Europeiska unionens domstols senaste offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning

(2021/C 289/01)

Senaste offentliggörandet

EUT C 278, 12.7.2021

Senaste listan över offentliggöranden

EUT C 263, 5.7.2021

EUT C 252, 28.6.2021

EUT C 242, 21.6.2021

EUT C 228, 14.6.2021

EUT C 217, 7.6.2021

EUT C 206, 31.5.2021

Dessa texter är tillgängliga på

EUR-Lex: http://eur-lex.europa.eu

Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 3 juni 2021 – Europeiska kommissionen mot Förbundsrepubliken Tyskland

(Mål C-635/18) (1)

(Fördragsbrott - Miljö - Direktiv 2008/50/EG - Luftkvalitet - Artikel 13.1 och bilaga XI - Systematiskt och över tid bestående överskridande av gränsvärdena för kvävedioxid (NO2) i vissa tyska zoner och tätbebyggelser - Artikel 23.1 - Bilaga XV - Perioden av överskridande ska hållas ”så kort som möjligt” - Lämpliga åtgärder)

(2021/C 289/02)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: C. Hermes, E. Manhaeve och A. C. Becker)

Svarande: Förbundsrepubliken Tyskland (ombud: inledningsvis T. Henze och S. Eisenberg biträdda av U. Karpenstein, F. Fellenberg och K. Dingemann, Rechsanwälte, därefter J. Möller och S. Eisenberg biträdda av U. Karpenstein, F. Fellenberg och K. Dingemann, Rechtsanwälte)

Part som har intervenerat till stöd för svarandens yrkanden: Konungariket Storbritannien och Nordirland (ombud: F. Shibli)

Domslut

1)

Förbundsrepubliken Tyskland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 13.1 jämförd med bilaga XI till Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/50/EG av den 21 maj 2008 om luftkvalitet och renare luft i Europa, — genom att på ett systematiskt och över tid bestående sätt, från och med den 1 januari 2010 fram till och med hela år 2016, ha överskridit årsgränsvärdet för kvävedioxid (NO2) i 26 zoner och tätbebyggelser i Tyskland, nämligen zonerna DEZBXX0001A (tätbebyggelsen Berlin), DEZCXX0007A (tätbebyggelsen Stuttgart), DEZCXX0043S (distriktet Tübingen), DEZCXX0063S (distriktet Stuttgart (förutom tätbebyggelsen)), DEZCXX0004A (tätbebyggelsen Freiburg), DEZCXX0041S (distriktet Karlsruhe (förutom tätbebyggelser)), DEZCXX0006A (tätbebyggelsen Mannheim/Heidelberg), DEZDXX0001A (tätbebyggelsen München), DEZDXX0003A tätbebyggelsen Nürnberg/Fürth/Erlangen, DEZFXX0005S (område III Mittel- und Nordhessen), DEZFXX0001A (tätbebyggelse I (Rhein-Main)), DEZFXX0002A (tätbebyggelse II (Kassel)), DEZGLX0001A (tätbebyggelsen Hamburg), DEZJXX0015A (Grevenbroich (Rhendalens brunkolsdistrikt)), DEZJXX0004A (Köln), DEZJXX0009A (Düsseldorf), DEZJXX0006A (Essen), DEZJXX0017A (Duisburg, Oberhausen, Mülheim), DEZJXX0005A (Hagen), DEZJXX0008A (Dortmund), DEZJXX0002A (Wuppertal), DEZJXX0011A (Aachen), DEZJXX0016S (stads- och landsbygdsområden i Nordrhein-Westfalen), DEZKXX0006S (Mainz), DEZKXX0007S (Worms/Frankenthal/Ludwigshafen), DEZKXX0004S (Koblenz/Neuwied) samt timgränsvärdet för NO2 i två av dessa zoner, nämligen DEZCXX0007A (tätbebyggelsen Stuttgart) och DEZFXX0001A (tätbebyggelse I (Rhein-Main)), och — har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 23.1 i direktiv 2008/50 och sina skyldigheter enligt den bestämmelsen jämförd med del A i bilaga XV till direktivet, i synnerhet den i artikel 23.1 andra stycket föreskrivna skyldigheten att se till att det i luftkvalitetsplanerna föreskrivs lämpliga åtgärder så att perioden av överskridande av gränsvärdena kan hållas så kort som möjligt, genom att inte från och med den 11 juni 2010 anta lämpliga åtgärder för att säkerställa att gränsvärdena för NO2 inte överskrids i samtliga nyss angivna zoner.

2)	Förbundsrepubliken Tyskland ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader.

3)	Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 436, 03.12.2018.

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 3 juni 2021 – Ungern mot Europaparlamentet

(Mål C-650/18) (1)

(Talan om ogiltigförklaring - Artikel 7.1 FEU - Europaparlamentets resolution om ett förslag med begäran till Europeiska unionens råd att fastställa huruvida det föreligger en klar risk för ett allvarligt åsidosättande av unionens värden - Artiklarna 263 och 269 FEUF - Domstolens behörighet - Huruvida talan kan tas upp till prövning - Rättsakt mot vilken talan kan väckas - Artikel 354 FEUF - Rösträkningsregler i parlamentet - Europaparlamentets arbetsordning - Artikel 178.3 - Begreppet ”avgivna röster” - Nedlagda röster - Principerna om rättssäkerhet, likabehandling, demokrati och lojalt samarbete)

(2021/C 289/03)

Rättegångsspråk: ungerska

Parter

Sökande: Ungern (ombud: inledningsvis M. Z. Fehér, G. Tornyai och Zs. Wagner, och därefter M. Z. Fehér)

Svarande: Europaparlamentet (ombud: F. Drexler, N. Görlitz och T. Lukácsi)

Part som har intervenerat till stöd för sökanden: Republiken Polen (ombud: B. Majczyna)

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Ungern ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europaparlamentets rättegångskostnader.

3)	Republiken Polen ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 436, 3.12.2018.

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 3 juni 2021 – The Yokohama Rubber Co. Ltd mot Pirelli Tyre SpA (C-818/18 P), Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) mot Pirelli Tyre SpA (C-6/19 P)

(Förenade målen C-828/18 och C-6/19 P) (1)

(Överklagande - EU-varumärke - Absoluta registreringshinder eller ogiltighetsgrunder - Kännetecken som endast består av en form på en vara som krävs för att uppnå ett tekniskt resultat - Förordning (EG) nr 40/94 - Artikel 7.1 e ii - Kännetecken som består av en form som inte utgör en betydande del av varan)

(2021/C 289/04)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

(Mål C-818/18 P)

Klagande: The Yokohama Rubber Co. Ltd (ombud: D. Martucci och F. Boscariol de Roberto, avvocati)

Övriga parter i målet: Pirelli Tyre SpA (ombud: T.M. Müller och F. Togo, Rechtsanwälte), Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) (ombud: J. Ivanauskas)

Intervenient som stöder klagandena: European Association of Trade Mark Owners (Marques) (ombud: M. Viefhues, Rechtsanwalt)

(Mål C-6/19 P)

Klagande: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) (ombud: J. Ivanauskas)

Övriga parter i målet: Pirelli Pirelli Tyre SpA (ombud: T.M. Müller och F. Togo, Rechtsanwälte), The Yokohama Rubber Co. Ltd (ombud: D. Martucci och F. Boscariol de Roberto, avvocati)

Intervenient som stöder klagandena: European Association of Trade Mark Owners (Marques) (ombud: M. Viefhues, Rechtsanwalt)

Domslut

1)	Överklagandena i målen C-818/18 P och C-6/19 P ogillas.

2)	The Yokohama Rubber Co. Ltd och Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) ska bära sina rättegångskostnader och till lika delar ersätta Pirelli Tyre SpA:s rättegångskostnader i målen C-818/18 P och C-6/19 P.

3)	European Association of Trade Mark Owners (Marques) ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 148, 29.4.2019.

Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 3 juni 2021 (begäran om förhandsavgörande från Tribunale Amministrativo Regionale per il Lazio – Italien) – EB mot Presidenza del Consiglio dei Ministri, Ministero dell’Istruzione, dell’Università e della Ricerca – MIUR, Università degli Studi Roma Tre

(Mål C-326/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Socialpolitik - Direktiv 1999/70/EG - Ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP - Klausul 5 - På varandra följande visstidsanställningskontrakt eller visstidsanställningsförhållanden - Missbruk - Förebyggande åtgärder - Visstidsanställningskontrakt inom den offentliga sektorn - Universitetsforskare)

(2021/C 289/05)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Tribunale Amministrativo Regionale per il Lazio

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: EB

Motpart: Presidenza del Consiglio dei Ministri, Ministero dell’Istruzione, dell’Università e della Ricerca – MIUR, Università degli Studi Roma Tre

Ytterligare deltagare i rättegången: Federazione Lavoratori della Conoscenza – CGIL (FLC-CGIL), Confederazione Generale Italiana del Lavoro (CGIL), Anief – Associazione Professionale e Sindacale, Confederazione Generale Sindacale, Cipur – Coordinamento Intersedi Professori Universitari di Ruolo

Domslut

Klausul 5 i ramavtalet om visstidsarbete, undertecknat den 18 mars 1999, som återfinns i bilagan till rådets direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP, ska tolkas så, att den inte utgör hinder mot nationell lagstiftning som innebär att universitetsforskare anställs med visstidsanställningskontrakt för en period på tre år och att dessa kontrakt endast kan förlängas en gång med högst två år, varvid ett villkor för att ingå ett sådant kontrakt är att det sker ”inom ramen för de medel som är avsatta för forskning, undervisning, kompletterande undervisningsverksamhet och stöd till studenter”, och ett villkor för att förlänga kontraktet är att det föreligger en ”positiv utvärdering av utförd undervisning och forskning”, utan att det är nödvändigt att det i denna lagstiftning fastställs objektiva och klara kriterier som gör det möjligt att avgöra huruvida ingåendet och förnyelsen av visstidsanställningskontrakten faktiskt sker för att tillgodose ett verkligt behov, huruvida de är ägnade att uppnå det eftersträvade målet och huruvida de är nödvändiga för att uppnå detta mål.

---

(1)  EUT C 288, 26.8.2019.

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 3 juni 2021 (begäran om förhandsavgörande från Bundesverwaltungsgericht – Tyskland) – BZ mot Westerwaldkreis

(Förenade målen C-546/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Område med frihet, säkerhet och rättvisa - Invandringspolitik - Återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna - Direktiv 2008/115/EG - Artikel 2.1 - Tillämpningsområde - Tredjelandsmedborgare - Brottmålsdom i medlemsstaten - Artikel 3 led 6 - Förbud mot inresa - Skäl som rör allmän ordning eller nationell säkerhet - Återkallande av beslutet om återvändande - Lagenlighet av inreseförbud)

(2021/C 289/06)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesverwaltungsgericht

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: BZ

Motpart: Westerwaldkreis

Domslut

1)

Artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna ska tolkas så, att direktivet är tillämpligt på ett förbud mot inresa och vistelse som en medlemsstat, vilken inte har utnyttjat den möjlighet som föreskrivs i artikel 2.2 b i direktivet, har meddelat, av hänsyn till allmän säkerhet och allmän ordning på grundval av en tidigare fällande brottmålsdom, mot en tredjelandsmedborgare som befinner sig på dess territorium och som är föremål för ett utvisningsbeslut.

2)

Direktiv 2008/115 ska tolkas så, att det utgör hinder för att upprätthålla ett förbud mot inresa och vistelse, som en medlemsstat har meddelat mot en tredjelandsmedborgare som befinner sig på dess territorium och som är föremål för ett lagakraftvunnet utvisningsbeslut, vilket antagits av hänsyn till allmän säkerhet och allmän ordning på grundval av en tidigare fällande brottmålsdom, när nämnda medlemsstat har återkallat det beslut om återvändande som fattats med avseende på samma tredjelandsmedborgare.

---

(1)  EUT C 348, 14.10.2019.

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 3 juni 2021 – Recylex SA, Fonderie et Manufacture de Métaux SA, Harz-Metall GmbH mot Europeiska kommissionen

(Mål C-563/19 P) (1)

(Överklagande - Konkurrens - Konkurrensbegränsande samverkan - Marknaden för återvinning av bilbatterier - 2006 års tillkännagivande om samarbete - Punkt 26 - Partiell immunitet - Nya sakförhållanden som ökar överträdelsens allvar eller varaktighet - Sakförhållanden som Europeiska kommissionen har kännedom om - Nedsättning av bötesbeloppet - Rangordning för nedsättningen - Kronologisk ordning)

(2021/C 289/07)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Recylex SA, Fonderie et Manufacture de Métaux SA, Harz-Metall GmbH (ombud: M. Wellinger, avocat, S. Reinart och K. Bongs, Rechtsanwältinnen)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen (ombud: J. Szczodrowski, I. Rogalski och F. van Schaik)

Domslut

1)	Överklagandet ogillas

2)	Recylex SA, Fonderie et Manufacture de Métaux SA och Harz-Metall GmbH ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 312, 16.9.2019.

Domstolens dom (tionde avdelningen) av den 3 juni 2021 (begäran om förhandsavgörande från Watford Employment Tribunal – Förenade konungariket) – K m.fl., L, M, N m.fl., O, P, Q, R, S, T mot Tesco Stores Ltd

(Mål C-624/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Socialpolitik - Lika lön för män och kvinnor - Artikel 157 FEUF - Direkt effekt - Begreppet ”likvärdigt arbete” - Yrkande att tillerkännas lika lön för likvärdigt arbete - En och samma källa - Arbetstagare av olika kön som har samma arbetsgivare - Olika arbetsplatser - Jämförelse)

(2021/C 289/08)

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

Watford Employment Tribunal

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: K m.fl., L, M, N m.fl., O, P, Q, R, S, T

Motpart: Tesco Stores Ltd

Domslut

Artikel 157 FEUF ska tolkas så, att den har direkt effekt i tvister mellan enskilda i vilka det görs gällande att principen om lika lön för män och kvinnor för ”likvärdigt arbete” i den mening som avses i denna artikel har åsidosatts.

---

(1)  EUT C 357, 21.10.2019.

Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 3 juni 2021 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal Superior de Justicia de Madrid – Spanien) – Instituto Madrileño de Investigación y Desarrollo Rural, Agrario y Alimentario/JN

(Mål C-726/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Socialpolitik - Direktiv 1999/70/EG - Ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP - Klausul 5 - Tillämplighet - Begreppet ”på varandra följande visstidsanställningskontrakt eller visstidsanställningsförhållanden” - Avtal om visstidsanställning inom den offentliga sektorn - Åtgärder som syftar till att förhindra och beivra missbruk av på varandra följande visstidsanställningar - Begreppet ”objektiva grunder” som motiverar sådana avtal - Likvärdiga lagliga åtgärder - Skyldighet att göra en direktivkonform tolkning av nationell rätt - Ekonomisk kris)

(2021/C 289/09)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Tribunal Superior de Justicia de Madrid

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Instituto Madrileño de Investigación y Desarrollo Rural, Agrario y Alimentario

Motpart: JN

Domslut

1)

Klausul 5.1 i ramavtalet om visstidsarbete, undertecknat den 18 mars 1999, som återfinns i bilagan till rådets direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP ska tolkas så, att den utgör hinder för en nationell lagstiftning, såsom den tolkats i nationell rättspraxis, enligt vilken det dels, i väntan på avslutandet av de anställningsförfaranden som inletts för att permanent tillsätta de lediga tjänster som innehas av arbetstagare inom den offentliga sektorn, är tillåtet att förnya visstidsanställningar, utan att det anges någon bestämd frist för när dessa förfaranden ska avslutas, dels både är förbjudet att likställa dessa arbetstagare med ”arbetstagare som har en icke-fast tillsvidareanställning” och att bevilja ersättning till dem. Det förefaller nämligen som om den nationella lagstiftningen, med förbehåll för de kontroller som det ankommer på den hänskjutande domstolen att göra, inte innehåller några bestämmelser om åtgärder som syftar till att förhindra och, i förekommande fall, beivra missbruk av på varandra följande visstidsanställningar.

2)

Klausul 5.1 i ramavtalet om visstidsarbete, undertecknat den 18 mars 1999, som återfinns i bilagan till direktiv 1999/70 ska tolkas så, att rent ekonomiska överväganden, hänförliga till den ekonomiska krisen år 2008, inte kan motivera att det i nationell rätt inte har införts några bestämmelser om åtgärder för att förhindra och beivra användandet av på varandra följande visstidsanställningar.

---

(1)  EUT C 432, 23.12.2019.

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 3 juni 2021 (begäran om förhandsavgörande från Rīgas apgabaltiesas Civillietu tiesas kolēģija – Lettland) – ”CV-Online Latvia” SIA mot ”Melons” SIA

(Förenade målen C-762/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Rättsligt skydd för databaser - Direktiv 96/9/EG - Artikel 7 - Databasproducenters sui generis-rätt - Förbud för tredje man att, utan dataproducentens samtycke, göra ”utdrag” eller ”återanvända” hela eller en väsentlig del av innehållet i databasen - Databas som är fritt tillgänglig på internet - Metasökmotor som är specialiserad på att söka efter platsannonser - Utdrag och/eller återanvändning av innehållet i en databas - En väsentlig investering i anskaffningen, granskningen eller presentationen av innehållet i en databas skadas)

(2021/C 289/10)

Rättegångsspråk: lettiska

Hänskjutande domstol

Rīgas apgabaltiesas Civillietu tiesas kolēģija

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande i första instans:”CV-Online Latvia” SIA

Svarande i första instans:”Melons” SIA

Domslut

Artikel 7.1 och 7.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 96/9/EG av den 11 mars 1996 om rättsligt skydd för databaser ska tolkas så, att en sökmotor på internet som är specialiserad på att söka i innehållet i databaser, vilken kopierar och indexerar hela eller en väsentlig del av en databas som är fritt tillgänglig på internet, och därefter gör det möjligt för dess användare att göra sökningar på denna databas på sin egen webbplats enligt kriterier som är relevanta utifrån dess innehåll, gör ett ”utdrag” och en ”återanvändning” av det innehållet i den mening som avses i denna bestämmelse, vilket kan förbjudas av producenten till en sådan databas i den mån dessa förfoganden skadar dataproducentens investering i anskaffningen, granskningen eller presentationen av innehållet, det vill säga att de utgör en risk för möjligheten att skriva av denna investering genom ett normalt utnyttjande av den aktuella databasen, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera.

---

(1)  EUT C 423, 16.12.2019.

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 3 juni 2021 (begäran om förhandsavgörande från Administrativen sad – Varna – Bulgarien) – ”TEAM POWER EUROPE” EOOD mot Direktor na Teritorialna direktsia na Natsionalna agentsia za prihodite – Varna

(Mål C-784/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Migrerande arbetstagare - Social trygghet - Tillämplig lagstiftning - Förordning (EG) nr 883/2004 - Artikel 12.1 - Utstationering - Arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag - Förordning (EG) nr 987/2009 - Artikel 14.2 - A1-intyg - Fastställande av i vilken medlemsstat arbetsgivaren normalt bedriver sin verksamhet - Begreppet ”annan omfattande verksamhet än rent intern administrativ verksamhet” - Ett bemanningsföretags arbetstagare hyrs inte ut i den medlemsstat där deras arbetsgivare är etablerad)

(2021/C 289/11)

Rättegångsspråk: bulgariska

Hänskjutande domstol

Administrativen sad – Varna

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande:”TEAM POWER EUROPE” EOOD

Motpart: Direktor na Teritorialna direktsia na Natsionalna agentsia za prihodite – Varna

Domslut

Artikel 14.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 987/2009 av den 16 september 2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen ska tolkas så, att för att ett bemanningsföretag som är etablerat i en medlemsstat ska anses ”normalt bedriv[a] sin verksamhet”, i den mening som avses i artikel 12.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 465/2012 av den 22 maj 2012, i denna medlemsstat måste en betydande del av dess verksamhet, bestående i uthyrning av arbetstagare, vara riktad till kundföretag som är etablerade och verksamma i den medlemsstaten.

---

(1)  EUT C 27, 27.1.2020.

Domstolens dom (nionde avdelningen) av den 3 juni 2021 (begäran om förhandsavgörande från Curtea de Apel Alba Iulia – Rumänien) – Direcţia Generală Regională a Finanţelor Publice Braşov och Agenţia Naţională de Administrare Fiscală – Direcţia Generală a Vămilor – Direcţia Regională Vamală Braşov – Biroul Vamal de Interior Sibiu mot Flavourstream SRL

(Mål C-822/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Tullunion - Gemensamma tulltaxan - Kombinerade nomenklaturen - Tullklassificering - Undernumren 1702 90 95, 2912 49 00 och 3824 90 92 - Vattenlösning)

(2021/C 289/12)

Rättegångsspråk: rumänska

Hänskjutande domstol

Curtea de Apel Alba Iulia

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Direcţia Generală Regională a Finanţelor Publice Braşov och Agenţia Naţională de Administrare Fiscală – Direcţia Generală a Vămilor – Direcţia Regională Vamală Braşov – Biroul Vamal de Interior Sibiu

Motpart: Flavourstream SRL

Domslut

Den kombinerade nomenklatur som återfinns i bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan, i dess lydelse enligt kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1101/2014 av den 16 oktober 2014, ska tolkas så, att en vattenlösning, som framställs genom termisk nedbrytning av dextros, bestående av bland annat vattenlösliga aldehyder och ketoner, inte omfattas av undernummer 1702 90 95 i denna nomenklatur, som bland annat avser invertsocker och andra socker- och sockersirapsblandningar innehållande 50 viktprocent fruktos beräknat på torrsubstansen, vilka inte är klassificerade enligt andra undernummer som ingår i nummer 1702 i nämnda nomenklatur, eller i undernummer 2912 49 00 i densamma, som avser ”andra” aldehydalkoholer, aldehydetrar, aldehydfenoler och aldehyder med annan syrefunktion, utan i undernummer 3824 90 92 i samma nomenklatur, som avser ”Kemiska produkter eller preparat, som till större delen består av organiska föreningar, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans”, ”[i] flytande form vid 20 oC”, förutsatt att denna lösnings näringsvärde är underordnat dess funktion som kemikalie och livsmedelstillsats

---

(1)  EUT C 54, 17.02.2020.

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 3 juni 2021 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal Supremo – Spanien) – Bankia SA mot Unión Mutua Asistencial de Seguros (UMAS)

(Mål C-910/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Direktiv 2003/71/EG - Prospekt när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel - Artikel 3.2 - Artikel 6 - Erbjudande riktat till både icke-professionella investerare och kvalificerade investerare - Innehållet i den information som ges i prospektet - Ansvarstalan - Icke-professionella investerare och kvalificerade investerare - Kännedom om emittentens ekonomiska situation)

(2021/C 289/13)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Tribunal Supremo

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Bankia SA

Motpart: Unión Mutua Asistencial de Seguros (UMAS)

Domslut

1)

Artikel 6 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG av den 4 november 2003 om de prospekt som skall offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel och om ändring av direktiv 2001/34/EG, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/11/EG av den 11 mars 2008, jämförd med artikel 3.2 a i samma direktiv, i dess lydelse enligt direktiv 2008/11, ska tolkas så, att för det fall ett erbjudande till allmänheten att teckna aktier riktar sig till både icke-professionella investerare och kvalificerade investerare, så har inte bara de icke-professionella investerarna rätt att väcka talan om ansvar för informationen i prospektet, utan även de kvalificerade investerarna.

2)

Artikel 6.2 i direktiv 2003/71 i dess lydelse enligt direktiv 2008/11 ska tolkas så, att den inte utgör hinder för nationella bestämmelser som, när en kvalificerad investerare har väckt talan om ansvar på grund av information som lämnats i ett prospekt, tillåter eller till och med kräver att den nationella domstolen beaktar att investeraren oberoende av prospektet kände till eller borde ha känt till den ekonomiska situationen för det bolag som lämnat erbjudandet till allmänheten att teckna aktier, och därvid tar hänsyn till investerarens förhållande till detta bolag, förutsatt att dessa bestämmelser inte är mindre förmånliga än dem som reglerar liknande processhandlingar i nationell rätt, och inte heller medför att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att väcka en sådan ansvarstalan.

---

(1)  EUT C 95, 23.3.2020.

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 3 juni 2021 (begäran om förhandsavgörande från Consiglio di Stato – Italien) – Ministero della Giustizia mot GN

(Mål C-914/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Socialpolitik - Principen om likabehandling i arbetslivet - Direktiv 2000/78/EG - Artikel 6.1 - Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna - Artikel 21 - Förbud mot all diskriminering på grund av ålder - Nationella bestämmelser som fastställer en högsta åldersgräns på 50 år för tillträde till ämbetet som notarius publicus - Motivering)

(2021/C 289/14)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Consiglio di Stato

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Ministero della Giustizia

Motpart: GN

Ytterligare deltagare i rättegången: HM, JL, JJ

Domslut

Artikel 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och artikel 6.1 i rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet ska tolkas så, att de utgör hinder för en nationell lagstiftning som fastställer en åldersgräns på 50 år för att kunna delta i ett uttagningsprov för tillträde till notarieämbetet, såvitt en sådan lagstiftning inte förefaller eftersträva målen att säkerställa ett stabilt utövande av detta ämbete under en längre period innan den berörda personen pensioneras, att säkerställa att notarierna kan utöva sina befogenheter på ett väl fungerande sätt och att underlätta generationsskifte och en föryngring av nämnda ämbete och, under alla omständigheter, går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera.

---

(1)  EUT C 87, 16.3.2020.

Domstolens dom (tionde avdelningen) av den 3 juni 2021 (begäran om förhandsavgörande från Bundesfinanzgericht – Österrike) – Titanium Ltd mot Finanzamt Österreich, tidigare Finanzamt Wien

(Förenade målen C-931/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Beskattning - Mervärdesskatt - Direktiv 2006/112/EG - Artiklarna 43 och 45 - Direktiv 2006/112/EG, i dess lydelse enligt direktiv 2008/8/EG - Artiklarna 44, 45 och 47 - Tillhandahållande av tjänster - Platsen för den skattemässiga anknytningen - Begreppet fast etableringsställe - Uthyrning av fast egendom i en medlemsstat - Fastighetsägare som har sitt säte på ön Jersey)

(2021/C 289/15)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesfinanzgericht

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Titanium Ltd

Motpart: Finanzamt Österreich, tidigare Finanzamt Wien

Domslut

En fastighet som hyrs ut i en medlemsstat utgör inte ett fast etableringsställe, i den mening som avses i artikel 43 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt samt artiklarna 44 och 45 i direktiv 2006/112, i dess lydelse enligt rådets direktiv 2008/8/EG av den 12 februari 2008, när fastighetsägaren inte förfogar över egen personal för att utföra tjänster i samband med uthyrningen.

---

(1)  EUT C 87, 16.3.2020.

Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 3 juni 2021 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal Superior de Justicia de Aragón – Spanien) – Servicio Aragonés de Salud mot LB

(Mål C-942/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Socialpolitik - Ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP - Klausul 4 - Principen om icke-diskriminering - Avslag på en ansökan om tjänstledighet för uppehållande av annan tjänst inom den offentliga förvaltningen som föreskrivs för fast anställda enligt tjänsteföreskrifterna - Nationella bestämmelser enligt vilka sådan tjänstledighet inte beviljas för att uppehålla en tillfällig tjänst - Tillämpningsområde - Klausul 4 är inte tillämplig - Domstolen saknar behörighet)

(2021/C 289/16)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Tribunal Superior de Justicia de Aragón

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Servicio Aragonés de Salud

Motpart: LB

Domslut

Europeiska unionens domstol är inte behörig att besvara de frågor som ställts av Tribunal Superior de Justicia de Aragón (Överdomstolen i den autonoma regionen Aragonien, Spanien) genom beslut av 17 december 2019 som inkom till domstolen den 31 december 2019.

---

(1)  EUT C 103, 30.3.2020.

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 3 juni 2021 (begäran om förhandsavgörande från Hoge Raad der Nederlanden – Nederländerna) – Staatssecretaris van Financiën mot Jumbocarry Trading GmbH

(Mål C-39/20) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Förordning (EU) nr 952/2013 - Unionens tullkodex - Artikel 22.6 första stycket, jämförd med artikel 29 - Innan ett beslut som skulle vara negativt för en person fattas ska grunderna för beslutet meddelas denne - Artikel 103.1 och 103.3 b - Preskription av tullskulden - Frist för underrättelse om tullskulden - Fristen upphör tillfälligt att löpa - Artikel 124.1 a - Tullskulden upphör att existera vid preskription - Tillämpning i tiden av den bestämmelse som reglerar de grunder som medför att preskriptionstiden tillfälligt upphör att löpa - Rättssäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar)

(2021/C 289/17)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Hoge Raad der Nederlanden

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Staatssecretaris van Financiën

Motpart: Jumbocarry Trading GmbH

Domslut

Artiklarna 103.3 b och 124.1 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen, jämförda med rättssäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar, ska tolkas så, att de är tillämpliga på en tullskuld som uppkommit före den 1 maj 2016 och som ännu inte var preskriberad det datumet.

---

(1)  EUT C 201, 15.6.2020.

Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 3 juni 2021 (begäran om förhandsavgörande från Administrativen sad – Varna – Bulgarien) – ”BalevBio” EOOD mot Teritorialna direktsia Severna morska, Agentsia ”Mitnitsi”

(Mål C-76/20) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Gemensamma tulltaxan - Tullklassificering - Kombinerade nomenklaturen - Varor sammansatta av olika material - Vegetabiliska fibrer - Melaminharts - Nr 3924 och nr 4419 - Varor som beskrivits som bägare av bambu)

(2021/C 289/18)

Rättegångsspråk: bulgariska

Hänskjutande domstol

Administrativen sad – Varna

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande:”BalevBio” EOOD

Motpart: Teritorialna direktsia Severna morska, Agentsia ”Mitnitsi”

Ytterligare deltagare i rättegången: Okrazhna prokuratura – Varnenska

Domslut

Kombinerade nomenklaturen, som återfinns i bilaga 1 till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan, i dess lydelse enligt kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/1821 av den 6 oktober 2016, ska tolkas så, att varor som beskrivs som bägare av bambu bestående av 72,33 procent vegetabiliska fibrer och 25,2 procent melaninharts, ska, med förbehåll för den hänskjutande domstolens bedömning av samtliga relevanta uppgifter som den förfogar över, klassificeras enligt nr 3924 i KN, särskilt enligt undernummer 3924 10 00 i KN.

---

(1)  EUT C 161, 11.5.2020.

Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 3 juni 2021 (begäran om förhandsavgörande från Curtea de Apel Suceava – Rumänien) – BE, DT mot Administraţia Judeţeană a Finanţelor Publice Suceava, Direcţia Generală Regională a Finanţelor Publice Iaşi, Accer Ipurl Suceava – i egenskap av konkursförvaltare för BE, EP

(Mål C-182/20) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Mervärdesskatt - Direktiv 2006/112/EG - Avdragsrätt - Justering av avdrag - Konkursförfarande - Nationell lagstiftning som innebär automatiskt avslag på en begäran om avdrag för mervärdesskatt hänförlig till beskattningsbara transaktioner som genomfördes innan konkursförfarandet inleddes)

(2021/C 289/19)

Rättegångsspråk: rumänska

Hänskjutande domstol

Curtea de Apel Suceava

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: BE, DT

Motpart: Administraţia Judeţeană a Finanţelor Publice Suceava, Direcţia Generală Regională a Finanţelor Publice Iaşi, Accer Ipurl Suceava – i egenskap av konkursförvaltare för BE, EP

Domslut

Artiklarna 184–186 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt ska tolkas på så sätt att de utgör hinder för en nationell lagstiftning eller praxis som innebär att inledandet av ett konkursförfarande mot en ekonomisk aktör, vilket i sin tur innebär att aktörens tillgångar avvecklas för att betala borgenärernas fordringar, automatiskt medför att den ekonomiska aktören blir skyldig att justera de avdrag för mervärdesskatt som denne har gjort för varor och tjänster som förvärvats före konkursen, om inledandet av konkursförfarandet inte är ägnat att utgöra hinder för att aktörens ekonomiska verksamhet – i den mening som avses i artikel 9 i direktivet – fortsätter, bland annat för att det berörda företaget ska kunna avvecklas.

---

(1)  EUT C 297, 7.9.2020.

Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 3 juni 2021 (begäran om förhandsavgörande från Verwaltungsgericht Düsseldorf – Tyskland) – BY, CX, FU, DW, EV mot Stadt Duisburg

(Mål C-194/20) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Associeringsavtalet EEG-Turkiet - Beslut nr 1/80 - Artiklarna 6 och 7 - Reguljär anställning - Artikel 9 - Tillträde till undervisning för en turkisk arbetstagares barn - Uppehållsrätt - Avslag)

(2021/C 289/20)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Verwaltungsgericht Düsseldorf

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: BY, CX, FU, DW, EV

Motpart: Stadt Duisburg

Domslut

Artikel 9 första stycket i associeringsrådets beslut nr 1/80 av den 19 september 1980 om utveckling av associeringen mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Turkiet ska tolkas så, att den inte kan åberopas av turkiska barn vars föräldrar inte uppfyller villkoren i artiklarna 6 och 7 i beslutet.

---

(1)  EUT C 262, 10.8.2020.

Domstolens dom (nionde avdelningen) av den 3 juni 2021 (begäran om förhandsavgörande från Consiglio di Stato – Italien) – Rad Service Srl Unipersonale, Cosmo Ambiente Srl, Cosmo Scavi Srl mot Del Debbio SpA, Gruppo Sei Srl, Ciclat Val di Cecina Soc. Coop., Daf Costruzioni Stradali Srl

(Mål C-210/20) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Offentlig upphandling av bygg- och anläggningsarbeten, varor och tjänster - Direktiv 2014/24/EU - Genomförande av förfarandet - Urval av deltagare och tilldelning av kontrakt - Artikel 63 - Anbudsgivare som hänvisar till en annan enhets kapacitet för att uppfylla den upphandlande myndighetens krav - Artikel 57.4, 57.6 och 57.7 - Osanna uppgifter från den enheten - Anbudsgivaren utesluten utan att denne åläggs eller ges möjlighet att byta ut nämnda enhet - Proportionalitetsprincipen)

(2021/C 289/21)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Consiglio di Stato

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Rad Service Srl Unipersonale, Cosmo Ambiente Srl, Cosmo Scavi Srl

Motparter: Del Debbio SpA, Gruppo Sei Srl, Ciclat Val di Cecina Soc. Coop., Daf Costruzioni Stradali Srl

Ytterligare deltagare i rättegången: Azienda Unità Sanitaria Locale USL Toscana Centro

Domslut

Artikel 63 jämförd med artikel 57.4 h i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG ska mot bakgrund av proportionalitetsprincipen tolkas så, att den utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken den upphandlande myndigheten automatiskt ska utesluta en anbudsgivare från ett förfarande för offentlig upphandling när ett stödföretag, vars kapacitet anbudsgivaren avser att utnyttja, har lämnat en osann förklaring rörande förekomsten av lagakraftvunna brottmålsdomar, utan att anbudsgivaren i ett sådant fall åläggs eller åtminstone ges möjlighet att byta ut stödföretaget.

---

(1)  EUT C 279, 24.8.2020.

Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 3 juni 2021 (begäran om förhandsavgörande från Sofiyski rayonen sad – Bulgarien) – ZN mot Generalno konsulstvo na Republika Bulgaria v grad Valensia, Kralstvo Ispania

(Mål C-280/20) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Civilrättsligt samarbete - Förordning (EU) nr 1215/2012 - Fastställande av den internationella behörigheten för en medlemsstats domstolar - Artikel 5.1 - Arbetstagare som är medborgare i en medlemsstat - Avtal som ingåtts med en av den medlemsstatens konsulära beskickningar belägen i en annan medlemsstat - Arbetstagarens arbetsuppgifter - Offentliga maktbefogenheter föreligger inte)

(2021/C 289/22)

Rättegångsspråk: bulgariska

Hänskjutande domstol

Sofiyski rayonen sad

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: ZN

Svarande: Generalno konsulstvo na Republika Bulgaria v grad Valensia, Kralstvo Ispania

Domslut

Artikel 5.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område, jämförd med skäl 3 i samma förordning, ska tolkas så, att den är tillämplig vid fastställandet av den internationella behörigheten för domstolarna i en medlemsstat att pröva en tvist mellan en arbetstagare från en medlemsstat, som inte utför uppgifter vilka innefattar utövande av offentliga maktbefogenheter, och en konsulär myndighet från samma medlemsstat vilken är belägen i en annan medlemsstat.

---

(1)  EUT C 287, 31.08.2020.

Domstolens beslut (sjätte avdelningen) av den 14 april 2021 (begäran om förhandsavgörande från Tribunalul Galaţi – Rumänien) – XU, YV, ZW, AU, BZ, CA, DB, EC, NL mot SC Credit Europe Ipotecar IFN SA, Credit Europe Bank NV

(Förenade målen C-364/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Artikel 99 i domstolens rättegångsregler - Konsumentskydd - Oskäliga avtalsvillkor - Direktiv 93/13/EEG - Artikel 1.2 - Avtalsvillkor som avspeglar bindande författningsföreskrifter är undantagna från direktivets tillämpningsområde - Artikel 4.2 - Undantag från bedömning av ett avtalsvillkors oskälighet - Kreditavtal uttryckt i utländsk valuta - Påstått åsidosättande av en näringsidkares informationsplikt - Den nationella domstolen ska göra sin prövning i första hand med avseende på artikel 1.2)

(2021/C 289/23)

Rättegångsspråk: rumänska

Hänskjutande domstol

Tribunalul Galaţi

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: XU, YV, ZW, AU, BZ, CA, DB, EC, NL

Motparter: SC Credit Europe Ipotecar IFN SA, Credit Europe Bank NV

Avgörande

Artiklarna 1.2 och 4.2 i rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal ska tolkas så, att när en domstol i en medlemsstat ska pröva en tvist om ett avtalsvillkor som påstås vara oskäligt och som avspeglar en dispositiv bestämmelse i nationell rätt, är den skyldig att i första hand pröva relevansen av det undantag från direktivets tillämpningsområde som föreskrivs i artikel 1.2 i direktivet, och inte relevansen av det undantag från bedömning av avtalsvillkors oskälighet som föreskrivs i artikel 4.2 i samma direktiv.

---

(1)  EUT C 288, 26.08.2019.

Domstolens beslut (tionde avdelningen) av den 14 april 2021 (begäran om förhandsavgörande från Finanzgericht Berlin-Brandenburg – Tyskland) – HR mot Finanzamt Wilmersdorf

(Mål C-108/20) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Artikel 99 i domstolens rättegångsregler - Beskattning - Mervärdesskatt - Direktiv 2006/112/EG - Artiklarna 167 och 168 - Rätt till avdrag för ingående mervärdesskatt - Nekat avdrag - Skatteundandragande - Leveranskedja - Nekad rätt till avdrag när den beskattningsbara personen kände till eller borde ha känt till att vederbörande, genom sitt förvärv, deltog i en transaktion som medförde ett undandragande av mervärdesskatt)

(2021/C 289/24)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Finanzgericht Berlin-Brandenburg

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: HR

Motpart: Finanzamt Wilmersdorf

Avgörande

Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt ska tolkas så, att det inte utgör hinder för en nationell praxis enligt vilken avdragsrätt för ingående mervärdesskatt nekas en beskattningsbar person som har förvärvat varor som varit föremål för ett undandragande av mervärdesskatt i ett tidigare led i leveranskedjan och som kände till eller borde ha känt till detta, trots att vederbörande inte aktivt deltagit i detta skatteundandragande.

---

(1)  EUT C 201, 15.6.2020.

Domstolens beslut (tionde avdelningen) av den 23 april 2021 (begäran om förhandsavgörande från Cour du travail de Mons – Belgien) – Centre d’Enseignement Secondaire Saint-Vincent de Soignies ASBL mot FS

(Mål C-471/20) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Artikel 53.2 och 99 i domstolens rättegångsregler - Socialpolitik - Skydd av arbetstagares säkerhet och hälsa - Förläggning av arbetstid - Direktiv 2003/88/EG - Högsta tillåtna veckoarbetstid - Referensperiod - Artikel 16 - Undantag - Artiklarna 17 och 18 - Pedagog som arbetar med tillsyn nattetid på en internatskola - kompensationsledighet)

(2021/C 289/25)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Cour du travail de Mons

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Centre d’Enseignement Secondaire Saint-Vincent de Soignies ASBL

Motpart: FS

Avgörande

Artikel 17.3 b i Europaparlamentets och rådets direktiv av den 4 november 2003 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden ska tolkas så, att arbete som utförs av en internatpedagog som bland annat ansvarar för tillsynen av internateleverna nattetid, omfattas av tillämpningsområdet för den bestämmelsen.

---

(1)  EUT C 9, 11.1.2021.

Domstolens beslut (sjätte avdelningen) av den 14 april 2021 (begäran om förhandsavgörande från Commissione tributaria provinciale di Parma – Italien) – Casa di Cura Città di Parma SpA mot Agenzia delle Entrate

(Mål C-573/20) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Artikel 53.2 och artikel 99 i domstolens rättegångsregler - Beskattning - Gemensamma systemet för mervärdesskatt - Sjätte direktivet 77/388/EEG - Artikel 17.2 a - Beskattningsbar person med blandad verksamhet - Proportionellt avdrag - Privata eller offentliga aktörer inom hälso- och sjukvårdssektorn som bedriver verksamhet undantagen från skatteplikt - Nationell lagstiftning enligt vilken avdrag för mervärdesskatt vid anskaffning av varor eller tjänster som används för dessa undantagna verksamheter inte föreligger)

(2021/C 289/26)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Commissione tributaria provinciale di Parma

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Casa di Cura Città di Parma SpA

Motpart: Agenzia delle Entrate

Avgörande

Artikel 17.2 a i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter –Gemensamt system för mervärdeskatt: enhetlig beräkningsgrund ska tolkas så att den inte utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken det inte är möjligt att göra avdrag för ingående mervärdesskatt vid anskaffning av varor och tjänster som används för verksamheter som är undantagna från skatteplikt och i vilken det följaktligen föreskrivs att rätten till avdrag för mervärdesskatt för en beskattningsbar person med blandad verksamhet beräknas proportionellt, motsvarande förhållandet mellan det belopp som avser transaktioner som ger rätt till avdrag och den totala omsättningen för det aktuella året, inbegripet undantagna hälso- och sjukvårdstjänster.

---

(1)  EUT C 35, 1.2.21.

Domstolens beslut (sjätte avdelningen) av den 15 april 2021 (begäran om förhandsavgörande från Marknadsdomstolen – Finland) – Kuluttaja-asiamies/MiGame Oy

(Målen C-594/20) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Artikel 99 i domstolens rättegångsregler - Direktiv 2011/83/EU - Avtal som ingåtts med konsumenter - Artikel 21 - ”Telefonkommunikation” - En näringsidkare har en telefontjänst så att konsumenterna kan kontakta denne i anslutning till ett avtal som ingåtts - Ett bolag har i samband med sin service efter försäljningen avseende ingångna avtal inrättat två telefonlinjer, nämligen en fast, extradebiterad telefonlinje och en gratis mobillinje - Innehållet i de kommunikationsmedier som är avsedda för kunderna - Huruvida en supportlinje med en högre samtalstariff för kunderna än den grundläggande samtalstariffen är tillåten - Begreppet grundläggande samtalstariff)

(2021/C 289/27)

Rättegångsspråk: finska

Hänskjutande domstol

Marknadsdomstolen

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: Kuluttaja-asiamies

Svarande: MiGame Oy

Avgörande

Artikel 21 första stycket i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter och om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG och om upphävande av rådets direktiv 85/577/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG ska tolkas så, att den utgör hinder för att en näringsidkare, utöver ett telefonnummer för vilket högst grundläggande samtalstariff debiteras, tillhandahåller sina kunder ett telefonnummer som debiteras enligt en högre tariff än den grundläggande samtalstariffen och som konsumenter som ingått avtal med näringsidkaren kan komma att använda.

---

(1)  EUT C 35, 1.2.2021.

Domstolens beslut (femte avdelningen) av den 26 mars 2021 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal du travail de Liège – Belgien) – VW mot Agence fédérale pour l’Accueil des demandeurs d'asile (Fedasil)

(Mål C-92/21) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Artikel 99 i domstolens rättegångsregler - Gränskontroller, asyl och invandring - Asylpolitik - Kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd - Förordning (EU) nr 604/2013 (Dublin III) - Artikel 27 - Rättsmedel mot beslut om överföring - Överklagandets suspensiva verkan - Artikel 29 - Närmare bestämmelser om tidsfrister för överföring - Normer för mottagande av personer som ansöker om internationellt skydd - Direktiv 2013/33/EU - Artikel 18 - Nationell åtgärd som bereder sökande som varit föremål för ett överföringsbeslut plats på en särskild förläggning där boende får hjälp med att förbereda överföringen)

(2021/C 289/28)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Tribunal du travail de Liège

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: VW

Motpart: Agence fédérale pour l'Accueil des demandeurs d'asile (Fedasil)

Avgörande

Artikel 27 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat ska tolkas så, att den inte utgör hinder mot att en medlemsstat, med avseende på en sökande som har överklagat ett beslut om överföring till en annan medlemsstat i den mening som avses i artikel 26.1 i denna förordning, vidtar förberedande åtgärder inför denna överföring, såsom tilldelning av en plats på en särskild förläggning där boende får hjälp med att förbereda överföringen.

---

(1)  EUT C 138, 19.4.2021.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Curtea de Apel Timişoara (Rumänien) den 26 januari 2021 – T.A.C. mot ANI

(Mål C-40/21)

(2021/C 289/29)

Rättegångsspråk: rumänska

Hänskjutande domstol

Curtea de Apel Timişoara

Parter i det nationella målet

Klagande: T.A.C.

Motpart: ANI

Tolkningsfrågor

1.

Ska principen om proportionalitet i fråga om straff, vilken slås fast i artikel 49 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, tolkas så att den även är tillämplig på andra gärningar än dem som formellt definieras som brott i den nationella lagstiftningen men som kan betraktas som ”anklagelser för brott” i den mening som avses i artikel 6 i Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna (nedan kallad Europakonventionen), mot bakgrund av de kriterier som har fastställts i rättspraxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (nedan kallad Europadomstolen), i synnerhet kriteriet om straffets stränghet, såsom är fallet i det nationella målet beträffande bedömningen av intressekonflikter, vilken kan medföra tillämpning av den ytterligare påföljden att inte få att inneha offentliga förtroendeuppdrag under en period av tre år?

2.

Vid jakande svar på den första frågan, ska principen om proportionalitet i fråga om straff, som slås fast i artikel 49 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, tolkas så att den utgör hinder för en genomförandebestämmelse i den nationella lagstiftningen i kraft av vilken den kompletterande påföljden att inte få inneha offentliga förtroendeuppdrag under en på förhand fastställd period av tre år automatiskt ska tillämpas enligt lag (ope legis) om en intressekonflikt konstateras föreligga hos en person som innehar ett offentligt förtroendeuppdrag, utan möjlighet till åläggande av en påföljd som står i proportion till överträdelsen?

3.

Ska den rätt att arbeta som garanteras i artikel 15.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och den rätt till ett effektivt rättsmedel och till en opartisk domstol som garanteras i artikel 47 i denna tolkas så att dessa utgör hinder för en genomförandebestämmelse i den nationella lagstiftningen i kraft av vilken den kompletterande påföljden att inte få inneha offentliga förtroendeuppdrag under en på förhand fastställd period av tre år automatiskt ska tillämpas i kraft av lagen (ope legis) om en intressekonflikt konstateras föreligga hos en person som innehar ett offentligt förtroendeuppdrag, utan möjlighet till åläggande av en påföljd som står i proportion till överträdelsen?

Överklagande ingett den 22 februari 2021 av H.R. Participations SA av den dom som tribunalen (sjätte avdelningen) meddelade den 16 december 2020 i mål T-535/19, H.R. Participations mot EUIPO – Hottinger Investment Management (JCE HOTTINGUER)

(Mål C-109/21 P)

(2021/C 289/30)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: H.R. Participations SA (ombud: P. Wilhelm och J. Rossi, avocats)

Övriga parter i målet: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO), Hottinger Investment Management Ltd

Domstolen (prövningstillståndsavdelningen) har den 2 juni 2021 beslutat att inte meddela prövningstillstånd och att H.R. Participations SA ska bära sina rättegångskostnader.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Sąd Okręgowy w Katowicach (Polen) den 23 mars 2021 – G. mot M.S.

(Mål C-181/21)

(2021/C 289/31)

Rättegångsspråk: polska

Hänskjutande domstol

Sąd Okręgowy w Katowicach (Regiondomstolen i Katowice, Polen)

Parter i det nationella målet

Sökande: G.

Svarande: M.S.

Tolkningsfrågor

1.

Ska artiklarna 2 och 19.1 i fördraget om Europeiska unionen (FEU) och artikel 6.1 FEU, jämförda med artikel 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan), tolkas så, att a) en domstol inte kan anses vara en domstol upprättad enligt lag i den mening som avses i unionsrätten, när dess sammansättning innehåller en person som utnämnts till domare i den domstolen genom ett förfarande där ett oavhängigt domarorgan vars personal till största delen är oberoende av den verkställande och lagstiftande makten inte har deltagit, i en situation där det, enligt en medlemsstats grundlag, är nödvändigt att ett oavhängigt organ som uppfyller dessa villkor deltar i utnämningsförfarandet, med beaktande av det institutionella och strukturella sammanhanget, när — skyldigheten att yttra sig över kandidater till en domartjänst vilar på ett domarsamfund och medvetet har åsidosatts, i strid med nationell lagstiftning och den ståndpunkt som detta oberoende domarorgan har intagit, — det nuvarande Nationella domstolsrådet (KRS), som valts i strid med polsk grundlag och lagstiftning, inte är ett oavhängigt organ som i sin tjänst har företrädare för rättsväsendet som utsetts oberoende av den verkställande och lagstiftande makten och något giltigt förslag till utnämning till domarämbetet enligt nationell rätt således inte har gjorts, och — deltagarna i domarproven saknar rätt att väcka talan vid domstol i den mening som avses i artiklarna 2 och 19.1 FEU, jämförda med artikel 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, b) villkoret avseende en oavhängig domstol som upprättats enligt lag inte uppfylls av en domstol vars sammansättning innehåller en person som utnämnts till domare i denna domstol genom ett förfarande som inte är fritt från godtycklig inblandning av den verkställande makten, där deltagandet av ett oavhängigt domarorgan, vars personal till största delen är oberoende av den verkställande och lagstiftande makten, eller ett annat organ som säkerställer en objektiv bedömning av kandidaten, mot bakgrund av att deltagandet av ett oavhängigt domarorgan eller ett annat organ som är oberoende från den verkställande eller lagstiftande makten samt säkerställer en objektiv bedömning av kandidaten under utnämningsförfarandet, inom ramen för den europeiska rättstradition som har sin grund i de ovannämnda bestämmelserna i EU-fördraget, utgör ett nödvändigt fundament för att en sådan rättslig union som den Europeiska unionen ska kunna erkännas, för att nationella domstolar ska kunna säkerställa den nivå av effektivt domstolsskydd som krävs i mål som avser unionsrätten, och att principen om maktdelning, maktbalans och rättsstatsprincipen därmed säkerställs?

2.

Ska artiklarna 2 FEU och 19.1 FEU, jämförda med artikel 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, tolkas så, att när en person som utnämnts under de villkor som anges i fråga 1 ingår i den dömande sammansättningen, a) utgör dessa artiklar hinder för att tillämpa bestämmelser i nationell rätt enligt vilka prövningen av lagligheten av en sådan persons utnämning till domare uteslutande ankommer på en avdelning i Sąd Najwyższy (Högsta domstolen), som enbart består av personer som utnämnts till domare under de förhållanden som beskrivs ovan i fråga 1, och där det samtidigt föreskrivs att invändningar mot domarutnämningar ska lämnas utan avseende, med beaktande av det institutionella och strukturella sammanhanget, och b) de, för att säkerställa unionsrättens ändamålsenliga verkan, innebär att nationella bestämmelser ska tolkas så, att domstolarna har möjlighet att ex officio utesluta en sådan person från prövningen av målet enligt reglerna om avsättning av domare (analogt tillämpade) som är olämpliga för att döma i målet (iudex inhabilis)?

Begäran om förhandsavgörande framställd av Sąd Rejonowy dla Warszawy-Woli w Warszawie (Polen) den 23 mars 2021 – K.D. mot Towarzystwo Ubezpieczeń Ż S.A

(Mål C-208/21)

(2021/C 289/32)

Rättegångsspråk: polska

Hänskjutande domstol

Sąd Rejonowy dla Warszawy-Woli w Warszawie (Distriktsdomstolen för Warszawa-Wola, Warszawa, Polen)

Parter i det nationella målet

Sökande: K.D.

Svarande: Towarzystwo Ubezpieczeń Ż S.A.

Tolkningsfrågor

1)

Ska artikel 3.1 jämförd med artikel 2 d i direktiv 2005/29 (1) tolkas så, att betydelsen av begreppet otillbörlig affärsmetod i den mening som avses i direktivet endast gäller omständigheter som har samband med innehållet i avtalet och hur produkten presenteras för konsumenten, eller ska detta begrepp förstås så att det även omfattar en sådan situation när den näringsidkare som har utvecklat en produkt utformar ett standardavtal på ett vilseledande sätt, när detta standardavtal ligger till grund för ett försäljningserbjudande som har gjorts av en annan näringsidkare och därför inte har något direkt samband med marknadsföringen av produkten?

2)

Om den första frågan besvaras jakande, är då den näringsidkare som kan hållas ansvarig för en otillbörlig affärsmetod gentemot konsumenten enligt direktiv 2005/29 (2) den näringsidkare som på ett vilseledande sätt har utformat standardavtalet, eller är det den näringsidkare som på grundval av detta standardavtal presenterar produkten för konsumenten och är direkt ansvarig för saluföringen av produkten, eller ska båda näringsidkarna anses vara ansvariga enligt direktiv 2005/29?

3)

Utgör artikel 3.1 i direktiv 2005/29 hinder för nationell lagstiftning (eller en tolkning av nationell lagstiftning) enligt vilken konsumenten har rätt att yrka ogiltigförklaring vid en nationell domstol av ett befintligt avtal med en näringsidkare om ömsesidig återbetalning av förmåner, när konsumentens viljeyttring att ingå avtalet har gjorts under inflytande av en otillbörlig affärsmetod som tillämpats av näringsidkaren?

4)

För det fall den tredje frågan besvaras jakande, ska direktiv 93/13 anses vara den lämpliga rättsliga grunden för att bedöma en näringsidkarens beteende, som i relation med konsumenten använder ett otydligt och obegripligt standardavtal, och ska kravet på att avtalsvillkor alltid ska vara klart och begripligt formulerade enligt artikel 5 i direktiv 93/13 i detta sammanhang tolkas så, att ett avtalsvillkor, i ett försäkringsavtal med en kapitalförsäkringsfond, som inte har förhandlats individuellt med konsumenten och som inte uttryckligen anger omfattningen av placeringsrisken under försäkringsavtalets löptid, utan endast föreskriver att en del av den ursprungliga premien och de löpande premierna som betalats kan gå förlorade om försäkringen sägs upp före utgången av ansvarstiden, uppfyller detta krav?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 (direktiv om otillbörliga affärsmetoder) (EUT L 149, 2005, s. 22).

(2)  Rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal, EGT L 95, 1993, s. 29.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Consiglio di Stato (Italien) den 6 april 2021 – Italy Emergenza Cooperativa Sociale mot Azienda Sanitaria Locale Barletta-Andria-Trani

(Mål C-213/21)

(2021/C 289/33)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Consiglio di Stato

Parter i det nationella målet

Klagande: Italy Emergenza Cooperativa Sociale

Motpart: Azienda Sanitaria Locale Barletta-Andria-Trani

Tolkningsfråga

Utgör artikel 10 h i direktiv 2014/24/EU (1) – och även skäl 28 i nämnda direktiv – hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken offentliga myndigheter enbart kan tilldela frivilligorganisationer kontrakt för tillhandahållande av akuta och mycket akuta sjuktransporttjänster, med prioritet, genom överenskommelse – förutsatt att dessa organisationer i minst sex månader har varit inskrivna i det nationella registret för tredje sektorn, är medlemmar i ett nätverk av sammanslutningar och är godkända i enlighet med (eventuell) regional lagstiftning på området, och förutsatt att denna tilldelning säkerställer att tjänsten utförs på ett sätt som bidrar till dess sociala syfte och till målen om solidaritet, under ekonomiskt effektiva och lämpliga villkor samt med iakttagande av principerna om öppenhet och icke-diskriminering – men där kategorin av möjliga tjänsteleverantörer inte inbegriper andra icke vinstdrivande organisationer, och närmare bestämt sociala kooperativ i deras egenskap av icke vinstdrivande sociala företag?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG (EUT L 94, 2014, s. 65).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Consiglio di Stato (Italien) den 6 april 2021 – Italy Emergenza Cooperativa Sociale mot Azienda Sanitaria Provinciale di Cosenza

(Mål C-214/21)

(2021/C 289/34)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Consiglio di Stato

Parter i det nationella målet

Klagande: Italy Emergenza Cooperativa Sociale

Motpart: Azienda Sanitaria Provinciale di Cosenza

Övrig deltagare i rättegången: ANPAS – Associazione Nazionale Pubbliche Assistenze Odv

Tolkningsfråga

Utgör artikel 10 h i direktiv 2014/24/EU (1) – och även skäl 28 i nämnda direktiv – hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken offentliga myndigheter enbart kan tilldela frivilligorganisationer kontrakt för tillhandahållande av akuta och mycket akuta sjuktransporttjänster, med prioritet, genom överenskommelse – förutsatt att dessa organisationer i minst sex månader har varit inskrivna i det nationella registret för tredje sektorn, är medlemmar i ett nätverk av sammanslutningar och är godkända i enlighet med (eventuell) regional lagstiftning på området, och förutsatt att denna tilldelning säkerställer att tjänsten utförs på ett sätt som bidrar till dess sociala syfte och till målen om solidaritet, under ekonomiskt effektiva och lämpliga villkor samt med iakttagande av principerna om öppenhet och icke-diskriminering – men där kategorin av möjliga tjänsteleverantörer inte inbegriper andra icke vinstdrivande organisationer och, närmare bestämt sociala kooperativ i deras egenskap av icke vinstdrivande sociala företag, däribland sociala kooperativ som delar ut återbäring till medlemmarna med anknytning till allmännyttiga uppdrag i enlighet med artikel 3.2-bis i lagstiftningsdekret nr 112/2017?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG (EUT L 94, 2014, s. 65).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Sąd Okręgowy w Warszawie (Polen) den 14 april 2021 – ”TOYA” sp. z o.o., Polska Izba Informatyki i Telekomunikacji mot Prezes Urzędu Komunikacji Elektronicznej

(Mål C-243/21)

(2021/C 289/35)

Rättegångsspråk: polska

Hänskjutande domstol

Sąd Okręgowy w Warszawie

Parter i det nationella målet

Sökande:”TOYA” sp. z o.o., Polska Izba Informatyki i Telekomunikacji

Svarande: Prezes Urzędu Komunikacji Elektronicznej

Tolkningsfrågor

1)

Ska artikel 8.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/19/EG av den 7 mars 2002 om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter (1) jämförd med artikel 3.5 samt artikel 1.3 och 1.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/61/EU av den 15 maj 2014 om åtgärder för att minska kostnaderna för utbyggnad av höghastighetsnät för elektronisk kommunikation (2) tolkas så, att de utgör hinder för att en nationell regleringsmyndighet kan ålägga en operatör som förfogar över fysisk infrastruktur samtidigt som den tillhandahåller allmänt tillgängliga tjänster eller nätverk, och denna operatör inte angetts som operatör med betydande inflytande på marknaden, en skyldighet att tillämpa de villkor för tillträde till denna operatörs fysiska infrastruktur som i förväg fastställts av denna myndighet, inbegripet regler och förfaranden för ingående av avtal och tillämpliga accessavgifter, oberoende av om det föreligger någon tvist angående tillträde till den operatörens fysiska infrastruktur eller om det föreligger effektiv konkurrens på marknaden? I andra hand (variant II)

2)

Ska artikel 67.1 och 67.3 jämförd med artikel 68.2 och 68.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2018/1972 av den 11 december 2018 om inrättande av en europeisk kodex för elektronisk kommunikation (3), jämförd med artikel 3.5 och artikel 1.3 och 1.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/61/EU av den 15 maj 2014 om åtgärder för att minska kostnaderna för utbyggnad av höghastighetsnät för elektronisk kommunikation tolkas så, att de utgör hinder för att en nationell regleringsmyndighet kan ålägga en operatör som förfogar över fysisk infrastruktur samtidigt som den tillhandahåller allmänt tillgängliga tjänster eller nätverk, och denna operatör inte angetts som operatör med betydande inflytande på marknaden, en skyldighet att tillämpa de villkor för tillträde till denna operatörs fysiska infrastruktur som i förväg fastställts av denna myndighet, inbegripet regler och förfaranden för ingående av avtal och tillämpliga accessavgifter, oberoende av om det föreligger någon tvist angående tillträde till den operatörens fysiska infrastruktur eller om det föreligger effektiv konkurrens på marknaden?

---

(1)  EGT L 108, 2002, s. 7.

(2)  EUT L 155, 2014, s. 1.

(3)  EUT L 321, 2018, s. 36.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Naczelny Sąd Administracyjny (Polen) den 21 april 2021 – Szef Krajowej Administracji Skarbowej mot O. Fundusz Inwestycyjny Zamknięty reprezentowany przez O S.A.

(Mål C-250/21)

(2021/C 289/36)

Rättegångsspråk: polska

Hänskjutande domstol

Naczelny Sąd Administracyjny

Parter i det nationella målet

Klagande: Szef Krajowej Administracji Skarbowej

Motpart: O. Fundusz Inwestycyjny Zamknięty reprezentowany przez O S.A.

Tolkningsfrågor

Ska artikel 135.1 b i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (1) (EUT L 347, 2006, s. 1, i dess ändrade lydelse) tolkas så, att det undantag från mervärdesskatteplikt som föreskrivs i denna bestämmelse för transaktioner avseende beviljande av och förmedling av krediter samt förvaltning av krediter av den som beviljat krediten är tillämplig på det avtal om sekundärt deltagande som beskrivs i målet vid den nationella domstolen?

---

(1)  EUT L 347, 2006, s. 1

Begäran om förhandsavgörande framställd av Landgericht Hamburg (Tyskland) den 22 april 2021 – TUIfly GmbH mot FI, RE

(Mål C-253/21)

(2021/C 289/37)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landgericht Hamburg

Parter i det nationella målet

Klagande: TUIfly GmbH

Motpart: FI, RE

Tolkningsfråga

Ska artiklarna 5 c iii, 7.1 och 8.3 i förordning (EG) nr 261/2004 (1) tolkas så att det föreligger en inställd flygning, när flygplanet landar på en annan flygplats än den som bokningen avsåg, som inte ligger i samma stad eller region som den flygplats som bokningen avsåg, och passagerarna transporteras med buss från denna flygplats till den flygplats som bokningen avsåg, dit passagerarna ankommer med en försening på mindre än tre timmar?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 (EUT L 46, 2004, s. 1).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Sąd Okręgowy w Krakowie (Polen) den 27 april 2021 – BC och DC mot X

(Mål C-269/21)

(2021/C 289/38)

Rättegångsspråk: polska

Hänskjutande domstol

Sąd Okręgowy w Krakowie

Parter i det nationella målet

Klagande: BC och DC

Motpart: X

Tolkningsfrågor

1.

Ska artiklarna 2 och 19.1 i fördraget om Europeiska unionen (FEU) och artikel 6.1 FEU, jämförda med artikel 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan), tolkas så, att a) en domstol inte kan anses vara en domstol upprättad enligt lag i den mening som avses i unionsrätten, när dess sammansättning innehåller en person som utnämnts till domare i den domstolen genom ett förfarande där ett oavhängigt domarorgan vars personal till största delen är oberoende av den verkställande och lagstiftande makten inte har deltagit, i en situation där det, enligt en medlemsstats grundlag, är nödvändigt att ett oavhängigt organ som uppfyller dessa villkor deltar i utnämningsförfarandet, med beaktande av det institutionella och strukturella sammanhanget, när — skyldigheten att yttra sig om en kandidatur till en domartjänst åvilade domstolskollegiet, ett organ som var konstruerat på ett sådant sätt att de flesta av dess ledamöter utsågs av en representant för den verkställande makten – justitieministern/riksåklagaren, — det nuvarande Nationella domstolsrådet (KRS), som valts i strid med polsk grundlag och lagstiftning, inte är ett oavhängigt organ som i sin tjänst har företrädare för rättsväsendet som utsetts oberoende av den verkställande och lagstiftande makten och något giltigt förslag till utnämning till domarämbetet enligt nationell rätt således inte har gjorts, och — deltagarna i domarproven saknar rätt att väcka talan vid domstol i den mening som avses i artiklarna 2 och 19.1 FEU, jämförda med artikel 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, b) villkoret avseende en oavhängig domstol som upprättats enligt lag inte uppfylls av en domstol vars sammansättning innehåller en person som utnämnts till domare i denna domstol genom ett förfarande som inte är fritt från godtycklig inblandning av den verkställande makten, där deltagandet av ett oavhängigt domarorgan, vars personal till största delen är oberoende av den verkställande och lagstiftande makten, eller ett annat organ som säkerställer en objektiv bedömning av kandidaten, mot bakgrund av att deltagandet av ett oavhängigt domarorgan eller ett annat organ som är oberoende från den verkställande eller lagstiftande makten samt säkerställer en objektiv bedömning av kandidaten under utnämningsförfarandet, inom ramen för den europeiska rättstradition som har sin grund i de ovannämnda bestämmelserna i EU-fördraget, utgör ett nödvändigt fundament för att en sådan rättslig union som den Europeiska unionen ska kunna erkännas, för att nationella domstolar ska kunna säkerställa den nivå av effektivt domstolsskydd som krävs i mål som avser unionsrätten, och att principen om maktdelning, maktbalans och rättsstatsprincipen därmed säkerställs?

2.

Ska artiklarna 2 FEU och 19.1 FEU, jämförda med artikel 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, tolkas så, att när en person som utnämnts under de villkor som anges i fråga 1 ingår i den dömande sammansättningen, a) utgör dessa artiklar hinder för att tillämpa bestämmelser i nationell rätt enligt vilka prövningen av lagligheten av en sådan persons utnämning till domare uteslutande ankommer på en avdelning i Sąd Najwyższy (Högsta domstolen), som enbart består av personer som utnämnts till domare under de förhållanden som beskrivs ovan i fråga 1, och där det samtidigt föreskrivs att invändningar mot domarutnämningar ska lämnas utan avseende, med beaktande av det institutionella och strukturella sammanhanget, och b) de, för att säkerställa unionsrättens ändamålsenliga verkan, innebär att nationella bestämmelser ska tolkas så, att domstolarna har möjlighet att ex officio utesluta en sådan person från prövningen av målet enligt reglerna om avsättning av domare (analogt tillämpade) som är olämpliga för att döma i målet (iudex inhabilis)?

Begäran om förhandsavgörande framställd av Administrativen sad Sofia-grad (Bulgarien) den 5 maj 2021 – IG mot Varhoven administrativen sad

(Mål C-289/21)

(2021/C 289/39)

Rättegångsspråk: bulgariska

Hänskjutande domstol

Administrativen sad Sofia-grad

Parter i det nationella målet

Klagande: IG

Motpart: Varhoven administrativen sad

Tolkningsfrågor

1.

Innebär en ändring av en bestämmelse i en nationell normativ rättsakt som appellationsdomstolen tidigare har förklarat vara oförenlig med en tillämplig unionsrättslig bestämmelse, att kassationsdomstolen befrias från skyldigheten att pröva eller bedöma huruvida den bestämmelse som gällde före ändringen är förenlig med unionsrätten?

2.

Utgör antagandet att den aktuella bestämmelsen har återkallats ett effektivt rättsmedel för de friheter och rättigheter som garanteras enligt unionsrätten (i förevarande fall artiklarna 9 och 10 i direktiv 2012/27/EU (1)), eller föreligger ett sådant rättsmedel när den möjlighet som föreskrivs i nationell rätt att pröva huruvida den aktuella nationella bestämmelsen var förenlig med unionsrätten före ändringen, endast föreligger när en konkret talan om ersättning väcks vid den behöriga domstolen på grund av denna bestämmelse och endast med avseende på den person som väckt talan?

3.

För det fall den andra frågan besvaras jakande. Är det tillåtet att den aktuella bestämmelsen, under perioden mellan antagandet och ändringen, fortsätter att reglera de rättsliga förhållandena för en obegränsad krets av personer som inte har väckt talan om ersättning på grund av denna bestämmelse eller att bedömningen huruvida den nationella bestämmelsen är förenlig med den unionsrättsliga bestämmelsen för perioden före ändringen inte har gjorts med avseende på dessa personer?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/27/EU av den 25 oktober 2012 om energieffektivitet, om ändring av direktiven 2009/125/EG och 2010/30/EU och om upphävande av direktiven 2004/8/EG och 2006/32/EG Text av betydelse för EES (EUT L 315, 2012, s. 1).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Lietuvos vyriausiasis administracinis teismas (Litauen) den 7 maj 2021 – ”Vittamed technologijos” UAB, i likvidation mot Valstybinė mokesčių inspekcija

(Mål C-293/21)

(2021/C 289/40)

Rättegångsspråk: litauiska

Hänskjutande domstol

Lietuvos vyriausiasis administracinis teismas

Parter i det nationella målet

Klagande:”Vittamed technologijos” UAB i likvidation

Motpart: Valstybinė mokesčių inspekcija

Tolkningsfråga

Ska artiklarna 184–187 i rådets direktiv 2006/112/EG (1) av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt tolkas så, att en beskattningsbar person är (eller inte är) skyldig att justera avdrag för ingående mervärdesskatt som betalats vid förvärv av varor och tjänster i syfte att tillverka investeringsvaror för det fall dessa varor inte längre är avsedda att användas inom ramen för beskattningsbar ekonomisk verksamhet på grund av att den beskattningsbara personens ägare (aktieägaren) beslutar att den beskattningsbara personen ska träda i likvidation och den beskattningsbara personen inger en begäran om att den ska upphöra att vara registrerad för mervärdesskatt?

Påverkas svaret på denna fråga av skälen till att det beslutades att den beskattningsbara personen skulle träda i likvidation, nämligen att beslutet att denna person skulle träda i likvidation fattades på grund av ökade förluster, avsaknaden av ordrar och aktieägarens tvivel på att den planerade (avsedda) ekonomiska verksamheten skulle bli lönsam?

---

(1)  Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, 2006, s. 1).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Cour d'appel de Bruxelles (Belgien) den 10 maj 2021 – Allianz Benelux SA mot État belge, SPF Finances

(Mål C-295/21)

(2021/C 289/41)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Cour d'appel de Bruxelles

Parter i det nationella målet

Klagande: Allianz Benelux SA

Motpart: État belge, SPF Finances

Tolkningsfråga

Ska artikel 4.1 i rådets direktiv 90/435/EEG av den 23 juli 1990 om ett gemensamt beskattningssystem för moderbolag och dotterbolag hemmahörande i olika medlemsstater, (1) eventuellt jämförd med bestämmelserna i direktiv 78/855/EEG (tredje direktivet) (2) och direktiv 82/891/EEG (sjätte direktivet) om bolagsrätt, (3) tolkas så, att den utgör hinder för en nationell lagstiftning som föreskriver att utdelad vinst enligt direktivet ska inkluderas i beskattningsunderlaget för det bolag som mottar utdelningen innan 95 procent av utdelningen får dras av från beskattningsunderlaget och, i förekommande fall, sparas till senare beskattningsår men som, i avsaknad av en särskild bestämmelse som föreskriver att avdrag som således sparats hos det överlåtande bolaget i händelse av en bolagsomstrukturering ska överföras till det mottagande bolaget i sin helhet, innebär att det aktuella överskottet beskattas indirekt vid nämnda transaktion på grund av en bestämmelse som begränsar överföringen av nämnda avdrag i förhållande till den andel som de skattemässiga nettotillgångarna i de överlåtna delarna av det överlåtande bolaget utgjorde, före transaktionen, av det övertagande bolagets sammanlagda skattemässiga nettotillgångar, likaledes före omstruktureringen, och av det skattemässiga nettovärdet av de övertagna delarna?

---

(1)  EUT L 225, 1990, s. 6.

(2)  Rådets tredje direktiv 78/855/EEG av den 9 oktober 1978 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om fusioner av aktiebolag (EGT L 295, 1978, s. 36; svensk specialutgåva, område 17, volym 1, s. 34).

(3)  Rådets sjätte direktiv 82/891/EEG av den 17 december 1982 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om delning av aktiebolag (EGT L 378, 1982, s. 47; svensk specialutgåva, område 17, volym 1, s. 41).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Högsta förvaltningsdomstolen (Finland) den 7 maj 2021 – A

(Mål C-296/21)

(2021/C 289/42)

Rättegångsspråk: finska

Hänskjutande domstol

Högsta förvaltningsdomstolen

Parter i det nationella målet

Klagande: A

Övriga parter i målet: Helsingin poliisilaitos och Poliisihallitus

Tolkningsfrågor

När det är fråga om överföring av deaktiverade skjutvapen inom unionen och med beaktande av bestämmelserna i rådets direktiv 91/477/EEG om kontroll av förvärv och innehav av vapen, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/51/EG (1), och kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2403 (2) om fastställande av gemensamma riktlinjer om standarder och metoder för deaktivering i syfte att se till att deaktiverade skjutvapen görs irreversibelt funktionsodugliga, och särskilt artikel 3.1 i förordningen:

a)

kan en av de nationella myndigheterna utsedd kontrollorganisation, som utfärdat intyget över deaktivering, anses vara en i vapendirektivet och artikel 3 och 7 i deaktiveringsförordningen avsedd organisation, trots att den inte nämns i den förteckning enligt artikel 3.3 som kommissionen publicerar, då ifrågavarande medlemsstats myndigheter har meddelat den som överfört vapnen att den kontrollorganisation i GmbH-form som utfärdat intyget är behörig enligt nämnda förordning, och

b)

är det möjligt att över den av medlemsstaten utnämnda myndigheten för deaktivering av vapen lämna annan utredning av medlemsstaten i stället för en anteckning i kommissionens förteckning enligt artikel 3.3. i förordningen, vilken publiceras på kommissionens webbplats, så att ett intyg om deaktivering utfärdat av denna kontrollmyndighet uppfyller kraven enligt förordningen så att en medlemsstat ska godta ett i en annan medlemsstat utfärdat intyg om deaktivering enligt artikel 7.2 i förordningen?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/51/EG av den 21 maj 2008 om ändring av rådets direktiv 91/477/EEG om kontroll av förvärv och innehav av vapen (EUT L 179, 2008, s. 5).

(2)  Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2403 av den 15 december 2015 om fastställande av gemensamma riktlinjer om standarder och metoder för deaktivering i syfte att se till att deaktiverade skjutvapen görs irreversibelt funktionsodugliga (EUT L 333, 2015, s. 62).

Beslut meddelat av domstolens ordförande den 26 mars 2021 (begäran om förhandsavgörande från Rechtbank Den Haag, zittingsplaats Amsterdam – Nederländerna) – VG mot Minister van Buitenlandse Zaken

(Mål C-121/20) (1)

(2021/C 289/43)

Rättegångsspråk: nederländska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 209, 22.6.2020.

Beslut meddelat av domstolens ordförande den 26 april 2021 (begäran om förhandsavgörande från Landgericht Mainz – Tyskland) – KX mot PY GmbH

(Mål C-317/20) (1)

(2021/C 289/44)

Rättegångsspråk: tyska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 348, 19.10.2020.

Beslut meddelat av domstolens ordförande den 27 april 2021 (begäran om förhandsavgörande från Landgericht Ravensburg – Tyskland) – QY mot Bank 11 für Privatkunden und Handel GmbH

(Mål C-336/20) (1)

(2021/C 289/45)

Rättegångsspråk: tyska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 423, 7.12.2020.

Beslut meddelat av domstolens ordförande den 16 april 2021 (begäran om förhandsavgörande från Amtsgericht Nürnberg – Tyskland) – flightright GmbH (C-442/20, C-443/20 och C-444/20), PN och LM (C-445/20) mot Ryanair Designated Activity Company

(Förenade målen C-442/20–C-445/20) (1)

(2021/C 289/46)

Rättegångsspråk: tyska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 433, 14.12.2020.

Beslut meddelat av domstolen ordförande den 11 mars 2021 – (begäran om förhandsavgörande av Bundesgerichtshof – Tyskland) – Reprensus GmbH mot S-V Pavlovi EOOD

(Mål C-591/20) (1)

(2021/C 289/47)

Rättegångsspråk: tyska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 35, 1.2.2021.

Tribunalens dom av den 2 juni 2021 – Italien mot kommissionen

(Mål T-718/17) (1)

(Språkregler - Meddelande om allmänna uttagningsprov för rekrytering av handläggare och assistenter inom byggnads- och fastighetsförvaltning - Språkkunskaper - Begränsning av de möjliga alternativen för språk 2 i uttagningsproven till tre språk - Förordning nr 1 - Artiklarna 1d.1, 27 och 28 f i tjänsteföreskrifterna - Diskriminering på grund av språk - Tjänstens intressen - Proportionalitet)

(2021/C 289/48)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Republiken Italien (ombud: G. Palmieri, biträdda av de P. Gentili, avvocato dello Stato)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: G. Gattinara, D. Milanowska och L. Vernier)

Part som har intervenerat till stöd för sökandens yrkanden: Konungariket Spanien (ombud: S. Jiménez García)

Saken

Talan enligt artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av meddelandet om allmänna uttagningsprov EPSO/AD/342/17 (AD 6), vilket anordnades för att upprätta en reservlista över byggnadsingenjörer (inbegripet miljöingenjörer och underhållsingenjörer), och EPSO/AST/141/17 (AST 3), vilket anordnades för att upprätta en reservlista över, för det första, byggsamordnare/byggnadstekniker (profil 1), för det andra samordnare/tekniker inom områdena luftkonditionering samt elektromekanik och elektronik (profil 2) och för det tredje assistenter för säkerhet på arbetsplatsen/byggnadssäkerhet (profil 3) (EUT C 242 A, 2017, s. 1).

Domslut

1)

Meddelandet om allmänna uttagningsprov EPSO/AD/342/17 (AD 6), vilket anordnades för att upprätta en reservlista över byggnadsingenjörer (inbegripet miljöingenjörer och underhållsingenjörer), och EPSO/AST/141/17 (AST 3), vilket anordnades för att upprätta en reservlista över, för det första, byggsamordnare/byggnadstekniker (profil 1), för det andra samordnare/tekniker inom områdena luftkonditionering samt elektromekanik och elektronik (profil 2) och för det tredje assistenter för säkerhet på arbetsplatsen/byggnadssäkerhet (profil 3), ogiltigförklaras.

2)	Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Republiken Italiens rättegångskostnader.

3)	Konungariket Spanien ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 424, 11.12.2017.

Tribunalens dom av den 2 juni 2021 – Italien mot kommissionen

(Mål T-71/18) (1)

(Språkordning - Meddelande om allmänt uttagningsprov för anställning av handläggare inom områdena finansiell ekonomi och makroekonomi - Språkkunskaper - Valet av språk 2 i uttagningsproven begränsat till tre språk - Förordning nr 1 - Artiklarna 1d.1, 27 och 28 f i tjänsteföreskrifterna - Diskriminering baserat på språk - Tjänstens intresse - Proportionalitet)

(2021/C 289/49)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Republiken Italien (ombud: G. Palmieri, biträdd av P. Gentili, avvocato dello Stato)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: L. Vernier, G. Gattinara och D. Milanowska)

Part som har intervenerat till stöd för sökanden: Konungariket Spanien (ombud: S. Jiménez García)

Saken

Begäran med stöd av artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av meddelande om allmänt uttagningsprov EPSO/AD/339/17, som anordnas för att upprätta en reservförteckning över handläggare (AD 7) inom följande områden: 1) Finansiell ekonomi och 2) Makroekonomi (EUT C 386 A, 2017, s. 1).

Domslut

1)	Meddelande om allmänt uttagningsprov EPSO/AD/339/17, som anordnas för att upprätta en reservförteckning över handläggare (AD 7) inom följande områden: 1) Finansiell ekonomi och 2) Makroekonomi, ogiltigförklaras.

2)	Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Republiken Italiens rättegångskostnader.

3)	Konungariket Spanien ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 112, 26.3.2018.

Tribunalens dom av den 2 juni 2021 – Style & Taste/EUIPO – The Polo mot Lauren Company (Återgivning av en polospelare)

(Mål T-169/19) (1)

(EU-varumärke - Ogiltighetsförfarande - EU-figurmärke som återger en polospelare - Äldre nationell formgivning - Relativ ogiltighetsgrund - Artikel 52.2 d i förordning (EG) nr 40/94 (nu artikel 60.2 d i förordning (EU) 2017/1001))

(2021/C 289/50)

Rättegångsspråk: spanska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Style & Taste, SL (Madrid, Spanien) (ombud: advokat L. Plaza Fernández-Villa)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: S. Palmero Cabezas och H. O’Neill)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: The Polo/Lauren Company LP (New York, New York, Förenta Staterna) (ombud: advokat M. Garayalde Niño)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s femte överklagandenämnd den 7 januari 2019 (ärende R 1272/2018–5) om ett ogiltighetsförfarande mellan Style & Taste och The Polo/Lauren Company.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Style & Taste, SL, ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 155, 6.5.2019.

Tribunalens beslut av den 2 juni 2021 – ClientEarth m.fl. mot kommissionen

(Mål T-436/17) (1)

(Reach - Kommissionens beslut om beviljande av tillstånd för viss användning av blysulfokromat, gul, och blykromatmolybdatsulfat, röd - Artikel 64 i förordning (EG) nr 1907/2006 - Intern omprövning av ett beslut om tillstånd för utsläppande på marknaden - Artikel 10 i förordning (EG) nr 1367/2006 - Berättigat intresse av att få saken prövad föreligger inte längre - Det saknas anledning att döma i saken)

(2021/C 289/51)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökanden: ClientEarth (London, Förenade konungariket), European Environmental Bureau (EEB) (Bryssel, Belgien), The International Chemical Secretariat (Göteborg, Sverige), International POPs Elimination Network (IPEN) (Göteborg) (ombud: A. Jones, solicitor)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: G. Gattinara, R. Lindenthal och K. Mifsud-Bonnici)

Part som har intervenerat till stöd för sökandena: Konungariket Sverige (ombud: C. Meyer-Seitz, H. Shev, L. Zettergren, A. Alriksson, J. Lundberg och H. Eklinder)

Part som har intervenerat till stöd för svaranden: Europeiska kemikaliemyndigheten (ombud: M. Heikkilä, W. Broere och F. Becker)

Saken

Talan med stöd av artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring, för det första, av kommissionens beslut C(2017) 2914 final, av den 2 maj 2017, om avslag på begäran om intern omprövning – framställd med stöd av artikel 10 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1367/2006 av den 6 september 2006 om tillämpning av bestämmelserna i Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor på gemenskapens institutioner och organ (EUT L 264, 2006, s. 13) – av kommissionens genomförandebeslut C(2016) 5644 final om beviljande av tillstånd för vissa användningar av blysulfokromat, gul, och blykromatmolybdatsulfat, röd, enligt artikel 60.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (EUT L 396, 2006, s. 1, och rättelse i EUT L 136, 2007, s. 3), och, för det andra, av nämnda genomförandebeslut.

Avgörande

1)	Det finns inte längre anledning att döma i saken.

2)	Kommissionen ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för ClientEarth, European Environmental Bureau (EEB), The International Chemical Secretariat et International POPs Elimination Network (IPEN).

3)	Konungariket Sverige och Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa) ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 300, 11.9.2017.

Tribunalens beslut av den 28 maj 2021 – Makhlouf mot kommissionen och ECB

(Mål T-260/18) (1)

(Utomobligatoriskt skadeståndsansvar - Ekonomisk och monetär politik - Program till stöd för Cyperns stabilitet - Samförståndsavtalet av den 26 april 2013 om de specifika ekonomisk-politiska villkoren mellan Cypern och Europeiska stabilitetsmekanismen - Sökanden tillmötesgår inte längre tribunalens hemställan - Anledning saknas att döma i saken)

(2021/C 289/52)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Rami Makhlouf (Damaskus, Syrien) (ombud: advokaten E. Ruchat)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: L. Flynn, T. Materne och T. Maxian Rusche), Europeiska centralbanken (ombud: O. Heinz, G. Várhelyi och P. Papapaschalis, biträdda av advokat H.-G. Kamann)

Saken

Talan enligt artikel 268 FEUF om ersättning för den skada som sökanden anser sig ha åsamkats med anledning av samförståndsavtalet av den 26 april 2013 om de specifika ekonomisk-politiska villkoren mellan Republiken Cypern och Europeiska stabilitetsmekanismen (ESM).

Avgörande

1)	Det finns inte längre anledning att döma i saken.

2)	Rami Makhlouf ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som uppkommit för Europeiska centralbanken (ECB).

3)	Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 240, 9.7.2018.

Tribunalens beslut av den 31 maj 2021 – König Ludwig International mot EUIPO (Royal Bavarian Beer)

(Mål T-332/20) (1)

(EU-varumärke - Internationell registrering som designerar Europeiska unionen - Ordmärket Royal Bavarian Beer - Absolut registreringshinder - Beskrivande karaktär - Artikel 7.1 c i förordning (EU) 2017/1001 - Rätten att yttra sig - Artikel 94.1 i förordning 2017/1001 - EU-varumärkets enhetliga karaktär - Artikel 1.2 i förordning 2017/1001 - Uppenbart att överklagandet helt saknar rättslig grund)

(2021/C 289/53)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: König Ludwig International (Geltendorf, Tyskland) (ombud: advokaterna O. Spuhler och J. Stock)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: S. Palmero Cabezas)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s fjärde överklagandenämnd den 1 april 2020 (ärende R 1714/2019 4), om internationell registrering som designerar Europeiska unionen av ordmärket Royal Bavarian Beer.

Avgörande

1)	Överklagandet avvisas eftersom det är uppenbart att det helt saknar rättslig grund.

2)	König Ludwig International GmbH & Co. KG ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 255, 3.8.2020.

Talan väckt den 4 maj 2021 – Luossavaara-Kiirunavaara mot kommissionen

(Mål T-244/21)

(2021/C 289/54)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Luossavaara-Kiirunavaara AB (Luleå, Sverige) (ombud: advokaterna A. Bryngelsson, F. Sjövall och A. Johansson)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara artikel 1.3 i Europeiska kommissionens beslut av den 25 februari 2021 om nationella genomförandeåtgärder för gratis tilldelning under en övergångsperiod av utsläppsrätter för växthusgaser i enlighet med artikel 11.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003, (1) och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden sex grunder.

1.

Första grunden: Det angripna beslutet strider mot de regler som styr utsläppshandelssystemet, särskilt bilaga 1 till kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/331 av den 19 december 2018 (2) och artikel 10a.1 i direktiv 2003/87/EG. (3) — Sökanden anför att det angripna beslutet, och särskilt skäl 13, artikel 1.3 och bilaga III, strider mot artikel 10a.1 i direktiv 2003/87/EG och bilaga 1 till kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/331. Det produktriktmärke för sintrad järnmalm som anges i kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/331 måste tolkas i enlighet med direktiv 2003/87/EG, fördragen och de allmänna principerna i EU-rätten. Enligt det direktivet och rättspraxis ska ersättningsprodukter och alternativa produktionsmetoder ingå i samma produktriktmärke, för att de mest klimateffektiva teknikerna ska gynnas. Såsom framgår av den ingivna bevisningen utgör pellets av sintrad järnmalm och sinter omedelbara ersättningsprodukter för varandra. Kommissionen har genom att vägra att låta sökandens pelletsverk ingå i riktmärket tillämpat direktiv 2003/87/EG och delegerad förordning (EU) 2019/331 på ett felaktigt sätt samt gjort en uppenbart oriktig bedömning.

2.

Andra grunden: Det angripna beslutet strider mot principerna om likabehandling och icke-diskriminering. — Det anförs att det angripna beslutet strider mot de ovan nämnda principerna genom att det innebär en diskriminering mellan olika företag och olika sektorer på så sätt att vissa företag otillbörligen gynnas. Detta gäller såväl behandlingen av sinterproduktion i förhållande till pelletsproduktion, som behandlingen av sökandens pelletsproduktion i förhållande annan pelletsproduktion.

3.	Tredje grunden: Det angripna beslutet strider mot EU:s miljöåtaganden enligt internationell rätt. — Genom den tredje grunden gör sökanden gällande att det angripna beslutet strider mot de uttryckliga åtaganden som EU har gjort i dess nationellt fastställda bidrag enligt Parisavtalet från 2015.

4.

Fjärde grunden: Det angripna beslutet strider mot skyldigheten för den behöriga institutionen att omsorgsfullt och opartiskt undersöka alla omständigheter som är relevanta i det enskilda fallet. — Det angripna beslutet återspeglar en policy som Europeiska kommissionen har anammat och som enligt sökanden inte grundas på någon objektiv djupgående teknisk bedömning av i vilken mån de aktuella produkterna och teknikerna är utbytbara. I stället har denna policy rätt och slätt baserats på de påståenden som framförts av en av de aktörer som påverkas av fastställandet, nämligen en branschorganisation från stålindustrin, utan att någon utvärdering har gjorts av de tekniska invändningar som har framförts av bland annat sökanden och Naturvårdsverket, och utan att någon neutral utomstående part har konsulterats.

5.

Femte grunden: det angripna beslutet strider mot motiveringsskyldigheten enligt artikel 296 FEUF. — Det angripna beslutet innehåller, enligt sökanden, inte någon som helst förklaring beträffande den tekniska utbytbarheten mellan pellets och sinter, eller om tillämpningen av principen om likabehandling. I stället hänvisas det enbart till det riktmärke som har ”skräddarsytts” för att utesluta (sökandens) pelletsproduktion. Detta resulterar i att det är omöjligt för berörda personer att genom att läsa själva beslutet få reda på skälen till fastställandet.

6.

Sjätte grunden: Alternativt ska delegerad förordning (EU) 2019/331 ogiltigförklaras i den utsträckning den är tillämplig på det angripna beslutet från dagen för domen, enligt artikel 277 FEUF. — Genom den sjätte grunden, som åberopas som ett alternativ till övriga grunder, anför sökanden att om delegerad förordning (EU) 2019/331 ska tolkas som att den utesluter sökandens pellets (men inte en namngiven konkurrerande producents pellets) (4) måste den förordningen i sig förklaras vara ogiltig på grund av att den strider mot direktiv 2003/87/EG och de allmänna principerna i EU-rätten.

---

(1)  Kommissionens beslut (EU) 2021/355 av den 25 februari 2021 om nationella genomförandeåtgärder för gratis tilldelning under en övergångsperiod av utsläppsrätter för växthusgaser i enlighet med artikel 11.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG (EUT L 68, 2021, s. 221).

(2)  Kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/331 av den 19 december 2018 om fastställande av unionstäckande övergångsbestämmelser för harmoniserad gratis tilldelning av utsläppsrätter enligt artikel 10a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG (EUT L 59, 2019, s. 8).

(3)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG (EUT L 275, 2003, s. 32).

(4)  Redaktionell anmärkning: Namnet på producenten har utelämnats.

Överklagande ingett den 17 maj 2021 – Sturz mot EUIPO – Clatronic International (STEAKER)

(Mål T-261/21)

(2021/C 289/55)

Överklagandet är avfattat på tyska

Parter

Klagande: Manfred Sturz (Schorndorf, Tyskland) (ombud: advokaten B. Bittner)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Clatronic International GmbH (Kempen, Tyskland)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Klaganden

Omtvistat varumärke: EU-ordmärket STEAKER – EU-varumärke nr 16 707 465

Förfarande vid EUIPO: Ogiltighetsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av andra överklagandenämnden vid EUIPO den 4 mars 2021 i ärende R 214/2020-2

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet,

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna,

—	för det fall en intervenient träder in i rättegången, förplikta intervenienten att bära sina egna rättegångskostnader, och

—	alternativt återförvisa ärendet till överklagandenämnden.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 7.1 c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 7.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—	Åsidosättande av rätten att yttra sig, i den mening som avses i artikel 94 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—	Bristfällig prövning och missuppfattning av faktiska omständigheter och bevisning, enligt artikel 72.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—	Överklagandenämnden har missbrukat sitt utrymme för eget skön genom att inte tillåta bevisning.

Överklagande ingett den 21 maj 2021 – Nowhere mot EUIPO – Junguo Ye (APE TEES)

(Mål T-281/21)

(2021/C 289/56)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Nowhere Co. Ltd (Tokyo, Japan) (ombud: advokaten R. Kunze)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Junguo Ye (Elche, Spanien)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: EU-figurmärke innehållande ordelementet ”APE TEES” i svart och brunt – Registreringsansökan nr 14 319 578

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av andra överklagandenämnden vid EUIPO den 10 februari 2021 i ärende R 2474/2017-2

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna, inklusive kostnaderna vid överklagandenämnden och invändningsenheten.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 8.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

Talan väckt den 21 maj 2021 – SS och ST mot Frontex

(Mål T-282/21)

(2021/C 289/57)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: SS och ST (ombud: advokaterna M. Van den Broeck och L. Lambert)

Svarande: Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån (Frontex)

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—	ta upp målet till sakprövning,

—

fastställa att Frontex var skyldig att agera i enlighet med artikel 265 FEUF och har underlåtit att göra detta antingen genom att dra tillbaka finansieringen av sin verksamhet i Egeiska havsregionen eller tillfälligt avbryta eller avsluta den (artikel 46.4 i förordning nr 2019/1896 (1)), eller ange giltiga skäl till att underlåta att vidta relevanta åtgärder enligt artikel 46.6, eller i övrigt göra något ställningstagande som svar på sökandenas ursprungliga begäran, och

—	fastställa att denna underlåtenhet utgör ett åsidosättande av fördragen i den mening som avses i artikel 265 FEUF.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena tre grunder.

1.

Första grunden: Förekomsten av allvarlig eller sannolikt fortgående underlåtenhet att iaktta grundläggande rättigheter, eller skyldigheter i fråga om internationellt skydd i Egeiska havsregionen i samband med Frontex verksamhet, till följd av vilka den verkställande direktören var skyldig att avbryta eller avsluta denna verksamhet enligt artikel 46 i förordning nr 2019/1896. Sökandena har gjort gällande att det framgår av insamlad bevisning att ”nya strategier” inom gränsbevakningsverksamhet i Egeiska havsregionen, vilka började tillämpas i mars 2020, motsvarar en statlig (Grekland) och organisatorisk (Frontex) policy av systematiska och spridda attacker mot civila som söker asyl i Europeiska unionen, i strid mot, bland annat, rätten till liv, förbudet mot kollektiv utvisning, principen om non-refoulement, och asylrätten.

2.

Andra grunden: Frontex har underlåtit att uppfylla sina positiva skyldigheter enligt stadgan om de grundläggande rättigheterna för att förebygga förutsebara åsidosättanden av ovannämnda grundläggande rättigheter, vilka förekommer i Egeiska havsregionen i samband med dess verksamhet. Frontex har underlåtit att agera vid konkreta yttringar av dessa positiva skyldigheter, vilka uttryckligen föreskrivs i andra bestämmelser än artikel 46 i förordning nr 2019/1896, såsom övervakning och rapportering, och är besläktade eller till och med överlappande med tillämpningen av artikel 46.

3.

Tredje grunden: Frontex underlåtenhet att agera med avseende på artikel 265 FEUF berör sökandena direkt och individuellt eftersom deras situation har påverkats negativt vid ett flertal tillfällen av denna nya statliga och organisatoriska taktik av systematiska och spridda strategier bestående i avvisning från unionens territorium för att tvingas tillbaka i havet, ingripanden eller övergivning till havs i ovärdiga fartyg med risk för livet, rättsstridig tillbakavisning, kollektiv utvisning eller att de förhindras att söka asyl. Frontex fortgående underlåtenhet att vidta lämpliga åtgärder för att förebygga dessa åsidosättanden – inklusive att avbryta eller avsluta sin verksamhet enligt artikel 46 – ökar betydligt risken för sökandena att drabbas igen, för sjätte gången, av samma åsidosättanden av såväl fördragen som internationell och europeisk fördragsrätt och rättstradition.

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1896 av den 13 november 2019 om den europeiska gräns- och kustbevakningen och om upphävande av förordningarna (EU) nr 1052/2013 och (EU) 2016/1624 (EUT L 295, 2019, s. 1).

Talan väckt den 25 maj 2021 – Cathay Pacific Airways mot kommissionen

(Mål T-291/21)

(2021/C 289/58)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Cathay Pacific Airways Ltd (Hongkong, Kina) (ombud: advokaterna M. Rees och E. Estellon)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

i enlighet med artiklarna 268 FEUF och 340 FEUF, förplikta Europeiska unionen (företrädd av Europeiska kommissionen) att betala — ekonomisk ersättning motsvarande dröjsmålsräntan på 57 120 000 euro till ECB:s räntesats för refinansieringstransaktioner den 1 november 2010 (det vill säga 1,0 procentenhet), ökad med 3,5 procentenheter, för perioden 10 februari 2011-4 februari 2016, vilket ger ett belopp på 14 211 026,51 euro eller, om så inte är fallet, till den räntesats som tribunalen finner lämplig, och — ränta på beloppet för dröjsmålsräntan för perioden mellan den 5 februari 2016 (eller, om så inte är fallet, från och med det datum som domstolen finner lämpligt) och den dag då Europeiska kommissionen faktiskt betalar det belopp som begärs i föregående strecksats, till ECB:s räntesats för refinansieringstransaktioner, ökad med 3,5 procentenheter eller, om så inte är fallet, till den räntesats som tribunalen finner lämplig;

—	ogiltigförklara det angripna beslutet i enlighet med artikel 263 FEUF;

—	förplikta Europeiska kommissionen att ersätta samtliga sökandens rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan om skadestånd åberopar sökanden en enda grund. Sökanden gör gällande att Europeiska unionen enligt artiklarna 266 FEUF, 268 FEUF och 340 FEUF är skyldig att betala utomobligatoriskt skadestånd till sökanden i form av dröjsmålsränta för referensperioden.

Till stöd för sin talan om ogiltigförklaring åberopar sökanden fyra grunder.

1.	Första grunden: Tribunalen ska ogiltigförklara det omtvistade beslutet, eftersom beslutet att avslå ansökan som preskriberad utgör en felaktig rättstillämpning.

2.	Andra grunden: Det angripna beslutet strider mot kommissionens förordning nr 2342/2002, (1) tolkad i enlighet med artikel 266 FEUF.

3.	Tredje grunden: Det angripna beslutet strider mot delegerad förordning nr 1268/2012, (2) tolkad i enlighet med artikel 266 FEUF.

4.	Fjärde grunden: Tribunalen ska ogiltigförklara det angripna beslutet (3) på grund av att det inte är tillräckligt motiverat.

---

(1)  Kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 2342/2002 av den 23 december 2002 om genomförandebestämmelser för rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (EGT L 357, 2002, s. 1).

(2)  Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1268/2012 av den 29 oktober 2012 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget (EUT L 362, 2012, s. 1).

(3)  Ares(2021)2113498 av den 25 mars 2021.

Talan väckt den 25 maj 2021 – Singapore Airlines Cargo mot kommissionen

(Mål T-292/21)

(2021/C 289/59)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Singapore Airlines Cargo Pte Ltd (Singapore, Singapore) (ombud: advokaterna J. Wileur, J. Poitras, J. Ruiz Calzado och N. Solárová)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska:

—	förklara att ansökan kan tas upp till sakprövning,

—

förplikta Europeiska unionen, företrädd av kommissionen, att ersätta den skada som sökanden har lidit på grund av att kommissionen inte har betalat dröjsmålsränta enligt artikel 266 första stycket FEUF, i enlighet med domen av den 16 december 2015 i mål T-43/11, Singapore Airlines Cargo Pte Ltd och Singapore Airlines Limited mot kommissionen, och därmed betala följande belopp, med stöd av artikel 340 andra stycket FEUF, artikel 268 FEUF och artikel 266 andra stycket FEUF: — i) ett belopp som motsvarar den obetalda dröjsmålsräntan, det vill säga ränta på beloppet 74 800 000 euro, till Europeiska centralbankens räntesats för dess refinansieringstransaktioner den 1 november 2010 (det vill säga 1 procent), ökad med 3,5 procent, för perioden mellan den 11 februari 2011 och den 8 februari 2016, med avdrag för det belopp som kommissionen redan har betalat (1 635 368 euro), vilket resulterar i ett belopp på 15 185 410 euro, eller i annat fall för den tidsperiod och till den räntesats som tribunalen anser vara lämplig; — ii) ett belopp som motsvarar den ränta som ska betalas på den obetalda dröjsmålsräntan för perioden mellan den 9 februari 2016 och den 1 februari 2021, beräknad på grundval av Europeiska centralbankens räntesats för dess refinansieringstransaktioner den 1 november 2010 (nämligen 1 procent), ökad med 3,5 procent, vilket resulterar i ett ytterligare räntebelopp på 3 407 356 euro, eller i annat fall för den tidsperiod och till den räntesats som tribunalen anser vara lämplig, och — iii) sammansatt ränta, det vill säga sammansatt ränta (”capitalisation des intérêts”) på det obetalda beloppet för dröjsmålsränta och tilläggsränta på sammanlagt 18 592 766 euro (eller varje annat belopp som tribunalen anser lämpligt), för perioden mellan den 2 februari 2021 och den dag då kommissionen faktiskt betalar alla obetalda räntebelopp till Europeiska centralbankens räntesats för dess refinansieringstransaktioner den 1 november 2010 (det vill säga 1 procent), ökad med 3,5 procent, eller i annat fall för den tidsperiod och den räntesats som tribunalen anser lämplig,

—	i tillägg eller alternativt, ogiltigförklara helt eller delvis, med stöd av artikel 263 FEUF, Europeiska kommissionens beslut av den 25 mars 2021 om avslag på sökandens begäran om ersättning för utebliven betalning av dröjsmålsränta och sammansatt ränta, och

—	förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan om skadestånd åberopar sökanden en enda grund, enligt vilken Europeiska unionen, företrädd av kommissionen, är utomobligatoriskt skyldig att betala ett skadestånd enligt artikel 340 andra stycket FEUF, artikel 268 FEUF och artikel 266 andra stycket FEUF som motsvarar dröjsmålsräntan, som kommissionen skulle ha betalat till sökanden enligt artikel 266 första stycket FEUF vid återbetalningen av huvudbeloppet av de böter som preliminärt betalats för att följa kommissionens beslut i ärende COMP/39258 – Luftfrakt, efter det att detta beslut ogiltigförklarades genom tribunalens dom i mål T-43/11, Singapore Airlines Cargo Pte Ltd och Singapore Airlines Limited mot kommissionen. Sökanden yrkar också på ersättning motsvarande ränta på den dröjsmålsränta som kommissionen underlåtit att betala, samt sammansatt ränta från och med dagen för sökandens begäran till kommissionen att betala de utestående räntebeloppen.

Till stöd för sin talan om ogiltigförklaring åberopar sökanden tre grunder.

1.

Första grunden: Europeiska kommissionens beslut av den 25 mars 2021 om avslag på sökandens begäran om ränta innehåller en felaktig rättstillämpning genom att det konstaterades att sökandens begäran var preskriberad. Europeiska kommissionens slutsats är oförenlig med rättspraxis och saknar stöd i domstolens dom av den 20 januari 2021 i mål C-301/19, kommissionen mot Printeos (nedan kallad Printeos) (EU:C:2021:39).

2.

Andra grunden: Europeiska kommissionen gjorde en felaktig rättstillämpning i beslutet genom att uteslutande stödja sig på artikel 85a.2 i kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 2342/2002 av den 23 december 2002 om genomförandebestämmelser för rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (EGT L 357, 2002, s. 1) och genom att inte beakta artikel 266 första stycket FEUF, så som den har tolkats av unionsdomstolarna i målet Printeos.

3.	Tredje grunden: Europeiska kommissionens beslut av den 25 mars 2021 är otillräckligt motiverat, vilket innebär ett åsidosättande av artikel 296 andra stycket FEUF.

Talan väckt den 21 maj 2021 – Troy Chemical och Troy mot kommissionen

(Mål T-297/21)

(2021/C 289/60)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Troy Chemical Co. BV (Delft, Nederländerna) och Troy Corp. (Florham Park, New Jersey, Förenta staterna) (ombud: advokaterna D. Abrahams, H. Widemann och Ł. Gorywoda)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara svarandens genomförandeförordning (EU) 2021/348 av den 25 februari 2021 (1) i dess helhet,

—	vidta sådana andra eller ytterligare åtgärder som rättsligen kan krävas, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena fyra grunder.

1.

Första grunden: Svaranden har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning och maktmissbruk, har åsidosatt berättigade förväntningar (som grundas på tillämpliga riktlinjer), har åsidosatt icke-diskrimineringsprincipen och ha gjort en uppenbart oriktig bedömning genom att fastställa en godkännandeperiod på tre år för karbendazim.

2.

Andra grunden: Svaranden har gjort en uppenbart oriktig bedömning och har gjort sig skyldig till maktmissbruk genom att fastställa att det krävdes ”särskilda villkor” för att förbjuda godkännande av biocidprodukter i färg och puts som används utomhus.

3.

Tredje grunden: Svaranden har gjort en uppenbart oriktig bedömning och en felaktig rättstillämpning genom att finna att det krävdes ”särskilda villkor” för att förbjuda att behandlade artiklar (färger och puts som behandlats med/innehåller karbendazim) släpps ut på marknaden för användning utomhus.

4.

Fjärde grunden: Svaranden har gjort sig skyldig till en uppenbart felaktig rättstillämpning och bedömning av de faktiska omständigheterna genom att finna att det krävdes ”särskilda villkor” för att märka färger och puts som behandlats med/innehåller karbendazim och som används utomhus, i syfte att påminna användarna om att det är förbjudet att använda dessa utomhus.

---

(1)  Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2021/348 av den 25 februari 2021 om godkännande av karbendazim som existerande verksamt ämne för användning i biocidprodukter i produkttyperna 7 och 10 (Text av betydelse för EES) (EUT L 68, 2021, s. 174–177).

Talan väckt den 27 maj 2021 – ABOCA m.fl. mot kommissionen

(Mål T-302/21)

(2021/C 289/61)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: ABOCA SpA Società Agricola (Sansepolcro, Italien), Coswell SpA (Funo di Argelato, Italien), Associação portuguesa de suplementos alimentares (Apard) (Lissabon, Portugal) (ombud: B. Kelly, Solicitor, K. Ewert, advokat, D. Scannell, och C. Thomas, Barristers-at-law)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen i första hand ska ogiltigförklara kommissionens förordning (EU) 2021/468 av den 18 mars 2021 om ändring av bilaga III till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1925/2006 vad gäller växtarter som innehåller hydroxiantracenderivat (1) (nedan kallad den angripna förordningen) och (i andra hand) delvis ogiltigförklara den förordningen, samt förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena tre grunder.

1.

Första grunden: Kommissionens beslut att vidta åtgärder enligt förordning (EG) 1925/2006 (förordningen om tillsättning) är rättsstridigt: — Användningen av ordet ”beredningar” i den angripna förordningen förefaller vara ägnat att förbjuda användningen av ingredienser i form av hela växter och naturliga växtextrakt som livsmedel. Förordningen om tillsättning ger inte kommissionen befogenhet att förbjuda livsmedel. — Kommissionen borde ha tillämpat det strängare förfarandet och det rättsliga testet enligt direktiv 2002/46/EG.

2.

Andra grunden: Den angripna förordningen är inte rättssäker: — Sökandena kan inte avgöra huruvida deras produkter ska kontrolleras ytterligare enligt artikel 1.2 i den angripna förordningen, eftersom innebörden av begreppet ”beredningar” inom ramen för förordningen om tillsättning är otydlig. — Förhållandet mellan de två artiklarna i förordningen om tillsättning är otydligt. — Den angripna förordningen åsidosätter under alla omständigheter icke-diskrimineringsprincipen, eftersom sökandenas produkter omfattas men inte många andra livsmedelsprodukter som också innehåller hydroxiantracenderivat i liknande mängder.

3.

Tredje grunden: Den bedömning som Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) gjorde 2017 uppfyller inte det rättsliga testet i förordningen om tillsättning. — Enligt det rättsliga test som är tillämpligt krävs det att en skadlig effekt på människors hälsa har identifierats för att de relevanta ämnena ska kunna upptas i bilagan till förordningen om tillsättning. — Någon skadlig effekt på människors hälsa fastställdes inte i Efsas slutsatser. — Kommissionens förhållningssätt är oproportionerligt eftersom det inte uppfyller kravet på ”nödvändighet”, vilket fastställs i förordningen om tillsättning. — Kommissionen beaktade inte de uppgifter som publicerats sedan 2017, vilka visar att det inte uppkommit någon skadlig effekt på människors hälsa på grund av konsumtion av de relevanta ämnena.

---

(1)  EUT L 96, 2021, s. 6.

Talan väckt den 31 maj 2021 – FC mot EASO

(Mål T-303/21)

(2021/C 289/62)

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Sökande: FC (ombud: advokaten B. Christianos)

Svarande: Europeiska stödkontoret för asylfrågor (EASO)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det angripna beslutet att avslå sökandens klagomål av den 26 mars 2021 enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemännen i Europeiska unionen, och

—	förplikta svaranden att ersätta sökandens samtliga rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden följande grunder.

Det angripna beslutet strider mot principen om processekonomi och åsidosätter sökandens rätt till ett effektivt domstolsskydd, av följande skäl:

1.

Sökandens rätt till försvar har åsidosatts, eftersom svaranden fortsätter att bortse från att det finns ett samband mellan de disciplinära förfarandena och de fel och kränkningar av grundläggande rättigheter som svaranden gjort sig skyldig till i det tidigare skedet – det vill säga före det disciplinära skedet – vilka även får följder i det efterföljande skedet avseende de disciplinära förfarandena, och

2.	sökandes rätt att yttra sig över vad som läggs honom till last har åsidosatts.

Överklagande ingett den 1 juni 2021 – Classen Holz Kontor mot EUIPO – Deutsche Steinzeug Cremer & Breuer (DRYTILE)

(Mål T-307/21)

(2021/C 289/63)

Överklagandet är avfattat på: tyska

Parter

Klagande: Classen Holz Kontor GmbH (Kaisersesch, Tyskland) (ombud: advokaterna M. Bergermann och D. Graetsch)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Deutsche Steinzeug Cremer & Breuer AG (Alfter, Tyskland)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden

Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket DRYTILE – Registreringsansökan nr 17 999 950

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av fjärde överklagandenämnden vid EUIPO den 19 mars 2021 i ärende R 1226/2020-4

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna, inbegripet kostnaderna vid överklagandenämnden.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning 2017/1001.

Överklagande ingett den 1 juni 2021 – Classen Holz Kontor mot EUIPO – Deutsche Steinzeug Cremer & Breuer (new type tiling DRYTILE)

(Mål T-308/21)

(2021/C 289/64)

Överklagandet är avfattat på tyska

Parter

Klagande: Classen Holz Kontor GmbH (Kaisersesch, Tyskland) (ombud: advokaterna M. Bergermann och D. Graetsch)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Deutsche Steinzeug Cremer & Breuer AG (Alfter, Tyskland)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden

Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket new type tiling DRYTILE – Registreringsansökan nr 18 000 526

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av fjärde överklagandenämnden vid EUIPO den 19 mars 2021 i ärende R 1227/2020-4

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna, inklusive de kostnader som uppkommit vid överklagandenämnden.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

Talan väckt den 2 juni 2021 – Air Canada mot kommissionen

(Mål T-310/21)

(2021/C 289/65)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Air Canada (Saint-Laurent, Quebec, Kanada) (ombud: advokaterna T. Soames och I.-Z. Prodromou-Stamoudi och T. Johnston, Barrister)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

förplikta Europeiska unionen, företrädd av kommissionen, att ersätta den skada som Air Canada har lidit till följd av att kommissionen inte har betalat dröjsmålsränta och sammansatt ränta enligt artikel 266 första stycket FEUF, för att verkställa domen av den 16 december 2015, Air Canada mot kommissionen (mål T-9/11), och därmed betala följande belopp enligt artikel 266 FEUF, artikel 268 FEUF och artikel 340 andra stycket FEUF, med — ett belopp som motsvarar dröjsmålsräntan, det vill säga ränta på 21 037 500,00 euro enligt Europeiska centralbankens räntesats för refinansieringstransaktioner den 1 november 2010 (det vill säga 1 procent), ökad med 3,5 procent, för perioden mellan den 10 februari 2011 och den 8 februari 2016, med avdrag för den garanterade avkastning som redan har betalats ut på 468 540,80 euro, vilket ger ett belopp på 4 264 896,70 euro, eller i annat fall den räntesats som tribunalen anser vara lämplig, — ett belopp som motsvarar räntan på 4 264 896,70 euro enligt räntesatsen för dröjsmålsränta, för perioden mellan den 9 februari 2016 och dagen för ränteansökan (den 4 februari 2021) till Europeiska centralbankens räntesats för dess refinansieringstransaktioner den 1 november 2010 (det vill säga 1 procent), ökad med 3,5 procent, vilket ger ett belopp på 958 550,14 euro (eller i annat fall till den räntesats och för den tidsperiod som tribunalen anser lämplig), och — ett belopp som motsvarar den sammansatta räntan på den obetalda räntan på det belopp som svarande är skyldig på dagen för ränteansökan (4 264 896,70 euro + 958 550,14 euro: 5 223 446,84 euro eller varje annat belopp som tribunalen finner lämpligt) för perioden mellan den 5 februari 2021 och den dag då kommissionen återbetalar Air Canada de utestående räntebeloppen, till Europeiska centralbankens räntesats för dess refinansieringstransaktioner den 1 november 2010 (det vill säga 1 procent), ökad med 3,5 procent, eller, om så inte är fallet, för den tidsperiod och till den räntesats som tribunalen finner lämplig.

—	dessutom och/eller alternativt ogiltigförklara det angripna beslutet, och

—	och förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder.

1.

Första grunden: Europeiska unionen har ett utomobligatoriskt ansvar att betala vissa belopp i form av utestående ränta. Sökanden hävdar att kommissionen den 8 februari 2016 betalade sökanden ett räntebelopp för att återspegla den ”garanterade avkastningen” på en preliminär betalning som sökanden gjorde den 10 februari 2011. Sökanden hävdar att den ”garanterade avkastningen” inte återspeglade de belopp som svaranden är skyldig i form av dröjsmålsränta. Sökanden hävdar därför att kommissionen har åsidosatt artikel 268 FEUF och sökanden yrkar att kommissionen ska åläggas att betala dröjsmålsränta och sammansatt ränta.

2.	Andra grunden: Ränteansökan har inte preskriberats och tribunalen ska därför ogiltigförklara kommissionens beslut av den 25 mars 2021. (1)

---

(1)  Ref. Ares(2021)2113744 av den 25 mars 2021

Talan väckt den 3 juni 2021 – SAS Cargo Group m.fl. mot kommissionen

(Mål T-313/21)

(2021/C 289/66)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: SAS Cargo Group A/S (Kastrup, Danmark), Scandinavian Airlines System Denmark-Norway-Sweden (Stockholm, Sverige), SAS AB (Stockholm) (ombud: advokaterna B. Creve, M. Kofmann, J. Killick och G. Forwood)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—

förplikta Europeiska unionen, företrädd av Europeiska kommissionen, att a) betala ersättning till sökandena uppgående till 14 438 793,21 euro för den skada som orsakats av att kommissionen inte har betalat korrekt ränta på de återbetalda böterna för perioden mellan den 15 februari 2011 och den 8 mars 2016 enligt artikel 266 första stycket FEUF, i enlighet med domen av den 16 december 2015, SAS Cargo Group A/S m.fl. mot kommissionen (mål T-56/11), eller, om så inte är fallet, betala ett ersättningsbelopp för den tidsperiod och med den räntesats som tribunalen anser vara lämplig, b) till sökandena betala ränta enligt den räntesats som Europeiska centralbanken (ECB) fastställt för sina huvudsakliga refinansieringstransaktioner, plus 3,5 procentenheter, på den ersättning som avses i punkt a från och med den 8 mars 2016 till dess att den har betalats i sin helhet, varvid räntan utgörs av enkel ränta till och med den 4 februari 2021 och av sammansatt ränta från och med den 5 februari 2021, eller, i avsaknad av detta, betala ränta på den ersättning som avses i punkt a för den tidsperiod, till den räntesats och enligt den beräkningsmetod (enkel eller sammansatt) som tribunalen anser vara lämplig,

—	ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut av den 25 mars 2021 att avslå sökandenas ansökan om ersättning för utomobligatorisk skada, och

—	förplikta Europeiska kommissionen att ersätta sina och sökandenas rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan om skadestånd åberopar sökandena en enda grund, nämligen att kommissionen har underlåtit att betala sökandena rätt ränta till följd av ogiltigförklaringen av kommissionens beslut K(2010) 7694 slutlig av den 9 november 2010 om ett förfarande enligt artikel 101 FEUF, artikel 53 i EES-avtalet och artikel 8 i avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om lufttransport (ärende A.39258 – Luftfrakt).

Till stöd för sin talan om ogiltigförklaring åberopar sökandena två grunder:

1.	Första grunden: Det angripna beslutet innehåller en felaktig rättstillämpning i den del det slogs fast att sökandenas talan om utomobligatoriskt skadeståndsansvar enligt artikel 340 FEUF preskriberats enligt artikel 46 i domstolens stadga.

2.

Andra grunden: Det angripna beslutet innehåller en felaktig rättstillämpning i den del kommissionen grundade sig på artikel 85a.2 i kommissionens förordning nr 2342/2002 för att avslå sökandenas begäran om ersättning, i en situation där i) förordning nr 2342/2002 inte var tillämplig vid den relevanta tidpunkten och ii) efterlevnaden av artikel 90 i förordning nr 1268/2012 (och i tillämpliga delar artikel 85a.2 i kommissionens förordning nr 2342/2002) inte befriar kommissionen från skyldigheten att betala dröjsmålsränta i enlighet med artikel 266 första stycket FEUF.

Talan väckt den 4 juni 2021 – TA mot Europaparlamentet

(Mål T-314/21)

(2021/C 289/67)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: TA (ombud: advokaten, M. Casado García-Hirschfeld)

Svarande: Europaparlamentet

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	pröva målet i sak,

—	ogiltigförklara sökandens bedömningsrapport för år 2019 och, om nödvändigt, ogiltigförklara det beslut som fattades av anställningsmyndigheten den 29 mars 2021 med anledning av ett klagomål enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder.

1.

Första grunden avser ett åsidosättande av artikel 43 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen (nedan kallade tjänsteföreskrifterna) och artikel 5.2 och 6.11 i interna bestämmelser för tillämpning av de allmänna genomförandebestämmelserna till artikel 43 i tjänsteföreskrifterna samt om åsidosättande av artikel 15.2 och 87.1 i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen. Sökanden gör bland annat gällande att bedömarna åsidosatte nämnda bestämmelser genom att inte beakta att det inte hade fastställts några mål för år 2019.

2.	Andra grunden avser en felaktig återgivning av de faktiska omständigheterna vilket medförde en uppenbart felaktig skönsmässig bedömning.

Överklagande ingett den 4 juni 2021 – Laboratorios Ern mot EUIPO – Nordesta (APIAL)

(Mål T-315/21)

(2021/C 289/68)

Överklagandet är avfattat på: engelska

Parter

Klagande: Laboratorios Ern, SA (Barcelona, Spanien) (ombud: advokaten, I. Miralles Llorca)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Nordesta GmbH (München, Tyskland)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: EU-ordmärket ”APIAL” – Registreringsansökan nr 17 958 998

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av fjärde överklagandenämnden vid EUIPO den 25 mars 2021 i ärende R 1560/2020-4

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet och avslå ansökan om EU-varumärke nr 17 958 998 APIAL för alla varor i klasserna 3, 4 och 5, och

—	förplikta EUIPO och, för det fall Nordesta GmbH beslutar att intervenera i förevarande mål, Nordesta GmbH att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 8.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

Överklagande ingett den 6 juni 2021 – Worldwide Machinery mot EUIPO – Scaip (SUPERIOR MANUFACTURING)

(Mål T-316/21)

(2021/C 289/69)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Worldwide Machinery Ltd (Channelview, Texas, Förenta staterna) (ombud: advokat B. Woltering)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Scaip SpA (Parma, Italien)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: EU-figurmärket SUPERIOR MANUFACTURING – EU-varumärke nr 11 385 333

Förfarande vid EUIPO: Upphävandeförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av femte överklagandenämnden vid EUIPO den 25 mars 2021 i ärende R 873/2020-5

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet i dess helhet samt annulleringsenhetens beslut av den 12 mars 2020 i upphävandeförfarande nr 28 762 C i den del som ansökan om upphävande av EU-varumärket (nr 11 385 333) avslogs,

—

upphäva det omtvistade EU-varumärket vad gäller följande varor i klass 12: Självgående maskiner för att bygga oljeledningar, gasledningar och vattenledningar, landfordon som har självgående utrustningar för läggning av rör, sats för att omvandla markbundna bandfordon till självgående utrustning för läggning av rör, krosskopor, sugkoppar för att lyfta, hydrauliska chuckar, självgående maskiner för böjning av rör, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 58 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

Överklagande ingett den 7 juni 2021 – El Corte Inglés mot EUIPO – Brito & Pereira (TINTAS BRICOR)

(Mål T-317/21)

(2021/C 289/70)

Överklagandet är avfattat på spanska

Parter

Klagande: El Corte Inglés (Madrid, Spanien) (ombud: advokaten J. Rivas Zurdo)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Brito & Pereira (Vizela, Portugal)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: EU-figurmärke innehållande ordelementen TINTAS BRICOR – Registreringsansökan nr 17 944 336

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av första överklagandenämnden vid EUIPO den 26 mars 2021 i ärende R 882/2020-1

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara det överklagade beslutet, i den del det innebär att den invändande partens överklagande avslås samt att det beslut som invändningsenheten meddelade i invändningsförfarande B 3 070 825 fastställs och registreringen av EU-varumärke nr 17 944 336 TINTAS BRICOR (figurmärke), för vissa varor och tjänster i klasserna 2 och 35, beviljas, och

—	förplikta motparten/motparterna i förevarande förfarande för överklagande att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder

—	Felaktig bedömning av bevisningen av verkligt bruk med avseende på de motstående varumärkena.

—

Ologisk motivering då det inre sammanhanget var bristfälligt och den var motsägelsefull. Det föreligger enligt klaganden klara motsägelser mellan exempelvis punkterna 44, 45 och 46, å ena sidan, och beslutsdelen, å andra sidan. I dessa punkter konstateras att det bedrivs verksamhet för främjande, marknadsföring och administration med avseende på varumärket BRICOR. Detta förnekas i punkt 56.

Tribunalens beslut av den 4 juni 2021 Novelis mot kommissionen

(Mål T-680/20) (1)

(2021/C 289/71)

Rättegångsspråk: engelska

Ordföranden på nionde avdelningen har förordnat om avskrivning av målet.

---

(1)  EUT C 19, 18.01.2021.)