inkluderande byggnads- och renoveringspolitik som bidrar till EU:s klimatmål, omfattar program för integrerad renovering där man integrerar lokala värdekedjor, sociala tjänster och överkomliga priser, smart beredskap, en tillfredsställande, hälsosam inomhusmiljö och miljökvalitet, rörlighet samt byggnaders tekniska, industriella och energieffektiva funktioner, möjliggör produktion och utbyte av förnybar energi på plats eller i närheten, liksom flexibilitet på efterfrågesidan, och utnyttjar överskottsvärme och överskottskyla från närliggande industrianläggningar, lokala transportsystem eller vattenvägar, när detta är ett hållbart alternativ.

Europaparlamentet betonar att medborgarna spelar en viktig roll i renoveringen av bostadsbeståndet och att man måste ta fram effektiva verktyg och bästa praxis och göra all information och kunskap tillgänglig på lokal nivå, inbegripet om de tekniska möjligheter (dvs. smarta mätare) som erbjuds konsumenterna. Parlamentet framhåller också energigemenskapernas betydelse när det gäller att samla medborgarna, informera dem och få dem att påbörja egna renoveringar och/eller börja producera förnybar energi, och efterlyser ett omfattande paket med politiska åtgärder för att utvidga dessa strategier.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bedöma effekterna av gentrifiering och av att människor vräks från sina bostadsområden under förevändning att de ska renoveras samt skillnader mellan könen och situationen för utsatta medborgare. Parlamentet anser att en gemenskapsstrategi, utöver skyddsåtgärder på lagstiftningsnivå, skulle kunna bevara befintliga samhällen och skapa incitament som är nödvändiga för att maximera energieffektiviteten och utnyttja de privata och offentliga investeringar som krävs. Parlamentet betonar att de mest utsatta människorna måste stödjas genom att man ger dem tillgång till värdiga levnadsvillkor, komfort och hälsa, och framhåller subventionerade boendens viktiga roll.

Europaparlamentet understryker att äganderätten till byggnader, hyreslagar, antalet bostadsägare och hyresgäster samt investeringsmöjligheter och stödsystem för boende skiljer sig åt mellan medlemsstaterna. Parlamentet anser att en strategi som går ut på en ”renoveringsvåg” måste ta hänsyn till de olika omständigheter som är relevanta för varje enskild medlemsstat, även i enlighet med de integrerade nationella energi- och klimatplanerna. Parlamentet understryker särskilt att renoveringar inte bör få leda till alltför betungande kostnader för hyresgästerna.

Europaparlamentet betonar den omfattande energifattigdomen i EU, som uppskattas beröra omkring 50 miljoner hushåll (21). Parlamentet betonar att renoveringsvågen och framtida initiativ med anknytning till den bör ha som ett centralt mål att sätta stopp för energifattigdomen och säkerställa sunda och säkra levnadsvillkor för alla. Parlamentet välkomnar kommissionens avsikt att ägna särskild uppmärksamhet åt renovering av energifattiga hushåll och understryker vikten av att anta energibesparande åtgärder och att främja energieffektiva konsumtionsvanor och beteendeförändringar. Parlamentet betonar att den offentliga sektorn måste vara en föregångare på detta område.

Europaparlamentet betonar de samlade kontaktpunkternas omedelbara framgång i samband med energirenovering av byggnader såsom insynsvänliga och tillgängliga rådgivningsverktyg för kunden, vilka främjar samling av projekt och reproducerbara modeller samt information om tredjepartsfinansiering, samordnar och bistår vid renoveringar samt bidrar med kapacitetsuppbyggnad till kommuner och aktivt involverar lokala aktörer, t.ex. energisamhällen, konsumentorganisationer, lokala näringslivsorganisationer, däribland från byggindustrin, och bostadsrättsföreningar under hela förloppet.

Europaparlamentet påminner om att det krävs både offentliga och privata insatser för att uppnå konkreta resultat när det gäller det befintliga byggnadsbeståndets energieffektivitet. Parlamentet understryker att man inte enbart måste inrätta utan även upprätthålla rådgivningstjänster via samlade kontaktpunkter för att fortlöpande kunna förse marknaden med projekt, inbegripet småskaliga projekt. Parlamentet anser att inrättandet av en samlad kontaktpunkt på regional eller lokal nivå kommer att förbättra tillgången till finansieringsmekanismer.

Europaparlamentet välkomnar det förslag om öppna plattformar som ingår i den europeiska gröna given. Parlamentet understryker att dessa måste vara insynsvänliga och inkluderande, omfatta flera nivåer och ett brett spektrum av intressenter samt göra det möjligt att överbrygga splittringen inom byggsektorn. Parlamentet påminner om att plattformarna måste verka för att målet om ett mycket energieffektivt och koldioxidsnålt byggnadsbestånd ska uppnås senast 2050 och anser att de bör vara ett verktyg för att åtgärda hindren för renovering och engagera medborgarna för att uppnå samförstånd utifrån behoven i lokalsamhället.

10.

Europaparlamentet understryker att regionala plattformar bör fastställa mätbara mål, arbeta utifrån färdplaner och anordna regelbundna utbyten med befintliga samordnande handlingsplattformar för energieffektivitetsdirektivet, direktivet om byggnaders energiprestanda och direktivet om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor (22) samt med befintliga byråer och organ i medlemsstaterna för att maximera sin genomslagskraft. Parlamentet är övertygat om att plattformarna är ett viktigt verktyg för genomförande av integrerade program för byggnadsrenovering och stödja medlemsstaterna i genomförandet av deras långsiktiga renoveringsstrategier.

11.

Europaparlamentet noterar den nya Leipzigstadgan som ska antas under det tyska ordförandeskapet och delar uppfattningen att städer spelar en viktig roll när det gäller att radikalt minska växthusgasutsläppen och öka energieffektiviteten. Parlamentet anser att byggnadsrenoveringarna i stor utsträckning kommer att bidra till dessa mål och samtidigt främja rättvisa, gröna och produktiva städer med hjälp av motståndskraftiga bostadsområden. Parlamentet uppmanar det tyska rådsordförandeskapet, kommissionen och medlemsstaterna att se till att städer har direkt tillgång till de finansieringsresurser som krävs för renoveringsåtgärder, särskilt med tanke på att ekonomin kommer att behöva återhämta sig.

12.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anta en politik som underlättar program för integrerad renovering på gemenskapsnivå och regional nivå i de medlemsstater som genomför totalrenoveringar, inbegripet totalrenoveringar som utförs etappvis, och som tar hänsyn till byggnaders behov på ett inkluderande och interaktivt sätt. Parlamentet betonar möjligheten att säkerställa fler lösningar för förnybar energi på plats och i närheten eller mekanismer för efterfrågeflexibilitet genom programmen för integrerad renovering. Parlamentet uppmanar kommissionen att intensifiera arbetet med borgmästaravtalet för klimat och energi och EU:s stadsfacilitet, EU City Facility. I detta sammanhang betonar parlamentet dessutom hur oerhört viktiga agendan för städer och partnerskapet för städer är.

13.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ge sina lokala förvaltningar befogenhet att genomföra program för integrerad renovering i bostadsområden och lokalsamhällen, där man samtidigt sätter medborgarna i centrum och på lämpligt sätt förenar renoveringarna med bevarandet av Europas materiella historiska arv (monument och byggnader) och föreskriver att de lokala myndigheterna ska ge återkoppling om uppnådda resultat och om bästa praxis för framtida utformning av politiken på nationell nivå.

14.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att skapa en ram för att åtgärda delade incitament, till exempel genom tillhandahållande av korrekt information, lämpliga incitament och effektiv tillsyn (23), och att i tillräcklig utsträckning beakta familjer och lokalsamhällen som lever i energifattigdom, med hjälp av ett regelverk för att förhindra vräkning från bostäder under förevändning att dessa ska renoveras, till exempel genom att kräva att en lämplig andel av totalrenoverade bostadsarealer ska reserveras för dem, eller genom att prioritera byggnader med högre energiförbrukning eller energiläckage vid utformning av program för integrerad renovering, och genom att begränsa hyreshöjningar, under förutsättning att detta inte minskar möjligheterna att genomföra energieffektivitetsrenoveringar.

15.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta en stödtjänst för medborgarledda renoveringsprojekt samt utfärda genomföranderiktlinjer till medlemsstaterna om de principer om stödjande ramverk och lika villkor för energigemenskaper som införs genom elmarknadsdirektivet (24) och direktivet om förnybar energi, så att ett framgångsrikt genomförande säkerställs och nyttan av medborgarnas energiprojekt erkänns fullt ut.

16.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att omedelbart upprätta plattformar i enlighet med vad som anges i meddelandet om den europeiska gröna given, och som en nyckelprioritering inkludera dessa plattformar i programmen för integrerad renovering. Parlamentet betonar att programmen för integrerad renovering bör åtföljas av EU-initiativ för att sprida bästa praxis i fråga om programmens reproducerbarhet, kapacitetsspridning, sektorsintegrering och skyddsåtgärder för samhällen i energifattigdom, i linje med åtagandena i direktivet om byggnaders energiprestanda.

Ekonomi

17.

Europaparlamentet vill betona att det förekommer betydande hinder för investeringar, exempelvis startkostnader, komplicerade finansieringssystem, delade incitament (problemet hyresgäster–ägare), medellånga/långa återbetalningsfrister, rättsliga och administrativa hinder, även för byggnader med flera ägare, utformningen av befintliga stöd och avsaknaden av en förutsägbar och ambitiös politisk ram.

18.

När det gäller återhämtningen efter covid-19-pandemin och dess inverkan på offentliga och privata finanser betonar Europaparlamentet att systemen för finansiering bör uppmuntra och prioritera totalrenoveringar, även de som utförs etappvis, för att klimatneutralitetsmålen för 2050 ska uppnås, genom lämpliga incitament och mål i syfte att uppnå ett mycket energieffektivt och koldioxidsnålt byggnadsbestånd. Enligt parlamentet är detta en förutsättning för att man ska kunna betrakta byggnadsrenoveringar som hållbara långsiktiga investeringar. Parlamentet understryker betydelsen av indikatorer för kostnadseffektivitet, inbegripet sidovinster, i detta avseende.

19.

Europaparlamentet betonar att medlemsstaterna bör tillhandahålla tydliga riktlinjer och skissera mätbara, riktade åtgärder samt främja lika tillgång till finansiering, även för de segment inom det nationella byggnadsbeståndet som har sämst prestanda, energifattiga konsumenter, subventionerade bostäder och hushåll som omfattas av problem på grund av delade incitament, samtidigt som hänsyn tas till överkomligheten.

20.

Europaparlamentet betonar att bostadsägare, bland dem i synnerhet energifattiga låginkomsttagare, samt bostadsföreningar och bostadskooperativ, allmännyttiga bostadsföretag och lokala myndigheter bör få stöd att göra byggnadsbeståndet och den bebyggda miljön klimatresilienta, exempelvis med bidrag eller finansieringsinstrument, utgående från additionaliteten mellan anslag ur den fleråriga budgetramen, nationella budgetar och källor från den privata sektorn.

21.

Europaparlamentet anser att finansieringen för energieffektivitetsrenoveringar måste prioriteras i varje berörd europeisk fond, liksom en stark samordning för att hitta synergier, underlätta blandfinansiering, kombinera projekt och bygga upp projektplanering för att säkerställa att medlen utnyttjas i tid. Parlamentet uppmanar finansinstituten att avsätta avsevärda belopp för kapacitetsuppbyggnad och tekniskt stöd. Parlamentet understryker att det krävs minst 75 miljarder euro per år för EU-incitament, utöver kontinuerlig och stabil finansiering på europeisk, nationell och regional nivå samt privata investeringar, för att säkerställa totalrenoveringar som syftar till ett mycket energieffektivt och koldioxidsnålt byggnadsbestånd till 2050. Parlamentet uppmanar medlagstiftarna att säkerställa nödvändig finansiering inom ramen för den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa, inte minst för att hjälpa dem i samhället som skulle dra störst nytta av renoveringar.

22.

Europaparlamentet välkomnar beläggen för att det finns prispremier för mycket energieffektiva byggnader (25), vilket garanterar att fastighetsägare får avkastning på sina investeringar, men inser behovet av minskade kostnader för bostäder, byggande och renovering i allmänhet.

23.

Europaparlamentet betonar att tillräcklig och enkel tillgång till kredit och finansiering måste säkerställas för att hjälpa små och medelstora företag, lokalsamhällen och familjer att genomföra de renoveringar av det befintliga byggnadsbeståndet som krävs.

24.

Europaparlamentet välkomnar de olika möjligheter för finansiering av byggnadsrenovering som finns tillgängliga, såsom gröna subventioner och skatte- och låneincitament. Parlamentet erkänner de europeiska struktur- och investeringsfondernas (ESI-fondernas) roll i finansieringen av energieffektivitetsprojekt och i fastställandet av energieffektivitet som ett särskilt mål för regional utveckling under perioden 2021–2027. Parlamentet understryker Europeiska investeringsbanksgruppens roll när det gäller att tillhandahålla lån, garantier och finansieringsinstrument, såsom instrumentet för privat finansiering för energieffektivisering (PF4EE) och garantiinstrumentet för smart finansiering för smarta byggnader samt InvestEU-fonden, som även gör det möjligt att finansiera renoveringsprojekt som avser subventionerade bostäder.

25.

Europaparlamentet framhåller medlemsstaternas beprövade metoder, såsom utnyttjande av avkastningen från EU:s system för handel med utsläppsrätter, blandfinansiering, tillgodoseende av låginkomsthushållens behov samt användning av EU:s regionalfonder som garantier och revolverande fonder. Parlamentet betonar att det är möjligt att finansiera utbildningar på områdena förnybar energi samt energi- och resurseffektivitet genom Fonden för en rättvis omställning.

26.

Europaparlamentet understryker att fondernas utnyttjandegrad måste ökas genom att hinder undanröjs, särskilt genom tekniskt bistånd, mindre komplicerade kriterier samt förenkling av blandfinansieringen med andra fonder. Parlamentet beklagar att projekten inom ramen för europeiskt lokalt energistöd (Elena) fortfarande är stora och att mindre projekt och projekt som berör lokalsamhällen behöver mer stöd och kombinering. Parlamentet anser att EU:s stadsfacilitet skulle kunna vara en mycket kraftfull stödmekanism för städer vid utarbetandet av program för integrerad renovering, att den bör fortsätta och att den även bör stödja mindre projekt.

27.

Europaparlamentet inser betydelsen av bidrag för forskning och innovation. Parlamentet anser att programmen för integrerad renovering måste få kontinuerlig och stabil finansiering från såväl europeiska som nationella källor som inte upphör till följd av olika budgetplaneringsåtgärder.

28.

Enligt Europaparlamentet måste medlemsstaterna se till att alla program för integrerad renovering avsätter medel för att undanröja energifattigdomen, liksom de tillgänglighets- och infrastrukturrelaterade samt tekniska hindren för utsatta personer och låginkomsthushåll, och ger dem möjlighet att dra nytta av lämpliga, hälsosamma och energieffektiva bostäder samt delta i programmen för renovering av bostadsområden. Parlamentet vill att bästa praxis tas fram och delas med innovativa finansieringsinstrument såsom finansiering genom och system för lån som återbetalas via försörjningfakturan, inbegripet energieffektiva hypotekslån, EuroPace-lån och RenOnBill-lån.

29.

Europaparlamentet noterar både de regionala myndigheternas och Europeiska investeringsbankens roll när det gäller att tillhandahålla ekonomiskt stöd genom lån från den offentliga sektorn som kommer att uppmuntra kommersiella banker, pensionsfonder och den privata sektorn, särskilt små och medelstora företag, att investera mer i renovering av byggnader, till exempel genom offentliga kreditgarantier och innovativa finansieringsmetoder.

30.

Europaparlamentet erkänner den roll som nya affärsmodeller såsom avtal om energiprestanda, medborgarledda renoveringar, energigemenskaper och energitjänsteföretag kan spela i samband med renoveringar och särskilt finansiering utanför balansräkningen för subventionerade bostäder, bostadsbolag och företagsparker. Parlamentet understryker att finansieringsnivån måste kopplas till den uppnådda energieffektivitetsnivån, i enlighet med vad som föreskrivs i direktivet om byggnaders energiprestanda, och föreslår att en premie införs för plusenergihus. Parlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att utfärda genomföranderiktlinjer för de relevanta bestämmelserna i paketet om ren energi för alla i EU, och i synnerhet att inrätta ett stödjande ramverk genom att föreskriva regelbundna samråd för att skapa förståelse för marknadens behov, uppmuntra blandfinansiering av privata och offentliga medel, användning av tydliga kontraktsmallar samt särskilda upphandlingsförfaranden med ytterligare förtydliganden av hur offentliga investeringar i byggnadseffektivitet ska redovisas korrekt.

31.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över målen för energieffektivitet uppåt, i enlighet med kraven i energieffektivitetsdirektivet, inledningsvis genom att utöka det överordnade målet för 2030 på grundval av en korrekt konsekvensbedömning och på ett förutsägbart sätt, och att föreslå en minsta årliga renoveringstakt för byggnader och politiska åtgärder som säkerställer totalrenoveringar, däribland etappvisa, som skapar ekonomiska incitament och investeringsstabilitet.

32.

Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna att se till att det i de respektive fonderna i den nya fleråriga budgetramen avsätts särskilda belopp för energieffektivitet och renovering av byggnader, med tydliga villkor och tidsramar och tekniskt stöd för att säkerställa en lämplig utnyttjandegrad. Parlamentet betonar vikten av EU-garantier för investeringar, blandade finansieringskällor samt inslag av bidrag för att skapa incitament för bostadsrenoveringar i energieffektivitetssyfte. Parlamentet framhåller att Europeiska fonden för strategiska investeringar (som ska ersättas av InvestEU) har haft en viktig uppgift och fungerat som en framgångsrik modell. Parlamentet vill att man prioriterar finansieringen av byggnaders energieffektivitet inom ramen för InvestEU:s del för hållbar infrastruktur, och att särskilda belopp öronmärks för energieffektivitet som ett särskilt mål för regional utveckling som måste återspeglas i medlemsstaternas respektive partnerskapsavtal med kommissionen.

33.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undanröja finansiella och icke-finansiella hinder för högre utnyttjandegrader av de regionala medel som avsatts för integrerade renoveringar av byggnader senast 2021.

34.

Europaparlamentet efterlyser ökade resurser från Elenainstrumentet och Europeiska investeringsbanken i syfte att ge lokala myndigheter skräddarsytt och direkt ekonomiskt och tekniskt stöd samt medlemsstaterna särskild vägledning inom ramen för återhämtningsplanerna efter covid-19.

35.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att utnyttja intäkter från utsläppshandelssystemet för energieffektivitetsinsatser som byggnadsrenovering, bland annat genom mekanismer som skyddar mot fluktuationer, och möjligheten att avsätta en del av auktionsintäkterna på EU-nivå. Parlamentet uppmanar Europeiska investeringsbanken och nationella finansinstitut att tillhandahålla projektutvecklare stöd under hela projektcykeln och införa en fast bidragsandel i syfte att göra det lockande och ekonomiskt överkomligt för medborgarna att renovera.

36.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att skapa flexibla modeller för samverkanseffekterna mellan olika program och instrument för finansiering av energieffektivitet i byggnader. Parlamentet efterlyser dessutom, i enlighet med revisionsrättens rapport (26), ett kostnadseffektivt tillvägagångssätt för energieffektivitetsrenovering av byggnader. Parlamentet uppmuntrar en ingående övervakning av de operativa programmens kostnadseffektivitet baserat på kostnaderna per insparad koldioxidenhet. Parlamentet anser även att kommissionen bör se till att de nationella förvaltningarna respekterar principerna om kostnadseffektivitet och ändamålsenlighet, dels för att spara energi, dels för lönsamhetens skull, när de beviljar renoveringsprojekt EU-medel.

37.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare underlätta offentlig-privata partnerskap (OPP) såsom PF4EE, som avser smart och hållbar finansiering, och att fastställa potentiella lokala investeringskoncept.

38.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över EU:s regler om statligt stöd, även när det gäller investeringar som görs av små och medelstora företag, i syfte att skapa ett stödjande ramverk för energieffektivitetsåtgärder och främja program för integrerad renovering, inbegripet installation eller renovering av fjärrvärmesystem genom förenklade förfaranden och lämpliga tröskelvärden, samt system för skrotning av uppvärmningsanordningar som använder fossila bränslen, liksom ineffektiva anordningar, när dessa byts ut mot enskilda eller gemensamma uppvärmningssystem som använder förnybar energi eller överskottsvärme. Parlamentet understryker dock att alla översyner av EU:s regler om statligt stöd i första hand måste bidra till likabehandling och ökad konkurrens.

Bygg- och anläggningsteknik och byggmaterial

39.

Parlamentet betonar behovet av att minska kostnaderna, påskynda varaktigheten, effektiviteten, tillförlitligheten och integrationen för att utöka programmen för integrerad renovering genom att skapa öppna och konkurrenskraftiga renoveringsmarknader, industriellt framställda, hållbara prefabricerade element, och erkänna den befintliga teknikens potential när det gäller att integrera förnybara energikällor i byggmaterial, som kan användas som mångfunktionella beklädnadselement för renovering av det befintliga byggnadsbeståndet, samt för att delta i serie- och distriktsrenoveringar. Parlamentet understryker betydelsen av prefabricering av komponenter på annan plats för att påskynda, skala upp och öka kostnadseffektiviteten. Parlamentet konstaterar att det finns bästa praxis för renovering av olika byggnadstyper i medlemsstaterna, som nu behöver mångfaldigas och användas i högre grad för att man ska uppnå resultat. Parlamentet betonar fördelarna med ökade forskningsinsatser på detta område.

40.

Europaparlamentet betonar att det är viktigt med flexibilitet vid valet av teknik som ska utnyttjas för renoverings- och anläggningsarbeten. Parlamentet anser att all tillgänglig teknik bör tillämpas i en målinriktad strategi för att påskynda utfasningen av fossila bränslen ur byggnadsbeståndet. Parlamentet framhåller att användningen av förnybar energi spelar en avgörande roll för denna utfasning, och betonar vikten av koldioxidsnål fjärrvärme och fjärrkylning med integrerad lagring för mer sammankopplade och integrerade samhällen. Därför uppmanar parlamentet kommissionen och medlemsstaterna att aktivt främja och tillhandahålla incitament för en fullständig integrering av förnybar energi i byggsektorn.

41.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja forsknings- och utvecklingsprogram om energieffektiva byggmaterial och efterlyser, med beaktande av den sociala situationen, överkomliga uppvärmningssystem som baseras på förnybar energi och genomförs på landsbygden och i avlägsna områden. Parlamentet hänvisar till de beprövade metoder som tillämpas i Danmark för att minska koldioxidutsläppen i samband med uppvärmning med hjälp av gemenskapsägda fjärrvärmenät som drivs med solvärme, värmepumpar och biomassa.

42.

Europaparlamentet betonar behovet av att informera konsumenterna och uppmuntra dem att ersätta gammal, ineffektiv värme- och kylteknik med moderna, högeffektiva och förnybara lösningar, särskilt när beslut om ersättningsmöjligheter fattas, samtidigt som man erkänner att fossila bränslen, särskilt naturgas, för närvarande ingår i byggnaders värmesystem. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att föreslå skrotningssystem i enlighet med den cirkulära ekonomin och att använda effektivitetsmärkning och rådgivning vid regelbundna kontroller för att påskynda ersättningsmöjligheterna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att upprätta en färdplan för att fasa ut teknik för uppvärmning och kylning som baseras på fossila bränslen såsom en del av deras nationella energi- och klimatplaner.

43.

Europaparlamentet understryker EU:s ledande ställning när det gäller att bygga integrerade solceller. Parlamentet föreslår att teknik för förnybar energi generellt ska erkännas som en viktig strategisk värdekedja, och föreslår dessutom att det inrättas ett europeiskt program för solfångartak inför den kommande renoveringsvågen.

44.

Europaparlamentet betonar betydelsen av att principen om att sätta energieffektivitet främst inlemmas i all politik och alla åtgärder, även i samband med arbetet för att minska konsumtionen av energi för uppvärmning, kylning, varmvatten, belysning och ventilation, samtidigt som den efterfrågan som återstår tillgodoses med hjälp av el från förnybar energi i kombination med värmepumpar eller effektiva fjärrvärme- och fjärrkylningssystem, samt i samband med belastningsstyrning och flexibilitet.

45.

Europaparlamentet betonar behovet av att avlägsna hinder samt förbättra tillgången till elnätet, däribland behovet av harmonisering och förenkling av tillstånd för små och medelstora företag, och understryker behovet av att planera program för integrerad renovering i syfte att uppnå samverkanseffekter, till exempel när det gäller att skapa tillgänglighet, seismisk säkerhet och brandsäkerhet, elektromobilitet (inbegripet förinstallerade kablar och laddningsstationer för elfordon) samt förbättra byggnaders motståndskraft mot klimatförändringar, bland annat genom att skapa grönområden, tak och väggar som förbättrar vattenförvaltningen och bidrar till att öka den biologiska mångfalden i städerna.

46.

Europaparlamentet påminner om att brandsäkerhetsaspekter bör beaktas vid utformning, val av material, anläggning, renovering och drift av byggnader för att förbättra förebyggande, upptäckt, tidiga insatser för att hejda bränder, evakuering, brandcellsindelning, strukturell säkerhet och brandbekämpning, liksom relevant kompetens hos de yrkesverksamma som arbetar med utformningen, anläggningen och renoveringen.

47.

Europaparlamentet anser att energieffektiva byggnader bör vara hälsosamma, överkomliga, säkra och hållbara. Parlamentet betonar vikten av inbyggd energi, hållbarhet i byggnader, resurseffektivitet, värmekomfort, bättre luftkvalitet, ett hälsosamt inomhusklimat och livscykeltänkande, i linje med den cirkulära ekonomin, samt behovet av att strategin för en hållbar byggd miljö är heltäckande och integrerad. I detta sammanhang betonar parlamentet vikten av att ta med passiva och naturliga inslag i utformningen av byggnader och den enorma potentialen att utnyttja byggnaders ytskikt för att omvandla den byggda miljön till en decentraliserad producent av förnybar energi, och därmed skona mark och landskapsområden.

48.

Europaparlamentet betonar behovet av att avfallsgenereringen inom bygg- och rivningsindustrin förvaltas och minskas korrekt. Parlamentet noterar att insamlings- och retursystem och sorteringsanläggningar bör skapas för att säkerställa lämplig och säker hantering av allt byggavfall, samt för återvinning eller återanvändning av byggmaterial, för säker hantering, avlägsnande och ersättning av farliga ämnen i avfallsflöden, i syfte att skydda boendes och arbetstagares hälsa samt miljön. Parlamentet anser att det bör införas ett märkningssystem för den cirkulära ekonomin (s.k. kretsloppsmärkning), baserat på miljönormer och miljökriterier för material utgående från i vad mån de kan återinföras på ett enkelt sätt och med låg energi i värdekedjan, i synnerhet med beaktande av sekundära råvarors roll. Parlamentet konstaterar att den befintliga strategin för miljöproduktdeklaration måste utökas och bör användas som underlag för bedömning av byggnader, såsom nivåramverket. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå konkreta åtgärder i dessa frågor som en del av handlingsplanen för den cirkulära ekonomin och strategin för en hållbar bebyggd miljö.

49.

Europaparlamentet understryker att städer kommer att få uppleva allt högre sommartemperaturer på grund av klimatförändringarna. Parlamentet betonar dessutom att lösningar med grön infrastruktur är till nytta på många sätt, i och med att de förbättrar luftkvaliteten, komforten och klimatresiliensen, avsevärt minskar energibehoven, bidrar till att återställa vattnets kretslopp och stödja den biologiska mångfalden i stadsområden, samtidigt som de bidrar till principerna för den cirkulära ekonomin. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stimulera användning av naturliga, koldioxidsnåla byggmaterial, utbyggnad av gröna tak och väggar, svala ytor och annan passiv teknik under större renoveringar av byggnader och när nya byggnader uppförs. Parlamentet uppmanar kommissionen att beakta dessa överväganden och arbeta för gröna infrastrukturlösningar och inslag av biologisk mångfald i samband med initiativet om renoveringsvågen.

50.

Europaparlamentet påminner om att hållbara byggmaterial såsom certifierat trä är avgörande för att koldioxidsnåla och långlivade byggnadsbestånd ska uppnås, och att det vid anläggningen uppstår möjligheter att lagra koldioxid i biobaserade byggprodukter inom gränserna för hållbar tillgänglighet.

51.

Europaparlamentet betonar vikten av att se över de befintliga harmoniserade standarderna så att de också omfattar byggprodukters hållbarhetsprestanda, i överensstämmelse med den gemensamma europeiska strategin för livscykelberäkning och befintliga europeiska standarder, det vill säga EN 15978 för byggnader och EN 15804 för byggprodukter. Parlamentet betonar att man vid utformning av renoveringar bör optimera energi- och klimateffekterna under byggnadens hela livscykel i linje med den cirkulära ekonomins mål, genom att hänsyn tas till effekterna av tillverkning, användning och utformning som syftar till återvinningsbarhet, återvinning av byggprodukter och avfall samt den utrustning som krävs för reparationen. Parlamentet uppmanar kommissionen att behandla dessa i strategin för den cirkulära ekonomin och att senast 2021 se över förordning (EU) nr 305/2011 om harmoniserade villkor för saluföring av byggprodukter (27) för att göra det möjligt för den inre marknaden för dessa produkter att fungera väl och belöna teknisk forskning och innovation som syftar till att stödja renoveringar och anläggningar av byggnader med hög energieffektivitet.

52.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare identifiera bästa praxis i fråga om program för integrerad renovering i syfte att även inbegripa historiska byggnader och kulturarvsbyggnader. Parlamentet erkänner att kulturarvsbyggnaderna är unika och sårbara, och anser att byggnadsskyddet i de flesta fall kan gå hand i hand med ökad energiprestanda, samtidigt som man bör betona att renoveringar av kulturarvsbyggnader alltid bör ske i enlighet med nationella bevaranderegler, 1964 års Venedigfördrag för konserveringen och restaureringen av monument och platser samt den ursprungliga arkitekturen.

53.

Europaparlamentet understryker behovet av att verkliga energibesparingar säkerställs genom att de verifieras av certifierade experter och att energiprestandan övervakas efter renoveringen, eftersom detta kommer att säkerställa högkvalitativa renoveringar, bättre investeringsmöjligheter och ökad kostnadseffektivitet (28).

54.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att maximera och främja återanvändningen, återvinningen och återställandet av material, inbegripet i samband med sina upphandlingsstrategier samt offentligt finansierade renoverings- och anläggningsprojekt, exempelvis genom att se över målen för miljöanpassad offentlig upphandling (29), rationalisera energieffektivitets- och miljökriterierna och de sociala kriterierna för byggnadsrenoveringar samt se till att lika villkor säkerställs vid offentliga upphandlingar. Parlamentet påminner om vikten av att använda byggmaterial från lokala källor för att bevara byggnadstraditioner, säkerställa att materialen är bäst lämpade för varje enskild regions klimatförhållanden samt minska utsläppen och transportkostnaderna.

Normer, färdigheter och hälsosamma byggnader

55.

Europaparlamentet framhåller vikten av att renoveringskraven ger sidovinster i vissa strategiska punkter, eftersom sådana krav inte enbart medför energibesparingar utan även ökar egendomens värde och stödjer undanröjandet av hinder, såsom delade incitament. Parlamentet anser att man bör prioritera totalrenoveringar, även etappvis, av byggnader med sämst prestanda, i synnerhet genom att fastställa de miniminormer för energiprestanda som är nödvändiga för investeringar i renoveringar och bör tillämpas horisontellt samt baseras på befintliga nationella energimärkningar. Parlamentet anser att sådana åtgärder gynnar de boende och kan bidra till att lyfta medborgarna ur energifattigdomen (30). Parlamentet noterar de låga nivåerna av totalrenoveringar, med en förväntad takt på 0,2 %. Parlamentet föreslår att man ska undersöka och införa bindande lägsta renoveringsmål för att 2050 års klimatneutralitetsmål ska uppnås.

56.

Europaparlamentet understryker att stegvis strängare miniminormer för energiprestanda bidrar till att långsiktiga renoveringsstrategier omsätts i praktiken, särskilt när de planeras och fasas in på ett korrekt sätt, och skapar investeringssäkerhet på marknaden, särskilt om de åtföljs av kapacitetsuppbyggnad, skräddarsydd rådgivning, teknisk rådgivning och ekonomiskt stöd.

57.

Europaparlamentet efterlyser en starkare evidensbaserad strategi som med hjälp av tillförlitliga och bättre data möjliggör korrekta uppskattningar av byggnaders energieffektivitet och åtgärders kostnadseffektivitet, vilket främjar lika villkor när det gäller bästa praxis för kostnadseffektiva lösningar i EU.

58.

Europaparlamentet är övertygat om att införandet av ett byggnadsrenoveringspass för att främja, samordna och spåra fortsatta förbättringar och övervaka såväl renoveringarnas omfattning som energiprestandan gynnar fastighetsägare, byggföretag och hyresgäster, som bör ha tillgång till renoveringspasset. Parlamentet betonar att detta pass bör vara ett gemensamt EU-verktyg som anpassas till nationella och regionala särdrag för att hantera de utmaningar som följer av skillnader mellan byggnadsbestånden och anpassas till den befintliga certifieringen av byggnaders energiprestanda.

59.

Europaparlamentet betonar vikten av att samla informationen om byggnader i ett enda digitalt verktyg. Parlamentet anser att detta bör innefatta materialets potential för cirkularitet, en utvärdering av inomhusluftens kvalitetsfaktorer, inbegripet ur ett hälso- och säkerhetsperspektiv, och robusta indikatorer baserade på befintliga miljöverktyg och miljönormer.

60.

Europaparlamentet betonar vikten av och potentialen hos Fonden för en rättvis omställning i samband med planerna för återhämtning efter covid-19-krisen när det gäller arbetstagares utbildning och kvalifikationer inom bygg- och renoveringssektorn, och för att höja kompetensen hos och omskola arbetstagare i påverkade regioner, inbegripet digitaliseringen av företag inför övergången till en koldioxidneutral ekonomi.

61.

Europaparlamentet understryker att renoveringar alltid bör leda till hälsosamma, mögelfria byggnader med beaktande av inomhusluftens kvalitet. Parlamentet betonar att revideringen av standarder för luftkvalitet, värmekomfort och andra inomhusrelaterade hälso- och komfortaspekter, medräknat tillräckligt dagsljus och mekanisk ventilation, bidrar till att förbättra hälsan och produktiviteten hos dem som nyttjar byggnaderna och säkerställer betydande välfärdsbesparingar och minskar därmed medlemsstaternas offentliga utgifter samt gynnar hela EU:s ekonomi och dess medborgare.

62.

Europaparlamentet betonar behovet av att säkerställa en tillräcklig nivå av sakkunskap när det gäller att underhåll och användning av byggnader bland personal och byggnadsnyttjare, inklusive beteendeförändringar, för att fullt ut kunna dra nytta av de fördelar som är förknippade med ökad energiprestanda.

63.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inleda ett jämställdhetsintegrerat kompetens- och informationsinitiativ på EU-nivå inom renoverings- och byggsektorn i syfte att samarbeta med berörda parter i fråga om omskolning, kompetenshöjning och kapacitetsuppbyggnad, med inriktning på sysselsättning, i synnerhet för att locka unga att arbeta inom renoveringssektorn. Parlamentet understryker att det för att garantera kvalitet, överensstämmelse och säkerhet krävs att de yrkesverksamma som deltar under utformnings-, konstruktions- och renoveringsetapperna har tillräcklig kompetens och lämpliga färdigheter, och att detta inbegriper mellanhänder såsom installatörer, arkitekter och entreprenörer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta fram en nationell strategi för att förbättra kompetensen inom byggindustrin med fokus på energieffektivitet, materialens hållbarhet och cirkularitet, passiv teknik och integrering av förnybar energi, inbegripet egenförbrukning och digitala lösningar, samt tillhandahålla arbetstagare i mikroföretag och små- och medelstora företag särskilt stöd.

64.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bistå programmen för integrerad renovering med kompetens och innovation genom riktade Marie Sklodowska-Curie-åtgärder och Erasmus+-programmet och att inrätta en Horisont Europa-insats för renoveringar av lokalsamhällen och bostadsområden, och uppmanar genomförandeorganet för utbildning, audiovisuella medier och kultur (Eacea) att främja och genomföra en strategisk kompetensallians för byggsektorn i syfte att utforma och tillhandahålla gemensamt utbildningsinnehåll för att åtgärda de nuvarande kompetensluckorna. Parlamentet uppmanar likaså enskilda personer, företag och organisationer att utnyttja pilotprojektet för kompetens och utbildning och liknande system för praktisk utbildning, fortbildning och teoretisk utbildning inom renoveringssektorn.

65.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att senast 2022 lägga fram grundliga konsekvensbedömningar av typologier för byggnader, nyttjare och besittningsrätt, och att utarbeta en rättslig ram för införandet av miniminormer för energiprestanda som skärps stegvis i enlighet med målet för 2050. Parlamentet understryker att sådana normer skulle bidra till att planerna för ett mycket energieffektivt och koldioxidsnålt byggnadsbestånd till 2050 omsätts i praktiken och kan ge marknaden synlighet och säkerhet när det gäller omvandlingen av det befintliga byggnadsbeståndet. Parlamentet betonar att minimikrav för energiprestanda på nationell nivå bör åtföljas av ett omfattande paket med politiska åtgärder, som åtminstone inbegriper information och skräddarsydd rådgivning till medborgarna samt lämpligt finansieringsstöd.

66.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att senast 2025 införa snabba renoveringspass för byggnader, inklusive ett avsnitt med information om bättre luftkvalitet inomhus och hälsosamma byggnader.

67.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta fram en EU-klimatberäknare som en del av renoveringsvågen och som säkerställer korrekt och lättbegriplig märkning av byggmaterial, produkter och tjänster i samband med renoveringen av EU:s byggnadsbestånd före 2050. Parlamentet framhåller att klimatberäknaren bör säkerställa lika villkor för de viktiga aktörer som spelar en roll för – eller har anknytning till – växthusgasavtrycket från programmen för integrerad renovering av EU:s byggnadsbestånd, och att en sådan heltäckande strategi skulle påverka beteendet positivt hos medborgarna, industrierna och de små och medelstora företagen i EU. Parlamentet framhåller att detta koncept måste bygga på principerna om cirkulär ekonomi och livscykelekonomi för att öka efterfrågan på klimatvänliga varor som tillverkas i Europa, och därmed stärka konkurrenskraften hos EU:s byggsektor. Parlamentet föreslår att kommissionen ska utnyttja beprövade vetenskapliga metoder när den gör uppskattningar av växthusgasutsläppen, och exempelvis låta sig inspireras av sitt produktmiljöavtryck.

68.

Europaparlamentet kräver att den kommande översynen av energieffektivitetsdirektivet höjer ambitionsnivån i artiklarna 3, 5 och 18 och att en ny strategi tas fram för att fastställa byggnormer som är förenliga med EU:s energi- och klimatmål i samband med översynen av direktivet om byggnaders energiprestanda.

69.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över energicertifikatens genomslagskraft i alla medlemsstater och stärka befintliga bestämmer. Parlamentet noterar att energicertifikatens tillförlitlighet, samstämmighet och jämförbarhet runtom i EU bör förbättras så att de kan bli ett pålitligt marknadsverktyg för bedömningen av byggnaders prestanda och kvalitet, särskilt för finanssektorn.

Digitalisering och tillförlitliga data

70.

Europaparlamentet anser att digitalisering är ett verktyg för medborgarnas aktiva deltagande i energisystemet genom decentraliserad produktion, lagring, flexibilitet, sektorsintegrering och sammankoppling. Parlamentet understryker digitaliseringens och uppgifternas roll i planeringen, genomförandet, kontrollen och övervakningen av resultaten av renoveringsplanerna, liksom för effektivare energiplanering och energiförvaltning.

71.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka tillförlitligheten hos och bristen på byggrelaterade data och beakta hur ökad tillämpning av digitalisering kan bidra positivt till att säkerställa en stark evidensbaserad strategi vid antagandet av politik för energieffektivitet och renovering. Parlamentet inser att nationella databaser för energicertifikat, byggdata och annan byggnadsinformation måste digitaliseras och göras tillgängliga när man ansöker om ett digitalt byggpass och andra smarta byggtillämpningar.

72.

Europaparlamentet anser att sakernas internet kan användas för att mäta renoveringars verkliga inverkan på byggnaders energiprestanda och möjliggöra storskaliga kostnadseffektiva renoveringsstrategier. Parlamentet framhåller att integrerad artificiell intelligens kan ha stor potential när det gäller dataanalys samt övervakning, förvaltning och justering av byggnaders energiförbrukning.

73.

Europaparlamentet anser att digitaliseringen av byggnader och byggteknik är en viktig drivkraft för ökad energieffektivitet. Parlamentet uppmanar alla lokala, regionala, nationella och europeiska aktörer att proaktivt verka för främjande av en fullständig digitalisering.

74.

Europaparlamentet betonar fördelarna med nät med mycket hög kapacitet för kommunikationsinfrastruktur när det gäller att främja smarta hem, det vill säga de som ingår i ett bredare digitalt energiekosystem som gör det möjligt för byggnader att dra nytta av och tillhandahålla smarta funktioner, och möjliggör energiintegrering och energibesparingar inom olika sektorer av ekonomin, inbegripet åtgärder på efterfrågesidan och optimering av energianvändning i byggnader, såsom smarta apparater, utrustning för hemautomation, elektriska värmepumpar, batterilagring, laddningspunkter för elfordon och smarta mätare, bland annan digital teknik. Parlamentet välkomnar att det reviderade direktivet om byggnaders energiprestanda syftar till att ytterligare främja smart byggnadsteknik med hjälp av en indikator för smart beredskap, som är ett stödjande verktyg för att bedöma byggnaders smarta beredskap och öka medvetenheten bland fastighetsägare och byggnaders nyttjare om vilket värde systemen för fastighetsautomation och fastighetsstyrning har för byggnaders övergripande prestanda. Enligt parlamentet bör tillämpningarna enligt artiklarna 14 och 15 i detta direktiv utvidgas.

75.

Europaparlamentet framhåller att smarta nät är viktiga för att det ska gå att effektivt integrera förnybar energi i elnäten, och efterlyser fler gränssnittsmöjligheter för systemansvariga för överföringssystemen och för distributionssystemen, i syfte att öka energieffektiviteten och förbättra eltjänsterna. Parlamentet betonar att smarta byggnader som är anslutna till nano- eller mikronät kan säkerställa stabilare elförsörjning och bättre tillgång till uppvärmnings-/kylningssystem.

76.

Europaparlamentet understryker att bostads- och konsumenträttigheterna kräver sociala säkerhetsåtgärder, uppgiftsskydd och samtycke i enlighet med bestämmelserna i den allmänna dataskyddsförordningen. Parlamentet betonar att de digitala lösningar som införs vid renoveringar bör vara intuitiva, enkla och driftskompatibla och att deras installation bör åtföljas av nödvändig utbildning, information och stöd till dem som nyttjar byggnaderna. I detta avseende understryker parlamentet potentialen hos icke-inkräktande digital teknik.

77.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera om det behövs en översyn av kraven på laddningsinfrastruktur i direktivet om byggnaders energiprestanda. Parlamentet betonar att smart laddningsinfrastruktur är en förutsättning för ökad ren elektromobilitet.

Renoveringsvågen

78.

Europaparlamentet ser renoveringsvågen som en chans att uppnå ett energieffektivt och klimatneutralt byggnadsbestånd till 2050 med hjälp av en handlingsplan för programmen för integrerad renovering, med inriktning på lokalsamhällen, särskilt de som lever i energifattigdom, samt hälsosamma, anständiga, ekonomiskt överkomliga och energieffektiva byggnader där människor kan förverkliga sin fulla potential i linje med den europeiska gröna given och målet om nettonollutsläpp av växthusgaser 2050, något som kan genomföras i fullständig samklang även med den nya industristrategin för EU, SMF-strategin för ett hållbart och digitalt EU, strategin för en cirkulär ekonomi, mekanismen för en rättvis omställning och instrumenten för återhämtning samt strategierna för att göra Europa rustat för den digitala tidsåldern.

79.

Europaparlamentet är övertygat om att renoveringsvågen kan mildra effekterna av covid-19-krisen genom att stimulera de nationella och lokala ekonomierna, och till exempel främja högkvalitativa och nödvändiga arbetstillfällen inom byggsektorn och sektorn för förnybar energi samt stödja anställda i mikroföretag och små och medelstora företag, som utgör 97 % av byggbranschen, och i slutändan medföra många möjligheter och olika fördelar som skulle kunna uppnås genom förbättrad energieffektivitet i det europeiska byggnadsbeståndet, inklusive sociala och miljömässiga sidovinster. Parlamentet betonar att renoveringsvågen kan spela en viktig roll för en hållbar återhämtning och vara central för eventuella planer för återhämtning efter covid-19-krisen. Därför betonar parlamentet att kommissionen inte bör fördröja detta förslag och bör tillhandahålla en översikt över alla tillgängliga finansieringsalternativ.

80.

Europaparlamentet vill att paketet om ren energi genomförs på ett ambitiöst sätt. Parlamentet framhåller de nationella energi- och klimatplanernas betydelse för maximeringen av möjligheterna inom byggsektorn. Parlamentet bekräftar sitt åtagande att noga följa genomförandet av dem och av alla andra bestämmelser och uppmanar kommissionen att verkställa åtgärderna i det reviderade energiprestandadirektivet.

81.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att principen om att sätta energieffektivitet främst är central i renoveringarna av EU:s byggnadsbestånd, i linje med förordningen om styrningen av energiunionen.

82.

Europaparlamentet ser positivt på att medlemsstaterna i sina långsiktiga renoveringsstrategier fastställer delmål för 2030 och 2040 på vägen mot målet om klimatneutralitet. Parlamentet är bekymrat över de avsevärda förseningarna i vissa medlemsstater när det gäller inlämningen av deras långsiktiga renoveringsstrategier. Parlamentet uppmanar dessa medlemsstater att ta tillfället i akt att uppfylla sina rättsliga skyldigheter enligt direktivet om byggnaders energiprestanda och att lämna in de försenade långsiktiga renoveringsstrategierna. Parlamentet uppmuntrar regeringarna att genomföra innovativa strategier som gör medborgarna aktivt delaktiga i program för energieffektivitet. Parlamentet anser att långsiktiga renoveringsstrategier bör erkännas som ett viktigt instrument för att planera, mäta framstegen och uppnå målen när det gäller energieffektivitet.

83.

Europaparlamentet betonar att ett mycket energieffektivt och koldioxidsnålt byggnadsbestånd bör uppnås genom att energiförbrukningen minskas avsevärt med hjälp av en kraftfull och gynnsam energieffektivitetspolitik, samtidigt som den efterfrågan som återstår täcks med förnybar energi. Parlamentet understryker att byggnadsrenoveringarna bör integreras med bredare insatser för att minska koldioxidutsläppen från energisystemet och gå hand i hand med investeringar i exempelvis effektiva fjärrenerginät och värmepumpar, och att man därför bör anta en strategi utgående från system-/fjärrenergi som omfattar alla potentiella effektivitetsåtgärder såsom återvinning av överskottsvärme. Parlamentet betonar behovet av att fastställa konkreta åtgärder för att genomföra de möjligheter som fastställts i fråga om högeffektiv kraftvärmeproduktion och fjärrvärme. Parlamentet understryker att denna systemstrategi krävs för att uppnå omställningen till en mycket energieffektiv ekonomi, helt baserad på förnybar energi, och säkerställa förenlighet med målet att begränsa den globala uppvärmningen till under 1,5 oC.

84.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens uttalande om att främja renoveringar av skolor, sjukhus och bostäder för behövande, i synnerhet det offentligägda byggnadsbeståndet som ofta är i sämst skick. Parlamentet betonar dock att det stora beståndet av bostadshus är en utmaning som bör antas, eftersom det utgör 75 % av den byggda golvytan i EU.

85.

Europaparlamentet instämmer med analysen att det finns många vinster med byggnadsrenoveringar i energieffektivitetssyfte, såsom bättre lärande och snabbare återhämtning och att människor lyfts ut ur energifattigdom. Parlamentet framhåller att luftkvaliteten förbättras inomhus och utomhus, utsläppen minskar, energieffektiviteten ökar, värmekomforten förbättras och importberoendet och energifattigdomen minskar, och vill att dessa vinster systematiskt inbegrips i programmen för integrerad renovering.

86.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att sjösätta sektorsövergripande, landspecifika och skräddarsydda kommunikationskampanjer om de olika möjligheter och vinster som följer av ökad energieffektivitet i byggnadsbeståndet samt att tillhandahålla information om samlade kontaktpunkter och finansieringsmöjligheter som finns tillgängliga, även på unionsnivå.

87.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inlemma renoveringsvågsåtgärderna i ny och reviderad unionslagstiftning och se över klimat- och energimålen 2030, med full respekt för subsidiaritetsprincipen och principen om kostnadseffektivitet, för att möjliggöra samverkanseffekter mellan olika rättsakter och säkerställa att de följer en färdplan i riktning mot klimatneutralitet, samtidigt som man ser till att energieffektivitetsåtgärder, medräknat byggnadsrenoveringar, integreras som en nyckelstrategi för att täppa till luckorna i 2030-målen. Parlamentet understryker behovet av ekonomiskt stöd för att säkerställa överkomliga bostäder för ägare och hyresgäster.

88.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera de långsiktiga renoveringsstrategierna och utfärda rekommendationer till medlemsstaterna som belyser både befintliga luckor och bästa praxis. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se över sina långsiktiga renoveringsstrategier vart femte år i linje med översynscykeln och ambitionsmekanismen i FN:s ramkonvention om klimatförändringar (UNFCC), i syfte att säkerställa uppnåendet av målet om ett mycket energieffektivt och klimatneutralt byggnadsbestånd. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att betrakta de långsiktiga renoveringsstrategierna som ett verktyg för att slå in på en väg för ekonomisk stimulans och återhämtning som kräver ambitiösa, ingående och brådskande åtgärder från medlemsstaternas sida för att färdigställas. Parlamentet uppmanar de medlemsstater som ännu inte har gjort det att utan dröjsmål lämna in sina långsiktiga renoveringsstrategier.

89.

Europaparlamentet vill att byggsektorn och renoveringssektorn, särskilt mikroföretag och små och medelstora företag, inbegrips i återhämtningspaketet. Parlamentet kräver att den ekonomiska stimulansplanen prioriterar investeringar i byggnadsrenoveringar som leder till uppnåendet av ett mycket energieffektivt byggnadsbestånd som baseras på förnybar energi.

o o

90.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till alla EU-institutioner och till medlemsstaterna.

(1) EUT L 328, 21.12.2018, s. 210.

(2) EUT L 156, 19.6.2018, s. 75.

(3) EUT L 328, 21.12.2018, s. 82.

(4) EUT L 328, 21.12.2018, s. 1.

(5) EUT L 158, 14.6.2019, s. 125.

(6) EUT L 158, 14.6.2019, s. 54.

(7) EUT L 88, 4.4.2011, s. 5.

(8) EUT L 283, 31.10.2003, s. 51.

(9) EGT L 327, 22.12.2000, s. 1.

(10) EGT L 206, 22.7.1992, s. 7.

(11) Antagna texter, P9_TA(2020)0005.

(12) Antagna texter, P9_TA(2019)0078.

(13) Antagna texter, P8_TA(2019)0217.

(14) Antagna texter, P8_TA(2018)0438.

(15) EUT C 463, 21.12.2018, s. 10.

(16) EUT C 204, 13.6.2018, s. 23.

(17) EUT C 204, 13.6.2018, s. 35.

(18) Ürge-Vorsatz, Diana, Tirado-Herrero, Sergio, Fegyverneky, Sándor, Arena, Daniele, Butcher, Andrew and Telegdy, Almos, Employment Impacts of a Large-Scale Deep Building Energy Retrofit Programme in Hungary, 2010; Janssen, Rod and Staniaszek, Dan, How Many Jobs? A Survey of the Employment Effects of Investment in Energy Efficiency of Buildings, The Energy Efficiency Industrial Forum, 2012.

(19) Världshälsoorganisationen 2018: Over half a million premature deaths annually in the European Region attributable to household and ambient air pollution (Över en halv miljon förtida dödsfall varje år i den europeiska regionen kan hänföras till luftföroreningar i hemmen och omgivningarna).

(20) Europaparlamentets resolution av den 15 januari 2020 om den europeiska gröna given, Antagna texter, P9_TA(2020)0005.

(21) Kommissionens meddelande Den europeiska gröna given (COM(2019)0640) av den 11 december 2019.

(22) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2002 av den 11 december 2018 om ändring av direktiv 2012/27/EU om energieffektivitet (EUT L 328, 21.12.2018, s. 210). Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/844 av den 30 maj 2018 om ändring av direktiv 2010/31/EU om byggnaders energiprestanda och av direktiv 2012/27/EU om energieffektivitet (EUT L 156, 19.6.2018, s. 75). Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 av den 11 december 2018 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor (EUT L 328, 21.12.2018, s. 82).

(23) Castellazzi, L., Bertoldi, P., Economidou, M., Overcoming the split incentive barrier in the building sectors: unlocking the energy efficiency potential in the rental & multifamily sectors, Luxemburg, Europeiska unionens publikationsbyrå, 2017, https://publications.jrc.ec.europa.eu/repository/bitstream/JRC101251/ldna28058enn.pdf

(24) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/944 av den 5 juni 2019 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om ändring av direktiv 2012/27/EU (EUT L 158, 14.6.2019, s. 125).

(25) Hyland, Marie, Lyons, Ronan, Lyons, Sean, The value of domestic building energy efficiency – evidence from Ireland, Energy Economics, Vol. 40, 2012; Mangold, Mikael, Österbring, Magnus, Wallbaum, Holger, Thuvander, Liane, Femenias, Paula, Socio-economic impact of renovation and retrofitting of the Gothenburg building stock, Energy and Buildings, Vol. 123, 2016.

(26) Europeiska revisionsrättens särskilda rapport nr 11/2020 av den 28 april 2020Energieffektivitet i byggnader: inriktningen på kostnadseffektivitet är ännu inte tillräckligt tydlig, https://www.eca.europa.eu/sv/Pages/DocItem.aspx?did=53483

(27) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 305/2011 av den 9 mars 2011 om fastställande av harmoniserade villkor för saluföring av byggprodukter och om upphävande av rådets direktiv 89/106/EEG (EUT L 88, 4.4.2011, s. 5).

(28) Europeiska revisionsrätten, i det citerade verket.

(29) Kommissionens meddelande av den 16 juli 2008 om offentlig upphandling för en bättre miljö (COM(2008)0400).

(30) Arbetsdokument från kommissionens avdelningar – konsekvensbedömning som åtföljer förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2010/31/EU om byggnaders energiprestanda, s. 95–97 (SWD(2016)0414).

22.9.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 385/83

P9_TA(2020)0228

Brist på läkemedel – hantering av ett växande problem

Europaparlamentets resolution av den 17 september 2020 om läkemedelsbristen – att hantera ett växande problem (2020/2071(INI))

(2021/C 385/09)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),

—	med beaktande av artikel 6.1 i EU-fördraget och artikel 35 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna om europeiska medborgares rätt till förebyggande hälsovård,

—	med beaktande av artikel 14 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och artikel 36 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

—	med beaktande av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget och protokoll nr 27 om den inre marknaden och konkurrens,

—	med beaktande av bestämmelserna i artiklarna 107 och 108 i EUF-fördraget om statligt stöd,

—	med beaktande av artikel 168 i EUF-fördraget, som anger att en hög hälsoskyddsnivå för människor ska säkerställas vid utformning och genomförande av all unionspolitik och alla unionsåtgärder,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel (1) och de skyldigheter som anges i artikel 81 i samma direktiv om en tillräcklig och kontinuerlig leverans av läkemedel och artikel 23a i samma direktiv om information till den behöriga myndigheten om försäljningen av en produkt upphör tillfälligt eller permanent,

—	med beaktande av utvärderingsrapporten från kommissionen till Europaparlamentet och rådet i enlighet med artikel 59.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel (COM(2017)0135),

—	med beaktande av rådets slutsatser av den 8 juni 2010 om rättvisa och hälsa inom alla politikområden: Solidaritet i hälsa,

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG (2),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014 av den 16 april 2014 om kliniska prövningar av humanläkemedel och om upphävande av direktiv 2001/20/EG (3),

—	med beaktande av rådets förordning (EU) 2015/1589 av den 13 juli 2015 om genomförandebestämmelser för artikel 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (4),

—	med beaktande av kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/161 av den 2 oktober 2015 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG genom fastställande av närmare bestämmelser om de säkerhetsdetaljer som anges på förpackningar för humanläkemedel (5),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/745 av den 5 april 2017 om medicintekniska produkter, om ändring av direktiv 2001/83/EG, förordning (EG) nr 178/2002 och förordning (EG) nr 1223/2009 och om upphävande av rådets direktiv 90/385/EEG och 93/42/EEG (6),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/561 av den 23 april 2020 om ändring av förordning (EU) 2017/745 om medicintekniska produkter vad gäller tillämpningsdatum för vissa bestämmelser (7),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/5 av den 11 december 2018 om ändring av förordning (EG) nr 726/2004 om inrättande av gemenskapsförfaranden för godkännande av och tillsyn över humanläkemedel och veterinärmedicinska läkemedel samt om inrättande av en europeisk läkemedelsmyndighet, förordning (EG) nr 1901/2006 om läkemedel för pediatrisk användning och direktiv 2001/83/EG om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel (8),

—	med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om utvärdering av medicinsk teknik och om ändring av direktiv 2011/24/EU (COM(2018)0051) och Europaparlamentets ståndpunkt vid första behandlingen av den 14 februari 2019 om samma förslag,

—	med beaktande av avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter (Trips-avtalet) och Dohaförklaringen om Trips-avtalet och folkhälsa,

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 8 april 2020 om riktlinjer för optimal och rationell läkemedelsförsörjning för att undvika brister under covid-19-utbrottet (C(2020)2272),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 27 maj 2020EU vid ett vägskäl – bygga upp och bygga nytt för nästa generation (COM(2020)0456),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 27 maj 2020EU-budgeten som motor i den europeiska återhämtningsplanen (COM(2020)0442),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 mars 2020En ny industristrategi för EU (COM(2020)0102),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 maj 2020EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030 (COM(2020)0380),

—	med beaktande av sin resolution av den 17 april 2020 om en samordnad EU-insats mot covid-19-pandemin och dess konsekvenser (9),

—	med beaktande av sin resolution av den 18 december 2019 om möjliggörande av digital omvandling av vård och omsorg på den digitala inre marknaden, om medborgarinflytande och ett hälsosammare samhälle (10),

—	med beaktande av sin resolution av den 2 mars 2017 om EU:s alternativ för att förbättra tillgången till läkemedel (11),

—

med beaktande av riktlinjerna från arbetsgruppen för tillgång till godkända humanläkemedel och veterinärmedicinska läkemedel, med representanter från Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA) och chefer för läkemedelsmyndigheterna (HMA), särskilt av den 1 juli 2019Guidance on detection and notification of shortages of medicinal products for Marketing Authorisation Holders (MAHs) in the Union (EEA) (EMA/674304/2018) (Vägledning om upptäckt och anmälan av brist på läkemedel för innehavare av godkännande för försäljning i unionen (EES)), och av den 4 juli 2019Good practice guidance for communication to the public on medicines: availability issues (EMA/632473/2018) (Vägledning om god praxis för kommunikation med allmänheten om problem med tillgången till läkemedel),

—

med beaktande av de nyskapade plattformarna mot bakgrund av den rådande covid-19-krisen, t.ex. EMA:s system för gemensamma kontaktpunkter för branschen, som rationaliserar förfarandet för rapportering av potentiella läkemedelsbrister för att förhindra och uppmärksamma sådana brister så tidigt som möjligt; med beaktande av att dessa plattformar har möjliggjort och underlättat en dialog om brister mellan aktörer i försörjningskedjan för läkemedel och tillsynsmyndigheter,

—

med beaktande av Världshälsoorganisationens (WHO) rapport Selection of essential medicines. Report of a WHO Expert Committee [meeting in Geneva from 17 to 21 October 1977] (Val av basläkemedel. Rapport från WHO:s expertkommitté [sammanträde i Genève den 17–21 oktober 1977]) (WHO Technical Report Series, nr 615), WHO:s sekretariats rapport av den 7 december 2001WHO medicines strategy: revised procedure for updating WHO’s Model List of Essential Drugs (EB109/8) (WHO:s läkemedelsstrategi: ändrat förfarande för uppdatering av WHO:s förteckning över basläkemedel), WHO: s rapport från mars 2015 Access to new medicines in Europe (Tillgång till nya läkemedel i Europa) och WHO: s rapport av den 9 juli 2013Priority Medicines for Europe and the World (Prioriterade läkemedel för Europa och världen),

—	med beaktande av WHO:s strategi ”One World, One Health” (En värld – en hälsa),

—	med beaktande av FN:s mål 3 för hållbar utveckling – att ”säkerställa hälsosamma liv och främja välbefinnande för alla i alla åldrar”.

—

med beaktande av den franska senatens informationsrapport nr 737 av den 27 september 2018 om bristen på läkemedel och vacciner – mer fokus på folkhälsoproblem i läkemedelsförsörjningskedjan, som tagits fram av Jean-Pierre Decool för den franska senatens informationsuppdrag om bristen på läkemedel och vacciner,

—

med beaktande av kommissionens riktlinjer för utländska direktinvesteringar och den fria rörligheten för kapital från tredjeländer och skyddet av EU:s strategiska tillgångar i samband med nödsituationen på grund av covid-19, inför tillämpningen av förordning (EU) nr 2019/452 (förordningen om granskning av utländska direktinvesteringar), som träder i kraft den 11 oktober 2020,

—	med beaktande av slutsatserna från rådets möte (sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor) den 9–10 december 2019,

—	med beaktande av rapporten Promoting innovation and access to health technologies (Främjande av innovation och tillgång till medicinsk teknik) från FN:s generalsekreterares högnivåpanel för tillgång till läkemedel,

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 december 2019Den europeiska gröna given (COM(2019)0640),

—	med beaktande av sin resolution av den 15 januari 2020 om den europeiska gröna given (12),

—	med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

—	med beaktande av yttrandena från utskottet industrifrågor, forskning och energi, utskottet för utveckling, utskottet för internationell handel, utskottet för transport och turism och utskottet för rättsliga frågor,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A9-0142/2020), och av följande skäl:

Det långvariga problemet med läkemedelsbrist inom EU har ökat exponentiellt på senare år. Den ökade globala efterfrågan och covid-19-pandemin har ytterligare förvärrat läkemedelsbristen, vilket har försvagat medlemsstaternas hälso- och sjukvårdssystem och lett till betydande risker för patienters hälsa och omsorg, inbegripet sjukdomsprogression och/eller förvärrade symtom, längre förseningar av eller avbruten vård eller behandling, längre sjukhusvistelser, ökad exponering för förfalskade läkemedel, medicineringsfel och biverkningar som inträffar när det läkemedel som saknas byts ut mot ett annat, överföring av smittsamma sjukdomar som skulle ha kunnat undvikas, stor psykologisk oro och ökade kostnader för hälso- och sjukvårdssystemet. Det är medlemsstaternas skyldighet att hitta snabba och konkreta lösningar, bland annat genom gemensam europeisk samordning och handling.

I fördragen och EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna anges att var och en ska ha tillgång till förebyggande hälsovård och till medicinsk vård på de villkor som fastställs i nationell lagstiftning och praxis. Denna rätt bör tillämpas för alla medborgare, även för dem som bor i de mindre medlemsstaterna och i unionens mest perifera områden. Läkemedelsbrist är ett växande hot mot folkhälsan med allvarliga konsekvenser för hälso- och sjukvårdssystemen och rätten för varje patient i EU att få tillgång till lämplig medicinsk behandling.

Ett av EU:s och WHO:s centrala mål och det tredje målet för hållbar utveckling är att säkerställa att patienter har tillgång till basläkemedel. En allmän tillgång till läkemedel förutsätter att läkemedlen finns tillgängliga i rätt tid och till överkomliga priser för alla, utan geografisk diskriminering.

D.	Patienter bör ha tillgång till hälso- och sjukvård och behandlingsalternativ enligt sina egna val och preferenser.

E.	Tillgången till lämpliga och ekonomiskt överkomliga diagnostiska tester och vaccin är lika viktig som tillgången till säkra, effektiva och ekonomiskt överkomliga läkemedel.

F.	Läkemedelsbrister beror på flera faktorer och har komplexa bakomliggande orsaker. Vissa beslut från läkemedelsindustrins sida, t.ex. avbruten produktion och indragningar från vissa mindre lönsamma medlemsstaters marknader, är också ofta orsaker till läkemedelsbrist.

G.	Det är av största vikt att förebygga läkemedelsbrist och att mildra dess effekter i händelse av att brist uppstår.

H.	En effektiv strategi bör omfatta åtgärder för att minska läkemedelsbristen, men även för att förhindra att brist uppstår genom att man ser på de flera bakomliggande orsakerna till brister.

I.	Det saknas harmoniserade definitioner i medlemsstaterna av ”brist”, ”spänningar”, ”avbrott i försörjningen”, ”lagerbrist” och ”hamstring”. Det bör göras åtskillnad mellan ”läkemedel av stort terapeutiskt intresse” och ”läkemedel av hälsomässig och strategisk betydelse”.

J.	Läkemedelsbrist medför höga kostnader för både offentliga och privata aktörer inom hälso- och sjukvården.

K.	Läkemedel är en av pelarna för hälso- och sjukvården, och bristande tillgång till basläkemedel och höga priser för innovativa läkemedel utgör ett allvarligt hot mot folkhälsan och de nationella hälso- och sjukvårdssystemens hållbarhet.

L.	I många fall har priserna på nya läkemedel, särskilt för behandling av cancer, ökat så mycket under de senaste årtiondena att många av EU-medborgarna inte längre har råd med dem.

M.	Industrin för generiska läkemedel och biosimilarer levererar de flesta läkemedel till patienter i EU (nästan 70 % av de levererade läkemedlen).

N.	De generiska läkemedlens och biosimilarernas inträde på marknaden är en viktig mekanism för att öka konkurrensen, sänka priserna och säkerställa hållbara hälso- och sjukvårdssystem. Deras inträde på marknaden bör inte fördröjas.

O.	EU-baserade tillverkare av generiska läkemedel har en viktig roll att spela för att tillfredsställa den ökande efterfrågan på ekonomiskt överkomliga läkemedel i medlemsstaterna.

P.	Över hälften av de läkemedel som det råder brist på är läkemedel för behandling av cancer, diabetes och infektioner samt läkemedel som verkar på nervsystemet. Injicerbara specialläkemedel förefaller vara mest sårbara för risken för brist på grund av tillverkningsprocessens komplicerade natur.

Q.	Läkemedelsbrist kan hota framgången för unionens och medlemsstaternas hälsoinitiativ, däribland den europeiska planen mot cancer.

R.	I de medlemsstater som har små marknader är läkemedlen för att behandla sällsynta sjukdomar ofta inte tillgängliga eller endast tillgängliga till väsentligt högre priser än på större marknader.

S.	Covid-19-pandemin har understrukit vikten av en väl fungerande inre marknad och robusta försörjningskedjor för läkemedel och medicinsk utrustning. Det behövs en dialog inom Europa om hur detta ska säkerställas.

T.	Initiativ på nationell nivå som inte samordnas, såsom hamstring och böter, är inte rätt lösning och kan leda till en ökad risk för läkemedelsbrist.

Förlusten av Europas oberoende i hälso- och sjukvårdssektorn hänger samman med omlokaliseringen av tillverkningen, och 40 % av de färdiga läkemedel som saluförs i EU kommer nu från tredjeländer. Europa har en stark tillverkningsindustri, men försörjningskedjan är i hög grad beroende av underleverantörer utanför EU för produktionen av råvaror, där kostnaden för arbetskraft såväl som miljöstandarderna ofta är lägre, vilket gör att mellan 60 % och 80 % av de verksamma ämnena i läkemedel tillverkas utanför EU, främst i Kina och Indien. För 30 år sedan var denna andel 20 procent. Dessa två länder producerar enligt uppgift 60 % av all paracetamol i världen, 90 % av allt penicillin och 50 % av all ibuprofen. Hittills har det inte krävts någon etikett eller märkning som är synlig för patienter och kunder på läkemedel och aktiva farmaceutiska substanser avseende deras ursprung och tillverkningsland. Den begränsade tillgången till de aktiva farmaceutiska substanser som krävs för produktion av generiska läkemedel utgör en särskild utmaning. De avbrott i den globala försörjningskedjan som följde efter covid-19-pandemin har ytterligare framhävt EU:s beroende av tredjeländer i hälso- och sjukvårdssektorn. Den nya covid-19-pandemin har även visat att det finns brist på medicintekniska produkter, medicinska produkter och skyddsutrustning.

EU har fortfarande en stark sektor för läkemedelstillverkning, särskilt i den innovativa sektorn, och är världens största exportör av farmaceutiska produkter som en del av den globala handeln med läkemedel. Tillgången till generiska läkemedel till lägre kostnad som innefattar tillverkning utanför EU gör läkemedlen ekonomiskt överkomliga, vilket påverkar medlemsstaternas budgetar för hälso- och sjukvård och patienternas tillgång.

W.	Till följd av covid-19-krisen kommer EU att stå inför en ekonomisk kris som kommer att påverka läkemedelsbristen och konkurrenskraften hos EU:s läkemedelsindustri.

X.	Det är lika viktigt att skydda och främja de befintliga produktionsanläggningarna i EU och stärka det europeiska forskningslandskapet.

Y.	En allt större efterfrågan i kombination med pristryck har bland annat lett till en koncentration av utbudet av aktiva farmaceutiska substanser, färre kemikalietillverkare och en brist på alternativa lösningar i händelse av problem, såsom den nuvarande covid-19-krisen har visat.

Lagren av läkemedel av stort terapeutiskt intresse och av hälsomässig och strategisk betydelse är otillräckliga, aktiva farmaceutiska substanser är billiga och lätta att tillverka och det råder särskild brist på beprövade läkemedel, som är avgörande för folkhälsan. Läkemedelsföretagen arbetar enligt just-in-time-metoden, vilket kan göra tillverkarna sårbara för tillgångsrelaterade chocker när oförutsedda avbrott i produktionen och försörjningskedjan inträffar och efterfrågan på marknaden svänger.

AA.

Olika prissättning mellan medlemsstaterna gynnar parallellexport till de länder där läkemedlet är dyrare. Parallellexport kan i vissa fall oavsiktligt skapa avbrott i försörjningen i medlemsstaterna och därmed bidra till marknadsobalans. I sin resolution av den 2 mars 2017 uppmanade parlamentet kommissionen och rådet att bedöma konsekvenserna av parallellhandeln och leveranskvoterna.

AB.	Avsaknaden av effektiv samordning på EU-nivå har lett till olämplig hamstring i vissa medlemsstater, vilket leder marknadsobalans, förvärrar läkemedelsbristen och begränsar tillgången till behandlingar för patienter i EU.

AC.	Icke samordnade åtgärder på nationell nivå har visat sig vara ineffektiva i kampen mot covid-19-krisen, samtidigt som en alleuropeisk samordning och dialog behövs.

AD.

Covid-19-pandemin har tydligt visat att samordning mellan EU:s institutioner, tillsynsmyndigheter och experter på försörjningskedjan för läkemedel är avgörande för att man ska kunna möta hälsokriser och klara avbrott i försörjningen, t.ex. läkemedelsbrist. Den har också visat hur viktigt det är att samordna EU:s politik och olika avdelningar för att snabbt och effektivt reagera på nödsituationer och förebygga läkemedelsbrister samt mildra dem om de uppstår.

AE.

Ett allt större antal medlemsstater försöker inrätta nationella lager av medicinska förnödenheter, och den ökade efterfrågan till följd av detta skulle överstiga de nuvarande prognoserna på efterfrågan, som baseras på epidemiologiska behov. Plötsliga toppar i efterfrågan kan innebära betydande påfrestningar för leverantörerna och därmed göra det svårt att tillgodose efterfrågan i andra länder.

AF.	Finanskrisen 2009 tvingade Europas länder att införa ohållbara kostnadsbegränsande åtgärder såsom tvångsåterbetalningar och ineffektiva upphandlingsmekanismer för att minska läkemedelsutgifterna, vilket har lett till att produkter och företag har dragits tillbaka från marknaden.

AG.	Rörligheten för läkemedel på den inre marknaden hindras av att medlemsstaternas bestämmelser inte är harmoniserade.

AH.	Covid-19-pandemin har visat på den ökade risken för försök att förvärva hälso- och sjukvårdskapacitet via utländska direktinvesteringar och behovet av att bevara och förstärka det gemensamma utnyttjandet av denna viktiga kapacitet inom den inre marknaden.

AI.	En stark, innovativ och konkurrenskraftig läkemedelsindustri i Europa är av avgörande intresse för EU och dess medlemsstater.

AJ.	Läkemedelsindustrin behöver rätt rättslig ram för att genomföra forskning, utveckling och produktion av läkemedel inom EU.

AK.	Patentskyddet skapar en rättslig ram som är viktig för läkemedelsinnovation, eftersom den ger företag ekonomiska incitament att täcka forsknings- och utvecklingskostnader för nya läkemedel.

AL.	Det står medlemsstaterna fritt att fastställa ytterligare grunder för beviljande av tvångslicenser och fastställa vad som utgör en nationell nödsituation.

AM.	Anmälningsmekanismer för läkemedelsbrist är för närvarande mycket fragmenterade i medlemsstaterna, särskilt för aktörer i försörjningskedjan och farmaceuter. Detta kan förhindra adekvat övervakning och kommunikation mellan medlemsstaters myndigheter när det gäller läkemedelsbrist.

AN.

I artikel 81 i direktiv 2001/83/EG anges krav på åtgärder för att förhindra brist på eller problem med distributionen av läkemedel i medlemsstaterna. Kommissionen har utfärdat riktlinjer för optimal och rationell läkemedelsförsörjning för att undvika brist under covid-19-pandemin. I dessa riktlinjer erkänner kommissionen att inget land är självförsörjande när det gäller de råvaror, aktiva farmaceutiska substanser, mellanprodukter eller färdiga läkemedel som behövs för att hälso- och sjukvårdssystemet ska fungera väl.

AO.

Enligt kommissionen har medlemsstaternas åtgärder mot covid-19-pandemin krävt en betydande ökning av produktionen av både aktiva farmaceutiska substanser och läkemedel i EU, vilket har gjort det nödvändigt att omorganisera försörjningskedjor och produktionslinjer. I sina uttalanden under ett möte med ledamöterna i Europaparlamentets utskott för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (ENVI) den 22 april 2020 framhöll kommissionsledamot Stella Kyriakides behovet av att öka produktionen av läkemedel och innovationsnivån inom EU. Alla små och medelstora läkemedelslaboratorier är en tillgång som bör bevaras och en grogrund för forskning och upptäckter som bör stödjas, eftersom de kan delta i arbetet med att förebygga läkemedelsbrist.

AP.

Både parlamentet och rådet har, i Europaparlamentets resolution av den 8 mars 2011 (13) respektive i rådets slutsatser av den 13 september 2010, betonat behovet av att införa ett gemensamt förfarande för gemensam upphandling av medicinska motåtgärder, särskilt pandemivacciner. I Europaparlamentets och rådets beslut nr 1082/2013/EU (14) uppmuntras medlemsstaterna att använda sig av gemensamma upphandlingsförfaranden under förutsättning att sådana förfaranden föregås av ett avtal om gemensam upphandling mellan de deltagande medlemsstaterna.

AQ.	Kommissionen har tillkännagett sin avsikt att senast i slutet av 2020 offentliggöra rekommendationer för en framtida läkemedelsstrategi för EU.

AR.

Transport och logistik är avgörande för försörjningen av läkemedel, farmaceutiska produkter, medicinsk utrustning, personlig skyddsutrustning, andra medicinska förnödenheter och råvaror, inte minst med tanke på transportkedjans allt mer komplexa karaktär. Det är viktigt att ha en effektiv ”grön gränsövergång” med snabbfiler för att säkerställa ett obehindrat flöde av läkemedel, minska de administrativa hindren och underlätta tillgången till transporttjänster.

AS.	Arbetstagare bör garanteras höga säkerhetsstandarder och fortsatt anständiga arbetsvillkor. Regelverket för läkemedel bör säkra kvalitet, kvantitet, säkerhet och effektivitet när det gäller läkemedelsförsörjningen mellan medlemsstaterna.

AT.	Patienter förlitar sig på en rättvis och effektiv tillgång till läkemedel som bygger på en hållbar, konkurrenskraftig, mångsidig och väl fungerande inre marknad, som omfattar det gemensamma europeiska transportområdet.

AU.	Covid-19-utbrottet belyste det faktum att handeln med läkemedel inom och utanför EU är avgörande för att övervinna befintliga hinder och prioritera rörligheten för samhällsviktiga varor.

AV.	Man måste undvika att covid-19-utbrottet förvärrar den socioekonomiska situationen och levnadsvillkoren för utsatta medborgare.

AW.

Klimatförändringarna, i kombination med globaliseringen, urbaniseringen och det ökade resandet, är en av orsakerna till att antalet epidemier såväl som deras geografiska spridning och konsekvenser ökar. Den europeiska övervakningen har stärkts när det gäller vektorburna sjukdomar såsom malaria, denguefeber, chikungunya, zikafeber och West Nile-feber.

AX.

Det finns ett ökat samband mellan förlusten av biologisk mångfald, olaglig handel med vilda djur och växter, spridningen av artificiella livsmiljöer och förstörelsen av naturområden med hög befolkningstäthet samt ohållbara metoder för livsmedelsproduktion och spridningen av zoonoser, dvs. djurpatogener som överförs till människor och sprids snabbt. Den biologiska mångfalden är en viktig källa till befintliga läkemedel och den potentiella utvecklingen av framtida läkemedel.

Europaparlamentet betonar hur geostrategiskt viktigt det är för unionen att återfå sitt oberoende när det gäller hälso- och sjukvård, att snabbt och effektivt trygga försörjningen av läkemedel till överkomliga priser, medicinsk utrustning, medicintekniska produkter, verksamma ämnen, diagnosverktyg och vacciner och att förebygga brister på dessa och därvid prioritera patienternas intressen och säkerhet. Parlamentet betonar vikten av att säkerställa att alla medlemsstater har rättvis tillgång till försörjningskedjan. Parlamentet framhåller därför att unionens läkemedelsindustri måste ha en diversifierad försörjningskedja och en plan för att minska risken för läkemedelsbrist för att hantera eventuella sårbarheter och risker för dess försörjningskedja.

Europaparlamentet påpekar att medlemsstaterna visserligen ansvarar för att definiera och organisera sin hälso- och sjukvårdspolitik, men att unionen ansvarar för läkemedelslagstiftningen och flera folkhälsostrategier och att det är EU:s ansvar att samordna och komplettera de nationella åtgärderna för att garantera tillgång till hälso- och sjukvårdstjänster av god kvalitet till överkomliga priser för alla EU-medborgare och EU-invånare.

Europaparlamentet betonar vikten av att alltid sätta patienternas intressen och säkerhet i centrum för hälsopolitiken och inte tillåta någon diskriminering i tillgången till läkemedel och behandlingar, samt behovet av närmare samarbete och samordning mellan medlemsstaterna för att underlätta utbyte av god praxis. Parlamentet framhåller den potentiella skada för patienter som kan följa av brist på läkemedel och medicintekniska produkter. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att arbeta i nära samordning för att skydda motståndskraften och hållbarheten hos försörjningskedjan för hälso- och sjukvården och säkerställa en kontinuerlig tillgång till läkemedel.

Europaparlamentet betonar att läkemedelsbristen är ett allvarligt hot mot rätten till behandling med basläkemedel för patienter i EU, som genererar ojämlikhet mellan patienter beroende på vilket land de bor i och även skapar en möjlig störning av den inre marknaden.

Europaparlamentet betonar behovet av en harmoniserad definition på EU-nivå av ”brist”, ”spänningar”, ”avbrott i försörjningen”, ”lagerbrist” och ”hamstring”. Parlamentet uppmanar kommissionen att arbeta för att ta fram dessa harmoniserade definitioner i nära samarbete med medlemsstaterna och alla relevanta berörda parter, inbegripet patientorganisationer. Parlamentet uppmanar särskilt kommissionen att stärka den definition av ”brist” som föreslogs 2019 av den gemensamma arbetsgruppen från Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA) och cheferna för läkemedelsmyndigheterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra åtskillnad mellan ”läkemedel av stort terapeutiskt intresse”, dvs. läkemedel där ett behandlingsavbrott sannolikt kommer att bli livshotande för patienter på kort eller medellång sikt eller kraftigt minska patientens chanser med avseende på sjukdomens möjliga utveckling, eller för vilka det inte finns några lämpliga behandlingsalternativ tillgängliga i tillräcklig mängd, och ”läkemedel av hälsomässig och strategisk betydelse”, där ett behandlingsavbrott är omedelbart livshotande för patienten.

Europaparlamentet bedömer att det är av avgörande betydelse att de bakomliggande orsakerna till läkemedelsbrister, som omfattar flera faktorer, bedöms och hanteras. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang kommissionens anbudsinbjudan för en studie om orsakerna till läkemedelsbristen i unionen och begär att studien ska offentliggöras före årets slut. Parlamentet uppmanar dock till genomförande av en annan studie om konsekvenserna av läkemedelsbristen för patienternas vård, behandling och hälsa.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå ambitiösa och konkreta åtgärder för att ta itu med dessa problem i sin planerade läkemedelsstrategi. Parlamentet uppmanar kommissionen att införliva åtgärder för läkemedelsbranschen i 2021 års förslag till lag om tillbörlig aktsamhet för företag.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag till ett nytt europeiskt hälsoprogram (programmet EU för hälsa) och det faktum att ett av programmets uttalade mål är att främja tillgången till och tillgängligheten av läkemedel och medicinsk utrustning. Parlamentet uppmanar till en gemensam insats för att förebygga läkemedelsbrist, vilken skulle finansieras av det framtida hälsoprogrammet.

Europaparlamentet påminner om att läkemedelsbristen är en global utmaning. Parlamentet betonar att utvecklingsländer, däribland ett antal afrikanska länder, påverkas mest av denna brist. Parlamentet betonar att tillgången till läkemedel i utvecklingsländer bör hanteras i ett bredare sammanhang inom ramen för WHO. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka sitt stöd till utvecklingsländerna, särskilt genom den strategiska reserven rescEU.

10.

Europaparlamentet understryker alla människors grundläggande rätt till en levnadsstandard tillräcklig för den egna och familjens hälsa och välbefinnande, i enlighet med artikel 25 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna. Parlamentet påminner i detta avseende om att EU har åtagit sig att säkerställa en hög skyddsnivå för människors hälsa i all sin politik och verksamhet, i enlighet med artikel 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och principen om en konsekvent politik för utveckling, i full överensstämmelse med internationella åtaganden, särskilt Agenda 2030 för hållbar utveckling och mål 3 för hållbar utveckling – att ”säkerställa att alla kan leva ett hälsosamt liv och verka för alla människors välbefinnande i alla åldrar”.

Tryggad försörjning för patienterna, säkrad tillgång till medicinsk behandling för alla patienter och återupprättande av EU:s oberoende när det gäller hälso- och sjukvård

11.

Europaparlamentet påminner om att läkemedelsbrist har direkta konsekvenser för patienternas hälsa, säkerhet och fortsatta behandling. Parlamentet betonar att konsekvenserna för patienter av läkemedelsbrist inbegriper sjukdomsprogression och/eller förvärrade symtom på grund av fördröjd behandling, överföring av smittsamma sjukdomar som skulle kunna undvikas, ökad risk för exponering för förfalskade läkemedel och stor psykologisk oro för patienter och deras anhöriga. Parlamentet påminner om att ingen medlemsstat är självförsörjande när det gäller de råmaterial, mellanprodukter, aktiva farmaceutiska substanser och färdiga läkemedel som är nödvändiga för att säkerställa att hälso- och sjukvårdssystemet fungerar väl.

12.

Europaparlamentet noterar att riskerna är särskilt höga för sårbara grupper, t.ex. barn, äldre, gravida kvinnor, personer med funktionsnedsättning, patienter med kroniska sjukdomar eller cancer eller personer på intensivvårdsavdelningar.

13.

Europaparlamentet påminner om bristen på hormonläkemedel för kvinnor som används för preventivmedel och vid hormonbehandling. Parlamentet noterar med oro de hot som sådana brister utgör för kvinnors och flickors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter. Parlamentet betonar vikten av att förbättra kontrollen och hanteringen av tillverkningen, lagringen och saluföringen av dessa läkemedel för att säkerställa kontinuitet i försörjningskedjorna, rättvis prissättning och tillgänglighet för kvinnor.

14.

Europaparlamentet understryker att ett högre pris för det ersättningsläkemedel som föreslås för patienten, en lägre ersättningsnivå eller brist på ersättning i flera medlemsstater utgör stora hinder för tillgången till läkemedel för människor med låg inkomst eller som lider av kroniska sjukdomar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera tillgång till ett ersättningsläkemedel till likvärdigt pris eller med motsvarande ersättning vid bristande tillgång.

15.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i EU:s statistik över inkomst- och levnadsvillkor (EU-Silc) ta med uppgifter om egenrapporterade icke tillgodosedda behov avseende tillgång till läkemedel, eftersom tillgång till läkemedel i nuläget inte omfattas av EU-Silc.

16.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta de snabba åtgärder som krävs för att trygga försörjningen av medicinska produkter, minska EU:s beroende av tredjeländer och stödja lokal läkemedelstillverkning för läkemedel av stort terapeutiskt intresse, och prioritera läkemedel av hälsomässig och strategisk betydelse i nära samarbete med medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att med hjälp från relevanta berörda parter utarbeta en karta över EU:s produktionsanläggningar i tredjeländer och en karta över befintliga och potentiella produktionsanläggningar i EU som uppdateras löpande och som kan användas som referens, i syfte att kunna upprätthålla, modernisera och stärka deras kapacitet i de fall det är nödvändigt, möjligt och genomförbart. Parlamentet betonar vikten av att läkemedelsindustrin har kapacitet att hantera en plötslig ökning av efterfrågan i kritiska situationer.

17.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sina kommande läkemedels- och industristrategier ta upp frågor som rör tillgången, tillgängligheten och den prismässiga överkomligheten när det gäller läkemedel, samarbetet mellan de nationella tillsynsmyndigheterna samt EU:s beroende av tredjeländer för tillverkningskapacitet, tillgången till aktiva farmaceutiska substanser och utgångsmaterial. Parlamentet anser att dessa strategier måste omfatta lagstiftningsåtgärder och stimulera tillverkning av mycket viktiga aktiva farmaceutiska substanser och basläkemedel i Europa i syfte att göra läkemedel tillgängliga, prismässigt överkomliga, hållbara och lika lättillgängliga för alla.

18.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra läkemedelsbrist till en av pelarna i den kommande läkemedelsstrategin och skapa ett läkemedelsforum, under tillsyn av EMA, där lagstiftare, tillsynsmyndigheter, finansiärer, patient- och konsumentorganisationer, branschföreträdare och andra relevanta berörda parter i försörjningskedjan för hälso- och sjukvården kan samlas för att förebygga brister, diskutera frågor som rör farmaceutisk hållbarhet och säkerställa den europeiska läkemedelsindustrins konkurrenskraft. Parlamentet uppmanar därför särskilt kommissionen att ytterligare stärka dialogen med relevanta berörda parter och med internationella aktörer för att bedöma nya behandlingar och vacciner samt med EMA, för att hitta sätt att snabbt samordna vetenskapliga bedömningar mellan nationella organ, inklusive när det gäller samarbete under förbedömningsfasen innan kritiska kliniska data är tillgängliga, samordningen av datagenerering efter godkännande samt flexibla metoder för att utöka framställningen av behandlingar och vacciner.

19.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förvissa sig om att dess läkemedelsstrategi kan bekämpa otillbörliga affärsmetoder i hela läkemedelsförsörjningskedjan vilka kan undergräva öppenheten och de balanserade förbindelserna mellan de olika offentliga och privata enheter som direkt eller indirekt är involverade i att säkerställa tillgång till läkemedel och därmed utför en viktig offentlig tjänst.

20.

Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen och medlemsstaterna att, om det behövs för allmänintresset, överväga att införa åtgärder och ekonomiska incitament i enlighet med reglerna om statligt stöd och hållbar politik i utbyte mot åtaganden, för att skydda Europas starka läkemedelsindustribas och för att uppmuntra industrin att förlägga sin verksamhet till EU, från produktion av aktiva farmaceutiska substanser till läkemedelstillverkning, förpackning och distribution. Parlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att säkra befintliga verksamheter, till exempel genom att belöna investeringar i läkemedlens kvalitet och i försörjningstryggheten. Parlamentet betonar hur strategiskt viktig denna sektor är och betonar vikten av att investera i europeiska företag för att diversifiera resurserna och stimulera utveckling av innovativ produktionsteknik som kan förbättra hela produktionslinjers reaktionsförmåga. Parlamentet påminner om att all offentlig finansiering måste villkoras av helt öppna och spårbara investeringar, leveransskyldigheter på den europeiska marknaden och främjande av bästa resultat för patienterna, även när det gäller de tillverkade läkemedlens tillgänglighet och prismässiga överkomlighet.

21.

Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen och medlemsstaterna att införa rätt ekonomiska ram för att säkra och modernisera befintliga tillverkningskapaciteter för läkemedel, teknik och aktiva farmaceutiska substanser i Europa, till exempel genom att belöna investeringar i läkemedlens kvalitet och i försörjningstryggheten.

22.

Europaparlamentet betonar att läkemedelssektorn fortsätter att vara en viktig industriell pelare och en drivkraft när det gäller att skapa arbetstillfällen.

23.

Europaparlamentet anser att den europeiska gröna given utgör en viktig möjlighet att uppmuntra läkemedelstillverkare att delta i den gröna återhämtningsplanen genom att producera i enlighet med miljömässiga och ekologiska standarder.

24.

Europaparlamentet betonar att det i en global ekonomi kanske inte är möjligt att flytta hela den medicinska försörjningskedjan till EU. Parlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och EU:s multilaterala partner, särskilt WHO och WTO, att upprätta en internationell ram för att säkerställa de globala försörjningskedjornas kvalitet och integritet i syfte att begränsa användningen av skadliga protektionistiska åtgärder, samtidigt som man upprätthåller de striktaste arbets- och miljönormerna i produktionen över hela världen. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att i den nya läkemedelsstrategin inkludera åtgärder för att hantera eventuella avbrott i de globala försörjningskedjorna. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta itu med frågor som rör läkemedelsförsörjningen, bland annat i samband med den kommande översynen av handelspolitiken.

25.

Europaparlamentet konstaterar att det för vissa biologiska läkemedel, såsom blod- och plasmaderiverade läkemedel, kommer att vara avgörande att man gör det möjligt för Europa att öka sin kapacitet att samla in blod och plasma för att minska beroendet av plasmaimport från tredjeländer. Parlamentet uppmanar kommissionen att påskynda översynen av lagstiftningen om blod, vävnader och celler (direktiv 2002/98/EG (15) och direktiv 2004/23/EG (16)) för att minska risken för brister på dessa mycket viktiga livräddande läkemedel.

26.

Europaparlamentet påminner om att det i artiklarna 81 och 23a i direktiv 2001/83/EG fastställs allmänna skyldigheter för innehavare av godkännande för försäljning och distributörer när det gäller läkemedelsförsörjning samt en anmälningsskyldighet i händelse av ett tillfälligt eller permanent försörjningsavbrott. Parlamentet beklagar dock de skillnader som kommissionen iakttagit när det gäller införlivandet av dessa skyldigheter i nationell lagstiftning. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa att innehavare av godkännande för försäljning och partihandlare uppfyller kraven i direktiv 2001/83/EG för att säkerställa tillräckliga och fortsatta leveranser av läkemedel. Parlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare förtydliga de skyldigheter som gäller för innehavare av godkännande för försäljning enligt direktiv 2001/83/EG och framhåller behovet av att säkerställa att de rapporterar läkemedelsbrister inom fastställda tidsramar. Parlamentet betonar behovet av att tillämpa avskräckande och proportionella sanktioner om dessa rättsliga skyldigheter inte fullgörs, i enlighet med den befintliga rättsliga ramen.

27.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att överväga att inrätta harmoniserade planer för förebyggande och hantering av brister, där tillverkarna åläggs att identifiera läkemedel av stor terapeutisk betydelse för vilka förebyggande och korrigerande åtgärder krävs för att undvika eller motverka alla slags avbrott i försörjningen. Parlamentet påpekar att en sådan plan bör omfatta lösningar för strategisk lagring av läkemedel för att säkerställa försörjning under en rimlig tidsperiod och öppna och permanenta kommunikationsmekanismer som patienter och hälso- och sjukvårdspersonal kan använda för att rapportera och förutse brister. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta fram riktlinjer för att säkerställa att nationella lagringsinitiativ står i proportion till behoven och inte orsakar oavsiktliga konsekvenser i andra medlemsstater.

28.

Europaparlamentet konstaterar att försörjningstryggheten är en viktig faktor i kampen mot bristsituationer och måste användas som ett kvalitetskriterium vid tilldelningen av offentliga kontrakt och vid upphandlingar som rör försörjningen av läkemedel, i enlighet med rekommendationen i artikel 67 i direktiv 2014/24/EU. Parlamentet betonar vikten av diversifierade försörjningskällor och upphandlingsmetoder för läkemedel. Parlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att i samband med direktiv 2014/24/EU snabbt föreslå riktlinjer för medlemsstaterna, särskilt om hur man bäst tillämpar kriteriet om det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet och inte bara tittar på kriteriet lägsta pris. Parlamentet föreslår att investeringar i tillverkningen av verksamma ämnen och färdiga läkemedel inom EU också bör användas som ett kriterium, liksom antalet produktionsanläggningar och deras belägenhet, försörjningens tillförlitlighet, återinvesteringen av vinster i FoU och tillämpningen av sociala, miljömässiga, etiska och kvalitetsmässiga normer.

29.

Europaparlamentet konstaterar att upphandlingsförfaranden med en enda vinnare och/eller med endast en produktionsanläggning för det grundläggande ämnet kan vara en svaghet vid försörjningsavbrott. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att överväga att införa anbudsförfaranden där flera vinnare kan utses, inklusive anbudsgivare med gemensamma anbud, genom att de fokuserar på produktion i EU och garanterar minst två olika källor för det grundläggande ämnet, i syfte att upprätthålla konkurrensen på marknaden och minska risken för brister, samtidigt som patienterna garanteras kvalitativ och prismässigt överkomlig behandling. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att undersöka möjligheten att skapa en rättslig ram som uppmuntrar och gör det möjligt för hälso- och sjukvårdssystemen att genomföra upphandlingar som belönar läkemedelsföretag som garanterar läkemedelsförsörjningen under svåra omständigheter.

30.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att undersöka möjligheten att skapa en eller flera ideella europeiska farmaceutiska inrättningar som i det allmännas intresse framställer läkemedel som är av hälsomässig och strategisk betydelse för hälso- och sjukvården om det inte finns någon befintlig industriproduktion, i syfte att komplettera och säkra försörjningstryggheten och förebygga eventuella läkemedelsbrister i nödsituationer. Parlamentet påminner om den avgörande roll som ny teknik, digitalisering och artificiell intelligens kan spela för att göra det möjligt för forskare från europeiska laboratorier att arbeta i ett nätverk och dela sina mål och resultat, samtidigt som den europeiska ramen för uppgiftsskydd respekteras fullt ut.

31.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noggrant utvärdera hur artificiell intelligens skulle kunna bidra positivt till en snabb och tillförlitlig leverans av medicinska förnödenheter.

32.

Europaparlamentet betonar vikten av offentlig-privata partnerskap, såsom det europeiska gemensamma teknikinitiativet för innovativa läkemedel, inom ramen för program för forskning och innovation. Parlamentet anser att kommissionen även bör överväga att skapa en europeisk modell av Förenta staternas Biomedical Advanced Research and Development Authority.

33.

Europaparlamentet betonar att det akuta behovet av läkemedel och medicinsk utrustning inte får äventyra kvaliteten, säkerheten, effektiviteten och kostnadseffektiviteten hos humanläkemedel och hälsoprodukter.

34.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder mot spridningen av förfalskade läkemedel från obehöriga webbplatser och försäljare, som i nuläget ger upphov till oro. Parlamentet anser att sådan praxis kan orsaka allvarlig skada och leda till allvarliga hälsoproblem eller försämra EU-medborgarnas hälsa. Parlamentet betonar att det är viktigt med EU-samordning vid kartläggningen och bekämpningen av förfalskade läkemedel.

35.

Europaparlamentet efterlyser en förstärkt dialog mellan läkemedelsindustrin och andra produktionssektorer, t.ex. jordbruk, trädgårdsodling och skogsbruk, för att utveckla produktionen av verksamma ämnen i EU. Parlamentet efterlyser dels insatser för att bekämpa överspecialiseringen inom vissa sektorer, dels stora investeringar i forskning, bioekonomi och bioteknik i syfte att diversifiera resurserna. Parlamentet anser att man i den industriella återhämtningen i Europa måste prioritera den dubbla digitala och ekologiska omvandlingen av våra samhällen och bygga upp motståndskraft mot externa chocker.

36.

Europaparlamentet betonar vikten av högkvalitativ medicinsk forskning och innovation, inbegripet det patentfria segmentet. Parlamentet vill att det inrättas ett verkligt europeiskt nätverk för att stödja behandlingsinriktad och medicinsk forskning och understryker att kostnaderna i samband med omlokalisering inte får leda till medicinsk forskning av sämre kvalitet. Parlamentet betonar att ett stabilt system för forskning och utveckling kan ha en positiv inverkan på produktionskapaciteten och försörjningsstabiliteten.

37.

Europaparlamentet erkänner att den forskningsbaserade läkemedelsindustrin är en mycket viktig sektor som bidrar till att säkra kvalitativ tillverkning av och tillgång till läkemedel, till att säkerställa framtida innovation för att hantera utestående, icke tillgodosedda behov och till att stödja hälso- och sjukvårdssystemens motståndskraft, reaktionsförmåga och beredskap när det gäller att hantera framtida utmaningar, inbegripet pandemier.

38.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skapa en miljö där den forskningsbaserade läkemedelsindustrin ges incitament att utveckla prismässigt överkomliga lösningar för icke tillgodosedda läkemedelsbehov, till exempel bekämpning av antimikrobiell resistens. Parlamentet uppmanar kommissionen att upprätthålla ett robust europeiskt immaterialrättssystem inom den kommande läkemedelsstrategin i syfte att uppmuntra FoU och tillverkning i Europa, säkerställa att Europa förblir en innovatör och har en världsledande position och i slutändan skydda och stärka Europas strategiska oberoende på folkhälsoområdet.

39.

Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att föreslå åtgärder för att uppmuntra ökad inkludering av EU:s små och medelstora företag i läkemedelsförsörjningskedjan, med tanke på deras viktiga roll inom forskning och innovation och inneboende förmåga att snabbt anpassa sin produktionsinriktning, i syfte att bättre hantera oväntade chocker.

40.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att skapa en miljö som säkerställer att Europa fortsätter att vara attraktivt för investeringar i FoU, i syfte att bevara en aktiv och konkurrenskraftig forskningsbaserad läkemedelsindustri som stöds av ökade investeringar i kapacitet och infrastruktur för FoU, inbegripet universitet, med beaktande av att EU fortfarande är den överlägset ledande regionen i världen för tillverkning av verksamma ämnen för patentläkemedel. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla tillräckliga finansiella resurser inom ramen för Horisont Europa och andra EU-program för att stärka unionens verksamhet för forskning och innovation (FoI) till stöd för tillverkning inom viktiga industrisektorer, inbegripet läkemedelsindustrin, samtidigt som man säkerställer geografisk balans och deltagande från medlemsstater som är lågpresterande inom FoI i gemensamma EU-projekt och EU-program och upprätthåller principen om spetskompetens.

41.

Europaparlamentet framhåller att Horisont 2020 redan har finansierat ett betydande antal hälsorelaterade forsknings- och innovationsverksamheter. Parlamentet understryker att finansieringen av coronavirusrelaterad forskning inte bör påverka andra hälsoprioriteringar inom Horisont 2020. Parlamentet efterlyser mer finansiering genom Horisont Europa för att skapa och stödja forsknings- och innovationsekosystem som är inriktade på läkemedel, inbegripet offentlig-privata partnerskap och stöd för offentlig forskning inom innovativa sektorer med högt mervärde. Parlamentet betonar att ett ledande medicinskt forskningsekosystem kräver färdigheter, nätverk och akademiska förbindelser, infrastruktur för hälsouppgifter, ett fungerande regelverk och ett innovationsfrämjande förhållningssätt till immateriella rättigheter. Parlamentet efterlyser en översyn av de incitament som införts för att uppmuntra forskning om särläkemedel för att avgöra om de är framgångsrika, och efterlyser nya incitament om så inte är fallet. Parlamentet understryker att Horisont Europa och andra EU-program måste stödja sällsynta sjukdomar och att forskning, bästa praxis, kliniska prövningar och läkemedel som rör sällsynta sjukdomar måste göras tillgängliga för invånare i alla medlemsstater. Parlamentet påminner om hur viktig icke-exklusiv licensiering kan vara för att åtgärda brister och stabilisera priserna på läkemedel, särskilt under hälsonödlägen.

42.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera effekterna av coronaviruset för industrin och de små och medelstora företagen samt att lägga fram en förnyad industristrategi för EU som prioriterar den dubbla digitala och ekologiska omvandlingen av våra samhällen och uppbyggnaden av motståndskraft mot externa chocker. Parlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att göra det möjligt för medlemsstaterna att göra allt som behövs för att se till att små och medelstora läkemedelsföretag fortsätter eller återupptar sin forskningsverksamhet och bidrar till att säkerställa mångfalden i vår produktion och bevara de arbetstillfällen som den medför, samtidigt som det också betonas hur viktig hållbar, etisk och kvalitativ tillverkning är för arbetstillfällen, tillväxt och konkurrenskraft.

43.

Europaparlamentet betonar att patientföreningar bör involveras mer i fastställandet av forskningsstrategier för offentliga och privata kliniska prövningar, för att säkerställa att de tillgodoser de europeiska patienternas icke tillgodosedda behov.

44.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja insynen i offentliga investeringar i FoU-kostnaderna för läkemedel, så att dessa investeringar återspeglas i tillgängligheten och prissättningen för allmänheten. Parlamentet påminner om sin ståndpunkt om direktiv 89/105/EG (17) och uppmanar kommissionen att vidta lämpliga åtgärder i den kommande läkemedelsstrategin i detta avseende, inbegripet att överväga en översyn av direktivet.

45.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att granska utländska direktinvesteringar i tillverkningsanläggningar för läkemedel som är en del av Europas kritiska infrastruktur för hälso- och sjukvård.

46.

Europaparlamentet betonar behovet av att säkerställa att hälso- och sjukvårdspersonal samt allmänheten har tillgång till säkra och effektiva läkemedel och hälsoprodukter av god kvalitet, genom att övervaka och reglera den fortsatta efterlevnaden av god klinisk sed när det gäller godkännande av kliniska prövningar och utförandet av sådana, i enlighet med högsta möjliga hälsoskyddsstandarder.

47.

Europaparlamentet anser att den europeiska läkemedelsmarknaden bör stärkas för att påskynda patienternas tillgång till läkemedel, göra vårdkostnaderna mer överkomliga, maximera besparingarna i nationella hälsobudgetar och undvika administrativa bördor för läkemedelsföretag.

48.

Europaparlamentet påpekar att generiska läkemedel och biosimilarer möjliggör ökad konkurrens, sänkta priser samt besparingar för hälso- och sjukvårdssystemen och därmed bidrar till att förbättra tillgången till läkemedel för patienterna.

49.

Europaparlamentet betonar att biosimilarers mervärde och deras ekonomiska inverkan på hälso- och sjukvårdssystemens hållbarhet bör analyseras, att deras marknadstillträde inte bör fördröjas och att man vid behov bör undersöka åtgärder för att stödja deras införande på marknaden.

50.

Europaparlamentet beklagar de tvister som syftar till att fördröja marknadsinträdet för generiska läkemedel. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att slutet på innovatörens period av kommersiell ensamrätt respekteras.

51.

Europaparlamentet är oroat över de möjliga negativa effekterna av Förenade kungarikets utträde ur EU på läkemedelsförsörjningen, särskilt för Irland. Parlamentet vill att man i avtalet om framtida förbindelser med Förenade kungariket inkluderar riktade bestämmelser, såsom avtal om ömsesidigt erkännande, som gör det möjligt för båda sidor att reagera på nya hot mot människors hälsa och säkerställa fortsatt och snabb tillgång till säkra läkemedel och medicintekniska produkter för patienter och för beredskapsplaner i händelse av ett avtalslöst utträde.

Stärkta EU-insatser för en bättre samordning och komplettering av medlemsstaternas hälso- och sjukvårdspolitik

52.

Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen, medlemsstaterna och industrin samarbetar under ledning av EMA för att skapa större insyn i produktions- och distributionskedjan för läkemedel och för att inrätta en europeisk enhet för att förebygga och hantera brister.

53.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i nära samarbete med kommissionen och andra berörda parter samtidigt undersöka alternativa sätt att säkerställa tillräckliga lager, till exempel en faktisk efterlevnad av de befintliga lagstadgade kraven på alla aktörer i försörjningskedjan på nationell nivå, samt åtgärder för att öka insynen i försörjningskedjan.

54.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta fram hälsostrategier på europeisk nivå på grundval av en gemensam ”korg” av läkemedel för behandling av cancer, infektioner, sällsynta sjukdomar och andra områden som drabbas särskilt hårt av brister för att säkerställa att patienterna har tillgång till behandling, med beaktande av skillnaderna mellan medlemsstaternas kliniska strategier. Parlamentet uppmanar kommissionen att även undersöka möjligheten att harmonisera kriterierna för prissättning så att dessa läkemedel blir ekonomiskt överkomliga, i syfte att motverka återkommande brister, med beaktande av köpkraftspariteten i alla medlemsstater.

55.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att sätta frågan om bristen på cancerläkemedel i centrum för den del i den kommande europeiska planen mot cancer som handlar om behandlingsmetoder.

56.

Europaparlamentet anser att man bör införa en särskild stadga för vissa beprövade läkemedel som skulle åtföljas av incitament för tillverkare att bibehålla sin saluföring på den europeiska marknaden och säkerställa diversifiering av den europeiska produktionen.

57.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skapa en europeisk beredskapsreserv med de läkemedel av hälsomässig och strategisk betydelse som det lätt kan uppstå brist på, med rescEU-mekanismen som förebild, i syfte att begränsa återkommande brister och skapa ett europeiskt krisapotek. Parlamentet insisterar på att denna reserv måste stå i proportion till sitt syfte och att den bör användas på ett sätt som är öppet, ansvarsfullt och rättvist för alla medlemsstater. Parlamentet betonar att en sådan mekanism bör hanteras med försiktighet, med särskild hänsyn till lagringsbeständighet och undvikande av svinn.

58.

Europaparlamentet vill att man utser en europeisk tillsynsmyndighet som tillsammans med kommissionen utför uppgiften att fastställa en mekanism för rättvis fördelning av läkemedel från den europeiska beredskapsreserven till de medlemsstater som påverkas av avbrott i försörjningen eller bristande försörjning. Parlamentet uppmanar den utsedda europeiska tillsynsmyndigheten att planera oberoende och transparenta översyner för att se till att alla medlemsstater behandlas lika.

59.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utveckla innovativa och samordnade strategier och att intensifiera utbytet av god praxis när det gäller lagerförvaltning. Parlamentet anser att EMA är det organ som är bäst lämpat att utses till den tillsynsmyndighet som får uppgiften att förebygga läkemedelsbrist på EU-nivå under och efter nödsituationer, och att EMA för denna uppgift bör ges ett bredare mandat och ökade resurser. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att ändra den befintliga lagstiftningen för att stärka EMA:s kapacitet. Parlamentet understryker att EMA på lång sikt bör kunna utfärda godkännanden för försäljning under förutsättning att tillverkarna uppfyller försörjnings- och tillgänglighetskraven, utan att sådana krav leder till läkemedelsbrist. Parlamentet hoppas att förstärkningen av EMA:s resurser kommer att göra det möjligt för myndigheten att upprätthålla det befintliga systemet med inspektion av produktionsanläggningar i tredjeländer genom samordning av de nationella inspektörerna.

60.

Europaparlamentet efterlyser en översyn av förordning (EG) nr 141/2000 om särläkemedel (18) för att vända bevisbördan när det gäller klausulen om tioårig ensamrätt på marknaden så att innehavaren av godkännandet för försäljning är tvungen att bevisa att produkten inte är tillräckligt lönsam för att täcka FoU-kostnaderna.

61.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att studera och inrätta en fond för särläkemedel som finansieras av medlemsstaterna, för att på medlemsstaternas vägnar upphandla särläkemedel kollektivt för hela EU.

62.

Europaparlamentet vill se fler gemensamma upphandlingsförfaranden på EU-nivå i syfte att motverka brister, särskilt under hälsokriser, något som har tillämpats sedan covid-19-viruset bröt ut, med förenklade och transparenta förfaranden för en snabbare reaktion. Parlamentet efterlyser i synnerhet införandet av gemensamma upphandlingsförfaranden på EU-nivå när det gäller läkemedel för behandling av sällsynta sjukdomar för att säkerställa att dessa läkemedel finns tillgängliga i alla medlemsstater. Parlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en brådskande utvärdering och eventuell revidering genom en förordning av beslut nr 1082/2013/EU om gränsöverskridande hot mot människors hälsa, som fastställer mekanismen för gemensam upphandling, i enlighet med fördragen.

63.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att åter se över idén om insyn i nettoprissättningar och ersättningar för olika behandlingar för att ge medlemsstaterna lika villkor när de förhandlar med läkemedelsföretag om behandlingar som inte upphandlas gemensamt.

64.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka sitt engagemang för att stödja skyddet av kritisk infrastruktur för hälso- och sjukvård i medlemsstaterna och att börja tillämpa det europeiska programmet för skydd av kritisk infrastruktur inom sektorn för hälso- och sjukvårdsinfrastruktur.

65.

Europaparlamentet efterlyser en fullständig och snabb tillämpning av förordning (EU) nr 536/2014 om kliniska prövningar av humanläkemedel. Parlamentet anser att denna förordning skulle göra det lättare att lansera och genomföra stora kliniska prövningar på ett harmoniserat och samordnat sätt på EU-nivå.

66.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och EMA att samarbeta med industrin för att säkerställa att läkemedel som görs tillgängliga i en medlemsstat är tillgängliga i övriga medlemsstater, särskilt i mindre medlemsstater.

67.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bedöma effekterna av parallellhandel på läkemedelsbrister i medlemsstaterna och att hantera problemen på lämpligt sätt genom att vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att läkemedlen når alla patienter i EU i tid. Parlamentet betonar i detta avseende behovet av att ta med erfarenheterna från patienter, konsumentgrupper och hälso- och sjukvårdspersonal.

68.

Europaparlamentet understryker vikten av patientinflytande och ett patientinriktat förhållningssätt. Parlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen och medlemsstaterna att låta patienterna bli bättre företrädda och komma bättre till tals i beslutsprocesserna kring hanteringen av eventuella försörjningsproblem som påverkar deras läkemedel.

69.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att anta en gemensam ståndpunkt och inleda förhandlingar om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om utvärdering av medicinsk teknik och om ändring av direktiv 2011/24/EU.

Fördjupat samarbete mellan medlemsstaterna

70.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta en innovativ, användarvänlig, öppen och centraliserad digital plattform för rapportering och förmedling av harmoniserad information som kommer in från de nationella organen och alla berörda parter, inbegripet tillverkare, partihandlare och apotekare, om tillgängliga lager och brister på läkemedel och medicinsk utrustning, samt för undvikande av dubbelarbete. Parlamentet välkomnar det arbete som EMA:s och HMA:s gemensamma arbetsgrupp har gjort när det gäller tillgängligheten av läkemedel samt EMA:s inrättande av systemet med gemensamma kontaktpunkter och systemet för gemensamma kontaktpunkter för branschen. Parlamentet efterlyser en utvärdering och förbättring av de befintliga informationssystemen så att man kan få en tydlig överblick över svårigheterna, bristerna och kraven i varje medlemsstat, i syfte att undvika hamstring. Parlamentet uppmuntrar i detta sammanhang kommissionen att använda och genomföra de digitala verktygen och telematikverktygen på alleuropeisk nivå samt att överväga att ändra förordningen om ändringar av villkoren (19) och riktlinjerna för klassificeringar av ändringar. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att införa ett system för tidig varning på såväl nationell som europeisk nivå, för att skärpa läkemedelsföretagens skyldighet att anmäla alla avbrott eller spänningar i läkemedelsförsörjningen.

71.

Europaparlamentet anser att det är av avgörande betydelse att förbättra den tidiga kommunikationen om tillgången till läkemedel med hälso- och sjukvårdspersonal och patienter med hjälp av innovativa digitala verktyg som gör det möjligt att få fram uppdaterade realtidsdata om var ett visst läkemedel finns samt dess tillgänglighet, kvantitet och pris, i överensstämmelse med dataskyddslagstiftningen. Parlamentet påminner om att hälso- och sjukvårdspersonal måste ha tillgång till uppdaterad information för att kunna reagera på lämpligt sätt på nya och befintliga brister. Parlamentet betonar att det kan stärka patientsäkerheten om man tidigt är medveten om ett försörjningsproblem och tidigt identifierar potentiella behandlingsalternativ. Parlamentet rekommenderar därför att information till hälso- och sjukvårdspersonal om tillgängliga alternativ inkluderas.

72.

Europaparlamentet anser att medlemsstaterna bör dela med sig av information om exempelvis epidemiprognoser till alla inblandade aktörer för att hjälpa dem att bättre planlägga sin verksamhet i en situation med stigande efterfrågan och att bättre kunna tillgodose behoven i bristsituationer.

73.

Europaparlamentet påminner om att felaktig information kan leda till olämplig användning av läkemedel och onödig hamstring.

74.

Europaparlamentet konstaterar i detta sammanhang att människor hamstrar läkemedel av rädsla för att lagren ska ta slut. Parlamentet uppmanar regeringarna att motverka dessa rädslor genom att upplysa och försäkra människor, för att få ett slut på den alltför stora resursförbrukningen.

75.

Europaparlamentet vill att bipacksedlarna av papper ska ersättas med ett elektroniskt produktinformationsblad, som ska tas fram på alla språk för alla länder där läkemedlet saluförs, i syfte att underlätta rörligheten för och försäljningen av läkemedel på den inre marknaden och därmed minska bristerna. Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma möjligheten att tillåta tillverkare att på frivillig basis och utan ytterligare bördor för dem införa ett märkningssystem – som bör vara synligt och identifierbart för patienter och kunder – avseende läkemedels och verksamma ämnens ursprung och framställningsort.

76.

Europaparlamentet betonar vikten av att säkerställa en väl fungerande inre marknad, så att alla utan hinder kan få tillgång till läkemedel, medicintekniska produkter och skyddsutrustning, särskilt de som bor i medlemsstater som på grund av sin ringa storlek eller sin avlägsna belägenhet är starkt importberoende och inte lätt kan få tillgång till försörjningskedjan.

77.

Europaparlamentet rekommenderar att man utarbetar en katalog över brister i alla medlemsstater, vilket skulle göra det möjligt för EMA att enkelt uppdatera sin offentliga katalog över brister som bedöms av kommittén för humanläkemedel (CHMP) och/eller kommittén för säkerhetsövervakning och riskbedömning av läkemedel (PRAC).

78.

Europaparlamentet betonar vikten av att kommissionen vidtar alla åtgärder som krävs för att bekämpa spekulation, bedrägeri och prismissbruk i samband med handeln med viktiga läkemedelssubstanser.

79.

Europaparlamentet fördömer att bristerna utnyttjas för brottsliga ändamål. Parlamentet påminner om att förfalskning av läkemedel och medicinska produkter förvärrar spänningarna inom försörjningen. Parlamentet efterlyser skärpta åtgärder för att bekämpa denna praxis genom tillsyn över internetplattformar som erbjuder läkemedel, förstärkt samarbete mellan relevanta EU-organ och nationella organ och respekt för offrens rättigheter.

Att förebygga och bemöta brister i händelse av hälsokriser

80.

Europaparlamentet framhåller med oro de brister på vissa läkemedel som förekommit under covid-19-krisen, bland annat brister på intensivvårdsläkemedel. Parlamentet understryker vikten av att upprätthålla produktion, försörjning, distribution, utveckling och lika tillgång till högkvalitativa läkemedel under samordning av EMA. Parlamentet noterar med oro att vissa läkemedel har belagts med globala exportförbud och välkomnar kommissionens åtagande att trygga läkemedelsförsörjningen. Parlamentet understryker att den experimentella användningen av läkemedel för behandling av covid-19 inte får leda till läkemedelsbrist för patienter som lider av andra sjukdomar och som är beroende av dessa läkemedel.

81.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i nära samarbete med medlemsstaterna anta en europeisk beredskapsplan för pandemier, för att säkerställa en samordnad och effektiv reaktion. Parlamentet välkomnar i detta avseende att kommissionen skapat ett clearing house för medicinsk utrustning med anknytning till covid-19. Parlamentet upprepar sin uppmaning från sin resolution av den 17 april 2020 till att inrätta en europeisk mekanism för hälsoinsatser för att man ska kunna reagera på alla typer av hälsokriser.

82.

Europaparlamentet betonar att en europeisk beredskapsplan för pandemier bör innefatta samordning av information om distributionen och förbrukningen av läkemedel i medlemsstaterna och en lämplig definition av lagstiftningens flexibilitet för att hantera spänningar i försörjningen. Parlamentet anser att en sådan plan, för att effektivt kunna stödja medlemsstaternas insatskapacitet, även bör omfatta utbredd användning av krissamarbetsmekanismer på EU-nivå, såsom rescEU och avtalet om gemensam upphandling.

83.

Europaparlamentet betonar att genomförandet av ett öppet, fritt, rättvist, transparent, verkställbart och regelbaserat multilateralt handelssystem är grundläggande för att säkerställa den globala tillgången till medicinska produkter och begränsa vår sårbarhet i framtida nödsituationer.

84.

Europaparlamentet välkomnar införandet av mer flexibla regler i samband med covid-19-krisens utbrott för att minska läkemedelsbristen och underlätta rörligheten för läkemedel mellan medlemsstaterna, däribland godkännandet av olika förpackningsformat, ett förfarande för återanvändning som gör att innehavare av godkännande för försäljning kan få ett godkännande i en annan medlemsstat, förlängd giltighetstid för intyg om god tillverkningssed, förlängda utgångsdatum, användning av veterinärmedicinska läkemedel osv. Parlamentet uppmanar kommissionen att strikt övervaka användningen av dessa arrangemang för att säkerställa att det inte görs avkall på patientsäkerheten och se till att de finns tillgängliga i händelse av svårigheter eller brister. Parlamentet välkomnar i detta avseende den tillfälliga förlängningen av tillämpningsperioden för förordning (EU) 2017/745 om medicintekniska produkter. Parlamentet efterlyser därför en särskild strategi för särläkemedel.

85.

Europaparlamentet konstaterar att patentskydd är ett viktigt incitament för företag att investera i innovation och producera nya läkemedel. Parlamentet noterar samtidigt att den utestängande effekten av patent kan leda till begränsat utbud på marknaden och minskad tillgång till såväl läkemedel som farmaceutiska produkter. Parlamentet betonar att en avvägning bör göras mellan uppmuntran till innovation genom den utestängande effekt som patent har och säkerställande av tillgång till läkemedel och skydd av folkhälsan. Parlamentet påminner om att artikel 14.11 i förordning (EG) nr 726/2004 föreskriver att ett företag som saluför ett läkemedel kan åtnjuta dataexklusivitet under åtta år från och med att det fått sitt första godkännande för försäljning. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en översyn av den förordningen för att föreskriva möjligheten att tillfälligt tillåta beviljandet av tvångslicenser i händelse av en hälsokris, för att tillåta produktion av generiska versioner av livräddande läkemedel. Parlamentet påminner om att detta är en av de folkhälsorelaterade flexibiliteter inom området patentskydd som redan ingår i WTO:s avtal om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter (Trips-avtalet), som bekräftas ytterligare i Dohaförklaringen från 2001. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att genomförandet av EU:s frihandelsavtal inte påverkar möjligheterna att åberopa den flexibilitet som Trips-avtalet erbjuder och att tillhandahålla vägledning för medlemsstater i syfte att uppmuntra frivillig licensiering snarare än omedelbar tvångslicensiering.

86.

Europaparlamentet påminner om att förordning (EG) nr 816/2006 (20) harmoniserar förfarandet för utfärdande av tvångslicenser för patent och tilläggsskydd för tillverkning och försäljning av läkemedelsprodukter avsedda för export till berättigade importerande länder som behöver sådana produkter för att ta itu med folkhälsoproblem. Parlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för sin kommande läkemedelsstrategi överväga möjligheten till harmoniserade bestämmelser om beviljande av tvångslicenser för läkemedel, såsom vaccin, som skulle göra det möjligt för medlemsstaterna att reagera snabbare och mer effektivt vid framtida europeiska folkhälsokriser.

87.

Europaparlamentet betonar att program för tvångslicenser måste vara en del av mer omfattande EU-åtgärder för att ta itu med frågan om tillgång till läkemedel. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en europeisk handlingsplan i detta avseende.

88.

Europaparlamentet betonar att skydd och verkställighet av patent bör ske med vederbörlig hänsyn till samhällets intressen, närmare bestämt skyddet av mänskliga rättigheter och folkhälsoprioriteringar. Parlamentet påminner i samma anda om att patentskydd inte bör påverka rätten till hälsa och att det inte bör bidra till att öka klyftan mellan rikare och fattigare medborgare när det gäller tillgång till läkemedel. Parlamentet anser att unionens strategi i denna fråga bör säkerställa harmonisering och enhetlighet mellan de olika åtgärder som står till medlemsstaternas förfogande.

89.

Europaparlamentet betonar att ett brett nätverk av rättvisa och väl genomförda frihandelsavtal med välavvägda bestämmelser om immateriella rättigheter och regleringssamarbete, i kombination med ett fullt fungerande multilateralt handelssystem, med WTO och ett operativt överprövningsorgan som nav, är det bästa sättet att säkerställa att flera produktionskällor för basläkemedel finns tillgängliga och att regleringsstandarderna stämmer överens i hela världen, vilket skulle säkerställa en stark global innovationsram som kompletterar den europeiska produktionen. Parlamentet betonar vikten av att ha flera möjligheter att säkerställa en adekvat tillgång de läkemedel som behövs, inbegripet att vid behov vara beredd att tillåta import av läkemedel som tillverkas utomlands under tvångslicensiering. Parlamentet påminner om att skillnader i regelverk och standarder för läkemedel kan skapa onödiga handelshinder. Parlamentet betonar vikten av europeiska kvalitets- och säkerhetsnormer. Parlamentet uppmuntrar antagandet av internationella normer och uppmanar kommissionen att se till att alla medicinska slut- eller mellanprodukter som är avsedda för den europeiska marknaden uppfyller gällande europeiska kvalitets- och säkerhetsnormer och inte är förfalskade. Parlamentet noterar att ett annat sätt att säkerställa EU:s strategiska oberoende på hälsoområdet är att inkludera läkemedelstillverkningen av vissa produkter i programmet för viktiga projekt av gemensamt europeiskt intresse.

90.

Europaparlamentet uppmanar med kraft alla länder att ansluta sig till WTO:s avtal om tullfri behandling av farmaceutiska produkter. Parlamentet kräver att dess tillämpningsområde utvidgas till alla farmaceutiska produkter och läkemedel, samtidigt som man respekterar alla länders politiska handlingsutrymme och säkerställer medborgarnas tillgång till läkemedel. Parlamentet betonar att medicinska produkter och läkemedel, även i mellanformer, alltid bör undantas från motåtgärder i handelstvister och vara lättillgängliga. Parlamentet kräver därför också ett omedelbart, ensidigt och tillfälligt avskaffande av tullar på medicinska och farmaceutiska produkter för att underlätta import av dessa. Parlamentet understryker att utvecklingen av medicinska produkter måste ske i linje med internationella standarder för mänskliga rättigheter, i överensstämmelse med Parisavtalet, och att arbetstagarrättigheterna måste överensstämma med ILO:s grundläggande konventioner. Parlamentet noterar kommissionens arbete med lagstiftningen om tillbörlig aktsamhet.

91.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa ett snabbt och fullständigt genomförande – och vid behov en revision – av förordningen om granskning av utländska direktinvesteringar, som bör omfatta hälso- och sjukvård som en strategisk sektor.

92.

Europaparlamentet påminner om att covid-19-krisen har satt de offentliga hälso- och sjukvårdssystemens motståndskraft på prov. Parlamentet anser att införandet av stresstester för att bedöma motståndskraften hos offentliga hälso- och sjukvårdssystemen i händelse av en nödsituation skulle kunna bidra till fastställandet av orsakerna till strukturella riskfaktorer och utgöra ett effektivt sätt att motverka brister i händelse av pandemier. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att på grundval av resultaten från dessa tester ta fram rekommendationer till medlemsstaterna i syfte att stärka deras hälso- och sjukvårdssystem och täcka alla eventuella behov som kan uppstå i händelse av en hälsorelaterad nödsituation.

93.

Europaparlamentet anser att EU:s hälso- och sjukvårdssystem behöver flera gemensamma standarder och bättre interoperabilitet för att undvika läkemedelsbrister och erbjuda hälso- och sjukvård av hög kvalitet till alla i samhället. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att lägga fram ett förslag till direktiv om minimistandarder för hälso- och sjukvårdssystem av god kvalitet baserat på resultaten av stresstester.

94.

Europaparlamentet anser att gränsstängningar och tullkontroller inte får hindra den gränsöverskridande rörligheten för läkemedel av stort unionsintresse inom unionen i händelse av en hälsokris. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att införa säkra och snabba förfaranden för att i överensstämmelse med EU-rätten kunna kontrollera produkter vid gränserna under en hälsokris.

95.

Europaparlamentet konstaterar att covid-19-utbrottet har belyst vikten av samarbete och solidaritet mellan medlemsstaterna och av snabba läkemedelsleveranser under akuta och exceptionella omständigheter, som skulle kunna inträffa igen i framtiden. Parlamentet betonar vidare att en ny industri- och transportpolitik och investeringar i FoU är avgörande för att läkemedelsindustrin ska kunna tillgodose morgondagens behov.

96.

Europaparlamentet betonar behovet av ett mer effektivt och hållbart transport- och logistiknätverk och kortare transportsträckor, vilket skulle leda till minskade utsläpp, mindre inverkan på miljön och klimatet, en bättre fungerande inre marknad och minskade administrativa hinder.

97.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa de ”gröna gränsövergångar” som kommissionen föreslår i sina riktlinjer för gränsförvaltningsåtgärder för att skydda hälsan och säkerställa tillgänglighet för varor och grundläggande tjänster i syfte att möjliggöra välfungerande transport av inte bara läkemedel utan även råvaror, mellanprodukter och relaterade material, inbegripet förpackningar. Parlamentet betonar behovet av att bibehålla öppna gränser genom gröna gränsövergångar så att de kan användas för att hantera framtida oförutsedda händelser.

98.

Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att undanröja flaskhalsar och ta itu med befintliga problem som hindrar ett fullständigt integrerat och välfungerande gemensamt europeiskt transportområde för alla transportsätt. Parlamentet betonar behovet av att främja intermodalitet – samtidigt som en övergång till järnväg främjas – och finansiera de viktigaste knutpunkterna samt säkra en oavbruten leverans av olika typer av varor, bland annat av farligt gods som är avgörande för den kemiska industrins och läkemedelsindustrins produktion. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att vårdanläggningar och hälso- och sjukvårdspersonal får förstärkning inför ökade trafikvolymer till följd av att restriktioner hävs.

99.

Europaparlamentet framhåller vikten av it-system för att underlätta spårbarhet, tillsyn och snabb leverans av läkemedel samt utbyte av information mellan de olika aktörer som deltar i transportlogistikkedjan, inklusive tullmyndigheterna.

100.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samordning med medlemsstaterna ta fram mekanismer för att säkerställa snabba och säkra transporter och bättre övervakning av transport samt lagring av läkemedel, dvs. införandet av en beredskapsplan som säkerställer obehindrad transport av läkemedel vid avbrott i transportsektorn och okonventionella distributionsplaner, t.ex. tidskänsliga leveranser av läkemedel via planerad blandad trafik.

101.

Europaparlamentet noterar vikten av att garantera en icke-diskriminerande och hög säkerhetsnivå för både transportinfrastruktur och transportarbetare, så att det blir möjligt att hantera stora volymer i försörjningskedjan utan avbrott, samtidigt som behöriga myndigheter vidtar proportionella och anpassade åtgärder för att minimera hälsoriskerna. Parlamentet understryker vikten av fortsatt goda arbetsvillkor för förare.

102.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa att hälso- och sjukvårdspersonal har tillstånd att passera de inre gränserna om de arbetar i ett grannland.

103.

Europaparlamentet noterar att det i transportinfrastrukturen för inkommande och utgående varor är viktigt med en omsorgsfull hantering av lagerkapaciteten, dels för lagring i rumstemperatur, dels för att bevara kylkedjan.

104.

Europaparlamentet betonar behovet av att undanröja hinder för tillgång till läkemedel, medicintekniska produkter och skyddsutrustning för alla medborgare, särskilt de som bor i medlemsstater som på grund av sin ringa storlek eller sin avlägsna belägenhet är starkt beroende av import och inte lätt kan få tillgång till försörjningskedjan.

105.

Europaparlamentet betonar vikten av att tillgodose specifika transportbehov på lokal och regional nivå, särskilt i perifera områden, på landsbygden, i bergsområden, i glesbygden och i öregioner samt i yttersta randområden som är mer svårtillgängliga och medför högre leveranskostnader. Parlamentet anser att strategiska planer för att uppgradera infrastrukturen i medlemsstaterna bör inbegripa konkreta åtgärder för dessa regioner. Parlamentet noterar vikten av att säkerställa att den digitala omvandlingen når dessa områden och behovet av att påskynda användningen av nya lösningar som är anpassade till deras behov och därmed förbättra konnektiviteten, tillgängligheten och överkomligheten. Parlamentet betonar att tillgången till läkemedel i dessa områden inte på något sätt får hindras.

106.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge organisatoriskt och ekonomiskt stöd, bland annat genom de arbetsprogram som antagits inom ramen för den fleråriga budgetramen för 2021–2027, till medlemsstaterna och till transportföretagen under nödsituationer såsom pandemier, och att prioritera och reservera ett utrymme i alla lasttransporter för basvaror såsom läkemedel, aktiva farmaceutiska substanser och medicinsk utrustning.

107.

Europaparlamentet efterlyser ett genomförande av snabba och innovativa lösningar för att minska läkemedelsbristen i god tid och möjliggöra säker transport av temperaturkänsliga läkemedel, där produkterna spåras genom ständig fjärrövervakning. Parlamentet uppmanar kommissionen att utvidga befogenheterna för Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC) på folkhälsoområdet och att främja utbyte av bästa praxis.

108.

Europaparlamentet uppmanar ECDC att publicera modelleringsdata om den sannolika utvecklingen av covid-19-pandemin i varje medlemsstat samt data om patientbehov och sjukhuskapacitet i medlemsstaterna i syfte att vid behov bättre förutse tillgång och efterfrågan på läkemedel . Parlamentet anser att EMA bör samarbeta med ECDC för att bättre förebygga brister på läkemedel och vanliga mediciner med tanke på möjliga framtida epidemier och pandemier.

109.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen, EMA och de nationella tillsynsmyndigheterna att dra nytta av alla pragmatiska insatser som gjorts under covid-19-krisen och att fortsätta att låta lagstiftningen erbjuda flexibilitet för innehavarna av godkännanden för försäljning, till exempel när det gäller förfaranden för byte av leverantörer av aktiva farmaceutiska substanser, fastställande av nya tillverkningsställen och snabbare importtillstånd, för att det ska gå bättre att begränsa läkemedelsbrister.

110.

Europaparlamentet är medvetet om att de leveranskvoter som innehavare av godkännanden för försäljning tillämpar på distributionen av hälso- och sjukvårdsprodukter fastställs utifrån flera parametrar, bland annat uppskattningar av de nationella patientbehoven. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med berörda parter från läkemedelsindustrin reflektera över de lagervolymer av läkemedel som finns tillgängliga. Parlamentet påminner i detta avseende om att de kvoter för lagervolymer som införts av distributörer ofta är knappa och orsakar stagnation och underskott, och att bristande insyn i lagren har noterats i vissa delar av distributionskedjan.

111.

Europaparlamentet betonar att en prissättningspolitik för läkemedel som enbart innehåller utgifter inte gör det möjligt att justera priserna för att återspegla förändringar i kostnaderna för varor, tillverkning, regleringsförfaranden och distribution och har en negativ inverkan på försörjningstryggheten. Parlamentet noterar med oro att ökad produktefterfrågan under läkemedelsbrister skulle kunna öka risken för illojal prissättning i regioner som drabbats av bristen samt i fall där alternativa farmaceutiska produkter skulle kunna ersätta dem som det råder brist på.

112.

Europaparlamentet framhåller exempel på brister som hänger samman med den tid som krävs för att uppfylla de lagstadgade kraven, inbegripet tidsfördröjning på grund av regelverk och nationella krav, men betonar samtidigt att behovet av läkemedel och medicinsk utrustning inte får medföra en försämring av kvaliteten, säkerheten, effektiviteten och kostnadseffektiviteten hos humanläkemedel och hälso- och sjukvårdsprodukter, inbegripet medicintekniska produkter. Parlamentet påminner om att efterlevnaden av de regler som gäller för godkännande av kliniska prövningar av läkemedel, liksom kontrollen av efterlevnaden av god klinisk praxis vid utförandet av dessa, måste fortsätta att regleras och övervakas i enlighet med högsta möjliga standarder för folkhälsoskydd. Parlamentet påminner även om att man bör prioritera att optimera godkännandeprocesserna, samtidigt som höga vetenskapliga standarder upprätthålls, i syfte att möjliggöra förenklade administrativa uppgifter för att behålla läkemedel på marknaden genom att ändra den befintliga förordningen om ändringar av villkor, förbättra tillgången till information för patienter och hälso- och sjukvårdspersonal och förenkla flödet av läkemedel från en medlemsstat till en annan i händelse av brist. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att använda sig av informationsteknik på bästa sätt i godkännandeprocesser, inbegripet digitala verktyg och telematikverktyg, för att förbättra lagstiftningens effektivitet i hela EU och samtidigt upprätthålla skyddet av personuppgifter i enlighet med förordning (EU) 2016/679 (den allmänna dataskyddsförordningen) (21).

113.

Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att, med beaktande av EU-strategin för data och den digitala omvandlingen av hälso- och sjukvården och med tanke på den stora potential som hälsodata har att förbättra kvaliteten på hälso- och sjukvården och resultaten för patienterna, främja genomförandet av driftskompatibel teknik inom medlemsstaternas hälso- och sjukvårdssektorer, vilket kommer att underlätta tillhandahållandet av innovativa hälsolösningar till patienterna. Parlamentet uppmuntrar inrättandet av ett fullt samverkande och operativt europeiskt hälsodataområde med en styrningsram som främjar skapande av ett innovativt datadrivet ekosystem som grundar sig på ett säkert och kontrollerat utbyte av information och kritiska data bland medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja nästa generations standarder, verktyg och infrastruktur för att lagra och behandla data som lämpar sig för forskning och utveckling av innovativa produkter och tjänster. Parlamentet understryker att personliga hälsouppgifter endast får samlas in och behandlas på de rättsliga grunder som anges i artikel 6.1 i den allmänna dataskyddsförordningen och på de villkor som anges i artikel 9 i den allmänna dataskyddsförordningen. Parlamentet anser att ytterligare behandling av personliga hälsouppgifter i detta sammanhang bör förbjudas. Parlamentet påminner de personuppgiftsansvariga om dataskyddsprincipen om öppenhet och om deras skyldigheter gentemot patienter och andra registrerade personer till följd av denna.

114.

Europaparlamentet betonar vikten av att säkerställa allmän tillgång till vacciner och medicinska behandlingar, särskilt i nödsituationer och i samband med nya sjukdomar för vilka det inte finns någon behandling, såsom för covid-19. Parlamentet efterlyser ett nära samarbete mellan WHO och WTO för att säkra distribution av vaccinet när det väl upptäckts. Parlamentet uppmanar samtidigt kommissionen att stärka sina mekanismer för gemensam upphandling av läkemedel i syfte att garantera allmän tillgång till behandling för alla medborgare oavsett var de är bosatta.

115.

Europaparlamentet vidhåller att man i avvaktan på utvecklingen och godkännandet av ett säkert och verkningsfullt vaccin mot covid-19 eller en säker och verkningsfull behandling av denna sjukdom måste göra allt för att vaccinet eller behandlingen snabbt ska kunna produceras och distribueras i Europa och runt om i världen och för att säkerställa rättvis och lika tillgång till vaccinet eller behandlingen.

116.

Europaparlamentet konstaterar att covid-19-epidemin har förvärrat det ständiga problemet med brist på läkemedel och skyddsutrustning i EU, och betonar samtidigt att tillgången till läkemedel och skyddsutrustning är en global angelägenhet som också har allvarliga konsekvenser för utvecklingsländerna, där fattigdomsrelaterade sjukdomar sprids och tillgången till läkemedel är låg. Parlamentet betonar behovet av att EU för en konsekvent politik, särskilt på områdena utveckling, handel, hälsa, forskning och innovation, för att bidra till att säkra en kontinuerlig tillgång till basläkemedel i de fattigaste länderna och, i synnerhet, i de minst utvecklade länderna.

117.

Europaparlamentet noterar att bristen på tillgång till läkemedel har fått allvarliga konsekvenser för de mest utsatta och marginaliserade grupperna, däribland kvinnor och barn, personer med hiv och andra kroniska sjukdomar, migranter, flyktingar och internflyktingar, äldre personer och personer med funktionsnedsättning.

118.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utöva globalt ledarskap för att säkerställa att utvecklingsländerna får garanterad tillgång till och försörjning av basläkemedel, särskilt i nödsituationer.

119.

Europaparlamentet framhåller att covid-19-epidemin visar att det finns ett behov av att korta ned befintliga försörjningskedjor så mycket som möjligt, i synnerhet för att undvika beroende av långa och bräckliga globala försörjningskedjor för kritisk medicinsk utrustning och kritiska läkemedel. Parlamentet uppmanar eftertryckligen EU att hjälpa utvecklingsländerna att bygga upp lokal tillverknings-, produktions- och distributionskapacitet genom tekniskt stöd, viktig kunskap och information, genom att stimulera tekniköverföring och främja enhetlighet i regleringsriktlinjer, övervakningssystem och utbildning av hälso- och sjukvårdspersonal. Parlamentet understryker behovet av att skapa starkare hälso- och sjukvårdssystem och väl fungerande försörjningskedjor. Parlamentet framhåller att utvecklingsländerna, och särskilt de minst utvecklade länderna, är kraftigt beroende av internationella försörjningskedjor, vilket kan leda till allvarliga brister när den globala efterfrågan ökar och utbudet är begränsat.

120.

Europaparlamentet efterlyser ett globalt kollektivt svar och välkomnar resultatet av den internationella givarkonferens som hölls den 4 maj 2020 för att motverka coronaviruset, då 7,4 miljarder EUR mobiliserades från givare runt om i världen för att påskynda arbetet med diagnostik, behandling och utveckling av vaccin. Parlamentet betonar att medicinsk utrustning mot covid-19 bör vara ekonomiskt överkomlig, säker, effektiv, lätt att administrera och allmänt tillgänglig för alla överallt och betraktas som en global kollektiv nyttighet. Parlamentet anser därför att tillgång och överkomliga priser bör vara en integrerad del i hela FoU- och tillverkningsprocessen. Parlamentet anser av denna anledning att man bör införa strikta villkor för offentlig finansiering, särskilt när det gäller kollektiv förvaltning, transparens, teknikdelning, tekniskt kunnande, kliniska resultat osv. Parlamentet betonar att dessa villkor måste offentliggöras, eftersom de offentliga finanserna inte kan bestå av checkar in blanco.

121.

Europaparlamentet betonar att utbyte av patogentester och sekvensinformation är avgörande för att snabbt utveckla diagnostik, behandlingar och vacciner. Parlamentet påminner om de bindande internationella skyldigheterna när det gäller rimlig och rättvis fördelning av nyttan med konventionen om biologisk mångfald och Nagoyaprotokollet vad gäller genetiskt material.

o o

122.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas parlament.

(1) EUT L 311, 28.11.2001, s. 67.

(2) EUT L 94, 28.3.2014, s. 65.

(3) EUT L 158, 27.5.2014, s. 1.

(4) EUT L 248, 24.9.2015, s. 9.

(5) EUT L 32, 9.2.2016, s. 1.

(6) EUT L 117, 5.5.2017, s. 1.

(7) EUT L 130, 24.4.2020, s. 18.

(8) EUT L 4, 7.1.2019, s. 24.

(9) Antagna texter, P9_TA(2020)0054.

(10) Antagna texter, P9_TA(2019)0105.

(11) EUT C 263, 25.7.2018, s. 4.

(12) Antagna texter, P9_TA(2020)0005.

(13) Europaparlamentets resolution av den 8 mars 2011 om utvärdering av hanteringen av H1N1-influensan 2009–2010 i EU (EUT C 199 E, 7.7.2012, s. 7).

(14) Europaparlamentets och rådets beslut nr 1082/2013/EU av den 22 oktober 2013 om allvarliga gränsöverskridande hot mot människors hälsa och om upphävande av beslut nr 2119/98/EG (EUT L 293, 5.11.2013, s. 1).

(15) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/98/EG av den 27 januari 2003 om fastställande av kvalitets- och säkerhetsnormer för insamling, kontroll, framställning, förvaring och distribution av humanblod och blodkomponenter och om ändring av direktiv 2001/83/EG (EUT L 33, 8.2.2003, s. 30).

(16) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/23/EG av den 31 mars 2004 om fastställande av kvalitets- och säkerhetsnormer för donation, tillvaratagande, kontroll, bearbetning, konservering, förvaring och distribution av mänskliga vävnader och celler (EUT L 102, 7.4.2004, s. 48).

(17) Europaparlamentets ståndpunkt av den 6 februari 2013 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om insyn i de åtgärder som reglerar prissättningen på humanläkemedel och deras inordnande i de nationella sjukförsäkringssystemen (Antagna texter, P7_TA(2013)0039).

(18) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 141/2000 av den 16 december 1999 om särläkemedel (EGT L 18, 22.1.2000, s. 1).

(19) Kommissionens förordning (EG) nr 1234/2008 av den 24 november 2008 om granskning av ändringar av villkoren för godkännande för försäljning av humanläkemedel och veterinärmedicinska läkemedel (EUT L 334, 12.12.2008, s. 7).

(20) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 816/2006 av den 17 maj 2006 om tvångslicensiering av patent för tillverkning av läkemedelsprodukter för export till länder med folkhälsoproblem (EUT L 157, 9.6.2006, s. 1).

(21) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).

22.9.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 385/104

P9_TA(2020)0229

Genomförandet av de nationella strategierna för integrering av romer: bekämpning av negativa attityder gentemot människor med romsk bakgrund i Europa

Europaparlamentets resolution av den 17 september 2020 om genomförandet av de nationella strategierna för integrering av romer: bekämpning av negativa attityder gentemot människor med romsk bakgrund i Europa (2020/2011(INI))

(2021/C 385/10)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

—

med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, den europeiska sociala stadgan, ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter samt rapporter och rekommendationer från Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter, Europeiska kommissionen mot rasism och intolerans (ECRI) och andra Europarådsmekanismer,

—

med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och Förenta nationernas fördrag om de mänskliga rättigheterna, inbegripet den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, den internationella konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering, konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor samt konventionen om barnets rättigheter,

—	med beaktande av rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung (1),

—	med beaktande av rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling (2),

—	med beaktande av rådets rambeslut 2008/913/RIF av den 28 november 2008 om bekämpande av vissa former av och uttryck för rasism och främlingsfientlighet enligt strafflagstiftningen (3),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1367/2006 av den 6 september 2006 om tillämpning av bestämmelserna i Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor på gemenskapens institutioner och organ (4),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 5 april 2011En EU-ram för nationella strategier för integrering av romer fram till 2020 (COM(2011)0173) och av de efterföljande genomförande- och utvärderingsrapporterna,

—

med beaktande av rådets rekommendation av den 9 december 2013 om verkningsfulla åtgärder för integrering av romer i medlemsstaterna (5) och av rådets slutsatser av den 8 december 2016 om påskyndande av processen för integrering av romer och av den 13 oktober 2016 om Europeiska revisionsrättens särskilda rapport nr 14/2016,

—	med beaktande av Europaparlamentets betänkanden från 2010 om EU-strategin för integrering av romer och betänkandet om könsaspekter på EU-ramen för nationella strategier för integrering av romer från 2013,

—	med beaktande av sin resolution av den 15 april 2015 om romernas internationella dag – antiziganism i Europa och EU:s erkännande av minnesdagen för folkmordet på romer under andra världskriget (6),

—	med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2017 om aspekter som rör de grundläggande rättigheterna i integreringen av romer i EU: kampen mot antiziganism (7),

—	med beaktande av sin resolution av den 16 januari 2019 om situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen 2017 (8),

—	med beaktande av sin resolution av den 12 februari 2019 om behovet av en förstärkt strategisk EU-ram för nationella strategier för integrering av romer efter 2020 och kraftfullare åtgärder mot antiziganism (9),

—	med beaktande av sin resolution av den 7 februari 2018 om bekämpande av diskriminering av EU-medborgare som tillhör minoriteter i EU:s medlemsstater (10),

—	med beaktande av sin resolution av den 13 mars 2018 om regioner som släpar efter i EU (11),

—	med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2018 om det ökande nyfascistiska våldet i Europa (12),

—	med beaktande av sin resolution av den 13 november 2018 om minimistandarder för minoriteter i EU (13),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 5 september 2019Rapport om genomförandet av de nationella strategierna för integrering av romer (COM(2019)0406) (14),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 4 december 2018Rapport om utvärderingen av EU-ramen för nationella strategier för integrering av romer fram till 2020 (COM(2018)0785) (15),

—	med beaktande av överträdelseförfarandena avseende bristande överensstämmelse med direktiv 2000/43/EG om likabehandling oavsett ras – diskriminering av romska barn i fråga om tillgång till utbildning (överträdelse nummer 20142174, 20152025 och 20152206),

—	med beaktande av den europeiska pelaren för sociala rättigheter,

—	med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande om situationen för romska kvinnor (SOC/585-EESC-2018),

—	med beaktande av Poznańdeklarationen av partnerna på västra Balkan om integreringen av romer i EU:s utvidgningsprocess,

—	med beaktande av Europeiska unionens andra undersökning av minoriteter och diskriminering (EU MIDIS II) från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA),

—	med beaktande av den allmänna policyrekommendationen nr 13 från Europeiska kommissionen mot rasism och intolerans (ECRI),

—	med beaktande av FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling,

—	med beaktande av Världsbankens fattigdomskarta från 2016, som tydligt identifierar de mest eftersläpande regionerna i Europa,

—	med beaktande av relevanta rapporter och rekommendationer från forskningsinstitutioner och romska och pro-romska organisationer i det civila samhället, inbegripet romska icke-statliga organisationer på gräsrotsnivå,

—	med beaktande av de europeiska medborgarinitiativen ”Minority SafePack” och ”En sammanhållningspolitik för att främja lika möjligheter för regioner och de regionala kulturernas hållbarhet”,

—	med beaktade av artikel 54 i arbetsordningen och artikel 1.1 led e i och bilaga 3 till talmanskonferensens beslut av den 12 december 2002 om förfarandet för beviljande av tillstånd att utarbeta initiativbetänkanden,

—	med beaktande av yttrandena från utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för kultur och utbildning och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A9-0147/2020), och av följande skäl:

A.	Romerna utgör den största etniska minoriteten i Europa.

Den befintliga ramen framhävde den mångfald som finns bakom det breda samlingsbegreppet ”romer” (engelskans Roma), men misslyckades med att erkänna mångfalden inom den romska befolkningen. Begreppet ”rom” (engelskans Roma) eller dubbelbegreppet ”sinti och rom” användes vid en tid då beslutsfattare beslutade om politiken för romer utan de romska befolkningsgruppernas verkliga deltagande, och därför känner sig dessa grupper utestängda. Denna definition som används i EU:s politik och diskussioner återspeglar inte den romska befolkningsgruppens heterogenitet och kritiseras därför ofta av dem.

Mångfalden inom den romska befolkningen måste återspeglas mycket bättre i lagstiftningsförslaget för perioden efter 2020 om jämlikhet, inkludering och delaktighet för romer. Begreppet ”romer” (engelskans Romani people) omfattar människor med romsk bakgrund som kalé, manouche, lovara, resande, boyash, dom, kelderash, romanichal och sinti. Den nya definitionen av romer inkluderar på ett bättre sätt även människor som stigmatiserats som zigenare, men som har en annan etnisk bakgrund, till exempel balkanegyptier, ashkali eller resandefolk.

D.	I Europa lever en betydande andel av romerna under extremt otrygga förhållanden såväl på landsbygden som i städerna och under mycket dåliga socioekonomiska förhållanden (16). De flesta romer saknar grundläggande mänskliga rättigheter på alla områden av livet.

Enligt EU MIDIS II anser 61 procent av EU-medborgarna att diskriminering mot romer är vanligt i deras land. Det råder fortfarande en djupt rotad, ihållande och strukturell antiziganism och den förekommer ofta på institutionell och statlig nivå och på alla nivåer i det europeiska samhället. Tecken på den syns dagligen och utgör ett stort hinder för att romerna ska kunna uppnå sin fulla potential som EU-medborgare och fullt åtnjuta grundläggande rättigheter, social delaktighet och jämlikhet på alla områden av livet, inbegripet boende, utbildning, hälso- och sjukvård och sysselsättning.

Romer utsätts fortfarande för ökande hatpropaganda, särskilt i det offentliga rummet, på sociala medier och av offentliga personer, politiker och tjänstemän. De utsätts också för polisvåld, däribland kollektiva bestraffningar, rasprofilering och bostads- och skolsegregation. Särskilda åtgärder behövs för att bekämpa dessa företeelser. Rättsstatens brister på det straffrättsliga området ger ett otillräckligt skydd och otillräcklig tillgång till rättslig prövning för offer för polisvåld. Ofta trakasseras offren av de statliga myndigheterna.

Att bekämpa antiziganism genom den befintliga lagstiftningen mot diskriminering räcker inte. EU:s medlemsstater bör visa beslutsamhet att bryta den onda cirkeln av antiziganism, särskilt i romernas kontakter med lokala, regionala och nationella administrativa myndigheter, att säkra jämlikhet och icke-diskriminering för sina romska medborgare och garantera dem deras grundläggande mänskliga rättigheter fullt ut.

H.	Rasismen mot romer har lett till våld och mord. Andelen hatrelaterade trakasserier och hatbrott mot romer är fortfarande mycket hög och majoriteten av hatincidenterna anmäls inte.

Enligt EU MIDIS II från 2016 lever ungefär 80 % av romerna i de nio EU-medlemsstater som har de största romska befolkningsgrupperna under fattigdomsstrecket i sitt land. Fattigdom är både ett resultat av och en drivkraft för antiziganism, utestängning inom utbildning, sysselsättning, hälso- och sjukvård och boende. Ett nyckelmål i EU:s 2020-strategi för smart och hållbar tillväxt för alla var att minska antalet människor som hotas av fattigdom, däribland romer, med 20 miljoner. Mellan 2008 och 2017 minskade antalet människor som hotas av fattigdom eller social utestängning med 3,1 miljoner. EU är alltså fortfarande långt ifrån sitt Europa 2020-mål att minska antalet med 20 miljoner fram till 2020.

Var tredje person med romsk bakgrund bor i en bostad utan kranvatten och en av tio saknar elektricitet i sitt hem. Bara drygt hälften har vattentoalett eller dusch inomhus och 78 procent av romerna bor i överbefolkade bostäder. Ett stort antal romer lever fortfarande i informella, ohygieniska och irreguljära bosättningar under miserabla levnadsförhållanden. Många har inte identifikationshandlingar och saknar sjukförsäkring (17).

43 procent av romerna diskrimineras när de försöker köpa eller hyra en bostad och är inte tillräckligt medvetna om sina rättigheter när det gäller jämlikhet. En reglering av äganderätten, särskilt i informella sammanhang, bör om möjligt stärkas. Avskaffandet av informella bosättningar (avhysningar) bör åtföljas av lämpliga kompletterande åtgärder, bland annat erbjudanden om alternativa bostäder. Inga rättsliga eller politiska åtgärder har vidtagits mot medlemsstater för att sätta stopp för boendesegregation och tvångsavhysningar och för att säkerställa tillgång till en bra bostad. Bristfällig tillgång till bostäder och allmännyttiga tjänster, såsom rent vatten och sanitet, får en negativ inverkan på utbildning-, sysselsättnings- och hälsoresultaten och inverkar även negativt på den övergripande sociala delaktigheten.

Den förväntade livslängden och hälsostatusen för romerna är fortfarande betydligt lägre än för icke-romer i alla europeiska länder. Den förväntade livslängden för en nyfödd i EU är 76 år för män och 82 år för kvinnor, men romers livslängd beräknas vara tio år kortare. Spädbarnsdödligheten i EU är 4,3 per tusen levande barn som föds, men det finns belägg för att siffran är mycket högre bland romska befolkningsgrupper.

Analfabetismen är extremt hög bland många romer och en stor andel av romska elever hoppar av skolan. Bara ett av två romska barn går i förskola eller på daghem och en mycket liten andel fortsätter att studera efter den obligatoriska skolgången. 50 procent av romerna i åldersgruppen 6–24 år studerar inte. Endast 21 procent av de romska kvinnorna och 25 procent av de romska männen i åldersgruppen 16–24 år har avslutad gymnasieutbildning (ISCED3) eller högre utbildning. 2019 hoppade 68 procent av de romska barnen av skolan i förtid trots målet på 10 procent i den tidigare ramen för romer och EU 2020-strategin. Endast 18 procent av de romska barnen gick vidare till högre utbildning och deras frånvaro och andelen romska elever som hoppar av skolan var betydligt högre jämfört med andra elevgrupper. Den diskriminerande felaktiga diagnosen av särskilda utbildningsbehov hos många romska barn leder till att ett oproportionerligt stort antal romska barn går i skolor för barn med funktionsnedsättning, vilket innebär att de skiljs från det allmänna skolsystemet och ofta får utbildning av sämre kvalitet. Direkt och indirekt segregering av romska barn är en företeelse som fortfarande utövas i medlemsstaterna.

Romer utsätts för diskriminering i initiativ som ska ge tillgång till sysselsättning, till exempel initiativet Ungdomsgarantin, och offentliga arbetsförmedlingar saknar ofta förmågan att nå dem eller tillämpar indirekta diskrimineringsmetoder. Andelen romer i åldersgruppen 20–64 år i avlönat arbete var 43 procent 2015, vilket var mycket lägre än EU-genomsnittet, som var 70 procent. Situationen för unga är betydligt värre, där 63 procent av romerna i åldern 16–24 varken arbetar eller studerar, jämfört med EU-genomsnittet på 12 procent. Det finns också stora skillnader mellan könen: 72 procent av de unga romska kvinnorna varken arbetar eller studerar, jämfört med 55 procent av de unga romska männen. 43 procent av de romska männen och 22 procent av de romska kvinnorna har någon form av avlönat arbete. Antagandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter har framhävt dels den grundläggande rättigheten för alla att arbeta, dels stärkandet av sociala rättigheter, vilket leder till positiva effekter på livet för människor som tillhör marginaliserade grupper, såsom romerna. Många romer som lever på gränsen till extrem fattigdom tvingas på grund av denna situation att acceptera arbeten med löner som är mycket lägre än minimilönen, och andra tvingas överleva genom informella aktiviteter som att samla metallskrot eller plastflaskor, vilket ökar möjligheterna att exploatera dessa människor betydligt.

Expertutlåtanden och Europeiska kommissionens rapport 2019 om genomförandet av de nationella strategierna för integrering av romer erkänner att framgångsfaktorer för att bekämpa diskriminering och flerdimensionell utestängning omfattar intersektionella, tvärsektoriella och integrerade strategier och att romska kvinnor, romska hbt-personer och romska personer med funktionsnedsättning utsätts för diskriminering på flera grunder. Bland de prioriteringar som nämns i rapporterna finns behovet av att stödja romers tillgång till rättslig prövning med fokus på offer för diskriminering på flera grunder och att stärka jämställdhetsorganens kapacitet att hantera diskriminering mot romer.

Romska kvinnor är särskilt drabbade när det gäller kvinnors rättigheter, och de utsätts ofta för svåra former av verbala, fysiska, psykiska och rasistiska trakasserier samt etnisk segregering inom mödra- och förlossningsvården. Romska kvinnor placeras åtskilda från andra i särskilda rum med badrum och köksutrymmen som inte används av andra. I vissa medlemsstater har romska kvinnor utsatts för systematisk tvångssterilisering och de har inte kunnat få adekvat gottgörelse eller ersättning för de kränkningar av deras mänskliga rättigheter som detta inneburit.

Miljörelaterade orättvisor är ofta kopplade till hälsorisker och får negativa konsekvenser för romer, som påverkas i oproportionerligt stor utsträckning av miljöbelastningar, har mindre tillgång till miljöresurser och miljötjänster och diskrimineras när det gäller rätt till information, delaktighet i beslutsfattande och tillgång till rättslig prövning i miljöärenden.

Inrättandet av den första EU-ramen för nationella strategier för integrering av romer placerade behovet av att förbättra situationen för romer på den politiska dagordningen i Europa, skapade avgörande institutionella strukturer och nätverk och satte press på medlemsstaterna att ta fram nationella strategier för att ta itu med sina brister. När man bygger vidare på resultaten av utvärderingen av den befintliga EU-ramen är det avgörande att de nationella strategierna för integrering av romer fortsätter, under vägledning av ett förslag för perioden efter 2020, och att de förbättras genom att begära bättre efterlevnad av medlemsstaterna och genom att främja en användning av mer bindande mål för att öka engagemanget och ansvarsskyldigheten. Ett bättre genomförande av nationella strategier ställer krav på att sådana strategier integreras i nationell, regional och lokal sektorspolitik samt att EU-medel, särskilt för långsiktiga integrationsprojekt, används mer effektivt.

Ett lagstiftningsförslag om jämlikhet, inkludering och deltagande för romer och bekämpning av antiziganism behövs och bör utarbetas på grundval av mer realistiska kvantitativa och kvalitativa disaggregerade data som samlas in med stöd av romska organisationer i det civila samhället, och då även på lokal nivå.

T.	Den romska kulturen är en del av Europas kultur och värden och romerna har bidragit till EU:s kulturella rikedom, mångfald, ekonomi och gemensamma historia. Skyddet och stärkandet av de nationella minoriteternas kulturarv i medlemsstaterna spelar en avgörande roll för den sociala sammanhållningen.

Det är medlemsstaterna som ansvarar för utvecklingen och ett effektivt genomförande av de nationella strategierna för integrering av romer i enlighet med subsidiaritetsprincipen. Tillräckliga medel bör anslås från medlemsstaternas lokala, regionala och nationella budgetar och kompletteras med EU-medel för genomförandet av nationella strategier för perioden efter 2020 för integrering av människor med romsk bakgrund. Effektiva och förstärkta övervaknings-, tillsyns- och sanktionsmekanismer bör tas fram. EU och medlemsstaterna måste se till att medlen anslås för de syften och projekt som har störst potentiell långsiktig effekt på romernas situation och att de används på rätt sätt och inte missbrukas.

Ungefär hälften av romerna i Europa bor utanför Europeiska unionen. Deras situation är fortfarande särskilt problematisk i de flesta kandidatländer, potentiella kandidatländer och grannskapsländer. Europeiska unionen kan ha stor inverkan på deras situation genom anslutningsförhandlingarna och genom tillhandahållandet av ekonomiskt bistånd.

Lika deltagande och egenmakt för romer i beslutsfattandet, på alla nivåer, bör säkerställas bättre: Lokala, regionala, nationella och europeiska aktörer (icke-statliga organisationer, aktivister, experter, medlemmar från lokalsamhällena osv.) bör delta på lika villkor och involveras i hög grad i utvecklingen, genomförandet och övervakningen av den offentliga politik som förs gentemot människor med romsk bakgrund under perioden efter 2020.

De flesta av de missgynnade romska befolkningsgrupperna hamnar ofta på efterkälken och utesluts från fördelarna med de nationella integrationsprogrammen på grund av begränsningar i de kartläggningsmetoder som används när de mest behövande befolkningsgrupperna identifieras. När ett programs interventionsstrategi utformas bör analyserna inriktas på det exakta geografiska området och antalet familjer och personer som utsätts för socioekonomisk utestängning.

Målen om inkluderingen av romer bör anpassas till Europeiska unionens övergripande mål, särskilt återhämtningsplanen, den nya fleråriga budgetramen för 2021–2027, den europeiska gröna given, den europeiska pelaren för sociala rättigheter, den europeiska planeringsterminen, målen för hållbar utveckling inom FN:s Agenda 2030, den nya gemensamma jordbrukspolitiken, Fonden för en rättvis omställning, den nya kompetensagendan för Europa, den europeiska digitala strategin och SMF-strategin för ett hållbart och digitalt Europa. En springande punkt för arbetet med att inkludera romer är att få politiskt stöd. Det krävs en omfattande mobilisering av nyckelaktörer på alla nivåer, även i rådet, för att säkerställa medlemsstaternas politiska engagemang och ansvarsskyldighet.

Antiziganismen har existerat i våra samhällen i många århundraden och den fick sina grymmaste konsekvenser under förintelsen, då uppskattningsvis 500 000 romer utrotades. På det nuvarande Rumäniens territorium ledde antiziganismen till nästan 500 års slaveri för romerna. På grund av århundraden av diskriminering och social utestängning kunde romerna inte på ett effektivt och betydande sätt dra fördel av den kontinuerliga socioekonomiska utvecklingen av våra samhällen. De hamnade på efterkälken och följaktligen har skillnaderna mellan romerna och den allmänna befolkningen ökat.

AA.

Covid-19-krisen har visat att situationen för marginaliserade grupper av romer i överbefolkade områden och bosättningar har förvärrats, att rasism, diskriminering, utestängning, polisvåld mot romer och fientliga attityder gentemot romer som anses sprida viruset har förvärrats och att romerna löper större risk att smittas av covid-19 eftersom de har begränsad tillgång till adekvat hälso- och sjukvård, dricksvatten, sanitet och mat. Situationen under covid-19-krisen har därför mer än tydligt visat på det brådskande behovet av att EU och dess medlemsstater tar itu med inkluderingen av romerna. Medlemsstaterna bör ge akut stöd och sjukvård för att förhindra att viruset sprids. De ekonomiska och sociala konsekvenserna av covid-19-krisen hotar att drabba den romska befolkningen hårdast och fördjupa de befintliga ojämlikheterna inom alla prioriterade områden som rör inkluderingen av romer.

EU:s lagstiftningsförslag om jämlikhet, inkludering och deltagande för romer och bekämpning av antiziganism, EU:s strategiska förslag för perioden efter 2020, prioriteringar och tillräckliga medel

Europaparlamentet konstaterar att romerna utsätts för ihållande antiziganism – en särskild form av rasism – som leder till den högsta graden av fattigdom och social utestängning. Parlamentet beklagar att romernas övergripande situation i EU inte har förbättrats, trots den fortsatta socioekonomiska utvecklingen i EU och insatserna för att säkerställa inkluderingen av romer, både på EU-nivå och på nationell nivå. Det beror ofta på ihållande antiziganism och bristen på politisk vilja. Därför uppmanas kommissionen att föregå med gott exempel och införa en ”politik för integrering av romer” för att integrera romernas perspektiv i alla skeden och på alla nivåer inom den politik, de program och de projekt som rör integrering, men utan att utesluta den riktade strategin, och för att förebygga diskriminering i EU:s politik i allmänhet och underlätta positiv särbehandling och uppsökande arbete bland romerna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att också följa denna väg och skapa politiska strategier som bidrar till en aktiv inkludering av romer i våra samhällen.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag om jämlikhet, inkludering och delaktighet för romer och bekämpning av antiziganism på grundval av en grundlig konsekvensbedömning och systematiska samråd med romer, (pro-)romska experter och icke-statliga organisationer på nationell och regional nivå och framför allt gräsrotsnivå samt andra berörda aktörer såsom Europarådet och FRA. Parlamentet anser att detta förslag skulle kunna grundas på artikel 19.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och ses som en lämplig åtgärd för att bekämpa diskriminering på grund av romernas etniska ursprung. Parlamentet anser att den tidigare tillämpade rådsrekommendationen inte är en tillräcklig form av rättsakt, eftersom den inte var rättsligt bindande och inte har haft någon betydande positiv inverkan på romerna. Parlamentet uppmanar kommissionen att beakta folkgruppens inre heterogenitet inom de prioriterade områdena i förslaget för perioden efter 2020 för att se till att ingen hamnar på efterkälken och uppmanar kraftigt till att benämningen ”romer” används när man hänvisar till romska grupper i EU:s strategier och diskussioner för perioden efter 2020. Det konstateras att deltagande på lika villkor på alla områden som rör det offentliga livet, politiskt deltagande och romernas språk, konst, kultur och historia uttryckligen bör nämnas i EU-förslaget om romer för perioden efter 2020, och så även ytterligare åtgärder på de fyra viktigaste prioriterade områdena utbildning, sysselsättning, boende och hälso- och sjukvård.

Europaparlamentet anser att man i förslaget i första hand ska sträva efter att uppnå betydande positiva effekter. Det bör kombinera de socioekonomiska aspekterna med en rättighetsbaserad strategi, däribland en plan för att undanröja bristande jämlikhet i fråga om boende, hälso- och sjukvård, sysselsättning och utbildning. Det bör innehålla specifika, jämförbara, uppnåeliga, bindande och tidsbundna mål för att skydda och förbättra inkluderingen av romer, däribland personer som utsätts för diskriminering på flera grunder, såsom ungdomar, kvinnor och flickor, hbti-personer och personer med funktionsnedsättning, för att främja inkluderande utbildning och barns tidiga utveckling och bekämpa diskriminering och segregering. Det bör prioritera en rättighetsbaserad strategi med tanke på den kollektiva och strukturella karaktären som diskrimineringen av romerna har. Parlamentet betonar att kommissionens förslag för perioden efter 2020 bör fokusera på att bekämpa fattigdom och antiziganism, förbättra levnadsvillkor och hälsa samt kombinera en målinriktad strategi med en strategi för integrering.

Europaparlamentet konstaterar att för att EU:s framtida process för inkludering av romer ska bli framgångsrik och trovärdig krävs en grundläggande förändring av strategin, som innebär att man övergår från en förmyndaraktig inställning till en icke-förmyndaraktig inställning när man utformar den politik som rör romerna. Parlamentet betonar att de nationella insatserna för inkludering av romer bör påskyndas i alla EU-medlemsstater. Parlamentet understryker dock att betoningen bör läggas på de länder med stor romsk befolkning där en ineffektiv inkluderingsprocess innebär makroekonomiska utmaningar, fördjupar regionala skillnader och således hämmar EU:s sociala sammanhållning. Parlamentet betonar att EU:s stöd till dessa länder bör anpassas till utmaningarna och att större uppmärksamhet bör ägnas åt politikens och åtgärdernas effektivitet i dessa länder, och parlamentet anser att förslaget för perioden efter 2020 även bör innehålla en extern komponent beträffande kandidatländer, potentiella kandidatländer och grannskapsländer, genom vilken EU skulle kunna stödja dessa länder när det gäller att utveckla omfattande långsiktiga strategier för inkludering av romer och erbjuda ekonomiskt stöd inom områden som utbildning, hälso- och sjukvård, boende och sysselsättning.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka kopplingen mellan EU:s allmänna finansiella och politiska instrument och de mål för socioekonomisk utveckling och inkludering av romer som fastställs i kommissionens rättsligt bindande förslag. Parlamentet uppmanar kommissionen att mobilisera medel för jämlikhet, inkludering och deltagande för romer i den fleråriga budgetramen för 2021–2027 och EU:s återhämtningsplan. Parlamentet insisterar i detta avseende på att enheter som använder diskriminerande metoder gentemot romer, eller fattar beslut eller genomför åtgärder i detta syfte, bör inte ha rätt till finansiering från unionens budget. Parlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och utvidgningsländerna att justera befintliga allmänna finansiella mekanismer och göra dem flexibla för blandad användning av medel i romska befolkningsgrupper genom att möjliggöra tillgång till information, uppsökande arbete, kapacitetsuppbyggnad, tillhandahållande av tekniskt stöd och garantier under ansökningsprocessen för finansiering. Parlamentet anser att medel ofta används mest effektivt på lokal nivå av lokala myndigheter och icke-statliga organisationer och uppmanar därför kommissionen att öka de medel som fördelas direkt till dessa och att göra romernas lokala företrädare delaktiga i genomförandet. Parlamentet anser att man för att stödja romska och pro-romska organisationer i det civila samhället bör beakta flexiblare samfinansieringskrav, eftersom många icke-statliga organisationer, särskilt på lokal nivå, inte har råd med egna ekonomiska bidrag, vilket hindrar icke-statliga organisationer på gräsrotsnivå att få tillgång till EU-medel. Parlamentet uppmanar kommissionen att på ett ändamålsenligt sätt bemöta oron över att utrymmet för det oberoende civilsamhället krymper allt mer i vissa medlemsstater. Parlamentet är oroat över att coronavirusutbrottet kan leda till nedskärningar inom programmen för rättigheter och värden i nästa fleråriga budgetram för 2021–2027 och negativt påverka de organisationer i det civila samhället som för romernas talan och följaktligen påverka deras uppsökande arbete bland de romska befolkningsgrupperna. Kommissionen uppmanas att ta itu med denna risk på ett effektivt sätt.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att komplettera EU:s ekonomiska stöd för att förbättra romernas situation. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ange vilken finansieringsnivå som krävs för att genomföra de föreslagna åtgärderna för att integrera romer och att ange hur stora ekonomiska medel som finns tillgängliga för sådana åtgärder från medlemsstaternas och EU:s budgetar.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i sina regionala och lokala utvecklingsstrukturer integrera bättre kartläggningsmetoder för marginaliserade romska befolkningsgrupper och stärkta finansieringsmekanismer, som tillåter mer riktade investeringar i marginaliserade romska befolkningsgrupper och en bättre inkludering av de romska befolkningsgrupperna i genomförandet av medlen för att se till att de anslagna medlen används på rätt sätt och inte missbrukas.

Insamling av uppdelade uppgifter

Europaparlamentet framhåller behovet av systematisk insamling av robusta uppgifter uppdelade efter etnicitet och kön för att förbättra behovs- och sammanhangsanalyser och underlätta fastställandet av mål och effektindikatorer i syfte att säkerställa bäst resultat när det gäller att samordna behov med planering och budgetering, på både nationell nivå och EU-nivå. Parlamentet betonar vikten av kontrafaktiska metoder för konsekvensbedömning, för att minska klyftan mellan politiska ramar och genomförande på fältet. Parlamentet påminner om att glappet mellan å ena sidan ambitionen och å andra sidan kapaciteten inom den struktur som finns på plats för att uppnå resultat är en avgörande begränsning för vissa insatser, på grund av brist på databaserad planering, otillräckliga budgetmedel och uppkomsten av nya oförutsedda behov.

Europaparlamentet erinrar om att Europeiska revisionsrätten 2016 drog slutsatsen att övervakningen och utvärderingen av framstegen i de nationella strategierna för integrering av romer var en betydande utmaning för alla besökta medlemsstater. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta fram innovativa, effektinriktade och databaserade metoder som direkt input till nästa generations program.

10.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att arbeta tillsammans med medlemsstaterna för att ta fram en gemensam metod för insamling och offentliggörande av uppgifter om jämlikhet uppdelade på etniskt ursprung enligt definitionen i EU:s direktiv om likabehandling oavsett ras, på frivillig och anonym basis och med säkerställt skydd av personuppgifter, självidentifiering och samråd med berörda samhällsgrupper, för att få in tillförlitliga, jämförbara uppgifter i enlighet med relevanta nationella rättsliga ramar och EU:s dataskyddslagstiftning och som stöd för evidensbaserad politik, för att förbättra effektiviteten hos de strategier och åtgärder som tillämpats och vidtagits för att identifiera strukturella problem.

11.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att använda alla uppgifter som finns att tillgå för att fastställa riktmärken och utgöra underlag för att ta fram politiska program. Parlamentet betonar att det är mycket viktigt att utveckla en mer exakt profil för romerna och deras behov, och detta även i kandidatländerna. Parlamentet understryker att riktlinjerna från byrån för grundläggande rättigheter skulle ha en central plats i detta sammanhang.

Romers lika deltagande i beslutsfattande, nationella strategier för integrering

12.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta en inkluderande mekanism för att säkerställa deltagande på lika villkor av romska och pro-romska organisationer i det civila samhället, experter och medlemmar från lokalsamhällena från alla nivåer, och gå vidare från en förmyndande hållning till ett icke-paternalistiskt förhållningssätt som inkluderar dem som är verksamma på lokal och regional nivå, och då även beakta ett jämställdhetsperspektiv i den politiska debatten och i beslutsfattandet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja röstningsutbildning för romer samt romskt valdeltagande.

13.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla en romsk arbetsgrupp på EU-nivå för att underlätta romers inkludering på olika politikområden och stärka romers egenmakt genom att stödja kapacitetsuppbyggnad för alla aktörer som är inblandade i styrning och genomförande av politik inriktad mot romer på EU-nivå och nationell nivå, på ett påtagligt, värdigt, opartiskt, inkluderande och insynsvänligt sätt. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra detsamma när de skapar sina egna nationella strategier för integrering av romer för perioden efter 2020. Parlamentet betonar att lokala och regionala aktörer, däribland icke-statliga organisationer, aktivister, lokala experter, regionala experter, medlemmar från lokalsamhällena, människor som drabbas av antiziganism, måste ha en betydande medverkan i utarbetandet, genomförandet och övervakningen av de nationella strategierna för integrering och annan offentlig politik som riktar sig till romer, så att romers deltagande blir en bindande gemensam kvalitetsnorm för den framtida ramen och de nationella strategierna.

14.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utveckla nationella strategier för perioden efter 2020 för inkludering av romer åtföljda av en heltäckande gemensam bedömningsram och med en tillräcklig och på förhand fastställd budget, som införlivas i de nationella, regionala och lokala budgetarna och är föremål för en periodisk översyn och utvärdering och som återspeglar omfattningen av romers behov av social inkludering. Parlamentet betonar att när lokala, regionala och nationella budgetar tas fram måste integreringen av romer vara en av prioriteringarna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att i sina nationella strategier för integrering inbegripa kampen mot antiziganism på ett övergripande plan och inom alla offentliga områden. Parlamentet uppmanar kommissionen att, i de landsspecifika rekommendationerna inkludera en bedömning av de framsteg som gjorts för att uppnå målen i de nationella strategierna för integrering.

Antiziganism och diskriminering på flera grunder

15.

Europaparlamentet upprepar den ståndpunkt och de rekommendationer som parlamentet framförde i sin resolution av den 25 oktober 2017 om aspekter som rör de grundläggande rättigheterna i integreringen av romer i EU: kampen mot antiziganism. Eftersom de vidtagna åtgärderna hittills har varit begränsade, uppmanar parlamentet kommissionen att införliva dessa rekommendationer i sitt förslag för romers jämlikhet, inkludering och deltagande samt kampen mot antiziganism efter 2020, särskilt de rekommendationer som rör antiziganism och sanning och försoning eftersom dessa är hörnstenarna för ett starkt och inkluderande samhälle. Parlamentet avvisar bestämt den politiska idén och populismen om att bygga regeringspolitik på att uppmana till antiziganism, peka ut romer som syndabockar och direkt eller indirekt främja diskriminering eller segregering. Parlamentet anser att sådana politiska handlingar strider mot inte bara de nationella författningarna utan även de grundläggande rättigheterna och värdena i EU-fördragen. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att vidta omedelbara åtgärder genom att öppna överträdelseförfaranden när det finns en risk för överträdelse av EU-rätten.

16.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att officiellt erkänna antiziganism som en särskild form av rasism mot romer.

17.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta itu med antiziganism inom de viktigaste områdena i förslaget om romer efter 2020, och begär effektiva lagstiftningsåtgärder och politiska åtgärder på EU-nivå och nationell nivå för att hantera denna företeelse i både medlemsstaterna och utvidgningsländerna. Parlamentet anser att kampen mot antiziganism är en övergripande fråga som bör beaktas inom alla områden av unionens politik, särskilt när det gäller ny teknik. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att ny teknik som utformats och används av brottsbekämpande myndigheter inte ger upphov till risk för diskriminering av etniska minoriteter. Parlamentet uppmanar kommissionen att i utarbetandet och genomförandet av den framtida politiska ramen ytterligare integrera det arbete som gjorts av nationella organ för främjande av likabehandling. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att utveckla starkare synergier mellan de nationella organen för likabehandling och nationella kontaktpunkter för integrering av romer för att bekämpa antiziganism. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera jämställdhetsorganens effektiva oberoende, mandat och nödvändiga resurser så att de kan utföra sina uppgifter när det gäller att främja och skydda grundläggande rättigheter även för romer. Parlamentet anser att jämställdhetsorgan är rätt institutioner för att samla in uppgifter och skönja trender om antiziganism och att kanalisera detta till den europeiska nivån.

18.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att romer åtnjuter lika tillgång till rättslig prövning och likhet inför lagen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att skydda romer mot hot från högerextrema grupper, undersöka incidenter av polismisshandel och säkerställa romskt deltagande i brottsbekämpande styrkor och säkerhetsstyrkor.

19.

Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att anta riktlinjer och ta fram fortbildningar för poliskårerna mot oproportionell kriminalisering av romer, etnisk profilering, överdrivna procedurer för att stoppa och kroppsvisitera personer, omotiverade räder mot romska bosättningar, godtycklig konfiskering och förstörelse av egendom, överdriven våldsanvändning vid gripanden, överfall, hot, förödmjukande behandling, fysiska övergrepp och nekande av rättigheter under polisförhör och frihetsberövande och bristande polisarbete vid brott som begås mot romer genom att tillhandahålla litet eller inget stöd eller skydd (t.ex. vid människohandel eller våld i hemmet) eller obefintlig utredning vid brott som rapporteras av romer (i synnerhet hatbrott). Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att de behöriga myndigheterna till fullo utreder sådana fall. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillhandahålla lämpliga rättsmedel.

20.

Europaparlamentet välkomnar Europarådets yttrande om att företeelsen med hatpropaganda på internet kräver ytterligare analys och åtgärder för att reglera och hitta nya sätt att bekämpa denna typ av retorik såsom alternativa narrativ och teknik för faktagranskning.

21.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att direktivet om likabehandling oavsett ras verkligen genomförs och efterlevs och att säkerställa effektiv tillämpning av rambeslutet om rasism och främlingsfientlighet för att bekämpa ihållande antiziganism. Parlamentet upprepar sin uppmaning till rådet att återuppta förhandlingar om det övergripande antidiskrimineringsdirektivet eftersom det är en förutsättning för att uppnå jämlikhet i EU.

22.

Europaparlamentet uppmanar dessutom medlemsstaterna att förstärka sina insatser för att bekämpa diskriminering, hatpropaganda och hatbrott inom nationell och europeisk antidiskrimineringslagstiftning, särskilt när det gäller att övervaka och bistå romska offer.

23.

Europaparlamentet påminner om medlemsstaternas skyldighet enligt direktivet om likabehandling oavsett ras att utse ett specialiserat organ för främjande av likabehandling av alla personer utan diskriminering på grund av ras eller etniskt ursprung.

24.

Europaparlamentet anser att EU och medlemsstaterna bör vidta åtgärder i fråga om situationen och rättigheterna för personer som befinner sig i skärningspunkten för olika diskrimineringsgrunder i EU, i synnerhet kvinnor, hbti-personer, personer med funktionsnedsättning.

25.

Europaparlamentet påminner om mediernas avgörande roll för att minska antiziganistiska attityder genom icke-diskriminerande rapportering om minoriteter.

Hälsa

26.

Europaparlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att ta fram åtgärder för att förbättra tillgången till överkomlig förebyggande och kurativ hälso- och sjukvård av god kvalitet för romer, däribland sexuell och reproduktiv hälso- och sjukvård, och i synnerhet för kvinnor, barn, äldre och personer med funktionsnedsättning. Parlamentet upprepar att en viktig aspekt i detta avseende är att förbättra tillgången till hälsotjänster, både den fysiska tillgången och genom att undanröja de abstrakta barriärer som fördomar och rasism utgör.

27.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att anslå tillräckliga medel för att förbättra det allmänna hälsotillståndet hos romska befolkningsgrupper genom hälso- och sexualundervisning, genom mobil hälsoscreeningsverksamhet i segregerade områden, genom hälsoundervisningskampanjer om förebyggande vård och genom mångfaldsutbildning för hälso- och socialarbetare, vilket bidrar till att anpassa EU:s hälso- och sjukvårdssystem till mångfald.

28.

Europaparlamentet fördömer starkt den etniska segregeringen av romska kvinnor inom mödra- och förlossningsvården. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att omedelbart förbjuda alla former av etnisk segregering i vårdinrättningar, inbegripet inom mödra- och förlossningsvården.

29.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa effektiva och skyndsamt vidtagna åtgärder för alla som överlevt tvångssterilisering, bland annat genom att inrätta effektiva system för gottgörelse.

Lika och rättvis tillgång till utbildning, romsk konst, språk och kultur

30.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utforma nya finansieringsverktyg eller delprogram för att komplettera medlemsstaternas åtgärder för riktat och skräddarsytt stöd till utbildning av god kvalitet från tre års ålder för romska elever som lever i extrem fattigdom och inte har tillgång till befintliga och framtida EU-initiativ för finansiering av utbildning och social inkludering, såsom Erasmus+, barngarantin eller Europeiska socialfonden+.

31.

Europaparlamentet noterar att man i vissa medlemsstater under de gångna åren endast har gjort begränsade framsteg med utbildningen av socialt missgynnande romska barn, vilket framför allt beror på bristen på politisk vilja samt antiziganism, och därför är gapet fortfarande stort mellan romska och icke-romska elevers och studenters studieresultat. Parlamentet påminner om att det är mycket viktigt att ge romska barn en likvärdig start i livet för att bryta den cirkel som skapas då fattigdom överförs från en generation till en annan. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ha en helhetssyn inom alla politikområden och se till att utbildning av romska barn blir en prioriterad fråga på regeringarnas dagordningar.

32.

Europaparlamentet rekommenderar att utsatta romska elevers utbildning påbörjas så tidigt som möjligt, med hänsyn till de särskilda förhållandena i varje medlemsstat, genom att låta dem omfattas av förskoleverksamhet och barnomsorg som är jämlik, ekonomiskt överkomlig, tillgänglig och inkluderande. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att utveckla och genomföra strategier och program som syftar till att underlätta romers tillgång till barnomsorg, skolor och universitet, vilket är en förutsättning för personlig utveckling och karriärutveckling, och påminner om att fritidsaktiviteter, såsom idrott eller konstnärlig verksamhet, är ett utmärkt sätt för att åstadkomma inkludering.

33.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa adekvat finansiering för icke-statliga organisationer som tillhandahåller sådana aktiviteter, eftersom dessa aktiviteter är avgörande för att skapa en miljö och förhållanden där barn från alla bakgrunder har lika möjligheter. Parlamentet anser att utbyte av god praxis mellan medlemsstaterna också är av avgörande vikt på detta område.

34.

Europaparlamentet är särskilt bekymrat över den höga graden av segregering av romska barn i skolor och det diskriminerande bruket att placera romska barn i skolor för barn med psykisk funktionsnedsättning, vilket fortfarande förekommer i vissa medlemsstater. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att sätta stopp för sådan praxis i enlighet med tillämplig lagstiftning mot diskriminering. Parlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att prioritera åtgärder för att undanröja alla former av skol- eller klassegregation av romska elever, i överensstämmelse med rådets rekommendation 2013, genom att genomföra ett flertal åtgärder som aktivt involverar lokala berörda parter, särskilt romska föräldrar och barn, samt lokala samhällsorganisationer, och genom att ta fram åtgärder för att öka medvetenheten.

35.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att alla skolor och inspektionsorgan faktiskt uppfyller sin rättsliga skyldighet att avskaffa segregeringen i skolorna och även att förbinda sig att varje år samla in uppgifter om och offentliggöra situationen när det gäller skolsegregation på alla nivåer, inbegripet genom att införa påföljder för dem som brister i efterlevnaden. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utbyta god praxis, om t.ex. att inrätta och tilldela kapacitet och resurser till en ministerkommitté för minskad segregering, för att ge stöd till skolor som vill minska segregeringen och utdöma påföljder för dem som brister i efterlevnaden. Parlamentet påminner om att kommissionen inlett tre överträdelseförfaranden angående segregering av romska barn. Parlamentet anser att de senaste åren inte har visat någon förbättring trots kommissionens ansträngningar. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att vidta ytterligare åtgärder och hänskjuta dessa fall till Europeiska unionens domstol om det är nödvändigt.

36.

Europaparlamentet påminner om det akuta behovet av att romska föräldrar involveras i sina barns skolgång, på varje utbildningsnivå. Parlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att utarbeta program som syftar till att göra romska föräldrar delaktiga i sina barns skolgång och utbildningsmässiga och personliga utveckling. Parlamentet betonar att medlemsstaternas möjlighet att säkerställa romska föräldrars delaktighet är starkt beroende av flera både samhälleliga och ekonomiska faktorer, och begär särskilt stöd – när det gäller hälsointegritet, skolmat och kläder – för romska familjer som är drabbade av ekonomiska, sociala och medicinska problem eller bostadsproblem. Parlamentet anser att man för barn som har hoppat av skolan och/eller saknar läs- och skrivkunskaper och grundläggande färdigheter bör utforma nya möjligheter för att de ska kunna fortsätta sin utbildning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att i detta avseende till fullo utnyttja fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt (Fead).

37.

Europaparlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att säkerställa lika tillgång för romska barn till högkvalitativ utbildning, inklusive genom samhällspraktik och möjligheter till livslångt lärande. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att på en strukturell nivå ta itu med respekten för mångfald, interkulturell förståelse och mänskliga rättigheter i skolornas normala läroplaner och i medierna, och att i sina läroplaner inbegripa utbildning i mänskliga rättigheter, ledarskap och demokratiskt medborgarskap, liksom romsk historia, samt sprida och utvidga romska universitetsprogram på europeisk nivå.

38.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utforma lagar och politiska åtgärder som syftar till att säkerställa rättsmedel för alla romska barn som feldiagnosticerats och placerats i specialskolor eller i klasser och skolor endast för romer baserat på deras etniska ursprung och som följaktligen har förnekats grundläggande rättigheter och möjligheter till en utbildning av god kvalitet och till goda arbetstillfällen.

39.

Europaparlamentet anser att covid-19 gjorde det nödvändigt att aktivt använda informations- och kommunikationsteknik (IKT) och tillhörande metoder. Parlamentet betonar dock att pandemin blottlade en otillräcklig beredskap för den digitala omvandlingen eftersom många familjer med romsk bakgrund och deras skolor inte är utrustade med lämpliga IKT-verktyg och digitala färdigheter och ofta inte har råd med el och digital anslutning. Parlamentet anser att innehav av IKT-utrustning är avgörande för digital utbildning och uppmanar därför kommissionen att skapa en pool av IKT-verktyg och fördela den bland de mest utsatta familjerna och barnen för att ge dem grundläggande verktyg för distansundervisning och förbereda dem för den digitala tidsåldern. Parlamentet anser att internettillgång och digitala färdigheter är en hörnsten för den kommande digitala tidsåldern för alla medborgare och därför även avgörande för att stärka romers egenmakt. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att införa bestämmelserna om internettillgång i förslaget för perioden efter 2020. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa digitala färdigheter i sina läroplaner från tidig ålder och att investera i program för digital kompetens som kan stödja romska barn.

40.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja romernas språk, kultur och historia i läroplaner, museer och andra former av kulturella och historiska uttryck, och ge den romska kulturens bidrag erkännande som en del av det europeiska kulturarvet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utarbeta samstämda och konsekventa åtgärder, med lämpliga budgetar, för att stimulera, stödja och främja romsk konst och kultur, forska om och bevara det materiella och immateriella kulturarvet från den traditionella romska kulturen samt återuppliva och främja traditionella romska hantverk.

Bostäder av god kvalitet till ett överkomligt pris, miljömässig rättvisa

41.

Europaparlamentet betonar att en bostad inte är en handelsvara utan en nödvändighet, utan vilken medborgarna inte kan delta fullt ut i samhället och ha tillgång till grundläggande rättigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i sin politik integrera rekommendationerna i rapporten från Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter ECSR The Right to affordable housing, Europe's neglected duty, särskilt i syfte att säkerställa att alla medlemsstater skyndsamt godtar att vara bundna av artikel 31 i den reviderade europeiska sociala stadgan angående rätten till bostad, och att öka sina investeringar i socialt och överkomligt boende för att få ett slut på de alltför höga boendekostnaderna i förhållande till människors inkomster, särskilt bland marginaliserade grupper.

42.

Europaparlamentet uppmuntrar kraftfullt medlemsstaterna att säkerställa att romer registreras korrekt med id-handlingar och födelseattest och att deras egendom (mark och bostad) registreras korrekt, och att säkerställa mer flexibla rättsliga och administrativa förfaranden för framtiden.

43.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att minimera effekterna av covid-19-pandemin i romernas överbefolkade och omänskliga bostadsförhållanden, och att legalisera deras informella bosättningar, genom investeringar i infrastruktur och förbättrade bostäder inom nyligen legaliserade informella bosättningar.

44.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att anta en omfattande mekanism för att säkerställa att diskriminering och övergrepp mot romer i bostadsfrågor förebyggs och bestraffas, att ta itu med hemlöshetsfrågan och att tillhandahålla icke bofasta romer med lägerplatser som är adekvata och lämpliga. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att förhindra ytterligare tvångsavhysningar av romer genom att säkerställa att sådana metoder alltid sker i full överensstämmelse med internationell, europeisk och nationell rätt, och uppmanar medlemsstaterna att se till att de berörda personerna ges besked i rimlig tid och tillräcklig information, och påpekar att inga avhysningar bör ske utan att det tillhandahålls likvärdiga alternativa bostäder av god kvalitet till ett överkomligt pris i en miljö utan segregering och med tillgång till offentliga tjänster. Parlamentet betonar det akuta behovet av offentliga investeringar för att komma till rätta med segregeringen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att motverka rumslig segregering och påpekar att geografisk isolering och bostadssegregering håller medlemmar av etniska minoriteter borta från anständigt arbete, oavsett vilka kvalifikationer de har. Parlamentet konstaterar att det är av central betydelse att hitta lösningar på problemet med avhysningar genom att engagera olika institutioner, samtidigt som åtgärder för att ta itu med bostadsfrågan för romer bör integreras i mer omfattande nationell verksamhet och i lagstiftningsinitiativ som är inriktade på subventionerat boende eller stödprogram.

45.

Europaparlamentet påminner om att effekterna av covid-19-pandemin runt om i EU drabbar dem hårdast som har det sämst ställt, däribland romerna, och beklagar djupt att romerna diskrimineras och marginaliseras ytterligare på grund av covid-19-pandmein. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att under covid-19-krisen anta åtgärder för att motverka brist på vatten, lämplig sanitet, elektricitet och välbehövd infrastruktur i fattiga romska samhällen. Medlemsstaterna uppmanas att till fullo inkludera romska bosättningar i desinfektionsåtgärder, att förbjuda att grundläggande allmännyttiga tjänster dras in under pandemin, att överväga att subventionera konsumtionskostnaderna för de mest utsatta och dem som har förlorat sina inkomster, eller att frysa betalningar fram till dess att perioden för återhämtningsplanen är över, att ge ekonomiskt stöd till ensamstående föräldrar/ensamstående mödrar för barnomsorg, hyra och andra hushållsutgifter, för att mildra den ekonomiska påfrestningen, särskilt mot bakgrund av förlorade arbetstillfällen.

46.

Europaparlamentet efterfrågar ett EU-omfattande genomförande av Århuskonventionen, som sammankopplar miljömässiga rättigheter och mänskliga rättigheter. Parlamentet rekommenderar att miljömässiga orättvisor integreras i förslaget för tiden efter 2020, och uppmanar kommissionen att ta itu med de olika formerna av diskriminering på miljöområdet.

Romska kvinnor och flickor

47.

Europaparlamentet betonar behovet av att prioritera ett jämställdhetsperspektiv och en jämställdhetsmedveten politik och bekämpa våld (inbegripet människohandel). Parlamentet uppmanar därför eftertryckligen de medlemsstater som ännu inte har ratificerat Istanbulkonventionen att göra det skyndsamt. Parlamentet noterar att framtida strategier måste erkänna dessa skillnader och ta itu med dem genom att tillhandahålla romska kvinnor särskilda insatser och former av stöd. Parlamentet betonar att eftersom romska kvinnor och flickor ofta utsätts för diskriminering på flera grunder bör särskilda åtgärder för att stärka romska kvinnors och flickors egenmakt planeras.

48.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaternas regeringar, de lokala myndigheterna och, i förekommande fall, EU:s institutioner att göra romska kvinnor delaktiga, genom kvinnoorganisationer och relevanta berörda aktörer, i utarbetandet, genomförandet, utvärderingen och övervakningen av de nationella strategierna för integrering och skapa kopplingar mellan jämställdhetsorgan, kvinnorättsorganisationer och strategier för social inkludering, för att bygga upp förtroendet med lokalsamhällena och säkerställa lyhördhet för lokala förhållanden.

49.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att ett särskilt kapitel om kvinnors rättigheter och jämställdhet införs i de nationella strategierna för integrering och att åtgärder för jämställdhetsintegrering som är avsedda att främja kvinnors rättigheter och jämställdhetsperspektivet tillämpas i varje avsnitt, särskilt i fråga om fördelningen av medel, i enlighet med rådets slutsatser om en EU-ram för nationella strategier för integrering av romer som betonar behovet av att ”ett jämställdhetsperspektiv tillämpas inom all politik och alla åtgärder för att främja romers sociala delaktighet”. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bedöma om politiska strategier leder till önskade förbättringar för romska kvinnor och flickor och att vidta åtgärder om inga framsteg sker.

50.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utforma åtgärder för att hjälpa romska kvinnor att till fullo uppfylla sin potential och sina möjligheter att agera som självständiga, självsäkra och fria aktiva medborgare. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utvidga hälso- och skolmedlingssystemen för romer, som är obligatoriska för alla romska befolkningsgrupper, att säkerställa en medlare per femhundrade person och att finansiera och stödja systemen ordentligt så att medlarna ges en mer central roll i integreringsprocessen.

51.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att mer explicit inkludera romska flickor och kvinnor i arbetsmarknadspolitiken, inbegripet ungdomsgarantin.

52.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att de grundläggande rättigheterna för romska kvinnor och barn respekteras, och att romska kvinnor och flickor – även med hjälp av olika metoder såsom informationskampanjer – är medvetna om sina rättigheter enligt befintlig nationell lagstiftning om jämställdhet och diskriminering, och att ytterligare bekämpa patriarkala och sexistiska traditioner.

Arbetsförmedling av hög kvalitet

53.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillhandahålla arbetsförmedlingstjänster av god kvalitet för romska ungdomar, även för dem som varken arbetar eller studerar och som kämpar med extrem fattigdom.

54.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett meddelande om riktlinjer och standarder för en diskrimineringsfri rekryteringspolicy för medlemsstater och arbetsgivare, inbegripet rekommendationer om att anta jämlikhetsplaner på företagsnivå och i kollektivavtal på sektorsnivå, och att införa arbetsgrupper för mångfald på arbetsplatserna, bland annat för att motverka stereotyper, fördomar och negativa attityder, samt förebygga diskriminering i samband med rekrytering, befordran, lön och tillgång till utbildning. Parlamentet understryker att dessa handlingsplaner för jämlikhet även bör användas för att främja etnisk och kulturell mångfald på arbetsplatsen, utveckla interna bestämmelser mot rasism, rasismrelaterad diskriminering och rasismrelaterade trakasserier på arbetsplatsen, övervaka och granska rekryteringar, karriärsutveckling och bevarande av arbetskraft genom jämlikhetsarbete för att identifiera direkt eller indirekt diskriminerande praxis och anta korrigerande åtgärder för att minska ojämlikheten inom vart och ett av dessa områden, samt i detta syfte samla in jämlikhetsdata beträffande standarder för personlig integritet och grundläggande rättigheter.

55.

Europaparlamentet betonar att de mest avgörande frågorna när det gäller romers sysselsättning är en effektiv övergång från utbildning till en öppen arbetsmarknad. Parlamentet betonar hur viktigt det är att få bukt med olika former av odeklarerat arbete och diskriminering från arbetsgivarnas sida och att matcha efterfrågan på arbetskraft mot arbetskraftsutbudet.

56.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att leva upp till sitt åtagande att anta en handlingsplan för att genomföra den europeiska pelaren för sociala rättigheter och införliva integrering av romer som en indikator i den sociala resultattavlan. Parlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen och medlemsstaterna att se till att romer har tillgång till anständiga arbetstillfällen samt skäliga löner och arbetsvillkor, och säkerställa att system för socialt skydd och sociala tjänster är adekvata och tillgängliga och att de faktiskt utnyttjas av alla potentiella mottagare, och inkluderar allmän hälso- och sjukvård utan diskriminering, system för minimiinkomst och pensionsrättigheter.

o o

57.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen, medlemsstaternas och kandidatländernas regeringar och parlament, medlemsstaternas och kandidatländernas subnationella parlament och råd, Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, Europeiska regionkommittén, Europarådet och Förenta nationerna.

(1) EUT L 180, 19.7.2000, s. 22.

(2) EUT L 303, 2.12.2000, s. 16.

(3) EUT L 328, 6.12.2008, s. 55.

(4) EUT L 264, 25.9.2006, s. 13.

(5) EUT C 378, 24.12.2013, s. 1.

(6) EUT C 328, 6.9.2016, s. 4.

(7) EUT C 346, 27.9.2018, s. 171.

(8) Antagna texter, P8_TA(2019)0032.

(9) Antagna texter, P8_TA(2019)0075.

(10) EUT C 463, 21.12.2018, s. 21.

(11) EUT C 162, 10.5.2019, s. 24.

(12) Antagna texter, P8_TA(2018)0428.

(13) Antagna texter, P8_TA(2018)0447.

(14) Europeiska kommissionen, Rapport om genomförandet av de nationella strategierna för integrering av romer – 2019.

(15) Europeiska kommissionen, ”Mid-term evaluation of the EU framework for NRIS”.

(16) FRA, Europeiska unionens andra undersökning av minoriteter och diskriminering. Romer – resultat i urval, 2016.

(17) FRA, Europeiska unionens andra undersökning av minoriteter och diskriminering. Romer – resultat i urval, 2016.

22.9.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 385/117

P9_TA(2020)0230

Förberedelse av Europeiska rådets extra möte med fokus på den farliga upptrappningen och Turkiets roll i östra Medelhavet

Europaparlamentets resolution av den 17 september 2020 om förberedelse av Europeiska rådets extra möte med fokus på den farliga upptrappningen och Turkiets roll i östra Medelhavet (2020/2774(RSP))

(2021/C 385/11)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—

med beaktande av sina tidigare resolutioner om Turkiet, särskilt av den 24 november 2016 om förbindelserna mellan EU och Turkiet (1), av den 27 oktober 2016 om situationen för journalister i Turkiet (2), av den 8. februari 2018 om den nuvarande människorättssituationen i Turkiet (3), av den 13 mars 2019 om kommissionens rapport för 2018 om Turkiet (4), av den 19 september 2019 om situationen i Turkiet, särskilt avsättandet av valda borgmästare (5) och av den 13 november 2014 om turkiskt agerande som skapar spänningar i Cyperns exklusiva ekonomiska zon (6),

—	med beaktande av sin debatt den 9 juli 2020 om stabilitet och säkerhet i östra Medelhavet och Turkiets negativa roll,

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 29 maj 2019 om EU:s utvidgningspolitik (COM(2019)0260) och det åtföljande arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar (SWD(2018)0220),

—

med beaktande av tidigare uttalanden av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om Turkiets borrningsverksamhet i östra Medelhavet, särskilt av den 16 augusti 2020 om Turkiets återupptagna borrningsverksamhet i östra Medelhavet, med beaktande av de kommentarer som gjordes vid presskonferensen efter hans möte med Turkiets utrikesminister Mevlut Çavuşoğlu den 6 juli 2020, kommentarerna efter hans möte med Greklands försvarsminister Nikolaos Panagiotopoulos den 25 juni 2020 och de kommentarer som gjordes efter hans möte med Cyperns utrikesminister Nikos Christodoulides den 26 juni 2020,

—

med beaktande av rådets och Europeiska rådets relevanta slutsatser om Turkiet, särskilt Europeiska rådets slutsatser av den 19 augusti 2020 om östra Medelhavet, rådets slutsatser av den 27 februari 2020 om Turkiets olagliga borrningsverksamhet i östra Medelhavet och rådets slutsatser av den 17–18 oktober 2019 om Turkiets olagliga borrningsverksamhet i Cyperns exklusiva ekonomiska zon,

—	med beaktande av EU-utrikesministrarnas uttalanden av den 15 maj 2020 och den 14 augusti 2020 om situationen i östra Medelhavet,

—	med beaktande av resultaten av EU-utrikesministrarnas informella möte (Gymnich) den 28 augusti 2020,

—	med beaktande av Natofördraget från 1949 och Natos generalsekreterares uttalande av den 3 september 2020,

—	med beaktande av Ajaccioförklaringen som utfärdades den 10 september 2020 efter det sjunde toppmötet för unionens sydliga medlemsstater (MED7),

—	med beaktande av relevant internationell sedvanerätt och FN:s havsrättskonvention från 1982, som Grekland och Cypern och även Europeiska unionen är parter i samt av FN-stadgan,

—	med beaktande av Romstadgan och Internationella domstolens grundläggande dokument och det prejudikat som fastställts genom dess rättspraxis,

—	med beaktande av artikel 132.2 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

Östra Medelhavet är ett område av strategisk betydelse för EU och ett centralt område för freden och stabiliteten i hela Medelhavsområdet och Mellanöstern, men präglas av långvariga konflikter på olika nivåer av politisk, ekonomisk och geostrategisk natur. De ökande spänningarna i östra Medelhavet späs på av Turkiets ensidiga åtgärder, bland annat militära insatser, avsaknaden av en inkluderande diplomatisk dialog och de beklagliga misslyckandena med att medla i konflikten.

Sedan man upptäckte naturgasreserver till havs i början av 2000-talet har Turkiet utmanat sina grannar när det gäller internationell rätt och avgränsningen av deras exklusiva ekonomiska zoner. Genom upptäckten av betydande gasreserver i Medelhavet, inbegripet upptäckten av gasfältet Leviathan 2010, och därefter gasfältet Zohr, den hittills största upptäckten av naturgas i Medelhavet, utanför Egypten 2015, väcktes intresse för regionen och ledde till ytterligare prospektering och borrning under 2018 och 2019.

Turkiet har inte undertecknat FN:s havsrättskonvention, som Grekland och Cypern är parter i, på grund av den pågående sjöfartstvisten om avgränsningen av en exklusiv ekonomisk zon. Havsrätten, som är under utveckling och komplex till sin natur, tolkas på olika sätt av Grekland och Turkiet. Båda parter påstår att den andra sidans tolkning av sjörätten strider mot internationell rätt och att den andra sidans verksamhet är olaglig. Den ovannämnda tvisten om avgränsningen av exklusiva ekonomiska zoner och kontinentalsockeln mellan Turkiet å ena sidan och Grekland å andra sidan har förblivit olöst sedan november 1973.

Turkiet är ett kandidatland och en viktig partner för EU och förväntas, i egenskap av kandidatland, upprätthålla högsta standarder i fråga om demokrati, respekt för de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen, även när det gäller landets efterlevnad av internationella konventioner. EU är tydligt och beslutsamt när det gäller att försvara Europeiska unionens intressen, visa sitt orubbliga stöd och sin solidaritet med Grekland och Cypern samt upprätthålla internationell rätt.

Turkiets olagliga prospekterings- och borrningsverksamhet i östra Medelhavet leder till en intensiv och farlig militarisering av östra Medelhavet, vilket i sin tur utgör ett allvarligt hot mot freden och säkerheten i hela regionen. För att stödja Grekland och Cypern satte Frankrike den 12 augusti 2020 in två marinfartyg och två stridsflygplan i området och deltog i militära övningar tillsammans med Grekland, Cypern och Italien den 26 augusti 2020.

Den 10 juni 2020 möttes ett franskt marinfartyg av en extremt fientlig reaktion från turkiska krigsfartygs sida när det inom ramen för Natos Sea Guardian-uppdrag begärde att få inspektera ett turkiskt fartyg som misstänktes bryta mot FN:s vapenembargo mot Libyen. Grekland har sedan januari 2020 registrerat över 600 kränkningar av sitt luftrum från det turkiska flygvapnets sida. Denna verksamhet från Turkiets sida åtföljs av en alltmer fientlig retorik mot både Grekland och Cypern, andra EU-medlemsstater och EU självt.

De sonderande samtalen mellan Grekland och Turkiet ligger nere sedan mars 2016. Både Greklands premiärminister och Turkiets president gav en positiv skjuts åt de bilaterala förbindelserna efter deras möte i september 2019 i FN:s generalförsamling, och i december för att återuppta den politiska dialogen, varefter höga tjänstemän träffades i Ankara i januari 2020 och förtroendeskapande åtgärder diskuterades i Aten i februari 2020.

I januari 2019 inrättade regeringarna i Cypern, Egypten, Grekland, Israel, Italien, Jordanien och den palestinska myndigheten gasforumet för östra Medelhavet, ett multinationellt organ med uppgift att utveckla en regional gasmarknad och en mekanism för resursutveckling. Detta har kritiserats av Turkiets utrikesministerium, som hävdar att man försöker utesluta Ankara från regionalt samarbete och regional samordning på gasmarknaden.

Turkiet och den libyska nationella samlingsregeringen undertecknade i november 2019 ett samförståndsavtal som fastställer en ny maritim avgränsning mellan de båda länderna, trots att de inte har några angränsande eller motsatta kuster. Samförståndsavtalet mellan Turkiet och Libyen om avgränsning av marina jurisdiktioner i Medelhavet inkräktar på tredjeländers suveräna rättigheter, överensstämmer inte med havsrätten och kan inte medföra några rättsverkningar för tredjeländer. Om samförståndsavtalet tillämpades skulle det i praktiken leda till en skiljelinje mellan de östra och västra delarna av Medelhavet och därmed hota sjöfartsskyddet.

Den 20 april 2020 skickade Turkiet in borrningsfartyget Yavuz, åtföljt av ett turkiskt marinfartyg, i Cyperns exklusiva ekonomiska zon. Den 30 juli 2020 skickade Turkiet in det seismiska forskningsfartyget Barbaros, åtföljt av ett turkiskt krigsfartyg och ett annat stödfartyg, i Cyperns exklusiva ekonomiska zon. Den 10 augusti 2020 sände Turkiet in forskningsfartyget Oruç Reis åtföljt av 17 marinfartyg i grekiska vatten för att kartlägga havsterritoriet för eventuell olje- och gasborrning i ett område där Turkiet också hävdar sin jurisdiktion. Grekland svarade genom att skicka sina egna krigsfartyg för att spåra de turkiska fartygen, varav ett kolliderade med ett grekiskt fartyg. Den 31 augusti 2020 förlängde Turkiet återigen sin prospektering i östra Medelhavet med Oruç Reis till och med den 12 september 2020. Turkiets navigationsmottagare (Navtex) omfattar ett område som ligger inom Greklands kontinentalsockel. Denna verksamhet från Turkiets sida har lett till en betydande försämring av förbindelserna mellan Grekland och Turkiet.

Efter att Navtex den 10 augusti 2020 slutade att gälla för vattnen mellan Turkiet, Cypern och Kreta, återvände Turkiets seismiska forskningsfartyg Oruç Reis den 13 september 2020 efter flera förhandlingsförsök till vattnen nära den södra provinsen Antalya, en manöver som skulle kunna bidra till minskade spänningar mellan Ankara och Aten.

En ram för restriktiva åtgärder med anledning av Turkiets olagliga borrningsverksamhet i östra Medelhavet upprättades i november 2019, sedan rådet upprepade gånger hade uttryckt sina farhågor och kraftigt fördömt borrningsverksamheten i flera olika uppsättningar slutsatser, däribland Europeiska rådets slutsatser av den 22 mars 2018 och den 20 juni 2019. Den 27 februari 2020 förde rådet upp två chefer för oljebolaget Turkish Petroleum Corporation (TPAO) på EU:s sanktionsförteckning och införde ett reseförbud och frysning av tillgångar efter Turkiets olagliga borrningsverksamhet i östra Medelhavet. Vid rådets informella sammanträde (Gymnich) den 28 augusti 2020 efterlystes ytterligare riktade sanktioner mot Turkiet om landet inte trappar ned spänningarna i regionen. Dessa restriktiva åtgärder ska diskuteras vid Europeiska rådets extra toppmöte den 24 och 25 september 2020. Den 10 september 2020 uttryckte nationella ledare vid Medelhavstoppmötet Med7 sitt fulla stöd för och solidaritet med Grekland och beklagade att Turkiet inte hade reagerat på EU:s upprepade uppmaningar att upphöra med sin ensidiga och olagliga verksamhet i östra Medelhavet och Egeiska havet.

Vice ordföranden/den höga representanten Borrell, som har satt igång intensiva insatser i regionen tillsammans med det tyska ordförandeskapet i Europeiska unionens råd, har försökt finna lösningar genom dialog mellan Turkiet, Grekland och Cypern. För att dialogen ska kunna gå framåt måste Turkiet avstå från unilaterala åtgärder. Dessvärre misslyckades de medlingsförsök som under juli och augusti leddes av det tyska rådsordförandeskapet. Medan förhandlingarna pågick ingick Egypten och Grekland den 6 augusti 2020 ett bilateralt sjöfartsavtal vilket avgränsar en exklusiv ekonomisk zon för olje- och gasborrningsrättigheter, efter 15 års förhandlingar med Turkiet och Cypern om denna fråga.

Nato har också föreslagit olika initiativ för dialog mellan Grekland och Turkiet och lett samtalen mellan dem. Enligt artikel 1 i Natofördraget ska dess parter åta sig att lösa alla internationella tvister som de är inblandade i på ett fredligt sätt som inte äventyrar den internationella freden, säkerheten och rättvisan och i sina internationella förbindelser avstå från att hota med eller bruka våld på ett sätt som är oförenligt med FN:s syften.

Enligt FN-stadgan ska stater åta sig att lösa alla internationella tvister de är inblandade i på ett fredligt sätt som inte äventyrar den internationella freden, säkerheten och rättvisan och att i sina internationella förbindelser avstå från att hota med eller bruka våld på ett sätt som är oförenligt med FN:s syften.

Europaparlamentet är mycket oroat över den pågående tvisten och den därmed sammanhängande risken för ytterligare militär upptrappning i östra Medelhavsområdet mellan EU-medlemsstater och ett EU-kandidatland. Parlamentet är fast övertygat om att en hållbar lösning på konflikten enbart kan uppnås genom dialog, diplomati och förhandlingar i en anda av god vilja, i enlighet med internationell rätt.

Europaparlamentet fördömer Turkiets olagliga verksamhet inom Greklands och Cyperns kontinentalsockel/exklusiva ekonomiska zon, som kränker dessa EU-medlemsstaters suveräna rättigheter, och uttrycker sin fullständiga solidaritet med Grekland och Cypern. Parlamentet uppmanar Turkiet att medverka i en fredlig tvistlösning och att avstå från ensidiga och olagliga åtgärder eller hot, eftersom de kan inverka negativt på möjligheten till goda grannförbindelser.

Europaparlamentet välkomnar Turkiets beslut av den 12 september 2020 att dra tillbaka sitt seismiska forskningsfartyg Oruç Reis och därmed ta ett första steg för att minska spänningarna i östra Medelhavet. Parlamentet fördömer Turkiets beslut av den 15 september 2020 att sända ut ett nytt Navtex-meddelande för att förlänga driftperioden för borrningsfartyget Yavuz till den 12 oktober 2020. Parlamentet uppmanar med kraft Turkiet att visa återhållsamhet och aktivt bidra till att trappa ner situationen, bland annat genom att respektera alla grannländers territoriella integritet och suveränitet genom att omedelbart upphöra med all ytterligare olaglig prospekterings- och borrningsverksamhet i östra Medelhavet, avstå från att kränka grekiskt luftrum och grekiskt och cypriotiskt territorialvatten samt genom att ta avstånd från nationalistisk krigshetsande retorik. Parlamentet avvisar användning av hot och kränkande språk mot medlemsstater och EU, och anser det oacceptabelt och opassande för ett EU-kandidatland.

Europaparlamentet uttrycker behovet av att en lösning uppnås via diplomatiska medel, förlikning och internationell rätt, och stöder helhjärtat en återgång till dialogen mellan parterna. Parlamentet uppmanar alla berörda aktörer, särskilt Turkiet, att förbinda sig till en snabb nedtrappning genom att dra tillbaka sin militära närvaro i regionen för att möjliggöra dialog och effektivt samarbete.

Europaparlamentet uppmanar Turkiet att som EU-kandidatland fullt ut respektera havsrätten och EU-medlemsstaterna Greklands och Cyperns suveränitet över deras territorialhav, liksom alla deras suveräna rättigheter i sina havsområden. Parlamentet upprepar sin uppmaning till den turkiska regeringen att underteckna och ratificera Unclos och påminner om att även om Turkiet inte är signatärstat föreskriver sedvanerätten exklusiva ekonomiska zoner även för obebodda öar.

Europaparlamentet beklagar att den ökande spänningen undergräver utsikterna att återuppta direkta samtal om en övergripande lösning på Cypernfrågan, samtidigt som detta är och förblir det effektivaste sättet när det gäller att avgränsa de exklusiva ekonomiska zonerna mellan Cypern och Turkiet. Parlamentet uppmanar alla berörda parter att aktivt stödja förhandlingarna om en rättvis, övergripande och hållbar lösning av Cypernfrågan inom FN:s ramar, i enlighet med relevanta resolutioner från FN:s säkerhetsråd, och i enlighet med internationell rätt, EU:s regelverk och på grundval av respekten för de principer som unionen bygger på.

Europaparlamentet välkomnar uppmaningen från Republiken Cyperns och Greklands regeringar till Turkiet att med ärligt uppsåt förhandla fram en maritim avgränsning mellan ländernas respektive kuster. Parlamentet uppmanar med kraft parterna att hänskjuta berörda ärenden till Internationella domstolen i Haag eller tillgripa internationell skiljedom om en lösning inte kan nås genom medling.

Europaparlamentet välkomnar de ansträngningar som gjorts av EU, framför allt av vice ordföranden/den höga representanten Borrell och det tyska ordförandeskapet för Europeiska unionens råd, och andra internationella institutioner såsom Nato, för att försöka finna lösningar genom dialog och diplomati. Parlamentet uppmanar alla parter att i ett verkligt kollektivt engagemang förhandla om avgränsningen av exklusiva ekonomiska zoner och kontinentalsockeln i god tro, med full respekt för internationell rätt och principen om goda grannförbindelser. Parlamentet stöder förslaget om en multilateral konferens om östra Medelhavet, där alla inblandade aktörer deltar för att tillhandahålla en plattform för tvistlösning genom dialog.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att föra en bredare och inkluderande dialog med Turkiet och att följa en övergripande och strategisk säkerhetsordning jämte energisamarbete för Medelhavsområdet. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i denna dialog beslutsamt hålla fast vid unionens grundläggande värden och principer, inbegripet respekten för mänskliga rättigheter, demokrati, rättsstatsprincipen och solidaritetsprincipen.

10.

Parlamentet efterlyser utan dröjsmål en omfattande miljöriskbedömning av all borrningsverksamhet med tanke på det stora antalet risker som gasprospektering till havs innebär för miljön, arbetskraften och lokalbefolkningen. Parlamentet uppmanar alla berörda parter att investera i förnybar energi och en hållbar klimatvänlig framtid, och uppmanar EU att stödja utvecklingen av en sådan grön giv för Medelhavsområdet, som skulle inbegripa planer för investeringar i förnybar energi inom regionen i stort, i syfte att undvika tvister om begränsade fossila resurser som är skadliga för klimatet och miljön.

11.

Europaparlamentet uttrycker allvarlig oro över det aktuella läget i förbindelserna mellan EU och Turkiet, framför allt när det gäller den svåra människorättssituationen i Turkiet och urholkningen av demokratin och rättsstatsprincipen. Parlamentet understryker de tidigare och nuvarande negativa effekterna av Turkiets unilaterala utrikespolitiska initiativ inom regionen i stort, och betonar att Turkiets olagliga prospekterings- och borrningsverksamhet i östra Medelhavet ytterligare förvärrar de försämrade förbindelserna mellan EU och Turkiet generellt. Parlamentet uppmanar Turkiet och EU:s medlemsstater att samfällt stödja en fredlig lösning av konflikten, liksom den politiska dialogen i Libyen, och att hålla fast vid det vapenembargo som införts av FN:s säkerhetsråd. Parlamentet beklagar djupt den negativa inverkan som Turkiets nuvarande utrikespolitik och andra åtgärder i Medelhavsområdet har på stabiliteten i regionen. Parlamentet upprepar sin ståndpunkt i sin resolution av den 24 oktober 2019 om Turkiets militära operationer i nordöstra Syrien och konsekvenserna av dessa (7).

12.

Europaparlamentet uppmanar lämpliga forum inom Nato, särskilt högnivågruppen för kontroll av konventionella vapen, att ta upp vapenkontroll i östra Medelhavet som en brådskande fråga.

13.

Europaparlamentet upprepar att den parlamentariska dialogen mellan EU och Turkiet är en viktig del av en dialog och insatser för nedtrappning. Parlamentet beklagar djupt den fortsatta vägran från den turkiska nationalförsamlingens sida att återinföra bilaterala sammanträden inom den gemensamma parlamentarikerkommittén EU-Turkiet. Parlamentet vill att dessa sammanträden ska fortsätta utan dröjsmål.

14.

Europaparlamentet insisterar på att ytterligare sanktioner enbart kan undvikas genom dialog, lojalt samarbete och konkreta framsteg på fältet. Parlamentet uppmanar rådet att vara berett att utarbeta en förteckning över ytterligare restriktiva åtgärder om man inte gör avsevärda framsteg i samarbetet med Turkiet. Parlamentet anser att sådana åtgärder bör vara sektorsspecifika och målinriktade. Parlamentet understryker att sådana sanktioner inte får ha någon negativ inverkan på Turkiets befolkning, på vårt stöd till Turkiets oberoende civila samhälle eller på de flyktingar som bor i Turkiet.

15.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Natos parlamentariska församling och generalsekreterare, Turkiets president, regering och parlament samt till EU:s medlemsstater.

(1) EUT C 224, 27.6.2018, s. 93.

(2) EUT C 215, 19.6.2018, s. 199.

(3) EUT C 463, 21.12.2018, s. 56.

(4) Antagna texter, P8_TA(2019)0200.

(5) Antagna texter, P9_TA(2019)0017.

(6) EUT C 285, 5.8.2016, s. 11.

(7) Antagna texter, P9_TA(2019)0049.

22.9.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 385/122

P9_TA(2020)0231

Situationen i Belarus

Europaparlamentets resolution av den 17 september 2020 om situationen i Belarus (2020/2779(RSP))

(2021/C 385/12)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

—

med beaktande av sina tidigare resolutioner om Belarus, särskilt resolutionerna av den 4 oktober 2018 om försämringen av mediefriheten i Vitryssland, särskilt fallet Charta 97 (1), av den 19 april 2018 om Vitryssland (2), av den 6 april 2017 om situationen i Vitryssland (3), av den 24 november 2016 om situationen i Vitryssland (4) och av den 8 oktober 2015 om dödsstraffet i Vitryssland (5),

—	med beaktande av lanseringen av det östliga partnerskapet i Prag den 7 maj 2009 som en gemensam satsning av EU och dess sex östliga europeiska partnerländer Armenien, Azerbajdzjan, Belarus, Georgien, Republiken Moldavien och Ukraina,

—	med beaktande av de gemensamma förklaringarna från toppmötena inom det östliga partnerskapet i Prag 2009, Warszawa 2011, Vilnius 2013, Riga 2015 och Bryssel 2017,

—	med beaktande av presidentvalet som hölls i Belarus den 9 augusti 2020,

—	med beaktande av uttalandena från unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik på Europeiska unionens vägnar om presidentvalet, särskilt uttalandena av den 11 augusti 2020 och 17 augusti 2020,

—

med beaktande av uttalandena från den höga representanten/vice ordföranden, särskilt de av den 7 augusti 2020 inför presidentvalet och av den 14 juli 2020 om vägran att registrera presidentkandidater, av det gemensamma uttalandet av den 26 augusti 2020 från den höga representanten/vice ordföranden och Kanadas utrikesminister samt av det gemensamma uttalandet av den 10 augusti 2020 från den höga representanten/vice ordföranden och kommissionsledamoten med ansvar för grannskapspolitik och utvidgning om presidentvalet,

—	med beaktande av uttalandet från Europaparlamentets talman den 13 augusti 2020 och uttalandet från ledarna för de fem politiska grupperna den 17 augusti 2020 om situationen i Belarus efter det så kallade presidentvalet den 9 augusti 2020,

—	med beaktande av det huvudsakliga resultatet av rådets (utrikes frågor) extra möte den 14 augusti 2020 och ordförandens slutsatser efter Europeiska rådets extra möte den 19 augusti 2020 om situationen i Belarus efter presidentvalet den 9 augusti 2020,

—	med beaktande av uttalandena från vice ordföranden/den höga representanten av den 7 september 2020 om godtyckliga och oförklarade gripanden och frihetsberövanden av politiska skäl och av den 11 september 2020 om upptrappningen av våldet och hoten mot medlemmar av samordningsrådet,

—	med beaktande av EU:s globala strategi och den reviderade europeiska grannskapspolitiken,

—	med beaktande av uttalandena från Europeiska utrikestjänstens talesperson, särskilt de av den 19 juni 2020 om den senaste utvecklingen inför presidentvalet och av den 18 november 2019 om parlamentsvalet i Belarus,

—	med beaktande av rådets beslut av den 17 februari 2020 om att förlänga 2004 års EU-vapenembargo mot vapen och utrustning som kan användas för internt förtryck i Belarus (6),

—	med beaktande av ODIHR:s uttalande av den 15 juli 2020 om att inte sända ut ett valobservatörsuppdrag till Belarus eftersom inbjudan saknades,

—	med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och av alla människorättskonventioner som Belarus är part i,

—	med beaktande av rapporten av den 10 juli 2020 från FN:s särskilda rapportör om situationen för de mänskliga rättigheterna i Belarus,

—	med beaktande av uttalandet av den 17 juli 2020 från OSSE:s kontor för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter (ODIHR) och av tidigare rapporter från OSSE/ODIHR om val i Belarus,

—	med beaktande av FN:s generalsekreterares uttalanden av den 10 och 14 augusti 2020 om utvecklingen efter valet i Belarus,

—	med beaktande av artikel 132.2 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

Inget nytt politiskt parti har registrerats i Belarus sedan 2000, trots upprepade försök. Den belarusiska centrala valkommissionen nekade registrering som kandidater till presidentvalet 2020 för regimkritiska politiker, som enligt uppgift hade samlat in mer än 100 000 underskrifter, i enlighet med den nationella lagstiftningen, vilket framhäver de oproportionerliga och orimliga hindren för kandidaturer, i strid med OSSE-åtagandena och andra internationella normer.

Presidentkampanjen var ända sedan tidigt i maj 2020 präglad av landsomfattande repressalier mot fredliga demonstranter, aktivister inom det civila samhället, bloggare och journalister samt av allvarliga hot mot politiska aktivister, deras familjer och anhängare. Fler än 650 fredliga demonstranter, journalister och medborgaraktivister har frihetsberövats runt om i landet sedan början av maj för att ha protesterat mot regimen.

C.	De belarusiska valprocesserna följde inte de riktlinjer från Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) som kräver respekt för grundläggande friheter, jämlikhet, universalitet, politisk pluralism, förtroende, öppenhet och ansvarsskyldighet.

D.	Ett valobservatörsuppdrag från OSSE/ODIHR kunde inte övervaka valprocessen på grund av att de belarusiska myndigheterna medvetet underlåtit att utfärda en inbjudan i tid.

Under valdagen rapporterades det om systematiska oegentligheter och brott mot internationella normer för genomförande av val, däribland trakasserier mot väljare, väljare som förvägrades att utnyttja sin rösträtt och storskaliga förfalskningar av protokoll från valdistrikten. Oberoende inhemska observatörer, däribland sådana som övervakade förtidsröstningen i det belarusiska presidentvalet, har gripits runt om i hela landet efter att ha dokumenterat ett stort antal brott mot vallagen.

F.	Belarus centrala valkommission utropade den sittande presidenten, Aljaksandr Lukasjenka, till vinnare i det så kallade valet.

G.	Trovärdiga nationella rapporter och gräsrotsinitiativ i sociala medier visar på omfattande valfusk till förmån för den sittande presidenten Aljaksandr Lukasjenka, och många vitryska medborgare ser Svjatlana Tsichanouskaja som vinnare.

Fredliga protester utan motstycke under vilka man uttrycker en önskan om demokratisk förändring och respekt för grundläggande friheter och mänskliga rättigheter inleddes omedelbart efter tillkännagivandet av de så kallade valresultaten och fortsätter än i dag, då människor samlas i hundratusental på Belarus gator, och ännu fler under helger till så kallade enhetsmarscher, vilket visar det belarusiska samhällets missnöje och mobilisering.

I.	Demonstrationerna har följts av utbredda strejker i industrianläggningar, däribland stora statsägda företag inom olika ekonomiska sektorer, andra företag, skolor, universitet, städer och byar över hela landet.

J.	Europeiska unionen och dess medlemsstater erkände inte resultatet från presidentvalet eftersom de hyste avsevärda tvivel om huruvida valet hade gått rättvist till och det fanns omfattande rapporter om valfusk. Den sittande presidenten Lukasjenkas nuvarande mandatperiod löper ut den 5 november 2020.

K.	De belarusiska demonstrationerna har ägt rum runt om i landet i en aldrig tidigare skådad omfattning. De är generationsövergripande och har ett tydligt kvinnligt ledarskap.

De belarusiska myndigheterna reagerade på de legitima och fredliga protesterna med oproportionerligt våld. Säkerhetsstyrkornas reaktioner på de fredliga demonstrationerna har varit mycket hårda, med onödigt och urskillningslöst våld i många fall, däribland användningen av tårgas, batonger, distraktionsgranater och vattenkanoner i massiv skala. Kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter har rapporterat om nära 6 700 personer som frihetsberövats under de senaste veckorna när de utövat sin rätt att delta i fredliga sammankomster. Experter har fått rapporter om minst 450 fall av tortyr, sexuellt våld, våldtäkt och misshandel av frihetsberövade personer. Flera personer saknas eller har påträffats döda sedan den 9 augusti 2020, bland annat Aljaksandr Tarajkouski, Kanstantsin Sjysjmakou, Aljaksandr Vichor och Henadz.

Ett samordningsråd inrättades för att tillhandahålla en tillfällig institutionell partner för en nationell dialogprocess i syfte att anordna nyval som skulle hållas i enlighet med internationella standarder och inom ramen för ODIHR:s valövervakning. Flera tusen personer har sedan dess uttryckt sitt stöd för dess krav på nyval, och alla ledande medlemmar av samordningsrådet har trakasserats, förhörts eller gripits (Lilija Ulasava, Maksim Znak, Siarhej Dyleuski och Maryja Kalesnikava). De ihållande trakasserierna och hoten har lett till att de ledande oppositionsmedlemmarna Svjatlana Tsichanouskaja och Veranika Tsapkala tvingats söka skydd i Europeiska unionen. En annan ledare, Maryja Kalesnikava, bortfördes den 7 september 2020 av maskerade män i en omärkt skåpbil mitt på dagen på en gata i Minsk. Nobelpristagaren Svjatlana Aleksijevitj är den enda medlemmen av samordningsrådets presidium som är kvar i Belarus. Allvarliga farhågor gällande hennes säkerhet kvarstår trots det exceptionella stöd hon fått från europeiska diplomater.

N.	Under sitt sammanträde den 19 augusti 2020 beslutade Europeiska rådet att införa sanktioner mot ett antal individer som gjort sig skyldiga till våld, förtryck och förfalskning av valresultatet i Belarus och de är nu förbjudna att resa in i EU och deras ekonomiska tillgångar i EU har frusits.

Valkampanjen och presidentvalet ägde rum under covid-19-pandemin, vars effekter konsekvent förnekades av Belarus politiska ledning och myndigheter, vilket ledde till att journalister, sjukvårdspersonal och vanliga människor fick ta ledningen och utbyta viktig information om pandemin och nödvändiga försiktighetsåtgärder. Detta visar människors samhällsengagemang och livskraften hos det belarusiska civila samhället.

Den 27 augusti 2020 uttryckte Ryska federationens president sitt stöd för de belarusiska myndigheterna i deras förtryck av legitimt medborgarmissnöje genom att erbjuda hjälp från specialpolisstyrkor. Lukasjenka meddelade den 21 augusti 2020 att så kallade ryska mediespecialister skulle ersätta de strejkande och avgående journalister som arbetar för statliga medier. Ryssland, Kina och Turkiet var bland de första att gratulera Lukasjenka till hans bedrägliga valseger.

De belarusiska myndigheterna fortsätter sina våldsamma tillslag mot oberoende belarusiska reportrar och medborgarjournalister och ägnar sig medvetet åt att försöka hindra objektiv rapportering i syfte att skingra oro och fördömanden både inom landet och internationellt, bland annat genom att dra tillbaka pressackrediteringen för mer än ett dussin internationella reportrar, vilket inträffade den 29 augusti 2020.

Människorättssituationen i Vitryssland har fortsatt att försämras under valkampanjen och efter valet. Människorättsförsvararnas arbetssituation har försämrats kontinuerligt och människorättsförsvarare utsätts systematiskt för hot, trakasserier och begränsningar av de grundläggande friheterna. Belarus är det enda land i Europa som fortfarande verkställer dödsstraff.

Europaparlamentet understryker, i linje med Europeiska rådets ståndpunkt, att det förkastar resultatet i det så kallade presidentvalet i Belarus den 9 augusti 2020, eftersom det genomfördes i uppenbar strid med alla internationellt erkända normer. Parlamentet kommer inte att erkänna Aljaksandr Lukasjenka som Belarus president när hans nuvarande mandatperiod löper ut.

Europaparlamentet fördömer i starkast möjliga ordalag de belarusiska myndigheterna för deras brutala förtryck av fredliga demonstrationer för rättvisa, frihet och demokrati efter det riggade presidentvalet den 9 augusti 2020. Parlamentet kräver ett omedelbart stopp på våldet, ett omedelbart och villkorslöst frigivande av – och nedläggande av alla anklagelser mot – alla personer som, före och efter det så kallade valet den 9 augusti 2020, frihetsberövats på politiska grunder, inbegripet alla personer som frihetsberövats för att de deltagit i demonstrationer mot valresultatet eller mot det våld som myndigheterna använt eller för att de uttryckt sitt stöd för dessa demonstrationer.

Europaparlamentet fördömer de fortsatta hoten mot, förföljelsen av och den oproportionella användningen av våld mot deltagare i strejker, medlemmar av samordningsrådet och andra oppositionsföreträdare, aktivister från det civila samhället, oberoende journalister och bloggare. Parlamentet kräver ett omedelbart och villkorslöst frigivande av alla dem som godtyckligt frihetsberövats innan och efter det att det förfalskade valet hölls den 9 augusti 2020, däribland Pavel Sevjarynets, Mikalaj Statkevitj, Maryja Kalesnikava, Andrej Jahorau, Anton Radnjankou och Ivan Krautsou. Parlamentet kräver att all lagföring av politiska skäl ska stoppas.

Europaparlamentet välkomnar samordningsrådet som en tillfällig företrädare för folket som kräver en demokratisk förändring i Belarus och som är öppen för alla politiska och sociala aktörer.

Europaparlamentet stöder ett fredligt och demokratiskt maktskifte som utgör resultatet av en inkluderande nationell dialog förd med full respekt för det belarusiska folkets demokratiska och grundläggande rättigheter. Parlamentet upprepar i detta avseende det belarusiska folkets krav på att det snarast möjligt anordnas ett nytt, fritt och rättvist val under internationell övervakning, ledd av OSSE:s kontor för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter och i enlighet med internationellt erkända normer.

Europaparlamentet uttrycker sitt entydiga stöd för den belarusiska befolkningen i dess legitima krav på och strävanden efter ett nytt, fritt och rättvist val, grundläggande friheter och mänskliga rättigheter, demokratisk representation, politiskt deltagande, värdighet och rätten att själv välja sitt öde. Parlamentet erkänner att den nuvarande proteströrelsen i Belarus bygger på allmänna och spridda krav på en demokratisering av Belarus, vars folk måste få åtnjuta samma grundläggande rättigheter med avseende på demokrati och frihet som alla andra medborgare på den europeiska kontinenten.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen, vice ordföranden/den höga representanten och rådet att bistå Belarus demokratiska opposition, inbegripet samordningsrådet under ledning av Svjatlana Tsichanouskaja.

Europaparlamentet uttrycker sin uppskattning för det viktiga bidraget från de modiga kvinnorna i Belarus, under ledning av Svjatlana Tsichanouskaja, Veranika Tsapkala och Maryja Kalesnikava, och deras anhängare när det gäller att vara en röst för och företräda det belarusiska folkets legitima krav, och konstaterar att många belarusiska medborgare ser Svjatlana Tsichanouskaja som vinnaren av presidentvalet och som tillträdande president.

Europaparlamentet kräver att de medlemmar av samordningsrådet som gripits, dvs. Lilija Ulasava, Maksim Znak, Siarhei Dyleuski och Maryja Kalesnikava, omedelbart friges. Parlamentet insisterar på att all nationell dialog måste äga rum med fullt och obehindrat deltagande av samordningsrådet. Parlamentet välkomnar det skydd som företrädare för EU:s medlemsstater och andra likasinnade länder har gett Svjatlana Aleksijevitj.

10.

Europaparlamentet fördömer i starkast möjliga ordalag det fruktansvärda våldet mot och det grymma förtrycket och den grymma tortyren av fredliga demonstranter och fängslade. Parlamentet efterlyser en effektiv oberoende utredning av de protestrelaterade dödsfallen i fallen Aljaksandr Tarajkouski, Aljaksandr Vichor, Artsiom Parukou, Henadz Sjutou och Kanstantsin Sjysjmakou.

11.

Europaparlamentet kräver ett stopp för all misshandel och tortyr samt införande av en särskild definition av tortyr i Belarus strafflag i linje med internationella människorättsnormer, liksom lagändringar för att kriminalisera påtvingade försvinnanden.

12.

Europaparlamentet står fast vid behovet att säkerställa medborgarnas rätt till mötes-, förenings-, yttrande- och åsiktsfrihet samt mediefriheten, och därmed upphäva alla de rättsliga och praktiska hinder som begränsar dessa friheter. Parlamentet fördömer skarpt den nuvarande tillämpningen av dödsstraffet och kräver ett omedelbart och permanent avskaffande av det samt – i avvaktan på detta – en verklig rätt att överklaga dödsdomar.

13.

Europaparlamentet stöder till fullo de belarusiska arbetstagarna och de oberoende fackföreningarna, och uppmanar de belarusiska myndigheterna och arbetsgivarna att respektera de belarusiska arbetstagarnas grundläggande rättighet att strejka utan risk för uppsägning, gripande eller andra repressalier, i linje med ILO-konventionerna 87 och 98. Parlamentet stöder Internationella fackliga samorganisationens uppmaning till Internationella arbetsorganisationen om ett brådskande ingripande mot gripanden av och domar mot ledare för strejkkommittéer och oberoende fackföreningsaktivister för att skydda deras mötes- och föreningsfrihet. Parlamentet uttrycker sitt stöd för den samordnande roll som den belarusiska kongressen för demokratiska fackföreningar har.

14.

Europaparlamentet ställer sig helt och hållet bakom EU:s sanktioner mot personer som bär ansvaret för förfalskningen av valresultatet och förtrycket i Belarus, däribland Aljaksandr Lukasjenka. Parlamentet uppmanar rådet att utan dröjsmål och i nära samarbete med internationella partner genomföra breda och effektiva sanktioner mot alla de belarusier som ägnat sig åt valfusk, våld och förtryck i Belarus. Parlamentet uppmanar rådet att följa exemplet från de baltiska staterna, som har tagit med Lukasjenka i sin sanktionsförteckning, genom att utvidga den ursprungligen föreslagna gruppen av personer som är föremål för sanktioner till att omfatta ett betydande antal tjänstemän på både hög nivå och mellannivå samt entreprenörer som är kända för att stödja regimen eller säga upp sina anställda för deltagande i strejker. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten och rådet att undersöka möjligheten att inkludera ryska medborgare som är direkt involverade i stödet till Lukasjenkaregimen i Belarus.

15.

Europaparlamentet välkomnar varmt förslaget från OSSE:s tjänstgörande ordförande och hans efterträdare om att hjälpa Belarus att organisera en dialog. Parlamentet insisterar på att de belarusiska myndigheterna godtar det erbjudande som de fått från den nuvarande och den tillträdande tjänstgörande ordföranden för OSSE.

16.

Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen utrikestjänsten och kommissionen att genomföra en heltäckande översyn av EU:s politik gentemot Belarus, i syfte att stödja det belarusiska folket och dess demokratiska strävanden, samt det civila samhället, människorättsförsvarare, oberoende fackföreningar och oberoende medier. Parlamentet efterlyser en ökning av EU-medlen till det civila samhället i Belarus, samtidigt som alla överföringar av EU-medel till den nuvarande belarusiska regeringen och statskontrollerade projekt fryses samt lån från Europeiska investeringsbanken (EIB) och Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD) och andra lån till den nuvarande regimen stoppas. Parlamentet uppmanar med kraft EU att anordna en givarkonferens för ett demokratiskt Belarus som sammanför internationella finansinstitut, G7-länder, EU:s medlemsstater och institutioner samt andra som är villiga att göra utfästelser om ett finansieringspaket på flera miljarder euro till stöd för framtida reformansträngningar och en omstrukturering av ekonomin.

17.

Europaparlamentet uppmanar utrikestjänsten att skjuta upp förhandlingarna om prioriteringarna för partnerskapet mellan EU och Belarus till dess att ett fritt och rättvist presidentval har ägt rum.

18.

Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen regeringen att stärka hälso- och sjukvårdssystemet och förse belarusierna med all relevant och livräddande information om pandemin på ett transparent och inkluderande sätt. Parlamentet betonar behovet av att förbättra tillträdet och tillgången till liksom kvaliteten på hälso- och sjukvård i försvarsenheterna, särskilt med hänsyn till covid-19-pandemin, samt hälso- och sjukvårdspersonalens arbetsförhållanden, mot bakgrund av rapporter om att polisen förhindrar att skadade demonstranter får hjälp samt griper sjukvårdspersonal.

19.

Europaparlamentet uppmuntrar EU:s medlemsstater att underlätta och påskynda såväl upprättandet av en humanitär korridor som viseringsförfarandet för personer som flyr från Belarus av politiska skäl och för personer som behöver läkarvård till följd av det våld som de utsatts för, samt att erbjuda dem och deras familjer det stöd och den hjälp som krävs. Parlamentet uppmanar kommissionen att snabbt och effektivt genomföra EU:s ekonomiska bistånd till stöd för det civila samhället och offer för förtryck och att mobilisera större resurser för deras fysiska, psykiska och materiella stöd.

20.

Europaparlamentet uppmanar EU att stärka direkta personkontakter ännu mer genom att stödja oberoende belarusiska icke-statliga organisationer, organisationer i det civila samhället, människorättsförsvarare, medierepresentanter och oberoende journalister, genom att skapa fler möjligheter för unga belarusier att studera i EU och genom att fortsatt stödja European Humanities University. Parlamentet uppmanar kommissionen att snarast inrätta ett stipendieprogram för studenter och forskare som har blivit avregistrerade från belarusiska universitet på grund av sin demokrativänliga hållning.

21.

Europaparlamentet understryker behovet av en ingående utredning av regimens brott mot det belarusiska folket, och uttrycker sin fasta beslutsamhet att bidra till en sådan utredning.

22.

Europaparlamentet fördömer undertryckandet av medierna och internet samt de hot som riktas mot journalister och bloggare för att stoppa informationsflödet avseende situationen i landet. Parlamentet understryker det belarusiska folkets rätt att få obehindrad tillgång till information. EU uppmanas att använda det europeiska initiativet för demokrati och andra instrument för att stödja de medier och journalister som har utsatts för förtryck från regimens sida.

23.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och utrikestjänsten att fullt ut stödja de insatser som görs av FN:s råd för de mänskliga rättigheterna och OSSE:s Moskvamekanism för att säkerställa att internationella organisationer dokumenterar och rapporterar om människorättskränkningar och se till att ansvarsskyldighet och rättvisa utkrävs för offren.

24.

Europaparlamentet understryker vikten av att motverka spridning av såväl desinformation i Belarus om EU, dess medlemsstater och dess institutioner som desinformation om situationen i Belarus inom EU, samt andra former av hybridhot från tredje parter. Parlamentet varnar regimen för alla försök att använda nationella, religiösa, etniska eller andra minoriteter som ställföreträdande mål för att avleda samhällets uppmärksamhet från valfusket och de efterföljande massdemonstrationerna och förtrycket. Parlamentet fördömer att ledaren för den katolska kyrkan i Belarus, ärkebiskop Tadeusj Kandrusievitj, inte har tillåtits återvända till landet.

25.

Europaparlamentet fördömer Ryska federationens hybridintrång i Belarus, framför allt genom delegering av så kallade medieexperter till de belarusiska statliga medierna och rådgivare till militära och brottsbekämpande organ, och uppmanar Ryska federationens regering att upphöra med varje form av dolda eller öppna intrång i Belarus interna processer. Parlamentet uppmanar med kraft Ryska federationen att respektera internationell rätt och Belarus suveränitet. Parlamentet varnar för att Aljaksandr Lukasjenka inte har något politiskt eller moraliskt mandat att ingå ytterligare avtalsförbindelser på Belarus vägnar, och då inte heller med de ryska myndigheterna, som skulle kunna hota Belarus suveränitet och territoriella integritet.

26.

Europaparlamentet understryker vikten av att EU fortsätter att ha utvecklingen i Belarus som en prioriterad fråga. Parlamentet påminner om att EU måste stå enat och vara ihärdigt i sina reaktioner på situationen i Belarus.

27.

Europaparlamentet beklagar djupt att Belarus redan har laddat kärnbränsle i den första reaktorn i kärnkraftverket i Astravets och planerar att börja producera energi i november 2020, utan att fullt ut genomföra rekommendationerna från stresstesterna, vilket är ännu mer oroande i dessa tider av stor politisk instabilitet.

28.

Europaparlamentet uppmanar de nationella ishockeyförbunden i EU:s medlemsstater och alla andra demokratiska länder att med kraft uppmana Internationella ishockeyförbundet (IIHF) att dra tillbaka sitt beslut att hålla VM i ishockey 2021 delvis i Belarus tills situationen, och i synnerhet situationen för de mänskliga rättigheterna, i landet har förbättrats.

29.

Europaparlamentet uppmanar på nytt rådet att utan ytterligare dröjsmål inrätta en heltäckande, effektiv och snabb EU-omfattande mekanism för restriktiva åtgärder (den så kallade Magnitskijlistan) som skulle göra det möjligt att rikta åtgärder mot alla personer samt statliga och icke-statliga aktörer och andra som bär ansvaret för eller är inblandade i grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

30.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik samt till myndigheterna i Republiken Belarus och Ryska federationen.

(1) EUT C 11, 13.1.2020, s. 18.

(2) EUT C 390, 18.11.2019, s. 100.

(3) EUT C 298, 23.8.2018, s. 60.

(4) EUT C 224, 27.6.2018, s. 135.

(5) EUT C 349, 17.10.2017, s. 41.

(6) EUT L 45, 18.2.2020, s. 3.

22.9.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 385/128

P9_TA(2020)0232

Situationen i Ryssland, förgiftningen av Aleksej Navalnyj

Europaparlamentets resolution av den 17 september 2020 om situationen i Ryssland: förgiftningen av Aleksej Navalnyj (2020/2777(RSP))

(2021/C 385/13)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av sina tidigare resolutioner om Ryssland,

—	med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna,

—

med beaktande av Ryska federationens konstitution, särskilt kapitel 2 och i synnerhet artikel 29, som skyddar yttrandefriheten, och av de internationella skyldigheter på människorättsområdet som Ryssland har åtagit sig att uppfylla i egenskap av medlem av Europarådet, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) och FN,

—	med beaktande av uttalandet av unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, på EU:s vägnar, av den 3 september 2020 om förgiftningen av Aleksej Navalnyj,

—	med beaktande av uttalandena av unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik/vice ordföranden för kommissionen av den 24 augusti och den 2 september 2020 om förgiftningen av Aleksej Navalnyj,

—	med beaktande av uttalandet av FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Michelle Bachelet, av den 8 september 2020, där hon efterlyste en oberoende utredning av förgiftningen av Aleksej Navalnyj,

—	med beaktande av uttalandet av G7-ländernas utrikesministrar, av den 8 september 2020, om förgiftningen av Aleksej Navalnyj,

—	med beaktande av konventionen om förbud mot utveckling, produktion, lagring och användning av kemiska vapen samt om deras förstöring (konventionen om kemiska vapen), som förbjuder användning, utveckling, produktion, lagring och överföring av kemiska vapen,

—

med beaktande av det enhälliga antagandet av besluten C-24/DEC.4 och C-24/DEC.5 vid det 24:e mötet i konferensen för de stater som är parter i konventionen om kemiska vapen av den 27 november 2019 om att lägga till nervgift av novitjok-typ bestående av organiska fosforföreningar i förteckning 1 i bilagan om kemikalier till konventionen, och dessa besluts ikraftträdande den 7 juni 2020,

—	med beaktande av uttalandet från sjukhuset Charité – Universitätsmedizin Berlin av den 24 augusti 2020 om att Aleksej Navalnyj hade förgiftats med ett nervgift,

—	med beaktande av den tyska förbundsregeringens förklaring av den 2 september 2020 med en brådskande uppmaning till den ryska regeringen att uttala sig om incidenten och ett fördömande av attacken i starkast möjliga ordalag,

—

med beaktande av uttalandet från generaldirektören för Organisationen för förbud mot kemiska vapen (OPCW) av den 3 september 2020 om anklagelser om användning av kemiska vapen mot Aleksej Navalnyj, som betonar att ”enligt konventionen om kemiska vapen betraktas alla nervgiftsförgiftningar av individer som användning av kemiska stridsmedel”,

—

med beaktande av artikel 5 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och artikel 7 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som båda föreskriver att ingen får utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, och som Ryssland är part i,

—	med beaktande av förklaringen om de rättigheter och skyldigheter som samhällets medborgare, grupper och organisationer har när det gäller att främja och skydda allmänt erkända mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, som FN:s generalförsamling antog den 9 december 1998,

—	med beaktande av artikel 132.2 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

Den ledande ryska oppositionspolitikern, juristen, bloggaren och antikorruptionsaktivisten Aleksej Navalnyj har avslöjat flera korruptionsaffärer med företag och ryska politiker inblandade, lett flera offentliga protester över hela Ryssland och blivit en av de få egentliga ryska oppositionsledarna. Han har tidigare blivit gripen, häktad och dömd i försök att stoppa hans politiska och offentliga verksamhet. Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna har förklarat att ett antal av dessa förfaranden varit oriktiga och oförenliga med principen om en rättvis rättegång. Navalnyj blev 2017 fysiskt attackerad med ett medicinskt desinfektionsmedel som gjorde honom nästan blind och 2019 genom påstådd förgiftning när han satt häktad. Inte i något av fallen ställdes förövarna inför rätta.

B.	Aleksej Navalnyj uppges ha hamnat i koma den 20 augusti 2020 ombord på en rysk inrikesflygning. Han transporterades till ett sjukhus i den ryska staden Omsk och har på sin familjs begäran fått medicinsk behandling på Charité-sjukhuset i Berlin sedan den 22 augusti 2020.

Mordförsöket på Aleksej Navalnyj ägde rum under upptakten till Rysslands lokala och regionala val den 13 september 2020, där han och hans medarbetare aktivt varit involverade i att införa en strategi för smart röstning för att besegra Putin-regimens kandidater. Detta kastar en särskilt oroande skugga över situationen för demokratin, de grundläggande friheterna och de mänskliga rättigheterna i landet.

Alldeles före förgiftningsförsöket befann sig Aleksej Navalnyj i Novosibirsk och Tomsk, där han utredde fall av korruption bland de lokala guvernörerna. Genom sin korruptionsbekämpande verksamhet i regionerna har Aleksej Navalnyj ökat lokalbefolkningens medvetenhet om sådana fall och som ett resultat därav ökat valdeltagandet i regionala val och mobiliserat röster till oppositionen. Aleksej Navalnyj har inrättat ett system med 40 regionala kontor runt om i landet, som granskar de lokala myndigheterna på permanent basis, men som också utsätts för hot och förföljelse från de ryska myndigheterna.

E.	Aleksej Navalnyj uttryckte sitt starka stöd för demonstranterna i Khabarov och i Belarus och såg förändringarna i Belarus som en inspiration för det ryska folket.

Politiska mord och förgiftningar i Ryssland är ett systemiskt instrument som regimen använder för att med avsikt attackera oppositionen. Detta förvärras ytterligare av myndigheternas ovilja att grundligt utreda de politiskt motiverade morden eller mordförsöken på bland annat Anna Politkovskaja, Boris Nemtsov, Sergei Protazanov och Vladimir Kara-Murza. Oppositionsföreträdare utsätts systematiskt för verbala attacker, personangrepp och avhumanisering av regeringsmedier eller regeringstrogna medier.

G.	Detta färskaste mordförsök är bara det senaste exemplet på det mycket allvarliga avsteget från skyddet av de mänskliga rättigheterna och respekten för gemensamt överenskomna demokratiska principer och rättsstatsprincipen i Ryska federationen.

H.	Det pågående kuvandet av sociala missnöjesyttringar förstärks av straffriheten för polis och säkerhetsstyrkor och domstolarnas ovilja att lagföra de verkliga förövarna av dessa brott, som inte bara undgår straffpåföljd utan till och med belönas av Kreml.

Enligt den välkända ryska människorättsorganisationen Memorial finns det över 300 politiska och religiösa fångar i Ryska federationen. EU uttrycker sin solidaritet med alla dissidenter och med det ryska folket, som, trots hotet mot deras frihet och liv och påtryckningarna från Kreml och de ryska myndigheterna, fortsätter att kämpa för frihet, mänskliga rättigheter och demokrati.

J.	Den ryska underrättelsetjänstens politiskt motiverade mord och mordförsök har en direkt inverkan på EU:s inre säkerhet.

Sjukhuset Charité–Universitätsmedizin Berlin har fastslagit att Aleksej Navalnyj förgiftades med ett nervstridsmedel av typen ”novitjok”, vilket utvecklades av Sovjetunionen och Ryska federationen. Detta har bekräftats av ett av den tyska försvarsmaktens specialiserade laboratorier och flera oberoende laboratorier. Detta nervgift av novitjok-typ användes nyligen i mars 2018 inom EU:s territorium, i Salisbury i Förenade kungariket, i en attack mot den före detta ryska underrättelseagenten Sergei Skripal och hans dotter Yulia Skripal, och attacken ledde också till att Dawn Sturgess, bosatt i Amesbury, oavsiktligt dödades.

L.	Ryska läkare var de första som behandlade Aleksej Navalnyj för förgiftning, och dessa påstod senare att det inte fanns några spår av gift i hans kropp och försökte hindra honom från att föras ut ur landet. De ryska myndigheterna förnekar all inblandning i händelsen.

Nervgiftet novitjok är ett instrument som utvecklas för och endast är tillgängligt för militära strukturer och underrättelsetjänster i Ryssland. Sådana ämnen regleras i rysk lag. Novitjoknervgiftet är ett kemiskt vapen som endast kan utvecklas i statliga militära laboratorier, och privatpersoner kan inte införskaffa det. Om så ändå har skett är det en överträdelse av Rysslands internationella rättsliga åtaganden.

N.	Rådet har uppmanat de ryska myndigheterna att göra en grundlig utredning av mordförsöket på Aleksej Navalnyj, efterfrågat ett gemensamt internationellt svar och förbehållit sig rätten att vidta lämpliga åtgärder, inbegripet restriktiva åtgärder.

Enligt konventionen om kemiska vapen anses förgiftning av en individ genom användning av ett nervgift utgöra användning av kemiska vapen, och användning av kemiska vapen av vem som helst utgör under alla omständigheter ett allvarligt brott mot folkrätten och internationella människorättsnormer. Efter det enhälliga antagandet av två förslag om detta, däribland ett som lagts fram av Ryska federationen, lades novitjok till i förteckningen över kontrollerade ämnen i konventionen om kemiska vapen och omfattas därför av de strängaste kontrollriktlinjerna enligt konventionen.

P.	Rätten till tanke-, yttrande- och föreningsfrihet och rätten till fredliga sammankomster står inskrivna i Rysslands konstitution.

Ryska statskontrollerade informationskanaler försöker bestrida de ryska myndigheternas ansvar för mordförsöket på Aleksej Navalnyj genom att sprida desinformation och avleda fokus bort från de fortsatta kränkningarna av demokratin, rättsstatsprincipen, grundläggande friheter och mänskliga rättigheter i Ryssland.

Regionalvalet i Ryssland den 13 september 2020 resulterade i ett rekordstort antal klagomål om förfalskade resultat. I de städer där Aleksej Navalnyj var närvarande före förgiftningsförsöket (Novosibirsk och Tomsk) visade sig hans smarta röstsystem vara effektivt och bidrog till att besegra Putins kandidater.

S.	Europaparlamentet har officiellt kommit fram till slutsatsen att Ryssland inte längre kan anses vara en ”strategisk partner”, även mot bakgrund av landets fientliga utrikespolitik med bl.a. militära interventioner och olagliga ockupationer i tredjeländer.

Europaparlamentet fördömer skarpt mordförsöket på Aleksej Navalnyj och uttrycker sin djupaste oro över den upprepade användningen av kemiska nervgifter mot ryska medborgare.

Europaparlamentet påminner om att användningen av kemiska vapen under alla omständigheter utgör ett förkastligt brott enligt folkrätten, särskilt konventionen om kemiska vapen.

Europaparlamentet understryker att mordförsöket på Aleksej Navalnyj var ett led i ett systematiskt försök att tysta honom och andra oliktänkande och att avskräcka honom och dessa personer från ytterligare avslöjanden av allvarlig korruption inom regimen och avskräcka den politiska oppositionen i landet i allmänhet, särskilt i syfte att påverka Rysslands lokala och regionala fyllnadsval den 11–13 september 2020.

Europaparlamentet upprepar att fallet med Aleksej Navalnyj är ett led i en vidare rysk politik inriktad på internt politiskt förtryck och aggressiva insatser över hela världen, spridande av instabilitet och kaos, återupprättande av landets inflytelsesfär och dominans samt undergrävande av den regelbaserade världsordningen.

Europaparlamentet begär ett omedelbart inledande av en internationell utredning (med deltagande av EU, FN, Europarådet, deras allierade och OPCW) och uttrycker sin fasta beslutsamhet att bidra till en sådan utredning. Parlamentet uppmanar OPCW att göra en detaljerad utredning av överträdelser av Rysslands internationella åtaganden på området kemiska vapen. Parlamentet uppmanar de ryska myndigheterna att samarbeta fullt ut med OPCW för att säkerställa en opartisk internationell utredning och ställa de ansvariga till svars för brottet mot Aleksej Navalnyj.

Europaparlamentet uppmanar rådet (utrikes frågor) att inta en aktiv hållning i denna fråga vid sitt möte den 21 september 2020. Parlamentet kräver att EU så snart som möjligt upprättar en förteckning över ambitiösa restriktiva åtgärder gentemot Ryssland och skärper sina befintliga sanktioner mot Ryssland. Parlamentet yrkar på att sådana sanktionsmekanismer tas i bruk, eftersom det skulle göra det möjligt att samla in och frysa europeiska tillgångar tillhörande korrupta individer i enlighet med vad Aleksej Navalnyjs antikorruptionsstiftelse kommit fram till.

Europaparlamentet uppmanar de ryska myndigheterna att upphöra med trakasserierna, hotelserna, våldet och förtrycket mot sina politiska motståndare genom att sätta stopp för den rådande strafflösheten, som redan har lett till att många journalister, människorättsförsvarare och oppositionspolitiker mist livet. Parlamentet understryker behovet av att säkerställa att sådana personer kan bedriva sin legitima och värdefulla verksamhet utan inblandning och utan rädsla för sina egna eller sina familjemedlemmars eller vänners liv.

Europaparlamentet uppmanar EU att fortlöpande begära att Ryssland upphäver eller ändrar alla lagar som är oförenliga med internationella normer, däribland de nyligen olagligt antagna ändringarna i den ryska författningen och dess rättsliga ram för val samt lagstiftningen om utländska agenter och icke önskvärda organisationer, för att underlätta pluralism och fria och rättvisa val i enlighet med internationella normer och skapa rättvisa villkor för oppositionens kandidater.

Europaparlamentet uttrycker sin solidaritet med de demokratiska krafterna i Ryssland, som engagerar sig för ett öppet och fritt samhälle, och sitt stöd för alla personer och organisationer som är måltavla för attacker och förtryck.

10.

Europaparlamentet understryker Rysslands skyldighet, som medlem av FN:s säkerhetsråd, att respektera folkrätten och relevanta avtal och konventioner och att fullt ut fullgöra sina internationella åtaganden, däribland att samarbeta med OPCW när det gäller att utreda eventuella överträdelser av konventionen om kemiska vapen.

11.

Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen Ryssland att omgående ta itu med de frågor som världssamfundet har uppmärksammat och att omedelbart förse OPCW med heltäckande och fullständig information om sitt novitjokprogram.

12.

Europaparlamentet betonar att Ryssland, som medlem av Europarådet och OSSE, har förbundit sig att respektera de grundläggande friheterna, de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen i enlighet med den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter.

13.

Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten och Europeiska utrikestjänsten att se till att alla fall med personer som åtalats av politiska skäl tas upp vid överläggningarna om mänskliga rättigheter mellan EU och Ryssland när dessa återupptas och att formellt begära att Rysslands representanter i dessa överläggningar ger ett svar i varje enskilt fall. Parlamentet uppmanar ordförandena för rådet och kommissionen samt vice ordföranden/den höga representanten att fortsätta att nära följa sådana fall, att ta upp dessa frågor i olika format och möten med Ryssland och att rapportera tillbaka till parlamentet om diskussioner med de ryska myndigheterna.

14.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att samordna sina ståndpunkter gentemot Ryssland och att tala med en enad stämma i bilaterala och multilaterala forum med de ryska myndigheterna.

15.

Europaparlamentet upprepar att det är ytterst angeläget att inleda en grundlig och strategisk omprövning av EU:s förbindelser med Ryssland, som bör inbegripa följande principer:

Uppmana vice ordföranden/den höga representanten att se över EU:s politik gentemot Ryssland och de fem vägledande principerna för EU:s förbindelser med Ryssland samt ta fram en ny övergripande strategi som ska vara avhängig av den fortsatta utvecklingen inom demokrati, rättsstatliga principer och den ryska ledningens och de ryska myndigheternas respekt för de mänskliga rättigheterna.

b)	Uppmana medlemsstaterna att fortsätta att isolera Ryssland i internationella forum (till exempel G7 och andra format) och att kritiskt granska EU:s samarbete med Ryssland genom olika utrikespolitiska plattformar.

c)	Uppmana rådet att prioritera godkännandet av EU:s Magnitskij-liknande mekanism för sanktioner på människorättsområdet och dess genomförande inom en snar framtid, vilken ska omfatta en förteckning över personer och även skulle kunna omfatta sektorsspecifika sanktioner mot den ryska regimen.

d)	Mot bakgrund av Navalnyjfallet upprepas den tidigare ståndpunkten om att stoppa Nord Stream 2-projektet.

Uppmana rådet att anta en EU-strategi för att stödja ryska dissidenter, icke-statliga organisationer och civilsamhällesorganisationer samt oberoende medier/reportrar genom att till fullo utnyttja mekanismer för människorättsförsvarare, skapa ytterligare möjligheter för unga ryssar att studera i EU och bistå med lanseringen av ett ryskt universitet i exil i någon av medlemsstaterna.

f)	Uppmana rådet att omedelbart inleda förberedelserna och anta en EU-strategi för framtida förbindelser med ett demokratiskt Ryssland, inklusive ett brett erbjudande med incitament och villkor för att stärka inhemska tendenser till frihet och demokrati.

16.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, Europarådet, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa samt Ryska federationens president, regering och parlament.

22.9.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 385/133

P9_TA(2020)0233

Situationen i Filippinerna, inklusive fallet Maria Ressa

Europaparlamentets resolution av den 17 september 2020 om situationen i Filippinerna, inklusive fallet Maria Ressa (2020/2782(RSP))

(2021/C 385/14)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av sina tidigare resolutioner om situationen i Filippinerna, särskilt av den 15 september 2016 (1), av den 16 mars 2017 (2) och av den 19 april 2018 (3),

—	med beaktande av de diplomatiska förbindelser mellan Filipperna och EU (dåvarande Europeiska ekonomiska gemenskapen) som inleddes den 12 maj 1964,

—	med beaktande av ramavtalet om partnerskap och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Filippinerna, å andra sidan,

—	med beaktande av att Filippinerna är en grundande medlem av Sydostasiatiska nationers förbund (Asean),

—	med beaktande av det gemensamma arbetsdokumentet av den 10 februari 2020 från avdelningarna om bedömningen av läget i Filippinerna under perioden 2018–2019 inom ramen för den särskilda stimulansordningen för hållbar utveckling och gott styre (nedan kallad GSP-plus) (SWD(2020)0024),

—	med beaktande av uttalandet av den 16 juni 2020 från utrikestjänstens talesperson om domen mot Maria Ressa och Reynaldo Santos,

—	med beaktande av EU:s riktlinjer om mänskliga rättigheter,

—	med beaktande av den resolution som antogs av FN:s råd för mänskliga rättigheter den 11 juli 2019 om främjande och skydd av mänskliga rättigheter i Filipperna,

—	med beaktande av rapporten från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter Michelle Bachelet, av den 30 juni 2020, om människorättssituationen i Filippinerna,

—	med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

—	med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966,

—	med beaktande av Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen,

—	med beaktande av Republiken Filippinernas lag nr 11479 av den 3 juli 2020, även känd som antiterroristlagen,

—	med beaktande av artiklarna 144.5 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

Filippinerna och EU har långvariga diplomatiska, ekonomiska, kulturella och politiska förbindelser. Genom att ratificera partnerskaps- och samarbetsavtalet har Europeiska unionen och Filippinerna än en gång bekräftat sin gemensamma uppslutning bakom principerna om god samhällsstyrning, demokrati, rättsstatsprincipen, mänskliga rättigheter, främjande av social och ekonomisk utveckling, liksom också fred och säkerhet i regionen.

I rapporten från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter av den 30 juni 2020 om människorättssituationen i Filippinerna konstaterades att morden i samband med regeringens kampanj mot narkotika var ”utbredda och systematiska” och att minst åtta människor hade dödats enligt uppgifter från regeringen. Det finns uppskattningar på upp till tre gånger detta antal. President Duterte har uttryckligen uppmanat polisen att göra utomrättsliga avrättningar och lovat dem immunitet, samtidigt som poliser som har varit inblandade i sådana handlingar har blivit befordrade. President Duterte har lovat att fortsätta sin kampanj mot narkotika till slutet av sin nuvarande ämbetsperiod 2022. Majoriteten av offren kommer från fattiga och marginaliserade samhällsgrupper.

Utrymmet för det civila samhället blir hela tiden mindre. Människorättsförsvarare, journalister och aktivister utsätts regelbundet för hot, trakasserier, skrämseltaktik och våld för att de försöker föra fram i offentligheten påståenden om utomrättsliga avrättningar och andra brott mot de mänskliga rättigheterna i landet. Enligt kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter (OHCHR) likställs förespråkande av mänskliga rättigheter rutinmässigt med uppror. Enligt OHCHR har minst 208 människorättsförsvarare, journalister och fackföreningsmedlemmar, däribland 30 kvinnor, dödats mellan januari 2015 och december 2019.

Maria Ressa, en filippinsk journalist och medgrundare av och verkställande direktör för nyhetswebbplatsen Rappler, har länge varit måltavla på grund av sin kritik mot regeringens ”krig mot narkotika” och för Rapplers kritiska rapportering om de utomrättsliga avrättningarna. Maria Ressa och Reynaldo Santos Jr, en undersökande journalist vid Rappler, åtalades för ”cyberförtal”, och dömdes av en regional domstol i Manila den 15 juni 2020 till ett obestämt straff, och riskerar ett fängelsestraff på upp till sex år. Maria Ressa och Rappler står åtalade i minst sex andra mål.

I början av juli 2020 röstade den filippinska kongressen mot att tillåta en förlängning av ABS-CBN:s sändningsfranchise, som är landets största tv- och radionät. President Dutertes vägran att förnya sändningslicensen ses som en repressalieåtgärd mot mediernas bevakning av kampanjen mot narkotika och de allvarliga kränkningarna av de mänskliga rättigheterna.

Den 19 september 2016 avsattes senator Leila de Lima, som är den mest prominenta kritikern mot president Dutertes kampanj mot narkotika, från sin ställning som ordförande för senatens utskott för rättvisa och mänskliga rättigheter, och har suttit häktad sedan hennes gripande den 24 februari 2017. Det befaras allvarligt att de brott som senator Leila de Lima står anklagad för är uppdiktade och politiskt motiverade.

G.	Enligt Global Witness dödades minst 43 markrättsförsvarare under 2019. De flesta av dem var samhällsledare och aktiva deltagare i kampanjer mot gruvprojekt och jordbruksindustrin.

Urbefolkningarna i Filippinerna utgör 10–20 % av hela befolkningen. 2018 fastställde FN:s särskilda rapportör för urbefolkningars rättigheter Filippinerna som ett av de länder i världen där kriminalisering och angrepp mot försvarare av urbefolkningars mänskliga rättigheter är mest utbredda. FN har varnat för att militariseringen av urbefolkningars territorier och begränsningar av mötes- och yttrandefriheten ökar, och att denna utveckling är nära kopplad till näringslivets intressen. Den ihållande bristen på säkerhet och ekonomisk utveckling på ön Mindanao samt de rapporterade kränkningarna av internationell humanitär rätt och bristen på framsteg när det gäller övergångsrättvisa och försoning ger fortfarande anledning till allvarlig oro.

Zara Alvarez, en rättsarbetare för människorättsgruppen Karapatan, sköts till döds den 17 augusti 2020. Zara Alvarez hade utsatts för upprepade hot och var föremål för trakasserier på grund av sitt människorättsarbete, och hon var den 13:e medlemmen av sin organisation som dödats sedan mitten av 2016. Randall ”Randy” Echanis, fredsförespråkare, markrättsaktivist och medlem av Karapatan, torterades och dödades den 10 augusti 2020. Enligt OHCHR blev både Randall Echanis och Zara Alvarez upprepade gånger beskyllda för att vara terrorister eller kommunister, och deras namn fanns med på en lista över minst 600 personer, vilka Filippinernas justitieministerium 2018 begärde en domstol förklara som ”terrorister”.

OHCHR och FN:s särskilda rapportörer har uttryckt oro över vad som verkar vara ett ”mönster av hotelser” av oberoende nyhetskällor. Filippinerna kommer på 136:e plats bland 180 länder på den förteckning över pressfrihet som årligen offentliggörs av Reporters Without Borders. 16 journalister har blivit mördade sedan Duterte sitter vid makten.

K.	Filippinerna drog sig ur Internationella brottmålsdomstolen (ICC) i mars 2018 efter det att ICC hade inlett sin ”preliminära undersökning” av det klagomål som lämnats in mot Duterte i samband med det stora antalet mord under kampanjen mot narkotika.

2017 godkände Filippinernas representanthus en lag om återinförande av dödsstraffet. Denna lag kräver ett förhandsgodkännande från senaten innan president Duterte – som aktivt kämpar för dess återinförande – kan sätta den i kraft. Att återinföra dödsstraffet vore ett flagrant brott mot det andra fakultativa protokollet till den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, till vilket Filippinerna har anslutit sig till.

De filippinska myndigheterna antog den nya lagen mot terrorism den 3 juli 2020. Enligt lokala grupper i det civila samhället försvagar lagen skyddet av de mänskliga rättigheterna på ett oroväckande sätt, gör definitionen av terrorism bredare och utvidgar förvarsperioden utan en arresteringsorder från 3 dagar till 14 dagar, och gör därmed de viktiga skillnaderna mellan kritik, brottslighet och terrorism otydliga, vilket väcker frågor om lagligheten och ytterligare ökar risken för människorättskränkningar.

President Duterte har upprepade gånger uttalat och betett sig på ett sexistiskt och kvinnofientligt sätt. Enligt lokala icke-statliga organisationer har våld och sexuella övergrepp mot kvinnor, däribland kvinnliga människorättsförsvarare, ökat under Dutertes administration. Kvinnliga människorättsförsvarare utsätts för förnedrande och sexuellt laddade kommentarer, våldtäktshot och angrepp.

Enligt Internationella fackliga samorganisationens (IFS) rapport från 2020 hör Filippinerna till ett av de tio farligaste länderna i världen för arbetstagare. Den filippinska fackföreningsrörelsen har klagat över förtrycket av arbetstagarnas rättigheter, bland annat genom beskyllningar om terrorism och kommunism, försvinnanden och mord på arbetsledare och fackföreningsmedlemmar.

Hbtqi-personer utsätts ständigt för trakasserier. President Duterte har upprepade gånger hänvisat till politiska motståndares sexuella läggning och förödmjukat dem, och gjorde i maj 2019 offentliga uttalanden som antydde att homosexualitet är en sjukdom. I juni 2020 slog polisen ned på en pridefestival för hbtqi-personer och rapporteras ha gripit 20 personer.

Q.	Det finns uppskattningsvis 60 000–100 000 barn i Filippinerna som är med i prostitutionsringar. Ett obestämt antal barn tvingas arbeta under exploaterande arbetsförhållanden. Unicef har uttryckt allvarlig oro över den sänkta åldern för straffrättsligt ansvar.

R.	2019 kom Filippinerna på 113:e plats bland 180 länder på den förteckning över korruption som årligen offentliggörs av Transparency International.

Sedan den 25 december 2014 har Filippinerna åtnjutit utökade handelsförmåner inom ramen för EU:s allmänna preferenssystem (GSP-plus). Denna status är beroende av att landet ratificerar och genomför 27 internationella konventioner om mänskliga rättigheter, arbetstagares rättigheter, miljöskydd och god samhällsstyrning. 25 % av den totala filippinska exporten till EU (nästan 2 miljarder euro) fick förmånsbehandling inom ramen för detta system 2019. Trots en betydande tillbakagång i landets människorättssituation har EU hittills inte utlöst den mekanism som skulle kunna leda till att dessa handelsförmåner upphävs.

Europaparlamentet uttrycker sin djupaste oro över den snabbt försämrade människorättssituationen i Filippinerna under president Duterte. Parlamentet erkänner offentliggörandet av rapporten från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter från juni 2020, och uppmanar Filippinernas regering att anta och genomföra alla de rekommendationer som anges i rapporten.

Europaparlamentet fördömer kraftfullt de tusentals utomrättsliga avrättningarna och andra allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna i samband med det så kallade kriget mot narkotika. Parlamentet uppmanar Filippinernas regering att omedelbart upphöra med allt våld mot misstänkta narkotikabrottslingar och att upplösa privata och statsstödda paramilitära grupper. Parlamentet insisterar på att kampen mot olaglig narkotika måste bedrivas i full överensstämmelse med ett korrekt rättsförfarande, i enlighet med nationell och internationell rätt och med tonvikt på folkhälsan.

Europaparlamentet fördömer alla hot, trakasserier, skrämseltaktik, våldtäkter och våld mot dem som försöker föra fram i offentligheten påståenden om utomrättsliga avrättningar och andra brott mot de mänskliga rättigheterna i landet, däribland människorätts- och miljöaktivister, fackföreningsmedlemmar och journalister. Parlamentet fördömer missbruket av rättssystemet och det juridiska systemet som ett sätt att tysta kritiska röster.

Europaparlamentet uppmanar Filippinernas myndigheter att omedelbart genomföra opartiska, transparenta, oberoende och meningsfulla utredningar av alla utomrättsliga avrättningar, inklusive morden på Jory Porquia, Randall ”Randy” Echanis och Zara Alvarez, samt av andra påstådda kränkningar.

Europaparlamentet är oroat över den allt sämre pressfriheten i Filippinerna. Parlamentet fördömer alla hot, trakasserier, skrämseltaktik, orättvisa rättegångar och våld mot journalister, bland annat fallet Maria Ressa. Parlamentet kräver att alla politiskt motiverade anklagelser mot henne och hennes kolleger ska dras tillbaka. Parlamentet påminner om att pressfrihet och yttrandefrihet är grundläggande inslag i demokratin. Parlamentet uppmanar Filippinernas myndigheter att förnya sändningslicensen för den främsta audiovisuella gruppen ABS-CBN. Parlamentet uppmanar EU:s delegation och EU-medlemsstaternas representationer i Manila att noga övervaka fallen mot Maria Ressa och Reynaldo Santos Jr och att tillhandahålla allt nödvändigt stöd.

Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till Filippinernas myndigheter att dra tillbaka alla politiskt motiverade anklagelser mot senator Leila de Lima, att frige henne medan hon väntar på rättegång, att låta henne fritt utöva sina rättigheter och skyldigheter som folkvald och att ge henne lämpliga säkerhetsförhållanden och sanitära förhållanden under frihetsberövandet. Parlamentet uppmanar EU att fortsätta att noga följa hennes fall.

Europaparlamentet påminner om sitt starka stöd för alla människorättsförsvarare och miljöförsvarare i Filippinerna och deras arbete. Parlamentet uppmanar EU:s delegation och medlemsstaternas representationer i landet att stärka sitt stöd till det civila samhället i sina kontakter med filippinska myndigheter och att använda alla tillgängliga instrument för att öka sitt stöd till arbete som utförs av människorättsförsvarare och miljöförsvarare och, när så är lämpligt, underlätta utfärdandet av nödviseringar och tillhandahålla tillfälligt skydd i EU:s medlemsstater.

Europaparlamentet uppmanar med kraft de filippinska myndigheterna att erkänna att människorättsförsvarare spelar en legitim roll när det gäller att garantera fred, rättvisa och demokrati. Parlamentet uppmanar de filippinska myndigheterna att garantera, under alla omständigheter, den fysiska och psykiska integriteten för alla människorättsförsvarare och journalister i landet, och se till att de kan utföra sitt arbete i en gynnsam miljö och utan rädsla för repressalier. Parlamentet välkomnar att Filippinernas representanthus enhälligt godkänt lagen om skydd av människorättsförsvarare, och uppmanar senaten och presidenten att skyndsamt sätta den i kraft.

Europaparlamentet uttrycker allvarlig oro över den nyligen antagna lagen mot terrorism, och påminner om att förespråkande, protester, avvikande åsikter, strejker och annat liknande utövande av medborgerliga och politiska rättigheter under inga omständigheter kan betraktas som terroristhandlingar.

10.

Europaparlamentet uppmanar kraftfullt EU och dess medlemsstater att stödja antagandet av en resolution vid det pågående 45:e sammanträdet i FN:s råd för mänskliga rättigheter om att inleda en oberoende internationell utredning av människorättskränkningar som begåtts i Filippinerna sedan 2016.

11.

Europaparlamentet beklagar djupt Filippinernas regerings beslut att frånträda Romstadgan, och uppmanar regeringen att upphäva detta beslut. Parlamentet uppmanar Internationella brottmålsdomstolen att fortsätta sin utredning av påståendena om brott mot mänskligheten i samband med att människor dödats under ”kriget mot narkotika”. Parlamentet uppmanar Filippinernas regering att fullständigt samarbeta med åklagarämbetet vid Internationella brottmålsdomstolen, i samband med dess preliminära undersökning av situationen i Filippinerna.

12.

Europaparlamentet uppmanar än en gång Filippinernas myndigheter att omedelbart inställa de förfaranden som pågår för att återinföra dödsstraffet. Parlamentet påminner om att EU anser dödsstraffet vara ett grymt och omänskligt straff som inte avskräcker från kriminellt beteende,

13.

Europaparlamentet uppmanar med kraft Filippinerna att respektera sina folkrättsenliga skyldigheter att skydda urbefolkningarnas mänskliga rättigheter, även då det råder väpnad konflikt. Parlamentet uppmanar regeringen att upprätthålla deras rättigheter, ge dem egenmakt och anta en effektiv politik för att förbättra deras levnadsvillkor.

14.

Europaparlamentet fördömer allt våld mot kvinnor och erinrar om att detta våld är en allvarlig kränkning av kvinnors och flickors mänskliga rättigheter och människovärde. Parlamentet fördömer kraftfullt president Dutertes upprepade kvinnofientliga uttalanden. Parlamentet uppmanar presidenten att behandla kvinnor med respekt och att inte uppvigla till kvinnovåld.

15.

Europaparlamentet fördömer allt våld mot hbtqi-personer och erinrar om att detta våld är en allvarlig kränkning av de mänskliga rättigheterna och människovärdet. Parlamentet fördömer kraftfullt president Dutertes förnedrande och sexistiska uttalanden om personer som identifierar sig som hbtqi-personer.

16.

Europaparlamentet är bestört över att korruptionen breder ut sig alltmer under Filippinernas nuvarande styre. Parlamentet uppmanar Filippinernas myndigheter att ta i med större kraft för att effektivt komma åt korruptionen. Parlamentet understryker här vikten av respekt för grundläggande principer om demokrati och rättsstat.

17.

Europaparlamentet påminner om att de åtgärder som regeringarna vidtar med anledning av pandemin bör skydda och inte undergräva medborgarnas mänskliga rättigheter. Parlamentet betonar att dessa åtgärder bör vara nödvändiga, proportionerliga och icke-diskriminerande, uppfylla internationella skyldigheter i fråga om mänskliga rättigheter och nationell lagstiftning, och bör bibehållas endast så länge de är absolut nödvändiga och inte användas som förevändning för att begränsa det demokratiska och medborgerliga utrymmet, de grundläggande friheterna och respekten för rättsstatsprincipen.

18.

Europaparlamentet är bestört över praxisen med människohandel, militärrekrytering och inblandningen av barn i konflikter i landet, och kräver att den filippinska regeringen upphör med sådan verksamhet. Parlamentet uppmanar regeringen att öka sina ansträngningar för att skydda alla barn från övergrepp och att upprätthålla deras rättigheter, inbegripet rätten till utbildning för barn från urbefolkningar. Parlamentet motsätter sig bestämt alla förslag om att ytterligare sänka åldern för straffrättsligt ansvar.

19.

Europaparlamentet fördömer de hot, den skrämseltaktik och de personliga angrepp som riktas mot mandatinnehavarna för FN:s särskilda förfaranden. Parlamentet uppmanar med kraft Filippinernas myndigheter att samarbeta med OHCHR och FN:s alla människorättsmekanismer, bland annat genom att underlätta landsbesök och avstå från hot eller vedergällning mot dem.

20.

Europaparlamentet uppmanar, med tanke på de allvarliga kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i landet, kommissionen att omedelbart inleda ett förfarande som kan leda till ett tillfälligt upphävande av GSP+-preferenssystemet, om de filippinska myndigheterna inte gör påtagliga förbättringar och är villiga att samarbeta.

21.

Europaparlamentet uppmanar Filippinernas myndigheter att stödja genomförandet av FN:s vägledande principer om företag och mänskliga rättigheter och säkerställa effektiva förfaranden för tillbörlig aktsamhet på området för mänskliga rättigheter för investerings-, utvecklings- och affärsprojekt, särskilt när det gäller storskaliga förvärv av jordbruksföretag, utvinningsindustrier, infrastrukturprojekt och samarbete som involverar säkerhetssektorn. Parlamentet uppmanar företag som är etablerade i eller verksamma inom EU att strikt följa FN:s vägledande principer om företag och mänskliga rättigheter och både internationell och nationell människorättslagstiftning, samt att genomföra ett omsorgsfullt och heltäckande förfarande avseende tillbörlig aktsamhet i samband med all affärsverksamhet och alla förbindelser inom landet.

22.

Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden för kommissionen/ unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att noga övervaka situationen i Filipperna och regelbundet rapportera till Europaparlamentet.

23.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar, Filippinernas president, regering och kongress, regeringarna i medlemsstaterna i Sydostasiatiska nationers förbund (Asean), FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, FN:s generalsekreterare och generalsekreteraren för Sydostasiatiska nationers förbund (Asean).

(1) EUT C 204, 13.6.2018, s. 123.

(2) EUT C 263, 25.7.2018, s. 113.

(3) EUT C 390, 18.11.2019, s. 104.

22.9.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 385/142

P9_TA(2020)0235

Den humanitära situationen i Moçambique

Europaparlamentets resolution av den 17 september 2020 om den humanitära situationen i Moçambique (2020/2784(RSP))

(2021/C 385/16)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

—	med beaktande av internationella konventioner och protokoll mot terrorism,

—	med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966,

—	med beaktande av FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling och målen för hållbar utveckling,

—	med beaktande av rapporten om situationen i Moçambique av den 10 september 2020 från FN:s kontor för samordning av humanitära frågor (OCHA) (1),

—	med beaktande av uttalandet av OCHA av den 29 juni 2020 om rapporten om situationen i Moçambique,

—	med beaktande av det yttrande om Moçambique som antogs vid det 87:e mötet i FN:s arbetsgrupp mot godtyckligt frihetsberövande (UNWGAD) den 1 maj 2020,

—	med beaktande av rapporterna om Moçambique från kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter (OHCHR),

—	med beaktande av rapporten av den 12 april 2016 från FN:s arbetsgrupp för den allmänna återkommande utvärderingen,

—	med beaktande av FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, som antogs av FN:s generalförsamling den 10 december 1984, och det fakultativa protokollet till denna, som antogs av FN:s generalförsamling den 18 december 2002,

—	med beaktande av rådets slutsatser om Moçambique av den 22 april 2020,

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 9 mars 2020Mot en övergripande strategi för Afrika (JOIN(2020)0004),

—	med beaktande av EU:s årsrapport om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2019: Moçambique,

—	med beaktande av EU:s nationella vägledande program Moçambique och elfte Europeiska utvecklingsfonden 2014–2020,

—	med beaktande av slutrapporten av den 15 oktober 2019 från Europeiska unionens valobservatörsuppdrag i Moçambique om valen till generalförsamlingen och provinsförsamlingen,

—	med beaktande av Cotonouavtalet,

—	med beaktande av den 28:e politiska dialogen mellan EU och Moçambique av den 5 juni 2020,

—	med beaktande av avtalet om ekonomiskt partnerskap mellan Södra Afrikas utvecklingsgemenskap (SADC) och EU,

—	med beaktande av sina tidigare resolutioner om Moçambique och SADC-regionen,

—	med beaktande av uttalandet av den 29 juni 2020 från medordförandena för den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen,

—	med beaktande av Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter,

—	med beaktande av Afrikanska stadgan om demokrati, val och samhällsstyrning,

—	med beaktande av Afrikanska enhetsorganisationens konvention om förebyggande och bekämpning av terrorism,

—	med beaktande av grundprinciperna för SADC,

—	med beaktande av SADC:s slutsatser av den 17 augusti 2020 om Moçambique,

—	med beaktande av avtalet om fred och nationell försoning från 2019,

—	med beaktande av artiklarna 144.5 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

Den så kallade al-Shabaab-terroristgruppen, som påstås ha anknytning till den väpnade grupp som kallar sig Islamiska staten i provinsen Centralafrika, har sedan oktober 2017 inlett över 500 våldsamma attacker i norra Cabo Delgado-provinsen. Angreppen har terroriserat lokalbefolkningen, krävt över 1 500 människoliv och medfört fördrivning av över 250 000 personer och stödbehov hos över 700 000 personer.

B.	Terrorattackerna har blivit allt våldsammare och många byar har angripits, och över 1 000 hem har bränts ner eller förstörts. Det har rapporterats att stridande börjat kidnappa kvinnor och flickor.

C.	I augusti erövrade jihadistgrupper den strategiska hamnstaden Mocimboa da Praia, som är en viktig hamn för att underlätta utvinningen av olja och flytande naturgas. Al-Shabaabs fortsatta grepp om staden tyder på att terroristgruppen håller på att bli starkare och mer avancerad.

D.	De islamistiska rebellerna använder sig i allt högre grad av olaglig narkotikahandel som finansieringskälla.

E.	Moçambique har ingen historia av militant islamism. Omkring 30 procent av landets 31 miljoner invånare är katoliker, medan 18 procent är muslimer och endast två provinser – Cabo Delgado och Niassa – har muslimsk majoritet.

F.	De militära åtgärder som vidtagits av moçambikiska myndigheter har varken kunnat stoppa angreppen eller hantera denna humanitära nödsituation, som har förvärrats i oroväckande takt.

Moçambiques regeringsstyrkor har reagerat med oproportionerligt våld, ibland i strid med internationella åtaganden om de mänskliga rättigheterna. Moçambiques president Filipe Nyusi har erkänt att myndigheterna i Cabo Delgado hade gjort sig skyldiga till ”ofrivilliga kränkningar” av de mänskliga rättigheterna. Incidenter i form av angrepp på yttrandefriheten och trakasserier av journalister har rapporterats.

H.	Moçambiques armé är dåligt rustad för att hantera den ökande terrorismen i regionen. Oron för att upproret kommer att sprida sig till grannländerna och destabilisera regionen är fortfarande legitim.

Över hälften av de människor som drabbats av våldet i Cabo Delgado är barn. Det har förekommit klagomål om rekrytering av barn till väpnade grupper, kidnappningar och sexuellt och könsrelaterat våld mot kvinnor och flickor. Befolkningen tas ofta som gisslan i striderna mellan väpnade grupper och statliga militära styrkor.

Moçambique är skyldigt att upprätthålla grundläggande människorättsnormer genom de internationella konventioner som landet har ratificerat, särskilt i sina förvarsanläggningar. De barbariska handlingar som tillskrivs al-Shabaab bör inte bemötas med ytterligare kränkningar av de mänskliga rättigheterna från Moçambiques säkerhetsstyrkors sida.

K.	Byrån för integrerad utveckling i norr, ADIN (Agencia de desenvolvimento integrado do norte), inrättades i mars 2020 med det särskilda syftet att åtgärda de socioekonomiska bristerna i norra delen av landet.

L.	I augusti 2019 undertecknades ett avtal om fred och nationell försoning i syfte att skapa fred i landet, få slut på våldet, uppnå demokratisk integration och förbättra situationen för de mänskliga rättigheterna och de medborgerliga rättigheterna.

Moçambique befinner sig fortfarande i en mycket bräcklig situation och kämpar för att hantera många säkerhetsrelaterade, ekonomiska och sociala utmaningar. Moçambique är ett av de fattigaste och minst utvecklade länderna och ligger på 180:e plats av 189 i indexet för mänsklig utveckling, med en genomsnittlig förväntad livslängd vid födseln på endast 58 år. Mer än 10 miljoner moçambikaner lever i extrem fattigdom med osäker livsmedelsförsörjning. Denna situation drabbar särskilt kvinnor och utsatta grupper, som konfronteras med de största svårigheterna.

Covid-19-pandemin har ytterligare blottlagt sårbarheterna i den regionala ekonomin. Eftersom det inte finns något adekvat socialt skydd finner miljontals människor endast anställning inom den informella ekonomin, och de som har förlorat sina jobb konfronteras med hunger och fattigdom, och utsätts i vissa fall för kränkningar, inbegripet av sina grundläggande mänskliga rättigheter. Den 9 september 2020 hade Moçambique sammanlagt registrerat över 4 500 bekräftade fall av covid-19 i landets elva provinser, och 27 dödsfall.

Moçambique har drabbats av förödande klimatrelaterade naturkatastrofer under de senaste åren, däribland två stora cykloner under 2019, vilket har förvärrat de redan höga fattigdomsnivåerna och otryggheten. Sådana katastrofer har lett till en utbredd osäker livsmedelsförsörjning och kronisk undernäring i vissa delar av landet, och över 43 procent av alla barn under fem år har en tillväxthämning. Totalt beräknas 7,9 miljoner människor vara i behov av akut humanitärt bistånd 2020.

Solidariteten inom Moçambique har ökat, och den kärva situationen för befolkningen i Cabo Delgado har ägnats särskild uppmärksamhet, vilket har fått ungdomar i Moçambique att inleda en nationell solidaritetskampanj för Cabo Delgado under hashtaggen # CaboDelgadoTambénÉMocambique (Cabo Delgado är också Moçambique) för att öka medvetenheten om den tragiska situationen i regionen.

Under 2010 och 2013 upptäcktes oerhört stora gasreserver i Moçambique: Reserverna omfattar cirka 5 000 miljarder kubikmeter, vilket innebär att de utgör världens nionde största gasreserv. Detta kan göra Moçambique till en av världens fyra största producenter av flytande naturgas. Det förväntas att minst 60 miljarder US-dollar kommer att investeras under de närmaste åren i syfte att utnyttja dessa reserver – de största investeringar som någonsin gjorts i Afrika söder om Sahara.

Europeiska och alla andra utländska industriella och ekonomiska intressen i Moçambique bör utgå från FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter. Kommissionen undersöker för närvarande obligatoriska åtaganden om tillbörlig aktsamhet för att se till att EU:s investerare och de som är involverade i utvinningsindustrin agerar ansvarsfullt och bidrar till den lokala utvecklingen i länder som Moçambique.

Moçambique och i synnerhet regionen Cabo Delgado har visserligen de högsta nivåerna av analfabetism, ojämlikhet och undernäring bland barn, men är ändå rikt på naturresurser och råvaror, något som har lockat till sig investeringar från många internationella företag och EU-företag som konkurrerar om marknadstillträde i fråga om naturresurser. Enligt vissa rapporter har inkomsterna från naturresurser varit ojämnt fördelade i Moçambique.

Den 13 april 2020 godkände Internationella valutafonden (IMF) en omedelbar skuldlättnad för 25 medlemsländer, däribland omkring 309 miljoner US-dollar till Moçambique inom ramen för katastrofbegränsningsfonden Catastrophe Containment and Relief Trust (CCRT) för att bidra till att hantera effekterna av covid-19-pandemin.

U.	Den 4 juni 2020 uppmanade FN:s humanitära samordnare för Moçambique, Myrta Kaulard, det internationella samfundet att öka sitt stöd till Moçambique.

V.	Europeiska unionen har utlovat 200 miljoner euro i återhämtningsstöd till Moçambique efter cyklonerna 2019, åtföljt av 110 miljoner euro i covid-19-stöd från Europeiska unionen.

SADC:s regionala strategi för terrorismbekämpning från 2015, som utarbetades i linje med FN:s globala strategi för terrorismbekämpning, tillhandahåller stöd för att förebygga ungdomsradikalisering, liksom för gränssäkerhet, humanitärt bistånd och bekämpning av de bakomliggande orsakerna till terrorism.

Moçambique innehar för närvarande det roterande ordförandeskapet i SADC. Vid sitt 40:e toppmöte den 17 augusti 2020 lovordade den regionala organisationen landet för dess fortsatta insatser för att bekämpa terrorism och våldsamma angrepp och uttryckte SADC:s solidaritet och åtagande att stödja Moçambique i kampen mot terrorism och våldsamma angrepp, och fördömde alla terroristhandlingar och väpnade attacker.

Y.	I april 2020 uttryckte både EU:s delegation i Moçambique och rådet allvarlig oro över attackerna i Cabo Delgado och upptrappningen av våldet mot civila.

Z.	Trots all brutalitet och de fruktansvärda förlusterna av människoliv kunde situationen i Cabo Delgado inte väcka internationell uppmärksamhet, vilket innebar att man förlorade värdefull tid för att effektivt åtgärda problemet i ett tidigare skede.

Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över den försämrade säkerhetssituationen i norra Moçambique, särskilt i provinsen Cabo Delgado, och uttrycker sitt deltagande med våldsoffren, som är över 1 500 till antalet. Parlamentet uttrycker sin solidaritet med och sitt stöd för landets invånare, särskilt de över 250 000 personer som tvingats fly från sina hem.

Europaparlamentet understryker att de nuvarande säkerhetsproblemen ytterligare förvärrar en redan extremt bräcklig humanitär situation till följd av höga nivåer av underutveckling, klimatchocker och konflikter.

Europaparlamentet uppmanar Moçambiques myndigheter att vidta effektiva och beslutsamma åtgärder för att motverka det islamistiska upproret och skydda alla medborgare i Cabo Delgado. Parlamentet uttrycker allvarlig oro för att upproret får allt större stöd bland regionala och internationella terroristorganisationer. I detta sammanhang lyfter parlamentet fram de olyckliga likheterna med andra regioner, såsom Sahel och Afrikas horn.

Europaparlamentet understryker att om upproret inte stoppas, kan det eventuellt växa och sprida sig till grannländerna, vilket hotar den regionala stabiliteten. I detta sammanhang betonar parlamentet behovet av en effektiv och hållbar politik från både den nationella regeringens samt regionala och internationella aktörers sida.

Europaparlamentet påminner Moçambiques regering om dess ansvar att lagföra alla personer, misstänkta för terroristverksamhet, i rättvisa rättegångar. Parlamentet uppmanar landets regering att inleda en oberoende och opartisk utredning av tortyr och andra grova kränkningar som påstås ha begåtts av dess säkerhetsstyrkor i CaboDelgado. Parlamentet påminner om att Moçambique är part i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, den afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter och FN:s konvention mot tortyr, som förbjuder tortyr och annan misshandel och godtyckligt berövande av liv.

Europaparlamentet understryker vikten av att skydda rättigheterna för journalister, människorättsförsvarare, aktivister och alla som bara gör anspråk på sina mänskliga rättigheter och uttrycker sina åsikter i frågor av allmänt intresse. Parlamentet uppmanar Moçambiques myndigheter att genomföra en opartisk utredning av alla misstänkta fall av vandalism av nyhetskanaler, undertryckande av yttrandefriheten samt anklagelser om trakasserier och hot mot journalister.

Europaparlamentet uppmanar de moçambikiska myndigheterna att främja demokrati, mänskliga rättigheter, effektivt lokalt styre och effektivt återställande av rättsstatsprincipen i norra Moçambique. Parlamentet påminner om att efterlevnaden av internationell humanitär rätt och respekten för demokratiska friheter också är avgörande för att det slutliga fredsavtal som undertecknades 2019 mellan Moçambiques befrielsefront (Frelimo) och Moçambiques nationella motstånd (Renamo) ska bli framgångsrikt.

Europaparlamentet understryker vikten av att fortsätta de reformer som krävs för att på ett adekvat sätt tillgodose det moçambikiska folkets behov och förhindra att medborgarna blir sårbara mål för radikalisering. Parlamentet understryker i synnerhet det akuta behovet av att skapa arbetstillfällen och möjligheter för befolkningen i Cabo Delgado, särskilt för ungdomar. Vidare betonar parlamentet behovet av insatser för att eliminera vissa av de bakomliggande orsakerna till terrorism, såsom otrygghet, fattigdom, kränkningar av de mänskliga rättigheterna, ojämlikhet, utestängning, arbetslöshet, miljöförstöring, korruption och missbruk av offentliga medel samt straffrihet, och därigenom bidra oerhört mycket till utrotandet av terroristorganisationer.

Europaparlamentet betonar behovet av att se till att alla militära interventioner i området skyddar, respekterar och främjar de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar Moçambiques myndigheter att stödja och samarbeta med regionala och internationella organisationer samt organisationer i det civila samhället och samhällsbaserade grupper för att inrätta plattformar för fredsbyggande initiativ som uppmuntrar fredligt engagemang, dialog, försoning och samexistens mellan alla berörda parter. Parlamentet beklagar djupt att privata säkerhetsstyrkor sätts in i denna konflikt, vilket ytterligare blåser upp de monetära kostnaderna för landet och administreras utan någon internationell tillsyn.

10.

Europaparlamentet noterar med oro den försämrade situationen för internflyktingar i Moçambique. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att samarbeta nära med SADC och dess medlemsstater för att lösa den humanitära krisen, som blir allt värre i regionen, och att utarbeta en effektiv handlingsplan.

11.

Europaparlamentet uppmanar Moçambiques regering att öppet samarbeta med internationella institutioner såsom FN:s särskilda rapportörer och att tillåta närvaro av oberoende människorättsutredare och övervakare av mänskliga rättigheter i landet, liksom att korrekt analysera befolkningens humanitära behov i Cabo Delgado för att man ska kunna förse människorna med den hjälp som de behöver. Dessutom anser parlamentet att våldsoffren måste skyddas genom en hjälpplan för att de ska kunna gå vidare med sina liv.

12.

Europaparlamentet anser att det behövs en mer samordnad regional och internationell insats för att man ska kunna reagera på de nära förestående säkerhetskriserna och humanitära kriserna i Cabo Delgado, inbegripet behovet av åtgärder mot gränsöverskridande hot som avser terroristuppror, tryggad livsmedelsförsörjning, internflyktingar och smuggling. Parlamentet uppmanar därför Europeiska utrikestjänsten att utöka stödet till SADC och Afrikanska unionen (AU) för att nå en långvarig och fredlig lösning.

13.

Europaparlamentet påpekar att SADC:s organ för politiskt samarbete samt försvars- och säkerhetssamarbete (OPDS), inklusive dess multinationella stridsenhet för hantering av allvarliga problem vid upprorsbekämpning, bör vara en viktig aktiv aktör för att hantera denna konflikt och bör fördöma konflikten på kort sikt, samtidigt som man uppmuntrar och stöder de moçambikiska myndigheterna på lång sikt i genomförandet av ytterligare reformer som syftar till att främja demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen – något som utgör en förutsättning för stabilitet, fred och utveckling.

14.

Europaparlamentet upprepar att EU är berett att inleda en dialog med Moçambique för att fastställa effektiva alternativ för genomförandet av EU:s bistånd, med beaktande av situationens komplicerade och regionala karaktär, och uppmanar Moçambiques regering att vara mer lyhörd i denna dialog och detta samarbete med EU och SADC. I detta avseende uppmuntrar parlamentet samarbete mellan de moçambikiska myndigheterna och alla nivåer i det civila samhället i syfte att finna en inkluderande lösning och snarast ta itu med de mest utsatta gruppernas behov.

15.

Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Josep Borrell, och EU-medlemsstaterna att fortsätta att följa situationen ingående och utöka sitt stöd till de nationella och regionala myndigheterna. Mot denna bakgrund välkomnar parlamentet rådets slutsatser av den 22 juni 2020, men insisterar på att ytterligare diplomatiska åtgärder bör vidtas, särskilt av de medlemsstater som har historiska och vänskapliga förbindelser med landet, i syfte att betona behovet av brådskande åtgärder i denna fråga, med dess regionala säkerhetsmässiga och humanitära dimensioner, och uppmärksamma regeringen på de geopolitiska konsekvenser som blir följden om samordnade regionala och internationella insatser saknas.

16.

Europaparlamentet uttrycker sin förhoppning om att EU:s nya Afrikastrategi, när den väl har införts, kommer att bidra till att intensifiera samarbetet mellan EU och Afrika på grundval av ett partnerskap mellan jämlikar över hela kontinenten och att bägge parter kommer att samarbeta för att förbättra den ekonomiska, sociala, säkerhetsmässiga och människorättsliga situationen i länder som Moçambique.

17.

Europaparlamentet anser att den aktuella utvecklingen i Moçambique och dess sociala och ekonomiska konsekvenser vederbörligen kommer att tas upp i EU:s politik gentemot Afrika inom nästa fleråriga budgetram för 2021. Parlamentet understryker att när Moçambique ofta ödeläggs av översvämningar och andra naturkatastrofer, bör landets befolkning få allt stöd och humanitärt bistånd som är tillgängligt.

18.

Europaparlamentet anser att det kommande toppmötet mellan EU och Afrika är ett utmärkt tillfälle att bättre ta upp frågan om denna humanitära tragedi och för EU att utöka sitt stöd till regionala och kontinentala organisationer.

19.

Europaparlamentet påminner om de internationella biståndsåtaganden som gjordes vid den internationella givarkonferensen i Beira den 30 maj och 1 juni 2019, där Europeiska unionen utlovade 200 miljoner euro i återhämtningsstöd. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att fullgöra dessa åtaganden fullt ut. Parlamentet påpekar att långsiktig återhämtning endast kan uppnås genom hållbar och inkluderande ekonomisk utveckling. Därför efterlyser parlamentet EU-stöd för Moçambiques insatser för att stabilisera sin ekonomi, skapa arbetstillfällen och främja landsbygdens konkurrenskraft, samtidigt som man säkerställer delaktighet och bevarande av miljön.

20.

Europaparlamentet välkomnar Internationella valutafondens motpartskonferens (CCRT) som ett steg i rätt riktning för att hjälpa Moçambique att bekämpa de ekonomiska konsekvenserna av covid-19-pandemin. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att tillhandahålla IMF ytterligare bidrag, och uppmanar IMF att undersöka ytterligare alternativ för att utöka de resurser som står till CCRT:s förfogande, exempelvis användning av egna befintliga reserver. Parlamentet påminner om att bidragen till fonden absolut inte får ersätta det offentliga utvecklingsbiståndet.

21.

Europaparlamentet anser att det är av yttersta vikt att lokalbefolkningen, särskilt i landets fattigaste provinser, får fördelar av att deras naturresurser utnyttjas. Parlamentet uppmanar regeringen att rättvist fördela intäkterna från exploateringsprojekt till lokala utvecklingsprojekt samtidigt som höga miljömässiga och sociala standarder respekteras.

22.

Europaparlamentet påminner om att folket i Moçambique, såväl kristna som muslimer, har levt i fredlig samexistens under lång tid, och uttrycker sin övertygelse om att denna modell för tolerans och solidaritet kommer att dominera trots de islamistiska terroristernas attacker.

23.

Europaparlamentet betonar behovet av att prioritera utbildning och främja landsbygdsutveckling för att motverka radikalisering, särskilt bland ungdomar på landsbygden.

24.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Moçambiques regering och parlament samt till medlemmarna och ledarna i Södra Afrikas utvecklingsgemenskap och Afrikanska unionen.

(1) https://reliefweb.int/report/mozambique/mozambique-situation-report-10-september-2020

22.9.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 385/152

P9_TA(2020)0239

Kulturell återhämtning i Europa

Europaparlamentets resolution av den 17 september 2020 om kulturell återhämtning i Europa (2020/2708(RSP))

(2021/C 385/18)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av ingressen samt artiklarna 2, 3 och 4 i fördraget om Europeiska unionen,

—	med beaktande av artiklarna 6 och 167 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen,

—	med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, särskilt artikel 19,

—	med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artikel 22,

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 22 maj 2018Ett starkare Europa byggs upp: ungdoms-, utbildnings- och kulturpolitikens roll (COM(2018)0268),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 22 maj 2018En ny europeisk agenda för kultur (COM(2018)0267),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 14 november 2017Stärka den europeiska identiteten genom utbildning och kultur (COM(2017)0673),

—	med beaktande av sin resolution av den 13 december 2016 om en enhetlig EU-politik för den kulturella och kreativa sektorn (1),

—	med beaktande av sin resolution av den 17 april 2020 om en samordnad EU-insats mot covid-19-pandemin och dess konsekvenser (2),

—	med beaktande av sin resolution av den 19 juni 2020 om transport och turism under 2020 och framåt (3),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1295/2013 av den 11 december 2013 om inrättande av programmet Kreativa Europa (2014–2020) och om upphävande av beslut nr 1718/2006/EG, nr 1855/2006/EG och nr 1041/2009/EG (4) (”förordningen”),

—	med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 17, 18, 19, 20 och 21 juli 2020,

—	med beaktande av rådets slutsatser av den 15 november 2018 om arbetsplanen för kultur 2019–2022 (2018/C 460/10),

—	med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar Identifying Europe’s recovery needs som åtföljer kommissionens meddelande av den 27 maj 2020EU vid ett vägskäl – bygga upp och bygga nytt för nästa generation (COM(2020)0456),

—	med beaktande av 2015 års rapport Cultural Heritage Counts for Europe,

—	med beaktande av artikel 132.2 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.	Kulturen är en strategisk sektor för EU, och är inte bara en viktig del av vår ekonomi, utan bidrar även till demokratiska, hållbara, fria och inkluderande samhällen och återspeglar samtidigt våra europeiska värderingar, vår europeiska historia, våra friheter och vår livsstil.

B.	Kulturen och den konstnärliga friheten bidrar avsevärt till ett samhälles livskraft och gör det möjligt för alla delar av samhället att uttrycka sin identitet, vilket bidrar till social sammanhållning och interkulturell dialog och banar väg för en allt mer sammansvetsad europeisk union.

C.	Kulturen har ett inneboende värde som ett uttryck för mänsklighet, demokrati och samhällsengagemang, vilket kan vara avgörande för att främja hållbar utveckling.

D.	Kulturen stärker samhällets sociala kapital, underlättar demokratiskt medborgarskap, främjar kreativitet, välbefinnande och kritiskt tänkande, främjar integration och sammanhållning samt främjar mångfald, jämlikhet och pluralism.

E.	Kulturellt deltagande har erkänts som en av de viktigaste drivkrafterna bakom sociala förändringar och skapandet av inkluderande och motståndskraftiga samhällen.

F.	Kulturen och de kulturella och kreativa sektorerna och näringarna är ett viktigt verktyg i kampen mot alla former av diskriminering, inbegripet rasism och främlingsfientlighet, och är en plattform för yttrandefrihet.

Pandemin har visat på det verkliga sociala värdet av det europeiska samhället samt de kulturella och kreativa sektorernas och näringarnas ekonomiska betydelse. Kulturens ekonomiska del är en strategisk sektor för Europeiska unionen och dess ekonomi som säkerställer meningsfulla arbetstillfällen för miljontals européer och hållbar finansiering av den europeiska mångfalden, samtidigt som den återspeglar våra europeiska värden, vår europeiska historia och våra friheter.

Europeiska kulturella och kreativa aktörer bevarar och främjar kulturell och språklig mångfald i Europa och bidrar till att bygga upp en starkare europeisk identitet på alla nivåer. Dessa aktörer utgör en ovärderlig kraft för social sammanhållning, hållbar utveckling och ekonomisk tillväxt i Europeiska unionen och dess medlemsstater och är en viktig källa till global konkurrenskraft.

De kulturella och kreativa sektorerna och näringarna i Europa står för omkring 4 % av EU:s bruttonationalprodukt, vilket motsvarar siffrorna för IKT- och hotell- och restaurangbranschen. Under 2019 var 7,4 miljoner människor sysselsatta inom kultursektorn i EU-27, vilket motsvarar 3,7 % av den totala sysselsättningen i EU-27. Andelen egenföretagare inom kultursektorn i EU-27 under 2019 var mer än dubbelt så stor som genomsnittet för ekonomin som helhet (5).

J.	Enligt kommissionens egna beräkningar tros de kulturella och kreativa sektorerna och näringarna – som står för 509 miljarder euro i mervärde till BNP – ha förlorat 80 % av sin omsättning under det andra kvartalet 2020 på grund av covid-19-krisen och restriktionerna i samband med denna kris.

K.	Över 300 000 människor i Europa är anställda inom kulturarvssektorn, och 7,8 miljoner arbetstillfällen i Europa är indirekt kopplade till den. Den europeiska kreativa arbetskraften inom de kulturella och kreativa sektorerna och näringarna är för närvarande underrepresenterad i statistiksystem.

De kulturella och kreativa sektorerna och näringarna är starkt sammanlänkade och har visat sig vara till nytta för andra sektorer såsom turism och transport. Enligt Världsturismorganisationen väljer fyra av tio turister sitt resmål utifrån det kulturella utbudet, och två tredjedelar av européerna anser att förekomsten av kulturarv påverkar deras val av semesterdestination. Europa är fortfarande det populäraste och viktigaste kulturresmålet i världen.

Europas mångsidiga kulturella landskap är hårt drabbat av covid-19-pandemin, och många aktörer i de kulturella och kreativa sektorerna och näringarna går omkull utan offentliga investeringar och offentligt stöd. Nedstängningen av denna sektor har haft spridningseffekter på andra sektorer såsom transport, turism och utbildning.

De kulturella och kreativa sektorerna och näringarna är en atypisk sektor, som har sina egna särdrag i fråga om ekonomisk modell, behov och dimensioner, men de består främst av småskaliga strukturer (små och medelstora företag, mikroorganisationer och egenföretagare) med ingen eller liten tillgång till finansmarknaderna och ofta med oregelbundna och blandade inkomster från olika källor, såsom offentligt stöd, privat sponsring, publikbaserade intäkter eller upphovsrätt.

O.	Covid-19-pandemin har också belyst de kulturella och kreativa sektorernas och näringarnas redan befintliga sårbarhet, bland annat de osäkra försörjningsmöjligheterna för konstnärer och kulturarbetare, samt många kulturinstitutioners snäva budgetar.

Konsekvenserna av covid-19-pandemin för de kulturella och kreativa sektorerna och näringarna håller just på att bli uppenbara, medan de övergripande effekterna på medellång och lång sikt fortfarande är okända. Detta påverkar de sociala rättigheterna för konstnärer och kulturarbetare, som har rätt till skälig ekonomisk ersättning för sitt arbete, och skyddet för mångfalden av kulturyttringar.

Q.	Covid-19-krisen har redan haft och kommer att fortsätta att ha en varaktig negativ inverkan på produktionen, spridningen och inkomsterna från de kulturella och kreativa sektorerna och därför även på den kulturella mångfalden i Europa.

Teatrar, operahus, biografer, konserthus, museer, kulturarvsplatser och andra kulturinrättningar var bland de första att stänga på grund av restriktionerna, och är bland de sista att öppna på nytt. Många kulturevenemang som marknader, festivaler, konserter och uppträdanden har ställts in eller skjutits upp till ett långt senare datum. De hälso- och säkerhetsåtgärder som införts för att förhindra ett nytt utbrott gör det omöjligt för evenemangen att genomföras med full kapacitet inom överskådlig framtid.

Eftersom många européer var isolerade under pandemin, blev spridningen av kulturellt och kreativt innehåll ett stöd för många medborgare. Möjligheterna att få tillgång till kulturellt innehåll på nätet har mångfaldigats och gjort kulturellt innehåll mer tillgängligt, ofta kostnadsfritt, tack vare författare, konstnärer, artister och andra upphovsmän. Detta minskar ytterligare inkomsterna för upphovsmän. Tillgången till kulturellt innehåll på nätet har inte lett till ökade inkomster för rättighetsinnehavare och artister.

T.	Skillnaderna i tillgången till digital infrastruktur har inskränkt de grundläggande rättigheterna till tillgång till kultur, rätten att delta i kultur och rätten att uttrycka konst.

De ingivna budgetförslagen för programmet Kreativa Europa under nästa fleråriga budgetram lever inte alls upp till förväntningarna, varken från sektorn eller från parlamentet, vilket var tydligt redan före covid-19-krisen, och parlamentet har krävt en nödvändig fördubbling av medlen jämfört med vad som anslogs i den fleråriga budgetramen för 2014–2020.

Kommissionens förslag till reviderad flerårig budgetram innehåller en nedskärning på 20 % för Europeiska solidaritetskåren, en nedskärning på 13 % för Kreativa Europa och en nedskärning på 7 % för Erasmus +, jämfört med kommissionens förslag till flerårig budgetram från 2018. Europeiska rådets ståndpunkt av den 17 juli 2020 överensstämmer endast med kommissionens förslag från 2018. Kreativa Europa är det enda EU-programmet som ger direkt stöd till de kulturella och kreativa sektorerna och näringarna i hela Europa. Varken de initiativ som Kreativa Europa förväntas täcka eller dess budget ger det stöd som krävs av ett redan övertecknat och underfinansierat program.

W.	Pandemin utgör en möjlighet att ompröva kulturens framtid, och skapandet av ett mer motståndskraftigt kulturekosystem kräver en bredare reflektion om planetens framtid och det brådskande behovet av att reagera på klimatkrisen.

De kulturella och kreativa sektorerna och näringarna är centrala för att uppnå miljömässig hållbarhet. De måste fortsätta att få tillräcklig finansiering och betraktas som säkra investeringar för att vara redo för övergången till en koldioxidneutral ekonomi, i enlighet med vad som föreskrivs i den europeiska gröna given och målen för hållbar utveckling.

Europaparlamentet uttrycker sin djupa solidaritet med artister, konstnärer, upphovsmän, författare, förläggare och deras företag samt alla andra upphovsmän och arbetstagare inom kultursektorn, inbegripet amatörer, som alla har drabbats hårt av covid-19-pandemin, och hyllar deras insatser under de svåra tider som miljoner människor i Europa nu upplever.

Europaparlamentet understryker att återhämtningen efter pandemin och förnyelsen av den europeiska kulturpolitiken har en nära koppling till de andra utmaningar som Europeiska unionen och världen står inför, till att börja med klimatkrisen. Parlamentet är övertygat om att den framtida kulturpolitiken måste vara nära kopplad till sociala utmaningar samt till den gröna och digitala omställningen.

Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att de kulturella och kreativa sektorerna och näringarna öronmärks för en betydande del av de åtgärder för ekonomisk återhämtning som planeras av EU-institutionerna och att detta kombineras med omfattande och snabba åtgärder till förmån för Europas kulturella och kreativa krafter, så att de kan fortsätta sitt arbete under de kommande månaderna och överleva dessa kristider och skapa motståndskraft inom sektorn. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att samordna sina insatser för att stödja de kulturella och kreativa sektorerna och näringarna.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens och Europeiska rådets insatser för att utarbeta återhämtningsplanen ”Next Generation EU”. Parlamentet är dock oroat över att inget specifikt belopp tydligt har öronmärkts för att direkt gynna de kulturella och kreativa sektorerna och näringarna. Parlamentet insisterar i detta sammanhang på att kulturella och kreativa aktörer tydligt bör stå i centrum för medlemsstaternas riktade åtgärder, och att de snabbt och i stor omfattning bör få ta del av alla återhämtningsmedel.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att avsätta minst 2 % av faciliteten för återhämtning och resiliens till de kulturella och kreativa sektorerna och näringarna, beroende på deras specifika behov. Parlamentet betonar att denna procentandel bör återspegla de kulturella och kreativa sektorernas och näringarnas betydelse för EU:s BNP, med tanke på att de står för 7,8 miljoner arbetstillfällen och 4 % av BNP. Parlamentet upprepar att det behövs exakta program- och finansieringsplaner som är utformade för att säkerställa kontinuitet i de kulturella och kreativa sektorerna och näringarna och för att skapa förutsägbarhet för de människor som är verksamma inom dessa.

Europaparlamentet välkomnar inrättandet av React-EU som en direkt handlingsplan i syfte att tillhandahålla ytterligare finansiering till svårt drabbade regioner och ekonomiska sektorer. Parlamentet välkomnar att kulturen har fastställts som en viktig sektor som har påverkats av krisen. Parlamentet är emellertid oroat över att inga åtgärder har vidtagits för att se till att de kulturella och kreativa sektorerna och näringarna drar nytta av detta initiativ. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att betrakta de kulturella och kreativa sektorerna och näringarna som strategiska sektorer och en prioritering inom ramen för EU:s återhämtningsplan, och att fastställa en tydlig budget kopplad till snabba och konkreta åtgärder för dessa aktörers återhämtning, vilket bör gynna alla berörda parter, inbegripet oberoende konstnärer, och som inte bara syftar till deras ekonomiska återhämtning utan även till att förbättra arbetsvillkoren för de personer som arbetar inom de kulturella och kreativa sektorerna och näringarna.

Europaparlamentet beklagar att Kreativa Europa inte fick någon ytterligare finansiering från fonden Next Generation EU, och efterlyser en ökning av den totala budgeten för Kreativa EU till 2,8 miljarder EUR.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att tillämpningsområdet för de särskilda nationella sociala, skattemässiga och ekonomiska regler, som vanligtvis tillämpas på aktörer inom de kulturella och kreativa sektorerna, kan utvidgas under krisen och efter den. Parlamentet önskar att medlemsstaterna ska låta de små och medelstora företag som är verksamma inom de kulturella och kreativa sektorerna omfattas av de särskilda återhämtningsplaner som de redan har infört. Parlamentet vill att medlemsstaterna ska överväga att erbjuda ekonomiskt stöd till kulturinrättningar och kulturevenemang när nya åtgärder vidtas för hälsa och säkerhet.

Europaparlamentet efterlyser mer samordning för att identifiera bästa praxis och konkreta lösningar som kan stödja de kulturella och kreativa sektorerna och näringarna under den nuvarande situationen och när verksamheten eventuellt inleds på nytt. Parlamentet välkomnar sektorns kampanjer #saveEUculture och #double4culture samt kommissionens insatser för att främja de kulturella och kreativa sektorerna och näringarna genom kampanjen #CreativeEuropeAtHome.

10.

Europaparlamentet noterar med oro att sociala skyddsnät ofta har varit otillgängliga för kreativt yrkesverksamma personer med atypiska anställningsformer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa tillgång till sociala förmåner för alla kreativt yrkesverksamma, även för personer med atypiska anställningsformer.

11.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa en europeisk ram för arbetsvillkor inom de kulturella och kreativa sektorerna och näringarna på EU-nivå, som återspeglar sektorns särdrag och som inför riktlinjer och principer i syfte att förbättra arbetsvillkoren, med särskild uppmärksamhet på gränsöverskridande sysselsättning.

12.

Europaparlamentet noterar att reserestriktionerna fortsätter att hindra europeiskt kulturellt samarbete och har allvarligt påverkat den internationella rörligheten och de internationella turnéerna, som utgör en viktig inkomstkälla för kulturaktörer. Parlamentet noterar att medel till internationellt samarbete, turnéverksamhet och samproduktion ofta har skurits ned och riktats till krisfinansiering i samband med pandemin. Parlamentet är oroat över de negativa effekterna av dessa åtgärder på det europeiska kulturella samarbetet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att avhålla sig från omotiverade Schengenrestriktioner, och uppmanar kommissionen att utarbeta riktlinjer för medlemsstaterna om säkra gränsöverskridande turnéer, livekulturuppträdanden och kulturevenemang.

13.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja konstnärers rörlighet, så att de kan utbyta praxis och teknik, och att avsevärt främja deras integrering på arbetsmarknaden. Parlamentet stöder helhjärtat det ömsesidiga erkännandet av konstnärlig kompetens.

14.

Europaparlamentet välkomnar inrättandet av EU:s instrument för tillfälligt stöd för att minska risken för arbetslöshet i en krissituation (SURE), som är avsett att stödja de åtgärder för arbetstidsförkortning som införts av medlemsstaterna, särskilt när det gäller små och medelstora företag och egenföretagare. Parlamentet anser att detta instrument, genom att det omfattar så många kulturella aktörer som möjligt, bland annat frilansande författare, utövande konstnärer, artister och andra kulturarbetare, kan göra det möjligt för kulturella och kreativa aktörer att stanna kvar inom sitt verksamhetsområde, samtidigt som deras inkomstbortfall kompenseras och deras expertis inte går förlorad. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang medlemsstaterna att ge tillräckliga garantier så att SURE snabbt är färdigt att tas i bruk och stå till förfogande för alla juridiska personer, däribland informella enheter i de kulturella och kreativa sektorerna och näringarna.

15.

Europaparlamentet anser att den nuvarande pandemin och dess inverkan på våra ekonomier inte bör användas som ett argument för att ytterligare minska de nationella eller europeiska offentliga utgifterna för kultur. Parlamentet betonar den avgörande roll som programmet Kreativa Europa och dess delprogram Media och Kultur samt dess sektorsövergripande programområden spelar för att säkerställa europeisk samordning och en rimlig grad av stabilitet i sektorn genom tillgång till EU-finansiering, som ger projekt möjlighet att utveckla långsiktiga partnerskap. Parlamentet uppmanar kommissionen att låta de kulturella och kreativa sektorerna och näringarna ingå som en viktig del genom hela den fleråriga budgetramen. Parlamentet erinrar i detta sammanhang att det har krävt en nödvändig fördubbling av budgeten för programmet Kreativa Europa för nästa fleråriga budgetram, och bekräftar eftertryckligen sin ståndpunkt när det gäller att stödja de kulturella och kreativa sektorerna och näringarna och deras arbetstagare. Parlamentet anser att det är av yttersta vikt att programmen slutförs och godkänns så snart som möjligt, så att en smidig övergång från de föregående programmen kan säkerställas. Parlamentet betonar att om inledningen av den nya finansieringsperioden försenas måste kommissionen säkerställa en övergång för att överbrygga klyftan mellan det nuvarande programmet Kreativa Europa och det nya programmet.

16.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att kartlägga och tydligt informera om ett brett spektrum av blandade finansieringskällor som de kulturella och kreativa sektorerna och näringarna kan dra nytta av. Parlamentet insisterar på att den framtida kunskaps- och innovationsgruppen som ska arbeta med de kulturella och kreativa sektorerna och näringarna inom Europeiska institutet för innovation och teknik bör spela en ledande roll i detta sammanhang. Parlamentet uppmanar kommissionen att inkludera finansiering från Horisont Europa för kulturella och kreativa aktörer som är verksamma inom kulturexperiment, kulturell innovation och konstnärlig forskning. Parlamentet upprepar behovet av ökade synergier på europeisk nivå samtidigt som man främjar nya innovativa och digitala lösningar som kan hjälpa sektorn nu och i framtiden.

17.

Europaparlamentet erkänner digitaliseringens betydelse för skapande, produktion, spridning och tillgänglighet av kulturella och kreativa verk och uppmanar kommissionen att ytterligare fastställa finansiering för digitaliseringen av europeiska kulturella verk och att underlätta små och medelstora företags och organisationers tillgång till digitala färdigheter och digital infrastruktur.

18.

Europaparlamentet noterar att de flesta stödåtgärder som hittills utformats har varit skuldbaserade, ett alternativ som inte är hållbart för alla aktörer i de kulturella ekosystemen. Parlamentet efterlyser omfattande och i första hand bidragsbaserat stöd till de kulturella och kreativa sektorerna och näringarna för att säkerställa lokalsamhällenas försörjning.

19.

Europaparlamentet välkomnar de nya stödåtgärderna inom ramen för lånegarantin för de kulturella och kreativa sektorerna, som syftar till att förbättra tillgången till överkomlig skuldfinansiering för små och medelstora företag i de kulturella och kreativa sektorerna och näringarna. Parlamentet understryker att den måste göras mer allmänt tillgänglig och bör omfatta alla medlemsstater och regioner samt små och medelstora företag av alla storlekar. Parlamentet önskar en förstärkt användning av lånegarantin för de kulturella och kreativa sektorerna inom ramen för programmet InvestEU, för att ge de kulturella och kreativa sektorerna och näringarna mer flexibilitet.

20.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att små och medelstora företag inom kultur- och kreativitetsområdet får ökat stöd i form av skuldfinansiering via de framtida garantiinstrumenten inom InvestEU-programmet för 2021–2027.

21.

Europaparlamentet beklagar att det inte skedde någon ytterligare utveckling för att göra det möjligt för icke-statliga organisationer och mindre organisationer att få tillgång till finansiella resurser. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna och kommissionen att se över sina nuvarande kriterier och strategier när det gäller garantier, särskilt för de små och medelstora företag som har högre riskprofiler med sämre eller ingen tillgång till finansmarknaderna och som genererar immateriella tillgångar.

22.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder för att mildra krisens allt svårare inverkan på de kulturella och kreativa sektorerna och näringarna, nu när festivaler och kulturevenemang fortsätter att ställas in, vilket får katastrofala konsekvenser särskilt för musik- och scenkonstsektorn samt för oberoende konstnärer. Parlamentet anser att det bör inrättas europeiska digitala plattformar avsedda för scenkonst i syfte att dela så mycket europeiskt kulturinnehåll och kreativa produktioner som möjligt. När dessa plattformar byggs upp bör rättvisa inkomster för konstnärer, upphovsmän och företag vara utgångspunkten. Parlamentet begär att tillsammans med relevanta aktörer involveras mer i arbetet med att identifiera lösningar som stöder verksamheten och särskilt de konstnärer och upphovsmän som påverkas av att större festivaler och kulturevenemang inställs.

23.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fastställa huruvida de nationella metoderna för fördelning av kulturfinansiering är tillgängliga för alla upphovsmän och om tilldelningen är oberoende, fri och rättvis. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta bättre kvantitativa och kvalitativa indikatorer för att säkerställa ett tillförlitligt och kontinuerligt flöde av data om de kulturella och kreativa sektorerna och näringarna.

24.

Europaparlamentet påminner medlemsstaterna om att andra åtgärder kan vidtas för att hjälpa de kulturella och kreativa sektorerna och näringarna att återhämta sig från krisen, såsom sänkta mervärdesskattesatser för alla kulturella varor och tjänster, bättre värdering av immateriella tillgångar och skattelättnader för kulturproduktion.

25.

Europaparlamentet påpekar att turismen står för 10,3 procent av EU:s bruttonationalprodukt, varav mer än 40 procent har koppling till kulturutbudet. Parlamentet anser att en gradvis återhämtning av turismen ger möjlighet att aktivt främja den europeiska kulturen och kulturarvet och samtidigt lägga grunden till en hållbar europeisk turism. Parlamentet vill i detta sammanhang se en lansering av ett årligt program för värdesättande av den europeiska kulturen och det europeiska kulturarvet, som återspeglar den kulturella mångfalden i Europa. Parlamentet begär att strukturfonderna så långt som möjligt ska inbegripa kulturellt bevarande och konstnärligt skapande i de projekt som får stöd. Parlamentet understryker det viktiga mervärdet av historisk och kulturell turism. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att införa en integrerad politik för att stödja återupplivandet av denna sektor.

26.

Europaparlamentet anser att vi bör ta tillfället i akt att främja europeiskt kulturellt innehåll i hela världen genom att uppmuntra europeisk produktion och utveckla europeiska radio- och tv-nätverk. Parlamentet uppmanar kommissionen att samarbeta med medlemsstaterna så att den berörda lagstiftningen kan införlivas så smidigt som möjligt, såsom översynen av direktivet om audiovisuella medietjänster (6), direktivet om upphovsrätt på den digitala inre marknaden (7) och direktivet om satellitsändningar och vidaresändning via kabel (8). Parlamentet betonar film- och videoindustrins potential och efterlyser ett paneuropeiskt partnerskap för att stödja europeiska upphovsmän på området. Parlamentet understryker att man genom genomförandet av dessa direktiv och kommande lagstiftningsförslag måste bevara och främja kollektiva mekanismer, för att säkerställa tillräckligt skydd för enskilda upphovsmän.

27.

Europaparlamentet erkänner den försvagade situationen för det mediala ekosystemet och den svåra situationen för lokala och regionala nyhetsmedier samt för dem som är verksamma på mindre marknader. Parlamentet anser att fria, oberoende och tillräckligt finansierade medier också motverkar spridningen av och genomslagskraften för desinformation, och att kommissionen därför bör lägga fram strategier på medellång och lång sikt i detta avseende, inbegripet särskilda initiativ för att stödja lokala och regionala medier och medier som är verksamma på små marknader. Parlamentet anser att man bör överväga att inrätta en fond för nyhetsmedier, som baseras på armlängdsprincipen. Parlamentet stöder kommissionens kommande förslag om paketet för digitala tjänster, särskilt dess nya och reviderade regler om onlineplattformar och onlinereklam. Parlamentet anser att man bör uppmärksamma koncentrationen av medieägandet, som ofta minskar nyheternas pluralism och mångfald och även kan ha en negativ inverkan på informationsmarknaden. Parlamentet stöder den planerade handlingsplanen för medier och audiovisuella medier och dess uttalade mål att öka konkurrenskraften och bidra till en digital omvandling av sektorn.

28.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja och främja konstnärliga uttryck, vilket är avgörande för att främja demokratin och för en sund återhämtning av samhället från denna kris utan motstycke. Parlamentet betonar vikten av EU-finansiering för att främja och upprätthålla den kulturella och mediala friheten och mångfalden. Parlamentet anser att de kulturella och kreativa sektorerna och näringarna hör till de mest dynamiska sektorerna i ekonomin, och att de bör främja jämställdhet och skulle kunna fungera som en stark katalysator för hållbar utveckling och rättvis omställning.

29.

Europaparlamentet understryker den kulturella mångfaldens potential när det gäller att nå ut till europeiska kulturella och kreativa sektorer och näringar på global nivå, och efterlyser en balanserad strategi som integrerar ett brett spektrum av aktörer från olika regioner och av olika storlek. Parlamentet uppmanar i detta avseende kommissionen att göra en ordentlig utvärdering av befintliga program och EU-åtgärder, såsom det europeiska kulturarvsmärket, och att integrera en finansiell utvärdering för att möjliggöra bättre kommunikation om kulturarv och kulturvägar, så att medborgarna kan få bättre förståelse för EU:s åtgärder. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en ambitiös och inkluderande kommunikations- och marknadsföringspolitik för kultur i Europa, som skulle göra det möjligt för europeiskt kulturellt innehåll samt europeiska kulturevenemang och kulturinrättningar att få en verklig europeisk och global räckvidd.

30.

Europaparlamentet anser att de åtgärder som medlemsstaterna och kommissionen har vidtagit för att hjälpa de kulturella och kreativa aktörerna i Europa bör stödja aktörer och initiativ som återspeglar den kulturella och språkliga mångfalden i Europa, inbegripet minoritetsspråk och små språk.

31.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samarbeta med de europeiska kulturhuvudstäderna när det gäller att identifiera praktiska lösningar för att hjälpa dem att så långt möjligt begränsa de störningar som pandemin orsakar, särskilt med de städer som är kulturhuvudstäder 2020 och 2021, genom en djupgående dialog med organisatörerna. Parlamentet betonar vikten av att göra fler stödmekanismer och finansiella lösningar tillgängliga för dem. Parlamentet upprepar att tidsplanen för de europeiska kulturhuvudstäderna har ändrats på grund av de rådande omständigheterna, och uppmanar beslutsfattarna att bedöma huruvida det är möjligt att förlänga de städers period som kulturhuvudstad, som står följande i turen.

32.

Europaparlamentet efterlyser ökade insatser för att bygga vidare på Europaåret för kulturarv i syfte att utveckla det till ett hållbart politiskt arv. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att inta en mer integrerad hållning till kulturarvet genom att behandla det materiella, immateriella, naturliga och digitala kulturarvet så att det är sammanhängande och oskiljbart. Parlamentet betonar behovet av att inrätta en bestående plattform där det organiserade civila samhället står i centrum för samarbete och samordning av kulturarvspolitiken på EU-nivå. Parlamentet efterlyser också en övergripande ram för det digitala kulturarvet, med särskild inriktning på digitalisering av det befintliga kulturarvet och en utbredd tillgång till digitaliserat kulturellt material. Parlamentet noterar i detta sammanhang vikten av interoperabilitet och standarder. Parlamentet efterlyser en grundlig översyn av kommissionens rekommendation av den 27 oktober 2011 om digitalisering av och tillgång via internet till kulturellt material och digitalt bevarande (9).

33.

Europaparlamentet understryker att många kulturarvsplatser lämnades utan övervakning och utan ordentligt underhåll under nedstängningen, vilket ledde till skador på dessa platser, som redan är utsatta för miljöförstöring, naturkatastrofer och klimatförändringar samt olagliga utgrävningar och olaglig handel. Parlamentet betonar behovet av att skydda sysselsättningen inom kulturarvssektorn, stödja restauratörer och kulturarvsexperter och tillhandahålla de verktyg som de behöver för att skydda europeiska kulturarvsplatser.

34.

Europaparlamentet anser att den kulturella dimensionen bör ingå i dialogen med medborgarna, särskilt under den kommande konferensen om Europas framtid.

35.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT C 238, 6.7.2018, s. 28.

(2) Antagna texter, P9_TA(2020)0054.

(3) Antagna texter, P9_TA(2020)0169.

(4) EUT L 347, 20.12.2013, s. 221.

(5) https://ec.europa.eu/eurostat/statistics-explained/index.php/Culture_statistics_-_cultural_employment#Self-employment

(6) EUT L 303, 28.11.2018, s. 69.

(7) EUT L 130, 17.5.2019, s. 92.

(8) EGT L 248, 6.10.1993, s. 15.

(9) EUT L 283, 29.10.2011, s. 39.

22.9.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 385/159

P9_TA(2020)0240

Covid-19: EU-samordning av hälsobedömningar och riskklassificering samt konsekvenserna för Schengen och den inre marknaden

Europaparlamentets resolution av den 17 september 2020 om covid-19: EU-samordning av hälsobedömningar och riskklassificering samt konsekvenserna för Schengen och den inre marknaden (2020/2780(RSP))

(2021/C 385/19)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen,

—	med beaktande av artikel 168 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), samt artiklarna 4, 6, 9, 21, 67, 114, 153, 169 och 191,

—	med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 35 och 45,

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 av den 9 mars 2016 om en unionskodex om gränspassage för personer (1) (kodex om Schengengränserna),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier (2) (direktivet om fri rörlighet), och principen om icke-diskriminering som fastslås i detta,

—	med beaktande av kommissionens riktlinjer för gränsförvaltningsåtgärder för att skydda folkhälsan och säkerställa tillgången på varor och viktiga tjänster (3) och avseende fri rörlighet för arbetstagare under utbrottet av covid-19 (4),

—	med beaktande av sin resolution av den 17 april 2020 om en samordnad EU-insats mot covid-19-pandemin och dess konsekvenser (5),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 maj 2020Med sikte på ett stegvist och samordnat återställande av den fria rörligheten och avskaffande av kontrollerna vid de inre gränserna – Covid-19 (6),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 juni 2020 om den tredje bedömningen av tillämpningen av de tillfälliga restriktionerna för icke nödvändiga resor till EU (COM(2020)0399),

—	med beaktande av sin resolution av den 19 juni 2020 om situationen i Schengenområdet efter covid-19-utbrottet (7),

—	med beaktande av sin resolution av den 10 juli 2020 om EU:s folkhälsostrategi efter covid-19 (8),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 15 juli 2020 om EU:s hälsoberedskap i närtid inför covid-19-utbrott (COM(2020)0318),

—	med beaktande av kommissionens förslag av den 4 september 2020 till rådets rekommendation om en samordnad strategi för inskränkningar i den fria rörligheten med anledning av covid-19-pandemin (COM(2020)0499),

—	med beaktande av de senaste rapporterna om hoten från smittsamma sjukdomar (CDTR) från Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC) och ECDC:s folkhälsoriktlinjer och rapporteringsprotokoll avseende covid-19,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 (9),

—	med beaktande av artikel 132.2 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

Covid-19-pandemin har övergått från en akut till en kronisk riskhanteringsfas. Det förefaller troligt att viruset kommer att förbli aktivt tills ett effektivt och säkert vaccin har tagits fram och tillhandahållits i tillräckligt stora mängder för att säkerställa ett fullgott skydd för en mycket stor del av världens befolkning. Detta innebär att vi kommer att fortsätta att leva under svåra förhållanden under minst flera månader framöver.

B.	Förekomsten av covid-19 och spridningens intensitet och varaktighet skiljer sig mycket mellan olika medlemsstater och mellan olika regioner inom samma medlemsstat.

C.	Flera vaccin befinner sig i en långt framskriden testfas, men ännu har inget vaccin genomgått EU:s hela förfarande för marknadsgodkännande.

D.	Den regelbundna influensasäsongen kommer sannolikt att öka antalet personer med milda symtom som bör testas.

E.	I vissa medlemsstater är testkapaciteten fortfarande otillräcklig. Ibland får människor vänta i flera dagar för att få resultaten av sina covid-19-tester. Detta påverkar i hög grad deras förmåga att arbeta och resa.

F.	Vissa medlemsstater vägrar att erkänna covid-19-tester som har utförts i en annan medlemsstat. Denna misstro komplicerar i hög grad människors liv.

G.	Skillnader i hur uppgifter om covid-19 samlas in i EU gör dem svåra att jämföra.

Det finns fortfarande ingen harmoniserad metod för insamling och utvärdering av uppgifterna om antalet smittade personer eller någon harmoniserad metod för så kallade trafikljusmodeller för covid-19. På grund av denna bristfälliga harmonisering tolkas uppgifterna om smittade personer mycket olika i olika medlemsstater, vilket kan leda till att medborgare från andra medlemsstater utsätts för otillbörlig diskriminering.

I.	EU:s insatser mot covid-19-pandemin har hittills visat på bristande samordning mellan medlemsstaterna sinsemellan och med EU:s institutioner när det gäller samordning av folkhälsoåtgärder, däribland restriktionerna i människors rörlighet inom och över gränserna.

Under den senaste tidens ökning av nya covid-19-fall i EU har medlemsstaterna återigen tagit till skiftande och icke samordnade åtgärder avseende den fria rörligheten för personer som reser från andra EU-länder och i vissa fall stängt sina gränser. Varje medlemsstat har tagit fram sina egna nationella åtgärder utan samordning på EU-nivå, exempelvis obligatorisk eller rekommenderad karantän (med olika längd), negativa polymeraskedjereaktionstester (PCR) vid ankomst med olika giltighetsperiod, användning av olika nationella formulär för lokalisering av resenärer, olika tillämpning av kriterier för att definiera riskområden och olika krav för användning av munskydd.

Många människor i Europa har ålagts att följa olika regler inte bara beroende på sin nationalitet eller bosättningsort utan även beroende på vart de har rest. Denna brist på samordning under sommarperioden ledde till oorganiserade kontroller och åtgärder vid gränserna samt på flygplatser och järnvägsstationer.

L.	Covid-19-krisen har fått enorma hälsokonsekvenser och i många fall också mycket stora negativa konsekvenser för grundläggande rättigheter och för ekonomiska, vetenskapliga, sociala, turistmässiga och kulturella utbyten.

M.	Hälso- och sjukvård är framför allt en nationell fråga, men folkhälsa är ett område där medlemsstaterna och unionen har delad behörighet.

Det finns fortfarande utrymme för EU att åstadkomma mer inom folkhälsopolitiken inom ramen för de befintliga parametrarna i fördragen. Fördragens folkhälsobestämmelser underutnyttjas fortfarande i hög grad när det gäller de åtaganden för vilka de skulle kunna användas. Parlamentets uppmaning om att inrätta en europeisk hälsounion i resolutionen av den 10 juli 2020 förtjänar att upprepas i detta sammanhang.

O.	Gränsöverskridande hot kan endast bemötas gemensamt och kräver därför samarbete och solidaritet inom unionen och en gemensam europeisk strategi.

Sedan den allmänna spridningen av covid-19 tog fart i EU har parlamentet upprepade gånger uppmanat kommissionen och medlemsstaterna att vidta samordnade åtgärder för den fria rörligheten för personer, varor och tjänster på den inre marknaden. Fri rörlighet för personer, varor och tjänster är tre av de grundläggande pelarna i de fyra friheterna, som ligger till grund för en välfungerande inre marknad.

Medlemsstaternas åtgärder, däribland återinförandet av inre gränskontroller, påverkar de i unionsrätten förankrade rättigheterna och friheterna för personer. Åtgärder som vidtas av medlemsstaterna eller unionen bör alltid respektera de grundläggande rättigheterna. Åtgärderna bör vara nödvändiga, proportionella, tillfälliga och begränsade i omfattning.

R.	Solidaritet mellan medlemsstaterna är inte något som är valfritt utan en fördragsenlig skyldighet och ingår i vår europeiska värdegrund.

S.	Icke samordnade begränsningar av den fria rörligheten för personer inom EU leder till en kraftig fragmentering av den inre marknaden.

T.	Kommissionen har redan tagit olika initiativ för att förbättra samordningen, t.ex. i form av riktlinjer, meddelanden och administrativa skrivelser samt ett förslag till rådets rekommendation om en samordnad strategi för inskränkningar i den fria rörligheten med anledning av covid-19-pandemin.

U.	Rådet bör ställa sig bakom denna rekommendation och fastställa de åtgärder som krävs för att säkerställa att medlemsstaterna samordnar sina beslut och åtgärder i avsikt att stoppa eller begränsa spridningen av viruset.

En återgång till ett fullt fungerande Schengenområde är av yttersta vikt för att slå vakt om principen om fri rörlighet och en fungerande inre marknad, som är två av den europeiska integrationens största landvinningar och en grundförutsättning för EU:s ekonomiska återhämtning efter covid-19-pandemin.

W.	De skiftande reserestriktionerna har lett till att många människor fått sina flyg inställda utan att ännu ha fått någon ersättning.

X.	Som medlagstiftare och enda institution som är direktvald av EU-medborgarna måste parlamentet inkluderas som en integrerad och väsentlig del i alla diskussioner om EU:s samordning för att hantera denna hälsokris.

Y.	Medlemsstaterna verkar inte ha dragit lärdom av krisens början. Det finns ingen gemensam europeisk hälsopolitik utan bara en mängd olika nationella strategier.

Z.	EU måste planera framåt för att hantera en eventuell fortsättning på covid-19-pandemin och/eller andra eventuella kriser av liknande slag.

Europaparlamentet uttrycker oro över covid-19-utbrottets konsekvenser och långsiktiga följder för människors välbefinnande i världen, särskilt för de mest utsatta grupperna och människor i utsatta situationer, såsom äldre och personer som redan lider av dålig hälsa.

Europaparlamentet uttrycker oro över det ökande antalet fall av covid-19 i flera medlemsstater sedan juni och framhåller bestämt att det behövs en gemensam och samordnad hälsohantering för att bekämpa denna pandemi effektivt.

Europaparlamentet påpekar vikten av att försäkra medborgarna om att de åtgärder som vidtas är konsekventa från en medlemsstat till en annan, vilket kommer att hjälpa till att övertyga medborgarna om att följa dessa åtgärder.

Europaparlamentet påminner om att fri rörlighet för unionsmedborgare är en grundläggande rättighet som fastslås i EU-fördragen och i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna.

Europaparlamentet understryker att denna rättighet endast får inskränkas av specifika och avgränsade skäl som rör allmänintresset, nämligen skyddet av den allmänna ordningen och den allmänna säkerheten. Parlamentet insisterar på att sådana inskränkningar bör tillämpas i enlighet med kodexen om Schengengränserna och de allmänna principerna i EU-rätten, särskilt proportionalitetsprincipen och principen om icke-diskriminering.

Europaparlamentet påpekar att kontroller vid de inre gränserna är en sista utväg, och påminner om att medlemsstaterna bör kontrollera om andra åtgärder kan vara lika eller bättre lämpade att uppnå samma mål. Parlamentet uppmanar med eftertryck medlemsstaterna att se möjligheten att införa minimihälsokontroller och/eller proportionerliga poliskontroller som ett bättre alternativ till att införa inre gränskontroller och att endast vidta åtgärder som är absolut nödvändiga, samordnade och proportionerliga.

Europaparlamentet anser det mycket angeläget att EU:s inre gränser hålls öppna för varor och tjänster inom EU och Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, eftersom en stängning av de inre gränserna skulle kunna inverka negativt på den inre marknaden. Parlamentet påpekar hur angeläget det är med ett åtagande om att vidta harmoniserade åtgärder som kan återskapa förtroendet mellan medlemsstaterna, så att den fria rörligheten för varor och tjänster kan återupptas på den inre marknaden.

Europaparlamentet upprepar sin enträgna uppmaning till kommissionen och medlemsstaterna om att bedriva särskilt, strukturerat och effektivt samarbete i detta sammanhang för att fastställa och föregripa behovet av gemensamma åtgärder.

Europaparlamentet påpekar att Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC) fortsatt påtalar skillnader i medlemsstaternas insamling och rapportering av uppgifter. Parlamentet beklagar att denna brist på harmonisering hindrar oss från att få en tydlig och fullständig bild av virusets spridning i Europa vid en given tidpunkt.

10.

Europaparlamentet betonar att ECDC utför ett ovärderligt arbete och omedelbart bör ges mer resurser, inbegripet mer fast personal, för att fortsätta sitt arbete med covid-19 och samtidigt kunna fortsätta och återuppta sitt arbete med andra sjukdomar. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå ett reviderat mandat för ECDC som betydligt ökar dess budget, personal och befogenheter på lång sikt så att ECDC alltid kan tillhandahålla ett folkhälsoskydd i världsklass, även under pandemier.

11.

Europaparlamentet noterar att varje medlemsstat har följt rekommendationerna från sitt eget vetenskapliga råd med endast begränsad samordning med övriga medlemsstater eller med kommissionen.

12.

Europaparlamentet anser att ECDC bör ha möjlighet att på ett adekvat och effektivt sätt bedöma risken för spridning av viruset och offentliggöra en veckovis uppdaterad riskkarta som bygger på en gemensam färgkod och som har upprättats utifrån information från medlemsstaterna.

13.

Europaparlamentet stöder färgkoden i kommissionens senaste förslag till rådets rekommendation. Parlamentet anser att de föreslagna kategorierna (grönt, orange, rött och grått) kommer att underlätta rörligheten inom EU och ge medborgarna mer transparent information.

14.

Europaparlamentet uppmanar därför eftertryckligen rådet att omgående anta och genomföra kommissionens förslag till rådsrekommendation om en samordnad strategi för inskränkningar i den fria rörligheten med anledning av covid-19-pandemin. Parlamentet insisterar på att en sådan gemensam ram är avgörande för att undvika störningar på den inre marknaden, inte minst genom att det fastställs tydliga regler för resenärer med samhällsviktiga uppgifter, till exempel transportarbetare, leverantörer av gränsöverskridande tjänster såsom sjukvård och äldrevård och säsongsarbetare.

15.

Europaparlamentet understryker att de gemensamma metoder och kriterier som antagits och de kartor som utarbetats av ECDC bör underlätta en samordnad strategi för medlemsstaternas egna beslutsprocesser och säkerställa att alla beslut av medlemsstaterna är konsekventa och väl samordnade.

16.

Europaparlamentet erkänner vikten av kumulativa incidenstal och andel positiva testresultat för att utvärdera virusets spridning, men anser att andra kriterier såsom antalet sjukhusinläggningar och antalet intensivvårdsfall också bör beaktas.

17.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja en gemensam metod för att samla in hälsouppgifter och för att räkna och rapportera antalet dödsfall.

18.

Europaparlamentet uppmanar med eftertryck medlemsstaterna att fastställa gemensamma definitioner för vad som utgör ett positivt covid-19-fall och ett covid-19-dödsfall samt för vad som utgör ett tillfrisknande efter infektion.

19.

Europaparlamentet understryker att gemensamma definitioner, hälsokriterier och metoder kommer att göra det möjligt för medlemsstaterna och kommissionen att genomföra en gemensam analys av den epidemiologiska risken på EU-nivå.

20.

Europaparlamentet välkomnar helhjärtat den regionala strategi som föreslagits av kommissionen. Parlamentet anser att ECDC:s riskkartläggning bör göras på regional nivå och inte bara på nationell nivå. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att förse ECDC med uppgifter som samlats in av de regionala myndigheterna.

21.

Europaparlamentet påminner om att ECDC har rekommenderat medlemsstaterna att följa minimireferensåtgärder för att undvika virusspridning, såsom hygienåtgärder, fysisk distansering och begränsning av sammankomster, användning av munskydd i särskilda miljöer, distansarbete, omfattande testning, isolering av fall, karantän för dem som varit i nära kontakt med sjuka och skydd av utsatta befolkningsgrupper.

22.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att följa ECDC:s ovannämnda rekommendationer och att fastställa en gemensam ram för hälsoåtgärder som myndigheterna i drabbade områden bör anta för att hejda spridningen av pandemin.

23.

Europaparlamentet konstaterar att ytterligare åtgärder bör övervägas och delas av myndigheterna om smittspridningstakten ökar, däribland insatser som innebär att man begränsar befolkningsrörelserna, minskar antalet kontakter per person och förbjuder massammankomster, med särskild hänsyn ägnad åt högriskområden.

24.

Europaparlamentet anser att en sådan ram skulle stärka det ömsesidiga förtroendet mellan medlemsstaterna och mellan de berörda områdena och göra det möjligt att undvika restriktiva responsåtgärder.

25.

Europaparlamentet påpekar att ekonomin och människors vardagsliv i gränsregioner har påverkats negativt av gränsstängningar och att flera medlemsstater har infört särskilda undantag och anpassningar av reglerna för dessa regioner. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att särskilt ta hänsyn till särdragen i gränsregioner, där gränspendling är vanlig, och att poängtera behovet av samarbete på lokal och regional nivå i sådana områden, gemensamt inrätta hälsomekanismer för samordning och informationsutbyte i realtid och införa så kallade gröna filer för samhällsviktiga arbetstagare.

26.

Europaparlamentet vill att det antas och genomförs en gemensam teststrategi där testresultaten erkänns i alla medlemsstater och tillräcklig testkapacitet tillhandahålls så att alla som behöver testa sig kan göra det utan orimliga väntetider. Parlamentet anser att tester inför en resa där detta är nödvändigt helst bör göras i ursprungslandet. Parlamentet anser också att medlemsstaterna och kommissionen bör upprätta en förteckning över myndigheter som kan utfärda testcertifikat för detta syfte, så att förfarandet inte kan missbrukas.

27.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och ECDC att utvärdera möjligheten att använda tillförlitliga men billiga 15-minuterstester.

28.

Europaparlamentet påminner om att de flesta medlemsstater har utvecklat smittspårningsappar för covid-19 med hjälp av samma decentraliserade arkitektur. Parlamentet förväntar sig att dessa appar ska vara driftskompatibla på EU-nivå senast i oktober så att det blir möjligt med EU-omfattande spårning av covid-19. Parlamentet uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att ytterligare uppmuntra allmänheten att använda dessa appar och att göra detta i full överenstämmelse med den allmänna dataskyddsförordningen.

29.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att, med beaktande av ECDC:s yttrande, enas om en gemensam karantänperiod vid nödvändiga och icke nödvändiga resor inom EU samt nödvändiga och icke nödvändiga resor till EU från tredjeländer.

30.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att anta ett gemensamt protokoll för övervakning av asymtomatiska patienter samt isoleringsåtgärder för patienter som testats positivt för covid-19 och för personer som varit i kontakt med dessa patienter.

31.

Europaparlamentet välkomnar medborgarnas användning av formulär för lokalisering av passagerare. Parlamentet anser att en harmoniserad version av detta informationsformulär bör användas företrädesvis i digitalt format för att förenkla behandlingen och att även ett analogt format bör tillhandahållas för att garantera alla européer tillgång. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta fram ett harmoniserat formulär för lokalisering av passagerare för att skapa tilltro till ett EU-omfattande övervakningssystem.

32.

Europaparlamentet betonar att alla åtgärder som begränsar vår integritet och dataskyddet måste vara lagliga, effektiva när det gäller att hantera risker för liv och folkhälsa och strikt proportionerliga samt att de endast får användas för folkhälsoändamål och måste omfattas av strikta tidsfrister. Parlamentet betonar att nödåtgärder inte får leda till massövervakning efter krisen och kräver garantier i detta avseende.

33.

Europaparlamentet insisterar på att formuläret för lokalisering av passagerare och dess användning till fullo bör överensstämma med dataskyddsreglerna, särskilt om integritet och konfidentialitet. Parlamentet insisterar på att de registrerade uppgifterna endast får användas för kontaktspårning av covid-19 och inte för något annat ändamål, i enlighet med principen om ändamålsbegränsning. Parlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att uppdatera sin lagstiftning på området i enlighet med detta.

34.

Europaparlamentet upprepar sin uppmaning från resolutionen om EU:s folkhälsostrategi efter covid-19 om att kommissionen bör föreslå inrättandet av en europeisk mekanism för hälsoinsatser (EHRM) för att man ska kunna reagera på alla typer av hälsokriser, stärka insatssamordningen på EU-nivå samt övervaka inrättandet och ibruktagandet av den strategiska reserven av läkemedel och medicinsk utrustning och säkerställa att den fungerar ordentligt. Parlamentet anser att denna mekanism bör formalisera de arbetsmetoder som införts under covid-19-krisen genom att ta fasta på de metoder som föreskrivs i direktivet om gränsöverskridande hälsovård, beslutet om gränsöverskridande hot mot människors hälsa (10) och unionens civilskyddsmekanism.

35.

Europaparlamentet efterlyser inrättandet av en arbetsgrupp för covid-19 inom ramen för EHRM och under ledning av kommissionen. Parlamentet anser att varje medlemsstat bör ha en företrädare i den arbetsgruppen och utse en av sina nationella myndigheter till kontaktpunkt. Parlamentet föreslår att huvudsyftet med denna arbetsgrupp bör vara att regelbundet sprida de rekommendationer som förmedlas på europeisk och nationell nivå. Parlamentet bör ha ett permanent utvärderingsmandat för att bedöma arbetsgruppens arbete.

36.

Europaparlamentet påminner om att tydlig, aktuell och heltäckande information till allmänheten är avgörande för att begränsa effekterna av eventuella inskränkningar i den fria rörligheten och för att säkerställa förutsägbarhet, rättssäkerhet och efterlevnad från medborgarnas sida.

37.

Europaparlamentet betonar vikten av tydlig, tillgänglig och begriplig information om europeiska, nationella, regionala och lokala smittal, hälso- och sjukvårdssystem, befintliga åtgärder och reserestriktioner. Parlamentet betonar att denna viktiga information måste finnas tillgänglig på alla officiella språk och på språk som används av betydande delar av befolkningen, så att man inkluderar personer med invandrarbakgrund.

38.

Europaparlamentet betonar att all information måste vara lättbegriplig för hela befolkningen, inbegripet personer med låg läskunnighet, med hjälp av tydliga, harmoniserade färger och begripliga symboler i offentlig information, och att informationen också bör lämnas i analogt format på lämpliga ställen så att personer som saknar eller har begränsad tillgång till internet också blir inkluderade.

39.

Europaparlamentet uppmanar flygbolagen att så snart som möjligt ersätta passagerare som fått sina flygningar inställda på grund av pandemin och uppfylla sina skyldigheter enligt förordning (EG) nr 261/2004. Parlamentet uppmanar kommissionen att utreda överträdelser av passagerarnas rättigheter under denna pandemi.

40.

Europaparlamentet påminner om att flera kritiska sektorer, såsom livsmedelssektorn, läkemedelssektorn och hälso- och sjukvårdssektorn, och deras leveranskedjor, har drabbats av stora störningar under covid-19-pandemin.

41.

Europaparlamentet understryker behovet av att säkerställa en effektiv, motståndskraftig och framtidssäkrad inre marknad där nödvändiga varor och tjänster för människor fortsätter att levereras i hela EU och görs tillgängliga för alla människor.

42.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med medlemsstaterna genomföra en omfattande och sektorsövergripande analys av ekonomierna inom EU för att förstå hur allvarliga konsekvenserna av covid-19-pandemin är och för att bedöma omfattningen av störningarna i de gränsöverskridande värdekedjorna. Parlamentet anser att en sådan analys är ett viktigt underlag för att kommissionen ska kunna utfärda uppdaterade rekommendationer och fastställa de centrala politiska åtgärder som kommer att stärka en kollektiv och långsiktig återhämtning av den inre marknaden där ingen lämnas utanför.

43.

Europaparlamentet upprepar att det är avgörande för människors vardag att nödvändiga varor som livsmedel, medicintekniska produkter och skyddsutrustning alltid levereras i hela EU. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag till ett uppgraderat direktiv om kritisk infrastruktur för att säkerställa fortsatt fri rörlighet för nödvändiga varor och tjänster på den inre marknaden i kristider såsom en pandemi.

44.

Europaparlamentet anser att det bör tas fram en övergripande strategi i detta avseende för att alltid garantera den fria rörligheten för varor och undvika unilaterala restriktiva åtgärder, med samtidigt beaktande av åtgärder för allmän säkerhet och folkhälsa, och för att uppmuntra ekonomisk återhämtning så att man kan stärka den inre marknadens motståndskraft och förbereda sig för en ny kris.

45.

Europaparlamentet stöder kraftfullt kommissionens uppmaning till medlemsstaterna att avstå från nationella åtgärder som förbjuder export inom EU av personlig skyddsutrustning eller andra viktiga medicinska instrument eller läkemedel.

46.

Europaparlamentet betonar vikten av att medlemsstaterna kan samordna resurser, inbegripet tillverkningskapacitet, för att kunna tillgodose den ökade efterfrågan i EU på personlig skyddsutrustning, respiratorer och annan medicinsk utrustning, laboratorieutrustning och desinfektionsmedel, vilket även skulle bidra till att stärka det strategiska rescEU-beredskapslagret.

47.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utnyttja den nuvarande lagstiftningen om offentlig upphandling för att maximera de befintliga flexibilitetsbestämmelsernas potential att åstadkomma enklare, snabbare och flexiblare upphandlingar. Parlamentet betonar vikten av gemensam upphandling av läkemedel, medicinsk utrustning och personlig skyddsutrustning för att säkra tillgången i alla regioner, även på landsbygden och i avlägsna områden och yttersta randområden.

48.

Europaparlamentet påminner om att covid-19-krisen har visat på brister i konsumentskyddet på grund av det ökade antalet bedrägerier och osäkra produkter, särskilt på nätet. Parlamentet framhåller behovet av att ta tag i dessa brister och se till att den digitala inre marknaden är rättvis och säker för alla via den kommande rättsakten om digitala tjänster genom att onlineplattformar tvingas vidta lämpliga åtgärder mot sådana produkter.

49.

Europaparlamentet betonar att konsumenterna måste vara väl informerade om sina rättigheter och om de alternativ de har när de köper varor eller tjänster, särskilt i kristider. Parlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder för att tillhandahålla tillförlitlig och adekvat information på ett sätt som är lättillgängligt för konsumenter i hela unionen.

50.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att genomföra åtgärderna i Next Generation EU fullt ut och så snabbt som möjligt genom att göra de nödvändiga nationella förfarandena så enkla och obyråkratiska som möjligt så att EU:s ekonomiska återhämtning på ett effektivt sätt kan hantera den djupaste kris EU ställts inför på senare tid. Parlamentet understryker att covid-19-krisen inte bör användas som en ursäkt för att skjuta upp, försvaga eller avskaffa tillämpningen av olika produkt- och industristandarder, inbegripet dem som syftar till att främja hållbarhet, utan snarare bör ses som ett tillfälle att förbättra den inre marknaden på ett sätt som främjar hållbar produktion och konsumtion.

51.

Europaparlamentet anser att en snabb återgång till ett fullt fungerande Schengenområde är av yttersta vikt, och betonar att det är mycket angeläget att medlemsstaterna, tillsammans med parlamentet, rådet och kommissionen, diskuterar en återhämtningsplan för Schengen, inklusive metoder och medel för att så snabbt som möjligt återgå till ett fullt fungerande Schengenområde utan inre gränskontroller och beredskapsplaner, för att inte tillfälliga kontroller vid de inre gränserna ska bli halvpermanenta på medellång sikt.

52.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka ansträngningarna för att fullborda integreringen av alla EU-medlemsstater i Schengenområdet och vill att samordnade och harmoniserade åtgärder ska tillämpas på samma sätt i hela unionen och gynna alla medborgare som bor där i lika utsträckning.

53.

Europaparlamentet påminner om att det har införts tillfälliga reserestriktioner för alla icke nödvändiga resor från tredjeländer till Schengenområdet. Parlamentet understryker att alla beslut om nekad inresa vid de yttre gränserna måste ske i enlighet med bestämmelserna i kodexen om Schengengränserna, särskilt respekten för de grundläggande rättigheterna, i enlighet med artikel 4 i kodexen.

54.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och de nationella myndigheterna att proaktivt övervaka marknaden under och efter krisen för att förhindra att konsumenterna skadas på grund av covid-19-situationen och hjälpa dem att hävda sina rättigheter enligt EU-rätten.

55.

Europaparlamentet understryker att alla covid-19-betingade restriktioner som utfärdas av nationella myndigheter per definition bör vara tidsbegränsade eftersom den enda anledningen till att de vidtas är att motverka pandemin. Parlamentet förväntar sig att kommissionen noggrant ser till att tillfälliga åtgärder inte omvandlas till omotiverade långvariga hinder för den fria rörligheten för varor, tjänster och personer på den inre marknaden.

56.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta fram en strategi för ett ”motståndskraftigt Europa”, bestående av en riskkartläggning och alternativ för en sund förvaltning och investeringar i hälso- och sjukvårdssystem samt åtgärder mot pandemier på EU-nivå, inklusive motståndskraftiga leveranskedjor i EU, för att på så vis säkra produktionen av nyckelprodukter som läkemedelsingredienser, läkemedel och medicinsk utrustning.

57.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 77, 23.3.2016, s. 1.

(2) EUT L 158, 30.4.2004, s. 77.

(3) EUT C 86 I, 16.3.2020, s. 1.

(4) EUT C 102 I, 30.3.2020, s. 12.

(5) Antagna texter, P9_TA(2020)0054.

(6) EUT C 169, 15.5.2020, s. 30.

(7) Antagna texter, P9_TA(2020)0175.

(8) Antagna texter, P9_TA(2020)0205.

(9) EUT L 46, 17.2.2004, s. 1.

(10) EUT L 293, 5.11.2013, s. 1.

22.9.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 385/167

P9_TA(2020)0241

Vikten av grön infrastruktur i städerna – Europaåret för grönare städer 2022

Europaparlamentets resolution av den 17 september 2020 om Europaåret för grönare städer 2022 (2019/2805(RSP))

(2021/C 385/20)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar (1),

—	med beaktande av rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (2),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/60/EG av den 23 oktober 2007 om bedömning och hantering av översvämningsrisker (3),

—	med beaktande av sin resolution av den 12 december 2013 om grön infrastruktur – att stärka Europas naturkapital (4),

—	med beaktande av det sjunde miljöhandlingsprogrammet,

—	med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén med titeln Vår livförsäkring, vårt naturkapital en strategi för biologisk mångfald i EU fram till 2020 (COM(2011)0244),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 maj 2020EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030: Ge naturen större plats i våra liv (COM(2020)0380),

—	med beaktande av EU:s strategi för grön infrastruktur (5),

—	med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén av den 24 maj 2019 med titeln Översyn av genomförandet av EU:s strategi för grön infrastruktur (COM(2019)0236),

—	med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén av den 6 maj 2013 med titeln Grön infrastruktur (GI) – Att stärka Europas naturkapital (COM(2013)0249),

—	med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 8 oktober 2013 om kommissionens meddelande Grön infrastruktur – Att stärka Europas naturkapital (6),

—

med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 16 oktober 2013 över kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och regionkommittén med titeln Sjätte lägesrapporten om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning (7),

—	med beaktande av frågan till kommissionen av den 19 september 2013 om utvecklingen av EU:s strategi för grön infrastruktur (O-000094/2013 – B7-0525/2013),

—	med beaktande av Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor,

—	med beaktande av priset Europas miljöhuvudstad (8),

—	med beaktande av borgmästaravtalet för klimat och energi (9),

—	med beaktande av frågan till kommissionen om vikten av grön infrastruktur i städerna – Europaåret för grönare städer 2022 (O-000039/2020 – B9-0014/2020),

—	med beaktande av artiklarna 136.5 och 132.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

Grön infrastruktur ses som ett strategiskt planerat nätverk av naturområden och naturnära områden med miljöinslag som är utformade och förvaltas för att tillhandahålla en rad olika ekosystemtjänster och omfattar grönområden (eller blå områden om det handlar om havsekosystem) och andra fysiska inslag i mark- (inklusive kust-) och havsområden i både landsbygds- och stadsmiljöer.

I dag bor 72 % av Europas befolkning i städer och förorter. Andelen stadsbor fortsätter att växa och skulle kunna nå 80 % under detta år (10). Dessa siffror visar att gröna städer är viktigare än någonsin för att ta itu med de stora utmaningar som vår planet står inför samt att de har en växande potential som centrala nav för både genomförandet av globala agendor och medborgarnas engagemang i politiska beslut.

Städerna står inför en rad utmaningar – allt från klimatförändringarnas inverkan på invånarnas hälsa till miljöfrågor – och grön infrastruktur har stor potential att lösa många av dessa problem genom naturbaserade ekologiska, ekonomiska och sociala lösningar som i allmänhet är billiga och hållbara och skapar arbetstillfällen.

Det är viktigt att öka medvetenheten om grön infrastruktur och de många positiva effekter den har på ekosystemen och de tjänster de tillhandahåller för befolkningen för att bättre främja naturbaserade lösningar i den fysiska planeringen samt skapa och återställa grönområden, samt för att påskynda övergången från grå till grön infrastruktur som modell inom stadsplanering och territoriell utveckling och på ett effektivare sätt anpassa ständerna till klimatförändringarnas negativa effekter.

Grön infrastruktur erbjuder ekosystemtjänster som är avgörande för vårt välbefinnande, för produktion av livsmedel i städerna, för distribution och lagring av vatten, för ökad infiltration och minskad förorening genom naturliga processer, för reglering av omgivande temperatur, för främjande av biologisk mångfald (inbegripet pollinatörer), för förbättrade näringscykler, för vackrare bostadsområden, för förbättrade möjligheter till träning och för ett bättre välbefinnande för invånarna.

Grön infrastruktur bidrar till att utveckla Natura 2000-nätverket i stadsområden, förbättrar förbindelserna mellan ekologiska gröna och blå korridorer, ökar bevarandet av arter och livsmiljöer som är avgörande för ekosystemet samt bidrar till att upprätthålla ekosystemtjänster i stadsområden. De årliga fördelarna med ekosystemtjänster som tillhandahålls av Natura 2000-nätverket har uppskattats till 300 miljarder EUR i hela EU, men fördelarna med en grön infrastruktur är värda mycket mer än så.

G.	Att miljöanpassa städerna kräver mycket mer än initiativ för att göra städerna mer grönskande, eftersom det också krävs ren luft, vatten och mark liksom ett stadslandskap som främjar biologisk mångfald för att säkerställa livskraftiga grönskande områden.

H.	Grön infrastruktur är en viktig del av strategin för biologisk mångfald fram till 2020 samt av strategin för biologisk mångfald för 2030.

Grön infrastruktur bidrar till att begränsa klimatförändringarna, eftersom den stärker ekosystemens motståndskraft, och hjälper till att minska koncentrationen av koldioxid i atmosfären genom direkt koldioxidbindning, i synnerhet i torvmarker, hav och skogar. Dessutom bidrar den till minskad pumpning och rening av vatten och avloppsvatten samt av den energi som behövs för detta, liksom till att minska byggnaders energianvändning och utsläpp genom ”smarta byggnader” som integrerar gröna inslag såsom tak och väggar, och nya material som ökar resurseffektiviteten. Grön infrastruktur hjälper också till att minska energibehoven och de transportrelaterade föroreningarna genom att göra det lättare att införa alternativa, rena transportslag såsom cykel, gång och ren kollektivtrafik, även på vatten.

Grön infrastruktur bidrar till klimatanpassningen genom att skydda naturkapitalet, bevara naturliga livsmiljöer och arter, förbättra ekologin, förvalta vattendrag och skapa livsmedelssäkerhet. Utvecklingen av den gröna infrastrukturen hör till de effektivaste klimatanpassningsåtgärder som kan genomföras i städer, då de dämpar de negativa effekterna av klimatförändringarna och de allt vanligare extrema väderförhållandena, såsom värmeböljor, skogsbränder, mycket kraftiga regn, översvämningar och torka, och kan användas för att jämna ut extrema temperaturer och därigenom förbättra livskvaliteten för de européer som bor i städer.

Mer än 22 % av Europas arter är nu utrotningshotade enligt IUCN:s rödlista över hotade arter. Att miljöanpassa städerna bidrar till att främja biologisk mångfald och kan spela en viktig roll för att mildra krisen för den biologiska mångfalden. Och att främja den biologiska mångfalden i städerna kan ge sidovinster genom att öka ekosystemens motståndskraft och potentialen för koldioxidbindning.

L.	God stadsplanering, planerad mark och genomsläppliga markbeläggningar är bättre för att hålla kvar vattnet, styra perkolationen, förhindra markerosionen och motverka dagvattenavrinningen än vad asfalt och betong är. Med högkvalitativ grön infrastruktur minskar risken för översvämningar.

M.	Väldesignad grön infrastruktur är ett av de bästa sätten att öka antalet ekologiska gröna och blå korridorer och därmed skydda den biologiska mångfalden.

Växter renar luften genom att filtrera bort små partiklar och producera syre. Luftkvaliteten i städerna har blivit en av dagens största hälsoutmaningar i Europa. Renare luft skulle förbättra livskvaliteten för miljontals människor, inbegripet personer som lider av astma och luftvägssjukdomar. 430 000 personer dör i förtid varje år i EU på grund av att de andats förorenad luft. EU, medlemsstaterna, regionerna och kommunerna måste prioritera en förbättrad luftkvalitet för att skydda människorna och ekosystemen mot luftföroreningarnas effekter. En förbättrad luftkvalitet skulle avsevärt kunna minska antalet förtida dödsfall per år.

Genom att plantera träd och vegetation kan man minska bullret i städerna. Efter luftkvaliteten är buller den näst största miljöorsaken till hälsoproblem. Det EU-finansierade forskningsprojektet Hosanna kom fram till att naturliga ljudbarriärer i form av vegetation ger ett bättre skydd mot trafikbuller för de boende än de bullerskydd med räta väggar som vanligtvis används. Den biologiska mångfalden och naturen påverkas negativt av buller, och initiativ för miljöanpassning av städerna bör inkludera initiativ för att minska buller.

Grön infrastruktur bör också främjas i kuststäder, som vanligtvis gränsar till våtmarker, för att bevara den biologiska mångfalden och ekosystemen i haven och vid kusterna, och för att stärka den hållbara utvecklingen av ekonomin, turismen och landskapet vid kusterna. En sådan positiv utveckling ger i sin tur bättre motståndskraft mot klimatförändringarnas effekter i dessa sårbara områden, som är särskilt drabbade av höjda havsnivåer.

Grön infrastruktur bör främjas i hamnområdena eftersom dessa utgör en viktig del av kuststäderna och vanligtvis täcker vidsträckta landområden som också ingår i Natura-2000-nätverket. På så sätt tar man på ett bättre sätt itu med miljöproblem såsom föroreningar och förlust av biologisk mångfald och bidrar till att främja nya infrastrukturprojekt, såsom elektrifiering av hamnar.

R.	Grön infrastruktur ger tillgång till naturen för dem som annars kanske har svårt att komma i kontakt med den, såsom barn, äldre människor och personer med funktionsnedsättning, och bidrar till att öka deras kunskap och medvetenhet om naturen och de ekologiska utmaningarna.

S.	Grönare städer kan erbjuda betydande hälsofördelar eftersom de förbättrar luftkvaliteten, uppmuntrar invånarna att röra sig och motionera mer samt bidrar till att förebygga och bota depressioner, förbättra immunsystemet och i slutändan öka känslan av lycka och välbefinnande (11).

Fler parker i städerna och fler trädgårdar, grönare gator, gröna tak på husen, busshållplatser täckta med vegetation och grönare lekplatser gör tillsammans med andra åtgärder att städer och stadsdelar blir både attraktivare och trevligare. Detta kommer också att förbättra de sociala kontakterna mellan invånarna, främja positiva beteendeförändringar och skapa en större känsla av gemenskap. Offentligägda grönområden kan skapa oräkneliga fördelar för invånarna i städerna.

U.	Grönare stadsdelar har visat sig öka fastigheters ekonomiska värde då de leder till att områden blir mer åtråvärda bland potentiella köpare, vilket gör att man måste vidta åtgärder för att lindra gentrifieringens effekter och säkerställa rättvis tillgång till grönare stadsdelar.

Miljöanpassning av städer kan främja mer hållbar, småskalig livsmedelsproduktion och minska livsmedlens ekologiska fotavtryck genom att främja korta leveranskedjor, vilket skulle leda till nya mikroföretag och uppmuntra invånarna att bli mer aktiva inom detta område samt förbättra sina kunskaper om livsmedelskedjan, särskilt när det gäller ekologiskt och miljömässigt hållbart jordbruk.

80 % av det avfall som påträffas till havs kommer från städer, inklusive avfall från avrinningsområden längre uppströms. Det är viktigt att förbättra avfallshanteringssystemet i stadsområdena, särskilt när det gäller hanteringen av diffus förorening, skräp och makroavfall, till exempel genom att stärka filtreringen i avloppsreningsverk, för att göra städer grönare och ta itu med havsföroreningar.

X.	Invånarna måste involveras och känna att de får inflytande i stadsplaneringen och i utformningen av grön infrastruktur, med beaktande av den lokala miljön samt sociala, ekonomiska och tekniska förhållanden.

Utvecklingen av grön infrastruktur går hand i hand med en hållbar förvaltning av den, särskilt när det gäller vattenresurser, och det är därför viktigt att utveckla miljömässigt ansvarsfulla kopplingar mellan grön och blå infrastruktur, inbegripet metoder för återanvändning av vatten och regnvatten samt en effektiv vattenförvaltning.

De ekosystemtjänster som träden tillhandahåller blir allt viktigare ju äldre träden blir. Därför är en sund och integrerad förvaltning och planering av stadsmiljön avgörande för att de ska kunna utvecklas fullt ut och för att medborgarna ska kunna dra maximal nytta av den gröna infrastrukturens potential och tjänster.

Europaparlamentet är medvetet om det bidrag som grönare städer kan ge för att nå målen i Parisavtalet och stärka EU:s motståndskraft och förmåga att anpassa sig till klimatförändringarna. Parlamentet understryker den viktiga roll som grönare städer kan ha för att uppnå FN:s mål för hållbar utveckling och åtagandena i den nya agendan för städer, särskilt när det gäller bättre utnyttjande av vattenresurser och förbättring av den biologiska mångfalden i stadsmiljön.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en ny EU-strategi för grönare städer och grön infrastruktur för att hjälpa städerna att bidra till begränsning av och anpassning till klimatförändringarna samt till att förbättra välbefinnandet för invånarna i städerna.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram åtgärder inom ramen för den europeiska gröna given för att specifikt ta itu med städernas roll och främja investeringar i grön infrastruktur.

Europaparlamentet betonar vikten av att effektivt integrera klimat- och miljöperspektiven i den lokala, regionala, nationella och globala stadspolitiken.

Europaparlamentet betonar behovet av att anta en anpassningsstrategi för städer som utsätts för klimatförändringarnas effekter, på grundval av en ny innovativ ekosystemansats inom riskförebyggande och riskhantering, särskilt genom att förutse reträttområden, områden där översvämningar absorberas, områden med naturligt skydd och, när så är nödvändigt, områden som behöver artificiellt skydd.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och de lokala och regionala myndigheterna att i samarbete med relevanta aktörer, inklusive civilsamhället, utarbeta handlingsplaner och aktivt engagera sig i verksamheter som utformats för att skapa och bevara gröna stadsområden.

Europaparlamentet är medvetet om den stora betydelse som offentliga grönområden har för stadsbors fysiska och mentala välbefinnande, i synnerhet i samband med covid-19-pandemin. Parlamentet uppmanar lokala, regionala och nationella myndigheter att skydda och främja grönområden i städerna, förbättra deras kvalitet och se till att invånarna har enkel tillgång till offentliga grönområden i deras bostadsområden.

Europaparlamentet vidhåller att städernas potential att bidra till att skydda den biologiska mångfalden och ekosystemtjänsterna är underskattad och påminner om att bättre biologisk mångfald, ekosystemtjänster och grön infrastruktur i städer och stadsnära områden förbättrar människors hälsa. Utveckling och genomförande av naturbaserade lösningar för att upprätthålla den biologiska mångfalden samt införliva och fortsätta att integrera biologisk mångfald och ekosystemtjänster vid utformning, policyframtagning och planering av städer kan spela en viktig roll för att begränsa och anpassa sig till klimatförändringarna där. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att främja denna praxis.

Europaparlamentet välkomnar att strategin för biologisk mångfald för 2030, som är en del av den europeiska gröna given, innehåller ett tydligt fokus på att göra städer och stadsnära områden grönare samt öka den biologiska mångfalden i städerna. Parlamentet välkomnar framför allt de nya planerna för att göra städerna grönare och uppmanar kommissionen att se till att Europas städer har stora ambitioner när de skapar dessa planer samt att de genomförs effektivt. Medlemsstaterna uppmanas också att arbeta för att göra städer med mindre än 20 000 invånare grönare.

10.

Europaparlamentet föreslår att år 2022 ska utses till Europaåret för grönare städer.

11.

Europaparlamentet föreslår att Europaåret för grönare städer år 2022 ska ha följande mål:

a)	Att öka medvetenheten om fördelarna med grönområden i bebyggd miljö. Att ta initiativ till ett större allmänt utbud av grönområden i närmiljön, inklusive nära bostadsområden.

Att bedriva mer och bättre forskning och öka utvecklingen av innovationer inom olika kompetensområden för att skapa ett grönare mervärde och förbättra livskvaliteten i städerna. Att satsa på riktat stöd till en hållbar digitalisering i EU och således även till uppstartsföretag och digitala innovationer. Att vidareutveckla projekt för grön infrastruktur.

Att uppmuntra lokala myndigheter och medborgare att agera och förbättra sina egna stadsdelar och miljön och på så sätt stärka gemenskapen i samhället för att öka motståndskraften och omforma framtiden för sina städer. Att öka medborgarnas engagemang i andra frågor och i beslutsfattande som rör miljön och livet i städerna i allmänhet.

d)	Att skapa en kultur där man uppskattar grönområden och blågrön infrastruktur. Att främja en utveckling i städer där man respekterar behovet av grönområden som en viktig kvalitetsaspekt för livet i städerna.

e)	Att främja klimatvänliga material och tjänster genom offentlig upphandling.

f)	Att öka antalet projekt för grön infrastruktur. Att fortsätta att tillföra resurser till EU:s strategi för grön infrastruktur

Att sammankoppla existerande initiativ och utbyta bästa praxis mellan medlemsstaterna i enlighet med ett antal initiativ och strategier gällande bland annat stadsplanering, hållbara städer och infrastruktur, naturbaserade lösningar, grön arkitektur, renare energi, tillgänglighet för fotgängare och cyklister, effektiv vattenanvändning samt en hållbar och cirkulär avfallsförvaltning som bygger på avfallshierarkin, där man eftersträvar att förverkliga nollavfallsmålet eller minimera avfallet och samtidigt maximera återvinningen.

h)	Att skapa en färdplan för inrättande och bevarande av gröna städer i EU senast 2030, som förmedlar principen om ekologisk stadsplanering som ett medel för att uppmuntra harmoniska länkar mellan landsbygd och stadsmiljö och för att erkänna deras inbördes beroende och behovet av en tvåvägsrelation.

i)	Att bedriva utbildningsverksamhet som riktar sig till olika mottagare och har ett innehåll som är skräddarsytt för målgruppen, särskilt barn.

j)	Att uppmuntra initiativ för att minska trafiken och främja och investera i kollektivtrafik.

k)	Att fasa ut användningen av bekämpningsmedel mot skadedjur och ogräs i städerna för att skydda invånarna och den biologiska mångfalden där.

l)	Att sörja för ett så brett deltagande som möjligt av icke-statliga miljöorganisationer i fråga om miljöskydd och utbildningsverksamhet.

m)	Att skapa avsevärt grönare tak och fasader i städer för att förbättra stadsklimatet, luftkvaliteten och isoleringen.

n)	Att stödja stadsodlingar samt säkerställa och bygga ut koloniträdgårdar och ett brett utbud av skolträdgårdar i städer i hela EU, då dessa är en viktig del av miljöutbildningen för barn.

12.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att agera snabbt för att förbättra luftkvaliteten i städerna, i synnerhet genom att minska utsläppen med hjälp av nya lösningar för rörlighet i städer som främjar mer effektiva och miljömässigt hållbara kollektivtrafiktjänster.

13.

Europaparlamentet framhåller vikten av att främja och möjliggöra medborgarnas deltagande i miljöanpassningen av stadsområden och bevara grönområden genom att de i involveras i de relevanta planerings- och genomförandefaserna, för att på så sätt uppnå hållbara lösningar för stadsplaneringen, skapa egenansvar för relevanta åtgärder och få till stånd socialt inkluderande, motståndskraftiga och utsläppssnåla städer som är attraktiva för invånarna. Parlamentet anser att det är viktigt att se till att allmänheten är medveten om hur invånarna kan bidra till grönare och mer hälsosamma städer med bevarade grönområden. Parlamentet uppmuntrar kommunerna och regionerna att i största möjliga utsträckning stödja gröna initiativ från invånarna och att utveckla fadderprojekt för öppna områden. Kommunerna och regionerna uppmanas dessutom eftertryckligen att anta och genomföra ambitiösa initiativ för gröna städer.

14.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja ambitiösa åtgärder för att förbättra energi- och resurseffektiviteten och att bidra till att säkerställa tillräcklig finansiering för åtgärder som bidrar till hållbar stadsutveckling och grön infrastruktur, såsom innovationspartnerskap och gemensamma upphandlingar mellan städerna i EU. Kommissionen uppmanas att hjälpa till att stärka städernas kollektiva kraft för att snabbt kunna sprida effektiva lösningar i stor skala. Kommissionen bör stödja den privata sektorns deltagande i offentlig-privata partnerskap, ett ambitiösare program från Europeiska investeringsbanken och incitament för små och medelstora företag som kan spela en avgörande roll när det gäller att utveckla innovativa och hållbara lösningar.

15.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT L 20, 26.1.2010, s. 7.

(2) EGT L 206, 22.7.1992, s. 7.

(3) EGT L 288, 6.11.2007, s. 27.

(4) EUT C 468, 15.12.2016, s. 190.

(5) som beskrivs i kommissionens webbplats om EU:s strategi för grön infrastruktur, http://ec.europa.eu/environment/nature/ecosystems/strategy/index_en.htm

(6) EUT C 356, 5.12.2013, s. 43.

(7) EUT C 67, 6.3.2014, s. 153.

(8) https://ec.europa.eu/environment/europeangreencapital/index_en.htm

(9) http://www.borgmastaravtalet.eu/

(10) Europeiska miljöbyrån, Analysing and managing urban growth, Europeiska miljöbyrån, Köpenhamn, 2019, https://www.eea.europa.eu/articles/analysing-and-managing-urban-growth

(11) Europeiska kommissionen, Urban Green Spaces Increase Happiness, Europeiska kommissionen, Bryssel, http://ec.europa.eu/environment/europeangreencapital/space-increase-happiness/

22.9.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 385/180

P9_TA(2020)0218

Ändring av beslut nr 1313/2013/EU om en civilskyddsmekanism för unionen ***I

Europaparlamentets ändringar antagna den 16 september 2020 av förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om ändring av beslut nr 1313/2013/EU om en civilskyddsmekanism för unionen (COM(2020)0220 – C9-0160/2020 – 2020/0097(COD)) (1)

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

(2021/C 385/28)

Ändring 1

Förslag till beslut

Beaktandeled 1

Kommissionens förslag	Ändring
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 196 och artikel 322.1 a ,	med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 196,

Ändring 2

Förslag till beslut

Skäl 1a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(1a)

Klimatförändringarna leder till att naturkatastrofernas frekvens, intensitet och komplexitet ökar i hela världen, och utvecklingsländer – särskilt de minst utvecklade länderna och små östater under utveckling – är särskilt sårbara på grund av dels sin underutvecklade förmåga att anpassa sig till och begränsa konsekvenserna av klimatförändringarna och att hantera klimatrelaterade katastrofer, dels sin geografiska exponering för översvämningar, torka och skogsbränder.

Ändring 3

Förslag till beslut

Skäl 2

Kommissionens förslag

Ändring

(2)

Civilskyddsmekanismen främjar solidaritet mellan medlemsstaterna i enlighet med artikel 3.3 i fördraget om Europeiska unionen, även om det samtidigt erkänns att det är medlemsstaterna som har det primära ansvaret för förebyggande, beredskap och insatser vid naturkatastrofer och katastrofer som orsakats av människor.

(2)

Civilskyddsmekanismen och framför allt rescEU främjar solidaritet mellan medlemsstaterna i enlighet med artikel 3.3 i fördraget om Europeiska unionen genom att komplettera medlemsstaternas nuvarande kapacitet, så att det blir möjligt med effektivare beredskap och insatser i sådana fall där det inte räcker med den nationella kapaciteten , även om det fortfarande är medlemsstaterna som har det primära ansvaret för förebyggande, beredskap och insatser vid naturkatastrofer och katastrofer som orsakats av människor.

Ändring 4

Förslag till beslut

Skäl 2a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(2a)

Skogsbränder är ett hot mot människors liv och uppehälle och mot den biologiska mångfalden, och de leder till stora utsläpp av koldioxid och minskar planetens koldioxidupptagningsförmåga, vilket förvärrar klimatförändringarna ytterligare. Särskilt alarmerande är det när primärskogar eller radioaktivt kontaminerade områden eldhärjas. Eftersom det blir vanligare med klimatrelaterade katastrofer, bland annat skogsbränder, måste den verksamhet civilskyddsmekanismen för unionen bedriver utanför unionen förstärkas, också när den inriktar sig på förebyggande och katastrofberedskap.

Ändring 5

Förslag till beslut

Skäl 3

Kommissionens förslag

Ändring

(3)	De mycket speciella erfarenheterna av covid-19-pandemin har visat att unionens effektivitet när det gäller att hantera en kris begränsas av räckvidden av dess styrningsram, men också av graden av beredskap hos unionen vid katastrofer som påverkar en majoritet av medlemsstaterna.

(3)

De mycket speciella erfarenheterna av covid-19-pandemin har visat att unionens effektivitet när det gäller att hantera en kris begränsas av räckvidden av dess styrningsram, men också av graden av beredskap hos unionen vid katastrofer som påverkar en majoritet av medlemsstaterna. Det är också tydligt att unionen och medlemsstaterna inte är tillräckligt rustade för extrema och komplexa katastrofer med långtgående och långsiktiga globala konsekvenser som exempelvis en omfattande pandemi. Det är därför angeläget att medlemsstaternas civilskyddsinsatser samordnas bättre och att rescEU förstärks.

Ändring 6

Förslag till beslut

Skäl 3a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(3a)

Erfarenheten av covid-19-krisen har visat att unionen och medlemsstaterna saknar lämplig beredskap för att bemöta storskaliga nödsituationer och att det befintliga regelverket inte är tillräckligt ändamålsenligt. Covid-19-krisen har också tydliggjort hur konsekvenserna av katastrofer för människors hälsa, miljön, samhället och ekonomin kan anta oanade proportioner. Med tanke på behovet av att stärka unionens förmåga och insatser inom hälsa och civilskydd är det angeläget att rescEU förstärks och blir mer flexibelt, snabbare och bättre samordnat med nationella civilskyddsmyndigheter. Det är också angeläget att medlemsstaterna lämnar tillräckligt med information om sitt förebyggande arbete och sin beredskap i nödsituationer.

Ändring 7

Förslag till beslut

Skäl 3b (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(3b)	Av omsorg om maximal insyn för unionsmedborgarna och maximal ansvarsskyldighet inför dem bör kommissionen ta fram vägledning för mätning av vilken andel av utgifterna via civilskyddsmekanismen för unionen som bör kunna räknas som offentligt utvecklingsbistånd.

Ändring 8

Förslag till beslut

Skäl 3c (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(3c)	Med tanke på erfarenheterna från covid-19-utbrottet och behovet av att stärka unionens insatskapacitet inom hälsa och civilskydd bör rescEU förstärkas avsevärt för att bli mer verkningsfullt inom var och en av civilskyddsmekanismens tre pelare, dvs. förebyggande, beredskap och insatser.

Ändring 9

Förslag till beslut

Skäl 5

Kommissionens förslag

Ändring

(5)	För att ha en bättre beredskap för sådana händelser i framtiden krävs snabba åtgärder för att stärka civilskyddsmekanismen.

(5)

För att ha en bättre beredskap för sådana händelser i framtiden krävs snabba åtgärder för att stärka civilskyddsmekanismen. Förstärkningen av civilskyddsmekanismen bör komplettera unionens strategier och fonder och inte ersätta integreringen av principen om katastrofresiliens i dessa strategier och fonder.

Ändring 88

Förslag till beslut

Skäl 6

Kommissionens förslag

Ändring

(6)

För att förbättra planeringen i fråga om förebyggande och beredskap bör unionen fortsätta att förespråka investeringar i förebyggande av katastrofer inom alla sektorer och i övergripande riskhanteringsmetoder som ligger till grund för förebyggande och beredskap, med beaktande av en multiriskstrategi, en ekosystembaserad strategi och de sannolika effekterna av klimatförändringar, i nära samarbete med berörda vetenskapliga samfund och de viktigaste ekonomiska aktörerna. Därför bör sektorsövergripande strategier som tar hänsyn till alla risker prioriteras och baseras på unionsövergripande mål för resiliens, som underlag för en grundläggande definition av kapacitet och beredskap. Kommissionen bör samarbeta med medlemsstaterna vid fastställandet av unionsövergripande mål för resiliens.

(6)

För att förbättra resiliensen och planeringen i fråga om förebyggande och beredskap bör unionen stärka investeringarna i förebyggande av katastrofer på tvärs över gränser och sektorer , bland annat sådana katastrofer som beror på seismisk aktivitet, såsom jordbävningar, eller på översvämningar eller hydrogeologisk instabilitet, såsom jordskred, och i övergripande riskhanteringsmetoder som ligger till grund för förebyggande och beredskap, med beaktande av en multiriskstrategi, en ekosystembaserad strategi och de sannolika effekterna av klimatförändringar, i nära samarbete med berörda vetenskapliga samfund, de viktigaste ekonomiska aktörerna och regionala och lokala myndigheter, som är nyckelaktörer i katastrofhanteringscykeln, samt med tredjesektors- och frivilligorganisationer som verkar på området, och unionens etablerade samordningsmekanismer får inte äventyras . Därför bör sektorsövergripande och gränsöverskridande strategier som tar hänsyn till alla risker prioriteras och baseras på unionsövergripande mål för resiliens, som underlag för en grundläggande definition av kapacitet och beredskap. Kommissionen måste samarbeta med medlemsstaterna och Europaparlamentet vid fastställandet av unionsövergripande mål för resiliens samt beakta eventuella operativa beredskapsplaner som redan finns på nationell, regional eller lokal nivå .

Ändring 11

Förslag till beslut

Skäl 6a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(6a)

Stresstester och ett förfarande för certifiering av insatskapaciteten bör betraktas som centrala inslag i säkerställandet av ett effektivt katastrofförebyggande. Det behövs regelbundna riskbedömningar på regional och lokal nivå, så att de nationella myndigheterna om nödvändigt kan vidta åtgärder för att stärka resiliensen, bland annat med hjälp av befintliga unionsmedel. Dessa riskbedömningar bör fokusera på regionala särdrag, till exempel seismisk aktivitet eller frekventa översvämningar eller skogsbränder. Bedömningarna bör även omfatta graden av gränsöverskridande samarbete, så att civilskyddsmekanismen får detaljerad information om lokalt tillgänglig kapacitet och kan genomföra mer riktade insatser.

Ändring 12

Förslag till beslut

Skäl 6b (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(6b)

Vid utarbetandet av unionsmål för resiliens vid katastrofer som syftar till att stödja förebyggande åtgärder och beredskapsåtgärder bör man noggrant bedöma och beakta de långsiktiga sociala konsekvenser som kan konstateras under den första tiden efter nödsituationen och som hanteras av civilskyddsmyndigheter, med särskild hänsyn till de mest utsatta människorna.

Ändring 89

Förslag till beslut

Skäl 6c (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(6c)

Regionala och lokala myndigheters roll i förebyggande och hantering av katastrofer är av stor betydelse, och deras insatskapacitet måste på lämpligt sätt involveras i all verksamhet som bedrivs för samordning och insättande enligt detta beslut, i enlighet med medlemsstaternas institutionella och rättsliga ramar och i syfte att minimera överlappningar och främja interoperabilitet. Sådana myndigheter kan spela en viktig förebyggande roll och är också de första som reagerar efter en katastrof, tillsammans med sin frivilligkapacitet. Det finns därför ett behov av kontinuerligt samarbete på lokal, regional och gränsöverskridande nivå i syfte att upprätta gemensamma varningssystem för snabba insatser innan rescEU mobiliseras samt regelbundna offentliga informationskampanjer om inledande insatsåtgärder.

Ändring 13

Förslag till beslut

Skäl 8a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(8a)

I och med att det inrättas gemensamma resurser sammanförs en rad räddningsgrupper, experter och utrustning som medlemsstaterna alltid har i beredskap för unionens civilskyddsuppdrag. Det är viktigt att dessa grupper uppfyller krävande kvalitets- och tillförlitlighetskriterier för att kunna samverka.

Ändring 14

Förslag till beslut

Skäl 9

Kommissionens förslag

Ändring

(9)

Civilskyddsmekanismen bör utnyttja unionens rymdbaserade infrastruktur, såsom det europeiska jordobservationsprogrammet (Copernicus), Galileo, rymdövervakningssystemet och Govsatcom, som tillhandahåller viktiga verktyg på unionsnivå för att hantera interna och externa krissituationer. Copernicus krishanteringssystem ger stöd till ERCC i de olika faserna av en kris, från av tidig varning och förebyggande till katastrofläge och återhämtning. Govsatcom kommer att tillhandahålla säker satellitkommunikationskapacitet som är särskilt anpassad till de statliga användarnas behov vid hantering av nödsituationer. Galileo är den första globala infrastrukturen för satellitnavigering som är särskilt utformad för civila ändamål i Europa och i hela världen och kan användas på andra områden, t.ex. krishantering, inbegripet system för tidig varning. Galileos relevanta tjänster kommer att omfatta en nödtjänst som, genom att avge signaler, sänder ut varningar om naturkatastrofer eller andra nödsituationer i specifika områden. Medlemsstaterna bör ha möjlighet att använda denna tjänst. Om de beslutar sig för att använda nödtjänsten bör de, för att validera systemet, identifiera och anmäla till kommissionen vilka nationella myndigheter som är behöriga att använda den.

(9)

Civilskyddsmekanismen bör utnyttja unionens rymdbaserade infrastruktur, såsom det europeiska jordobservationsprogrammet (Copernicus), Galileo, rymdövervakningssystemet och Govsatcom, som tillhandahåller viktiga verktyg på unionsnivå för att hantera interna och externa krissituationer. Copernicus krishanteringssystem ger stöd till ERCC i de olika faserna av en kris, från av tidig varning och förebyggande till katastrofläge och återhämtning. Govsatcom kommer att tillhandahålla säker satellitkommunikationskapacitet som är särskilt anpassad till de statliga användarnas behov vid hantering av nödsituationer. Galileo är den första globala infrastrukturen för satellitnavigering som är särskilt utformad för civila ändamål i Europa och i hela världen och kan användas på andra områden, t.ex. krishantering, inbegripet system för tidig varning. Galileos relevanta tjänster kommer att omfatta en nödtjänst som, genom att avge signaler, sänder ut varningar om naturkatastrofer eller andra nödsituationer i specifika områden. Eftersom nödtjänsten kan rädda liv och underlätta samordningen av nödåtgärder bör medlemsstaterna uppmuntras att använda denna tjänst. Om de beslutar sig för att använda nödtjänsten bör de, för att validera systemet, identifiera och anmäla till kommissionen vilka nationella myndigheter som är behöriga att använda den.

Ändring 15

Förslag till beslut

Skäl 9a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(9a)

Civilskyddsmekanismen och rescEU bör utvecklas på ett sätt som innebär att unionen kan göra effektiva insatser vid en rad olika nödsituationer. Klimatförändringarna leder till att naturkatastrofernas frekvens, intensitet och komplexitet ökar i unionen och i hela världen och kräver en hög grad av solidaritet mellan länder. Varje år härjas många medlemsstater av skogsbränder som förstör tusentals hektar och kräver många liv. Situationen var särskilt tydlig under skogsbrandsäsongen 2017 i Portugal, vilket mynnade ut i kommissionens förslag om rescEU i november 2017. Den förebyggande kapaciteten och insatskapaciteten i medlemsstaterna är ofta otillräcklig, även i dem som är hårdast drabbade av skogsbränder. Det är därför angeläget att förebyggandet, beredskapen och insatserna vid katastrofer stärks och att civilskyddsmekanismen omfattar tillräcklig kapacitet, även under rescEU:s övergångsperiod, för att agera när skogsbränder och andra naturkatastrofer inträffar.

Ändring 16

Förslag till beslut

Skäl 9b (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(9b)

Under covid-19-pandemin kunde kommissionen utifrån befintliga bestämmelser i beslut nr 1313/2013/EU bygga ut rescEU med medicinsk lagerhållning, där det ingick utrustning för intensivvård, personlig skyddsutrustning, laboratorievaror samt vacciner och behandlingsmedel för beredskapsändamål och för insatser vid ett allvarligt gränsöverskridande hot mot hälsan. Från denna medicinska lagerhållning kunde personlig skyddsutrustning delas ut till medlemsstater och kandidatländer. Eftersom bara medlemsstater får förvärva, hyra eller leasa rescEU-kapacitet gick det dock över en månad från det att genomförandeakten om inrättande av lagerhållningen antogs till dess att den medicinska utrustningen och förnödenheterna för första gången togs i bruk.

Ändring 17

Förslag till beslut

Skäl 10

Kommissionens förslag

Ändring

(10)

För att den operativa kapaciteten ska kunna reagera snabbt på en storskalig nödsituation eller vid en händelse med låg sannolikhet men med omfattande verkningar, såsom covid-19-pandemin, bör unionen ha möjlighet att förvärva, hyra, leasa eller på annat sätt anlita rescEU-kapacitet för att kunna bistå medlemsstaterna vid storskaliga nödsituationer, i enlighet med de stödjande befogenheterna på civilskyddets område och med särskild hänsyn till utsatta personer . Dessa kapaciteter bör på förhand förläggas vid logistiska knutpunkter inom unionen eller, av strategiska skäl, fördelas via tillförlitliga nätverk av nav såsom FN:s humanitära insatsenheter .

(10)

För att den operativa kapaciteten ska kunna reagera snabbt och effektivt på storskaliga nödsituationer eller vid händelser med låg sannolikhet men med omfattande verkningar, såsom covid-19-pandemin, bör unionen ha möjlighet att självständigt förvärva, hyra, leasa eller på annat sätt anlita rescEU-kapacitet för att kunna bistå medlemsstaterna vid storskaliga och gränsöverskridande nödsituationer, i enlighet med de stödjande befogenheterna på civilskyddets område. Dessa kapaciteter bör på förhand förläggas till logistiska knutpunkter inom unionen. EMA och ECDC bör vid behov höras vid fastställandet, förvaltningen och fördelningen av kapacitet för insatser i medicinska nödsituationer.

Ändring 18

Förslag till beslut

Skäl 10a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(10a)

I genomförandet av civilskyddsmekanismens verksamhet bör särskild hänsyn tas till skyddet av utsatta personer. För att förebygga könsrelaterat våld, bland annat våld i hemmet i kristider, bör dessutom kommissionen tillsammans med medlemsstaterna utarbeta vägledning på grundval av bästa praxis för att stödja offer för könsrelaterat våld inom ramen för civilskyddsmekanismen för unionen.

Ändring 19

Förslag till beslut

Skäl 10b (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(10b)

På grundval av principerna om solidaritet och allmän tillgång till bra hälso- och sjukvård, samt unionens centrala roll för att påskynda framstegen i arbetet med globala hälsoutmaningar, bör civilskyddsmekanismen för unionen, på ett sätt som skapar synergier och komplementaritet med andra relevanta unionsprogram, särskilt programmet EU för hälsa, förbättra kapaciteten för förebyggande, beredskap och insatser i medicinska nödsituationer.

Ändring 20

Förslag till beslut

Skäl 11

Kommissionens förslag

Ändring

(11)	RescEU-kapacitet som förvärvats, hyrts, leasats eller på annat sätt anlitats av medlemsstaterna skulle kunna användas för nationella ändamål, men endast när den inte används eller behövs för krishanteringsinsatser inom ramen för civilskyddsmekanismen.

(11)

RescEU-kapacitet som förvärvats, hyrts, leasats eller på annat sätt anlitats av medlemsstaterna eller kommissionen skulle kunna användas för nationella ändamål av de medlemsstater som hyser kapaciteten , men endast när den inte används eller behövs för krishanteringsinsatser inom ramen för civilskyddsmekanismen , varvid gränsöverskridande nödsituationer bör prioritera s.

Ändring 21

Förslag till beslut

Skäl 12

Kommissionens förslag

Ändring

(12)

Unionen har ett intresse av att vid behov kunna hantera nödsituationer i tredjeländer. Även om rescEU-kapacitet främst upprättas för att användas som ett säkerhetsnät inom unionen, skulle i vederbörligen motiverade fall och med beaktande av de humanitära principerna, rescEU-kapacitet kunna sättas in utanför unionen.

(12)

Unionen har ett intresse av att vid behov kunna hantera nödsituationer i tredjeländer. Även om rescEU-kapacitet främst upprättas för att användas som ett säkerhetsnät inom unionen skulle i vederbörligen motiverade fall , i samråd med humanitära aktörer före insatserna och med beaktande av de humanitära principerna, rescEU-kapacitet kunna sättas in utanför unionen.

Ändring 22

Förslag till beslut

Skäl 13

Kommissionens förslag

Ändring

(13)	För att hjälpa medlemsstaterna att tillhandahålla stödet bör den europeiska civilskyddspoolen förstärkas ytterligare genom att de operativa kostnaderna för den anslagna kapaciteten samfinansieras när den används utanför unionen.

(13)	För att hjälpa medlemsstaterna att tillhandahålla stödet också utanför unionen bör den europeiska civilskyddspoolen förstärkas ytterligare genom att de operativa kostnaderna för den anslagna kapaciteten samfinansieras på samma nivå, oavsett om den används inom eller utanför unionen.

Ändring 23

Förslag till beslut

Skäl 14a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(14a)

För att stärka samarbetet inom luftburen skogsbrandsbekämpning, och som reaktion på andra katastrofer, bör de administrativa förfarandena om möjligt rationaliseras för att säkerställa snabba insatser.

Ändring 24

Förslag till beslut

Skäl 16

Kommissionens förslag

Ändring

(16)

Med hänsyn till att utnyttjandet av rescEU-kapacitet för insatser inom ramen för civilskyddsmekanismen tillför ett betydande mervärde för unionen genom att säkerställa en effektiv och snabb reaktion på människor i nödsituationer, bör ytterligare krav på synlighet ställas för att sprida information till allmänheten och medierna i unionen och för att uppmärksamma unionens insatser. Kommissionen bör ge de nationella myndigheterna riktlinjer för kommunikationen kring varje enskild insats för att säkerställa att unionens roll uppmärksammas på vederbörligt sätt.

Ändring 25

Förslag till beslut

Skäl 17

Kommissionens förslag

Ändring

(17)	För att öka flexibiliteten och uppnå ett optimalt budgetgenomförande bör indirekt förvaltning inbegripas som metod för budgetgenomförandet.

(17)	För att öka flexibiliteten och uppnå ett optimalt budgetgenomförande bör detta beslut föreskriva indirekt förvaltning som en metod för budgetgenomförandet , avsedd att användas när det är motiverat p.g.a. den berörda åtgärdens karaktär och innehåll .

Ändring 26

Förslag till beslut

Skäl 17a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(17a)

I enlighet med artikel 155 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (1a) (”budgetförordningen”) bör de enheter som förtecknas i artikel 62.1 c i den förordningen och i artikel 25.2 i detta beslut årligen fullgöra sina rapporteringsskyldigheter. Rapporteringskraven för dessa enheter fastställs i den överenskommelse om verifiering som avses i artikel 130.3 i budgetförordningen.

Ändring 27

Förslag till beslut

Skäl 18

Kommissionens förslag

Ändring

(18)

För att främja förutsebarhet och långsiktig effektivitet i samband med genomförandet av beslut 1313/2013/EU bör kommissionen anta årliga eller fleråriga arbetsprogram som anger de planerade anslagen. Detta bör ge unionen att mer flexibilitet i budgetgenomförandet och därigenom bidra till att förbättra förebyggande åtgärder och beredskapsåtgärder.

utgår

Ändring 28

Förslag till beslut

Skäl 18a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(18a)

Unionens ledande byråer bör genom delegerade akter få förstärkta befogenheter att förvalta rescEU-kapacitet, leda upphandlingsförfarandet och utfärda rekommendationer om specifika kvantiteter och produkter som ska placeras vid geografiskt utspridda logistiska knutpunkter.

Ändring 29

Förslag till beslut

Skäl 18b (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(18b)

Inrättandet, förvaltningen och fördelningen av unionens strategiska reserver och lager av kapacitet för insatser i medicinska nödsituationer inom ramen för programmet EU för hälsa bör komplettera rescEU:s reserver.

Ändring 30

Förslag till beslut

Skäl 22a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(22a)

Det bör också finnas möjlighet till ytterligare, frivilliga bidrag från medlemsstaterna inom ramen för civilskyddsmekanismen.

Ändring 31

Förslag till beslut

Skäl 23

Kommissionens förslag

Ändring

(23)

Förebyggande åtgärder och beredskapsåtgärder är nödvändiga för att stärka unionens motståndskraft i samband med naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människor, men när katastrofer inträffar och hur omfattande de blir är naturligtvis oförutsägbart. Såsom framgår av den senaste tidens covid-19-kris kan de ekonomiska resurser som krävs för att säkerställa adekvata insatser variera avsevärt från år till år; sådana resurser bör omedelbart göras tillgängliga. En sammanjämkning av principen om förutsebarhet och behovet av snabba reaktioner på nya behov innebär att det finansiella genomförandet av programmen behöver anpassas. Det är därför lämpligt att tillåta överföring av outnyttjade anslag som är begränsade till det följande året och som endast avser insatser, utöver vad som föreskrivs artikel 12.4 i budgetförordningen.

(23)

Förebyggande åtgärder och beredskapsåtgärder är nödvändiga för att stärka unionens motståndskraft i samband med naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människor, men när katastrofer inträffar och hur omfattande de blir är naturligtvis oförutsägbart. Såsom framgår av den senaste tidens covid-19-kris kan de ekonomiska resurser som krävs för att säkerställa adekvata insatser variera avsevärt från år till år; sådana resurser bör omedelbart göras tillgängliga. En sammanjämkning av principen om förutsebarhet och behovet av snabba reaktioner på nya behov innebär att det finansiella genomförandet av programmen behöver anpassas. Det är därför lämpligt att tillåta överföring av outnyttjade anslag som är begränsade till det följande året och som avser förebyggande, beredskap och insatser, utöver vad som föreskrivs artikel 12.4 i budgetförordningen.

Ändring 32

Förslag till beslut

Skäl 25

Kommissionens förslag

Ändring

(25)

Bilaga I till beslut nr 1313/2013/EU medger inte den flexibilitet som behövs för att unionen ska kunna anpassa sina investeringar när det gäller förebyggande, beredskap och insatser och bör därför utgå. Nivåerna på de investeringar som ska anslås till de olika stadierna i katastrofriskhanteringscykeln måste fastställas på förhand. Avsaknaden av flexibilitet hindrar unionen från att kunna hantera att katastrofer är oförsebara till sin natur.

utgår

Ändring 33

Förslag till beslut

Skäl 25a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(25a)

För att rescEU ska ha en fungerande kapacitet och civilskyddsmekanismen effektivt kunna tillgodose unionsmedborgarnas behov har under covid-19-pandemin ytterligare anslag beviljats för finansiering av civilskyddsmekanismens insatser. Det är viktigt att unionen får nödvändig flexibilitet för att kunna reagera effektivt på katastrofers oförutsägbara karaktär, samtidigt som en viss förutsägbarhet bibehålls i fullgörandet av de mål som fastställs i detta beslut. Det är viktigt att uppnå nödvändig balans vid fullgörandet av dessa mål. I syfte att uppdatera procentandelarna i bilaga I i enlighet med prioriteringarna för den reformerade civilskyddsmekanismen bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen.

Ändring 34

Förslag till beslut

Artikel 1 – led - 1 (nytt)

Beslut nr 1313/2013/EU

Artikel 1 – punkt 2

Nuvarande lydelse

Ändring

(-1)	I artikel 1 ska punkt 2 ersättas med följande:

2. Civilskyddsmekanismen ska i första hand skydda människor, men även miljö och egendom, inklusive kulturarvet, mot alla typer av naturkatastrofer och katastrofer som orsakats av människor, inbegripet konsekvenserna av terrordåd, tekniska och radiologiska katastrofer eller miljökatastrofer, föroreningar av den marina miljön och akuta hälsokriser, som inträffar inom eller utanför unionen. När det gäller konsekvenserna av terrordåd och radiologiska katastrofer får civilskyddsmekanismen endast omfatta beredskapsåtgärder och katastrofinsatser.

”2. Civilskyddsmekanismen ska i första hand skydda människor, men även miljö och egendom, inklusive kulturarvet, mot alla typer av naturkatastrofer och katastrofer som orsakats av människor, inbegripet konsekvenserna av terrordåd, tekniska och radiologiska katastrofer eller miljökatastrofer, föroreningar av den marina miljön , hydrogeologisk instabilitet och akuta hälsokriser, som inträffar inom eller utanför unionen. När det gäller konsekvenserna av terrordåd och radiologiska katastrofer får civilskyddsmekanismen endast omfatta beredskapsåtgärder och katastrofinsatser.”

Ändring 35

Förslag till beslut

Artikel 1 – led - 1a (nytt)

Beslut nr 1313/2013/EU

Artikel 1 – punkt 3

Nuvarande lydelse

Ändring

(-1a)

I artikel 1 ska punkt 3 ersättas med följande:

3. Civilskyddsmekanismen ska främja solidaritet mellan medlemsstaterna genom praktiskt samarbete och samordning, utan att detta påverkar medlemsstaternas primära ansvar att skydda människor, miljö och egendom, inklusive kulturarvet, på det egna territoriet mot katastrofer och ska förse sina katastrofhanteringssystem med tillräcklig kapacitet för att de på ett adekvat och konsekvent sätt ska kunna hantera katastrofer av en sådan art och storleksordning som rimligen kan förväntas inträffa och som de rimligen kan förbereda sig inför.

”3. Civilskyddsmekanismen ska främja solidaritet mellan medlemsstaterna genom praktiskt samarbete och samordning, utan att detta påverkar medlemsstaternas primära ansvar att skydda människor, miljö , mark och egendom, inklusive kulturarvet, på det egna territoriet mot katastrofer och ska förse sina katastrofhanteringssystem med tillräcklig kapacitet för att de ska kunna förebygga, och på ett adekvat och konsekvent sätt hantera, katastrofer av en sådan art och storleksordning som rimligen kan förväntas inträffa och som de rimligen kan förbereda sig inför.”

Ändring 36

Förslag till beslut

Artikel 1 – led - 1b (nytt)

Beslut nr 1313/2013/EU

Artikel 3 – punkt 1 – led c

Nuvarande lydelse

Ändring

(-1b)

I artikel 3.1 ska led c ersättas med följande:

c)	Underlätta snabba och effektiva insatser vid katastrofer eller vid överhängande fara för katastrofer, inbegripet genom att vidta åtgärder för att begränsa omedelbara konsekvenser .

”c)	Underlätta snabba och effektiva insatser vid katastrofer eller vid överhängande fara för katastrofer, inbegripet genom att få bort alla byråkratiska hinder .”

Ändring 37

Förslag till beslut

Artikel 1 – led 1a (nytt)

Beslut nr 1313/2013/EU

Artikel 4 – led 4a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(1a)	I artikel 4 ska följande led införas:

”4a. unionsmål för resiliens vid katastrofer: mål som fastställts till stöd för förebyggande åtgärder och beredskapsåtgärder för att unionen och dess medlemsstater bättre ska kunna motstå verkningarna av en katastrof som har eller kan få gränsöverskridande verkningar, samt få en gemensam utgångspunkt för bevarandet av samhällsviktiga funktioner trots verkningarna av en sådan katastrof och för att en välfungerande inre marknad ska säkerställas också under sådana omständigheter.”

Ändring 38

Förslag till beslut

Artikel 1 – led 1b (nytt)

Beslut nr 1313/2013/EU

Artikel 5 – punkt 1 – led c

Nuvarande lydelse

Ändring

(1b)	I artikel 5.1 ska led c ersättas med följande:

ta fram och regelbundet uppdatera en sektorsöverskridande översikt över och kartläggning av risker för naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människor som unionen kan ställas inför, med en ansats som inkluderar olika policyområden som kan rikta sig till eller påverka förebyggande av katastrofer och som tar vederbörlig hänsyn till de sannolika effekterna av klimatförändringar,

”c)

ta fram och regelbundet uppdatera en sektorsöverskridande översikt över och kartläggning av risker för naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människor som unionen kan ställas inför, däribland katastrofer som har eller kan få gränsöverskridande verkningar, med en ansats som inkluderar olika policyområden som kan rikta sig till eller påverka förebyggande av katastrofer och som tar vederbörlig hänsyn till de sannolika effekterna av klimatförändringar,”

Ändring 39

Förslag till beslut

Artikel 1 – led 1c (nytt)

Beslut nr 1313/2013/EU

Artikel 5 – punkt 1 – led h

Nuvarande lydelse

Ändring

(1c)	I artikel 5.1 ska led h ersättas med följande:

h)	främja användande av diverse unionsmedel som kan stödja hållbara katastrofförebyggande åtgärder och uppmuntra medlemsstaterna och regionerna att utnyttja sådana finansieringsmöjligheter,

”h)	främja användande av unionsmedel som kan stödja hållbara katastrofförebyggande åtgärder , bland annat förebyggande av katastrofer orsakade av hydrogeologisk instabilitet, och uppmuntra medlemsstaterna och regionerna att utnyttja sådana finansieringsmöjligheter,”

Ändring 40

Förslag till beslut

Artikel 1 – led 2 – led -a (nytt)

Beslut nr 1313/2013/EU

Artikel 6 – punkt 1 – led c

Nuvarande lydelse

Ändring

-a)	I punkt 1 ska led c ersättas med följande:

c)	Fortsätta utarbeta och förbättra planering för katastrofriskhantering på nationell eller lämplig subnationell nivå.

”c)

Fortsätta utarbeta och förbättra planering för katastrofriskhantering på nationell eller lämplig subnationell nivå , även med avseende på gränsöverskridande samarbete, varvid hänsyn ska tas till unionsmålen för resiliens vid katastrofer enligt artikel 6.5 och riskerna med anknytning till katastrofer som har eller kan få gränsöverskridande verkningar .”

Ändring 41

Förslag till beslut

Artikel 1 – led 2 – led aa (nytt)

Beslut nr 1313/2013/EU

Artikel 6 – punkt 1 – led d

Nuvarande lydelse

Ändring

-aa)	I punkt 1 ska led d ersättas med följande:

Tillhandahålla kommissionen en sammanfattning av relevanta delar av de bedömningar som avses i punkterna a och b med fokus på centrala risker. För centrala risker med gränsöverskridande konsekvenser samt i förekommande fall risker med låg sannolikhet och stora konsekvenser ska medlemsstaterna beskriva förebyggande åtgärder och beredskapsåtgärder. Sammanfattningen ska tillhandahållas kommissionen senast den 31 december 2020 och därefter vart tredje år och om det föreligger viktiga förändringar.

”d)

Tillhandahålla kommissionen en sammanfattning av relevanta delar av de bedömningar som avses i punkterna a och b med fokus på centrala risker. För centrala risker med gränsöverskridande konsekvenser och risker med anknytning till katastrofer som har eller kan få gränsöverskridande verkningar samt i förekommande fall risker med låg sannolikhet och stora konsekvenser ska medlemsstaterna beskriva förebyggande åtgärder och beredskapsåtgärder. Sammanfattningen ska tillhandahållas kommissionen senast den 31 december 2020 och därefter vart tredje år och om det föreligger viktiga förändringar.”

Ändring 42

Förslag till beslut

Artikel 1 – led 2 – led b

Beslut nr 1313/2013/EU

Artikel 6 – punkt 1 – led f

Kommissionens förslag

Ändring

f)	Förbättra insamlingen av uppgifter om katastrofförluster på nationell eller lämplig subnationell nivå för att säkerställa evidensbaserat utarbetande av scenarier enligt artikel 10.1.”

”f)	Förbättra insamlingen av uppgifter om katastrofförluster på nationell eller lämplig subnationell nivå för att säkerställa evidensbaserat utarbetande av scenarier enligt artikel 10.1 , särskilt för att ta reda på var det finns luckor i gränsöverskridande insatskapacitet vid katastrofer .”

Ändring 43

Förslag till beslut

Artikel 1 – led 2 – led c

Beslut nr 1313/2013/EU

Artikel 6 – punkt 5

Kommissionens förslag	Ändring
5. Kommissionen ska fastställa unionsmål för resiliens vid katastrofer för att stödja förebyggande åtgärder och beredskapsåtgärder. Målen för resiliens vid katastrofer ska säkerställa en gemensam utgångspunkt för att kunna bevara kritiska samhällsfunktioner när en katastrof med omfattande verkningar ger upphov till dominoeffekter och för att säkerställa den inre marknadens funktion. Målen ska baseras på framåtblickande scenarier, inbegripet klimatförändringarnas effekter på katastrofriskerna, data om tidigare händelser och sektorsövergripande konsekvensbedömningar, med särskild hänsyn till utsatta personer.	5. Senast … [18 månader från och med den dag då detta beslut om ändring träder i kraft] ska kommissionen anta delegerade akter i enlighet med artikel 30 med avseende på komplettering av detta beslut genom att fastställa unionsmål för resiliens vid katastrofer för att stödja förebyggande åtgärder och beredskapsåtgärder. Målen för resiliens vid katastrofer ska säkerställa en gemensam utgångspunkt för att kunna bevara kritiska samhällsfunktioner när en katastrof med omfattande verkningar ger upphov till dominoeffekter och för att säkerställa den inre marknadens funktion. Målen ska baseras på framåtblickande scenarier, inbegripet effekterna av klimatförändringarna och förlusten av biologisk mångfald på katastrofriskerna, data om tidigare händelser och sektorsövergripande konsekvensbedömningar samt analyser av de långsiktiga sociala konsekvenserna i de berörda regionerna , med särskild hänsyn till utsatta personer. Vid utarbetandet av målen för resiliens vid katastrofer ska kommissionen särskilt fokusera på återkommande katastrofer som drabbar regioner i medlemsstaterna och föreslå konkreta åtgärder för de nationella myndigheterna, däribland sådana som ska genomföras med hjälp av unionsmedel, för att stärka resiliensen vid kriser.
Kommissionen ska ges befogenhet att vid behov anta delegerade akter i enlighet med artikel 30 för att fastställa unionsmål för resiliens vid katastrofer.”

Ändring 44

Förslag till beslut

Artikel 1 – led 3

Beslut nr 1313/2013/EU

Artikel 7 – punkt 1 – stycke 2

Kommissionens förslag	Ändring
ERCC ska särskilt, i realtid, samordna, övervaka och stödja insatser vid nödsituationer på unionsnivå. ERCC ska arbeta i nära kontakt med nationella krishanteringssystem, civilskyddsmyndigheter och relevanta unionsorgan.	ERCC ska särskilt, i realtid, samordna, övervaka och stödja insatser vid nödsituationer på unionsnivå. ERCC ska arbeta i nära kontakt med nationella krishanteringssystem, civilskyddsmyndigheter , lokala frivilliggrupper och relevanta unionsorgan.

Ändring 45

Förslag till beslut

Artikel 1 – led 4 – led a

Beslut nr 1313/2013/EU

Artikel 8 – led c – strecksats 1

Kommissionens förslag

Ändring

—	utveckla gränsöverskridande system för detektering och varning av unionsintresse,

—	utveckla gränsöverskridande system för detektering och tidig varning av unionsintresse för att begränsa katastrofers eller pandemiers omedelbara konsekvenser för människors liv ,

Ändring 46

Förslag till beslut

Artikel 1 – led 4 – led a

Beslut nr 1313/2013/EU

Artikel 8 – led c – led 3a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

—	tillhandahålla tekniskt utbildningsstöd till lokalsamhällen för att öka deras kapacitet att på egen hand genomföra en första krisinsats,

Ändring 47

Förslag till beslut

Artikel 1 – led 5a (nytt)

Beslut nr 1313/2013/EU

Artikel 9 – punkt 10a (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

(5a)	I artikel 9 ska följande punkt läggas till: ”10a. Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att förstainsatsaktörerna är lämpligt utrustade och redo att ingripa vid alla typer av katastrofer enligt artikel 1.”

Ändring 48

Förslag till beslut

Artikel 1 – led 6

Beslut nr 1313/2013/EU

Artikel 10 – punkt 1

Kommissionens förslag

Ändring

1. Kommissionen och medlemsstaterna ska gemensamt arbeta för att förbättra den sektorsövergripande resiliensen vid naturkatastrofer och katastrofer som orsakats av människor vilka kan antas få gränsöverskridande verkningar, inbegripet de negativa effekterna av klimatförändringar. Resiliensplaneringen ska inbegripa utarbetande av scenarier på unionsnivå för förebyggande och hantering av katastrofer på grundval av de riskbedömningar som avses i artikel 6.1 a och den översikt över risker som avses i artikel 5.1 c, den planering för katastrofriskhantering som avses i artikel 6.1 c, de uppgifter om katastrofförluster som avses i artikel 6.1 f samt kartläggning av tillgångar och utarbetande av planer för insättande av insatskapacitet, med beaktande av de unionsmål för resiliens vid katastrofer som avses i artikel 6.5.

1. Kommissionen och medlemsstaterna ska gemensamt arbeta för att förbättra den sektorsövergripande resiliensen vid naturkatastrofer och katastrofer som orsakats av människor vilka kan antas få gränsöverskridande verkningar, inbegripet de negativa effekterna av klimatförändringar och den ökande förekomsten av okontrollerade gränsöverskridande skogsbränder . Resiliensplaneringen ska inbegripa utarbetande av scenarier på unionsnivå för förebyggande och hantering av katastrofer på grundval av de riskbedömningar som avses i artikel 6.1 a och den översikt över risker som avses i artikel 5.1 c, den planering för katastrofriskhantering som avses i artikel 6.1 c, de uppgifter om katastrofförluster som avses i artikel 6.1 f samt kartläggning av tillgångar och utarbetande av planer för insättande av insatskapacitet, med beaktande av de unionsmål för resiliens vid katastrofer som avses i artikel 6.5.

Ändring 49

Förslag till beslut

Artikel 1 – led 6

Beslut nr 1313/2013/EU

Artikel 10 – punkt 2

Kommissionens förslag

Ändring

2. Vid resiliensplaneringen av katastrofinsatser i samband med humanitära kriser utanför unionen ska kommissionen och medlemsstaterna identifiera och främja synergieffekter mellan civilskyddsbiståndet och det humanitära bistånd som tillhandahålls av unionen och medlemsstaterna , vilket ska ske i samråd med humanitära aktörer, även på det lokala planet, och lokala myndigheter när detta är möjligt .

Ändring 50

Förslag till beslut

Artikel 1 – led 7

Beslut nr 1313/2013/EU

Artikel 11 – punkt 2

Kommissionens förslag

Ändring

2. Utifrån identifierade risker, de resiliensmål som avses i artikel 6.5, utarbetandet av scenarier som avses i artikel 10.1 samt kapaciteten och bristerna som helhet ska kommissionen, genom genomförandeakter som antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 33.2 , fastställa vilka typer av central insatskapacitet och vilken omfattning av denna som behövs för Europeiska civilskyddspoolen (nedan kallade kapacitetsmålen).

2. Utifrån identifierade risker, kapaciteten och bristerna som helhet och eventuella befintliga unionsmål för resiliens vid katastrofer, enligt vad som avses i artikel 6.5, samt scenarier som eventuellt utarbetats enligt vad som avses i artikel 10.1 ska kommissionen, genom genomförandeakter, fastställa vilka typer av central insatskapacitet och vilken omfattning av denna som behövs för Europeiska civilskyddspoolen (nedan kallade kapacitetsmålen). Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 33.2.

Ändring 51

Förslag till beslut

Artikel 1 – led 8 – led a

Beslut nr 1313/2013/EU

Artikel 12 – punkt 2

Kommissionens förslag

Ändring

”2 Kommissionen ska, genom genomförandeakter som antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 33.2 , fastställa den kapacitet som rescEU ska bestå av, baserat på de resiliensmål som avses i artikel 6.5 och sådant utarbetande av scenarier som avses i artikel 10.1, med beaktande av identifierade och framväxande risker, total kapacitet och brister på unionsnivå, i synnerhet på områdena luftburen skogsbrandsbekämpning, kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära incidenter och akutsjukvård.

”2 Kommissionen ska vid de logistiska knutpunkterna inrätta europeiska beredskapslager för medicinska motåtgärder och utrustning, där det ska ingå medicinska motåtgärder mot händelser med låg sannolikhet men med omfattande verkningar. Kommissionen ska, genom genomförandeakter, fastställa den kapacitet som rescEU ska bestå av, baserat på bland annat eventuella befintliga unionsmål för resiliens vid katastrofer enligt vad som avses i artikel 6.5 och eventuella scenarier som utarbetats enligt vad som avses i artikel 10.1, med beaktande av identifierade och framväxande risker, total kapacitet och brister på unionsnivå, i synnerhet på områdena luftburen skogsbrandsbekämpning, räddningsinsatser vid jordbävningar och översvämningar, kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära incidenter och akutsjukvård. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 33.2. Kommissionen ska regelbundet uppdatera informationen om kvantiteten rescEU-kapacitet och klassificeringen av den samt göra denna information direkt tillgänglig för andra unionsinstitutioner.

Ändring 52

Förslag till beslut

Artikel 1 – led 8 – led a

Beslut nr 1313/2013/EU

Artikel 12 – punkt 2 – stycke 1a (nytt)

Kommissionens förslag	Ändring
	För kapacitet avsedd för insatser i medicinska nödsituationer, såsom ett strategiskt lager, akutsjukvårdsgrupper och all annan relevant kapacitet, ska kommissionen säkerställa att effektiv samordning samt synergier uppnås med andra unionsprogram och unionsfonder, särskilt programmet EU för hälsa (1a) , och med relevanta aktörer på unionsnivå och internationellt.

Ändring 53

Förslag till beslut

Artikel 1 – led 8 – led a

Beslut nr 1313/2013/EU

Artikel 12 – punkt 3 – stycke 1

Kommissionens förslag

Ändring

RescEU-kapacitet ska förvärvas, hyras, leasas och/eller på annat sätt anlitas av kommissionen eller medlemsstaterna. Kommissionen får förvärva, hyra, leasa eller på annat sätt anlita rescEU-kapacitet för att lagra och distribuera varor av hög kvalitet eller tillhandahålla tjänster till medlemsstaterna genom upphandlingsförfaranden i enlighet med unionens finansiella regler. Om kommissionen förvärvar rescEU-kapacitet ska den kvarstå som ägare till kapaciteten, också när den fördelas till medlemsstater. Om rescEU-kapacitet hyrs, leasas eller på annat sätt anlitas av kommissionen ska kommissionen ha kvar den fulla kontrollen över denna kapacitet. Om kommissionen förvärvar kapacitet som inte kan återanvändas får kommissionen överföra ägandet av kapaciteten till den begärande medlemsstaten. Om rescEU-kapacitet förvärvas, hyrs, leasas eller på annat sätt anlitas av medlemsstaterna får direkta bidrag beviljas av kommissionen till medlemsstaterna utan en inbjudan att lämna förslag.

Ändring 54

Förslag till beslut

Artikel 1 – led 8 – led a

Beslut nr 1313/2013/EU

Artikel 12 – punkt 3 – stycke 3

Kommissionens förslag

Ändring

RescEU-kapacitet ska hysas av medlemsstater som förvärvar, hyr, leasar eller på annat sätt anlitar denna kapacitet. Som ett sätt att öka unionens resiliens ska rescEU-kapacitet som förvärvats, hyrts, leasats eller på annat sätt anlitats av kommissionen placeras strategiskt i unionen på förhand. I samråd med medlemsstaterna skulle rescEU-kapacitet som förvärvats, hyrts, leasats eller på annat sätt anlitats av kommissionen också kunna lokaliseras i tredjeländer via betrodda nätverk som förvaltas av relevanta internationella organisationer.”

Ändring 55

Förslag till beslut

Artikel 1 – led 8 – led aa (nytt)

Beslut nr 1313/2013/EU

Artikel 12 – punkt 5

Nuvarande lydelse

Ändring

aa)	Punkt 5 ska ersättas med följande:

5. Den medlemsstat som äger, hyr eller leasar rescEU-kapacitet ska säkerställa att denna rescEU-kapacitet registreras i Cecis, och att den är tillgänglig och insättningsbar för insatser inom ramen för civilskyddsmekanismen.

”5. Kommissionen eller den medlemsstat som äger, hyr, leasar eller på annat sätt anlitar rescEU-kapacitet ska säkerställa att denna rescEU-kapacitet registreras i Cecis, och att den är tillgänglig och insättningsbar för insatser inom ramen för civilskyddsmekanismen.

RescEU-kapacitet får endast användas för nationella ändamål som anges i artikel 23.4a när den inte används eller behövs för insatser inom ramen för civilskyddsmekanismen.

RescEU-kapacitet ska användas i enlighet med de genomförandeakter som antas enligt artikel 32.1 g och med kontrakt för operativa ändamål som ingåtts mellan kommissionen och den medlemsstat som äger, hyr eller leasar sådan kapacitet genom vilka villkoren för insättning av rescEU-kapacitet anges närmare, inbegripet deltagande personal.

Villkoren i kontrakten för operativa ändamål ska också säkerställa att rescEU-kapacitet används i enlighet med detta beslut, särskilt kraven i punkt 6 i denna artikel om att rescEU-kapacitet ska vara tillgänglig och det allmänna målet i artikel 1. I villkoren ska också anges vilka åtgärder som ska vidtas i händelse av bristande efterlevnad för att säkerställa att unionsmedel används på lämpligt sätt.”

Ändring 56

Förslag till beslut

Artikel 1 – led 8 – led b

Beslut nr 1313/2013/EU

Artikel 12 – punkt 10 – stycke 1

Kommissionens förslag

Ändring

”RescEU-kapacitet får sättas in utanför unionen i enlighet med punkterna 6–9 i denna artikel.”

”RescEU-kapacitet får sättas in utanför unionen i enlighet med punkterna 6–9 i denna artikel. Kommissionen ska införa särskilda bestämmelser för att säkerställa ansvarsskyldighet och en korrekt användning av rescEU-kapacitet i tredjeländer, inbegripet tillträde för unionens kontrolltjänstemän. Civilskyddsmekanismens synlighet i tredjeländer ska säkerställas i enlighet med artikel 20a.1 och 20a.2 i detta beslut. ”

Ändring 57

Förslag till beslut

Artikel 1 – led 8a (nytt)

Beslut nr 1313/2013/EU

Artikel 13 – punkt 1 – stycke 2 – led f a(nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(8a)

I artikel 13.1 andra stycket ska följande led införas:

”fa)	Skapa kapacitet för särskild insatsexpertis som kan utnyttjas vid katastrofer som påverkar kulturarvet.”

Ändring 58

Förslag till beslut

Artikel 1 – led 9

Beslut nr 1313/2013/EU

Artikel 15 – punkt 3 – led b

Kommissionens förslag

Ändring

b)	i samverkan med den drabbade medlemsstaten samla in och analysera kontrollerad information om situationen, i syfte att skapa gemensam situationsmedvetenhet , och sprida informationen till medlemsstaterna,

b)	i samverkan med den drabbade medlemsstaten samla in och analysera kontrollerad information om situationen, i syfte att skapa gemensam medvetenhet om situationen och bemötandet av den , och sprida informationen direkt till medlemsstaterna,

Ändring 59

Förslag till beslut

Artikel 1 – led 9a (nytt)

Beslut nr 1313/2013/EU

Artikel 16 – punkt 2

Nuvarande lydelse

Ändring

(9a)	I artikel 16 ska punkt 2 ersättas med följande:

2. Insatser enligt denna artikel får antingen genomföras som en oberoende biståndsinsats eller som ett bidrag till en insats som leds av en internationell organisation. Unionens samordning ska vara fullt integrerad med den övergripande samordning som tillhandahålls av Förenta nationernas kontor för samordning av humanitära frågor (Ocha) och ska respektera dess ledande roll. Vid katastrofer som orsakats av människor eller komplexa nödsituationer ska kommissionen säkerställa förenlighet med det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd, och respekt för humanitära principer.

”2. Insatser enligt denna artikel får antingen genomföras som en oberoende biståndsinsats eller som ett bidrag till en insats som leds av en internationell organisation. Unionens samordning ska vara fullt integrerad med den övergripande samordning som tillhandahålls av Förenta nationernas kontor för samordning av humanitära frågor (Ocha) och ska respektera dess ledande roll. Vid katastrofer som orsakats av människor eller komplexa nödsituationer ska kommissionen när så är möjligt samråda med humanitära aktörer, även på det lokala planet, och säkerställa förenlighet med det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd, och respekt för humanitära principer.”

Ändring 60

Förslag till beslut

Artikel 1 – led 10

Beslut nr 1313/2013/EU

Artikel 17 – punkt 1 – led a

Kommissionens förslag

Ändring

a)	efter begäran om expertrådgivning i fråga om förebyggande i enlighet med artikel 5.2,

a)	efter begäran om expertrådgivning i fråga om förebyggande i enlighet med artikel 5.2 , särskilt i händelse av en pandemi ,

Ändring 61

Förslag till beslut

Artikel 1 – led 10

Beslut nr 1313/2013/EU

Artikel 17 – punkt 1 – led b

Kommissionens förslag

Ändring

b)	efter begäran om expertrådgivning i fråga om beredskap i enlighet med artikel 13.3,

b)	efter begäran om expertrådgivning i fråga om beredskap i enlighet med artikel 13.3 , särskilt i händelse av en pandemi ,

Ändring 62

Förslag till beslut

Artikel 1 – led 11

Beslut nr 1313/2013/EU

Artikel 18 – punkt 1 – led aa (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

aa)	utveckla kartmaterial för snabb insättning och mobilisering av resurser, med särskild hänsyn till gränsöverskridande regioners särdrag med tanke på gränsöverskridande risker såsom okontrollerade skogsbränder,

Ändring 63

Förslag till beslut

Artikel 1 – led 12 – led ba (nytt)

Beslut nr 1313/2013/EU

Artikel 19 – punkt 3 – stycke 1

Nuvarande lydelse

Ändring

(ba)	I punkt 3 ska första stycket ersättas med följande:

Det anslag som avses i punkt 1 får också täcka sådana utgifter för förberedande insatser, övervakning, kontroll, revision och utvärdering som krävs för förvaltningen av civilskyddsmekanismen och uppfyllandet av dess mål.

”Det anslag som avses i punkterna 1 och 1a i denna artikel och i artikel 19a får också täcka sådana utgifter för förberedande insatser, övervakning, kontroll, revision och utvärdering som krävs för förvaltningen av civilskyddsmekanismen och uppfyllandet av dess mål.”

Ändring 64

Förslag till beslut

Artikel 1 – led 12 – led bb (nytt)

Beslut nr 1313/2013/EU

Artikel 19 – punkt 3a (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

(bb)	Följande punkt ska införas: ”3a. Den finansieringsram som avses i punkterna 1 och 1a i denna artikel och i artikel 19a ska användas för att täcka förebyggande åtgärder, beredskapsåtgärder och insatser vid naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människor.”

Ändring 65

Förslag till beslut

Artikel 1 – led 12 – led c

Beslut nr 1313/2013/EU

Artikel 19 – punkt 4

Kommissionens förslag

Ändring

(c)	Punkt 4 ska ersättas med följande:

utgår

”4. Den finansieringsram som avses i punkterna 1 och 1a ska användas för att täcka åtgärder för att förebygga, förbereda för och hantera naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människor.”

Ändring 66

Förslag till beslut

Artikel 1 – led 12 – led ca (nytt)

Beslut nr 1313/2013/EU

Artikel 19 – punkt 4

Nuvarande lydelse

Ändring

(ca)	Punkt 4 ska ersättas med följande:

4. Den finansieringsram som avses i punkt 1 ska under perioden 2014–2020 fördelas i enlighet med de procentandelar och principer som anges i bilaga I .

”4. Den finansieringsram som avses i punkt 1 ska under perioden 2014–2020 fördelas i enlighet med de procentandelar som anges i punkt 1 i bilaga I och de principer som anges i punkt 3 i den bilagan .”

Ändring 67

Förslag till beslut

Artikel 1 – led 12 – led cb (nytt)

Beslut nr 1313/2013/EU

Artikel 19 – punkt 4a (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

(cb)	Följande punkt ska införas: ”4a. Den finansieringsram som avses i punkt 1a i denna artikel och i artikel 19a ska under perioden 2021–2027 fördelas i enlighet med de procentandelar som anges i punkt 2 i bilaga I och de principer som anges i punkt 3 i den bilagan.”

Ändring 68

Förslag till beslut

Artikel 1 – led 12 – led d

Beslut nr 1313/2013/EU

Artikel 19 – punkterna 5 och 6

Kommissionens förslag

Ändring

(d)	Punkterna 5 och 6 ska utgå.

utgår

Ändring 69

Förslag till beslut

Artikel 1 – led 12 – led da (nytt)

Beslut nr 1313/2013/EU

Artikel 19 – punkt 5

Nuvarande lydelse

Ändring

(da)	Punkt 5 ska ersättas med följande:

5. Kommissionen ska se över fördelningen enligt bilaga I mot bakgrund av resultatet av den interimsutvärdering som avses i artikel 34.2 a . Kommissionen ska, när så är nödvändigt mot bakgrund av resultaten av den översynen , ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 30 för att anpassa sifferuppgifterna i bilaga I med mer än 8 procentenheter och mindre än 16 procentenheter . Dessa delegerade akter ska antas senast den 30 juni 2017.

”5. Kommissionen ska se över fördelningen enligt bilaga I mot bakgrund av resultatet av den utvärdering som avses i artikel 34.3 . Kommissionen ska, när så är nödvändigt mot bakgrund av oväntade händelser som påverkar budgetgenomförandet eller mot bakgrund av inrättandet av rescEU-kapacitet , ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 30 med avseende på att ändra bilaga I för att anpassa sifferuppgifterna i punkterna 1 och 2 i bilaga I med mer än 10 procentenheter.”

Ändring 70

Förslag till beslut

Artikel 1 – led 12 – led db (nytt)

Beslut nr 1313/2013/EU

Artikel 19 – punkt 6

Nuvarande lydelse

Ändring

(db)	Punkt 6 ska ersättas med följande:

6. Om tvingande skäl till skyndsamhet så kräver ska kommissionen vid en nödvändig revision av de budgetresurser som finns tillgängliga för katastrofinsatser ges befogenhet att anta delegerade akter för att justera sifferuppgifterna i bilaga I med mer än 8 procentenheter och mindre än 16 procentenheter, inom ramen för de tillgängliga budgetanslagen och i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 31.

”6. Om tvingande skäl till skyndsamhet så kräver ska kommissionen vid en nödvändig revision av de budgetresurser som finns tillgängliga för katastrofinsatser ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 30 med avseende på att ändra bilaga I för att justera sifferuppgifterna i punkterna 1 och 2 i bilaga I med mer än 10 procentenheter, inom ramen för de tillgängliga budgetanslagen i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 31.”

Ändring 71

Förslag till beslut

Artikel 1 – led 12 – led dc (nytt)

Beslut nr 1313/2013/EU

Artikel 19 – punkt 6a (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

(dc)

I artikel 19 ska följande punkt läggas till:

”6a. Europaparlamentet och rådet ska godkänna de årliga anslag som står till förfogande utan att det påverkar bestämmelserna i rådets förordning (EU, Euratom) nr … /… om inrättande av en flerårig budgetram för åren 2021–2027 och det interinstitutionella avtalet av den … 2020 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning.”

Ändring 72

Förslag till beslut

Artikel 1 – led 13

Beslut nr 1313/2013/EU

Artikel 19a – stycke 1

Kommissionens förslag	Ändring
Åtgärder som avses i artikel 2 i förordning [ERI] ska genomföras enligt detta beslut med de belopp som avses i artikel 3.2 a iv i den förordningen, med förbehåll för vad som anges i dess artikel 4.4 och 4.8.	Åtgärder som avses i artikel 2 i förordning [ERI] ska genomföras enligt detta beslut till ett belopp på 2 187 620 000 EUR i löpande priser enligt vad som avses i artikel 3.2 a iv i den förordningen, med förbehåll för vad som anges i dess artikel 4.4 och 4.8.

Ändring 73

Förslag till beslut

Artikel 1 – led 14

Beslut nr 1313/2013/EU

Artikel 20a – punkt 1 – stycke 2

Kommissionens förslag	Ändring
Allt bistånd och all finansiering som tillhandahålls inom ramen för detta beslut ska synliggöras på lämpligt sätt. Medlemsstaterna ska särskilt säkerställa att kommunikation till allmänheten om insatser som finansieras inom ramen för civilskyddsmekanismen	Allt bistånd och all finansiering som tillhandahålls inom ramen för detta beslut ska synliggöras på lämpligt sätt i enlighet med de särskilda riktlinjer som kommissionen utfärdar för specifika insatser . Medlemsstaterna ska särskilt säkerställa att kommunikation till allmänheten om insatser som finansieras inom ramen för civilskyddsmekanismen

Ändring 74

Förslag till beslut

Artikel 1 – led 14

Beslut nr 1313/2013/EU

Artikel 20a – punkt 1 – stycke 2a (nytt)

Kommissionens förslag	Ändring
	När rescEU-kapacitet används för nationella ändamål enligt vad som avses i artikel 12.5 ska medlemsstaterna, på samma sätt som avses i första stycket i denna punkt, framhålla kapacitetens ursprung och synliggöra den unionsfinansiering som använts för att förvärva kapaciteten.

Ändring 75

Förslag till beslut

Artikel 1 – led 15 – led aa (nytt)

Beslut nr 1313/2013/EU

Artikel 21 – punkt 1 – led h

Nuvarande lydelse

Ändring

(aa)	I artikel 21.1 ska led h ersättas med följande:

h)	Stöd till sådan beredskapsverksamhet som beskrivs i artikel 13.

”h)	Stöd till sådan beredskapsverksamhet som beskrivs i artikel 13 , särskilt genom att förstärka befintliga utbildningsnätverk och synergierna mellan dem och genom att främja inrättandet av nya nätverk med fokus på innovativa lösningar och nya risker och utmaningar .”

Ändring 76

Förslag till beslut

Artikel 1 – led 15 – led b

Beslut nr 1313/2013/EU

Artikel 21 – punkt 3 – stycke 3

Kommissionens förslag	Ändring
Det ekonomiska bistånd som avses i denna punkt får genomföras genom fleråriga arbetsprogram. För åtgärder som sträcker sig över mer än ett budgetår får budgetåtagandena delas upp i årliga delåtaganden.	utgår

Ändring 77

Förslag till beslut

Artikel 1 – led 18

Beslut nr 1313/2013/EU

Artikel 25 – punkt 2

Kommissionens förslag

Ändring

2. Kommissionen ska genomföra unionens ekonomiska bistånd i enlighet med budgetförordningen genom direkt förvaltning eller indirekt förvaltning med organ som avses i artikel 62.1 c i budgetförordningen .

2. Kommissionen ska genomföra unionens ekonomiska bistånd genom direkt förvaltning i enlighet med förordning (EU, Euratom) 2018/1046 eller indirekt förvaltning med de organ som avses i artikel 62.1 c i den förordningen . Vid valet av genomförandesätt för det ekonomiska stödet ska förtur ges åt direkt förvaltning. När det är motiverat p.g.a. den berörda åtgärdens karaktär och innehåll får kommissionen välja indirekt förvaltning. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 30 för att komplettera detta beslut genom att fastställa vilka av åtgärderna inom civilskyddsmekanismen som får genomföras genom indirekt förvaltning.

Ändring 78

Förslag till beslut

Artikel 1 – led 18

Beslut nr 1313/2013/EU

Artikel 25 – punkt 4 – stycke 1

Kommissionens förslag

Ändring

För att genomföra detta beslut ska kommissionen genom genomförandeakter anta årliga eller fleråriga arbetsprogram. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 119.2. De årliga eller fleråriga arbetsprogrammen ska ange eftersträvade mål, förväntade resultat, genomförandemetod och totalbelopp. De ska även innehålla en beskrivning av de insatser som ska finansieras, uppgifter om de belopp som tilldelas varje insats och en vägledande tidsplan för genomförandet. Med avseende på det ekonomiska bistånd som avses i artikel 28.2 ska de årliga eller fleråriga arbetsprogrammen beskriva de åtgärder som planeras för de länder som anges däri.

För att genomföra detta beslut ska kommissionen genom genomförandeakter anta årliga arbetsprogram. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 119.2. De årliga arbetsprogrammen ska ange eftersträvade mål, förväntade resultat, genomförandemetod och totalbelopp. De ska även innehålla en beskrivning av de insatser som ska finansieras, uppgifter om de belopp som tilldelas varje insats och en vägledande tidsplan för genomförandet. Med avseende på det ekonomiska bistånd som avses i artikel 28.2 ska de årliga arbetsprogrammen beskriva de åtgärder som planeras för de länder som anges däri.

Ändring 79

Förslag till beslut

Artikel 1 – led 18

Beslut nr 1313/2013/EU

Artikel 25 – punkt 4 – stycke 2

Kommissionens förslag	Ändring
Det ska dock inte krävas några årliga eller fleråriga arbetsprogram för åtgärder som omfattas av sådana katastrofinsatser som anges i kapitel IV, vilka inte kan förutses på förhand.	Det ska dock inte krävas några årliga arbetsprogram för åtgärder som omfattas av sådana katastrofinsatser som anges i kapitel IV, vilka inte kan förutses på förhand.

Ändring 80

Förslag till beslut

Artikel 1 – led 18

Beslut nr 1313/2013/EU

Artikel 25 – punkt 5

Kommissionens förslag

Ändring

5. Utöver bestämmelserna i artikel 12.4 i budgetförordningen ska de åtagande- och betalningsbemyndiganden som inte har utnyttjats vid utgången av det budgetår för vilket anslagen har förts in i den årliga budgeten överföras automatiskt och får ingås och utbetalas fram till och med den 31 december påföljande år. De överförda anslagen ska endast användas för katastrofinsatser. De överförda anslagen ska användas först under närmast påföljande budgetår.

5. Utöver bestämmelserna i artikel 12.4 i budgetförordningen ska de åtagande- och betalningsbemyndiganden som inte har utnyttjats vid utgången av det budgetår för vilket anslagen har förts in i den årliga budgeten överföras automatiskt och får ingås och utbetalas fram till och med den 31 december påföljande år. De överförda anslagen ska användas för förebyggande, beredskap och katastrofinsatser. De överförda anslagen ska användas först under närmast påföljande budgetår.

Ändring 81

Förslag till beslut

Artikel 1 – led 20 – led a

Beslut nr 1313/2013/EU

Artikel 30 – punkt 2

Kommissionens förslag	Ändring
”2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 6.5 och artikel 21.3 andra stycket ska ges till kommissionen till och med den 31 december 2027.”	”2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 6.5 , 19.5, 19.6, 21.3 andra stycket och 25.2 ska ges till kommissionen till och med den 31 december 2027.”

Ändring 82

Förslag till beslut

Artikel 1 – led 20 – led aa (nytt)

Beslut nr 1313/2013/EU

Artikel 30 – punkt 3

Kommissionens förslag

Ändring

(aa)	Punkt 3 ska utgå.

Ändring 83

Förslag till beslut

Artikel 1 – led 20 – led b

Beslut nr 1313/2013/EU

Artikel 30 – punkt 4

Kommissionens förslag

Ändring

4. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 6.5 och i 21.3 andra stycket får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 6.5 , 19.5, 19.6, 21.3 andra stycket och 25.2 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

Ändring 84

Förslag till beslut

Artikel 1 – led 20 – led c

Beslut nr 1313/2013/EU

Artikel 30 – punkt 7

Kommissionens förslag

Ändring

7. En delegerad akt som antas i enlighet med artikel 6.5 eller artikel 21.3 andra stycket ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

7. En delegerad akt som antas i enlighet med artiklarna 6.5 , 19.5, 19.6, 21.3 andra stycket eller 25.2 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Ändring 85

Förslag till beslut

Artikel 1 – stycke 1 – led 22a (nytt)

Beslut nr 1313/2013/EU

Artikel 34 – punkt 2 – stycke 1a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(22a)

I artikel 34.2 ska följande stycke läggas till:

”Senast den … [24 månader från och med den dag då detta beslut om ändring träder i kraft] ska kommissionen utvärdera hur civilskyddsmekanismen fungerat och vilken samordning och vilka synergier som uppnåtts med programmet EU för hälsa och annan unionslagstiftning på hälsoområdet, i syfte att lägga fram ett lagstiftningsförslag som omfattar inrättandet av en särskild europeisk mekanism för hälsoinsatser.”

Ändring 86

Förslag till beslut

Artikel 1 – led 23

Beslut nr 1313/2013/EU

Bilaga I

Kommissionens förslag

Ändring

(23)	Bilaga I ska utgå.

utgår

Ändring 87

Förslag till beslut

Artikel 1 – stycke 1 – led 23a (nytt)

Beslut nr 1313/2013/EU

Bilaga I

Nuvarande lydelse

Ändring

(23a)

Bilaga I ska ändras på följande sätt:

Bilaga I

”Bilaga I

Fördelning av finansieringsramen för genomförandet av den civilskyddsmekanism som avses i artiklarna 19.1, 19.1a och 19a i procent samt principer för fördelningen

Fördelning av finansieringsramen för genomförandet av den unionsmekanism som avses i artikel 19.1 i procent

1.	Fördelning av finansieringsramen för genomförandet av den civilskyddsmekanism som avses i artikel 19.1 i procent för perioden 2014–2020

Förebyggande åtgärder: 20 % +/- 8 procentenheter

Förebyggande åtgärder: 10 % +/- 10 procentenheter

Beredskap: 50 % +/- 8 procentenheter

Beredskap: 65 % +/- 10 procentenheter

Insatser: 30 % +/- 8 procentenheter

Insatser: 25 % +/- 10 procentenheter

2.	Fördelning av finansieringsramen för genomförandet av den civilskyddsmekanism som avses i artikel 19.1a i procent för perioden 2021–2027

Förebyggande åtgärder: 8 % +/- 10 procentenheter

Beredskap: 80 % +/- 10 procentenheter

Insatser: 12 % +/- 10 procentenheter

Principer

Vid genomförandet av detta beslut ska kommissionen prioritera åtgärder för vilka det i detta beslut fastställs en tidsfrist inom perioden fram till det att beslutet löper ut, med målsättningen att tidsfristen i fråga ska iakttas.

(1) Ärendet återförvisades för interinstitutionella förhandlingar till det ansvariga utskottet, i enlighet med artikel 59.4 fjärde stycket i arbetsordningen (A9-0148/2020).

(1a) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012, (EUT L 193, 30.7.2018, s. 1).

(1a) Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av ett program för unionens åtgärder på hälsoområdet för perioden 2021–2027 och om upphävande av förordning (EU) nr 282/2014 (programmet EU för hälsa) (COM(2020)0405).

22.9.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 385/217

P9_TA(2020)0219

Globala systemet för insamling av uppgifter om fartygs förbrukning av eldningsolja ***I

Europaparlamentets ändringar antagna den 16 september 2020 av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) 2015/757 för att ta vederbörlig hänsyn till det globala systemet för insamling av uppgifter om fartygs förbrukning av eldningsolja (COM(2019)0038 – C8-0043/2019 – 2019/0017(COD)) (1)

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

(2021/C 385/29)

Ändring 1

Förslag till förordning

Skäl - 1 (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(-1)

Med det aldrig tidigare skådade hot som klimatförändringarna utgör behöver ambitionsnivån höjas och ytterligare klimatåtgärder vidtas av unionen och på global nivå. Unionen har åtagit sig att intensifiera sina insatser för att bekämpa klimatförändringarna och genomföra Parisavtalet (1a) i enlighet med de senaste tillgängliga vetenskapliga rönen. Den särskilda rapporten om global uppvärmning på 1,5 oC från Mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC) från 2018 bekräftar att en betydande minskning av utsläppen i alla sektorer är avgörande för att hålla den globala uppvärmningen under 1,5 oC. I 2019 års särskilda rapport The Ocean and Cryosphere in a Changing Climate (Havet och kryosfären i ett klimat i förändring) från IPCC anges det dessutom att klimatmekanismerna är beroende av havens och de marina ekosystemens hälsa, som just nu påverkas av den globala uppvärmningen, föroreningar, överexploatering av den marina biologiska mångfalden, försurning, försämrad syresättning och kusterosion. IPCC påminner om att haven är en del av lösningen när det gäller att begränsa effekterna av klimatförändringarna och anpassa sig till dem, och understryker att både växthusgasutsläppen och föroreningen av ekosystemen måste minskas och de naturliga kolsänkorna förbättras.

Ändring 2

Förslag till förordning

Skäl 1

Kommissionens förslag

Ändring

(1)

Sjötransporter påverkar det globala klimatet på grund av koldioxidutsläppen från sjöfart . År 2015 svarade sjötransporter för 13 % av de totala växthusgasutsläppen från transporter i unionen (15). Den internationella sjöfarten är det enda transportslag som inte omfattas av unionens åtagande att minska växthusgasutsläppen.

(1)

Sjötransporter påverkar klimatförändringarna, den marina biologiska mångfalden, luftkvaliteten och folkhälsan på grund av koldioxidutsläppen och andra utsläpp, till exempel metan, kväveoxider, svaveloxider, partiklar och sot . År 2015 svarade sjötransporter för 13 % av de totala växthusgasutsläppen från transporter i unionen (15). Den globala sjöfartens utsläpp förväntas öka med mellan 50 % och 250 % fram till 2050 (15a) . Utsläppen från sjöfarten inom EES-området förväntas öka med 86 % jämfört med 1990 års nivåer fram till 2050 om det inte vidtas ytterligare åtgärder, trots de minimistandarder för fartygs energieffektivitet som Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) har antagit . Den internationella sjöfarten är det enda transportslag som inte omfattas av unionens åtagande att minska växthusgasutsläppen. IMO antog den 13 april 2018 sin inledande strategi för minskning av växthusgasutsläppen från fartyg. Det behövs omgående åtgärder på både global nivå och unionsnivå för att genomföra denna strategi, för att säkerställa att det vidtas omedelbara åtgärder för att minska utsläppen från sjöfarten, bidra till genomförandet av Parisavtalet och uppnå det unionsomfattande målet om klimatneutralitet, utan att undergräva klimatinsatserna i andra sektorer.

Ändring 3

Förslag till förordning

Skäl 2

Kommissionens förslag

Ändring

(2)	Alla sektorer av ekonomin bör bidra till att minska växthusgasutsläppen i enlighet med det åtagande som medlagstiftarna gjorde i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/842 (16) och Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/410 (17).

(2)

Alla sektorer av ekonomin bör bidra till de gemensamma insatserna för att slutföra omställningen till nettonollutsläpp av växthusgaser så snart som möjligt och senast 2050 i enlighet med unionens åtaganden enligt Parisavtalet och Europeiska rådets slutsatser av den 12 december 2019 om klimatförändringarna .

Ändring 4

Förslag till förordning

Skäl 3

Kommissionens förslag

Ändring

(3)

I Europaparlamentets resolution från februari 2014 om en ram för klimat- och energipolitiken fram till 2030 uppmanas kommissionen och medlemsstaterna att fastställa ett bindande EU-mål om att fram till 2030 minska växthusgasutsläppen med minst 40 % jämfört med 1990 års nivåer. Europaparlamentet påpekade även att alla sektorer i ekonomin måste bidra till att minska utsläppen av växthusgaser om unionen ska kunna ta sin del av det globala ansvaret.

(3)

I Europaparlamentets resolution av den 14 mars 2019 om klimatförändringar stöddes med stor majoritet målet att nå klimatneutralitet så snart som möjligt och senast 2050. Europaparlamentet har också vid upprepade tillfällen uppmanat kommissionen och medlemsstaterna att höja det bindande unionsmålet om att fram till 2030 minska växthusgasutsläppen till 55 % jämfört med 1990 års nivåer. Europaparlamentet påpekade även att alla sektorer i ekonomin , även den internationella luftfarten och sjöfarten, måste bidra till att minska utsläppen av växthusgaser om unionen ska kunna uppnå sina klimatmål och ta sin del av det globala ansvaret. Snabba insatser för att skapa en koldioxidsnål sjöfartssektor är så mycket viktigare mot bakgrund av att parlamentet den 28 november 2019 utlyste ett klimat- och miljönödläge.

Ändring 5

Förslag till förordning

Skäl 3a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(3a)

I sin resolution av den 28 november 2019 om FN:s klimatkonferens 2019 i Madrid, Spanien (COP25) betonade Europaparlamentet behovet av ytterligare unionsåtgärder för att man ska komma till rätta med växthusgasutsläppen från sjöfarten, med tanke på IMO:s långsamma och otillräckliga framsteg. Europaparlamentet stödde särskilt att sjöfartssektorn tas med i unionens system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser (EU:s utsläppshandelssystem) och att normer för fartygs energieffektivitet införs på unionsnivå. Det räcker inte med enbart marknadsbaserade strategier för utsläppsminskning för att unionens utsläppsminskningsmål ska kunna nås, utan dessa strategier bör åtföljas av bindande lagstadgade krav på utsläppsminskning som verkställs i vederbörlig ordning.

Ändring 6

Förslag till förordning

Skäl 4

Kommissionens förslag

Ändring

(4)

I sina slutsatser av den 24 oktober 2014 godkände Europeiska rådet ett bindande EU-mål om att fram till 2030 minska de inhemska växthusgasutsläppen med minst 40 % jämfört med 1990 . Europeiska rådet framhöll också vikten av att minska utsläppen av växthusgaser och riskerna med beroendet av fossila bränslen i transportsektorn och uppmanade kommissionen att ytterligare studera instrument och åtgärder för ett heltäckande och teknikneutralt tillvägagångssätt, bland annat för främjande av utsläppsminskning och energieffektivitet i transportsektorn .

(4)

I sina slutsatser av den 12 december 2019 (1a) godkände Europeiska rådet målet att uppnå ett klimatneutralt EU senast 2050 . Europeiska rådet framhöll också att all relevant EU-lagstiftning och EU-politik måste vara förenlig med och bidra till uppfyllandet av klimatneutralitetsmålet, samtidigt som hänsyn tas till lika villkor .

Ändring 7

Förslag till förordning

Skäl 4a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(4a)

I dagsläget är sjöfarten den enda sektorn som inte är föremål för ett uttryckligt unionsmål om utsläppsminskningar eller särskilda begränsningsåtgärder. I sitt meddelande av den 11 december 2019 om den europeiska gröna given tillkännagav kommissionen sin avsikt att vidta ytterligare åtgärder för att komma till rätta med växthusgasutsläppen från sjöfarten och, i synnerhet, att utvidga EU:s utsläppshandelssystem till sjöfarten, att reglera de mest förorenande fartygens tillträde till unionens hamnar och att ålägga fartyg i hamn att använda landström. I sitt förslag av den 4 mars 2020 till en förordning om inrättande av en ram för att uppnå klimatneutralitet och om ändring av förordning (EU) 2018/1999 (Europeisk klimatlag) (1a) bekräftar kommissionen att det behövs ytterligare åtgärder för att uppnå målet om klimatneutralitet senast 2050 och att samtliga sektorer måste bidra, eftersom den nuvarande politiken förväntas minska växthusgasutsläppen med endast 60 % fram till 2050.

Ändring 8

Förslag till förordning

Skäl 4b (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(4b)

Avlägsnandet av marknadshinder inom sjöfarten, inbegripet genom användning av ett insynsvänligt och gediget system för övervakning, rapportering och verifiering, syftar till att bidra till en större användning av teknik för energieffektivitet och därmed minska utsläppen från sjöfarten med ungefär 2 % fram till 2030. Det krävs därför ytterligare åtgärder för att sjöfartssektorn ska kunna bidra fullt ut till de ekonomiövergripande insatserna för att nå unionens mål om klimatneutralitet samt målen för 2030 och andra potentiella delmål. Förordningen om övervakning, rapportering och verifiering är unionens primära instrument för övervakning, rapportering och verifiering av sjöfartens utsläpp av växthusgaser och luftföroreningar och utgör således en grund för ytterligare åtgärder. Förordningens tillämpningsområde bör därför utvidgas till att omfatta bindande krav för företag att minska sina växthusgasutsläpp per transportarbete, och det är också nödvändigt att utvidga EU:s utsläppshandelssystem till att omfatta sjöfartssektorn.

Ändring 9

Förslag till förordning

Skäl 6

Kommissionens förslag

Ändring

(6)

I april 2015 antog Europaparlamentet och rådet förordning (EU) 2015/757 om övervakning, rapportering och verifiering av koldioxidutsläpp från sjötransporter (20) (nedan kallad förordningen om övervakning, rapportering och verifiering), som kompletterades 2016 med två delegerade förordningar (21) och två genomförandeförordningar (22). Syftet med förordningen om övervakning, rapportering och verifiering är att samla in uppgifter om utsläpp från fartyg som kan ligga till grund för den fortsatta politiken och uppmuntra utsläppsminskningar genom att ge relevanta marknader information om fartygs effektivitet. Förordningen om övervakning, rapportering och verifiering antogs som ett första steg i en stegvis strategi för att inkludera utsläppen från sjötransporter i unionens åtaganden om minskade växthusgasutsläpp och för att sedermera prissätta dessa utsläpp i enlighet med principen om att förorenaren betalar. När förordningen om övervakning, rapportering och verifiering antogs förband sig kommissionen att i samband med framtida lagstiftningsförslag om sjöfartsutsläpp överväga vilka ytterligare åtgärder som skulle vara lämpliga för att säkerställa att sektorn bidrar skäligt till unionens utsläppsminskningsmål, i synnerhet möjligheten att utvidga EU:s utsläppshandelssystem till att omfatta sjöfartssektorn. Enligt EU:s förordning om övervakning, rapportering och verifiering ska företag från och med 2018 övervaka, rapportera och verifiera sina fartygs årliga bränsleförbrukning, koldioxidutsläpp och energieffektivitet på resor till och från hamnar i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Den är även tillämplig på koldioxidutsläpp inom EES-hamnar. De första utsläppsrapporterna skulle lämnas senast den 30 april 2019 och offentliggjordes av kommissionen den 30 juni 2019 .

Ändring 10

Förslag till förordning

Skäl 6a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(6a)

Varken sjöfartens utsläpp eller deras konsekvenser för den globala uppvärmningen och luftföroreningarna bör minskas på ett sätt som skadar den marina biologiska mångfalden, utan bör åtföljas av åtgärder för att återställa de marina och kustnära ekosystem som påverkats av sjöfarten, till exempel genom utsläpp av olika ämnen i haven (bl.a. ballastvatten, kolväten, tungmetaller och kemikalier), genom containrar som förlorats till havs och genom kollisioner med valar.

Ändring 11

Förslag till förordning

Skäl 6b (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(6b)

Inom sjöfarten är fartygsägaren inte alltid samma person eller enhet som svarar för den kommersiella driften av ett fartyg. Därför bör alla uppgifter som krävs enligt förordningen om övervakning, rapportering och verifiering insamlas av och tillskrivas den som faktiskt är ansvarig för den kommersiella fartygsdriften, såsom den driftsansvarige, tidsbefraktaren eller den som hyr fartyget utan besättning.

Ändring 12

Förslag till förordning

Skäl 6c (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(6c)

De uppgifter som insamlas med stöd av förordningen om övervakning, rapportering och verifiering bör användas till stöd för omställningen till utsläppsfria fartyg genom att det införs ett energieffektivitetsintyg för fartyg med en poängsättningsskala som gör det möjligt att jämföra fartyg på ett transparent sätt, särskilt i samband med försäljning eller uthyrning, och som uppmuntrar medlemsstaterna att främja bästa praxis och stödja de effektivaste fartygen.

Ändring 13

Förslag till förordning

Skäl 6d (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(6d)

Kommissionen bör, i samarbete med fartygsägare, andra berörda parter och oberoende experter, utarbeta en europeisk sjötransportmärkning för produkter för att konsumenterna ska få veta hur miljön påverkas av sjötransporter med koppling till produkterna de köper. En sådan märkning skulle bli en trovärdig och transparent källa till information för kunderna om frivilliga initiativ och således stödja sjöfartssektorns miljö- och energiomställning. Den skulle uppmuntra konsumenterna att köpa produkter som transporterats av fartygsägare som minskat sin miljöpåverkan, till exempel när det gäller växthusgaser, utsläpp av föroreningar, bullerföroreningar, avfallshantering och vattenvård.

Ändring 14

Förslag till förordning

Skäl 6e (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(6e)

Rådets direktiv 92/106/EEG (1a) bidrar till att minska utsläppen från transporter genom att stimulera till en övergång från godstransporter på väg till utsläppssnålare transportsätt, till exempel utsläppsfria flodfartskorridorer. Det direktivet måste ses över för att multimodala transporter ska främjas ännu intensivare och för att vi ska få effektivare transporter med fler utsläppssnåla alternativ. Utsläppsfria transporter på vattenvägar är nyckeln till en hållbar trafikomställning från vägar till vattenvägar, och därför är det nödvändigt med stöd till investeringar i tanknings- och laddningsinfrastruktur i inlandshamnar.

Ändring 15

Förslag till förordning

Skäl 6f (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(6f)

Unionens hamnar är strategiska knutpunkter för energiomställningen på grund av sitt geografiska läge och den ekonomiska verksamhet som bedrivs där. De är huvudinfartsvägar för energivaror (från import, lagring eller distribution) och arbetar alltmer med att utveckla anläggningar för produktion av förnybar energi och ta fram nya strategier för energihushållning och cirkulär ekonomi. I enlighet med målen i den europeiska gröna given bör unionen därför stödja en minskning av koldioxidutsläppen inom sjöfarten med ett strategiskt tillvägagångssätt där unionens hamnar får stöd för sin roll som drivkraft bakom energiomställningen. Medlemsstaterna bör uppmuntras att stimulera utvecklingen av utsläppsfria hamnar och investera i tanknings- och laddningsinfrastruktur. Detta skulle säkerställa omedelbara hälsofördelar för alla som bor nära hamnområden eller utmed kusterna och dessutom minska de negativa effekterna på den marina och kustnära biologiska mångfalden i dessa områden, som även utgör vidsträckta landområden av vilka en del ingår i Natura 2000.

Ändring 16

Förslag till förordning

Skäl 7

Kommissionens förslag

Ändring

(7)

Om en internationell överenskommelse om ett globalt system för övervakning, rapportering och verifiering ingås ska kommissionen enligt artikel 22 i förordningen om övervakning, rapportering och verifiering se över den förordningen och om lämpligt föreslå ändringar för att anpassa den till den internationella överenskommelsen.

(7)

Om det ingås en internationell överenskommelse om ett globalt system för övervakning, rapportering och verifiering eller om globala åtgärder för att minska sjöfartens växthusgasutsläpp ska kommissionen enligt artikel 22 i förordningen om övervakning, rapportering och verifiering se över den förordningen och om lämpligt föreslå ändringar för att göra den förenlig med den internationella överenskommelsen. Oavsett om det vidtas några globala åtgärder eller inte är det viktigt att unionen kan fortsätta att vara ambitiös och visa prov på ledarskap i klimatfrågor genom att behålla eller anta strängare åtgärder inom unionen.

Ändring 17

Förslag till förordning

Skäl 8

Kommissionens förslag

Ändring

(8)

I Parisavtalet, som antogs i december 2015 vid den 21:a partskonferensen för FN:s ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC COP 21) (23), åtog sig unionen och dess medlemsstater ett utsläppsminskningsmål som omfattar hela ekonomin. Arbete med att begränsa utsläppen från den internationella sjöfarten genom Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) pågår och bör uppmuntras. I oktober 2016 antog IMO ett system för insamling av uppgifter om fartygs förbrukning av eldningsolja (nedan kallat IMO:s globala datainsamlingssystem) (24). Den 13 april 2018 antog IMO också en inledande strategi för att minska växthusgasutsläppen från fartyg (IMO:s inledande strategi) med målet att så snart som möjligt stoppa ökningen av dessa utsläpp och att senast 2050 minska dem med minst 50 % jämfört med 2008 samt att sträva efter att fasa ut dem helt. Samtidigt åtog sig IMO:s medlemsstater och associerade medlemmar, inbegripet alla unionens medlemsstater, att minska koldioxidutsläppen per transportarbete inom den internationella sjöfarten med i genomsnitt minst 40 % fram till 2030 och sträva efter att uppnå en minskning på 70 % fram till 2050. Det är därför lämpligt att införliva de grundläggande elementen från IMO:s inledande strategi i unionsrätten, samtidigt som man fortsätter att föra en konstruktiv dialog med IMO:s medlemsstater för att nå en global överenskommelse om åtgärder för att minska växthusgasutsläppen. Företagen bör åläggas att linjärt minska de årliga koldioxidutsläppen per transportarbete från samtliga fartyg under deras ansvar med i genomsnitt minst 40 % fram till 2030, jämfört med den genomsnittliga prestanda per kategori fartyg av samma storlek och typ som rapporterats i enlighet med förordningen om övervakning, rapportering och verifiering. Referensscenariot för åtgärderna för minskning av växthusgasutsläpp bör fastställas med hjälp av uppgifterna från Thetis-registret för övervakning, rapportering och verifiering och IMO:s datainsamlingssystem, samtidigt som man fullt ut erkänner de utsläppsminskningar som redan gjorts av de företag som gått i bräschen för utfasning av fossila bränslen. Kommissionen bör anta delegerade akter för att fastställa ingående bestämmelser för fastställandet av referensscenariot, den årliga minskningsfaktorn för varje fartygskategori, bestämmelserna och metoderna för att beräkna och samla in avgifterna för överskridande utsläpp och alla andra bestämmelser som krävs för att denna skyldighet ska fullgöras och för att kunna kontrollera att den fullgörs.

Ändring 18

Förslag till förordning

Skäl 9

Kommissionens förslag

Ändring

(9)

Förekomsten av två parallella system för övervakning, rapportering och verifiering har föranlett kommissionen att med stöd av artikel 22 i förordningen om övervakning, rapportering och verifiering överväga att anpassa sitt system för att minska den administrativa bördan för fartyg men samtidigt bevara syftet med förordningen om övervakning, rapportering och verifiering.

(9)

Förekomsten av två parallella system för övervakning, rapportering och verifiering har föranlett kommissionen att med stöd av artikel 22 i förordningen om övervakning, rapportering och verifiering överväga att anpassa sitt system för att minska den administrativa bördan för fartyg , särskilt sådana som ägs av små och medelstora företag, men samtidigt bevara syftet med förordningen om övervakning, rapportering och verifiering.

Ändring 19

Förslag till förordning

Skäl 10

Kommissionens förslag

Ändring

(10)

Konsekvensbedömningen visade att en partiell anpassning av EU:s system för övervakning, rapportering och verifiering kan minska den administrativa bördan för rederier utan att påverka förordningens grundläggande syften. En sådan partiell anpassning bör emellertid inte ändra förordningens krav när det gäller styrning, tillämpningsområde, verifiering, transparens eller koldioxidrapportering, eftersom detta allvarligt skulle undergräva dess syfte och påverka dess möjligheter att ligga till grund för framtida politiska beslut och att uppmuntra införandet av åtgärder och praxis som främjar energieffektivitet inom sjöfarten. Ändringar av förordningen om övervakning, rapportering och verifiering bör därför begränsa anpassningen till IMO:s globala datainsamlingssystem till definitioner, övervakningsparametrar, övervakningsplaner och mallar.

(10)

Konsekvensbedömningen visade att en partiell anpassning av EU:s system för övervakning, rapportering och verifiering kan minska den administrativa bördan för rederier utan att påverka förordningens grundläggande syften. En sådan partiell anpassning bör emellertid inte ändra förordningens krav när det gäller styrning, verifiering, transparens eller koldioxidrapportering, eftersom detta allvarligt skulle undergräva dess syfte och påverka dess möjligheter att ligga till grund för framtida politiska beslut och att uppmuntra införandet av åtgärder och praxis som främjar energieffektivitet inom sjöfarten. Ändringar av förordningen om övervakning, rapportering och verifiering bör därför begränsa anpassningen till IMO:s globala datainsamlingssystem till fartyg som omfattas av förordningen om övervakning, rapportering och verifiering, definitioner, övervakningsparametrar, övervakningsplaner och mallar.

Ändring 20

Förslag till förordning

Skäl 12

Kommissionens förslag

Ändring

(12)

Bestämmelserna i IMO:s globala datainsamlingssystem om vilka uppgifter som ska övervakas och rapporteras årligen bör beaktas för att säkerställa att harmoniserade uppgifter samlas in om fartygs verksamhet som omfattas av båda systemen. Parametern ”dödvikt” bör rapporteras, medan parametern ”transporterad last” även i fortsättningen bör vara frivillig . ”Tidsåtgång till sjöss” bör ersättas med definitionen av ”timmar under färd” i IMO:s globala datainsamlingssystem. För att minska den administrativa bördan bör slutligen beräkningen av ”tillryggalagd sträcka” baseras på IMO:s globala datainsamlingssystem (25).

(12)

Bestämmelserna i IMO:s globala datainsamlingssystem om vilka uppgifter som ska övervakas och rapporteras årligen bör beaktas för att säkerställa att harmoniserade uppgifter samlas in om fartygs verksamhet som omfattas av båda systemen. Parametern ”dödvikt” bör rapporteras, tillsammans med parametern ”transporterad last”. ”Tidsåtgång till sjöss” bör ersättas med definitionen av ”timmar under färd” i IMO:s globala datainsamlingssystem. För att minska den administrativa bördan bör slutligen beräkningen av ”tillryggalagd sträcka” baseras på IMO:s globala datainsamlingssystem (25).

Ändring 21

Förslag till förordning

Skäl 13

Kommissionens förslag

Ändring

(13)

Övervakningsplanernas innehåll bör anpassas för att ta hänsyn till IMO:s globala datainsamlingssystem, med undantag för de delar av planen som är nödvändiga för att säkerställa att bara unionsrelaterade uppgifter övervakas och rapporteras enligt förordningen om övervakning, rapportering och verifiering. Alla bestämmelser om uppgifter ”per resa” bör därför kvarstå när det gäller övervakningsplaner. Kommissionen bör också bistå medlemsstaterna genom att dela med sig av sakkunskap och bästa praxis och hjälpa till med införandet av ny teknik, för att de administrativa hindren ska minska och för att datahämtningen ska bli effektiv och säker.

Ändring 22

Förslag till förordning

Skäl 13a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(13a)

Av kommissionens konsekvensbedömning 2013, vilken åtföljde förslaget till förordningen om övervakning, rapportering och verifiering, framgick det dels att EU:s utsläppshandelssystem är effektivt för utsläpp från sjöfarten, dels att antingen ett utsläppshandelssystem eller en målbaserad kompensationsfond var de alternativ som kunde säkerställa de nödvändiga utsläppsminskningarna i sektorn. För att också sjöfarten ska komma med i unionens utsläppsminskande arbete bör Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG1a utvidgas till att omfatta utsläpp från sjöfarten. Kommissionen bör anta delegerade akter för att fastställa dels sjötransporternas totala mängd utsläppsrätter i linje med andra sektorer, dels metoden för tilldelning av utsläppsrätter för sjötransporter genom full auktionering. Vid utarbetandet av dessa delegerade akter bör kommissionen uppdatera 2013 års konsekvensbedömning, i synnerhet för att ta i beaktande unionens ekonomiövergripande mål om minskade växthusgasutsläpp till 2030 och det klimatneutralitetsmål som fastställs i förordning (EU) …/… [den europeiska klimatlagen] samt de ekonomiska konsekvenserna, även i form av eventuella risker för oavsiktliga trafikomställningar och koldioxidläckage. Kommissionen bör offentliggöra resultaten av denna bedömning. Det är viktigt att unionen och dess medlemsstater stöder internationella åtgärder för minskning av sjötransporternas klimatpåverkan. Kommissionen bör följa hur det går inom IMO med att anta en marknadsbaserad åtgärd, och om en global marknadsbaserad åtgärd skulle antas bör kommissionen överväga hur man kan säkerställa överensstämmelse mellan unionens åtgärder och globala åtgärder på ett sätt som upprätthåller miljönyttan och effektiviteten hos unionens klimatåtgärder.

Ändring 23

Förslag till förordning

Skäl 13b (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(13b)

För en framgångsrik omställning till utsläppsfri sjöfart krävs det dels en integrerad strategi, dels den rätta möjliggörande miljön för att stimulera till innovation, både på fartyg och i hamnar. I denna möjliggörande miljö ingår offentliga och privata investeringar i forskning och innovation, tekniska åtgärder och driftsåtgärder för energieffektivisering av fartyg samt användning av hållbara alternativa bränslen, till exempel väte och ammoniak, som framställs från förnybara energikällor, och utsläppsfria framdrivningstekniker, inbegripet nödvändig tanknings- och laddningsinfrastruktur i hamnar. Intäkterna från auktionering av utsläppsrätter inom sjöfarten inom ramen för EU:s utsläppshandelssystem bör användas för att inrätta en havsfond, med uppgift att stödja energieffektivisering av fartyg och investeringar som bidrar till koldioxidsnålare sjötransporter, även vid närsjöfart och i hamnar. Kommissionen bör också ta fram åtgärder för att reglera de mest förorenande fartygens tillträde till hamnar i unionen och ålägga fossilbränslefartyg i hamn att använda landström eller utsläppsfria alternativ. Kommissionen bör även bedöma möjligheten att ålägga hamnarna att ta ut utsläppsbaserade avgifter för överliggetid.

Ändring 24

Förslag till förordning

Skäl 13c (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(13c)

För att omställningen till utsläppsfria och miljövänliga fartyg ska lyckas krävs det dels en integrerad strategi för att främja innovativa åtgärder för miljövänligare fartyg, till exempel när det gäller skrovkonstruktion, nya motorer och hållbara alternativa bränslen, och vindframdrivning, dels driftsåtgärder som kan genomföras på kort sikt för att minska bränsleförbrukningen och därmed även utsläppen, till exempel sänkt marschhastighet eller bättre ruttplanering. Sänkt marschhastighet, så kallad slow steaming, testades i stor skala mellan 2006 och 2012 till följd av starkt ökade bränslepriser, varvid det framkom att 10 % lägre marschhastighet ger cirka 19 % mindre bränsleförbrukning (1a) , med motsvarande utsläppsminskning. Marknadsbaserade åtgärder såsom EU:s utsläpphandelssystem kommer att uppmuntra till minskade utsläpp och till investeringar i forskning och innovation för energieffektivisering av fartyg samt användning av hållbara alternativa bränslen och framdrivningstekniker, inbegripet nödvändig tanknings- och laddningsinfrastruktur i hamnar och inlandshamnar.

Ändring 25

Förslag till förordning

Skäl 14a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(14a)

För att se till att de uppgifter som rapporteras i Thetis-registret för övervakning, rapportering och verifiering håller fortsatt hög kvalitet bör Europeiska sjösäkerhetsbyrån (Emsa) ges de befogenheter och resurser den behöver för att kunna kontrollera de utsläppsrapporter som en kontrollör har verifierat som tillfredsställande.

Ändring 26

Förslag till förordning

Skäl 14b (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(14b)

Kommissionen bör göra en översyn av hur förordning (EU) 2015/757 fungerar och därvid ta hänsyn till de erfarenheter som vunnits vid genomförandet av den förordningen och av IMO:s globala datainsamlingssystem, liksom till annan relevant utveckling som syftar till att minska växthusgasutsläppen från sjötransporter.

Ändring 27

Förslag till förordning

Skäl 14c (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(14c)

Sjötransporter släpper också ut luftföroreningar såsom svaveloxider, kväveoxider, partiklar, ozonnedbrytande ämnen och flyktiga organiska föreningar1a. Luftföroreningar har negativa effekter för både miljön och människors hälsa, särskilt för dem som bor eller arbetar vid kusten eller i hamnområden. Kommissionen bör se över relevant lagstiftning senast i juni 2021 och lägga fram konkreta förslag för att åtgärda problemet med utsläpp av luftföroreningar från sjötransporter. Kommissionen bör även arbeta med utvidgningen av svavelkontrollområdena och kontrollområdena för utsläpp av kväveoxider i alla europeiska hav, inbegripet Medelhavet, och gå vidare med problemet med utsläpp av tvättvatten från skrubbrar och utsläpp av andra ämnen i öppet vatten, såsom ballastvatten, kolväten, tungmetaller och kemikalier, samt problemet med hur dessa ämnen påverkar den marina biologiska mångfalden.

Ändring 28

Förslag till förordning

Skäl 15

Kommissionens förslag

Ändring

(15)

Syftet med förordning (EU) 2015/757 är att övervaka, rapportera och verifiera koldioxidutsläpp från fartyg som anlöper EES-hamnar som ett första steg i en stegvis strategi för att minska växthusgasutsläppen. Detta kan inte uppnås i tillräcklig utsträckning av medlemsstaterna själva utan kan på grund av omfattningen och verkningarna bättre uppnås på unionsnivå. Hänsyn bör tas till IMO:s globala datainsamlingssystem och denna förordning säkerställer att uppgifter som samlas in utifrån ett antal enhetliga krav även i fortsättningen är tillförlitliga och jämförbara. Unionen får anta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(15)

Syftet med förordning (EU) 2015/757 är att övervaka, rapportera och verifiera växthusgasutsläpp från fartyg som anlöper EES-hamnar för att minska deras genomsnittliga koldioxidintensitet per transportarbete, bland annat genom att avsevärt minska deras utsläpp i hamn, och att prissätta dessa utsläpp så att växthusgasutsläppen från sjöfarten minskas . Detta kan inte uppnås i tillräcklig utsträckning av medlemsstaterna själva utan kan på grund av omfattningen och verkningarna bättre uppnås på unionsnivå. Hänsyn bör tas till IMO:s globala datainsamlingssystem och denna förordning säkerställer att uppgifter som samlas in utifrån ett antal enhetliga krav även i fortsättningen är tillförlitliga och jämförbara. Unionen får anta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

Ändring 29

Förslag till förordning

Skäl 15a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(15a)

Omställningen till en klimatneutral sjöfart är ännu inte fullbordad och lagstiftningen om detta har hittills inte varit tillräcklig. Hamnarna kan spela en viktig roll för koldioxidsnålare sjötransporter. Fartygsoperatörer med fartyg som anlöper hamnar i unionen bör åläggas att med hjälp av exempelvis anslutning till landström säkerställa att deras fartyg inte släpper ut växthusgaser eller luftföroreningar när de ligger i hamn. Detta vore särskilt viktigt om hamnarna ligger nära stadsområden, så att luftföroreningarnas påverkan på människors hälsa minskas. Eftersom olika fartyg i olika hög grad släpper ut växthusgaser och luftföroreningar bör de mest förorenande fartygen, inbegripet stora passagerarfartyg, bli de fartyg som först åläggs att rätta sig efter detta krav.

Ändring 30

Förslag till förordning

Skäl 15b (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(15b)

Fartygsoperatörer bör säkerställa en så energieffektiv och utsläppssnål fartygsdrift som möjligt. Fartygsbyggare bör säkerställa att utsläppsminskning prioriteras vid fartygsnybyggen.

Ändring 31

Förslag till förordning

Artikel 1 – rubriken (ny)

Kommissionens förslag	Ändring
	Ändringar av förordning (EU) 2015/757

Ändring 32

Förslag till förordning

Artikel 1 – punkt - 1 (ny)

Kommissionens förslag	Ändring
	Förordning (EU) 2015/757 ska ändras på följande sätt:

Ändring 33

Förslag till förordning

Artikel 1 – punkt - 1a (ny)

Förordning (EU) 2015/757

Skäl 23

Nuvarande lydelse

Ändring

(-1a) Skäl 23 ska ersättas med följande:

(23)

Andra växthusgaser, faktorer som påverkar klimatet eller luftföroreningar bör inte omfattas av unionens system för övervakning, rapportering och verifiering i detta skede, för att undvika krav på att installera mätutrustning som inte är tillräckligt tillförlitlig eller kommersiellt tillgänglig , vilket skulle kunna hindra genomförandet av unionens system för övervakning, rapportering och verifiering .

”(23)

Unionens system för övervakning, rapportering och verifiering bör utvidgas till att omfatta även andra växthusgaser, faktorer som påverkar klimatet och luftföroreningar , såvida det finns mätutrustning som är tillräckligt tillförlitlig eller kommersiellt tillgänglig , för att bättre skydda klimatet, miljön och människors hälsa .”

Ändring 34

Förslag till förordning

Artikel 1 – punkt - 1b (ny)

Förordning (EU) 2015/757

Artikel 1

Nuvarande lydelse	Ändring
	(-1b) Artikel 1 ska ersättas med följande:
Artikel 1	”Artikel 1
Syfte	Syfte
I denna förordning fastställs regler för noggrann övervakning, rapportering och verifiering av koldioxidutsläpp och av annan relevant information från fartyg som ankommer till, befinner sig i eller avgår från hamnar inom en medlemsstats jurisdiktion i syfte att främja minskningen av koldioxidutsläpp från sjötransporter på ett kostnadseffektivt sätt .	I denna förordning fastställs regler för noggrann övervakning, rapportering och verifiering av växthusgasutsläpp och av annan relevant information från fartyg som ankommer till, befinner sig i eller avgår från hamnar inom en medlemsstats jurisdiktion. I syfte att bidra till uppnåendet av unionens ekonomiövergripande mål om klimatneutralitet, som fastställs i förordning (EU) …/… [den europeiska klimatlagen], samtidigt som man tar hänsyn till IMO:s inledande strategi om minskning av växthusgasutsläppen från fartyg, som antogs den 13 april 2018, ålägger denna förordning företag att minska sina årliga genomsnittliga koldioxidutsläpp per transportarbete i enlighet med artikel 12a .”

Ändring 35

Förslag till förordning

Artikel 1 – punkt - 1c (ny)

Förordning (EU) 2015/757

Artikel 2 – punkt 1

Nuvarande lydelse	Ändring
	(-1c) Artikel 2.1 ska ersättas med följande:
1. Denna förordning ska tillämpas på fartyg med en bruttodräktighet över 5 000 avseende koldioxidutsläpp under deras resor från senaste anlöpshamn till en anlöpshamn inom en medlemsstats jurisdiktion och från en anlöpshamn inom en medlemsstats jurisdiktion till nästa anlöpshamn samt då de befinner sig i anlöpshamnar inom en medlemsstats jurisdiktion.	”1. Denna förordning ska tillämpas på fartyg med en bruttodräktighet på 5 000 eller mer avseende växthusgasutsläpp under deras resor från senaste anlöpshamn till en anlöpshamn inom en medlemsstats jurisdiktion och från en anlöpshamn inom en medlemsstats jurisdiktion till nästa anlöpshamn samt då de befinner sig i anlöpshamnar inom en medlemsstats jurisdiktion.”

Ändring 36

Förslag till förordning

Artikel 1 – punkt 1 – led -a (nytt)

Förordning (EU) 2015/757

Artikel 3 – led aa (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(-a)

Följande led ska införas:

”aa)	växthusgasutsläpp: utsläpp av växthusgaser från fartyg enligt förteckningen i bilaga II till Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG (*1) .

Ändring 37

Förslag till förordning

Artikel 1 – punkt 1 – led -aa (nytt)

Förordning (EU) 2015/757

Artikel 3 – led b

Nuvarande lydelse

Ändring

-aa)	Led b ska ersättas med följande:

anlöpshamn: den hamn där ett fartyg lägger till för att lasta eller lossa gods eller där passagerare kan gå ombord eller lämna fartyget; följaktligen undantas uppehåll enbart för att tanka, fylla på varor, avlösa personal, angöra en torrdocka eller reparerara fartyget och/eller dess utrustning, uppehåll i hamn för att fartyget behöver assistans eller befinner sig i en nödsituation, omlastning mellan fartyg utanför hamnen och uppehåll endast för att ta skydd från dåligt väder eller för att detta krävs på grund av sök- och räddningsinsatser.

”b)

anlöpshamn: den hamn där ett fartyg lägger till för att lasta eller lossa en betydande del av sitt gods eller där passagerare kan gå ombord eller lämna fartyget; följaktligen undantas uppehåll enbart för att tanka, fylla på varor, avlösa personal, angöra en torrdocka eller reparera fartyget och/eller dess utrustning, uppehåll i hamn för att fartyget behöver assistans eller befinner sig i en nödsituation, omlastning mellan fartyg utanför hamnen och uppehåll endast för att ta skydd från dåligt väder eller för att detta krävs på grund av sök- och räddningsinsatser.”

Ändring 38

Förslag till förordning

Artikel 1 – punkt 1 – led a

Förordning (EU) 2015/757

Artikel 3 – led d

Kommissionens förslag

Ändring

”d)

företag: fartygsägaren eller någon annan organisation eller person, såsom den driftsansvarige eller den som hyr fartyget utan besättning, som har övertagit fartygsägarens ansvar för fartygets drift samt alla uppgifter och skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 336/2006 .”.

”d)	företag: fartygsägaren eller någon annan organisation eller person, såsom den driftsansvarige , tidsbefraktaren eller den som hyr fartyget utan besättning, som har övertagit fartygsägarens ansvar för fartygets kommersiella drift samt ansvarar för betalningen av det bränsle som fartyget förbrukar .”

Ändring 39

Förslag till förordning

Artikel 1 – punkt 1 – led aa (nytt)

Förordning (EU) 2015/757

Artikel 3 – led i

Nuvarande lydelse

Ändring

aa)	Led i ska ersättas med följande:

i)	annan relevant information: information som är relaterad till fartygs koldioxidutsläpp från bränsleförbrukning, till transportarbete och till energieffektivitet, som gör det möjligt att analysera utsläppstendenser och bedöma fartygens resultat.

”i)	annan relevant information: information som är relaterad till fartygs koldioxidutsläpp från bränsleförbrukning, till transportarbete , till landström för fartyg i hamn och till energieffektivitet, som gör det möjligt att analysera utsläppstendenser och bedöma fartygens resultat.”

Ändring 40

Förslag till förordning

Artikel 1 – punkt 1a (ny)

Förordning (EU) 2015/757

Artikel 4 – punkt 1

Nuvarande lydelse	Ändring
	(1a) Artikel 4.1 ska ersättas med följande:
1. I enlighet med artiklarna 8–12 ska företag, för vart och ett av sina fartyg, övervaka och rapportera relevanta parametrar under en rapporteringsperiod. De ska utföra den övervakningen och rapporteringen inom alla hamnar inom en medlemsstats jurisdiktion och för resor till eller från en hamn inom en medlemsstats jurisdiktion.	”1. I enlighet med artiklarna 8–12 ska företag, för vart och ett av de fartyg för vilkas kommersiella drift de ansvarar , övervaka och rapportera relevanta parametrar under en rapporteringsperiod. De ska utföra den övervakningen och rapporteringen inom alla hamnar inom en medlemsstats jurisdiktion och för resor till eller från en hamn inom en medlemsstats jurisdiktion.”

Ändring 41

Förslag till förordning

Artikel 1 – punkt 1b (ny)

Förordning (EU) 2015/757

Artikel 5 – punkt 2a (ny)

Kommissionens förslag	Ändring
	(1b) I artikel 5 ska följande punkt läggas till:
	”2a. Kommissionen ska senast den 31 december 2021 anta delegerade akter i enlighet med artikel 23 för att komplettera denna förordning genom att specificera metoderna för fastställande av utsläpp av metan (CH4). Kommissionen ska, förutom att anta de delegerade akter som avses i första stycket, senast den 31 december 2021 bedöma och rapportera till Europaparlamentet och rådet hur det globala klimatet påverkas av utsläpp av andra växthusgaser än koldioxid och metan från fartyg som ankommer till, befinner sig i eller avgår från hamnar inom en medlemsstats jurisdiktion. Rapporten ska när så är lämpligt åtföljas av ett lagstiftningsförslag för att ta itu med frågan om hur dessa utsläpp ska hanteras.”

Ändring 72

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 2 – led a – led ia (nytt)

Förordning (EU) 2015/757

Artikel 6 – punkt 3 – led ca (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

ia)

Följande led ska införas:

”ca)

Utsläppsfaktorerna för alternativa bränslen, bland annat för flytande naturgas, biobränslen och kolhaltiga förnybara bränslen av icke-biologiskt ursprung, ska uttryckas i koldioxidekvivalenter och omfatta alla växthusgaser och baseras på en livscykelanalys. Dessa utsläppsfaktorer ska fastställas av kommissionen genom genomförandeakter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 24.2.”

Ändring 42

Förslag till förordning

Artikel 1 – punkt 3 – led a

Förordning (EU) 2015/757

Artikel 9 – punkt 1 – led f

Kommissionens förslag

Ändring

”f)	Transporterad last (frivilligt).”.

utgår

Ändring 43

Förslag till förordning

Artikel 1 – punkt 3a (ny)

Förordning (EU) 2015/757

Artikel 9 – punkt 2 – led a

Nuvarande lydelse

Ändring

(3a) I artikel 9.2 ska led a ersättas med följande:

a)	alla fartygets resor under rapporteringsperioden antingen påbörjas eller avslutas i en hamn som är belägen inom en medlemsstats jurisdiktion, och

”a)	minst 90 % av fartygets resor under rapporteringsperioden antingen påbörjas eller avslutas i en hamn som är belägen inom en medlemsstats jurisdiktion, och”

Ändring 44

Förslag till förordning

Artikel 1 – punkt 4 – led aa (nytt)

Förordning (EU) 2015/757

Artikel 10 – led ja (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(aa)

Följande led ska läggas till:

”ja)	Transporterad last.”

Ändring 45

Förslag till förordning

Artikel 1 – punkt 5 – led a

Förordning (EU) 2015/757

Artikel 11 – punkt 2

Kommissionens förslag

Ändring

”2. Vid företagsbyten ska det tidigare företaget så nära dagen då bytet genomförs som möjligt och senast tre månader efter bytet överlämna en rapport till kommissionen och myndigheterna i den berörda flaggstaten med samma innehåll som utsläppsrapporten men bara för den period under vilken verksamhet bedrevs på det företagets ansvar.”.

”2. Vid företagsbyten ska det tidigare företaget den dag då bytet genomförs, eller så nära den dagen som det är praktiskt möjligt och senast en månad efter bytet, överlämna en rapport till kommissionen och myndigheterna i den berörda flaggstaten med samma innehåll som utsläppsrapporten men bara för den period under vilken verksamhet bedrevs på det företagets ansvar . Det nya företaget ska säkerställa att alla fartyg som det ansvarar för uppfyller kraven i denna förordning under hela den rapporteringsperiod som återstår efter bytet .”

Ändring 46

Förslag till förordning

Artikel 1 – punkt 5 – led ba (nytt)

Förordning (EU) 2015/757

Artikel 11 – punkt 3 – led a – led xia (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(ba)

I punkt 3 a ska följande led läggas till:

”xia)

transporterad last,”

Ändring 47

Förslag till förordning

Artikel 1 – punkt 5 – led bb (nytt)

Förordning (EU) 2015/757

Artikel 11 – punkt 3 – led a – led xib (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(bb)

I punkt 3 a ska följande led läggas till:

”xib)

fartygets storlek.”

Ändring 48

Förslag till förordning

Artikel 1 – punkt 5a (ny)

Förordning (EU) 2015/757

Kapitel IIa (nytt) – artikel 12a (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

(5a) Följande kapitel ska införas:

”KAPITEL IIa

UTSLÄPPSMINSKNING

Artikel 12a

Minskning av utsläpp

1. Företagen ska linjärt minska de årliga koldioxidutsläppen per transportarbete från samtliga fartyg under deras ansvar med i genomsnitt minst 40 % fram till 2030, jämfört med den genomsnittliga prestanda per kategori fartyg av samma storlek och typ som rapporterats i enlighet med denna förordning.

2. Om ett företag under ett visst år inte genomför den årliga minskning som avses i punkt 1 ska kommissionen påföra en straffavgift, som ska vara effektiv, proportionell, avskräckande och förenlig med ett marknadsbaserat utsläppshandelssystem, såsom EU:s utsläppshandelssystem. Betalning av straffavgiften för extra utsläpp ska inte befria fartyget från dess skyldigheter enligt punkt 1 för perioden fram till 2030. Bestämmelserna i artikel 20.3 och 20.4 ska tillämpas på företag som inte har följt de utsläppsbegränsningar som fastställs i denna artikel.

3. Kommissionen ska anta delegerade akter senast den … [sex månader efter att denna förordning trätt i kraft] i enlighet med artikel 23 för att komplettera denna förordning genom att definiera de fartygskategorier som avses i punkt 1, genom att fastställa referensscenariot och den årliga linjära minskningsfaktorn som ska gälla för varje fartygskategori med hjälp av uppgifterna från Thetis-registret för övervakning, rapportering och verifiering, inbegripet den obligatoriska parametern ’transporterad last’, och från IMO:s datainsamlingssystem, samtidigt som man fullt ut erkänner de utsläppsminskningar som redan gjorts av de företag som gått i bräschen för utfasning av fossila bränslen, i syfte att uppnå målet i punkt 1, genom att fastställa bestämmelserna och metoderna för att samla in de avgifter för överskridande utsläpp som avses i punkt 2 samt genom att fastställa alla andra regler som krävs för efterlevnaden av denna artikel och för kontroll av dess efterlevnad.

4. Inom 12 månader från det att IMO antagit åtgärder för att genomföra den inledande strategi för minskning av växthusgasutsläppen från fartyg som antogs den 13 april 2018, och innan dessa åtgärder får verkan, ska kommissionen lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet där den undersöker ambitionen och den totala miljönyttan av de åtgärder som IMO beslutat om, inbegripet deras allmänna ambitioner när det gäller målen i Parisavtalet, unionens ekonomiövergripande mål om minskade växthusgasutsläpp för 2030 och det klimatneutralitetsmål som anges i förordning (EU) …/… [den europeiska klimatlagen].

5. När så är lämpligt får kommissionen låta den rapport som avses i punkt 4 åtföljas av ett lagstiftningsförslag till Europaparlamentet och rådet om ändring av denna förordning på ett sätt som är förenligt med målet att upprätthålla miljönyttan och effektiviteten hos unionens klimatåtgärder, särskilt unionens ekonomiövergripande mål om minskade växthusgasutsläpp för 2030 och det klimatneutralitetsmål som anges i förordning (EU) …/… [den europeiska klimatlagen].”

Ändring 49

Förslag till förordning

Artikel 1 – punkt 5b (ny)

Förordning (EU) 2015/757

Artikel 12b (ny)

Kommissionens förslag	Ändring
	(5b) Följande artikel ska införas: ”Artikel 12b Utsläpp från fartyg i hamn Företagen ska säkerställa att det senast 2030 inte finns några fartyg under deras ansvar som släpper ut växthusgaser när de ligger i hamn.”

Ändring 50

Förslag till förordning

Artikel 1 – punkt 5c (ny)

Förordning (EU) 2015/757

Artikel 21 – punkt 1

Nuvarande lydelse	Ändring
	(5c) Artikel 21.1 ska ersättas med följande:
1. Senast den 30 juni varje år ska kommissionen offentliggöra information om de koldioxidutsläpp som rapporteras i enlighet med artikel 11 samt den information som fastställs i punkt 2 i den här artikeln.	”1. Senast den 30 juni varje år ska kommissionen göra tillgänglig för allmänheten den information som rapporteras i enlighet med artikel 11 samt den information som fastställs i punkt 2 i den här artikeln.”

Ändring 51

Förslag till förordning

Artikel 1 – punkt 5d (ny)

Förordning (EU) 2015/757

Artikel 21 – punkt 2 – led a

Nuvarande lydelse

Ändring

(5d) I artikel 21.2 ska led a ersättas med följande:

a)	Fartygets identitet (namn, IMO-identifieringsnummer och registreringshamn eller hemmahamn).

”a)	Fartygets identitet (namn, företag, IMO-identifieringsnummer och registreringshamn eller hemmahamn).”

Ändring 74

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 6a (nytt)

Förordning (EU) 2015/757

Artikel 21 – punkt 2 – led d

Nuvarande lydelse

Ändring

(6a) Artikel 21.2 d skall ändras på följande sätt:

d)	Total bränsleförbrukning per år för resor.

”d)	Total bränsleförbrukning per bränsletyp per år för resor.”

Ändring 52

Förslag till förordning

Artikel 1 – punkt 6b (ny)

Förordning (EU) 2015/757

Artikel 21 – punkt 2 – led ka (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(6b) I artikel 21.2 ska följande led läggas till:

”ka)	Fartygets storlek.”

Ändring 76

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 6c (nytt)

Förordning (EU) 2015/757

Artikel 21 – punkt 2 – led kb (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(6c) I artikel 21.2 ska följande led läggas till:

”kb)	Total sträcka.”

Ändring 77

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 6d (nytt)

Förordning (EU) 2015/757

Artikel 21 – punkt 2 – led kc (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(6d) I artikel 21.2 ska följande led läggas till:

”kc)

Dödvikt.”

Ändring 78

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 6e (nytt)

Förordning (EU) 2015/757

Artikel 21 – punkt 2 – led kd (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(6e) I artikel 21.2 ska följande led läggas till:

”kd)	Transportarbete.”

Ändring 79

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 6f (nytt)

Förordning (EU) 2015/757

Artikel 21 – punkt 2 – led ke (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(6f) I artikel 21.2 ska följande led läggas till:

”ke)	Fartygsägarens namn.”

Ändring 80

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 6 g (nytt)

Förordning (EU) 2015/757

Artikel 21 – punkt 2 – led kf (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(6 g) I artikel 21.2 ska följande led läggas till:

”kf)	Transporterad last.”

Ändring 53

Förslag till förordning

Artikel 1 – punkt 6h (ny)

Förordning (EU) 2015/757

Artikel 21 – punkt 6a (ny)

Kommissionens förslag	Ändring
	(6h) I artikel 21 ska följande punkt läggas till: ”6a. Emsa ska, i linje med sitt arbetsprogram för 2020–2022, utföra ytterligare statistiska verifieringar av de uppgifter som inlämnats i enlighet med artikel 11.1 för att säkerställa att uppgifterna är konsekventa.”

Ändring 54

Förslag till förordning

Artikel 1 – punkt 6i (ny)

Förordning (EU) 2015/757

Artikel 21a (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

(6i) Följande artikel ska införas:

”Artikel 21a

Märkning av fartygens miljöprestanda

1. För att stimulera utsläppsminskningar och göra informationen mer transparent ska kommissionen inrätta ett övergripande unionssystem för märkning av fartygs miljöprestanda, vilket ska gälla för de fartyg som omfattas av denna förordning.

2. Senast den 1 juli 2021 ska kommissionen anta delegerade akter i enlighet med artikel 23 för att komplettera denna förordning med ingående bestämmelser om hur unions-systemet för märkning av fartygs miljöprestanda ska fungera samt de tekniska normer som systemet ska bygga på.”

Ändring 55

Förslag till förordning

Artikel 1 – punkt 6j (ny)

Förordning (EU) 2015/757

Artikel 22 – punkt 3

Kommissionens förslag	Ändring
	(6j) Artikel 22.3 ska utgå.

Ändring 56

Förslag till förordning

Artikel 1 – punkt 6k (ny)

Förordning (EU) 2015/757

Artikel 22a (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

(6k) Följande artikel ska införas:

”Artikel 22a

Översyn

1. Senast den 31 december 2022 ska kommissionen se över hur denna förordning fungerar, varvid den ska ta hänsyn till de erfarenheter som vunnits vid genomförandet av den samt till annan relevant utveckling i riktning mot minskade växthusgasutsläpp från sjötransporter och fullgörande av unionens åtaganden enligt Parisavtalet. Som ett led i översynen ska kommissionen föreslå ytterligare krav för att minska utsläppen av andra växthusgaser än koldioxid samt för att minska fartygens utsläpp av luftföroreningar och avloppsvatten, bland annat från skrubbrar, i öppet vatten. Vid översynen ska man också överväga att utvidga denna förordnings tillämpningsområde till att omfatta fartyg med en bruttodräktighet på 400–5 000 . Översynen ska, när så är lämpligt, åtföljas av ett lagstiftningsförslag om ändring av denna förordning.

2. Som ett led i den kommande översynen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/94/EU (*2) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1315/2013 (*3) ska kommissionen även lägga fram ett förslag om fastställande av bindande mål för medlemsstaterna för att säkerställa en tillräcklig försörjning av landström i kust- och inlandshamnar.

Ändring 57

Förslag till förordning

Artikel 1 – punkt 6l (ny)

Förordning (EU) 2015/757

Artikel 23 – punkt 2

Nuvarande lydelse	Ändring
	(6l) Artikel 23.2 ska ersättas med följande:
2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 5.2, 15.5 och 16.3 ska tilldelas kommissionen för en period av fem år från och med den 1 juli 2015. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden om fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, om inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.	”2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 5.2, 5.2a, 12a.3, 15.5 och 16.3 ska tilldelas kommissionen för en period av fem år från och med den 1 juli 2015. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden om fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, om inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.”

Ändring 58

Förslag till förordning

Artikel 1 – punkt 6m (ny)

Förordning (EU) 2015/757

Artikel 23 – punkt 3

Nuvarande lydelse	Ändring
	(6m) Artikel 23.3 ska ersättas med följande:
3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 5.2, 15.5 och 16.3 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.	”3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 5.2, 5.2a, 12a.3, 15.5 och 16.3 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.”

Ändring 59

Förslag till förordning

Artikel 1 – punkt 6n (ny)

Förordning (EU) 2015/757

Artikel 23 – punkt 5

Nuvarande lydelse	Ändring
	(6n) Artikel 23.5 ska ersättas med följande:
5. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 5.2, 15.5 och 16.3 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.	”5. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 5.2, 5.2a, 12a.3, 15.5 och 16.3 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.”

Ändring 60

Förslag till förordning

Artikel 1a (ny)

Direktiv 2003/87/EG

Kapitel IIa (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

Artikel 1a

Ändringar av direktiv 2003/87/EG

Direktiv 2003/87/EG ska ändras på följande sätt:

(1)

Följande kapitel ska införas:

”KAPITEL IIa

SJÖTRANSPORTER

Artikel 3ga

Tillämpningsområde

Bestämmelserna i detta kapitel ska från och med den 1 januari 2022 gälla för tilldelning och utfärdande av utsläppsrätter för växthusgaser från fartyg som ankommer till, befinner sig i eller avgår från hamnar inom en medlemsstats jurisdiktion och som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/757 (*4) . Vid ett företagsbyte enligt artikel 11.2 i förordning (EU) 2015/757, ska det nya företaget endast vara skyldigt att köpa utsläppsrätter för växthusgaser för den period då fartygets verksamhet bedrevs under företagets ansvar.

Artikel 3gb

Totalt antal och metod för tilldelning av utsläppsrätter för sjötransporter

1. Senast den 31 december 2020 ska kommissionen uppdatera den konsekvensbedömning som genomfördes 2013 och som åtföljde kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 (*5) och anta delegerade akter i enlighet med artikel 23 för att komplettera detta direktiv genom att fastställa sjötransporternas totala mängd utsläppsrätter i linje med andra sektorer samt metoden för tilldelning av utsläppsrätter för sjötransporter genom full auktionering och fastställa särskilda bestämmelser för den förvaltande medlemsstaten. De delegerade akterna ska bygga på bästa tillgängliga data och på en bedömning av konsekvenserna av olika alternativ, bland annat konsekvenserna för utsläppen och i ekonomiskt hänseende.

2. Artiklarna 12 och 16 ska gälla för utsläppsrätter för sjötransporter på samma sätt som för utsläppsrätter som rör andra verksamheter.

3. Minst 50 % av intäkterna från den auktionering av utsläppsrätter som avses i punkt 1 i denna artikel ska användas via den fond som inrättas enligt artikel 3gc.

4. De intäkter från auktioneringen av utsläppsrätter som inte används via den fond som anges i artikel 3gc och som tilldelas medlemsstater ska användas på ett sätt som är förenligt med syftena med detta direktiv, särskilt att komma till rätta med klimatförändringarna i unionen och tredjeländer, att skydda och återställa marina ekosystem som påverkas av den globala uppvärmningen och att stödja en rättvis omställning i medlemsstaterna med stöd till omplacering, omskolning och kompetenshöjning för arbetstagare, utbildning, initiativ för arbetssökande och uppstartsföretag och i dialog med arbetsmarknadens parter. All information om användningen av dessa intäkter ska offentliggöras.

5. Kommissionen ska övervaka genomförandet av detta kapitel samt eventuella tendenser till att fartyg försöker undvika att vara bundna av kraven i detta direktiv. Kommissionen ska, om så är lämpligt, föreslå åtgärder för att förebygga sådant undvikande.

Artikel 3gc

Havsfonden

1. En havsfond (fonden) ska inrättas för perioden 2022–2030 för att energieffektivisera fartyg och stödja investeringar i innovativ teknik och infrastruktur för att minska koldioxidutsläppen i sjöfartssektorn, även vid närsjöfart och i hamnar, och ökad användning av hållbara alternativa bränslen, till exempel väte och ammoniak, som framställs från förnybara energikällor, och utsläppsfria framdrivningstekniker, till exempel vindteknik. Av fondens intäkter ska 20 % användas till att bidra till skydd, återställande och bättre förvaltning av marina ekosystem som påverkats av den globala uppvärmningen, exempelvis marina skyddsområden, och till att främja en sektorsövergripande hållbar blå ekonomi, till exempel havsenergi. Alla investeringar som stöds av fonden ska offentliggöras och vara förenliga med syftena med detta direktiv.

2. Genom undantag från artikel 12 i detta direktiv får sjötransportföretag betala en årlig medlemsavgift till fonden i enlighet med sina totala rapporterade utsläpp för det föregående kalenderåret enligt förordning (EU) 2015/757, så att den administrativa bördan begränsas för sjötransportföretagen, inbegripet små och medelstora företag och företag som sällan bedriver sådan verksamhet som omfattas av detta direktiv. Fonden ska överlämna utsläppsrätter kollektivt på uppdrag av sjötransportföretag som är medlemmar i fonden. Medlemsavgiften per ton utsläpp ska fastställas av fonden senast den 28 februari varje år, men ska motsvara minst fjolårets högsta registrerade avvecklingspris på primära eller sekundära marknader för utsläppsrätter.

3. Fonden ska förvärva utsläppsrätter motsvarande totalbeloppet under det föregående kalenderåret av de medlemsavgifter som avses i punkt 2 i denna artikel och senast den 30 april varje år överlämna dem för annullering till det register som upprättats i enlighet med artikel 19 i detta direktiv. All information om avgifterna ska göras tillgänglig för allmänheten.

4. Fonden ska förvaltas centralt av ett unionsorgan med en ledningsstruktur som liknar ledningen för fonden enligt artikel 10a.8 i detta direktiv. Ledningsstrukturen och beslutsprocessen ska vara öppna och inkluderande, särskilt när det gäller fastställandet av prioriterade områden, kriterier och förfaranden för tilldelning av bidrag. Relevanta berörda parter ska ha en lämplig rådgivande roll. All information om investeringarna och all annan relevant information om hur fonden fungerar ska göras tillgänglig för allmänheten.

5. Kommissionen ska samverka med tredjeländer om hur även dessa kan använda fonden.

6. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 23 för att komplettera detta direktiv vad gäller genomförandet av denna artikel.

Artikel 3gd

Kommissionens rapportering om och översyn av Internationella sjöfartsorganisationens genomförande av åtgärder för att begränsa klimatförändringarna

1. Inom 12 månader från det att IMO antagit globala marknadsbaserade åtgärder för att minska växthusgasutsläppen från fartyg, och innan dessa åtgärder träder i kraft, ska kommissionen lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet där den undersöker ambitionen och den totala miljönyttan av åtgärderna, inbegripet deras allmänna ambitioner när det gäller målen i Parisavtalet, unionens ekonomiövergripande mål om minskade växthusgasutsläpp för 2030 och det klimatneutralitetsmål som anges i förordning (EU) …/… [den europeiska klimatlagen]. I rapporten ska det tas särskild hänsyn till de globala åtgärdernas grad av deltagande, deras verkställbarhet, transparens, sanktioner vid bristande efterlevnad, processer för synpunkter från allmänheten, användning av utsläppskrediter, övervakning, rapportering och verifiering av utsläpp, register, ansvarsutkrävande samt regler för användning av biobränslen.

2. När så är lämpligt ska kommissionen låta den rapport som avses i punkt 1 åtföljas av ett lagstiftningsförslag till Europaparlamentet och rådet om ändring av denna förordning på ett sätt som är förenligt med syftet att upprätthålla miljönyttan och effektiviteten hos unionens klimatåtgärder, särskilt unionens ekonomiövergripande mål om minskade växthusgasutsläpp för 2030 och det klimatneutralitetsmål som anges i förordning (EU) …/… [den europeiska klimatlagen].

(1) Ärendet återförvisades för interinstitutionella förhandlingar till det ansvariga utskottet, i enlighet med artikel 59.4 fjärde stycket i arbetsordningen (A9-0144/2020).

(1a) Parisavtalet (EUT L 282, 19.10.2016, s. 4).

(15) https://www.eea.europa.eu/data-and-maps/indicators/transport-emissions-of-greenhouse-gases/transport-emissions-of-greenhouse-gases-10

(15a) https://gmn.imo.org/wp-content/uploads/2017/05/GHG3-Executive-Summary-and-Report_web.pdf

(16) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/842 av den 30 maj 2018 om bindande årliga minskningar av medlemsstaternas växthusgasutsläpp 2021–2030 som bidrar till klimatåtgärder för att fullgöra åtagandena enligt Parisavtalet samt om ändring av förordning (EU) nr 525/2013, EUT L 156, 19.6.2018, s. 26.

(17) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/410 av den 14 mars 2018 om ändring av direktiv 2003/87/EG för att främja kostnadseffektiva utsläppsminskningar och koldioxidsnåla investeringar, och beslut (EU) 2015/1814, EUT L 76, 19.3.2018, s. 3.

(1a) https://www.consilium.europa.eu/media/41768/12-euco-final-conclusions-en.pdf

(1a) https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?qid=1588581905912&uri=CELEX:52020PC0080

(20) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/757 av den 29 april 2015 om övervakning, rapportering och verifiering av koldioxidutsläpp från sjötransporter och om ändring av direktiv 2009/16/EG, EUT L 123, 19.5.2015, s. 55.

(21) Kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/2072 om verifieringsverksamhet och ackreditering av kontrollörer i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/757 om övervakning, rapportering och verifiering av koldioxidutsläpp från sjötransporter, EUT L 320, 26.11.2016, s. 5, kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/2071 av den 22 september 2016 om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/757 vad gäller metoderna för övervakning av koldioxidutsläpp och reglerna för övervakning av annan relevant information, EUT L 320, 26.11.2016, s. 1.

(22) Kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/1927 av den 4 november 2016 om verifieringsverksamhet och ackreditering av kontrollörer i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/757 om övervakning, rapportering och verifiering av koldioxidutsläpp från sjötransporter, EUT L 299, 5.11.2016, s. 1, kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/1928 av den 4 november 2016 om fastställande av transporterad last för andra fartygskategorier än passagerarfartyg, ro-ro-fartyg och containerfartyg i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/757 om övervakning, rapportering och verifiering av koldioxidutsläpp från sjötransporter, EUT L 299, 5.11.2016, s. 22.

(21) Kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/2072 av den 22 september 2016 om verifieringsverksamhet och ackreditering av kontrollörer i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/757 om övervakning, rapportering och verifiering av koldioxidutsläpp från sjötransporter, EUT L 320, 26.11.2016, s. 5, kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/2071 av den 22 september 2016 om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/757 vad gäller metoderna för övervakning av koldioxidutsläpp och reglerna för övervakning av annan relevant information, EUT L 320, 26.11.2016, s. 1.

(1a) Rådets direktiv 92/106/EEG av den 7 december 1992 om gemensamma regler för vissa former av kombinerad transport av gods mellan medlemsstaterna (EGT L 368, 17.12.1992, s. 38).

(23) Parisavtalet, EUT L 282, 19.10.2016, s. 4.

(24) IMO:s resolution MEPC.278(70) om ändring av bilaga VI till Marpolkonventionen.

(23) Parisavtalet, EUT L 282, 19.10.2016, s. 4.

(24) IMO:s resolution MEPC.278(70) om ändring av bilaga VI till Marpolkonventionen.

(25) IMO:s resolution MEPC 282 (70).

(1a) Teknisk rapport från Europeiska miljöbyrån nr 4/2013: The impact of international shipping on European air quality and climate forcing.

22.9.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 385/256

P9_TA(2020)0220

Utkast till rådets beslut om systemet för Europeiska unionens egna medel *

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 september 2020 om utkastet till rådets beslut om systemet för Europeiska unionens egna medel (10025/2020 – C9-0215/2020 – 2018/0135(CNS))

(Särskilt lagstiftningsförfarande – samråd)

(2021/C 385/30)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av rådets utkast (10025/2020),

—	med beaktande av artikel 311 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och artikel 106a i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, i enlighet med vilka Europaparlamentet har hörts av rådet (C9-0215/2020),

—	med beaktande av sina resolutioner av den 14 mars 2018 om nästa fleråriga budgetram: förberedelse av parlamentets ståndpunkt om den fleråriga budgetramen efter 2020 (1) och om reformen av systemet för Europeiska unionens egna medel (2),

—	med beaktande av sin resolution av den 30 maj 2018 om den fleråriga budgetramen 2021–2027 och egna medel (3),

—	med beaktande av sitt interimsbetänkande av den 14 november 2018 om den fleråriga budgetramen 2021–2027 – parlamentets ståndpunkt i syfte att nå en överenskommelse (4),

—	med beaktande av sin resolution av den 10 oktober 2019 om den fleråriga budgetramen 2021–2027 och egna medel: dags att uppfylla medborgarnas förväntningar (5),

—	med beaktande av uttalandena från kommissionen och rådet av den 10 oktober 2019 om den fleråriga budgetramen 2021–2027 och egna medel: dags att uppfylla medborgarnas förväntningar,

—	med beaktande av sin resolution av den 15 maj 2020 om den nya fleråriga budgetramen, egna medel och återhämtningsplanen (6),

—	med beaktande av kommissionens meddelande EU-budgeten som motor i den europeiska återhämtningsplanen (COM(2020)0442),

—	med beaktande av slutrapporten och rekommendationerna från högnivågruppen för egna medel, som offentliggjordes i december 2016 och lades fram för Europaparlamentet och rådet i januari 2017,

—	med beaktande av sin resolution av den 23 juli 2020 om slutsatserna från Europeiska rådets extra möte den 17–21 juli 2020 (7),

—	med beaktande av artikel 82 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A9-0146/2020).

Europaparlamentet godkänner rådets utkast såsom ändrat av parlamentet.

Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

Rådet uppmanas att höra Europaparlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra sitt utkast.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Ändring 1

Utkast till beslut

Skäl 1a (nytt)

Rådets utkast

Ändring

(1a)

Detta beslut utgör den rättsliga grunden för kommissionen att ta upp lån på kapitalmarknaderna för att finansiera utgifter inom ramen för återhämtningspaketet Next Generation EU. Kostnaderna i samband med kapitalbeloppet och räntan för återbetalningarna bör refinansieras av unionens budget inom en på förhand fastställd tidsram, beroende på löptiden för de emitterade obligationerna och återbetalningsstrategin. Sådana kostnader bör inte leda till en otillbörlig minskning av programutgifterna eller investeringsinstrumenten inom den fleråriga budgetramen, och de bör inte heller leda till några kraftiga ökningar av de nationella bidragen. För att öka trovärdigheten och hållbarheten i återbetalningsplanen för EU Next Generation bör sådana kostnader täckas helt av inkomster från faktiska nya egna medel. Relaterade utgiftsanslag bör räknas utöver taken i den fleråriga budgetramen i enlighet med förordningen om den nya fleråriga budgetramen.

Ändring 2

Utkast till beslut

Skäl 1b (nytt)

Rådets utkast

Ändring

(1b)

Belopp som genereras av nya egna medel bör, utöver vad som är nödvändigt för att täcka återbetalningsförpliktelserna under ett visst år, kvarstå i unionens budget som allmänna inkomster. Efter det att återbetalningsplanen har avslutats bör dessa egna medel fortsätta att finansiera unionens budget som allmänna inkomster. Införandet av en korg med nya egna medel bör garantera en lämplig finansieringsnivå för unionens utgifter i den fleråriga budgetramen och samtidigt minska den övervägande andelen nationella BNI-baserade bidrag i finansieringen av unionens årliga budget, vilket bör bidra till att unionens budget inte längre betraktas som ett ”nollsummespel” som ska ge ett ”rättvist återflöde”. Det skulle också kunna bli lättare att rikta in utgifterna på unionsnivå på prioriterade områden och gemensamma kollektiva nyttigheter med stora effektivitetsvinster jämfört med nationella utgifter.

Ändring 3

Utkast till beslut

Skäl 1c (nytt)

Rådets utkast

Ändring

(1c)

De nya kategorierna av egna medel bör införas från och med 2021 så att intäkterna från dem är tillgängliga när förpliktelserna avseende ränta och återbetalning ska fullgöras. De nya egna medlen bör anpassas till unionens politiska mål och stödja den europeiska gröna given samt den inre marknadens funktion och insatser för att förbättra bolagsbeskattningens effektivitet samt stärka kampen mot skattebedrägerier, skatteundandragande och skatteflykt. Europaparlamentet har redan i sitt interimsbetänkande om den fleråriga budgetramen från november 2018 godkänt en möjlig korg med nya egna medel och andra inkomster som uppvisar sådana särdrag. Korgen skulle kunna utvidgas med ytterligare alternativ.

Ändring 4

Utkast till beslut

Skäl 5

Rådets utkast

Ändring

(5)

Det nuvarande systemet för fastställande av de momsbaserade egna medlen har ofta kritiserats av revisionsrätten, Europaparlamentet och medlemsstaterna för att vara alltför komplext. Europeiska rådet konstaterade därför vid sitt möte den 17–21 juli 2020 att det är lämpligt att förenkla beräkningen av denna kategori egna medel.

(5)

Momsbaserade egna medel är en väletablerad inkomstkälla för unionens budget och bör även fortsättningsvis återspegla den inneboende kopplingen mellan konsumenterna på den inre marknaden och unionens offentliga finanser. Det nuvarande systemet för fastställande av de momsbaserade egna medlen har emellertid ofta kritiserats av revisionsrätten, Europaparlamentet och medlemsstaterna för att vara alltför komplext. Det är därför lämpligt att förenkla beräkningen av denna kategori egna medel.

Ändring 5

Utkast till beslut

Skäl 6

Rådets utkast

Ändring

(6)

För att bättre anpassa unionens finansieringsinstrument till dess politiska prioriteringar, bättre återspegla unionsbudgetens roll för den inre marknadens funktion, bättre understödja målen med unionens politik och minska medlemsstaternas bruttonationalinkomst ( BNI)-baserade bidrag till unionens årliga budget konstaterade Europeiska rådet vid sitt möte den 17–21 juli 2020 att unionen under de kommande åren kommer att arbeta för att reformera systemet för egna medel och införa nya egna medel .

(6)

För att finansiera åtminstone kostnaderna för kapitalbeloppet och räntan avseende återbetalningarna av det europeiska återhämtningsinstrumentet, bättre anpassa unionens finansieringsinstrument till dess politiska prioriteringar, bättre återspegla unionsbudgetens roll för den inre marknadens funktion, bättre understödja målen med unionens politik , såsom den europeiska gröna given och digital omvandling och minska den övervägande andelen av medlemsstaternas BNI-baserade bidrag till unionens årliga budget , är det nödvändigt att införa nya kategorier av egna medel baserade på en gemensam konsoliderad bolagsskattebas, de nationella intäkterna från EU:s utsläppshandelssystem och ett nationellt bidrag beräknat på grundval av icke-materialutnyttjat plastförpackningsavfall , vilket främjar den cirkulära ekonomin . Vidare bör nya egna medel baserade på en mekanism för koldioxidjustering, helt i enlighet med WTO:s regler, en digital tjänsteskatt och skatten på finansiella transaktioner, som bör genomföras enligt en plan som samtliga medlemsstater enats om, införas i detta syfte så snart de underliggande rättsliga villkoren har uppfyllts. Kommissionen bör så snart som möjligt lägga fram nödvändiga lagstiftningsförslag för de nya egna medlen och potentiella andra nya egna medel, som stöder den europeiska gröna given och den inre marknadens funktion, samt arbetet för att förbättra företagsbeskattningens ändamålsenlighet. Potentiella nya egna medel som kommissionen redan har angivit, såsom avgiften för den inre marknaden, bör utvärderas ytterligare innan de läggs fram för Europaparlamentet och rådet.

Ändring 6

Utkast till beslut

Skäl 7

Rådets utkast

Ändring

(7)

Som ett första steg bör det införas en ny kategori av egna medel baserade på ett nationellt bidrag som beräknas på grundval av icke-materialutnyttjat plastförpackningsavfall. I enlighet med den europeiska strategin för plast kan unionsbudgeten bidra till att minska föroreningarna från plastförpackningsavfall. En kategori egna medel baserad på nationella bidrag i proportion till mängden plastförpackningsavfall i varje medlemsstat som inte materialutnyttjas kommer att ge incitament att minska förbrukningen av plast för engångsbruk, främja materialutnyttjande och stärka den cirkulära ekonomin. Samtidigt kommer medlemsstaterna själva att, i enlighet med subsidiaritetsprincipen, vidta de bäst lämpade åtgärderna för att uppnå dessa mål. För att undvika en alltför stor regressiv effekt på de nationella bidragen bör en justeringsmekanism med en årlig schablonbeloppsminskning tillämpas på bidragen från medlemsstater vars BNI per capita 2017 låg under EU-genomsnittet. Minskningen bör motsvara 3,8 kg multiplicerat med befolkningen år 2017 i den berörda medlemsstaten.

(7)

I enlighet med EU:s plaststrategi kan EU-budgeten bidra till att minska föroreningarna från plastförpackningsavfall och uppnå återvinningsmålen för förpackningsavfall . En kategori egna medel baserad på nationella bidrag i proportion till mängden plastförpackningsavfall i varje medlemsstat som inte materialutnyttjas kommer att ge incitament att minska förbrukningen av plast för engångsbruk, främja materialutnyttjande och stärka den cirkulära ekonomin. Kommissionen bör fastställa en strömlinjeformad beräkningsmetod samt effektiva registrerings- och kontrollmekanismer. Samtidigt kommer medlemsstaterna själva att, i enlighet med subsidiaritetsprincipen, vidta de bäst lämpade åtgärderna för att uppnå dessa mål. Med tanke på att bidraget är avsett att utgöra en kategori av egna medel som bygger på principen om att förorenaren ska betala, bör det inte omfattas av någon korrigeringsmekanism.

Ändring 7

Utkast till beslut

Skäl 7a (nytt)

Rådets utkast

Ändring

(7a)

För unionen är det prioriterat att uppnå utsläppsminskningsmål på minst 40 % mellan 1990 och 2030 i enlighet med dess åtaganden i Parisavtalet om klimatförändringar. Europeiska unionens utsläppshandelssystem är ett av de viktigaste instrument som inrättats för genomförandet av detta mål och genererar intäkter genom utauktionering av utsläppsrätter. Med tanke på det europeiska utsläppshandelssystemets harmoniserade karaktär och finansieringen från unionen för att främja begränsnings- och anpassningsåtgärder i medlemsstaterna är det lämpligt att i detta sammanhang införa en ny kategori egna medel för EU:s budget. Dessa egna medel bör vara baserade på de utsläppsrätter som ska utauktioneras av medlemsstaterna, även utdelningen under en övergångsperiod av gratis utsläppsrätter för elsektorn. För att beakta de särskilda bestämmelser för vissa medlemsstater som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG (1a) , bör utsläppsrätter som omfördelas av hänsyn till solidaritet, tillväxt och sammanlänkningar samt utsläppsrätter avsedda för innovationsfonden och moderniseringsfonden inte tas med i beräkningen för att fastställa bidraget till de egna medlen. De egna medel som baseras på EU:s utsläppshandelssystem bör också definieras på ett sätt som inbegriper potentiella ytterligare intäkter från en framtida utvidgning av tillämpningsområdet för direktivet om handel med utsläppsrätter till att omfatta nya sektorer eller geografiska regioner, samtidigt som unionens konkurrenskraft säkerställs.

Ändring 8

Utkast till beslut

Skäl 8

Rådets utkast

Ändring

(8)

Europeiska rådet noterade vid sitt möte den 17–21 juli 2020 att kommissionen som grund för ytterligare egna medel under det första halvåret 2021 kommer att lägga fram förslag om en mekanism för koldioxidjustering vid gränserna och om en digital skatt, med sikte på att de ska införas senast den 1 januari 2023. Europeiska rådet uppmanade kommissionen att lägga fram ett reviderat förslag om utsläppshandelssystemet och eventuellt utvidga det till att omfatta luftfart och sjöfart. Det konstaterade att unionen under den fleråriga budgetramen för perioden 2021–2027 kommer att arbeta för ett införande av andra egna medel, vilket kan omfatta en skatt på finansiella transaktioner.

(8)

De erforderliga ytterligare egna medlen bör införas senast 2028 enligt en rättsligt bindande tidsplan som fastställs i detta beslut, vilket bör säkerställa att den underliggande lagstiftningen kan antas i tid och träda i kraft så att intäkterna är tillgängliga när kostnaderna uppstår. Kommissionen bör lägga fram lagstiftningsförslag i detta syfte. I ett interinstitutionellt avtal mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen bör det fastställas mer detaljerade arrangemang och andra bestämmelser om denna rättsligt bindande tidsplan, såsom datum för ikraftträdande eller eventuell retroaktiv tillämpning av vissa nya egna medel.

Ändring 9

Utkast till beslut

Skäl 8a (nytt)

Rådets utkast

Ändring

(8a)

Som ett första steg kommer bidraget baserat på icke-återvunnet plastförpackningsavfall att komplettera de befintliga egna medlen från och med januari 2021. Dessutom kommer 30 % av auktionsintäkterna från utsläppshandelssystemet att utgöra allmänna inkomster för unionens budget från och med 2021. Som ett andra steg kommer kommissionen att lägga fram de förslag som behövs för att skatten på finansiella transaktioner ska kunna utgöra grund för egna medel från och med 2024. Kommissionen kommer också att lägga fram lagstiftningsförslag under första halvåret 2021 för att införa nya egna medel baserade på mekanismen för koldioxidjustering vid gränserna och på en digital avgift. Intäkterna kommer att bli tillgängliga från och med 2023. Om mekanismen för koldioxidjustering tar formen av tilläggstullar på import kommer den att omfattas av lagstiftningen om traditionella egna medel och inte kräva ett separat beslut om egna medel. Om mekanismen för koldioxidjustering tar formen av en utvidgning av utsläppshandelssystemets tillämpningsområde bör den täckas helt av egna medel på grundval av utsläppshandelssystemet. Som ett tredje steg, och som en del av halvtidsöversynen/revideringen av den fleråriga budgetramen under första halvåret 2024 kommer kommissionen att lägga fram ytterligare nya – eller omarbeta tidigare – förslag för att den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen ska kunna utgöra grund för egna medel. Lagstiftningen bör träda i kraft i god tid så att intäkterna från dessa nya egna medel blir tillgängliga från och med 2026. De skattebaserade egna medlen ska inte tillämpas retroaktivt.

Ändring 10

Utkast till beslut

Skäl 9

Rådets utkast

Ändring

(9)

Europeiska rådet konstaterade vid sitt möte den 17–21 juli 2020 att arrangemangen för egna medel bör vägledas av de övergripande målen om enkelhet, öppenhet och rättvisa, inbegripet en rättvis fördelning av bördorna. Det konstaterade också att Danmark, Nederländerna, Österrike och Sverige, och inom ramen för stödet till återhämtning och resiliens, även Tyskland, ska omfattas av schablonbeloppskorrigeringar av sina årliga BNI-baserade bidrag för perioden 2021–2027.

(9)	Rabatter och andra korrigeringsmekanismer bör avskaffas.

Ändring 11

Utkast till beslut

Skäl 9a (nytt)

Rådets utkast

Ändring

(9a)	Unionen kommer att arbeta för att införa potentiella ytterligare nya egna medel under de kommande åren och före 2028. Om Europaparlamentet eller rådet föreslår nya egna medel kommer kommissionen att bedöma dem.

Ändring 12

Utkast till beslut

Skäl 9b (nytt)

Rådets utkast

Ändring

(9b)

Med tanke på framtida överläggningar om fördragsändringar och med avstamp i konferensen om Europas framtid bör den demokratiska legitimiteten, ansvarsskyldigheten, resiliensen och anpassningen till de viktigaste politiska målen för unionsbudgetens inkomstsida stärkas ytterligare genom att Europaparlamentet ges utökade befogenheter i lagstiftningsbeslutsfattandet och en mer aktiv roll i övervakningen av genomförandet av systemet för egna medel och den underliggande sektorslagstiftningen.

Ändring 13

Utkast till beslut

Skäl 10

Rådets utkast

Ändring

(10)	Medlemsstaterna bör innehålla 25 % av de belopp de uppbär i syfte att täcka uppbördskostnaderna.

(10)

Avdraget, för att täcka uppbördskostnaderna, på 20 % av de belopp för traditionella egna medel som uppbärs av medlemsstaterna utgör en stor andel egna medel som inte ställs till unionsbudgetens förfogande. Den del av uppbördskostnaderna som hålls inne från de traditionella egna medlen bör återställas från 20 % till den ursprungliga nivån 10 % för att bättre anpassa stödet till tullutrustning, personal och information till de faktiska kostnaderna och behoven. Denna andel bör vara densamma för alla medlemsstater.

Ändring 14

Utkast till beslut

Skäl 11

Rådets utkast

Ändring

(11)

I enlighet med artikel 311 fjärde stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska en rådsförordning om genomförandebestämmelser för systemet med unionens egna medel upprättas . Sådana bestämmelser bör inbegripa bestämmelser av allmänt eller tekniskt slag, tillämpliga på alla kategorier av egna medel. Bestämmelserna bör innehålla ingående regler för beräkning och budgetering av budgetsaldot och de nödvändiga bestämmelserna och arrangemangen för kontroll och övervakning av uppbörden av egna medel.

(11)

I enlighet med artikel 311 fjärde stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska rådet fastställa genomförandebestämmelser för systemet med unionens egna medel. Sådana regler skulle inbegripa bestämmelser av allmänt eller tekniskt slag, tillämpliga på alla typer av egna medel , för vilka det är särskilt viktigt med adekvat parlamentarisk kontroll . Dessa genomförandebestämmelser bör inbegripa ingående regler för fastställande av beloppen för de egna medel som avses i artikel 2.1 vilka ska tillhandahållas, inbegripet de tillämpliga uttagssatserna för de egna medel som avses i artikel 2.1 b–e, de tekniska frågorna rörande bruttonationalinkomst, de nödvändiga bestämmelserna och arrangemangen för kontroll och övervakning av uppbörden av egna medel , inbegripet regler om inspektioner och om befogenheter för tjänstemän och annan personal som av kommissionen bemyndigats att utföra kontroller samt alla relevanta rapporteringskrav . Dessa åtgärder bör också omfatta praktiska bestämmelser om att regelbundet informera medlemsstaterna och Europaparlamentet, såsom den ena grenen av budgetmyndigheten, om läget när det gäller upplåning, skuldförvaltning och tillhörande riskhanteringsstrategier samt återbetalningsplanen.

Ändring 15

Utkast till beslut

Skäl 13

Rådets utkast

Ändring

(13)

En tillräcklig marginal bör bevaras till taken för unionens egna medel, så att alla unionens finansiella skyldigheter och ansvarsförbindelser som förfaller till betalning under ett visst år kan fullgöras. Det totala belopp i egna medel som tilldelas unionens budget för att täcka årliga betalningsbemyndiganden bör inte överstiga 1,40 % av samtliga medlemsstaters sammanlagda BNI . Det totala beloppet i årliga åtagandebemyndiganden bör inte överstiga 1,46 % av samtliga medlemsstaters sammanlagda BNI.

(13)

För att bevara en tillräcklig marginal till taken för unionens egna medel, så att alla unionens finansiella skyldigheter och ansvarsförbindelser som förfaller till betalning under ett visst år kan fullgöras , bör taket i beslutet om egna medel höjas till en nivå motsvarande 1,50 % av medlemsstaternas sammanlagda bruttonationalinkomst, uttryckt i marknadspriser, för betalningsbemyndiganden.

Ändring 16

Utkast till beslut

Skäl 16a (nytt)

Rådets utkast

Ändring

(16a)

I det enda syftet att fullgöra de ytterligare finansiella skyldigheter och ansvarsförbindelser som följer av det exceptionella och tillfälliga bemyndigandet att låna medel och att säkerställa finansiell hållbarhet, även i tider av ekonomisk nedgång, bör taken för betalningsbemyndiganden höjas med 0,6 procentenheter.

Ändring 17

Utkast till beslut

Skäl 19

Rådets utkast

Ändring

(19)

Återbetalningen av medel som lånats upp för att tillhandahålla icke återbetalningspliktigt stöd, återbetalningspliktigt stöd genom finansieringsinstrument eller avsättningar för budgetgarantier, liksom upplupen ränta, bör finansieras genom unionens budget. De upplånade medel som medlemsstaterna beviljas i form av lån bör återbetalas med de belopp som erhålls från de stödmottagande medlemsstaterna. De nödvändiga medlen måste tilldelas och göras tillgängliga för unionen så att denna kan fullgöra alla sina finansiella skyldigheter och ansvarsförbindelser till följd av den exceptionella och tillfälliga befogenheten att ta upp lån under ett visst år, och under alla omständigheter i enlighet med artikel 310.4 i EUF-fördraget och artikel 323 i EUF-fördraget.

(19)

Återbetalningen av medel som lånats upp för att tillhandahålla icke återbetalningspliktigt stöd, återbetalningspliktigt stöd genom finansieringsinstrument eller avsättningar för budgetgarantier, liksom upplupen ränta, bör finansieras genom intäkter från nya egna medel som införs i unionens budget. De upplånade medel som medlemsstaterna beviljas i form av lån bör återbetalas med de belopp som erhålls från de stödmottagande medlemsstaterna. De nödvändiga medlen måste tilldelas och göras tillgängliga för unionen så att denna kan fullgöra alla sina finansiella skyldigheter och ansvarsförbindelser till följd av den exceptionella och tillfälliga befogenheten att ta upp lån under ett visst år, och under alla omständigheter i enlighet med artikel 310.4 i EUF-fördraget och artikel 323 i EUF-fördraget.

Ändring 18

Utkast till beslut

Skäl 25

Rådets utkast

Ändring

(25)

Detta beslut bör inte träda i kraft förrän det har godkänts av alla medlemsstater i enlighet med deras respektive konstitutionella bestämmelser. På så sätt respekteras varje medlemsstats nationella suveränitet fullt ut. Europeiska rådet noterade vid sitt möte den 17–21 juli 2020 medlemsstaternas avsikt att gå vidare med godkännandet av detta beslut så snart som möjligt. På grund av behovet av att snarast möjligt möjliggöra upplåning i syfte att finansiera åtgärder för att hantera konsekvenserna av covid-19-krisen, bör detta beslut träda i kraft den första dagen i den första månaden efter mottagandet av den sista anmälan om att förfarandena för antagandet av detta beslut har fullföljts.

(25)

För att göra det möjligt att inleda ratificeringsprocessen antas detta beslut av rådet efter samråd med Europaparlamentet. Europaparlamentet uttryckte sin avsikt att snabbt avge det rådgivande yttrande som är rättsligt nödvändigt för att påskynda processen som bemyndigar kommissionen att inleda den upplåning som ska finansiera det europeiska återhämtningsinstrumentet. Detta beslut bör inte träda i kraft förrän det har godkänts av alla medlemsstater i enlighet med deras respektive konstitutionella bestämmelser. På så sätt respekteras varje medlemsstats nationella suveränitet fullt ut , inbegripet med avseende på nya kategorier av egna medel . Europeiska rådet noterade vid sitt möte den 17–21 juli 2020 medlemsstaternas avsikt att gå vidare med godkännandet av detta beslut så snart som möjligt. På grund av behovet av att snarast möjligt möjliggöra upplåning i syfte att finansiera åtgärder för att hantera konsekvenserna av covid-19-krisen, bör detta beslut träda i kraft den första dagen i den första månaden efter mottagandet av den sista anmälan om att förfarandena för antagandet av detta beslut har fullföljts.

Ändring 19

Utkast till beslut

Artikel 2 – punkt 1 – stycke 1 – led c

Rådets utkast

Ändring

c)	En enhetlig uttagssats på vikten av plastförpackningsavfall som genereras i varje medlemsstat och som inte materialutnyttjas. Uttagssatsen ska vara 0,80 EUR per kilogram. En årlig schablonbeloppsminskning för vissa medlemsstater enligt fjärde stycket ska tillämpas.

c)	En enhetlig uttagssats från och med den 1 januari 2021 på vikten av plastförpackningsavfall som inte materialutnyttjas. Den faktiska uttagssatsen ska inte överstiga 2 EUR per kilogram.

Ändring 20

Utkast till beslut

Artikel 2 – punkt 1 – stycke 1 – led ca (nytt)

Rådets utkast

Ändring

ca)

En enhetlig uttagssats från och med den 1 januari 2021 på det belopp som motsvarar de inkomster som genereras av de utsläppsrätter som ska utauktioneras vilka avses i artikel 10.2 a i direktiv 2003/87/EG och marknadsvärdet av gratis utsläppsrätter för moderniseringen av energisektorn under en övergångsperiod i enlighet med artikel 10c.3 i det direktivet. Den faktiska uttagssatsen ska inte överstiga 50 %. De sammanlagda tillkommande inkomster som genereras genom en framtida utvidgning av utsläppshandelssystemets tillämpningsområde efter den 1 januari 2021 till ytterligare sektorer och regioner.

Ändring 21

Utkast till beslut

Artikel 2 – punkt 1 – stycke 1 – led cb (nytt)

Rådets utkast

Ändring

cb)	Inkomster som genereras av en mekanism för koldioxidjustering vid gränserna i enlighet med kommissionens förslag […/…] senast den 1 januari 2023.

Ändring 22

Utkast till beslut

Artikel 2 – punkt 1 – stycke 1 – led cc (nytt)

Rådets utkast

Ändring

cc)

Intäkter från beskattningen av digitala tjänster i väntan på antagandet och genomförandet av rådets direktiv om ett gemensamt system för skatt på inkomster från tillhandahållande av vissa digitala tjänster (COM(2018)0148) senast den 1 januari 2023. Den faktiska uttagssatsen ska inte överstiga 100 %.

Ändring 23

Utkast till beslut

Artikel 2 – punkt 1 – stycke 1 – led cd (nytt)

Rådets utkast

Ändring

cd)	En enhetlig uttagssats senast den 1 januari 2026 på andelen av de beskattningsbara vinster som tillskrivs varje medlemsstat i enlighet med unionens regler om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas. Den faktiska uttagssatsen ska inte överstiga 6 %.

Ändring 24

Utkast till beslut

Artikel 2 – punkt 1 – stycke 1 – led ce (nytt)

Rådets utkast

Ändring

ce)

En skatt på finansiella transaktioner senast den 1 januari 2024, som ska tas ut i enlighet med rådets direktiv (EU) nr […/…], med tillämpliga uttagssatser till en andel som inte överstiger de miniminivåer som anges i det direktivet. Om direktivet om skatt på finansiella transaktioner genomförs tillfälligt inom ramen för ett fördjupat samarbete ska dessa egna medel inte påverka de medlemsstater som inte deltar i det fördjupade samarbetet.

Ändring 25

Utkast till beslut

Artikel 2 – punkt 2

Rådets utkast

Ändring

2. För perioden 2021–2027 ska Österrike erhålla en bruttominskning av sitt årliga BNI-baserade bidrag på 565 miljoner EUR, Danmark ska erhålla en bruttominskning av sitt årliga BNI-baserade bidrag på 377 miljoner EUR, Tyskland ska erhålla en bruttominskning av sitt årliga BNI-baserade bidrag på 3 671 miljoner EUR, Nederländerna ska erhålla en bruttominskning av sitt årliga BNI-baserade bidrag på 1 921 miljoner EUR och Sverige ska erhålla en bruttominskning av sitt årliga BNI-baserade bidrag på 1 069 miljoner EUR. Beloppen ska beräknas i 2020 års priser och justeras enligt gällande priser genom tillämpning av den senaste BNP-deflator för unionen uttryckt i euro, beräknad av kommissionen, som finns tillgänglig när budgetförslaget upprättas. Dessa bruttominskningar ska finansieras av alla medlemsstater.

2. Ingen medlemsstat ska få någon rabatt eller korrigering.

Ändring 26

Utkast till beslut

Artikel 2 – punkt 2a (ny)

Rådets utkast

Ändring

2a. Europaparlamentet och rådet ska i nära samarbete med kommissionen fastställa närmare arrangemang och andra nödvändiga bestämmelser för tillämpningen av en rättsligt bindande tidsplan för införandet av nya egna medel i ett interinstitutionellt avtal senast den 1 januari 2021. Intäkterna från dessa nya egna medel ska vara tillräckliga för att åtminstone täcka återbetalningen av de lånekostnader som följer av den upplåningskapacitet som fastställs i artikel 3b. De nya egna medlen bör också garantera en lämplig finansieringsnivå för unionens utgifter i den fleråriga budgetramen och samtidigt minska den övervägande andelen nationella BNI-baserade bidrag.

Kommissionen ska lägga fram lämpliga lagstiftningsförslag i detta syfte.

Halvtidsöversynen av den fleråriga budgetramen 2021–2027 ska bland annat användas för att anpassa och vid behov anta ny lagstiftning för att nå de mål som föreskrivs i denna punkt.

Ändring 27

Utkast till beslut

Artikel 3 – punkt 1

Rådets utkast	Ändring
1. Det totala belopp i egna medel som tilldelas unionen för att täcka årliga betalningsbemyndiganden får inte överstiga 1,40 % av samtliga medlemsstaters sammanlagda BNI .	1. Det totala belopp i egna medel som tilldelas unionen för att täcka anslag för betalningar får inte överskrida 1,50 % av samtliga medlemsstaters sammanlagda bruttonationalinkomst .

Ändring 28

Utkast till beslut

Artikel 3 – punkt 2

Rådets utkast	Ändring
2. Det totala årliga belopp åtagandebemyndiganden som tas upp i unionens budget får inte överskrida 1,46 % av samtliga medlemsstaters sammanlagda BNI.	utgår

Ändring 29

Utkast till beslut

Artikel 3 – punkt 3

Rådets utkast	Ändring
3. Ett balanserat förhållande mellan anslag för åtaganden och anslag för betalningar ska upprätthållas för att säkerställa deras inbördes förenlighet och för att möjliggöra att det tak som fastställs i punkt 1 iakttas under de efterföljande åren.	utgår

Ändring 30

Utkast till beslut

Artikel 3 – punkt 4

Rådets utkast	Ändring
4. Om ändringar av förordning (EU) nr 549/2013 medför betydande förändringar av BNI-nivån ska kommissionen räkna om de tak som anges i punkterna 1 och 2, tillfälligt höjda i enlighet med artikel 3c, enligt följande formel:	utgår
BNIt-2 + BNIt-1 + BNIt ENS nuvarande x% (y %)*_________________ BNIt-2 + BNIt-1 + BNIt ENS ändrad
I denna formel är ”t” det senaste hela år för vilket de uppgifter som anges i förordning (EU) nr 2019/ 516 516 är tillgängliga (5) , ”x” avser taket för egna medel för betalningsbemyndiganden och ”y” avser taket för egna medel för åtagandebemyndiganden.
I denna formel är ”ENS” det europeiska national- och regionalräkenskapssystemet i unionen.

Ändring 31

Utkast till beslut

Artikel 3b – punkt 2 – stycke 1

Rådets utkast	Ändring
Återbetalningen av kapitalbeloppet i de medel som används till utgifter som avses i punkt 1 b och den upplupna räntan ska belasta unionens allmänna budget. De budgetmässiga åtagandena får delas upp över flera år i årliga delåtaganden i enlighet med artikel 112.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (6).	Återbetalningen av kapitalbeloppet i de medel som används till utgifter som avses i punkt 1 b och den upplupna räntan ska finansieras av intäkterna från de nya egna medel som införs i unionens allmänna budget. Budgetåtagandet får delas upp i årliga delåtaganden under flera år, i enlighet med artikel 112.2 i förordning (EU, Euratom) 2018/1046.

Ändring 32

Utkast till beslut

Artikel 5

Rådets utkast	Ändring
Artikel 5	utgår
Överföring av överskott
Om unionens inkomster överskrider de totala faktiska utgifterna under ett budgetår, ska överskottet överföras till närmast följande budgetår.

Ändring 33

Utkast till beslut

Artikel 6 – punkt 2

Rådets utkast	Ändring
2. Medlemsstaterna ska, för att täcka sina uppbördskostnader , hålla inne 25 % av de belopp som avses i artikel 2.1 a.	2. Medlemsstaterna ska, som en kompensation för uppbördskostnaderna , hålla inne 10 % av de belopp som avses i artikel 2.1 a.

Ändring 34

Utkast till beslut

Artikel 7 – stycke 1 – led ba (nytt)

Rådets utkast

Ändring

ba)	Den budgetmässiga behandlingen av inkomster som härrör från böter för konkurrensöverträdelser och överträdelseförfaranden.

Ändring 35

Utkast till beslut

Artikel 7 – stycke 1 – led bb (nytt)

Rådets utkast

Ändring

bb)

Regler för fastställande av beloppen för de egna medel som avses i artikel 2.1 led a – ce som ska tillhandahållas, inbegripet de tillämpliga uttagssatserna för egna medel inom de gränser som anges i dessa led samt beräkningen av den tillämpliga uttagssatsen för egna medel baserad på bruttonationalinkomsten.

Ändring 36

Utkast till beslut

Artikel 7 – stycke 1 – led bc (nytt)

Rådets utkast

Ändring

bc)	För tillämpningen av artikel 2.1: referens-BNI, bestämmelserna för att justera bruttonationalinkomsten och bestämmelserna för att räkna om taken för betalningar och åtaganden ifall bruttonationalinkomsten väsentligt förändras.

(1) EUT C 162, 10.5.2019, s. 51.

(2) EUT C 162, 10.5.2019, s. 71.

(3) Antagna texter, P8_TA(2018)0226.

(4) Antagna texter, P8_TA(2018)0449.

(5) Antagna texter, P9_TA(2019)0032.

(6) Antagna texter, P9_TA(2020)0124.

(7) Antagna texter, P9_TA(2020)0206.

(1a) Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom unionen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG (EUT L 275, 25.10.2003, s. 32).

(5) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/516 av den 19 mars 2019 om harmonisering av bruttonationalinkomsten till marknadspris och om upphävande av rådets direktiv 89/130/EEG, Euratom och rådets förordning (EG, Euratom) nr 1287/2003 (BNI-förordningen), EUT L 91, 29.3.2019, s. 19.

(6) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 193, 30.7.2018, s. 1).

22.9.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 385/275

P9_TA(2020)0222

Typgodkännande av motorfordon ***I

Europaparlamentets ändringar antagna den 17 september 2020 av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 715/2007 om typgodkännande av motorfordon med avseende på utsläpp från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 5 och Euro 6) och om tillgång till information om reparation och underhåll av fordon (COM(2019)0208 – C9-0009/2019 – 2019/0101(COD)) (1)

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

(2021/C 385/31)

Ändring 1

Förslag till förordning

Skäl 2

Kommissionens förslag

Ändring

(2)

Förordning (EG) nr 715/2007 föreskriver att nya lätta fordon ska uppfylla vissa utsläppsgränser (Euronormerna 5 och 6) och innehåller ytterligare krav på tillgång till information om reparation och underhåll av fordon. De särskilda tekniska bestämmelser som krävs för genomförandet av den förordningen anges i kommissionens förordning (EG) nr 692/2008 (4) och därefter i kommissionens förordning (EU) 2017/1151 (5).

(2)

Förordning (EG) nr 715/2007 föreskriver att nya lätta fordon ska uppfylla vissa utsläppsgränser (Euronormerna 5 och 6) och innehåller ytterligare krav på tillgång till information om reparation och underhåll av fordon , sedermera ändrade och konsoliderade ytterligare genom förordning (EU) 2018/858 (3a) , som kommer att träda i kraft den 1 september 2020 . De särskilda tekniska bestämmelser som krävs för genomförandet av förordning (EG) nr 715/2007 anges i kommissionens förordning (EG) nr 692/2008 (4) och därefter i kommissionens förordning (EU) 2017/1151 (5).

Ändring 2

Förslag till förordning

Skäl 3

Kommissionens förslag

Ändring

(3)

Typgodkännandekraven avseende utsläpp från motorfordon har skärpts gradvis och betydligt genom införande och senare revidering av Euronormerna. Även om det har skett en betydande utsläppsminskning av reglerade föroreningar från fordon i allmänhet, har detsamma inte varit fallet för utsläpp av NOx från dieselmotorer och partiklar från bensinmotorer med direktinsprutning, som är monterade i vissa lätta fordon. Det behövs därför åtgärder för att rätta till denna situation.

(3)

Ändring 3

Förslag till förordning

Skäl 3a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(3a)

Enligt uppskattningar i 2019 års rapport om luftkvaliteten (1a) som offentliggjorts av Europeiska miljöbyrån (EEA) orsakade långvarig exponering för luftföroreningar under 2016 506 000 förtida dödsfall i EU-28. Rapporten bekräftade även att vägtransporter fortfarande var den primära källan till utsläpp av NOx i EU-28 under 2017, i och med att de stod för cirka 40 % av de totala utsläppen av NOx i EU, och att omkring 80 % av de totala utsläppen av NOx från vägtransporter kommer från dieseldrivna fordon.

Ändring 4

Förslag till förordning

Skäl 3b (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(3b)	För att återvinna konsumenternas förtroende är det avgörande att oberoende aktörer kan få tag på information om reparation och underhåll av fordon.

Ändring 5

Förslag till förordning

Skäl 3c (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(3c)

I och med att tillverkare på senaste tiden överträtt den befintliga rättsliga ramen och bland annat åsidosatt sina rättsliga skyldigheter enligt förordning (EG) nr 715/2007, har det framgått att kontroll- och efterlevnadsmekanismerna är svaga. Konsumenterna har inte fått tillfredsställande kompensation, då fordonen ofta inte har anpassats för att överensstämma med Euronormerna 5 och 6 ens i de fall då kompensation beviljats. Det ökade antalet dieselförbud i europeiska städer påverkar medborgarnas vardag, och en lämplig kompensationsåtgärd vore därför att utrusta de fordon som inte uppfyller kraven med den anpassade avgasreningstekniken (maskinvarubyte) eller erbjuda omställningsbidrag om konsumenten vill byta ut ett inköpt fordon mot en renare modell.

Ändring 6

Förslag till förordning

Skäl 5

Kommissionens förslag

Ändring

(5)

Till följd av detta utarbetade kommissionen en ny metod för provning av fordonsutsläpp under verkliga körförhållanden: RDE-provningsförfarandet. RDE-provningsförfarandet infördes genom kommissionens förordningar (EU) 2016/427 (6) och (EU) 2016/646 (7), fördes sedan över till förordning (EU) 2017/1151 och förbättrades ytterligare genom kommissionens förordning (EU) 2017/1154 (8).

(5)

Ändring 7

Förslag till förordning

Skäl 6

Kommissionens förslag

Ändring

(6)

Genom förordning (EU) 2016/646 (9) infördes tidpunkter för tillämpningen av RDE-provningsförfarandet samt efterlevnadskriterier för utsläpp vid verklig körning. För ändamålet användes föroreningsspecifika överensstämmelsefaktorer i syfte att ta hänsyn till den statistiska och tekniska osäkerheten i de mätningar som gjorts med ombordsystemet för utsläppsmätning (PEMS).

(6)

Genom förordning (EU) 2016/646 (9) infördes tidpunkter för tillämpningen av RDE-provningsförfarandet samt efterlevnadskriterier för utsläpp vid verklig körning. Datumen för tillämpningen på personbilar och lätta nyttofordon infördes i form av en årlig sekvens för att säkerställa att tillverkarna skulle hinna planera i god tid för varje fordonsgrupp. För ändamålet infördes föroreningsspecifika överensstämmelsefaktorer i syfte att ta hänsyn till den statistiska och tekniska osäkerheten i de mätningar som gjorts med ombordsystemet för utsläppsmätning (PEMS).

Ändring 8

Förslag till förordning

Skäl 6a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(6a)

Enligt EEA-rapporten från 2016 berodde skillnaden mellan utsläpp vid verklig körning och utsläpp som uppmäts i ett laboratorium främst på tre faktorer: ett föråldrat provningsförfarande, flexibilitet i det nuvarande förfarandet och faktorer som är kopplade till ombordsystemet och är beroende av föraren. Det krävs en undersökning för att fastställa vilken marginal som beror på körstil och utomhustemperatur. En tydlig åtskillnad bör göras mellan överensstämmelsefaktorn, den marginal som beror på mätapparaterna och marginalen för ombordsystemet, som beror på förare och temperatur.

Ändring 9

Förslag till förordning

Skäl 7

Kommissionens förslag

Ändring

(7)

Den 13 december 2018 meddelade tribunalen dom i de förenade målen T-339/16, T-352/16 och T-391/1610, som avsåg en talan om ogiltigförklaring av förordning (EU) 2016/646. Tribunalen ogiltigförklarade den del av förordning (EU) 2016/646 där de överensstämmelsefaktorer som används för att bedöma RDE-provningsresultatens överenstämmelse med utsläppsgränserna i förordning (EG) nr 715/2007 fastställs . Tribunalen ansåg att endast lagstiftaren själv kunde införa dessa överensstämmelsefaktorer, eftersom de berörde en väsentlig del av förordning (EG) nr 715/2007.

(7)

Den 13 december 2018 meddelade tribunalen dom i de förenade målen T-339/16, T-352/16 och T-391/1610, som avsåg en talan om ogiltigförklaring av förordning (EU) 2016/646. Tribunalen ogiltigförklarade den del av förordning (EU) 2016/646 där de överensstämmelsefaktorer som används för att bedöma RDE-provningsresultatens överenstämmelse med utsläppsgränserna i förordning (EG) nr 715/2007 hade fastställts . Tribunalen ansåg att endast lagstiftaren själv kunde införa dessa överensstämmelsefaktorer, eftersom de berörde en väsentlig del av förordning (EG) nr 715/2007 och ”de facto […] ändrar de utsläppsgränser för kväveoxider som fastställs för Euro 6-normen […], trots att dessa gränsvärden ska vara tillämpliga” på provningarna .

Ändring 10

Förslag till förordning

Skäl 8

Kommissionens förslag

Ändring

(8)

Tribunalen ifrågasatte inte den tekniska motiveringen till överensstämmelsefaktorerna . Därför är det, även med tanke på att det på det nuvarande tekniska utvecklingsstadiet fortfarande finns skillnader mellan utsläpp som uppmäts vid verklig körning och utsläpp som uppmäts i ett laboratorium, lämpligt att införa överensstämmelsefaktorerna i förordning (EG) nr 715/2007.

(8)

Tribunalen såg sig föranledd att ”misstro de möjliga statistiska felaktigheter som gjorts gällande av kommissionen”, framför allt i fråga om den tillfälliga överensstämmelsefaktorn på 2,1 och framhöll att man kan korrigera ”statistiska osäkerheter […] med åtgärder avseende representativiteten hos urval och resultat […] eller mängden […] tester”. Beträffande den tekniska osäkerhetsmarginalen bekräftade tribunalen att ”det utifrån ett RDE-test inte kan avgöras om det kontrollerade fordonet klarar eller inte klarar dessa gränsvärden, eller ens närmar sig dem”. All mätutrustning har en marginal av teknisk osäkerhet och eftersom PEMS-utrustning används under mer växlande förhållanden har den konstaterats ha något större marginal än vad stationär laboratorieutrustning har, fastän detta i själva verket kan leda till att utsläppen både överskattas och underskattas. Med tanke på att det på det nuvarande tekniska utvecklingsstadiet fortfarande finns skillnader mellan utsläpp som uppmäts vid verklig körning och utsläpp som uppmäts i ett laboratorium, är det lämpligt att tillfälligt införa överensstämmelsefaktorerna i förordning (EG) nr 715/2007.

Ändring 11

Förslag till förordning

Skäl 8a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(8a)

I sin resolution av den 28 mars 2019 om den senaste utvecklingen i ”dieselgate”-skandalen välkomnade parlamentet tribunalens dom och uppmanade uttryckligen kommissionen att inte införa några nya överensstämmelsefaktorer för att säkerställa att Euro 6-normerna inte urholkas ytterligare, utan att de i stället uppfylls vid normal användning såsom ursprungligen föreskrevs i förordning (EG) nr 715/2007.

Ändring 12

Förslag till förordning

Skäl 9

Kommissionens förslag

Ändring

(9)

För att tillverkarna ska kunna uppfylla Euro 6-utsläppsgränserna i samband med RDE-provningsförfarandet bör efterlevnadskriterierna införas i två steg. I det första steget bör om tillverkaren så begär en tillfällig överensstämmelsefaktor gälla, men som ett andra steg bör endast den slutliga överensstämmelsefaktorn användas. Den slutliga överensstämmelsefaktorn bör användas under en övergångsperiod och innefatta en marginal, av vilken framgår den ytterligare mätningsosäkerhet som är förenad med införandet av PEMS. Kommissionen bör löpande bedöma överensstämmelsefaktorn mot bakgrund av den tekniska utvecklingen och årligen justera den nedåt på grundval av vetenskapliga rön, förbättrad kvalitet på mätförfarandet och tekniska framsteg med PEMS-utrustningen . Överensstämmelsefaktorn bör successivt sänkas och upphöra att tillämpas senast den 30 september 2022.

Ändring 13

Förslag till förordning

Skäl 9a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(9a)

Kommissionen bör senast i juni 2021 fastställa mer rigorösa krav för PEMS-mätutrustning som kan användas för RDE-provningar. I de standarder som införs bör man, om möjligt, ta hänsyn till eventuella relevanta standardiseringsinslag som tagits fram av CEN, utgående från bästa tillgängliga PEMS-utrustning.

Ändring 14

Förslag till förordning

Skäl 9b (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(9b)

Det måste framhållas att förslaget visserligen handlar om överensstämmelsefaktorn, men att frågan om normer för utsläppsgränser återstår att ta upp i det kommande förslaget för perioden efter Euro 6. För att snabba framsteg i riktning mot antagandet av de framtida utsläppsgränsvärdena (för perioden efter Euro 6) och bättre luftkvalitet för unionsmedborgarna ska kunna säkerställas är det väsentligt att kommissionen, om så är lämpligt, lägger fram ett lagstiftningsförslag om detta så fort som möjligt, och senast i juni 2021, såsom kommissionen tillkännagav i sitt meddelande av den 11 december 2019 om den europeiska gröna given, där behovet av en omställning till hållbar och smart mobilitet framhölls, liksom också att en väg mot utsläppsfri mobilitet måste säkerställas. Inga överensstämmelsefaktorer bör användas vid genomförandet av normer för perioden efter Euro 6.

Ändring 15

Förslag till förordning

Skäl 9c (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(9c)	För att uppmuntra tillverkarna till en proaktiv och miljövänlig inställning bör de nya tekniska innovationerna för upptag av kväveoxider provas, kvantifieras och beaktas vid den efterföljande översynen av Euronormerna.

Ändring 16

Förslag till förordning

Skäl 10

Kommissionens förslag

Ändring

(10)

Genom Lissabonfördraget gavs lagstiftaren möjlighet att till kommissionen delegera befogenheten att anta icke-lagstiftningsakter med allmän räckvidd som kompletterar eller ändrar vissa icke väsentliga delar av en lagstiftningsakt. De åtgärder som kan omfattas av delegering av befogenhet i enlighet med artikel 290.1 i EUF-fördraget överensstämmer i princip med dem som omfattas av det föreskrivande förfarandet med kontroll, som inrättades genom artikel 5a i rådets beslut 1999/468/EG (11). De bestämmelser i förordning (EG) nr 715/2007 som föreskriver tillämpning av det föreskrivande förfarandet med kontroll bör därför anpassas till artikel 290 i EUF-fördraget.

(10)

Genom Lissabonfördraget gavs lagstiftaren möjlighet att till kommissionen delegera befogenheten att anta icke-lagstiftningsakter med allmän räckvidd som kompletterar eller ändrar vissa icke väsentliga delar av en lagstiftningsakt. De åtgärder som kan omfattas av delegering av befogenheter i enlighet med artikel 290.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ( EUF-fördraget) motsvarar i princip de som omfattas av det föreskrivande förfarande med kontroll som införs genom artikel 5a i rådets beslut 1999/468/EG (11). De bestämmelser i förordning (EG) nr 715/2007 som föreskriver tillämpning av det föreskrivande förfarandet med kontroll bör därför anpassas till artikel 290 i EUF-fördraget.

Ändring 17

Förslag till förordning

Skäl 11

Kommissionens förslag

Ändring

(11)

I syfte att bidra till att unionens luftkvalitetsmål uppnås och fordonsutsläppen minskas, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ( EUF-fördraget) delegeras till kommissionen med avseende på de detaljerade reglerna för specifika förfaranden, provningar och krav för typgodkännande. Denna delegering bör även omfatta komplettering av förordning (EG) nr 715/2007 genom en översyn av sådana regler samt av de provningscykler som används för att mäta utsläpp, kraven för genomförandet av förbudet mot att använda manipulationsanordningar som försämrar effekten hos system för kontroll av utsläpp , nödvändiga åtgärder för genomförande av tillverkarens skyldighet att ge obegränsad och standardiserad tillgång till information om reparation och underhåll av fordon, samt antagande av en reviderad mätmetod för partiklar. Vidare bör delegeringen omfatta behörighet att ändra förordning (EG) nr 715/2007 i syfte att justera de slutliga överensstämmelsefaktorerna nedåt för att återspegla den tekniska utvecklingen av PEMS och justera gränsvärdena för partikelmassa och införa gränsvärden för partikelantal. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(11)

I syfte att bidra till att unionens luftkvalitetsmål uppnås och fordonsutsläppen minskas, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på de detaljerade reglerna för specifika förfaranden, provningar och krav för typgodkännande. Denna delegering bör även omfatta komplettering av förordning (EG) nr 715/2007 genom en översyn av sådana regler samt av de provningscykler som används för att mäta utsläpp, kraven för genomförandet av förbudet mot att använda manipulationsanordningar som försämrar effekten hos system för kontroll av utsläpp samt antagande av en reviderad mätmetod för partiklar. Trots det korta avbrottet mellan ikraftträdandet av denna förordning och upphävandet av bestämmelserna avseende information om reparation och underhåll i förordning (EU) 2018/858 bör delegeringen, av rättssäkerhetsskäl och för att säkerställa att alla möjligheter står till lagstiftarens förfogande, även omfatta nödvändiga åtgärder för genomförande av tillverkarens skyldighet att ge obegränsad och standardiserad tillgång till information om reparation och underhåll av fordon. Vidare bör delegeringen omfatta behörighet att ändra förordning (EG) nr 715/2007 i syfte att justera överensstämmelsefaktorerna nedåt för att återspegla att kvaliteten på mätförfarandet förbättrats eller att den tekniska utvecklingen av PEMS gått framåt och justera gränsvärdena för partikelmassa och införa gränsvärden för partikelantal. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. (1a) För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Ändring 18

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 3 – led a

Förordning (EG) nr 715/2007

Artikel 4 – punkt 1 – stycke 2

Kommissionens förslag

Ändring

Dessa skyldigheter omfattar de gränsvärden för utsläpp som anges i bilaga I. För att efterlevnaden av utsläppsgränsvärdena enligt Euro 6 i tabell 2 i bilaga I ska kunna fastställas ska de utsläppsgränsvärden som uppmätts under en giltig RDE-provning delas med tillämplig överensstämmelsefaktor enligt tabell 2a i bilaga I. Resultatet ska ligga under de utsläppsgränsvärden enligt Euro 6 som anges i tabell 2 i den bilagan.

Dessa skyldigheter omfattar att uppfylla de gränsvärden för utsläpp som anges i bilaga I. För att efterlevnaden av utsläppsgränsvärdena enligt Euro 6 i tabell 2 i bilaga I ska kunna fastställas ska de utsläppsgränsvärden som uppmätts under en giltig RDE-provning delas med tillämplig överensstämmelsefaktor enligt tabell 2a i bilaga I. Resultatet ska ligga under de utsläppsgränsvärden enligt Euro 6 som anges i tabell 2 i den bilagan. Överensstämmelsefaktorn ska successivt sänkas, genom att årligen ses över i riktning nedåt, på grundval av bedömningar som gjorts av gemensamma forskningscentrumet. Överensstämmelsefaktorn ska upphöra att tillämpas senast den 30 september 2022.

Ändring 19

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 4 – led a

Förordning (EG) nr 715/2007

Artikel 5 – punkt 1

Kommissionens förslag

Ändring

1. Tillverkaren ska utrusta fordonet på ett sådant sätt att komponenter som kan påverka utsläppen är utformade, konstruerade och monterade så att fordonet vid normal användning överensstämmer med denna förordning. Tillverkaren ska också garantera att de utsläppsbegränsande anordningarna är tillförlitliga, och ska sträva efter att minska risken för att de blir stulna eller manipuleras. ”

Ändring 20

Förslag till förordning

Artikel 1– stycke 6

Förordning (EG) nr 715/2007

Artikel 8 – punkt 1

Kommissionens förslag

Ändring

Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 14a för att komplettera artiklarna 6 och 7. I detta ingår att fastställa och uppdatera tekniska föreskrifter om hur OBD-information och information om reparation och underhåll av fordon skall tillhandahållas, varvid särskild uppmärksamhet skall ägnas åt små och medelstora företags speciella behov.

Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 14a för att komplettera artiklarna 6 och 7. I detta ingår att fastställa och uppdatera tekniska föreskrifter om hur OBD-information och information om reparation och underhåll av fordon ska tillhandahållas, varvid särskild uppmärksamhet ska ägnas åt de speciella behoven hos små och medelstora företag , mikroföretag och egenföretagare .

Ändring 21

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 7 – led b

Förordning (EG) nr 715/2007

Artikel 10 – punkt 4 – stycke 2

Kommissionens förslag

Ändring

Uppfyllandet av gränsvärdena för Euro 6 ska under alla giltiga RDE-provningar fastställas genom beaktande av den föroreningsspecifika överensstämmelsefaktorn i tabell 2a i bilaga I i enlighet med artikel 4.1 andra stycket. Överensstämmelsefaktorn ska successivt sänkas, genom att årligen ses över i riktning nedåt, på grundval av bedömningar som gjorts av gemensamma forskningscentrumet. Överensstämmelsefaktorn ska upphöra att tillämpas senast den 30 september 2022.

Ändring 22

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 7 – led b

Förordning (EG) nr 715/2007

Artikel 10 – punkt 5 – stycke 2

Kommissionens förslag

Ändring

Ändring 23

Förslag till förordning

Artikel 1– led 10

Förordning (EG) nr 715/2007

Artikel 14 – punkterna 3 och 3a (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

3. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 14a med avseende på

3. Kommissionen ska senast den 1 juni 2021 anta delegerade akter i enlighet med artikel 14a med avseende på komplettering av denna förordning i syfte att anpassa förfaranden, provningar och krav liksom de provningscykler som används för att mäta utsläpp, så att de i tillräcklig utsträckning återspeglar utsläppen under verklig körning vid normal användning, inklusive temperaturförhållanden och gränsprestanda, sänka nollresponsdriften och korrigera farliga toppar i partiklar till följd av rengöring av filter, varvid hänsyn ska tas till eventuella relevanta standardiseringsinslag som tagits fram av CEN, utgående från bästa tillgängliga utrustning.

a)	komplettering av denna förordning i syfte att anpassa förfaranden, provningar och krav liksom de provningscykler som används för att mäta utsläpp, så att de i tillräcklig utsträckning återspeglar utsläppen under verklig körning,

b)	ändring av denna förordning i syfte att anpassa de föroreningsspecifika slutliga överensstämmelsefaktorerna i tabell 2a i bilaga I till den tekniska utvecklingen.”

3a. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 14a med avseende på ändring av denna förordning i syfte att anpassa de föroreningsspecifika överensstämmelsefaktorerna i tabell 2a i bilaga I till den tekniska utvecklingen och se över dem i riktning nedåt .

Ändring 24

Förslag till förordning

Bilagan – punkt 1

Förordning (EG) nr 715/2007

Bilaga I – tabell 2a – rad 2

Kommissionens förslag

CFpollutant-final (2)

1,43

1,5

—

Ändring

CFpollutant-final (2)

1 + marginal (marginal = 0,32 ) (*1)

1 + marginal (marginal = 0,5 ) (*1)

—

(1) Ärendet återförvisades för interinstitutionella förhandlingar till det ansvariga utskottet, i enlighet med artikel 59.4 fjärde stycket i arbetsordningen (A9-0139/2020).

(4) Kommissionens förordning (EG) nr 692/2008 av den 18 juli 2008 om genomförande och ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2007 om typgodkännande av motorfordon med avseende på utsläpp från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 5 och Euro 6) och om tillgång till information om reparation och underhåll av fordon (EUT L 199, 28.7.2008, s. 1).

(5) Kommissionens förordning (EU) 2017/1151 av den 1 juni 2017 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2007 om typgodkännande av motorfordon med avseende på utsläpp från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 5 och Euro 6) och om tillgång till information om reparation och underhåll av fordon samt om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG, kommissionens förordningar (EG) nr 692/2008 och (EU) nr 1230/2012 och om upphävande av kommissionens förordning (EG) nr 692/2008 (EUT L 175, 7.7.2017, s. 1).

(3a) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/858 av den 30 maj 2018 om godkännande av och marknadskontroll över motorfordon och släpfordon till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon, om ändring av förordningarna (EG) nr 715/2007 och (EG) nr 595/2009 samt om upphävande av direktiv 2007/46/EG (EUT L 151, 14.6.2018, s. 1).

(1a) 2019 års rapport från Europeiska miljöbyrån om luftkvaliteten i Europa.

(6) Kommissionens förordning (EU) 2016/427 av den 10 mars 2016 om ändring av förordning (EG) nr 692/2008 vad gäller utsläpp från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 6) (EUT L 82, 31.3.2016, s. 1).

(7) Kommissionens förordning (EU) 2016/646 av den 20 april 2016 om ändring av förordning (EG) nr 692/2008 vad gäller utsläpp från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 6) (EUT L 109, 26.4.2016, s. 1).

(8) Kommissionens förordning (EU) 2017/1154 av den 7 juni 2017 om ändring av förordning (EU) 2017/1151 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2007 om typgodkännande av motorfordon med avseende på utsläpp från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 5 och Euro 6) och om tillgång till information om reparation och underhåll av fordon samt om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG, kommissionens förordningar (EG) nr 692/2008 och (EU) nr 1230/2012 och om upphävande av förordning (EG) nr 692/2008 och Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG vad gäller utsläpp från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 6) (EUT L 175, 7.7.2017, s. 708).

(8a) Kommissionens förordning (EU) 2018/1832 av den 5 november 2018 om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG samt kommissionens förordningar (EG) nr 692/2008 och (EU) 2017/1151 i syfte att förbättra förfaranden och provningar för typgodkännande avseende utsläpp av lätta personbilar och lätta nyttofordon, inbegripet sådana för överensstämmelse hos fordon i drift och utsläpp vid verklig körning, och införa anordningar för övervakning av förbrukning av bränsle och elenergi (EUT L 301, 27.11.2018, s. 1).

(9) Kommissionens förordning (EU) 2016/646 av den 20 april 2016 om ändring av förordning (EG) nr 692/2008 vad gäller utsläpp från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 6) (EUT L 109, 26.4.2016, s. 1).

(11) Rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (EGT L 184, 17.7.1999, s. 23).

(1a) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.

(2) CFpollutant-final är den överensstämmelsefaktor som används för att fastställa efterlevnaden av Euro 6-utsläppsgränserna med beaktande av den tekniska osäkerheten i samband med användningen av ombordsystemet för utsläppsmätning (PEMS).

(*1) ska minst årligen ses över i riktning nedåt, på grundval av bedömningar som gjorts av gemensamma forskningscentrumet.

(2) CFpollutant-final är den överensstämmelsefaktor som används för att fastställa efterlevnaden av Euro 6-utsläppsgränserna under en övergångsperiod med beaktande av den tillkommande tekniska mätningsosäkerheten i samband med införande av ombordsystemet för utsläppsmätning (PEMS). Den uttrycks såsom 1 + en marginal för mätningsosäkerhet. Senast den 30 september 2022 ska marginalen vara noll och överensstämmelsefaktorn upphöra att tillämpas.

22.9.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 385/289

P9_TA(2020)0223

Fonden för en rättvis omställning ***I

Europaparlamentets ändringar antagna den 17 september 2020 av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av Fonden för en rättvis omställning (COM(2020)0022 – C9-0007/2020 – 2020/0006(COD)) (1)

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

(2021/C 385/32)

Ändring 1

Förslag till förordning

Skäl 1

Kommissionens förslag

Ändring

(1)

Det regelverk som styr unionens sammanhållningspolitik för perioden 2021–2027, kopplat till nästa fleråriga budgetram, bidrar till fullgörandet av unionens åtaganden att genomföra Parisavtalet och FN:s mål för hållbar utveckling genom att inrikta unionens finansiering på gröna mål. Genom den här förordningen genomförs en av prioriteringarna i meddelandet om den europeiska gröna given (nedan kallat den gröna given) (11) och den ingår i investeringsplanen för ett hållbart Europa (12) som tillhandahåller särskild finansiering genom mekanismen för en rättvis omställning inom sammanhållningspolitiken, för att hantera de ekonomiska och sociala kostnaderna för omställningen till en klimatneutral och cirkulär ekonomi där alla återstående utsläpp av växthusgaser kompenseras genom motsvarande upptag av gaserna.

(1)

Det regelverk som styr unionens sammanhållningspolitik för perioden 2021–2027, kopplat till nästa fleråriga budgetram, bidrar till fullgörandet av unionens åtaganden att genomföra Parisavtalet för att begränsa den globala temperaturökningen till under 1,5 oC, FN:s mål för hållbar utveckling och den europeiska pelaren för sociala rättigheter genom att inrikta unionens finansiering på gröna mål. Genom den här förordningen genomförs en av prioriteringarna i meddelandet om den europeiska gröna given (nedan kallat den gröna given) (11) och den ingår i investeringsplanen för ett hållbart Europa (12) som tillhandahåller särskild finansiering genom mekanismen för en rättvis omställning inom sammanhållningspolitiken, för att hantera de ekonomiska , sociala och miljömässiga kostnaderna för omställningen till en klimatneutral och cirkulär ekonomi där alla återstående utsläpp av växthusgaser kompenseras genom motsvarande upptag av gaserna , med hänsyn till effekterna av covid-19-pandemin .

Ändring 2

Förslag till förordning

Skäl 2

Kommissionens förslag

Ändring

(2)

Omställningen till en klimatneutral och cirkulär ekonomi är ett av unionens viktigaste politiska mål. Den 12 december 2019 godkände Europeiska rådet målet att uppnå en klimatneutral union 2050 i linje med Parisavtalets mål. Att vi bekämpar klimatförändringar och miljöförstöring kommer att gagna alla på lång sikt och skapa möjligheter och utmaningar för alla på medellång sikt, men alla regioner och medlemsstater har olika utgångslägen för omställningen och olika kapacitet att genomföra den. Vissa har hunnit längre än andra, och omställningen medför mer omfattande sociala och ekonomiska konsekvenser för de regioner som är starkt beroende av fossila bränslen, särskilt kol, brunkol, torv och oljeskiffer, eller växthusgasintensiva industrier. Situationen innebär att det finns en risk att omställningen i unionen sker i varierande hastighet när det gäller klimatåtgärder, och även att skillnaderna mellan regionerna ökar, vilket vore skadligt för målet social, ekonomisk och territoriell sammanhållning.

(2)

Omställningen till en klimatneutral och cirkulär ekonomi är ett av unionens viktigaste politiska mål. Den 12 december 2019 godkände Europeiska rådet målet att uppnå en klimatneutral union 2050 i linje med Parisavtalets mål. Att vi bekämpar klimatförändringar och miljöförstöring kommer att gagna alla på lång sikt och skapa möjligheter och utmaningar för alla på medellång sikt, men alla regioner och medlemsstater har olika utgångslägen för omställningen och olika kapacitet att genomföra den. Vissa har hunnit längre än andra, och omställningen medför mer omfattande sociala , ekonomiska och miljömässiga konsekvenser för de regioner som är starkt beroende av fossila bränslen, särskilt kol, brunkol, torv för energianvändning och oljeskiffer, eller växthusgasintensiva industrier. Situationen innebär att det finns en risk att omställningen i unionen sker i varierande hastighet när det gäller klimatåtgärder, och även att skillnaderna mellan EU:s regioner ökar , särskilt i yttersta randområden, avlägsna och geografiskt missgynnade områden och områden med avfolkningsproblem , vilket vore skadligt för målet social, ekonomisk och territoriell sammanhållning.

Ändring 3

Förslag till förordning

Skäl 3

Kommissionens förslag

Ändring

(3)

För att omställningen ska bli framgångsrik måste den vara rättvis och socialt godtagbar för alla. Därför måste både unionen och medlemsstaterna redan från börja beakta de ekonomiska och sociala konsekvenserna och utnyttja alla tänkbara verktyg för att mildra de negativa konsekvenserna. Unionens budget har här en viktig roll att spela.

(3)

För att omställningen ska bli framgångsrik måste den vara rättvis , inkluderande och socialt godtagbar för alla. Därför måste både unionen , medlemsstaterna och deras regioner redan från början beakta de ekonomiska , sociala och miljömässiga konsekvenserna och utnyttja alla tänkbara verktyg för att mildra de negativa konsekvenserna. Unionens budget har här en viktig roll att spela för att garantera att ingen hamnar på efterkälken .

Ändring 4

Förslag till förordning

Skäl 4

Kommissionens förslag

Ändring

(4)

Enligt den gröna given och investeringsplanen för ett hållbart Europa bör mekanismen för en rättvis omställning vara ett komplement till de andra åtgärderna inom nästa fleråriga budgetram för perioden 2021–2027. Mekanismen bör bidra till att hantera de sociala och ekonomiska konsekvenserna av omställningen till en klimatneutral union genom att sammanföra utgifterna i unionens budget för klimatmässiga och sociala mål på regional nivå.

(4)

Enligt den gröna given och investeringsplanen för ett hållbart Europa bör mekanismen för en rättvis omställning vara ett komplement till de andra åtgärderna inom nästa fleråriga budgetram för perioden 2021–2027. Mekanismen bör bidra till att hantera de sociala , ekonomiska och miljömässiga konsekvenserna , särskilt för arbetstagare som påverkas i processen mot en klimatneutral union senast 2050 genom att sammanföra utgifterna i unionens budget för klimatmässiga och sociala mål på regional nivå , och främja en hållbar ekonomi, gröna arbetstillfällen och folkhälsa .

Ändring 5

Förslag till förordning

Skäl 5

Kommissionens förslag

Ändring

(5)

Den här förordningen inrättar Fonden för en rättvis omställning (FRO), som är en av pelarna i den mekanism för en rättvis omställning som genomförs inom sammanhållningspolitiken. Syftet med FRO är att mildra de negativa effekterna av klimatövergången genom att stödja de mest drabbade områdena och arbetstagarna. I enlighet med det särskilda FRO-målet bör åtgärder som får stöd från FRO direkt bidra till att mildra konsekvenserna av omställningen genom att finansiera en diversifiering och modernisering av den lokala ekonomin och genom att dämpa de konsekvenserna för sysselsättningen. Detta avspeglas i det särskilda FRO-målet, som inrättas på samma nivå som och förtecknas tillsammans med de politiska målen i artikel [4] i förordning (EU) [new CPR].

(5)

Den här förordningen inrättar Fonden för en rättvis omställning (FRO), som är en av pelarna i den mekanism för en rättvis omställning som genomförs inom sammanhållningspolitiken. Syftet med FRO är att mildra och kompensera de negativa effekterna av klimatövergången genom att stödja de mest drabbade områdena och arbetstagarna samt främja en balanserad socioekonomisk övergång för att motverka risken för social utsatthet eller en instabil företagsmiljö . I enlighet med det särskilda FRO-målet bör åtgärder som får stöd från FRO direkt bidra till att mildra konsekvenserna av omställningen genom att finansiera en diversifiering och modernisering av den lokala ekonomin genom att återskapa naturtillgångar och genom att dämpa de negativa konsekvenserna för sysselsättningen och levnadsstandarden . Detta avspeglas i det särskilda FRO-målet, som inrättas på samma nivå som och förtecknas tillsammans med de politiska målen i artikel [4] i förordning (EU) [new CPR].

Ändring 6

Förslag till förordning

Skäl 6

Kommissionens förslag

Ändring

(6)

Med tanke på vikten av att bekämpa klimatförändringarna i enlighet med unionens åtaganden att genomföra Parisavtalet, åtagandet avseende FN:s mål för hållbar utveckling och unionens höjda ambitionsnivå som föreslås i den gröna given bör FRO ge ett viktigt bidrag till allmänna klimatåtgärder . Medel från FRO:s eget anslag är ett tillägg och kompletterar de investeringar som krävs för att uppnå det övergripande målet att 25 % av utgifterna i unionens budget ska bidra till klimatmålen. Medel som förs över från Eruf och ESF + kommer att bidra fullt ut till att det målet uppnås.

(6)

Med tanke på vikten av att bekämpa klimatförändringarna i enlighet med unionens åtaganden att genomföra Parisavtalet, åtagandet avseende FN:s mål för hållbar utveckling och unionens höjda ambitionsnivå som föreslås i den gröna given bör FRO ge ett viktigt bidrag till allmänna klimat- och miljöåtgärder . Medel från FRO:s eget anslag är ett tillägg och kompletterar de investeringar som krävs för att uppnå det övergripande målet att 30 % av utgifterna i unionens budget ska bidra till klimatmålen. Medel som förs över på frivillig basis från Eruf och ESF + kan bidra fullt ut till att det målet uppnås.

Ändring 7

Förslag till förordning

Skäl 7

Kommissionens förslag

Ändring

(7)	FRO-medlen bör komplettera de tillgängliga medlen inom sammanhållningspolitiken.

(7)	FRO-medlen bör komplettera de tillgängliga medlen inom sammanhållningspolitiken. Inrättandet av FRO bör inte leda till nedskärningar eller obligatoriska överföringar från de medel som anslagits till övriga sammanhållningsfonder.

Ändring 8

Förslag till förordning

Skäl 8

Kommissionens förslag

Ändring

(8)

Omställningen till en klimatneutral ekonomi är en utmaning för alla medlemsstater. Den kommer att vara särskilt krävande för de medlemsstater som är starkt beroende av fossila bränslen eller växthusgasintensiva industriella verksamheter som ska fasas ut eller som måste anpassas vid omställningen till klimatneutralitet och som saknar de ekonomiska medlen för detta. FRO bör därför omfatta alla medlemsstater, men fördelningen av de finansiella medlen bör avspegla medlemsstaternas kapacitet att finansiera de investeringar som krävs för att klara av omställningen till klimatneutralitet.

(8)

Omställningen till en klimatneutral ekonomi är en utmaning för alla medlemsstater. Den kommer att vara särskilt krävande för de medlemsstater som är , eller fram till nyligen har varit, starkt beroende av fossila bränslen eller växthusgasintensiva industriella verksamheter som ska fasas ut eller som måste anpassas vid omställningen till klimatneutralitet och som saknar de ekonomiska medlen för detta. FRO bör därför omfatta alla medlemsstater, men fördelningen av de finansiella medlen bör fokusera på de hårdast drabbade territorierna och avspegla medlemsstaternas kapacitet att finansiera de investeringar som krävs för att klara av omställningen till klimatneutralitet , med särskilt fokus på de minst utvecklade regionerna, yttersta randområden, bergs-, ö- och landsbygdsområden och glesbefolkade, avlägsna och geografiskt missgynnade områden vars ringa befolkning gör energiövergången till klimatneutralitet svårare att genomföra, samt med hänsyn till utgångsläget för varje medlemsstat .

Ändring 9

Förslag till förordning

Skäl 9

Kommissionens förslag

Ändring

(9)	För att fastställa en lämplig budgetram för FRO bör kommissionen fastställa den årliga fördelningen av tillgängliga anslag per medlemsstat inom målet Investering för sysselsättning på grundval av objektiva kriterier.

(9)

För att fastställa en lämplig budgetram för FRO bör kommissionen fastställa den årliga fördelningen av tillgängliga anslag per medlemsstat inom målet Investering för sysselsättning på grundval av objektiva kriterier. Medlemsstaterna bör säkerställa att kommuner och städer får direkt tillgång till de FRO-medel som är avsedda att tilldelas dem utgående från deras objektiva behov.

Ändring 10

Förslag till förordning

Skäl 10

Kommissionens förslag

Ändring

(10)

I den här förordningen fastställs de typer av investeringar för vilka utgifterna kan få stöd från FRO. All verksamhet som får stöd bör bedrivas med full respekt för unionens klimat- och miljöprioriteringar . I förteckningen över investeringar bör sådana ingå som stöder lokala ekonomier och som är långsiktigt hållbara, med beaktande av alla mål i den gröna given. De finansierade projekten bör bidra till en övergång till en klimatneutral och cirkulär ekonomi. Inom sektorer på tillbakagång, t.ex. energiproduktion baserad på stenkol, brunkol, torv och oljeskiffer, bör stödet kopplas till en utfasning av verksamheten och motsvarande sänkning av sysselsättningsnivån. När det gäller sektorer i omvandling med stora utsläpp av växthusgaser bör stödet främja ny verksamhet genom användande av ny teknik, nya processer eller produkter som leder till betydande utsläppsminskningar, i enlighet med EU:s klimatmål för 2030 och EU:s klimatneutralitet till 2050 (13), samtidigt som man upprätthåller och förbättrar sysselsättningen och undviker miljöförstöring. Särskild uppmärksamhet bör också ägnas verksamhet som främjar innovation och forskning inom avancerad och hållbar teknik samt verksamhet inom digitalisering och konnektivitet, under förutsättning att åtgärderna hjälper till att mildra de negativa sidoeffekterna av omställningen till en klimatneutral och cirkulär ekonomi och att de bidrar till den.

(10)

I den här förordningen fastställs de typer av investeringar för vilka utgifterna kan få stöd från FRO. All verksamhet som får stöd bör bedrivas med full respekt för unionens åtaganden och prioriteringar på klimat- och miljöområdet samt det sociala området . I förteckningen över investeringar bör sådana inkluderas som stöder människor, samhällen och lokala ekonomier och som är långsiktigt hållbara, med beaktande av alla mål i den europeiska gröna given och den europeiska pelaren för sociala rättigheter . De finansierade projekten bör bidra till en gradvis och fullständig övergång till en hållbar, klimatneutral , föroreningsfri och cirkulär ekonomi. Inom sektorer på tillbakagång, t.ex. energiproduktion baserad på stenkol, brunkol, torv och oljeskiffer, bör stödet kopplas till en utfasning av verksamheten och motsvarande sänkning av sysselsättningsnivån. När det gäller sektorer i omvandling med stora utsläpp av växthusgaser bör stödet främja ny verksamhet genom användande av ny teknik, nya processer eller produkter som leder till betydande utsläppsminskningar, i enlighet med EU:s klimatmål för 2030 och EU:s klimatneutralitet till 2050 (13), samtidigt som man upprätthåller och förbättrar de kvalificerade sysselsättningstillfällena och undviker miljöförstöring. Särskild uppmärksamhet bör också ägnas verksamhet som främjar innovation och forskning inom avancerad och hållbar teknik samt verksamhet inom digitalisering, konnektivitet och smart och hållbar rörlighet , under förutsättning att åtgärderna hjälper till att mildra de negativa sidoeffekterna av omställningen till en klimatneutral och cirkulär ekonomi och att de bidrar till den med hänsyn till de ekonomiska, sociala och energimässiga förhållandena i varje medlemsstat. Kultur, utbildning och vi-anda är viktiga för omställningsprocessen och detta bör även tillgodoses genom stöd till verksamheter som inriktar sig på arvet efter gruvdriften.

Ändring 11

Förslag till förordning

Skäl 11

Kommissionens förslag

Ändring

(11)	För att skydda de medborgare som är mest sårbara för klimatomställningen bör FRO också täcka kompetenshöjning och omskolning av berörda arbetstagare, för att hjälpa dem att anpassa sig till nya sysselsättningsmöjligheter, samt stöd i arbetssökandet och aktiv inkludering på arbetsmarknaden.

(11)

För att skydda de medborgare som är mest sårbara för klimatomställningen bör FRO också täcka kompetenshöjning , omskolning och utbildning av berörda arbetstagare och arbetssökande, i synnerhet kvinnor , för att hjälpa dem att anpassa sig till nya sysselsättningsmöjligheter och skaffa ny kompetens som är lämplig för den gröna ekonomin , samt ge stöd i arbetssökandet och bidra till aktiv inkludering på arbetsmarknaden. Att främja social sammanhållning bör vara en vägledande princip för FRO-stöd.

Ändring 12

Förslag till förordning

Skäl 12

Kommissionens förslag

Ändring

(12)

För att öka den ekonomiska diversifieringen i de territorier som påverkas av omställningen bör FRO stödja produktiva investeringar i små och medelstora företag. Med produktiva investeringar menas investeringar i företagens realkapital eller immateriella tillgångar, för att producera varor och tjänster och därigenom bidra till bruttoinvesteringar och sysselsättning. För andra företag än de små och medelstora företagen bör produktiva investeringar endast få stöd om de är nödvändiga för att begränsa förlusten av arbetstillfällen på grund av omställningen, genom att de skapar eller skyddar ett betydande antal arbetstillfällen och på villkor att de inte leder till eller är ett resultat av omlokalisering. Investeringar i befintliga industrianläggningar, inklusive sådana som omfattas av unionens utsläppshandelssystem, bör tillåtas om de bidrar till övergången till en klimatneutral ekonomi till 2050 och går långt under de relevanta riktmärken som fastställts för gratis tilldelning enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG (14) och om de leder till att ett betydande antal arbetstillfällen skyddas . Sådana investeringar bör motiveras i enlighet därmed i den relevanta territoriella planen för en rättvis omställning. För att främja den inre marknadens och sammanhållningspolitikens integritet bör stöd till företag följa unionens regler om statligt stöd enligt artiklarna 107 och 108 i EUF-fördraget , och framför allt bör stöd till produktiva investeringar i andra företag än små och medelstora företag begränsas till företag i områden som utses till stödområden i enlighet med artikel 107.3 a och c i EUF-fördraget .

(12)

För att öka den ekonomiska diversifieringen i de territorier som påverkas av omställningen bör FRO stödja produktiva investeringar i små och medelstora företag. Med produktiva investeringar menas investeringar i företagens realkapital eller immateriella tillgångar, för att producera varor och tjänster och därigenom bidra till bruttoinvesteringar och sysselsättning. För andra företag än de små och medelstora företagen bör produktiva investeringar endast få stöd om de är nödvändiga för att begränsa förlusten av arbetstillfällen på grund av omställningen, genom att de skapar eller skyddar ett betydande antal arbetstillfällen och på villkor att de inte leder till eller är ett resultat av omlokalisering. Investeringar i befintliga industrianläggningar, inklusive sådana som omfattas av unionens utsläppshandelssystem, bör tillåtas om de bidrar till övergången till en klimatneutral ekonomi till 2050 och går långt under de relevanta riktmärken som fastställts för gratis tilldelning enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG (14) och om de leder till att ett betydande antal arbetstillfällen skapas och bevaras . Sådana investeringar bör motiveras i enlighet därmed i den relevanta territoriella planen för en rättvis omställning , vara hållbara och i tillämpliga fall vara förenliga med principen om att förorenaren betalar och principen om energieffektivitet först . För att främja den inre marknadens och sammanhållningspolitikens integritet bör stöd till företag följa unionens regler om statligt stöd enligt artiklarna 107 och 108 i EUF-fördraget.

Ändring 13

Förslag till förordning

Skäl 12a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(12a)

Stöd för produktiva investeringar i företag, förutom små och medelstora företag, genom FRO bör begränsas till mindre utvecklade regioner och övergångsregioner såsom anges i artikel 102.2 i förordning nr …/… [CPR]

Ändring 14

Förslag till förordning

Skäl 13

Kommissionens förslag

Ändring

(13)

För att tillhandahålla flexibilitet vid programplaneringen av FRO-medlen inom målet Investering för sysselsättning och tillväxt bör det vara möjligt att utarbeta ett fristående FRO-program eller att programplanera FRO-medel inom en eller flera prioriteringar inom ett program som får stöd från Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf), Europeiska socialfonden+ (ESF+) eller Sammanhållningsfonden. I enlighet med artikel 21a i förordning (EU) [new CPR] bör FRO-medlen förstärkas med kompletterande finansiering från Eruf och ESF+. De belopp som överförs från Eruf respektive ESF+ bör vara förenliga med den typ av insatser som anges i de territoriella planerna för en rättvis omställning.

(13)

För att tillhandahålla flexibilitet vid programplaneringen av FRO-medlen inom målet Investering för sysselsättning och tillväxt bör det vara möjligt att utarbeta ett fristående FRO-program eller att programplanera FRO-medel inom en eller flera prioriteringar inom ett program som får stöd från Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf), Europeiska socialfonden+ (ESF+) eller Sammanhållningsfonden. I enlighet med artikel 21a i förordning (EU) [new CPR] kan FRO-medlen förstärkas på frivillig basis med kompletterande finansiering från Eruf och ESF+. De belopp som överförs från Eruf respektive ESF+ bör vara förenliga med den typ av insatser som anges i de territoriella planerna för en rättvis omställning.

Ändring 15

Förslag till förordning

Skäl 14

Kommissionens förslag

Ändring

(14)

FRO-stödet bör villkoras av att omställningsprocessen i ett specifikt territorium faktiskt genomförs, för att uppnå en klimatneutral ekonomi. Medlemsstaterna bör därför, i samarbete med berörda aktörer och med stöd från kommissionen, utarbeta territoriella planer för en rättvis omställning med detaljerade uppgifter om omställningsprocessen, i enlighet med sina nationella energi- och klimatplaner. Kommissionen bör därför inrätta en plattform för en rättvis omställning, som skulle bygga på den befintliga plattformen för kolregioner i övergång, för att möjliggöra bilateralt och multilateralt utbyte av erfarenheter och bästa praxis inom alla berörda sektorer.

(14)

FRO-stödet bör villkoras av att omställningsprocessen i ett specifikt territorium faktiskt genomförs och är mätbar , för att uppnå en klimatneutral ekonomi. Medlemsstaterna bör därför, inom ramen för en social dialog och i samarbete med berörda aktörer i enlighet med den partnerskapsprincip som fastställs i artikel 6 i förordning (EU) …/… [new CPR] och med stöd från kommissionen, utarbeta territoriella planer för en rättvis omställning med detaljerade uppgifter om omställningsprocessen, i enlighet med , och eventuellt mer långtgående än, sina nationella energi- och klimatplaner. Kommissionen bör därför inrätta en plattform för en rättvis omställning, som skulle bygga på den befintliga plattformen för kolregioner i övergång, för att möjliggöra bilateralt och multilateralt utbyte av erfarenheter och bästa praxis inom alla berörda sektorer.

Ändring 16

Förslag till förordning

Skäl 15

Kommissionens förslag

Ändring

(15)

De territoriella planerna för en rättvis omställning bör ange de mest negativt drabbade territorierna, dit FRO-stödet bör riktas, och de bör beskriva de särskilda åtgärder som ska vidtas för att uppnå en klimatneutral ekonomi, särskilt när det gäller omställning eller stängning av anläggningar för produktion av fossila bränslen eller annan växthusgasintensiv verksamhet. Dessa territorier bör definieras exakt och motsvara Nuts 3-regioner eller delar av sådana. Planerna bör innehålla en detaljerad beskrivning av territoriernas utmaningar och behov , och dessutom ange den typ av insatser som behövs, för att säkerställa en samstämmig utveckling av klimatresilienta ekonomiska verksamheter som också är förenliga med omställningen till klimatneutralitet och med målen i den gröna given. Endast investeringar som överensstämmer med omställningsplanerna bör få ekonomiskt stöd från FRO. De territoriella planerna för en rättvis omställning bör ingå i de program (med stöd från antingen Eruf, ESF+, Sammanhållningsfonden eller FRO) som godkänts av kommissionen.

(15)

De territoriella planerna för en rättvis omställning bör ange de mest negativt drabbade territorierna, dit FRO-stödet bör riktas, och de bör beskriva de särskilda åtgärder som ska vidtas för att uppnå unionens klimatmål till 2030 och en klimatneutral ekonomi till 2050 , särskilt när det gäller omställning eller stängning av anläggningar för produktion av fossila bränslen eller annan växthusgasintensiv verksamhet , samtidigt som sysselsättningen i de drabbade territorierna upprätthålls och utökas så att social utestängning undviks. Försvårande faktorer som arbetslöshet och avfolkning bör tas i beaktande . Dessa territorier bör definieras exakt och motsvara Nuts 3-regioner eller delar av sådana. Planerna bör innehålla en detaljerad beskrivning av territoriernas utmaningar , behov och möjligheter , och dessutom ange den typ av insatser som behövs, för att säkerställa en samstämmig utveckling av klimatresilienta ekonomiska verksamheter som också är förenliga med omställningen till klimatneutralitet och med målen i den europeiska gröna given. Endast investeringar som överensstämmer med omställningsplanerna bör få ekonomiskt stöd från FRO. De territoriella planerna för en rättvis omställning bör ingå i de program (med stöd från antingen Eruf, ESF+, Sammanhållningsfonden eller FRO) som godkänts av kommissionen.

Ändring 17

Förslag till förordning

Skäl 19

Kommissionens förslag

Ändring

(19)

Målen för denna förordning, nämligen att stödja territorier som genomgår en ekonomisk och social omvandling i samband med omställningen till en klimatneutral ekonomi kan inte i tillräcklig utsträckning uppnås av medlemsstaterna själva. De viktigaste anledningarna till detta är dels skillnaderna i utvecklingsnivå mellan de olika territorierna och eftersläpningen i de minst gynnade territorierna samt medlemsstaternas och territoriernas finansiella resurser, dels behovet av en enhetlig genomföranderam som omfattar flera unionsfonder med delad förvaltning. Eftersom målen kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(19)

Målen för denna förordning, nämligen att stödja människorna, ekonomin och miljön i territorier som genomgår en ekonomisk och social omvandling i samband med omställningen till en klimatneutral ekonomi kan inte i tillräcklig utsträckning uppnås av medlemsstaterna själva. De viktigaste anledningarna till detta är dels skillnaderna i utvecklingsnivå mellan de olika territorierna och eftersläpningen i de minst gynnade territorierna samt medlemsstaternas och territoriernas finansiella resurser, dels behovet av en enhetlig genomföranderam som omfattar flera unionsfonder med delad förvaltning och säkerställer höga sociala och miljömässiga standarder och främjar arbetstagarinflytande . Eftersom målen kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

Ändring 18

Förslag till förordning

Artikel 1 – punkt 1

Kommissionens förslag	Ändring
1. Genom denna förordning inrättas Fonden för en rättvis omställning (FRO), som ska stödja territorier som står inför allvarliga socioekonomiska utmaningar till följd av omställningen till en klimatneutral ekonomi i unionen till 2050.	1. Genom denna förordning inrättas Fonden för en rättvis omställning (FRO), som ska stödja människorna, ekonomin, och miljön i territorier som står inför allvarliga socioekonomiska utmaningar till följd av omställningen mot uppfyllandet av unionens klimatmål för 2030 och till en klimatneutral ekonomi i unionen till 2050.

Ändring 19

Förslag till förordning

Artikel 2 – stycke 1

Kommissionens förslag

Ändring

Enligt artikel [4.1] andra stycket i förordning (EU) [new CPR] ska FRO bidra till det enda särskilda målet som ska göra det möjligt för regioner och människor att hantera de sociala, ekonomiska och miljömässiga effekterna av omställningen till en klimatneutral ekonomi.

Enligt artikel [4.1] andra stycket i förordning (EU) [new CPR] ska FRO bidra till det enda särskilda målet som ska göra det möjligt för regioner , människor, företag och andra intressenter att hantera de sociala, ekonomiska och miljömässiga effekterna av omställningen till en klimatneutral ekonomi till 2050 och till de mellanliggande målen för 2030, i överensstämmelse med målen i Parisavtalet .

Ändring 20

Förslag till förordning

Artikel 3 – punkt 2 – stycke 1

Kommissionens förslag

Ändring

2. De FRO-medel inom målet Investering för sysselsättning och tillväxt som är tillgängliga för budgetåtaganden under perioden 2021–2027 ska vara 11 270 459 000 EUR i löpande priser, och dessa kan allt efter omständigheterna utökas med ytterligare medel som anslås i unionens budget och med andra medel i enlighet med den tillämpliga grundrättsakten.

2. De FRO-medel inom målet Investering för sysselsättning och tillväxt som är tillgängliga för budgetåtaganden under perioden 2021–2027 ska vara 25 358 532 750 EUR i 2018 års priser (”kapitalbelopp”) , och ska inte vara ett resultat av en överföring från andra EU-fonder som omfattas av förordning (EU) …/… [new CPR]. Kapitalbeloppet kan utökas med ytterligare medel som anslås i unionens budget och med andra medel i enlighet med den tillämpliga grundrättsakten.

Ändring 21

Förslag till förordning

Artikel 3a – punkt 3

Kommissionens förslag	Ändring
3. Den årliga fördelningen per medlemsstat av det belopp som anges i punkt 1 ska ingå i det kommissionsbeslut som avses i artikel 3.3, i enlighet med den metod som anges i bilaga I.	3. På begäran av en medlemsstat ska det belopp som anges i första stycket i punkt 1 i denna artikel också göras tillgängligt för åren 2025–2027. För varje period ska respektive årlig fördelning per medlemsstat av det belopp som anges i punkt 1 i denna artikel ingå i det kommissionsbeslut som avses i artikel 3.3, i enlighet med den metod som anges i bilaga I.

Ändring 22

Förslag till förordning

Artikel 3b (ny)

Kommissionens förslag	Ändring
	Artikel 3b Grönt belöningssystem 18 % av de totala belopp som anges i det första stycket i artikel 3.2 och första stycket i artikel 3a.1 ska tilldelas utifrån hur snabbt medlemsstaterna minskar sina utsläpp av växthusgaser, delat med deras senaste genomsnittliga BNP.

Ändring 23

Förslag till förordning

Artikel 3c (ny)

Kommissionens förslag	Ändring
	Artikel 3c Särskilda anslag för yttersta randområden och öar 1 % av de totala belopp som anges i första stycket i artikel 3.2 och det första stycket i artikel 3a.1 ska vara ett specifikt anslag för öar, och 1 % ska vara ett specifikt anslag för de yttersta randområdena, i enlighet med artikel 349 i EUF-fördraget, som ges till de berörda medlemsstaterna.

Ändring 66

Förslag till förordning

Artikel 3d (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

Artikel 3d

Tillgång till FRO

Tillgången till FRO ska vara villkorad mot att medlemsstaten har antagit ett nationellt mål om att uppnå klimatneutralitet senast 2050.

Endast 50 % av det nationella anslaget ska frigöras för de medlemsstater som ännu inte har förbundit sig till ett nationellt mål för att uppnå klimatneutralitet, medan kvarvarande 50 % ska göras tillgängligt när de har antagit ett sådant mål.

Ändring 24

Förslag till förordning

Artikel 4 – punkt 2 – stycke 1 – led a

Kommissionens förslag

Ändring

a)	Produktiva investeringar i små och medelstora företag, inklusive uppstartsföretag, som leder till ekonomisk diversifiering och omställning.

a)	Produktiva och hållbara investeringar i mikroföretag och små och medelstora företag, inklusive uppstartsföretag och företag inom hållbar turism , som leder till jobbskapande, modernisering, ekonomisk diversifiering och omställning.

Ändring 25

Förslag till förordning

Artikel 4 – punkt 2 – stycke 1 – led b

Kommissionens förslag

Ändring

b)	Investeringar i skapandet av nya företag, även genom företagskuvöser och konsulttjänster.

b)	Investeringar i skapandet av nya företag samt expansionen av befintliga , även genom företagskuvöser och konsulttjänster , vilket leder till jobbskapande .

Ändring 26

Förslag till förordning

Artikel 4 – punkt 2 – stycke 1 – led ba (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

ba)	Investeringar i social infrastruktur som leder till nya arbetstillfällen och ekonomisk diversifiering.

Ändring 27

Förslag till förordning

Artikel 4 – punkt 2 – stycke 1 – led c

Kommissionens förslag

Ändring

c)	Investeringar i forskning och innovation och främjande av överföring av avancerad teknik.

c)	Investeringar i forskning och innovation , däribland vid universitet och offentliga forskningsinstitut, och främjande av överföring av avancerad och marknadsklar teknik.

Ändring 28

Förslag till förordning

Artikel 4 – punkt 2 – stycke 1 – led d

Kommissionens förslag

Ändring

d)	Investeringar i användning av teknik och infrastruktur för ren energi, minskning av växthusgasutsläpp, energieffektivitet och förnybar energi.

Investeringar i användning av teknik och infrastruktur för överkomlig ren energi och system för detta , samt i minskning av växthusgasutsläpp, energieffektivitet , energilagringsteknik och hållbar förnybar energi , när dessa investeringar leder till nya arbetstillfällen eller bevarande av hållbara arbetstillfällen i stor skala .

Ändring 29

Förslag till förordning

Artikel 4 – punkt 2 – stycke 1 – led da (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

da)	Investeringar i smart och hållbar rörlighet och miljövänlig transportinfrastruktur.

Ändring 30

Förslag till förordning

Artikel 4 – punkt 2 – stycke 1 – led db (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

db)	Investeringar i projekt för att bekämpa energifattigdom, i synnerhet i subventionerade boenden, och främjande av energieffektivitet, en klimatneutralt tillvägagångssätt och fjärrvärme med låga utsläpp i de mest drabbade regionerna.

Ändring 31

Förslag till förordning

Artikel 4 – punkt 2 – stycke 1 – led e

Kommissionens förslag

Ändring

e)	Investeringar i digitalisering och digital konnektivitet.

e)	Investeringar i digitalisering , digital innovation och digital konnektivitet , inklusive digitaliserat jordbruk och precisionsjordbruk .

Ändring 32

Förslag till förordning

Artikel 4 – punkt 2 – stycke 1 – led f

Kommissionens förslag

Ändring

f)	Investeringar i återställande och sanering av områden, markrestaurering och projekt för ändrad användning.

f)	Investeringar i grön infrastruktur liksom återställande och sanering av tomter och tidigare exploaterad mark samt projekt för ändrad användning , i de fall där principen om att förorenaren betalar inte kan tillämpas .

Ändring 104

Förslag till förordning

Artikel 4 – punkt 2 – stycke 1 – led g

Kommissionens förslag

Ändring

g)	Investeringar för att förbättra den cirkulära ekonomin , bl.a. genom åtgärder för att förebygga och reducera avfall, resurseffektivitet, återanvändning och återvinning.

g)	Investeringar för att förbättra den cirkulära ekonomin genom åtgärder för att förebygga och reducera avfall, resurseffektivitet, återanvändning och återvinning.

Ändring 33

Förslag till förordning

Artikel 4 – punkt 2 – stycke 1 – led ga (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

ga)	Skapande och utveckling av sociala och offentliga tjänster av allmänt intresse.

Ändring 34

Förslag till förordning

Artikel 4 – punkt 2 – stycke 1 – led gb (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

gb)	Investeringar i kultur, utbildning och gemenskapsbyggande, inklusive värdehöjning av materiella och immateriella arv från gruvnäringen och av gemenskapscentrum.

Ändring 35

Förslag till förordning

Artikel 4 – punkt 2 – stycke 1 – led h

Kommissionens förslag

Ändring

h)	Kompetenshöjning och omskolning av arbetstagare.

h)	Kompetenshöjning , omskolning och utbildning av arbetstagare och arbetssökande .

Ändring 36

Förslag till förordning

Artikel 4 – punkt 2 – stycke 1 – led i

Kommissionens förslag

Ändring

i)	Stöd i arbetssökandet.

i)	Stöd i arbetssökandet , stöd för aktivt åldrande och inkomststöd för arbetstagare som befinner sig i en övergångsfas mellan arbetsplatser .

Ändring 37

Förslag till förordning

Artikel 4 – punkt 2 – stycke 1 – led j

Kommissionens förslag

Ändring

j)	Aktiv inkludering av arbetssökande.

j)	Aktiv inkludering av arbetssökande , särskilt kvinnor, personer med funktionsnedsättning och utsatta grupper .

Ändring 38

Förslag till förordning

Artikel 4 – punkt 2 – stycke 2

Kommissionens förslag

Ändring

Dessutom kan FRO, inom de områden som utses till stödområden i enlighet med artikel 107.3 a och c i EUF-fördraget , stödja produktiva investeringar i andra företag än små och medelstora företag, förutsatt att sådana investeringar har godkänts som en del av den territoriella planen för en rättvis omställning på grundval av de uppgifter som krävs enligt artikel 7.2 h. Sådana investeringar ska endast vara stödberättigande när de är nödvändiga för genomförandet av den territoriella planen för en rättvis omställning.

Dessutom kan FRO, i mindre utvecklade regioner och övergångsregioner, såsom anges i artikel 102.2 i förordning nr …/… [new CPR] , stödja produktiva investeringar i andra företag än små och medelstora företag, förutsatt att sådana investeringar har godkänts som en del av den territoriella planen för en rättvis omställning på grundval av de uppgifter som krävs enligt artikel 7.2 h. Sådana investeringar ska endast vara stödberättigande när de är nödvändiga för genomförandet av den territoriella planen för en rättvis omställning , för att skapa nya arbetstillfällen, jämställdhet och rättvisa löne- och miljömål, samt om de bidrar till övergången till en klimatneutral ekonomi och om de inte leder till omlokalisering i enlighet med artikel 60 i förordning nr…/…[new CPR] .

Ändring 39

Förslag till förordning

Artikel 4 – punkt 2 – stycke 3

Kommissionens förslag

Ändring

FRO får också stödja investeringar för att minska utsläppen av växthusgas från de verksamheter som förtecknas i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG, förutsatt att sådana investeringar har godkänts som en del av den territoriella planen för en rättvis omställning på grundval av de uppgifter som krävs enligt artikel 7.2 i. Sådana investeringar ska endast vara stödberättigande när de är nödvändiga för genomförandet av den territoriella planen för en rättvis omställning.

FRO får också stödja investeringar för att minska utsläppen av växthusgas från de verksamheter som förtecknas i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG, förutsatt att sådana investeringar har godkänts som en del av den territoriella planen för en rättvis omställning på grundval av de uppgifter som krävs enligt artikel 7.2 i denna förordning och att de uppfyller övriga villkor enligt andra stycket i denna punkt . Sådana investeringar ska endast vara stödberättigande när de är nödvändiga för genomförandet av den territoriella planen för en rättvis omställning.

Ändring 40

Förslag till förordning

Artikel 5 – stycke 1 – led c

Kommissionens förslag

Ändring

c)	Företag i svårigheter enligt definitionen i artikel 2.18 i kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 (16).

c)	Företag i svårigheter enligt definitionen i artikel 2.18 i kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 (16) , utom i de fall där svårigheterna är en följd av energiomställningen eller börjande efter den 15 februari 2020 och beror på covid-19-krisen .

Ändring 41

Förslag till förordning

Artikel 5 – stycke 1 – led d

Kommissionens förslag

Ändring

d)	Investeringar som rör produktion, bearbetning, distribution, lagring eller förbränning av fossila bränslen.

d)	Investeringar som rör produktion, bearbetning, transport, distribution, lagring eller förbränning av fossila bränslen.

Ändring 42

Förslag till förordning

Artikel 5 – stycke 1 – led e

Kommissionens förslag

Ändring

e)	Investeringar i bredbandsinfrastruktur i områden med minst två likvärdiga bredbandsnät .

e)	Investeringar i bredbandsinfrastruktur i områden där en konkurrensutsatt marknad tillhandahåller sådana lösningar för konsumenterna .

Ändring 43

Förslag till förordning

Artikel 5 – stycke 1 – led ea (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

ea)	Produktiva investeringar i andra företag än små och medelstora företag som leder till att arbetstillfällen, kapital och produktionsprocesser överförs från en medlemsstat till en annan eller till ett tredjeland.

Ändring 44

Förslag till förordning

Artikel 5 – stycke 1 – led eb (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

eb)	Verksamheter i en Nuts 2-region där man under programmets löptid planerar att öppna en ny stenkols-, brunkols- eller oljeskiffergruva eller torvtäkt, eller återuppta utvinningen i en tillfälligt nedlagd sådan.

Ändring 45

Förslag till förordning

Artikel 5 – stycke 1a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

Genom undantag från led d i artikel 5.1 i denna förordning får kommissionen, för regioner som är kraftigt beroende av utvinning och förbränning av stenkol, brunkol, oljeskiffer och torv, godkänna territoriella planer för en rättvis omställning som inkluderar investeringar i verksamhet som rör naturgas, förutsatt att denna verksamhet är miljömässigt hållbar i enlighet med artikel 3 i förordning (EU) 2020/852 (16a) och uppfyller följande kumulativa villkor:

a)	Den används som en överbryggningsteknik för att ersätta kol, brunkol, torv eller oljeskiffer.

b)	Den hamnar inom gränserna för hållbar tillgänglighet eller är förenlig med användningen av ren vätgas, biogas eller biometan.

c)	Den bidrar till unionens miljömål för begränsning av och anpassning till klimatförändringar, genom att påskynda den fullständiga utfasningen av stenkol, brunkol, torv eller oljeskiffer.

d)	Den ger kraftigt minskade växthusgasutsläpp och luftföroreningar och ökar energieffektiviteten.

e)	Den bidrar till att bekämpa energifattigdom.

f)	Den hämmar inte utvecklingen av förnybara energikällor i de berörda territorierna och är såväl kompatibel som i synergi med den framtida användningen av förnybara energikällor.

I vederbörligen motiverade fall får kommissionen även godkänna investeringar i verksamhet som inte uppfyller villkoren i enlighet med artikel 3 i förordning (EU) 2020/852, om de uppfyller alla övriga villkor som anges i första stycket i denna punkt och om medlemsstaterna i sin territoriella plan för en rättvis övergång kan motivera att denna verksamhet behöver stödas och visa att verksamheten är förenlig med unionens mål och lagstiftning på energi- och klimatområdet, liksom med dess nationella energi- och klimatplan.

Ändring 46

Förslag till förordning

Artikel 6 – punkt 1 – stycke 1

Kommissionens förslag

Ändring

FRO-medlen ska öronmärkas för de regionkategorier där de berörda territorierna är belägna, på grundval av de territoriella planer för en rättvis omställning som upprättats i enlighet med artikel 7 och som godkänts av kommissionen som en del av ett program eller en programändring. De öronmärkta medlen ska utgöra ett eller flera särskilda program eller en eller flera prioriteringar inom ett program.

FRO-medlen ska öronmärkas för de regionkategorier där de berörda territorierna eller ekonomiska verksamheterna är belägna, på grundval av de territoriella planer för en rättvis omställning som upprättats i enlighet med artikel 7 och som godkänts av kommissionen som en del av ett program eller en programändring. De öronmärkta medlen ska utgöra ett eller flera särskilda program eller en eller flera prioriteringar inom ett program.

Ändring 47

Förslag till förordning

Artikel 6 – punkt 1 – stycke 2

Kommissionens förslag

Ändring

Kommissionen ska endast godkänna program om urvalet av territorier som påverkas mest negativt av omställningsprocessen och som ingår i relevant territoriell plan för en rättvis omställning är vederbörligen motiverat och om den relevanta territoriella planen för en rättvis omställning är förenlig med den berörda medlemsstatens nationella energi- och klimatplan.

Om den inte vederbörligen motiverar varför den ska hålla inne sitt godkännande ska kommissionen godkänna ett program om urvalet av territorier som påverkas mest negativt av omställningsprocessen och som ingår i en relevant territoriell plan för en rättvis omställning är vederbörligen motiverat och om den relevanta territoriella planen för en rättvis omställning är förenlig med den berörda medlemsstatens nationella energi- och klimatplan , klimatneutralitetsmålet för 2050, delmålen för 2030 och den europeiska pelaren för sociala rättigheter .

Ändring 48

Förslag till förordning

Artikel 6 – punkt 2

Kommissionens förslag

Ändring

2. Prioriteringen eller prioriteringarna inom FRO ska omfatta de FRO-medel som består av hela eller delar av FRO-anslaget till medlemsstaterna samt de medel som överförts i enlighet med artikel [21a] i förordning (EU) [nya förordningen om gemensamma bestämmelser] . Summan av de Eruf-medel och de ESF+-medel som överförs till FRO ska uppgå till minst en och en halv gång beloppet för FRO-stödet till den prioriteringen , utöver de medel som avses i artikel 3a.1, men den får inte överstiga tre gånger det beloppet .

2. Prioriteringen eller prioriteringarna inom FRO ska omfatta de FRO-medel som består av hela eller delar av FRO-anslaget till medlemsstaterna . Dessa resurser får kompletteras med de medel som överförts frivilligt i enlighet med artikel [21a] i förordning (EU) [new CPR] . Summan av de Eruf-medel och de ESF+-medel som ska överföras till FRO-prioriteringen får inte överstiga en och en halv gång FRO-stödet till den prioriteringen. De resurser som överförs från Eruf och ESF+ ska behålla sina ursprungliga mål och inkluderas i nivåerna för tematisk koncentration inom Eruf och ESF+ .

Ändring 49

Förslag till förordning

Artikel 6 – punkt 2a (ny)

Kommissionens förslag	Ändring
	2a. FRO har utformats för de mest utsatta samhällena i varje region, och därför ska tillgängliga projekt som finansieras genom FRO och bidrar till det specifika målet i artikel 2 ges en medfinansiering på upp till 85 % av de relevanta kostnaderna.

Ändring 50

Förslag till förordning

Artikel 7 – punkt 1

Kommissionens förslag

Ändring

1. Medlemsstaterna ska, tillsammans med de behöriga myndigheterna för de berörda territorierna, utarbeta en eller flera territoriella planer för en rättvis omställning, som omfattar ett eller flera berörda territorier som motsvarar nivå 3 i den gemensamma nomenklatur för statistiska territoriella enheter (nedan kallade Nuts 3-regioner) som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr1059/2003, ändrad genom kommissionens förordning (EU) nr 868 / 2014 (17) eller delar av dessa territorier, i enlighet med mallen i bilaga II. Dessa territorier ska vara de som påverkas mest negativt, sett till de ekonomiska och sociala konsekvenserna av omställningen, särskilt vad gäller de förväntade förlusterna av arbetstillfällen kopplade till produktion och användning av fossila bränslen samt omvandlingsbehovet i produktionsprocesserna i de industriella anläggningar som har den högsta växthusgasintensiteten.

1. Medlemsstaterna ska, tillsammans med de behöriga lokala och regionala myndigheterna för de berörda territorierna och i enlighet med partnerskapsprincipen i artikel 6 i förordning (EU) …/… [new CPR], samt i relevanta fall genom stöd från EIB och EIF , utarbeta en eller flera territoriella planer för en rättvis omställning, som omfattar ett eller flera berörda territorier som motsvarar nivå 3 i den gemensamma nomenklatur för statistiska territoriella enheter (nedan kallade Nuts 3-regioner) som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1059/2003, ändrad genom kommissionens förordning (EU) 2016 / 2066 (17) eller delar av dessa territorier, i enlighet med mallen i bilaga II. Dessa territorier ska vara de som påverkas mest negativt, sett till de ekonomiska och sociala konsekvenserna av omställningen, särskilt vad gäller de förväntade förlusterna av arbetstillfällen kopplade till produktion och användning av fossila bränslen samt omvandlingsbehovet i produktionsprocesserna i de industriella anläggningar som har den högsta växthusgasintensiteten.

Ändring 51

Förslag till förordning

Artikel 7 – punkt 2 – led a

Kommissionens förslag

Ändring

a)	En beskrivning av omställningsprocessen på nationell nivå till en klimatneutral ekonomi, inklusive en tidsplan för viktiga steg i omställningen som är förenliga med den senaste versionen av den nationella energi- och klimatplanen.

a)	En beskrivning av omställningsprocessen på nationell nivå för att nå unionens klimatmål för 2030 och en klimatneutral ekonomi senast 2050 , inklusive en tidsplan för viktiga steg i omställningen som är förenliga med den senaste versionen av den nationella energi- och klimatplanen.

Ändring 52

Förslag till förordning

Artikel 7 – punkt 2 – led b

Kommissionens förslag

Ändring

b)	En motivering för hur man fastställer de territorier som påverkas mest negativt av omställningsprocessen enligt led a och som ska få stöd från FRO enligt punkt 1.

b)	En motivering för hur man fastställer de territorier som påverkas mest negativt av omställningsprocessen enligt led a och som ska få stöd från FRO enligt punkt 1 , inklusive indikatorer såsom arbetslösheten och avfolkningen .

Ändring 53

Förslag till förordning

Artikel 7 – punkt 2 – led c

Kommissionens förslag

Ändring

En bedömning av de omställningsproblem som de hårdast drabbade territorierna står inför, inklusive sociala, ekonomiska och miljömässiga konsekvenser av en omställning till en klimatneutral ekonomi, där man anger antalet arbetstillfällen som kan påverkas eller gå förlorade, utvecklingsbehoven samt de mål som ska uppnås senast 2030 i samband med omvandlingen eller nedläggningen av växthusgasintensiv verksamhet i dessa territorier.

En konsekvensbedömning av de omställningsproblem som de hårdast drabbade territorierna står inför, inklusive sociala, ekonomiska och miljömässiga konsekvenser av en omställning till en klimatneutral ekonomi, där man anger antalet arbetstillfällen som kan påverkas eller gå förlorade, den eventuella effekt dessa kan ha på statens inkomster, behov och mål inom utvecklingen i samband med omvandlingen eller nedläggningen av växthusgasintensiv verksamhet i dessa territorier och utmaningarna i fråga om energifattigdom .

Ändring 54

Förslag till förordning

Artikel 7 – punkt 2 – led d

Kommissionens förslag

Ändring

d)	En beskrivning av hur FRO-stödet förväntas bidra till hanteringen av de sociala, ekonomiska och miljömässiga konsekvenserna av omställningen till en klimatneutral ekonomi.

d)	En beskrivning av hur FRO-stödet förväntas bidra till hanteringen av de sociala, demografiska, ekonomiska , hälsomässiga och miljömässiga konsekvenserna av omställningen till en klimatneutral ekonomi.

Ändring 55

Förslag till förordning

Artikel 7 – punkt 2 – led e

Kommissionens förslag

Ändring

e)	En bedömning av planens förenlighet med andra nationella, regionala eller territoriella strategier och planer.

e)	En bedömning av planens förenlighet med andra nationella, regionala eller territoriella strategier och planer , om så är relevant .

Ändring 56

Förslag till förordning

Artikel 7 – punkt 2 – led h

Kommissionens förslag

Ändring

I de fall stöd ges till produktiva investeringar i andra företag än små och medelstora företag, en fullständig förteckning över sådana verksamheter och företag, och belägg för att det finns behov av sådant stöd genom en gapanalys som visar att de förväntade förlusterna av arbetstillfällen skulle överstiga det förväntade antalet nya arbetstillfällen om investeringen inte gjordes.

I de fall stöd ges till produktiva investeringar i andra företag än små och medelstora företag, en indikativ förteckning över sådana verksamheter och företag, och belägg för att det finns behov av sådant stöd genom en gapanalys som visar att de förväntade förlusterna av arbetstillfällen skulle överstiga det förväntade antalet nya arbetstillfällen om investeringen inte gjordes.

Ändring 57

Förslag till förordning

Artikel 7 – punkt 3

Kommissionens förslag	Ändring
3. Relevanta parter i enlighet med artikel [6] i förordning (EU) [new CPR] ska delta i utarbetandet och genomförandet av territoriella planer för en rättvis omställning.	3. Relevanta parter i enlighet med artikel [6] i förordning (EU) [new CPR] ska delta i utarbetandet och genomförandet av territoriella planer för en rättvis omställning och, i tillämpliga fall, i EIB och EIF .

Ändring 58

Förslag till förordning

Artikel 8 – punkt 2

Kommissionens förslag	Ändring
2. För outputindikatorer ska utgångsvärdet fastställas till noll. Delmålen för 2024 och målen för 2029 ska vara kumulativa. Målen får inte revideras efter det att en begäran om programändring som lämnats in i enlighet med artikel [14.2] i förordning (EU) [new CPR] har godkänts av kommissionen.	2. För outputindikatorer ska utgångsvärdet fastställas till noll. Delmålen för 2024 och målen för 2029 ska vara kumulativa.

Ändring 59

Förslag till förordning

Artikel 9 – stycke 1

Kommissionens förslag

Ändring

Om kommissionen, på grundval av granskningen av den slutliga prestationsrapporten för programmet , drar slutsatsen att minst 65 % av det fastställda målet för FRO-medlen inte har uppnåtts för en eller flera av output- eller resultatindikatorerna, får den göra finansiella korrigeringar i enlighet med artikel [98] i förordning (EU) [new CPR] genom att minska stödet från FRO till den berörda prioriteringen i proportion till vad som uppnåtts .

På grundval av den slutliga prestationsrapporten för programmet får kommissionen göra finansiella korrigeringar i enlighet med förordning (EU) [new CPR].

Ändring 60

Förslag till förordning

Artikel 10a (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

Artikel 10a

Övergångsbestämmelser

Medlemsstaterna ska omfattas av en övergångsperiod fram till … [ett år från den dag då denna förordning träder i kraft] för att utarbeta och anta territoriella planer för en rättvis omställning. Alla medlemsstater ska under denna övergångsperiod vara fullt berättigade till finansiering enligt denna förordning, och kommissionen ska inte beakta denna period vid ett eventuellt beslut om tillbakadragande eller minskning av medlen.

Ändring 61

Förslag till förordning

Artikel 10b (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

Artikel 10b

Översyn

Senast i slutet av halvtidsöversynen av nästa fleråriga budgetram ska kommissionen se över genomförandet av FRO och bedöma om det är lämpligt att ändra dess tillämpningsområde i överensstämmelse med eventuella ändringar i förordning (EU) 2020/852, unionens klimatmål enligt förordning (EU) 2020/… [europeisk klimatlag] och utvecklingen när det gäller genomförandet av handlingsplanen för hållbar finansiering. På grundval av detta ska kommissionen tillställa Europaparlamentet och rådet en rapport som får åtföljas av lagstiftningsförslag.

(1) Ärendet återförvisades för interinstitutionella förhandlingar till det ansvariga utskottet, i enlighet med artikel 59.4 fjärde stycket i arbetsordningen (A9-0135/2020).

(11) COM(2019)0640, 11.12.2019.

(12) COM(2020)0021, 14.1.2020.

(11) COM(2019)0640, 11.12.2019.

(12) COM(2020)0021, 14.1.2020.

(13) Enligt En ren jord åt alla – En europeisk strategisk långsiktig vision för en stark, modern, konkurrenskraftig och klimatneutral ekonomi, meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, Europeiska rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, Regionkommittén och Europeiska investeringsbanken – COM(2018)0773.

(14) Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG (EUT L 275, 25.10.2003, s. 32).

(16) Kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 av den 17 juni 2014 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget (EUT L 187, 26.6.2014, s. 1).

(16a) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 av den 18 juni 2020 om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar och om ändring av förordning (EU) 2019/2088 (EUT L 198, 22.6.2020, s. 13).

(17) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1059/2003 av den 26 maj 2003 om inrättande av en gemensam nomenklatur för statistiska territoriella enheter (NUTS) (EUT L 154, 21.6.2003, s. 1).

22.9.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 385/317

P9_TA(2020)0225

Fastslående av att det finns en klar risk för att Polen allvarligt åsidosätter rättsstatsprincipen

Europaparlamentets resolution av den 17 september 2020 om förslaget till rådets beslut om fastslående av att det finns en klar risk för att Republiken Polen allvarligt åsidosätter rättsstatsprincipen (COM(2017)0835 – 2017/0360R(NLE))

(2021/C 385/33)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av förslaget till rådets beslut (COM(2017)0835),

—	med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt artiklarna 2 och 7.1,

—	med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

—	med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och dess tilläggsprotokoll,

—	med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna,

—	med beaktande av FN:s internationella människorättsfördrag, såsom Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter,

—	med beaktande av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (nedan kallad Istanbulkonventionen),

—	med beaktande av sin lagstiftningsresolution av den 20 april 2004 om kommissionens meddelande om artikel 7 i fördraget om Europeiska unionen – Att respektera och främja unionens värden (1),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 15 oktober 2003 till rådet och Europaparlamentet om artikel 7 i fördraget om Europeiska unionen – Att respektera och främja unionens värden (2),

—	med beaktande av meddelandet av den 11 mars 2014 från kommissionen till Europaparlamentet och rådet En ny EU-ram för att stärka rättsstatsprincipen (3),

—	med beaktande av sin resolution av den 13 april 2016 om situationen i Polen (4),

—	med beaktande av sin resolution av den 14 september 2016 om den senaste utvecklingen i Polen och dess inverkan på grundläggande rättigheter enligt Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (5),

—	med beaktande av sin resolution av den 15 november 2017 om situationen i fråga om rättsstatlighet och demokrati i Polen (6),

—	med beaktande av kommissionens aktivering av den strukturerade dialogen inom ramverket för rättsstatsprincipen i januari 2016,

—	med beaktande av kommissionens rekommendation (EU) 2016/1374 av den 27 juli 2016 angående rättsstatsprincipen i Polen (7),

—	med beaktande av kommissionens rekommendation (EU) 2017/146 av den 21 december 2016 angående rättsstatsprincipen i Polen som kompletterar rekommendation (EU) 2016/1374 (8),

—	med beaktande av kommissionens rekommendation (EU) 2017/1520 av den 26 juli 2017 angående rättsstatsprincipen i Polen som kompletterar rekommendation (EU) 2016/1374 och (EU) 2017/146 (9),

—	med beaktande av kommissionens rekommendation (EU) 2018/103 av den 20 december 2017 angående rättsstatsprincipen i Polen som kompletterar kommissionens rekommendationer (EU) 2016/1374, (EU) 2017/146 och (EU) 2017/1520 (10),

—	med beaktande av sin resolution av den 1 mars 2018 om kommissionens beslut att aktivera artikel 7.1 i EU-fördraget i fråga om situationen i Polen (11),

—	med beaktande av sin resolution av den 14 november 2019 om kriminalisering av sexualundervisning i Polen (12),

—	med beaktande av sin resolution av den 18 december 2019 om allmän diskriminering och hatpropaganda som drabbar hbti-personer samt ”hbti-fria zoner” (13),

—	med beaktande av sin resolution av den 16 januari 2019 om situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen 2017 (14),

—	med beaktande av sin resolution av den 3 maj 2018 om mediernas mångfald och frihet i Europeiska unionen (15),

—	med beaktande av sin resolution av den 16 januari 2020 om de pågående utfrågningarna inom ramen för artikel 7.1 i EU-fördraget: Polen och Ungern (16),

—	med beaktande av sin resolution av den 17 april 2020 om en samordnad EU-insats mot covid-19-pandemin och dess konsekvenser (17),

—	med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2016 med rekommendationer till kommissionen om inrättande av en EU-mekanism för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter (18),

—	med beaktande av sin resolution av den 13 februari 2019 om bakslag för kvinnors rättigheter och jämställdhet i EU (19),

—	med beaktande av sin av den 28 november 2019 om EU:s anslutning till Istanbulkonventionen och andra åtgärder för att bekämpa könsrelaterat våld (20),

—	med beaktande av sin lagstiftningsresolution av den 4 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om skydd av unionens budget vid generella brister när det gäller rättsstatens principer i medlemsstaterna (21),

—	med beaktande av sin lagstiftningsresolution av den 17 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av programmet för rättigheter och värden (22),

—

med beaktande av de fyra överträdelseförfaranden som inletts av kommissionen mot Polen i samband med reformen av det polska rättsväsendet, varav de två första ledde till att domstolen (23) fastställde överträdelser av artikel 19.1 andra stycket i fördraget om Europeiska unionen, där principen om ett effektivt domstolsskydd slås fast, medan de två andra förfarandena fortfarande pågår,

—	med beaktande av de tre utfrågningar i Polen som hölls 2018 av rådet (allmänna frågor) inom ramen för förfarandet enligt artikel 7.1 i EU-fördraget,

—

med beaktande av uppdragsrapporten av den 3 december 2018, efter det att utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor besökte Warszawa den 19–21 september 2018, och av de utfrågningar om situationen för rättsstaten i Polen som hölls i det utskottet den 20 november 2018 och 23 april 2020,

—	med beaktande av årsrapporterna från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter och Europeiska byrån för bedrägeribekämpning,

—	med beaktande av WHO:s rekommendationer från 2018 om ungas sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter,

—	med beaktande av Europadomstolens dom av den 24 juli 2014, Nashiri mot Polen (ansökan nr 28761/11),

—	med beaktande av artiklarna 89 och 105.5 i arbetsordningen,

—	med beaktande av yttrandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män,

—	med beaktande av interimsbetänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A9-0138/2020), och av följande skäl:

Unionen bygger på värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter, enligt artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen och såsom återspeglas i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och fastslås i internationella människorättsfördrag.

Till skillnad från artikel 258 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt är tillämpningsområdet för artikel 7 i fördraget om Europeiska unionen inte begränsat till områden som omfattas av unionsrätten, såsom anges i kommissionens meddelande av den 15 oktober 2003, och unionen kan därför bedöma om det finns en klar risk för ett allvarligt åsidosättande av de gemensamma värden som avses i artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen, inte bara vid överträdelser inom detta begränsade område utan även i händelse av en överträdelse inom ett område där medlemsstaterna agerar självständigt.

Varje klar risk för att en medlemsstat allvarligt åsidosätter de värden som avses i artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen berör inte enbart den enskilda medlemsstat där risken finns, utan inverkar negativt på de andra medlemsstaterna, det ömsesidiga förtroendet mellan medlemsstaterna och unionens själva natur.

D.	Medlemsstaterna har, i enlighet med artikel 49 i fördraget om Europeiska unionen, fritt och frivilligt förbundit sig att upprätthålla de gemensamma värden som avses i artikel 2 i samma fördrag.

Europaparlamentet förklarar att dess farhågor rör

—	lagstiftnings- och valsystemets funktionssätt,

—	rättsväsendets oberoende och domarnas rättigheter,

—	skyddet av de grundläggande rättigheterna.

Europaparlamentet upprepar sin ståndpunkt, som det uttryckt i flera av sina resolutioner om situationen i fråga om rättsstatlighet och demokrati i Polen, att de sakförhållanden och tendenser som tas upp i denna resolution tillsammans utgör ett systemhot mot värdena i artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och en klar risk för ett allvarligt åsidosättande av dessa.

Europaparlamentet uttrycker djup oro över att situationen för rättsstaten i Polen – trots tre utfrågningar med de polska myndigheterna i rådet, flera diskussioner i Europaparlamentets utskott för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor i närvaro av de polska myndigheterna, oroväckande rapporter från FN, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) och Europarådet samt fyra överträdelseförfaranden som inletts av kommissionen – inte bara har lämnats utan åtgärd utan dessutom allvarligt har försämrats sedan förfarandet enligt artikel 7.1 i EU-fördraget inleddes. Parlamentet anser att diskussionerna i rådet inom ramen för det förfarande som avses i artikel 7.1 i EU-fördraget varken har varit regelbundna eller strukturerade. Inte heller har man i tillräcklig utsträckning tagit upp de väsentliga frågor som föranledde inledandet av förfarandet eller på lämpligt sätt kartlagt den påverkan som den polska regeringens åtgärder har på de värden som avses i artikel 2 i EU-fördraget.

Europaparlamentet konstaterar att kommissionens motiverade förslag av den 20 december 2017 i enlighet med artikel 7.1 i EU-fördraget, angående rättsstatsprincipen i Polen: förslag till rådets beslut om fastslående av att det finns en klar risk för att Republiken Polen allvarligt åsidosätter rättsstatsprincipen (24), har en begränsad räckvidd, nämligen situationen för rättsstaten i Polen i den strikta bemärkelsen rättsväsendets oberoende. Parlamentet ser ett brådskande behov att utvidga det motiverade förslagets tillämpningsområde genom att inbegripa klara risker för allvarliga åsidosättanden av unionens andra grundläggande värden, särskilt demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna.

Europaparlamentet anser att den senaste utvecklingen i de pågående utfrågningarna enligt artikel 7.1 i EU-fördraget återigen understryker det överhängande behovet av en kompletterande och förebyggande unionsmekanism för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter, i enlighet med vad som föreslås i resolutionen av den 25 oktober 2016.

Europaparlamentet upprepar sin ståndpunkt om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om skydd av unionens budget vid generella brister när det gäller rättsstatens principer i medlemsstaterna, inbegripet behovet att skydda stödmottagares rättigheter, och uppmanar rådet att inleda de interinstitutionella förhandlingarna så snart som möjligt.

Europaparlamentet upprepar sin ståndpunkt när det gäller budgetanslaget för det nya programmet Medborgare, jämlikhet, rättigheter och värden inom nästa fleråriga budgetram, och uppmanar rådet och kommissionen att se till att tillräckliga medel anslås till nationella och lokala organisationer i det civila samhället för att öka gräsrotsstödet för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter i medlemsstaterna, inbegripet Polen.

Lagstiftnings- och valsystemets funktionssätt i Polen

Det polska parlamentets utnyttjande av befogenheter att ändra författningen

Europaparlamentet fördömer att det polska parlamentet gett sig själv befogenheter att ändra författningen vilka det inte hade när det agerade i egenskap av ordinarie lagstiftare vid antagandet av akten av den 22 december 2015 om ändring av akten om författningsdomstolen (25) och akten av den 22 juli 2016 om författningsdomstolen (26), i enlighet med författningsdomstolens beslut av den 9 mars (27), 11 augusti (28) och 7 november 2016 (29) (30).

Europaparlamentet beklagar vidare att många särskilt känsliga rättsakter har antagits av det polska parlamentet vid en tidpunkt då en oberoende författningsprövning av lagarna inte längre kan garanteras i praktiken, såsom akten av den 30 december 2015 om ändring av lagen om offentlig förvaltning och vissa andra lagar (31), akten av den 15 januari 2016 om ändring av lagen om polisväsendet och vissa andra lagar (32), akten av den 28. januari 2016 om åklagarmyndigheten (33) och akten av den 28 januari 2016 med förordningar för genomförandet av lagen om åklagarmyndigheten (34), akten av den 18 mars 2016 om ändring av lagen om ombudsmannen och vissa andra lagar (35), akten av den 22 juni 2016 om det nationella medierådet (36), akten av den 10 juni 2016 om åtgärder mot terrorism (37) samt flera andra akter som på ett grundläggande sätt omorganiserar rättsväsendet (38).

Användningen av påskyndade lagstiftningsförfaranden

10.

Europaparlamentet beklagar djupt att det polska parlamentet ofta använder sig av påskyndade lagstiftningsförfaranden för antagande av avgörande lagstiftning om en ny utformning av rättsväsendets organisation och funktionssätt, utan några meningsfulla samråd med berörda parter, inbegripet rättsväsendet (39).

Vallagen och anordnande av val

11.

Europaparlamentet konstaterar med oro att OSSE drog slutsatsen att partiska medier och intolerant retorik i valrörelsen inför parlamentsvalet i oktober 2019 var en källa till betydande oro (40), och att högre statstjänstemän använde offentligt finansierade evenemang för kampanjande, även om alla kandidater fritt kunde bedriva valkampanjer. Parlamentet konstaterar vidare att det regerande partiets dominans i offentliga medier ytterligare förstärkte dess övertag (41). Parlamentet beklagar att fientlighet, hot mot medierna, intolerant retorik och fall av missbruk av statliga medel skadade processen för det polska presidentvalet i juni och juli 2020 (42).

12.

Europaparlamentet är oroat över att Högsta domstolens nya kammare för extraordinär kontroll och offentliga ärenden (nedan kallad den extraordinära kammaren), som till största delen består av personer som utnämnts av det nya nationella rådet för rättsväsendet och som riskerar att inte anses utgöra en oberoende domstol vid bedömningen av Europeiska unionens domstol (nedan kallad domstolen), ska fastställa valens giltighet och utreda valtvister. Detta väcker allvarliga farhågor när det gäller maktdelningen och den polska demokratins funktionssätt, eftersom det gör rättslig prövning av valtvister särskilt känslig för politiskt inflytande och kan skapa rättslig osäkerhet kring giltigheten av en sådan prövning (43).

13.

Europaparlamentet noterar att Venedigkommissionen i sin uppförandekod för god praxis i valfrågor från 2002 (44) ger tydliga riktlinjer för anordnandet av allmänna val under samhällskriser, däribland epidemier. Även om det i uppförandekoden finns en möjlighet till exceptionella röstningsarrangemang konstaterar parlamentet att eventuella ändringar för att införa sådana arrangemang kan anses överensstämma med europeisk bästa praxis endast ”om principen om fria val garanteras”. Parlamentet anser att detta inte är fallet när det gäller ändringarna av valförfarandet för det presidentval som skulle ha ägt rum den 10 maj 2020, eftersom de skulle kunna hindra ett rättvist, hemligt och jämlikt avhållande av valet med full respekt för rätten till integritet (45) och i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (46). Parlamentet konstaterar vidare att dessa ändringar strider mot den rättspraxis i den polska författningsdomstolen som utvecklades när författningsprövning fortfarande genomfördes och där det anges att vallagen inte får ändras inom sex månader före ett val. Parlamentet konstaterar med oro att beslutet att skjuta upp presidentvalet inte tillkännagavs förrän fyra dagar före det planerade datumet.

Rättsväsendets och andra institutioners oberoende och domarnas rättigheter i Polen

Reformen av rättsväsendet – allmänna överväganden

14.

Europaparlamentet konstaterar att domstolen upprepade gånger har slagit fast att medlemsstaterna, även om rättssystemets uppbyggnad är en nationell behörighet, är skyldiga att fullgöra sina skyldigheter enligt unionsrätten när de utövar denna behörighet. Parlamentet upprepar att nationella domare också är europeiska domare som tillämpar unionsrätten, vilket gör deras oberoende till en gemensam angelägenhet för unionen, inbegripet domstolen, som måste se till att rättsstatsprincipen följs i enlighet med artikel 19 i EU-fördraget och artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan) när det gäller unionsrättens tillämpning. Parlamentet uppmanar de polska myndigheterna att upprätthålla och bevara de polska domstolarnas oberoende.

Författningsdomstolens sammansättning och funktionssätt

15.

Europaparlamentet påminner om att de akter om författningsdomstolen som antogs den 22 december 2015 och den 22 juli 2016, liksom paketet med tre akter som antogs i slutet av 2016 (47), allvarligt undergrävde författningsdomstolens oberoende och legitimitet och att akterna av den 22 december 2015 och den 22 juli 2016 förklarades författningsstridiga av författningsdomstolen den 9 mars respektive den 11 augusti 2016. Parlamentet påminner om att dessa beslut inte offentliggjordes vid den tidpunkten och inte heller genomfördes av de polska myndigheterna. Parlamentet beklagar djupt att polska lagars författningsenlighet inte längre kan garanteras i praktiken i Polen sedan de ovannämnda ändringarna av lagstiftningen trädde i kraft (48). Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga att inleda ett överträdelseförfarande avseende lagstiftningen om författningsdomstolen, dess lagstridiga sammansättning och dess roll i förhindrandet av efterlevnaden av domstolens förhandsavgörande av den 19 november 2019 (49).

Pensionering, utnämning och disciplinära bestämmelser för domare i Högsta domstolen

16.

Europaparlamentet påminner om att metoden för utnämning av kandidater till ämbetet som förste ordförande för Högsta domstolen (nedan kallad förste ordförande) ändrades 2017, så att Högsta domstolens domares deltagande i urvalsförfarandet i praktiken blev meningslöst. Parlamentet fördömer att akten av den 20 december 2019 om ändring av lagen om de allmänna domstolarnas organisation, lagen om Högsta domstolen och vissa andra lagar (50) (nedan kallad akten av den 20 december 2019) ytterligare minskar domarnas deltagande i urvalsprocessen för förste ordföranden genom att det införs en befattning som tillförordnad förste ordförande för Högsta domstolen (nedan kallad tillförordnad förste ordförande) som utnämns av Republiken Polens president och genom att beslutförheten i tredje omgången sänks till endast 32 av 125 domare, vilket i praktiken innebär att man överger den modell med maktdelning mellan presidenten och rättsväsendet som fastställs i artikel 183.3 i Polens författning (51).

17.

Europaparlamentet noterar med oro de oegentligheter som kringgärdar utnämningen av den tillförordnade förste ordföranden och hans vidare åtgärder. Parlamentet är djupt oroat över att processen att välja ut kandidaterna till ämbetet som förste ordförande inte var förenlig med artikel 183 i Polens författning eller Högsta domstolens arbetsordning och bröt mot grundläggande regler för överläggningar bland ledamöterna i Högsta domstolens domares generalförsamling (nedan kallad generalförsamlingen). Parlamentet beklagar att tvivel angående giltigheten av valprocessen i generalförsamlingen och de tillförordnade förste ordförandenas opartiskhet och oberoende under valprocessen ytterligare skulle kunna undergräva maktdelningen och legitimiteten för den nye förste ordföranden, som utnämndes av Republiken Polens president den 25 maj 2020, och därmed ifrågasätta Högsta domstolens oberoende. Parlamentet påminner om att liknande lagöverträdelser begicks av Republiken Polens president vid utnämningen av ordföranden för författningsdomstolen.

18.

Europaparlaments delar kommissionens oro över att befogenheten för Republiken Polens president (och i vissa fall justitieministern) att utöva inflytande över disciplinära förfaranden mot domare vid Högsta domstolen genom att utse en tjänsteman med ansvar för disciplinära åtgärder som kommer att utreda ärendet, vilket utestänger den tjänsteman som ansvarar för disciplinära åtgärder vid Högsta domstolen från pågående förfaranden, väcker farhågor med avseende på maktdelningsprincipen och kan påverka rättsväsendets oberoende (52).

19.

Europaparlamentet påminner om att domstolen i sin dom av den 24 juni 2019 (53) slog fast att en sänkning av pensionsåldern för sittande domare i Högsta domstolen strider mot unionsrätten och bryter mot principen om domares oavsättlighet och därmed mot principen om rättsväsendets oberoende, efter att domstolen tidigare bifallit kommissionens begäran om interimistiska åtgärder i detta ärende genom beslut av den 17 december 2018 (54). Parlamentet noterar att de polska myndigheterna antog akten av den 21 november 2018 om ändring av lagen om Högsta domstolen (55) för att följa domstolens beslut, vilket hittills är det enda fall där de dragit tillbaka ändringar av de lagstiftningsramar som reglerar rättssystemet i samband med ett beslut av domstolen.

Sammansättning och funktionssätt för Högsta domstolens disciplinära kammare och extraordinära kammare

20.

Europaparlamentet påminner om att två nya kammare inom Högsta domstolen inrättades 2018, nämligen den disciplinära kammaren och den extraordinära kammaren, som bemannades med nyutnämnda domare som valts ut av det nya nationella rådet för rättsväsendet och fick särskilda befogenheter – däribland den extraordinära kammarens befogenhet att upphäva lagakraftvunna domar som avkunnats av lägre domstolar eller Högsta domstolen själv genom en extraordinär översyn och den disciplinära kammarens befogenhet att utdöma disciplinära påföljder mot andra domare i Högsta domstolen och i allmänna domstolar, vilket i praktiken skapar en ”Högsta domstol inom Högsta domstolen” (56).

21.

Europaparlamentet påminner om att domstolen i sin dom av den 19 november 2019 (57), som svar på en begäran om förhandsavgörande från Högsta domstolen (kammaren för arbetsrätt och socialförsäkring, nedan kallad den arbetsrättsliga kammaren) om den disciplinära kammaren, slog fast att nationella domstolar är skyldiga att bortse från bestämmelser i nationell rätt som förbehåller behörigheten att pröva ett mål där unionsrätten kan tillämpas åt ett organ som inte uppfyller kraven på oberoende och opartiskhet.

22.

Europaparlamentet konstaterar att Högsta domstolen (den arbetsrättsliga kammaren) i sitt beslut av den 5 december 2019 (58) därefter slog fast att den disciplinära kammaren inte uppfyller kraven på en oberoende och opartisk domstol enligt polsk rätt och unionsrätten, och att Högsta domstolen (de civilrättsliga, straffrättsliga och arbetsrättsliga kamrarna) den 23 januari 2020 (59) antog en resolution i vilken det upprepades att den disciplinära kammaren inte är en domstol på grund av sin brist på oberoende, och att dess domar därför inte kan betraktas som domar avkunnade av en vederbörligen utsedd domstol. Parlamentet konstaterar med stor oro att de polska myndigheterna har förklarat att dessa beslut saknar rättslig betydelse när det gäller det fortsatta funktionssättet för den disciplinära kammaren och det nya nationella rådet för rättsväsendet, och att författningsdomstolen den 20 april 2020 (60) slog fast att Högsta domstolens avgörande är författningsstridigt, vilket skapar en farlig rättslig motsättning i Polen som öppet bryter mot unionsrättens företräde, särskilt artikel 19.1 i EU-fördraget så som denna tolkas av domstolen, eftersom domstolens dom av den 19 november 2019 (61) hindras från att träda i kraft och tillämpas av de polska domstolarna (62).

23.

Europaparlamentet noterar domstolens föreläggande av den 8 april 2020 (63) om att anvisa Polen att omedelbart upphäva tillämpningen av de nationella bestämmelserna om befogenheterna för den disciplinära kammaren, och uppmanar de polska myndigheterna att skyndsamt verkställa föreläggandet. Parlamentet uppmanar de polska myndigheterna att fullt ut rätta sig efter föreläggandet och uppmanar kommissionen att lägga fram ytterligare en begäran till domstolen om att vite ska åläggas i fall av fortsatt bristande efterlevnad. Parlamentet uppmanar kommissionen att snarast inleda ett överträdelseförfarande mot bakgrund av de nationella bestämmelserna om den extraordinära kammarens befogenheter, eftersom dess sammansättning är behäftad med samma brister som den disciplinära kammaren.

Sammansättningen och funktionssättet för det nya nationella rådet för rättsväsendet

24.

Europaparlamentet påminner om att det står medlemsstaterna fritt att inrätta ett råd för rättsväsendet, men att dess oberoende i så fall måste garanteras i enlighet med europeiska normer och den berörda medlemsstatens författning. Efter reformen av det nationella rådet för rättsväsendet, som är det organ som ansvarar för att trygga domstolarnas och domarnas oberoende i enlighet med artikel 186.1 i Polens författning, fråntogs domarna i Polen, genom akten av den 8 december 2017 om ändring av lagen om det nationella rådet för rättsväsendet och vissa andra lagar (64), befogenheten att delegera företrädare till det nationella rådet och därmed sitt inflytande över rekrytering och befordran av domare. Före reformen var 15 av 25 ledamöter i det nationella rådet för rättsväsendet domare som valdes av sina kolleger, men sedan reformen 2017 väljs dessa domare av det polska parlamentet. Parlamentet beklagar djupt att denna åtgärd, tillsammans med att mandaten för alla ledamöter som utsågs enligt de gamla reglerna avslutades i förtid i början av 2018, ledde till en långtgående politisering av det nationella rådet för rättsväsendet (65).

25.

Europaparlamentet påminner om att Högsta domstolen, i sitt genomförande av de kriterier som fastställdes av Europeiska unionens domstol i dess dom av den 19 november 2019, i sin dom av den 5 december 2019 och i sina beslut av den 15 januari 2020 (66), liksom i sin resolution av den 23 januari 2020, slog fast att den avgörande rollen för det nya nationella rådet för rättsväsendet i valet av domare till den nyinrättade disciplinära kammaren undergräver den senares oberoende och opartiskhet (67). Parlamentet är oroat över den rättsliga ställningen för de domare som utses eller befordras av det nya nationella rådet för rättsväsendet i dess nuvarande sammansättning och över hur deras deltagande i avgöranden kan påverka förfarandenas giltighet och laglighet.

26.

Europaparlamentet påminner om att det europeiska nätverket för domstolsadministrationer (ENCJ) den 17 september 2018 stängde av det nya nationella rådet för rättsväsendet, eftersom det inte längre uppfyllde kraven för att vara oberoende av den verkställande och lagstiftande makten, och påbörjade förfarandet för uteslutande i april 2020 (68).

27.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inleda ett överträdelseförfarande angående akten av den 12 maj 2011 om det nationella rådet för rättsväsendet (69), i dess ändrade lydelse av den 8 december 2017, och att uppmana domstolen att tillfälligt upphäva verksamheten i det nya nationella rådet för rättsväsendet genom interimistiska åtgärder.

Bestämmelserna om de allmänna domstolarnas organisation, utnämningen av domstolsordförande och pensionsordningen för domare vid allmänna domstolar

28.

Europaparlamentet beklagar att justitieministern, som i det polska systemet också är riksåklagare, har fått befogenhet att utnämna och entlediga domstolsordförandena vid de lägre domstolarna efter eget gottfinnande under en övergångsperiod på sex månader, och att justitieministern under perioden 2017–2018 ersatte över 150 ordförande och vice ordförande. Parlamentet konstaterar att makten att avsätta domstolsordförande efter denna period ligger kvar hos justitieministern, med så gott som inga verkningsfulla kontrollåtgärder knutna till denna befogenhet. Parlamentet konstaterar vidare att justitieministern också har fått andra ”disciplinära” befogenheter gentemot domstolsordförande och ordförande för högre domstolar, som i sin tur numera har omfattande administrativa befogenheter gentemot ordförande för lägre domstolar (70). Parlamentet beklagar detta stora bakslag för rättsstaten och rättsväsendets oberoende i Polen (71).

29.

Europaparlamentet beklagar att akten av den 20 december 2019, som trädde i kraft den 14 februari 2020, ändrade domarförsamlingarnas sammansättning och överförde vissa befogenheter för dessa organ för rättsligt självstyre till de kollegier av domstolsordförande som utses av justitieministern (72).

30.

Europaparlamentet påminner om att domstolen i sin dom av den 5 november 2019 (73) slog fast att bestämmelserna i akten av den 12 juli 2017 om ändring av lagen om de allmänna domstolarnas organisation och vissa andra lagar (74), som sänkte pensionsåldern för domare vid de allmänna domstolarna, samtidigt som justitieministern tilläts besluta om förlängning av deras aktiva tjänstgöring, och som fastställde olika pensionsåldrar beroende på kön, strider mot unionsrätten.

Domares rättigheter och oberoende, inbegripet de nya disciplinära bestämmelserna för domare

31.

Europaparlamentet fördömer de nya bestämmelser som inför ytterligare disciplinära överträdelser och påföljder mot domare och domstolsordförande, eftersom de utgör ett allvarligt hot mot rättsväsendets oberoende (75). Parlamentet fördömer också de nya bestämmelserna om förbud mot all politisk verksamhet för domare, som tvingar domarna att offentligt redovisa sina medlemskap i föreningar och i sak begränsar de juridiska självstyrande organens överläggningar, och som går utöver principerna om rättssäkerhet, nödvändighet och proportionalitet genom att de begränsar domarnas yttrandefrihet (76).

32.

Europaparlamentet är djupt oroat över de disciplinära förfaranden som inletts mot domare och åklagare i Polen i samband med deras rättsliga beslut om tillämpning av unionsrätten eller offentliga uttalanden till försvar för rättsväsendets oberoende och rättsstaten i Polen. I synnerhet fördömer parlamentet hotet om disciplinära förfaranden (77) mot mer än tio procent av domarna för att de undertecknat en skrivelse till OSSE om korrekt genomförande av presidentvalet och för stöd till drabbade domare. Parlamentet fördömer smutskastningskampanjen mot polska domare och offentliga tjänstemäns deltagande i den. Parlamentet uppmanar de polska myndigheterna att avstå från missbruk av disciplinära förfaranden och andra tilltag som undergräver rättsväsendets auktoritet.

33.

Europaparlamentet uppmanar de polska myndigheterna att slopa de nya bestämmelser (om disciplinära överträdelser m.m.) som hindrar domstolarna från att granska frågor om andra domares oberoende och opartiskhet med avseende på unionsrätten och den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen), och därmed förhindrar domarna att fullgöra sina skyldigheter enligt unionsrätten att bortse från nationella bestämmelser som strider mot unionsrätten (78).

34.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens inledande av ett överträdelseförfarande i samband med de ovannämnda nya bestämmelserna. Parlamentet beklagar att inga framsteg har gjorts sedan den 29 april 2020. Kommissionen uppmanas att behandla ärendet som en prioritet och begära att domstolen använder sig av det påskyndade förfarandet och beviljar interimistiska åtgärder när det gäller en hänskjutning av ärendet till domstolen.

Riksåklagarens ställning och åklagarmyndighetens organisation

35.

Europaparlamentet fördömer sammanslagningen av justitieministerns och riksåklagarens kanslier, riksåklagarens ökade befogenheter gentemot åklagarväsendet, justitieministerns ökade befogenheter gentemot rättsväsendet (akten av den 27 juli 2001 om vanliga domstolars organisation (79) med ändringar) och de svaga kontrollåtgärderna mot dessa befogenheter (det nationella rådet för allmänna åklagare), vilket leder till att en och samma person har alltför många befogenheter och får direkt negativa konsekvenser för åklagarväsendets oberoende av den politiska sfären, i enlighet med vad som anges av Venedigkommissionen (80).

36.

Europaparlamentet påminner om att domstolen i sin dom av den 5 november 2019 slog fast att sänkningen av de allmänna åklagarnas pensionsålder stred mot unionsrätten, eftersom det fastställdes olika pensionsåldrar för manliga och kvinnliga allmänna åklagare i Polen.

Övergripande bedömning av situationen för rättsstaten i Polen

37.

Europaparlamentet instämmer med kommissionen, Europarådets parlamentariska församling, gruppen av stater mot korruption och FN:s särskilda rapportör om domares och advokaters oberoende att de ovannämnda separata ändringarna av lagstiftningsramarna för rättssystemet, med beaktande av deras samspel och övergripande inverkan, utgör ett allvarligt, ihållande och systematiskt åsidosättande av rättsstatsprincipen som gör det möjligt för den lagstiftande och verkställande makten att blanda sig i rättssystemets hela struktur och arbete på ett sätt som är oförenligt med principerna om maktdelning och rättsstaten, vilket därmed avsevärt försvagar rättsväsendets oberoende i Polen (81). Parlamentet fördömer den destabiliserande effekt som de åtgärder som vidtagits och de utnämningar som gjorts av de polska myndigheterna sedan 2016 har haft på den polska rättsordningen.

Skydd av de grundläggande rättigheterna i Polen

Polens kommissarie för mänskliga rättigheter

38.

Europaparlamentet är oroat över de politiska angreppen på oberoendet för kontoret för kommissarien för mänskliga rättigheter (82). Parlamentet betonar att kommissarien för mänskliga rättigheter inom sitt ansvarsområde har varit öppet kritisk till olika åtgärder som vidtagits av den nuvarande regeringen. Parlamentet påminner om att stadgan för kommissarien för mänskliga rättigheter är stadfäst i den polska författningen och att mandattiden för den sittande kommissarien för mänskliga rättigheter löper ut i september 2020. Parlamentet påminner om att kommissarien enligt den polska författningen bör väljas av sejmen med senatens samtycke.

Rätten till en rättvis rättegång

39.

Europaparlamentet är bekymrat över rapporter om otillbörliga dröjsmål i domstolsförfaranden, svårigheter att få rättshjälp under frihetsberövande och fall av bristande respekt för konfidentialitet vid kommunikation mellan ombud och klient (83). Parlamentet uppmanar kommissionen att noga övervaka situationen för advokater i Polen. Parlamentet påminner om alla medborgares rätt till rådgivning, försvar och representation av en oberoende advokat i enlighet med artiklarna 47 och 48 i stadgan.

40.

Europaparlamentet är bekymrat över att enbart den extraordinära kammaren, vars egna oberoende och opartiskhet ifrågasätts, kan besluta huruvida en domare eller domstol är oberoende och opartisk efter det att akten av den 20 december 2019 trädde i kraft den 14 februari 2020, vilket berövar medborgarna en viktig del av den rättsliga prövningen i alla andra instanser (84). Parlamentet påminner om att rätten till en rättvis rättegång, enligt domstolens rättspraxis, innebär att varje domstol på eget initiativ måste kontrollera om den uppfyller kriterierna för oberoende och opartiskhet (85).

Rätten till information och yttrandefrihet, inbegripet mediernas frihet och mångfald

41.

Europaparlamentet upprepar att mediernas frihet och mångfald inte kan skiljas från demokratin och rättsstaten och att rätten att informera och rätten till information ingår i de grundläggande demokratiska värden som unionen bygger på. Parlamentet påminner om att det i sin resolution av den 16 januari 2020 uppmanade rådet att i utfrågningarna inom ramen för artikel 7.1 i EU-fördraget ta upp alla förändringar av situationen på området yttrandefrihet, inbegripet mediefrihet.

42.

Europaparlamentet påminner om att det i sin resolution av den 14 september 2016 uttryckte farhågor över tidigare antagna och nyligen föreslagna ändringar i polsk medielagstiftning. Parlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att göra en bedömning av den antagna lagstiftningen avseende dess förenlighet med unionsrätten, särskilt artikel 11 i stadgan och unionens lagstiftning om offentliga medier.

43.

Europaparlamentet uttrycker sin allvarliga oro över de åtgärder som de polska myndigheterna under de senaste åren har genomfört med avseende på det offentliga programföretaget, bland annat omformningen av det offentliga programföretaget till ett regeringsvänligt programföretag som hindrar offentliga medier och deras styrande organ från att uttrycka oberoende eller avvikande åsikter och utöva kontroll över sändningsinnehållet (86). Parlamentet påminner om att artikel 54 i den polska författningen garanterar yttrandefrihet och förbjuder censur.

44.

Europaparlamentet är djupt oroat över att vissa politiker i orimlig utsträckning använder sig av ärekränkningsmål mot journalister, vilket bland annat leder till bötesstraff och att journalister stoppas från att utöva sitt yrke. Parlamentet fruktar att det kommer att få en avkylande effekt på journalisternas och mediernas yrkesverksamhet och oberoende (87). Parlamentet uppmanar de polska myndigheterna att garantera tillgången till lämpliga rättsmedel för journalister och deras familjer som blir föremål för stämningar i syfte att tysta eller skrämma oberoende medier. Parlamentet uppmanar de polska myndigheterna att fullt ut genomföra Europarådets rekommendation av den 13 april 2016 om skydd av journalistik och journalisters och andra medieaktörers säkerhet (88). Parlamentet beklagar att kommissionen ännu inte har blivit färdig med lagstiftningen mot stämningar som syftar till att skrämma allmänheten till tystnad (s.k. SLAPP), som också skulle skydda polska journalister och medier från ogrundade stämningar.

45.

Europaparlamentet är bekymrat över rapporterade fall av journalister som frihetsberövats för att de utfört sitt arbete när de rapporterat om protester mot nedstängning under covid-19-epidemin (89).

Akademisk frihet

46.

Europaparlamentet uttrycker oro över användningen av och hotet om ärekränkningsmål mot akademiker. Parlamentet uppmanar de polska myndigheterna att respektera yttrandefriheten och den akademiska friheten, i enlighet med internationella normer (90).

47.

Europaparlamentet uppmanar det polska parlamentet att upphäva kapitel 6c i akten av den 18 december 1998 om Institutet för nationell hågkomst – kommittén för beivrande av brott mot den polska nationen (91), som äventyrar yttrandefriheten och den oberoende forskningen genom att göra det till en civilrättslig överträdelse, åtalbar inför civilrättsliga domstolar, att skada Polens och det polska folkets anseende, till exempel genom att anklaga Polen eller polacker för delaktighet i förintelsen (92).

Mötesfrihet

48.

Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till Polens regering att respektera mötesfriheten genom att i den befintliga akten av den 24 juli 2015 om offentliga sammankomster (93), i dess ändrade lydelse av den 13 december 2016 (94), slopa de bestämmelser som innebär att statligt godkända ”cykliska” sammankomster prioriteras (95). De polska myndigheterna uppmanas kraftfullt att avstå från att tillämpa straffrättsliga påföljder mot människor som deltar i fredliga sammankomster eller motdemonstrationer och att lägga ner åtal mot fredliga demonstranter. Vidare uppmanas de polska myndigheterna kraftfullt att på lämpligt sätt skydda fredliga sammankomster och ställa dem som våldsamt angriper människor som deltar i fredliga sammankomster inför rätta.

49.

Europaparlamentet är bekymrat över det mycket restriktiva förbud mot offentliga sammankomster (96) som var i kraft under covid-19-pandemin utan att ett naturkatastroftillstånd utlysts i enlighet med artikel 232 i Polens författning, och insisterar på behovet att tillämpa proportionalitetsprincipen vid begränsning av mötesfriheten.

Föreningsfrihet

50.

Europaparlamentet uppmanar de polska myndigheterna att ändra akten av den 15 september 2017 om det nationella institutet för frihet – centrum för utveckling av det civila samhället (97) (98), i syfte att säkerställa tillgång till statlig finansiering för kritiska grupper i det civila samhället på de lokala, regionala och nationella nivåerna och en rättvis, opartisk och transparent fördelning av offentliga medel till det civila samhället, så att en representation som präglas av mångfald säkerställs (99). Parlamentet upprepar sin begäran om att tillräcklig finansiering ska göras tillgänglig för de berörda organisationerna genom olika finansieringsinstrument på unionsnivå, såsom segmentet Unionens värden inom det nya programmet Medborgare, jämlikhet, rättigheter och värden samt unionens pilotprojekt. Parlamentet är djupt oroat över att polska ledamöter av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén utsätts för politiska påtryckningar för de åtgärder som de vidtar inom ramen för sitt mandat (100).

51.

Europaparlamentet är bekymrat över justitieministerns och miljöministerns pressmeddelande om vissa icke-statliga organisationer med syftet att brännmärka dessa såsom arbetande i utländska aktörers intresse. Parlamentet är allvarligt oroat över det planerade utkastet till ett lagförslag om inrättande av ett offentligt register över finansiering av icke-statliga organisationer som ålägger dessa att uppge alla utländska finansieringskällor (101).

Personlig integritet och skydd av personuppgifter

52.

Europaparlamentet upprepar slutsatsen i sin resolution av den 14 september 2016 om att de rättssäkerhetsgarantier och materiella villkor som fastställs i akten av den 10 juni 2016 om åtgärder mot terrorism och akten av den 6 april 1990 om polisen (102), med ändringar, för utförandet av hemlig övervakning inte är tillräckliga för att förhindra en alltför långtgående användning av sådan övervakning eller oberättigade intrång i enskildas personliga integritet eller i skyddet av deras personuppgifter, inklusive ledare i oppositionen och det civila samhället (103). Parlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att göra en bedömning av den lagstiftningen avseende dess förenlighet med unionsrätten, och uppmanar kraftfullt de polska myndigheterna att fullt ut respektera alla medborgares personliga integritet.

53.

Europaparlamentet är djupt oroat över att ministeriet för digitala frågor i Polen den 22 april 2020 överförde personuppgifter från det allmänna elektroniska systemet för folkbokföring (nedan kallat PESEL-registret) till posttjänstoperatören, i syfte att underlätta anordnandet av presidentvalet den 10 maj 2020 via poströstning, utan någon lämplig rättslig grund för detta, eftersom det polska parlamentet inte antog ett lagförslag som möjliggjorde ett val helt baserat på poströstning förrän den 7 maj 2020. Parlamentet konstaterar vidare att PESEL-registret inte är identiskt med röstlängden och även omfattar personuppgifter från medborgare i andra medlemsstater, och att den ovannämnda överföringen därmed skulle kunna utgöra en potentiell överträdelse av förordning (EU) 2016/679. Parlamentet påminner om att Europeiska dataskyddsstyrelsen har uppgett att offentliga myndigheter får lämna ut information om personer som är upptagna i röstlängden, men endast om detta specifikt tillåts av den nationella rätten (104). Parlamentet noterar att den polska kommissarien för mänskliga rättigheter har lämnat in ett klagomål till förvaltningsdomstolen i Warszawa på grund av en eventuell överträdelse av artiklarna 7 och 51 i Polens författning av ministeriet för digitala frågor i Polen.

Allsidig sexualundervisning

54.

Europaparlamentet upprepar den djupa oro som uttrycktes i dess resolution av den 14 november 2019, som också delas av Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter (105), över det lagförslag om ändring av artikel 200b i den polska strafflagen som lades fram för det polska parlamentet av initiativet ”Stoppa pedofili”, för dess extremt vaga, svepande och oproportionerliga bestämmelser, som de facto syftar till att kriminalisera spridning av sexualundervisning till minderåriga och vars tillämpningsområde potentiellt hotar alla personer, särskilt föräldrar, lärare och sexualupplysare, med upp till tre års fängelse för undervisning om mänsklig sexualitet, hälsa och intima relationer.

55.

Europaparlamentet betonar att åldersanpassad och faktabaserad allsidig sexual- och samlevnadsundervisning är nyckeln till att bygga upp unga människors förmåga att skapa sunda, jämlika, trygga och säkra relationer, fria från diskriminering, tvång och våld. Parlamentet anser att allsidig sexualundervisning även har en positiv inverkan på jämställdheten, bland annat genom att skadliga könsnormer och attityder till könsrelaterat våld förändras, våld i nära relationer och sexuellt tvång samt homofobi och transfobi förebyggs, tystnaden bryts kring sexuellt våld, sexuell exploatering och sexuella övergrepp samt ungdomar får styrka att söka hjälp. Det polska parlamentet uppmanas att avstå från att anta lagförslaget om ändring av artikel 200b i den polska strafflagen, och de polska myndigheterna uppmanas med eftertryck att se till att alla skolbarn får vetenskapligt korrekt och allsidig sexualundervisning i enlighet med internationella normer och att de som tillhandahåller sådan undervisning och information får stöd i detta på ett faktabaserat och objektivt sätt.

Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter

56.

Europaparlamentet påminner om att kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa enligt stadgan, Europakonventionen och Europadomstolens rättspraxis hör samman med ett flertal mänskliga rättigheter, bland annat rätten till liv och värdighet, frihet från omänsklig och förnedrande behandling, rätten till tillgång till hälso- och sjukvård, rätten till personlig integritet, rätten till utbildning och förbudet mot diskriminering, vilket också återspeglas i Polens författning. I sin resolution av den 15 november 2017 kritiserade parlamentet skarpt alla lagstiftningsförslag som skulle förbjuda abort i fall av allvarliga eller dödliga fosterskador, och därmed drastiskt begränsa och i det närmaste förbjuda den faktiska tillgången till abortvård i Polen, eftersom de flesta lagliga aborter utförs av detta skäl (106). Parlamentet betonade också att allmän tillgång till hälso- och sjukvård, däribland sexuell och reproduktiv hälso- och sjukvård och därmed sammanhängande rättigheter, är en grundläggande mänsklig rättighet (107). Parlamentet beklagar de föreslagna ändringarna (108) av akten av den 5 december 1996 om läkares och tandläkares yrken (109), enligt vilka läkare inte längre skulle vara rättsligt skyldiga att ange en alternativ inrättning eller läkare i fall av nekad sexuell och reproduktiv hälsovård på grund av personliga övertygelser. Parlamentet är bekymrat över användningen av samvetsklausulen, inbegripet frånvaron av tillförlitliga mekanismer för hänvisning och avsaknaden av möjlighet för kvinnor som förvägras sådana tjänster att överklaga i tid. Det polska parlamentet uppmanas att avstå från ytterligare försök att begränsa kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter. Parlamentet hävdar med eftertryck att nekande av tjänster för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter utgör en form av våld mot kvinnor och flickor. Parlamentet uppmanar de polska myndigheterna att vidta åtgärder för att till fullo genomföra de domar som Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna avkunnat i mål mot Polen, eftersom denna domstol vid flera tillfällen har slagit fast att restriktiva abortlagar och bristande genomförande kränker kvinnors mänskliga rättigheter (110).

57.

Europaparlamentet påminner om att tidigare försök att ytterligare begränsa rätten till abort, som i Polen redan är bland de mest begränsade i unionen, stoppades 2016 och 2018 som ett resultat av ett massivt motstånd från polska medborgare såsom detta kom till uttryck i ”de svarta marscherna”. De polska myndigheterna uppmanas kraftfullt att överväga att upphäva den lag som begränsar kvinnors och flickors tillgång till akut-p-piller.

Hets, diskriminering från allmänheten, våld mot kvinnor, våld i hemmet och intolerant beteende mot minoriteter och andra utsatta grupper, däribland hbti-personer

58.

Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen de polska myndigheterna att vidta alla nödvändiga åtgärder för att kraftfullt bekämpa hets mot folkgrupp och uppvigling till våld, på och utanför internet, att offentligt fördöma och ta avstånd från rasistisk hatpropaganda av offentliga personer, inbegripet politiker och medietjänstemän (111), att bekämpa fördomar om och negativa inställningar till nationella och etniska minoriteter (inklusive romer), migranter, flyktingar och asylsökande och att säkerställa en faktisk tillämpning av de lagar som förbjuder partier eller organisationer som främjar eller uppviglar till rasdiskriminering (112). Parlamentet uppmanar de polska myndigheterna att följa 2019 års rekommendationer från FN:s kommitté för avskaffande av rasdiskriminering (113).

59.

Europaparlamentet är djupt oroat över att Polens justitieminister nyligen beslutat (114) att officiellt inleda Polens utträde ur Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (Istanbulkonventionen). Parlamentet uppmuntrar de polska myndigheterna att tillämpa konventionen i praktiken, bland annat genom att se till att den befintliga lagstiftningen tillämpas i hela landet och att det finns tillräckligt många skyddsboenden av tillfredsställande kvalitet för kvinnor som utsatts för våld och deras barn. Parlamentet fruktar att detta steg skulle kunna bli ett allvarligt bakslag när det gäller jämställdhet och kvinnors rättigheter.

60.

Europaparlamentet noterar att hbti-undersökning II, som utfördes av Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter i maj 2020, belyser en ökning av intolerans och våld i Polen gentemot hbti-personer eller personer som uppfattas som hbti-personer och en fullständig brist på tilltro till regeringens kamp mot fördomar och intolerans bland polska hbti-personer, med den lägsta andelen i hela unionen (endast 4 %), och den högsta andelen svarande som undviker vissa platser av rädsla för att bli angripna, trakasserade eller hotade (79 %).

61.

Europaparlamentet påminner, även i samband med 2020 års presidentvalskampanj, om sin ståndpunkt i resolutionen av den 18 december 2019, där det kraftfullt fördömde alla former av diskriminering mot hbti-personer och myndigheternas kränkningar av deras grundläggande rättigheter, inbegripet hatpropaganda från myndigheter och förtroendevalda, förbud mot och otillräckligt skydd mot angrepp på Prideparader och program för ökad medvetenhet, utropandet av zoner i Polen såsom fria från så kallad hbt-ideologi samt antagandet av ”regionala stadgor för familjerättigheter”, som diskriminerar i synnerhet familjer med ensamstående föräldrar och hbti-familjer. Parlamentet konstaterar att situationen för hbti-personer i Polen inte har förbättrats på något sätt sedan resolutionen antogs, och att polska hbti-personers psykiska hälsa och fysiska säkerhet är särskilt hotade. Parlamentet påminner om att det ovannämnda agerandet har fördömts av kommissionen och internationella organisationer, liksom av Polens kommissarie för mänskliga rättigheter, som har lämnat in nio klagomål till förvaltningsdomstolar om att hbti-fria zoner strider mot unionsrätten. Parlamentet påminner om att utgifter inom ramen för sammanhållningsfonderna inte får vara diskriminerande på grundval av sexuell läggning och att kommuner som agerar som arbetsgivare måste respektera rådets direktiv 2000/78/EG (115), som förbjuder diskriminering och trakasserier på grund av sexuell läggning på arbetsmarknaden (116). Mot bakgrund av detta uttrycker parlamentet sin allvarliga oro över att justitieministern har beviljat ekonomiskt stöd till de kommuner som uteslöts från det europeiska vänortsprogrammet på grund av antagandet av förklaringar om ”hbt-fria zoner”. Parlamentet är dessutom djupt oroat över att detta ekonomiska stöd kommer att beviljas från ministeriets rättvisefond, som upprättades för att stödja brottsoffer. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att avslå ansökningar om unionsfinansiering från myndigheter som har antagit sådana förklaringar. Parlamentet uppmanar de polska myndigheterna att tillämpa relevant rättspraxis från domstolen och Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna och att i detta sammanhang ta itu med situationen för makar och föräldrar av samma kön, i syfte att säkerställa deras rätt till icke-diskriminering såväl rättsligt som i praktiken (117). Parlamentet fördömer stämningarna mot de aktivister från det civila samhället som publicerade den så kallade Atlas nienawiści (”Hatets atlas”), som dokumenterar fall av homofobi i Polen. Den polska regeringen uppmanas med kraft att säkerställa det rättsliga skyddet för hbti-personer mot alla former av hatbrott och hatpropaganda.

62.

Europaparlamentet fördömer kraftfullt massgripandet av 48 hbti-aktivister i Polen den 7 augusti 2020, eller ”Polens Stonewall”, som sänder en oroande signal om yttrande- och mötesfriheten i Polen. Parlamentet beklagar djupt det sätt på vilket fångarna behandlades, såsom rapporterats av den nationella förebyggande mekanismen för förhindrande av tortyr (118). Parlamentet uppmanar alla EU-institutioner att omedelbart fördöma polisvåldet mot hbti-personer i Polen.

63.

Europaparlamentet fördömer starkt den polska biskopskonferensens officiella ståndpunkt (119) som förordar ”konversionsterapi” för hbti-personer. Parlamentet upprepar sin ståndpunkt (120) där man uppmuntrar medlemsstaterna att kriminalisera sådana metoder, och påminner om rapporten från maj 2020 från FN:s oberoende expert om skydd mot våld och diskriminering på grundval av sexuell läggning och könsidentitet, där medlemsstaterna uppmanas att förbjuda utövande av ”konversionsterapi” (121).

64.

Europaparlamentet konstaterar att det polska rättsväsendets bristande oberoende redan har börjat påverka det ömsesidiga förtroendet mellan Polen och andra medlemsstater, särskilt på området för straffrättsligt samarbete, mot bakgrund av att nationella domstolar har vägrat eller tvekat att överlämna polska misstänkta enligt förfarandet för den europeiska arresteringsordern på grund av djupgående tvivel om det polska rättsväsendets oberoende. Parlamentet anser att det hot mot enhetligheten i unionens rättsordning som urholkningen av rättsstaten i Polen utgör är särskilt allvarligt. Parlamentet påpekar att det ömsesidiga förtroendet mellan medlemsstaterna kan återupprättas endast så snart respekten för de värden som stadgas i artikel 2 i EU-fördraget säkerställs.

65.

Europaparlamentet uppmanar den polska regeringen att följa alla bestämmelser rörande rättsstaten och de grundläggande rättigheterna som stadgas i fördragen, stadgan, Europakonventionen och internationella normer för mänskliga rättigheter, och att föra en uppriktig dialog med kommissionen. Parlamentet betonar att en sådan dialog måste genomföras på ett opartiskt, faktabaserat och samarbetsinriktat sätt. Parlamentet uppmanar Polens regering att följa den fördragsfästa principen om lojalt samarbete och samarbeta med kommissionen. Den polska regeringen uppmanas att skyndsamt genomföra domstolens domar till fullo och att respektera unionsrättens företräde. Den polska regeringen uppmanas kraftfullt att fullt ut beakta Venedigkommissionens rekommendationer om rättssystemets uppbyggnad, även när den genomför ytterligare reformer av Högsta domstolen.

66.

Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att avstå från en snäv tolkning av rättsstatsprincipen och att utnyttja förfarandet enligt artikel 7.1 i EU-fördraget i sin fulla potential genom att ta upp konsekvenserna av den polska regeringens åtgärder för alla de principer som fastställs i artikel 2 i EU-fördraget, inbegripet demokrati och grundläggande rättigheter, såsom framhålls i detta betänkande.

67.

Europaparlamentet uppmanar rådet att så snart som möjligt återuppta de formella utfrågningarna – varav det senaste hölls så länge sedan som i december 2018 – och att låta hela den senaste och mest betydelsefulla negativa utvecklingen på området för rättsstaten, demokratin och de grundläggande rättigheterna ingå i dessa utfrågningar. Rådet uppmanas med kraft att till sist agera i enlighet med förfarandet i artikel 7.1 i EU-fördraget, genom att slå fast att det finns en klar risk för att Republiken Polen allvarligt åsidosätter de värden som avses i artikel 2 i EU-fördraget, mot bakgrund av den överväldigande bevisningen för detta i denna resolution och i otaliga rapporter från internationella och europeiska organisationer, rättspraxis från EU-domstolen och Europadomstolen samt rapporter från organisationer i det civila samhället. Parlamentet rekommenderar starkt att rådet följer upp utfrågningarna med att framföra konkreta rekommendationer till Polen, enligt vad som anges i artikel 7.1 i EU-fördraget, och anger tidsfrister för när dessa rekommendationer ska ha genomförts. Parlamentet uppmanar vidare rådet att åta sig att i god tid utvärdera genomförandet av dessa rekommendationer. Parlamentet uppmanar rådet att regelbundet hålla parlamentet informerat och aktivt delaktigt och att arbeta under öppenhet och insyn, så att alla institutioner och organ i EU och organisationer i det civila samhället på ett meningsfullt sätt ska kunna delta och utöva tillsyn.

68.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra fullt bruk av de redskap som står till dess förfogande för att åtgärda en klar risk för att Polen allvarligt åsidosätter unionens grundläggande värden, framför allt påskyndade överträdelseförfaranden och ansökningar om interimistiska åtgärder inför domstolen, liksom budgetverktyg. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att hålla parlamentet regelbundet informerat och nära delaktigt.

o o

69.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen, Republiken Polens president, regering och parlament, medlemsstaternas regeringar och parlament, Europarådet samt Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa.

(1) EUT C 104 E, 30.4.2004, s. 408.

(2) COM(2003)0606.

(3) COM(2014)0158.

(4) Antagna texter, P8_TA(2016)0123.

(5) Antagna texter, P8_TA(2016)0344.

(6) Antagna texter, P8_TA(2017)0442.

(7) EUT L 217, 12.8.2016, s. 53.

(8) EUT L 22, 27.1.2017, s. 65.

(9) EUT L 228, 2.9.2017, s. 19.

(10) EUT L 17, 23.1.2018, s. 50.

(11) Antagna texter, P8_TA(2018)0055.

(12) Antagna texter, P9_TA(2019)0058.

(13) Antagna texter, P9_TA(2019)0101.

(14) Antagna texter, P8_TA(2019)0032.

(15) Antagna texter, P8_TA(2018)0204.

(16) Antagna texter, P9_TA(2020)0014.

(17) Antagna texter, P9_TA(2020)0054.

(18) Antagna texter, P8_TA(2016)0409.

(19) Antagna texter, P8_TA(2019)0111.

(20) Antagna texter, P9_TA(2019)0080.

(21) Antagna texter, P8_TA(2019)0349.

(22) Antagna texter, P8_TA(2019)0407.

(23) Domstolens dom av den 24 juni 2019, kommissionen mot Polen, C-619/18, ECLI:EU:C:2019:531; domstolens dom av den 5 november 2019, kommissionen mot Polen, C-192/18, ECLI:EU:C:2019:924.

(24) COM(2017)0835.

(25) Ustawa z dnia 22 grudnia 2015 r. o zmianie ustawy o Trybunale Konstytucyjnym (Dz.U. 2015 poz. 2217).

(26) Ustawa z dnia 22 lipca 2016 r. o Trybunale Konstytucyjnym (Dz.U. 2016 poz. 1157).

(27) Författningsdomstolens dom av den 9 mars 2016, K 47/15.

(28) Författningsdomstolens dom av den 11 augusti 2016, K 39/16.

(29) Författningsdomstolens dom av den 7 november 2016, K 44/16.

(30) Se Venedigkommissionens yttrande av den 14 oktober 2016, Law of 22 July 2016 on the Constitutional Tribunal, yttrande nr 860/2016, punkt 127; kommissionens motiverade förslag av den 20 december 2017, punkt 91 ff.

(31) Ustawa z dnia 30 grudnia 2015 r. o zmianie ustawy o służbie cywilnej oraz niektórych innych ustaw (Dz.U. 2016 poz. 34).

(32) Ustawa z dnia 15 stycznia 2016 r. o zmianie ustawy o Policji oraz niektórych innych ustaw (Dz.U. 2016 poz. 147).

(33) Ustawa z dnia 28 stycznia 2016 r. Prawo o prokuraturze (Dz.U. 2016 poz. 177).

(34) Ustawa z dnia 28 stycznia 2016 r. Przepisy wprowadzające ustawę – Prawo o prokuraturze (Dz.U. 2016 poz. 178).

(35) Ustawa z dnia 18 marca 2016 r. o zmianie ustawy o Rzeczniku Praw Obywatelskich oraz niektórych innych ustaw (Dz.U. 2016 poz. 677).

(36) Ustawa z dnia 22 czerwca 2016 r. o Radzie Mediów Narodowych (Dz.U. 2016 poz. 929).

(37) Ustawa z dnia 10 czerwca 2016 r. o działaniach antyterrorystycznych (Dz.U. 2016 poz. 904).

(38) Se kommissionens motiverade förslag av den 20 december 2017, punkterna 112–113.

(39) ENCJ, Warszawadeklarationen av den 3 juni 2016.

(40) OSSE/ODIHR, Statement of Preliminary Findings and Conclusions after its Limited Election Observation Mission, 14 oktober 2019.

(41) OSSE/ODIHR, Limited Election Observation Mission Final Report on the parliamentary elections of 13 October 2019, Warszawa, 14 februari 2020.

(42) OSSE/ODIHR, Special Election Assessment Mission, Statement of preliminary findings and conclusions on the second round of presidential elections of 12 July 2020, Warszawa, 13 juli 2020.

(43) Venedigkommissionens yttrande av den 8–9 december 2017, CDL-AD(2017)031, punkt 43; kommissionens rekommendation (EU) 2018/103 av den 20 december 2017 angående rättsstatsprincipen i Polen som kompletterar rekommendation (EU) 2016/1374, (EU) 2017/146 och (EU) 2017/1520 (EUT L 17, 23.1.2018, s. 50), punkt 25.

(44) Venedigkommissionen, CDL-AD (2002) 23, yttrande nr 190/2002, Code of good practice in electoral matters. Guidelines and explanatory report, 30 oktober 2002. Se även Venedigkommissionen, CDL-PI(2020)005rev-e, Report – Respect for Democracy Human Rights and Rule of Law during States of Emergency – Reflections, s. 23.

(45) Se även OSSE/ODIHR, Opinion on the draft act on special rules for conducting the general election of the President of the Republic of Poland ordered in 2020 (Senate Paper No. 99), 27 april 2020.

(46) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).

(47) Ustawa z dnia 30 listopada 2016 r. o organizacji i trybie postępowania przed Trybunałem Konstytucyjnym (Dz.U. 2016 poz. 2072); ustawa z dnia 30 listopada 2016 r. o statusie sędziów Trybunału Konstytucyjnego (Dz.U. 2016 poz. 2073); ustawa z dnia 13 grudnia 2016 r. – Przepisy wprowadzające ustawę o organizacji i trybie postępowania przed Trybunałem Konstytucyjnym oraz ustawę o statusie sędziów Trybunału Konstytucyjnego (Dz.U. 2016 poz. 2074).

(48) Venedigkommissionens yttrande av den 14–15 oktober 2016, punkt 128; FN, kommittén för mänskliga rättigheter, avslutande iakttagelser avseende den sjunde periodiska rapporten om Polen, 31 oktober 2016, punkterna 7–8; kommissionens rekommendation (EU) 2017/1520.

(49) Domstolens dom av den 19 november 2019, A.K. m.fl. mot Sąd Najwyższy, C-585/18, C-624/18 och C-625/18, ECLI:EU:C:2019:982.

(50) Ustawa z dnia 20 grudnia 2019 r. o zmianie ustawy – Prawo o ustroju sądów powszechnych, ustawy o Sądzie Najwyższym oraz niektórych innych ustaw (Dz.U. 2020 poz. 190).

(51) Venedigkommissionen och Europarådets DGI, Urgent Joint Opinion, 16 januari 2020, CDL-PI(2020)002, punkterna 51–55.

(52) Se kommissionens motiverade förslag av den 20 december 2017, COM(2017)0835, punkt 133. Se även OSCE-ODIHR, Opinion on Certain Provisions of the Draft Act on the Supreme Court of Poland (situationen av den 26 september 2017), 13 november 2017, s. 33.

(53) Domstolens dom av den 24 juni 2019, kommissionen mot Polen, C-619/18, ECLI:EU:C:2019:531.

(54) Domstolens föreläggande av den 17 december 2018, kommissionen mot Polen, C-619/18 R, ECLI:EU:C:2018:1021.

(55) Ustawa z dnia 21 listopada 2018 r. o zmianie ustawy o Sądzie Najwyższym (Dz.U. 2018 poz. 2507).

(56) OSSE/ODIHR:s yttrande av den 13 november 2017, s. 7–20; Venedigkommissionens yttrande av den 8–9 december 2017, punkt 43; kommissionens rekommendation (EU) 2018/103, punkt 25; Greco, Addendum to the Fourth Round Evaluation Report on Poland (Rule 34), 18-22 juni 2018, punkt 31; Venedigkommissionen och Europarådets DGI, Urgent Joint Opinion, 16 januari 2020, punkt 8.

(57) Domstolens dom av den 19 november 2019, A.K. m.fl. mot Sąd Najwyższy, C-585/18, C-624/18 och C-625/18, ECLI:EU:C:2019:982.

(58) Högsta domstolens dom av den 5 december 2019, III PO 7/19.

(59) Resolution från Högsta domstolens civilrättsliga, straffrättsliga och arbetsrättsliga kamrar av den 23 januari 2020, BSA I-4110-1/2020.

(60) Författningsdomstolens dom av den 20 april 2020, U 2/20.

(61) Venedigkommissionen och Europarådets DGI, Urgent Joint Opinion, 16 januari 2020, punkt 38.

(62) Venedigkommissionen och Europarådets DGI, Urgent Joint Opinion, 16 januari 2020, punkt 38.

(63) Domstolens föreläggande av den 8 april 2020, kommissionen mot Polen, C-791/19 R, ECLI:EU:C:2020:277.

(64) Ustawa z dnia 8 grudnia 2017 r. o zmianie ustawy o Krajowej Radzie Sądownictwa oraz niektórych innych ustaw (Dz.U. 2018 poz. 3).

(65) Det konsultativa rådet för domare i Europa, presidiets yttranden av den 7 april 2017 och 12 oktober 2017; OSSE/ODIHR, Final Opinion on Draft Amendments to the Act of the National Council of the Judiciary, 5 maj 2017; Venedigkommissionens yttrande av den 8–9 december 2017, s. 5–7; Greco, Ad hoc Report on Poland (Rule 34), 19–23 mars 2018, samt Addendum, 18–22 juni 2018; Venedigkommissionen och Europarådets DGI, Urgent Joint Opinion av den 16 januari 2020, punkterna 42 och 61.

(66) Högsta domstolens beslut av den 15 januari 2020, III PO 8/18; Högsta domstolens beslut av den 15 januari 2020, III PO 9/18.

(67) Se härvid även följande mål vid Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna: Reczkowicz och två andra mot Polen (ansökningarna nr 43447/19, 49868/19 och 57511/19), Grzęda mot Polen (nr 43572/18), Xero Flor w Polsce sp. z o.o. mot Polen (nr 4907/18), Broda mot Polen och Bojara mot Polen (nr 26691/18 och 27367/18), Żurek mot Polen (nr 39650/18), och Sobczyńska och andra mot Polen (ansökningarna nr 62765/14, 62769/14, 62772/14 och 11708/18).

(68) ENCJ, skrivelse av den 21 februari 2020 från ENCJ:s styrelse. Se även skrivelsen av den 4 maj 2020 från European Association of Judges till stöd för ENCJ.

(69) Ustawa z dnia 12 maja 2011 r. o Krajowej Radzie Sądownictwa (Dz.U. 2011 nr 126 poz. 714).

(70) Venedigkommissionen och Europarådets DGI, Urgent Joint Opinion, 16 januari 2020, punkt 45.

(71) Se även Europarådet, Bureau of the Consultative Council of European Judges (CCJE-BU), CCJE-BU(2018)6REV, 18 juni 2018.

(72) Venedigkommissionen och Europarådets DGI, Urgent Joint Opinion, 16 januari 2020, punkterna 46–50.

(73) Domstolens dom av den 5 november 2019, kommissionen mot Polen, C-192/18, ECLI:EU:C:2019:924.

(74) Ustawa z dnia 12 lipca 2017 r. o zmianie ustawy – Prawo o ustroju sądów powszechnych oraz niektórych innych ustaw (Dz.U. 2017 poz. 1452).

(75) OSSE/ODIHR, Urgent Interim Opinion on the Bill Amending the Act on the Organization of Common Courts, the Act on the Supreme Court and Certain Other Acts of Poland (as of 20 December 2019), 14 januari 2020, s. 23–26; Venedigkommissionen och Europarådets DGI, Urgent Joint Opinion, 16 januari 2020, punkterna 44–45.

(76) OSSE/ODIHR, Urgent Interim Opinion, 14 januari 2020, s. 18–21; Venedigkommissionen och Europarådets DGI, Urgent Joint Opinion, 16 januari 2020, punkterna 24–30.

(77) Meddelande från den biträdande åklagaren för disciplinära förfaranden mot domare i allmänna domstolar, juli 2020, http://rzecznik.gov.pl/wp-content/uploads/2020/07/KomunikatFWS.pdf

(78) OSSE/ODIHR, Urgent Interim Opinion, 14 januari 2020, s. 13–17; Venedigkommissionen och Europarådets DGI, Urgent Joint Opinion, 16 januari 2020, punkterna 31–43.

(79) Ustawa z dnia 27 lipca 2001 r. – Prawo o ustroju sądów powszechnych (Dz.U. 2001 nr 98 poz. 1070).

(80) Venedigkommissionens yttrande av den 8–9 december 2017, Act on the Public Prosecutor's office, as amended, CDL-AD(2017)028, punkt 115.

(81) Kommissionens rekommendation (EU) 2018/103; FN:s särskilda rapportör om domares och advokaters oberoende, uttalande av den 25 juni 2018; Europeiska kommissionen, den europeiska planeringsterminen 2019: landsrapport Polen, 27 februari 2019, SWD(2019)1020, s. 42; ordförandena för det europeiska nätverket för domstolsadministrationer (ENCJ), nätverket för ordförande vid de högsta domstolarna i EU och European Judges Association, skrivelse av den 20 september 2019; Greco, Follow-up to the Addendum to the Fourth Round Evaluation Report (rule 34) – Poland, 6 december 2019, punkt 65; Europarådets parlamentariska församling, resolution 2316 (2020) av den 28 januari 2020, The functioning of democratic institutions in Poland, punkt 4.

(82) Se även skrivelsen av den 19 januari 2018 från Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter till Polens premiärminister; det gemensamma uttalandet till stöd för Polens kommissarie för mänskliga rättigheter, undertecknat av ENNHRI, Equinet, GANHRI, IOP, OHCHR Europa, juni 2019.

(83) FN:s kommitté för mänskliga rättigheter, avslutande iakttagelser avseende den sjunde periodiska rapporten om Polen, 23 november 2016, punkt 33.

(84) Venedigkommissionen och Europarådets DGI, Urgent Joint Opinion, 16 januari 2020, punkt 59.

(85) Domstolens dom av den 26 mars 2020, Simpson mot rådet och HG mot kommissionen, de förenade målen C-542/18 RX-II och C-543/18 RX-II, ECLI:EU:C:2020:232, punkt 57.

(86) Se även det internationella pressfrihetsindexet (World Press Freedom Index), enligt vilket Polen har fallit från 18:e till 62:a plats i rangordningen sedan 2015.

(87) Europarådets plattform för att främja skydd av journalistik och journalisters säkerhet, årsrapport 2020, mars 2020, s. 42.

(88) Europarådets rekommendation CM/Rec(2016)4 av den 13 april 2016 från ministerkommittén till medlemsstaterna om skydd av journalistik och journalisters och andra medieaktörers säkerhet.

(89) Internationella pressinstitutet (IPI), Tracker on Press Freedom Violations Linked to COVID-19 Coverage, https://ipi.media/covid19-media-freedom-monitoring/.

(90) Europarådet, Amerikanska samarbetsorganisationen m. fl., Declaration of the Global Forum on Academic Freedom, Institutional Autonomy, and the Future of Democracy, 21 juni 2019.

(91) Ustawa z dnia 18 grudnia 1998 r. o Instytucie Pamięci Narodowej – Komisji Ścigania Zbrodni przeciwko Narodowi Polskiemu (Dz.U. 1998 nr 155 poz. 1016).

(92) Se även uttalandet av den 28 juni 2018 från OSSE:s representant för mediefrihet.

(93) Ustawa z dnia 24 lipca 2015 r. – Prawo o zgromadzeniach (Dz.U. 2015 poz. 1485).

(94) Ustawa z dnia 13 grudnia 2016 r. o zmianie ustawy – Prawo o zgromadzeniach (Dz.U. 2017 poz. 579).

(95) Se även Communication of 23 April 2018 by UN Experts to urge Poland to ensure free and full participation at climate talks.

(96) Polens kommissarie för mänskliga rättigheter, skrivelse till inrikes- och förvaltningsministeriet, 6 maj 2020.

(97) Ustawa z dnia 15 września 2017 r. o Narodowym Instytucie Wolności – Centrum Rozwoju Społeczeństwa Obywatelskiego (Dz.U. 2017 poz. 1909).

(98) OSSE/ODIHR, Opinion on the Draft Act of Poland on the National Freedom Institute – Centre for the Development of Civil Society, Warszawa, 22 augusti 2017.

(99) EESK, Report on Fundamental rights and the rule of law: national developments from a civil society perspective 2018-2019 (Rapport om de grundläggande rättigheterna och rättsstaten: den nationella utvecklingen ur det civila samhällets perspektiv 2018–2019), juni 2020, s. 41–42.

(100) EESK, pressmeddelande: ”Alarming pressure on civil society: Polish EESC member becomes a target of government retaliation and NGOs no longer able to choose their own candidates” (Alarmerande tryck på det civila samhället: polsk EESK-ledamot blir måltavla för vedergällning från regeringen och icke-statliga organisationer kan inte längre välja sina egna kandidater), 23 juni 2020.

(101) Pressmeddelande från miljöministern i samarbete med justitieministern, 7 augusti 2020, https://www.gov.pl/web/srodowisko/nowe-prawo-wzmocni--przejrzystosc-finansowania-organizacji-pozarzadowych.

(102) Ustawa z dnia 6 kwietnia 1990 r. o Policji (Dz.U. 1990 nr 30 poz. 179).

(103) FN:s kommitté för mänskliga rättigheter, avslutande iakttagelser avseende den sjunde periodiska rapporten om Polen, 23 november 2016, punkterna 39–40. Se även Communication by UN Experts to urge Poland to ensure free and full participation at climate talks, 23 april 2018.

(104) Europeiska dataskyddsstyrelsen, skrivelse om utlämnande av uppgifter rörande det polska presidentvalet, 5 maj 2020.

(105) Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter, uttalande av den 14 april 2020.

(106) 2017 stod abort på grund av fosterskador för 97,9 procent av alla behandlingar: Centrum för hälsoinformationssystem, rapporter från statistikforskningsprogrammet MZ-29, offentliggjorda på den polska sejmens webbplats. Sprawozdanie Rady Ministrów z wykonywania oraz o skutkach stosowania w 2016 r. ustawy z dnia 7 stycznia 1993 r. o planowaniu rodziny, ochronie płodu ludzkiego i warunkach dopuszczalności przerywania ciąży (Dz. U. poz. 78, z późnn. zm.).

(107) Se även dokumentet från december 2017 från Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter, Women’s sexual and reproductive health and rights in Europe; uttalandet av den 22 mars 2018 från FN-experter som ger råd åt FN:s arbetsgrupp om diskriminering av kvinnor samt uttalandet av den 14 april 2020 från Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter.

(108) Ustawa z dnia 16 lipca 2020 r. o zmianie ustawy o zawodach lekarza i lekarza dentysty oraz niektórych innych ustaw (ännu inte publicerat i den offentliga tidningen).

(109) Ustawa z dnia 5 grudnia 1996 r. o zawodach lekarza i lekarza dentysty (Dz.U. 1997 nr 28 poz. 152).

(110) Europadomstolens dom av den 20 mars 2007, Tysiąc mot Polen (ansökan nr 5410/03); Europadomstolens dom av den 20 mars 2007, R.R. mot Polen (ansökan nr 27617/04); Europadomstolens dom av den 30 oktober 2012, P. och S. mot Polen (ansökan nr 57375/08).

(111) Europaparlamentets resolution av den 15 november 2017, punkt 18; Europarådets parlamentariska församling, resolution 2316 (2020) av den 28 januari 2020, The functioning of democratic institutions in Poland, punkt 14; FN:s kommitté för mänskliga rättigheter, avslutande iakttagelser avseende den sjunde periodiska rapporten om Polen, 23 november 2016, CCPR/C/POL/CO/7, punkterna 15–18.

(112) FN:s kommitté för avskaffande av rasdiskriminering, avslutande iakttagelser avseende de samlade tjugoandra till tjugofjärde periodiska rapporterna om Polen, augusti 2019.

(113) FN:s kommitté för avskaffande av rasdiskriminering, avslutande iakttagelser avseende de samlade tjugoandra till tjugofjärde periodiska rapporterna om Polen, augusti 2019.

(114) Justitieministeriet, pressmeddelande, ”Förslag till uppsägning av Istanbulkonventionen”, 25 juli 2020, https://www.gov.pl/web/sprawiedliwosc/ministerstwo-sprawiedliwosci-konwencja-stambulska-powinna-zostac-wypowiedziana-poniewaz-jest-sprzeczna-z-prawami-konstytucyjnymi

(115) Rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling (EGT L 303, 2.12.2000, s. 16).

(116) Kommissionen, GD REGIO, skrivelse till myndigheterna i de polska regionerna Lublin, Łódź, Lillpolen, Podkarpackie och Świętokrzyskie, 27 maj 2020. Se även domstolens dom av den 23 april 2020, Associazione Avvocatura per i diritti LGBTI, C-507/18, ECLI:EU:C:2020:289.

(117) Domstolens dom av den 5 juni 2018, Coman, C-673/16, ECLI:EU:C:2018:385; Europadomstolens dom av den 2 mars 2010, Kozak mot Polen (ansökan nr 13102/02); Europadomstolens dom av den 22 januari 2008, E.B. mot Frankrike (ansökan nr 43546/02); Europadomstolens dom av den 19 februari 2013, X m.fl. mot Österrike (ansökan nr 19010/07); Europadomstolens dom av den 30 juni 2016, Taddeucci och McCall mot Italien (ansökan nr 51362/09); Europadomstolens dom av den 21 juli 2015, Oliari m.fl. mot Italien (ansökningarna nr 18766/11 och 36030/11); Europadomstolens dom av den 14 december 2017, Orlandi m.fl. mot Italien (ansökningarna nr 26431/12, 26742/12, 44057/12 och 60088/12); Europadomstolens dom av den 14 januari 2020, Beizaras och Levickas mot Litauen (ansökan nr 41288/15).

(118) Polens kommissarie för mänskliga rättigheter, pressmeddelande, ”Den nationella förebyggande mekanismen för förhindrande av tortyr (KMPT) besöker polisens interneringsplatser efter kvarhållanden över natten i Warszawa”, 11 augusti 2020, https://www.rpo.gov.pl/en/content/national-preventive-mechanism-prevention-torture-kmpt-visits-police-places-detention-after-overnight

(119) Den polska biskopskonferensens ståndpunkt i hbt+-frågor, augusti 2020, https://episkopat.pl/wp-content/uploads/2020/08/Stanowisko-Konferencji-Episkopatu-Polski-w-kwestii-LGBT.pdf

(120) Antagna texter, P8_TA(2019)0032.

(121) FN:s oberoende expert om skydd mot våld och diskriminering på grundval av sexuell läggning och könsidentitet, rapport om konversionsterapi, maj 2020, https://undocs.org/A/HRC/44/53

		ISSN 1977-1061
Europeiska unionens officiella tidning		C 385

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	64 årgången 22 september 2021

Innehållsförteckning		Sida

	EUROPAPARLAMENTET SESSIONEN 2020–2021 Sammanträdena den 14–17 september 2020 ANTAGNA TEXTER	1

	I Resolutioner, rekommendationer och yttranden
	RESOLUTIONER
	Europaparlamentet
	Tisdag 15 september 2020
2021/C 385/01	Europaparlamentets resolution av den 15 september 2020 om effektiva åtgärder för att göra Erasmus+, Kreativa Europa och Europeiska solidaritetskåren grönare (2019/2195(INI))	2
	Onsdag 16 september 2020
2021/C 385/02	Europaparlamentets resolution av den 16 september 2020 om intensifierade EU-insatser för att skydda och återställa världens skogar (2019/2156(INI))	10
2021/C 385/03	Europaparlamentets resolution av den 16 september 2020 om säkerhetssamarbete mellan EU och Afrika i Sahelregionen, Västafrika och Afrikas horn (2020/2002(INI))	24
2021/C 385/04	Europaparlamentets beslut om att inte invända mot utkastet till kommissionens förordning om ändring av förordning (EG) nr 1126/2008 om antagande av vissa internationella redovisningsstandarder i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 vad gäller den internationella finansiella rapporteringsstandarden IFRS 16 (D067917/01 – 2020/2712(RPS))	39
2021/C 385/05	Europaparlamentets resolution av den 16 september 2020 om genomförandet av EU:s associeringsavtal med Georgien (2019/2200(INI))	40
	Torsdag 17 september 2020
2021/C 385/06	Europaparlamentets resolution av den 17 september 2020 om vapenexport: genomförande av den gemensamma ståndpunkten 2008/944/Gusp (2020/2003(INI))	47
2021/C 385/07	Europaparlamentets resolution av den 17 september 2020 om strategin om läkemedel i miljön (2019/2816(RSP))	59
2021/C 385/08	Europaparlamentets resolution av den 17 september 2020 om maximering av energieffektivitetspotentialen hos EU:s byggnadsbestånd (2020/2070(INI))	68
2021/C 385/09	Europaparlamentets resolution av den 17 september 2020 om läkemedelsbristen – att hantera ett växande problem (2020/2071(INI))	83
2021/C 385/10	Europaparlamentets resolution av den 17 september 2020 om genomförandet av de nationella strategierna för integrering av romer: bekämpning av negativa attityder gentemot människor med romsk bakgrund i Europa (2020/2011(INI))	104
2021/C 385/11	Europaparlamentets resolution av den 17 september 2020 om förberedelse av Europeiska rådets extra möte med fokus på den farliga upptrappningen och Turkiets roll i östra Medelhavet (2020/2774(RSP))	117
2021/C 385/12	Europaparlamentets resolution av den 17 september 2020 om situationen i Belarus (2020/2779(RSP))	122
2021/C 385/13	Europaparlamentets resolution av den 17 september 2020 om situationen i Ryssland: förgiftningen av Aleksej Navalnyj (2020/2777(RSP))	128
2021/C 385/14	Europaparlamentets resolution av den 17 september 2020 om situationen i Filippinerna, inklusive fallet Maria Ressa (2020/2782(RSP))	133
2021/C 385/15	Europaparlamentets resolution av den 17 september 2020 om fallet Denis Mukwege i Demokratiska republiken Kongo (2020/2783(RSP))	138
2021/C 385/16	Europaparlamentets resolution av den 17 september 2020 om den humanitära situationen i Moçambique (2020/2784(RSP))	142
2021/C 385/17	Europaparlamentets resolution av den 17 september 2020 om utkastet till kommissionens förordning om ändring av bilagorna II, III och IV till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 396/2005 vad gäller gränsvärden för cykloxydim, flonicamid, haloxifop, mandestrobin, mepikvat, Metschnikowia fructicola stam NRRL Y-27328 och prohexadion i eller på vissa produkter (D063880/06 – 2020/2734(RPS))	148
2021/C 385/18	Europaparlamentets resolution av den 17 september 2020 om kulturell återhämtning i Europa (2020/2708(RSP))	152
2021/C 385/19	Europaparlamentets resolution av den 17 september 2020 om covid-19: EU-samordning av hälsobedömningar och riskklassificering samt konsekvenserna för Schengen och den inre marknaden (2020/2780(RSP))	159
2021/C 385/20	Europaparlamentets resolution av den 17 september 2020 om Europaåret för grönare städer 2022 (2019/2805(RSP))	167

	III Förberedande akter
	Europaparlamentet
	Tisdag 15 september 2020
2021/C 385/21	Europaparlamentets beslut av den 15 september 2020 om förslaget till utnämning av ordförande för Europeiska värdepappers- och marknadsmyndighetens tillsynskommitté för centrala motparter (N9-0041/2020 – C9-0276/2020 – 2020/0906(NLE))	173
2021/C 385/22	Europaparlamentets beslut av den 15 september 2020 om förslaget till utnämning av en oberoende ledamot i Europeiska värdepappers- och marknadsmyndighetens tillsynskommitté för centrala motparter (N9-0042/2020 – C9-0277/2020 – 2020/0907(NLE))	174
2021/C 385/23	Europaparlamentets beslut av den 15 september 2020 om förslaget till utnämning av en oberoende ledamot i Europeiska värdepappers- och marknadsmyndighetens tillsynskommitté för centrala motparter (N9-0042/2020 – C9-0278/2020 – 2020/0908(NLE))	175
2021/C 385/24	Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 15 september 2020 om förslaget till rådets beslut om tillstånd för Portugal att tillämpa en nedsatt punktskattesats för vissa alkoholhaltiga produkter som framställs i de autonoma regionerna Madeira och Azorerna (COM(2020)0240 – C9-0190/2020 – 2020/0118(CNS))	176
	Onsdag 16 september 2020
2021/C 385/25	Europaparlamentets beslut om att inte invända mot kommissionens delegerade förordning av den 14 juli 2020 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 vad gäller de avgifter som Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten tar ut av centrala motparter etablerade i tredjeländer (C(2020)4891 – 2020/2720(DEA))	177
2021/C 385/26	Europaparlamentets beslut om att inte invända mot kommissionens delegerade förordning av den 14 juli 2020 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 vad gäller de kriterier som Esma bör beakta vid bedömningen av huruvida en central motpart etablerad i ett tredjeland är systemviktig eller sannolikt kommer att bli systemviktig för den finansiella stabiliteten i unionen eller i en eller flera av dess medlemsstater (C(2020)4892 – 2020/2726(DEA))	178
2021/C 385/27	Europaparlamentets beslut om att inte invända mot kommissionens delegerade förordning av den 14 juli 2020 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 vad gäller de faktorer som Esma åtminstone ska beakta i sin bedömning av begäranden om jämförbar regelefterlevnad som inges av centrala motparter från tredjeland samt former och villkor för denna bedömning (C(2020)4895 – 2020/2729(DEA))	179
2021/C 385/28	Europaparlamentets ändringar antagna den 16 september 2020 av förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om ändring av beslut nr 1313/2013/EU om en civilskyddsmekanism för unionen (COM(2020)0220 – C9-0160/2020 – 2020/0097(COD))	180
2021/C 385/29	Europaparlamentets ändringar antagna den 16 september 2020 av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) 2015/757 för att ta vederbörlig hänsyn till det globala systemet för insamling av uppgifter om fartygs förbrukning av eldningsolja (COM(2019)0038 – C8-0043/2019 – 2019/0017(COD))	217
2021/C 385/30	Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 september 2020 om utkastet till rådets beslut om systemet för Europeiska unionens egna medel (10025/2020 – C9-0215/2020 – 2018/0135(CNS))	256
	Torsdag 17 september 2020
2021/C 385/31	Europaparlamentets ändringar antagna den 17 september 2020 av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 715/2007 om typgodkännande av motorfordon med avseende på utsläpp från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 5 och Euro 6) och om tillgång till information om reparation och underhåll av fordon (COM(2019)0208 – C9-0009/2019 – 2019/0101(COD))	275
2021/C 385/32	Europaparlamentets ändringar antagna den 17 september 2020 av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av Fonden för en rättvis omställning (COM(2020)0022 – C9-0007/2020 – 2020/0006(COD))	289
2021/C 385/33	Europaparlamentets resolution av den 17 september 2020 om förslaget till rådets beslut om fastslående av att det finns en klar risk för att Republiken Polen allvarligt åsidosätter rättsstatsprincipen (COM(2017)0835 – 2017/0360R(NLE))	317
2021/C 385/34	P9_TA(2020)0236 Hållbar järnvägsmarknad mot bakgrund av covid-19-utbrottet ***I Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 17 september 2020 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om fastställande av åtgärder för en hållbar järnvägsmarknad mot bakgrund av covid-19-pandemin (COM(2020)0260 – C9-0186/2020 – 2020/0127(COD)) P9_TC1-COD(2020)0127 Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 17 september 2020 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/… om fastställande av åtgärder för en hållbar järnvägsmarknad mot bakgrund av covid-19-utbrottet	334
2021/C 385/35	Europaparlamentets resolution av den 17 september 2020 om rådets ståndpunkt om förslaget till Europeiska unionens ändringsbudget nr 8/2020 för budgetåret 2020 – Ökning av betalningsbemyndiganden för krisstödsinstrumentet som finansierar strategin för vacciner mot covid-19 och för investeringsinitiativet mot effekter av coronaviruset plus (CRII+) (10696/2020 – C9-0290/2020 – 2020/1997(BUD))	335