—

Detta första avsnitt innehåller en inledning med förklaringar av skälen till varför och i vilken utsträckning kommissionen ger vägledning om vertikala avtal. I den återstående delen av inledningen fastställs det sammanhang i vilket artikel 101 är tillämplig på vertikala avtal.

—

Det andra avsnittet innehåller en översikt över de positiva och negativa effekter som skapas av vertikala avtal. Gruppundantagsförordningen för vertikala avtal i sin helhet, dessa riktlinjer och kommissionens verkställighetspolicy i enskilda fall bygger på beaktandet av dessa effekter.

—

I det tredje avsnittet behandlas vertikala avtal som i regel inte omfattas av artikel 101.1. Även om gruppundantagsförordningen för vertikala avtal inte är tillämplig på dessa avtal är det nödvändigt att ge vägledning om de villkor under vilka vertikala avtal faller utanför artikel 101.1.

—

I det fjärde avsnittet ges ytterligare vägledning om gruppundantagsförordningens tillämpningsområde. Det innehåller även förklaringar av de safe harbour-regler som inrättats genom gruppundantagsförordningen för vertikala avtal och definitionen av ett vertikalt avtal. I detta avsnitt behandlas även vertikala avtal mer specifikt med avseende på onlineplattformsekonomin, vilken spelar en allt viktigare roll för distributionen av varor och tjänster och där vertikala avtal mellan företag inte alltid är lätta att kategorisera under de begrepp som traditionellt förknippas med vertikala avtal. I avsnittet förklaras även begränsningarna av tillämpningen av gruppundantagsförordningen för vertikala avtal, enligt vad som föreskrivs i artikel 2.2–4 i gruppundantagsförordningen för vertikala avtal, och förhållandet till andra föreskrifter om gruppundantag enligt artikel 2.8 i gruppundantagsförordningen för vertikala avtal. Det innehåller även en beskrivning av de viktigaste typerna av distributionssystem. Denna beskrivning är relevant för flera av bestämmelserna i gruppundantagsförordningen för vertikala avtal, framför allt förteckningen över särskilt allvarliga begränsningar i artikel 4 b.

—

I det femte avsnittet behandlas definitionen av relevanta marknader och beräkningen av marknadsandelarna för de företag som är parter i ett vertikalt avtal. Syftet med beräkningen är att bedöma om de tröskelvärden för marknadsandel som föreskrivs i artikel 3 i gruppundantagsförordningen för vertikala avtal för att fastställa förordningens tillämplighet har överskridits.

—

Det sjätte avsnittet innehåller en genomgång av de särskilt allvarliga begränsningar som fastställs i artikel 4 och de undantagna begränsningar som fastställs i artikel 5 i gruppundantagsförordningen för vertikala avtal, med förklaringar av varför klassificeringen som särskilt allvarlig eller undantagen är relevant.

—

I det sjunde avsnittet finns riktlinjer för återkallandet av gruppundantaget enligt artikel 29 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (förordning (EG) nr 1/2003) (4) och föreskrifter om att gruppundantaget inte är tillämpligt enligt artikel 6 i gruppundantagsförordningen för vertikala avtal.

—

I det åttonde avsnittet beskrivs kommissionens verkställighetspolicy i enskilda fall. Avsnittet innehåller en förklaring av hur vertikala avtal bedöms enligt artikel 101.1 och 101.3 utanför tillämpningsområdet för gruppundantagsförordningen för vertikala avtal och en vägledning till en icke-uttömmande förteckning över specifika vertikala avtal.

a)

För det första måste de berörda företagen fastställa leverantörens och köparens marknadsandelar på den marknad där de säljer respektive köper varor eller tjänster som omfattas av avtalet.

b)

Om leverantörens och köparens relevanta marknadsandelar var för sig inte överstiger tröskelvärdet för marknadsandelar på 30 % omfattas det vertikala avtalet av de safe harbour-regler som skapats genom gruppundantagsförordningen för vertikala avtal, under förutsättning att det varken innehåller några särskilt allvarliga begränsningar eller några undantagna begränsningar som inte kan avskiljas från resten av det vertikala avtalet.

c)

Om leverantörens och/eller köparens andel av den relevanta marknaden överstiger tröskelvärdet på 30 % är det nödvändigt att bedöma om det vertikala avtalet omfattas av artikel 101.1.

d)

Om det vertikala avtalet omfattas av artikel 101.1, är det nödvändigt att undersöka om det uppfyller villkoren för ett individuellt undantag enligt artikel 101.3.

a)

Vertikala externa effekter eller problemet med dubbel marginalisering: Alltför höga priser som fastställts av återförsäljaren utan beaktande av beslutets konsekvenser för leverantören kan undvikas om leverantören inför ett högsta återförsäljningspris för återförsäljaren. För att öka distributörens försäljningssatsningar kan leverantören till exempel använda selektiv distribution eller ensamåterförsäljning.

b)

Problemet med snålskjuts: Snålskjuts mellan köpare kan förekomma på grossist- eller detaljhandelsnivå, i synnerhet om leverantören inte har möjlighet att införa effektiva krav på marknadsföring eller service för alla köpare. Snålskjuts mellan köpare kan endast förekomma i samband med service före försäljning och andra marknadsföringsåtgärder, men inte i samband med service efter försäljningen för vilken återförsäljaren kan ta betalt av kunderna var och en för sig. Satsningar före försäljning där snålskjuts kan förekomma kan till exempel vara viktiga om varorna eller tjänsterna är relativt nya, tekniskt komplicerade eller värdefulla, eller om varornas eller tjänsternas rykte är en viktig faktor för deras efterfrågan. Konkurrensklausuler kan vara ett sätt att lösa problemet med snålskjuts mellan leverantörer.

c)

Att öppna eller gå in på nya marknader. Om en leverantör vill komma in på en ny geografisk marknad, till exempel genom att exportera till ett annat land, kan återförsäljaren behöva göra särskilda oåterkalleliga investeringar för att etablera varumärket på marknaden. För att övertala en lokal återförsäljare att göra dessa investeringar kan det vara nödvändigt att bevilja områdesskydd så att återförsäljaren kan erhålla avkastning på investeringarna. I sådana fall kan det vara motiverat att begränsa möjligheterna för återförsäljare på andra geografiska marknader att sälja på den nya marknaden (se även punkt 167 i dessa riktlinjer). Detta är en särskild form av det snålskjutsproblem som anges i led b ovan.

d)

Problemet med snålskjuts på vetskapen om att varan är av hög kvalitet: I vissa sektorer har enskilda återförsäljare ett rykte om sig att enbart lagerföra kvalitetsvaror eller tillhandahålla kvalitetstjänster (s.k. ”premiumåterförsäljare”). I sådana fall kan försäljning via dessa återförsäljare vara avgörande, i synnerhet för en framgångsrik lansering av en ny produkt. Om leverantören inte kan begränsa sin försäljning till sådana premiumåterförsäljare finns det risk för att produkten stryks från listan. Därför kan det vara motiverat att tillåta ensamåterförsäljning eller selektiv distribution.

e)

Hold up-problemet: Ibland måste leverantören eller köparen göra kundspecifika investeringar, exempelvis investeringar i form av särskild utrustning eller utbildning. Det kan t.ex. hända att en komponenttillverkare måste bygga nya maskiner och verktyg för att uppfylla ett särskilt krav som ställts av en kund. Om sådana kundspecifika investeringar inte kan avtalas direkt, eller om upphandlingen är ofullständig, kan det hända att det berörda företaget inte åtar sig att uppnå en optimal investeringsnivå ur leverantörens synvinkel och att köparen, när leverantören gjort sitt val, endast deltar i suboptimala investeringar. Vertikala avtal kan bidra till att undanröja eller minska ett sådant åtagandeproblem.

f)

Särskilda hold-up-problem som kan uppstå vid överföring av betydande know-how: När know-how väl överförts kan den inte återtas, och den som tillhandahållit denna know-how vill kanske inte att den används för eller av konkurrenterna. Om denna know-how inte var direkt tillgänglig för köparen, och om den är väsentlig och nödvändig för avtalets funktion, kan en sådan överföring motivera en konkurrensklausul som i regel skulle falla utanför artikel 101.1.

g)

Stordriftsfördelar vid distribution: För att dra nytta av stordriftsfördelar och därmed fastställa ett lägre detaljhandelspris för sina varor eller tjänster kan det hända att tillverkaren vill koncentrera återförsäljningen av sina varor eller tjänster till ett fåtal återförsäljare. I detta syfte kan tillverkaren använda sig av ensamåterförsäljaravtal, kvantitetsbegränsningar i form av krav på köp av en minimikvantitet, selektiv distribution som innehåller ett sådant krav eller exklusiva inköpsavtal.

h)

Likformighet och kvalitetsstandardisering: En vertikal begränsning kan bidra till att skapa en märkesimage genom att distributörerna åläggs förpliktelser i form av en viss grad av likformighet och kvalitetsstandardisering för att göra varorna eller tjänsterna mer attraktiva för slutkonsumenten och därmed öka försäljningen. Detta gäller till exempel vid selektiv distribution och franchising.

i)

Imperfektioner på kapitalmarknaden: Det kan hända att kapitalkällor som banker och aktiemarknader tillhandahåller otillräckligt med kapital om de inte har fullständig information om låntagarens betalningsförmåga eller om säkerheten för lånet är otillräcklig. Köparen eller leverantören kan vara bättre informerad och ha möjlighet att få extra säkerhet för sin investering genom ett exklusivt förhållande. Om leverantören lånar till köparen kan detta leda till att konkurrensklausuler eller kvantitetsbegränsningar införs för köparen. Om köparen lånar till leverantören kan det utgöra ett skäl till att ålägga leverantören exklusiv leverans eller kvantitetsbegränsningar.

a)

Konkurrenshämmande utestängning, antingen av andra leverantörer eller andra köpare, genom hinder för inträde eller utvidgning.

b)

Uppmjukning av konkurrensen mellan leverantören och dennes konkurrenter och/eller underlättande av (uttrycklig eller underförstådd) samverkan (12) mellan dessa leverantörer, vilket ofta kallas minskning av konkurrensen mellan varumärken.

c)

Uppmjukning av konkurrensen mellan köparen och dennes konkurrenter eller underlättande av (uttrycklig eller underförstådd) samverkan mellan dessa köpare. En minskning av konkurrensen inom varumärken (dvs. konkurrensen mellan återförsäljare av varor och tjänster från samma leverantör) leder emellertid sannolikt inte i sig till negativa effekter för konsumenterna om konkurrensen mellan varumärken (dvs. konkurrensen mellan återförsäljare av varor och tjänster från olika leverantörer) är stark.

d)

Skapande av hinder för marknadsintegration, framför allt begränsningar av konsumenternas valmöjligheter att köpa varor eller tjänster i vilken medlemsstat de vill.

—

För det första finns det avtalsspecifika risker som är direkt knutna till de avtal som agenten förhandlar om eller ingår på huvudmannens vägnar, såsom finansiering av lager.

—

För det andra finns det risker som har samband med marknadsspecifika investeringar. Det är investeringar som krävs specifikt för den verksamhetstyp för vilken huvudmannen har utsett agenten, dvs. som krävs för att agenten ska kunna ingå och/eller förhandla om denna typ av avtal. Sådana investeringar kan vanligtvis inte återfås, vilket betyder att om huvudmannen lämnar just det verksamhetsområdet kan investeringen inte utan betydande förluster användas för andra verksamheter eller säljas.

—

För det tredje finns det risker som har samband med andra verksamheter på samma produktmarknad, i den mån huvudmannen begär att agenten inom ramen för agentavtalet ska delta i sådan verksamhet, men inte som agent på huvudmannens vägnar utan på egen risk.

a)

inte förvärvar rätten till de varor som köps eller säljs inom ramen för agentavtalet och inte själv tillhandahåller avtalstjänsterna; det faktum att agenten tillfälligt, under en mycket kort tidsperiod, kan förvärva rätten till de varor som omfattas av avtalet i samband med försäljning av dem för huvudmannens räkning utesluter inte ett agentavtal, under förutsättning att agenten inte ådrar sig några kostnader eller risker i samband med överföringen av rätten,

b)

inte bidrar till kostnaderna i samband med leverans/inköp av avtalsvaror eller avtalstjänster, inbegripet kostnader för transport av varorna, vilket emellertid inte utesluter att agenten genomför transporten, förutsatt att kostnaderna täcks av huvudmannen,

c)

inte på egen bekostnad och på egen risk lagerhåller avtalsvarorna, inbegripet kostnaderna för att finansiera lagren och kostnaderna för lagerförluster och kan returnera osålda varor till huvudmannen utan avgift, såvida inte agenten är ansvarig för fel (t.ex. genom att inte vidta rimliga säkerhetsåtgärder för att undvika lagerförluster),

d)

inte ansvarar för kunders underlåtenhet att fullgöra avtalet (till exempel utebliven betalning från kunden), med undantag för förlusten av agentens provision, såvida agenten inte är ansvarig för fel (t.ex. genom att inte vidta rimliga säkerhets- eller stöldskyddsåtgärder eller att inte vidta rimliga åtgärder i fråga om att anmäla stölden till huvudmannen eller polisen eller att inte ge huvudmannen all nödvändig information om kundens finansiella ställning),

e)

inte tar ansvar gentemot kunder eller andra tredje parter för förlust eller skada vid tillhandahållande av avtalsvaror eller avtalstjänster, såvida inte agenten är ansvarig för brister i detta avseende,

f)

inte, direkt eller indirekt, är skyldig att investera i säljfrämjande åtgärder, däribland genom bidrag till huvudmannens reklambudget eller till reklam- eller marknadsföringsverksamhet som särskilt rör avtalsvarorna eller avtalstjänsterna,

g)

inte gör marknadsspecifika investeringar i utrustning, lokaler, utbildning av personal eller reklam för de varor eller tjänster som omfattas av avtalet, som t.ex. en tank för lagring av bensin vid återförsäljning av bensin, särskild programvara för försäljning av försäkringar när det gäller försäkringsagenter eller reklam avseende resvägar eller destinationer när det gäller resebyråer som säljer flygresor eller hotellboende, såvida inte huvudmannen betalar full ersättning för dessa kostnader,

h)

inte bedriver andra verksamheter på samma produktmarknad som huvudmannen begär inom ramen för agentförhållandet (t.ex. leverans av varorna), såvida inte huvudmannen betalar full ersättning för dessa verksamheter.

a)

begränsningar av det geografiska område där agenten får sälja varorna eller tjänsterna,

b)

begränsningar av de kundkategorier till vilka agenten får sälja de varor eller tjänster som omfattas av avtalet, eller

c)

priserna och villkoren för agentens försäljning eller inköp av de varor eller tjänster som omfattas av avtalet.

a)

För det första kan man dra slutsatsen att det finns ett uttryckligt samtycke genom de befogenheter som parterna har gett varandra i ett allmänt avtal utarbetat i förväg. Om bestämmelserna i ett sådant allmänt avtal ger en part rätt att senare anta en viss ensidig policy som är bindande för den andra parten, kan man av detta dra slutsatsen att den andra parten har lämnat sitt samtycke på denna grund (38).

b)

För det andra, för att fastställa ett tyst samtycke, är det i första hand nödvändigt att visa att en part uttryckligen eller underförstått kräver att den andra parten samarbetar för att genomföra den förras ensidiga policy och i andra hand att den andra parten har gjort detta genom att tillämpa den ensidiga policyn i praktiken (39). Om t.ex. en leverantör meddelar att den ensidigt kommer att minska leveranserna för att hindra parallellhandel och återförsäljarna omedelbart minskar sina beställningar och upphör med parallellhandel, så har återförsäljarna underförstått givit sitt samtycke till leverantörens ensidiga policy. Denna slutsats kan emellertid inte dras om återförsäljarna fortsätter att bedriva parallellhandel eller försöker hitta nya sätt att bedriva parallellhandel.

a)

Undantaget för icke-ömsesidiga vertikala avtal mellan konkurrenter i enlighet med artikel 2.4 i gruppundantagsförordningen för vertikala avtal (se avsnitt 4.4 i dessa riktlinjer).

b)

Beräkningen av marknadsandelar för tillämpningen av de tröskelvärden som föreskrivs i artikel 3.1 i gruppundantagsförordningen för vertikala avtal (se avsnitt 5 i dessa riktlinjer).

c)

Återkallandet av gruppundantaget i enlighet med artikel 4 i gruppundantagsförordningen för vertikala avtal (se avsnitt 6.1 i dessa riktlinjer).

d)

Uteslutningen av vissa begränsningar från de safe harbour-regler som föreskrivs i gruppundantagsförordningen för vertikala avtal i enlighet med artikel 5 i gruppundantagsförordningen för vertikala avtal (se avsnitt 6.2 i dessa riktlinjer).

a)

Avtalsbestämmelserna om immateriella rättigheter måste utgöra en del av ett vertikaltavtal, dvs. ett avtal som avser villkoren för parternas inköp, försäljning eller återförsäljning av vissa varor eller tjänster.

b)

De immateriella rättigheterna måste överlåtas eller licensieras till köparen.

c)

Bestämmelserna om immateriella rättigheter får inte utgöra det primära syftet med avtalet.

d)

Bestämmelserna om immateriella rättigheter måste ha direkt avseende på köparens eller dennes kunders användning, försäljning eller återförsäljning av varor eller tjänster. När det gäller franchising där marknadsföring är syftet med att utnyttja de immateriella rättigheterna, distribueras varorna eller tjänsterna av huvudfranchisetagaren eller franchisetagarna.

e)

När det gäller avtalsvarorna eller avtalstjänsterna får bestämmelserna om immateriella rättigheter inte innehålla konkurrensbegränsningar som har samma syfte som vertikala begränsningar, vilka inte är undantagna enligt gruppundantagsförordningen för vertikala avtal.

a)

Avtal där en part tillhandahåller en annan part ett recept och ger denne licens för att tillverka en dryck med receptet.

b)

Avtal enligt vilka en part tillhandahåller en annan part en schablon eller ett original och ger denne licens för att tillverka och distribuera kopior.

c)

Att bevilja licens på ett varumärke eller en logo i marknadsföringssyfte.

d)

Sponsoravtal om rätten att göra reklam för sig själv i egenskap av officiell sponsor för ett evenemang.

e)

Att bevilja licens för upphovsrätt, såsom sändningsavtal som rör rätten att spela in och/eller rätten att sända ett evenemang.

a)

En skyldighet för franchisetagaren att inte direkt eller indirekt utöva någon liknande verksamhet.

b)

En skyldighet för franchisetagaren att inte förvärva ekonomiska intressen i ett konkurrerande företag som skulle ge franchisetagaren möjlighet att påverka detta företags ekonomiska handlande.

c)

En skyldighet för franchisetagaren att inte lämna ut den know-how som tillhandahållits av franchisegivaren till tredje man, så länge denna know-how inte är tillgänglig för allmänheten.

d)

En skyldighet för franchisetagaren att underrätta franchisegivaren om alla erfarenheter som vunnits vid användningen av franchisen och att ge denne och andra franchisetagare en icke-exklusiv licens för den know-how som följer av dessa erfarenheter.

e)

En skyldighet för franchisetagaren att informera franchisegivaren om intrång i licensierade immateriella rättigheter, att vidta rättsliga åtgärder mot intrångsgörare eller att bistå franchisegivaren vid rättsliga åtgärder mot intrång.

f)

En skyldighet för franchisetagaren att inte använda den know-how som har licensierats av franchisegivaren för andra ändamål än att utnyttja franchisen.

g)

En skyldighet för franchisetagaren att inte överlåta de rättigheter och skyldigheter som följer av franchiseavtalet utan franchisegivarens medgivande.

a)

Innehållet i avtalet omfattas inte av tillämpningsområdet för en annan gruppundantagsförordning, enligt vad som fastställs i artikel 2.8 i gruppundantagsförordningen för vertikala avtal.

b)

Leverantörens och köparens sammanlagda marknadsandel på den relevanta marknaden på detaljhandelsnivå överstiger inte [10] %, och begränsar därmed inte konkurrensen på ett märkbart sätt i den mening som avses i artikel 101.1, (46) och avtalet innehåller inte några särskilt allvarliga begränsningar enligt artikel 4 i gruppundantagsförordningen för vertikala avtal.

c)

Villkoren i artikel 2.4 a eller b i gruppundantagsförordningen för vertikala avtal är uppfyllda.

d)

Avtalet innehåller inte några horisontella begränsningar som har till syfte att begränsa konkurrensen, enligt vad som fastställs i artikel 2.6 i gruppundantagsförordningen för vertikala avtal.

a)

Innehållet i avtalet omfattas inte av tillämpningsområdet för en annan gruppundantagsförordning, enligt vad som fastställs i artikel 2.8 i gruppundantagsförordningen för vertikala avtal.

b)

Tröskelvärdet för marknadsandel i artikel 3 i gruppundantagsförordningen för vertikala avtal är uppfyllt, och avtalet innehåller inte några särskilt allvarliga begränsningar enligt artikel 4 i gruppundantagsförordningen för vertikala avtal.

c)

Villkoren i artikel 2.4 a eller b i gruppundantagsförordningen för vertikala avtal är uppfyllda.

d)

Varje utbyte av information mellan parterna är förenligt med det relevanta kapitel i de horisontella riktlinjerna som handlar om konkurrensbedömning i samband med utbyte av information.

e)

Avtalet innehåller inte några horisontella begränsningar som har till syfte att begränsa konkurrensen, enligt vad som fastställs i artikel 2.6 i gruppundantagsförordningen för vertikala avtal.

—

Kommissionens förordning (EU) nr 316/2014 av den 21 mars 2014 om tillämpningen av artikel 101.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på grupper av avtal om tekniköverföring (48).

—

Kommissionens förordning (EU) nr 1217/2010 av den 14 december 2010 om tillämpningen av artikel 101.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på vissa grupper av forsknings- och utvecklingsavtal (49).

—

Kommissionens förordning (EU) nr 1218/2010 av den 14 december 2010 om tillämpningen av artikel 101.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på vissa grupper av specialiseringsavtal (50).

a)

Om en särskilt allvarlig begränsning i den mening som avses i artikel 4 i gruppundantagsförordningen för vertikala avtal ingår i ett vertikalt avtal omfattas detta avtal sannolikt av artikel 101.1.

b)

Ett avtal som omfattar en särskilt allvarlig begränsning i den mening som avses i artikel 4 i gruppundantagsförordningen för vertikala avtal uppfyller sannolikt inte villkoren i artikel 101.3 (74).

—

Avtal som fastställer distributionsmarginalen.

—

Avtal som fastställer de högsta rabatter som återförsäljaren får bevilja på en föreskriven prisnivå.

—

Avtal om att leverantören beviljar rabatter eller återbetalar reklamkostnader med villkor om att en viss prisnivå ska hållas.

—

Koppling av föreskrivna försäljningspriser till konkurrenternas försäljningspriser.

—

Hot, skrämsel, varningar, straff, förseningar eller avbrott i leveranser eller uppsägning av avtal om en viss prisnivå inte iakttas.

a)

Den direkta effekten av prisbindning är att priskonkurrensen inom varumärken elimineras genom att alla eller vissa återförsäljare förhindras från att sänka sina försäljningspriser för det berörda varumärket, vilket leder till en prisökning för varumärket.

b)

Prisbindning kan underlätta samverkan mellan leverantörer, i synnerhet på marknader där det finns flera möjligheter till samverkan, till exempel om leverantörerna utgör ett begränsat oligopol och om en betydande del av marknaden omfattas av prisbindningsavtal. Detta kan även vara fallet om leverantörerna distribuerar sina varor eller tjänster via samma återförsäljare, vilket gör att de kan använda de sistnämnda som ett verktyg för att uppnå jämvikt genom samverkan. Prisbindning gör i allmänhet att det är lättare att upptäcka om en leverantör avviker från den jämvikt som uppnåtts genom samverkan genom att sänka sitt pris. Om en leverantör beslutar sig för att inte genomföra sin prisbindningspolicy för att öka sin detaljhandelsförsäljning gör prisbindningen att andra leverantörer lättare kan upptäcka den resulterande minskningen av försäljningspriset och agera därefter.

c)

Prisbindning kan underlätta samverkan mellan köpare i distributionsledet. Den resulterande förlusten av priskonkurrens förefaller särskilt problematisk om prisbindningen har inspirerats av köparna. Starka eller välorganiserade köpare skulle kunna tvinga eller övertyga en eller flera av sina leverantörer att fastställa sina återförsäljningspriser över den nivå som råder vid normala konkurrensförhållanden och på så sätt hjälpa köparna att nå eller stabilisera den jämvikt som uppnåtts genom samverkan. Prisbindning fungerar som ett åtagande för återförsäljarna att inte avvika från den jämvikt som uppnåtts genom samverkan genom rabatterade priser.

d)

Prisbindning kan minska marginalpressen för leverantören, särskilt om tillverkaren har ett åtagandeproblem, dvs. om det ligger i tillverkarens intresse att sänka priset till efterföljande återförsäljare. I en sådan situation kan tillverkaren föredra att gå med på prisbindning för att få hjälp att åta sig att inte sänka priset till efterföljande återförsäljare och för att minska sin egen marginalpress.

e)

Genom att priskonkurrens mellan återförsäljare undviks kan prisbindning förebygga eller förhindra införandet och utbyggnaden av mer effektiva eller nya distributionsformat, vilket därmed begränsar innovationen i distributionsledet.

f)

Prisbindning kan genomföras av en leverantör med marknadsmakt för att utestänga mindre konkurrenter från marknaden. Den ökade marginal som prisbindning kan ge återförsäljare kan föranleda dem att gynna leverantörens varumärke framför konkurrerande varumärken när de ger rådgivning till kunderna, även om det inte ligger i kundernas intresse, eller föranleda dem att inte sälja dessa konkurrerande varumärken överhuvudtaget.

a)

När en tillverkare lanserar en ny produkt kan prisbindning vara ett effektivt sätt att förmå återförsäljarna att ta hänsyn till tillverkarens intressen för att marknadsföra produkten, i synnerhet om det är en helt ny produkt, och att öka försäljningsinsatserna. Om återförsäljarna på de respektive marknaderna utsätts för konkurrens kan det få dem att öka den totala efterfrågan på produkten och göra lanseringen av produkten till en framgång, vilket även gynnar konsumenterna. Enligt artikel 101.3 får det inte finnas mindre restriktiva medel. För att uppfylla detta krav kan leverantörerna, till exempel, visa att det inte är genomförbart i praktiken att genom avtal ålägga alla köpare krav på effektiv marknadsföring. Under sådana omständigheter kan införandet av fasta försäljningspriser eller minimipriser under en begränsad period för att underlätta lanseringen av en ny produkt på det hela taget anses vara konkurrensfrämjande.

b)

Fasta återförsäljningspriser, och inte bara högsta återförsäljningspriser, kan vara nödvändiga för att organisera en samordnad kortvarig lågpriskampanj (oftast 2–6 veckor) som även kommer att gynna konsumenterna. I synnerhet kan de vara nödvändiga för att organisera en sådan kampanj i ett distributionssystem där leverantören tillämpar ett enhetligt distributionsformat, t.ex. ett franchisesystem. Med tanke på dess tillfälliga karaktär kan införandet av fasta försäljningspriser på det hela taget anses vara konkurrensfrämjande.

c)

I vissa situationer kan den extra marginal som prisbindningen ger göra det möjligt för detaljister att tillhandahålla (kompletterande) service före försäljning, särskilt i fråga om komplicerade produkter och produkter som man har erfarenhet av. Om tillräckligt många kunder utnyttjar sådana tjänster när de väljer produkt men sedan köper produkten till ett lägre pris hos detaljister som inte tillhandahåller sådana tjänster (och därför inte har dessa kostnader) är det möjligt att detaljister som håller en hög servicenivå inskränker eller upphör med dessa tjänster som främjar efterfrågan på leverantörens produkt. Prisbindning kan bidra till att hindra sådan snålskjuts i återförsäljarledet. Leverantören måste visa på ett övertygande sätt att prisbindningsavtalet är nödvändigt för att lösa problemet med snålskjuts mellan återförsäljare som erbjuder dessa tjänster. I detta fall är sannolikheten för att prisbindningen konstateras vara konkurrensfrämjande högre om konkurrensen mellan leverantörerna är hård och om leverantören har begränsad marknadsmakt.

a)

kravet att begära ett förhandsgodkännande av leverantören, (85)

b)

uteblivna eller sänkta bonusar eller rabatter, (86) och kompensationsbetalningar av leverantören om återförsäljaren avbryter försäljningen till sådana kunder,

c)

hot om att upphöra med leveranserna,

d)

begränsning eller minskning av leveransvolymerna, till exempel för att anpassa dem till efterfrågan inom det tilldelade området eller den tilldelade kundkategorin,

e)

hot om att säga upp (87) eller inte förnya avtalet,

f)

hot om eller genomförande av revisioner för att kontrollera efterlevnaden av begäran att inte sälja till vissa kundkategorier eller till kunder i vissa geografiska områden,

g)

krav på ett högre pris för produkter som ska säljas till vissa kundkategorier eller till kunder i vissa geografiska områden,

h)

begränsning av försäljningsandelen till vissa kundkategorier eller till kunder i vissa geografiska områden,

i)

begränsning av de språk som får användas på förpackningar eller vid marknadsföring av produkterna,

j)

leverans av en annan produkt som kompensation för avbruten försäljning,

k)

betalningar för att avbryta sådan försäljning,

l)

skyldigheten att föra över vinsterna från sådan försäljning till leverantören.

a)

Ett krav på att återförsäljaren, oavsett vilket distributionssystem denne använder, ska hindra kunder i ett annat geografiskt område från att gå in på dennes webbplats eller se till att kunderna automatiskt omdirigeras till tillverkarens eller andra återförsäljares webbplatser. Detta utesluter inte att återförsäljaren är skyldig att lägga ut länkar till andra återförsäljares webbplatser och/eller till leverantörens webbplats (89).

b)

Ett krav på att återförsäljaren, oavsett vilket distributionssystem denne använder, ska avbryta konsumenternas onlinetransaktioner om deras kortuppgifter visar en adress som inte ligger inom återförsäljarens geografiska område (90).

c)

Ett krav på att återförsäljaren endast ska sälja i ett fysiskt utrymme eller i fysisk närvaro av specialutbildad personal (91).

d)

Ett krav på att återförsäljaren ska inhämta leverantörens förhandsgodkännande för försäljning online.

e)

Ett krav på att återförsäljaren inte ska använda leverantörens varumärken eller märkesnamn på sin webbplats.

f)

Ett direkt eller indirekt förbud mot att använda en specifik kanal för onlineannonsering, till exempel prisjämförelseverktyg eller sökmotorer, eller andra begränsningar av onlineannonsering som indirekt förbjuder användningen av en viss kanal för onlineannonsering, till exempel en skyldighet för återförsäljaren att inte använda leverantörens varumärken eller märkesnamn för att optimera sökresultaten i sökmotorer eller en begränsning av tillhandahållandet av prisrelaterad information till prisjämförelseverktyg. Även om ett förbud mot att använda ett specifikt prisjämförelseverktyg eller en specifik sökmotor i normala fall inte hindrar en effektiv användning av internet för försäljning online, eftersom andra prisjämförelseverktyg eller sökmotorer kan användas för att öka medvetenheten om en köpares onlineförsäljning, skulle ett förbud mot att använda alla de mest använda reklamtjänsterna i respektive kanal för onlineannonsering utgöra ett sådant hinder om de återstående prisjämförelseverktygen eller sökmotorerna inte kan locka kunder till köparens onlinebutik.

a)

Ett direkt eller indirekt förbud mot försäljning på internetbaserade marknadsplatser (93).

b)

Ett krav på att köparen ska driva en eller flera fysiska butiker eller utställningshallar som ett villkor för att bli medlem av leverantörens distributionssystem.

c)

Ett krav på att köparen ska sälja avtalsvaror eller avtalstjänster till ett fastställt absolut belopp (i värde eller volym, men inte i proportion till köparens totala försäljning) utanför internet för att säkerställa att de fysiska butikerna drivs på ett effektivt sätt. Detta absoluta belopp för försäljning i butik kan vara detsamma för alla köpare eller fastställas individuellt för varje köpare på grundval av objektiva kriterier, t.ex. köparens storlek i nätverket eller köparens geografiska plats.

a)

Avtalets art.

b)

Parternas marknadsställning.

c)

Konkurrenternas marknadsställning (föregående och efterföljande marknadsled).

d)

Den marknadsställning som innehas av köparna av avtalsvarorna eller avtalstjänsterna.

e)

Det handelsled som påverkas.

f)

Produktens beskaffenhet.

g)

Marknadens dynamik.

302.

a)

De kan minska konkurrensen eller underlätta samverkan mellan leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster. I synnerhet är det mer sannolikt att en leverantör som inför denna typ av paritetsklausul kommer att kunna höja priset eller minska kvaliteten på sina förmedlingstjänster utan att förlora marknadsandelar. Oavsett priset eller kvaliteten på tjänsterna är säljare av varor eller tjänster som väljer att använda dess plattform skyldiga att erbjuda villkor på plattformen som är minst lika fördelaktiga som de villkor som de erbjuder på konkurrerande plattformar.

b)

De kan förhindra tillträde eller expansion av nya eller mindre leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster genom att begränsa deras möjligheter att erbjuda köpare och slutanvändare differentierade kombinationer av priser och tjänster.