—

med beaktande av artiklarna 168 samt 179–181 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

—

med beaktande av artikel 35 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

—

med beaktande av den skriftliga frågan till kommissionen av den 2 september 2019 om forskning om myalgisk encefalomyelit (ME) (E-002599/2019) och kommissionens svar av den 28 oktober 2019,

—

med beaktande av den skriftliga frågan till kommissionen av den 4 december 2018 om kroniskt trötthetssyndrom (E-006124/2018) och kommissionens svar av den 30 januari 2019,

—

med beaktande av den skriftliga frågan till kommissionen av den 28 augusti 2018 om Världshälsoorganisationens erkännande av myalgisk encefalomyelit och kommissionens stöd till forskning och utbildning (E-004360/2018) och kommissionens svar av den 1 november 2018,

—

med beaktande av den skriftliga frågan till kommissionen av den 9 november 2017 om finansiering av forskning om ME/CFS (E-006901/2017) och kommissionens svar av den 18 december 2017,

—

med beaktande av artikel 227.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Utskottet för framställningar har tagit emot flera framställningar som handlar om oro över avsaknaden av behandling och den rådande underfinansieringen av biomedicinsk forskning om myalgisk encefalomyelit/kroniskt trötthetssyndrom (nedan kallat ME/CFS) inom EU.

B.

Enligt artikel 35 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna har var och en ”rätt till […] medicinsk vård på de villkor som fastställs i nationell lagstiftning och praxis”, och andra internationella fördrag om mänskliga rättigheter – däribland den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter och konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning – erkänner eller hänvisar till rätten till hälsa eller delar av denna, såsom rätten till sjukvård.

C.

Medlemsstaternas och unionens åtgärder måste inriktas på att förbättra folkhälsan. Detta mål bör uppnås genom unionens stöd till medlemsstaterna, genom att man främjar samarbete och stärker forskningen om orsaker till sjukdomar, hur de smittar och hur de kan förebyggas.

D.

ME/CFS är en funktionsnedsättande, kronisk multisystemsjukdom med okänd etiologi vars symtom, svårighetsgrad och utveckling varierar extremt mycket.

E.

ME/CFS klassificeras av Världshälsoorganisationen som en nervsjukdom enligt den internationella sjukdomsklassifikationen (ICD-11) med kod 8E49, postviralt trötthetssyndrom.

F.

ME/CFS är en komplex och mycket invalidiserande sjukdom, eftersom extrem trötthet och andra fysiska symtom kan göra det omöjligt att utföra vardagliga sysslor. Livskvaliteten kan påverkas allvarligt, och patienter med ME/CFS kan bli sängliggande eller oförmögna att lämna bostaden, vilket innebär ett svårt lidande och får negativa konsekvenser för sociala relationer och familjeband och betyder stora kostnader för samhället i form av förlorad arbetskapacitet.

G.

Särskild uppmärksamhet behöver ägnas åt den höga risken för social utestängning av personer som drabbats av ME/CFS. I detta avseende är det av avgörande betydelse att de som lider av sjukdomen kan behålla sina anställningar för att inte hamna i isolering.

H.

Alla tänkbara åtgärder bör vidtas för att anpassa arbetsförhållandena och miljön för anställda som lider av ME/CFS. De bör också ha rätt till anpassad arbetsplats och arbetstid.

I.

Det finns inte några fastställda biomedicinska diagnostiska tester för ME/CFS ännu, och det finns inte heller några behandlingar som är godkända av EU /EMA.

J.

På grund av bristen på samordnad och heltäckande datainsamling på EU-nivå saknas det kunskap om incidensen och prevalensen av ME/CFS i EU, liksom den totala sociala och ekonomiska belastningen.

K.

Enligt kommissionens svar av den 30 augusti 2019 på framställning nr 0204/2019 har ME/CFS diagnostiserats för omkring 24 miljoner människor i hela världen, men detta anses vara endast 10 procent av den totala populationen med ME/CFS.

L.

American Myalgic Encephalomyelitis and Chronic Fatigue Syndrome Society uppskattar att 17 till 24 miljoner människor i hela världen lider av ME/CFS.

M.

Ungefär två miljoner människor i EU, av alla etniska grupper, åldrar och kön, tros vara drabbade av ME/CFS. Bland vuxna är kvinnor de värst drabbade.

N.

Förståelsen av ME/CFS är i dagsläget dålig, och följaktligen är sjukdomen underdiagnostiserad på grund av otillräckliga kunskaper bland vårdgivare, svårigheterna med att upptäcka symtom och avsaknaden av lämpliga diagnostiska tester. Bristen på förståelse av ME/CFS kan avsevärt försvåra erkännandet av patienternas arbetsrelaterade funktionsnedsättning.

O.

Patientgruppen känner sig missgynnad och nonchalerad av offentliga myndigheter och samhället som helhet och efterfrågar med rätta större medvetenhet och ytterligare finansiering till stöd för framsteg i forskningen. Patienter vittnar om att de blir offer för stigmatisering som en följd av bristande kunskap om sjukdomen. Stigmatiseringen kring rättigheterna för personer med ME/CFS och det psykiska lidande som är förknippat med detta får dramatiska konsekvenser för individer, familjer och samhället, i alla aspekter av människors liv, och möts alltför ofta av ett otillräckligt erkännande.

P.

Barn och ungdomar som lider av ME/CFS riskerar att få sämre tillgång till utbildning.

Q.

Det är uppenbart att det behövs ett bättre erkännande av denna typ av sjukdomar på medlemsstatsnivå. Det bör erbjudas utbildning specifikt inriktad på att öka medvetenheten hos myndigheter, vårdgivare och offentliganställda i allmänhet.

R.

Framställning nr 0204/2019 har fått och fortsätter att få ett betydande antal stödunderskrifter från patienter, deras anhöriga och även forskarvärlden, med en uppmaning till att investera mer resurser i biomedicinsk forskning om ME/CFS och patientstöd.

S.

Under åren har flera ledamöter av Europaparlamentet ställt frågor till kommissionen om tillgången till EU-finansiering för forskning om ME/CFS.

T.

Forskningsarbetet om ME/CFS är fortfarande ganska fragmenterat, och det saknas samordning av forskningen på EU-nivå. Trots stöd som beviljats genom Horisont 2020, EU:s ramprogram för forskning och innovation (2014–2020), till ett antal forskningsprojekt om neurologiska sjukdomar med olika etiologi samt forskning om smärta (såsom Help4Me, GLORIA och RTCure) medger kommissionen i sitt svar av den 30 januari 2019 på den skriftliga frågan E-006124/2018 att ”inga specifika projekt för diagnos/behandling av ME/CFS hittills har fått stöd genom EU:s ramprogram för forskning och innovation”.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

11.

12.

13.

14.

15.

16.

17.

18.

19.

—

med beaktande av sina resolutioner av den 16 februari 2017 om att förbättra Europeiska unionens funktionssätt genom att utnyttja Lissabonfördragets potential (1), den 16 februari 2017 om möjliga utvecklingar och justeringar av den nuvarande institutionella strukturen för Europeiska unionen (2), den 16 februari 2017 om budgetkapacitet för euroområdet (3) och den 13 februari 2019 om läget avseende debatten om Europas framtid (4),

—

med beaktande av sin resolution av den 19 januari 2017 om en europeisk pelare för sociala rättigheter (5),

—

med beaktande av förslaget av den 16 juli 2019 från den nominerade ordföranden för kommissionen, Ursula von der Leyen, inom ramen för de politiska riktlinjerna för nästa europeiska kommission 2019–2024, om att organisera en konferens om Europas framtid (nedan kallad konferensen),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 22 januari 2020Hur konferensen om Europas framtid kan se ut (COM(2020)0027),

—

med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 12 december 2019 om de allmänna riktlinjerna för konferensen om Europas framtid,

—

med beaktande av sin resolution av den 15 januari 2020 om Europaparlamentets ståndpunkt om konferensen om Europas framtid (6),

—

med beaktande av Regionkommitténs resolution av den 12 februari 2020 om konferensen om Europas framtid,

—

med beaktande av sin resolution av den 17 april 2020 om en samordnad EU-insats mot covid-19-pandemin och dess konsekvenser (7),

—

med beaktande av sin resolution av den 15 maj 2020 om den nya fleråriga budgetramen, egna medel och återhämtningsplanen (8),

—

med beaktande av talmanskonferensens uttalande i samband med 70-årsdagen av Shumandeklarationen,

—

med beaktande av artikel 132.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Det behövs åtgärder för Europas både inre och yttre utmaningar, liksom för de nya samhällsutmaningar och gränsöverskridande utmaningar som man inte helt föreställde sig när Lissabonfördraget antogs. Antalet allvarliga kriser som unionen genomgått visar att det behövs institutionell och politisk reform inom ett flertal styrningsområden.

B.

Den nuvarande covid-19-krisen har på ett mycket kostsamt sätt visat att EU fortfarande är ett oavslutat projekt, och konferensen måste ta itu med frågor som misslyckandet med att säkerställa solidaritet och samordning, de ekonomiska, sanitära och sociala smällarna och de ständiga angreppen mot de grundläggande rättigheterna och rättsstatsprincipen. Den pågående krisen innebär därför att det är ännu mer brådskande för Europeiska unionen att börja arbeta med hur den ska kunna bli mer ändamålsenlig, göras mer demokratisk och komma närmare medborgarna.

C.

Parlamentet, kommissionen och rådet har alla förklarat att en konferens om Europas framtid bör anordnas och att denna konferens bör vara ett tillfälle att nära involvera EU-medborgarna i en nedifrån och upp-strategi där de får komma till tals och deras röster får bidra till debatten om Europas framtid.

D.

Konferensen bör möjliggöra öppna diskussioner mellan de olika deltagarna utan ett på förhand fastställt resultat. De tre institutionernas gemensamma överenskommelse bör därför endast gälla konferensens format och organisation.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

—

med beaktande av artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen och artiklarna 2, 9, 10, 19 och 216.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

—

med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan), särskilt artiklarna 3, 15, 20, 21, 23, 25, 26 och 47,

—

med beaktande av den europeiska pelaren för sociala rättigheter, särskilt princip 17 i denna om inkludering av personer med funktionsnedsättning, princip 3 om lika möjligheter och princip 10 om hälsosam, säker och välanpassad arbetsmiljö samt dataskydd,

—

med beaktande av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (nedan kallad konventionen), som trädde i kraft den 21 januari 2011 i enlighet med rådets beslut 2010/48/EG av den 26 november 2009 om ingående från Europeiska gemenskapens sida av konventionen (1),

—

med beaktande av de allmänna kommentarerna till denna konvention, i egenskap av den auktoritativa vägledningen om genomförandet av konventionen,

—

med beaktande av uppförandekoden mellan rådet, medlemsstaterna och kommissionen om fastställande av interna ordningar för Europeiska unionens genomförande av och representation när det gäller konventionen (2),

—

med beaktande av de avslutande iakttagelserna av den 2 oktober 2015 från FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning om Europeiska unionens inledande rapport,

—

med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna), den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter samt den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter,

—

med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter och FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor,

—

med beaktande av Europeiska ombudsmannens strategiska undersökningar av hur kommissionen säkerställer att personer med funktionsnedsättning har tillgång till kommissionens webbplatser (OI/6/2017/EA), hur kommissionen behandlar personer med funktionsnedsättning inom ramen för det gemensamma sjukförsäkringssystemet för EU:s personal (OI/4/2016/EA) och beslutet i den samlade undersökningen i samband med ärendena 1337/2017/EA och 1338/2017/EA om tillgänglighet för synskadade kandidater i urvalsförfaranden för att rekrytera EU-tjänstemän, som anordnas av Europeiska rekryteringsbyrån,

—

med beaktande av Agenda 2030 för hållbar utveckling och dess mål för hållbar utveckling, som EU har förbundit sig att genomföra,

—

med beaktande av de uttryckliga hänvisningarna till funktionsnedsättning i målen för hållbar utveckling om utbildning (mål 4), tillväxt och sysselsättning (mål 8), ojämlikhet (mål 10), tillgång till boende (mål 11) och datainsamling (mål 17),

—

med beaktande av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (Istanbulkonventionen),

—

med beaktande av det förberedande yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, på begäran av parlamentet, om situationen för kvinnor med funktionsnedsättning,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/882 av den 17 april 2019 om tillgänglighetskrav för produkter och tjänster (3),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2102 av den 26 oktober 2016 om tillgänglighet avseende offentliga myndigheters webbplatser och mobila applikationer (4),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/1808 av den 14 november 2018 om ändring av direktiv 2010/13/EU om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster (direktivet om audiovisuella medietjänster), mot bakgrund av ändrade marknadsförhållanden (5),

—

med beaktande av rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling (6),

—

med beaktande av sin resolution av den 15 september 2016 om tillämpning av rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet (direktivet om likabehandling i arbetslivet) (7),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/1972 av den 11 december 2018 om inrättande av en europeisk kodex för elektronisk kommunikation (omarbetning) (8),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 15 november 2010 EU:s handikappstrategi 2010–2020: Nya åtgärder för ett hinderfritt samhälle i EU (COM(2010)0636),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 14 januari 2020 Ett starkt socialt Europa för rättvisa omställningar (COM(2020)0014),

—

med beaktande av arbetsdokumentet av den 2 februari 2017 från kommissionens avdelningar med en lägesrapport för genomförandet av EU:s handikappstrategi 2010–2020 (SWD(2017)0029),

—

med beaktande av kommissionens förslag till rådets direktiv om genomförande av principen om likabehandling av personer oavsett religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning (COM(2008)0426) och parlamentets ståndpunkt av den 2 april 2009 om detta förslag (9),

—

med beaktande av sin resolution av den 16 januari 2019 om situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen 2017 (10),

—

med beaktande av sin resolution av den 30 november 2017 om genomförandet av EU:s handikappstrategi (11),

—

med beaktande av sin resolution av den 7 juli 2016 om genomförandet av konventionen, med särskilt beaktande av de avslutande iakttagelserna från FN:s kommitté för konventionen (12),,

—

med beaktande av sin resolution av den 20 maj 2015 om den förteckning över frågor som FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning har antagit i samband med Europeiska unionens inledande rapport (13),

—

med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2011 om rörlighet och integrering av personer med funktionsnedsättning och EU:s handikappstrategi 2010–2020 (14),

—

med beaktande av sin resolution av den 6 maj 2009 om aktiv inkludering av människor som är utestängda från arbetsmarknaden (15),

—

med beaktande av sina resolutioner av den 17 juni 1988 om teckenspråk för döva (16), av den 18 november 1998 om teckenspråk (17) och av den 23 november 2016 om teckenspråk och professionella teckenspråkstolkar (18),

—

med beaktande av 2016 års studie från Europaparlamentets utredningsavdelning C om de europeiska struktur- och investeringsfonderna och personer med funktionsnedsättning i Europeiska unionen,

—

med beaktande av briefingen om EU:s handikappstrategi 2010–2020 från Europaparlamentets utredningstjänst,

—

med beaktande av Europeiska ombudsmannens årsrapport 2018,

—

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande över utformningen av EU:s agenda för rättigheter för personer med funktionsnedsättning 2020–2030,

—

med beaktande av rapporterna om grundläggande rättigheter 2019 från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter,

—

med beaktande av FRA:s tematiska rapporter,

—

med beaktande av kommissionens uttalande av den 17 december 2019 om EU:s handikappstrategi efter 2020,

—

med beaktande av Eurostats statistik över funktionsnedsättningar om tillträde till arbetsmarknaden, tillgång till utbildning samt fattigdom och skillnader i inkomst,

—

med beaktande av rapporter och rekommendationer från organisationer som företräder personer med funktionsnedsättning,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 av den 17 december 2013 om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden, om fastställande av allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006 (19), särskilt artiklarna 4, 6 och 7,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1301/2013 av den 17 december 2013 om Europeiska regionala utvecklingsfonden och om särskilda bestämmelser för målet Investering för tillväxt och sysselsättning samt om upphävande av förordning (EG) nr 1080/2006 (20), särskilt artikel 5.9 a,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1304/2013 av den 17 december 2013 om Europeiska socialfonden och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1081/2006 (21), särskilt artiklarna 2.3 och 8,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1305/2013 av den 17 december 2013 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1698/2005 (22),

—

med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för sysselsättning och sociala frågor,

—

med beaktande av artikel 132.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Som fullvärdiga medborgare har alla personer med funktionsnedsättning lika rättigheter på livets alla områden (däribland tillträde till en öppen arbetsmarknad och utbildning) och en oförytterlig rätt till värdighet, likabehandling, ett självständigt liv, autonomi och full delaktighet i samhället där deras bidrag till EU:s sociala och ekonomiska framsteg respekteras och värdesätts, Mer än hälften av medlemsstaterna berövar personer med psykiska problem och personer med intellektuell funktionsnedsättning deras rösträtt.

B.

Uppskattningsvis har 100 miljoner personer med funktionsnedsättning i Europeiska unionen (23) fortfarande inte några grundläggande mänskliga rättigheter och hindras dagligen från att leva ett självständigt liv. Över 60 % av alla personer med funktionsnedsättning är kvinnor, och de allra flesta omsorgsgivare för personer med funktionsnedsättning är kvinnor. På grund av bristande statistik är antalet barn med funktionsnedsättning okänt, men det kan röra sig om 15 % av alla barn i EU. Med en allt äldre befolkning kommer fler personer ha funktionsnedsättningar och vara i behov av en mer tillgänglig och stödjande miljö, inbegripet lämpligt anpassade tjänster.

C.

Enligt EUF-fördraget ska unionen bekämpa all diskriminering på grund av funktionsnedsättning vid utformningen och genomförandet av sin politik och verksamhet (artikel 10) och EU ges befogenhet att anta lagstiftning för att bekämpa sådan diskriminering (artikel 19).

D.

Artikel 21 och artikel 26 i stadgan förbjuder uttryckligen diskriminering på grund av funktionshinder, och föreskriver att personer med funktionsnedsättning ska kunna delta i samhället på lika villkor.

E.

Konventionen är det första internationella människorättsfördraget som har ratificerats av EU och alla dess medlemsstater.

F.

I Europeiska unionens domstols rättspraxis understryks att konventionen är bindande för EU och dess medlemsstater när de antar och genomför unionsrätt, eftersom den utgör en del av sekundärrätten (24).

G.

Det fakultativa protokollet till konventionen har inte ratificerats av EU och inte heller av flera av dess medlemsstater.

H.

Barn med funktionsnedsättning bör fullt ut åtnjuta alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter på samma villkor som andra barn, inklusive rätten att växa upp i sina familjer eller i en familjemiljö som är i deras bästa intressen vilka definieras i konventionen om barnets rättigheter. Familjemedlemmar måste ofta skära ned på eller upphöra med sin yrkesverksamhet för att ta hand om familjemedlemmar med en funktionsnedsättning. I kommissionens förstudie om en barngaranti (delrapport) framhålls att det främsta hindret som har identifierats för barn med funktionsnedsättning är problem med fysiskt tillträde samt att tjänster och inrättningar inte har anpassats efter barnens behov och i många fall helt enkelt inte finns tillgängliga. I samma studie framhåller många svaranden att diskriminering förekommer, särskilt i samband med problem som rör utbildning och problem som rör bostäder till överkomliga priser.

I.

Principerna i konventionen handlar om betydligt mer än diskriminering och visar vägen mot ett fullständigt åtnjutande av mänskliga rättigheter för alla personer med funktionsnedsättning och deras familjer i ett inkluderande samhälle.

J.

Enligt rättspraxis från Europeiska unionens domstol kan en politisk åtgärd betraktas som indirekt diskriminerande om den ifrågasatta bestämmelsen i praktiken har en negativ inverkan på en betydligt större andel personer med funktionsnedsättning. Om en bestämmelse endast misstänks vara diskriminerande i sig och skulle kunna ha en liknande negativ effekt, kommer den också att anses diskriminerande.

K.

Enligt artikel 1 i konventionen innefattar personer med funktionsnedsättning ”bl.a. personer med varaktiga fysiska, psykiska, intellektuella eller sensoriska funktionsnedsättningar, vilka i samspel med olika hinder kan motverka deras fulla och verkliga deltagande i samhället på lika villkor som andra”. Artikel 9 i konventionen är av särskild betydelse i det avseendet.

L.

Av befolkningen i EU-28 som är 15 år eller äldre rapporterade 37 % (lindriga eller allvarliga) fysiska eller sensoriska begränsningar under 2018. År 2018 upplevde 24,7 % av befolkningen i EU-28 som är 16 år eller äldre långvariga begränsningar (vissa eller allvarliga) i vardagen på grund av hälsoproblem: 17,7 % upplevde vissa långvariga begränsningar och 7 procent upplevde allvarliga långvariga begränsningar (25).

M.

Den börda som allvarliga kroniska sjukdomar för med sig beräknas på grundval av funktionsjusterade levnadsår (DALY). Ramverken för att hantera kroniska sjukdomar är dock olika på olika håll i EU och i vissa länder utgör de en del av mer brett upplagda system för personer med funktionsnedsättning.

N.

Eurofound påpekade att det inte är helt klart om begreppet (kronisk) ”sjukdom” bör tas med i definitionen av funktionshinder (26). Institutet rekommenderar en översyn av EU:s handikappstrategi för att behandla denna fråga.

O.

I EU:s handikappstrategi 2010–2020 ingick inte jämställdhetsperspektivet och inte heller togs där upp den särskilda situationen och de olika formerna av diskriminering och rättighetsberövande för kvinnor och flickor med funktionsnedsättning, vilka drabbas av diskriminering på flera grunder och andra kränkningar av sina rättigheter. Diskriminering på flera grunder för med sig fattigdom, social utestängning och utestängning från utbildning och arbetsmarknad (med större sannolikhet för låglönearbeten, tillfälliga arbeten eller osäkra anställningar), vilket leder till ytterligare stress och psykisk belastning både för personerna med funktionsnedsättning och för deras familjer och anhörigvårdare. Likabehandling kan säkerställas med hjälp av positiva åtgärder och strategier för kvinnor med funktionsnedsättning, mammor/pappor till barn med funktionsnedsättning, ensamstående föräldrar med funktionsnedsättning och/eller ensamstående föräldrar till barn med funktionsnedsättning. Genom att integrera en jämställdhetsaspekt i EU:s planerade handikappstrategi för perioden efter 2020 kommer man att bidra till en intersektionell strategi för att avskaffa diskriminering av kvinnor och flickor med funktionsnedsättning.

P.

År 2018 löpte 28,7 % av alla personer med funktionsnedsättning inom EU (16 år och äldre) risk för att drabbas av fattigdom och social utestängning (27).

Q.

Trots att det i artikel 19 i konventionen anges att ”[k]onventionsstaterna erkänner lika rätt för alla personer med funktionsnedsättning att leva i samhället med lika valmöjligheter som andra personer och ska vidta effektiva och ändamålsenliga åtgärder för att underlätta att personer med funktionsnedsättning fullt åtnjuter denna rätt och deras fulla inkludering och deltagande i samhället […]” finns det fortfarande 800 000 personer med funktionsnedsättning som förvägras rätten att rösta i EU.

R.

Dövblinda personer är drabbade av en ovanlig dubbel funktionsnedsättning, en kombination av två sensoriska nedsättningar (syn och hörsel) som begränsar deras fullständiga deltagande och för med sig specifika problem, exempelvis för deras möjligheter att ta del av kommunikation, information, rörlighet och umgängesliv.

S.

De förmåner som rör funktionsnedsättning bör betraktas som statligt stöd i syfte att hjälpa människor att undanröja hinder som härrör från deras funktionsnedsättning och/eller medicinska tillstånd så att de ska kunna delta i samhället fullt ut, och de bör utgöra ett komplement till ersättning för inkomstbortfall när så är nödvändigt.

T.

I artikel 9 i konventionen konstateras att ändamålsenliga åtgärder måste vidtas för att säkerställa att personer med funktionsnedsättning, särskilt flickor och kvinnor, har full tillgång till den fysiska miljön, till transporter, till information och kommunikation, innefattande informations- och kommunikationsteknik, samt till andra anläggningar och tjänster som är tillgängliga för eller erbjuds allmänheten både i städerna och på landsbygden.

U.

Direktivet om balans mellan arbete och privatliv för föräldrar och anhörigvårdare, som antogs i juni 2019 (28), fastställer för första gången på EU-nivå rätten till fem dagars ledighet för vård av anhörig per år för varje arbetstagare.

V.

EU:s handikappstrategi 2010–2020 (nedan kallad strategin) har fungerat som en ram för politiska förslag och lagstiftningsförslag om att genomföra konventionen, både inom och utanför EU.

W.

Personer med funktionsnedsättning deltar fortfarande inte fullt ut i samhället och åtnjuter fortfarande inte sina rättigheter till fullo. Enligt artikel 29 i konventionen kan deltagande från personer med funktionsnedsättning uppnås endast om de är delaktiga i det politiska och offentliga livet, där de ofta är underrepresenterade.

X.

Strategin har inte anpassats till framväxande politikområden, så att den inte sammanjämkats med vare sig Agenda 2030, som EU och samtliga medlemsstater har åtagit sig att genomföra, eller den europeiska pelaren för sociala rättigheter.

Y.

Under covid-19-krisen upplevde personer med funktionsnedsättning stora svårigheter och allvarliga kränkningar, såsom avbrott i den personliga assistansen och i vård- och stödtjänster, ojämlik tillgång till och/eller fullständig utestängning från hälsorelaterad information samt hälso- och sjukvård, inklusive akut vård, brist på allmän och offentlig säkerhetsrelaterad information som presenteras på ett tydligt och enkelt sätt, inbegripet i tillgängliga och användbara format utan hinder, brist på förebyggande åtgärder på institutionsboenden, ojämlik tillgång till de alternativ som erbjuds av utbildningsinstitutioner, dvs. distans- och onlineundervisning, samt en ökning av våld i hemmet. Det är möjligt att pandemin och ovannämnda utmaningar kommer tillbaka under de kommande månaderna.

Z.

Strategin omfattar inte alla bestämmelser i konventionen.

AA.

Kommissionen har till dags dato inte genomfört någon övergripande och omfattande översyn av sin lagstiftning för att säkerställa fullständig harmonisering med bestämmelserna i konventionen.

AB.

Strategin har haft begränsad framgång.

AC.

Integreringen av rättigheter för personer med funktionsnedsättning har varit bristfällig inom många av EU:s politikområden.

AD.

Det finns fortfarande ny och reviderad lagstiftning där det inte talas om vare sig konventionen eller om tillgänglighetsfrågor. Tillgänglighet är en förutsättning för ett självständigt liv och deltagande. EU är part i konventionen och är således skyldigt att säkerställa att personer med funktionsnedsättning och de organisationer som företräder dem nära involveras och aktivt deltar i utarbetandet och genomförandet av lagstiftning och politik, varvid hänsyn samtidigt bör tas till de olika funktionsnedsättningsbegreppen.

AE.

Det är mycket viktigt för personer med funktionsnedsättning att få fullt tillträde till arbetsmarknaden på likvärdiga villkor, vilket fortsätter att vara problematiskt, i och med att sysselsättningsgraden bland dessa personer i dag ligger på 50,6 % (53,3 % för män och 48,3 % för kvinnor med funktionsnedsättning), jämfört med 74,8 % bland personer utan funktionsnedsättning (29), och arbetslösheten bland personer mellan 20 och 64 år uppgår till 17 % bland personer med funktionsnedsättning, jämfört med 10 % bland personer utan funktionsnedsättning, vilket innebär att många personer med funktionsnedsättning hindras från att leva ett självständigt och aktivt liv. En stor andel av de 4 miljoner som är hemlösa varje år har funktionsnedsättningar. Uppgifterna varierar avsevärt mellan olika typer av funktionsnedsättning och stödbehov.

AF.

Arbetsgivare måste stödjas och uppmuntras att se till att personer med funktionsnedsättning ges möjligheter hela vägen från utbildning till arbete. I detta syfte utgör ökad medvetenhet bland arbetsgivare ett sätt att bekämpa diskriminering vid anställning av personer med funktionsnedsättning.

AG.

Åtgärder på arbetsplatsen är avgörande för att främja positiv psykisk hälsa samt förhindra psykisk ohälsa och psykosocial funktionsnedsättning.

AH.

Insatser som syftar till att möta de utmaningar som de demografiska förändringarna medför måste innefatta lämpliga åtgärder för att personer med funktionsnedsättning ska fortsätta att vara aktiva och stanna kvar på arbetsmarknaden. Detta omfattar inte bara förebyggande åtgärder för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, utan också åtgärder som inriktas på rehabilitering och deltagande efter sjukdom eller olycka.

AI.

Ett fullständigt deltagande kan uppnås endast om man inkluderar ett stort antal personer med funktionsnedsättning och deras representativa organisationer och om aktörer av alla slag rådfrågas på ett meningsfullt sätt, och hänsyn samtidigt tas till de olika funktionsnedsättningsbegreppen.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

11.

12.

13.

14.

15.

16.

17.

18.

19.

20.

21.

22.

23.

24.

25.

26.

27.

28.

29.

30.

31.

32.

33.

34.

35.

36.

37.

38.

39.

40.

41.

42.

43.

44.

45.

46.

47.

48.

49.

50.

51.

52.

53.

54.

55.

56.

57.

58.

59.

60.

61.

62.

63.

64.

65.

66.

—

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), särskilt artiklarna 101–109,

—

med beaktande av kommissionens relevanta regler, riktlinjer, resolutioner, offentliga samråd, meddelanden och dokument om konkurrens,

—

med beaktande av kommissionens rapport av den 15 juli 2019 om konkurrenspolitiken 2018 (COM(2019)0339) och arbetsdokumentet från kommissionen av samma datum som följedokument,

—

med beaktande av sin resolution av den 31 januari 2019 om årsrapporten om EU:s konkurrenspolitik (1),

—

med beaktande av uppdragsbeskrivningen av den 10 september 2019 från den tillträdande ordföranden Ursula von der Leyen till Margrethe Vestager,

—

med beaktande av de skriftliga och muntliga svaren från den nominerade kommissionsledamoten Margrethe Vestager vid Europaparlamentets utfrågning den 8 oktober 2019,

—

med beaktande av kommissionens meddelande – kommissionens tillkännagivande om återkrav av olagligt och oförenligt statligt stöd (2),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1 av den 11 december 2018 om att ge medlemsstaternas konkurrensmyndigheter befogenhet att mer effektivt kontrollera efterlevnaden av konkurrensreglerna och om att säkerställa en väl fungerande inre marknad (3),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1150 av den 20 juni 2019 om främjande av rättvisa villkor och transparens för företagsanvändare av onlinebaserade förmedlingstjänster (4),

—

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 11 december 2019 om kommissionens rapport av den 15 juli 2019 om konkurrenspolitiken för 2018,

—

med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 5 december 2019 om kommissionens rapport av den 15 juli 2019 om konkurrenspolitiken för 2018,

—

med beaktande av rapporten av den 4 april 2019Competition policy for the digital era som utarbetats av kommissionens experter på hög nivå,

—

med beaktande av Europeiska datatillsynsmannens preliminära yttrande av den 26 mars 2014 om privatliv och konkurrenskraft i stordataåldern Privacy and competitiveness in the age of big data: The interplay between data protection, competition law and consumer protection in the Digital Economy, och Europeiska datatillsynsmannens yttrande 8/2016 av den 23 september 2016 om effektiv rättstillämpning i den digitala samhällsekonomin Coherent enforcement of fundamental rights in the age of big data,

—

med beaktande av uttalandet av Europeiska dataskyddsstyrelsen av den 29 augusti 2018 om effekterna av ekonomisk koncentration för dataskyddet,

—

med beaktande av skrivelsen av den 4 februari 2020 till kommissionsledamot Margrethe Vestager från Tysklands, Frankrikes, Italiens och Polens ekonomi- och finansministrar, samt det gemensamma bidraget från Tjeckien, Estland, Spanien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Österrike, Polen, Portugal, Slovenien, Slovakien, Finland och Sverige, som utarbetades inför Europeiska rådets kommande möte i mars 2020,

—

med beaktande av förslaget av den 4 juli 2019 från Frankrike, Tyskland och Polen om en moderniserad europeisk konkurrenspolitik,

—

med beaktande av rapporten från den europeiska konsumentorganisationen BEUC The Role of Competition Policy in Protecting Consumers’ Well-being in the Digital Era från 2019,

—

med beaktande av kommissionens beslut av den 7 januari 2019 om förlängning av sju paket av unionens bestämmelser om statligt stöd (initiativ om modernisering av statligt stöd för 2014–2020) till slutet av 2022 och inledning av utvärderingar under tiden,

—

med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 22 mars och 27 maj 2019,

—

med beaktande av förklaringen av den 18 december 2018 från 18 medlemsstater vid det sjätte ministermötet Friends of Industry,

—

med beaktande av rapporten från det strategiska forumet för viktiga projekt av gemensamt europeiskt intresse med titeln Strengthening strategic value chains for a future-ready EU industry,

—

med beaktande av den pågående översynen av riktlinjerna för horisontellt samarbete,

—

med beaktande av det pågående offentliga samrådet om gruppundantagsförordningarna,

—

med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 19 juni 2019Mot en europeisk rättslig ram för företagen inom den sociala ekonomin,

—

med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

—

med beaktande av yttrandena från utskottet för internationell handel och utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling,

—

med beaktande av skrivelsen från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A9-0022/2020), och av följande skäl:

A.

Konkurrens och en effektiv tillämpning av konkurrenspolitiken måste komma alla EU-medborgare till godo, särskilt de som har en svag ställning som konsumenter, och samtidigt främja innovation och sund konkurrens mellan företag som verkar på den inre marknaden, i synnerhet genom att säkerställa att små och medelstora företag kan konkurrera på rättvisa villkor.

B.

Konkurrenspolitiken måste anpassas så att den kan hantera digitala, ekologiska, geopolitiska, industriella och sociala utmaningar, och den måste vara i linje med de prioriteringar som fastställts inom ramen för den europeiska gröna given och Parisavtalets mål, i syfte att säkerställa lika spelregler inom alla sektorer som en hörnsten för EU:s sociala marknadsekonomi, samtidigt som hänsyn tas till företag inom den sociala ekonomin.

C.

Ett globalt samarbete vid genomförandet av konkurrenslagstiftningen bidrar till att undvika inkonsekvenser i åtgärder och resultat av genomförandeåtgärder, och hjälper företagen att minska sina efterlevnadskostnader.

D.

På snabbväxande digitala marknader kan konkurrenspolitiken i vissa fall vara alltför långsam och därmed riskera att bli ineffektiv när det gäller att avhjälpa systemrelaterade marknadsmisslyckanden och återställa konkurrensen. Det kan vara fördelaktigt med kompletterande förhandsreglering och övervakning för att säkerställa en mer effektiv tillsyn.

E.

De europeiska konkurrensmyndigheterna bör vara uppmärksamma på att undvika ett otillräckligt genomförande på de digitala marknaderna med tanke på att dessa marknader är på sin vakt mot ett alltför långtgående genomförande.

F.

Det främsta målet för EU:s konkurrenspolitik är att förhindra snedvridning av konkurrensen för att bevara den inre marknadens integritet och skydda konsumenterna.

G.

Den senaste tidens dataskandaler, utredningar och dokument har visat hur personuppgifter samlas in, används och säljs till tredje parter av plattformar, och hur dominerande teknikaktörer och plattformar systematiskt har övervakat konsumenterna online.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

11.

12.

13.

14.

15.

16.

17.

18.

19.

20.

21.

22.

23.

24.

25.

26.

27.

28.

29.

30.

31.

32.

33.

34.

35.

36.

37.

38.

39.

40.

41.

42.

43.

44.

45.

46.

47.

48.

49.

50.

51.

52.

53.

54.

55.

56.

57.

58.

59.

60.

61.

62.

63.

64.

65.

66.

67.

68.

69.

70.

71.

72.

73.

74.

75.

76.

77.

78.

79.

80.

81.

82.

83.

84.

85.

86.

87.

88.

89.

90.

91.

92.

93.

94.

95.

96.

97.

98.

99.

100.

101.

102.

103.

104.

105.

106.

107.

108.

109.

110.

111.

—

med beaktande av artiklarna 13.2 och 17.3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),

—

med beaktande av sina tidigare beslut och resolutioner om ansvarsfrihet för kommissionen för åren 2014, 2015, 2016, 2017 och 2018,

—

med beaktande av de administrativa utredningar som utförts av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) av ett projekt i Tjeckien som kallas ”Stork Nest”, där det konstaterades ”allvarliga oegentligheter”,

—

med beaktande av budgetkontrollutskottets undersökningsresa till Tjeckien den 26-27 mars 2014,

—

med beaktande av sin resolution av den 13 december 2018 om intressekonflikter och skydd av EU:s budget i Tjeckien (1),

—

med beaktande av den tjeckiska lagen nr 159/2006 av den 16 mars 2006 om intressekonflikter, vars artikel 4 c trädde i kraft i februari 2017,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget (2) (nedan kallad den nya budgetförordningen), som trädde i kraft den 2 augusti 2018, särskilt artikel 61,

—

med beaktande av artiklarna 144 och 145 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 av den 17 december 2013 om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden, om fastställande av allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden (3)

—

med beaktande av de frågor och det klagomål som ingetts till kommissionen med anledning av den potentiella intressekonflikten i Tjeckien (4),

—

med beaktande av yttrandet av den 19 november 2018 från kommissionens rättstjänst om vilken inverkan artikel 61 i den nya budgetförordningen (intressekonflikter) har på betalningar från de europeiska struktur- och investeringsfonderna (ESI-fonderna),

—

med beaktande av chefsåklagarens presskonferens den 4 december 2019 om återupptagande av utredningen av Tjeckiens premiärminister om missbruk av EU-medel,

—

med beaktande av sin debatt i plenum den 18 december 2019 om intressekonflikter och korruption som påverkar skyddet av EU:s ekonomiska intressen i medlemsstaterna,

—

med beaktande av sin debatt i plenum den 15 januari 2020 om återupptagande av det straffrättsliga förfarandet mot Tjeckiens premiärminister avseende missbruk av EU-medel och potentiella intressekonflikter,

—

med beaktande av budgetkontrollutskottets undersökningsresa till Tjeckien den 26-28 februari 2020,

—

med beaktande av den tjeckiska författningsdomstolens beslut Pl. ÚS 4/17 av den 18 februari 2020,

—

med beaktande av artikel 132.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Brottsutredningen mot den tjeckiska premiärministern Andrej Babiš till följd av Olafs rapport om otillåten användning av EU-stöd avsett för små och medelstora företag, som avbröts efter två år, har nyligen återupptagits av den tjeckiska chefsåklagaren. Europaparlamentet påminner om att Agrofert inom ramen för projektet ”Stork Nest” artificiellt upprättade ett medelstort företag, som förblev under Agroferts kontroll, för att erhålla medel avsedda för små och medelstora företag på totalt cirka två miljoner euro.

B.

Den tjeckiska chefsåklagaren fördömde beslutet att lägga ned brottsutredningen som ”olagligt och förhastat”, eftersom EU-rätten inte hade beaktats, och tillade att fördelningen av stödet inte hade underställts tillräckliga kontroller.

C.

I artikel 61.1 i budgetförordningen (jämförd med artikel 61.3) fastställs

D.

Enligt artikel 63 i budgetförordningen ska medlemsstaterna införa förvaltnings- och kontrollsystem som, i enlighet med artikel 36.3, bör kunna bidra till att intressekonflikter undviks.

E.

Den tjeckiska lagen nr 159/2006 om intressekonflikter ändrades i februari 2017 med en utökad förteckning över förbjudna verksamheter, inklusive bestämmelser som hindrar vissa företag från att delta i offentlig upphandling, även som underleverantörer, eller från att erhålla bidrag. Lagen syftar till att förebygga alla former av intressekonflikter.

F.

Enligt reglerna för offentlig upphandling är medlemsstaterna skyldiga att undvika intressekonflikter (artikel 24 i direktiv 2014/24/EU (5), inbegripet direkta eller indirekta personliga intressen, och det har fastställts regler för att hantera situationer som kan uppfattas som intressekonflikt, liksom specifika skyldigheter i samband med delad förvaltning (t.ex. i förordning (EU) nr 1303/2013).

G.

I EU-domstolens rättspraxis (6) fastställs följande: ”En intressekonflikt är i sig och objektivt sett en allvarlig brist. För att bedöma denna finns det inte anledning att beakta berörda parters avsikter och goda eller onda tro.”

H.

Kommissionen är skyldig att avbryta stödutbetalningar från EU i de fall där det föreligger allvarliga brister i förvaltnings- och kontrollsystemen och där det avslöjats oupptäckta, orapporterade och icke korrigerade allvarliga oegentligheter i samband med intressekonflikter.

I.

Agrofert är ett konglomerat som har upprättats av den tjeckiska premiärministern och består av över 230 företag och mer än 34 000 anställda (2017). Andrej Babiš har avslöjats som den verkliga huvudmannen bakom Agrofert, det bolag som kontrollerar Agrofert-gruppen med bland annat ett antal viktiga tjeckiska medieföretag, via förvaltningsfonderna AB I och AB II som han är grundare och samtidigt enda förmånstagare till. När Babiš beslutar att upplösa dessa förvaltningsfonder får han på nytt full äganderätt till alla de tillgångar de innehar.

J.

I januari och februari 2019 genomförde flera av kommissionens avdelningar (GD REGIO/GD EMPL, GD AGRI (associerat GD)) en samordnad och omfattande revision av tillämpningen av EU-rätten och nationell rätt. En pågående AGRI-revision undersöker för närvarande påstådda intressekonflikter med avseende på den tjeckiska jordbruksministern.

K.

I november 2019 skickade kommissionen den slutliga revisionsrapporten från GD REGIO och GD EMPL till de tjeckiska myndigheterna som en uppföljning av påståendena om intressekonflikter i Tjeckien på grundval av artikel 61 i budgetförordningen, och rapporten läckte ut till de tjeckiska medierna.

L.

Budgetkontrollutskottet höll ett sammanträde inom stängda dörrar med kommissionsledamoten med ansvar för budget och administration, Johannes Hahn, den 16 december 2019.

M.

Kommissionsledamot Hahn informerade budgetkontrollutskottet om att kommissionen skulle offentliggöra sina slutsatser först när alla bevis vederbörligen hade beaktats och ingående analyserats. De tjeckiska myndigheterna lämnade in sina svar på den slutliga revisionsrapporten från GD REGIO den 29 maj 2020.

N.

Kommissionens revision pågår fortfarande och, som en försiktighetsåtgärd och fram till dess att situationen har klargjorts, görs inga utbetalningar från unionens budget inom ramen för ESI-fonderna till företag som direkt eller indirekt ägs av Babiš och som potentiellt skulle kunna beröras av den påstådda intressekonflikten.

O.

Kommissionen ersätter inte de tjeckiska myndigheterna för betalningar som gjorts inom ramen för fonden för landsbygdsutveckling till projekt som rör Agrofert-gruppen som eventuellt kan beröras av den påstådda intressekonflikten.

P.

Det tjeckiska parlamentet har ingen överblick över eventuella offentliga upphandlingar, det nationella tjeckiska statsstödet eller statsstödda offentliga investeringar som Agrofert-gruppen eventuellt fortfarande kan erhålla.

Q.

Agrofert-gruppen äger två av de största tjeckiska dagstidningarna, Mladá fronta Dnes och Lidové Noviny, och kontrollerar tv-stationen Óčko och radiostationerna Impuls och RockZone. Enligt rapporten från Europeiska journalistfederationen är Babiš den verkliga ägaren av 30 % av de privata medierna i Tjeckien (7).

R.

Agrofert-gruppens intäkter har ökat avsevärt under Babiš tid i offentligt ämbete, samtidigt som Agrofert-gruppen mottagit jordbruksstöd från EU motsvarande totalt 970 414 000 CZK år 2016, 1 048 685 000 CZK år 2017 och 973 284 000 CZK år 2018, enbart i Tjeckien. Agrofert-gruppen påstås ha fått bidrag från EU:s sammanhållningsfond på 427 385 000 CZK för perioden 2014–2020 i Tjeckien. Agrofert-gruppen har sannolikt mottagit ytterligare stöd i andra medlemsstater, såsom Slovakien och Tyskland.

S.

I sitt beslut Pl. ÚS 4/17 från februari 2020 avvisade den tjeckiska författningsdomstolen den talan som väckts av Tjeckiens president och ledamöter av det tjeckiska parlamentet avseende upphävandet av den tjeckiska lag som definierar intressekonflikter bland tjänstemän. Författningsdomstolen klargjorde i samma beslut att val inte ska utnyttjas som ett medel för att ta kontroll över staten i syfte att använda eller till och med missbruka dess kapacitet och resurser.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

11.

12.

13.

14.

15.

16.

17.

18.

19.

20.

21.

22.

23.

24.

25.

26.

27.

28.

29.

30.

31.

32.

33.

34.

35.

36.

37.

38.

39.

40.

41.

42.

43.

44.

45.

46.

47.

48.

49.

50.

—

med beaktande av sin resolution av den 16 januari 2019 om bankunionen – årsrapport 2018 (1),

—

med beaktande av återkopplingen från kommissionen och Europeiska centralbanken (ECB) avseende Europaparlamentets resolution av den 16 januari 2019 om bankunionen – årsrapport 2018,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets godkännande av bankpaketet,

—

med beaktande av de fem ordförandenas rapport av den 22 juni 2015 Färdigställandet av EU:s ekonomiska och monetära union,

—

med beaktande av kommissionens förslag av den 24 november 2015 till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 806/2014 för att inrätta ett europeiskt insättningsgarantisystem (COM(2015)0586),

—

med beaktande av 2010 års ramavtal om förbindelserna mellan Europaparlamentet och Europeiska kommissionen,

—

med beaktande av de politiska riktlinjerna för nästa kommission 2019–2024 med titeln En ambitiösare union: Min agenda för Europa, som presenterades av Ursula von der Leyen den 16 juli 2019,

—

med beaktande av sin resolution av den 23 november 2016 om fullbordandet av Basel III (2), och slutsatserna från Ekofin-rådet av den 12 juli 2016,

—

med beaktande av kommissionens förslag av den 24 maj 2018 till Europaparlamentets och rådets förordning om värdepapper med statsobligationer som underliggande tillgångar (COM(2018)0339),

—

med beaktande av ECB:s årsrapport om tillsynsverksamheten 2018 från mars 2019 (3),

—

med beaktande av Europeiska systemrisknämndens (ESRB) rapport från juli 2019 om finansförmedling utanför banksektorn EU Non-bank Financial Intermediation Risk Monitor 2019 (4),

—

med beaktande av slutsatserna i fintechfärdplanen från Europeiska bankmyndigheten (EBA) efter samrådet om EBA:s strategi för finansteknik (fintech) från mars 2018,

—

med beaktande av EBA:s rapport från december 2019 om riskbedömning av det europeiska banksystemet Risk Assessment of the European Banking System (5),

—

med beaktande av EBA:s rapport av den 18 juli 2019 om reglering av fintech-verksamhet Regulatory perimeter, regulatory status and authorisation approaches in relation to FinTech activities,

—

med beaktande av ESA-myndigheternas rapport om fintech från januari 2019 FinTech: Regulatory sandboxes and innovation hubs (6),

—

med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 7 november 2013 mellan Europaparlamentet och Europeiska centralbanken om det praktiska genomförandet av demokratiskt ansvarsutkrävande och tillsyn av utövandet av de uppgifter som ECB tilldelats inom ramen för den gemensamma tillsynsmekanismen (7),

—

med beaktande av samförståndsavtalet mellan ECB och Europeiska revisionsrätten av den 9 oktober 2019 om revisioner av ECB:s tillsynsuppgifter (8),

—

med beaktande av godkännandet vid eurotoppmötet den 14 december 2018 av Eurogruppens rapport i dess inkluderande format om inrättande av en högnivågrupp,

—

med beaktande av godkännandet vid detta toppmöte av villkoren för den gemensamma säkerhetsmekanismen för den gemensamma resolutionsfonden,

—

med beaktande av rapporten från kommissionen till Europaparlamentet och rådet av den 30 april 2019 om tillämpning och översyn av direktiv 2014/59/EU (direktivet om återhämtning och resolution av banker, BRRD) och förordning (EU) nr 806/2014 (förordningen om den gemensamma resolutionsmekanismen, SRMR) (COM(2019)0213),

—

med beaktande av det uttalande som gjordes vid eurotoppmötet den 21 juni 2019,

—

med beaktande av revisionsrättens särskilda rapport av den 10 juli 2019 om EU-omfattande stresstest för banker (9),

—

med beaktande av ECB:s tillkännagivande av den 22 augusti 2019ECB reviderar tillsynsförväntningar på avsättningar i förebyggande syfte för nya nödlidande lån med anledning av en ny EU-förordning (10),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 12 juni 2019Fjärde lägesrapporten om minskning av nödlidande lån och ytterligare riskminskning i bankunionen (COM(2019)0278),

—

med beaktande av Europeiska värdepappers- och marknadsmyndighetens tekniska rådgivning av den 18 juli 2019 till kommissionen om hållbarhetsöverväganden på kreditvärderingsmarknaden (11),

—

med beaktande av diskussionsunderlaget från Europeiska stabilitetsmekanismen från oktober 2019 Completing banking union to support Economic and Monetary Union (12),

—

med beaktande av kommissionens meddelande Handlingsplan för finansiering av hållbar tillväxt (COM(2018)0097),

—

med beaktande av sin resolution av den 8 juni 2011 om kreditvärderingsinstitut: framtidsutsikter (13),

—

med beaktande av kommissionens studie från november 2019 om skillnaderna mellan olika bankinsolvenslagstiftningar och en möjlig harmonisering av dem,

—

med beaktande av sin resolution av den 19 september 2019 om läget i genomförandet av lagstiftningen mot penningtvätt (14),

—

med beaktande av EBA:s yttranden av den 8 augusti 2019 som behandlar frågan om huruvida insättningar kan täckas, garantinivå och samarbete mellan insättningsgarantisystem, av den 30 oktober 2019 som behandlar utbetalningar från insättningsgarantisystem och av den 23 januari 2020 som behandlar finansiering av insättningsgarantisystem och användning av insättningsgarantisystemfonder,

—

med beaktande av ESA-myndigheternas gemensamma yttrande av den 4 oktober 2019 som behandlar risken för att penningtvätt och terrorismfinansiering påverkar Europeiska unionens finanssektor (15)

—

med beaktande av kommissionens studie från november 2019 som behandlar valmöjligheter och nationellt handlingsutrymme inom ramen för direktivet om insättningsgarantisystem och hur detta hanteras i ett europeiskt insättningsgarantisystem,

—

med beaktande av avtalet om informationsutbyte mellan ECB och de behöriga myndigheter som ansvarar för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism,

—

med beaktande av kommissionens tillbakadragande av sitt förslag om strukturella åtgärder för att förbättra motståndskraften hos EU:s kreditinstitut (COM(2014)0043),

—

med beaktande av EBA:s rapport från november 2019 om riskbedömning av det europeiska banksystemet Risk Assessment of the European Banking System (16),

—

med beaktande av ECB:s Financial stability review från november 2019,

—

med beaktande av ESA-myndigheternas gemensamma råd till kommissionen av den 10 april 2019 om behovet av att förbättra kraven på IKT-riskhantering inom EU:s finanssektor (17),

—

med beaktande av årsrapporten för 2018 från Banken för internationell betalningsutjämning,

—

med beaktande av EBA:s rapport av den 29 oktober 2019 om potentiella hinder för gränsöverskridande tillhandahållande av banktjänster och betaltjänster (18),

—

med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A9-0026/2020), och av följande skäl:

A.

En stabilare, mer konkurrenskraftig och i högre grad konvergerande ekonomisk och monetär union kräver en solid bankunion och en mer utvecklad och säker kapitalmarknadsunion samt ett budgetinstrument.

B.

Fullbordandet av bankunionen är en viktig bidragande faktor till den internationella synen på euron och dess ökade roll på de globala marknaderna.

C.

Nedåtriskerna för den ekonomiska tillväxten i världen och euroområdet har ökat, särskilt sedan det globala utbrottet av covid-19-pandemin, och fortsätter att skapa finansiella stabilitetsutmaningar.

D.

Bankunionen förblir ofullständig så länge den saknar en säkerhetsmekanism för den gemensamma resolutionsfonden (SRF) och ett europeiskt insättningsgarantisystem (EDIS) som bankunionens tredje pelare.

E.

En väl fungerande marknad för finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag är viktig för både EU:s ekonomi och medborgare.

F.

Bankunionen saknar fortfarande effektiva verktyg för att åtgärda de problem som konsumenterna står inför: artificiell komplexitet, otillbörliga affärsmetoder, utestängning av utsatta grupper från användning av grundläggande tjänster samt begränsad medverkan från offentliga myndigheter.

G.

Trots den totala minskningen av nödlidande lån på senare år är andelen nödlidande lån fortfarande hög i vissa finansinstitut.

H.

Att ge ECB ansvaret för tillsynen över systemviktiga finansinstitut har visat sig vara framgångsrikt. ECB kan då det krävs utföra tillsynsuppgifter avseende alla kreditinstitut som har tillstånd i och filialer som är etablerade i deltagande medlemsstater.

I.

Utvecklingen av den gemensamma resolutionsmekanismen (SRM), som syftar till att säkerställa enhetliga regler och förfaranden och en gemensam beslutsprocess för en ordnad resolution av banker på obestånd med minimala återverkningar på den reala ekonomin, har varit effektiv. Det återstår dock arbete för att på ett effektivt sätt förhindra skattefinansierade insatser i banker på obestånd.

J.

Den senaste tidens storskaliga penningtvättsskandaler där finansinstitut i EU är inblandade visar att stabilitets- och penningtvättstillsyn inte kan behandlas separat och att det saknas ett lämpligt system för övervakning och kontroll av efterlevnaden av EU:s lagstiftning.

K.

Den europeiska banksektorn är fortfarande den överlägset största tillhandahållaren av finansiering till företag, i motsats till andra jurisdiktioner där kapitalmarknaderna står för en betydande andel av finansieringen till företag.

L.

Mer än tio år efter finanskrisen har problemen med ”för stora för att gå omkull” och ”alltför sammankopplade för att gå omkull” ännu inte åtgärdats i tillräcklig omfattning och dessa problem granskas nu av rådet för finansiell stabilitet.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

11.

12.

13.

14.

15.

16.

17.

18.

19.

20.

21.

22.

23.

24.

25.

26.

27.

28.

29.

30.

31.

32.

33.

34.

35.

36.

37.

38.

39.

40.

41.

42.

43.

44.

45.

46.

47.

48.

49.

50.

51.

52.

53.

54.

55.

56.

57.

—

med beaktande av artikel 132.2 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Turismen är en sektorsövergripande näringsgren med stor inverkan på ekonomisk tillväxt, sysselsättning och social och hållbar utveckling.

B.

Turismsektorn sysselsätter 22,6 miljoner människor, vilket motsvarar 11,2 % av den totala sysselsättningen i EU, och bidrog med 9,5 % till EU:s BNP 2019, varjämte den bidrar till att främja en väl avvägd regional struktur och är bra för den regionala utvecklingen. Minst 6,4 miljoner arbetstillfällen är hotade i EU.

C.

Liksom all mänsklig verksamhet påverkar turism och särskilt överturism såväl klimatförändringarna som miljön och ekonomin, i form av till exempel ökade föroreningar, förlust av biologisk mångfald, trängsel, kostnader för underhåll av infrastrukturen och stigande priser. Sektorn har visserligen gått in för snabbare framsteg i riktning mot att utveckla hållbar turism och säkerställa dess bidrag till de europeiska och internationella klimatmålen genom initiativ för utsläppsminskning.

D.

Turismen har en invecklad värdekedja med många aktörer som har en direkt koppling till persontransporter.

E.

Transport-, kultur- och turismsektorerna har drabbats hårdast av alla större ekonomiska sektorer av covid-19, så att massarbetslöshet drabbat framför allt säsongsarbetare och personer i utsatt ställning.