Resolution från Europeiska regionkommittén om konferensen om Europas framtid

(2021/C 300/01)

EUROPEISKA REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

1.

Europeiska regionkommittén instämmer till fullo i att det behövs en bred, verkligt inkluderande, öppen, geografiskt och politiskt balanserad samt decentraliserad debatt om Europeiska unionens framtid.

2.

Kommittén välkomnar att arbetet i anslutning till konferensen om Europas framtid inletts, vilket vi sett fram emot, även om det kvarstår utmaningar till följd av covid-19-pandemin, och vi ser fram emot att bidra till att ambitiösa, långtgående och varaktiga resultat kan uppnås med påtagliga fördelar för alla EU-medborgare.

3.

ReK beklagar att konferensen inleds senare än planerat, vilket kommer att innebära att processen, som var tänkt att pågå i två år, i stället förkortas till ett år. Vi uppmanar dock med eftertryck till att fördubbla ansträngningarna för att göra konferensen till en framgång i fråga om demokratiskt deltagande och medborgardeltagande.

4.

ReK framhåller att konferensen bör vara en process som låter alla medborgare komma till tals, oavsett bakgrund, ålder, ursprung eller bostadsort. Vi uppmuntrar alla aktörer att organisera evenemang och främja den digitala plattformen i hela samhället, även utanför de grupper som vanligen deltar i debatter om EU, så att debatten blir helt inkluderande.

5.

Vi noterar den gemensamma förklaring som undertecknats av Europaparlamentet, Europeiska rådet och Europeiska kommissionen och välkomnar i synnerhet de tydliga hänvisningarna till regionala och lokala myndigheter, regionala parlament och principerna om subsidiaritet och proportionalitet. Vi upprepar vår uppmaning om att få underteckna den gemensamma förklaringen.

6.

Det finns ungefär en miljon folkvalda företrädare på lokal och regional nivå i EU, som arbetar för medborgarnas räkning i nära 90 000 subnationella myndigheter. De utgör den mest omfattande nivån av demokratisk representation i EU och den som är närmast medborgarna, och ansvarar kollektivt för hälften av de offentliga investeringarna i EU och för genomförandet av betydligt mer än hälften av EU:s lagstiftning, och bidrar på så vis avsevärt till uppnåendet av EU:s politiska mål

7.

ReK bekräftar ståndpunkterna i sin resolution av den 12 februari 2020, och upprepar att de flesta diskussionsämnen som valts ut för konferensen, däribland klimat, miljö, avfolkning och den demografiska utmaningen, hälsa, utbildning, kultur, migration, rättsstatsprincipen, digital omvandling, en starkare ekonomi och social rättvisa, faller under de regionala och lokala myndigheternas ansvar. Vi understryker därför att konferensen inte kommer att kunna leverera konkreta förslag om inte en betydande del av dessa förslag framkommer via aktiv dialog och samråd med den subnationella nivån.

8.

Vi försvarar ståndpunkten att konferensen bör visa öppenhet i fråga om reformer av politik och institutioner och bana väg för varaktiga reformer av Europeiska unionen, bortom konferensens slutdatum.

9.

Konferensen innebär ett tillfälle att föra Europa närmare medborgarna och att stärka deras känsla av delaktighet i det europeiska projektet genom ”den europeiska demokratins hus”, där de lokala och regionala myndigheterna utgör husets grund, medlemsstaterna dess väggar och EU dess tak. Vi är beredda att spela en aktiv roll när det gäller att utforska olika politiska vägar för att förbättra flernivåstyret och främja ytterligare integration i Europa inom områden där det är berättigat och tillför mervärde.

10.

Mot bakgrund av den rådande pandemin har det blivit mycket viktigt att stärka de demokratiska principerna och städernas och regionernas centrala roll när det handlar om att ge människor trovärdiga svar, och att betona vikten av att arbeta tillsammans på alla förvaltningsnivåer och över gränserna för att möta gemensamma utmaningar. Detta bör återspeglas fullt ut i konferensens sammansättning och arbetsordning.

11.

ReK har för avsikt att anta en aktiv roll i konferensen via de ledamöter som deltar i styrelsen och som delegater under konferensens plenaröverläggningar. Kommittén åtar sig att ge ett tematiskt bidrag till konferensen i frågor som är av central betydelse för de lokala och regionala myndigheterna, bland annat via en rad lokala medborgardialoger som ReK kommer att anordna i hela EU. Vi efterfrågar att ungdomar och personer som representerar mångfalden i våra samhällen ska delta, vilket är en förutsättning för att föra heltäckande diskussioner.

12.

Vi menar att konferensens plenarförsamling bör vila på en solid demokratisk grund och därför bör ett lämpligt antal företrädare för regionala och lokala parlament och fullmäktigeförsamlingar ingå bland medlemmarna, tillsammans med sina motsvarigheter från Europaparlamentet och de nationella parlamenten. Kommittén understryker vikten av att det råder balans i fråga om geografisk och politisk fördelning samt könsfördelning i konferensen.

13.

ReK understryker vikten av att intensifiera de administrativa insatserna för att beakta synpunkter från EU:s yttersta randområden i debatten under konferensen om Europas framtid. Deras särskilda situation är unik inom EU och de kan utgöra unionens spjutspetsar i andra världsdelar.

14.

Vi välkomnar lanseringen av den flerspråkiga digitala plattformen för konferensen om Europas framtid och åtar oss att främja den och bidra till den genom att anordna inkluderande dialoger och ge relevant återkoppling. Kommittén uppmuntrar de lokala och regionala myndigheterna att sprida plattformen bland medborgarna och främja deltagande av alla samhällsgrupper, oberoende av bakgrund, ursprung och bostadsort.

15.

ReK anser att alla typer av åsikter om EU och dess framtid måste vara företrädda, både i evenemangen och på den digitala plattformen, för att konferensen ska kunna anses vara en verkligt demokratisk process. Vi påpekar dock att vissa minimivärden måste respekteras och att det bland dessa åsikter inte bör tillåtas sådana som strider mot människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstatsprincipen och respekten för mänskliga rättigheter, och inte heller sådana som inbegriper kränkande, ärekränkande, hatiska eller rasistiska uttalanden eller uttalanden som strider mot den allmänna ordningen. Organisatörerna och deltagarna bör utfästa sig att alltid respektera dessa värden.

16.

ReK har redan börjat anordna debatter vid sina plenarsessioner och utskottssammanträden och har antagit yttranden om ämnen som är relevanta för konferensens arbete. Dessutom kommer större ReK-evenemang – såsom Europeiska veckan för regioner och städer, den årliga EuroPCom-konferensen och lokala och regionala medborgardialoger och medborgarsamråd samt evenemang som anordnas av kommitténs politiska grupper – att fokusera på konferensen.

17.

Kommittén framhåller behovet av att fördubbla ansträngningarna på alla förvaltningsnivåer för att det i debatten under konferensen om Europas framtid ska kunna framföras åsikter från områden som är missgynnade på grund av allvarliga och permanenta naturbetingade eller demografiska nackdelar, såsom glesbygdsområden, öregioner, gränsregioner eller bergsområden.

18.

ReK lyfter fram sitt pågående initiativ för samråd med medborgarna genom lokala och regionala dialoger som anordnas av ReK-ledamöter, där en rad lyckade evenemang redan har genomförts innan konferensen inleddes. Dessa evenemang underlättar medborgarnas kontakter med politiker på alla förvaltningsnivåer och visar att debatten om vart EU är på väg är mycket viktig för Europas regioner och städer.

19.

Kommittén erinrar om att konferensen måste nå ut till alla områden i Europa, både stads- och landsbygdsområden. Vi understryker den grundläggande roll som de subnationella nivåerna kan spela för att konferensens debatter ska nå ut till landsbygdsområdena och för att deras särskilda behov också ska beaktas.

20.

Vi värdesätter interinstitutionellt samarbete och mer samverkan vid genomförandet av sådan verksamhet och vi kommer att främja annan utåtriktad verksamhet genom samarbete med våra partner, såsom regionala parlament via nätverket för regionala lagstiftande församlingar (Calre), initiativet RLEG som startats av en grupp regioner med lagstiftningsbefogenheter, RegHub-nätverket och nätverket för sammanhållningsalliansen, unga folkvalda politiker via deras särskilda program, regionala och lokala politiker med ansvar för Europa direkt-kontoren samt pilotprojektet ”Att bygga Europa tillsammans med lokala myndigheter” (BELE).

21.

ReK kommer att fortsätta att stärka sitt samarbete med europeiska och nationella sammanslutningar av lokala och regionala myndigheter, med grupper av berörda parter från regioner och städer, de nationella parlamentens andra kammare samt med andra aktörer.

22.

Vi åtar oss att öka konferensens genomslagskraft och räckvidd samt att främja och använda innovativa former av deltagandedemokrati. De lokala och regionala myndigheterna har dokumenterade erfarenheter när det handlar om att föra in medborgarnas bidrag i det politiska beslutsfattandet. ReK uppmanar medlemsstaterna att aktivt vara med och utforma konferensen på nationell nivå och se till att de lokala och regionala myndigheterna involveras. Det är väsentligt att de deltar i debatten och i diskussionen och mobiliserar medborgarna i sina områden så att man lyssnar till deras synpunkter och så att deras förväntningar återspeglas i det politiska beslutsfattandet.

23.

Kommittén efterlyser att det ska inrättas en permanent europeisk dialog med medborgarna för att stärka demokratin på alla förvaltningsnivåer och uppmuntra medborgarnas deltagande i och inflytande på det europeiska projektet såsom vi förslog i vårt yttrande ”Lokala och regionala myndigheter i den permanenta dialogen med medborgarna” (1), som antogs i oktober 2020. Medborgardialogerna får inte bli en envägskommunikation utan bör utgöra underlag för EU:s beslutsfattande.

24.

Uppföljningen av medborgarnas bidrag, och i synnerhet konferensens avslutande rekommendationer, är lika viktiga som metoden för inflytande. Vi understryker att uppföljningen bör genomföras på ett samordnat och inkluderande sätt och även till fullo involvera ReK. Dessutom anser vi att konferensen bör ges tillräckligt med tid att lägga fram konkreta förslag på hur EU:s institutionella ram kan förbättras och framtidssäkras. Kommittén inser att lika väl som konferensen kan vinna allmänhetens förtroende, kan den också förlora detta förtroende om löftet om resultat och om att ta fasta på alla framförda synpunkter inte uppfylls. Kommittén understryker att konferensens framgång i slutändan kommer att vara avhängig av att medborgarna känner att man har lyssnat på dem och att de har bidragit till att forma EU:s framtid.

25.

Till stöd för ReK:s politiska och institutionella uppdrag under konferensens gång har kommittén inrättat en högnivågrupp om demokrati i Europa (2), som leds av Europeiska rådets tidigare ordförande Herman Van Rompuy. Gruppen kommer att främja diskussioner om ReK:s vision för den europeiska demokratin ur de lokala och regionala myndigheternas perspektiv och om hur man kan stärka de lokala och regionala myndigheternas och ReK:s genomslag och inflytande i EU:s beslutsprocess.

26.

Vi ser fram emot att samarbeta med det slovenska ordförandeskapet för Europeiska unionens råd och att presentera de lokala och regionala myndigheternas bidrag till EU:s framtid vid det 9:e europeiska toppmötet för regioner och städer, som kommer att hållas under det franska ordförandeskapet för Europeiska unionens råd.

27.

Europeiska regionkommittén ger sin ordförande i uppdrag att översända denna resolution till Europaparlamentets talman, Europeiska kommissionens ordförande, Europeiska rådets ordförande och rådsordförandeskapet.

---

(1)  CDR 4989/2019.

(2)  Högnivågruppen leds av den tidigare ordföranden för Europeiska rådet, Herman Van Rompuy. Övriga sex medlemmar är de f.d. kommissionsledamöterna Joaquín Almunia och Androulla Vassiliou, de f.d. ledamöterna av Europaparlamentet Rebecca Harms och Maria João Rodrigues, ordföranden för Europeiska ungdomsforumet, Silja Markkula, samt Tomasz Grosse, professor vid Warszawas universitet.

Resolution från Europeiska regionkommittén om fri rörlighet under covid-19-pandemin (digitalt grönt intyg) och ökad vaccinproduktion

(2021/C 300/02)

EUROPEISKA REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

1.

Covid-19-pandemin har haft betydande konsekvenser för medborgarnas fria rörlighet inom och utanför Europeiska unionen och har särskilt påverkat gränsöverskridande resor och pendling.

2.

Vaccinering för att skydda EU-medborgarna mot covid-19 och de nya varianterna är det viktigaste sättet att få pandemin under kontroll och återupprätta den fria rörligheten.

3.

Kommittén beklagar att EU:s medlemsstater än så länge släpar efter med vaccineringen på grund av en långsam start i fråga om att sluta vaccinavtal med läkemedelsföretag och bristande öppenhet beträffande avtalen, och därefter de försenade vaccinleveranserna och svårigheterna med att organisera vaccinationskampanjer.

4.

En gemensam strategi för att kontrollera och intyga människors status i förhållande till covid-19 är av största vikt för att säkerställa effektiviteten, ändamålsenligheten och interoperabiliteten hos politiska åtgärder och tekniska lösningar för att övervaka pandemin, samt för att underlätta utövandet av rätten att fritt röra och uppehålla sig inom alla EU-medlemsstaters territorier.

5.

Kommittén välkomnar kommissionens förslag till förordning om en ram för utfärdande, kontroll och godtagande av interoperabla intyg om vaccination, testning och tillfrisknande för att underlätta fri rörlighet under covid-19-pandemin (digitalt grönt intyg) samt förslaget till förordning om digitala gröna intyg för tredjelandsmedborgare som lagligen vistas eller är lagligen bosatta i EU.

6.

ReK välkomnar Europaparlamentets ståndpunkt om att ändra namnet till ”covid-19-intyg för EU” för att öka förståelsen för intygets användbarhet och därmed göra det lättare att främja det bland medborgarna. De lokala och regionala myndigheterna spelar en viktig roll när det gäller att främja intyget bland sina invånare och belysa EU:s mervärde i detta sammanhang. Kommissionen uppmanas därför att samarbeta med Europeiska regionkommittén i en gemensam kampanjinsats.

Det digitala gröna intyget

7.

Kommittén upprepar sitt stöd, som uttrycktes i resolutionen om vaccinationskampanjen mot covid-19-pandemin (RESOL-VII/010), för att utarbeta ett standardiserat och interoperabelt vaccineringsbevis för medicinska syften, eftersom det är medicinskt nödvändigt att kunna intyga vaccinationer. För att undvika diskriminering bör detta intyg utfärdas automatiskt inom Europeiska unionen till personer som vaccinerats, tillfrisknat från covid-19 eller testats.

8.

ReK vill understryka att det gröna intyget inte är en ny resehandling som medför nya rättigheter eller privilegier, utan bara ett verktyg vars enda syfte är att göra det lättare för människor att utöva sin fria rörlighet under covid-19-pandemin.

9.

ReK välkomnar att den föreslagna ramen kommer att föreskriva interoperabla intyg inte bara för vaccination mot covid-19 utan även för testning och tillfrisknande för att göra det lättare för innehavarna att utöva sin rätt till fri rörlighet mellan EU-länderna under covid-19-pandemin och förbättra respekten för gällande sanitära åtgärder. Ytterligare överväganden bör göras när det gäller intygets giltighetstid och, vid behov, en uppdatering i framtiden.

10.

Kommittén uttrycker dock oro över denna tekniks verkliga interoperabilitet mellan medlemsstaterna då vissa av dem redan planerar att integrera vaccinintyg i sina coronaspårningsappar, varav många inte är kompatibla med andra coronaspårningsappar i EU.

11.

Det digitala gröna intyget är ett sätt att bekämpa och undanröja hotet från falska covid-19-intyg, som har rapporterats. Höga säkerhetsstandarder måste garanteras, särskilt när det gäller pappersbaserade intyg.

12.

Det digitala gröna intyget bör vara varken en förutsättning för att kunna utöva rätten till fri rörlighet eller en resehandling, och ReK betonar principen om icke-diskriminering, särskilt beträffande personer som inte är vaccinerade.

13.

Artikel 1 i förslaget till förordning bör ändras för att klargöra att det digitala gröna intyget inte skulle påverka gränsarbetares rätt att röra sig fritt mellan sitt hem och sin arbetsplats under pandemin. Det bör inte heller påverka den fria rörligheten för varor och viktiga tjänster på den inre marknaden, inbegripet för medicinska förnödenheter och medicinsk personal genom de så kallade gröna gränsövergångar som avses i kommissionens meddelande om genomförandet av gröna körfält enligt riktlinjerna för gränsförvaltningsåtgärder för att skydda folkhälsan och säkerställa tillgången på varor och viktiga tjänster.

14.

Icke-diskriminering måste innebära att personer som inte är vaccinerade men som gjort ett test som bekräftar att de är friska har möjlighet att utöva sin rätt att resa. Sådana tester måste vara allmänt tillgängliga och erbjudas till lägsta möjliga kostnad.

15.

Kommittén stöder godtagandet av intyg som utfärdats av tredjeländer till EU-medborgare och deras familjemedlemmar om dessa intyg utfärdas i enlighet med standarder som är likvärdiga med dem som fastställs i förordningen. ReK förväntar sig att liknande behandling kommer att medges tredjelandsmedborgare som lagligen vistas eller är lagligen bosatta i EU och som vaccinerats i tredjeländer.

16.

Det digitala gröna intyget bör enbart tillämpas på de vacciner som har fått ett europeiskt godkännande genom beslut av Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA). Artikel 2.3 i kommissionens förordning bör ändras i enlighet med detta.

17.

Kommittén instämmer i att det digitala gröna intyget bör utfärdas kostnadsfritt i digitalt format eller i digitalt format och pappersformat, i linje med EU:s digitaliseringsinsatser. Artikel 3.2 bör ändras i enlighet med detta.

18.

Förordningen bör erkänna medlemsstaternas interna organisation och respektera subsidiaritetsprincipen genom att ta hänsyn till att de nationella myndigheterna inte är de enda myndigheter som utfärdar hälsointyg i vissa medlemsstater. Man bör hänvisa till ”berörda offentliga myndigheter” i hela förordningen (med början i artikel 3.2).

19.

Kommissionen uppmanas att efter det att det digitala gröna intyget har trätt i kraft samordna inskränkningarna i den fria rörligheten för personer inom EU, såsom karantän, självisolering, test för covid-19-infektion eller nekad inresa. I synnerhet framhåller ReK att medlemsstaterna bör underrätta övriga medlemsstater och kommissionen omgående och innan sådana inskränkningar införs, och samtidigt uppge relevanta skäl och uppgifter om de vidtagna åtgärdernas omfattning (ändring av artikel 10.1).

20.

Kommittén efterlyser respekt för dataskyddet på det mycket känsliga och personliga hälsoområdet, och uppmanar EU-lagstiftaren att grundligt bedöma dataskyddskonsekvenserna av det föreslagna intyget i synnerhet, dess förenlighet med den allmänna dataskyddsförordningen och vad gäller lagring av data samt huruvida EU-data skulle kunna överföras ut ur EU. Så snart pandemin är över bör dessa data inte längre bedömas.

21.

ReK framhåller på nytt att de grundläggande rättigheter och de principer som erkänns särskilt i stadgan om de grundläggande rättigheterna måste respekteras när denna förordning genomförs av medlemsstaterna och deras regioner. Det inbegriper rätten till respekt för privat- och familjelivet, rätten till skydd av personuppgifter, rätten till likhet inför lagen och icke-diskriminering, rätten till fri rörlighet och rätten till ett effektivt rättsmedel. I detta avseende bör eventuella inskränkningar av de grundläggande rättigheterna bli föremål för bedömningar och kontroller av proportionaliteten.

22.

Europaparlamentet och Europeiska rådet uppmanas att anta det digitala gröna intyget så snart som möjligt så att intyget och systemet kan tas i full drift i sommar, vilket skulle utgöra ett viktigt steg för återhämtningen i EU:s ekonomi.

23.

Medlemsstaterna uppmanas att tillämpa det digitala gröna intyget med försiktighet. Grundläggande tjänster bör förbli tillgängliga för alla medborgare.

Ökad vaccinproduktion

24.

Kommittén framhåller på nytt att EU:s åtgärder bör följa solidaritetsprincipen. Tillgången till vaccination bör inte avgöras av var människor bor eller av privata företags ekonomiska strategi.

25.

ReK efterlyser en snabb ökning av vaccinproduktionen i Europa och stöder kommissionens insatser för att skala upp denna produktion, särskilt genom att öka antalet tillverkningsanläggningar i EU. Kommissionen uppmanas att undersöka huruvida särskilda bestämmelser om statligt stöd bör övervägas för detta ändamål.

26.

För att öka vaccinproduktionen skulle EU kunna utforska nya lösningar, såsom ett tillfälligt upphävande av patent på läkemedel och medicinsk teknik för att behandla eller förebygga covid-19-infektioner.

27.

Kommittén upprepar sin uppmaning till EU-lagstiftarna att lägga fram kraftfulla och djärva förslag för utveckling och produktion av essentiella läkemedel på europeisk mark, i syfte att säkerställa EU:s strategiska oberoende genom att minska beroendet av tredjeländer.

28.

ReK betonar på nytt att vaccinering av den europeiska befolkningen måste förbli EU:s främsta prioritering, och välkomnar tillståndsmekanismen för export av covid-19-vacciner utanför EU som ett nödvändigt steg för att vaccinproducenterna ska fullgöra sina skyldigheter gentemot EU-medborgarna. Samtidigt framhåller vi att denna vaccinationsprocess enbart kan bli effektiv om EU fortsätter att bidra till att tillhandahålla vacciner till resten av världen, särskilt utvecklingsländerna, i synnerhet inom Covax-alliansen, där 142 stater ingår.

Yttrande från Europeiska regionkommittén om Genomförandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter ur ett lokalt och regionalt perspektiv

(2021/C 300/03)

Huvudföredragande: Anne KARJALAINEN (FI-PES), ledamot av kommunfullmäktige i Kervo Referensdokument: Remiss från det portugisiska ordförandeskapet Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Handlingsplan för den europeiska pelaren för sociala rättigheter (COM(2021) 102 final)

POLITISKA REKOMMENDATIONER

EUROPEISKA REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Allmänna kommentarer

1.

Europeiska regionkommittén välkomnar att det portugisiska ordförandeskapet för Europeiska unionens råd har inkluderat genomförandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter som en prioritering i sitt program, och kommittén har inför det sociala toppmötet i Porto på rådsordförandeskapets begäran utarbetat ett yttrande om det lokala och regionala perspektivet. Det är viktigt att göra ett åtagande på högsta politiska nivå för att främja ett starkt socialt Europa och människors välbefinnande under detta årtionde.

2.

Vi välkomnar varmt kommissionens handlingsplan för den europeiska pelaren för sociala rättigheter, som innehåller de långsiktiga strategier och konkreta instrument som krävs för att i alla EU:s medlemsstater bygga upp mer hållbara ekonomiska och sociala system för framtiden.

3.

Det är positivt att man i handlingsplanen ger erkänsla för de lokala och regionala myndigheternas roll när det gäller att genomföra och utveckla initiativ samt att tillföra dem mervärde. De lokala och regionala myndigheterna har en viktig roll att spela när det gäller att stärka regionernas livskraft och uppnå de kvantifierade övergripande målen för sysselsättning, kompetens och socialt skydd för 2030, förutsatt att tillräckliga medel avsätts för genomförandet av handlingsplanen.

4.

Genomförandeplanen stöttar och främjar de lokala och regionala myndigheternas insatser för att fullfölja sysselsättnings- och socialpolitiken. Vi måste se bortom den nuvarande krisen och göra sociala investeringar för att stärka den sociala dimensionen även med tanke på en välfungerande inre marknad.

5.

Ett tydligt, samordnat och ambitiöst genomförande av den europeiska pelaren för sociala rättigheter kommer att bidra till Europeiska unionens åtagande gentemot FN när det gäller att fullfölja Agenda 2030 och dess 17 mål för hållbar utveckling samt till att den europeiska gröna given förverkligas på ett socialt rättvist sätt.

6.

Vid genomförandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter ska subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna fastställa på vilken nivå EU och medlemsstaterna ska använda sig av de föreslagna politiska instrumenten och lagstiftningsåtgärderna.

Med förenade krafter i Porto

7.

ReK uppmanar medlemsstaterna, arbetsmarknadens parter och det civila samhället som deltar i det sociala toppmötet i Porto att göra ett gemensamt åtagande att påskynda genomförandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter inom sina behörighetsområden samtidigt som människan sätts i centrum. De flesta verktyg som behövs för att genomföra pelarens principer ligger i händerna på medlemsstaterna, regionala och lokala myndigheter samt arbetsmarknadens parter och det civila samhället. För att lyckas krävs det engagemang och delat ansvar mellan de olika styresnivåerna och de berörda parterna, med stöd av EU-institutionerna. Regioner och kommuner är redo att spela sin roll i uppbyggnaden av ett starkt och motståndskraftigt socialt Europa som säkerställer rättvisa i den gröna och digitala omställningen och möjliggör återhämtning från covid-19-krisen i både ekonomiskt och socialt hänseende. Det finns också ett tydligt stöd från allmänheten för detta, eftersom nio av tio européer anser att ett socialt Europa är viktigt (1).

8.

Europa står inför den största hälsomässiga, sociala och ekonomiska krisen i denna generation, vilket är en prövning för den europeiska solidariteten. Covid-19-pandemins inverkan på sysselsättning, fattigdom och människors psykiska välbefinnande kommer att fortsätta under lång tid och ställer krav på sociala och hälsomässiga investeringar av alla förvaltningsnivåer, rätt policymix och ekonomiska resurser. Investeringar och insatser inom ramen för faciliteten för återhämtning och resiliens måste ha en stark social dimension, stärka de sociala trygghetssystemen, finansiera arbetstillfällen av hög kvalitet, förbättra och säkerställa de offentliga tjänsterna, minska fattigdomen och främja jämställdhet. Fokus måste ligga på att i synnerhet skydda de mest utsatta medborgarna, exempelvis personer som riskerar att drabbas av fattigdom och social utestängning, ensamstående föräldrar som har svårt att förena arbete och privatliv, personer med funktionsnedsättning, migranter och personer som utsatts för könsrelaterat våld, och göra återhämtningen inkluderande och socialt rättvis. Det grundläggande åtagandet för de offentliga myndigheternas ekonomiska frihet att tillhandahålla, beställa och finansiera tjänster av allmänt ekonomiskt intresse är av största vikt i detta avseende.

9.

Europeiska unionen befinner sig vid en vändpunkt där det inte bara är möjligt utan också nödvändigt att tänka nytt. Välfärdssystemen måste ses över i en värld som präglas av globala megatrender. Det är viktigare än någonsin att investera i människors välbefinnande och att beakta fördelarna med välfärdsekonomin. Det sociala toppmötet i Porto är ett viktigt tillfälle att enas om gemensamma mål som sätter människors välbefinnande och jämlikhet i centrum för politiken och prioritera sociala frågor i Europeiska unionen på ett varaktigt sätt.

Gemensamma mål att anta i Porto

10.

ReK stöder de tre överordnade mål för sysselsättning, kompetens och socialt skydd som enligt handlingsplanen ska uppnås före slutet av detta årtionde, i linje med FN:s mål för hållbar utveckling. De föreslagna nya överordnade målen ska ha uppnåtts senast 2030 och innebär att minst 78 % av EU:s befolkning i åldern 20–64 år ska ha ett arbete, minst 60 % av alla vuxna ska delta i utbildning varje år och antalet personer som riskerar fattigdom eller social utestängning ska minska med minst 15 miljoner.

11.

För att uppnå sysselsättningsmålet är det nödvändigt att skapa fler högkvalitativa nya arbetstillfällen, förbättra kvinnors sysselsättning, göra det lättare för ungdomar att få tillgång till sysselsättning, med vederbörlig hänsyn till unga som tillhör mindre gynnade grupper, och säkerställa att grupper som är underrepresenterade på arbetsmarknaden deltar fullt ut på denna. Covid-19-krisen har i synnerhet påverkat kvinnors, ungdomars och migranters sysselsättning samt sysselsättningen för personer med funktionsnedsättning. Man bör också uppmärksamma svårigheterna för de personer som möter diskriminering på arbetsmarknaden på andra grunder såsom ålder, etniskt ursprung, ras, religion eller övertygelse och sexuell läggning.

12.

Vi instämmer i att de föreslagna initiativen avseende arbetsliv och omfattande kollektivförhandlingar är viktiga för att säkerställa ett bättre skydd för arbetstagarna. Nya arbetsformer, arbetskraftens rörlighet, plattformsekonomin, flexibla arbetstider och distansarbete kräver att arbetsmarknadens parter för en gemensam dialog och deltar aktivt i genomförandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter. Av samma skäl beklagar vi att handlingsplanen inte omfattar en debatt om ett permanent europeiskt arbetslöshetsförsäkringssystem utöver utvärderingen av erfarenheterna av det europeiska instrumentet för tillfälligt stöd för att minska risken för arbetslöshet i en krissituation (Sure).

13.

De nya strategierna för industrin, den cirkulära ekonomin och små och medelstora företag samt den sociala ekonomin stöder skapandet av arbetstillfällen av hög kvalitet och ökad konkurrenskraft. Dessa strategier måste också minska skillnaderna mellan könen när det gäller förnybar energi och gröna jobb.

14.

Kommittén vill rikta uppmärksamheten på befintliga kriterier för socialt ansvar i offentlig upphandling och deras bidrag till förebyggandet av social dumpning. Vi föreslår därför att tilldelningen av offentliga kontrakt i högre grad ska vara beroende av att rättvisa löner och andra anställningsvillkor som fastställs i lag och/eller kollektivavtal följs, även i underleverantörskedjor.

15.

Balansen mellan arbete och privatliv och bättre tillgång till arbetsmarknaden för kvinnor, som står för den överväldigande merparten av anhörigvårdarna, måste säkerställas, och särskild uppmärksamhet riktas mot ensamstående föräldrar och stora familjer. Samtidigt förbättrar en ökning av kvinnors sysselsättningsgrad och en minskning av löneskillnaderna kvinnors pensioner och minskar även risken för fattigdom bland pensionärer.

16.

Vi efterlyser ett snabbt genomförande av ungdomsgarantin och att insatserna särskilt inriktas på att ta itu med situationen för unga i åldern 15–29 år som varken arbetar eller studerar. Genom att modernisera lärlingsutbildningarna och förbättra praktikprogrammen ökar ungdomarnas chanser att hitta jobb inom tillväxtsektorerna, vilket är viktigt mot bakgrund av att ungdomsarbetslösheten har ökat kraftigt i hela Europa under covid-19-krisen. Vi efterlyser även åtgärder för att undvika att modellerna för att främja ungdomssysselsättning leder till osäkra anställningar.

17.

Återhämtningen från covid-19-krisen, den gröna och digitala omställningen och de demografiska förändringarna påverkar Europas regioner och sektorer på olika sätt, vilket kräver omfördelning och omfattande omskolning av arbetskraften. Vi uppmanar medlemsstaterna, de lokala och regionala myndigheterna och arbetsmarknadens parter att hitta lösningar för vuxnas tillgång till kompetenshöjning och omskolning, med utgångspunkt i god praxis och EASE-systemet, särskilt för äldre arbetslösa (2).

18.

Utbildnings- och kompetensmålen bör kopplas inte bara till fullbordandet av det europeiska området för utbildning, utan även till det europeiska forskningsområdet och kompetensagendan för Europa, samtidigt som ingen hamnar på efterkälken i den gröna och digitala omställningen.

19.

De lokala och regionala myndigheterna har en viktig roll att spela när det gäller att utveckla kompetenspolitiken och tillhandahålla utbildning. Man bör dra nytta av lärlingsavtal som en del av effektiva aktiva arbetsmarknadsåtgärder (3) och inom den europeiska ramen för ändamålsenliga lärlingsutbildningar (4) för att göra det möjligt – särskilt för små och medelstora företag – att erbjuda ungdomar lärlingsplatser och förbättra situationen på arbetsmarknaden för underrepresenterade grupper.

20.

Det är viktigt att genomföra Europeiska unionens jämlikhetsstrategi på ett effektivt sätt, med särskild uppmärksamhet på integrering av kvinnor i utsatta situationer (kvinnor som utsatts för könsrelaterat våld, ensamstående föräldrar osv.). Jämställdhet och erkännande av varierande könsuttryck måste integreras på ett övergripande sätt i genomförandet av pelaren.

21.

Trots de ansträngningar som gjorts har fattigdom eller social utestängning inte utrotats i Europa och covid-19-pandemin förväntas förvärra situationen ytterligare. Även om målet för fattigdomsminskning skulle kunna vara mer ambitiöst, särskilt med tanke på de sociala skador som pandemin orsakar, måste den främsta prioriteringen för årtiondet vara att lyfta minst 15 miljoner personer – varav minst en tredjedel bör vara barn – ur fattigdom, vilket kräver att fokus läggs på de bakomliggande orsakerna till fattigdom och på effektiva åtgärder med heltäckande åtgärder i de mest missgynnade områdena. Nationella inkomststödåtgärder och relaterade stödtjänster för personer utanför arbetsmarknaden är en sista utväg för att garantera ett värdigt liv.

22.

Kommittén påpekar den viktiga roll som offentliga sociala tjänster spelar på lokal och regional nivå vid genomförandet av viktiga principer för sociala rättigheter för att mildra de negativa sociala konsekvenserna av pandemin. Dessa är avgörande för att göra den ekonomiska återhämtningen mer rättvis och socialt inkluderande, genom stöd till sysselsättning, hälsa och social delaktighet för de mest utsatta.

23.

Det är viktigt att genomföra den europeiska barngarantin och strategin för barnets rättigheter på ett effektivt sätt genom nationella barnomsorgsplaner som främjar lika möjligheter för alla barn och bryta den onda cirkel som innebär att sämre förutsättningar överförs från en generation till nästa, genom att garantera tillgång till grundläggande tjänster för barn som riskerar fattigdom eller social utestängning. Alla barn måste ha tillgång till barnomsorg, förskoleverksamhet och förskoleutbildning av god kvalitet, hälsosam kost och aktiviteter efter skolan. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt barn i utsatta situationer, såsom hemlösa barn och barn utan föräldravård, i syfte att ge dem samhälls- och familjebaserad vård och se till att inget barn lämnas utanför. Att förebygga och bekämpa alla former av våld och diskriminering, främja ett barnvänligt rättsväsende och stärka barns deltagande i samhället är också viktiga prioriteringar, vilket tydligt anges även i den nya övergripande EU-strategin för barnets rättigheter. Barnets rättigheter måste också skyddas i den digitala världen.

24.

Av samma skäl måste man på ett effektivt sätt tillgodose behoven hos en växande åldrande befolkning och säkerställa dem livskvalitet genom att skydda deras rätt till social omsorg, dagvård och långtidsvård av god kvalitet. Dessa sektorer har drabbats i hög grad av pandemin och lider brist på kvalificerad arbetskraft.

25.

Kommuner och regioner har en viktig roll att spela när det gäller att tillhandahålla offentliga tjänster, och tillräckliga ekonomiska resurser måste finnas tillgängliga för denna viktiga uppgift. Investeringar i grön, digital och social infrastruktur minskar de regionala skillnaderna och förbättrar tillgången till överkomliga offentliga tjänster i landsbygdsområden, eftersatta stadsområden, områden som påverkas av strukturomvandlingar och områden med allvarliga och permanenta naturbetingade eller demografiska nackdelar, såsom de yttersta randområdena och mer avlägsna eller isolerade regioner där tillgången till digitala resurser ofta är mer begränsad.

26.

Kommuner och städer spelar en viktig roll i stadsplaneringen och i tillhandahållandet av offentligägda, kooperativa, hållbara och prismässigt överkomliga bostäder. Utbudet av anständiga bostäder måste ökas för alla medborgare, och anpassas efter deras specifika behov, till exempel när det gäller äldre personer och personer med funktionsnedsättning, för att bidra till ett självständigt liv och förhindra att de blir institutionaliserade. Detta gäller även behoven för större familjer och ensamstående föräldrar, personer som utsatts för könsrelaterat våld och ungdomar som när de var omyndiga omfattades av skyddsåtgärder. Bostadslösningar måste integreras i de lokala utvecklingsplaner som syftar till att skapa anständiga bostadsområden. Strategier för inkludering, skydd och deltagande bör inte bara tillämpas av EU:s renoveringsvågsstrategi, utan även komma till stånd genom ett starkt åtagande från EU:s och medlemsstaternas sida om att bygga nya bostäder, bland annat för långtidshyreskontrakt. Det är mycket viktigt att se till att lokala och regionala myndigheter bättre kan kombinera olika finansieringskällor och bygga hållbara bostäder. Hemlöshet måste hanteras på ett integrerat och holistiskt sätt genom att man inriktar sig på att förbättra skyddsnäten för hemlösa när det gäller hälsa och socialt stöd. Till exempel har metoden ”bostad först” (Housing First) varit framgångsrik när det gäller att minska långvarig hemlöshet. Lokala och regionala myndigheter bör därför ingå i den europeiska plattformen för åtgärder mot hemlöshet. Det är därför beklagligt att det i handlingsplanen inte fastställs något kvantitativt mål för kampen mot hemlöshet.

27.

Lokala och regionala aktörer har en betydande möjlighet att påverka utsläppen under de kommande årtiondena genom hållbar planering och investeringar i energiproduktion, byggnation och transport. Åtgärder som vidtas i anslutning till den europeiska byggnadsrenoveringsvågen kan öka sysselsättningen, förbättra livskvaliteten och motverka energifattigdom genom att stödja investeringar i energieffektivitet i låginkomsthushåll. För att skydda hyresgästernas rättigheter och undvika gentrifiering bör bostadskostnaderna neutraliseras (inklusive hyror, energikostnader och driftskostnader) när offentligt stöd tillämpas inom ramen för renoveringsvågen.

28.

Covid-19-pandemin har ytterligare vidgat den digitala klyftan. Vi föreslår att man främjar ”digital sammanhållning” som ett av EU:s mål så att lämplig digital infrastruktur finns på plats för att se till att göra e-tjänster och digital utbildning tillgängliga för alla. Särskild uppmärksamhet bör ägnas tillgången till digitala verktyg för mindre gynnade och utsatta grupper.

Den sociala resultattavlan

29.

ReK påpekar att de nationella genomsnitten för sociala indikatorer inte omfattar alla sociala utmaningar i Europeiska unionen. Detta kan leda till missvisande resultat genom att dölja att det ofta finns sociala och regionala skillnader i medlemsstaterna. En regional social resultattavla skulle kunna bidra till att forma en stark regional uppföljningspolitik som säkerställer att den sociala pelaren genomförs på alla nivåer och att regionala investeringar är inriktade på att uppnå pelarens principer. Den regionala uppföljningen ska bygga på uppgifter som redan samlats in och får inte medföra någon administrativ börda för regionerna.

30.

Det är nödvändigt att främja en stark, effektiv och tydlig gemensam EU-politik för att säkerställa en korrekt hantering av migrationsströmmarna där medlemsstaterna och regionerna deltar fullt ut. Kommittén upprepar sin fasta övertygelse ”att migrations- och asylpaktens mål, i synnerhet förverkligande av solidaritet mellan medlemsstaterna och en övergripande strategi för att sammanföra åtgärderna på områdena migration, asyl, integration och gränsförvaltning, enbart kan uppnås av medlemsstaterna om de agerar samfällt inom ramen för det gemensamma europeiska asylsystemet och alla medlemsstaters intressen och kapacitet erkänns bättre i solidaritetsmekanismen” (5).

31.

Det är viktigt att lägga till indikatorer och tillämpa de instrument som har tagits fram inom EU, t.ex. det regionala indexet över social utveckling, som i bred omfattning täcker samtliga 20 principer i den sociala pelaren. Redovisningen av värdena för alla indikatorer bör uppdelas per intresseområde, inbegripet kön, eftersom jämställdhet mellan könen är en övergripande princip för den europeiska pelaren. Det finns ett behov av att vidareutveckla evidensbasen och indikatorerna för de landsspecifika rekommendationerna för att bättre uppnå pelarens mål. De lokala och regionala myndigheterna bör aktivt delta i debatten om att förbättra den sociala resultattavlan.

Socioekonomisk styrning

32.

ReK noterar att den europeiska planeringsterminen och faciliteten för återhämtning och resiliens för närvarande är de viktigaste rättsliga instrument som finns tillgängliga för att uppmuntra, stödja och vägleda nationella regeringar att arbeta för genomförandet av principerna i den europeiska pelaren för sociala rättigheter i Europeiska unionen. Den europeiska pelaren för sociala rättigheter bör prioriteras inom ramen för den europeiska planeringsterminen i syfte att säkerställa att återhämtningen från den nuvarande krisen verkligen är inkluderande och tar itu med social utestängning, fattigdom och ojämlikhet.

33.

ReK upprepar sitt krav på bättre samordning av den ekonomiska politiken och socialpolitiken mellan EU-nivån och den nationella nivån inom ramen för den europeiska planeringsterminen, och uppmanar de lokala och regionala myndigheterna att i högre grad delta i denna samordning genom delad förvaltning baserad på subsidiaritetsprincipen. Enligt denna princip bör strategisk programplanering och genomförande inte enbart delegeras till medlemsstaterna utan även till de lokala och regionala myndigheterna, som har de bästa förutsättningarna att bemöta lokala behov och utmaningar på ett ändamålsenligt sätt (6).

34.

Det bör inom ramen för hållbar finansiering inrättas en ”social taxonomi” som ett verktyg för att öka investeringarna i social infrastruktur, såsom hälso- och sjukvård, utbildning eller bostäder. Ett sådant verktyg skulle kunna bidra till att hantera utmaningarna när det gäller tillgången till grundläggande tjänster genom att belöna användningen av ny teknik och insatser för att främja en kvalificerad arbetskraft och motverka personalbrist, samtidigt som de sociala infrastrukturinvesteringarna bättre kan erkännas som värdefulla investeringstillgångar.

Finansiering

35.

ReK förespråkar att man vid genomförandet på nationell nivå av den europeiska pelaren för sociala rättigheter drar nytta av den fleråriga budgetramen och återhämtningsinstrumentet Next Generation EU, samtidigt som detta gynnar den gröna och digitala omställningen, social rättvisa och motståndskraft.

36.

Kommittén uppmuntrar programmyndigheterna att flagga de utgifter inom struktur- och investeringsfonderna som avser genomförandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter.

37.

Vi efterlyser mer resurser till den lokala och regionala nivån från nationella budgetar och EU-medel för att finansiera lokala åtgärder, tjänster och sociala investeringar, i synnerhet för att stödja de mest utsatta grupperna, med respekt för principerna om lika möjligheter och icke-diskriminering.

38.

Vid planeringen av hur medel ska tilldelas bör man i större utsträckning använda bedömningen av deras fördelningseffekter för att bättre uppskatta hur reformer och sociala investeringar återverkar på olika grupper.

---

(1)  Eurobarometer 03/2021 om sociala frågor.

(2)  Effektiva aktiva arbetsmarknadsåtgärder (EASE) C(2021) 1372.

(3)  Se ovan.

(4)  Rådets rekommendation om en europeisk ram för ändamålsenliga lärlingsutbildningar 2018.

(5)  COR 4843/2020.

(6)  COR 2167/2020.

Yttrande från Europeiska regionkommittén – Utvidgningspaketet 2020

(2021/C 300/04)

Föredragande: Nikola Dobroslavić (HR–EPP), distriktsordförande, Dubrovnik-Neretva Referensdokument: Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – 2020 års meddelande om EU:s utvidgningspolitik COM(2020) 660 final; SWD(2020) 350 final; SWD(2020) 351 final; SWD(2020) 352 final; SWD(2020) 353 final; SWD(2020) 354 final; SWD(2020) 355 final; SWD(2020) 356 final Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – En ekonomisk plan och en investeringsplan för västra Balkan COM(2020) 641 final

POLITISKA REKOMMENDATIONER

EUROPEISKA REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Allmänna kommentarer

1.

Europeiska regionkommittén (ReK) noterar med stort intresse kommissionens meddelande om EU:s utvidgningspolitik 2020, rapporterna om kandidatländerna Albanien, Montenegro, Nordmakedonien, Serbien och Turkiet, rapporterna om de potentiella kandidaterna Bosnien och Hercegovina samt Kosovo (1), samt kommissionens meddelande om en ekonomisk plan och en investeringsplan för västra Balkan.

2.

ReK välkomnar att man vid toppmötet mellan EU och länderna på västra Balkan i Zagreb i maj 2020 åter framhöll utvidgningsprocessens geostrategiska betydelse som en investering i fred, stabilitet, säkerhet och ekonomisk tillväxt i hela Europa och tydligt betonade stödet för det europeiska perspektivet för västra Balkan. Kommittén bekräftar att den stöder en EU-anslutning för alla länder på västra Balkan, förutsatt att de uppfyller alla anslutningskriterier. I detta sammanhang understryker vi vikten av att sända positiva signaler till länderna på västra Balkan för att främja deras engagemang i den långa processen för att bli EU-medlemmar.

3.

Vi uppmanar kommissionen att vid utarbetandet av utvidgningspaketet hålla fast vid höga standarder i fråga om öppenhet, delaktighet och lyhördhet och att i sin rapport ange hur berörda aktörer från utvidgningsländerna, särskilt företrädare för lokala och regionala myndigheter, har konsulterats vid utarbetandet av detta dokument och lägesrapporterna, och i vilken utsträckning de konsulterade parterna har fått ta del av resultaten av samrådet.

4.

ReK upprepar att reformen av den offentliga förvaltningen i länderna på västra Balkan, som kommissionen systematiskt övervakar i enlighet med principerna för offentlig förvaltning, inte kan slutföras utan ett gott lokalt styre. Vi uppmanar kommissionen att till åtgärderna och verktygen till stöd för reformen av den offentliga förvaltningen foga mer exakta resultatindikatorer när det gäller decentralisering på skatteområdet, stärkt kapacitet för de lokala och regionala myndigheterna att utveckla och tillhandahålla tjänster av hög kvalitet för medborgarna och näringslivet samt främjande av en inkluderande och evidensbaserad process för utveckling av politiken på lokal och regional nivå.

5.

Kommittén beklagar de bristfälliga framsteg som länderna på västra Balkan har gjort när det gäller de grundläggande frågorna om rättsstatsprincipen, de demokratiska institutionernas funktion och korruptionsbekämpning, samt den fortsatt ogynnsamma miljön för oberoende mediers verksamhet och utvecklingen av det civila samhället.

6.

Vi understryker att brist på politisk mångfald, eller att folkvalda som tillhör oppositionspartier på lokal nivå fråntas sina poster eller trakasseras, i vissa av länderna på västra Balkan utgör stora utmaningar för den lokala demokratin i dessa länder.

7.

Vi oroar oss över att bristen på framsteg i utvidgningsprocessen skulle kunna leda till att samtliga länder på västra Balkan utsätts för ett ännu större inflytande från tredje parter (bl.a. Ryssland och Kina) som ständigt strävar efter att stärka sin ställning i regionen.

8.

ReK stöder EU:s insatser för att stärka resiliensen i länderna på västra Balkan, men även det närmare samarbetet om cybersäkerhet och strategisk kommunikation, som syftar till att säkerställa att all externt finansierad ekonomisk verksamhet överensstämmer med EU:s värden, normer och standarder, särskilt på viktiga områden såsom offentlig upphandling, miljö, energi, infrastruktur och konkurrens.

9.

Kommittén välkomnar EU:s omfattande stöd till regeringarna på västra Balkan för att de ska kunna hantera utmaningarna i samband med covid-19-pandemin och vidta ändamålsenliga åtgärder som svar på akuta hälsomässiga och socioekonomiska behov. Vi uppmanar kommissionen att erkänna de lokala och regionala myndigheternas viktiga roll i hanteringen av covid-19-pandemin och att föreslå ytterligare åtgärder för att stödja det decentraliserade samarbetet mellan de lokala och regionala myndigheterna och stärka deras krishanteringskapacitet.

10.

ReK uppmanar kommissionen att, i syfte att skapa en bättre miljö för lokala och regionala myndigheter, föreslå metoder för att involvera företrädare för nationella, regionala och lokala myndigheter i länderna på västra Balkan i arbetet med konferensen om Europas framtid. Vi föreslår att man anordnar en rad medborgardialoger på västra Balkan för att ge medborgarna möjlighet att föra fram sina farhågor och förväntningar kring medlemskap i Europeiska unionen.

Landspecifika iakttagelser

11.

Kommittén stöder till fullo att man snarast möjligt ska anta förhandlingsramen för och inleda anslutningsförhandlingarna med Nordmakedonien och Albanien, vilket skulle vara en bekräftelse på att det politiska stödet för utvidgningsprocessen är trovärdigt och att man håller fast vid löftet om att inleda anslutningsförhandlingar med de länder som har uppfyllt de kriterier som krävs.

12.

Vi konstaterar med oro att Serbien och Montenegro – två länder med vilka anslutningsförhandlingar pågår – måste agera mer beslutsamt för att förbättra situationen i fråga om yttrandefrihet och oberoende mediers verksamhet, men också för att göra framsteg i fråga om rättsväsendets oberoende och korruptionsbekämpning.

13.

ReK välkomnar de övergripande framsteg som hittills gjorts i anslutningsförhandlingarna med Serbien men efterlyser emellertid snabbare reformer när det gäller rättsstatsprincipen och de grundläggande rättigheterna samt framsteg i normaliseringen av Serbiens förbindelser med Kosovo, i enlighet med vad som anges i förhandlingsramen. ReK uppmanar de serbiska myndigheterna på alla förvaltningsnivåer att otvetydigt informera om landets förhoppningar om integrering i EU och om förbindelserna med EU, som är Serbiens viktigaste politiska och ekonomiska partner.

14.

ReK beklagar att den politiska mångfalden i Serbien har försämrats drastiskt, att det saknas en livskraftig opposition i det serbiska parlamentet och att förutsättningarna för att utveckla den lokala demokratin är ogynnsamma. Kommittén erinrar om behovet av att ta itu med de långvariga bristerna i valprocessen genom en öppen och inkluderande dialog med de politiska partierna och andra berörda parter i god tid före nästa val, varvid rekommendationerna från OSSE:s kontor för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter måste respekteras.

15.

Kommissionen bör uppmana Montenegro att öka sina ansträngningar för att säkerställa en öppen och inkluderande process för offentligt beslutsfattande, med starkare central kvalitetskontroll av offentliga samråd med berörda parter.

16.

Kommittén uttrycker oro över de begränsade framstegen i Bosnien och Hercegovina när det gäller de prioriterade reformerna i fråga om de demokratiska institutionernas funktionssätt, rättsstatsprincipen, skyddet av grundläggande rättigheter och reformen av den offentliga förvaltningen, som framhålls i kommissionens yttrande om Bosnien och Hercegovinas ansökan om EU-medlemskap (2). Det gäller särskilt underlåtenheten att följa Europadomstolens avgöranden och beslut samt författningsdomstolens beslut om vallagarna, bristen på jämlikhet mellan de konstituerande folkgrupperna och respekten för de andra befolkningsgruppernas rättigheter samt de otillräckliga framstegen i fråga om korruptionsbekämpning och professionalisering och avpolitisering av den offentliga förvaltningen.

17.

Vi välkomnar att lokala val slutligen anordnades i Mostar (Bosnien och Hercegovina) den 20 december 2020 efter mer än tolv år. Det är ett viktigt bidrag till stärkandet av de demokratiska processerna, i enlighet med principerna i den europeiska stadgan om lokalt självstyre och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och ett incitament att ytterligare stärka möjligheterna för ett framtida EU-medlemskap för Bosnien och Hercegovina.

18.

ReK ser dock med oro på de bekräftade fallen av valfusk i Mostar och den hatpropaganda som åtföljdes av incidenter riktade mot några av kandidaterna i de lokala valen. Kommittén uppmanar därför Bosnien och Hercegovinas parlament att genomföra nödvändiga ändringar av vallagen inför det kommande allmänna valet 2022 för att undvika valfusk i framtiden. Vi uppmanar Europeiska unionens delegation till Bosnien och Hercegovina att tillsammans med andra företrädare för det internationella samfundet starkt fördöma hatpropaganda och attacker mot kandidater, särskilt kvinnliga kandidater, på det sätt som skedde före valet i Mostar.

19.

ReK uppmanar kommissionen att insistera på lösningar för att inrätta en sammanslutning av kommuner med serbisk majoritetsbefolkning i Kosovo – där ReK erbjuder konkret stöd och samarbete genom sin roll och sakkunskap – och för en ytterligare normalisering av förbindelserna mellan Serbien och Kosovo.

20.

Kommittén uppmanar kommissionen att, i linje med sina egna rekommendationer och Europaparlamentets positiva rekommendationer, som ReK ställer sig helt bakom, åter begära att rådet tar itu med frågan om viseringsliberalisering med Kosovo.

21.

Vi erinrar om vikten av lagstiftningsreformer för att säkerställa en tydlig befogenhetsfördelning och fördelning av finansiella resurser mellan centrala och lokala myndigheter i Kosovo.

22.

ReK uppmanar Albanien att göra ytterligare framsteg när det gäller de prioriteringar som rådet fastställde i punkt 10 i sina slutsatser av den 25 mars 2020.

23.

ReK uppmanar Albanien att fortsätta och konsolidera den territoriella förvaltningsreformen i landet, som en del av ett bredare program för decentralisering och förstärkning av det lokala självstyret på skatteområdet och av kommunernas kapacitet att tillhandahålla offentliga tjänster av hög kvalitet, och efterlyser också ett starkare politiskt stöd för genomförandet av målen i handlingsplanen för decentralisering och lokalt styre fram till 2022. Vi anmodar de albanska myndigheterna att genomföra en övergripande jordreform, befästa äganderätten och snabbt göra framsteg med processen för registrering och ersättning. Albanien uppmanas att snabbt anta och genomföra den återstående lagstiftningen för 2017 års ramlagstiftning om skydd av nationella minoriteter och välkomnar antagandet av lagen om folkräkning.

24.

Vi efterlyser en ytterligare förstärkning av rollen för det albanska rådet för samråd med centrala och lokala myndigheter, som ett gott exempel på institutionaliseringen av de lokala myndigheternas roll i beslutsfattandet.

25.

ReK påpekar att det saknas ett integrerat system för planering, förvaltning och övervakning av den regionala utvecklingen i Nordmakedonien, men även i de flesta andra länder på västra Balkan, och efterlyser en förstärkning av den administrativa och tekniska kapaciteten i de operativa strukturerna för förvaltning av EU-medel, särskilt i fråga om transporter och miljöskydd.

26.

Kommittén fördömer starkt Turkiets fortsatta allvarliga tillbakagång på grundläggande områden i EU:s regelverk, inbegripet den allvarliga och varaktiga urholkningen av den lokala demokratin i Turkiet, den avsevärda försämringen i fråga om centrala mänskliga rättigheter, EU:s grundläggande värden och rättsstatsprincipen samt den generella försvagning av effektiva kontroller och motvikter i det politiska systemet som föreligger efter ikraftträdandet av författningsändringarna i landet.

27.

Vi är oroade över att valda borgmästare i den sydöstra delen av landet fortsatt tvingas att avgå och ersätts med förvaltare som utsetts av regeringen och över gripandena av andra lokala företrädare. Vi uppmanar Turkiet att, i enlighet med den europeiska konventionen om kommunal självstyrelse och Venedigkommissionens rekommendationer, upphöra med åtgärder som undergräver den lokala demokratin och som inverkar negativt på det allmänna demokratiska klimatet, på både regional och lokal nivå.

28.

Kommittén erinrar om Turkiets EU-fientliga retorik och fördömer starkt Turkiets olagliga och provocerande beteende mot två EU-medlemsstater, nämligen Grekland och Cypern, i form av allvarliga och upprepade kränkningar av deras suveränitet och suveräna rättigheter och en aggressiv retorik mot grannländerna som saknar motstycke och som är fullständigt oförenlig med landets status som kandidatland.

29.

ReK fördömer Turkiets ensidiga åtgärder i Varosha och manar till full respekt för FN:s säkerhetsråds resolutioner 550 och 789. Kommittén stöder ett snabbt återupptagande av förhandlingarna under FN:s överinseende och stöder fortfarande helhjärtat en övergripande lösning på Cypernproblemet inom ramarna för FN och i överensstämmelse med relevanta resolutioner från FN:s säkerhetsråd samt i linje med de principer som EU bygger på. Vi förväntar oss detsamma av Turkiet.

30.

ReK bekräftar att det ligger i EU:s strategiska intresse att försöka lösa meningsskiljaktigheter med Turkiet genom dialog och i enlighet med internationell rätt och att upprätta ett samarbete som gynnar båda parter. Vi rekommenderar att man inom ramen för migrations- och flyktingsamarbetet öronmärker EU-medel för direkta åtgärder från regionala och lokala myndigheter som deltar i hanteringen av migrationsströmmar, fördrivna personer och flyktingar i Turkiet. Återtagandeavtalet mellan EU och Turkiet bör genomföras fullt ut och effektivt gentemot alla medlemsstater, och vi konstaterar att samarbete med EU:s samtliga medlemsstater på området rättsliga och inrikes frågor fortfarande är centralt.

De lokala och regionala myndigheternas roll i utvidgningsprocessen och stärkandet av det regionala samarbetet

31.

Kommittén framhåller de lokala och regionala myndigheternas viktiga roll när det gäller att uppfylla kriterierna för EU-medlemskap och genomföra EU:s regelverk, särskilt i fråga om ekonomisk och social sammanhållning, jordbruk och livsmedelssäkerhet, miljöskydd, offentlig upphandling och socialpolitik, samt de lokala och regionala myndigheternas viktiga bidrag när det gäller att informera om konsekvenserna av anslutningen till unionen och säkerställa medborgarnas stöd för anslutningsprocessen.

32.

Vi beklagar bristen på konkreta politiska förslag från EU om systematiskt och strategiskt stöd till lokala och regionala myndigheter i länderna på västra Balkan, vilket ReK redan uttryckt i sina yttranden om utvidgningspaketen för 2018 och 2019.

33.

ReK välkomnar kommissionens insatser för att utvärdera det ekonomiska stöd som EU tillhandahållit till lokala myndigheter i utvidgnings- och grannskapsregionerna under perioden 2010–2018, och efterlyser en bred spridning av de värdefulla resultaten av utvärderingen.

34.

Kommittén uppmanar kommissionen att utveckla praktiska stödinstrument för en effektiv kapacitetsuppbyggnad för lokala och regionala myndigheter på västra Balkan, bl.a. genom särskilda tematiska stödprogram eller regionala projekt för tekniskt bistånd, och genom fortlöpande utbyte, mentorskap och nätverksarbete.

35.

Vi uppmanar än en gång kommissionen att utvidga stödprogrammet för förbättring av förvaltning och ledning (Sigma) till förvaltningsnivåerna under den nationella nivån i kandidatländerna och de potentiella kandidatländerna, i syfte att fastställa decentraliserade modeller för reformer av den offentliga förvaltningen och stödja en förbättring av det lokala styret och den lokala offentliga förvaltningen, så att EU:s regelverk kan tillämpas.

36.

Kommissionen uppmanas på nytt att införa tillfälliga operativa metoder som möjliggör användning av Taiex- och partnersamverkansinstrumenten för samarbete mellan lokala och regionala myndigheter i medlemsstater, kandidatländer och potentiella kandidatländer.

37.

ReK påminner om vikten av att ge fortsatt stöd till lokala och regionala myndigheter på västra Balkan genom Europeiska regionkommittén och dess relevanta samarbetsorgan, såsom arbetsgruppen för västra Balkan och de gemensamma rådgivande kommittéerna med Montenegro, Nordmakedonien och Serbien, men pekar också på behovet av att i högre grad synliggöra dessa organs verksamhet på nationell och regional nivå. Kommittén framhåller i detta sammanhang också vikten av att snarast inrätta en gemensam rådgivande kommitté med Albanien.

38.

Kommissionen uppmanas att förbättra indikatorerna för att mäta framstegen med reformen av den offentliga förvaltningen när det gäller de lokala och regionala myndigheternas deltagande i planeringen, utvecklingen, genomförandet och utvärderingen av den offentliga politiken, och att ta fram ytterligare åtgärder för att stärka och effektivisera mekanismerna för samråd med lokala och regionala myndigheter vid utformningen av politik som påverkar deras arbete och kvaliteten på de tjänster som erbjuds medborgarna på lokal förvaltningsnivå.

39.

Vi välkomnar det stöd som kommissionen hittills har gett för att stärka ungdomssamarbetet i länderna på västra Balkan, som är mycket viktigt för att bevara och vidareutveckla goda grannförbindelser, bl.a. stöd till initiativ såsom det regionala samarbetskontoret för ungdom. Kommissionen uppmanas att i framtida initiativ till stöd för ungdomssamarbete säkerställa ett mer omfattande deltagande av lokala och regionala myndigheter som viktiga partner för lokala ungdomsorganisationer och utbildningsinrättningar vid genomförandet av ungdomsprojekt som bidrar till att stärka goda grannförbindelser.

40.

ReK föreslår att även företrädare för lokala och regionala myndigheter i framtiden på ett lämpligt sätt får delta i arbetet med regeringskonferenserna om anslutningsförhandlingarna.

Rättsstaten, de grundläggande rättigheterna och förutsättningarna för oberoende mediers verksamhet

41.

Kommittén upprepar att rättsstatsprincipen och de demokratiska institutionernas funktion är viktiga riktmärken mot vilka EU bedömer kandidatländernas framsteg på vägen mot medlemskap, och uttrycker oro över de begränsade framstegen och de många utmaningarna på grund av bristen på politisk vilja, den fortsatta förekomsten av vissa inslag av ”statskapning” (state capture), de begränsade framstegen när det gäller rättsväsendets oberoende samt det institutionella motståndet mot och den ogynnsamma miljön för oberoende mediers verksamhet i de flesta kandidatländer och potentiella kandidatländer.

42.

En gynnsam miljö för oberoende mediers och det civila samhällets utveckling och verksamhet är en förutsättning för att de komplexa reformerna i processen för anslutning till unionen ska vara hållbara och oåterkalleliga, samt en grund för den lokala demokratins utveckling.

43.

Vi rekommenderar kommissionen att konsekvent tillämpa villkorlighet i fråga om efterlevnad av EU:s regler vid användningen av medel från EU:s fonder och den ekonomiska planen och investeringsplanen, särskilt i förfaranden för offentlig upphandling och i frågor som rör insyn, och att fastställa tydliga indikatorer i detta avseende.

44.

ReK betonar att de lokala och regionala myndigheterna, på grund av sin närhet till medborgarna, har en nyckelroll när det gäller att främja och upprätthålla europeiska värden och skydda de grundläggande rättigheterna, och att de kan vara viktiga partner och ha en ledande roll när det gäller att bekämpa rasism och hatpropaganda, bekämpa diskriminering, främja jämställdhet, skydda utsatta grupper och minoriteter och stärka den sociala sammanhållningen.

45.

Kommittén är djupt övertygad om att de lokala och regionala myndigheterna, med tanke på sin särskilda roll som lokala beslutsfattare och leverantörer av tjänster av allmänt intresse, kan spela en mer central roll när det gäller att åtgärda vissa av bristerna i fråga om rättsstatsprincipen och de grundläggande rättigheterna, men också när det gäller att stärka en öppen och ansvarsfull styrning av den lokala politiken och förbättra skyddet av utsatta gruppers rättigheter.

46.

Vi uppmanar kommissionen att ge ytterligare stöd till lokala och regionala myndigheter i kandidatländerna och de potentiella kandidatländerna för att förbättra standarderna i fråga om den intresserade allmänhetens deltagande i utformningen och genomförandet av lokal politik, inbegripet modeller för deltagarbaserad budgetering och utarbetande av lokala budgetar.

47.

ReK varnar för den stora risken för korruption i offentliga upphandlingsförfaranden som genomförs av lokala och regionala myndigheter i kandidatländer och potentiella kandidatländer, och uppmanar kommissionen att genom konkreta instrument stödja en mer proaktiv transparens och en bättre övervakning av offentlig upphandling samt främja en politik för öppna data i alla skeden av förfarandet för offentlig upphandling.

48.

Kommittén uppmanar kommissionen att ge ett större erkännande till de lokala och regionala myndigheternas roll när det gäller att ta itu med grundläggande frågor på lokal nivå, att underlätta uppbyggnaden av deras kapacitet och kompetens i fråga om rättsstatsprincipen och grundläggande rättigheter samt att stödja dem genom att tillhandahålla konkreta medel och instrument så att de kan fullgöra denna roll, och att samtidigt erkänna motsvarande roll hos och bidraget från de lokala och regionala myndigheternas nationella och internationella sammanslutningar.

De lokala och regionala myndigheternas roll i genomförandet av den ekonomiska planen och investeringsplanen

49.

Vi välkomnar lanseringen av den ekonomiska planen och investeringsplanen för västra Balkan, som är ett viktigt instrument för att stödja den ekonomiska återhämtningen och utvecklingen i länderna i regionen under den kommande perioden, och framhåller vikten av att involvera lokala och regionala myndigheter i rätt tid och på lämpligt sätt i planeringen och övervakningen av genomförandet av åtgärder eller finansierade projekt, samtidigt som höga standarder i fråga om insyn, tillgång till information och öppna data respekteras.

50.

ReK stöder konkreta åtgärder för att utvidga EU-initiativen för en grön och digital omställning till länderna på västra Balkan, vilket skulle bekräfta regionens betydelse som en viktig del av Europa och den strategiska betydelsen av att investera i social och ekonomisk utveckling, hållbar transportinfrastruktur och miljöskydd i länderna i regionen i god tid innan deras faktiska EU-anslutning

51.

Kommittén betonar att de stora infrastrukturinvesteringar som planeras inom ramen för den ekonomiska planen och investeringsplanen i fråga om transporter, energi samt grön och digital infrastruktur, utöver medel för stomnäten, alltid bör inkludera medel även för regional och lokal konnektivitet i syfte att säkerställa att investeringarna kommer medborgarna i lokalsamhällena till godo, särskilt genom att bygga nya tillfartsvägar till städer eller byar.

52.

Vi stöder principen om att genomförandet av reformer ska vara ett villkor för investeringar inom ramen för den ekonomiska planen och investeringsplanen, och uppmanar kommissionen att i samband med varje investering ange vilka reformer på lokal och regional nivå man förväntar sig.

53.

ReK erinrar om att ökad synlighet för EU-investeringar på regional och lokal nivå och en tydligare kommunikation om grundläggande principer och värden, t.ex. regler för offentlig upphandling, miljönormer och standarder för finanspolitisk hållbarhet, torde bidra till ett större engagemang för reformer i EU-anslutningsprocessen och minska risken för negativ påverkan från externa aktörer i regionen (t.ex. kinesiska lån).

54.

Kommittén stöder de insatser som gjorts i samband med förberedelserna inför den nya cykeln för programmet för stöd inför anslutningen (IPA III) och upprepar i linje med sitt tidigare yttrande (3) vikten av att tillhandahålla tematiskt stöd för att bygga upp de regionala och lokala myndigheternas kapacitet inom ramen för programmet.

55.

Vi uppmanar kommissionen att utarbeta riktlinjer för EU:s stöd till lokala och regionala myndigheter i utvidgningsländerna under den nya finansieringsperioden 2021–2027, med tydliga mål, förväntade resultat och indikatorer för att övervaka framstegen, i enlighet med de riktlinjer som kommissionen tagit fram för att stödja det civila samhället och oberoende medier i länderna i regionen.

56.

Kommittén uppmanar i detta sammanhang kommissionen att inrätta en oberoende regional kommitté för att övervaka genomförandet av den ekonomiska planen och investeringsplanen samt programmet IPA III, med deltagande av företrädare för lokala och regionala myndigheter, det civila samhället och medier från utvidgningsländerna, som väljs ut på grundval av en offentlig inbjudan i enlighet med i förväg fastställda transparenta kriterier.

57.

Vi betonar att proaktiv transparens och öppna data bidrar till att stärka allmänhetens förtroende för att de offentliga medlen används på ett korrekt sätt och uppmanar kommissionen att inrätta en portal för öppna data med detaljerad, allmänt tillgänglig och sökbar information om alla mottagare av stöd från den ekonomiska planen och investeringsplanen samt från programmet IPA III.

---

(1)  Denna beteckning påverkar inte ståndpunkter om Kosovos status och är i överensstämmelse med FN:s säkerhetsråds resolution 1244/1999 och med Internationella domstolens utlåtande om Kosovos självständighetsförklaring.

(2)  SWD(2019) 222 final, COM(2019) 261 final.

(3)  Europeiska regionkommitténs yttrande om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av instrumentet för stöd inför anslutningen (IPA III), CdR 2018/04008 (EUT C 86, 7.3.2019).

Yttrande från Europeiska regionkommittén – En jämlikhetsunion: EU:s handlingsplan mot rasism 2020–2025

(2021/C 300/05)

Föredragande: Yoomi RENSTRÖM (SE–PES), ledamot av en lokal fullmäktigeförsamling: Ovanåkers kommun Referens: Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – En jämlikhetsunion: EU:s handlingsplan mot rasism 2020–2025 COM(2020) 565 final

POLITISKA REKOMMENDATIONER

EUROPEISKA REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

1.

Europeiska regionkommittén (ReK) välkomnar meddelandet ”En jämlikhetsunion: EU:s handlingsplan mot rasism 2020–2025”. Kommittén understryker att jämlikhet är ett av de grundläggande värden som Europeiska unionen bygger på, vilket återspeglas i fördragen och i stadgan om de grundläggande rättigheterna, som ger EU mandat och ansvar för att bekämpa diskriminering.

2.

Kommittén är bekymrad över resultaten i rapporten om grundläggande rättigheter 2019, genomförd av Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA), som bekräftar att etniska minoriteter och migranter fortsätter att utsättas för trakasserier och diskriminering i hela EU, trots mångåriga EU-lagar mot rasism. Enligt samma rapport har endast 15 av de 27 EU-medlemsstaterna särskilda handlingsplaner och strategier för att bekämpa rasism och etnisk diskriminering och dessutom kvarstår brister i nationella lagar som ska kriminalisera rasism.

3.

Kommittén är lika bekymrad över resultaten från den särskilda Eurobarometern för ”Diskriminering i EU” (1). Den rapporterar att nästan 59 % av respondenterna anser att diskriminering på grund av etniskt ursprung är utbrett i deras land, särskilt diskriminering på grund av hudfärg. Men uppfattningar, åsikter och attityder varierar fortfarande mycket beroende på vilken grupp som diskrimineras och även från land till land.

4.

ReK välkomnar kommissionens åtagande att göra en omfattande utvärdering av EU:s befintliga rättsliga ram för att bekämpa diskriminering, rasism och främlingsfientlighet och följa upp tillämpningen av likabehandlingsdirektivet (2) samt se till att rambeslutet om rasism och främlingsfientlighet (3) genomförs korrekt.

5.

Vi framhåller att kampen mot diskriminering inom alla områden måste vara en prioritering för EU. Kommittén konstaterar dock att det för närvarande finns luckor i EU:s lagstiftning mot diskriminering där vissa diskrimineringsgrunder endast omfattas av sysselsättning och yrke. Kommittén uppmanar EU-ländernas representanter i rådet att slutföra förhandlingarna om det övergripande direktivet om icke-diskriminering (4), som har varit blockerat sedan kommissionen föreslog det 2008.

6.

Kommittén välkomnar att kommissionen för första gången erkänner att strukturell rasism existerar och att den är en del av det sociala, ekonomiska och politiska system som vi alla lever i samt att kommissionen ser att det finns behov av ta itu med den genom en omfattande politik. En förändring av angreppssättet mot rasism är därför nödvändigt i EU.

7.

ReK välkomnar att handlingsplanen föreslår en rad åtgärder som ska samla alla beslutande nivåer i samhället liksom civilsamhället och jämlikhetsorganen för att effektivare bekämpa rasismen i Europa, till exempel genom nationella handlingsplaner mot rasism.

8.

Vi noterar att handlingsplanen är ett steg mot att uppnå målen för hållbar utveckling i Agenda 2030, särskilt mål 10 om minskad ojämlikhet.

9.

Kommittén förväntar sig att den kommande handlingsplanen för den europeiska sociala pelaren 2021 kommer att ge ytterligare stöd till jämlikhet på arbetsmarknaden inklusive för människor med minoritetsbakgrund vad gäller ras (5) eller etniskt ursprung.

Strukturell rasism – att åtgärda grundproblemet

10.

ReK framhåller betydelsen av att erkänna rasismens historiska rötter. Att säkerställa minnet av kolonialism, slaveri och förintelsen är en viktig del av att uppmuntra inkludering och förståelse. Kommittén efterlyser motberättelser som fördömer rasism, främjar social integration och bemyndigar människor oavsett ras eller etniskt ursprung.

11.

Kommittén betonar att ett avgörande steg för att effektivt ta itu med strukturell rasism är att identifiera de områden där rasism upprätthålls såsom utbildning, bostäder, hälso- och sjukvård, sysselsättning, tillgång till offentlig service och tjänster, rättssystem, brottsbekämpning eller migrationskontroll, politiskt deltagande samt politisk representation.

12.

Kommittén uppmanar kommissionen att i fråga om handlingsplanen mot rasism anlägga ett övergripande och samlat synsätt som ligger i linje med den europeiska migrationspolitiken och den gemensamma europeiska asylpolitiken.

13.

ReK lyfter fram behovet av omfattande uppgifter om diskriminering på grund av ras eller etniskt ursprung i Europa. Utan att mäta och kvantifiera omfattningen av diskriminering och ojämlikhet blir det mycket svårt att tackla dem effektivt. Jämlikhetsdata kan tillhandahålla kraftfulla verktyg mot diskriminering och utestängning och belysa situationen för grupper som riskerar att diskrimineras, där målet är att planera en inkluderande politik och se till att den genomförs.

14.

Vi anser att jämlikhetsdata ger kunskap om omfattningen av strukturell rasism och hur man kan bekämpa den. Dock krävs nya metoder för insamling av uppgifter om diskriminering och jämlikhet. En förutsättning är ett fullständig iakttagande av konstitutionella normer, EU:s dataskyddslagstiftning och EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna för att minska eventuella risker för felaktig användning eller missbruk.

15.

Kommittén välkomnar kommissionens beslut att samla in data om rasmässig och etnisk mångfald bland sin personal med hjälp av en särskild enkät som är frivillig och anonym och därmed fullt förenlig med reglerna om datainsamling. Det är i detta sammanhang viktigt att alla EU-organ genomför liknande undersökningar, eftersom den rasmässiga och etniska representationen på alla nivåer av unionens offentliga förvaltning är avgörande för att uppnå jämställdhet.

16.

Kommittén bekräftar på nytt ”vikten av att tillämpa ett intersektionellt perspektiv för att i genomförandet av strategin inkludera personer som befinner sig i en utsatt situation och som kan drabbas av diskriminering av flera orsaker” (6), och anser att utsatta grupper som bl.a. invandrarkvinnor, ensamkommande barn och ungdomar eller hbti-personer särskilt bör omnämnas i detta sammanhang. Därför uppmanar kommittén kommissionen att vidareutveckla den här intersektionella strategin, i samarbete med medlemsstaterna, och ta fram riktlinjer för att främja dess tillämpning i planeringen, förvaltningen och utvärderingen av den offentliga politiken.

17.

Kommittén påminner om att ensamkommande barn är en grupp som är mycket utsatt när det gäller rasism, och som kräver särskild uppmärksamhet i linje med vad som fastställs i EU:s strategi för barnets rättigheter 2021–2024.

18.

ReK efterlyser att antirasismpolitiken integreras i all EU-politik. Kommittén understryker att all antidiskrimineringspolitik även bör ha ett intersektionellt perspektiv för att på ett effektivt sätt komma till rätta med flerfaldig diskriminering.

19.

Vi menar att den ekonomiska dimensionen av strukturell rasism ofta ignoreras. Den medför betydande ekonomiska kostnader eftersom det förhindrar att människors potential används. Ett mindre rasistiskt samhälle blir ekonomiskt starkare.

20.

Kommittén understryker att covid-19 har belyst och förvärrat Europas redan befintliga ojämlikheter, marginalisering och diskriminering och förstärker den strukturella rasismen. Redan utsatta drabbas ännu mer. Förutom de miljoner arbetare som har förlorat sina jobb och sina inkomster är de mest drabbade migranter vid gränserna, de med osäkra arbeten, papperslösa, familjer med låg inkomst, hemlösa, äldre, kvinnor samt personer med funktionsnedsättning eller kroniska sjukdomar – inklusive många rasminoriteter och etniska minoriteter. Därför bör varje svar på pandemin ha ett antidiskrimineringsperspektiv och ta fram direkta och indirekta effekter på rasismen inom olika samhällsområden.

21.

ReK upprepar sitt krav på ”kraftfulla åtgärder för att försvara de medborgerliga friheterna och demokratin i denna alltmer digitaliserade era, bland annat genom att man minskar risken för digital totalövervakning och bekämpar falska nyheter, desinformationskampanjer, hatpropaganda och diskriminering, i synnerhet rasism, på det digitala området, oavsett om dessa oönskade företeelser har sitt ursprung i eller utanför EU” (7).

22.

ReK upprepar även att ”en central del i alla framtida regelverk som ska tillämpas på AI är införandet av skyddsåtgärder för att säkerställa att den artificiella intelligensen är fri från snedvridning och inte reproducerar diskriminering på grundval av kön, etnicitet, ålder, funktionsnedsättning eller sexuell läggning” (8).

23.

Kommittén framhåller att det är nödvändigt att diskriminerande attityder hos brottsbekämpande myndigheter, polisbrutalitet och rasprofilering av vissa rasgrupper eller etniska grupper åtgärdas och anser att polisen och de brottsbekämpande myndigheterna måste föregå med gott exempel när det gäller antirasism och antidiskriminering.

24.

ReK anser att det är väsentligt att det, i de medlemsstater där lokala och regionala myndigheter ansvarar för polisarbete, vidtas åtgärder för att bekämpa och förebygga rasism inom brottsbekämpning, granskning av polismetoder, investering i utbildning och utveckling av dessa myndigheter och hantering av uppgifter relaterade till rasprofilering på ett transparent sätt. Lokala och regionala myndigheter bör också utveckla omfattande samhällsprogram mot våld, baserat på samhällssäkerhet och med full respekt för EU:s icke-diskrimineringsstandarder när det gäller polisarbete.

25.

Vi lyfter återigen fram att ”det är viktigt med ett samhälle där alla befolkningsgruppers mänskliga rättigheter respekteras fullt ut och som uppfyller internationella och regionala standarder, däribland bekämpning av diskriminering, rasism och andra former av intolerans i samband med förebyggande och bekämpning av våldsam radikalisering” (9).

Lokala och regionala myndigheter i frontlinjen

26.

ReK välkomnar att EU:s handlingsplan mot rasism 2020–2025 sätter lokala och regionala myndigheter i centrum för lösningarna i kampen mot rasism. Kommittén konstaterar att lokala och regionala myndigheter, på grund av sin närhet till medborgarna, spelar en avgörande roll för att främja och respektera europeiska värderingar och att de är i frontlinjen när det gäller att ta itu med rasism och hatbrott, skydda utsatta grupper och minoriteter, samt främja social sammanhållning.

27.

Kommittén yrkar på att de lokala och regionala myndigheterna ska erkännas som strategiska partner i utformningen, genomförandet och övervakningen av de nationella handlingsplanerna med tanke på deras ansvar och det viktiga arbete mot rasism som de redan utför inom sina ansvarområden.

28.

Kommittén framhåller den grundläggande roll som lokala och regionala myndigheter spelar när det gäller att främja medvetenhet om och utbildningsinsatser mot rasism, särskilt bland ungdomar.

29.

Vi anser att det är av yttersta vikt att öronmärka ekonomiska resurser till lokala och regionala myndigheter i långtidsbudgeten 2021–2027 från EU:s fonder samt från Next Generation EU för att främja social inkludering och motverka rasism och diskriminering inom områden såsom tillgång till arbetsmarknaden, utbildning, social välfärd, hälso- och sjukvård och bostäder. Detta omfattar att ägna särskild uppmärksamhet åt de mer utsatta grupperna och öronmärka medel för att skydda utländska ensamkommande barn, eftersom detta i många fall är de lokala och regionala myndigheternas ansvar.

30.

ReK anser att det, förutom antagandet av handlingsplaner mot rasism på nationell nivå, kan vara användbart att ha regionala och lokala handlingsplaner. De kan bidra till att ta i itu med den strukturella rasismen med konkreta åtgärder. Detta återspeglar också den ståndpunkt som Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheters (FRA) intar i sin rapport från 2019, där den betonar behovet av att ha handlingsplaner på alla nivåer i kampen mot rasism. Lokala och regionala myndigheter bör få lämpligt stöd när de utarbetar lokala och regionala handlingsplaner, bland annat genom särskilda initiativ för kapacitetsuppbyggnad.

31.

Kommittén kan involveras och fungera som en plattform för vidareutveckling av åtgärder som motverkar rasism på lokal och regional nivå, genom att till exempel stödja social integration, bekämpa energifattigdom och främja tillgång till anständiga bostäder.

32.

Vi understryker vikten av att involvera nationella, regionala och lokala myndigheter samt civilsamhället för att ge legitimitet till nationella handlingsplaner mot rasism och för att mer effektivt bekämpa rasismen i Europa. Det är också viktigt att utbyta god praxis mellan olika länder och lokala och regionala myndigheter och att utbyta de mål och åtgärder som fastställs i de planer mot rasism som utarbetas av olika förvaltningsnivåer.

33.

ReK menar att för att uppfylla potentialen i kommissionens kommande förslag till nationella handlingsplaner mot rasism, måste det finnas starka processer för att säkerställa att de genomförs inom fastställda tidsramar med tydliga och mätbara mål, och att framstegen övervakas på både nationell och europeisk nivå där kommissionen fullt ut tar ansvar för sin del av uppföljningen.

34.

Kommittén betonar att en utvärdering av effektiviteten i de nationella handlingsplanerna mot rasism bör planeras två år efter upprättandet, med fullständig information från lokala och regionala myndigheter.

Europeiska regionkommittén, EU:s institutioner och initiativ mot rasism

35.

ReK stöder Unesco-initiativet ”Europeiska koalitionen av städer mot rasism (ECCAR)” och välkomnar särskilt europeiska projekt relaterade till kampen mot rasism, inklusive det senaste projektet ”SUPport Everyday Fight Against Racism” (SUPER), inom ramen för Europeiska kommissionens program Rättigheter, jämlikhet och medborgarskap.

36.

Kommittén uppmanar kommissionen att formellt engagera kommittén när kommissionen årligen utser en eller flera ”Europeiska huvudstäder för inkludering och mångfald”, som ett sätt att erkänna och tydliggöra städernas insatser för att införa kraftfulla inkluderingsstrategier på lokal nivå.

37.

ReK uttrycker sitt starka önskemål att delta som formell partner i anordnandet av toppmötet mot rasism den 21 mars 2021, som anordnas kring Internationella dagen för avskaffandet av rasdiskriminering.

38.

Eftersom ReK och lokala och regionala myndigheter ligger i frontlinjen i kampen mot rasism och diskriminering, bör de spela en formell roll i utbyten, regelbundna samråd och dialog med EU:s institutioner.

39.

Vi välkomnar kommissionens omfattande satsning för att förstärka politiken utifrån grundläggande värderingar och bygga EU:s jämlikhetsunion genom flera handlingsplaner och strategier för att ta itu med diskriminering på specifika grunder (ras, jämställdhet, hbtqi, romer, funktionshindrade, antisemitism). Med tanke på de ovannämnda strategiernas övergripande karaktär anser kommittén dock att det är lämpligt att inte bara ha tillgång till individuella lägesrapporter utan även intersektionella rapporter som utvärderar samspelet mellan de olika strategierna och deras kumulativa effekter vid diskriminering av flera orsaker på nationell, regional och lokal nivå.

40.

Kommittén stödjer kommissionens arbete för att bli en jämlikhetsunion som med hjälp av den nya interna arbetsgruppen för jämlikhet (task force) ska tillvarata intressen för alla människor, oavsett ras eller etniskt ursprung, genom att integrera jämlikhet och intersektionalitet i all EU-politik, all EU-lagstiftning och alla EU:s finansieringsprogram.

41.

Vi ser fram emot att vara involverade och samarbeta med den av kommissionen utsedda kommande samordnaren för antirasism.

42.

ReK kommer att följa kommissionens uppmaning att föregå med gott exempel och förbättra representativiteten bland ReK:s personal genom åtgärder som inriktas på rekrytering och urval.

---

(1)  https://data.europa.eu/euodp/sv/data/dataset/S2251_91_4_493_ENG/resource/afca8c2e-a0a8-4a22-84ef-29a3a1fb9a1b

(2)  Direktiv 2000/43/EG om genomförande av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung.

(3)  Rådets rambeslut 2008/913/RIF.

(4)  Förslag till direktiv om genomförande av principen om likabehandling av personer, COM (2008) 426 final.

(5)  I handlingsplanen liksom i detta dokument innebär inte användningen av termen ”ras” ett godtagande av teorier som försöker fastställa att det finns skilda människoraser.

(6)  ReK:s yttrande 2016/2020 ”En jämlikhetsunion: jämställdhetsstrategi för 2020–2025”.

(7)  ReK:s yttrande 2354/2020 ”En strategi för Europas digitala framtid och en strategi för data”.

(8)  ReK:s yttrande 2014/2020 ”Vitbok om artificiell intelligens – en EU-strategi för spetskompetens och förtroende”.

(9)  ReK:s yttrande 6329/2015 ”Bekämpning av radikalisering och våldsam extremism: Förebyggande mekanismer på lokal och regional nivå”.

Yttrande från Europeiska regionkommittén – Strategin för rättigheter för personer med funktionsnedsättning

(2021/C 300/06)

Huvudföredragande: Daniela BALLICO (IT–ECR), borgmästare, Ciampino (storstadsområdet Rom) Referensdokument: Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – En jämlikhetsunion: EU:s strategi för rättigheter för personer med funktionsnedsättning 2021–2030 COM(2021) 101 final

POLITISKA REKOMMENDATIONER

EUROPEISKA REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

1.

Rättigheterna för personer med funktionsnedsättning enligt artiklarna 2, 9, 10, 19, 168 och 216.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och artiklarna 2 och 21 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), artiklarna 3, 15, 21, 23 och 26 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artiklarna 3 och 17 i den europeiska pelaren för sociala rättigheter samt FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som ratificerades den 26 november 2009, måste garanteras och främjas inom alla områden och på alla nivåer i EU och medlemsstaterna.

2.

Kommittén välkomnar meddelandet ”En jämlikhetsunion: EU:s strategi för rättigheter för personer med funktionsnedsättning 2021–2030” som en strategisk åtgärd för att främja deras självbestämmande och delaktighet, se till att de kan utöva sina rättigheter på jämlika villkor och skydda de medborgare som löper störst risk att drabbas av diskriminering och social marginalisering.

3.

De lokala och regionala myndigheterna bör, med tanke på deras ansvarsområden och det arbete de bedriver för att fullgöra sitt ansvar, erkännas som strategiska partner i utformningen, genomförandet och övervakningen av strategin.

4.

ReK efterlyser ett större erkännande av de lokala och regionala myndigheterna, med tanke på att många av strategierna för inkludering av personer med funktionsnedsättning måste genomföras och omsättas på lokal och regional nivå, nära personerna med funktionsnedsättning. För att säkerställa fullt egenansvar krävs anpassade nationella, regionala och lokala strategier och medel samt tillräckliga kompletterande resurser inom ramen för de europeiska fonderna för att genomföra en rättvis övergång till självständigt boende och deltagande i samhället för personer med funktionsnedsättning.

5.

Kommittén betonar vikten av strategins politiska ram med dess åtgärder, eftersom den utgör en förnyad möjlighet att uppnå konkreta mål på området för inkludering av och ett självständigt liv för personer med funktionsnedsättning i EU, med utgångspunkt i medlemsstaterna. Strategin läggs fram vid en svår tidpunkt, eftersom covid-19-pandemin allvarligt har äventyrat överlevnaden, hälsan och värdigheten för personer med funktionsnedsättning och synliggjort alla de brister som förekommer i systemen för socialt skydd och social delaktighet.

6.

ReK välkomnar inrättandet av en ram med åtgärder för att garantera rättigheter och möjligheter för den femtedel av Europas befolkning som lever med en fysisk och/eller organisk, sensorisk eller intellektuell funktionsnedsättning, problem med psykisk ohälsa eller flerfunktionsnedsättning. Funktionsnedsättning är en indikator på högre risk för fattigdom, utanförskap och depression, särskilt när omgivningen inte är utformad för hela den mänskliga mångfalden.

7.

Kommittén välkomnar strategin för FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som utgör den första universella handlingsplanen för att säkerställa rättigheter och möjligheter för personer med funktionsnedsättning.

8.

ReK stöder inrättandet av plattformen för personer med funktionsnedsättning under 2021, och vill ingå som observatör i denna plattform, som kommissionen ska inrätta, i syfte att se till att personer med funktionsnedsättning faktiskt inkluderas i all politik och alla program. Kommittén betonar behovet av att göra de lokala och regionala myndigheterna fullt delaktiga, eftersom de är nyckelaktörer i förvaltningen av politik som direkt påverkar personer med funktionsnedsättning på lokal och regional nivå.

9.

Vi efterlyser ett förstärkt samarbete med de representativa europeiska institutionella nivåerna, och betonar därför att ReK kan bidra till plattformens arbete genom att mobilisera de lokala och regionala myndigheterna för att öka deras medvetenhet om utmaningarna i den nya strategin i fråga om att bekämpa stereotyper och diskriminering av personer med funktionsnedsättning samt främja lämplig och lika behandling i vardagen.

10.

Kommittén betonar vikten av att arbeta med organisationer i det civila samhället, sammanslutningar för personer med funktionsnedsättning och deras anhöriga för att genomföra principen ”ingenting om oss utan oss” genom att tillhandahålla mekanismer för att ge personer med funktionsnedsättning och deras anhöriga möjlighet att delta, genom organisationer i sektorn, samtidigt som man skapar särskilda miljöer för deltagande för kvinnor och flickor med funktionsnedsättning.

11.

ReK upprepar att det är viktigt att anta ett intersektionellt helhetsperspektiv, och uppmanar till att man inkluderar särskilda åtgärder som rör utsatta grupper av personer med funktionsnedsättning som möter hinder på grund av en kombination av faktorer, såsom kön, könsidentitet, sexuell läggning, ras, etniskt ursprung, ålder, religion och övertygelse, eller svåra socioekonomiska eller andra förhållanden. Kommissionen rekommenderas därför att vidareutveckla detta intersektionella synsätt och utarbeta initiativ vars genomförande kommer att påverka planeringen, förvaltningen och utvärderingen av den offentliga politiken.

12.

Kommittén framhåller behovet av att anta principen om att offentliga förvaltningar ska föregå med gott exempel när det gäller att strukturera den sociala delaktigheten och garantera rättigheter och lika möjligheter för personer med funktionsnedsättning, i fråga om både integration på den öppna arbetsmarknaden och produktion av tillgängliga tjänster. I detta syfte bör ReK, i egenskap av arbetsgivare och institutionell aktör, följa principen om att föregå med gott exempel och inrätta en tidsplan för detta.

13.

Kommittén betonar behovet av att, särskilt när det gäller integration på arbetsmarknaden och varors och tjänsters tillgänglighet, lyfta fram hur den privata sektorn kan medverka genom offentlig-privata partnerskap.

14.

I strategin beaktas pandemin enbart när det gäller självständigt boende och marginellt när det gäller inkluderande utbildning. ReK noterar dessutom avsaknaden av ett ordentligt erkännande av anhörigvårdare (informell vård), som framför allt är kvinnor. Denna företeelse har ökat starkt under pandemin, till följd av att anhörigservicen begränsades, vilket har belyst det grundläggande vård- och omsorgsarbetets betydelse samt behovet av bättre tillgång till och användning av teknik för privat bruk.

15.

Medlemsstaterna uppmanas att inkludera särskilda åtgärder för personer med funktionsnedsättning i sina nationella reformprogram och nationella planer för återhämtning och resiliens.

Tillgänglighet, oberoende och jämlikhet

16.

Kommittén ställer sig bakom kommissionens initiativ att under 2022 lansera AccessibleEU, ett resurscentrum som ska samla alla berörda parter. ReK uppmanar dessutom till att senast 2023 granska hur den inre marknaden för tekniska hjälpmedel fungerar, stödja fullgörandet av skyldigheterna beträffande tillgänglighet enligt direktiven om offentlig upphandling, utvärdera tillämpningen av direktivet om webbtillgänglighet samt upprätta en förteckning över tillgångar avseende järnvägsinfrastruktur och deras tillgänglighet.

17.

ReK välkomnar EU:s och medlemsstaternas ratificering av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, och uppmanar rådet och alla medlemsstater att underteckna det fakultativa protokollet till konventionen.

18.

Kommittén håller med kommissionen om att man måste övervaka genomförandet av de olika tillgänglighetsdirektiven så att EU och alla institutioner kan verkställa lämpliga genomförandestrategier. Lagstiftningen om tillgänglighet måste följas noga och förbättras så att tillgängligheten till miljöer underlättas, när det gäller såväl bostadshus som alla de aspekter som hör samman med tillgänglighet.

19.

Kommittén påminner om att personer med funktionsnedsättning bör ha samma möjligheter till ett självständigt liv och vara garanterade rätten till oberoende genom hela livet. Det är mycket viktigt att reglera den personliga assistansen för de personer med fysisk funktionsnedsättning som är mer beroende av hjälp.

20.

ReK understryker den grundläggande roll som alla personer med funktionsnedsättning spelar som experter på sig själva. I detta avseende spelar de lokala och regionala myndigheterna en nyckelroll när det handlar om att erkänna dessa personers aktiva deltagande i beslutsfattandet, bland annat kring tillgänglighetsfrågor. Vi påminner i detta sammanhang om det europeiska priset för tillgängliga städer (Access City-priset), som kommissionen varje år delar ut till tre europeiska städer som har utmärkt sig när det gäller att göra stadsmiljön mer tillgänglig för alla invånare, med särskilt fokus på problem med koppling till ålder och rörlighetsnivå i allmänhet, och uppmuntrar till liknande initiativ som belönar tillgänglighet i landsbygds- och naturmiljöer.

21.

ReK uppmanar kommissionen att betrakta tillgänglighet som ett bindande kriterium under den översyn av lagstiftningsramen för byggnaders energiprestanda som planeras till 2021 för att göra byggnaderna mer tillgängliga för personer med funktionsnedsättning;

Åtnjutande av EU-rättigheter

Fri rörlighet och bosättning

22.

Kommittén instämmer i att det är nödvändigt att anta EU-intyget om funktionsnedsättning senast i slutet av 2023 för att se till att EU-rättigheterna kan åtnjutas fullt ut och även med sikte på ett ömsesidigt erkännande av funktionsnedsättning i alla medlemsstater. ReK ser fram emot kommissionens kommande förslag om EU-intyget och hoppas att det kan bidra till att övervinna de svårigheter som uppstått under experimentfasen.

23.

ReK stöder kommissionens avsikt att samarbeta mer effektivt med medlemsstaterna, så att intyget kan införas så snart som möjligt, och samtidigt verka för en harmonisering av erkännandet av funktionsnedsättning, vilket är nödvändigt för att garantera rätten till rörlighet inom EU på grundval av rätten till liknande förmåner och stödåtgärder, samt för att undanröja hinder.

Främja deltagande i den demokratiska processen

24.

Kommittén håller med om att det, såsom nämns i strategin, är nödvändigt att främja deltagandet i samhällslivet och det politiska livet för personer med funktionsnedsättning, som fortfarande diskrimineras även när det gäller att utöva rösträtten.

25.

Kommissionen uppmanas att överväga en europeisk överenskommelse om rätten för personer med funktionsnedsättning att rösta, för att undanröja hinder av alla slag och bekräfta den fulla rätten för personer med funktionsnedsättning att uttrycka sin politiska preferens på samma sätt som alla andra EU-medborgare. För närvarande har kommissionen antagit ett samrådsprogram om inkluderande val till Europaparlamentet, som dock inte omfattar frågan om funktionsnedsättning. Detta program bör snarast utvidgas till att omfatta även personer med funktionsnedsättning och samtliga områden där det hålls val.

26.

ReK instämmer i behovet av att förbättra tillgången till all hälso- och sjukvård för personer med funktionsnedsättning. Kommittén instämmer även i kommissionens bedömning att de sociala tjänsterna och hälso- och sjukvårdstjänsterna, som under pandemin visat sig ha sina begränsningar, är otillfredsställande. ReK betonar att situationen är särskilt svår i avlägsna områden och på landsbygden. ReK konstaterar att det är första gången som frågan om segregering tas upp i ett EU-dokument av denna betydelse och välkomnar detta. Det är absolut rätt att ta itu med frågan om segregering av personer med funktionsnedsättning och deras avinstitutionalisering med sikte på att ge dem möjlighet att utnyttja rätten till ett helt och faktiskt självständigt boende i samhället, genom utveckling av närtjänster, inbegripet hälsoövervakning, digitalisering av stödtjänster för att uppnå självständighet och personlig assistans, med möjlighet att få välja var, med vem och hur man vill bo.

Utveckling av ny kompetens för nya arbetstillfällen

27.

I hela EU har pandemikrisen lett till förlorade arbetstillfällen, inte minst bland personer med funktionsnedsättning. Detta gäller också för anhöriga till personer med funktionsnedsättning som vårdar dem, en företeelse som främst rör mödrar, partner och döttrar.

28.

Kommittén instämmer i att en påskyndad digital omvandling och grön omställning erbjuder möjligheter genom användningen av informations- och kommunikationsteknik, artificiell intelligens och robotteknik som anpassas till behoven hos personer med funktionsnedsättning och behovet att satsa på deras digitala färdigheter.

29.

Kommittén framhåller behovet av att samla in jämförbara uppgifter om funktionsnedsättning för att bättre kunna bedöma situationen för personer med funktionsnedsättning i olika sammanhang, mäta politik och insatser, övervaka deras utveckling och vidta lämpliga åtgärder.

30.

Kommissionen uppmanas att systematiskt ta itu med frågan om informationsbristen avseende personer med funktionsnedsättning, särskilt på landsbygden. I enlighet med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, och såsom bekräftats av FN:s kommitté för de mänskliga rättigheterna, är det nödvändigt att åtgärda informationsbristen, inte bara genom uppdelade uppgifter utan även med hjälp av inkluderingsindikatorer som kan användas för att övervaka politiken och respekten för rättigheterna för personer med funktionsnedsättning.

31.

ReK instämmer i behovet av att anpassa kompetensen hos personer med funktionsnedsättning genom allmän och yrkesinriktad utbildning samt nästa handlingsplan för digital utbildning 2021–2027. Vi stöder också strategin att genomföra dessa åtgärder genom ett starkt engagemang med medlemsstaterna för att se till att de har inkluderande och tillgängliga program samt de resurser som krävs, och att man utnyttjar de befintliga resurserna och säkerställer komplementaritet mellan dem. ReK vill även förtydliga behovet av att i högre grad möjliggöra även universitetsstudier för personer med funktionsnedsättning.

32.

Kommittén betonar behovet av särskilda åtgärder som möjliggör kompetensutveckling och omskolning för personer med funktionsnedsättning, för att framför allt utnyttja digitaliseringens potential. I detta sammanhang välkomnas användningen av lärlingsutbildningar som ett verktyg för social delaktighet inom ramen för ungdomsgarantiprogrammet.

33.

ReK stöder kommissionens initiativ att uppmana medlemsstaterna att fastställa tydliga mål för att öka sysselsättningsgraden bland personer med funktionsnedsättning, i synnerhet på den öppna arbetsmarknaden, och stärka arbetsförmedlingarnas kapacitet. Vi upprepar att man måste underlätta egenföretagande och entreprenörskap för personer med funktionsnedsättning. Medlemsstaterna uppmanas att överväga skattelättnader för företag som anställer arbetstagare med funktionsnedsättning eller förmånlig beskattning för egenföretagare med funktionsnedsättning och särskilt entreprenörskap.

34.

Kommittén välkomnar offentliggörandet av handlingsplanen för den sociala ekonomin, som syftar till att förbättra förutsättningarna för den sociala ekonomin, vilket inbegriper möjligheter för personer med funktionsnedsättning. Vi efterlyser större investeringar i sociala företag med fokus på integration. Sociala företag kan främja en marknadsorienterad modell för verksamhet som, om den förvaltas framgångsrikt, kan utvidgas och bli ekonomiskt hållbar på den öppna arbetsmarknaden (1).

Lika tillgång och icke-diskriminering

35.

Frågan om tillgång till rättslig prövning är inte sekundär och rör i synnerhet institutionell diskriminering av personer med intellektuell funktionsnedsättning, psykosocial funktionsnedsättning eller psykiska hälsoproblem. ReK uppmanar medlemsstaterna att synliggöra den goda praxis som har utvecklats så att den sprids och uppnår en multiplikatoreffekt.

36.

Kommittén erinrar om att ett stort antal EU-medborgare med utvecklingsstörning och/eller psykiska sjukdomar skulle kunna bli föremål för förvaltarskap (plenary guardianship) eller godmanskap (partial guardianship). Vi framhåller dock vår oro kring förvaltarskap, som innebär att man kan förlora så gott som alla sina juridiska rättigheter och att beslut som rör det mesta i den enskildes liv överlåts på ett juridiskt ombud. Det finns många vuxna som mot sin vilja har blivit placerade på institution av ett juridiskt ombud som utsetts av en domstol. ReK uppmanar medlemsstaterna att anta lagstiftning för att genomföra artikel 12 i konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (2) och att involvera brukarna, deras familjer, organisationer som verkar för brukarnas rättigheter samt specialister i beslutsfattandet.

37.

Det är mycket viktigt att ta itu med frågan om att bekämpa våld mot personer med funktionsnedsättning, särskilt kvinnor, barn och ungdomar med funktionsnedsättning, och frågan om personer med intellektuella funktionsnedsättningar och psykiska funktionsnedsättningar som påverkar samspelet med andra människor. Det är nödvändigt att stärka insatserna i detta avseende i den nya strategin. Exempelvis bör skyddade boendeinstitutioner övervakas bättre, och alla rådgivningscentrum och skyddade boenden för kvinnor bör göras fullt tillgängliga.

38.

ReK håller med om att en av de främsta utmaningar som EU för närvarande måste ta itu med när det gäller funktionsnedsättningar är behovet av att bekämpa diskriminering på alla livets alla områden för personer med funktionsnedsättning.

39.

Kommittén är medveten om att utbildning är det viktigaste verktyget för att bekämpa ojämlikhet, även när det gäller personer med funktionsnedsättning. Vi håller med om att garantin om en inkluderande utbildning omfattar barn, ungdomar och även vuxna med funktionsnedsättning. De europeiska programmen på detta område stöder och främjar sådan verksamhet. De lokala och regionala myndigheterna samt sammanslutningar för personer med funktionsnedsättning och deras anhöriga bör delta i programmen för lärande för personer med funktionsnedsättning för att främja utbytet av god praxis, och ReK anser att man bör främja ett aktivt deltagande av de lokala och regionala myndigheterna i integreringen av politiken för social delaktighet i utbildningspolitiken;

Förbättrad tillgång till konst och kultur, rekreation, fritidsaktiviteter, idrott och turism

40.

Kommittén ställer sig positiv till att främja den personliga utvecklingen hos personer med funktionsnedsättning, i synnerhet barn och ungdomar, såsom hos alla andra personer, genom tillgång till konst, kultur, rekreation, fritidsaktiviteter, idrott och turism.

41.

ReK betonar särskilt idrottens roll när det gäller att främja inkludering av personer med funktionsnedsättning, och uppmanar medlemsstaterna att främja program där barn, ungdomar och personer med en funktionsnedsättning som innebär större begränsningar kan delta.

Föregå med gott exempel

42.

Kommittén är medveten om vikten av att anta ett strukturerat system för ett effektivt genomförande av strategin. Det första steget är att systematiskt inkludera personer med funktionsnedsättning i beslutsfattandet.

43.

ReK framhåller behovet av att i praktiken effektivt undanröja stereotyper vad gäller fysiska och psykiska funktionsnedsättningar i den offentliga debatten, i media och inom utbildning, detta genom att tillämpa nolltolerans mot fördomar och stigmatisering i fråga om fysiska och psykiska funktionsnedsättningar, inbegripet diskriminerande språkbruk. De lokala och regionala myndigheterna har mycket goda möjligheter att föregå med gott exempel, både som arbetsgivare och som tjänsteleverantörer, och med tanke på deras närhet till medborgarna.

44.

ReK ställer sig bakom kommissionens åtagande att stärka personalstrategin så att personer med funktionsnedsättning får anställning och genom rimlig anpassning får stöd så att de kan vara lika produktiva som sina kollegor. Detta inbegriper byggnaders och alla arbetsverktygs tillgänglighet, med särskilt fokus på utformning, utveckling och användning av teknik i personernas tjänst.

45.

Kommittén håller med om att man måste stärka övervakningsramen för genomförandet av strategin genom att införa effektiva indikatorer som bygger på befintliga data för att mäta och bedöma effekterna av den sociala inkluderingen av personer med funktionsnedsättning samt föreslå och genomföra åtgärder efter denna utvärdering. Det är viktigt att utarbeta årliga rapporter om medlemsstaternas framsteg beträffande inkludering av personer med funktionsnedsättning, som även omfattar god praxis från de lokala och regionala myndigheternas sida samt från sammanslutningar för personer med funktionsnedsättning och deras anhöriga.

46.

Kommittén uppmanar EU, medlemsstaterna och deras regionala och lokala myndigheter att i större utsträckning beakta funktionsnedsättningsaspekten i de nationella och regionala statistiksystemen så att tillförlitliga och regelbundna uppgifter kan tillhandahållas i samråd med Eurostat.

---

(1)  Eurofound (2021), Disability and labour market integration: Policy trends and support in EU Member States, https://www.eurofound.europa.eu/sites/default/files/ef_publication/field_ef_document/ef20013en.pdf

(2)  https://www.un.org/disabilities/documents/convention/convention_accessible_pdf.pdf

Yttrande från Europeiska regionkommittén – Säkra och hållbara kemikalier för en giftfri miljö i Europas städer och regioner

(2021/C 300/07)

Föredragande: Adam STRUZIK (PL–EPP), regionpresident, Mazowieckie (Masovien) Referens: Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén ”Kemikaliestrategi för hållbarhet – På väg mot en giftfri miljö” COM/2020/667 final

POLITISKA REKOMMENDATIONER

EUROPEISKA REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Kemikaliestrategins betydelse

1.

Europeiska regionkommittén (ReK) välkomnar och stöder med eftertryck åtgärderna för att genomföra kemikaliestrategin, eftersom kemikalier numera dominerar nästan hela produkttillverkningsmarknaden och spelar en grundläggande roll i vardagen. Kommittén betonar att dessa åtgärder är särskilt viktiga för att trygga människors hälsa, miljön och ekonomin, vilket också inbegriper utvecklingen av säkra och hållbara kemikalier.

2.

Vi inser strategins mervärde när det gäller att öka den europeiska kemiska sektorns konkurrenskraft och utnyttja kemikaliernas centrala roll för att säkerställa klimatneutralitet, uppnå målen i Parisavtalet, uppfylla ambitionerna i den cirkulära ekonomin, stödja planen för återhämtning och energiomställning samt integrera olika aspekter av kemikaliehantering, däribland säkerhet, energieffektivitet, miljöpåverkan, forskning och innovation.

3.

Covid-19-krisen har visat hur sårbara våra samhällen är för hot och hur viktigt det är att öka deras motståndskraft mot ekonomiska, sociala och miljömässiga chocker. ReK bekräftar den centrala roll som det nya europeiska återhämtningsinstrumentet spelar när det gäller att stödja EU och samtidigt bana väg för en grönare och rättvisare omställning och en mer hållbar framtid.

4.

Teknisk suveränitet och ett resilient och hållbart europeiskt värdenätverk samt slutna europeiska värdekedjor är av avgörande betydelse, särskilt för genomförandet av den gröna given och energiomställningen. För att uppnå hållbara lösningar bör man undvika att produktionen eller användningen av ämnen som regleras i EU flyttas till tredjeländer där jämförbara höga arbetar- och miljöskyddsstandarder inte kan garanteras. Enbart genom attraktiva och stabila ramvillkor kan man bibehålla eller få tillbaka nivåer av mervärde och produktion i de europeiska regionerna och sluta värdekedjor.

5.

Kommittén efterlyser ett erkännande av vikten av flernivåstyre för att effektivt koppla kemikaliestrategins mål till den europeiska ekonomins gröna återhämtning. Kommittén betonar att bredden av ämnesområden som omfattas av kemikaliestrategins mål gör det möjligt att integrera nya och befintliga planer inom den kemiska sektorn samt utveckla och genomföra åtgärder som är anpassade efter lokala marknadsbehov och som kompletterar nationella insatser i enlighet med subsidiaritetsprincipen.

6.

De nationella planerna för återhämtning och resiliens utgör ett tillfälle att utnyttja flernivåstyrets potential, även vid genomförandet av kemikaliestrategin. Åtgärderna måste stödjas av lämpliga regelverk och resurser genom att de lokala och regionala myndigheterna involveras fullt ut i utformningen och genomförandet av planerna och genom att de ges direkt tillgång till EU-medel.

7.

Vi vill fästa uppmärksamheten på ett antal rättsliga, finansiella och tekniska hinder som de lokala och regionala myndigheterna ställs inför i samband med hanteringen av kemikalier. En enhetlig, förutsägbar och förenklad rättslig ram kommer att bidra till en enhetlig strategi för bedömning och hantering av kemikalier i alla EU-länder. Detta kommer att begränsa uppkomsten av ytterligare luckor i lagstiftningen mellan EU och andra regioner. Dessutom kommer bidrag och tekniskt bistånd att göra det möjligt för lokala och regionala myndigheter att stödja investeringar i samband med utveckling, kommersialisering, spridning och användning av säkra och hållbara ämnen, material och produkter.

8.

ReK välkomnar att kommissionen får möjlighet att stödja forskning och innovation, bland annat utveckling av avancerade material för tillämpningar inom energi-, byggnads-, rörlighets-, hälso-, jordbruks- och elektroniksektorerna i syfte att säkerställa den gröna omställningen, forskning, utveckling och införande av koldioxidsnåla processer för tillverkning av material och kemikalier med låg miljöpåverkan, innovativa affärsmodeller, inbegripet sådana som bygger på en effektivare användning av kemikalier och andra resurser samt minimering av avfall och utsläpp (1).

Kemikaliestrategins överensstämmelse med frågor som behandlas i andra EU-dokument

9.

Kommittén välkomnar att kemikaliestrategin för hållbarhet är nära kopplad till målen för den gröna given, med tanke på de många lösningarna för att skydda människors hälsa och miljön. Införandet av en omfattande lagstiftning för den kemiska industrin kan bidra till en transparent tillämpning och till att efterlevnaden kontrolleras på ett ändamålsenligt sätt. Införandet av nya krav och restriktioner för användningen av kemikalier i konsumentprodukter, bland annat tvätt- och rengöringsmedel, kosmetika och material som kommer i kontakt med livsmedel, kommer att leda till en förbättring av miljön och konsumenternas hälsa. Huruvida de planerade förändringarna för den kemiska sektorn blir stabila och verkningsfulla kommer dock i hög grad att bero på om de är förenliga med redan befintliga lösningar samt med de tidsmässiga och ekonomiska ramarna för genomförandet av dem.

10.

Kommittén efterlyser en tydlig och konsekvent politik för att på såväl lokal och regional som global nivå säkerställa verktyg och medel för att främja den cirkulära industrin, från utformning av lösningar till genomförande av hållbar produktion, distribution, användning, materialåtervinning, återvinning och bortskaffande av kemikalier, samtidigt som miljön och befolkningens hälsa skyddas. I detta syfte efterlyser kommittén en större rättslig klarhet om gränssnittet mellan kemikalier, produkter och avfall, så att cirkularitet kan införas i alla medlemsstater.

Regionernas och de lokala myndigheternas särskilda roll

11.

Regionerna och de lokala myndigheterna är mycket intresserade av och villiga att vidta åtgärder för att göra kemikalieproduktionen säkrare och kemikalieanvändningen mer hållbar. Dessa åtgärder bör stödjas av ett lämpligt regelverk och tillräckliga resurser, och myndigheterna bör ges full tillgång till kunskap och garantier för att finansiella medel kommer att tillhandahållas. Dessutom skulle myndigheterna kunna få återkoppling om svårigheter och problem i samband med genomförandet och tillämpningen av den införda lagstiftningen.

12.

Med tanke på de nära banden mellan lokala och regionala myndigheter och invånare och den direkta kunskapen om enskilda regioners särskilda förutsättningar lyfter kommittén fram möjligheten att utforma och genomföra kampanjer för att öka allmänhetens medvetenhet om kemikaliestrategins principer och mål. Genom direkt samarbete mellan lokala myndigheter och företag med verksamhet i deras regioner kan problem till följd av den införda förordningens praktiska tillämpning utvärderas. Det är viktigt att både lokala myndigheter, som ansvarar för den direkta tillämpningen av lagstiftningen, och de organ som ansvarar för efterlevnaden har lämpliga rättsliga verktyg för att övervaka och kontrollera denna efterlevnad.

13.

De lokala och regionala myndigheterna har en viktig roll att spela i genomförandet av kemikaliestrategin. Kommittén beaktar den direkta kunskapen om enskilda regioners särskilda förutsättningar och betonar vikten av att involvera dessa myndigheter i genomförandet av en informationskampanj för att öka medvetenheten (bland annat hos små och medelstora företag och hos invånare/medborgare) och av att uppmuntra vissa ekonomiska sektorer att ersätta skadliga kemikalier med alternativa ämnen och att med hjälp av design försöka framställa säkra och hållbara kemikalier och material.

14.

Det är angeläget att den lokala och regionala nivån i sin upphandling ställer krav på innehåll av säkra kemikalier i produkter och varor och på så sätt bidrar till att icke önskvärda produkter och varor fasas ut.

15.

Kommittén betonar den särskilda betydelsen av små och medelstora företags innovationer och investeringskapacitet för säker och hållbar produktion och användning av ämnen, vars potential kan utnyttjas väl genom stöd och dialog på lokal och regional nivå. I synnerhet små och medelstora företag erbjuder särskilda kemikalier för innovativa special- och nischprodukter och en skräddarsydd anpassning av dem. Eftersom de behöver relativt små mängder av och många olika kemikalier löper de större risk att påverkas av problemet att de fastställda förfarandena per ämne är mycket kostsamma och tidskrävande och att vara beroende av information från eller samarbete med förhandsregistranter, tillståndshavare, leverantörer och kunder. Interregionalt stöd kan vara mycket användbart här.

16.

Kraven måste vara begripliga och transparenta samt kunna genomföras och verkställas till en rimlig administrativ börda för lokala myndigheter och små och medelstora företag. I detta sammanhang påminner ReK om att mycket viktig information fortfarande enbart finns tillgänglig på engelska och att denna språkbarriär utgör ett problem.

Genomförandet av strategin

17.

För att säkerställa ett framgångsrikt genomförande av kemikaliestrategin bör insatserna fastställas enligt en nedifrån-och-upp-metod och fördelas rättvist mellan EU:s territorier i enlighet med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, samtidigt som den flexibilitet som krävs säkerställs mot bakgrund av kostnads- och nyttoöverväganden.

18.

Kommittén betonar behovet av en plan för genomförandet av kemikaliestrategin som gör att de parter som omfattas av strategin känner sig säkrare, som minimerar de risker som uppstår till följd av genomförandet och som möjliggör ständig övervakning av framstegen och snabba insatser vid hot.

19.

Samtidigt påpekar kommittén att den funktionalitet och reaktivitet hos vissa kemikalier som krävs för vissa användningar ofta är oupplösligt förbundna med deras farliga egenskaper. Man måste därför också införa och främja processer och teknik som möjliggör säker användning av det farliga ämnet under hela dess livscykel och säkerställa att det hanteras på rätt sätt som avfall i slutet av livscykeln. Specifika oacceptabla risker måste identifieras och uteslutas.

20.

Genomförandet av strategin kommer att kräva flexibla och innovativa lösningar samt nya affärsmodeller i syfte att införa och främja innovativ teknik. Detta kommer att leda till en återhämtning för ekonomin, till att de små och medelstora företagens konkurrenskraft stärks och till att det genomförs lösningar för att förbättra människors hälsa och miljön genom att man — inför en cirkulär ekonomi och hållbara agroindustriella system, — inför hållbara lösningar som bygger på biobaserade ämnen, — genomför hälso- och miljöpolitiska åtgärder, — ställer om till en hållbar blå ekonomi, — använder digital konnektivitet och digitala ekosystem som ett tekniskt komplement, — genomför en hållbar och rättvis omställning och skapar arbetstillfällen, där projekt subventioneras i linje med strategin.

21.

Vi rekommenderar att samråd genomförs med de lokala och regionala myndigheterna vid utarbetandet av de nationella planerna för strategin och för ökning av motståndskraften. ReK uppmanar kommissionen att bygga vidare på erfarenheterna från ReK:s nätverk av regionala nav.

22.

ReK uppmuntrar kommissionen och de myndigheter som deltar i regleringen av kemikalier (Echa, medlemsstaternas myndigheter) samt expertorgan (t.ex. RAC) att möjliggöra större öppenhet i förfarandena och fackligt/vetenskapligt utbyte med de berörda företagen och regionerna i syfte att främja genomförbara och hållbara lösningar. Kommittén uppmanar kommissionen att se till att de ändringar av EU-lagstiftningen som följer av denna strategi alltid är förenliga med programmet för bättre lagstiftning och därmed alltid blir föremål för konsekvensbedömningar. Detta är särskilt nödvändigt vid konsekvensbedömningar och vid kartläggningen och fastställandet av ”användningar som är nödvändiga för samhället”, som inte får leda till att säker användning av ämnen utesluts utan tillräcklig motivering. Man bör undersöka om varje beslut om huruvida ett ämne ska föras upp på kandidatförteckningen (för tillståndskrav) bör föregås av en analys av riskhanteringsalternativen.

23.

Kommittén noterar den stora potential som jordbruks-, textil-, elektronik- och byggsektorerna har när det gäller att genomföra kemikaliestrategin. Dessa sektorer är viktiga aktörer i hela processen och bidrar till utvecklingen av hållbara och säkra kemikalier, eftersom de använder dem i sin verksamhet i stor utsträckning.

24.

Jordbruksnäringen är en viktig målgrupp för kemikalier, såsom växtskyddsprodukter och gödselmedel, som har direkt inverkan på människors hälsa och tillståndet för miljön. I den gröna given främjas utvecklingen av ekologisk livsmedelsproduktion, som leder till minskad kemikalieanvändning inom jordbrukssektorn. Kommittén betonar därför behovet av att hitta innovativa lösningar så att forskare får möjlighet att utveckla biobaserade kemikalier.

Stöd genom lagstiftningsåtgärder

25.

Vi erinrar om Europeiska miljöbyråns (EEA) analys, som visar att ett bristfälligt genomförande av EU:s miljölagstiftning oftast är resultatet av ineffektiv samordning mellan lokala, regionala och nationella myndigheter. Detta hänger samman med bristande administrativ kapacitet, otillräcklig finansiering, brist på kunskap, data och mekanismer för säkerställande av efterlevnad samt bristande politisk integration. ReK betonar därför behovet av att täppa till luckorna i befintlig politik och lagstiftning, säkerställa politisk samstämmighet och ett stabilt regelverk samt öronmärka medel för att hjälpa företagarna att anpassa sig till de nya kraven och för utbildning av administrativ personal.

26.

De förändringar som genomförs ger de regionala och lokala myndigheterna verkliga rättsliga möjligheter att skydda områdena och deras invånare från såväl riskerna i samband med användning av kemikalier som riskerna i samband med hantering av farliga kemikalier under den kemiska sektorns omställning.

27.

Reach- och CLP-förordningarna och deras samverkan med arbetsmiljölagstiftningen måste ses över och stärkas och förfarandena förenklas. Kommittén vill fästa uppmärksamheten på vikten av att kommissionen samråder med de nationella myndigheter som ansvarar för genomförandet av Reach-förordningen och arbetsmiljölagstiftningen innan ny lagstiftning införs. De nya reglerna bör komplettera befintlig lagstiftning och göra den mer ändamålsenlig när det gäller dess tillämpning och kontrollen av efterlevnaden genom etablerade och välfungerande processer.

28.

Bestämmelserna i Reach-förordningen bör skärpas i fråga om krav på säker användning av återvunna ämnen som släpps ut på marknaden.

29.

Kommittén betonar att ett samlat instrument måste användas för att samordna offentliga åtgärder. Därigenom säkras tillgången till uppdaterad information om planerade och pågående initiativ rörande kemikalier som myndigheterna tagit inom alla lagstiftningsområden.

Skärpt kontroll och tillsyn av bestämmelserna

30.

Europa behöver en kraftfull och samordnad politik för att kontrollera att lagstiftningen efterlevs, särskilt när det gäller import, bl.a. genom onlineförsäljning, som står för merparten av fallen av bristande efterlevnad av bestämmelserna om ämnen i produkter.

31.

ReK vill uppmärksamma behovet av att övervaka och rapportera om ändringar i lagstiftningen. På grundval av detta måste åtgärder vidtas, kontroller genomföras, efterlevnaden säkerställas samt korrigerande åtgärder vidtas.

32.

Kommittén framhåller behovet av att stärka kontrollerna och säkerställandet av efterlevnaden av befintlig lagstiftning. En konsekvent och förenklad lagstiftning som omfattar hela EU-marknaden kommer att bidra till en gemensam och samordnad kontroll- och tillsynspolitik.

33.

Systemets tillståndsförfaranden bör omfatta producenter utanför EU i samma utsträckning som europeiska producenter. Strategin bör därför ha fokus på att skapa likvärdiga villkor för alla aktörer. Därigenom kan ett system inrättas där alla företag, både från medlemsstaternas marknader och från marknader utanför EU, är lika inför lagen, så att de europeiska företagens konkurrenskraft och innovationsmöjligheter säkras.

Innovation och konkurrenskraft

34.

Den kemiska industrin behöver förändra sina produktionsprocesser för att uppnå klimatneutralitet senast 2050. Energiomställning inom industrin kommer ofta att innebära en radikal modernisering eller fullständig ersättning av befintliga anläggningar, vilket kan vara problematiskt om det samtidigt genomförs innovationer för säkra och hållbara kemikalier. De utmaningar som klimatneutralitet och innovativa lösningar innebär kan dock bidra till att bevara och stärka företagens konkurrenskraft.

35.

Vi vill uppmärksamma behovet av att skydda de europeiska företagens, särskilt de små och medelstora företagens, innovationsförmåga och konkurrenskraft när det gäller skyddet av immateriella rättigheter. I samband med de planerade åtgärderna bör man se till att de berörda myndigheterna inför enhetliga principer och ramar, t.ex. genom att utarbeta tillförlitliga rättsliga villkor och säkerställa skyddet av kommersiellt känslig information som de förfogar över.

36.

ReK rekommenderar att man vid ändringar i samband med genomförandet av kemikaliestrategin tar hänsyn till den tid som behövs för att anpassa/omvandla anläggningar och hantera farliga kemikalier som dras tillbaka från EU-marknaden. De åtgärder som vidtas kan påverka nedströmsanvändare av kemikalier och deras affärsmodeller. I detta sammanhang bör vid genomförandet av EU-lagstiftningen hänsyn tas till hela industrins synpunkter på möjligheten till alternativ som ersättning för utfasade råvaror/produkter, och en konsekvensbedömning genomföras med deltagande av regionala och lokala myndigheter och samhällen.

37.

Det behövs en bättre synkronisering av tillstånd för ämnen enligt kemikalielagstiftningen med investerings- och innovationscyklerna, särskilt för komplexa produkter, samt med förfarandenas längd beträffande nödvändiga produkt- och materialgodkännanden och godkännanden av anläggningar.

38.

Kommittén framhåller betydelsen av insatser för att utveckla den vetenskapliga kunskapen om förekomsten av farliga kemikalier i miljön (bl.a. i mark, luft, dricksvatten, flora och fauna samt livsmedel) samt när det gäller dessa ämnens ursprung och deras effekter på människors hälsa. Vi välkomnar därför att strategin syftar till att stärka principen om att förorenaren betalar.

Kemikaliernas flödeskedja

39.

Vi understryker behovet av att stödja de olika sektorernas och företagens insatser för att ersätta potentiellt farliga ämnen genom att främja forskning och utveckling, investeringar i hållbara kemikalier och teknisk innovation.

40.

Nya standarder och certifieringar för hållbara kemikalier bör spridas och införas. Om regionala och lokala myndigheters tillämpar miljökriterier skulle detta positivt påverka motivationen att använda hållbara produkter och öka kännedomen om dem.

41.

ReK stöder ett hållbarhetskoncept som tillämpas redan i samband med utvecklingen av kemikalier. Hållbara ämnen bör utmärka sig genom att de produkter som tillverkas av dem kan återvinnas fullt ut och därigenom bli en säker råvara för fortsatt produktion. Tillverkningsprocessen är direkt och oupplösligt kopplad till produkternas design- och utvecklingsprocess. Om hänsyn tas till en produkts livscykel redan på designstadiet kommer hållbar produktion att spela en roll som främjar skapande av hållbara produkter, vilket minskar eller eliminerar de negativa effekterna på miljön och samhället. Målet är en kemisk industri som har låga utsläpp, som är energieffektiv och säker i fråga om produktion och användning, som är konkurrenskraftig och vars problem går att lösa.

42.

Genomförandet av kemikaliestrategin kommer i stor utsträckning att vara avhängigt av huruvida målen för den cirkulära ekonomin uppnås. Kemisk återvinning är en möjlighet för den kemiska sektorn, eftersom det bidrar till att minska miljöpåverkan och till upptäckten av innovativa lösningar för användning av återvunnet material i produkter, samt till att möjliggöra produktion av återvinningsbara material av hög kvalitet. Detta område bör därför omfattas av ett särskilt stödsystem som främjar användningen av återvunnet material.

43.

Vi betonar vikten av frågor som har samband med den nödvändiga hanteringen av avfall som uppstår till följd av att vissa ämnen/produkter dras tillbaka från EU-marknaden. Det handlar inte bara om ekonomiska frågor, utan även om miljökostnader. När det gäller dessa frågor bör EU stödja både regionala och lokala myndigheter samt företag när det gäller att uppgradera anläggningar eller ändra deras funktionssätt, samt när det gäller investeringar i hållbar innovation för att rena avfallsflöden, öka återvinningen och minska deponeringen, särskilt av plast och textilier.

Bedömning av kemikalier och tillgång till information om kemikalier

44.

ReK betonar vikten av interregionalt samarbete i syfte att utarbeta en konsekvent politik för att främja säkra kemikalier och åtgärder för att stärka säkerheten vid användningen av dem, samt för att främja cirkulär produktion.

45.

Kommittén framhåller betydelsen av produktsäkerhet, särskilt när det gäller att undvika att potentiellt farliga ämnen används i produkterna och säkerställa enkel tillgång till information om en produkts kemiska sammansättning under hela dess livscykel.

46.

I detta sammanhang vill vi fästa uppmärksamheten på rätten till information för att konsumenterna ska kunna göra välgrundade val. ReK erinrar om att detta kan åstadkommas genom att införa ändamålsenliga informationskrav och se till att förekomsten av farliga ämnen kan spåras från det att produkten tillverkas, bland annat via SCIP-databasen som förvaltas av Echa samt genom införandet av produktpass.

47.

Kommittén betonar behovet av att skapa en helt sammankopplad och tvärvetenskaplig EU-databas om kemikaliesäkerhet, som ska inrättas av Europeiska kemikaliemyndigheten. Dessa åtgärder borgar för att en enhetlig och transparent strategi kan komma till stånd liksom för riskbedömning för kemikalier. Dessutom säkerställs att exakta och entydiga definitioner och kriterier kan införas, med hänsyn till en god förståelse av kemikalieanvändning och potentiell exponering, på grundval av välgrundade och aktuella vetenskapliga rön.

48.

Vid bedömningen av en produkts hållbarhet måste hänsyn tas till hela dess livscykel och största möjliga cirkularitet inbegripas, bl.a. avseende resurseffektivitet, energi-, vatten- och markanvändning samt minskning av växthusgasutsläpp och andra förorenande ämnen. Dessutom bör bedömningen bygga på de metoder för bedömning av produkters hållbarhet som europeiska kemiföretag redan har börjat utarbeta. Denna bedömning kan också vara en primär informationskälla vid beslut om ersättning av ämnen.

Bioekonomi

49.

Vi framhåller vikten av samarbete mellan industrin och jordbruket. Jordbrukssektorn är en viktig informationskälla när det gäller framställning och användning av biobaserade ämnen, där möjligheten att använda biomassa som råvara för kemikalier förtjänar särskild uppmärksamhet. Samtidigt är en avsevärd minskning av bekämpningsmedel, insektsbekämpningsmedel och andra jordbrukskemikalier i enlighet med målen i från jord till bord-strategin av avgörande betydelse för att bevara den biologiska mångfalden och minska miljöförstöringen.

50.

ReK betonar vätgasens roll när det gäller att öka energieffektiviteten och för innovation. Vätgasteknik är en prioritering i samband med genomförandet av den europeiska gröna given och ett centralt inslag i den kemiska industrins omställning, och införandet av sådan teknik kräver både ekonomiskt stöd och att det utarbetas en enhetlig och förenklad lagstiftning.

51.

Kommittén noterar potentialen hos väte, som kan få en central roll i omställningen av den kemiska industrin, som är en av de mest energiintensiva industrierna. Dock kommer finansiellt stöd att krävas för att tillvarata denna potential.

Säkerställande av kompetens

52.

Humankapital är en viktig aspekt i genomförandet av kemikaliestrategin. Kommittén uppmärksammar behovet av att säkerställa kontinuitet bland personalen i samband med den gröna och digitala omställningen och i samband med omvandlingen och anpassningen av den kemiska sektorn. Det är också viktigt att tillräckligt med tid ställs till förfogande för att ge arbetstagarna lämplig utbildning i kemikaliehantering. Kompetenshöjning och omskolning av arbetstagare är avgörande för att säkerställa konkurrenskraften.

53.

Vi välkomnar möjligheten till ekonomiskt stöd från EU:s fonder för kompetenshöjning och omskolning av arbetstagare som arbetar med tillverkning och hantering av kemikalier (2). Dessa åtgärder kommer att skapa nya ekonomiska möjligheter och främja social rättvisa och motståndskraft, särskilt i de mest utsatta regionerna, samt bidra till den gröna omställningen.

54.

En ordentlig riskbedömning, prioriteringen av åtgärder, sökandet efter säkra och hållbara ämnen och material samt diskussionen om respektive för- och nackdelar kräver mycket komplexa kunskaper, specialiserad expertis och mycket tid från företags och myndigheters sida. Här finns ett kontinuerligt behov av information, rådgivning och fortbildning.

Ekonomiskt stöd

55.

ReK efterlyser inrättandet av en budgetram som säkerställer lika villkor för industrins omställning i riktning mot säkra och hållbara kemikalier och material och som uppmuntrar till beteendeförändringar och samtidigt säkerställer konkurrenskraften på den europeiska och globala marknaden. Dessa åtgärder syftar till att säkerställa en hållbar omställning som kan stödja social och ekonomisk sammanhållning.

56.

Mot bakgrund av covid-19-pandemin, som har haft en kännbar inverkan på de lokala och regionala myndigheternas finanser och funktionssätt, efterlyser kommittén att Europeiska unionen ger direkt tillgång till finansiering för projekt som stöder hållbara kemikalier. Dessutom bör EU ge ytterligare stöd till omställningsregioner.

57.

Vi betonar behovet av att tillhandahålla rättsliga och finansiella instrument för att på lokal och regional nivå främja och stödja innovativa lösningar som bidrar till framväxten av en ny generation kemikalier samt en grön omställning inom den kemiska industrin.

58.

ReK stöder en särskild fond för EU-omfattande (bio)övervakning avseende människor och miljö som en del av programmet Horisont Europa.

---

(1)  Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén ”Kemikaliestrategi för hållbarhet – På väg mot en giftfri miljö”.

(2)  Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén ”Kemikaliestrategi för hållbarhet – På väg mot en giftfri miljö”.

Yttrande från Europeiska regionkommittén – Lokala och regionala myndigheter som skyddar den marina miljön

(2021/C 300/08)

Föredragande: Emma NOHRÉN (SE–De gröna), första vice ordförande, kommunstyrelsen, Lysekils kommun Referensdokument: Remiss från det portugisiska rådsordförandeskapet

POLITISKA REKOMMENDATIONER

EUROPEISKA REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

1.

Europeiska regionkommittén välkomnar remissen från det portugisiska rådsordförandeskapet om de lokala och regionala myndigheternas roll när det gäller att skydda den marina miljön.

2.

Kommittén är djupt bekymrad över att EU inte uppnådde god miljöstatus i sin marina miljö till 2020, i enlighet med ramdirektivet om en marin strategi (havsmiljödirektivet) och i linje med sitt åtagande vid FN:s havskonferens 2017.

3.

Vi påminner om att friska hav är avgörande för vår planet, för livsuppehållande funktioner såsom syreproduktion, klimatreglering, livsmedelsproduktion och många andra ekosystemtjänster.

4.

Kusterna är de mest tätbefolkade områdena i EU och även hem åt en mängd olika organismer. Fiskar behöver ha uppväxtområden och födosöksområden i dessa bräckliga marina ekosystem för att kunna växa och utvecklas. ReK oroar sig över fiskbestånden, inbegripet kommersiellt nyttjade bestånd, med tanke på att trycket på kusterna från stadsutveckling och turism ökar.

5.

ReK varnar för att tillståndet för unionens kuster och hav förvärras ytterligare av trycket från klimatförändringarna och havsförsurning, som förändrar havens fysiska och kemiska egenskaper i riktning mot planetens gränser – där det sker oåterkalleliga förändringar av de ekologiska förutsättningarna för livet på jorden.

6.

Kommittén stöder de mål i den europeiska gröna given och i EU:s strategi för biologisk mångfald 2030 som består i att skydda den biologiska mångfalden. Vi betonar att havens avgörande betydelse för unionen måste synliggöras och lyftas fram, och uppmanar kommissionen att, i linje med den globala politiska ramen för biologisk mångfald efter 2020 från FN:s 15:e partskonferens för konventionen om biologisk mångfald, inkludera tydliga, mätbara mål och tidsfrister i sin handlingsplan för att bevara fiskeresurser och skydda marina ekosystem, som ska offentliggöras senast 2021 (1). Vi erinrar om att den centrala roll som våra hav och kuster spelar i strategierna för begränsning av och anpassning till klimatförändringarna bör beaktas på lämpligt sätt i de föreslagna lösningarna (2).

7.

Av EU-medborgarna anser 94 % att det är viktigt att skydda miljön (3), vilket bestyrker att miljöskyddet måste integreras fullt ut i det offentliga beslutsfattandet på alla nivåer, på ett systematiskt och sektorsövergripande sätt.

8.

ReK menar att pandemin med sina restriktioner ytterligare visar på naturens betydelse för våra fritidsaktiviteter, vår hälsa och vårt psykiska välbefinnande, och understryker att vi när vi återuppbygger ekonomin måste ta full hänsyn till naturens och den biologiska mångfaldens sanna värde genom planer för grön återhämtning och resiliens. Vi understryker att investeringar i den marina miljön kan ge socioekonomiska fördelar på kort sikt och miljövinster på medellång till lång sikt genom att bland annat bidra till att aktivt återställa marina ekosystem, öka den elektroniska fjärrövervakningen och stoppa plastföroreningarna vid källan (4).

9.

För att vi ska lyckas återställa den biologiska mångfalden och stoppa miljöförstöringen är det viktigt att få till stånd en verkligt cirkulär ekonomi som bygger på ansvarsfull produktion, med tydliga mål för återanvändning av varor, minskad konsumtion och återvinning av material, vilket avsevärt skulle minska användningen av nya råvaror. Kommittén är övertygad om att de sammankopplade kriserna i fråga om klimatet, den biologiska mångfalden och resursanvändningen bör hanteras tillsammans.

10.

Vi understryker att ekosystemansatsen, försiktighetsprincipen och principen att förorenaren betalar utgör de viktigaste politiska principerna beträffande styrningen av EU:s lagstiftning om den marina miljön.

11.

Det är dags att agera genom att åtgärda strukturella problem avseende genomförandet av havsmiljödirektivet och samtidigt driva på åtgärder för att frigöra de lokala och subnationella myndigheternas outnyttjade potential när det gäller att skydda EU:s marina miljö.

Förbättra genomförandet av havsmiljödirektivet med de lokala och regionala myndigheternas hjälp

12.

En stor del av de lokala och subnationella myndigheternas politik och beslut vad gäller planering och beviljande av tillstånd för mänsklig verksamhet, såsom stadsbyggnad, transportprojekt, avloppsvattenrening, avfallshantering, industriell produktion, jordbruk, energiproduktion osv., har direkt eller indirekt inverkan på kvaliteten på vatten, på haven och på den biologiska mångfalden, både i kustområdena och i haven. Miljöskyddet måste därför integreras i alla modeller för offentligt beslutsfattande. Grön offentlig upphandling kan spela en central roll när det gäller att hjälpa samhällen och regioner att bli resurseffektiva och miljömässigt hållbara.

13.

ReK lovordar de många kommuner och regioner som redan samarbetar med varandra i fråga om en rad framgångsrika åtgärder för att förbättra den marina miljön, och förväntar sig att medlemsstaterna fullt ut beaktar dessa insatser och integrerar dem i planeringen och utvärderingen av sina nationella strategier för den marina miljön. Vi påminner om att medlemsstaterna ansvarar för att säkerställa kontinuitet, samordning och samarbete inom ramen för sina strategier för den marina miljön, för att stärka och förbättra det vertikala samarbetet mellan nationella, subnationella och lokala myndigheter.

14.

Många kommuner och regioner vet inte att de har rätt att agera eller vilka skyldigheter de har när det gäller att genomföra havsmiljödirektivet. Kommittén uppmanar varje medlemsstat att utvärdera de förfaranden som införts för att uppnå målen i havsmiljödirektivet samt klargöra ansvarsfördelningen mellan olika beslutsfattande organ, och informera organen om denna, i syfte att säkerställa strategins effektivitet och ändamålsenlighet.

15.

ReK framhåller behovet av att erkänna de lokala och subnationella myndigheternas roll i genomförandet av havsmiljödirektivet, och uppmanar kommissionen att föreslå regler för medlemsstaterna om hur dessa myndigheter ska inbegripas i samrådsförfarandet och i processen med att identifiera, utforma och planera åtgärder, klargöra ansvarsområden och främja större engagemang och lokalt och regionalt egenansvar.

16.

Vi konstaterar att det finns en vilja hos företag att stödja konkreta projekt för återställande, och understryker vikten av kontinuitet och en långsiktig vision i den marina strategin, även på lokal nivå. Om en tydlig och öppen riktning anges för den marina strategin menar vi att det skapas investeringsmöjligheter för företag.

17.

ReK noterar kommissionens insatser för att såväl mellan medlemsstaterna som med grannländerna utanför EU harmonisera standarder, processer, tröskelvärden och rapporteringsförfaranden kopplat till vatten och biologisk mångfald, inom ramen för olika delar av EU-lagstiftningen.

18.

Kommittén stöder ytterligare samarbete med de regionala havskonventionerna och understryker att en gemensam förståelse på regional nivå av vad god miljöstatus innebär är avgörande. Vi är övertygade om att ett harmoniserat tillvägagångssätt och synkroniserad rapportering i slutändan kommer att skapa synergier och göra att vi sparar resurser. Vi uppmanar medlemsstaterna att stödja och engagera sig i strävan efter ett harmoniserat och robust system för datainsamling.

19.

Serier med data som samlats in över lång tid är avgörande för att upptäcka långsamma förändringar i miljön, spåra orsakerna till förstörelsen av ekosystem och utvärdera insatser och åtgärder.

20.

Kommittén rekommenderar att medlemsstaterna involverar kommuner och regioner i kustområdena, som besitter lokalkännedom, i arbetet med att samla in och utvärdera data, och förespråkar en öppen inställning till medborgarforskning.

21.

ReK lovordar kommissionens offentligt tillgängliga webbportal WISE-Marine (5), där det bland annat går att hitta information om tillståndet för varje deskriptor, på grundval av medlemsstaternas rapportering. Medlemsstaterna bör utan vidare dröjsmål förbättra den elektroniska rapporteringen.

22.

Vi förstår att havsmiljödirektivets första genomförandecykel har varit ett komplext uppdrag och en utmaning, men understryker att inga framsteg kommer att kunna göras utan fastställda tröskelvärden och tydliga, ambitiösa och mätbara mål. Sådana mål bör därför snarast sättas upp.

23.

Fullbordandet av havsmiljödirektivet är helt beroende av ett lyckat genomförande av ramdirektivet för vatten och direktivet om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse. Kommittén ber därför kommissionen att undersöka hur samordningen och samstämmigheten mellan direktiven kan förbättras och föreslå riktlinjer för hur medlemsstaterna kan samordna genomförandet av direktiven.

24.

ReK anser att det behövs samstämmighet mellan olika aktörer när det gäller förvaltningen av havsområden. Ekosystemansatsen utgör grunden för genomförandet av direktivet om upprättandet av en ram för havsplanering, med syftet att verkställa förvaltningsbeslut som bidrar till att vi uppnår god miljöstatus.

Frigöra de lokala och regionala myndigheternas potential

25.

ReK föreslår att kustsamhällena och kustregionerna tar tillfället i akt att stimulera den lokala ekonomin, skapa nya arbetstillfällen och samtidigt förbättra tillståndet i sina kustvatten genom att utnyttja Europeiska havs-, fiskeri-och vattenbruksfonden (EHFVF), Life och andra EU-fonder för åtgärder och projekt som bidrar till målen i havsmiljödirektivet.

26.

ReK påpekar att resultaten av lokalt genomförda åtgärder måste beaktas vid bedömningen av den nationella marina strategin. Vi betonar att åtgärderna helst bör vara långsiktiga, eftersom det tar tid att uppnå resultat på grund av den långsamma återhämtningen i den marina miljön. Vi konstaterar att finansiella medel måste säkerställas för en korrekt långsiktig bedömning.

27.

Turismen utgör en av de största ekonomiska sektorerna i kustregionerna. När det gäller hållbar turism måste vi inta en helhetssyn där vi även tar hänsyn till lokalbefolkningens välbefinnande och till ”livet under ytan”.

28.

Kommittén påpekar att det är plastskräp och undervattensbuller från turism som kan ha störst inverkan på marina djur, och framhåller därför vikten av att bevara naturen och livet i haven, som är kustområdenas huvudattraktioner. Kommittén uppmuntrar kustsamhällena att stödja idéer såsom ”tysta vikar” för kajakpaddling eller motorbåtsfria zoner, för att främja välmågan hos så väl lokalbefolkningen som livet under ytan.

29.

För kustregionerna kan miljödifferentierade hamnavgifter vara ett effektivt sätt att förbättra miljön och minska utsläppen till luft och vatten, liksom avfallet och bullret.

30.

ReK vill se att kommuner och regioner i kustområdena rådfrågas om beslut som rör fastställande av fartygsrutter.

31.

Vi menar att ett kombinerat skydd av land- och havsområden som förvaltas väl kan bidra till att skyddet av sårbara övergångszoner mellan land- och havsmiljöer förbättras och samtidigt göra kustregionerna mer attraktiva, som centrum för fritidsaktiviteter och hållbar turism.

32.

Kustlösa samhällen och regioner är också beroende av haven för livsuppehållande funktioner, liksom för livsmedel, fritidsaktiviteter, transporter, energi osv., och de är även ansvariga för de föroreningar som orsakas uppströms.

33.

Kommittén uppmuntrar kommuner och regioner att lansera sina egna initiativ och samarbeta sinsemellan, även på gränsöverskridande nivå och med regioner i inlandet, för att identifiera och utforma åtgärder för att ta itu med särskilda problem, såsom plastföroreningar, överskott av näringsämnen, förorenat dagvatten, alltför omfattande båttrafik eller andra problem som behöver avhjälpas. EU-medel finns tillgängliga för att stödja sådana initiativ.

34.

Kommittén är beredd att stödja alla initiativ som syftar till att inrätta plattformen ”EU-städer för friska hav”, där städer i EU gemensamt kan ta itu med orsakerna till förlusten av marin biologisk mångfald och försämringen av den marina miljön.

35.

När det gäller bevarandet av den marina miljön påpekar ReK att samspelet mellan land och hav och kopplingarna mellan olika politikområden utgör komplexa frågor och en utmaning för de allra flesta lokala och subnationella myndigheter vars kapacitet, mänskliga resurser, tid och pengar är begränsade.

36.

Vi är övertygade om att man genom att ge lokala och subnationella myndigheter stöd för kunskapsutbyte, tekniskt stöd och resurser kan frigöra deras outnyttjade potential i form av mer ambitiösa insatser och åtgärder på subnationell nivå, för ett mer effektivt genomförande av havsmiljödirektivet.

37.

ReK föreslår att man tar till relevanta EU-medel för att inrätta en utåtriktad ”EU-havsakademi” bestående av unga akademiker med god kommunikationsförmåga från alla medlemsstater, som i samarbete med universitet kan inspirera och fortlöpande sprida ny kunskap och information om vikten av friska hav, kopplingarna mellan den marina miljön och annan politik, möjliga åtgärder och bästa praxis.

38.

Kommittén uppmanar kommissionen att omsätta subsidiaritetsprincipen i handling och inrätta en arbetsgrupp för biologisk mångfald i Europa 2030, med en pool av operativa miljöprojektledare som ska hjälpa de subnationella myndigheterna att lansera frivilliga projekt och åtgärder för att ta itu med särskilda problem i specifika havs- eller landområden. Vi föreslår att denna arbetsgrupp ska bistå de samförvaltande regionerna med att förvärva rätt kompetens genom att anlita experter samt tillhandahålla operativt stöd för planering och organisering, liksom rådgivning vad gäller projekt och hur man ansöker om EU-medel.

Var måste EU säkerställa lika villkor?

39.

ReK välkomnar de mål i från jord till bord-strategin som går ut på att minska användningen av bekämpningsmedel och näringsämnen, och noterar att gödselmedel från jordbruket är en av de främsta orsakerna till eutrofiering i EU:s hav. Vi anser att de nya målen bör säkerställa miljömässig, ekonomisk och social hållbarhet.

40.

ReK betonar vikten för den marina miljön av ett ändamålsenligt genomförande av en ambitiös EU-plan för nollföroreningar i vatten, luft och mark, som ska offentliggöras i maj 2021.

41.

Kommittén är medveten om att näringsämnena kväve och fosfor är viktiga råvaror och att fosfor är upptaget på EU:s lista över råvaror av avgörande betydelse. Vi har blivit upplysta om att näringsämnen effektivt kan återvinnas från avloppsvatten och ersätta nya råvaror från gruvdrift. Kommittén uppmanar kommissionen att föreslå EU-bestämmelser om kvotkrav avseende återvunna näringsämnen i gödselmedel som säljs i EU.

42.

Vi stöder helhjärtat kommissionens förslag att skapa ett sammanhängande nätverk av effektivt förvaltade marina skyddsområden som ska täcka 30 % av EU:s hav, och som ska innefatta återhämtningsområden för fiskbestånd, i enlighet med den gemensamma fiskeripolitiken, och områden där de mest destruktiva fångstteknikerna och ekonomiska verksamheterna begränsas.

43.

ReK ställer sig bakom målet att 10 % av EU:s hav ska omfattas av en hög skyddsnivå, inbegripet områden där alla fångster och ekonomiska verksamheter är förbjudna, det vill säga fiskefria områden. Nätverket av marina skyddsområden måste vara representativt för mångfalden i EU:s marina ekosystem, och varje marint skyddsområde måste ha ett förvaltningsorgan och en förvaltningsplan med tydliga bevarandemål, åtgärder och lämplig övervakning.

44.

Kommittén är mycket bekymrad över det bristfälliga skyddet och den otillräckliga övervakningen och kontrollen i EU:s befintliga marina skyddsområden. Enligt Europeiska miljöbyrån (EEA) (6) kan mindre än 1 % av de marina skyddsområdena i EU klassas som marina reservat med fullständigt skydd. Ofta regleras inte många mänskliga verksamheter i de marina skyddsområdena, t.ex. oljeutvinning till havs, mineralbrytning, muddring, sjöfart, fiske och vattenbruk. Vi vill se att de mest destruktiva verksamheterna begränsas i de marina skyddsområdena, på en enhetlig nätverksnivå.

45.

Betydande delar av EU:s miljölagstiftning, bland annat havsmiljödirektivet och naturvårdsdirektiven, har enligt en rapport från revisionsrätten (7) inte genomförts i tillräcklig utsträckning, och med tanke på tillståndet i den marina miljön krävs strängare bevarandeåtgärder. ReK uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka insatserna för att genomföra de olika åtgärderna, i syfte att möjliggöra ett effektivare skydd av den marina miljön.

46.

Kommittén understryker att vi sedan 2013 års reform av den gemensamma fiskeripolitiken har blivit mycket väl medvetna om hur klimatförändringar och havsförsurning påverkar haven och hur snabbt dessa förändringar sker. Vi kan inte längre enbart fokusera på att maximera fiskets avkastning, som det centrala målet för EU:s fiskeriförvaltning. Kommittén är övertygad om att målet måste vara att låta fiskpopulationerna återhämta sig till nivåer som överstiger de som krävs för att de ska kunna fullgöra sin avgörande roll i de marina ekosystemen, för att inkludera en buffert för de ökande effekterna av stressfaktorer såsom klimatförändringarna och förlusten av biologisk mångfald. Detta så att ekosystemen kan fortsätta att fylla sin kritiska funktion vad gäller exempelvis syreproduktion, klimatreglering, koldioxidlagring och livsmedelsförsörjning.

47.

Kommittén är övertygad om att alla typer av skadliga subventioner inom fisket, som bidrar till överkapacitet i fisket, överfiske, klimatförändringar och havsförsurning, måste upphöra. Vi efterlyser mer stöd till forskning och innovation som kan bidra till att den europeiska skeppsflottans miljöavtryck minskas, särskilt genom utveckling av alternativa bränslen som skulle kunna användas i befintliga båtar, och att undantaget för bränsle som används inom fisket i energiskattedirektivet tas bort.

48.

ReK vill uppmärksamma de känsliga djuphavsekosystemens långsamma återhämtning och därmed behovet av att genomföra EU:s djuphavsförordning på ett ändamålsenligt sätt. Vi erinrar om kravet på att fiske med bottenkontaktredskap på djup större än 400 meter ska upphöra i områden där känsliga marina ekosystem förekommer eller sannolikt förekommer. Vi uppmanar med kraft till att begränsa bottenfiskets avtryck i områden på mellan 400 och 800 meters djup, och till att stänga områden där känsliga marina ekosystem förekommer eller sannolikt förekommer.

49.

Kommittén uppmanar med kraft kommissionen att stärka genomförandet av ekosystemansatsen i fiskeriförvaltningen, inbegripet genom att i allt större utsträckning tillämpa flerartsinriktade synsätt, för att minimera de negativa effekterna av fiskeverksamhet och andra faktorer såsom klimatförändringar på marina ekosystem, fiskbestånd och samhället, och för att säkerställa havens motståndskraft mot klimatförändringar. Vi erinrar om att fullt dokumenterade fisken och kvalitetsdata är nyckeln till att förbättra fiskeriförvaltningen. Vi uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder för att förbättra datainsamlingen om fritidsfiske, med beaktande av dess miljöpåverkan och socioekonomiska värde.

50.

ReK välkomnar kommissionens förslag till EU:s klimatlag, och framhåller den viktiga roll som haven spelar när det gäller regleringen av klimatet på jorden och livsuppehållande funktioner. Vi betonar att haven utsätts för hårt tryck och att deras tillstånd snabbt försämras. Därför uppmanar vi kommissionen att föreslå en havslag, i samma anda som klimatlagen.

51.

Om förslagen i detta yttrande sätts i verket är ReK övertygad om att de skulle kunna bidra till att de lokala och regionala myndigheternas potential när det gäller genomförandet av havsmiljödirektivet frigörs. EU måste inta en ledande roll i det förberedande arbetet med den globala ramen för biologisk mångfald efter 2020 och dess genomförande, men också när det gäller FN:s mål 14 för hållbar utveckling: bevara och nyttja haven och de marina resurserna på ett hållbart sätt.

52.

ReK uppmanar kommissionen att intensifiera insatserna för att uppnå balans mellan fiskeflottans kapacitet och fiskbestånden, genom att använda verktygen i förordningen om den gemensamma fiskeripolitiken och EHFVF-förordningen på ett mer samordnat och aktivt sätt.

53.

Kommittén är djupt oroad över fartygens ökande användning av skrubbrar som ett sätt att uppfylla de sänkta utsläppsgränserna för svavel. Vatten som släpps ut från skrubbrar innehåller mycket giftiga ämnen som har en långsiktig inverkan på den marina miljön och orsakar bioackumulering, försurning och eutrofiering. Vi uppmanar kommissionen att föreslå ett förbud mot utsläpp av skrubbervatten inom EU samt åtgärder för att uppmuntra användningen av alternativ till tunga bränslen inom sjöfarten.

54.

ReK uppmanar kommissionen att inrätta en havsfond, i enlighet med Europaparlamentets förslag i betänkandet om det globala systemet för insamling av uppgifter om fartygs förbrukning av eldningsolja och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/757 (8), i syfte att förbättra fartygens energieffektivitet och stödja investeringar i innovativ teknik och infrastruktur för att minska koldioxidutsläppen inom sjötransportsektorn och införandet av hållbara alternativa bränslen som framställs med hjälp av förnybara energikällor och utsläppsfri framdrivningsteknik. Vi ställer oss bakom förslaget att 20 % av fondens intäkter ska användas för att bidra till skydd, återställande och bättre förvaltning av marina ekosystem som påverkas av den globala uppvärmningen, såsom marina skyddsområden.

55.

ReK uppmanar kommissionen att inom ramen för sin översyn av direktivet om fritidsbåtar och vattenskotrar anta ambitiösa gränsvärden för avgasutsläpp och buller, både över och under vattenytan. Vi uppmanar med eftertryck kommissionen att inkludera eldrivna motorer i direktivets tillämpningsområde.

56.

Kommittén är djupt oroad över de oåterkalleliga miljöföroreningar som orsakas av utsläpp av mikroplaster i miljön. Kostnaderna för att rena vattnet från mikroplaster bärs av lokala myndigheter, vattenreningsverk och vattenbolag. Vi uppmanar därför kommissionen att anta strikta obligatoriska lagstiftningsåtgärder för att minska oavsiktliga utsläpp av alla mikroplaster vid källan och en allmän utfasning av avsiktligt tillsatta mikroplaster, inklusive nanoplaster samt biologiskt nedbrytbara och lösliga polymerer.

57.

ReK framhåller att idrottsplaner är en av de största källorna till utsläpp av avsiktligt tillsatta mikroplaster i miljön och att det i huvudsak är lokalsamhällen och kommuner som bär kostnaderna för åtgärder för att minska sådant läckage. Vi understryker att det finns flera naturliga alternativ till gummigranulat och uppmanar därför kommissionen att anta ett förbud mot all ny granulatfyllning för idrottsplaner, med en övergångsperiod på sex år.

58.

ReK anser att retursystem är effektiva verktyg när det gäller att nå det bindande målet om en insamlingsnivå på 90 % för dryckesbehållare av plast senast 2029 i enlighet med EU:s direktiv om plast för engångsbruk. Vi uppmanar de medlemsstater som ännu inte har något retursystem för dryckesbehållare av plast att inrätta ett sådant och föreslår att de bygger vidare på angränsande medlemsstaters positiva erfarenheter. Vi uppmanar kommissionen att ge medlemsstaterna riktlinjer vad gäller användning av kompatibla nationella retursystem som ett steg mot en inre marknad för förpackningar.

---

(1)  COM(2020) 380 final.

(2)  Såsom framhålls i FN:s klimatpanels särskilda rapport om havet och kryosfären i ett föränderligt klimat.

(3)  EEA:s rapport 17/2019: ”Marine messages II” (Europeiska kommissionen, 2017b).

(4)  Se https://www.birdlife.org/sites/default/files/turning_the_tide_june2020_1.pdf.

(5)  https://water.europa.eu/marine

(6)  Se ”Box 3.2” i EEA:s rapport 17/2019: ”Marine messages II”.

(7)  Europeiska revisionsrättens särskilda rapport 26/2020: Den marina miljön: EU:s skydd är brett men saknar djup.

(8)  https://eur-lex.europa.eu/eli/reg/2015/757/oj?locale=sv

Yttrande från Europeiska regionkommittén – Regionernas och städernas erfarenheter och lärdomar av covid-19-krisen

(2021/C 300/09)

Föredragande: Joke SCHAUVLIEGE (BE–EPP), vice talman, Flamländska parlamentet

POLITISKA REKOMMENDATIONER

EUROPEISKA REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Inledande kommentarer

1.

Covid-19-hälsokrisen har krävt storskaliga och omfattande insatser, med beaktande av inte bara nationella utan också internationella och gränsöverskridande situationer samt lokala och regionala behov.

2.

Kommittén bekräftar sitt åtagande att föra ett nära samarbete med europeiska städer och regioner och deras nätverk, medlemsstater, EU-institutioner och internationella organisationer för att kartlägga lärdomarna av hanteringen av covid-19-krisen och återhämtningen på alla förvaltningsnivåer i syfte att förbättra EU:s insatskapacitet vid framtida pandemier och andra typer av kriser.

3.

De lokala och regionala myndigheternas roll får inte underskattas i detta fall. Dessa myndigheter har fördelen att befinna sig nära medborgarna, vilket gör att de förstår lokala behov, och är också de första som måste vidta åtgärder. Dessutom spelar olika former av civilsamhällesengagemang en mycket viktig roll för att säkerställa kontakten med medborgarna och tillhandahålla dem tjänster.

4.

Kommittén påpekar att 19 av de 27 medlemsstaterna tilldelar de lokala och regionala myndigheterna det huvudsakliga och/eller exklusiva ansvaret för folkhälsan.

5.

De lokala och regionala myndigheterna har stått – och står fortfarande – i främsta ledet i kampen mot covid-19. I egenskap av den nivå som befinner sig närmast medborgarna hanterar dessa myndigheter de hälsomässiga, sociala och ekonomiska nödsituationer som påverkar deras lokalsamhällen, och de leder vårt samhälle mot en hållbar och resilient återhämtning.

6.

Kommittén är övertygad om att det behövs mer samordning mellan alla förvaltningsnivåer för att säkerställa samstämmiga och effektiva insatser vid framtida kriser. Detta gäller inte bara sådana områden som upphandling av medicinsk utrustning, utan även gränsöverskridande arrangemang, stängningar av gränser och människors rörlighet, ekonomiskt stöd samt informationsdelning och prognosverksamhet som stöder bättre beredskap.

7.

Kommittén är också övertygad om att frågan om att fördjupa EU:s befogenheter på hälsoområdet (artikel 168 i EUF-fördraget) i syfte att förbättra samordningen och samarbetet och möta framtida hälsohot på ett effektivt sätt bör tas upp under konferensen om Europas framtid. Det europeiska samarbetet måste stärkas, med beaktande av subsidiaritetsprincipen.

8.

Kommittén upprepar att gränsregionerna har drabbats särskilt hårt av pandemin, på grund av deras belägenhet. Att åtgärderna i angränsande länder inte är entydiga medför mycket osäkerhet och besvär för invånare och företagare i gränsområden. Därför behövs fler samråd om bland annat gränsstängningar, begränsningar av den fria rörligheten för personer, ekonomiska stödåtgärder och andra regleringar. Gränsregionerna kan faktiskt fungera som testområden för en bättre europeisk strategi.

9.

ReK välkomnar de åtgärder som vidtagits och de nya förslag som lagts fram av EU i samband med kampen mot covid-19 och för att stödja hela EU:s återhämtning från krisen. Deras ändamålsenlighet på fältet bör utvärderas grundligt på grundval av erfarenheterna i landsbygdsområden, städer och regioner.

10.

Kommittén tar del av ReK:s barometer för regioner och städer 2020 (1), som innehåller detaljerade belägg för effekterna av covid-19 på lokal och regional nivå samt konkreta exempel på bästa praxis och utmaningar som städer och regioner, inbegripet landsbygdsområden och mindre utvecklade regioner, ställts inför.

11.

ReK uppmanar EU-institutionerna och de nationella regeringarna att göra de lokala och regionala myndigheterna delaktiga i utarbetandet av de nationella och europeiska återhämtnings- och resiliensplanerna inom ramen för covid-19 och eventuella framtida pandemier. Vi är övertygade om att dessa åtgärder måste ha en lokal och regional dimension för att vara ändamålsenliga.

En kris som påverkar de regionala hälso- och sjukvårdssystemen

12.

Kommittén framhåller de lokala och regionala myndigheternas ansvar på folkhälsoområdet i många medlemsstater. ReK lovordar de åtgärder som kommuner, städer och regioner vidtagit för att skydda sina invånares hälsa, förvalta grundläggande hälso- och sjukvårdstjänster, stödja vårdpersonalen och investera i hälso- och sjukvårdssystemen inom sina områden, i nära samarbete med det civila samhället och andra aktörer och under mycket stora påfrestningar under denna allvarliga hälsokris.

13.

När det gäller inrättandet av en framtida europeisk hälsounion och den aviserade diskussionen om befogenheter på hälsoområdet i samband med konferensen om Europas framtid är kommittén övertygad om att det är nödvändigt att göra de lokala och regionala myndigheterna delaktiga i diskussionerna om att fördjupa EU:s befogenheter på hälsoområdet i enlighet med subsidiaritetsprincipen.

14.

ReK vill fästa uppmärksamheten på de rådande regionala skillnaderna i hälso- och sjukvårdssystemen och flaskhalsarna i krisberedskapen, som framhålls i ReK:s barometer för regioner och städer 2020. De nationella regeringarna och EU-institutionerna uppmanas att vidta åtgärder för att minska dessa skillnader på grundval av städernas och regionernas senaste praktiska erfarenheter. Inom den europeiska planeringsterminen bör större vikt läggas vid den synnerligen viktiga frågan om offentliga investeringar i hälso- och sjukvårdssystemen.

15.

Rapporteringen på EU-nivå om hälso- och sjukvårdens resultat och data för bättre beredskap bör omfatta en lokal och regional dimension och inte enbart baseras på data på nationell nivå. Detta är särskilt viktigt för att bevara den fria rörligheten för personer, särskilt för gränsarbetare, i de områden där virusets spridning är under kontroll.

16.

Kommittén efterlyser en kraftfull och förstärkt vaccinationsstrategi för EU som visar på solidaritet. Av kvalitets- och säkerhetsskäl är det viktigt att hålla ihop den EU-gemensamma leveransprocessen beträffande vaccin mot covid-19. EU bör upprätthålla och värna den inre marknaden för vacciner och skyddsutrustning. Inget land bör kunna stoppa leveranser eller underteckna egna avtal med vaccintillverkare. Det är viktigt att de avtal som undertecknas på EU-nivå är transparenta och innehåller tydliga krav beträffande vaccinleveranserna, eftersom EU lägger stora summor på utveckling och produktionsanläggningar.

17.

Kommittén är övertygad om att EU måste ta itu med bristerna och minska sitt beroende av tredjeländer genom att uppmuntra medlemsstaterna och företagen att omlokalisera produktionen av vissa läkemedel, kritiska ämnen, inklusive vacciner, och skyddsutrustning till Europa för att säkerställa EU:s strategiska oberoende och öka beredskapen och motståndskraften under normala förhållanden och i en krissituation.

18.

Det är absolut nödvändigt att de europeiska regionerna samlar in säkra data av hög kvalitet om befolkningens hälsa, ålder och socioekonomiska situation i syfte att identifiera utsatta grupper och underlätta en ändamålsenlig hälso- och sjukvårdspolitik. Detta måste finansieras ordentligt på ett hållbart sätt.

19.

Alla nivåer kommer att behöva investera i den lokala hälso- och sjukvårdspersonalens utbildning och motståndskraft, med förstärkningar i de områden där bristerna är som störst och med budgetmässigt förankrade åtgärder.

20.

Gränsöverskridande samarbete bör ingå i alla beredskapsplaner. EU måste öka solidariteten mellan sina medlemsstater och regioner och inkludera nedifrån och upp-metoder. Det krävs även samarbete på internationell nivå med de minst gynnade länderna, eftersom vi har lärt oss att det enda sättet att ta oss ur krisen är att göra det tillsammans. Gemensamma investeringar kan vara mycket ändamålsenligare, såsom tydligt framgick på hälso- och sjukvårdsområdet när regioner och länder tog över patienter över gränserna. Dessutom skulle inköp av skyddsutrustning och en gemensam strategi för kunskapsinsamling och forskning om alla frågor som rör pandemin ha gett ett betydande mervärde. Europa bör förstärka och skydda sin forskningskapacitet och sin interna produktion, såväl av vaccin som tillhörande material och utrustning i samband med denna och eventuella framtida pandemier och se till att vara självförsörjande i stället för att vara beroende av en yttre marknad.

21.

Kommittén efterlyser åtgärder för att öka trovärdigheten, ansvarsskyldigheten och den ömsesidiga respekten mellan de olika förvaltningsnivåerna genom en korrekt ansvarsfördelning mellan de olika nivåerna och en god kommunikation. Bättre samordning mellan politiska nivåer, i formella och informella sammanhang, skulle kunna uppnås genom inrättandet av ändamålsenliga arbetsgrupper mellan de nationella, regionala och lokala nivåerna samt genom ordentligt stöd till lokala aktörer, både ekonomiskt och i form av ramar och riktlinjer.

22.

Kommittén är fast övertygad om att det är nödvändigt att de europeiska regionerna genomför en särskild utvärdering av pandemins inverkan på befolkningens psykiska hälsa i allmänhet, särskilt bland de mest utsatta grupperna, att de ökar investeringarna i psykisk hälsovård och utformar strategier för att skydda barn och ungdomar under denna hälsokris.

Pandemins effekter på landsbygdsområden

23.

Pandemin har förvärrat många av de kända problemen i landsbygdsområdena och än en gång belyst dessa regioners sårbarhet. Kommittén framhåller dock att landsbygdsområdena, och i synnerhet jordbrukarna, har haft en avgörande roll i att stärka de europeiska livmedelssystemens resiliens under pandemin, och om jordbrukarna ska kunna fortsätta att garantera rikligt med överkomliga och tillgängliga europeiska livsmedel kommer de att behöva hjälp med att begränsa nuvarande och framtida hot. Här skulle de senaste innovativa jordbruksmetoderna och den senaste innovativa jordbrukstekniken kunna spela en nyckelroll.

24.

I allmänhet utformas politiken ur städernas och stadsområdenas perspektiv. Denna politik är inte alltid väl anpassad till landsbygdsområdenas olika förutsättningar, behov och möjligheter. Kommissionen uppmanas att vidta åtgärder för att bättre beakta landsbygdssammanhanget. I dagens läge riskerar den akuta krisen att leda till att återhämtningsplanen och annan EU-politik genomförs på ett sätt som gynnar städerna och storstadsområdena i högre grad. Om regionerna inte får delta i återhämtningsplanens utformning och genomförande kommer vissa behov och möjligheter för landsbygdsområdena inte att beaktas. Dessutom är det viktigt att betona att landsbygdspolitiken omfattar mer än jordbrukspolitik och omfattar socialpolitik och politik för förvaltning av tjänster för landsbygdsområden, som ofta har marginell betydelse ur produktiv synvinkel men är centrala med hänsyn till miljö, landskap och skydd av den biologiska mångfalden. Större uppmärksamhet måste ägnas åt näringslivsutveckling, service, innovation, vilt- och landskapsvård och tillgänglighet på landsbygden.

25.

Kommittén välkomnar kommissionens samråd om en ny långsiktig vision för landsbygdsområden. För att ta itu med de olika utmaningarna är det viktigt att kommissionen fastställer specifika mål och indikatorer för dessa utmaningar. För att undvika parallella system bör sådana mål och indikatorer vara del i uppföljningen och utvecklingen inom den regionala utvecklingen. Detta skulle göra det till ett mindre frivilligt dokument och uppmuntra medlemsstaterna och beslutsfattarna att fundera över hur dessa mål bäst kan uppnås. På grundval av rapporterna från de olika medlemsstaterna om de specifika målen och indikatorerna skulle det vara möjligt att övervaka framstegen och vid behov tillhandahålla extra budget eller stöd. Några konkreta exempel: — Digital omställning – mål för infrastruktur för höghastighetsinternet, anpassad strategi för smarta byar/landsbygdsområden och mål för digitala färdigheter. — Kvalitet på och tillhandahållande av hälso- och sjukvård, utbildning, kompetensutveckling och bredband. — Uppsökande metod för socialt och miljömässigt välbefinnande, genom att aktivt upptäcka och tillgodose befolkningens behov.

26.

Pandemins effekter behöver inte enbart betyda negativa konsekvenser för landsbygden. Distansarbete får troligtvis långsiktiga konsekvenser för arbetsmarknaden där både företag och anställda ser nya möjligheter att verka utanför städerna. Om landsbygden är uppkopplad genom tillgänglighet till snabbt bredband och samtidigt kan erbjuda viktig samhällsservice kan den bli än mer tillgänglig för människor att välja sin framtid i.

27.

Kommittén är övertygad om att den dubbla digitala och gröna omställningen kan ge möjligheter att stödja återhämtningen på landsbygden.

28.

ReK betonar den avgörande roll som kvinnor i landsbygdsområden har spelat under pandemin eftersom de har tagit ansvar för att värna om miljön och människorna. Kommissionen uppmanas därför att alltid ta hänsyn till genusperspektivet i alla politiska åtgärder för landsbygdsområden.

29.

I snabbt föränderliga situationer blir bristen på information för att möjliggöra välgrundade beslut ännu tydligare. Utbyte av data mellan regioner och medlemsstater kan bidra till att man tar itu med denna utmaning. För att möjliggöra detta måste viss teknik och infrastruktur införas. Plattformar för datadelning kan bidra till att snabbt göra data tillgängliga. Befintliga system kan anpassas på grundval av ny information. Detta gäller hälso- och sjukvårdssektorn, men är också mycket värdefullt för andra system som i hög grad påverkades av logistiska utmaningar, förändringar i arbetskraften osv. Det är absolut nödvändigt att skapa nya former av samordning i leveranskedjorna (material, naturresurser, avfallshantering osv.), återuppbygga den jordbruksbaserade livsmedelskedjan och utveckla mer cirkulära och sammanlänkade tänkesätt.

30.

Flexibiliteten att använda outnyttjade Ejflu-medel för att ta itu med covid-19-relaterade likviditetsproblem för jordbrukare och små och medelstora företag i landsbygdsområden gynnade medlemsstater som hade en låg utnyttjandegrad av dessa medel, medan de medlemsstater som redan hade använt sina tilldelade medel inte kunde dra nytta av denna åtgärd (2).

31.

ReK rekommenderar investeringar i att stärka resiliensen i jordbruks- och livsmedelsförsörjningskedjorna, både lokala och globala, med fokus på hållbar produktion, cirkulära kedjor och om möjligt bevarande av det lokala värdet. Ur ett resiliensperspektiv förefaller det lovande att betona mångfald bland leverantörer och kunder samt skapa buffertar och reserver och redundans i försörjningskedjorna, men de kan också vara kostsamma åtgärder för enskilda företag.

32.

Pandemin kan ses som en möjlighet att påskynda den gröna omställningen i våra landsbygdsområden, till exempel genom att genomföra lokala eller regionala livsmedelssystem och att snabbare nå de kvantitativa målen i från jord till bord-strategin samt, mer generellt, målen i den europeiska gröna given, förutsatt att detta inte står i vägen för europeiska jordbrukares och företags ekonomiska trygghet.

33.

Kommissionen föreslår att man ska bedöma livsmedelssystemets resiliens och utarbeta en beredskapsplan för att trygga livsmedelsförsörjningen och livsmedelstryggheten i kristider. Genom planen inrättas en insatsmekanism för livsmedelskriser som samordnas av kommissionen och involverar medlemsstaterna. Den kommer att omfatta olika frågor (t.ex. jordbruk, fiske, livsmedelssäkerhet, arbetstagarna, hälso- och sjukvård, transporter, alternativa energikällor och odling av energigrödor), beroende på krisens karaktär. Det kommer att vara viktigt att se till att lokala och regionala myndigheter i landsbygdsområden också kan bidra till denna mekanism.

34.

ReK stöder skapandet av nya möjligheter för medborgardeltagande, tillsammans med organisationer inom den offentliga och den privata sektorn, och en starkare roll för lokalsamhällena i gemensamt skapande som syftar till att utveckla lösningar på aktuella problem i stads- och landsbygdsområden, till exempel genom att skapa gemensamma landsbygds- och stadsresurser.

35.

Kommittén framhäver den roll som de sociala nät och den delningsekonomi som har vuxit fram i landsbygdssamhällen och mellan landsbygd och stad har spelat under pandemin.

36.

Kommittén är övertygad om att det för att hantera utmaningarna i samband med covid-19-krisen på landsbygden vore ändamålsenligt att stödja och förstärka Leader-initiativet och att i alla medlemsstater fästa uppmärksamhet vid utvecklingen av relevant samhälls- och företagsverksamhet, att frångå den snäva inriktningen på jordbruk och att utforska konceptet smarta byar som ett sätt att möjliggöra större flexibilitet. Det finns ett behov av att anpassa de administrativa kraven så att frivilligarbetare eller grupper av invånare också kan delta i programmet. En flexiblare nedifrån och upp-strategi kommer också att behövas för att hitta en balans mellan att tillgodose lokalbefolkningens behov på kort sikt och att införa innovation på lokal nivå. Detta kan till exempel ske genom att de lokala aktionsgrupperna kopplas till nätverk av innovatörer.

37.

Det är uppenbart att en ändamålsenlig reserv för kriser i jordbrukssektorn är en viktig del av verktygslådan för att hantera eventuella framtida pandemikriser, och den måste finansieras ordentligt på ett hållbart sätt.

38.

De lokala och regionala myndigheterna, inbegripet i de yttersta randområdena, bör göras delaktiga i inrättandet av de nya EU-instrumenten, såsom Next Generation EU-återhämtningsplanerna och den insatsmekanism för livsmedelskriser som kommissionen föreslår i från jord till bord-strategin.

39.

Instrumentet med operativa grupper inom EIP-AGRI är ett bra verktyg för att stödja innovation inom jordbruket. En liknande mekanism bör läggas fram för att stimulera innovation på landsbygden även utanför jordbrukssektorn. Denna strategi bör omfatta alla berörda aktörer med kunskap och sakkunskap om en specifik utmaning på landsbygden och stödja inrättandet av nätverk av kunskapsförmedlare för innovation i landsbygdsområden, till exempel i frågor såsom hälso- och sjukvård eller utbildning.

40.

Kommittén framhåller den regionala nivåns betydelse när det gäller att fastställa de kritiska punkterna i livsmedelssystemen i syfte att förbättra förståelsen av de lokala livsmedelssystemen för att bättre utnyttja de lokala aktörernas kapacitet. Man måste betrakta de lokala livsmedelssystemen ur ett helhetsperspektiv och inte bara inrikta sig på korta leveranskedjor utan även göra den storskaliga detaljhandeln delaktig, t.ex. genom att uppmuntra stormarknader att dela information och data om livsmedel med ursprung både inom och utanför regionen. Det är nödvändigt att utarbeta lokala livsmedelsstrategier och utnyttja krisen som ett tillfälle att förändra produktionsprocesserna på ett hållbarare sätt. ReK stöder åtgärder för att flytta livsmedelsproduktionen närmare lokalområdena och göra städer och landsbygdsområden delaktiga i livsmedelsstyrningen.

Rekommendationer om kommissionens ordningar för landsbygdsstöd under krisen

41.

EU har möjliggjort stöd från de nationella regeringarna på två sätt. För det första skapades ett nytt instrument, Sure, för att tillhandahålla upp till 100 miljarder euro i lån till länderna, med stöd av garantier från medlemsstaterna. Jordbrukare, livsmedelsbearbetningsföretag och andra företag på landsbygden, t.ex. inom hotell- och restaurangbranschen, har dragit nytta av dessa system, som gör att arbetstagarna får en inkomst och att företagen behåller sin personal. För det andra lättade man på villkoren och tröskelvärdena för medlemsstaternas beviljande av statligt stöd till berörda företag. Det sistnämnda var viktigast, eftersom det gjorde det möjligt att ge jordbrukare och fiskare flera miljarder euro i stöd under pandemin.

42.

Att underlätta rörligheten för säsongsarbetare och jordbruksvaror över gränserna var de två direkta åtgärder som vidtogs på EU-nivå för att undvika störningar i jordbruks- och livsmedelsförsörjningskedjorna. För att garantera livsmedelssäkerheten i Europa skulle det på lång sikt vara effektivare att utveckla ett territoriellt livsmedelssystem. Det kan bli nödvändigt att se över konkurrensreglerna för att korta och lokala livsmedelsförsörjningskedjor ska kunna utvecklas.

43.

Landsbygdspolitiken bör erkännas som ett eget politikområde vid sidan av jordbrukspolitiken, och bör tydligt samordnas och integreras i regionalpolitiken. Landsbygdens utveckling rör mer än jordbruksföretagande och skötsel av jordbruksmarker. Det handlar om åtgärder för att stödja det bredare näringslivets utveckling, besöksnäring, service på landsbygden, bredbandsutbyggnad, tillgänglighet och kommunikationer, som bör vara centrala delar i en sådan politik.

44.

Man bör undersöka åtgärder för att öka flexibiliteten i EU:s budget. Till exempel skulle det samlade marginalinstrumentet bli mer användbart om man avskaffade kravet på att de belopp som mobiliseras utöver respektive årliga tak måste räknas av mot motsvarande marginal för innevarande eller kommande år. Ett annat alternativ skulle vara att öka den högsta tillåtna storleken på flexibilitetsmekanismen.

45.

Det är uppenbart att en ändamålsenlig reserv för kriser i jordbrukssektorn är en viktig del av verktygslådan för att hantera eventuella framtida pandemikriser, och den måste finansieras ordentligt på ett hållbart sätt.

46.

Ett centralt inslag i EU:s insatser i samband med covid-19-krisen var att möjliggöra nationella insatser. Detta gjordes genom flexibilitet i konkurrensreglerna, och i synnerhet reglerna för statligt stöd. Flexibilitet i reglerna för statligt stöd spelade en avgörande roll för att fastställa myndigheternas handlingsutrymme att stödja företag och hushåll och därmed deras förmåga att dämpa effekterna av den rådande pandemin. Stödet från de nationella regeringarna bör övervakas noga för att förebygga snedvridningar mellan medlemsstaterna.

47.

Det bör finnas en mekanism för att föra politiska dialoger i medlemsstaterna mellan alla berörda aktörer (bland annat, men inte begränsat till, de regionala myndigheterna, näringslivet och det civila samhället). Särskilt för de lokala och regionala myndigheterna är det viktigt att deras investeringsbehov, även på landsbygden, till fullo återspeglas i medlemsstaternas återhämtningsplaner.

48.

ReK rekommenderar investeringar i att stärka resiliensen i jordbruks- och livsmedelsförsörjningskedjorna, både lokala och globala. Ur ett resiliensperspektiv är det nödvändigt att reglera marknaderna, stärka jordbrukarnas ställning gentemot andra aktörer inom sektorn, ändra de internationella reglerna för handel med jordbruksprodukter för att främja större rättvisa och solidaritet i handelsförbindelserna samt utveckla territoriella livsmedelssystem.

Oförutsedda påfrestningar på de lokala och regionala offentliga finanserna

49.

Genomförandet av de olika krisåtgärderna har haft en dramatisk inverkan på de offentliga finanserna och de lokala och regionala ekonomierna, organisationen av offentliga tjänster och de lokala och regionala myndigheternas verksamhet både på kort och på lång sikt. Samtidigt står de lokala och regionala myndigheterna inför en ökad efterfrågan på hälso- och sjukvård samt sanitära och sociala tjänster för medborgarna, kollektivtrafik, utbildning och andra offentliga tjänster, liksom på ekonomiska incitament för lokala företag och på att åtgärder för hållbarhet och klimatneutralitet ska genomföras.

50.

Kommittén efterlyser ökade resurser för de lokala och regionala myndigheterna från centralregeringarna och EU för att stärka deras hälso- och sjukvårdssystem och krisberedskap nu och på lång sikt.

51.

Företag på landsbygden behöver tillgång till lån och ägarkapital. Bankerna lämnar landsbygden i takt med att fysiska kontor omvandlas till digitala. EU kan genom satsningar på riskkapital säkra tillgängligheten, så att företag på landsbygden kan ha samma chans att utvecklas som i mer tätbefolkade områden.

52.

ReK uppmanar EU-institutionerna att se till att det råder tillräcklig klarhet om samspelet mellan de olika nya finansierings- och stödmekanismerna, bl.a. faciliteten för återhämtning och resiliens, och befintliga nationella system och EU-system, för att undvika ytterligare komplexitet och potentiellt låga utnyttjandegrader på lokal och regional nivå (3). Medlemsstaterna och kommissionen uppmuntras att på ett bättre sätt involvera de lokala och regionala nivåerna i den övergripande återhämtningsinsatsen. Deras roll i första ledet mot pandemin, i offentliga investeringar och i den dubbla omställningen måste ingå i den centrala återhämtningsplanen.

53.

Kommittén framhåller slutsatserna i sin nyligen framlagda genomföranderapport om statligt stöd. De nuvarande regionalstödskartorna och den rådande ramen fångar inte i tillräcklig utsträckning upp den verkliga situationen i EU:s regioner på grund av de nya utmaningar som covid-19-pandemin och dess kort- och medellångsiktiga ekonomiska effekter medför. Erfarenheterna på fältet visar på ett behov av flexiblare strategier och instrument för att hjälpa de offentliga myndigheterna att på ett ändamålsenligt sätt hantera effekterna på regional och lokal nivå.

54.

De sociala investeringarna bör stärkas som en nyckelprioritering för en rättvis och jämlik återhämtning för alla, med tonvikt på tillgänglig social infrastruktur och tillgängliga sociala tjänster på lokal och regional nivå för att öka den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen, med rätt policymix och finansiella resurser för att genomföra den europeiska pelaren för sociala rättigheter och agendan för målen för hållbar utveckling. Det finns också ett behov av att ytterligare främja digitalisering och social innovation i detta sammanhang.

55.

EU:s återhämtningsplan bör inriktas på en miljövänlig och hållbar utveckling, som är så viktig för både människor och miljö och som kommer att leda till en återhämtning till det nya normala. Pandemin visade på behovet av mer grön infrastruktur, klimatvänlig mobilitet och hållbar turism.

Rekommendationer beträffande reglerna för statligt stöd

56.

I vissa medlemsstater innebär massivt statligt stöd ökande offentliga underskott och offentliga skuldnivåer i en tid av krympande skatteintäkter och högre utbetalningar av arbetslöshetsersättning, något som kan visa sig vara särskilt riskfyllt i synnerhet för de medlemsstater som drabbats särskilt hårt av pandemin och som också råkar vara de största ekonomierna i euroområdet. Samtidigt kan rädslan för stigande skuldnivåer leda till att vissa medlemsstater skjuter upp investeringar eller utgifter i sektorer som är avgörande för återhämtningen, vilket med största sannolikhet också kommer att leda till ökade ekonomiska skillnader på den inre marknaden.

57.

Överdrivna och mycket stränga regler och villkor för kommissionens kontroll kan begränsa de offentliga myndigheternas förmåga att faktiskt fullgöra sin roll i alla dessa uppdrag, samtidigt som en mycket bred flexibilitet i fråga om statligt stöd riskerar att leda till att de regionala ojämlikheterna inom EU ökar ytterligare. Det verkar som om den nya verkligheten efter coronapandemin tvingar alla berörda parter att omdefiniera den rätta balansen mellan de två gränserna.

58.

ReK välkomnar förlängningen av den tillfälliga ramen för statligt stöd till december 2021. Om ett nytt utbrott eller ett återinförande av restriktiva nedstängningsåtgärder skulle äga rum efter sommaren kommer den ekonomiska skadan att bli mycket större och det tillfälliga exceptionella stödet kommer att bli ännu mer nödvändigt och behövas under längre tid för att förhindra att i grunden sunda företag går i konkurs. En förlängning av den tillfälliga ramen fram till slutet av coronapandemin skulle därför vara något att eftersträva, särskilt när det gäller de regioner som har drabbats hårdast av krisen.

59.

Kommittén betonar behovet av att anpassa olika regler. Det noteras till exempel att det utöver den senaste ändringen av den allmänna gruppundantagsförordningen när det gäller företag i svårigheter behövs ett mer flexibelt kriterium för företag i svårigheter, särskilt för uppstartsföretag och expanderande företag, som ofta har regelbundna finansieringsomgångar och därmed tekniskt blir företag i svårigheter, även när de i grunden är sunda och snabbväxande företag. Det är därför angeläget med större flexibilitet när det gäller ordningen för stöd av mindre betydelse, samtidigt som det vore önskvärt att komplettera tillämpningsområdet för kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 (4) genom att utöver stöd för att avhjälpa skador som orsakats av naturkatastrofer (artikel 50) även tillhandahålla stöd för att avhjälpa skador som orsakats av pandemier. En ”anpassning” av reglerna om ackumulering skulle vara användbar, eftersom man, under sådana omständigheter som de rådande, måste tillåta ackumulering av stöd som omfattas av ordningen för stöd av mindre betydelse eller enligt den allmänna gruppundantagsförordningen med stöd som beviljats enligt den tillfälliga ramen, med beaktande av stödnivån, även beträffande dessa stödberättigande kostnader.

60.

Kommittén förespråkar att bevisbördan flyttas på ett sådant sätt att klaganden och/eller kommissionen måste visa att en lokal tjänst utgör ett hot mot handeln inom gemenskapen. Man menar att om bevisbördan låg hos kommissionen skulle det öka rättssäkerheten och lokala beslutsfattares vilja att agera samt minska antalet klagomål. Det hävdas att det finns ett akut behov av att ändra den nuvarande situationen, då ett damoklessvärd när det gäller återkrav av medel hänger över ett stort antal åtgärder, eftersom enskilda stödmottagare inte kan lägga fram omfattande bevis. I detta sammanhang skulle det också kunna vara lämpligt att utvidga kriteriet avseende skada på handeln eller att precisera begreppet ”lokal”.

61.

Regionerna och städerna står inför en ny verklighet som präglas av de socioekonomiska utmaningar som coronapandemin ger upphov till. Denna nya verklighet förutsätter mer flexibla politiska strategier och instrument som hjälper de offentliga myndigheterna att hantera effekterna på regional och lokal nivå på ett ändamålsenligt sätt. Mot bakgrund av detta fångar de nuvarande regionalstödskartorna (programperioden 2014–2020) inte i tillräcklig utsträckning upp den verkliga situationen i EU:s regioner på grund av de nya utmaningar som covid-19-pandemin och dess kort- och medellångsiktiga ekonomiska effekter medför. På liknande sätt bör den totala regionalstödsberättigade befolkningsandel, de högsta tillåtna stödnivåer och den typ av investeringar som föreskrivs i ramen för statligt regionalstöd ökas/breddas för att möta de nya socioekonomiska utmaningarna i EU:s regioner till följd av pandemin.

62.

De regionalstödskartor som ska antas före utgången av år 2021 kommer att bygga på statistiska uppgifter från perioden före 2020, vilket innebär att den ekonomiska återhämtningen i de mest missgynnade regionerna kan försvåras till dess att halvtidsutvärderingen antas 2024. Eftersom kartorna kommer att bygga på statistiska uppgifter från perioden före 2020 kommer de inte att ge en korrekt bild av den ekonomiska situationen i regionerna i punkterna a och c. Detta kan försvåra dessa regioners ekonomiska återhämtning om den högsta tillåtna stödnivån sänks eller om vissa begränsningar fastställs för beviljandet av stöd till stora företag till följd av att klassificeringen av vissa regioner har ändrats. Kommittén uppmanar därför kommissionen att ta hänsyn till detta och vidta åtgärder utöver halvtidsöversynen 2024, så att de mest missgynnade regionerna i punkterna a och c inte blir lidande av den ändrade klassificeringen, vilket skulle försvåra deras ekonomiska återhämtning.

63.

ReK erkänner behovet av att bedöma pandemins effekter på regional nivå i syfte att återspegla detta i regionalstödskartorna genom en halvtidsöversyn 2024. På liknande sätt måste ökad ekonomisk ojämlikhet och orättvis fördelning av fördelarna med den inre marknaden till följd av asymmetriska statliga ingripanden i EU också bedömas mot bakgrund av risken för att vissa medborgare/medlemsstater inte längre stöder en inre marknad vars fördelar fördelas orättvist. Det vore därför lämpligt om kommissionen, som har tillsyn över dessa åtgärder och beloppen, gjorde en analys av deras inverkan på den inre marknaden och på de regionala ojämlikheterna. Detta kommer att ligga till grund för beslutsfattandet och säkerställa en bättre inriktning av all relevant EU-politik på EU-territoriernas särskilda behov.

64.

Kommittén anser att de allmänna principerna för statligt stöd, såsom stimulanseffekten, inte får hindra genomförandet av EU:s återhämtningsfonder. I detta sammanhang uppmanar ReK kommissionen att se till att stimulanseffekten uppfylls om stödet leder till ett eller flera av följande resultat: en betydlig ökning av projektets eller verksamhetens omfattning, en betydlig ökning av projektets eller verksamhetens geografiska täckning, en betydlig ökning av det belopp som stödmottagaren investerar i projektet, eller att projektet eller verksamheten genomförs betydligt snabbare.

65.

Tillämpningen av reglerna för statligt stöd är i sig tätt knuten till användningen av de sammanhållningspolitiska instrumenten. Det har också rekommenderats att användningen av de förenklade kostnadsalternativ som det hänvisas till i gruppundantagsförordningen ska införlivas även i riktlinjerna för regionalstöd och inte begränsas till enbart verksamhet som medfinansieras genom ESI-fonderna. Dessa bestämmelser innebär en intressant kompromiss mellan den nödvändiga övervakningen av de offentliga medlen och en rimlig och tillgänglig administrativ börda. Dessutom har det konstaterats att bestämmelserna om omlokalisering, särskilt de som rör sammanhållningspolitiken, inte är tillräckligt definierade och är otydliga. Ett förslag om att undantag beträffande statligt stöd ska beviljas omedelbart i samband med godkännandet av operativa program bekräftar de nära kopplingarna mellan de konkurrens- och de sammanhållningspolitiska reglerna.

Stöd till den digitala omställningen i landsbygdsområden

66.

Kommittén tar del av slutsatserna i ReK:s barometer för regioner och städer 2020 (5) om att de nya digitala lösningar som lokala och regionala myndigheter antagit som svar på covid-19-krisen skulle kunna stärka den pågående digitala omställningen, men också riskerar att förvärra den ”digitala klyftan”, även mellan landsbygds- och stadsområden.

67.

Kommittén påpekar att landsbygdsområdenas framtid är beroende av att de utrustas med tillräckliga grundläggande tjänster och infrastrukturer, och naturligtvis av att den digitala klyftan överbryggas. Omställningen till en hållbar och klimatneutral ekonomi och ett hållbart och klimatneutralt samhälle är av avgörande betydelse. Hållbara resurseffektiva affärsmodeller med fokus på cirkulär ekonomi samt ökad användning av biobaserade material öppnar för nya möjligheter som måste utnyttjas genom EU-instrument.

68.

ReK efterlyser politik och medel som stöder en hög digital konnektivitet för alla EU:s regioner och lokala myndigheter, även landsbygdsområden, för att se till att människor och företag kan anpassa sig till krisen och det föränderliga arbetslivet. En ökad användning av distansarbete kan leda till demografiska och ekonomiska omställningar från städerna till tätortsnära områden eller landsbygdsområden. En sådan omställning skulle dock endast vara möjlig om hållbara länkar som möjliggör rörlighet mellan landsbygdsområden, tätortsnära områden och stadsområden utvecklades.

69.

Kommittén efterlyser investeringar i tillhandahållandet av höghastighetsinternet överallt, med särskild uppmärksamhet på landsbygdsområden och mindre utvecklade områden. Dessutom kommer det att vara viktigt att utveckla strategier för att förse hushåll (på landsbygden) med nödvändig överkomlig och lämplig datorutrustning. En mycket specifik åtgärd skulle kunna vara att EU ger företag incitament att donera datorutrustning till människor. Det är nödvändigt att fastställa specifika mål för landsbygdsområden när det gäller tillhandahållande av bredband, datorutrustning och färdigheter. Den aktuella Desi-rapporten (index för digital ekonomi och digitalt samhälle) bör innehålla denna information.

70.

ReK framhåller behovet av digital utbildning som riktar sig till människor som behöver bättre digitala färdigheter, med beaktande av olika åldersgrupper, inkomstnivåer och särskilda målgrupper såsom jordbrukare. Skolor och andra centrum för samlevnad och sociala relationer kan spela en viktig roll i digitaliseringsprojekt (för alla åldersgrupper), liksom andra organ och företag.

71.

I programmet för ett digitalt Europa, med dess nätverk av europeiska digitala innovationsknutpunkter, bör man ägna särskild uppmärksamhet åt landsbygdsområdenas behov och erbjuda anpassade tjänster genom plattformar som har en grundlig förståelse av deras specifika behov, med en nära koppling till lokalsamhällena.

72.

När det gäller de flexibilitetsåtgärder som EU infört i samband med genomförandet av ESI-fonderna för att bidra till att hantera krisen, framhåller ReK att en faktisk minskning av struktur- och sammanhållningsmedlen till landsbygdsområden har observerats i många medlemsstater. Möjligheten att öka EU:s medfinansieringssats hade den negativa effekten att de totala överföringarna till landsbygdsområden minskade, eftersom den gjorde det möjligt att minska den nationella medfinansieringen.

Välbefinnande, fattigdom och livskvalitet

73.

Det finns olika faktorer som påverkar fattigdom och välbefinnande i städer och i landsbygdsområden. Strategin för att ta itu med problemen bygger ofta på förhållandena i städer. Dessutom finns det inte mycket jämförande forskning om de olika aspekterna av välbefinnande, vilket gör det svårt att anpassa strategin till ett landsbygdssammanhang.

74.

Kommittén framhåller behovet av att investera i (jämförande) forskning om välbefinnande, fattigdom och livskvalitet på landsbygden för att få större insikt i de särskilda utmaningar som landsbygdsområden står inför.

75.

Frivilligarbetare är centrala för livskvalitet och välbefinnande och har spelat en viktig roll i hanteringen av covid-19-krisen. Frivilligarbetare och frivilligorganisationer är ofta organiserade på en mycket lokal nivå, i bostadsområden eller på en gata. Denna närhet har gjort att de har kunnat hjälpa till vid behov genom att informera människor om åtgärder eller genom att förse dem med livsmedel och/eller social omsorg samt hälso- och sjukvård. De lokala och regionala myndigheterna bör utnyttja dessa befintliga frivillignätverk för att hitta nya sätt att nå ut till människor som drabbas av fattigdom eller som har problem som rör välbefinnandet. För att frigöra dessa frivilligorganisationers potential skulle EU-fonderna kunna tillåta ett annat slags medfinansiering för dessa organisationer. Till exempel skulle det bli lättare för dessa organisationer att ansöka om EU-finansiering om man tillät att frivilligarbetade timmar användes som medfinansiering.

76.

Alla förvaltningsnivåer måste medvetet utarbeta en kommunikationsstrategi för att se till att människorna förstår de rådande riskerna och hjälpa dem att anta korrekta beteenden. Samstämmiga budskap, tillförlitliga och tillgängliga informationskällor och bra visuellt material är viktiga aspekter av denna strategi. Man måste utbilda team av kommunikatörer som kan nå människorna direkt och utbilda tjänstemän och experter i kommunikation. ReK betonar behovet av att erkänna de lokala myndigheternas roll i denna kommunikationsstrategi. De kan bidra till att skapa en bro mellan beslutsfattarna, experterna och allmänheten.

77.

ReK betonar vikten av att övervaka respekten för subsidiaritetsprincipen. Nödåtgärder får inte leda till att de nationella regeringarna centraliserar befogenheter och därmed begränsar de nationella parlamentens och de lokala och regionala myndigheternas roll.

78.

Vissa utsatta arbetstagare, såsom arbetstagare inom digitala plattformar, bud och chaufförer, liksom arbetstagare som vårdar och hjälper omsorgsbehövande personer, är oumbärliga för vår ekonomi och bör ges större erkännande i vårt samhälle. Dessutom måste personer som distansarbetar garanteras rätten att inte vara uppkopplad.

79.

Krisen beräknas ha lett till ungefär 900 000 ytterligare arbetslösa under sina tre första månader, enligt uppgifter från Eurostat. Därför måste EU:s återhämtningsinsatser ha en stark social dimension för att man ska kunna skydda de sociala trygghetssystemen, trygga arbetstagarnas arbetstillfällen och undvika ogrundade uppsägningar.

80.

Kommittén framhåller att krisen har förvärrat ojämlikheten mellan könen och det könsrelaterade våldet. Fallen av våld i hemmet ökade med en tredjedel i vissa EU-länder efter nedstängningen. Dessutom har covid-19-krisen en tydlig jämställdhetsdimension. Samtidigt har pandemin förvärrat den befintliga ojämlikheten, marginaliseringen och diskrimineringen i Europa samt förstärkt den strukturella rasismen. Pandemin har dessutom haft en negativ inverkan på de mest utsatta grupperna, inbegripet äldre och personer med funktionsnedsättning.

81.

Städerna, regionerna och EU:s ledare kan bygga ett starkare socialt Europa genom att arbeta tillsammans i ett förnyat strategiskt partnerskap. Det finns dessutom en stor potential för återuppbyggnad (”förenande av krafter”) i just samarbetet mellan städer och landsbygd.

82.

De sociala investeringarna bör stärkas som en nyckelprioritering för en rättvis återhämtning för alla. Vi har möjlighet att göra mer än att bara tillfälligt avhjälpa pandemikrisens effekter och börja om där vi slutade. Vi kan återuppbygga till det bättre. Vi bör se till att alla européer har tillgång till överkomlig hälso- och sjukvård av god kvalitet. Vi bör skapa fler högkvalitativa arbetstillfällen med rimliga arbetsvillkor, mer inkluderande utbildningsvägar och kompetensutveckling, säkerställa anständiga bostäder till rimliga priser samt ge aktivt stöd till de mest utsatta och lika möjligheter för alla. För detta behöver vi betydande investeringar i social infrastruktur och sociala tjänster på lokal och regional nivå, med rätt policymix och finansiella resurser för att genomföra den europeiska pelaren för sociala rättigheter och agendan för målen för hållbar utveckling.

83.

Kommittén framhåller behovet av en gränsöverskridande strategi om och gränsöverskridande samordning av kommunikation, åtgärder och återhämtning. Solidariteten mellan lokala och regionala myndigheter över statsgränserna har stärkts på ett påfallande sätt (genom delning av medicinsk utrustning, välgörenhetsinsatser osv.). Samtidigt har vanliga människors uppfattning om den andra sidan av gränsen blivit misstänksam eller ängslig på grund av de olika och ibland alienerande åtgärderna på nationell nivå. Även vid en så stark integration som i Beneluxstaterna och Nordiska rådets stater har det uppstått många konflikter och det kommer att ta tid att återställa förtroendet.

84.

Öppenhet är en grundläggande fråga i en krissituation: medborgarna behöver veta vem som ansvarar för vad. På vissa sätt har pandemin djupt påverkat det sätt på vilket politiken utformas. ReK konstaterar att den övergripande kvaliteten på en demokrati kan bedömas i en sådan pandemi.

85.

Kommittén vill fästa uppmärksamheten på att god kommunikation kräver att man talar folkets språk. Detta språk är inte bara en fråga om ord, utan handlar också om hur människor uttrycker sig och kan förstå budskap, kulturella skillnader och åsikter. Kommunikation till vaccinationsmotståndare utgör en särskild utmaning i detta avseende, precis som att vederlägga falska nyheter.

86.

Krisen har om något visat oss att alla människor i hela världen är ömsesidigt beroende av varandra och att det är viktigt att ha de verkliga problemen i nära åtanke så att den lokala och den globala sfären samverkar. Vi har lärt oss att vi står inför en global kris som kräver ett globalt och solidariskt svar. Detta innebär att det krävs ett ökat internationellt samarbete för att bidra till att tillgodose även de fattigare regionernas behov och på så vis undvika att viruset sprids fritt, med risken för att farligare mutationer uppstår. Det står nu klart att våra regioners och städers decentraliserade samarbete har varit ett ytterst effektivt instrument inom ramen för Europas internationella samarbete för att bidra till att lösa de mest missgynnade områdenas utmaningar när det gäller att garantera allmän tillgång till offentliga tjänster av god kvalitet, som är absolut nödvändiga för att uppnå slutmålet, det vill säga att vi tillsammans tar oss ur denna världsomfattande kris.

---

(1)  Europeiska regionkommittén: Barometer för regioner och städer 2020, finns på EU:s årliga regionala och lokala barometer (europa.eu).

(2)  Ibid.

(3)  Europeiska regionkommittén: Barometer för regioner och städer 2020, finns på EU:s årliga regionala och lokala barometer (europa.eu).

(4)  Kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 av den 17 juni 2014 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget (EUT L 187, 26.6.2014, s. 1).

(5)  Europeiska regionkommittén: Barometer för regioner och städer 2020, finns på EU:s årliga regionala och lokala barometer (europa.eu).

Yttrande från Europeiska regionkommittén – En europeisk hälsounion: förstärkning av EU:s resiliens

(2021/C 300/10)

Föredragande: Roberto CIAMBETTI (IT–ECR), ordförande, regionfullmäktige, Veneto

POLITISKA REKOMMENDATIONER

EUROPEISKA REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Allmänna kommentarer – covid-19-pandemin

1.

På grund av pandemin har folkhälsofrågan blivit ännu mer framträdande på regionernas, städernas, medlemsstaternas och Europeiska unionens dagordning och blivit en av de viktigaste politiska prioriteringarna.

2.

I detta sammanhang välkomnar kommittén meddelandet om en hälsounion, där det föreslås att EU:s nuvarande hälsosäkerhetsram, som härrör från 2013, ska stärkas. Den delvis föråldrade ramen omfattar beslutet om allvarliga gränsöverskridande hot mot människors hälsa. Detta beslut har underlättat informationsutbytet och understött särskilda nationella åtgärder, men har inte kunnat tillgodose behoven under den rådande pandemin.

3.

ReK håller med kommissionen om behovet av mer offentliga investeringar i de nationella hälso- och sjukvårdssystemen för att ge dem de resurser och medel som de behöver för att ta sig ur den rådande krisen samt stärka deras resiliens på lång sikt. Dessa mål bör återspeglas i de landsspecifika rekommendationerna inom den europeiska planeringsterminen. Pandemin har på många håll belyst bristen på tidig aktivering av intensiv- och subintensivvård (vårdplatser, utrustning, kvalificerade läkare och sjuksköterskor), men även av lokal hälso- och sjukvård och palliativ vård, vilket, särskilt i tider av extrem överbelastning av vården har försatt de olika vårdsystemen i medlemsstaterna i stora svårigheter. Samtidigt har sjukvårdssystemen och vårdpersonalen i många länder visat prov på stor förmåga att snabbt ställa om och anpassa verksamheten till de nya förutsättningar som covid-19-pandemin medfört.

4.

Kommittén välkomnar kommissionens förslag om ett förstärkt mandat för genomdrivandet av samordnade EU-insatser i hälsosäkerhetskommittén, som kommer att möjliggöras genom riktade rekommendationer om motåtgärder från Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC).

5.

Kommittén påminner om att covid-19-pandemin har åtföljts av väsentliga inskränkningar av den fria rörligheten i Europeiska unionen, vilket särskilt har påverkat gränsregionerna. ReK efterlyser därför på nytt en rättslig ram på EU-nivå som möjliggör en effektiv förvaltning av gränsöverskridande offentliga tjänster som tillgodoser behoven hos de medborgare som bor i dessa områden (1). En sådan ram bör inriktas på den nyligen föreslagna EU-förordningen om allvarliga gränsöverskridande hot mot människors hälsa (2).

6.

ReK välkomnar att meddelandet innehåller förslag på medicinska motåtgärder, vilket inbegriper många åtgärder såsom beredskapslager på EU-nivå, ökad produktion, gemensam upphandling och en bättre bedömning av efterfrågan på vacciner, personlig skyddsutrustning, medicintekniska produkter, behandlingsmetoder samt laboratorie- och testutrustning, samtidigt som subsidiaritetsprincipen respekteras. För att öka sin resiliens och åtgärda bristerna i kristider samt tillhandahålla vetenskapligt och tekniskt stöd, inbegripet utbildning, måste EU bli mer självförsörjande och mindre beroende av tredjeländer när det gäller medicinska förnödenheter till hälso- och sjukvårdssektorn, såsom anges i läkemedelsstrategin för Europa.

Samarbete mellan ECDC och lokala myndigheter

7.

Det är mycket viktigt att ECDC kan samarbeta direkt med enskilda regioner i medlemsstaterna, eller med grupper av dem, för att underlätta analysen av särskilda epidemiologiska situationer som kan uppstå. Detta samarbete skulle också kunna inkludera stöd till utbildning av alla berörda parter och underlätta informationsförmedling och kommunikation.

8.

Kommissionen uppmanas att återinrätta det europeiska nätverket för mycket smittsamma sjukdomar (EuroNHID), ett samfinansierat nätverk av experter på hantering av mycket smittsamma sjukdomar från nationella eller regionala inrättningar som inrättats för att vårda patienter med sådana sjukdomar.

9.

Det är nödvändigt att investera mer i vetenskaplig forskning inom EU, med tanke på att omställningen till ett mer resilient samhälle förutsätter betydande tekniska förändringar.

10.

I gränsöverskridande områden måste man inrätta databaser för det gränsöverskridande territoriet, som ska delas mellan grannländerna och grannregionerna och där tillgängliga lager av medicinska förnödenheter och personlig skyddsutrustning anges.

11.

Det är lämpligt att kommissionen i samarbete med medlemsstaterna och regionerna inrättar en gemensam allmän hälsodatabas som möjliggör en övergripande förvaltning och övervakning av gemensamma problem, med tanke på att pandemier inte stannar vid gränserna och att dagens samhälle är globaliserat: de enskilda områdena är inte isolerade, utan kontakter mellan dem och resten av världen är oundvikliga, och hur patogener överförs kan fastställas först i efterhand om ens då.

Konferensen om Europas framtid

12.

Konferensen om Europas framtid utgör en lämplig plattform för att diskutera den framtida utvecklingen av EU:s roll på hälsoområdet och främja den, i syfte att uppfylla medborgarnas förväntningar och förbättra effektiviteten i de europeiska hälso- och sjukvårdssystemen. Ett ökat europeiskt samarbete måste utvecklas med beaktande av subsidiaritetsprincipen och respekt för medlemsländernas huvudansvar för såväl hälso- och sjukvård, socialtjänst och folkhälsoarbete som krisberedskap och krishantering.

13.

Även om hälso- och sjukvårdspolitik fortfarande är en grundläggande befogenhet för medlemsstaterna bör man under debatten om Europas framtid inleda en diskussion om hur samordningen på hälsoområdet kan förbättras och hur EU:s insatser vid allvarliga gränsöverskridande hälsohot kan stärkas, samtidigt som de olika subnationella strukturerna på hälsoområdet samt hälso- och sjukvårdsmyndigheternas olika befogenheter i enskilda medlemsstater beaktas. Dessa förbättringar skulle bland annat kunna ge EU:s medlemsstater möjlighet att gemensamt erkänna ett hot mot folkhälsan på makroregional nivå eller unionsnivå. De skulle också kunna göra det möjligt att öka rescEU-kapaciteten, inbegripet kapaciteten att organisera beredskapslager och akutsjukvårdsgrupper.

14.

Med tanke på att de lokala och regionala myndigheterna i många medlemsstater har betydande ansvar och befogenheter på folkhälsoområdet måste kommittén, som EU:s ledamotsförsamling för regionala och lokala företrädare, vara väl representerad i samtliga diskussioner på EU-nivå om befogenheterna på hälsoområdet, även inom ramen för konferensen om Europas framtid.

15.

Kommittén uttrycker sin önskan att vara nära delaktig i arbetet vid det globala hälsotoppmötet i Italien 2021, som kommer att ge EU möjlighet att styra den internationella diskussionen om hur man kan stärka hälsosäkerheten i världen i pandemiernas tidsålder.

De lokala och regionala myndigheternas roll

16.

ReK upprepar att de lokala och regionala myndigheterna står i första ledet mot covid-19-pandemin. I många medlemsstater vidtar de viktiga åtgärder och har de ansvar för att skydda medborgarnas hälsa, sysselsätta en stor del av hälso- och sjukvårdspersonalen, finansiera och sköta hälso- och sjukvårdssystem och vårdinrättningar på kort och lång sikt, utforma och genomföra hälsopolitik samt vidta förebyggande och hälsofrämjande åtgärder. I detta avseende är det avgörande med former av regionalt självstyre som gör det möjligt att snabbt ändra den befintliga organisationsstrukturen för att skyndsamt kunna reagera på nödsituationer.

17.

En region som kan kommunicera direkt med EU kan hitta de bästa lösningarna på kort sikt för att lösa nödsituationerna och kommer bättre att kunna utnyttja de resurser som är bäst lämpade för dess behov, eftersom de regionala förhållandena inom de enskilda länderna ofta skiljer sig åt och behoven i olika regioner inte nödvändigtvis sammanfaller.

18.

I meddelandet hänvisas det tyvärr inte specifikt till de regionala och lokala nivåerna som avgörande parter i hälsopolitiken, utan man begränsar sig till att nämna gränsregionernas roll i det gränsöverskridande hälsosamarbetet.

19.

Dessutom behövs det bättre samordning mellan alla förvaltningsnivåer för att förhindra en situation där varje lokalområdes eller regions grundläggande autonomi leder till ojämlik behandling av patienter.

20.

Man måste inrätta ett offentlig-privat spetskompetensnätverk som, i händelse av allvarliga hot mot folkhälsan, omfattar referenssjukhus som är specialiserade på att studera och behandla luftburna, vektorburna och kontaktöverförda infektionssjukdomar.

Lärdomar som dragits av pandemin

21.

Kommittén konstaterar att medlemsstaternas hälso- och sjukvårdssystem uppvisade olika hög grad av krisberedskap. I vissa fall var de inte redo att hantera en sådan omfattande kris på grund av otillräckliga investeringar i folkhälsan och brist på medicinsk personal, medan andra uppvisade större resiliens. Detta visar att det finns ett behov av att kommissionen i nära samarbete med varje medlemsstat regelbundet kan bedöma dennas epidemiberedskap.

22.

ReK välkomnar i detta avseende kommissionens förslag att i egenskap av samordnare organisera stresstester av hälso- och sjukvårdssystemen i medlemsstaterna för att säkerställa att unionens beredskaps- och insatsplan fungerar väl. Dessa stresstester bör fullt ut omfatta regioner och städer alltefter deras befogenheter i de berörda medlemsstaterna.

23.

Man bör säkerställa den kontinuerliga utvecklingen av de digitala plattformarna och tillämpningarna, inbegripet den övervakningsplattform som inrättas i artikel 14 i förordningen om allvarliga gränsöverskridande hot mot människors hälsa. Dessutom bör de lokala och regionala myndigheterna göras delaktiga i utarbetandet, övervakningen och stresstestningen av de föreslagna bindande beredskaps- och insatsplaner för hälsokriser som ska utarbetas på nationell nivå och EU-nivå.

24.

Den föreslagna framsynsverksamheten och de ökade rapporteringskraven vad gäller uppgifter och prestanda inom hälso- och sjukvården bör inkludera en regional dimension, utöver den nationella.

25.

Lokala och regionala hälso- och sjukvårds- samt omsorgstjänster och mellanliggande strukturer har spelat en viktig roll när det gäller att stödja sjukhusen, både så att funktionen som ”covidsjukhus” har kunnat koncentreras till vissa sjukhus och så att personer som testat negativt eller som testat negativt efter tidigare smitta men som behöver fortsatt behandling har kunnat tas emot. ReK betonar behovet av att förstärka den lokala närsjukvården, som behandlar patienterna före och efter sjukhusvistelsen. Såväl kommissionen som ReK bör spela en viktig roll när det gäller att sprida god praxis på detta område.

26.

Pandemin har drabbat de svagaste grupperna i samhället (äldre, sjuka, barn och ungdomar) särskilt hårt, vilket ibland har belyst det globala socioekonomiska systemets bräcklighet och sårbarheten i förhållande till teknik (smart arbete, distansundervisning osv.). Dessa sektorer behöver därför ett mer riktat stöd, även från EU.

27.

Man måste stärka samordningskapaciteten efter pandemin genom att främja en hållbar livsstil på lokal nivå med fullt fokus på medborgarna och skapa en ram med smarta incitament och normer som kan stimulera och belöna ett medborgerligt beteende som tjänar det allmänna bästa.

28.

EU:s gemensamma upphandlingar bör användas för att köpa in vacciner och läkemedel mot covid-19 och utnyttjas mer systematiskt för att undvika konkurrens mellan medlemsstaterna. De bör också användas för att säkerställa rättvis tillgång till överkomliga priser till andra viktiga läkemedel och medicintekniska produkter, särskilt nya innovativa antibiotika, nya vacciner och kurativa läkemedel samt läkemedel mot sällsynta sjukdomar.

Investeringar i hälso- och sjukvårdssystemen

29.

När det gäller investeringar i hälso- och sjukvårdssystemen nämner man i meddelandet stöd till medlemsstaterna för att förbättra resiliensen, tillgängligheten och effektiviteten i deras hälso- och sjukvårdssystem, med koppling till den europeiska planeringsterminen, den sociala resultattavlan, faciliteten för återhämtning och resiliens samt de nationella planerna. De lokala och regionala myndigheternas deltagande i alla dessa instrument och processer måste säkerställas och/eller stärkas, i enlighet med subsidiaritetsprincipen.

30.

En strategisk prioritering är att främja grundläggande televårdstjänster utförda av integrerade arbetslag av yrkesverksamma för att behandla och övervaka hemmaboende patienter med kroniska sjukdomar och multisjuklighet. Tack vare telemedicin kan hemmet i allt högre grad omvandlas till en vårdplats, med uppenbara ekonomiska och sociala besparingar och hög effektivitet i fråga om behandling, profylax och läkning.

31.

Medlemsstaterna kan samarbeta för att se till att avtalsramarna och de ekonomiska villkoren för hälso- och sjukvårdspersonal som utför likvärdig verksamhet är likartade, så att man inte – på lika yrkesmässiga grunder – skapar privilegierade områden som är mer attraktiva för hälso- och sjukvårdspersonal och missgynnade områden som inte lyckas rekrytera hälso- och sjukvårdspersonal.

32.

Skäliga löner och lönetillägg för hälso- och sjukvårdspersonalen i frontlinjen är avgörande för att upprätthålla hälso- och sjukvårdssystemens resiliens. De bidrar till erkännandet av de hälso- och sjukvårdsanställdas professionalism och utgör ett sätt att belöna deras uppoffringar, som har visat sitt värde när det gäller att upprätthålla hälso- och sjukvårdssystemens resiliens under pandemin i flera medlemsstater.

33.

Mellanliggande yrkesgrupper mellan dem som enbart ägnar sig åt personlig omvårdnad och dem med sjuksköterskekompetens kan bidra till att tillgodose vårdinrättningarnas behov och säkerställa nödvändig flexibilitet i vård- och omsorgstjänsterna.

34.

Medlemsstaterna måste fortlöpande bedöma inrättningarna och personalens kompetens för att säkerställa att de kan hantera praktiska uppgifter i händelse av systemiska nödsituationer (t.ex. svabbprover och vacciner) för hela befolkningen.

Vaccinstrategin

35.

Medlemsstaterna uppmanas att göra de lokala och regionala myndigheterna delaktiga i vaccinationskampanjen mot sars-cov-2 så att dessa kan bidra till en snabb insats och distribution av vaccinerna och ge medborgarna tydlig faktabaserad information om vaccinerna för att bekämpa desinformation.

36.

ReK stöder utbytet av god praxis mellan lokala och regionala myndigheter i EU när det gäller att bekämpa vaccinationsmotstånd och förstå orsakerna till det motstånd mot att vaccinera sig som på vissa håll finns bland såväl hälso- och sjukvårdspersonal som personal inom social omsorg.

37.

Kommittén är fast övertygad om att det var rätt beslut att låta EU upphandla vacciner på medlemsstaternas vägnar. För att förbättra situationen vad gäller tillgången på vacciner, läkemedel och andra medicinska förnödenheter bör EU sträva efter att minimera sitt beroende av tredjeländer med avseende på deras produktion. Dessutom bör företag som har utvecklat vacciner med hjälp av offentliga medel dela sina patent med andra företag för att öka produktionskapaciteten i Europa.

38.

Vaccinstrategin bör utvecklas i takt med framstegen i fråga om att vaccinera befolkningen, så att den först inriktas på riskgrupper och personer som innehar samhällsviktiga tjänster, såsom hälso- och sjukvårdspersonal och personal inom social omsorg, och sedan utvidgas till att omfatta bredare grupper, bland annat med hänsyn till de minskade sociala och ekonomiska restriktionerna på lokal nivå.

39.

Kommittén stöder inrättandet av en organisationsmodell som innebär att man kan vaccinera så många människor som möjligt så snabbt som möjligt, och utnyttja alla doser i de enskilda flaskorna.

Strategi för att bekämpa desinformation om hälsa

40.

ReK anser att åtgärder för att övervaka och bekämpa desinformation om hälsa bör vidtas på ett samordnat sätt mellan alla medlemsstater. Med tanke på att regionala och lokala myndigheter är de som direkt måste hantera utmaningarna på hälsoområdet i de flesta medlemsstater är det dessa myndigheter som påverkas mest direkt av den i många fall avsiktliga spridningen av desinformation i hälsofrågor. Det är absolut nödvändigt att regionala och lokala myndigheter får ett enhetligt och samordnat stöd för att effektivt kunna bekämpa detta problem.

---

(1)  COTER-VII/005.

(2)  COM(2020) 727 final.

Yttrande från Europeiska regionkommittén – Kraft till en klimatneutral ekonomi: En EU-strategi för integrering av energisystemet

(2021/C 300/11)

Föredragande: Gunārs ANSIŅŠ (LV–Renew), ledamot, stadsfullmäktige, Liepāja Referensdokument: Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Kraft till en klimatneutral ekonomi: En EU-strategi för integrering av energisystemet (COM(2020) 299 final) Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – En EU-strategi för utnyttja potentialen i havsbaserad förnybar energi för en klimatneutral framtid (COM(2020) 741) Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, Europeiska rådet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om en EU-strategi för att minska metanutsläppen (COM(2020)663).

POLITISKA REKOMMENDATIONER

EUROPEISKA REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Kontinuerlig elförsörjning, sammanlänkning av elnäten i Europeiska unionen (EU) och omställning till ren energi

1.

Europeiska regionkommittén (ReK) betonar att den nuvarande krisen visar på behovet av att säkerställa en kontinuerlig energi- och elförsörjning i alla europeiska regioner, även i situationer där globala leveranskedjor kan brytas.

2.

Kommittén anser att det i Europa finns stora skillnader i regionernas förutsättningar på energiområdet vad gäller efterfrågan på el, produktionspotential och tillgänglig infrastruktur, även inom ett och samma land, och att man utöver de internationella förbindelserna mellan system bör göra ytterligare satsningar på att utveckla interregional infrastruktur inom länderna, särskilt för att säkerställa överföring av förnybar energi från regioner med stor tillgång, och att denna infrastruktur bör stödjas genom en övergripande europeisk strategi eftersom den bidrar till sammanhållningen på den europeiska elmarknaden.

3.

Kommittén påpekar att det också är viktigt att stärka det transnationella samarbetet genom att gemensamt genomföra energiprojekt och genom att öka de gränsöverskridande sammanlänkningarnas kapacitet för att täcka potentiell elbrist under perioder av hög nätbelastning. Nationella miniminivåer för säker kraftverkskapacitet får dock inte underskridas.

4.

Europeiska unionen importerar för närvarande 58 % av den energi som den behöver, huvudsakligen i form av olja och gas. Omställningen till ren energi kommer att minska EU:s beroende och import av fossila bränslen. EU:s strategi för integrering av energisystemet kommer att bidra till denna process och till att uppnå energi- och klimatmålen. Genom att gå i riktning mot renare energibärare och vidta åtgärder för energieffektivitet kommer EU som helhet att förbruka mindre energi, öka antalet energiproducenter genom verktyg som syftar till att underlätta egenförbrukning och genom inrättandet av energisamhällen, i allt högre grad använda lokala förnybara resurser samt gradvis diversifiera energiimporten. Dessa energibesparingar, diversifieringen och den lokala energiproduktionen kommer att bidra till att göra Europas ekonomi mer motståndskraftig och minska det externa beroendet.

5.

Kommittén understryker vikten av ren vätgas, framför allt från förnybara energikällor, i enlighet med EU-strategin för integrering av energisystemet, för ytterligare integrering och utfasning av fossila bränslen i energisystemet. ReK efterlyser i detta sammanhang ett snabbt genomförande av EU:s vätgasstrategi och hänvisar till sitt yttrande om ren vätgas. Vi förväntar oss att det 55 %-lagstiftningspaket som kommissionen aviserat och den kommande översynen av EU:s gasmarknad ska bidra till genomförandet av efterlysningarna i detta yttrande och främja sektorsintegreringen.

6.

ReK framhåller vikten av att möjliggöra och främja en mångfald av olika lösningar och kombination av energisystem med hänsyn till teknisk utveckling och varierande förutsättningar i EU:s regioner vad gäller klimat, geografi, infrastruktur, energisystem etc. EU:s regelverk bör så långt möjligt vara teknikneutralt i relation till utsläppsreduktion och hållbarhet, samtidigt som man tar hänsyn till alla befintliga alternativ, särskilt de som är lokalt tillgängliga, undvika överreglering och ökad administrativ börda för hållbara och säkra lösningar samt ta sikte på att minska familjers energifattigdom. Energiproduktion genom kärnklyvning uppfyller inte hållbarhetskriteriet.

7.

Kommittén finner byggandet av gasledningen Nord Stream 2 djupt oroande, eftersom den hotar Europas energitrygghet, ökar EU:s beroende av Ryssland, förbigår många medlemsstaters och tredjeländers intressen och är dömd att snabbt bli föråldrad mot bakgrund av målen för utfasning av fossila bränslen i unionen som helhet. Vi instämmer med Europaparlamentet i att genomförandet av detta politiska projekt måste upphöra omgående.

8.

Kommittén hänvisar till de fem dimensionerna av förverkligandet av energiunionen – att öka energitryggheten, att stärka den inre marknaden för energi, att öka energieffektiviteten, att minska koldioxidutsläppen (”fasa ut fossila bränslen i ekonomin”) och att främja forskning och innovation inom energisektorn. Därvid måste säkerställandet av en kontinuerlig elförsörjning spela en viktigare roll, framför allt vid potentiella kriser, bl.a. energikriser, i syfte att säkerställa kontinuiteten i den kritiska infrastruktur som finns i alla regioner. I detta sammanhang behövs det, utöver tillräcklig och flexibel produktionskapacitet, lösningar i form av produktion från lokala källor och lokala lagringsmöjligheter och flexibilitetsverktyg för att skapa lösningar i händelse av nöd- och krissituationer och avbrott för alla bebodda områden, särskilt i mindre utvecklade regioner, i regioner med låg befolkningstäthet och i de regioner som har isolerade energisystem. Samtidigt bör behovet av att modernisera elöverföringen betonas. Tonvikten måste läggas vid att avlägsna fysiska hinder för utvecklingen av högkvalitativa sammanlänkningar mellan alla EU-regioner för att säkerställa en verklig integrering av elsystemet. Synkrondrift av flera nationella energisystem minskar avsevärt driftskostnaderna för energisystemet och förbättrar säkerheten genom att minska de potentiella negativa effekterna av lokala störningar i energisystemets stabilitet och förenkla bibehållandet av väsentliga driftsparametrar i energisystemet, t.ex. frekvens.

9.

Särskild uppmärksamhet bör också ägnas åt effektiviteten och kostnadseffektiviteten i förvaltningen av elsystemet samt åt lokala lösningar för energiproduktion och energilagring (kostnadseffektiva batterier, pumpkraftverk och andra lösningar) och åt delad egenförbrukning.

De lokala och regionala myndigheternas särskilda roll

10.

EU:s strategi för integrering av energisystemet spelar en roll för de lokala och regionala myndigheternas ekonomiska återhämtning, särskilt efter covid-19-krisen. Som ett led i omställningen till ett mer integrerat energisystem är det viktigt att ha ”energieffektivitet främst” som mål på lokal och regional nivå, varvid hänsyn tas till ett bredare perspektiv, särskilt minskade utsläpp av växthusgaser och mindre utvecklade regioners behov. Energieffektivitet minskar de totala investeringsbehoven och kostnaderna för energiproduktion, energiinfrastruktur och energiförbrukning. Dessutom minskar den mark- och materialanvändningen samt miljöföroreningarna och förlusten av biologisk mångfald. Integreringen av energisystemet kan hjälpa lokala och regionala myndigheter att uppnå högre energieffektivitet, eftersom de tillgängliga resurserna skulle användas för omställningen till effektivare energiteknik.

11.

De lokala och regionala myndigheterna bör både främja en ökning av andelen förnybar energi och främja förbättringar av politik och åtgärder, särskilt inom uppvärmning, kylning och transporter. Det är också nödvändigt att fastställa en tydligare plan för energibesparingar, särskilt på områdena transporter och byggnader.

12.

Kommittén påpekar att transportsektorn står för omkring 30 % av den slutliga energi-användningen i EU och att den främst är beroende av oljeprodukter samt att utfasningen av fossila bränslen inom denna sektor kräver att den slutliga energianvändningen i högre grad diversifieras, vilket gäller både den direkta energianvändningen vid transporter och framställningen av nya energibärare som bränsle, utan att förkasta någon teknisk lösning av omotiverade skäl. EESK anser också att man behöver utveckla den nödvändiga energiinfrastrukturen för att på ett betydande sätt bidra till att minska energiberoendet av tredjeländer och därmed öka Europas energitrygghet.

13.

ReK konstaterar att byggnader står för 40 % av den energi som förbrukas i Europa och att en systematisk plan för att minska energiförbrukningen och främja användningen av förnybar energi i byggnadsbeståndet därför avsevärt kommer att minska energiberoendet av tredjeländer och därmed öka Europas energitrygghet.

14.

Investeringar för att förbättra byggnaders energiprestanda bör stödjas genom tillräckliga finansiella anslag för att hjälpa medborgarna med dessa investeringar med stora fördelar. De lokala myndigheterna bör delta i planeringen och förvaltningen av dessa resurser.

15.

Kommittén uppmanar kommissionen att så långt som möjligt stödja studier om möjligheterna att renovera byggnader som är föremål för begränsningar till följd av kulturella eller historiska aspekter i landskapet eller det historiska arvet och på så sätt säkerställa att förnybara energikällor kan användas i sådana byggnader, samtidigt som de krav som ställs på dessa byggnader uppfylls. Vi efterlyser också att denna fråga görs till en av hörnstenarna i det nya europeiska Bauhaus-initiativet.

Att förstärka den befintliga infrastrukturen i regionerna genom att välja den utvecklingsbana som är bäst med tanke på den enskilda regionens särdrag

16.

Vid integreringen av energisystemet är det viktigt att bedöma åtgärdernas inverkan på tillväxten i varje region och framför allt på uppnåendet av de sammanhållningspolitiska mål som fastställs i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Detta är det enda sättet att uppnå en balanserad utveckling och verklig konkurrens på en öppen marknad. Tyvärr är de stora skillnaderna i energipriserna för olika slutanvändare ett av hindren.

17.

Kommittén anser att de ytterligare insatser som krävs i de yttersta randområdena för att övervinna de tekniska hindren för icke-sammanlänkade system, utan tillgång till den inre energimarknaden och utan tillhörande tjänster, måste beaktas. Detta innebär enorma investeringar i energiinfrastruktur (reservkapacitet, transmissionsnät inklusive sjökablar mellan öarna, energilagringssystem, smarta nät och logistik för tillgång, transport och lagring av mindre förorenande bränslen) som tillsammans kan garantera säkerheten och kvaliteten på energiförsörjningen och integrationen av regionens inneboende resurser, särskilt olika typer av förnybar energi.

18.

Utan att förkasta innovativa lösningar bör man vid integreringen av energisystemet i första hand stärka den grundläggande infrastruktur som finns i varje region, vars styrkor och fördelar har bevisats i praktiken. Eftersom de faktiska förhållandena i regionerna varierar kraftigt när det gäller både klimat och infrastruktur bör kreativa och smarta lösningar eftersträvas på de svagaste avsnitten i den grundläggande infrastruktur som finns i varje region. Man får heller inte tro att användningen av el för uppvärmning av byggnader behöver öka i alla regioner. Ett antal länder har högt utvecklade fjärrvärmenät. Dessa omfattar till exempel mer än 70 % av befolkningen i Lettland, och den mängd energi som fjärrvärmenäten levererar till kunderna motsvarar i stort sett den mängd el som förbrukas i Lettland. Fjärrvärmen kan bidra med energilagring, underlag för kraftproduktion och utnyttjande av energiresurser som inte kan tillvaratas på byggnadsnivå. I detta sammanhang måste fjärr- och närvärmen samt värmenäten successivt ställas om till förnybara energikällor.

Kostnadseffektivitet för människor och företag

19.

Vid all utveckling av energisystemet bör det bedömas om den leder till lägre kostnader för företag och befolkning. Principen om ”energieffektivitet främst” bör avse minskad klimatpåverkan och ökad resurseffektivitet för både de integrerade energiförsörjningssystemen och ökad effektivitet för slutanvändarna. Samtidigt måste man dock se till att konsumenternas intressen inte blir lidande av omställningen, dvs. att insatserna för att förbättra energieffektiviteten inte leder till högre energipriser eller till andra kostnader för befolkning och företag, utan rimlig kompensation.

20.

Vi anser att målet att minska utsläppen av växthusgaser bör uppnås på det sätt som enligt den berörda medlemsstaten är mest fördelaktigt och effektivt, i synnerhet för de samhällsgrupper för vilka medlemsstaten måste tillhandahålla socialt skydd. Varje medlemsstats och varje regional och lokal myndighets rätt att bestämma sin egen energimix och energiförsörjningsstruktur måste också fortsättningsvis beaktas vid den framtida omställningen till förnybara energikällor.

21.

Såväl inom ramen för EU:s regelverk som i sitt framtida arbete bör kommissionen spela en viktig roll när det gäller att öka EU-medborgarnas kunskap om och förståelse av användningen av förnybar energiteknik samt när det gäller att öka stödet för produktion av förnybar energi, eftersom medborgarnas avvisande av viss förnybar energiteknik eller produktion av denna, tillsammans med bestämmelser som inte är anpassade till den tekniska utvecklingen, är ett stort hinder när det gäller att öka produktionen av förnybar energi. Det är också viktigt att inte bara öka medvetenheten i lokalsamhällena, man måste även visa att det är just lokalsamhällena som kan dra nytta av förnybar energi i praktiken.

22.

Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt lösningar som på den inre marknaden skulle bidra till att de stora skillnaderna i energipriser (inklusive alla relaterade kostnader) för olika slutanvändare överbryggas. En ökad användning av förnybara resurser i energisystemet bör också bedömas mot bakgrund av kostnaderna för slutanvändarna av energin. Det finns således utrymme för att på detta område utveckla innovativa lösningar som är konsumentvänliga med avseende på kostnaderna.

Vägen mot klimatneutralitet 2050

23.

Kommittén påminner om den ytterligare insats som gjorts av regioner med isolerade elektriska system för vilka innovativa tekniska lösningar som möjliggör sammanlänkningar med andra integrerade nät ännu inte finns tillgängliga. Detta gäller de yttersta randområdena, där man bör studera alternativa lösningar som, i sin helhet, kan garantera försörjningstrygghet och kvalitet samtidigt som klimatneutralitet uppnås.

24.

ReK anser att EU:s mål om klimatneutralitet i fråga om utsläpp av växthusgaser fram till 2050 endast kan uppnås genom en kombination av insatser för energibesparingar, energieffektivitet, förnybar energi och utnyttjande av spillvärme. För att minska utsläppen av växthusgaser inom alla sektorer är det inte bara nödvändigt att öka energieffektiviteten och främja användningen av förnybara energikällor, utan även att utveckla förbindelser med grundläggande infrastruktur.

25.

Om Europa som helhet ska uppnå målet om klimatneutralitet 2050 handlar det i varje enskild regions energisystem mindre om med hur många procent man ökar andelen grön energi i den totala energiförbrukningen. Det behövs snarare konkreta planer för hur varje enskild region ska uppnå det mål som man gemensamt kommit överens om i EU, dvs. hur stor andelen grön energi är i den totala energiförbrukningen i varje enskild region. Mot bakgrund av de framsteg (1) som gjorts står det klart att de insatser som krävs på nationell och regional nivå kommer att skilja sig åt avsevärt. För vissa regioner kommer utmaningen att vara att öka andelen grön energi i energiförbrukningen, för andra att vidta nödvändiga åtgärder för en effektivare energianvändning och för åter andra att förbättra den grundläggande infrastrukturen. Den regionala strategin för den lokala utformningen av EU:s strategi för integrering av energisystemet utgör således grunden för att säkerställa kraften bakom en klimatneutral ekonomi.

Utsikterna för teknik för havsbaserad förnybar energi

26.

Kommittén välkomnar ”En EU-strategi för att utnyttja potentialen i havsbaserad förnybar energi för en klimatneutral framtid” och anser att den är realistisk, och betonar behovet av en konkret planering för att de förnybara energikällornas kapacitet – bl.a. den befintliga installerade havsbaserade vindkraftskapaciteten – ska kunna ökas. För att klimatmålen för 2030 och 2040 ska kunna uppnås krävs en snabb utbyggnad av etablerade och kostnadseffektiva förnybara energikällor såsom landbaserad vindkraft och solenergi. Användningen av förnybar energi är viktig för att medlemsstaterna ska kunna göra framsteg mot målet om nollföroreningar och klimatneutralitet senast 2050. Till exempel är utbyggnaden viktig för produktionen av vätgas från förnybara energikällor för att fasa ut fossila bränslen i sektorer där utsläppen är svåra att minska.

27.

Vi instämmer i att riktat stöd måste ges till teknik för förnybar energi (t.ex. teknik för vattenkraft, geotermisk energi, solenergi, tidvatten- och vågenergi och flytande havsbaserad vindkraft och solenergi samt havsbaserad produktion av vätgas) och att de tekniska lösningarna samtidigt bör förena EU:s ekonomiska och miljömässiga mål. ReK betonar samtidigt behovet av en tydlig plan för att i framtiden koppla näten och anläggningarna för produktion av förnybar energi – såsom det havsbaserade nätet och produktionen av havsbaserad vindkraft – direkt till gränsöverskridande sammanlänkningar. Havsbaserad energiproduktion i kombination med gränsöverskridande överföring skulle möjliggöra betydande besparingar i fråga om kostnader och användning av havsområden. Samtidigt får inte fiskemöjligheterna och fartygstrafiken begränsas.

28.

Kommittén efterlyser tydliga och praktiska villkor för användning av havsbaserade förnybara energikällor med hänsyn till den biologiska mångfalden. Målen ”grön energi” och ”biologisk mångfald” bör inte stå i motsatsställning till varandra. Man bör i stället hitta praktiska metoder för att uppnå dem och därigenom göra det lättare att utnyttja den havsbaserade energipotentialen i praktiken och säkerställa en konkret fysisk planering i kust- och havsområden, inte bara i linje med kraven på naturlig mångfald, med minskade störningar på marint liv, utan också med hänsyn till medborgarnas önskan att bevara det marina landskapet, ekoturismens ständigt ökande potential och kraven på den naturliga omgivningens attraktionskraft.

29.

ReK påminner om öarnas och de yttersta randområdenas potential i utvecklingen av marin förnybar energi som kan spela en viktig roll i deras omställning till en klimatneutral ekonomi och som kan ge fördelar för industrin, ekonomin och samhället i hela EU.

30.

Användningen av havsbaserad energi kan leda till ökad sysselsättning eller till att fler arbetstagare omskolar sig, men det är viktigt att inte samtidigt begränsa befintliga anställningsformer och de möjligheter som de erbjuder. Det är viktigt att ombesörja omskolning av arbetskraften och kompetenshöjning i linje med de särskilda behoven inom sektorn för havsbaserad förnybar energi.

31.

Vi efterlyser en särskild roll för hamnarna i EU:s strategi för havsbaserad förnybar energi. De bör moderniseras och det bör säkerställas att de utnyttjar de nya affärsmöjligheterna i fråga om montering, tillverkning och underhåll av anläggningar för havsbaserad energi.

32.

ReK välkomnar kommissionens ståndpunkt att den utbyggnad som föreslås i ”En EU-strategi för utnyttja potentialen i havsbaserad förnybar energi för en klimatneutral framtid” endast kan åstadkommas om alla berörda parter – medlemsstater, lokala och regionala myndigheter, EU:s invånare, arbetsmarknadens parter och icke-statliga organisationer – samarbetar. För att säkerställa kontinuerliga och allt större framsteg på området för havsbaserad förnybar energi krävs det rättslig säkerhet och klarhet, eftersom investeringarna i allmänhet är mycket kapitalintensiva, särskilt i de tidiga skedena av projekten.

En ny EU-strategi för att minska metanutsläppen – nya möjligheter

33.

Kommittén konstaterar att EU enligt EU-strategin för att minska metanutsläppen endast står för 5 % av de globala metanutsläppen. Således kommer även EU:s mest ambitiösa planer för att minska metanutsläppen att få liten effekt när det gäller att minska de globala utsläppen av växthusgaser. Import av varor till EU:s inre marknad bör endast tillåtas från länder (eller delar av länder) som har samma normer för minskning av växthusgasutsläpp som EU. Endast på detta sätt kan man säkerställa att de klimatmål som EU fastställt inte inverkar negativt på EU:s och dess företags globala konkurrenskraft.

34.

Metanläckage bör upptäckas snabbare både genom Copernicusprogrammet och genom andra verktyg om Copernicusprogrammet inte kan tillhandahålla tillräckliga data. Det är av avgörande betydelse att identifiera områden med stora metanläckage utanför EU och att offentliggöra denna information, så att EU-medborgarna kan göra välgrundade val om huruvida de vill köpa varor som tillverkats på sådana platser. Enligt Internationella energiorganets ”World Energy Outlook” finns det enorma skillnader mellan olje- och gasanläggningar i olika länder runtom i världen när det gäller metanutsläpp, vilket visar potentialen för en kraftig minskning av metanutsläppen. Därför uppmanar vi både till att förebygga metanläckage längs produktions-, transport- och utnyttjandekedjorna inom EU och till att förhindra import av fossila bränslen där metan läckt ut vid utvinning, bearbetning och transport.

35.

Enligt EU-strategin för att minska metanutsläppen kommer omkring 41 % av de globala metanutsläppen från naturliga (biogena) källor, såsom våtmarker eller skogsbränder. Att förebygga och effektivt bekämpa skogsbränder i EU bör bli ett av de viktigaste målen, eftersom bränderna inte bara påverkar planetens uppvärmning utan även kan orsaka enorma skador för Europas natur, människor och företag. Det bör också övervägas om EU på ett mer ändamålsenligt sätt kan bidra till att förebygga och bekämpa skogsbränder i vissa länder utanför Europeiska unionen, där betydande skogsområden brinner varje år.

36.

Det bör samtidigt säkerställas att målen för minskning av metan inte inverkar negativt på konvergensen mellan de europeiska regionerna och inte leder till ökade socioekonomiska skillnader mellan dem.

37.

I samband med den gemensamma jordbrukspolitikens inriktning efterlyser vi effektiva åtgärder för att minska metanutsläppen från jordbruket. Inom ramen för de nya miljösystemen kan både system med låg användning av insatsvaror såsom bete och markskyddsåtgärder ge ett viktigt bidrag till detta.

38.

Vi efterlyser att större uppmärksamhet ägnas åt europeiska producenter vid utvecklingen av och tillhandahållandet av teknik, så att målen för minskning av metan inte leder till ytterligare kostnader för medborgare och företag, särskilt jordbrukare och boskapsuppfödare. Samtidigt är det viktigt att se till att minskningen av metanutsläpp från jordbruket och boskapsuppfödningen inte leder till högre livsmedelspriser.

Avslutande iakttagelser

39.

ReK betonar att det, förutom att utnyttja de nya möjligheterna till produktion av förnybar energi, är fortsatt viktigt att i första hand se till att det europeiska nätet utvidgas så att varje region ingår i ett gemensamt europeiskt energinät. På så sätt kan de förnybara resurser som finns tillgängliga på olika platser bättre komplettera varandra. Det är också brådskande med minimistandarder för trygg elförsörjning och upprätthållande av nätstabiliteten.

40.

Kommittén påminner om vikten av att ta hänsyn till befintliga regionala skillnader, med särskild uppmärksamhet på glesbefolkade landsbygdsområden, och stödja kostnadseffektiva lösningar, samt säkerställa en minskning av energikostnaderna i Europa som kommer medborgare, företag och framför allt utsatta befolkningsgrupper till godo, så att man undviker att förvärra de mest utsatta gruppernas eventuella energifattigdom.

41.

Under covid-19-pandemin har det blivit ännu tydligare att det behövs en energiomställning som bidrar till ett mer hållbart samhälle och en mer hållbar ekonomi, samtidigt som det säkerställs att varje europeisk region har kapacitet att tillhandahålla grundläggande tjänster i krissituationer. Omställningen måste vara rättvis, gradvis och oåterkallelig, eftersom kortsiktiga ohållbara lösningar skulle kunna orsaka mer skada än nytta.

42.

Vi betonar behovet av en mer systematisk strategi för de lokala och regionala myndigheternas deltagande i beslutsfattandet om energiomställningen. Det är viktigt att se till att berörda lokala och regionala myndigheter deltar i utarbetandet av de nationella energi- och klimatplanerna och man bör i detta syfte i möjligaste mån utnyttja flernivådialoger om klimat och energi. ReK upprepar sin uppmaning till medlemsstaterna och kommissionen att inrätta en permanent plattform för flernivådialog om energifrågor för att främja ett aktivt deltagande av lokala och regionala myndigheter, det civila samhällets organisationer, företag och andra intressenter i styrningen av energiomställningen. ReK påpekar att Europaparlamentets och rådets direktiv om förnybar energi (EU) 2018/2001 (2) tillhandahåller en mycket god grund för gemenskaper för förnybar energi. Medlemsstaterna uppmanas att införliva direktivet för att öka medborgarnas deltagande i medborgarenergigemenskaper.

43.

En förutsättning för att de nya målen ska kunna uppnås är att man vid utarbetandet och genomförandet av politiken samarbetar med de lokala och regionala myndigheterna och sörjer för lämpliga informations- och upplysningsåtgärder bland medborgare och företag. Detta utgör grunden för en omställning till en mer hållbar framtid.

44.

Med tanke på att medborgardeltagande är mycket viktigt bör man beakta att ett framgångsrikt genomförande av EU:s strategi för integrering av energisystemet är otänkbart utan initiativ som främjar ett informationsflöde nedifrån och upp och stimulerar informationsutbyte och utbildning på lokal nivå. Ett lämpligt deltagande av berörda parter underlättar inte bara allmänhetens acceptans av de politiska åtgärderna, utan även en omfattande och öppen utvärdering av framstegen.

---

(1)  Eurostat, ”Share of renewable energy in the EU up to 19,7 % in 2019”, https://ec.europa.eu/eurostat/web/products-eurostat-news/-/ddn-20201218-1.

(2)  Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 av den 11 december 2018 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor (EUT L 328, 21.12.2018, s. 82).

Yttrande från Europeiska regionkommittén – Handlingsplan för digital utbildning 2021–2027

(2021/C 300/12)

Huvudföredragande: Gillian COUGHLAN (IE–Renew Europe), ledamot, Cork County Council Referensdokument: Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Handlingsplan för digital utbildning 2021–2027: Ställa om utbildningen till den digitala tidsåldern COM(2020) 624 final

POLITISKA REKOMMENDATIONER

EUROPEISKA REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

1.

Dagens samhälle träder i allt snabbare takt in i den ”digitala tidsåldern” på utbildningsområdet till följd av de restriktioner som införts i samhället på grund av covid-19-pandemin.

2.

När vi talar om utbildning bör man emellertid komma ihåg att det handlar om att utveckla det kritiska tänkandet hos små barn, lättpåverkade tonåringar och vuxna som drivs av nyfikenhet, att ge näringsidkare, yrkesverksamma, arbetstagare inom manuella yrken, underhållspersonal, anställda inom tjänstesektorn, företagare och jordbrukare möjlighet att öka sin egenmakt genom praktiska och intellektuella färdigheter – kort sagt handlar det alltid om människor.

3.

Det är viktigt att i detta skede göra en åtskillnad mellan digital utbildning och e-lärande eller lärande på distans, som hastigt infördes vid den första nedstängningen av samhället och som anpassades i samband med de begränsningar som sedan följde. Dagens verklighet ligger inte i linje med EU:s vision för den digitala utbildningen.

4.

Kommittén håller med om att covid-19-krisen samtidigt har visat på de viktigaste faktorerna för effektiv digital utbildning och att den har påskyndat takten för denna förändring och tydliggjort den digitala utbildningens styrkor, svagheter, möjligheter och begränsningar.

5.

ReK påminner om att utbildningssystemens organisation är en nationell befogenhet, vilket inte påverkar de enskilda medlemsstaternas interna befogenhetsfördelning. Nya utmaningar kräver dock ökad EU-samordning eller en mer kraftfull och stödjande politik inom det europeiska området för utbildning. Internationella tekniska standarder och EU-rekommendationer måste tillämpas.

6.

Kommittén upprepar (1) att det är av grundläggande betydelse att de lokala och regionala myndigheterna stöder digital utbildning och digital integration för elever och studerande samt för allmänheten.

7.

ReK välkomnar de insatser som EU gjort under de senaste två årtiondena för att öka EU-medborgarnas digitala färdigheter och som kulminerat i handlingsplanen för digital utbildning 2021–2027 och målet att underlätta tillhandahållandet av högkvalitativ, inkluderande, tillgänglig, ändamålsenlig och engagerande utbildning samtidigt som man integrerar distans- och e-undervisning samt blandade undervisningsmetoder.

8.

ReK framhåller betydelsen av begreppet digital sammanhållning, såsom det beskrivs i yttrandet ”Ett digitalt Europa för alla” (2), som en viktig ytterligare dimension av det traditionella begreppet ekonomisk, social och territoriell sammanhållning som definieras i EU-fördraget. Begreppet bör utvidgas till att även omfatta utbildningsområdet, något som bör beaktas vid nästa fördragsändring. Detta är ett nödvändigt steg för att ta itu med samhällsutmaningar mot bakgrund av ständigt växande digitala behov, samtidigt som det säkerställs att ingen person eller region hamnar på efterkälken.

Digital kompetens för alla

9.

Kommittén är medveten om att digitala färdigheter inte bara är viktiga på arbetsmarknaden utan även spelar en allt viktigare roll i medborgarnas privata och offentliga liv, särskilt när det gäller lärande, tillgång till information och produkter samt offentliga och privata tjänster, social inkludering, fritid och många fler användningsområden i vardagen.

10.

Handlingsplanen för digital utbildning bör bygga på bästa praxis, såsom skett inom t.ex. näringslivet, samtidigt som man bevarar utbildningspersonalens expertis och det viktiga interpersonella samspelet i klassrummet.

11.

Kommittén är övertygad om att det är absolut nödvändigt att se till att den digitala utbildningen även når ut till de mest sårbara personerna och grupperna och blir en faktor som främjar den sociala sammanhållningen. EU måste arbeta hårt för att skapa ett samhälle där alla kan delta, oavsett ålder, kön, social bakgrund, etnicitet samt fysisk och intellektuell förmåga.

12.

Det kommer att vara avgörande att utbildningsinrättningar på landsbygden samt i avlägsna områden och på öar är uppkopplade för att komma till rätta med de skillnader som uppstår till följd av att befolkningen bor mer utspritt och isolerat än i storstäder, och handlingsplanen för digital utbildning och de nationella genomförandeåtgärderna måste på ett lämpligt sätt överbrygga den digitala klyftan mellan storstäder, landsbygdsområden, avlägsna områden och öar.

13.

ReK uppmanar kommissionen att aktivt främja rätten för personer med funktionsnedsättning till inkluderande digital utbildning, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att kartlägga digitala utbildningsfunktioner som är utformade för och anpassade till personer med funktionsnedsättning, samt att investera i och sprida dessa utbildningsfunktioner . Man bör även beakta sårbara gruppers behov i fråga om utbildning och kompetens och tillgodose dem genom att säkerställa lika tillgång till grundläggande utbildning av hög kvalitet.

14.

Det är också viktigt att beakta de nationella minoriteternas behov och göra det möjligt att skapa och få tillgång till innehåll i enlighet med deras rätt att studera på sitt modersmål.

Skärningspunkten mellan digital utbildning och den digitala omställningen

15.

ReK framhåller att människor som har den kompetens och de färdigheter som krävs för att bli denna nya digitala världs arkitekter, byggmästare och naturliga invånare från och med nu kommer att vara eftertraktade av samhället och de europeiska och globala ekonomierna och att man därför måste investera i fastställande, utveckling och förvärvande av grundläggande och avancerade digitala färdigheter.

16.

ReK beklagar att inte ens 35 % av den aktiva arbetskraften i Europa i dag har grundläggande digitala färdigheter (3), även om denna andel gradvis ökar, samtidigt som 90 % av arbetstillfällena i dag kräver åtminstone ett minimum av digital kompetens. I samband med den planerade digitala omställningen måste omfattningen och nivån på de grundläggande digitala färdigheterna öka avsevärt.

17.

Kommittén är djupt oroad över att det finns en tydlig grundläggande digital kompetensklyfta mellan anställda och arbetslösa, äldre personer och vuxna med lägre utbildningsnivå (4) och över att den digitala utbildningsklyftan mellan kvinnor och män tydligt håller på att öka. Att uppmuntra flickor att utbilda sig inom naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik (och humaniora) är ett steg i rätt riktning (för att överbrygga den digitala klyftan mellan könen). ReK uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utnyttja genomförandet av faciliteten för återhämtning och resiliens, programmet för ett digitalt Europa, Erasmus+, Horisont Europa och Europeiska socialfonden för att främja kvinnors deltagande på områdena naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik (och humaniora) och se till att finansieringen minskar denna klyfta genom stöd till anordnare av digital utbildning.

18.

Det är också oroväckande att det i landsbygdsområden finns en tydlig digital klyfta inom hela utbildningsväsendet (lärare, elever och familjer). Kommissionen och medlemsstaterna bör utnyttja faciliteten för återhämtning och resiliens och Europeiska socialfonden för att säkerställa att finansieringen minskar denna klyfta med hjälp av riktade investeringar i de regioner som måste hantera demografiska utmaningar och har ett betydande och långvarigt underskott på investeringar, genom att utforma stabila och varaktiga projekt som påverkar hela utbildningsväsendet.

19.

I detta syfte stöder ReK också målet i kompetensagendan att se till att 70 % av alla i åldern 16–74 år har grundläggande digitala färdigheter senast 2025.

20.

ReK rekommenderar dessutom att alla utbildnings- och lärlingsprogram, oavsett vilka färdigheter de avser, ska omfatta ett digitalt inslag som inte är begränsat till initiativet ”Digital Opportunity Traineeship”. Kommittén rekommenderar också att den föreslagna europeiska utbytesplattformen ska skapa innehåll för dessa kurser i linje med ett internationellt datakörkort, utöver det europeiska certifikat för digitala färdigheter som kommer att bygga på en självutvärdering.

21.

ReK insisterar på att det är nödvändigt att göra digital utbildning till en integrerad del av det livslånga lärandet och uppmanar den privata och offentliga sektorn att ta sitt ansvar och utbilda medborgarna så att dessa förblir konkurrenskraftiga på och rustade för arbetsmarknaden samtidigt som de kan utvecklas till fullo i privatlivet.

Digital utbildning – möjligheter och utmaningar

22.

Kommittén är övertygad om att digitaliseringen av utbildningen kan leda till stora fördelar om den genomförs på ett åldersanpassat och utvecklingsinriktat sätt med de studerande i centrum. På så vis skulle en tillgänglig och inkluderande utbildning garanteras och medel tillgängliggöras för att uppnå en högkvalitativ utbildning för alla och genomdriva rätten till utbildning som en grundläggande mänsklig rättighet.

23.

Kommittén efterlyser direkt offentlig finansiering för att utveckla nya undervisningsmodeller och främja den kompetens som krävs för 2000-talet på alla utbildningsnivåer, från skola till universitet, samt en ytterligare förenkling av strukturen för EU:s finansieringsprogram, vilket skulle göra det möjligt för en bredare grupp berörda aktörer att delta och att utvidga partnerskapen mellan industrin och den akademiska världen.

24.

ReK anser att man bör främja den etiska användningen av artificiell intelligens samt användningen av data inom utbildningen av lärare, och att verksamhet med anknytning till forskning och innovation bör stödjas genom programmet Horisont Europa.

25.

ReK uppmanar kommissionen att göra de olika programmen och åtgärderna tillgängliga och mer kända genom användarvänlig information och kommunikation och genom att stödja det decentraliserade genomförandesystemet via de olika EU-nätverken, t.ex. de digitala innovationsknutpunkterna.

26.

Kommittén erbjuder sig att bidra till att sprida informationskampanjen om Connectivity4Schools.

27.

Kommittén oroas över ökningen av digitalt våld och trakasserier och framhåller att sådant beteende måste motverkas genom utbildning.

28.

ReK anser att ett system med utbildningscheckar bör användas redan från början, med regionernas och städernas deltagande, för att snabbt få igång forskning och utveckling med avseende på digitala utbildningsmöjligheter.

29.

Kommittén är medveten om den frustration över otillräcklig uppkoppling och utrustning som många elever och lärare i städer och regioner runt om i EU gett uttryck för under det senaste året. ReK upprepar å ena sidan sitt budskap (5) att prioriteringarna måste ändras när det gäller utvecklingen av utbildningsinfrastruktur på lokal nivå och att de lokala och regionala myndigheterna kommer att stödja övergången till modern, funktionell, digital och grön utbildningsinfrastruktur i sina samhällen. Kommittén anser å andra sidan att de nationella regeringarna bör förse alla lärare och elever med en lämplig digital utbildningsenhet samt kostnadsfri tillgång till tillämpningar och plattformar för digital kommunikation och utbildning, med hjälp av antingen EU-finansiering, nationella finansieringssystem eller partnerskap med lokala företag.

30.

Den globala pandemin har gjort det tydligt att lärarnas kompetens inte går att ersätta. Det är lärarna som tillhandahåller det mänskliga samspelet och som leder, uppmuntrar, visar, förklarar, rättar och bedömer samt ger råd och stöd och förmedlar expertis och kunskap. Dessa färdigheter måste utvecklas för att kunna tillämpas även inom digitala ramar, eftersom lärarnas roll är särskilt viktig i fråga om användning och integrering av digital teknik i undervisning och inlärning.

31.

Utbildningsteknik bör emellertid förbli ett verktyg och inte ersätta klassrumsundervisning, eftersom det mänskliga samspelet, bland annat kommunikationen mellan lärare och studerande samt mellan de studerande själva, är avgörande för de studerandes välbefinnande och utveckling.

32.

Kommittén finner det oroväckande att en färsk undersökning (6) visar att endast 40 % av lärarna känner sig redo att använda digital teknik i undervisningen.

33.

ReK föreslår att modellerna för lärarutbildning runt om i EU anpassas till varandra i större utsträckning genom utökat samarbete mellan universiteten och utbildningscentrum för fortbildning av lärare och anser att man bör inrätta fysiska ”nav” i universitetsstäder så att lärare inom hela utbildningsväsendet kan dra nytta av högkvalitativ fortbildning och fortsatt yrkesmässig utveckling. Vidare föreslår ReK att öppen tillgång ges till det innehåll som används i fortbildningen av lärare för att de ska kunna vidareutnyttja det i det dagliga yrkeslivet.

34.

ReK ställer sig bakom idén att utveckla ramar för digitalt utbildningsinnehåll. Kommittén skulle dock vilja försäkra sig om att finansiering kommer att tillhandahållas på regional nivå för att säkerställa att alla lärare känner sig delaktiga i navet och att regionala språk får stöd i samband med att resurserna anpassas för alla.

35.

ReK förespråkar att den europeiska ramen för digitalt utbildningsinnehåll ska omfatta en teknikinkubator som ska skapa innehåll som är standardiserat i enlighet med referensmodellen för delbart innehåll (Shareable Content Object Reference Model – Scorm) och högkvalitativt, enligt modellen för öppna lärarresurser, och stödja lärare och andra yrkesverksamma när det gäller att skapa innehåll, läroplaner och resurser i enlighet med ovannämnda kriterier. Att stärka samarbetet och utbytet av läromedel och bästa pedagogisk praxis framstår som en nödvändighet. Kommittén anser att denna enhet bör bistå de nationella utbildningsmyndigheterna vid bedömningen av tekniska tillämpningar så att pengar läggs på den bästa tekniken, noggrann granskning genomförs och alla uppgifter som samlas in används på lämpligt sätt.

36.

ReK uppmanar kommissionen att genom lämpliga åtgärder, t.ex. inom ramen för programmen Erasmus+, Horisont Europa och InvestEU, stödja inrättandet av alleuropeiska plattformar för en bred spridning av utbildningsinnehåll och utbildningsverktyg på ett inkluderande sätt och på flera språk, med beaktande av regionala språk.

37.

ReK erinrar om EU:s investeringar i digital kultur och då särskilt exemplet Europeana, som genom att tillhandahålla digitalt innehåll om Europas historia och kultur har bidragit till att diversifiera utbildningen på skolor i hela EU.

38.

Kommittén stöder och efterlyser fler initiativ som gemensamma forskningscentrumets projekt om en digital skola, som möjliggör kostnadsfria och tillgängliga storskaliga öppna nätkurser (mooc-kurser).

39.

Kommittén betonar behovet av digital kompetens inom utbildningsväsendet. I en tid då all kunskap verkar vara tillgänglig på internet är det av avgörande betydelse att man inom utbildningsväsendet kan skilja och filtrera fakta från åsikter samt analysera och sammanställa data på ett oberoende sätt.

40.

Det är också viktigt att hitta sätt att hjälpa föräldrar att hjälpa sina barn att få tillgång till digital utbildning.

41.

ReK konstaterar att familjer, studerande och skolpersonal har rapporterat allvarliga fall av nätmobbning. Kommittén noterar också att skolkuratorstjänster fortfarande tillhandahålls och finansieras för elever och studenter i alla åldrar.

42.

Kommittén uppmanar kommissionen att titta närmare på den särskilda karaktären hos utbildningsuppgifter och den risk som avsaknaden av lagstiftning om utbyte och lagring av dem innebär. ReK uppmanar också kommissionen att involvera Europeiska dataskyddsstyrelsen (EDPB) i diskussionerna om att skapa en särskild status för uppgifter om elever och studerande, och att öka medvetenheten bland alla berörda parter inom den digitala utbildningen (lärare, studenter, elever, studerande och föräldrar) om vikten av cybersäkerhet och också hitta sätt att kontinuerligt öka cybersäkerheten på detta område.

---

(1)  ReK:s yttrande ”Att förverkliga det europeiska området för utbildning senast 2025”, mars 2021.

(2)  ReK:s yttrande COR-2019-03332 ”Ett digitalt Europa för alla: att säkerställa smarta och inkluderande lösningar på fältet”, antaget i oktober 2019.

(3)  Europeiska revisionsrätten, ”EU:s åtgärder mot låg digital kompetens”, översikt nr 2, 2021.

(4)  Ibid.

(5)  ReK:s yttrande ”Att förverkliga det europeiska området för utbildning senast 2025”, mars 2021.

(6)  OECD:s internationella undersökning om undervisning och inlärning (TALIS), 2018.