Europeiska unionens domstols senaste offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning

(2021/C 368/01)

Senaste offentliggörandet

EUT C 357.6.9.2021

Senaste listan över offentliggöranden

EUT C 349.30.8.2021

EUT C 338, 23.8.2021

EUT C 329, 16.8.2021

EUT C 320, 9.8.2021

EUT C 310, 2.8.2021

EUT C 297, 26.7.2021

Dessa texter är tillgängliga på

EUR-Lex: http://eur-lex.europa.eu

Indelning av domare på avdelning

(2021/C 368/02)

Till följd av domaren Barna Berkes bortgång den 1 augusti 2021 ska tribunalen, med iakttagande av villkoren i rättegångsreglerna, omfördela de mål i vilka Barna Berke var referent och utse en ny domare i de mål där han hade denna funktion.

Den 2 september 2021 beslutade tribunalen om ändring av beslutet om indelning av domare på avdelning av den 30 september 2019 (1), i ändrad lydelse (2), och beslutet om indelning av domare på avdelning av den 4 oktober 2019 (3), i ändrad lydelse (4), för perioden 2 september 2021–31 augusti 2022. Domarna indelas på avdelning enligt följande:

Första avdelningen i utökad sammansättning (sammanträder med fem domare):

Avdelningsordföranden Heikki Kanninen samt domarna Marc Jaeger, Nina Półtorak, Ornella Porchia och Mirela Stancu

Första avdelningen (sammanträder med tre domare):

Avdelningsordföranden Heikki Kanninen

Sammansättning A: Domarna Marc Jaeger och Nina Półtorak

Sammansättning B: Domarna Marc Jaeger och Ornella Porchia

Sammansättning C: Domarna Marc Jaeger och Mirela Stancu

Sammansättning D: Domarna Nina Półtorak och Ornella Porchia

Sammansättning E: Domarna Nina Półtorak och Mirela Stancu

Sammansättning F: Domarna Ornella Porchia och Mirela Stancu

Andra avdelningen i utökad sammansättning (sammanträder med fem domare):

Avdelningsordföranden Vesna Tomljenović samt domarna Fredrik Schalin, Petra Škvařilová-Pelzl, Iko Nõmm och Gabriele Steinfatt

Andra avdelningen (sammanträder med tre domare):

Avdelningsordföranden Vesna Tomljenović

Sammansättning A: Domarna Fredrik Schalin och Petra Škvařilová-Pelzl

Sammansättning B: Domarna Fredrik Schalin och Iko Nõmm

Sammansättning C: Domarna Petra Škvařilová-Pelzl och Iko Nõmm

Tredje avdelningen i utökad sammansättning (sammanträder med fem domare):

Avdelningsordföranden Anthony Michael Collins samt domarna Viktor Kreuschitz, Zoltán Csehi, Geert De Baere och Gabriele Steinfatt

Tredje avdelningen (sammanträder med tre domare):

Avdelningsordföranden Anthony Michael Collins

Sammansättning A: Domarna Viktor Kreuschitz och Zoltán Csehi

Sammansättning B: Domarna Viktor Kreuschitz och Geert De Baere

Sammansättning C: Domarna Viktor Kreuschitz och Gabriele Steinfatt

Sammansättning D: Domarna Zoltán Csehi och Geert De Baere

Sammansättning E: Domarna Zoltán Csehi och Gabriele Steinfatt

Sammansättning F: Domarna Geert De Baere och Gabriele Steinfatt

Fjärde avdelningen i utökad sammansättning (sammanträder med fem domare):

Avdelningsordföranden Stéphane Gervasoni samt domarna Lauri Madise, Paul Nihoul, Ramona Frendo och José Martín y Pérez de Nanclares

Fjärde avdelningen (sammanträder med tre domare):

Avdelningsordföranden Stéphane Gervasoni

Sammansättning A: Domarna Lauri Madise och Paul Nihoul

Sammansättning B: Domarna Lauri Madise och Ramona Frendo

Sammansättning C: Domarna Lauri Madise och José Martín y Pérez de Nanclares

Sammansättning D: Domarna Paul Nihoul och Ramona Frendo

Sammansättning E: Domarna Paul Nihoul och José Martín y Pérez de Nanclares

Sammansättning F: Domarna Ramona Frendo och José Martín y Pérez de Nanclares

Femte avdelningen i utökad sammansättning (sammanträder med fem domare):

Avdelningsordföranden Dean Spielmann samt domarna Ulf Öberg, Octavia Spineanu-Matei, Roberto Mastroianni och Maja Brkan

Femte avdelningen (sammanträder med tre domare):

Avdelningsordföranden Dean Spielmann

Sammansättning A: Domarna Ulf Öberg Octavia Spineanu-Matei

Sammansättning B: Domarna Ulf Öberg och Roberto Mastroianni

Sammansättning C: Domarna Ulf Öberg och Maja Brkan

Sammansättning D: Domarna Octavia Spineanu-Matei och Roberto Mastroianni

Sammansättning E: Domarna Octavia Spineanu-Matei och Maja Brkan

Sammansättning F: Domarna Roberto Mastroianni och Maja Brkan

Sjätte avdelningen i utökad sammansättning (sammanträder med fem domare):

Avdelningsordföranden Anna Marcoulli samt domarna Sten Frimodt Nielsen, Juraj Schwarcz, Constantinos Iliopoulos och Rimvydas Norkus

Sjätte avdelningen (sammanträder med tre domare):

Avdelningsordföranden Anna Marcoulli

Sammansättning A: Domarna Sten Frimodt Nielsen och Juraj Schwarcz

Sammansättning B: Domarna Sten Frimodt Nielsen och Constantinos Iliopoulos

Sammansättning C: Domarna Sten Frimodt Nielsen och Rimvydas Norkus

Sammansättning D: Domarna Juraj Schwarcz och Constantinos Iliopoulos

Sammansättning E: Domarna Juraj Schwarcz och Rimvydas Norkus

Sammansättning F: Domarna Constantinos Iliopoulos och Rimvydas Norkus

Sjunde avdelningen i utökad sammansättning (sammanträder med fem domare):

Avdelningsordföranden Ricardo da Silva Passos samt domarna Virgilijus Valančius, Inga Reine, Laurent Truchot och Miguel Sampol Pucurull

Sjunde avdelningen (sammanträder med tre domare):

Avdelningsordföranden Ricardo da Silva Passos

Sammansättning A: Domarna Virgilijus Valančius och Inga Reine

Sammansättning B: Domarna Virgilijus Valančius och Laurent Truchot

Sammansättning C: Domarna Virgilijus Valančius och Miguel Sampol Pucurull

Sammansättning D: Domarna Inga Reine och Laurent Truchot

Sammansättning E: Domarna Inga Reine och Miguel Sampol Pucurull

Sammansättning F: Domarna Laurent Truchot och Miguel Sampol Pucurull

Åttonde avdelningen i utökad sammansättning (sammanträder med fem domare):

Avdelningsordföranden Jesper Svenningsen samt domarna René Barents, Colm Mac Eochaidh, Tuula Riitta Pynnä och Johannes Christoph Laitenberger

Åttonde avdelningen (sammanträder med tre domare):

Avdelningsordföranden Jesper Svenningsen

Sammansättning A: Domarna René Barents och Colm Mac Eochaidh

Sammansättning B: Domarna René Barents och Tuula Riitta Pynnä

Sammansättning C: Domarna René Barents och Johannes Christoph Laitenberger

Sammansättning D: Domarna Colm Mac Eochaidh och Tuula Riitta Pynnä

Sammansättning E: Domarna Colm Mac Eochaidh och Johannes Christoph Laitenberger

Sammansättning F: Domarna Tuula Riitta Pynnä och Johannes Christoph Laitenberger

Nionde avdelningen i utökad sammansättning (sammanträder med fem domare):

Avdelningsordföranden Maria José Costeira samt domarna Dimitrios Gratsias, Mariyana Kancheva, Tamara Perišin och David Petrlík

Nionde avdelningen (sammanträder med tre domare):

Avdelningsordföranden Maria José Costeira

Sammansättning A: Domarna Dimitrios Gratsias och Mariyana Kancheva

Sammansättning B: Domarna Dimitrios Gratsias och Tamara Perišin

Sammansättning C: Domarna Mariyana Kancheva och Tamara Perišin

Tionde avdelningen i utökad sammansättning (sammanträder med fem domare):

Avdelningsordföranden Alexander Kornezov samt domarna Eugène Buttigieg, Krystyna Kowalik-Bańczyk, Gerhard Hesse och David Petrlík

Tionde avdelningen (sammanträder med tre domare):

Avdelningsordföranden Alexander Kornezov

Sammansättning A: Domarna Eugène Buttigieg och Krystyna Kowalik-Bańczyk

Sammansättning B: Domarna Eugène Buttigieg och Gerhard Hesse

Sammansättning C: Domarna Eugène Buttigieg och David Petrlík,

Sammansättning D: Domarna Krystyna Kowalik-Bańczyk och Gerhard Hesse

Sammansättning E: Domarna Krystyna Kowalik-Bańczyk och David Petrlík

Sammansättning F: Domarna Gerhard Hesse och David Petrlík

Andra avdelningen, sammansatt av fyra domare, sammanträder i utökad sammansättning genom tillägg av en femte domare från tredje avdelningen. Nionde avdelningen, sammansatt av fyra domare, sammanträder i utökad sammansättning genom tillägg av en femte domare från tionde avdelningen Den femte domaren utses i motsatt ordningsföljd i förhållande till den som gäller enligt artikel 8 i rättegångsreglerna för perioden fram till och med den 31 augusti 2022.

Tribunalen bekräftar sitt beslut av den 4 oktober 2019 enligt vilket första, fjärde, sjunde och åttonde avdelningen ska pröva mål i vilka talan väcks med stöd av artikel 270 FEUF och, i förekommande fall, artikel 50a i protokollet om stadgan för Europeiska unionens domstol, medan andra, tredje, femte, sjätte, nionde och tionde avdelningen ska pröva mål avseende immateriella rättigheter enligt fjärde avdelningen i rättegångsreglerna.

Tribunalen bekräftar även följande:

—	Ordföranden och vice ordförande ska inte tillhöra någon avdelning permanent.

—

Under varje verksamhetsår ska vice ordföranden ingå i den dömande sammansättningen i var och en av de tio avdelningarna som sammanträder med fem domare, vid handläggningen av ett mål per avdelning i följande ordning: — Det första mål som genom beslut av tribunalen hänskjuts till en utökad sammansättning som sammanträder med fem domare från första, andra, tredje, fjärde och femte avdelningen. — Det tredje mål som genom beslut av tribunalen hänskjuts till en utökad sammansättning som sammanträder med fem domare från sjätte, sjunde, åttonde, nionde och tionde avdelningen.

När den avdelning som vice ordföranden ska ingå i är sammansatt av

—

fem domare, består den utökade sammansättningen av vice ordföranden, de domare som ingår i den sammansättning med tre domare som ursprungligen tilldelats målet och en av de övriga domarna på den berörda avdelningen, vilken utses i motsatt ordningsföljd i förhållande till den som gäller enligt artikel 8 i rättegångsreglerna,

—	fyra domare, består den utökade sammansättningen av vice ordföranden, de domare som ingår i den sammansättning med tre domare som ursprungligen tilldelats målet och den fjärde domaren på den berörda avdelningen.

---

(1)  EUT C 372, 2019, s. 3.

(2)  EUT C 68, 2020, s. 2, EUT C 114, 2020, s. 2, EUT, C 371, 2020, s. 2, EUT C 110, 2021, s. 2, och EUT C 297, 2021, s. 2.

(3)  EUT C 372, 2019, s. 3.

(4)  EUT C 68, 2020, s. 2, EUT C 114, 2020, s. 2, EUT C 371, 2020, s. 2, EUT C 110, 2021, s. 2, och EUT C 297, 2021, s. 2.

Överklagande ingett den 24 februari 2021 av Cinkciarz.pl sp. z o.o. od wyroku Sądu av den dom som tribunalen meddelade den 16 december 2020 i mål T-665/19, Cinkciarz.pl mot EUIPO

(Mål C-114/21 P)

(2021/C 368/03)

Rättegångsspråk: polska

Parter

Klagande: Cinkciarz.pl sp. z o.o (ombud: E. Skrzydło-Tefelska, radca prawny, K. Gajek, adwokat och M. Żuk, radca prawny)

Övrig part i målet: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet

Domstolen (prövningstillståndsavdelningen) har den 22 juni 2021 beslutat att inte meddela prövningstillstånd.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Sofiyski rayonen sad (Bulgarien) den 17 juni 2021 – TBI Bank EAD

(Mål C-379/21)

(2021/C 368/04)

Rättegångsspråk: bulgariska

Hänskjutande domstol

Sofiyski rayonen sad (Bulgarien)

Part i det nationella målet

Sökande: TBI Bank EAD

Tolkningsfrågor

1.

Ska artikel 6.1 i direktiv 93/13/EEG (1) tolkas så, att i ett förfarande där gäldenären inte är delaktig förrän det utfärdats ett domstolsbeslut om omedelbar betalning, är den nationella domstolen skyldig att ex officio pröva huruvida ett avtalsvillkor är oskäligt och – även om det endast finns en misstanke om att så är fallet – inte tillämpa detta villkor?

2.

Om fråga 1 besvaras jakande: Är den nationella domstolen skyldig att helt avstå från att meddela ett domstolsbeslut om omedelbar betalning, om en del av fordran grundas på ett avtalsvillkor som sannolikt är oskäligt och detta villkor påverkar fordrans storlek, och så även i förfaranden i vilka gäldenären inte är delaktig till dess att ett föreläggande om omedelbar betalning utfärdats, när det inte går att fastställa det exakta beloppet av samtliga delar av de fordringar som grundas på villkor som inte misstänks vara oskäliga?

3.	Om fråga 1 besvaras jakande och fråga 2 besvaras nekande: Är den nationella domstolen skyldig att vägra att meddela ett domstolsbeslut om omedelbar betalning med avseende på den del av fordran som grundas på det oskäliga avtalsvillkoret?

4.

Om fråga 3 besvaras jakande: Är domstolen skyldig att – och om denna fråga besvaras jakande, under vilka omständigheter – ex officio beakta följderna av ett oskäligt avtalsvillkor när den har kännedom om uppgifter om en betalning som grundas på detta oskäliga villkor, bland annat genom att kvitta denna betalning mot andra utestående skulder som följer av avtalet, såsom föreskrivs i nationell rätt i liknande situationer?

5.

Om fråga 2, fråga 3 och fråga 4 besvaras jakande: Är den nationella domstolen bunden av en högre domstols bedömning, som enligt nationell lagstiftning är bindande för den lägre instansen, om denna bedömning inte tar hänsyn till följderna av att ett avtalsvillkor i ett konsumentavtal anses vara oskäligt?

---

(1)  Rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT L 95, 1993, s. 29).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Landgericht Köln (Tyskland) den 25 juni 2021 – ADPA European Independent Automotive Data Publishers Association internationale Vereinigung ohne Gewinnerzielungsabsicht – IvoG – belgischen Rechts och Gesamtverband Autoteile-Handel e.V. mot Automobiles PEUGEOT SA och PSA Automobiles SA

(Mål C-390/21)

(2021/C 368/05)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landgericht Köln

Parter i det nationella målet

Kärande: ADPA European Independent Automotive Data Publishers Association internationale Vereinigung ohne Gewinnerzielungsabsicht – IvoG – belgischen Rechts, Gesamtverband Autoteile-Handel e.V.

Svarande: Automobiles SA Automobiles PEUGEOT SA, PSA

Tolkningsfrågor

1)

Är bestämmelserna i kapitel XIV i förordning (EU) 2018/858 (1) (artikel 61 och följande artiklar, inklusive bilaga X) även tillämpliga på sådana fordonsmodeller som typgodkänts för första gången före den 1 september 2020 enligt förordning (EG) nr 715/2007 (2)? Om denna fråga ska besvaras nekande, ställs dessutom följande fråga: Är kapitel III i förordning (EG) nr 715/2007 fortfarande tillämpligt på sådana ”uttjänta fordon” och, vad gäller beräkningen av avgifterna, särskilt artikel 7 i förordning (EG) nr 715/2007?

2)

Omfattar begreppet ”tillgång” till nämnda information, vilken tillverkare enligt artikel 61.1 i förordning (EU) 2018/858 är skyldiga att bevilja, en befogenhet för utgivare av teknisk information enligt artikel 3.45 i förordning (EU) 2018/858, att använda denna information för att utföra sina uppgifter inom ramen för sin affärsverksamhet i leveranskedjan på eftermarknaden för tillbehör och reservdelar, eller krävs det för en sådan användning att en licens för användning och återutgivning avtalas separat på vilken artikel 63 i förordning (EU) 2018/858 inte är tillämplig i fråga om den ersättning som tillverkaren kräver för detta? Om den första tolkningsfrågan ska besvaras nekande och kapitel III i förordning (EG) nr 715/2007 är tillämpligt på uttjänta fordon, ställs dessutom följande fråga: Omfattar begreppet ”tillgång” till nämnda information, vilken tillverkare enligt artikel 6.1 i förordning (EG) nr 715/2007 är skyldiga att bevilja, en befogenhet för utgivare av teknisk information enligt artikel 3.15 i förordning (EG) nr 715/2007, att använda denna information för att utföra sina uppgifter inom ramen för sin affärsverksamhet i leveranskedjan på eftermarknaden för tillbehör och reservdelar, eller krävs det för en sådan användning att en licens för användning och återutgivning avtalas separat på vilken artikel 7 i nämnda förordning inte är tillämplig i fråga om den ersättning som tillverkaren kräver för detta?

3)

Ska begreppet ”rimliga och proportionella avgifter” i artikel 63.1 första meningen i förordning (EU) 2018/858 tolkas så, att tillverkaren måste behandla alla oberoende aktörer enligt artikel 3.45 i förordning (EU) 2018/858 lika när denne fastställer avgifterna, oberoende av deras respektive affärsverksamhet? Om den första tolkningsfrågan ska besvaras nekande och kapitel III i förordning (EG) nr 715/2007 är tillämpligt på uttjänta fordon, ställs dessutom följande fråga: Ska begreppet ”rimliga och proportionella avgifter” i artikel 7.1 första ledet i förordning (EG) nr 715/2007 tolkas så, att tillverkaren måste behandla alla oberoende aktörer enligt artikel 3.15 i förordning (EG) nr 715/2007 lika när denne fastställer avgifterna, oberoende av deras respektive affärsverksamhet? Om den tredje frågan ska besvaras nekande:

4)

Ska begreppet ”rimliga och proportionella avgifter” i artikel 63.1 första meningen i förordning (EU) 2018/858 tolkas så, att avgiften i princip endast får täcka tillverkarens kostnader? Om den första tolkningsfrågan ska besvaras nekande och kapitel III i förordning (EG) nr 715/2007 är tillämpligt på uttjänta fordon, ställs dessutom följande fråga: Ska begreppet ”rimliga och proportionella avgifter” i artikel 7.1 första ledet i förordning (EG) nr 715/2007 tolkas så, att avgiften i princip endast får täcka tillverkarens

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/858 av den 30 maj 2018 om godkännande av och marknadskontroll över motorfordon och släpfordon till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon, om ändring av förordningarna (EG) nr 715/2007 och (EG) nr 595/2009 samt om upphävande av direktiv 2007/46/EG (EUT L 151, 2018, s. 1).

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2007 av den 20 juni 2007 om typgodkännande av motorfordon med avseende på utsläpp från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 5 och Euro 6) och om tillgång till information om reparation och underhåll av fordon (EUT L 171, 2007, s. 1).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Lietuvos Aukščiausiojo Teismo (Litauen) den 28 juni 2021 – Lufthansa Technik AERO Alzey GmbH mot Arik Air Limited ir kt.

(Mål C-393/21)

(2021/C 368/06)

Rättegångsspråk: litauiska

Hänskjutande domstol

Lietuvos Aukščiausiasis Teismas

Parter i det nationella målet

Klagande: Šalys pagrindinėje byloje

Motpart: Arik Air Limited ir kt.

Tolkningsfrågor

1)

Hur ska uttrycket ”exceptionella omständigheter” i artikel 23 c i förordning nr 805/2004 tolkas med beaktande av syftena med förordning nr 805/2004 (1), vilka bland annat är att påskynda och förenkla verkställigheten av medlemsstaternas domar och att fullt ut skydda rätten till en rättvis rättegång? Vilket utrymme för skönsmässig bedömning har de behöriga myndigheterna i den verkställande medlemsstaten vid tolkningen av uttrycket ”exceptionella omständigheter”?

2)

Ska omständigheter, såsom de som föreligger i förevarande mål, i samband med rättsliga förfaranden i ursprungsmedlemsstaten som avgör huruvida den dom som ligger till grund för utfärdandet av en europeisk exekutionstitel ska undanröjas anses vara relevanta vid beslut om tillämpligheten av artikel 23 c i förordning nr 805/2004? Enligt vilka kriterier ska överklagandeförfarandet i ursprungsmedlemsstaten bedömas och hur omfattande ska den bedömning av förfarandet i ursprungsmedlemsstaten som görs av de behöriga myndigheterna i den verkställande medlemsstaten vara?

3)

Vilket är föremålet för bedömningen vid avgörandet av tillämpningen av uttrycket ”exceptionella omständigheter” i artikel 23 i förordning nr 805/2004? Är det effekterna av de respektive omständigheterna i målet när den dom som meddelats i ursprungsmedlemsstaten överklagas där eller den eventuella nyttan eller skadan med de respektive åtgärder som anges i artikel 23 i förordningen som ska bedömas, eller är det gäldenärens ekonomiska förmåga att fullgöra domen, eller andra omständigheter, som ska analyseras?

4)

Tillåter artikel 23 i förordning nr 805/2004 att flera av de åtgärder som anges i denna artikel vidtas samtidigt? Om svaret på denna fråga är jakande, vilka kriterier ska då de behöriga myndigheterna i den verkställande medlemsstaten grunda sig på vid sin bedömning i sak och av proportionaliteten i att flera av dessa åtgärder vidtas?

5)

Ska den rättsregel som föreskrivs i artikel 36.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 (2) av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område tillämpas på en dom som meddelats i ursprungsmedlemsstaten om att skjuta upp (eller ställa in) verkställigheten, eller är en rättsregel liknande den som anges i artikel 44.2 i denna förordning tillämplig?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 805/2004 av den 21 april 2004 om införande av en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar (EUT L 143, 2004, s. 15).

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EUT L 351, 2012, s. 1).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Lietuvos Aukščiausiasis Teismas (Litauen) den 28 juni 2021 – D. V. mot M. A.

(Mål C-395/21)

(2021/C 368/07)

Rättegångsspråk: litauiska

Hänskjutande domstol

Lietuvos Aukščiausiasis Teismas

Parter i det nationella målet

Sökande: D. V

Svarande: M. A

Tolkningsfrågor

1.

Ska artikel 4.2 i direktiv 93/13 (1) tolkas så, att begreppet ”avtalets huvudföremål” omfattar ett villkor – som inte har varit föremål för individuell förhandling och som återfinns i ett avtal om juridiska tjänster som ingåtts mellan en näringsidkare (advokat) och en konsument – om kostnaden och sättet på vilket den beräknas?

2.

Ska hänvisningen i artikel 4.2 i direktiv 93/13 till ett avtalsvillkors klarhet och begriplighet tolkas så, att det räcker att ange storleken på den timtaxa som ska betalas till advokaten i det villkor i avtalet som avser kostnaden (där kostnaden fastställs för de tjänster som faktiskt tillhandahålls på grundval av en timtaxa)?

3.

Om svaret på den andra frågan är nej, ska kravet på tydlighet tolkas som så att det innebär en skyldighet för advokaten att i avtalet ange kostnaden för tjänsterna vars specifika taxor tydligt kan definieras och specificeras på förhand, eller ska också en vägledande kostnad för tjänsterna anges (en preliminär budget för de juridiska tjänster som tillhandahålls), i det fall det är omöjligt att förutse antalet (eller längden på) specifika åtgärder och arvodet för dem i samband med avtalets ingående, och att kostnaden kan komma att öka eller minska? Är det relevant, vid en bedömning av huruvida det villkor i avtalet som reglerar kostnaden uppfyller kravet på tydlighet, om informationen om kostnaden för de juridiska tjänsterna och sättet på vilket den beräknas lämnas till konsumenten på lämpligt sätt eller anges i själva avtalet om juridiska tjänster? Kan bristande information före avtalets ingående kompenseras genom tillhandahållande av information under avtalets fullgörande? Påverkas bedömningen av huruvida det villkor i avtalet som reglerar kostnaden uppfyller kravet på tydlighet av den omständigheten att den slutliga kostnaden för de juridiska tjänsterna inte kan fastställas förrän efter tillhandahållandet av dem har slutförts? Är det relevant, vid en bedömning av huruvida det villkor i avtalet som reglerar kostnaden uppfyller kravet på tydlighet, att avtalet inte föreskriver regelbundet tillhandahållande av rapporter från advokaten med avseende på de tjänster som tillhandahålls eller regelbundet överlämnande av räkningar till konsumenten, vilket i god tid skulle ge konsumenten möjlighet att avböja ytterligare tjänster eller ändra avtalspriset?

4.

Om den nationella domstolen fastslår att det villkor i avtalet som reglerar kostnaden för de tjänster som faktiskt tillhandahålls på grundval av en timtaxa inte är klart och begripligt formulerat i enlighet med artikel 4.2 i direktiv 93/13, är den i så fall skyldig att pröva om villkoret är oskäligt, i den mening som avses i artikel 3.1 i samma direktiv (det vill säga, måste det vid en prövning av huruvida avtalsvillkoret är oskäligt fastställas om villkoret orsakar en ”betydande obalans” i parternas rättigheter och skyldigheter enligt avtalet, till nackdel för konsumenten), eller är redan det förhållandet att det villkor som reglerar kostnaden är otydligt tillräckligt för att det ska anses vara oskäligt, med hänsyn till att villkoret innehåller grundläggande information enligt avtalet?

5.

Medför den omständigheten att avtalet om juridiska tjänster inte är bindande, såsom anges i artikel 6.1 i direktiv 93/13, förutsatt att det villkor i avtalet som reglerar kostnaden har konstaterats vara oskäligt, att det är nödvändigt att återställa den situation i vilken konsumenten skulle ha befunnit sig i frånvaro av det villkor som har funnits vara oskäligt? Skulle ett återställande av denna situation innebära att konsumenten inte är skyldig att betala för de tjänster som redan har tillhandahållits?

6.

Om beskaffenheten hos ett avtal om tjänster som tillhandahålls mot ersättning innebär att det är omöjligt att återställa den situation i vilken konsumenten skulle ha befunnit sig i frånvaro av det villkor som har konstaterats vara oskäligt (tjänsterna har redan tillhandahållits), skulle fastställandet av ersättning för de tjänster som har tillhandahållits [av] advokaten strida mot syftet med artikel 7.1 i direktiv 93/13? Om svaret på denna fråga är nej, skulle den verkliga balans genom vilken avtalsparternas jämlikhet återupprättas uppnås i) om advokaten betalades för de tjänster som tillhandahållits enligt timtaxan i avtalet, ii) om advokaten betalades minimiersättningen för de juridiska tjänsterna (till exempel den ersättning som anges i en nationell rättslig åtgärd, nämligen rekommendationerna om det maximala belopp för rättsligt bistånd som tillhandahålls av en advokat), iii) om advokaten betalades ett skäligt belopp för tjänsterna som fastställdes av den nationella domstolen, efter att ha beaktat målets komplexitet, advokatens kvalifikationer och erfarenhet, klientens ekonomiska situation och andra relevanta omständigheter?

---

(1)  Rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT L 95, 1993, s. 29; svensk specialutgåva, område 15, volym 12, s. 169).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Svea Hovrätt, Patent- och marknadsöverdomstolen (Sverige) den 28 juni 2021 – IRnova AB / FLIR Systems AB

(Mål C-399/21)

(2021/C 368/08)

Rättegångsspråk: svenska

Hänskjutande domstol

Svea Hovrätt, Patent- och marknadsöverdomstolen

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: IRnova AB

Svarande: FLIR Systems AB

Tolkningsfråga

Omfattas en fastställelsetalan om bättre rätt, grundad på ett påstående om uppfinnarskap eller meduppfinnarskap, till en uppfinning enligt nationella patentansökningar och patent registrerade i en icke-medlemstat av den exklusiva behörigheten enligt art. 24.4 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 1215/2012 (1) av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område?

---

(1)  EUT 2012, L 351, s. 1

Begäran om förhandsavgörande framställd av Korkein oikeus (Finland) den 1 juli 2021 – A Oy mot B Ky och dödsboet efter C

(Mål C-406/21)

(2021/C 368/09)

Rättegångsspråk: finska

Hänskjutande domstol

Korkein oikeus

Parter i det nationella målet

Klagande: A Oy

Motparter: B Ky och dödsboet efter C

Tolkningsfrågor

1.

Ska artikel 12.4 i direktiv 2011/7 (1) tolkas så, att medlemsstaterna från tillämpningsområdet för detta direktiv kan undanta en avtalspraxis som rör påföljder vid dröjsmål, vilken fortlöpande tillämpades mellan parterna vid enskilda beställningar före den 16 mars 2013, fastän de enskilda beställningar på grundval av vilka de påföljder vid dröjsmål som görs gällande gjordes efter denna tidpunkt?

2.

Om den första frågan besvaras nekande: Ska artikel 7.2 och 7.3 i direktiv 2011/7 tolkas så, att den avtalspraxis som beskrivs i den första frågan ska anses utgöra ett avtalsvillkor eller ett bruk i den mening som avses i denna bestämmelse, varvid dröjsmålsränta eller ersättning för indrivningskostnader inte får tas ut?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/7/EU av den 16 februari 2011 om bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner (EUT L 48, 2011, s. 1).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Hof van Cassatie (Belgien) den 7 juli 2021 – VP Capital NV mot Belgische Staat, ytterligare deltagare i rättegången: PricewaterhouseCoopers Belastingadviseurs NV, Ernst & Young Tax Consultants BV, Ernst & Young Bedrijfsrevisoren BV

(Mål C-414/21)

(2021/C 368/10)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Hof van Cassatie

Parter i det nationella målet

Klagande: VP Capital NV

Motpart: Belgische Staat

Ytterligare deltagare i rättegången: PricewaterhouseCoopers Belastingadviseurs NV, Ernst & Young Tax Consultants BV, Ernst & Young Bedrijfsrevisoren BV

Tolkningsfrågor

Strider en sådan nationell lagstiftning som den här aktuella mot etableringsfriheten enligt artikel 49 FEUF, om den leder till att ett luxemburgskt bolag, som bokfört värdeminskningar på aktier i Luxemburg och som visserligen i princip drar av dessa från sitt skattepliktiga resultat, men som i praktiken på grund av ett underskott inte kan göra avdrag från detta resultat, efter en flyttning av bolagets stadgeenliga säte till Belgien, beskattas i Belgien i samband med återföringen av dessa värdeminskningar, om inte de värdeökningar som döljer sig bakom detta återförande bokförs på ett indisponibelt passivkonto, medan ett belgiskt bolag som bokfört värdeminskningar på aktier i Belgien inte beskattas i samband med återföring av dessa värdeminskningar, under förutsättning att värdeminskningarna inte tidigare dragits av från det belgiska skattepliktiga resultatet, och det utan att de värdeminskningar, som döljer sig bakom detta återförande, måste bokföras på ett indisponibelt passivkonto?

Begäran om förhandsavgörande framställd av Consiglio di Stato (Italien) den 9 juli 2021 – Ministero dell’Interno mot TO

(Mål C-422/21)

(2021/C 368/11)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Consiglio di Stato

Parter i det nationella målet

Klagande: Ministero dell’Interno

Motpart: TO

Tolkningsfråga

Utgör artikel 20.4 och 20.5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/33/EU (1) av den 26 juni 2013 hinder för nationella bestämmelser i vilka det föreskrivs att mottagningsåtgärder avseende en myndig sökande vilken inte omfattas av kategorin ”utsatta personer” ska dras in när sökanden anses ha gjort sig skyldig till ett grovt våldsamt uppträdande utanför förläggningen, vilket har tagit sig uttryck i att fysiskt våld använts gentemot offentliga tjänstemän och/eller personer som anförtrotts offentliga uppdrag och detta uppträdande orsakat dessa personer sådana skador att de varit tvungna att uppsöka den lokala akutmottagningen för vård?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/33/EU av den 26 juni 2013 om normer för mottagande av personer som ansöker om internationellt skydd (omarbetning) (EUT L 180, 2013, s. 96).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Rechtbank Amsterdam (Nederländerna) den 14 juli 2021 – Europeisk arresteringsorder utfärdad mot HM; ytterligare deltagare i förfarandet: Openbaar Ministerie

(Mål C-428/21)

(2021/C 368/12)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Rechtbank Amsterdam

Parter i det nationella målet

Europeisk arresteringsorder utfärdad mot: HM

Ytterligare deltagare i rättegången: Openbaar Ministerie

Tolkningsfrågor

1)

Ska artikel 27.3 g och 27.4 i rambeslut 200/584/RIF (1), mot bakgrund av rätten till ett effektivt domstolsskydd, tolkas så att — en överlämnad person måste kunna utöva sin rätt att höras om en framställan om samtycke till utökning av brotten i den utfärdande medlemsstaten när en rättslig myndighet i denna medlemsstat hör personen om ett eventuellt avstående från utnyttjandet av specialitetsbestämmelsen i artikel 27.3 f i rambeslutet eller — måste denna person kunna utöva sin rätt att höras vid den verkställande rättsliga myndigheten i den medlemsstat som tidigare har överlämnat honom eller henne i förfarandet för samtycke till utökning av brotten?

2)

För det fall en överlämnad person måste kunna utöva sin rätt att höras om beslutet om en framställan om samtycke till utvidgning av åtalet enligt artikel 27.4 i rambeslut 2002/584/RIF i den medlemsstat som tidigare har överlämnat honom eller henne, på vilket sätt måste denna medlemsstat i så fall göra det möjligt för vederbörande att utöva denna rätt?

---

(1)  Rådets rambeslut av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna (EUT L 190, 2002, s. 1).

Begäran om förhandsavgörande framställd av rechtbank Amsterdam (Nederländerna) den 14 juli 2021 – Europeisk arresteringsorder utfärdad mot TZ; övrig part i målet: Openbaar Ministerie

(Mål C-429/21)

(2021/C 368/13)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Rechtbank Amsterdam

Parter i det nationella målet

Europeisk arresteringsorder utfärdad mot: TZ

Övrig part i målet: Openbaar Ministerie

Tolkningsfrågor

1)

Ska artikel 28.3 i rambeslut 2002/584/RIF (1), mot bakgrund av rätten till ett effektivt domstolsskydd, tolkas så att — en person som har överlämnats till den utfärdande medlemsstaten, och mot vilken en tredje medlemsstat senare har utfärdat en europeisk arresteringsorder för brott som begåtts före överlämnandet, måste kunna utöva sin rätt att höras om en framställan om samtycke till ett efterföljande överlämnande enligt artikel 28.3 i rambeslut 2002/584/RIF vid en rättslig myndighet i den utfärdande medlemsstaten under förfarandet för verkställighet av den europeiska arresteringsorder som utfärdats av den tredje medlemsstaten, eller — måste denna person kunna utöva sin rätt att höras vid den verkställande rättsliga myndigheten i den medlemsstat som tidigare har överlämnat honom eller henne under förfarandet för samtycke till ett efterföljande överlämnande?

2)

För det fall en överlämnad person måste kunna utöva sin rätt att höras om beslutet om en framställan om samtycke till ett efterföljande överlämnande enligt artikel 28.3 i rambeslut 2002/584/RIF i den medlemsstat som tidigare har överlämnat honom eller henne, på vilket sätt måste denna medlemsstat i så fall göra det möjligt för vederbörande att utöva denna rätt?

---

(1)  Rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och om överlämnande mellan medlemsstaterna (EGT L 190, 2002. s. 1)

Överklagande ingett den 29 juli 2021 av Landes Rheinland-Pfalz av den dom som tribunalen (nionde avdelningen) meddelade den 19 maj 2021 i mål T-218/18, Deutsche Lufthansa AG mot Europeiska kommissionen

(Mål C-466/21 P)

(2021/C 368/14)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Land Rheinland-Pfalz (ombud: R. van der Hout, advocaat, C. Wagner, Rechtsanwalt)

Övriga parter i målet: Deutsche Lufthansa AG, Europeiska kommissionen, Förbundsrepubliken Tyskland

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva den dom som tribunalen (nionde avdelningen) meddelade den 19 maj 2021 i mål T-218/18, Deutsche Lufthansa/kommissionen, och slutgiltigt ogilla talan, och

—	förplikta Deutsche Lufthansa AG att ersätta rättegångskostnaderna i första instans och i målet om överklagande.

Grunder och huvudargument

Till stöd för överklagandet åberopas fem grunder.

—

Den första grunden avser att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den förutsatte att Deutsche Lufthansa AG (DLH) hade talerätt enligt artikel 263.4 FEUF. Tribunalen antog att DLH var part i den mening som avses i artikel 1 h och artikel 24 i förordning (EU) 2015/1589 (1) och slog fast att DLH:s processuella rättigheter hade åsidosatts i samband med bolagets talan. Dessutom motiverade tribunalen inte tillräckligt sitt avgörande vad gäller talerätten ur de relevanta aspekterna.

—	Den andra grunden avser att tribunal gjorde en felaktig rättstillämpning när den grundade sin bedömning av det område där kundunderlaget finns enbart på det angripna beslutets lydelse, utan att hänvisa till det sammanhang och de handlingar som var relevanta i det administrativa förfarandet.

—

Den tredje grunden avser att tribunal gjorde en felaktig rättstillämpning när den grundade sin dom på det förhållandet att kommissionen vid sin bedömning av det område där kundunderlaget finns skulle ha bortsett från flygplatserna på destinationsorterna och andra särskilda egenheter. Eftersom DHL inte hade påtalat detta i sin talan kunde tribunalen inte bifalla talan på den grunden.

—

Den fjärde grunden avser att tribunal gjorde en felaktig rättstillämpning när den fann att kommissionen inte hade skingrat all tvivel avseende förenligheten med den inre marknaden vad beträffar det område där kundunderlaget finns. Tribunalen bortsåg därigenom från dels att kommissionen måste grunda sitt beslut genom vilket den avslutar det preliminära granskningsförfarandet på den information som den förfogade över vid den aktuella tidpunkten, dels att kommissionen inte hade någon anledning för tvivel vid bedömningen av förenligheten med riktlinjerna för stöd till flyget.

—

Den femte grunden avser att tribunalen åsidosatte artikel 264.2 FEUF genom att ogiltigförklara det angripna beslutet, utan att precisera de verkningar som därav förutsågs skulle fortsätta att gälla. Tribunalen åsidosatte även sin motiveringsskyldighet, eftersom den inte motiverade beslutet med avseende på verkan i tiden.

---

(1)  Rådets förordning (EU) 2015/1589 av den 13 juli 2015 om genomförandebestämmelser för artikel 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUT L 248, 2015, s. 9).

Beslut meddelat av domstolens ordförande den 18 juni 2021 (begäran om förhandsavgörande från Vrhovni sud – Kroatien) – I.D. mot Z b. d. d.

(Mål C-474/20) (1)

(2021/C 368/15)

Rättegångsspråk: kroatiska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 423, 7.12.2020.

Beslut meddelat av domstolens ordförande den 17 juni 2021 (begäran om förhandsavgörande från Landgericht Köln – Tyskland) – IO, SP, DR mot Deutsche Lufthansa AG

(Mål C-526/20) (1)

(2021/C 368/16)

Rättegångsspråk: tyska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 28, 25.1.2021.

Beslut meddelat av domstolens ordförande den 17 juni 2021 (begäran om förhandsavgörande från Landgericht Köln – Tyskland) – PJ mot Deutsche Lufthansa AG

(Mål C-527/20) (1)

(2021/C 368/17)

Rättegångsspråk: tyska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 28, 25.1.2021.

Beslut meddelat av domstolens ordförande den 18 juni 2021 (begäran om förhandsavgörande från Landgericht Köln – Tyskland) – CT mot Deutsche Lufthansa AG

(Mål C-528/20) (1)

(2021/C 368/18)

Rättegångsspråk: tyska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 28, 25.1.2021.

Beslut meddelat av domstolens ordförande den 17 juni 2021 (begäran om förhandsavgörande från Landgericht Köln – Tyskland) – AP mot Deutsche Lufthansa AG

(Mål C-529/20) (1)

(2021/C 368/19)

Rättegångsspråk: tyska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 28, 25.01.2021.

Beslut meddelat av domstolens ordförande den 17 juni 2021 (begäran om förhandsavgörande från Landgericht Köln – Tyskland) – DS mot Deutsche Lufthansa AG

(Mål C-565/20) (1)

(2021/C 368/20)

Rättegångsspråk: tyska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 19, 18.1.2021.

Beslut meddelat av domstolens ordförande den 17 juni 2021 (begäran om förhandsavgörande från Landgerich Köln – Tyskland) – DG mot Deutsche Lufthansa AG

(Mål C-566/20) (1)

(2021/C 368/21)

Rättegångsspråk: tyska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 28, 25.01.2021.

Beslut meddelat av domstolens ordförande den 17 juni 2021 (begäran om förhandsavgörande från Landgericht Köln – Tyskland) – Deutsche Lufthansa AG mot OP

(Mål C-627/20) (1)

(2021/C 368/22)

Rättegångsspråk: tyska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 72, 01.03.2021.

Beslut meddelat av domstolens ordförande den 17 juni 2021 (begäran om förhandsavgörande från Landgericht Köln – Tyskland) – Deutsche Lufthansa AG mot BA

(Mål C-628/20) (1)

(2021/C 368/23)

Rättegångsspråk: tyska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 72, 1.03.2021.

Beslut meddelat av domstolens ordförande den 17 juni 2021 (begäran om förhandsavgörande från Landgericht Köln – Tyskland) – Deutsche Lufthansa AG mot CS

(Mål C-630/20) (1)

(2021/C 368/24)

Rättegångsspråk: tyska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 72, 1.3.2021.

Beslut meddelat av domstolens ordförande den 17 juni 2021 (begäran om förhandsavgörande från Landgericht Köln – Tyskland) – Deutsche Lufthansa AG mot PR, TV

(Mål C-631/20) (1)

(2021/C 368/25)

Rättegångsspråk: tyska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 72, 1.3.2021.

Beslut meddelat av domstolens ordförande den 17 juni 2021 (begäran om förhandsavgörande från Landgericht Köln – Tyskland) – GJ mot Ryanair DAC

(Mål C-712/20) (1)

(2021/C 368/26)

Rättegångsspråk: tyska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 128, 12.4.2021.

Beslut meddelat av domstolens ordförande den 17 juni 2021 (begäran om förhandsavgörande från Landgericht Köln – Tyskland) – Deutsche Lufthansa AG mot TZ

(Mål C-10/21) (1)

(2021/C 368/27)

Rättegångsspråk: tyska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 88, 15.3.2021.

Beslut meddelat av domstolens ordförande den 18 juni 2021 (begäran om förhandsavgörande från Landgericht Köln – Tyskland) – Deutsche Lufthansa AG mot IY, TP

(Mål C-11/21) (1)

(2021/C 368/28)

Rättegångsspråk: tyska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 88, 15.3.2021.

Beslut meddelat av domstolens ordförande den 17 juni 2021 (begäran om förhandsavgörande från Landgericht Köln – Tyskland) – Deutsche Lufthansa AG mot FL

(Mål C-12/21) (1)

(2021/C 368/29)

Rättegångsspråk: tyska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 88, 15.3.2021.

Beslut meddelat av domstolens ordförande den 17 juni 2021 (begäran om förhandsavgörande från Landgericht Köln – Tyskland) – Deutsche Lufthansa AG mot ZR

(C-107/21) (1)

(2021/C 368/30)

Rättegångsspråk: tyska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 182, 10.5.2021.

Beslut meddelat av domstolens ordförande den 18 juni 2021 (begäran om förhandsavgörande från Landgericht Köln – Tyskland) – AG mot GD, WT

(Mål C-135/21) (1)

(2021/C 368/31)

Rättegångsspråk: tyska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 182, 10.5.2021.

Beslut meddelat av domstolens ordförande den 18 juni 2021 (begäran om förhandsavgörande från Københavns Byret – Danmark) – Orion Corporation mot Lægemiddelstyrelsen, ytterligare deltagare: Teva Danmark A/S

(Mål C-165/21) (1)

(2021/C 368/32)

Rättegångsspråk: danska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 206, 31.5.2021.

Tribunalens dom av den 14 juli 2021 – Public Resource.Org och Right to know mot kommissionen

(Mål T-185/19) (1)

(Tillgång till handlingar - Förordning (EG) nr 1049/2001 - Harmoniserade standarder - Handlingar avseende fyra harmoniserade standarder som antagits av CEN - Tillgång nekas - Undantag avseende skyddet för en tredje parts affärsintressen - Skyddet till följd av upphovsrätt)

(2021/C 368/33)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Public Resource.Org (Sebastopol, Kalifornien, Förenta staterna) och Right to know CLG (Dublin, Irland) (ombud: F. Logue, solicitor, advokaterna A. Grünwald, J. Hackl och C. Nüßing)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: G. Gattinara, F. Thiran och S. Delaude)

Parter som har intervenerat till stöd för svaranden: Europeiska standardiseringsorganisationen (CEN) och 14 övriga intervenienter vilkas anges i domens bilaga (ombud: advokaterna U. Karpenstein, K. Dingemann och M. Kottmann)

Saken

Talan enligt artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av kommissionens beslut C(2019) 639 final av den 22 januari 2019 om nekad tillgång till handlingar avseende fyra harmoniserade standarder som godkänts av CEN.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Public.Resource.Org, Inc. och Right to Know CLG ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader.

3)

Comité européen de normalisation (CEN), Asociación Española de Normalización (UNE), Asociaţia de Standardizare din România (ASRO), Association française de normalisation (AFNOR), Austrian Standards International (ASI), British Standards Institution (BSI), Bureau de normalisation/Bureau voor Normalisatie (NBN), Dansk Standard (DS), Deutsches Institut für Normung e.V. (DIN), Koninklijk Nederlands Normalisatie Instituut (NEN), Schweizerische Normen-Vereinigung (SNV), Standard Norge (SN), Suomen Standardisoimisliitto r.y. (SFS), Svenska institutet för standarder (SIS) och Institut za standardizaciju Srbije (ISS) ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 172, 20.5.2019.

Tribunalens dom av den 14 juli 2021 – JT mot EUIPO – Carrasco Pirard (QUILAPAYÚN)

(Mål T-197/20) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket QUILAPAYÚN - Relativt registreringshinder - Notoriskt känt varumärke i den mening som avses i artikel 6 bis i Pariskonventionen föreligger inte - Artikel 8.2 c i förordning (EG) nr 207/2009 (sedermera artikel 8.2 c i förordning (EU) 2017/1001))

(2021/C 368/34)

Rättegångsspråk: spanska

Rättegångsdeltagare

Klagande: JT (ombud: advokaten A. Mena Valenzuela)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: Raponi och D. Hanf)

Motpart vid överklagandenämnden: Eduardo Carrasco Pirard (Santiago, Chile), samt de 7 övriga motparter i förfarandet vid EUIPO:s överklagandenämnd vars namn återfinns i bilagan

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av fjärde överklagandenämnden vid EUIPO den 10 februari 2020 (ärende R 1518/2019-4), angående ett invändningsförfarande mellan JT å ena sidan, och Eduardo Carrasco Pirard samt de övriga motparter i förfarandet vid EUIPO:s överklagandenämnd vars namn återfinns i bilagan, å den andra.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	JT ska bära rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 320, 28.9.2020.

Tribunalens dom av den 14 juli 2021 – Upper Echelon Products mot EUIPO (Everlasting Comfort)

(Mål T-562/20) (1)

(EU-varumärke - Internationell registrering som designerar Europeiska unionen - Ordmärket Everlasting Comfort - Absolut registreringshinder - Beskrivande karaktär - Artikel 7.1 c i förordning (EU) 2017/1001)

(2021/C 368/35)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Upper Echelon Products LLC (Austin, Texas, Förenta staterna) (ombud: advokaten M. Izquierdo Blanco)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: D. Hanf)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av första överklagandenämnden vid EUIPO den 14 juli 2020 (ärende R 952/2020-1) om internationell registrering som designerar Europeiska unionen av ordmärket Everlasting Comfort.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Upper Echelon Products LLC ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 371, 3.11.2020.

Tribunalens dom av den 14 juli 2021 – Ryanair och Laudamotion mot kommissionen (Austrian Airlines; covid-19)

(Mål T-677/20) (1)

(Statligt stöd - Österrikiska luftfartsmarknaden - Stöd som Österrike som beviljat ett flygföretag i samband med covid-19-pandemin - Förlagslån till Austrian Airlines AG - Beslut att inte göra invändningar - Stöd som tidigare beviljats stödmottagarens moderbolag - Stöd för att avhjälpa konsekvenserna av en extraordinär händelse - Etableringsfrihet - Frihet att tillhandahålla tjänster - Likabehandling - Motiveringsskyldighet)

(2021/C 368/36)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Ryanair DAC (Swords, Irland), Laudamotion GmbH (Schwechat, Österrike) (ombud: advokaterna E. Vahida, F.-C. Laprévote, V. Blanc, S. Rating och I.-G. Metaxas-Maranghidis)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: L. Flynn, F. Tomat och S. Noë)

Parter som har intervenerat till stöd för svaranden: Förbundsrepubliken Tyskland (ombud: R. Kanitz, J. Möller och P.-L. Krüger), Republiken Österrike (ombud: A. Posch, J. Schmoll, G. Eberhard och S. Weber), Austrian Airlines AG (Wien, Österrike), (ombud: advokaten A. Zellhofer)

Saken

Talan enligt artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av kommissionens beslut C(2020) 4684 final av den 6 juli 2020 om statligt stöd SA.57539 (2020/N) – Österrike – covid-19 – Stöd till Austrian Airlines.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Ryanair DAC och Laudamotion GmbH ska bära sina rättegångskostnader samt ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader.

3)	Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Österrike och Austrian Airlines AG ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 9, 11.1.2021.

Talan väckt den 25 juni 2021 – Telly/kommissionen

(Mål T-362/21)

(2021/C 368/37)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Telly s. r. o. (Prag, Tjeckien) (ombud: advokaten, R. Kubáč)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut av den 15 mars 2021 om statligt stöd SA.55805 (2020/FC) – Republiken Tjeckien – Förlängning av DTT-nätoperatörers frekvenslicenser, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder.

1.	Den första grunden avser en uppenbart oriktig bedömning.

2.	Den andra grunden avser att kommissionens beslut inte är vederbörligen motiverat.

Talan väckt den 28 juni 2021 – Česká asociace satelitních operátorů mot kommissionen

(Mål T-363/21)

(2021/C 368/38)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Česká asociace satelitních operátorů z. s. (Prag, Tjeckien) (ombud: advokaten, R. Kubáč)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut av den 15 mars 2021 om statligt stöd SA.55805 (2020/FC) – Republiken Tjeckien – Förlängning av DTT-nätoperatörers frekvenslicenser, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder.

1.	Första grunden: Uppenbart oriktig bedöming.

2.	Andra grunden: Kommissionens beslut är inte vederbörligen motiverat.

Talan väckt den 28 juni 2021 – TJ mot Europeiska utrikestjänsten

(Mål T-365/21)

(2021/C 368/39)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: TJ (ombud: advokaten A. Véghely)

Svarande: Europeiska utrikestjänsten

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara tillsättningsmyndighetens beslut att utse chefen för den civila operativa verksamheten och direktören för CPCC;

—	ersätta den skada som sökanden har lidit till följd av ovannämnda beslut, enligt artikel 340 FEUF.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder.

1.	Första grunden: Åsidosättande av artikel 98 i tjänsteföreskrifterna och av rådets beslut 2010/427/EU.

2.	Andra grunden: Åsidosättande av artikel 27 i tjänsteföreskrifterna.

3.	Tredje grunden: Åsidosättande av principen om likabehandling.

4.	Fjärde grunden: Åsidosättande av principen om god förvaltningssed.

Talan väckt den 1 juli 2021 – Di Taranto mot Europeiska åklagarmyndigheten

(Mål T-368/21)

(2021/C 368/40)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Alessandro Di Taranto (Rom, Italien) (ombud: advokaten G. Pellegrino)

Svarande: Europeiska åklagarmyndigheten (Eppo)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara Europeiska åklagarmyndighetens kollegiums beslut av den 3 maj 2021 angående utnämningen av femton europeiska delegerade åklagare vid Europeiska åklagarmyndigheten genom vilket Italienska statens europeiska delegerade åklagare utnämnts, och

—	förplikta svaranden att ersätta sökandens rättegångskostnader i detta mål

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden en grund avseende rättsstridighet till följd av att beslutet av den 28 april 2021 är rättsstridigt. Sistnämnda beslut ligger till grund för det förstnämnda och är bindande samt har antagits av Consiglio Superiore della Magistratura (Högsta domarrådet) som är den myndighet i Italien som är behörig att föreslå vilka som ska utnämnas som europeiska delegerade åklagare.

I andra hand angrips Europeiska åklagarmyndighetens kollegiums beslut att utnämna europeiska delegerade åklagare, då detta anses ogiltigt till följd av rättsstridigheten hos beslutet av den 28 april 2021 genom vilket Consiglio Superiore della Magistratura gjorde den slutliga rangordningen, enligt vilken Alessandro Di Taranto rangordnades efter övriga kandidater vid bedömningen av vilka tre åklagare som skulle föreslås för kontoret i Rom.

Talan väckt den 2 juli 2021 – ZR mot EUIPO

(Mål T-400/21)

(2021/C 368/41)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: ZR (ombud: advokaterna, S. Rodrigues och A. Champetier)

Svarande: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska:

—	ogiltigförklara beslutet av EUIPO om avslag på sökandens ansökan om förflyttning från Europeiska kommissionen till EUIPO,

—	ogiltigförklara, i den mån det är nödvändigt, beslutet att avslå sökandens klagomål enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.

1.	Som stöd för sin talan har sökanden för det första gjort gällande åsidosättande av artiklarna 4, 8, 27, 29 och 110 i tjänsteföreskrifterna och principerna om kontinuitet för EU:s tjänstemän, jämförelse av meriter och öppenhet.

2.	Som stöd för sin talan har sökanden för det andra gjort gällande åsidosättande av likabehandlingsprincipen.

3.	Som stöd för sin talan har sökanden för det tredje gjort gällande åsidosättande av motiveringsskyldigheten och omsorgsprincipen, vilket har lett till en uppenbart felaktig bedömning.

Talan väckt den 7 juli 2021 – UniCredit Bank mot Gemensamma resolutionsnämnden

(Mål T-402/21)

(2021/C 368/42)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: UniCredit Bank AG (München, Tyskland) (ombud: advokaterna F. Schäfer, H. Großerichter och F. Kruis)

Svarande: Gemensamma resolutionsnämnden (SRB)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara Gemensamma resolutionsnämndens beslut av den 14 april 2021 om beräkningen av förhandsbidragen till den gemensamma resolutionsfonden för år 2021 (SRB/ES/2021/22) och bilagan till detta beslut, i den mån de rör sökanden, och

—	förplikta Gemensamma resolutionsnämnden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden följande grunder.

1.	Första grunden: Beslutet av den 14 april 2021 strider mot en väsentlig formföreskrift i den mening som avses i artikel 263 andra stycket FEUF, eftersom det inte antogs i vederbörlig ordning.

2.

Andra grunden: Beslutet av den 14 april 2021 och bilagorna I–III till beslutet strider mot väsentliga formföreskrifter i den mening som avses i artikel 263 andra stycket FEUF och mot rätten till god förvaltning, eftersom det inte innehåller en tillräcklig motivering enligt artikel 296 andra stycket FEUF och artikel 41.2 c i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan).

3.	Tredje grunden: Beslutet av den 14 april 2021 och bilagorna I–II till beslutet strider mot rätten till ett effektivt rättsmedel enligt artikel 47 första stycket i stadgan, eftersom det i praktiken är omöjligt att få till stånd en effektiv domstolsprövning av beslutet i sak.

4.

Fjärde grunden: Beslutet av den 14 april 2021 och dess bilagor är rättsstridigt, eftersom artiklarna 4–7 och 9 i den delegerade förordningen (EU) 2015/63 (1) är rättsstridiga. De åsidosätter institutens rätt till ett effektivt domstolsskydd, eftersom de leder till intransparenta beslut, som antas med stöd av dessa bestämmelser.

5.

Femte grunden: Om det antas att den intransparenta beräkningen av institutens bidrag anges redan i artikel 70.2 i förordning nr 806/2014 (2) och artikel 103.2 och 103.7 i direktiv 2014/59, (3) är dessa rättsakter rättsstridiga av de skäl som anges i samband med den fjärde grunden och det ska därför slås fast att de inte är tillämpliga.

6.

Sjätte grunden: Beslutet av den 14 april 2021 strider mot artiklarna 6, 7 och 20.1 i den delegerade förordningen (EU) 2015/63, i och med att svaranden i samband med beräkningen av multiplikatorn för riskjustering varken beaktade den riskindikator som avser den stabila nettofinansieringskvoten eller den riskindikator som avser minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder och inte heller de riskindikatorer som avser komplexitet (complexity) och möjligheten till resolution (resolvability).

7.	Sjunde grunden: Beslutet av den 14 april 2021 och bilagorna I–III till beslutet strider mot väsentliga formföreskrifter i den mening som avses i artikel 263 andra stycket FEUF och mot rätten till god förvaltning enligt artikel 41.2 a i stadgan, eftersom sökanden inte hördes innan beslutet antogs.

---

(1)  Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/63 av den 21 oktober 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU avseende förhandsbidrag till finansieringsarrangemang för resolution (EUT L 11, 2015, s. 44).

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 av den 15 juli 2014 om fastställande av enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för resolution av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam resolutionsmekanism och en gemensam resolutionsfond och om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 (EUT L 225, 2014, s. 1).

(3)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 2014, s. 190).

Talan väckt den 7 juli 2021 – Norddeutsche Landesbank – Girozentrale mot SRB

(Mål T-403/21)

(2021/C 368/43)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Norddeutsche Landesbank – Girozentrale (Hannover, Tyskland) (ombud: advokaterna D. Flore och J. Seitz)

Svarande: Gemensamma resolutionsnämnden (SRB)

Yrkanden

Som rättslig efterträdare till Deutsche Hypothekenbank (Actien-Gesellschaft) har sökanden yrkat att tribunalen ska:

—

ogiltigförklara svarandens beslut av den 14 april 2021 (ärendenummer: SRB/ES/2021/22), inklusive bilagorna till detta, särskilt bilaga I om ”Separat (per institut) redovisning av resultaten i de harmoniserade bilagorna av den beräkning som ligger till grund för beräkningen av alla institutens förhandsbidrag för år 2021”, i den mån de har betydelse i förhållande till sökanden, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden följande grunder.

1.	Första grunden: Åsidosättande av rätten att bli hörd — Svaranden underlät att höra Deutsche Hypothekenbank innan den antog det angripna beslutet och åsidosatte därmed artikel 41.1 och 41.2 a i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan).

2.	Andra grunden: Åsidosättande av processuella regler — Det angripna beslutet är ogiltigt på grund av att det antogs i strid med allmänna processuella krav som följer av artikel 41 i stadgan och artikel 298 i FEUF, allmänna rättsprinciper och svarandens arbetsordning.

3.

Tredje grunden: Underlåtenhet att ange skälen till det angripna beslutet — I strid med artikel 296 FEUF innehåller det angripna beslutet inte tillräcklig motivering. I synnerhet saknas skälen avseende det enskilda fallet och en redovisning av de viktigaste övervägandena i relation till proportionalitet och skönsmässig bedömning. — Beräkningen av årsavgiften är också obegriplig, särskilt på grund av användningen av inkonsekventa termer och bristen på redovisning av viktiga mellansteg.

4.

Fjärde grunden: Åsidosättande av den grundläggande rätten till effektivt rättsligt skydd på grund av att det ifrågasatta beslutet inte kan överprövas — Bristen på motivering av det angripna beslutet gör den rättsliga prövningen mycket svårare för sökanden. — Därigenom bryter svaranden särskilt mot den kontradiktoriska principen, enligt vilken de inblandade parterna måste kunna diskutera både de faktiska och rättsliga omständigheterna som är avgörande för utgången av förfarandet på ett kontradiktoriskt sätt.

5.

Femte grunden: Användningen av IPS (Institutional Protection Scheme) -indikatorn strider mot överordnad rätt — Vid tillämpningen av IPS-indikatorn missförstods betydelsen av Deutsche Hypothekenbanks medlemskap i Sparkassen-Finanzgruppens institutsrelaterade skyddssystem. — Enligt artikel 6.5 andra meningen i den delegerad förordningen (EU) 2015/63 (1) borde svaranden också ha tagit hänsyn till den låga sannolikheten för att det berörda institutet skulle omfattas av ett resolutionsförfarande och därmed för att den gemensamma resolutionsfonden skulle användas samt proportionalitetsprincipen.

6.

Sjätte grunden: Beaktandet av den totala derivatriskpositionen inom ramen för riskindikatorn ”Handelsverksamhet, exponeringar utanför balansräkningen, derivat, komplexitet och möjligheten till resolution” strider mot den delegerade förordningen (EU) 2015/63 som ska tolkas mot bakgrund av överordnad rätt — Svaranden borde också, i enlighet med kravet på inriktning på riskprofilen, när den beaktade den totala derivatriskpositionen inom ramen för artikel 6.5 första meningen led a, artikel 6.6 och artikel 7.4 första meningen, led a i den delegerade förordningen (EU) 2015/63, ha beaktat att alla derivat, i Deutsche Hypothekenbanks fall, ingick i tillgångar som inte var avsedda för handel och som uteslutande tjänade säkringsändamål och att Deutsche Hypothekenbank har en låg komplexitet och hög möjlighet till resolution.

7.

Sjunde grunden: Att MREL (Minimum Requirements for own funds and Eligible Liabilities, minimikrav för kapitalbas och godtagbara skulder) inte beaktats inom ramen för riskområdet ”riskexponering” strider mot den delegerade förordningen (EU) 2015/63 — I enlighet med artikel 6.1 a och 6.2 a i den delegerade förordningen (EU) 2015/63 borde svaranden ha beaktat sökandens över genomsnittet MREL-förhållande på 67,6 procent, vilket vida överskred den miniminivå på 8 procent som fastställts av den gemensamma resolutionsnämnden.

8.

Åttonde grunden: Tillämpningen av multiplikatorn för riskjustering strider mot den delegerade förordningen (EU) 2015/63, som måste tolkas mot bakgrund av överordnad rätt — Vid fastställande av riskjusteringsmultiplikatorn borde svaranden ha tagit hänsyn till den låga sannolikheten för obestånd och svarandens MREL-förhållande som låg över genomsnittet, i enlighet med kravet på inriktning på riskprofilen och den grundläggande rätten till näringsfrihet enligt artikel 16 i stadgan.

9.

Nionde grunden (i andra hand): Artikel 7.4 andra meningen i den delegerade förordningen (EU) 2015/63 strider mot överordnad rätt — Eftersom artikel 7.4 andra meningen i den delegerade förordningen (EU) 2015/63 föreskriver en relativisering av IPS-indikatorn, strider denna bestämmelse mot den allmänna likhetsprincipen i artikel 20 i stadgan och proportionalitetsprincipen, eftersom institut som är föremål för samma institutionella skydd och därmed har samma sannolikhet för obestånd kan behandlas olika.

10.

Tionde grunden: Definitionen av ”Inlåning mellan finansförmedlare” i bilaga I, steg 1, i den delegerade förordningen (EU) 2015/63 strider mot överordnad rätt — Den i bilaga I, steg 1, den delegerade förordningen (EU) 2015/63 föreskrivna definitionen av ”Inlåning mellan finansförmedlare” är rättsstridig eftersom beaktandet av riskneutrala värdepapper, såsom till exempel nominella pantbrev, inte får ingå i beräkningen av riskindikatorn ”Krediter och inlåning mellan finansförmedlare”

11.

Elfte grunden: Indelningen i intervall enligt bilaga I, steg 2, i den delegerade förordningen (EU) 2015/63 strider mot överordnad rätt — Den indelning i intervall som fastställs i steg 2 i bilaga I till den delegerade förordningen (EU) 2015/63 är rättstridig eftersom det låga antalet intervall och det identiska antalet institut per intervall inte gör det möjligt att på ett tillräckligt differentierat sätt beakta riskprofilen för varje berört institut, såsom till exempel Deutsche Hypothekenbank.

---

(1)  Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/63 av den 21 oktober 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU avseende förhandsbidrag till finansieringsarrangemang för resolution (EUT L 11, 2015, s. 44).

Talan väckt den 9 juli 2021 – Tyskland mot kommissionen

(Mål T-409/21)

(2021/C 368/44)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Förbundsrepubliken Tyskland (ombud: J. Möller och R. Kanitz)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara kommissionens beslut av den 3 juni 2021 om det statliga stödet SA.56826 (2020/N) – Germany – 2020 reform of support for cogeneration och det statliga stödet SA.53308 (2019/N) – Germany – Change of support to existing CHP plants (§ 13 KWKG), i den del det däri fastslås att a) stödet till kraftvärmeproducerad el i nya, moderniserade, anpassade och högeffektiva kraftvärmeanläggningar, b) stödet till energieffektiva anläggningar för fjärrvärme/fjärrkyla, c) stödet till lagringsanläggningar för värme/kyla, d) stödet till kraftvärmeproducerad el i befintliga, högeffektiva, gasdrivna kraftvärmeanläggningar inom fjärrvärmesektorn, och e) den sänkta nätavgiften för vätgasproducenter utgör statligt stöd enligt KWKG 2020, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden en enda grund. Sökanden anser att Europeiska kommissionen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning och gjorde en felaktig tolkning av artikel 107.1 FEUF när den fann att de företag som omfattas av de anmälda åtgärderna hade beviljats stöd av staten eller medelst statliga medel. Sökanden gör för det första gör gällande att Europeiska kommissionen felaktigt antog att den omständigheten att en avgift är av skattekaraktär i sig innebär att de medel som anskaffats utgör statliga medel, i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF. Sökanden hävdar för det andra att Europeiska kommissionen felaktigt antog att nätavgiften enligt Gesetz für die Erhaltung, die Modernisierung und den Ausbau der Kraft-Wärme-Kopplung 2020 (lagen om underhåll, modernisering och utbyggnad av kraftvärmenätverket, KWKG) i själva verket är en skatt, i den mening som avses i EU-domstolens praxis. Sökanden anser för det tredje att Europeiska kommissionen felaktigt antog att de medel som de ansvariga för överföringssystemen mottagit kontrollerades av det allmänna och således stod till statens förfogande.

Talan väckt den 9 juli 2021 – Norddeutsche Landesbank – Girozentrale/SRB

(Mål T-412/21)

(2021/C 368/45)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Norddeutsche Landesbank – Girozentrale (Hannover, Tyskland) (ombud: advokaterna D. Flore och J. Seitz)

Svarande: Gemensamma resolutionsnämnden (SRB)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara gemensamma resolutionsnämndens beslut av den 14 april 2021 (SRB/ES/2021/22), inbegripet dess bilagor, särskilt bilaga I om ”Resultaten i de harmoniserade bilagorna av den beräkning som är tillämplig på samtliga institut som omfattas av beräkningen av 2021 års förhandbidrag, separat angivet (per institut)”– i den del dessa avser sökanden, och

—	förplikta gemensamma resolutionsnämnden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för talan åberopar sökanden följande grunder.

1.	Första grunden: Åsidosättande av rätten att bli hörd — Gemensamma resolutionsnämnden har underlåtit att höra sökanden innan det angripna beslutet antogs och därmed åsidosatt artikel 41.1 och 41.2 a i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan).

2.	Andra grunden: Åsidosättande av förfaranderegler — Det angripna beslutet är ogiltigt eftersom det antogs i strid med de allmänna förfaranderegler som följer av artikel 41 i stadgan, artikel 298 FEUF, allmänna rättsprinciper och gemensamma resolutionsnämndens arbetsordning.

3.

Tredje grunden: Bristande motivering av det angripna beslutet — Det angripna beslutet saknar i strid med artikel 296 FEUF tillfredsställande motivering. I synnerhet saknar motiveringen samband med det enskilda fallet och med redogörelsen för de huvudsakliga övervägandena avseende proportionalitet och utrymmet för skönsmässig bedöming. — Beräkningen av det årliga bidraget är vidare obegriplig, särskilt till följd av en inkonsekvent använd terminologi och bristande presentation av viktiga mellansteg.

4.

Fjärde grunden: Åsidosättande av den grundläggande rätten till ett effektivt rättsmedel eftersom det angripna beslutet inte kan överprövas — Den bristande motiveringen av det angripna beslutet innebär att den rättsliga prövnigen betydligt försvåras för sökanden. — Gemensamma resolutionsnämnden har i detta hänseende särskilt åsidosatt principen om ett kontradiktoriskt förfarande, enligt vilken parterna på ett kontradiktoriskt sätt måste kunna dryfta såväl de faktiska omständigheterna som de rättsliga förhållanden som är avgörande för målets utgång.

5.

Femte grunden: Användningen av IPS-indikatorer (Institutional Protection Scheme) strider mot överordnade rättsregler — Vid tillämpningen av IPS-indikatorerna har betydelsen av sökandens medlemskap i Sparkassen-Finanzgruppes institutionella skyddssystem missförståtts. — Enligt artikel 6.5 andra meningen i den delegerade förordningen (EU) 2015/63 (1) borde gemensamma resolutionsnämnden ha beaktat den låga sannolikheten för att det berörda institutet försätts i resolution – och därmed att den gemensamma resolutionsfonden måste tas i anspråk – samt ha iakttagit proportionalitetsprincipen.

6.

Sjätte grunden: Underlåtenheten att iakkta MREL (minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder) inom ramen för pelaren ”riskexponering” åsidosätter den delegerade förordningen (EU) 2015/63 — Gemensamma resolutionsnämnden borde i enlighet med artikel 6.1 a och 6.2 a i den delegerade förordningen (EU) 2015/63 ha beaktat att sökandens MREL-kvot om 67,6 procent legat över genomsnittet och vida överstigit den av gemensamma resolutionsnämnden fastställda lägstakvoten om 8 procent.

7.

Sjunde grunden: Användningen av riskjusteringsmultiplikatorn strider mot den delegerade förordningen (EU) 2015/63, vilken ska tolkas i ljuset av överordnad rätt — I enlighet med kravet på att riskprofilen ska beaktas och i enlighet med den grundläggande rätten till näringsfrihet enligt artikel 16 i stadgan borde gemensamma resolutionsnämnden, vid fasställandet av riskjusteringsmultiplikatorn, ha tagit hänsyn till den låga sannolikheten för betalningsförsummelse och ha beaktat att sökandens MREL-kvot legat över genomsnittet.

8.

Åttonde grunden (som åberopas i andra hand): Artikel 7.4 andra meningen i den delegerade förordningen (EU) 2015/63 åsidosätter överordnad rätt — Såtillvida artikel 7.4 andra meningen i den delegerade förordningen (EU) 2015/63 föreskriver en relativisering av IPS-indikatorn, strider denna bestämmelse mot den allmänna jämlikhetsprincipen i artikel 20 i stadgan och mot proportionalitetsprincipen, eftersom institut som omfattas av samma instituionella skyddssystem – och därför löper samma risk för obestånd – kan behandlas olika.

---

(1)  Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/63 av den 21 oktober 2014 om komplettering av Europaparlementets och rådets direktiv 2014/59/EU avseende förhandsbidrag till finansieringsarrangemenag för resolution (EUT L 11, 2015, s. 44).

Överklagande ingett den 26 juli 2021 – YAplus DBA Yoga Alliance mot EUIPO – Vidyanand (YOGA ALLIANCE INDIA INTERNATIONAL)

(Mål T-443/21)

(2021/C 368/46)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: YAplus DBA Yoga Alliance (Arlington, Virginia, Förenta staterna) (ombud: advokaten A. Thünken)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Swami Vidyanand (Villupuram, Indien)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: Internationell registrering som designerar Europeiska unionen av figurmärket YOGA ALLIANCE INDIA INTERNATIONAL – Registreringsansökan nr 1 415 321

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av första överklagandenämnden vid EUIPO den 17 maj 2021 i ärende R 1062/2020-1

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO och, i förekommande fall, intervenienten att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 95.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001, och

—	åsidosättande av artikel 8.1 b Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

Överklagande ingett den 27 juli 2021 – Copal Tree Brands mot EUIPO – Sumol + Compal Marcas (COPALLI)

(Mål T-445/21)

(2021/C 368/47)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Copal Tree Brands, Inc. (Oakland, Kalifornien, Förenta staterna) (ombud:advokaten B. Niemann Fadani)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Sumol + Compal Marcas SA (Carnaxide, Portugal)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Klaganden

Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket COPALLI – Registreringsansökan nr 17 955 499

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av andra överklagandenämnden vid EUIPO den 25 maj 2021 i ärende R 1581/2020-2

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det beslut som meddelats av andra överklagandenämnden vidEUIPO den 25 maj 2021 i ärende R 1581/2020-2,

—	ogiltigförklara invändningsenhetens beslut av den 29 maj 2020 i invändningsärende B3075279, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

—	Åsidosättande och felaktig tillämpning av artikel 8.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

Talan väckt den 28 juli 2021 – Commission de régulation de l’énergie mot Acer

(Mål T-446/21)

(2021/C 368/48)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Commission de régulation de l’énergie (Paris, Frankrike) (ombud: advokaten C. Le Bihan-Graf)

Svarande: Europeiska unionens byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (Acer)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara beslut nr A-001-2021 av den 28 maj 2021, vilket bekräftar Acers beslut nr 30-2020 av den 30 november 2020 om ett förslag från systemansvariga för överföringssystem i kapacitetsberäkningsregionen om metoder för samordnad omdirigering och motköp, vilket återfinns i bilagorna I och Ia till detta beslut, och

—	följaktligen ogiltigförklara Acers beslut nr 30/2020 av den 30 november 2020 om förslaget från systemansvariga för överföringssystem i kapacitetsberäkningsregionen om metoder för samordnad omdirigering och motköp, vilket återfinns i bilagorna I och Ia till detta beslut, samt

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden åtta grunder.

1.

Första grunden: Överklagandenämnden har åsidosatt artikel 28 i förordning nr 2019/942 genom att endast göra en begränsad prövning av de komplicerade tekniska och ekonomiska bedömningar som Acers beslut nr 30/2020 bygger på. I enlighet med tribunalens dom av den 18 november 2020 i mål T-735/18, Aquind/Acer, var överklagandenämnden skyldig att göra en fullständig prövning av sökandens yrkanden och argument.

2.	Andra grunden: Acer har åsidosatt artikel 16.13 i förordning nr 2019/943 genom att slå fast ett gemensamt tröskelvärde för transitflöden utan att de systemansvariga för överföringssystemen först fått göra en analys, och utan tillstånd från de nationella tillsynsmyndigheterna.

3.	Tredje grunden: Felaktig rättstillämpning genom att tidsplanen för att implementera ovannämnda metoder sammankopplats med övriga metoder, utan rättslig grund.

4.

Fjärde grunden: Åsidosättande av artikel 3 i förordning nr 1/58 och av rättssäkerhetsprincipen genom att det angripna beslutet nr A-001-2021 endast avfattats på engelska. Det angripna beslutet nr A-001-2021 förefaller inte ha meddelats på franska. Det är vidare oklart och oläsligt för sökanden på grund av dess komplexitet, längd och ofullständighet.

5.

Femte grunden: Åsidosättande av artikel 74.2 i förordning nr 2015/1222, artikel 74.6 a i förordning nr 2015/1222 och artikel 16.13 i förordning nr 2019/943 genom att metoderna för samordnad omdirigering och motköp har getts ett för omfattande tillämpningsområde. Tillämpningsområdet bör inte utsträckas till delar av nätverket som inte berörs av gränsöverskridande handel med el enligt artikel 74.2 i förordning nr 2015/1222 och artikel 16.13 i förordning nr 2019/943. Tillämpningsområdet har sammankopplats med andra metoder, utan rättslig grund. Ett tillämpningsområde som är mer omfattande än vad som föreskrivs i kapacitetsberäkningsmetoden saknar stöd i lagen. Tillämpningsområdet måste vara förenligt med ansvaret och skyldigheterna för de berörda systemansvariga för överföringssystemen enligt artikel 74.6 a i förordning nr 2015/1222.

6.

Sjätte grunden: Felaktig tillämpning av artikel 16.13 i förordning nr 2019/943 genom att det upprättats ett enda gemensamt tröskelvärde för transitflöden för samtliga systemansvariga för överföringssystem inom kapacitetsberäkningsregionen. Det finns inget som motiverar och förklarar varför ett enda gemensamt tröskelvärde ska gälla för samtliga elområdesgränser, trots att de nationella överföringsnäten skiljer sig åt och är sammanlänkade.

7.

Sjunde grunden: Åsidosättande av den grundläggande unionsrättsliga principen om icke-diskriminering och av artikel 16.13 i förordning nr 2019/943 genom att prioritet har getts till överbelastning som orsakats av transitflöden när kostnadsbördan bestämts i dessa metoder. Den överbelastning som orsakats av interna flöden och av transitflöden bör behandlas på samma sätt i dessa metoder. Att placera transitflöden först i prioritetslistan för förorenande flöden som orsakat överbelastning ger inte de systemansvariga incitament att undvika överbelastning. Acers överklagandenämnd har avfärdat sökandens bevis utan att motivera sitt beslut. Prioriteringen av transitflöden är diskriminerande gentemot de systemansvariga för överföringssystem som har gjort de investeringar som behövs för att utveckla sina nät, eftersom dessa kan bestraffas för återstående transitflöden som de kan vara ansvariga för.

8.

Åttonde grunden: Felaktig tillämpning av artikel 15.3 i förordning nr 2019/943 genom att det medges att dessa metoder ska omfatta medlemsstaternas kostnader enligt deras åtgärdsplaner. Medlemsstaternas kostnader enligt deras åtgärdsplaner ska inte ingå i dessa metoder. Metoderna ska föreskriva särskilda regler om hur dessa kostnader ska behandlas. Överklagandenämndens argument är osammanhängande tekniskt sett. Det utgör inget svar på sökandens argument att det inte går att skilja kostnader för att tillgängliggöra kapacitet mellan elområden från kostnader för andra ändamål.

Överklagande ingett den 30 juli 2021 – Hesse mot EUIPO – Wedl & Hofmann (Testa Rossa)

(Mål T-451/21)

(2021/C 368/49)

Överklagandet är avfattat på tyska

Parter

Klagande: Kurt Hesse (Nürnberg, Tyskland) (ombud: advokaten M. Krogmann)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet

Motpart vid överklagandenämnden: Wedl & Hofmann GmbH (Mils/Hall in Tirol, Österrike)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden

Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket Testa Rossa – registreringsansökan nr 13 019 047

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av första överklagandenämnden vid EUIPO den 20 maj 2021 i ärende R 878/2020-1

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet och avslå invändningen avseende följande varor: klass 7 – brödskärmaskiner; maskiner för rivning av grönsaker; icke-handdrivna kaffekvarnar; elektriska mixers; elektriska kökskvarnar; klass 21 – hushålls- och köksredskap, och

—	förplikta EUIPO att ersätta reättegångskostnaderna.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning 2017/1001.

Överklagande ingett den 30 juli 2021 – Thomas Henry mot EUIPO (MATE MATE)

(Mål T-452/21)

(2021/C 368/50)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Thomas Henry GmbH (Berlin, Tyskland) (ombud: advokaterna O. Spieker, A. Schönfleisch, N. Willich och D. Mienert)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Omtvistat varumärke: EU-ordmärket ”MATE MATE” – Registreringsansökan nr 18 091 934

Överklagat beslut: Beslut meddelat av första överklagandenämnden vid EUIPO den 28 maj 2021 i ärende R 406/2021-1

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 7.1 b jämförd med artikel 7.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken.

—	Åsidosättande av artikel 7.1 c jämförd med artikel 7.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken.

—	Åsidosättande av artikel 7.1 g jämförd med artikel 7.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken.

Talan väckt den 30 juli 2021 – UniCredit och UniCredit Bank mot kommissionen

(Mål T-453/21)

(2021/C 368/51)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: UniCredit SpA (Rom, Italien), UniCredit Bank AG (München, Tyskland) (ombud: advokaterna I. Vandenborre, S. Dionnet, M. Siragusa, G. Rizza och B. Massella Ducci Teri)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—

helt eller delvis ogiltigförklara kommissionens beslut C(2021) 3489 final av den 20 maj 2021 i ärende COMP/AT.40324 – Europeiska statsobligationer (nedan kallat beslutet) i vilket det konstateras att sökandena har åsidosatt artikel 101 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet genom att från den 9 september 2011 till den 28 november 2011 delta i en enda fortlöpande överträdelse i sektorn för Europeiska statsobligationer, och/eller undanröja böterna,

—	alternativt kraftigt sätta ned bötesbeloppet under utövande av dess obegränsade behörighet,

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna, och

—

som en åtgärd för processledning eller bevisupptagning förplikta kommissionen att ge in den icke konfidentiella versionen av yttranden ingivna av tredje man till kommissionens GD Konkurrens under undersökningsförfarande AT.40324 efter meddelandet om invändningar och muntliga förhör, så att dessa kan läggas till handlingarna i målet.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena elva grunder.

1.	Första grunden: Kommissionen åsidosatte sin motiveringsskyldighet då beslutet inte innehåller någon definition av den/de relevanta marknaden/marknaderna.

2.	Andra grunden: Det har i beslutet felaktigt slagits fast att UniCredit var delaktig i en enda fortlöpande överträdelse koncentrerad till primärmarkanden trots att UniCredits aktör inte var verksam på denna marknad.

3.	Tredje grunden: Kommissionens konstaterande att UniCredit var delaktig i en enda fortlöpande överträdelse i form av en konkurrensbegränsning genom syfte saknar stöd av samtida bevisning och är otillräckligt motiverat.

4.	Fjärde grunden: Kommissionen gjorde fel när det fastställde UniCredits delaktighet i en konkurrensbegränsning genom syfte utan att bedöma agerandets potentiella inverkan på sekundärmarknaden.

5.	Femte grunden: Kommissionen gjorde fel när den fastställde UniCredits delaktighet i en konkurrensbegränsning genom syfte utan att bedöma det ekonomiska sammanhanget.

6.	Sjätte grunden: Kommissionen gjorde en felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna med avseende på hur länge sökandena deltog i den påstådda kartellen.

7.

Sjunde grunden: Den metod som användes för att beräkna böterna i beslutet var felaktig då kommissionen i) använde en felaktig indikator för beräkningen av försäljningsvärdet, ii) underlät att använda de bästa uppgifter som fanns tillgängliga i syfte att fastställa böterna, iii) underlät att bedöma lämpligheten av de alternativa uppgifter som UniCredit tillhandahållit och iv) åsidosatte sin motiveringsskyldighet.

8.	Åttonde grunden: Den metod som kommissionen använde för att beräkna indikatorn för parternas försäljningsvärden var uppenbart orimlig och olämplig för dess avsedda syfte då det inte på ett korrekt sätt kunde återge UniCredits och övriga parters relativa vikt i den påstådda överträdelsen.

9.	Nionde grunden: Kommissionen åsidosatte proportionalitetsprincipen och principen om att straff ska vara individuella genom att sätta ned rörliga delen av grundbeloppet för UniCredits böter med endast 1 procent i förhållande till övriga parter.

10.

Tionde grunden: Kommissionen åsidosatte proportionalitetsprincipen och principen om att straff ska vara individuella genom att inte nämnvärt justera grundbeloppet för böterna a) på grundval av punkt 37 i riktlinjerna för beräkning av böter och/eller b) med hänsyn till förmildrande omständigheter. Det slutliga bötesbeloppet reflekterade därför inte de objektiva skillnaderna mellan den situation som UniCredit befann sig i och den situation som övriga parter befann sig i.

11.	Elfte grunden: Kommissionen påförde UniCredit oproportionerliga och orättvisa böter som tribunalen, under utövande av sin obegränsade behörighet, bör korrigera.

Överklagande ingett den 30 juli 2021 – G-Core Innovations/EUIPO – Coretransform (G CORELABS)

(Mål T-454/21)

(2021/C 368/52)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: G-Core Innovations Sàrl (Contern, Luxemburg) (ombud: advokaten, L. Axel Karnøe Søndergaard)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Coretransform GmbH (Berlin, Tyskland)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Klaganden

Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket G CORELABS i orange, rött, silver, svart och grått – Registreringsansökan nr 14 955 017

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av andra överklagandenämnden vid EUIPO den 10 maj 2021 i ärende R 22/2021-2

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska:

—	ogiltigförklara det omtvistade beslutet i sin helhet och bifalla ansökan om registrering av varumärket för samtliga varor som avses i ansökan, samt

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

Talan väckt den 2 augusti 2021 – Bank of America och Bank of America Corporation mot kommissionen

(Mål T-456/21)

(2021/C 368/53)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Bank of America N.A. (Charlotte, North Carolina, Förenta staterna), Bank of America Corporation (Wilmington, North Carolina, Förenta staterna) (ombud: D. Bailey, barrister, D. Liddell, solicitor, och advokaten D. Slater)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska:

—	ogiltigförklara kommissionens beslut C(2021) 3489 av den 20 maj 2021 i ärende AT.40324 – Europeiska statsobligationer (nedan kallat beslutet), i den mån det rör sökandena, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i samband med detta förfarande.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena tre grunder.

1.

Första grunden: Kommissionens konstaterande att sökandena deltog i en enda och fortlöpande överträdelse grundar sig på en felaktig rättstillämpning och/eller en oriktig bedömning vid tillämpningen av artikel 101.1 FEUF. Kommissionen tillämpade ett felaktigt kriterium för deltagande i en enda och fortlöpande överträdelse. Vidare eller alternativt, har kommissionen felaktigt tillämpat lagstiftning om delarna av en enda och fortlöpande överträdelse på omständigheterna i detta fall.

2.

Andra grunden: I en situation då preskriptionsfristen för att ålägga böter för sökandenas beteende hade löpt ut enligt artikel 25.1b i EG-förordning nr 1/2003, drog kommissionen felaktigt slutsatsen att det i den mening som avses i artikel 7 i förordning (EG) nr 1/2003 finns ett tillräckligt berättigat intresse att konstatera en överträdelse när den drog slutsatsen.

3.

Tredje grunden: Kommissionen åsidosatte rätten till försvar genom att i) argumenten mot sökandena i beslutet på ett grundläggande sätt inte överensstämde med de argument som framförts mot sökandena i meddelandet om invändningar ii) kommissionen misslyckades med att förklara varför den ansåg att de kontakter som det endast indirekt hänvisades till i bilaga 1 till meddelandet om invändningar och bilaga 1 till beslutet var rättsstridiga och iii) sökandena gavs inte tillfälle att svara på nya omständigheter som angavs i beslutet – som inte hade tagits upp i meddelandet om invändningar – avseende vissa kontakter.

Talan väckt den 3 augusti 2021 – Portigon mot kommissionen

(Mål T-462/21)

(2021/C 368/54)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Portigon AG (Düsseldorf, Tyskland) (ombud: advokaterna A. Bischke, H.-J. Niemeyer och F. Grossmann)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara kommissionens beslut av den 20 maj 2021 (C (2021) 3489) (AT.40324 – Europeiska statsobligationer) avseende Portigon AG, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden sex grunder.

1.

Första grunden: Åsidosättande av rätten att bli hörd och bristande motivering — Kommissionen har åsidosatt artikel 296.2 FEUF genom att inte redogöra för och eller bristfälligt motivera det beteende som lagts sökanden till last, — Kommissionen har underlåtit att rikta ytterligare invändningar mot sökanden, utan endast redogjort för de faktiska omständigheterna,

2.	Andra grunden: Åsidosättande av principen om rättsordningens enhetlighet Genom att anta det angripna beslutet har kommissionen undergrävt sitt eget beslut om statligt stöd av år 2011.

3.	Tredje grunden: Kommissionen avstod felaktigt från att utnyttja sitt utrymme för skönsmässig bedömning — Genom att anta det angripna beslutet har kommissionen felaktigt underlåtit att ta hänsyn till sökandens invändningar och uppenbarligen inte utnyttjat sitt utrymme för skönsmässig bedömning.

4.	Fjärde grunden: Felaktigt antagande av att fråga är om en enda, fortlöpande överträdelse — Kommissionen har felaktigt utgått från att fråga är om en enda, fortlöpande överträdelse, som påstås ha fortgått efter det att preskriptionsfristen löpt ut.

5.

Femte grunden: Felaktig bedömning av det sanktionerade agerandet enligt artikel 101 FEUF och bristande motivering enligt artikel 296.2 FEUF — Kommissionen har felaktigt bedömt samtliga ageranden som konkurrensbegränsande genom syfte. Kommissionen har inte kunnat styrka de påstått märkbara effekterna på marknaden. — Kommissionen lastar felaktigt sökanden för en tidigare anställds agerande.

6.

Sjätte grunden: Felaktigt antagande av ett beslut om konstaterande av en överträdelse enligt artikel 7.1 i förordning (EG) nr 1 /2003. (1) — Beslutet åsidosätter artikel 7.1 i förordning (EG) nr 1/2003, av det skälet att kommissionen inte har haft något berättigat intresse av att anta det angripna beslutet gentemot sökanden.

---

(1)  Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, 2003, s. 1).

Talan väckt den 30 juli 2021 – Faller m.fl. mot Europeiska kommissionen

(Mål T-464/21)

(2021/C 368/55)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Sonja Faller (Brixen, Italien) jämte 74 andra sökande (ombud: advokat R. Holzeisen)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska ogiltigförklara det angripna genomförandebeslutet, i dess ändrade och kompletterade lydelse.

Grunder och huvudargument

Följande rättsliga grunder åberopas till stöd för talan om ogiltigförklaring av kommissionens genomförandebeslut av den 31 maj 2021 om ändring av det med beslut C(2020) 9598 (final) meddelade villkorliga godkännandet för försäljning av humanläkemedlet ”Comirnaty – mRNA-vaccin mot covid 19 (nukleosidmodifierat)”.

1.

Första grunden: Det angripna genomförandebeslutet strider mot artikel 2 leden 1 och 2 i förordning (EG) nr 507/2006. (1) Redan den omständigheten att barn som fått en infektion i Sars Cov 2 löper en risk nära noll ger vid handen att det inte finns något positivt nytto/risk-förhållande för friska barn. Det utgör därmed ett grovt åsidosättande av unionsrätten att använda den aktuella, experimentella och genom genteknik framtagna substansen. Dessutom har varken WHO eller Europeiska unionen i vederbörlig ordning erkänt situationen som en kris i det att folkhälsan skulle vara i fara.

2.

Andra grunden: Det angripna genomförandebeslutet strider mot artikel 4 i förordning (EG) nr 507/2006 eftersom — Det inte finns något positivt nytto/risk-förhållande, såsom anges i artikel 1 led 28a i direktiv 2001/83/EG; (2) — Villkoret i artikel 4.1 b i förordning (EG) nr 507/2006 är inte uppfyllt, i det att sökanden troligtvis inte kan tillhandahålla detaljerade kliniska uppgifter; — Villkoret i artikel 4.1 c i förordning (EG) nr 507/2006 är inte uppfyllt i det att läkemedlet inte svarar mot icke tillgodosedda medicinska behov; — Villkoret i artikel 4.1 d i förordning (EG) nr 507/2006 är inte uppfyllt.

3.	Tredje grunden: Åsidosättande av förordning (EG) nr 1394/2007, (3) av direktiv 2001/83/EG och av förordning (EG) nr 726/2004. (4)

4.	Fjärde grunden: Grovt åsidosättande av artiklarna 168 och 169 FEUF och av artiklarna 3, 35 och 38 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

---

(1)  Kommissionens förordning (EG) nr 507/2006 av den 29 mars 2006 om villkorligt godkännande för försäljning av humanläkemedel som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 26/2004 (EUT L 92, 2006, s. 6).

(2)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel (EGT L 311, 2001, s. 67).

(3)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1394/2007 av den 13 november 2007 om läkemedel för avancerad terapi och om ändring av direktiv 2001/83/EG och förordning (EG) nr 726/2004 (EUT L 324, 2007, s. 121).

(4)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 726/2004 av den 31 mars 2004 om inrättande av gemenskapsförfaranden för godkännande av och tillsyn över humanläkemedel och veterinärmedicinska läkemedel samt om inrättande av en europeisk läkemedelsmyndighet (EUT L 136, 2004, s. 1).