KOMMISSIONENS TILLKÄNNAGIVANDE –

Teknisk vägledning om hållbarhetssäkring för InvestEU-fonden

(2021/C 280/01)

ANSVARSFRISKRIVNING: Syftet med detta tillkännagivande är att ge teknisk vägledning om granskning och hållbarhetssäkring av projekt som får stöd från InvestEU, i enlighet med skäl 13 och artiklarna 8.5 och 8.6 i InvestEU-förordningen. Detta dokument har utarbetats av kommissionen med stöd av Jaspers och i samarbete med potentiella genomförandepartner. När det gäller klimatdimensionen är detta dokument förenligt med den tekniska vägledningen om klimatsäkring av infrastruktur under programperioden 2021–2027. Detta dokument återspeglar i den mån det är möjligt och relevant även resultatet av två studier. Den ena studien, Technical Support Document for Environmental Proofing of Investments under the InvestEU Programme, gjordes av GD Miljö. Den andra studien, InvestEU Programme: Guidance on social sustainability proofing of investment and financing operations, gjordes av GD Sysselsättning. Vägledningen om hållbarhetssäkring ska användas av de genomförandepartner, finansiella intermediärer och projektansvariga/slutmottagare som deltar i användningen av InvestEU-fonden. Vägledningen om hållbarhetssäkring kan även vara relevant för andra program. Vägledningen kan uppdateras mot bakgrund av erfarenheterna av genomförandet av den berörda EU-lagstiftningen. Denna vägledning kan kompletteras med internationella, nationella eller sektoriella överväganden eller riktlinjer.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1.

INLEDNING

5

1.1

Tillämpningsområde

5

1.2

Efterlevnad av lagstiftningen

6

1.3

Tröskelvärden

7

1.4

Riktlinjer och kriterier för hållbarhetssäkring enligt EU-taxonomin

7

1.5

Halvtidsutvärdering och översyn av denna vägledning

10

2.

HÅLLBARHETSSÄKRING FÖR DIREKTA FINANSIERINGSTRANSAKTIONER

10

2.1

Allmänna principer och övergripande säkringsmetod

10

2.2

Klimatdimensionen

12

2.2.1

Inledning

12

2.2.2

Allmän metod för klimathållbarhetssäkring

13

2.2.3

Efterlevnad av lagstiftningen

15

2.2.4

Klimatresiliens

16

2.2.5

Klimatneutralitet och begränsning av klimatförändringar

21

2.2.6

Rapportering och övervakning

25

2.3

Miljödimensionen

26

2.3.1

Allmän metod för miljösäkring

26

2.3.2

Efterlevnad av lagstiftningen

29

2.3.3

InvestEU-granskning för miljödimensionen

33

2.3.4

Säkring: Begränsning, kvantifiering och monetarisering

35

2.3.5

Positiv agenda

37

2.3.6

Rapportering och övervakning

37

2.4

Den sociala dimensionen

38

2.4.1

Allmän metod för social hållbarhetssäkring

38

2.4.2

Rättslig efterlevnadsram för den sociala dimensionen

40

2.4.3

Social granskning av transaktioner

40

2.4.4

Kategorisering av sociala risker

44

2.4.5

Social säkring

47

2.4.6

Positiv agenda

54

2.4.7

Rapportering och övervakning

56

2.5

Övergripande bestämmelser för de tre dimensionerna

56

2.5.1

Den projektansvariges kapacitet

56

2.5.2

Avtal

57

2.6

Ekonomisk bedömning av transaktioner

57

2.6.1

Former av ekonomisk bedömning

58

2.6.2

Befintliga metoder för ekonomisk bedömning

59

2.6.3

Rekommendationer för InvestEU

59

2.7

Företagsfinansiering för allmänna ändamål

60

3.

METOD FÖR HÅLLBARHETSSÄKRING FÖR INDIREKTA FINANSIERINGSTRANSAKTIONER

61

3.1

Allmänna säkringskrav

61

3.2

Typer av finansiering

62

3.2.1

Infrastrukturfonder

62

3.2.2

Andra kapital- eller skuldfonder än infrastrukturfonder

64

3.2.3

Intermediära kreditgränser eller andra låneprodukter som riktar sig till små och medelstora företag, små midcap-bolag och andra stödberättigade enheter

65

4.

ROLLER, ANSVARSOMRÅDEN OCH INVESTEU-PROCESSEN

66

4.1

Roller och ansvarsområden

66

4.1.1

Den projektansvariges/slutmottagarens roll och ansvar

66

4.1.2

Genomförandepartnerns roll och ansvar

67

4.1.3

Den finansiella intermediärens roll

68

4.1.4

Investeringskommitténs roll

68

4.1.5

Kommissionens roll

68

4.1.6

Behöriga offentliga myndigheter

69

4.2

InvestEU-processen

69

4.2.1.

Kontroll av överensstämmelse

69

4.2.2.

Formulär för begäran om garanti

70

4.2.3.

Resultattavla

70

4.2.4.

Rapportering till kommissionen

70

Bilaga 1 –

Förteckning över rättsliga krav

72

Bilaga 2 –

Information som ska lämnas till InvestEU:s investeringskommitté (kapitel 2)

76

Bilaga 3 –

Säkringschecklistor som ska användas av genomförandepartner för att säkra varje dimension

79

Bilaga 4 –

Andra resurser och vägledningsdokument som kan beaktas för hållbarhetssäkring av InvestEU

108

Bilaga 5 –

Ordlista

111

Bilaga 6 –

Ytterligare vägledning för intermediär finansiering (kapitel 3)

114

1.   INLEDNING

Genom InvestEU-förordningen (1) införs hållbarhet för finansierings- och investeringstransaktioner som en viktig del i beslutsprocessen när användningen av EU-garantin godkänns. I detta dokument avses med hållbarhet (2) de tre dimensioner som fastställs i artikel 8.5 i InvestEU-förordningen, dvs. klimatdimensionen, miljödimensionen och den sociala dimensionen.

För att säkerställa att finansierings- och investeringstransaktioner som får stöd från InvestEU är i linje med eller bidrar till EU:s bredare hållbarhetsåtaganden krävs hållbarhetssäkring på förhand för att identifiera och hantera eventuella betydande (negativa och positiva) effekter som dessa transaktioner kan ha på de tre dimensionerna.

Syftet med denna vägledning är att hjälpa genomförandepartner, finansiella intermediärer och projektansvariga/slutmottagare att uppfylla InvestEU-förordningens krav på hållbarhetssäkring. Även om denna vägledning har utarbetats särskilt för InvestEU-fonden kan den användas i ett bredare sammanhang av alla parter (t.ex. en projektansvarig, ett finansinstitut eller en offentlig myndighet) som vill ta hänsyn till hållbarhetsaspekter i sin verksamhet. Denna vägledning har tagits fram i samarbete med potentiella genomförandepartner.

Vägledningen följer principerna om proportionalitet, öppenhet och undvikande av onödiga administrativa bördor. De föreslagna metoderna för klimatdimensionen, miljödimensionen och den sociala dimensionen tar hänsyn till befintlig praxis och särskilda behov på dessa områden.

Den har följande struktur:

—	I kapitel 1 fastställs det allmänna rättsliga sammanhanget och några av de begrepp som används i vägledningen klargörs.

—

I kapitel 2 presenteras metoden för hållbarhetssäkring av direkt finansierade transaktioner. Detta kapitel innehåller i) detaljerad vägledning om hur analysen ska utföras för var och en av de tre hållbarhetsdimensionerna och ii) rekommendationer om hur resultaten av dessa analyser ska inkluderas i projektets ekonomiska bedömning.

—	I kapitel 3 ges vägledning om aspekter när det gäller hållbarhetssäkring i samband med indirekt finansierade transaktioner. Denna vägledning bygger på olika typer av finansiering och de tillämpliga kraven tar hänsyn till deras särdrag.

—	I kapitel 4 beskrivs roller och ansvarsområden för olika berörda aktörer samt information om hur hållbarhetssäkringen kan anpassas till de övergripande InvestEU-processerna.

—	Bilagorna innehåller checklistor som tagits fram för att hjälpa genomförandepartner och projektansvariga att genomföra hållbarhetssäkringen samt en sammanfattning av ytterligare tillgängliga resurser.

1.1   Tillämpningsområde

Hållbarhetsaspekterna bör kontrolleras för finansierings- och investeringstransaktioner inom alla politikområden för InvestEU-fonden. Vissa differentieringar kommer dock att krävas mellan transaktioner och politikområden för att säkerställa proportionalitet och minska onödiga administrativa bördor. I artiklarna 8.5 och 8.6 i InvestEU-förordningen fastställs relevanta krav för hållbarhetssäkring.

Enligt artikel 8.5 i InvestEU-förordningen ska finansierings- och investeringstransaktioner (transaktioner) över ett visst tröskelvärde (som fastställs senare i denna vägledning i kapitel 1.3) som söker stöd från InvestEU först bli föremål för en InvestEU-granskning (3). Denna granskning syftar till att hjälpa genomförandepartnerna att avgöra om transaktionerna har miljö- eller klimatrelaterade eller sociala effekter (negativa och positiva).

Om genomförandepartnern efter InvestEU-granskningen konstaterar att en transaktion har betydande effekter på någon av de tre dimensionerna ska den genomgå hållbarhetssäkring. Säkringens omfattning kommer att bero på resultatet av InvestEU-granskningen och kan omfatta en eller flera dimensioner. Säkringen ska syfta till att minimera transaktionens negativa effekter och maximera dess fördelar för någon av de tre dimensionerna.

I denna vägledning avses med projekt en investering i materiella tillgångar och/eller i verksamheter med tydligt avgränsad omfattning och tydligt avgränsade mål, såsom i) infrastruktur, ii) förvärv av utrustning, maskiner eller andra kapitalutgifter, iii) teknisk utveckling, iv) särskild forskning, digital verksamhet och/eller innovationsverksamhet, v) energieffektivitetsrenovering. Granskningen och säkringen ska inriktas på projektet och dess effekter.

När det gäller finansiering för allmänna ändamål (t.ex. företagsfinansiering för allmänna ändamål) eller direkta investeringar i eget kapital kommer bedömningen att omfatta i) slutmottagarens allmänna strategi för att integrera hållbarhetsaspekter i sina processer och ii) slutmottagarens förmåga att hantera relaterade aspekter och effekter av verksamheten.

1.2   Efterlevnad av lagstiftningen

Finansierings- och investeringstransaktioner som stöds av InvestEU-fonden måste, oavsett storlek och oberoende av om säkring utförs eller inte, följa relevant EU-lagstiftning och nationell lagstiftning. Detta inbegriper efterlevnad av tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter som fastställs i unionsrätten, nationell rätt, kollektivavtal eller i de internationella social- och miljörättsliga konventioner som anges i bilaga X till Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU (4).

Genomförandepartnern (eller den finansiella intermediären vid indirekt finansiering) ska identifiera de relevanta rättsliga krav (5) som är tillämpliga på transaktionen och kontrollera (6) efterlevnaden av lagar och bestämmelser på miljöområdet och på det sociala området.

Den hållbarhetssäkring som utförs för InvestEU-förordningens syften kommer inte att ersätta kontrollen av efterlevnad av rättsliga krav i EU-lagstiftningen och den nationella lagstiftningen. De bedömningar som utförs enligt EU-lagstiftningen och den nationella lagstiftningen kommer att ge nödvändiga indata (dvs. uppskattningar av referensutsläpp, beskrivningar av projektets sannolika betydande effekter, positiva effekter osv.) som i förekommande fall kommer att användas för säkringen. Hållbarhetssäkringen kommer att fastställa om eventuella återstående effekter finns. Den kommer också att kvantifiera och, om möjligt, monetarisera de återstående effekter som har bedömts vara av hög och/eller medelhög risk. Därefter kommer säkringen att behandla eventuella återstående effekter i projektets ekonomiska bedömning tillsammans med förväntade fördelar som härrör från projektets positiva effekter. Detta är det verkliga mervärdet av hållbarhetssäkring, utöver efterlevnad av rättsliga krav.

Medlagstiftarna har uttryckligen krävt att genomförandepartnerna ska genomföra hållbarhetssäkring av investeringar inom ramen för InvestEU-fonden. Detta innebär att man ”höjer ribban” och går längre än ett krav på att endast följa befintlig lagstiftning. Medlagstiftarna ger vägledning i denna fråga i InvestEU-förordningen. Till exempel hänvisar vissa skäl till den europeiska pelaren för sociala rättigheter (7), Parisavtalet (8), FN:s mål för hållbar utveckling (9) och 2018 års rapport om globala risker (10). I artikel 8.5 anges att projekt som inte är förenliga med klimatmålen inte är berättigade till stöd från InvestEU-fonden. Dessutom hänvisas det i artikel 8.6 i InvestEU-förordningen till bedömningen av sårbarhet och risk för att ta itu med anpassning och klimatresiliens, kostnader för växthusgasutsläpp, beaktande av effekterna på de viktigaste delarna av naturkapitalet, projektens sociala effekter och identifiering av projekt som är oförenliga med klimatmålen.

1.3   Tröskelvärden

I enlighet med proportionalitetsprincipen, och i enlighet med artikel 8.5 i InvestEU-förordningen, ska transaktioner under ett fastställt tröskelvärde undantas från kravet på granskning och hållbarhetssäkring. Detta tröskelvärde gäller specifikt InvestEU:s hållbarhetssäkring och ersätter inte på något sätt de rättsliga skyldigheterna för projektutvecklare enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU om miljökonsekvensbedömning (11) (MKB-direktivet) eller annan tillämplig EU-lagstiftning eller nationell lagstiftning.

På grundval av nuvarande praxis och erfarenheter från miljökonsekvensbedömningar och hållbarhetssäkring av infrastrukturprojekt är de tröskelvärden under vilka hållbarhetssäkring inte kommer att krävas enligt de två punkterna nedan:

i)

För direkta transaktioner: a. För (investerings-)projekt är tröskelvärdet 10 miljoner euro baserat på projektets totala investeringskostnad (12). b. För allmänna företagsinvesteringar/direkta investeringar i eget kapital är tröskelvärdet 10 miljoner euro baserat på den totala finansiering som genomförandepartnern ger till slutmottagaren.

ii)

För transaktioner via intermediärer: a. För infrastrukturfonder gäller samma tröskelvärde som för direkta transaktioner för de underliggande projekten. Baserat på projektets totala investeringskostnad är detta tröskelvärde 10 miljoner euro. b. För finansiering av små och medelstora företag, små midcap-bolag och andra stödberättigade företag kommer ingen granskning eller fullständig hållbarhetssäkring att krävas (13). En förenklad form av hållbarhetssäkring och särskilda skyddsåtgärder kommer dock att tillämpas för att säkerställa en minimianpassning till EU:s åtaganden samtidigt som man försöker undvika att belasta små ekonomiska aktörer med komplexa krav. Metoden för hållbarhetssäkring för finansiering via intermediärer beskrivs närmare i kapitel 3 i denna vägledning.

1.4   Riktlinjer och kriterier för hållbarhetssäkring enligt EU-taxonomin (14)

Kravet på hållbarhetssäkring i InvestEU-förordningen syftar till att uppmuntra och belöna projekt som har positiva klimatmässiga, miljömässiga och sociala effekter och samtidigt minska de negativa effekterna. Hållbarhetssäkring gör det möjligt att i) identifiera ett projekts effekter, ii) införa begränsningsåtgärder för att hantera dessa effekter och iii) där så är möjligt erkänna möjligheterna att förbättra projektets hållbarhetsprestanda.

EU-taxonomin gör det möjligt att klassificera vissa ekonomiska verksamheter som miljömässigt hållbara (dvs. att de bidrar väsentligt till minst ett av de sex miljömål (15) som anges i taxonomiförordningen, inte orsakar någon betydande skada för något av de övriga fem miljömålen och är förenliga med de sociala minimiskyddsåtgärderna). Hållbarhetssäkring kan ta hänsyn till denna klassifikation och sedan ge en mer djupgående (detaljerad) identifiering av positiva och negativa effekter. Därför kommer de tekniska granskningskriterierna i EU-taxonomin att användas på lämpligt sätt, inbegripet principen orsaka inte betydande skada, efter ikraftträdandet, när det är relevant och i den mån det är möjligt under hela processen för granskning och säkring.

Det bör dock noteras att InvestEU-fonden omfattar ett bredare spektrum av stödberättigade investeringar än de ekonomiska verksamheter som omfattas av EU-taxonomin. InvestEU-fonden syftar också till en balanserad strategi för EU:s olika politiska prioriteringar, varav vissa kanske inte har någon stor hållbarhetspotential, medan EU-taxonomin är ett klassifikationssystem som inrättats för att fastställa vilka verksamheter som i första hand bidrar väsentligt till miljömålen.

Kriterier för att inte orsaka betydande skada (DNSH-kriterier)

För att säkerställa att projekt inte orsakar betydande skada för EU:s miljömål och målen för EU-taxonomin är efterlevnad av relevant EU-lagstiftning på miljöområdet utgångspunkten. Dessutom krävs efterlevnad av relevant nationell miljölagstiftning och miljötillstånd som behövs för uppförande och drift av projekt, inbegripet de som anges i DNSH-kriterierna i EU-taxonomin. Med beaktande av bestämmelserna i InvestEU-förordningen och denna vägledning är efterlevnad av lagstiftningen en förutsättning för att en finansierings- eller investeringstransaktion ska kunna få InvestEU-stöd.

Övriga DNSH-kriterier som inte hänvisar till miljölagstiftning bör, när de är i kraft, användas som referens för att föreslå begränsningsåtgärder eller för att identifiera projekt som är oförenliga med uppnåendet av klimatmålen, i den mån det är möjligt och efter bästa förmåga, i de fall där det krävs säkring enligt denna vägledning (för både direkt och indirekt finansiering, som beskrivs närmare i kapitlen 2 och 3).

I praktiken bör följande åtgärder vidtas:

1.	Genomförandepartnern avgör, på grundval av InvestEU-granskningen, om det behövs säkring för ett visst kriterium/en viss dimension.

2.	Kontrollera om verksamheten omfattas av EU-taxonomin (16).

3.	Kontrollera om det finns DNSH-kriterier för verksamheten.

4.	Använda DNSH-kriterierna, efter bästa förmåga, för att vid behov föreslå ytterligare begränsningsåtgärder.

Alla InvestEU:s finansierings- och investeringstransaktioner (17), både för direkt och indirekt finansiering, bör uppfylla följande fyra villkor baserat på DNSH-kriterierna för begränsning av klimatförändringar och sociala minimiskyddsåtgärder och tydligt syfta till att inte ändra InvestEU:s övergripande kriterier för stödberättigande enligt definitionen i InvestEU-förordningen och investeringsriktlinjerna. De fyra villkoren anges i punkterna nedan.

—	För projekt som omfattar verksamheterna anaerob nedbrytning av biologiskt avfall, avskiljning och användning av deponigas – en övervakningsplan ska upprättas för läckage av metan i anläggningen.

—	För projekt som omfattar transport av koldioxid och permanent geologisk lagring under jord av koldioxid – en detaljerad övervakningsplan ska upprättas i enlighet med bestämmelserna i CCS-direktiv 2009/31/EG (18) och direktiv (EU) 2018/410 (19) om EU:s utsläppshandelssystem.

—

För projekt som omfattar verksamheterna järnvägstransport, godstrafik, sjöfart på inre vattenvägar, godstrafik, retroaktiv anpassning av fartyg för passagerar- och godstransport på inre vattenvägar, havs- och kustsjöfart, godstrafik, godstransport på väg – inget InvestEU-stöd bör beviljas för finansiering av fartyg, fordon eller rullande materiel som är särskilt avsett (20) för transport av fossila bränslen (t.ex. rullande materiel för brytning av kol eller oljetankfartyg).

—

Transaktionen uppfyller de sociala minimiskyddsåtgärder som anges i artikel 18 i taxonomiförordningen (21). Dessa minimiskyddsåtgärder påverkar i tillämpliga fall inte tillämpningen av strängare krav som rör arbetsmiljö, hälsa, säkerhet och social hållbarhet som fastställs i unionsrätten. I synnerhet bör genomförandepartnerna/de finansiella intermediärerna begära bekräftelse om följande från den projektansvarige/slutmottagaren avseende hans eller hennes transaktioner (22): 1. Den projektansvarige/slutmottagaren har infört effektiva åtgärder som står i proportion till transaktionens art och omfattning och dess potentiella miljömässiga och sociala risker och effekter för att säkerställa a. respekt för sociala rättigheter, dvs. undvikande av kränkningar av sociala rättigheter som fastställs i EU-lagstiftningen, och hantering av eventuella negativa risker och konsekvenser för de mänskliga rättigheterna som orsakas av transaktionen, b. meningsfullt engagemang (23) från berörda parter, inklusive en lämplig mekanism för att registrera och hantera klagomål beroende på vad som är tillämpligt och krävs enligt relevant lagstiftning. 2. Projektanställda (24) a. utsätts inte för tvångsarbete, skuldslaveri och barnarbete, b. åtnjuter likabehandling och lika möjligheter (lika lön för kvinnor och män för likvärdigt arbete), c. diskrimineras inte på grund av ras, hudfärg, kön, religion, politisk åskådning, nationell härkomst eller socialt ursprung, d. har föreningsfrihet (frihet att bilda och vara medlem i en fackförening) och organisationsrätt (rätt att organisera strejker) och e. har rätt till kollektiva förhandlingar.

1.5   Halvtidsutvärdering och översyn av denna vägledning

Enligt artikel 29 i InvestEU-förordningen ska kommissionen senast den 30 september 2024 förelägga Europaparlamentet och rådet en oberoende rapport med interimsutvärdering av InvestEU-programmet. Utvärderingen ska också omfatta tillämpningen av hållbarhetssäkring. På grundval av resultaten av denna utvärdering och med beaktande av utvecklingen på finansmarknaden, ikraftträdandet av EU-taxonomin (25) och det uppdaterade direktivet om icke-finansiell rapportering (26) kan de krav som beskrivs i denna vägledning ändras med tiden (för både direkt och indirekt finansiering).

Därför rekommenderas både genomförandepartner och finansiella intermediärer kraftigt att ta hänsyn till denna sannolika utveckling eftersom den kan påverka framtida transaktioner.

2.   Hållbarhetssäkring för direkta finansieringstransaktioner

2.1   Allmänna principer och övergripande säkringsmetod

Detta kapitel ger genomförandepartnerna de metoder och verktyg som krävs för att genomföra InvestEU:s granskning och säkring av föreslagna direkta finansierings- och investeringstransaktioner för de tre hållbarhetsdimensionerna enligt artikel 8.5 i InvestEU-förordningen (27). Artikel 8.6 innehåller närmare uppgifter om syftet med vägledningen, som måste göra det möjligt att

a)

när det gäller klimatanpassning, säkerställa motståndskraft mot potentiella negativa effekter från klimatförändringar genom en bedömning av sårbarhet och risk, inklusive genom relevanta anpassningsåtgärder, och, när det gäller begränsning av klimatförändringarna, integrera kostnaderna för växthusgasutsläpp och de positiva effekterna av begränsningsåtgärder i kostnads-nyttoanalysen,

b)	beakta projektens samlade effekter när det gäller de viktigaste delarna av naturkapitalet, nämligen luft, vatten, mark och biologisk mångfald,

c)	bedöma projektens sociala effekter, inbegripet för jämställdheten, den sociala delaktigheten i vissa områden eller för vissa befolkningsgrupper och den ekonomiska utvecklingen i områden och sektorer som berörs av strukturella utmaningar, såsom behovet av utfasning av fossila bränslen i ekonomin,

d)	identifiera projekt som är oförenliga med uppnåendet av klimatmålen,

e)	ge genomförandepartnerna riktlinjer för den granskning som föreskrivs i punkt 5.

I figur 1 visualiseras den föreslagna strategin för InvestEU:s hållbarhetssäkring av direkta finansierings- och investeringstransaktioner. Den omfattar följande steg:

—

Bedömning av efterlevnaden av EU-lagstiftning och nationell lagstiftning. Detta är en förutsättning för att alla transaktioner ska kunna finansieras. Den kommer att omfatta en bedömning av efterlevnaden av rättsliga krav inom ramen för de tre hållbarhetsdimensionerna (på klimatområdet, miljöområdet och det sociala området) och kan om så krävs utföras under hela säkringsprocessen parallellt med due diligence-förfarandet, och bör, som allmän regel, slutföras före ansökningen om användning av EU-garantin. Om detta inte är möjligt bör lämpliga villkor införas i den rättsliga dokumentationen för att säkerställa att projektet kommer att vara helt förenligt med tillämplig lagstiftning.

—	InvestEU-granskning för att identifiera de föreslagna transaktionernas potentiella risker och effekter för de tre dimensionerna.

—	Ytterligare bedömning och säkring för relevanta riskområden inom varje dimension på grundval av identifierade potentiella risker och effekter, inklusive identifiering av begränsningsåtgärder och bedömning av förenlighet med klimatmålen (28).

—	Slutsats om hållbarhetssäkringen och rapportering till InvestEU:s investeringskommitté för att stödja beslutsfattandet när det gäller ansökan om EU-garantin.

Figur 1

Översikt över metoden för hållbarhetssäkring

Alla transaktioner som stöds av InvestEU, oavsett storlek, måste vara förenliga med tillämplig EU-lagstiftning och nationell lagstiftning. Därför kommer bedömning och bekräftelse av efterlevnad av lagstiftningen att krävas för alla transaktioner.

Enligt beskrivningen i föregående kapitel tillämpas tröskelvärden baserade på den totala investeringstransaktionens storlek och, om den är lägre än tröskelvärdena, kommer det inte att krävas någon ytterligare granskning och säkring. Undantaget från denna regel är de projekt som kräver en miljökonsekvensbedömning (MKB) enligt MKB-direktivet (projekt enligt bilaga I eller projekt som omfattas av bilaga II), där det kommer att krävas säkring för miljödimensionen, den sociala dimensionen och klimatdimensionen, oberoende av den totala projektkostnaden, för de effekter som identifierats i MKB-rapporten (29) och som bygger på den. Ett sådant tillvägagångssätt är förenligt med kraven i InvestEU-förordningen.

När det gäller projekt under tröskelvärdet uppmuntras genomförandepartner och projektansvariga ändå starkt att från fall till fall bedöma om den specifika investeringstransaktionen i) medför betydande potentiella risker inom ramen för en eller flera hållbarhetsdimensioner och ii) skulle ha nytta av att genomgå åtminstone den granskningsfas som beskrivs i följande avsnitt.

För att främja utnyttjandet av den positiva agendan rekommenderas genomförandepartnerna i samarbete med projektansvariga/slutmottagare starkt att överväga möjligheten att öka de positiva effekterna av de projekt som de finansierar och på så sätt öka deras övergripande hållbarhetsresultat. Checklistor har tagits fram för att hjälpa till att identifiera möjligheter att öka de positiva effekterna (se bilaga 3), som ska användas på frivillig basis.

I denna vägledning rekommenderas slutligen att bedömningen av de tre dimensionerna genomförs på ett integrerat sätt med stor uppmärksamhet på kopplingar och synergier mellan olika dimensioner (30).

Infrastrukturprojekt kräver en relativt lång period för att genomgå alla rättsliga förfaranden för tillstånd och godkännanden. För projekt där resultatet av säkringen har identifierat ytterligare åtgärder och där sådana projekt redan har fått alla relevanta godkännanden och tillstånd förutsätts det att endast begränsade ytterligare åtgärder kan rekommenderas och genomföras i vissa fall (t.ex. att åtgärder som skulle ha kunnat genomföras i tidigare skeden av projektutvecklingscykeln inte längre kan genomföras). Därför kommer genomförandepartnern och de projektansvariga att kunna föreslå endast de ytterligare åtgärder som realistiskt sett kan vidtas för projekt som befinner sig i ett så långt framskridet utvecklingsstadium. Sådana situationer bör särskilt lyftas fram och förklaras ordentligt i den dokumentation som ska läggas fram för investeringskommittén (särskilt om ytterligare åtgärder rekommenderats och genomförts).

För att undvika förvirring när det gäller den terminologi som används i InvestEU-programmets övergripande sammanhang (t.ex. investeringsriktlinjerna) föreslår vi att begreppet projekt enligt definitionen kapitel 1.1 används i detta kapitel när det gäller de underliggande transaktioner som kommer att bli föremål för InvestEU:s granskning och säkring (i förekommande fall) (31).

2.2   Klimatdimensionen

2.2.1   Inledning

Detta avsnitt omfattar den metod som ska användas för hållbarhetssäkring av klimatdimensionen inom ramen för direkt finansiering från InvestEU.

I enlighet med artikel 8.6 i InvestEU-förordningen syftar denna metod till att ge genomförandepartnerna de principer och verktyg som krävs för att a) när det gäller klimatanpassning, säkerställa motståndskraft mot potentiella negativa effekter från klimatförändringar genom en bedömning av sårbarhet och risk och genom genomförande av motsvarande relevanta anpassningsåtgärder, och b) när det gäller begränsning av klimatförändringarna, integrera kostnaderna för växthusgasutsläpp i samband med de föreslagna projekten samt återspegla de positiva effekterna av begränsningsåtgärder i alternativanalysen, den ekonomiska bedömningen och/eller kostnads-nyttoanalysen för att bedöma förenligheten med EU:s klimatambitioner och klimatåtaganden.

Den metod som presenteras i denna vägledning återspeglar i stort sett den som beskrivs i detalj i kommissionens tillkännagivande om teknisk vägledning om klimatsäkring av infrastruktur under perioden 2021–2027 (vägledning om klimatsäkring av infrastruktur under perioden 2021–2027) (32). Den metod som presenteras i detta dokument bygger därför på internationellt erkända metoder, både för bedömningar av sårbarhet och risk och för bedömning och begränsning av växthusgasutsläpp.

Denna metod syftar till att fastställa i) på vilket sätt och i vilken utsträckning klimatförändringar och deras effekter kan skada ett visst projekt för att fastställa proportionerliga anpassningsåtgärder och ii) hur ett projekt kan bidra till de övergripande målen för minskade växthusgasutsläpp, även när projektet ingår i en sammanhängande planeringsram (t.ex. i en integrerad stadsutvecklingsplan) och tillhörande investeringsprogram. Metoden utvecklades för infrastrukturprojekt, men rekommenderade strategier och verktyg skulle kunna användas utöver vad som kan betraktas som strikt infrastruktur för att identifiera de klimatförändringsrisker som ett projekt är utsatt för eller för att bedöma de växthusgasutsläpp som är kopplade till projektet i förhållande till EU:s klimatmål.

Enligt beskrivningen i vägledningen om klimatsäkring av infrastruktur under perioden 2021–2027 är det fortfarande möjligt att använda andra nya och internationellt erkända metoder och/eller metodramar (t.ex. IPCC:s femte bedömningsrapport, AR5) (33) för att genomföra klimatriskbedömningar av projekt utöver dem som vägledningen bygger på, eftersom de förväntas göra det möjligt för användaren att komma fram till likvärdiga slutsatser.

När det gäller begränsning av klimatförändringar är den viktigaste referensen för bedömning av växthusgasutsläpp EIB:s metod för koldioxidavtryck (34), enligt rekommendationerna i vägledningen om klimatsäkring av infrastruktur under perioden 2021–2027. Alternativt kan internationellt överenskomna och offentliggjorda metoder för koldioxidavtryck användas. Genomförandepartnernas interna metoder får också tillämpas förutsatt att de är förenliga med ramverket för en harmoniserad metod för redovisning av växthusgaser i International Financial Institution Framework for a Harmonised Approach to Greenhouse Gas Accounting (35).

Oavsett vilken metod som används bör detta anges öppet. I samtliga fall ska absoluta (brutto) och relativa (netto) utsläpp i samband med projekt rapporteras. Omfattningen av rapporteringen för ett projekt (dvs. om den gäller hela projektet eller endast en del) och valet av referensscenario för beräkningen av relativa växthusgasutsläpp ska vara transparent.

I Parisavtalet (36) fastställs det internationellt överenskomna målet att begränsa ökningen av den globala medeltemperaturen och det globala målet för klimatresilient utveckling eller klimatanpassning. Den metod som presenteras i detta kapitel syftar till att stödja utvecklingen av investeringstransaktioner som är anpassade till målen i Parisavtalet och EU:s klimatlag, när den väl har antagits.

2.2.2   Allmän metod för klimathållbarhetssäkring

Klimatsäkring är ett lämpligt hjälpmedel för en process som integrerar hänsyn till anpassning till och begränsning av klimatförändringar i utvecklingen av befintliga tillgångar och/eller planerade investeringstransaktioner. I figur 2 visas de viktigaste stegen vid klimatsäkring.

Figur 2

Översikt över processen om klimatsäkring

Källa:

Vägledning om klimatsäkring av infrastruktur under perioden 2021–2027.

Diagrammet återspeglar de två pelarna för klimatsäkring. Pelaren till höger är inriktad på klimatresiliens och anpassning till klimatförändringar. Pelaren till vänster är inriktad på klimatneutralitet och begränsning av klimatförändringar.

Varje pelare i analysen är indelad i två faser. Den första fasen omfattar ett granskningssteg som syftar till att å ena sidan identifiera de potentiella klimatriskernas betydelse för den berörda investeringen (för anpassning) och å andra sidan bedöma förenligheten med EU:s klimatåtaganden och kvantifiera respektive växthusgasutsläpp (för begränsning). Resultatet av granskningsfasen avgör om en andra fas för ytterligare detaljbedömning behöver genomföras.

Inom ramen för InvestEU är klimatsäkring för direkt finansiering inriktad på enskilda projekt som befinner sig i olika utvecklingsstadier och involverar olika typer av intressenter (offentliga eller privata). Att integrera klimataspekter i förberedelserna av en investering är dock en kontinuerlig process som när så är möjligt måste beaktas från början och därefter i alla faser av projektcykeln (37) och tillhörande processer och analyser.

Vägledningen om klimatsäkring av infrastruktur under perioden 2021–2027 innehåller mer information om klimatsäkring under de olika stegen i projektcykeln (38).

2.2.3   Efterlevnad av lagstiftningen

I linje med skälen 8, 9 och 10 i InvestEU-förordningen bör projekt som finansieras av InvestEU-fonden bidra till att uppnå EU:s klimatambitioner och klimatåtaganden, inklusive målet om klimatneutralitet i EU senast 2050 och unionens nya klimatmål för 2030. I artikel 8.5 anges vidare att projekt som inte är förenliga med klimatmålen inte ska vara stödberättigande enligt InvestEU-förordningen.

Att beakta klimatförändringar är också en viktig del i en miljökonsekvensbedömning av ett projekt (se kapitel 2.3 om miljösäkring). Detta gäller båda pelarna för klimatsäkring, dvs. begränsning av och anpassning till klimatförändringar.

För den undergrupp av investeringstransaktioner som kräver en miljökonsekvensbedömning (bilaga I eller bilaga II) som genomförs i enlighet med kraven i MKB-direktivet, i dess ändrade lydelse, kommer resultatet av klimatsäkringen också att återspeglas i MKB-rapporten. Miljökonsekvensbedömningen och andra miljöbedömningar bör normalt planeras och integreras i projektets livscykel med vederbörlig hänsyn till klimatsäkringsprocessen.

Efter kontrollen av efterlevnaden av lagstadgade krav och beroende på den totala projektkostnaden för investeringen går projektet vidare till granskningssteget.

För transaktioner under tröskelvärdet på 10 miljoner euro som inte kräver en miljökonsekvensbedömning (de ingår inte i bilaga II eller omfattas inte av MKB-direktivets tillämpningsområde) krävs ingen klimatsäkring. Som ett sätt att främja en positiv strategi för att ta itu med klimatförändringsfrågor och öka medvetenheten om klimatriskerna (och tillhörande effekter) i samband med den föreslagna investeringen uppmanas projektansvariga och genomförandepartner starkt till följande:

—	Överväga att genomföra den granskning av klimatresiliens som beskrivs i följande avsnitt för att identifiera potentiella klimatrelaterade risker för det föreslagna projektet (och relaterade tillgångar). I förekommande fall bör de också planera lämpliga anpassningsåtgärder som ska ingå i projektet.

—

När det gäller bedömning av koldioxidavtryck skulle genomförandepartner och projektansvariga kunna göra bedömningen även för investeringsprojekt som ligger under tröskelvärdet på 10 miljoner euro, särskilt a) när det finns tvivel om att den föreslagna investeringen kan leda till utsläppsökningar/utsläppsminskningar över de tröskelvärden som beskrivs i avsnitt 2.2.5.1 nedan och b) när det föreslagna projektet ingår i ett bredare investeringsprogram för vilket en övergripande bedömning av växthusgasutsläpp har gjorts (39).

För transaktioner över tröskelvärdet på 10 miljoner euro ska bedömningen i tillämpliga fall gå vidare med InvestEU:s gransknings- och säkringsprocess i linje med riktlinjerna för klimatresiliens och klimatneutralitet enligt beskrivningen i följande avsnitt, oavsett om de kräver en miljökonsekvensbedömning eller inte.

2.2.4   Klimatresiliens

2.2.4.1   Granskning för klimatresiliens – anpassning till klimatförändringar

Enligt rekommendationen i vägledningen om klimatsäkring av infrastruktur under perioden 2021–2027 utgör granskningssteget för klimatresiliens det första steget i säkringsprocessen och syftar till att identifiera och bedöma nuvarande och framtida potentiella klimatförändringsrelaterade risker för de projekt som föreslås få stöd från InvestEU.

Granskningsbedömningen är uppdelad i följande tre steg:

Syftet med sårbarhetsanalysen (40) är att identifiera de väsentliga klimatriskerna (41) för den givna specifika projekttypen på den planerade platsen.

Ett projekts sårbarhet bestäms av en kombination av två aspekter: i) hur känsliga projektets komponenter är för klimatrisker i allmänhet (känslighet) och ii) sannolikheten för att dessa risker inträffar på projektplatsen nu och i framtiden (exponering). Dessa två aspekter kan bedömas i detalj separat (enligt beskrivningen nedan) eller tillsammans.

Syftet med känslighetsanalysen är att identifiera vilka klimatrisker som är relevanta för den specifika typen av investering, oavsett var den är belägen. Känslighetsanalysen bör omfatta projektet på ett övergripande sätt och titta på dess olika komponenter och hur projektet fungerar inom det bredare nätverket eller systemet.

En poäng för ”hög”, ”medelhög” eller ”låg” bör ges för varje tema och varje klimatrisk.

—	Hög känslighet: Klimatrisken kan ha en betydande inverkan på tillgångar och processer, insatsvaror, produktion och transportlänkar.

—	Medelhög känslighet: Klimatrisken kan ha viss inverkan på tillgångar och processer, insatsvaror, produktion och transportlänkar.

—	Låg känslighet: Klimatrisken har ingen (eller obetydlig) inverkan.

Figur 3

Analys av känslighet för klimatrisker

Källa:

Vägledning om klimatsäkring av infrastruktur under perioden 2021–2027.

Syftet med exponeringsanalysen är att identifiera vilka risker som är relevanta för den planerade projektplatsen, oberoende av projekttyp. Exponeringsanalysen kan delas upp i två delar: i) exponering för det rådande klimatet och ii) exponering för det förväntade framtida klimatet. Tillgängliga historiska och aktuella uppgifter för den relevanta platsen bör användas för att fastställa nuvarande och tidigare klimatexponering. Klimatmodellprognoser (42) kan användas för att förstå hur exponeringsnivån kan förändras i framtiden. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt förändringar i frekvensen och intensiteten hos extrema väderhändelser.

En poäng (dvs. ”hög”, ”medelhög” eller ”låg”) bör ges för varje klimatrisk för nuvarande och framtida exponering.

Figur 4:

Exponeringsanalys

Källa:

Vägledning om klimatsäkring av infrastruktur under perioden 2021–2027.

Sårbarhetsanalysen kombinerar resultatet av analysen av känslighet respektive exponering för att identifiera de mest relevanta riskerna för den föreslagna investeringen (dessa kan betraktas som sårbarheter med ”medelhög” eller ”hög” rangordning).

Figur 5

Sårbarhetsanalys

Källa:

Vägledning om klimatsäkring av infrastruktur under perioden 2021–2027.

Om känsligheten och exponeringen båda rangordnas som ”låg”, eller när den kombinerade sårbarhetsanalysen – med en välgrundad motivering – visar att alla sårbarheter bedöms vara låga eller obetydliga, kanske det inte behövs någon ytterligare (klimat-)riskbedömning. I så fall kan InvestEU-säkringsprocessen avslutas här, och resultaten av den analys som utförts ska rapporteras med nödvändiga uppgifter och motiveringar.

Om känsligheten och/eller exponeringen (eller den totala sårbarheten vid gemensam bedömning) rangordnas som ”medelhög” och/eller ”hög” måste projektet genomgå en klimatriskbedömning enligt den metod som beskrivs i följande avsnitt.

Under alla omständigheter måste det slutliga beslutet att gå vidare med en detaljerad riskbedömning som bygger på identifierade sårbarheter baseras på en motiverad bedömning av den specifika situationen för den föreslagna investeringen (som ska göras med stöd av den projektansvarige och/eller det team som utför klimatbedömningen) (43) (44).

För mer detaljerad metodvägledning om granskningsfasen kan genomförandepartner och projektansvariga se vägledningen om klimatsäkring av infrastruktur under perioden 2021–2027.

2.2.4.2   Klimatriskbedömning och anpassning till klimatförändringar

För projekt där sårbarhetsanalysen har identifierat en ”medelhög” eller ”hög” potentiell klimatrisk bör en detaljerad klimatriskbedömning göras.

Klimatriskbedömningen är en strukturerad metod för att analysera relevanta klimatrisker och deras effekter för att ge information för beslutsfattande i samband med den föreslagna investeringen. Alla potentiella betydande risker för projektet på grund av klimatförändringar bör hanteras och minskas till en godtagbar nivå genom relevanta och proportionerliga anpassningsåtgärder som ska ingå i projektet.

Denna process fungerar på följande sätt:

—	Bedömning av sannolikheten för och allvarlighetsgraden hos de effekter som är förknippade med de risker som identifierats i den sårbarhetsanalys som utförs under granskningsfasen.

—	Bedömning av de identifierade potentiella riskernas betydelse för den specifika investeringstransaktionen.

—	Fastställande av anpassningsåtgärder för att hantera potentiella betydande klimatrisker.

Sannolikheten för att de identifierade klimatriskerna ska inträffa inom en given tidsram, t.ex. projektets livstid. Den kan sammanfattas i en kvalitativ eller kvantitativ uppskattning för var och en av de relevanta klimatriskerna. Observera att sannolikheten kan förändras avsevärt under projektets löptid.

Effekterna (även kallade allvarlighetsgrad eller omfattning) är vad som skulle hända om den identifierade klimatrisken inträffade och vilka konsekvenserna skulle bli för investeringen. Detta bör bedömas utifrån en skala av effekter per risk. Vid denna bedömning ska hänsyn bland annat tas till följande: i) De materiella tillgångarna och transaktionerna. ii) Hälsa och säkerhet. iii) Miljöeffekter. iv) Sociala effekter. v) Ekonomiska effekter. vi) Anseenderisker. Bedömningen måste ta hänsyn till anpassningsförmågan hos projektet och det system som det fungerar i, t.ex. hur väl projektet kan hantera effekterna och hur stor risk det kan tolerera. Man måste också överväga hur grundläggande detta investeringsprojekt är för det bredare nätverket eller systemet (dvs. kriticitet) och om det kan leda till ytterligare större effekter och dominoeffekter.

Signifikansnivån för varje potentiell risk kan fastställas genom en kombination av de två faktorerna sannolikhet och effekt. Riskerna kan ritas upp i en riskmatris för att identifiera de mest betydande potentiella riskerna och de risker där det krävs framtida åtgärder i form av anpassningsåtgärder.

Figur 6

Översikt över riskbedömningen

Källa:

Vägledning om klimatsäkring av infrastruktur under perioden 2021–2027.

Ansvaret för att bedöma vad som är en godtagbar risknivå, eller vad som är betydande och vad som inte är det, ligger hos den projektansvarige och den expertgrupp som utför bedömningen, med beaktande av projektets särskilda förhållanden. Under alla omständigheter bör denna bedömning beskrivas på ett tydligt och logiskt sätt och integreras på ett konsekvent sätt i projektets övergripande riskbedömning. Denna information är också mycket viktig för genomförandepartnern, eftersom realiseringen av riskerna kommer att ha en väsentlig inverkan på den föreslagna investeringen och skulle kunna leda till att fallissemang inträffar för den transaktion som får stöd.

Om riskbedömningen visar att det finns potentiella betydande risker för projektet på grund av klimatförändringarna måste dessa risker hanteras och minskas till en godtagbar nivå (45).

Figur 7

Översikt över identifiering, värdering och planering/integrering av relevanta anpassningsalternativ

Källa:

Vägledning om klimatsäkring av infrastruktur under perioden 2021–2027.

För varje betydande risk som identifieras måste relevanta anpassningsåtgärder övervägas och bedömas. Anpassning innebär ofta att man antar en kombination av strukturella åtgärder (t.ex. ändringar av utformningen eller specificering av materiella tillgångar och infrastruktur eller antagande av alternativa eller förbättrade lösningar) och icke-strukturella åtgärder (t.ex. markanvändningsplanering, utökade övervaknings- eller krishanteringsprogram, personalutbildning och kunskapsutbyte, utveckling av strategiska klimatriskbedömningar, finansiella lösningar såsom försäkringar).

Olika anpassningsalternativ bör bedömas för att hitta rätt åtgärd eller blandning av åtgärder. Man kan till och med överväga att skjuta upp genomförandet (flexibla/anpassningsbara åtgärder) för att minska risken till en godtagbar nivå. De valda åtgärderna bör sedan integreras i projektutformningen och/eller projektets drift för att öka dess klimatresiliens (46).

Slutligen rekommenderas den projektansvarige att som god förvaltningspraxis genomföra fortlöpande övervakning under hela investeringens operativa livslängd för att i) kontrollera att bedömningen är korrekt och bidra till framtida bedömningar och projekt och ii) fastställa om det är sannolikt att särskilda brytpunkter eller tröskelvärden kommer att nås med angivande av behovet av ytterligare anpassningsåtgärder.

2.2.5   Klimatneutralitet och begränsning (47) av klimatförändringar

2.2.5.1   Granskning för begränsning av klimatförändringar

Begränsning av klimatförändringar innebär att insatser görs för att minska växthusgasutsläppen eller öka bindningen av växthusgaser. Dessa insatser styrs av EU:s utsläppsminskningsmål för 2030 och 2050. För att uppnå EU:s mål, och globalt målen i Parisavtalet, krävs en grundläggande övergång i våra ekonomier från verksamheter med höga koldioxidutsläpp till införande av lösningar med låga koldioxidutsläpp och nollutsläpp, t.ex. förnybar energi och koldioxidbindning i kombination med betydande framsteg i fråga om energi- och resurseffektivitet. Principen om ”energieffektivitet först” betonar behovet av att prioritera alternativa kostnadseffektiva energieffektivitetsåtgärder när investeringsbeslut fattas, särskilt kostnadseffektiva energibesparingar i slutanvändningsledet osv (48). Kvantifiering och monetarisering av växthusgasutsläpp kan stödja investeringsbeslut som grundar sig på denna princip.

För att kontrollera och bedöma de föreslagna projektens förenlighet med EU:s klimatneutralitetsmål får genomförandepartner och projektansvariga i möjligaste mån använda kriterierna om att ”inte orsaka betydande skada” när det gäller begränsning av klimatförändringar i EU-taxonomiförordningen. Alternativt skulle genomförandepartner och projektansvariga kunna hänvisa till EIB:s kriterier för anpassning till Parisavtalet, som offentliggjorts i EIB Climate Bank Roadmap, eller tillämpa en annan internationellt erkänd och offentliggjord metod för bedömning av anpassningen till målen för låga koldioxidutsläpp i Parisavtalet.

Dessutom kommer många av de projekt som stöds av InvestEU under perioden 2021–2027 att omfatta tillgångar med en livslängd som sträcker sig bortom 2050. Därför behövs expertanalys för att kontrollera om projektet är förenligt med exempelvis drift, underhåll och slutlig avveckling inom ramen för nettonollutsläpp av växthusgaser och klimatneutralitet. Tidig och konsekvent uppmärksamhet på utsläpp av växthusgaser under projektens olika utvecklingsstadier kommer att bidra till att begränsa klimatförändringarna. En rad val, särskilt under planerings- och utformningsfaserna, kan påverka projektets totala växthusgasutsläpp under dess livstid från uppförande och drift till avveckling.

I detta sammanhang syftar granskningen av en InvestEU-transaktion med avseende på växthusgasutsläpp till att fastställa om ett föreslaget projekt behöver genomgå en bedömning av koldioxidavtrycket. Detta är relevant för att fastställa behovet av en djupare bedömning i detta avseende och för att inkludera sådana externa effekters monetära värden i den ekonomiska bedömningen av investeringen.

Koldioxidutsläppen bör uppskattas för alla projekt. Tabell 1 nedan ger en indikation om de projektkategorier där utsläppen med största sannolikhet skulle bli betydande, eller inte, som grund för att genomföra InvestEU-granskningen.

I enlighet med vägledningen om klimatsäkring av infrastruktur under perioden 2021–2027 kommer InvestEU-projekt att behöva göra en bedömning av koldioxidavtrycket om de sannolikt kommer att medföra

—	absoluta utsläpp högre än 20 000 ton koldioxidekvivalenter/år (positiva eller negativa),

—	relativa utsläpp högre än 20 000 ton koldioxidekvivalenter/år (positiva eller negativa).

I detta avseende är den projektkategorisering som presenteras i tabell 1 endast vägledande.

Genomförandepartner och projektansvariga får använda en kvantitativ bedömning, expertkunskaper som bygger på tidigare projekt eller andra offentliggjorda källor för att fastställa om ett projekt sannolikt kommer att ligga över eller under de tröskelvärden som anges ovan. Om det råder osäkerhet bör en beräkning av koldioxidavtrycket göras för att bedöma om projektet sannolikt kommer att ligga över eller under tröskelvärdena.

Tabell 1

Granskningslista för koldioxidavtryck – vägledande exempel på projektkategorier

Granskning	Projektkategorier
I allmänhet krävs ingen bedömning av koldioxidavtrycket för dessa kategorier, beroende på projektets omfattning, såvida det inte förväntas att projektet kommer att leda till betydande utsläpp av koldioxid eller andra växthusgaser.	— Telekommunikationstjänster. — Nät för dricksvattenförsörjning. — Nät för uppsamling av regnvatten och avloppsvatten. — Småskalig rening av avloppsvatten från industrin och rening av kommunalt avloppsvatten. — Utveckling av fastigheter (49). — Anläggningar för mekanisk/biologisk avfallsbehandling. — Forsknings- och utvecklingsverksamhet. — Läkemedel och bioteknik. — Varje annan kategori eller omfattning av projekt för vilken det är tydligt och utan tvivel kan bekräftas att de absoluta och/eller relativa utsläppen understiger 20 000 ton koldioxidekvivalenter/år (positiva eller negativa). (50)
I allmänhet krävs en bedömning av koldioxidavtrycket för dessa kategorier.	— Deponier för fast kommunalt avfall. — Kommunala avfallsförbränningsanläggningar. — Stora avloppsreningsverk. — Tillverkningsindustri. — Kemikalier och raffinering. — Gruvdrift och basmetaller. — Pappersmassa och papper. — Inköp av rullande materiel, fartyg, transportflottor. — Väg- och järnvägsinfrastruktur (51), stadstransporter. — Hamnar och logistikplattformar. — Kraftöverföringsledningar. — Förnybara energikällor. — Produktion, bearbetning, lagring och transport av bränsle. — Tillverkning av cement och kalk. — Tillverkning av glas. — Värme- och kraftproduktionsanläggningar. — Fjärrvärmenät. — Anläggningar för kondensering och återförgasning av naturgas. — Infrastruktur för gasöverföring. — Varje annan kategori eller omfattning av projekt för vilken de absoluta och/eller relativa utsläppen kan överstiga 20 000 ton koldioxidekvivalenter/år (positiva eller negativa).

Källa:

Vägledning om klimatsäkring av infrastruktur under perioden 2021–2027.

Projekt med förväntade utsläppsnivåer över tröskelvärdena ska bedömas ytterligare i nästa fas av klimatbegränsningssäkringen (52).

2.2.5.2   Koldioxidavtryck och monetarisering av växthusgasutsläpp

Enligt beskrivningen ovan handlar begränsning av klimatförändringar om att minska växthusgasutsläppen och begränsa den globala uppvärmningen. Projekt och andra typer av investeringar kan bidra till detta, t.ex. genom utformning och val av koldioxidsnåla alternativ.

I denna vägledning används koldioxidavtryck inte bara för att uppskatta växthusgasutsläppen för en investering när den är redo för genomförande, utan också för att stödja beaktande och integrering av koldioxidsnåla lösningar under planerings- och utformningsfaserna, även vid rangordningen och valet av alternativa investeringsalternativ, för att främja koldioxidsnåla överväganden och lösningar (53). Det rekommenderas därför att klimatsäkring integreras i utarbetandet av de föreslagna investeringarna redan från början och att uppskattningar av växthusgasutsläpp som är kopplade till investeringen vederbörligen beaktas även i analysen av alternativ och i den ekonomiska bedömningen eller kostnads-nyttoanalysen.

För de projekt där InvestEU-granskningen har identifierat en potential för betydande absoluta och/eller relativa utsläpp kommer genomförandepartnerna att uppmanas att bekräfta de föreslagna projektens förenlighet med EU:s klimatneutralitetsmål och att (i samarbete med den projektansvarige) utföra eller begära en kvantifiering av projektets växthusgasutsläpp med hjälp av en internationellt accepterad metod för koldioxidavtryck (54).

Dessa utsläpp bör sedan beräknas i pengar och integreras i den ekonomiska bedömningen och i valet av koldioxidsnåla alternativ och rapporteras till investeringskommittén som en del av hållbarhetssäkringen.

I vägledningen om klimatsäkring av infrastruktur under perioden 2021–2027 används EIB:s metod för koldioxidavtryck (55) som huvudsaklig referens för beräkning av koldioxidavtryck. Denna rekommenderade metod omfattar standardmetoder för beräkning av utsläpp för olika sektorer, bland annat följande:

—	Avloppsvattenrening och slambehandling.

—	Avfallsbehandlingsanläggningar.

—	Deponier för fast kommunalt avfall.

—	Vägtransport.

—	Järnvägstransport.

—	Stadstransport.

—	Renovering av byggnader.

—

Hamnar.

—	Flygplatser.

—	Skogsbruk.

Som anges ovan kan även alternativa internationellt överenskomna och dokumenterade metoder för koldioxidavtryck användas, förutsatt att minimikraven respekteras såsom framhålls i kaptiel 2.2.1.

För en mer detaljerad behandling av metoden för koldioxidavtryck uppmanas genomförandepartnerna att konsultera vägledningen om klimatsäkring av infrastruktur under perioden 2021–2027.

Beräkningar av koldioxidavtryck medför många former av osäkerhet, bland annat om identifieringen av sekundära effekter, referensscenarierna och beräkningarna av referensutsläpp. Därför är växthusgasberäkningar per definition en ungefärliga. Osäkerheter i fråga om uppskattningar och beräkningar av växthusgaser bör minskas så långt det är praktiskt möjligt och uppskattningsmetoderna bör undvika systematiska fel.

Om det råder osäkerhet bör de uppgifter och antaganden som används för att kvantifiera växthusgasutsläppen vara försiktiga. Försiktiga värden och antaganden är sådana som är mer benägna att överskatta absoluta utsläpp och ”positiva” relativa utsläpp (nettoökningar) och underskatta ”negativa” relativa utsläpp (nettominskningar).

När växthusgasutsläppen har kvantifierats bör de monetariseras och tas med i den ekonomiska bedömningen av den föreslagna investeringstransaktionen. Denna monetarisering bör göras med hjälp av en etablerad och internationellt överenskommen ”skuggkostnad för koldioxid”. Tillämpningen av en skuggkostnad för koldioxid på förändringar i utsläppen till följd av ett projekt leder till en monetarisering av dess koldioxidintensitet och belöning av projekt som leder till utsläppsminskningar.

I denna vägledning rekommenderas användning av den skuggkostnad för koldioxid som EIB nyligen angett som bästa tillgängliga bevis för skuggkostnaden för att uppnå Parisavtalets temperaturmål (dvs. målet på 1,5 °C) (56). Denna rekommendation är i linje med vägledningen om klimatsäkring av infrastruktur under perioden 2021–2027 och bidrar till att säkerställa jämförbarhet av uppgifter mellan olika projekt som läggs fram för godkännande för investeringskommittén.

För de enskilda åren under perioden 2020–2050 anges skuggkostnaden för koldioxid i tabell 2.

Tabell 2

Skuggkostnad för utsläpp och minskningar av växthusgaser i euro/ton koldioxidekvivalenter (tCO2e) i 2016 års priser

År	EUR/tCO2e	År	EUR/tCO2e	År	EUR/tCO2e	År	EUR/tCO2e
2020	80	2030	250	2040	525	2050	800
2021	97	2031	278	2041	552
2022	114	2032	306	2042	579
2023	131	2033	334	2043	606
2024	148	2034	362	2044	633
2025	165	2035	390	2045	660
2026	182	2036	417	2046	688
2027	199	2037	444	2047	716
2028	216	2038	471	2048	744
2029	233	2039	498	2049	772

Källa:

Vägledning om klimatsäkring av infrastruktur under perioden 2021–2027.

Den ovannämnda minskningskostnaden för koldioxid utgör det lägsta rekommenderade värde som ska användas för att monetarisera växthusgasutsläppen. Användning av högre värden för koldioxidkostnaden kommer att tillåtas (57), till exempel när sådana värden används i en viss medlemsstat eller av den berörda genomförandepartnern. Dessutom kan skuggkostnaden för koldioxid justeras när mer information blir tillgänglig.

Den monetära utvärderingen av projektets effekter på klimatförändringarna passar in i den mer omfattande ekonomiska bedömning som vanligen görs av genomförandepartner. Mer information om hur man inkluderar monetariserade växthusgasutsläpp i den ekonomiska bedömning som förväntas för InvestEU-investeringar finns i kapitel 2.6.

2.2.6   Rapportering och övervakning

Resultaten av klimatresilienssäkringen bör rapporteras av genomförandepartnern som en del av den dokumentation som ska läggas fram för investeringskommittén om resultatet av den övergripande hållbarhetssäkring som beskrivs närmare kapitel 4.2.2.

När det gäller klimatanpassning bör detta omfatta en sammanfattning av resultatet av den process som genomförts, med tydliga slutsatser om identifierade potentiella klimatförändringsrisker för investeringen, och en beskrivning av följande:

—	Den metod som används för klimatresilienssäkringen med en kortfattad beskrivning av de uppgifts- och informationskällor och som används vid bedömningen.

—	De åtgärder som vidtagits och eventuella osäkerheter i de underliggande uppgifterna och analyserna.

—	Det projektutvecklingsstadium där sårbarhets- och riskbedömningen genomfördes.

—	Relaterade anpassningsåtgärder som identifierats och inkluderats i investeringen för att i tillämpliga fall minska riskerna till godtagbara nivåer.

Sårbarhets- och risknivåerna måste stödjas av detaljerade förklaringar för att kvalificera och underbygga bedömningens slutsatser. Hur detaljerad riskbedömningen är beror på projektets omfattning (typ, storlek och relativ betydelse) och projektets utvecklingsfas. För varje betydande risk som identifierats ska dokumentationen också visa hur de rekommenderade anpassningsåtgärderna har integrerats eller kommer att integreras i projektutformningen och/eller dess transaktioner för att öka projektets motståndskraft under de relevanta utvecklingsstadierna.

Dokumentationen ska också i tillämpliga fall redogöra för resultatet av säkringen av aspekter som rör begränsning av klimatförändringar och klargöra hur denna har utförts. För de projekt som genomgått en fullständig bedömning av begränsningen av klimatförändringarna ska genomförandepartnern också rapportera om följande:

—	De föreslagna projektens förenlighet med EU:s minskningsmål.

—	Den metod som används för att uppskatta och monetarisera växthusgasutsläpp, rapporteringens omfattning (dvs. vilka projektkomponenter som ingår i/undantas från beräkningen) och närmare uppgifter om det referensscenario som används.

—	Kvantifiering av investeringens absoluta (brutto) och relativa (netto) växthusgasutsläpp.

—	De koldioxidpriser som används för att monetarisera kvantifierade växthusgasutsläpp och hur monetariseringen av växthusgasutsläpp inkluderades i den övergripande ekonomiska bedömningen av investeringen.

Under investeringens driftsfas rekommenderas den projektansvarige att se över klimatsäkringen och underliggande antaganden och dubbelkontrollera med relevanta observationer, de senaste klimatrönen, klimatprognoser, klimatdata och justerade klimatpolitiska mål samt rapportera resultaten till genomförandepartnern.

2.3   Miljödimensionen

2.3.1   Allmän metod för miljösäkring

Miljösäkring för InvestEU avser en metod för att beakta ett projekts samlade effekter när det gäller de viktigaste delarna av naturkapitalet, nämligen luft, vatten, mark (58) och biologisk mångfald, enligt artikel 8.6 i InvestEU-förordningen. Detta inkluderar både direkta och indirekta positiva och negativa effekter.

Naturkapital ger ett flöde av ekosystemtjänster eller fördelar (59). Dessa tjänster kan medföra ekonomiska, sociala, miljömässiga, kulturella eller andra välfärdsfördelar. Värdet av dessa fördelar kan förstås i kvalitativa eller kvantitativa (även i monetära) termer beroende på sammanhanget.

Nedan ges en förklaring av centrala miljötermer som beaktas vid säkringen:

—	Naturkapital: Naturkapital är en annan term för beståndet av förnybara och icke-förnybara resurser (t.ex. växter, djur, luft, vatten, jord och mineraler). Projekt kan påverka både omfattningen av dessa resurser (t.ex. genom ändrad markanvändning) och deras kvalitet (t.ex. livsmiljöernas tillstånd).

—	Ekosystemtjänster: Naturkapitalet tillhandahåller ekosystemtjänster som livsmedel, timmer, ren luft, rent vatten, klimatreglering och rekreation.

—

Effekter: Med effekter avses förändringar i naturkapitalet eller i de ekosystemtjänster som tillhandahålls. Bedömning av naturkapital innebär att man mäter dessa effekter för att förbättra hur de beaktas i beslutsfattandet på följande sätt: — Genom kvantifiering, ofta som flöden. Exempelvis påverkar vattenuttag vattenbeståndet och kan påverka den framtida tillgången på vatten över tid (detta kan mätas i m3/år). Ett annat exempel är utsläpp av föroreningar som påverkar luft- eller vattentillståndet (och som kan mätas i överskridande av gränsvärden per dag). Förändringar i markanvändningen är ett annat kvantifierbart flöde: Detta kan påverka antalet rekreationsresor till en plats (antal resor per år) eller den minskade njutningen av dessa resor (njutningsgrad per resa). — Om det är proportionerligt (möjligt och rimligt) genom att uttrycka effekterna i monetära termer. Monetär värdering bidrar till att omvandla effekter till beräknade skadekostnader (eller intäktsuppskattningar), t.ex. i) värdet på vatten som inte längre är tillgängligt för användning (uttryckt i euro per m3 per år), ii) kostnader som uppstått på grund av ökade hälsoproblem till följd av luftföroreningar (uttryckt i euro per sjukdomsfall per år) eller iii) förlusten av biologisk mångfald (i euro).

I tabell 3 ges exempel på kopplingar mellan naturkapital och effekter.

Tabell 3

Koppling av effekter till relevanta förändringar i den fysiska miljön och skador eller fördelar

Naturkapital	Förändringar i naturkapital eller ekosystemtjänster	Exempel på effekter (positiva och negativa)
Luft
Luftföroreningar	Volym utsläppta föroreningar	— Effekter på människors hälsa — Effekter på byggnader (t.ex. korrosion)
Vatten
Vattenföroreningar	Volym utsläppta föroreningar	— Effekter på människors hälsa — Effekter på inlands- eller havsvattnens kvalitet
Vattenförbrukning	Volym uttaget vatten	— Effekter på vattenberoende verksamheter — Effekter på vattenberoende fysiska miljöer — Effekter på den hydrologiska cykeln (t.ex. översvämningar, lågflödeshändelser)
Mark
Avfallsgenerering	Mängd genererat avfall	— Effekter på kostnaderna för avfallshantering — Effekter på den fysiska miljön (t.ex. till följd av deponering eller utsläpp från förbränning) och därmed flöden
Ändrad markanvändning	Hektar markanvändning som planerats eller intensifierats	— Förändringar i uttag och material från mark — Förändringar i bindning och lagring av koldioxid — Förändringar i kostnaderna för att tillhandahålla tjänster som skulle ha tillhandahållits naturligt — Effekter på interaktioner på plats och utomhus — Förändringar i markens kulturvärde
Biologisk mångfald
Effekter på arter	Andel berörda arter, hotnivå och/eller skydd av berörda arter	— Förändringar i den lokala populationen och arternas bevarandestatus — Förändringar i värdet på genetiska resurser (kan vara alternativkostnad) — Förändringar i kostnaderna för att tillhandahålla tjänster som skulle ha tillhandahållits naturligt (t.ex. skadedjursbekämpning) — Förändringar i arternas kulturella värde
Effekter på livsmiljöer och ekosystem	Område med livsmiljö som förlorats eller är i nedsatt skick	— Förändringar i livsmiljöns bevarandestatus eller ekosystemets tillstånd (60) — Förändringar i produktion och resurser från land och hav — Förändringar i kostnaderna för att tillhandahålla tjänster som skulle ha tillhandahållits naturligt — Förändringar i det kulturella värdet för land och hav — Förändringar i resiliens (t.ex. naturkatastrofer)

Källa:

Tekniskt stöddokument för miljösäkring av investeringar inom InvestEU-programmet.

I linje med kapitel 2.1 bygger metoden för hållbarhetssäkring för miljödimensionen på flera steg. Dessa steg omfattar en beslutspunkt (baserad på den risknivå som identifierats för ett eller flera element under granskningen av ett projekt) där det kan beslutas att ingen ytterligare säkring krävs för effekter med potentiellt låg risk (dvs. effekter som sannolikt inte är betydande) (61).

För projekt som kräver en miljökonsekvensbedömning (bilaga I eller ett granskat projekt enligt bilaga II) ska genomförandepartnern göra följande:

—

Se över de identifierade effekterna och riskerna och de föreslagna åtgärderna för att undvika, förebygga eller minska (begränsningsåtgärder) och, som en sista utväg, motverka (kompensationsåtgärder) sannolika betydande negativa effekter på miljön. Ovanstående bör finnas tillgängligt i MKB-rapporten och annan dokumentation såsom tillstånd, kompletterande studier eller rapporter från andra bedömningar.

—

Se över att en bedömning har gjorts av riskerna för eventuella betydande negativa effekter som återstår efter begränsningen (dvs. de återstående effekterna borde ha bedömts som en del av MKB-rapporten) i följande fall: — Om återstående medel- och/eller högriskeffekter har identifierats i MKB-rapporten ska genomförandepartnern göra en bedömning av dessa betydande negativa effekter. När så är möjligt bör säkringen omfatta kvantifiering och monetarisering. Denna ytterligare bedömning skulle kunna leda till ytterligare (kompenserande/avhjälpande) åtgärder, vilket förklaras längre fram i kapitlet. — Om återstående effekter har bedömts ha låg risk i MKB-rapporten krävs ingen ytterligare säkring.

För projekt som sållas bort med begränsningsåtgärder ska genomförandepartnern göra följande:

—

Se över de effekter och risker som identifierats och de begränsningsåtgärder som föreslås i granskningsbeslutet och de styrkande handlingarna för att undvika eller förhindra vad som annars skulle ha varit betydande negativa effekter på miljön i följande fall: — Om återstående medel- och/eller högriskeffekter har identifierats (t.ex. i granskningsdokumentationen eller under översynsprocessen) ska en säkring av dessa betydande negativa effekter göras. När så är möjligt bör säkringen omfatta kvantifiering och monetarisering. — Om endast återstående lågriskeffekter har identifierats krävs ingen ytterligare säkring.

För projekt som sållas bort utan begränsningsåtgärder och projekt som inte omfattas av MKB-direktivet ska genomförandepartnern göra följande:

—

I samarbete med den projektansvarige ta reda på om det finns behov av ytterligare studier eller rapporter och se över de effekter och risker som identifierats i dessa ytterligare studier och rapporter och överväga möjliga begränsningsåtgärder för att undvika eller förhindra vad som annars skulle ha varit betydande negativa effekter på miljön.

—	Om det är proportionerligt (möjligt och rimligt) ska de identifierade effekterna kvantifieras och monetariseras.

För alla projekt gäller följande:

—	Genomförandepartnern rekommenderas starkt att använda den positiva checklistan för att identifiera möjligheter att förbättra projektets resultat.

—	Genomförandepartnern ska rapportera till InvestEU:s investeringskommitté och övervaka projektet.

Det är nödvändigt att säkerställa konsekvens i vad som krävs för de olika delarna av naturkapitalet samtidigt som man tar hänsyn till behovet av att säkringen är proportionerlig (möjlig och rimlig). Vid granskning av projekt som ska finansieras genom InvestEU-fonden kommer genomförandepartnern att utföra dessa bedömningssteg på grundval av dokumentation från den projektansvarige (dvs. miljörapporter, miljöbeslut, miljötillstånd). Denna dokumentation kan kompletteras med frågeformulär som fylls i av den projektansvarige (t.ex. på grundval av genomförandepartnerns egna förfaranden för tillbörlig aktsamhet) eller andra studier och rapporter som anses nödvändiga.

Slutligen är efterlevnad av lagstiftningen ett krav för alla projekt.

Figur 8

Sammanfattning av miljögranskningen – Säkring

I följande avsnitt ges vägledning om hur genomförandepartner skulle kunna hantera varje enskilt steg i bedömningen med stöd av den projektansvarige.

2.3.2   Efterlevnad av lagstiftningen

Alla InvestEU-stödda transaktioner, oavsett om de är föremål för hållbarhetssäkring eller inte, måste vara förenliga med tillämplig EU-lagstiftning och nationell lagstiftning. Efterlevnad av lagstiftningen är en förutsättning för allt stöd. Genomförandepartnerna måste inrätta eller se över sina befintliga förfaranden för att kontrollera (62) efterlevnaden.

För att säkerställa att alla genomförandepartner tillämpar godtagbara standarder innehåller detta avsnitt följande:

—	En beskrivning av allmänna principer för kontroller av efterlevnaden av lagstiftningen.

—	Förslag till särskilda kontroller av efterlevnaden av EU:s viktigaste miljödirektiv.

Huvuddragen i dessa principer anges i punkterna nedan.

—	Den nödvändiga regelefterlevnaden kommer att följa takten i den due diligence-process som normalt tillämpas av genomförandepartnern (63).

—

Rekommendationen är att projekt som tillhör kategorierna i bilaga I till MKB-direktivet samt projekt enligt bilaga II som kräver en miljökonsekvensbedömning (dvs. projekt med betydande och/eller sannolika betydande effekter) beaktas för InvestEU-finansiering i ett rimligt moget stadium. Detta kommer att göra det möjligt för genomförandepartnern att utföra merparten av efterlevnadskontrollen innan medel anslås. I undantagsfall skulle flexibilitet i fråga om denna rekommendation kunna vara möjlig och projekt kan komma i fråga för finansiering i ett tidigare skede. I sådana undantagsfall skulle slutförandet av förfarandena och uppfyllandet av efterlevnadskraven vara ett villkor för den relevanta utbetalningen (64). Projekt som förtecknas i bilaga I till MKB-direktivet kan dock läggas fram för investeringskommittén först när de befinner sig i ett rimligt moget stadium, vilket innebär att MKB-rapporten har slutförts och att det offentliga samrådet har avslutats.

—

I undantagsfall när det gäller projekt som inte är mogna (t.ex. projekt utan slutförda miljöbedömningar och/eller tillståndsförfaranden) måste ett projekt bedömas på grundval av tillgänglig information. Som ett första steg skulle denna bedömning kunna begränsas till fastställande av tillämpliga centrala miljödirektiv och en tydlig angivelse av när efterlevnaden av lagstiftningen kan bekräftas. När det gäller projekt som förtecknas i bilaga II till MKB-direktivet bör de behöriga myndigheternas granskningsbeslut i allmänhet vara tillgängliga när projektet lämnas in för godkännande till investeringskommittén. I vederbörligen motiverade fall kan projektet dock vara mer omoget (t.ex. när låga risker förväntas, exempelvis vid laddningsstationsprojekt). I sådana fall kan säkringen utföras av genomförandepartnern endast med hjälp av de checklistor som föreslås i denna vägledning. Vid potentiellt problematiska projekt (t.ex. på grund av sannolika betydande effekter på Natura 2000-områden eller allmänhetens motstånd) bör projektspecifika miljövillkor föreslås av genomförandepartnern och tas med i finansieringsavtalet. Oavsett de projektspecifika villkoren (om sådana krävs), som redan nämnts, bör finansieringsavtalet för sådana omogna projekt alltid innehålla ett allmänt standardvillkor för inlämning av bedömningar och/eller tillstånd som saknas. Dessa villkor måste vara uppfyllda senast före den relevanta utbetalningen, och kontrollen av efterlevnaden av lagstiftningen bör slutföras i det skedet och rapporteras till investeringskommittén (65). Om bedömningen visar att projektet är för omoget och att det medför för många risker bör projektet inte få stöd och genomförandepartnern bör ansöka i ett senare skede om att få EU-garantin.

—	EU:s miljödirektiv som införlivats i nationell lagstiftning bör vara den viktigaste referenspunkten vid kontroller av efterlevnaden av lagstiftningen.

—

Den slutförda kontrollen av ett projekts efterlevnad av EU:s tillämpliga miljölagstiftning bör leda till ett tydligt svar på om det överensstämmer eller inte med lagstiftningen. Denna kontroll bör åtföljas av bevis i form av tillstånd, godkännanden, licenser eller godkännanden som tillhandahålls av behöriga myndigheter med hänvisning till relevanta direktiv eller införlivad nationell lagstiftning.

—	Om det föreligger allvarliga tvivel om huruvida ett projekt är förenligt med EU-lagstiftning och/eller nationell lagstiftning bör genomförandepartnerna samråda med medlemsstaterna och/eller kommissionen (66).

I följande underavsnitt diskuteras de viktigaste miljödirektiven för kontroller av efterlevnaden av lagstiftningen.

a)   MKB-direktivet

MKB-direktivet är tillämpligt på ett brett spektrum av offentliga och privata projekt, som definieras i bilagorna I och II till detta direktiv:

—	Obligatorisk miljökonsekvensbedömning: Alla projekt som förtecknas i bilaga I anses ha en betydande miljöpåverkan och kräver därför en miljökonsekvensbedömning.

—

Miljökonsekvensbedömning efter medlemsstaternas beslut (granskning): För projekt som förtecknas i bilaga II måste de nationella myndigheterna avgöra om projektet ska bli föremål för en miljökonsekvensbedömning. Detta beslut fattas genom ”granskningsförfarandet”, som avgör projektens effekter på grundval av tröskelvärden/kriterier eller en granskning från fall till fall. De nationella myndigheterna måste beakta kriterierna i bilaga III till MKB-direktivet.

Kontrollen av att MKB-direktivet efterlevs bör bekräfta att projektet uppfyller de viktigaste kraven i MKB-direktivet. I detta avseende är det viktigt att notera att ett fåtal projekt fortfarande kan ha godkänts enligt den tidigare ”icke-reviderade” MKB-ordningen (direktiv 2011/92/EU) och inte enligt den ”reviderade” nuvarande MKB-ordningen (direktiv 2011/92/EU, ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/52/EU (67)). Kontrollen av att MKB-direktivet efterlevs bör göras mot det tillämpliga direktiv som var i kraft vid den tidpunkt då MKB-förfarandet inleddes (se detaljer i artikel 3 i direktiv 2014/52)

I checklista 0 (se bilaga 3) finns en lista med frågor som ska vägleda genomförandepartner vid kontrollen av efterlevnaden av MKB-direktivet.

b)   Fågeldirektivet och habitatdirektivet

Natura 2 000-nätverket inrättades enligt habitatdirektivet (68). Enligt detta direktiv ska medlemsstaterna utse särskilda bevarandeområden för att säkerställa gynnsam bevarandestatus för i) de livsmiljötyper som förtecknas i bilaga I till direktivet inom hela deras utbredningsområde i EU och ii) de arter som förtecknas i bilaga II till direktivet inom hela deras utbredningsområde i EU. Enligt fågeldirektivet (69) ska nätverket omfatta särskilda skyddsområden som utsetts för 194 särskilt hotade arter och alla flyttfågelarter.

Varje plan eller projekt som kan påverka ett Natura 2000-område på ett betydande sätt, antingen enskilt eller i kombination med andra planer eller projekt, måste bedömas på lämpligt sätt av medlemsstaten (i enlighet med artikel 6). Denna bedömning ska fastställa projektets eller planens konsekvenser för området med hänsyn till områdets bevarandemål (70). De behöriga myndigheterna kan endast godkänna planen eller projektet efter att ha försäkrat sig om att det berörda området inte kommer att ta skada (artikel 6.3 i habitatdirektivet (71)).

I undantagsfall får ett projekt, trots en negativ bedömning, fortsätta att genomföras om (i) det inte finns några alternativa lösningar och ii) planen eller projektet anses vara motiverat av tvingande orsaker som har ett väsentligt allmänintresse, inbegripet orsaker av social eller ekonomisk karaktär. I sådana fall måste medlemsstaten vidta lämpliga kompensationsåtgärder för att säkerställa att Natura 2000-nätverket totalt sett förblir sammanhängande (artikel 6.4 i habitatdirektivet). Kommissionen måste informeras om dessa åtgärder genom standardblanketten Blankett för anmälan till Europeiska kommissionen enligt artikel 6.4 i habitatdirektivet (72). I vissa fall när en prioriterad livsmiljö eller en prioriterad art påverkas avsevärt och projektet är motiverat av socioekonomiska skäl krävs ett yttrande från kommissionen. Metodvägledningen om bestämmelserna i artiklarna 6.3 och 6.4 i habitatdirektiv 92/43/EEG (73) innehåller ytterligare information för att komplettera detta avsnitt.

För genomförandepartner är följande tre scenarier möjliga vid kontroll av efterlevnaden av habitat- och fågeldirektiven:

—	Ett projekt har sållats bort av medlemsstatens myndigheter och kräver inte en lämplig bedömning (dvs. projektet kommer sannolikt inte att ha betydande negativa effekter på Natura 2000-områden).

—	Ett projekt har bedömts på lämpligt sätt av medlemsstatens myndigheter, vilket lett till att myndigheterna har lämnat en positiv slutsats om att projektet inte kommer att ha betydande negativa effekter på Natura 2000-områden (enligt artikel 6.3 i habitatdirektivet)

—	Ett projekt har bedömts på lämpligt sätt, vilket lett till en negativ slutsats från medlemsstatens myndigheter (dvs. projektet har betydande negativa effekter på Natura 2000-områden enligt artikel 6.4 i habitatdirektivet).

I checklista 0 (se bilaga 3) föreslås en lista med frågor som ska vägleda kontrollen av efterlevnaden av habitat- och fågeldirektiven beroende på vilket scenario (enligt beskrivningarna ovan) som är tillämpligt på en enskild transaktion.

c)   Vattendirektivet

Vattendirektivet (2000/60/EG) säkerställer att de ekonomiska och ekologiska perspektiven integreras fullt ut i förvaltningen av vattenkvalitet och vattenkvantitet. Direktivet är tillämpligt på sötvatten, kustvatten och vatten i övergångszon och säkerställer en integrerad strategi för vattenförvaltning som respekterar hela ekosystems integritet.

Huvudmålet är att (senast 2015 (74)) uppnå god status för de över 111 000 ytvattenförekomsterna (t.ex. floder, sjöar och kustvatten) och de över 13 000 grundvattenförekomsterna i EU. Att uppnå ”god status” innebär att man säkerställer god ekologisk och kemisk status för ytvatten och god kvantitativ och kemisk status för grundvatten (grundvatten är huvudkällan för uttag av dricksvatten).

Genom vattendirektivet införs också ett krav på att flodförvaltningen ska bygga på avrinningsområden (dvs. den naturliga geografiska och hydrologiska enheten) och inte på administrativa eller politiska gränser. I förvaltningsplanen för avrinningsdistrikt anges hur de fastställda målen för avrinningsområdet (ekologisk status, kvantitativ status, kemisk status och mål för skyddade områden) ska uppnås inom den tidsram som krävs.

För genomförandepartnerna finns det två möjliga scenarier för kontroll av efterlevnaden av vattendirektivet:

—

I det första scenariot innebär projektet en ny ändring av en ytvattenförekomsts fysiska egenskaper eller förändringar av nivån på grundvattenförekomster som inte kommer att försämra en vattenförekomsts status eller leda till att god vattenstatus/vattenpotential inte uppnås. I detta fall måste genomförandepartnern granska den motivering som den projektansvarige lämnar till stöd för denna slutsats.

—

I det andra scenariot innebär projektet en ny ändring av en ytvattenförekomsts fysiska egenskaper eller förändringar av nivån på grundvattenförekomster som försämrar en vattenförekomsts status eller leder till att god vattenstatus/vattenpotential inte uppnås. I sådana fall bör genomförandepartnerna granska huruvida vart och ett av villkoren i artikel 4.7 har uppfyllts, dvs. — att alla praktiska begränsningsåtgärder har vidtagits för att mildra de negativa effekterna, — att fördelarna med projektet uppväger fördelarna med att uppnå vattendirektivets mål och/eller att projektet är av överskuggande allmänintresse, — att det inte finns några betydligt bättre miljöalternativ för att uppnå projektets mål som är tekniskt genomförbara och inte oproportionerligt kostsamma och — att projektet och ovannämnda motiveringar ingår i förvaltningsplanen för avrinningsdistrikt.

I checklista 0 (se bilaga 3) föreslås frågor som ska vägleda kontrollen av efterlevnaden av vattendirektivet.

d)   Andra relevanta direktiv

Beroende på vilken typ av transaktioner som omfattas av särskilda stödåtgärder förväntas genomförandepartnerna kontrollera efterlevnaden av särskilda direktiv på grundval av de godkännanden, tillstånd, licenser osv. som tillhandahålls av de projektansvariga. Dessa skulle kunna omfatta följande:

Direktiv 2001/42/EG (75) – den strategiska miljöbedömningen

När det gäller vissa transaktioner som på grund av sin art, storlek eller plats är miljömässigt känsliga bör genomförandepartnern granska om ett projekt är förenligt med en planeringsram (t.ex. en sektors- eller markanvändningsplan), särskilt när det gäller alternativ eller kumulativa effekter.

Direktiv 2010/75/EU (76) – direktivet om industriutsläpp

Genomförandepartnern bör bekräfta projektets förenlighet med direktivet om industriutsläpp på grundval av

—

ett tillstånd (inte alltid tillämpligt och tillgängligt när ansökan lämnas in), dvs. om projektet följer de utsläppsgränsvärden som fastställts i enlighet med direktivet och de tillhörande utsläppsnivåer som fastställts i genomförandebesluten om bästa tillgängliga teknik (BAT-AEL), beroende på vad som är lämpligt, eller

—	den miljödokumentation för projektet som lämnas in som en del av ansökan (t.ex. miljötillstånd).

Direktiv 2008/98/EG (77) – ramdirektivet om avfall

Genomförandepartnern kommer att kontrollera projektets förenlighet med ramdirektivet om avfall inklusive motiveringen med hänvisning till de viktigaste kraven i direktivet. Motiveringen måste särskilt förklara följande:

—	Hur projektet är förenligt med avfallshierarkin (artikel 4).

—	Hur projektet bidrar till att uppnå målen om förberedande för återanvändning och materialåtervinning (artikel 11.2).

—	Huruvida projektet är förenligt med relevant avfallshanteringsplan (och ingår i den som ett nödvändigt villkor) och program för förebyggande av avfall (artiklarna 28 och 29).

Direktiv 2012/18/EU (78) – Seveso III-direktivet

Seveso III-direktivet (2012/18/EU) syftar till att förebygga allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår. Eftersom olyckor ändå kan inträffa syftar direktivet dessutom till att begränsa sådana olyckors följder, inte bara för människors hälsa utan även för miljön. Direktivet omfattar verksamheter där farliga ämnen kan förekomma (t.ex. under bearbetning eller lagring) i mängder som överstiger vissa tröskelvärden. Direktivet omfattar inte vissa industriella verksamheter som omfattas av annan lagstiftning som föreskriver en liknande skyddsnivå (t.ex. kärntekniska anläggningar eller transport av farliga ämnen).

Beroende på mängden farliga ämnen indelas verksamheterna i en lägre eller högre nivå, där den senare omfattas av strängare krav. Genomförandepartnern kommer att kontrollera projektets förenlighet med Seveso III-direktivet på grundval av den miljödokumentation för projektet som lämnas in som en del av ansökan (t.ex. miljökonsekvensbedömning, miljötillstånd osv.). Genomförandepartnern kommer särskilt att kontrollera om projekt som omfattas av Sevesodirektivet när de slutförts kommer att behöva uppfylla kraven antingen på lägre nivå eller högre nivå (särskilt den projektansvariges skyldighet att utarbeta en strategi för förebyggande av allvarliga olyckshändelser eller en säkerhetsrapport som ska lämnas till den behöriga myndigheten i medlemsstaten).

2.3.3   InvestEU-granskning för miljödimensionen

För projekt som genomgår en miljökonsekvensbedömning eller omfattas av ett beslut om behov av en miljökonsekvensbedömning förväntas denna process och detta arbete ge ett viktigt bidrag till InvestEU:s granskning och säkring, eftersom direktivet kräver följande:

—	För projekt som kräver en miljökonsekvensbedömning: en beskrivning av projektets egenskaper och/eller planerade åtgärder för att undvika, förebygga eller minska och, om möjligt, motverka sannolika betydande negativa effekter på miljön i MKB-rapporten.

—

För projekt där det efter en granskning har fastställts att en miljökonsekvensbedömning inte är nödvändig: angivande av projektets egenskaper och/eller planerade åtgärder, om sådana föreslås, för att undvika eller förhindra vad som annars skulle kunna ha blivit betydande negativa effekter på miljön.

I dessa fall skulle InvestEU-granskningen granska de återstående effekter som identifieras i MKB-rapporten (efter de begränsningsåtgärder som identifierats under miljöförfarandet) för de fyra miljödelarna (luft, vatten, mark och jord, biologisk mångfald) samt för de övergripande områdena buller och lukt.

För projekt som inte omfattas av MKB-direktivet eller som sållas bort utan begränsningsåtgärder till följd av genomförandet av nationellt fastställda tröskelvärden eller kriterier kommer InvestEU-granskningen också att granska effekterna på samma delar och övergripande områden.

Som ett första steg bör (återstående (79)) miljöeffekter ses över med hjälp av checklista 1 (80) (se bilaga 3). Kolumn 1 i checklista 1 bör återspegla förekomsten av (återstående) effekter.

Som redan nämnts kommer denna översyn att genomföras på grundval av den miljödokumentation som tillhandahålls av den projektansvarige. Denna dokumentation kan omfatta miljöbedömningsrapporter, miljöbeslut och miljötillstånd, ytterligare studier eller rapporter om det anses nödvändigt. När en (återstående) effekt har identifierats ska den klassificeras i fråga om risk genom att hänsyn tas till dess betydelse och sannolikheten för att den inträffar.

Genomförandepartnern ska använda tre kvalifikationer för att ange betydelsen av den (återstående) effekten (kolumn 2 i checklista 1) på grundval av information från den projektansvarige:

Mindre Måttlig Signifikant/negativ

För att kategorisera effektens betydelse kommer genomförandepartnern att använda den underliggande miljödokumentationen, ytterligare rapporter om det anses nödvändigt samt expertbedömningar som tar hänsyn till faktorer såsom utsläppsvolymer, den identifierade effektens karaktär osv. För var och en av de delar av naturkapitalet som beaktas finns mer detaljerade uppgifter i det tekniska stöddokumentet för miljösäkring av investeringar och i följande tabeller:

Tabell Luft S3 – 1	För påverkan på luftkvaliteten
Tabell Vatten S2 – 5 och tabell Vatten S3 – 3	För påverkan på vattenmiljön
Tabell Land S2 – 2 och tabell Land S3 – 1	För påverkan på mark/jord
Tabell Biologisk mångfald S2 – 1 och tabell Biologisk mångfald S3 – 1	För inverkan på biologisk mångfald
Tabell CC S3 – 1	För bullereffekter
Tabell CC S3 – 2	För lukteffekter

Genomförandepartnern ska också ange sannolikheten för effekten (kolumn 3 i checklista 1) på grundval av informationen och bedömningarna från den projektansvarige.

Liten (kommer sannolikt inte att inträffa)à Måttlig (lika stor chans att inträffa som att inte inträffa)à Hög (kommer sannolikt att inträffa)

Risknivån (kolumn 4 i checklista 1) för varje effekt kommer sedan att bedömas genom att den identifierade betydelsen och sannolikheten kombineras (se matrisen i figur 8). För projekt med miljökonsekvensbedömningar förväntas de tillhörande rapporterna innehålla en bedömning av de återstående effekternas betydelse.

Figur 9

Riskkvalificering för varje identifierad effekt

När det gäller medel- och/eller högriskeffekter ska genomförandepartnern fortsätta med säkring. Det kommer inte att krävas någon ytterligare säkring för lågriskeffekter.

Utöver ovanstående rekommenderas genomförandepartnern starkt att gå vidare med en positiv agenda-säkring (se avsnitt 2.3.5).

2.3.4   Säkring: Begränsning, kvantifiering och monetarisering

För projekt som kräver en miljökonsekvensbedömning eller som sållas bort med begränsningsåtgärder: För var och en av de återstående medel- och/eller högriskeffekter som identifierats kommer genomförandepartnern att kräva att den projektansvarige (på frivillig basis) undersöker om det är möjligt att vidta ytterligare (t.ex. begränsande) åtgärder som skulle kunna minska den kvarstående risken till en lägre nivå.

För projekt som inte omfattas av MKB-direktivet eller som sållas bort utan begränsningsåtgärder: Om genomförandepartnern, i samarbete med den projektansvarige och med hjälp av checklista 1, identifierar medel- och/eller högriskeffekter bör han eller hon, där så är möjligt, identifiera begränsningsåtgärder för att minska risken till en lägre nivå.

Alla åtgärder som följer av ovanstående bör följa principerna i den begränsningshierarki som är relevant för naturkapitaldelen:

—	Undvika negativa effekter (om detta är möjligt).

—	Minska omfattningen av eventuella oundvikliga effekter med hänsyn till deras varaktighet, intensitet och typ (direkta, indirekta och kumulativa).

—	Rehabilitering och återställande för att säkerställa att bestånd som har skadats eller påverkats negativt av ett projekt återställs eller förnyas.

—	Kompensering kan betraktas som en sista utväg för negativa effekter (med medelhög till hög risk) som inte kan undvikas, minimeras eller utjämnas genom återställande.

Figur 10

Begränsningshierarkin

Källa:

Europeiska kommissionen – Tekniskt stöddokument för miljösäkring av investeringar.

God begränsning är specifik för sammanhanget och platsen, och beror också på den effekt som måste mildras. Exempel på begränsningsåtgärder finns i det tekniska stöddokumentet för miljösäkring av investeringar.

När den projektansvarige kan föreslå genomförbara ytterligare åtgärder bör genomförandepartnern uppmana den projektansvarige att ompröva den kvarstående risken (se checklista 1).

I samarbete med den projektansvarige ska genomförandepartnern på grundval av befintlig dokumentation (miljörapport, tillstånd osv.), när och om sådan finns, tillhandahålla en kvantifiering av återstående effekter som efter begränsning (begränsning till följd av de miljöförfaranden och/eller begränsningsåtgärder som föreslås inom ramen för InvestEU:s hållbarhetssäkring) har medelhög och/eller hög risk.

Vägledning om kvantifiering finns i det tekniska stöddokumentet för miljösäkring av investeringar och i följande tabeller:

Tabell Luft S3 – 1	För påverkan på luftkvaliteten
Tabell Vatten S3 – 3	För påverkan på vattenmiljön
Tabell Land S3 – 1	För påverkan på mark/jord
Tabell Biologisk mångfald S3 – 1 och S3 – 2	För biologisk mångfald
Tabell CC S3 – 1	För bullereffekter
Tabell CC S3 – 2	För lukteffekter

Kvantifiering gör det möjligt för genomförandepartner att förstå omfattningen av (återstående) miljöeffekter efter det att alla begränsningsåtgärder har fastställts och inkluderats i det föreslagna projektet. Kvantifiering är också en förutsättning för att ta med den monetära värderingen av dessa effekter – om det är proportionerligt och rimligt att göra en sådan värdering – i projektets övergripande ekonomiska bedömning.

Såsom diskuteras i det tekniska stöddokumentet för miljösäkring av investeringar och i kommissionens vägledning Guide to Cost Benefit Analysis of Investment Projects (2014) baseras den monetära värderingen av miljöeffekter vanligtvis på begreppet totalt ekonomiskt värde, som består av värden för användning och icke användning (81). Flera värderingstekniker, som ofta (men inte uteslutande) baseras på undersökningar och/eller valexperimentmetoder, kan användas för att mäta den.

Dessa tekniker är vanligtvis resurskrävande (de kräver en stor mängd projektspecifika uppgifter och analyser). Därför används en metod för att överföra värdering av nytta oftare när studier i litteraturen redan innehåller landsspecifika referensvärden (dvs. enhetskostnader) för miljöeffekter som kan användas i värderingsprocessen.

Avsnitten 4–8 i det tekniska stöddokumentet för miljösäkring av investeringar innehåller en översyn av enhetsvärden för att underlätta användningen av metoder för att överföra värdering av nytta vid monetär värdering (82). Dessutom innehåller den kommande handboken för ekonomisk bedömning som GD Regional- och stadspolitik håller på att utarbeta med stöd av Jaspers exempel på god praxis vid ekonomisk bedömning av miljöeffekter för ett antal utvalda sektorer.

Användningen av monetarisering beror därför på flera faktorer, inklusive tillgängliga uppgifter, projektets omfattning, typ av effekt osv.

Tillämpligheten av dessa tekniker överlåts till genomförandepartnerns/den projektansvariges yrkesmässiga bedömning, inklusive om och hur en monetär värdering av miljöeffekterna efter begränsning ska göras i enlighet med proportionalitetsprincipen.

När den monetära värderingen av projektets miljöeffekter genomförs ska den inkluderas i projektets mer omfattande ekonomiska bedömning, som vanligen utförs av genomförandepartnerna när det gäller EU-stödda projekt, vilket diskuteras i kapitel 2.6 (ekonomisk bedömning) i denna vägledning.

2.3.5   Positiv agenda

Projektansvariga uppmanas kraftigt att överväga checklista 2 för en positiv agenda (som tagits fram för varje miljöaspekt, se bilaga 3) för potentiella åtgärder som skulle kunna bidra till att förstärka projektets positiva effekter. Den frivilliga checklistan för en positiv agenda kan användas för alla typer av projekt, även under och över tröskelvärdet, och för alla riskkategorier. Som ett resultat av slutförandet av checklistan för en positiv agenda uppmanas de projektansvariga att föreslå ytterligare åtgärder för att förbättra transaktionens miljöprestanda. När ytterligare åtgärder för att förbättra projektets miljöprestanda identifieras och inkluderas i projektet uppmuntras de projektansvariga att kvantifiera de positiva effekterna och – när det är proportionerligt och rimligt – monetarisera dem så att de kan tas med i projektets övergripande ekonomiska bedömning.

Checklistan för en positiv agenda kan omfatta men är inte begränsad till följande:

—	Luft (främjande av energieffektivitet och användning av förnybara energikällor, minimering av förorenande utsläpp och användning av farliga ämnen).

—	Vattenmiljö (förbättring av kvaliteten på sötvatten och havsvatten, främjande av effektiv vattenanvändning, begränsning av uttag och utsläpp).

—	Mark och jord (främjande av minskad erosion, förbättring av markens innehåll av organiskt material och biologisk mångfald, minskad markförstöring, sanering av förorenade områden).

—	Biologisk mångfald (bevarande av områden med stor biologisk mångfald och/eller skyddade områden, återställande av biologisk mångfald och ekosystem, ökad resiliens hos ekosystem, kontroll eller avlägsnande av främmande arter, bevarande av inhemska arter eller genetisk mångfald).

—	Buller (minskning av bullernivåer).

—	Lukt (minskning av illaluktande utsläpp).

2.3.6   Rapportering och övervakning

Såsom beskrivs i kapitel 4 ska genomförandepartnern i slutet av miljögranskningen och miljösäkringen förse InvestEU:s investeringskommitté med en sammanfattning av hållbarhetssäkringen, som omfattar följande centrala delar:

—	En bekräftelse av efterlevnaden av EU:s centrala miljölagstiftning för alla projekt (se checklista 0).

—

Resultatet av en eventuell granskning: — Om det finns några effekter som identifierats som medel- och/eller högriskeffekter (kolumn 4 i checklista 1). — Eventuella (ytterligare) frivilliga begränsningsåtgärder för dessa medel- och/eller högriskeffekter (kolumn 5 i checklista 1) och huruvida risken minskas till följd av dessa.

—	Den (kvarstående) risken efter eventuella ytterligare begränsningsåtgärder som föreslagits i samband med InvestEU-säkringen (kolumn 6 i checklista 1).

—	En bedömning (helst kvantifierad) av återstående medel- och/eller högriskeffekter (kolumn 6 i checklista 1) och även, när det är proportionerligt (dvs. rimligt och möjligt), en monetarisering av dessa effekter.

—	Eventuella överväganden som rör den positiva agendan (se checklista 2).

Inom ramen för den övervakning som krävs enligt InvestEU bör genomförandepartnerna bekräfta och rapportera följande på grundval av den övervakning som utförts som en del av deras interna förfaranden och/eller som begärts till de projektansvariga:

—	Alla betydande ändringar av säkringsresultatet, enligt den ursprungliga rapporten, som skulle bli följden av att tillståndsförfarandena avslutas.

—	Genomförande av begränsningsåtgärder i samband med negativa effekter och högriskeffekter.

—	Att den projektansvarige uppfyller eventuella miljövillkor och åtaganden.

2.4   Den sociala dimensionen

2.4.1   Allmän metod för social hållbarhetssäkring

InvestEU:s finansierings- och investeringstransaktioner syftar till att skapa positiva sociala effekter för samhället i stort. Det kan dock också finnas projekt som har negativa konsekvenser för vissa individer eller samhällen. Det kan till exempel finnas ett infrastrukturprojekt som kan bidra till att öka den geografiska ojämlikheten eller försämra folkhälsan genom exempelvis förändrad markanvändning och/eller inverkan på olika aspekter av medborgarnas liv. Potentiella effekter som påverkar de sociala förhållandena negativt bör identifieras så tidigt som möjligt, och om möjligt bör utformningen av dessa projekt anpassas för att undvika eller minimera dessa effekter och/eller lämpliga begränsningsåtgärder fastställas för att hantera de oundvikliga effekterna. Säkringsprocessen kommer att säkerställa att dessa situationer identifieras, bedöms och hanteras på lämpligt sätt av de projektansvariga.

Branschstandarderna för bedömning av den sociala dimensionen är i stort sett anpassade till varandra. De varierar dock fortfarande något mellan olika marknadsaktörer. Den inledande granskningen av transaktioner bör i så stor utsträckning som möjligt syfta till att identifiera direkta, indirekta och kumulativa effekter på väsentliga sociala aspekter. Social säkring, dvs. förbättring av det ursprungliga förslaget, skulle bidra till att minimera de negativa effekterna och maximera fördelarna för den sociala dimensionen där det behövs.

För att uppnå detta bör översynen av projektens sociala aspekter åtminstone omfatta följande centrala delar:

—	Granskning och fastställande av projektens positiva effekter och därmed förknippade risker.

—	Kategorisering av risker för direktfinansierade projekt över tröskelvärdet på grundval av en bedömning av potentiella negativa effekter.

—	Granskning av projektens sociala resultat på grundval av de kriterier för sociala granskning som beskrivs i följande avsnitt och införande av eventuella villkor för projektet vid behov.

—	Rekommendationer för att öka de positiva sociala effekterna på grundval av checklistan för en positiv agenda som beskrivs i kapitel 2.4.6 i denna vägledning.

Följande flödesschema visar processen för social hållbarhetssäkring i sin helhet.

2.4.2   Rättslig efterlevnadsram för den sociala dimensionen

Genom sin utformning kommer InvestEU också att bidra till den sociala hållbarheten i EU genom att främja ekonomins förnyelse, skapandet av arbetstillfällen av hög kvalitet och bättre levnads- och arbetsvillkor. EU:s och medlemsstaternas rättsliga krav för projekt och transaktioner som ska stödjas inom något av politikområdena för InvestEU-fonden utgör en skyddsgrund för att uppnå socialt hållbara effekter.

På samma sätt som med miljöaspekterna utgör den relevanta sociallagstiftningen en solid grund för processen för social hållbarhetssäkring. EU har en stark rättslig ram som garanterar EU-medborgarnas rättigheter som medborgare, arbetstagare (oavsett nationalitet) och intressenter på många områden, bland annat hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, arbetsvillkor, offentliggörande av information och samråd med arbetstagare och allmänheten, jämställdhet och icke-diskriminering (83). Jämfört med miljölagstiftningen är dock EU:s befogenheter på det sociala området mer begränsade och sociala aspekter behandlas främst genom nationell lagstiftning. InvestEU-förordningen innehåller dock ett särskilt krav på att bedöma projektens sociala effekter, inbegripet för jämställdheten, den sociala delaktigheten i vissa områden eller för vissa befolkningsgrupper och den ekonomiska utvecklingen i områden och sektorer som berörs av strukturella utmaningar, såsom behovet av utfasning av fossila bränslen i ekonomin.

Med beaktande av efterlevnaden av relevant nationell lagstiftning och EU-lagstiftning på dessa områden kommer därför strävandet efter sociala framsteg genom InvestEU-insatser att ligga till grund för den sociala hållbarhetssäkringen. Granskningen av efterlevnaden kommer att fortsätta under hela processen eftersom alla relevanta rättsliga krav kanske inte är kända i ett tidigt skede (se den rättsliga ramen för efterlevnad i bilaga 1) (84). Därför förväntas den projektansvarige säkerställa efterlevnad av lagstiftningen, vara uppmärksam på alternativen för en positiv agenda (se kapitel 2.4.6) och på begäran lägga fram bevis för genomförandepartnerna (85).

2.4.3   Social granskning av transaktioner

Efter kontrollen av efterlevnaden av lagstiftningen och beroende på investeringens totala projektkostnad går transaktionerna vidare till granskningssteget.

För att fastställa de potentiella sociala effekternas och riskernas omfattning och komplexitet ska genomförandepartnern granska det föreslagna projektet. De sociala frågornas omfattning och komplexitet varierar från projekt till projekt. Projekten kan ha både negativa och positiva sociala effekter. Genomförandepartnern måste se till att i) projektens negativa sociala effekter identifieras genom den granskningsprocess som beskrivs nedan och ii) att deras positiva sociala effekter uppmuntras genom att checklistan för en positiv agenda används (86). Alla möjligheter till maximering av positiva effekter som kan identifieras som en del av granskningen bör också beaktas.

När genomförandepartnerna genomför processen för social hållbarhetssäkring kommer de att bygga vidare på och använda sina befintliga standarder och förfaranden och vid behov komplettera dem på grundval av kraven i denna vägledning.

För projekt under tröskelvärdet på 10 miljoner euro avslutas i princip säkringsprocessen här. För projekt som ligger under tröskelvärdet och som är föremål för en bedömning enligt MKB-direktivet (87) ska vissa sociala aspekter bedömas som en del av MKB-processen. I så fall uppmanas genomförandepartnerna kraftigt att komplettera MKB-processen med den sociala granskning som presenteras i denna vägledning. De uppmanas också kraftigt att på grundval av checklistan för en positiv agenda överväga rekommendationerna för att öka de positiva sociala effekterna, oberoende av projektets storlek. I vilket fall som helst måste minimiskyddsåtgärder som rör arbete, hälsa, säkerhet och andra relevanta krav på social hållbarhet som fastställs i unionsrätten respekteras.

För projekt över tröskelvärdet på 10 miljoner euro ska projektet granskas med avseende på relevanta sociala effekter och risker. Följande kommer att betraktas som de viktigaste sociala aspekter som ska beaktas vid en förhandsbedömning av den sociala dimensionen:

1.	Arbetsförhållanden och arbetsvillkor.

2.	Arbetsmiljö, folkhälsa, säkerhet och trygghet.

3.	Skydd och inkludering av utsatta personer och/eller grupper (88).

4.	Jämställdhet.

5.	Markförvärv och expropriation (89).

6.	Skydd av kulturarvet.

7.	Berörda parters deltagande (90).

Den inledande granskningen av projekt är avsedd att vägleda den projektansvarige att så långt som möjligt överväga, och genomförandepartnern att identifiera, de viktigaste sociala effekterna och riskerna som projektet förväntas medföra. I samband med detta bör genomförandepartnern också beakta den projektansvariges kapacitet, sammanhanget, platsen, sektorn och typen av projekt.

Processen för social granskning kommer att beaktas tillsammans med klimat- och miljöaspekterna och ta hänsyn till alla relevanta sociala aspekter från MKB-processen när det gäller transaktioner som är föremål för en bedömning enligt MKB-direktivet. De sociala aspekterna kommer att motsvara de relevanta kraven för projektansvariga på säkringsstadiet. Den information som lämnas bör göra det möjligt för genomförandepartnerna att säkerställa att inga uppenbara överträdelser förekommer och att inga utredningar pågår. Den inledande granskningen av dessa aspekter bör också uppmuntra genomförandepartnern att föreslå förbättringar av projektutformningen, inklusive tekniskt stöd, för att hantera potentiella negativa effekter och/eller maximera de positiva effekterna.

Genomförandepartnern kan, som ett resultat av InvestEU-granskningen, konstatera att en eller flera av de sociala aspekter som beskrivs nedan inte behandlas tillräckligt och medför medelhöga eller höga risker enligt den riskkategorisering som beskrivs i kapitel 2.4.4 i denna vägledning. Om detta sker kommer säkringen att utlösas för området i fråga och slutmottagaren kommer att uppmanas att göra en lämplig ytterligare bedömning och åtgärda situationen.

Arbetsförhållanden och arbetsvillkor

Det övergripande syftet med denna sociala aspekt är att säkerställa skyddet av arbetstagarnas grundläggande rättigheter och främja effektiva relationer mellan arbetstagare och ledning som grundas på utvecklingen av rättvisa arbetsvillkor och i överensstämmelse med nationell lagstiftning om arbete, sysselsättning och social trygghet samt de grundläggande principerna och normerna i EU-lagstiftningen och i ILO:s grundläggande konventioner.

Projektansvariga/slutmottagare, liksom primära leverantörer, kommer att vara skyldiga att följa ovannämnda arbetslagstiftning med avseende på alla som arbetar inom projektet, inklusive heltidsanställda, deltidsanställda, bemanningsanställda, visstidsanställda, säsongsarbetare och migrerande arbetstagare, oavsett om de anställs direkt av kunden eller av en tredje part (91).

I granskningsskedet ska genomförandepartnern

—

fastställa sannolikheten för risker för barnarbete, tvångsarbete, diskriminering och ojämlik behandling av migrerande eller utländska arbetstagare, ojämlikhet mellan könen, diskriminering och/eller begränsningar av föreningsfriheten eller andra risker för kränkningar av grundläggande arbetstagarrättigheter på grund av situationen i landet, sektorn, den projektansvarige, entreprenören eller leveranskedjan (92),

—	överväga om de projektansvariga har en ledningskapacitet som är lämplig för arbetskraften och projektets storlek och som är förenlig med nationell lagstiftning när det gäller konstaterade arbetsmiljörisker.

Arbetsmiljö, folkhälsa, säkerhet och trygghet  (93)

I linje med princip 10 om hälsosam, säker och välanpassad arbetsmiljö samt dataskydd i den europeiska pelaren för sociala rättigheter för arbetstagare är syftet med denna sociala aspekt att säkerställa, främja och skydda hälsan, säkerheten och tryggheten för alla som är inblandade i projektet. Detta bör uppnås genom att man tillhandahåller hälsosamma, säkra och trygga arbetsvillkor, utvärderar och hanterar hälso- och säkerhetsrisker och förebygger eventuella negativa effekter som har att göra med hälsa, säkerhet och trygghet. Särskilda aspekter som ska beaktas under säkringsprocessen gäller säkerhet i samband med farliga material, naturkatastrofer, säkerhet, exponering för sjukdomar, trafiksäkerhet och krisberedskap när detta är nödvändigt och relevant.

I granskningsskedet ska genomförandepartnern

—	fastställa sannolikheten för projektets negativa effekter och risker för arbetsmiljön, folkhälsan, säkerheten och tryggheten (94),

—	ta hänsyn till den projektansvariges ledningskapacitet när det gäller arbetsmiljö, folkhälsa, säkerhet och/eller trygghet i händelse av identifierade negativa effekter och risker.

Skydd och inkludering av utsatta personer och/eller grupper  (95)

I enlighet med principerna 2, 3 och 17 om jämställdhet, lika möjligheter och inkludering av personer med funktionsnedsättning i den europeiska pelaren för sociala rättigheter är det övergripande målet för denna sociala aspekt att försvara och främja utsatta gruppers och/eller enskildas rättigheter och intressen, identifiera eventuella risker och/eller negativa effekter som kan påverka dem och se till att lämpliga åtgärder skyddar dessa grupper och/eller personer under hela projektperioden. När det är relevant bör detta inkludera att hänsyn tas till relevanta skyldigheter och/eller att positiva åtgärder i förekommande fall vidtas för att undanröja hinder för dem som ofta utestängs från utvecklingsprocessen på grund av funktionsnedsättning, så att de kan åtnjuta sina rättigheter och delta fullt ut i samhället och ekonomin.

När det gäller projekt som påverkar urbefolkningar (96) är målet att säkerställa att projektet främjar full respekt för deras rättigheter, strävanden, identitet, kultur och försörjningsmöjligheter och att inleda förhandlingar med ärligt uppsåt med urbefolkningar som påverkas av projektet och få deras fria och väl underbyggda förhandsgodkännande (FPIC, free, prior, and informed consent) (97).

I granskningsskedet ska genomförandepartnern

—

fastställa sannolikheten för att projektet får oproportionerliga negativa konsekvenser för utsatta, marginaliserade och diskriminerade individer och/eller grupper, t.ex. att det förvärrar ojämlikheten genom att exempelvis påverka priserna, tillgängligheten och kvaliteten på tjänster och bostäder, inbegripet energi, utbildning och hälsa,

—

fastställa sannolikheten för risker och/eller negativa konsekvenser som i oproportionerligt hög grad kan påverka personer med funktionsnedsättning när det gäller en rättvis arbetsmiljö, icke-diskriminering, förebyggande av alla former av våld och potentiella hinder för tillgång till tjänster eller projektfördelar (98),

—	fastställa sannolikheten för att projektet påverkar urbefolkningar,

—	om projektet sannolikt kommer att påverka ovannämnda personer eller grupper, ta hänsyn till den projektansvariges förmåga att vidta begränsningsåtgärder så att dessa personer och/eller grupper inte påverkas oproportionerligt av projektet.

Jämställdhet

I enlighet med princip 2 om jämställdhet i den europeiska pelaren för sociala rättigheter är det övergripande syftet med denna sociala aspekt att säkerställa lika möjligheter för kvinnor och män på arbetsplatsen, förebygga all könsdiskriminering, främja likabehandling av kvinnor och män samt införa åtgärder för jämlik vård, trygghet och säkerhet för alla arbetstagare oavsett kön. Även om kvinnors deltagande på arbetsmarknaden har ökat i Europa kvarstår ojämlikheter såsom löneklyftor mellan könen, och detta fortsätter att påverka kvinnors egenmakt. Jämställdhet mellan kvinnor och män är en viktig del av EU:s jämställdhetsstrategi för 2020–2025 (99) och målen för hållbar utveckling (100) och främjar lika möjligheter, ansvarstagande och deltagande för kvinnor och män.

I granskningsskedet ska genomförandepartnern

—	fastställa sannolikheten för att projektet får betydande konsekvenser som kan påverka kvinnor och flickor oproportionerligt eller medföra särskilda könsrelaterade risker eller könsdiskriminerande sociala normer,

—	identifiera sannolikheten för att projektet medför betydande risker för könsdiskriminering och/eller könsrelaterat våld och trakasserier, inklusive tidigare klagomål som rör dessa aspekter, negativ mediebevakning/bevakning av icke-statliga organisationer av projektet och/eller den projektansvarige,

—	beakta den projektansvariges förmåga att hantera risker på lämpligt sätt när sådana identifieras.

Skydd av kulturarvet

Det övergripande syftet med denna aspekt är att bidra till att kulturarvet bevaras inom ramen för InvestEU-projekt, skydda kulturarvet från negativa effekter av projektverksamhet genom att främja konsekvensbedömning och förvaltning av kulturarvet och öka medvetenheten om och uppskattningen av kulturarvet när detta är relevant och genomförbart. Den projektansvarige kommer därför att ha ansvar för förvaltningen av kulturarvet. Detta ansvar kommer att kräva att den projektansvarige vidtar åtgärder för att identifiera, bedöma, fatta och genomföra beslut om inverkan på kulturarvet från transaktioner som stöds av InvestEU-fonden.

I granskningsskedet ska genomförandepartnern

—	fastställa sannolikheten för att projektet påverkar det materiella och/eller immateriella kulturarvet, inklusive kulturarvets betydelse,

—	beakta den projektansvariges förmåga att hantera eventuella identifierade effekter på kulturarvet och samråda med berörda parter om de identifierade effekterna skulle uppstå,

—	beakta yttrandet från den behöriga myndighet som ansvarar för kulturarvet som en del av tillståndsdokumentationen (om sådan finns tillgänglig i detta skede).

Markförvärv och expropriation

Det övergripande syftet med denna sociala aspekt är att främja rätten till adekvata bostäder, till en rimlig levnadsstandard och till fördrivna personers egendom samt att hantera negativa konsekvenser till följd av deras förlust av tillgångar, deras tillgång till tillgångarna och/eller restriktioner för markanvändning. I projekt där fysisk eller ekonomisk förflyttning av människor krävs förväntas den projektansvarige följa tillämplig nationell eller regional lagstiftning om markförvärv och/eller expropriation. Den projektansvarige förväntas också följa EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna (främst artikel 17), den europeiska sociala stadgan (främst artiklarna 31 och 34.3) och den europeiska pelaren för sociala rättigheter nr 19. Särskild uppmärksamhet kommer att ägnas åt projekt som kräver förflyttning av människor som ockuperar eller på annat sätt använder mark eller tillgångar utan formell äganderätt, t.ex. sluminvånare, husockupanter eller andra utsatta grupper.

I granskningsskedet ska genomförandepartnern fastställa

—	sannolikheten för att projektet kräver markförvärv och expropriation,

—	sannolikheten för att projektet kräver förflyttning eller påverkar användningen av mark av informella innehavare eller informella markanvändare.

Berörda parters deltagande  (101)

Det övergripande målet för denna sociala aspekt kommer att vara att främja ett effektivt och inkluderande deltagande av berörda parter som ett sätt att upprätthålla rätten till i) tillgång till miljöinformation, ii) allmänhetens deltagande i beslutsprocessen och iii) tillgång till rättslig prövning (102). Ett sådant deltagande bör stå i proportion till projektets art och omfattning och dess potentiella effekter och risker. Den projektansvarige förväntas hjälpa de behöriga myndigheterna att genomföra det relevanta förfarandet för allmänhetens deltagande, även i ett gränsöverskridande sammanhang.

I granskningsskedet ska genomförandepartnern

—	fastställa sannolikheten för att projektet medför betydande anseenderisker, motstånd från lokalsamhällen eller problem med legat (t.ex. pågående eller förväntade domstolsärenden, klagomål, protester och/eller granskning av organisationer i det civila samhället),

—	beakta den projektansvariges förmåga att låta berörda parter delta på lämpligt sätt, beroende på vad som är relevant, och/eller stödja de behöriga myndigheterna i genomförandet av förfarandet för allmänhetens deltagande i händelse av identifierade risker,

—

på grundval av de miljömässiga och sociala effekter samt risker som identifierats ta hänsyn till den grad av engagemang från berörda parter, inklusive offentliggörande av projektinformation, samråd och tillgång till klagomål, som sannolikt kommer att behövas för projektet eller, i fråga om avancerade projekt, det engagemang från berörda parter som hittills har skett.

2.4.4   Kategorisering av sociala risker

Som ett resultat av granskningsförfarandet, och på grundval av de sociala effekter som identifierats genom detta förfarande, bör genomförandepartnerna kunna fastställa de sociala risknivåerna för det föreslagna projektet. Vid fastställandet av de sociala risknivåerna bör genomförandepartnern också ta hänsyn till de projektansvarigas förmåga att minska dessa sociala effekter och risker.

Denna inledande granskning bör också visa om projektet kan godkännas för stöd genom InvestEU. Om till exempel genomförandepartnern som en följd av granskningen drar slutsatsen att det föreslagna projektet skulle få vissa betydande permanenta effekter som inte kan minskas eller kompenseras, och som medför mycket stora kvarstående sociala risker, kan projektet inte godkännas för finansiering inom ramen för InvestEU. I tabellen nedan ges en översikt över kategoriseringsmetoden för sociala risker innan några begränsningsåtgärder vidtas.

Tabell 4

Kategorisering av sociala risker

Riskkategori	Definition	Exempel på typer av effekter och risker	Möjliga konsekvenser för säkring
Låg risk	Det finns inga, eller endast försumbara, tillfälliga negativa sociala effekter eller vissa permanenta negativa sociala effekter som inte leder till betydande skada och vars inverkan kan begränsas fullt ut.	— Projektet påverkar inte några eller mycket få utsatta personer och/eller grupper. — Projektet medför inga betydande arbetsmiljörisker. — Risken för hälsa och säkerhet är minimal. — Berörda parter har deltagit på ett lämpligt sätt och inga risker har identifierats.	En transaktion av denna typ skulle inte kräva ytterligare säkring.
Medelhög risk	Sociala effekter kan lätt identifieras, men korrigerings- och/eller begränsningsåtgärder förväntas minska eller begränsa de största negativa effekterna.	— Projektet kräver förflyttning av informella bosättare eller markanvändare där undanträngningseffekterna är begränsade och lätt kan åtgärdas med begränsningsåtgärder. — Projektet har en direkt negativ inverkan på utsatta personer där de potentiella effekterna är begränsade och lätt kan åtgärdas genom begränsningsåtgärder. — Risken för hälsa och säkerhet är medelhög. — Projektet kommer sannolikt att få konsekvenser för kulturarvet som kommer att kräva lämpliga begränsningsåtgärder.	En transaktion av denna typ kan kräva ytterligare bedömningar och/eller förvaltningsåtgärder för de identifierade effekterna och riskerna. Den kan också behöva särskilda sociala avtalsvillkor och kräva regelbunden övervakning och/eller rapportering om de identifierade sociala frågorna.
Hög risk	Det kan finnas mycket betydande, negativa och/eller långsiktiga sociala effekter vars allvarlighetsgrad är svår att fastställa i granskningsstadiet.	— Projektet kräver förflyttning av informella bosättare eller markanvändare där undanträngningseffekterna är betydande och kräver lämpliga begränsningsåtgärder. — Projektet har betydande negativa direkta konsekvenser för utsatta personer som kommer att kräva lämpliga begränsningsåtgärder. — Projektet kommer sannolikt att få betydande konsekvenser för urbefolkningar (t.ex. för deras mark, bostäder, försörjningsmöjligheter eller kulturarv). — På grund av landets situation, sektorn, den projektansvarige, entreprenören eller leveranskedjan (103) finns det risk för barnarbete, tvångsarbete, diskriminering och/eller begränsningar av föreningsfriheten eller andra risker för kränkningar av grundläggande arbetstagarrättigheter. — Risken för hälsa och säkerhet är hög. — Projektet kommer att leda till permanent förstörelse av en kulturarvsplats. — Projektet medför en betydande anseenderisk (t.ex. pågående eller förväntade domstolsärenden, klagomål, protester och/eller granskning av organisationer i det civila samhället).	En transaktion av denna typ kräver i allmänhet ytterligare lämpliga bedömningar och förvaltningsåtgärder för de identifierade effekterna och riskerna. Den kan också behöva särskilda sociala avtalsvillkor och kräva regelbunden övervakning och/eller rapportering om de identifierade sociala frågorna.
EJ TILLÄMPLIGT	Signifikansnivån för permanenta sociala effekter eller risker är oacceptabel.	— Projektet är förknippat med användning av barnarbete och tvångsarbete eller skuldslaveri. — Projektet kan leda till att människors individuella rättigheter och friheter begränsas eller till att de mänskliga rättigheterna kränks.	En transaktion av denna typ skulle inte kunna godkännas för finansiering inom ramen för InvestEU.

På grund av projektets sociala risknivå, som fastställts enligt den metod som presenteras ovan, kommer genomförandepartnerna att behöva överväga att gå vidare till säkringsstadiet enligt beskrivningen i nästa avsnitt och genomföra följande åtgärder:

i.

Projekt med hög social risk Det krävs en ingående bedömning av de identifierade sociala effekterna och riskerna och kan bli nödvändigt med begränsnings- eller korrigeringsåtgärder: — Genomförandepartnern identifierar de tillämpliga rättsliga kraven och ser till att den projektansvarige är medveten om och vidtar alla nödvändiga åtgärder för att erhålla alla tillstånd och godkännanden osv. och agerar i enlighet med nationell lagstiftning och internationella standarder. — Genomförandepartnern identifierar potentiella betydande sociala risker, de berörda parter som berörs av projektet samt behöriga myndigheter som ska kontaktas/rådfrågas: a. Ser till att berörda parters deltagande, inbegripet offentliga samråd, har skett enligt de rättsliga kraven och att den tillhörande dokumentationen är allmänt tillgänglig beroende på vad som är tillämpligt. b. Beroende på projektets fas (tidig utformning eller redan godkänt) kan konstruktionsändringar eller begränsningsåtgärder enligt beskrivningen i följande avsnitt rekommenderas. — Den projektansvarige ansvarar för att vid behov genomföra miljökonsekvensbedömningen eller andra undersökningar som genomförandepartnern anser nödvändiga. — Villkor kan finnas i finansieringsavtalet och det kan föreskrivas att de tillstånd och godkännanden som krävs har erhållits, att överenskomna begränsningsåtgärder osv. har genomförts för att utbetalningar ska göras.

ii.

Projekt med medelhög social risk För dessa projekt kommer en begränsad bedömning att krävas på grundval av de områden där specifika effekter har identifierats. En viss nivå av korrigerings-/begränsningsåtgärder kan fortfarande behövas, men omfattningen är begränsad till punktinsatser: a. Genomförandepartnern identifierar de tillämpliga rättsliga kraven och ser till att den projektansvarige är medveten om och vidtar alla nödvändiga åtgärder för att erhålla alla tillstånd och godkännanden, inklusive utarbetandet av MKB-rapporten i förekommande fall osv. b. Social bedömning krävs fortfarande för de berörda områdena. c. Särskilda studier kan krävas av genomförandepartnern för de punktvisa effekter som identifierats. d. Punktvisa begränsnings-/korrigeringsåtgärder kan fortfarande identifieras och genomförandepartnern kan ge den projektansvarige råd om hur de ska genomföras.

iii.	Projekt med låg social risk Dessa projekt är undantagna från den djupgående analysen och ytterligare säkring av den sociala dimensionen. De kan gå vidare till det steg som innebär att checklistan för en positiv agenda beaktas.

2.4.5   Social säkring (104)

När InvestEU-granskningen fastställer att ett projekt har sociala effekter som kräver närmare undersökning ska den sociala dimensionen bli föremål för en bedömning av hållbarhetssäkringen. Med andra ord görs en säkring endast för den eller de aspekter som har konstaterats påverkas avsevärt av den transaktion som får stöd. Om genomförandepartnern i enlighet med artikel 8.5 i InvestEU-förordningen drar slutsatsen att ingen hållbarhetssäkring ska utföras ska han eller hon lämna en motivering till investeringskommittén.

Den projektansvarige/slutmottagaren ska se till att hänsyn till EU-standarder och internationella standarder som är tillämpliga inom de sju områden som nämns i kapitel 2.4.2 tas på lämpligt sätt vid utformningen av nya projekt och för projekt i ett tidigt utvecklingsskede. Effekterna ska bedömas och hanteringen av dem integreras med andra delar av miljöbedömningen och/eller den sociala bedömningen för att stödja en holistisk och övergripande strategi för riskhantering (i den mån det är möjligt).

Faktorer som påverkar projektet och som ska beaktas i ett sådant företag är bland annat följande (även om de inte är uttömmande):

—	Den projektansvariges förmåga att hantera de identifierade effekterna och tillhörande interna standarder och praxis.

—	Effekternas allvar, som definieras som en funktion av omfattningen (dvs. typen av effekt), omfattningen (dvs. antalet personer som påverkas och effekternas varaktighet) och graden av korrigeringsbarhet (dvs. i vilken utsträckning effekterna kan undvikas eller begränsas).

—	Tidigare resultat för entreprenörer samt offentliga/privata säkerhetsleverantörer som är knutna till projektet.

—	Eventuella problem med legat.

De projekt som anses ha medelhög och hög social risk kommer att bli föremål för ytterligare säkring mot samma sociala aspekter för att

i)	genomföra ytterligare lämpliga konsekvensbedömningar eller relevanta studier och/eller

ii)	utveckla lämpliga begränsningsåtgärder för de effekter som identifierats på granskningsstadiet.

Social säkring baserad på de sociala aspekterna kommer att utföras enligt följande.

Arbetsförhållanden och arbetsvillkor. Inom ramen för denna aspekt kommer genomförandepartnern att kontrollera att projektet har de system som krävs för att säkerställa att relevanta EU-regler och internationella regler om arbetsförhållanden och arbetsvillkor följs. Om det finns några potentiellt betydande risker och effekter kopplade till de projektanställdas individuella och/eller kollektiva arbetstagarrättigheter bör lämplig ytterligare bedömning göras och lämpliga begränsningsåtgärder vidtas. För projekt med hög arbetsmiljörisk kan genomförandepartnern i förekommande fall från den projektansvarige begära in de senaste rapporterna eller yttrandena från den nationella yrkesinspektionen, användningen av arbetsbedömningar under projektförberedelserna eller regelbundna arbetsrevisioner under projektets genomförande.

Om bedömningar bekräftar de potentiella effekterna och riskerna bör den projektansvarige vidta åtgärder för att rätta till dessa. Beroende på det berörda området kan den projektansvarige behöva införa förfaranden för att säkerställa att arbetstagarnas avtalsenliga rättigheter är väletablerade och respekterade, att klagomålsmekanismer finns på plats och att det finns ett bra kommunikationssystem för att arbetstagarna ska kunna få tillgång till tillgängliga mekanismer.

Genomförandepartnern kommer särskilt att bedöma om den projektansvarige har infört interna förfaranden som står i proportion till projektets storlek och typ, beroende på vad som är relevant, när det gäller

—	personalpolitik, t.ex. antagande och upprätthållande av skriftliga personalpolitiska strategier och förvaltningssystem eller förvaltningsförfaranden som bland annat omfattar risker för barnarbete och tvångsarbete,

—

riktlinjer för icke-diskriminering och lika möjligheter, dvs. anställningsbeslut på grundval av personliga egenskaper som inte har något samband med yrkeskraven i sig, t.ex. kön, ras, nationalitet, politisk åskådning, invandrarstatus, fackföreningstillhörighet, etniskt, socialt eller inhemskt ursprung, religion eller övertygelse, civilstånd eller familjestatus, funktionshinder, ålder, sexuell läggning eller könsidentitet,

—	förekomsten av en klagomålsmekanism eller alternativa kanaler som gör det möjligt för arbetstagare att ta upp problem på arbetsplatsen.

Exempel på säkring för arbetsförhållanden och arbetsvillkor
Identifierade effekter och risker	Exempel på möjliga ytterligare bedömningar om risker identifieras	Exempel på potentiella begränsningsåtgärder om risker identifieras
Personal, arbetskraft och avtalsarrangemang — Ett stort antal migrerande arbetstagare [utom högkvalificerade utvandrare] som är anställda på andra villkor än de egna medborgarna. Arbetstagarengagemang och föreningsfrihet — Det finns (offentliga) påståenden om diskriminering eller repressalier mot fackföreningsmedlemmar. Former av tvång — Arbetstagarnas handlingar behålls av arbetsgivaren — Arbetstagarna måste betala en rekryteringsavgift eller betala tillbaka resekostnader till arbetsgivaren. Unga arbetstagare — Ungdomar under 18 år arbetar i projektet.	För ett projekt i ett tidigt skede kan en arbetsbedömning göras för att identifiera och ytterligare bedöma arbetsmiljörisker. För projekt i genomförandefasen skulle arbetsbesiktningar kunna genomföras med jämna mellanrum.	Lämpliga åtgärder för att komma till rätta med upplevda brister (t.ex. att migrerande arbetstagare anställs på samma villkor som lokal arbetskraft och rekryteras rättvist) och indikatorer för rapportering om förbättringar (t.ex. förbättrade arbetsvillkor, stöd till utsatta grupper). Särskild uppmärksamhet kan behöva ägnas åt hur entreprenörer, underentreprenörer och/eller leverantörer behandlar sin arbetskraft. Åtgärder för att säkerställa lägsta godtagbara standarder kan avtalas mellan genomförandepartnern och den projektansvarige före utbetalningen och införas i avtalet på ett sätt som är tillfredsställande för genomförandepartnern.

Arbetsmiljö, folkhälsa, säkerhet och trygghet. Inom ramen för denna sociala aspekt kommer genomförandepartnern att kontrollera om projektansvariga/slutmottagare skyddar och främjar arbetstagarnas hälsa och säkerhet genom att upprätta lämpliga förvaltningsplaner och åtgärder för hälsosamma och säkra arbetsvillkor samt hälso-, skydds- och säkerhetsrisker för samhällen och konsumenter som påverkas av projektet under dess livscykel, både av rutinmässig och icke-rutinmässig verksamhet.

Genomförandepartnern bör t.ex. kontrollera och kräva att den projektansvarige/slutmottagaren ser till att arbetstagarna har tillgång till lämplig utrustning för att säkerställa att de skyddas under projektets genomförande, att det finns förfaranden för att hantera hälso- och säkerhetsfrågor och att det finns relevanta mekanismer för ekonomisk ersättning.

Genomförandepartnern kommer särskilt att kontrollera att slutmottagaren har följande, beroende på vad som är relevant och står i proportion till projektets storlek och typ:

—	En riskbedömning för att utvärdera hot och negativa effekter på arbetsmiljön, folkhälsan, säkerheten och tryggheten i samband med projektverksamheten.

—	En plan för hantering av hälsa och säkerhet som bör uppdateras regelbundet.

—

Lämplig personlig skyddsutrustning för arbetstagarna för att säkerställa att de skyddas under projektets genomförande. Varje person som är närvarande på projektplatserna, inklusive arbetstagare, besökare, kunder, klienter och underentreprenörer, bör ha lämplig utrustning i enlighet med planen för hantering av hälsa och säkerhet.

—	God tillsyn under projektets hela livscykel som garanterar arbetstagarnas hälsa och säkerhet.

—	Krisberedskap i samband med projektverksamhet i samarbete med lokala myndigheter och berörda samhällen för att kunna vidta effektiva åtgärder i nödsituationer.

—	En bedömning av risken för överförbara sjukdomar, inklusive covid-19, och en förvaltningsplan i händelse av sjukdomar av covid-typ som identifieras under projektuppföljningen.

Exempel på säkring för arbetsmiljö, folkhälsa, säkerhet och trygghet
Identifierad effekt och risk	Exempel på möjliga ytterligare bedömningar om risker identifieras	Exempel på potentiella begränsningsåtgärder om risker identifieras
— Projektet har betydande hälsoeffekter på lokalbefolkningen. — Medelhöga eller höga arbetsmiljörisker.	Bedömning av relevanta arbetsmiljörisker och/eller folkhälso- och säkerhetsrisker i form av fristående eller bredare bedömningar och rapporter (t.ex. MKB-rapporten).	Utarbetande och genomförande av relevanta planer för hantering av hälsa och säkerhet, inklusive relevanta beredskaps- och insatsplaner för nödsituationer samt planer för att förebygga och begränsa sjukdomar, trafikförvaltningsplaner, säkerhetshanteringsplaner och planer för tillströmningshantering. Detta kan även omfatta lämplig utbildning och uppförandekoder för säkerhetsstyrkor och alla andra arrangemang för säkerhetshantering på plats.

Skydd och inkludering av utsatta personer och/eller grupper. Inom ramen för denna sociala aspekt kommer genomförandepartnern att vidta nödvändiga åtgärder för att identifiera och undvika potentiella risker och effekter som projektet kan medföra på livet och försörjningsmöjligheterna för utsatta, marginaliserade eller diskriminerade personer och grupper samt urbefolkningar. Om det inte är möjligt att undvika dessa effekter och risker, tillsammans med den projektansvarige, kommer genomförandepartnern att vidta åtgärder för att minska, minimera, mildra eller effektivt kompensera/korrigera sådana effekter. Denna kontroll bör ta hänsyn till vilken typ av investering som föreslås få InvestEU-stöd med hänsyn till att den är mer relevant för specifika projekt (t.ex. social infrastruktur). Vid potentiella effekter på urbefolkningar kommer genomförandepartnern att kräva att de projektansvariga kontrollerar deras närvaro i eller deras kollektiva anknytning till ett föreslaget projektområde. Om de befinner sig där kommer de projektansvariga att utarbeta ett fritt och väl underbyggt förhandsgodkännande och lämpliga planer för begränsning och kompensation av effekterna, inklusive mekanismer för fördelning av nytta.

Genomförandepartnern kommer särskilt att kontrollera att slutmottagaren har följande, beroende på vad som är relevant och står i proportion till projektets storlek och typ:

—	Lämpliga åtgärder för att undvika och/eller minimera risker och negativa konsekvenser för utsatta personer och/eller grupper, inklusive personer med funktionsnedsättning (t.ex. garantera likabehandling och undvika och/eller minimera diskrimineringseffekter under hela projektcykeln).

—

För projekt som påverkar urbefolkningar: i) en tillfredsställande process för ett fritt och väl underbyggt förhandsgodkännande, ii) en lämplig plan för begränsning av effekter och/eller vinstdelning med urbefolkningarna, iii) ett undertecknat avtal som bekräftar urbefolkningarnas godkännande (villkorat eller villkorslöst) av projektet med tillhörande plan (som måste vara realistisk och budgeterad på lämpligt sätt).

Exempel på säkring för skydd och inkludering av utsatta personer och/eller grupper
Identifierad effekt och risk	Exempel på möjliga ytterligare bedömningar om risker identifieras	Exempel på potentiella begränsningsåtgärder om risker identifieras
— Potentiella oproportionerliga negativa effekter av projektverksamhet och/eller tillhörande anläggningar på utsatta grupper, inbegripet urbefolkningar. — Projektet kan ytterligare förstärka hindren för tillgång till tjänster för redan marginaliserade och utestängda personer och/eller grupper, t.ex. personer med funktionsnedsättning.	En social bedömning (fristående eller som en del av miljökonsekvensbedömningen) som omfattar typ, omfattning, art och betydelse av både positiva och negativa effekter av projektet på dessa personer och/eller grupper (105). När projekten påverkar urbefolkningar skulle det vara motiverat med en social bedömning som är anpassad till urbefolkningarnas kulturella och socioekonomiska särdrag och känslighet.	— Åtgärder för att undvika, minimera, begränsa eller korrigera negativa effekter och, när så är lämpligt, förstärka de positiva effekterna för utsatta personer och/eller grupper inklusive identifiering av möjligheter och åtgärder för att främja metoder för vinstdelning med de berörda samhällena, inbegripet dessa grupper. — Om insatsen påverkar urbefolkningar bör det finnas i) en tillfredsställande process för ett fritt och väl underbyggt förhandsgodkännande, ii) en lämplig plan för begränsning av effekter och/eller vinstdelning med urbefolkningarna och iii) ett undertecknat avtal som bekräftar urbefolkningarnas godkännande (villkorat eller villkorslöst) av projektet med tillhörande plan, som måste vara realistisk och budgeterad på lämpligt sätt.

Jämställdhet. När det gäller projekt där potentiella negativa könsrelaterade effekter och risker identifieras kommer genomförandepartnern att kräva att den projektansvarige ytterligare utvärderar investeringarnas potentiella effekter på både kvinnor och män och därigenom gör det möjligt att lyfta fram rådande ojämlikhet, löneskillnader, diskriminering, utmaningar, sårbarheter och andra dolda risker för att vålla skada som är relevanta för en transaktion.

Den projektansvarige kommer också att åläggas att identifiera eventuella och relevanta genusmedvetna korrigeringsåtgärder och åtgärder för att effektivt förebygga och ta itu med alla former av våld, trakasserier, inklusive sexuella trakasserier, utnyttjande och övergrepp, könsrelaterat våld, mobbning, hot och/eller utnyttjande. Sådana åtgärder kan omfatta men är inte begränsade till att i) utveckla en stödjande organisationskultur som tar rapporter om könsrelaterat våld och sexuella trakasserier, utnyttjande och övergrepp på allvar, ii) ha tillgängliga klagomålsmekanismer för arbetstagare, tjänsteanvändare och samhällsgrupper för att rapportera incidenter eller uppmärksamma könsrelaterat våld och sexuella trakasserier, utnyttjande och övergrepp och iii) tillhandahålla utbildning och medvetandehöjande aktiviteter för anställda och externa intressenter så att de kan lära sig om företagets nolltolerans för könsrelaterat våld och sexuella trakasserier, utnyttjande och övergrepp och om vad som utgör könsrelaterat våld och sexuella trakasserier, utnyttjande och övergrepp.

Närmare bestämt kommer genomförandepartnern att kontrollera att den projektansvarige/slutmottagaren har inrättat följande, om detta är relevant och står i proportion till projektets storlek och typ:

—

Riktlinjer och förfaranden för att säkerställa likabehandling av kvinnor och män, förebygga könsrelaterat våld och trakasserier och förebygga alla former av könsdiskriminering under hela projektcykeln. Dessa riktlinjer och förfaranden kan inbegripa en företagspolicy för jämställdhet, mångfald och inkludering, som omfattar könsrelaterat våld och trakasserier, antingen som en separat policy eller som en del av bredare policyer.

—	Lämpliga motåtgärder vid alla former av våld, t.ex. könsrelaterat våld, hot, utnyttjande, mobbning, trakasserier, inklusive sexuella trakasserier och/eller övergrepp.

Exempel på säkring för jämställdhet
Identifierad effekt och risk	Exempel på möjliga ytterligare bedömningar om risker identifieras	Exempel på potentiella begränsningsåtgärder om risker identifieras
— Projektet ökar kvinnors utsatthet på grund av problem såsom diskriminering, sociala attityder och marginalisering i fråga om beslutsfattande. — Diskriminering och ojämlika möjligheter inom den projektrelaterade arbetskraften och risk för könsrelaterat våld och sexuella trakasserier, utnyttjande och övergrepp i projektsammanhanget.	En könsanalys kan göras för att bedöma den inverkan som transaktionen kan ha på kvinnor och män samt på genusförhållanden (de ekonomiska och sociala förhållanden mellan män och kvinnor som byggs upp och förstärks av sociala institutioner).	— En handlingsplan för jämställdhet eller ett liknande dokument som beskriver de insatser som tar itu med bristande jämställdhet och tillgodoser kvinnors och mäns olika behov. — Jämställdhetsplaner och kvinnors meningsfulla deltagande i utformningen och genomförandet av projekt. — Utveckling av effektiva system, strategier och uppförandekoder för att minska riskerna för könsrelaterat våld och sexuella trakasserier, utnyttjande och övergrepp.

Markförvärv och expropriation. För projekt som kräver markförvärv eller expropriation ska genomförandepartnern samla in relevant information från den projektansvarige om projektets efterlevnad av tillämplig nationell eller regional lagstiftning om markförvärv och/eller expropriation, beroende på vad som är relevant.

För projekt som påverkar samhällens användning av eller tillgång till naturresurser bör genomförandepartnern kontrollera om sådana effekter vederbörligen bedömts och begränsats i tillgängliga rapporter (t.ex. MKB-rapporten). Om dessa effekter inte beaktats bör genomförandepartnerna be de projektansvariga att göra relevanta bedömningar.

För projekt som kräver förflyttning av personer som nyttjar mark eller tillgångar utan formell äganderätt, t.ex. sluminvånare eller husockupanter, ska genomförandepartnern kontrollera att slutmottagaren har följande, om detta är relevant och står i proportion till projektets storlek:

—

En dokumenterad strategi för hantering av tvångsförflyttning, genomförande- och övervakningsarrangemang som ska antas för att säkerställa att processen genomförs enligt tillämplig nationell eller regional lagstiftning om markförvärv och/eller expropriation och EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna (artikel 17), den europeiska sociala stadgan (främst artiklarna 31 och 34.3) och den europeiska pelaren för sociala rättigheter (princip nr 19).

Exempel på säkring för markförvärv och tvångsförflyttning
Identifierad effekt och risk	Möjlig ytterligare bedömning om risker identifieras	Potentiella begränsningsåtgärder om risker identifieras
Fysisk eller ekonomisk förflyttning av personer utan äganderätt, husockupanter eller sluminvånare.	I vissa fall kan det behövas en inventering (106) och en socioekonomisk referensundersökning (107) för att fastställa antalet personer som ska förflyttas, försörjningsmöjligheter som påverkas och egendom som ska kompenseras.	Begränsnings- och/eller kompensationsåtgärder (eventuellt i form av en handlingsplan) för att säkerställa att levnadsvillkoren för dem som påverkas av projektet åtminstone återställs och i idealfallet förbättras.

Kulturarvet. Inom ramen för denna sociala aspekt kommer genomförandepartnern att se till att den projektansvarige/slutmottagaren integrerar förvaltning av kulturarvet i sina transaktioner för att undvika eller mildra de negativa effekterna av deras projekt/verksamhet på kulturarvet. Om sådana effekter är oundvikliga kommer genomförandepartnern att införa krav för att stödja bevarandet av kulturarvet från negativa effekter i samband med InvestEU-transaktioner genom att främja en konsekvensbedömning och förvaltning av kulturarvet, en rättvis fördelning av fördelarna med användningen av kulturarvet samt medvetenhet om och uppskattning av kulturarvet. När det gäller projekt som kräver en miljökonsekvensbedömning kommer de aspekter som rör inverkan på det materiella kulturarvet (dvs. fysiska kulturresurser) att behandlas i tillståndsförfarandet, och informationen bör finnas tillgänglig i MKB-rapporten.

I detta syfte kommer genomförandepartnern att kontrollera att den projektansvarige/slutmottagaren, beroende på vad som är relevant, har följande:

—	En bedömning av projektets inverkan på det materiella och immateriella kulturarvet, inklusive kulturarvets betydelse.

—	Ett yttrande från den behöriga myndighet som ansvarar för kulturarvet och en bekräftelse på att berörda parter har rådfrågats.

—	Begränsningsåtgärder och genomförande av ett förfarande och ett program för när kulturarvsresurser upptäcks (så kallade chance finds).

Exempel på säkring för kulturarvet
Identifierad effekt och risk	Exempel på möjliga ytterligare bedömningar om risker identifieras	Exempel på potentiella begränsningsåtgärder om risker identifieras
— Insatsen omfattar omfattande utgrävningar, rivningar, markrörelser, översvämningar eller andra förändringar i den fysiska miljön. — Insatsen är belägen på, eller i närheten av, en kulturarvsplats som erkänts av insatslandet. — Insatsen har negativa effekter på lokalsamhällenas kultur, kunskap och sedvänjor.	En expertbedömning av kulturarvets betydelse, kraven i nationell lagstiftning och relevanta internationella konventioner samt resultaten av samråden med berörda samhällen. Bedömningen och begränsningen av effekterna på kulturarvet kommer att göras i enlighet med relevanta bestämmelser i nationella och/eller lokala lagar, bestämmelser och förvaltningsplaner för skyddade områden, nationella skyldigheter enligt internationell rätt och internationellt erkänd god praxis.	— Lämpliga begränsningsåtgärder för att minska och mildra eventuella negativa effekter på kulturarvet, tillsammans med tidsplanen för genomförandet och den budget som krävs för sådana åtgärder. — Fastställande av bestämmelser för hantering av så kallade chance finds. — Förfaranden och system för att förvalta kulturarvet på ett sätt som är anpassat till det operativa sammanhanget och kulturarvet. — Integrering av hänsyn till förvaltning av kulturarvet i alla relevanta operativa planer och förfaranden, t.ex. tillståndssystem för markstörning, personalpolitik samt hälso- och säkerhetsförfaranden.

Berörda parters deltagande. Inom ramen för denna sociala aspekt kommer genomförandepartnern att se till att de föreslagna projekten har förfaranden för berörda parters deltagande som står i proportion till projektets miljömässiga och sociala risker. Dessa förfaranden bör bygga på en inkluderande och systematisk strategi för att på ett konstruktivt sätt samarbeta med berörda parter. Genomförandepartnern kommer att bedöma om den projektansvarige samarbetar med berörda parter i ett tidigt skede i beslutsprocessen i miljöfrågor, när alla alternativ fortfarande är öppna, för att möjliggöra ett meningsfullt bidrag och se till att deras åsikter, intressen och farhågor beaktas för att nå ett optimalt resultat.

För projekt där det finns rättsliga krav på allmänhetens deltagande bör genomförandepartnern samla in information om den pågående eller planerade dialogen mellan den projektansvarige, de berörda samhällena och andra berörda parter under projektets hela livscykel.

Projekt som är särskilt komplexa eller medför betydande risker kan kräva att det upprättas en plan för berörda parters deltagande eller en motsvarande dokumenterad process för att identifiera de viktigaste berörda parterna och fastställa rätt former och nivåer för deltagande.

Närmare bestämt kommer genomförandepartnern att kontrollera att den projektansvarige/slutmottagaren, om detta är relevant och står i proportion till projektets omfattning och effekter, har följande:

—

Bevis för att den relevanta informationen lämnas ut i tid, antingen elektroniskt eller på annat lämpligt sätt, så att allmänheten enkelt och effektivt kan få tillgång till den. Denna information omfattar syftet med projektet, dess risker, negativa effekter och möjligheter, förfarandet för berörda parters deltagande, klagomålsmekanismen och, vid behov, de planerade offentliga samråden.

—	Detaljerade arrangemang för samrådsprocessen, i tillämpliga fall även i gränsöverskridande sammanhang.

—	En sammanfattning av resultaten av det övergripande samrådsförfarandet och hur dessa resultat har införlivats eller på annat sätt behandlats i enlighet med beslutet/besluten från de relevanta behöriga myndigheterna som uppfyller kraven i EU:s rättsliga ram.

—	En plan för berörda parters deltagande eller en motsvarande dokumenterad process för att fastställa strategier för samarbete med berörda parter. Detta dokument bör uppdateras under projektets genomförande om det sker några förändringar.

—	Tillgång till en effektiv klagomålsmekanism för att ta upp berörda parters farhågor och säkerställa ett bra förfarande för klagomålshantering, inbegripet sekretess och skyddsåtgärder när så behövs.

—	Planerade åtgärder för att undersöka eventuella påståenden om olagliga eller otillbörliga handlingar som påverkar berörda parter. Lämpliga åtgärder bör vidtas, inklusive vid behov en rapport till de behöriga myndigheterna för att undvika upprepningar.

Exempel på säkring för berörda parters deltagande
Identifierad effekt och risk	Exempel på möjliga ytterligare bedömningar om risker identifieras	Exempel på potentiella begränsningsåtgärder om risker identifieras
— Betydande miljömässiga och/eller sociala effekter som kräver offentliggörande av projektinformation och/eller allmänhetens deltagande. — Insatsen medför stora anseenderisker, motstånd från lokalsamhällenas sida eller problem med legat.	Utöver de rättsliga kraven skulle en god praxis vara att genomföra en intressentanalys för att identifiera, analysera och dokumentera de olika intressenterna, både de som direkt eller indirekt påverkas positivt eller negativt av projektet och de som kan ha ett intresse i eller kan påverka projektet (andra berörda parter). Detta kan göras som en del av MKB-processen.	— För komplexa och riskfyllda projekt: en plan för berörda parters deltagande eller ett likvärdigt dokument som beskriver hela förfarandet för berörda parters deltagande för projektet, anger verksamheter, beskriver roller, resurser och en tidslinje och fungerar som ett vägledande dokument under hela projektcykeln. — En klagomålsmekanism på projektnivå för att ta emot och underlätta prövning av problem och klagomål från berörda parter under hela projektcykeln.

2.4.6   Positiv agenda

Syftet med den nuvarande hållbarhetssäkringsprocessen är att säkerställa att projekt som stöds av InvestEU granskas på ett adekvat sätt med hjälp av en minimiuppsättning sociala kriterier. Denna process kommer att genomföras i många olika sammanhang, med projektansvariga och finansiella motparter som tillämpar olika nivåer av social bedömning och med projekt som uppvisar olika komplexitet när det gäller sociala frågor.

De sociala kriterierna är inriktade på att identifiera, bedöma och hantera potentiella negativa effekter. Det rekommenderas dock starkt att de projektansvariga också överväger checklistan för en positiv agenda för potentiella åtgärder som skulle kunna bidra till att stärka projektets positiva effekter. En sådan checklista för en positiv agenda kommer att vara ett starkt rekommenderat, frivilligt steg i alla scenarier (dvs. projekt under och över tröskelvärdet och i alla riskkategorier). Användningen av den positiva checklistan skulle ge ytterligare poäng för insatsen (108).

Den positiva agendan skulle inriktas på följande tre huvudpunkter:

Jämställdhet och kvinnors egenmakt: Projektansvariga/slutmottagare uppmuntras att i samarbete med genomförandepartner överväga att planera och utforma projekt med de olika behoven hos kvinnor, män, flickor och pojkar i åtanke. Att planera och utforma projekt på detta sätt leder till bättre och mer hållbara insatser som inverkar positivt på ett större antal människors liv och har en betydande multiplikatoreffekt. Ett sådant könsperspektiv ökar tillgången till och användningen av tillgångar eller tjänster som tillhandahålls genom investeringar, vilket ökar den sociala avkastningen.

Till exempel kan ett fokus på jämställdhet inom transportsektorn bidra till större effekter. Långa, otillförlitliga eller osäkra pendlingar avskräcker kvinnor från högavlönade formella arbeten som tenderar att samlas i handels- och företagscentrum och drar in dem i lågavlönade informella sektorer eller deltidsarbeten som ligger närmare hemmet. Att beakta jämställdhetsfrågor ökar i detta fall användningen av transporttjänster och gör dessa tjänster mer effektiva. Det ger också kvinnor större möjligheter när det gäller yrkesval. På samma sätt finns det inom vattensektorn gott om bevis för att kvinnors deltagande som chefer för lokal vattenförsörjning och som förmedlare av goda hygienvanor bidrar till mer hållbara vattenförsörjnings- och sanitetssystem.

Mångfalden bland arbetskraften och kvinnors deltagande i företagens beslutsfattande kan ha ett betydande inflytande på företagens resultat och på avkastningen på investeringar. Företag med större jämställdhet är mer benägna att få högre ekonomisk avkastning än de nationella medianvärdena inom samma sektor. Det finns också belägg för att företag och länder är mest framgångsrika när de bäst kan utnyttja både kvinnors och mäns innovation och kreativitet.

Genomförandepartnerna bör särskilt överväga att stödja

—	projekt vars främsta syfte är att ta itu med en erkänd könsklyfta eller vars stödmottagare är kvinnor i oproportionerligt hög grad (t.ex. kliniker för reproduktiv hälsa eller stöd till lån för kvinnliga jordbrukare),

—	en sektor som kommer att förändra jämställdheten och göra tidsbesparingar för kvinnor (t.ex. omsorgsekonomin, forskning om livmoderhalscancer),

—	integrering av konstruktionsegenskaper i infrastrukturprojekt för att säkerställa lika tillgång för kvinnor och män (t.ex. busslinjer och tidtabeller som är anpassade till kvinnors resvanor och transportbehov, genusmedveten arkitektur eller stadsplanering),

—

skapande av sysselsättning för kvinnor, både direkt och indirekt; detta inbegriper särskilda åtgärder för att locka kvinnor till arbetskraften eller för att bryta den yrkesmässiga segregeringen på projektansvarignivå och/eller under projektdriften (t.ex. barnomsorg, mångfaldspolitik som går längre än regelefterlevnad).

Social inkludering: Projektansvariga/slutmottagare uppmanas att i samarbete med genomförandepartnerna överväga att planera och utforma projekt som främjar social inkludering och jämlikhet. Social utestängning och fattigdom är alltjämt ett problem i EU (109). I linje med det övergripande åtagandet för Agenda 2030 skulle de projekt som omsätter principen om att ingen ska hamna på efterkälken i handling få ytterligare poäng.

Genomförandepartnerna bör särskilt överväga att stödja projekt som främjar följande:

—

Ekonomisk överkomlighet: Tjänster eller infrastruktur till rimlig kostnad som är avsedd att nå ut till mer utsatta befolkningsgrupper eller för att öka jämlikheten i fråga om tillgång (t.ex. avgifter i kollektivtrafiken/vägtullar, subventionerade bostäder, hälso- och sjukvård och/eller utbildning där det finns användaravgifter, säkerhet för kredit).

—

Tillgänglighet och utjämning av ojämlikhet: Anslutning till allmännyttiga tjänster (t.ex. hushållsförbindelser från eftersatta socioekonomiska områden), åtgärdande av geografiska ojämlikheter när det gäller tillgång till tjänster såsom hälso- och sjukvård och utbildning, sammankoppling av isolerade områden och åtgärdande av brister när det gäller att tillhandahålla tjänster till områden eller grupper, t.ex. gratis skoltransport.

—

Icke-diskriminering: Inriktning på särskilda grupper som har svårt att få tillgång till tjänster, särskilda åtgärder för att främja inkludering (t.ex. motverkande av sociala normer som begränsar tillgången till hälso- och sjukvårdstjänster genom att garantera tillgång för yrkesverksamma kvinnor), utformning av tillgänglig infrastruktur (t.ex. för att möjliggöra tillgång för personer med funktionsnedsättning).

Resiliensuppbyggnad: Projektansvariga/slutmottagare uppmuntras att i samarbete med genomförandepartnerna stödja investeringar som minskar sannolikheten för framtida chocker och ökar samhällets resiliens mot dem när de inträffar. Sådana chocker, inklusive pandemin, globala ekonomiska kriser, naturkatastrofer och klimatförändringseffekter, har blivit vanligare och mer intensiva under årens lopp. Centralt för strategin för välbehövlig uppbyggnad av resiliens bör vara ett fokus på välbefinnande och delaktighet.

Genomförandepartnerna bör särskilt överväga att stödja projekt som främjar följande:

—

Klimatåtgärder för alla: Att inte lämna någon på efterkälken genom att se till att klimatåtgärder möjliggör en inkluderande och rättvis övergång till låga koldioxidutsläpp, även för de människor som påverkas mest av klimatförändringarna (t.ex. klimatanpassning, klimatförsäkringar till överkomliga priser, klimatsmart teknik för jordbrukare, förnybara energikällor utanför nätet osv.).

—

Ekonomisk resiliens: Bygga upp kapacitet för att klara oförutsedda chocker genom att investera i infrastruktur i geografiska områden med större sårbarhet för chocker (dvs. med större exponering för chocker och mindre kapacitet att stå emot dem) eller i områden som sannolikt kommer att utsättas för påfrestningar i framtiden samt bygga upp hållbara ekosystem i den privata sektorn genom investeringar i ekonomisk integration och skapande av arbetstillfällen.

2.4.7   Rapportering och övervakning

Såsom beskrivs i kapitel 4 kommer genomförandepartnern i slutet av säkringsprocessen att vara skyldig att förse InvestEU:s investeringskommitté med en sammanfattning av hållbarhetssäkringen, som omfattar följande centrala delar:

—	Bekräftelse av kontrollen av efterlevnaden av lagstiftningen.

—	Kategorisering av risker för direktfinansierade projekt över tröskelvärdet på grundval av en bedömning av potentiella negativa effekter.

—	För lågriskprojekt: motivering till att ingen ytterligare säkring görs.

—	Resultatet av ytterligare bedömningar under säkringsfasen och utarbetande av en social resultattavla.

—	Planer för hantering av identifierade risker och effekter om detta behövs.

—	Sammanfattning av åtgärder för att öka de positiva sociala effekterna om detta är relevant.

Nästa viktiga steg är den projektansvariges övervakning, som när det gäller den sociala dimensionen inte är en enda åtgärd utan en fortlöpande och upprepad process. Det är därför viktigt att frågor som rör miljö och säkerhet beaktas vid den övergripande projektövervakningen.

Om genomförandepartnern upptäcker betydande effekter som kan påverka projektets sociala resultat kan han eller hon rekommendera begränsningsåtgärder i samarbete med den projektansvarige (enligt avsnitten ovan) och ha ett villkorat godkännande av insatsen. Dessutom kan vissa övervakningskrav ingå i avtalet med slutmottagaren.

2.5   Övergripande bestämmelser för de tre dimensionerna

I detta avsnitt ges några allmänna rekommendationer till genomförandepartnerna, som gäller för alla tre dimensioner. Dessa rekommendationer omfattar i) hur man bedömer den projektansvariges/slutmottagarens förmåga att hantera alla de klimatmässiga, miljömässiga och sociala aspekter som beskrivs i denna vägledning och ii) vilken typ av avtal som genomförandepartnern vid behov kan tänka sig.

2.5.1   Den projektansvariges kapacitet

I den klimatmässiga, miljömässiga och sociala due diligence-processen är den projektansvariges/slutmottagarens förmåga att uppfylla alla relaterade krav en väsentlig faktor som avgör om en åtgärd lyckas eller om hållbarhetsaspekterna hanteras på ett smidigt sätt. Ju mer erfaren en projektansvarig/slutmottagare är desto större är chanserna att han eller hon kan hantera klimatmässiga, miljömässiga och sociala effekter.

Vid bedömningen av den projektansvariges/slutmottagarens kapacitet kan genomförandepartnern undersöka följande aspekter (110):

—	Om den projektansvarige har inrättat förfaranden och system för att hantera hållbarhetsfrågor samt om den projektansvarige tydligt åtar sig att effektivt utnyttja naturresurser, respektera mänskliga rättigheter, likabehandling och andra sociala aspekter.

—	Om den projektansvarige har några mål i detta avseende, om styrelsen är involverad och om åtagandena erkänns på organisationsnivå.

—	Om den projektansvarige har lämpliga verktyg för att genomföra åtaganden, metoder och verktyg för att bedöma de olika effekterna, förmåga att reagera på resultaten samt övervaka och rapportera om dem.

—	Om den projektansvarige har inrättat ett miljöledningssystem och ett socialt ledningssystem eller ett likvärdigt system som är anpassat till eller certifierat enligt Emas eller ISO 14001, ISO 45001 eller motsvarande. Om miljöledningssystemet och det sociala ledningssystemet är föremål för revision.

—	Om det finns tillräckligt med personal och ekonomiska resurser för att hantera hållbarhetsfrågorna.

—	Tidigare resultat när det gäller att hantera hållbarhetsaspekter och samarbeta med genomförandepartnern.

2.5.2   Avtal

Under hållbarhetsrelaterade due diligence-granskningar kan genomförandepartnern komma fram till slutsatsen att i) den projektansvarige/slutmottagaren måste vidta ytterligare åtgärder (t.ex. genomföra ett miljöledningssystem och ett socialt ledningssystem eller begränsningsåtgärder), eller ii) att vissa licenser och tillstånd kan uppvisas först i ett senare skede eller iii) att vissa överenskomna åtgärder måste övervakas osv. Om så är fallet kan genomförandepartnern vidta följande åtgärder:

—

Införa avtalsklausuler och villkor som syftar till att säkerställa att lämpliga hållbarhetsåtgärder genomförs och att påföljder utdöms för bristande överensstämmelse eller bristande genomförande. Dessa kan avse följande: — Villkor för undertecknande, som innebär att de återstående aspekterna bör färdigställas innan finansieringsavtalet undertecknas. — Villkor för utbetalning, som innebär att utbetalning av medel endast kan ske om vissa villkor är uppfyllda. — Särskilda avtal, som innebär att underlåtenhet att respektera specifika åtaganden skulle kunna utlösa någon form av påföljder som skulle kunna leda till att finansieringen till och med återkallas i extrema fall.

—

Införa övervaknings- och rapporteringskrav för projektet (t.ex. genomförande av förebyggande åtgärder, korrigerande åtgärder, begränsningsåtgärder och kompensationsåtgärder som har lett till att negativa effekter har minskats/eliminerats/kompenserats, lägesrapporter om genomförandet av olika åtgärder och om insatsens hållbarhet, information om tvistefrågor osv.).

Sådana krav bör vara tydligt formulerade för att undvika missförstånd när det gäller roller, innehåll och vad som förväntas av projektansvariga/slutmottagare.

2.6   Ekonomisk bedömning av transaktioner

Bedömning av projektets miljöeffekter, sociala effekter och klimatförändringseffekter ingår i den mer omfattande ekonomiska bedömning som ofta görs inom ramen för offentligt EU-stödda projekt.

Ekonomisk bedömning syftar till att bedöma i vilken utsträckning ett investeringsprojekt bidrar till övergripande social välfärd och ekonomisk tillväxt. Den tar hänsyn till de fördelar och kostnader som projektet medför för samhället och mäter det värde som projektet genererar för alla intressenter för att avgöra om samhället som helhet gynnas av projektet.

Ekonomisk bedömning kan användas för att rangordna investeringsprojekt utifrån deras socioekonomiska värde och skulle kunna bidra till att fördela begränsat tillgängliga medel och resurser mellan olika investeringar eller konsumtionsalternativ. Beroende på tillgängliga och identifierbara uppgifter om projektets kostnader och fördelar kan olika verktyg användas för ekonomisk bedömning, såsom kostnads-nyttoanalys, kostnadseffektivitetsanalys, analys av lägsta kostnad och i mindre utsträckning multikriterieanalys (111).

För InvestEU:s finansierings- och investeringstransaktioner kommer investeringskommittén att ta hänsyn till flera kriterier när den fattar beslut om huruvida EU-garantin ska beviljas. Ett av dessa kriterier kommer att vara projektets bidrag till hållbar tillväxt. Resultaten av den ekonomiska bedömningen kan användas för att behandla detta kriterium. När kostnads-nyttoanalys används ger exempelvis internräntan en indikation om den välfärd som projektet genererar. I andra fall kan projektets ekonomiska resultat verifieras mot riktmärken.

I följande avsnitt presenteras de viktigaste formerna och befintliga metoderna för ekonomisk bedömning. För InvestEU är kostnads-nyttoanalys inte en förutsättning utan alternativa metoder för ekonomisk bedömning godtas också.

2.6.1   Former av ekonomisk bedömning

Kostnads-nyttoanalys är den metod som föredras för att bedöma investeringsprojekt, eftersom den erbjuder en robust, objektiv och evidensbaserad analytisk ram för projektbedömning. Den bygger på en kvantifiering av projektets förväntade nytto- och kostnadsflöden i monetära termer och används vanligtvis för att bedöma en mängd olika offentliga och privata investeringar. När fördelarna uppväger kostnaderna anses projektet vara ekonomiskt lönsamt om den förväntade internräntan överstiger tröskelnivån för samhället.

När kostnads-nyttoanalys används görs bedömningen av de miljömässiga, klimatmässiga och sociala effekterna i monetära termer (när monetarisering av dessa effekter är möjlig och rimlig) och sker i form av kassaflödesposter i analysen (antingen positiva eller negativa) som ingår i beräkningen av de ekonomiska resultatindikatorerna, inklusive internräntan (112).

Kostnads-nyttoanalys sker vanligtvis i form av en jämförelse mellan scenariot ”med projekt” och ”utan projekt”.

Kostnadseffektivitetsanalys rekommenderas när det bara finns ett enda utfall för projektet och beslutsfattarna vill jämföra alternativ som uppfyller samma mål, även om de har olika intensitet, till lägsta möjliga kostnad. Den används vanligtvis för små projekt eller projekt som inte är en fristående analysenhet utan en nödvändig komponent inom en större investering, t.ex. val av teknik, inköp av utrustning eller maskiner eller utveckling av en viss verksamhet eller ett visst program. Analys av lägsta kostnad används när alternativen ger samma resultat med samma intensitet, men med olika kostnader. I detta fall jämförs de på grundval av sina livscykelkostnader.

När kostnadseffektivitetsanalys (eller analys av lägsta kostnad) används tas ofta inte bedömningen av miljö- och klimateffekter med i den ekonomiska analysen, eftersom den inte anses stå i proportion till projektets typ och storlek/betydelse (eller på grund av att effekterna anses vara likvärdiga för alla projekttyper som bedöms). I detta fall – eller när det inte finns någon ekonomisk bedömning alls – föreslår kommissionen att dessa effekter bedöms separat (som en del av en miljömässig, social och klimatmässig bedömning av projektet enligt de principer som beskrivs i denna vägledning). Som ett alternativ kan kostnadseffektivitetsresultatet (vanligtvis i form av ett förhållande mellan kostnader och produktion) anpassas för att ta hänsyn till projektets ekonomiska externa effekter, t.ex. utsläpp av koldioxid och luftföroreningar (vilket är praxis inom exempelvis energisektorn). Om de är negativa kan dessa externa effekter tas med som en kostnad (dvs. ange täljaren [kostnaden] i kvoten för kostnadseffektivitet).

Multikriterieanalys är ett verktyg som informerar beslutsfattare om i vilken utsträckning projektet och dess alternativ passar den övergripande politiska ramen och bidrar till de politiska målen. Den används vanligtvis för sektorsövergripande projekt eller projekt med ett stort antal resultat/effekter som inte alltid går att beräkna i pengar. Multikriterieanalys är särskilt lämplig i planeringsfasen av projektutvecklingscykeln för att utvärdera olika investeringsscenarier.

När multikriterieanalys används görs bedömningen av miljömässiga, sociala och klimatmässiga effekter i kvantitativa och kvalitativa termer. Dessa effekter kan fastställas som en uppsättning politiska mål för vilka kriterier, vikter och poängindikatorer används (för att bedöma i vilken utsträckning projektet sannolikt kommer att uppfylla målen). Metoden för multikriterieanalys kan omfatta kvantitativa aspekter av projektresultaten som kriterier. Exempelvis kan en monetär bedömning av effekterna på begränsningen av klimatförändringar vara ett kriterium, och ett minimivärde kan krävas. På så sätt integreras vissa resultat som är typiska för kostnads-nyttoanalysen i multikriterieanalysen.

2.6.2   Befintliga metoder för ekonomisk bedömning

Som en del av sammanhållningspolitiken innehöll förordningen för ESI-fonderna 2014–2020 en strikt skyldighet för större projekt att genomföra en kostnads-nyttoanalys. Kostnads-nyttoanalysen måste följa den metod som beskrivs i kommissionens Guide to Cost-benefit Analysis of the Investment Projects (2014) (113). För perioden 2021–2027 föreslås en mer flexibel och proportionell strategi enligt den metod för ekonomisk bedömning som tillämpas av EIB och andra potentiella genomförandepartner (se nedan). Den nya metoden kommer att presenteras i den kommande handboken för ekonomisk utvärdering som GD Regional- och stadspolitik håller på att lägga fram för offentliggörande i början av 2021 i samordning med andra generaldirektorat inom kommissionen och med stöd av Jaspers.

Handboken för ekonomisk utvärdering kommer inte att ersätta utan komplettera kommissionens handledning för kostnads-nyttoanalys från 2014 och är tänkt att vara en resurs som kan användas för olika fonder i budgetplanen för 2021–2027. Kostnads-nyttoanalysen kommer att förbli standardverktyget för bedömning av flera initiativ som finansieras av kommissionen, men andra verktyg föreslås under särskilda omständigheter.

Inom ramen för InvestEU kan vissa potentiella genomförandepartner också använda ekonomiska bedömningar som en del av sin vanliga projektbedömningsprocess enligt beskrivningen nedan för ett urval av utvalda internationella finansinstitut.

—

Europeiska investeringsbanken (EIB) gör en ekonomisk bedömning av de projekt som finansieras av banken. EIB använder kostnads-nyttoanalys som standardmetod för att uppskatta projektets internränta, som tar hänsyn till bredare projektfördelar och kostnader för samhället, inklusive externa miljöeffekter. EIB använder också kostnadseffektivitetsanalys och, på senare tid, multikriterieanalys, med beaktande av de föränderliga förhållandena inom varje sektor. Bedömningen av projektens miljömässiga och sociala effekter baseras på de standarder som offentliggjorts i bankens miljöhandbok och sociala handbok. Resultaten av den ekonomiska bedömningen ingår i den övergripande utvärderingsramen för projekt som ansöker om lån från EIB. I Economic Appraisal of Investment Projects at the EIB (2013) presenteras de ekonomiska bedömningsmetoder som banken använder för att bedöma projektens ekonomiska bärkraft (114).

—

Den hållbarhetsstrategi som Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD) tillämpar innebär att miljömässiga och sociala krav integreras i bedömningen och genomförandet av alla projekt som finansieras av banken. Varje projekt som finansieras av EBRD är föremål för miljömässiga och sociala bedömningar i förhållande till EBRD:s miljö- och socialpolitik och därmed förbundna prestandakrav samt EU:s materiella miljönormer. I januari 2019 började EBRD också göra en ekonomisk bedömning av projekt med stora växthusgasutsläpp. När den ekonomiska bedömningen tillämpas görs i allmänhet en kostnads-nyttoanalys, såvida inte en kostnads-effektivitetsanalys anses vara lämpligare under vissa särskilda omständigheter enligt beskrivningen i Methodology for the economic assessment of EBRD projects with high greenhouse gas emissions (2019) (115).

—

På samma sätt granskar Nordiska investeringsbanken (NIB) projektens potentiella effekter samt miljömässiga och sociala risker i enlighet med sin hållbarhetspolicy och sina riktlinjer (116). Banken granskar den relevanta information som låntagarna lämnar, t.ex. en miljökonsekvensbedömning samt tillämpliga tillstånd och licenser. Utöver hållbarhet analyserar NIB även projektens tekniska och ekonomiska kvalitet på grundval av en kvantitativ och kvalitativ bedömning.

2.6.3   Rekommendationer för InvestEU

Användningen av kostnads-nyttoanalys och/eller andra metoder för ekonomisk bedömning inom ramen för InvestEU kommer att bero på genomförandepartnernas vanliga process för projektbedömning (pågående eller planerad). Valet av de lämpligaste verktygen överlåts vanligtvis till genomförandepartnerns yrkesmässiga bedömning, med beaktande av den berörda sektorn, tillgången till empiriska data och projektets komplexitet.

För de genomförandepartner som (ännu) inte har någon etablerad metod eller något etablerat förfarande för att göra ekonomiska bedömningar (som en del av sin vanliga projektbedömningsprocess) utgör den kommande handboken för ekonomisk bedömning och de övriga referensdokument som anges i bilaga 4 en användbar ram (med förslag på den lämpligaste metoden för ekonomisk bedömning per investeringstyp).

Såsom diskuteras i kapitel 2.2 om klimatsäkring baseras den rekommenderade metoden för monetär värdering av klimatförändringarnas effekter på EIB:s metod för koldioxidavtryck. Denna metod består i att uppskatta de volymer av växthusgasutsläpp som genereras (eller undviks) genom projektet, med hjälp av lämpliga utsläppsfaktorer, och värdera dem med en skuggkostnad för koldioxid.

Ur ett klimatsäkringsperspektiv är det viktigt att den ekonomiska analysen av projektet har en trovärdig utgångspunkt som är förenlig med den allmänna inriktningen för EU:s klimatpolitik. Även om det fortfarande finns ett inslag av yrkesmässig bedömning när det gäller övergångens hastighet och karaktär krävs det enligt god praxis att grundantagandena klargörs. I synnerhet skulle ett referensscenario som bygger på ett antagande om fortsatt användning av mycket koldioxidintensiv verksamhet fram till 2050 sannolikt inte anses vara trovärdigt.

Såsom diskuteras i kapitel 2.3 om miljösäkring baseras den monetära värderingen av miljöeffekter vanligtvis på en metod med totalt ekonomiskt värde, som kan uppskattas med hjälp av olika tekniker och externa referenser. För vissa specifika effekter såsom buller eller luftföroreningar innehåller studier i litteraturen landsspecifika referensvärden (enhetskostnader). Dessa referensvärden kan användas för att monetarisera de effekter (både negativa och positiva) som kan kvantifieras och ta med dem i utvärderingsprocessen (117).

Både monetariserade miljömässiga och sociala effekter (där så är möjligt och proportionerligt) och monetariserade växthusgasutsläpp som genereras/undviks genom projektet ska normalt ingå i den ekonomiska bedömningen för att fastställa projektets internränta eller alternativa relevanta indikatorer (118) som ska rapporteras till InvestEU:s investeringskommitté.

2.7   Företagsfinansiering för allmänna ändamål

Om en finansieringstransaktion för allmänna ändamål (119) är berättigad till InvestEU-stöd, då den uppfyller villkoren i InvestEU-förordningen och investeringsriktlinjerna (när det gäller att beakta politiska prioriteringar, additionalitet, marknadsmisslyckanden eller suboptimala investeringssituationer osv.), ska en förenklad version av säkringen tillämpas över tröskelvärdet. I detta fall finns det inga särskilda tillgångar eller syften som kan analyseras med effekter som kan identifieras och bedömas.

I denna situation bör genomförandepartnerns bedömning inriktas på i) slutmottagarens strategi för att integrera hållbarhetsaspekter i sina processer och ii) slutmottagarens förmåga i allmänhet att hantera miljömässiga och sociala risker.

I sådana fall rekommenderas genomförandepartnern följande åtgärder:

—	Kontrollera om slutmottagaren är verksam inom en sektor som vanligtvis förknippas med större miljömässiga och sociala risker.

—

Kontrollera om slutmottagaren har inrättat ett miljöledningssystem och ett socialt ledningssystem, inklusive riktlinjer för miljöansvar och socialt ansvar, och har dokumenterad kompetens/förmåga att hantera och ta itu med relevanta klimatmässiga, miljömässiga eller sociala risker och effekter (för sitt företag eller sin verksamhet). Genomförandepartnern kan till exempel kontrollera att — det finns organisatoriska strukturer och förfaranden med fastställda roller och ansvarsområden och särskilt utsedd kvalificerad personal, även när det gäller extern kommunikation, — ekonomiska resurser finns tillgängliga för ett effektivt genomförande av miljöledningssystemet och det sociala ledningssystemet, som är anpassat till eller certifierat enligt Emas eller ISO 14001, ISO 45001 eller motsvarande, — om miljöledningssystemet och det sociala ledningssystemet är föremål för extern revision – revisorernas senaste rapport osv., — om den årliga rapporten innehåller ESG-information och omfattningen/detaljnivån/lämpligheten för den ESG-information som lämnas i den, när en sådan utarbetas och beroende på slutmottagare.

—

Kontrollera slutmottagarens tidigare resultat när det gäller hållbarhet med avseende på — efterlevnad av miljö- och sociallagstiftning som är relevant för dess verksamhet (på grundval av t.ex. drifttillstånd), — tidigare bristande efterlevnad av miljörelaterade och sociala rättsliga krav under de senaste åren (120): böter och påföljder för överträdelser, olyckor eller tillbud under de senaste åren som medfört betydande miljöskador, allvarliga skador eller dödsfall, eventuella överklaganden/regresser som inletts av berörda parter eller andra tredje parter (t.ex. för oavsiktliga utsläpp av förorenande ämnen, bränder, arbetsolyckor osv.), — sociala frågor och samhällsrelationer, protester från allmänheten, missnöjesyttringar eller klagomål, strejker osv.

Samma metod som beskrivs ovan kan också övervägas för direkta investeringar i eget kapital om denna typ av intervention kommer att vara möjlig inom ramen för de finansiella produkter som förhandlas fram och ingår i garantiavtalen. Utöver ovanstående punkter kommer även följande att krävas för direkta investeringar i eget kapital, beroende på vad som är tillämpligt:

—	Företag som omfattas av utsläppshandelssystemet (121) där den investering som får InvestEU-stöd är mindre än 30 %: De ska aktivt uppmuntras att anta planer för grön omställning/utfasning av fossila bränslen.

—	Företag som omfattas av utsläppshandelssystemet där den investering som får InvestEU-stöd är större än 30 %: De ska aktivt åläggas att anta planer för grön omställning/utfasning av fossila bränslen.

3.   METOD FÖR HÅLLBARHETSSÄKRING FÖR INDIREKTA FINANSIERINGSTRANSAKTIONER

Vid finansiering via intermediärer gör genomförandepartnern ingen direkt bedömning av underliggande enskilda projekt eller transaktioner. Detta beror på att det finns minst en finansiell intermediär mellan genomförandepartnern och slutmottagaren (122). Dessutom skiljer sig godkännandeförfarandet för den intermediära finansieringen från godkännandeförfarandet för direkt finansiering (123). I detta fall läggs de underliggande enskilda projekt eller verksamheter som finansieras (transaktionerna (124)) inte fram för investeringskommittén för godkännande.

Vid finansiering via intermediärer delegeras ansvaret för att säkerställa de underliggande transaktionernas hållbarhet i de tre dimensionerna till den finansiella intermediären. Nivån på säkringskraven kommer att bero på vilken typ av finansiering som tillhandahålls, den potentiella typen av risk och risknivån (125) för de underliggande transaktionerna och typen av slutmottagare (126).

3.1   Allmänna säkringskrav

Oavsett typ av finansiering via intermediärer kommer metoden för hållbarhetssäkring att omfatta följande:

—	En bedömning av genomförandepartnern av den finansiella intermediärens kapacitet och dess system och/eller förfaranden för att granska, bedöma och hantera miljömässiga, klimatmässiga och sociala risker i samband med affärsverksamheten.

—	En uppsättning minimikrav för underliggande transaktioner som står i proportion till den risknivå de utgör.

3.2   Typer av finansiering

Finansiering via intermediärer omfattar en rad olika typer av finansiering och en rad finansiella intermediärer med olika affärsverksamhet. Det är därför nödvändigt att skilja mellan olika typer av förmedling eftersom de underliggande transaktionerna kan ge upphov till olika effekter och tillvägagångssätt. Följande typer av finansiering via intermediärer bör differentieras för att fastställa en lämplig metod för hållbarhetssäkring: i) Infrastrukturfonder. ii) Andra fonder än infrastrukturfonder. (iii) Intermediära kreditgränser eller andra låneprodukter som riktar sig till små och medelstora företag, små midcap-bolag och andra stödberättigade enheter.

3.2.1   Infrastrukturfonder

Infrastrukturprojekt är de projekt som mest sannolikt har en negativ inverkan på de tre dimensionerna. Därför är kraven strängare när det gäller infrastrukturfonder.

Baserat på projektets totala investeringskostnader kommer hållbarhetssäkring att krävas för underliggande projekt med en total projektkostnad på 10 miljoner euro (exklusive moms) eller mer.

I detta fall har genomförandepartnern och fondförvaltaren olika ansvarsområden.

3.2.1.1   Krav på genomförandepartnern

Genomförandepartnern måste som en del av sin due diligence-granskning göra en bedömning av fondförvaltarens förmåga att göra en bedömning av miljömässiga, sociala och klimatmässiga aspekter i enlighet med principerna och målen för hållbarhetssäkring enligt artikel 8.5 och 8.6 i InvestEU-förordningen (127).

För detta ändamål måste genomförandepartnern bedöma om det finns ett miljöledningssystem och ett socialt ledningssystem (128). Genomförandepartnern måste också kontrollera följande punkter om miljöledningssystemet och det sociala ledningssystemet:

—

Fondens investeringsstrategier och investeringspolitik med hänsyn till klimatmässiga, miljömässiga och sociala faktorer. Genomförandepartnern måste också kontrollera att dessa investeringsstrategier är anpassade till de temperatur- och anpassningsmål som fastställs i Parisavtalet och förenliga med vägarna mot en koldioxidsnål och klimatresilient utveckling.

—	Fondens organisatoriska kapacitet och kompetens, inklusive en kontroll av om fondförvaltaren har utbildat, avsatt och engagerat personal.

—	De förfaranden som fonden ska genomföra under hela bedömnings- och övervakningsprocessen för att identifiera och hantera eventuella risker som är förknippade med de transaktioner som får stöd.

—	Fondens due diligence-process, inklusive befintliga verktyg och förfaranden för att bedöma en investeringstransaktion och rapportera om resultatet av due diligence-granskningen till fondens styrande organ, samt överensstämmelse med principerna och målet för hållbarhetssäkring.

—	Lämpliga verktyg och processer för rapportering och övervakning.

Om genomförandepartnern på grundval av ovanstående inte har någon väsentlig reservation avseende lämpligheten av fondens miljöledningssystem och sociala ledningssystem samt fondens kapacitet att identifiera och hantera miljömässiga, klimatmässiga och sociala risker med sina underliggande investeringar kan genomförandepartnern förlita sig på fondens miljöledningssystem och sociala ledningssystem för bedömning av de projekt som stöds av InvestEU-fonden.

Fondförvaltaren ska rapportera till genomförandepartnern om de underliggande projektens miljömässiga, klimatmässiga och sociala resultat. Genomförandepartnern förbehåller sig rätten att be fondförvaltaren om information (129) om enskilda projekt för att kontrollera hur fonden utför tillbörlig aktsamhet i fråga om klimat, miljö och sociala frågor.

Om fondförvaltaren vid tidpunkten för genomförandepartnerns bedömning inte har inrättat något miljöledningssystem och socialt ledningssystem eller om vissa brister (130) identifieras av genomförandepartnern kommer fonden att behöva införa ett lämpligt miljöledningssystem och socialt ledningssystem eller förbättra det befintliga systemet senast vid det första utnyttjandet av stödet eller senast när transaktionen avslutas.

3.2.1.2   Krav på fondförvaltaren

I följande avsnitt beskrivs det tillvägagångssätt som rekommenderas fondförvaltarna för utveckling av deras miljöledningssystem och sociala ledningssystem.

Fondförvaltaren förväntas inrätta ett miljöledningssystem och socialt ledningssystem samt upprätthålla det under fondens livstid eller åtminstone under den period för vilken InvestEU-stödet kommer att användas. Miljöledningssystemet och det sociala ledningssystemet kommer att fastställa de strategier, organisationsstruktur, planeringsverksamhet, ansvar, praxis, förfaranden och resurser som krävs. Detta kommer att säkerställa en systematisk och strukturerad bedömning av investeringarna och övervakning av deras fortlöpande efterlevnad av de miljömässiga, klimatmässiga och sociala krav som anges nedan:

i.	Granska alla projekt mot förteckningen över verksamheter som utesluts för InvestEU-stöd och andra uteslutningslistor som fastställs av genomförandepartnern genom dennes interna policy.

ii.	Kontrollera efterlevnaden av relevanta lagar och bestämmelser om miljö, klimat och sociala frågor på EU-nivå och nationell nivå (inklusive tillämpliga miljö-, klimat-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter som fastställs i unionslagstiftning och nationell lagstiftning).

iii.	Säkerställa överensstämmelse med principerna och målen för hållbarhetssäkring.

iv.	Säkerställa överensstämmelse med genomförandepartnerns egna standarder och interna regler och förfaranden.

Som en del av investeringsprocessen kommer genomförandepartnern att kräva att fondförvaltaren

i.	identifierar potentiella betydande miljömässiga, klimatmässiga och sociala risker,

ii.	kategoriserar de respektive risker som är förknippade med investeringen efter deras betydelse,

iii.	ser över de begränsningsåtgärder som ska vidtas av den projektansvarige mot de miljömässiga, sociala och klimatmässiga kraven,

iv.	kommer överens om en handlingsplan med den projektansvarige om ett underliggande projekt inte uppfyller de miljömässiga, sociala och klimatmässiga kraven.

Fondförvaltaren får också, i den mån det är möjligt och efter bästa förmåga, ta hänsyn till de kriterier för att inte orsaka betydande skada som fastställs i EU-taxonomin i sin bedömning.

Klimatdimensionen

Fondförvaltaren kommer, genom sitt samarbete med projektansvariga, att vara skyldig att integrera följande klimataspekter (131) i sitt miljöledningssystem och sociala ledningssystem:

—

För klimatanpassning: För projekt över tröskelvärdet bör miljöledningssystemet och det sociala ledningssystemet inkludera lämpliga processer för att bedöma betydelsen samt integrera klimatanpassnings- och sårbarhetsrisker och i förekommande fall lämpliga utformnings- och begränsningsåtgärder. Om betydande risker identifieras bör fondförvaltaren kontrollera att lämpliga åtgärder för klimatanpassning vidtas av den projektansvarige (132).

—	För begränsning av klimatförändringar: Miljöledningssystemet och det sociala ledningssystemet måste säkerställa lämplig analys, kvantifiering och rapportering av växthusgasutsläpp för projekt som släpper ut mer än 20 000 ton koldioxidekvivalenter/år.

Miljödimensionen

För projekt som kräver en miljökonsekvensbedömning bör fondförvaltaren uppmanas att i) kontrollera att miljöförfarandena genomförs i enlighet med nationell lagstiftning, ii) samla in tillhörande dokumentation, iii) kontrollera att det offentliga samrådet genomförs och att berörda parter involveras och iv) kontrollera att de begränsningsåtgärder som ingår i bedömningen genomförs av den projektansvarige.

För MKB-projekt enligt bilaga II som sållas bort (till följd av en granskning från fall till fall) bör fondförvaltaren begära ut granskningsbeslutet och kontrollera att den projektansvarige kommer att genomföra eventuella begränsningsåtgärder som de behöriga myndigheterna har tagit med.

För projekt som omfattas av kraven i habitatdirektivet och/eller fågeldirektivet (133) måste fondförvaltaren särskilt kontrollera efterlevnaden av artikel 6.3 i habitatdirektivet och att den behöriga myndigheten kommit fram till

—	att ett projekt har granskats av medlemsstatens myndigheter och inte kräver en lämplig bedömning, dvs. att projektet sannolikt inte kommer att ha betydande negativa effekter på Natura 2000-områden eller

—	att ett projekt har bedömts på lämpligt sätt av medlemsstatens myndigheter, vilket lett till att myndigheterna har lämnat en positiv slutsats om att projektet inte kommer att ha betydande negativa effekter på Natura 2000-områden (enligt artikel 6.3 i habitatdirektivet) eller

—	att ett projekt har bedömts på lämpligt sätt, vilket lett till en negativ slutsats från medlemsstatens myndigheter, dvs. att projektet har betydande negativa effekter på Natura 2000-områden (enligt artikel 6.4 i habitatdirektivet).

När det gäller projekt som inte omfattas av MKB-direktivet rekommenderas starkt att fondförvaltaren använder antingen vägledningen i kapitel 2 för att identifiera eventuella effekter (och checklista 1) eller tillämpar internationellt erkända standarder, t.ex. IFC:s prestandastandarder, EIB:s miljö- och säkerhetsstandarder, EBRD:s prestandastandarder eller ekvatorprinciperna.

Den sociala dimensionen

Projekten bör vara förenliga med de sociala minimiskyddsåtgärder som beskrivs kapitel 1.4.

Dessutom bör fondförvaltaren kontrollera att den projektansvarige har inrättat lämpliga förfaranden för att åtminstone säkerställa efterlevnad av nationell lagstiftning (bland annat arbetsrätt och lagstiftning som rör hälsa och säkerhet på arbetsplatsen och i samhället). Fondförvaltaren måste också kontrollera att den projektansvarige har inrättat system för att skydda och främja arbetstagarnas hälsa och säkerhet. Särskilda aspekter ska beaktas när det gäller säkerhet i samband med farliga material, naturkatastrofer, säkerhet, exponering för sjukdomar, trafiksäkerhet och krisberedskap när detta är relevant och tillämpligt.

Fondförvaltaren bör också kontrollera om berörda parter har involverats och om det offentliga samråd som krävs enligt relevanta miljö- och sociallagstiftningsdirektiv har genomförts.

Om betydande sociala effekter identifieras i samband med projekt som kräver en miljökonsekvensbedömning måste fondförvaltaren kontrollera att de begränsningsåtgärder som anges i MKB-rapporten eller i granskningsbesluten vidtas av den projektansvarige.

Det rekommenderas att fondförvaltaren överväger att utvidga analysen av sociala aspekter i linje med bestämmelserna i kapitel 2.4 (134).

För att främja utnyttjandet av den positiva agendan uppmanas fondförvaltaren att i samarbete med projektansvariga/slutmottagare också ta hänsyn till möjligheten att öka de positiva miljömässiga, klimatmässiga och sociala effekterna av de projekt som de finansierar och på så sätt öka deras övergripande hållbarhetsprestanda (135).

Fondförvaltaren måste regelbundet rapportera till genomförandepartnern om de viktigaste miljömässiga, klimatmässiga och sociala resultaten av sina investeringar, inklusive överenskommen sektor och relevanta miljömässiga, sociala och klimatmässiga indikatorer (t.ex. växthusgasutsläpp, skapande av arbetstillfällen, ingen inverkan på biologisk mångfald osv.) och ekonomiska fördelar, både kvalitativa men även kvantitativa när så är möjligt.

3.2.2   Andra kapital- eller skuldfonder än infrastrukturfonder

De potentiella negativa effekterna på de tre dimensionerna av InvestEU-investeringar i andra fonder än infrastrukturfonder beror på den exponering för hållbarhetsrisker som fonden förväntas hantera, dvs. de förväntade underliggande transaktionernas hållbarhetsriskprofil.

Genomförandepartnern kommer att behöva bedöma huruvida det finns ett miljöledningssystem och socialt ledningssystem eller liknande förfaranden (dvs. förfaranden för hantering av miljömässiga, klimatmässiga och sociala risker) och kontrollera att sådana miljöledningssystem och sociala ledningssystem eller förfaranden står i proportion till fondens hållbarhetsriskprofil.

Fondförvaltaren måste åtminstone ha kapacitet att

i.	granska alla transaktioner mot förteckningen över verksamheter som utesluts för InvestEU-stöd och andra uteslutningslistor som fastställs av genomförandepartnern genom dennes interna policy,

ii.

kräva att alla finansierade transaktioner överensstämmer med relevanta nationella lagar och andra bestämmelser om miljö, klimat och sociala frågor, inklusive bestämmelser om miljö, arbete och hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, planeringstillstånd, operativa licenser och tillstånd, beroende på vad som är relevant,

iii.

identifiera de transaktioner som medför betydande miljömässiga, klimatmässiga eller sociala risker och, för dessa högriskprojekt, säkerställa åtminstone följande skyddsåtgärder beroende på vad som är relevant: a. För projekt som kräver en miljökonsekvensbedömning: Fondförvaltaren måste kontrollera att alla tillstånd finns och att alla bedömningar och godkännanden är förenliga med tillämplig nationell lagstiftning. b. Om fonden sannolikt kommer att investera i företag som omfattas av utsläppshandelssystemet (136) ska följande krav gälla: i. För fonder där den investering som får InvestEU-stöd är mindre än 30 %: Företag som omfattas av utsläppshandelssystemet ska aktivt uppmuntras att anta planer för grön omställning/utfasning av fossila bränslen. ii. För fonder där den investering som får InvestEU-stöd är större än 30 %: Företag som omfattas av utsläppshandelssystemet ska aktivt åläggas att anta planer för grön omställning/utfasning av fossila bränslen. c. För investeringar i fonder där målen för sociala effekter är en del av den strategi som den finansiella intermediären följer (påverkansinvestering): Ansvarsskyldighet för uppnåendet av effekter bör säkerställas.

3.2.3   Intermediära kreditgränser eller andra låneprodukter som riktar sig till små och medelstora företag, små midcap-bolag och andra stödberättigade enheter

I enlighet med proportionalitetsprincipen och med hänsyn till att det krävs tid och investeringar från de finansiella intermediärernas sida för att bygga upp expertis inom miljödimensionen, klimatdimensionen och den sociala dimensionen kommer en förenklad strategi för hållbarhetssäkring att genomföras.

Genomförandepartnern ska bedöma om den finansiella intermediären har lämpliga förfaranden för hantering av miljömässiga, klimatmässiga och sociala risker som omfattar följande samt fastställa dess förmåga att göra följande:

i.	Granska alla projekt mot förteckningen över verksamheter som utesluts för InvestEU-stöd och andra uteslutningslistor som fastställs av genomförandepartnern genom dennes interna policy.

ii.

Kräva att alla transaktioner är förenliga med relevanta nationella lagar och andra bestämmelser om miljö, klimat och sociala frågor (inklusive bestämmelser om miljö, arbete och hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, planeringstillstånd, operativa licenser och tillstånd), beroende på vad som är relevant.

iii.	Identifiera transaktioner som kräver en miljökonsekvensbedömning och kontrollera att alla tillstånd finns och att alla bedömningar och godkännanden är förenliga med tillämplig nationell lagstiftning.

iv.

Dessutom kan transaktioner med grupper av enskilda personer med ett socialpolitiskt mål som slutkunder (t.ex. utsatta grupper eller sociala företag) kräva adekvat skydd baserat på höga etiska finansieringsprinciper, vilket är fallet i dag för mikrofinansieringstransaktioner som omfattas av den europeiska uppförandekoden för tillhandahållande av mikrokrediter. Detta bör specificeras närmare i garantiavtalet med genomförandepartnern.

Genomförandepartnern kommer att uppmuntra den finansiella intermediären att tillämpa bästa praxis inom alla tre hållbarhetsdimensioner i all sin affärsverksamhet, oavsett om denna stöds av InvestEU eller inte.

Den finansiella intermediären uppmanas särskilt att

—

utveckla och upprätthålla sunda metoder för miljö-, klimat- och samhällsförvaltning genom att införa ett miljöledningssystem och socialt ledningssystem, bland annat utveckla och upprätthålla den organisatoriska kapacitet som krävs för att hantera miljömässiga, klimatmässiga och sociala risker och anslå lämpliga personalresurser och ekonomiska resurser för denna funktion,

—

när så är lämpligt undersöka möjligheterna att utveckla finansieringslösningar med stora miljömässiga, klimatmässiga och/eller sociala fördelar i linje med bestämmelserna i vägledningen om klimat- och miljöspårning och bestämmelserna om finansiella produkter inom InvestEU, med hänsyn till EU-taxonomin för hållbar finansiering när så är möjligt och till stöd för den europeiska gröna given. Den finansiella intermediären bör också undersöka möjligheterna att utveckla finansieringslösningar som bidrar till jämställdhet, social delaktighet och ekonomisk utveckling i områden och sektorer som särskilt påverkas av strukturella utmaningar.

Om genomförandepartnern upptäcker brister får tekniskt stöd användas för att åtgärda dessa.

4.   ROLLER, ANSVARSOMRÅDEN OCH INVESTEU-PROCESSEN

4.1   Roller och ansvarsområden

Detta dokument är främst utformat för att hjälpa genomförandepartner att uppfylla hållbarhetssäkringskraven i InvestEU-förordningen. Det är dock viktigt att ge en tydlig bild av de olika berörda aktörernas roller och ansvarsområden. Hållbarhetssäkring är en åtgärd som omfattar flera berörda parter, och huvudansvaret kommer alltid att ligga hos den projektansvarige/slutmottagaren.

I detta avsnitt presenteras information om hur varje part deltar i processen. Den syftar inte till att vara uttömmande och skiljer mellan direkt och indirekt finansiering.

4.1.1   Den projektansvariges/slutmottagarens roll och ansvar

Den projektansvarige/slutmottagaren är huvudansvarig för utvecklingen och genomförandet av projektet. Med hänsyn till den vägledning om säkring för direkt och indirekt finansiering som anges i kapitlen 2 och 3 är den projektansvarige/slutmottagaren ansvarig för det som beskrivs nedan.

För direkt finansiering eller infrastrukturfonder gäller följande för den projektansvarige/slutmottagaren:

—

Den projektansvarige/slutmottagaren ansvarar för att i) se till att relevant EU-lagstiftning, nationell lagstiftning eller internationell lagstiftning följs, ii) informera sig om nödvändiga formaliteter, iii) erhålla nödvändiga tillstånd eller godkännanden och uppfylla de villkor som fastställs i dessa tillstånd och godkännanden.

—	Den projektansvarige/slutmottagaren ansvarar för att förse genomförandepartnern (eller fondförvaltaren) med all nödvändig information och dokumentation, som är tillräckligt detaljerad för att han eller hon ska kunna utföra sin due diligence-granskning och uppfylla kraven i denna vägledning.

—

Den projektansvarige/slutmottagaren ansvarar för att genomföra ytterligare studier eller konsekvensbedömningar lag (t.ex. enligt MKB-direktivet), om så krävs av de behöriga myndigheterna eller genomförandepartnern (eller fondförvaltaren). Den projektansvarige/slutmottagaren ansvarar också för att genomföra ytterligare studier eller konsekvensbedömningar samt för att genomföra samråd med berörda parter/deltagande av berörda parter i enlighet med lag (t.ex. enligt MKB-direktivet), om så krävs av de behöriga myndigheterna eller genomförandepartnern (eller fondförvaltaren).

—

Beroende på innehållet i de beviljade tillstånden ansvarar den projektansvarige/slutmottagaren för att fortlöpande övervaka, bedöma och hantera projektets klimatmässiga, miljömässiga och/eller sociala effekter. Den projektansvarige/slutmottagaren ansvarar också för att upprätta en klimat-, miljö- och/eller samhällshanteringsplan eller motsvarande (eftersom en sådan plan inte uttryckligen krävs enligt MKB-direktivet) för att hantera eventuella identifierade effekter. Planen kan innehålla begränsningsåtgärder för att minska de negativa effekterna eller åtgärder för att öka projektets positiva effekter.

—

Den projektansvarige/slutmottagaren måste uppfylla finansieringsavtalet och, i förekommande fall, uppfylla de klimatmässiga, miljömässiga och sociala skyldigheter som avtalats. Detta inbegriper att uppfylla kravet på att regelbundet rapportera (om så krävs) om projektets klimatmässiga, miljömässiga och/eller sociala resultat till genomförandepartnern (eller fondförvaltaren) på begäran, på grundval av denna vägledning eller i enlighet med deras befintliga regler och förfaranden.

—	Den projektansvarige/slutmottagaren kan behöva inrätta organisatoriska strukturer för att effektivt identifiera och hantera frågor som rör miljö och säkerhet.

—

Den projektansvarige/slutmottagaren ska i god tid och på ett dokumenterat sätt informera genomförandepartnern (eller fondförvaltaren) om alla väsentliga ändringar som sannolikt kommer att avsevärt påverka projektets hållbarhetsstatus eller dess ursprungliga utformning och ändra den bedömning som gjorts (t.ex. tillfälligt eller rättsligt upphävande av tillstånd, olyckor) eller eventuella rättsliga tvister som kan uppstå under finansieringens löptid.

—

Den projektansvarige/slutmottagaren ska i god tid och på ett dokumenterat sätt informera genomförandepartnern (eller fondförvaltaren) om alla incidenter/olyckor som kan ha en potentiell inverkan på projektets klimatmässiga, miljömässiga och/eller sociala resultat eller på dess förbindelser med intressenter/samhällen.

—	Den projektansvarige/slutmottagaren ska hantera alla andra krav som kan följa av projektets hållbarhetssäkring.

För indirekt finansiering (utom infrastrukturfonder)

Med undantag för infrastrukturfonder (som täcks ovan) är en förenklad metod tillämplig för resten av finansieringen via intermediärer enligt beskrivningen i kapitel 3. I detta fall har slutmottagaren åtminstone följande skyldigheter:

—

Slutmottagaren ansvarar för att i) se till att relevant EU-lagstiftning, nationell lagstiftning eller internationell lagstiftning följs, ii) informera sig om nödvändiga formaliteter, iii) erhålla nödvändiga tillstånd eller godkännanden och uppfylla de villkor som fastställs i dessa tillstånd och godkännanden.

—	Slutmottagaren ska lägga fram bevis på formella godkännandeförfaranden för den finansiella intermediären (i form av tillstånd, beslut eller godkännanden i enlighet med nationell lagstiftning) enligt vad som krävs av den finansiella intermediären eller enligt vad som är tillämpligt.

—	Slutmottagaren ska bekräfta regelefterlevnad i form av en egen försäkran, beroende på vad som är tillämpligt.

—	Slutmottagaren ansvarar för att förse den finansiella intermediären med all nödvändig information och dokumentation så att denne kan utföra sin due diligence-granskning och uppfylla kraven i denna vägledning.

—	Slutmottagaren ansvarar i förekommande fall för genomförandet av planer för minskade koldioxidutsläpp (enligt kapitel 3.2.2).

4.1.2   Genomförandepartnerns roll och ansvar

Direkt finansiering

När det gäller direkt finansiering ska genomförandepartnern ha följande ansvarsområden:

—	Jämföra alla projekt mot förteckningen över verksamheter som utesluts för InvestEU-stöd (bilaga V.B till InvestEU-förordningen).

—	Kontrollera att projektet är förenligt med den relevanta rättsliga ramen och kontrollera att alla tillstånd/licenser finns i enlighet med de rättsliga kraven.

—

Utföra InvestEU:s granskning och säkring i tillämpliga fall enligt bestämmelserna i denna vägledning. Detta kan till exempel omfatta följande: — Kontrollera den dokumentation som den projektansvarige/slutmottagaren har lagt fram. — Identifiera och kontrollera om projektet har några återstående negativa effekter. Kvantifiera och, om möjligt, monetarisera både negativa och positiva effekter som ska ingå i projektets ekonomiska bedömning. — Kräva ytterligare studier och rapporter eftersom detta kan bli nödvändigt till följd av bedömningen och kontrollera begränsningsåtgärderna för de identifierade effekter som föreslås av den projektansvarige. — Vid behov och i möjligaste mån ge råd och stöd till den projektansvarige/slutmottagaren i hanteringen av de klimat- och miljömässiga och/eller sociala risker som är förknippade med projektet. — Bedöma den projektansvariges/slutmottagarens förmåga att hantera och genomföra alla krav i samband med säkringen. — I tillämpliga fall göra en ekonomisk bedömning av projektet. — Övervaka projektet och dess hållbarhetsstatus under den tid avtalet med den projektansvarige gäller samt kontrollera att de villkor som ingår i finansieringsavtalet uppfylls. — Ge investeringskommittén en sammanfattning av hållbarhetssäkringen (eller en motivering till varför en hållbarhetssäkring inte gjorts) och inleda en dialog om ytterligare förtydliganden krävs.

Indirekt finansiering

När det gäller finansiering via intermediärer bör genomförandepartnern främja InvestEU som ett instrument som stöder principerna för hållbar finansiering och uppmuntra finansiella intermediärer att anta ett ansvarsfullt beteende ur hållbarhetssynpunkt. Beroende på typen av förmedling kan detta omfatta följande:

—	När det gäller infrastrukturfonder – bedöma fondförvaltarens förmåga att hantera hållbarhetssäkringskrav i linje med de krav som beskrivs i kapitel 3, beroende på vad som är tillämpligt.

—	Bedöma den finansiella intermediärens kapacitet och dess system och/eller förfaranden för att granska, bedöma och hantera miljömässiga, klimatmässiga och sociala risker i samband med affärsverksamheten och i enlighet med kraven i denna vägledning.

—	Ta med särskilda krav i avtalen med de finansiella intermediärerna eftersom detta kan bli nödvändigt för att säkerställa att de tillämpliga bestämmelserna i denna vägledning hanteras korrekt.

Det rekommenderas att genomförandepartnern när så är möjligt stöder finansiella intermediärer i utvecklingen av deras egna miljösystem och sociala system och uppmuntrar dem att utveckla finansiella produkter som kommer att bidra till den europeiska gröna given.

4.1.3   Den finansiella intermediärens roll

Den finansiella intermediärens roller och ansvarsområden beskrivs i detalj i kapitel 3.

4.1.4   Investeringskommitténs roll (137)

När det gäller direkta transaktioner måste investeringskommittén i beslutsprocessen beakta den information som lämnas av genomförandepartnerna i enlighet med bestämmelserna i kapitel 4.2.

Investeringskommittén har rätt att begära kompletterande information från genomförandepartnerna om hållbarhetsaspekter och resultaten av säkringen om de anser det nödvändigt eller om motiveringen till att det inte finns något behov av säkring inte anses vara tillräcklig.

4.1.5   Kommissionens roll

Kommissionen kommer i samarbete med genomförandepartnerna att övervaka att denna vägledning tillämpas konsekvent och enhetligt på alla politikområden inom InvestEU-fonden.

Kommissionen kommer via relevanta styrande organ och tillhörande dokumentation att informera genomförandepartnerna om utvecklingen av EU:s politiska prioriteringar och hållbarhetsåtaganden och hur dessa återspeglas i InvestEU.

Kommissionen ansvarar för att uppdatera denna vägledning, särskilt för att inkludera resultaten av den utvärdering som ska göras vid halvtidsöversynen. Den ansvarar också för att uppdatera denna vägledning med all relevant metodologisk eller rättslig utveckling som kan förbättra tillämpningen av hållbarhetssäkring eller hållbarhetsresultaten för de finansierings- och investeringstransaktioner som får stöd.

4.1.6   Behöriga offentliga myndigheter (138)

Behöriga offentliga myndigheter är en särskild kategori av intressenter som spelar en viktig roll i processen för hållbarhetssäkring, även om de inte är direkt involverade i den. De behöriga offentliga myndigheterna måste se till att alla ekonomiska aktörer genomför och följer de rättsliga kraven på ett korrekt sätt. De ansvarar för att se till att lagen efterlevs och för att utföra alla nödvändiga kontroller och utfärda tillstånd, licenser eller andra typer av godkännanden.

I vissa fall skulle behöriga offentliga myndigheter i princip kunna bistå projektansvariga i hela det rättsliga förfarandet. De skulle också kunna hjälpa genomförandepartner eller finansiella intermediärer att förstå projektens miljömässiga eller sociala effekter och deras bredare sammanhang när det gäller de kumulativa effekterna på dessa dimensioner.

4.2   InvestEU-processen

Resultaten av hållbarhetssäkringen kommer att integreras i olika relaterade arbetsflöden och användas i beslutsprocessen. I följande avsnitt förklaras hur säkringen kan anpassas till dessa andra processer. I detta avsnitt behandlas också skillnaden mellan direkt och indirekt finansiering. Hållbarhetssäkring är dock bara en del av en bredare ram och alla krav som härrör från denna vägledning bör anpassas till InvestEU-programmets övergripande processer (139).

4.2.1   Kontroll av överensstämmelse

Alla finansierings- och investeringstransaktioner kommer att bli föremål för en kontroll av överensstämmelsen och genomförandepartnerna måste i detta avseende lämna in ett formulär för begäran om kontroll av överensstämmelse till kommissionen (140). För EIB gäller förfarandet enligt artikel 19. Syftet med förfarandet är att säkerställa att den föreslagna transaktionen i allmänhet uppfyller EU:s rättsliga krav (141) och är i linje med eller bidrar till EU:s politiska mål och ambitioner, inklusive de som rör hållbarhet. Endast transaktioner som har klarat kontrollen av överensstämmelse kommer att läggas fram för investeringskommittén. Denna kontroll av överensstämmelse är en del av InvestEU:s mer allmänna process för inlämning och godkännande av finansierings- och investeringstransaktioner (142).

När det gäller direkt finansiering kommer kontrollen av överensstämmelse att göras för fristående investeringar (investeringsprojekt, allmän företagsfinansiering osv.). Vid tidpunkten för kontrollen av överensstämmelse kan det hända att den information som finns tillgänglig för genomförandepartnerna inte gör det möjligt att göra en djupare bedömning eller en fullständig InvestEU-granskning för att identifiera möjliga hållbarhetseffekter. Genomförandepartnern kommer därför, efter bästa förmåga, att tillhandahålla preliminär information om den rättsliga ram och det regelverk som är tillämpligt på den föreslagna transaktionen när det gäller de tre hållbarhetsdimensionerna.

Den miljöinformation och sociala information som ingår i kontrollen av överensstämmelse bör vara kortfattad och ge kommissionen en tydlig bild av de rättsliga och regleringsmässiga aspekter som är relevanta för projektet. Ytterligare information som kan tillhandahållas omfattar, i den mån det är möjligt, följande: i) Särskilda förhållanden i fråga om belägenhet och närliggande skyddade områden. ii) Offentliga samråd som inletts och annan liknande information. På grundval av sådan information förväntas genomförandepartnern kunna identifiera den tillämpliga rättsliga ramen och det tillämpliga regelverket, särskilt om projektet omfattas av MKB-direktivet eller om sektorslagstiftning är tillämplig (t.ex. habitatdirektivet, vattendirektivet, direktivet om industriutsläpp).

Under samrådet kan kommissionen ge återkoppling om särskilda förhållanden inom olika sektorer eller områden eller om EU:s miljölagstiftning är tillämplig. Samrådsförfarandet kommer att specificeras och beskrivas närmare i garantiavtalet.

Sammanfattningsvis kan genomförandepartnern lämna följande information i formuläret för begäran om kontroll av överensstämmelse:

—	Det breda regelverk som är tillämpligt för projektet, i den mån det kan fastställas i detta skede (143), beroende på projektets mognadsgrad (t.ex. eventuell EU-lagstiftning, internationell eller nationell lagstiftning som är relevant för de tre dimensionerna, i den mån det är möjligt).

—	Om projektet omfattas av MKB-direktivets tillämpningsområde (bilaga I eller bilaga II) och om MKB-beslutet har färdigställts. Om projektet omfattas av bilaga II, om den behöriga myndighetens granskningsförfarande har slutförts och om en miljökonsekvensbedömning i så fall krävs.

—	Om det reviderade MKB-direktivet är tillämpligt på projektet och om respektive bestämmelser om klimatförändringar uppfylls.

—	Hänvisning till vattendirektivet, habitatdirektivet och fågeldirektivet, direktivet om industriutsläpp osv. i tillämpliga fall och i den mån det är möjligt.

4.2.2   Formulär för begäran om garanti

För direkta transaktioner kan det fastställas att ingen säkring behövs på grundval av InvestEU-granskningen. Om så är fallet ska en motivering lämnas till investeringskommittén (se mallen i bilaga 2).

I de fall där säkring krävs ska genomförandepartnern utarbeta en sammanfattning av hållbarhetssäkringen (144) avseende klimatdimensionen, miljödimensionen och den sociala dimensionen i enlighet med vägledningen. Denna sammanfattning ska bifogas formuläret för begäran om garanti. Mallen för denna sammanfattning är den som överenskommits inom ramen för godkännandeprocessen och styrningen av InvestEU-programmet.

Sammanfattningen ska innehålla kortfattad information om det föreslagna projektets hållbarhetsprestanda, som kommer att hjälpa investeringskommittén att bättre förstå insatsens klimatmässiga, miljömässiga och sociala profil. Den ska innehålla detaljerad information om de relevanta dimensionerna. Om ingen säkring krävs för en eller två dimensioner kommer denna information att inkluderas i den motivering som nämns ovan.

Denna sammanfattning ska illustrera i) identifierade effekter (negativa eller positiva), ii) viktiga åtgärder som genomförts och iii) kvarstående risker (145) efter det att alla begränsningsåtgärder har vidtagits. Den bör också förklara varför dessa kvarstående risker eller begränsade effekter är godtagbara för att gå vidare med finansieringen av projektet och i linje med InvestEU-målen. I tillämpliga fall bör monetarisering och inkludering av negativa och positiva effekter (inklusive externa effekter i den ekonomiska bedömningen) också omfattas. Det rekommenderas att det språk som används inte är alltför tekniskt. Detta kommer att bidra till att locka en större publik och ge investeringskommittén en tydlig bild av det föreslagna projektets hållbarhetsstatus.

Mer detaljerad vägledning om vad som kan ingå i sammanfattningen av hållbarhetssäkringen finns i bilaga 2.

4.2.3   Resultattavla

Resultaten av hållbarhetssäkringen av projektet måste också ingå i den resultattavla som åtföljer formuläret för begäran om garanti. Hållbarhetssäkring är en av de aspekter, bland flera andra, som ska beaktas vid bedömningen av de transaktioner som föreslås för att erhålla EU-garantin. De särskilda kraven och kriterierna för resultattavlan ingår i den relevanta delegerade akten.

4.2.4   Rapportering till kommissionen

InvestEU-förordningen innehåller bestämmelser om rapporterings- och övervakningsskyldigheter – se artiklarna 17 och 28 samt bilaga III.

I princip ska följande resultat av hållbarhetssäkringsprocessen rapporteras till kommissionen:

1.

Sammanfattning av hållbarhetssäkringen – detta ska rapporteras varje år tillsammans med genomförandepartnernas rapporter till kommissionen för varje projekt som genomgår säkring (i efterhand) – direkt finansiering. För infrastrukturfonder bör en förenklad version av sammanfattningen av hållbarhetssäkringen rapporteras varje år (i linje med de andra rapporteringskrav som fastställts mellan genomförandepartnern och fondförvaltaren och i linje med det övergripande arbetsflödet för rapportering). Denna förenklade version bör åtminstone innehålla information om typ av transaktion, sektor, bekräftelse av regelefterlevnad, identifierade effekter och begränsningsåtgärder som införts (beroende på vad som är tillämpligt), metoder som används för att fastställa koldioxidavtryck och rekommendationer för att förbättra den positiva agendan, där så är möjligt.

2.

Alla väsentliga ändringar av den godkända transaktionens hållbarhetsprofil eller resultat, eventuella rättsliga tvister som kan uppstå omedelbart när dessa inträffar eller eventuella avtalsbrott från slutmottagarens sida, om villkorliga klausuler ingår i finansieringsavtalet, omedelbart när dessa inträffar. Om möjligt skulle dessutom information om de korrigeringsåtgärder som vidtagits kunna inkluderas. Detta krävs för direkt finansiering. När det gäller indirekt finansiering ska genomförandepartnerna använda sina egna regler och förfaranden och behöver inte rapportera till kommissionen.

3.	Projektets årliga växthusgasutsläpp om de ligger över de tröskelvärden som fastställts för beräkning av koldioxidavtrycket – ska specificeras i de operativa rapporteringskraven. Detta krävs för direkt finansiering och infrastrukturfonder.

4.	Årliga utsläpp av växthusgaser som minskats/undvikits i ton koldioxidekvivalenter (aggregerad nivå) – ska specificeras i de operativa rapporteringskraven. Detta krävs för direkt finansiering.

5.	Antal projekt som genomgår en fullständig bedömning av sårbarhet och risk för klimatanpassning. Detta krävs för direkt finansiering och infrastrukturfonder.

6.	När det gäller finansiering via intermediärer ska genomförandepartnerna rapportera hur många finansiella intermediärer som har miljöledningssystem och sociala ledningssystem.

Rapporteringskraven kommer att specificeras närmare i garantiavtalet.

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/523 av den 24 mars 2021 om inrättande av InvestEU-programmet och om ändring av förordning (EU) 2015/1017 (EUT L 107, 26.3.2021, s. 30): https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32021R0523&from=EN

(2)  Detta dokument behandlar inte den finansiella ställningen för finansierings- och investeringstransaktioner som får stöd från InvestEU.

(3)  InvestEU-granskning är ett begrepp som endast används för denna vägledning och ska inte förväxlas med den granskning som utförs av de relevanta behöriga myndigheterna, t.ex. inom ramen för MKB-direktivet och annan relevant lagstiftning.

(4)  Europaparlamentets och rådets 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG (EUT L 94, 28.3.2014, s. 65): https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32014L0024&from=EN

(5)  En icke uttömmande förteckning över rättsliga krav som ska beaktas och uppfyllas – beroende på vad som är tillämpligt – finns i bilaga 1 till denna vägledning. Den tillämpliga lagstiftningen kan variera beroende på bransch och land.

(6)  Genomförandepartnerna eller de finansiella intermediärerna förväntas inte ersätta de behöriga myndigheter som ansvarar för att verkställa de rättsliga kraven. De bör kontrollera att det finns bevis för efterlevnad av lagstiftningen i form av tillstånd och godkännanden eller kräva en egen försäkran, beroende på vad som är tillämpligt.

(7)  https://ec.europa.eu/commission/priorities/deeper-and-fairer-economic-and-monetary-union/european-pillar-social-rights/european-pillar-social-rights-20-principles_sv

(8)  https://unfccc.int/process-and-meetings/the-paris-agreement/the-paris-agreement

(9)  https://sdgs.un.org/goals

(10)  https://www.weforum.org/reports/the-global-risks-report-2018

(11)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU av den 13 december 2011 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (EUT L 26, 28.1.2012, s. 1), i dess lydelse enligt direktiv 2014/52/EU.

(12)  Moms ingår inte.

(13)  Detta påverkar inte de särskilda kriterier för stödberättigande som utarbetats för olika produkter.

(14)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 av den 18 juni 2020 om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar och om ändring av förordning (EU) 2019/2088 (EUT L 198, 22.6.2020, s. 13).

(15)  De sex miljömålen i taxonomiförordningen är följande: Begränsning av klimatförändringar. Anpassning till klimatförändringar. Hållbar användning och skydd av vatten och marina resurser. Omställning till en cirkulär ekonomi. Förebyggande och begränsning av föroreningar. Skydd och återställande av biologisk mångfald och ekosystem.

(16)  Hållbarhetssäkring är tillämpligt på alla verksamheter som omfattas av InvestEU, oavsett om de omfattas av EU-taxonomin eller inte, i enlighet med denna vägledning.

(17)  Transaktionerna bör uppfylla de kriterier för stödberättigande som anges i investeringsriktlinjerna, informationsbladen om finansiella produkter eller garantiavtalet.

(18)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/31/EG av den 23 april 2009 om geologisk lagring av koldioxid och ändring av rådets direktiv 85/337/EEG, Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG, 2001/80/EG, 2004/35/EG, 2006/12/EG och 2008/1/EG samt förordning (EG) nr 1013/2006 (EUT L 140, 5.6.2009, s. 114).

(19)  Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/410 av den 14 mars 2018 om ändring av direktiv 2003/87/EG för att främja kostnadseffektiva utsläppsminskningar och koldioxidsnåla investeringar, och beslut (EU) 2015/1814 (EUT L 76, 19.3.2018, s. 3).

(20)  ”Avsett” definieras som byggt och förvärvat med uttrycklig avsikt att huvudsakligen transportera eller lagra fossila bränslen under projektets löptid (källa: EIB Group Climate Bank Roadmap 2021–2025).

(21)  De sociala minimiskyddsåtgärderna har också som mål att säkerställa att en verksamhet sker ”i enlighet med OECD:s riktlinjer för multinationella företag och FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter, inbegripet principerna och rättigheterna i de åtta grundläggande konventioner som tas upp i Internationella arbetsorganisationens deklaration om grundläggande principer och rättigheter i arbetslivet och i det internationella regelverket för mänskliga rättigheter”. Eftersom särskilda krav på efterlevnad ännu inte har fastställts är denna del för närvarande inte tillämplig för InvestEU-transaktioner.

(22)  Detta kan göras i form av en egen försäkran från slutmottagaren. Det kan också göras genom att dessa hänvisningar införs i avtalen i) mellan genomförandepartnern och slutmottagaren eller ii) mellan genomförandepartnern och den finansiella intermediären samt mellan den finansiella intermediären och slutmottagaren, beroende på omständigheterna.

(23)  Även känt som förfarandet för allmänhetens deltagande (inklusive tillgång till information och samråd) och tillgång till rättslig prövning inom EU:s rättsliga ram (t.ex. direktiv 2011/92/EU om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (MKB-direktivet), i dess ändrade lydelse enligt direktiv 2014/52/EU, direktiv 2010/75/EU om industriutsläpp (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar)).

(24)  Begreppet ”projektanställda” avser i) personer som är anställda eller direkt anlitade av den projektansvarige (inklusive initiativtagaren till projektet och de organ som genomför projektet) för att arbeta specifikt med projektet (direkta arbetstagare) och ii) personer som är anställda eller anlitade genom en tredje part för att utföra arbete som hör samman med projektets kärnfunktioner, oavsett var de är placerade (kontraktsanställda). Dessutom bör riskerna med barnarbete och/eller tvångsarbete i leveranskedjan i förekommande fall analyseras och hanteras.

(25)  När denna halvtidsöversyn äger rum kommer EU-taxonomin att vara i kraft och de tekniska granskningskriterierna ha utarbetats. Det kommer eventuellt också att finnas ytterligare vägledning om hur dessa kriterier ska beaktas.

(26)  https://ec.europa.eu/info/law/better-regulation/have-your-say/initiatives/12129-Revision-of-Non-Financial-Reporting-Directive

(27)  Enligt artikel 8.5 i InvestEU-förordningen ska ”finansierings- och investeringstransaktioner [som stöds av InvestEU-fonden] granskas för att avgöra om de har miljö- eller klimatrelaterade eller sociala effekter. Om transaktionerna har sådana effekter ska de bli föremål för hållbarhetssäkring med tanke på klimatmässig, miljömässig och social hållbarhet, i syfte att minimera de negativa effekterna och maximera fördelarna på klimatområdet, miljöområdet och det sociala området. […] Projekt som inte är förenliga med klimatmålen ska inte vara stödberättigande enligt denna förordning.”

(28)  Ytterligare åtgärder för att undvika eller minska eventuella återstående negativa effekter eller övervägande av en ”positiv agenda” (dvs. åtgärder för att förbättra transaktionens miljömässiga, sociala och klimatmässiga trovärdighet).

(29)  För de effekter som identifieras i MKB-rapporten, där MKB-processen kommer att utgöra ett viktigt bidrag till hållbarhetssäkringen. Se även kapitel 2.4.3 där rekommendationer ges för projekt under tröskelvärdet.

(30)  Som exempel på projekt som omfattas av en miljökonsekvensbedömning (bilaga I eller bilaga II) som genomförs i enlighet med kraven i MKB-direktivet, i dess ändrade lydelse, ska resultatet av klimatsäkringen också återspeglas i MKB-rapporten.

(31)  Bedömningen av miljö- och klimatdimensioner och/eller sociala dimensioner ska också ta hänsyn till tillhörande/kringliggande infrastruktur och anläggningar som kan betraktas som en integrerad del av projektet eller utan vilka projektet inte kommer att vara bärkraftigt, vilket normalt görs av genomförandepartnerna inom ramen för deras interna due diligence-granskning (se t.ex. EIB Environmental and Social Handbook och EBRD Environmental and Social Policy). Vissa allmänna riktlinjer om detta ämne finns här: https://ec.europa.eu/environment/eia/pdf/Note%20-%20Interpretation%20of%20Directive%2085-337-EEC.pdf

(32)  Vägledningen om klimatsäkring av infrastruktur under perioden 2021–2027 kommer att offentliggöras under första halvåret 2021.

(33)  Se även den metodram som utvecklats inom ramen för European Financing Institutions Working Group on Adaptation to Climate Change (EUFIWACC): https://www.eib.org/attachments/press/integrating-climate-change-adaptation-in-project-development.pdf

(34)  https://www.eib.org/attachments/strategies/eib_project_carbon_footprint_methodologies_en.pdf

(35)  IFI:s redovisningsgrupp för växthusgaser håller för närvarande på att utarbeta ett dokument som skulle ge ytterligare riktlinjer för goda metoder som ska offentliggöras 2021.

(36)  Parisavtalet: https://unfccc.int/process-and-meetings/the-paris-agreement/the-paris-agreement

(37)  Metodik för förvaltning över en hel projektcykel är processen att planera, organisera, samordna och kontrollera ett projekt på ett ändamålsenligt och effektivt sätt under alla dess faser, från planering till genomförande och drift till avveckling.

(38)  Se även EUFIWACC (2016), som finns här: http://www.eib.org/attachments/press/integrating-climate-change-adaptation-in-project-development.pdf

(39)  Se avsnittet om granskning. Projekt inom vissa sektorer, t.ex. stadstransport, fastställs ofta i ett integrerat planeringsdokument (t.ex. en plan för hållbar rörlighet i städer) som syftar till att fastställa ett sammanhängande investeringsprogram.

(40)  Det finns olika definitioner av sårbarhet och risk, se t.ex. IPCC AR4 (2007) om sårbarhet och IPCC SREX (2012) och IPCC AR5 (2014) om risk (som en funktion av riskens sannolikhet och konsekvenser), http://ipcc.ch/

(41)  För en strukturerad översikt över klimatförändringsindikatorer och effektindikatorer för klimatförändringar (risker), se t.ex. Europeiska miljöbyråns rapport Climate change, impacts and vulnerability in Europe 2016, https://www.eea.europa.eu/publications/climate-change-impacts-and-vulnerability-2016, Europeiska miljöbyråns rapport Climate change adaptation and disaster risk reduction in Europe, https://www.eea.europa.eu/publications/climate-change-adaptation-and-disaster och ETC/CCA:s tekniska dokument Extreme weather and climate in Europe (2015), http://cca.eionet.europa.eu/reports, och https://www.eionet.europa.eu/etcs/etc-cca/products/etc-cca-reports/extreme-20weather-20and-20climate-20in-20europe, samt https://www.eea.europa.eu/soer-2020/intro (kapitel 7) och http://www.eea.europa.eu/soer-2015/europe/climate-change-impacts-and-adaptation.

(42)  Mer information om de klimatmodellprognoser som rekommenderas finns i vägledningen om klimatsäkring av infrastruktur under perioden 2021–2027.

(43)  Klimatsårbarhetsbedömningen kan ske relativt tidigt i projektets utvecklingscykel, och ibland kan det bli den projektansvarige som måste fatta beslut om att en detaljerad klimatriskbedömning ska göras, beroende på projektets mognadsgrad. I så fall skulle bedömningen sedan kunna bli föremål för en oberoende kontroll (eller en intern kontroll av genomförandepartnern) innan den når finansieringsbeslutsstadiet.

(44)  I enlighet med rekommendationen i vägledningen om klimatsäkring av infrastruktur under perioden 2021–2027 kan det vara relevant att överväga investeringen i ett bredare sammanhang. Klimatförändringarna kommer också att påverka miljösystemen och de sociala systemen kring de tillgångar som finansieras genom InvestEU-investeringen och deras samverkan med dessa system. Investeringstransaktionerna kan också påverkas allvarligt av klimatförändringarnas effekter på annan infrastruktur som stöder dess verksamhet, inklusive tillhörande anläggningar. Detta belyser vikten av att tänka på ett integrerat, sektorsövergripande sätt för att beakta klimatrisker och klimatresiliens i ett bredare sammanhang av ekosystem och sociala system.

(45)  Det kan också finnas delar av ett investeringsprojekt som anses vara icke väsentliga och där kostnaderna för anpassningsåtgärder uppväger fördelarna med att undvika riskerna. I sådana fall skulle det bästa alternativet kunna vara att tillåta att den icke väsentliga infrastrukturen fallerar under vissa omständigheter. Detta är också en form av riskhantering.

(46)  Det finns en ökande mängd litteratur om och erfarenhet av anpassningsalternativ, värdering och planering samt relaterade resurser för enskilda medlemsstater. Berörda genomförandepartner kan exempelvis konsultera följande:

—	Climate-ADAPT (http://climate-adapt.eea.europa.eu/) om anpassning för exempel på anpassningsåtgärder och fallstudier.

—	GD Regional- och stadspolitiks studie Climate change adaptation of major infrastructure projects: https://ec.europa.eu/regional_policy/en/information/publications/studies/2018/climate-change-adaptation-of-major-infrastructure-projects

—	Europeiska miljöbyråns rapport nr 8/2014 Adaptation of transport to climate change in Europe:http://www.eea.europa.eu/publications/adaptation-of-transport-to-climate

—	Europeiska miljöbyråns rapport nr 1/2019 Adaptation challenges and opportunities for the European energy system – Building a climate-resilient low-carbon energy system: https://www.eea.europa.eu/publications/adaptation-in-energy-system

(47)  I denna vägledning är ordet ”begränsning” kontextspecifikt och i förhållande till klimatsäkring och miljösäkring. När det gäller klimatsäkring avser till exempel ”begränsning” mänskliga insatser för att minska växthusgasutsläppen eller öka avledningen av växthusgaser.

(48)  Energieffektivitet först definieras i artikel 2.18 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999 av den 11 december 2018 om styrningen av energiunionen och av klimatåtgärder (EUT L 328, 21.12.2018, s.1): https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=CELEX:32018R1999

(49)  Bland annat säker och skyddad parkering och kontroller vid de yttre gränserna.

(50)  Projekt inom vissa sektorer, t.ex. stadstransport, fastställs ofta i ett integrerat planeringsdokument (t.ex. en plan för hållbar rörlighet i städer) som syftar till att fastställa ett sammanhängande investeringsprogram. Även om varje enskild investering/projekt som ingår i sådana investeringsprogram kanske inte ligger över tröskelvärdena kan det vara relevant att bedöma växthusgasutsläppen för hela programmet, med målet att fånga upp dess övergripande viktiga bidrag till begränsningen av växthusgasutsläppen.

(51)  Åtgärder för att öka trafiksäkerheten och minska bullret från godstransporter kan undantas.

(52)  På grund av kumulativa effekter kan vissa små växthusgasutsläpp utgöra brytpunkten från en obetydlig effekt till kategorin betydande effekt – och skulle sedan behöva beaktas.

(53)  Det rekommenderas att samma tillvägagångssätt tillämpas på planeringsstadiet, t.ex. inom transportsektorn, där de mest relevanta alternativen för att minska växthusgasutsläppen förekommer inom ramen för de alternativ som rör nätverkets operativa struktur och valet av transportsätt och strategier.

(54)  Koldioxidavtrycket kan beräknas av genomförandepartnern på grundval av information som mottagits från den projektansvarige, eller begäras av den projektansvarige. Om den projektansvarige är den som beräknar koldioxidavtrycket skulle en verifiering av antingen genomförandepartnern eller en extern oberoende expert helst krävas. Alternativt kan koldioxidavtrycket beräknas av en oberoende expert.

(55)  EIB Project Carbon Footprint Methodologies for the Assessment of Project GHG Emissions and Emission Variations, juli 2020, https://www.eib.org/attachments/strategies/eib_project_carbon_footprint_methodologies_en.pdf

(56)  EIB Group Climate Bank Roadmap 2021-25, https://www.eib.org/attachments/strategies/eib_group_climate_bank_roadmap_en.pdf. Observera att detta avser hela skuggkostnaden för att uppnå målen i hela ekonomin, snarare än kostnaderna – explicita eller implicita – för olika klimatpolitiska åtgärder (skatter, tillstånd, föreskrifter, standarder osv.).

(57)  Om en högre koldioxidkostnad används ska detta vederbörligen motiveras av en sund metod som bygger på internationellt vedertagna principer.

(58)  I denna vägledning betraktas mark tillsammans med jord.

(59)  Definitionen är hämtad från Natural Capital Coalition.

(60)  I enlighet med EU guidance on integrating ecosystems and their services into decision-making, SWD (2019)305 final.

(61)  Mer information om roller och ansvarsområden finns i kapitel 4.1.

(62)  Inklusive krav på intyg om överensstämmelse från slutmottagarna.

(63)  När genomförandepartner börjar samarbeta med den projektansvarige kan miljöbeslut fortfarande hålla på att fattas. Detta skulle kunna innebära att genomförandepartnerna i början endast kan fastställa den tillämpliga rättsliga ramen för projektet och att miljöbesluten kan fattas parallellt med den övergripande due diligence-processen och att efterlevnaden kan bekräftas i ett senare skede.

(64)  När det gäller projekt som omfattar flera komponenter kommer efterlevnaden av lagstiftningen att kontrolleras för varje komponent i takt med att den utvecklas. I vissa fall kan förhandsvillkor gälla för varje utbetalning som är relevant för respektive projektkomponent. Studier för utveckling av projekt och utbetalningar i samband med dessa är undantagna från detta krav.

(65)  Om det på grundval av resultaten av miljöbeslutet sker betydande förändringar jämfört med genomförandepartnerns inledande bedömning bör säkringen uppdateras så att den omfattar dessa ändringar. Detta bör rapporteras till kommissionen i enlighet med bestämmelserna i kapitel 4.2.

(66)  Se kapitel 4 för formerna för detta samråd med kommissionen.

(67)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/52/EU av den 16 april 2014 om ändring av direktiv 2011/92/EU om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (EUT L 124, 25.4.2014, s. 1).

(68)  Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (EGT L 206, 22.7.1992, s. 7): https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=CELEX:31992L0043

(69)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar (EUT L 20, 26.1.2010, s. 7): https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=CELEX%3A32009L0147

(70)  Enligt kommissionens riktlinjer för fastställande av bevarandemål (2012) fastställer områdesspecifika bevarandemål det tillstånd som ska uppnås för arter och livsmiljötyper i ett område för att området ska kunna bidra till det övergripande målet om gynnsam bevarandestatus för dessa arter och livsmiljötyper på nationell, biogeografisk eller europeisk nivå (se artikel 2.2 i direktivet).

(71)  Artikel 6.3 är också tillämplig på särskilda skyddsområden som klassificeras enligt artikel 4 i fågeldirektivet.

(72)  https://ec.europa.eu/environment/nature/natura2000/management/docs/art6/form_art_6_4_sv.doc

(73)  https://ec.europa.eu/environment/nature/natura2000/management/docs/art6/natura_2000_assess_en.pdf

(74)  Resultatet av kontrollen av vattendirektivets ändamålsenlighet visar att direktivet har varit framgångsrikt när det gäller att inrätta en styrningsram för integrerad vattenförvaltning för de över 110 000 vattenförekomsterna i EU, vilket har bromsat försämringen av vattenstatusen och minskat den kemiska föroreningen.

Å andra sidan har genomförandet av direktivet försenats avsevärt och mindre än hälften av EU:s vattenförekomster har god status, även om tidsfristen för att uppnå detta var 2015 utom i vederbörligen motiverade fall.

(75)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/42/EG av den 27 juni 2001 om bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan (EGT L 197, 21.7.2001, s. 30).

(76)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU av den 24 november 2010 om industriutsläpp (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar) (EUT L 334, 17.12.2010, s. 17).

(77)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv (EUT L 312, 22.11.2008, s. 3).

(78)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/18/EU av den 4 juli 2012 om åtgärder för att förebygga och begränsa faran för allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår och om ändring och senare upphävande av rådets direktiv 96/82/EG (EUT L 197, 24.7.2012, s. 1).

(79)  För transaktioner som omfattas av en miljökonsekvensbedömning eller transaktioner som undantagits från behovet av att genomgå en miljökonsekvensbedömning med begränsningsåtgärder.

(80)  Checklistorna kan anpassas av genomförandepartnern för att passa kraven för ett visst projekt eller en viss projektkategori.

(81)  Se särskilt kapitel 4.3 Environment remediation, protection and risk prevention.

(82)  Dessa enhetsvärden varierar dock när det gäller robusthet och acceptans. Till exempel är användningen av befintliga enhetsvärden för skadekostnader i samband med ökade utsläpp till luft och ökat buller numera vedertagen och konsoliderad praxis i EU. Däremot används mer sällan befintliga enhetsvärden för påverkan på vatten, mark och biologisk mångfald eftersom de anses vara mer platsspecifika.

(83)  De mest relevanta sociala principerna och normerna i detta avseende finns i EU-fördraget och i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna samt i olika direktiv som medlemsstaterna är skyldiga att införliva i sina respektive nationella rättssystem.

(84)  InvestEU kommer främst att stödja transaktioner inom EU. I vissa fall kan grannländer dock vara inblandade (t.ex. i gränsöverskridande projekt eller liknande). I dessa begränsade fall kommer de projektansvariga att uppmanas att beakta de sociala aspekterna i enlighet med andan och principerna i den relevanta EU-lagstiftningen.

(85)  Sådana bevis kan utgöras av kopior av relevanta rättsliga tillstånd, beslut, yttranden eller, i avsaknad av dessa, en egen försäkran från den projektansvarige om att relevanta rättsliga krav är uppfyllda.

(86)  Se bilaga 3.

(87)  Direktiv 2011/92/EU om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt, ändrat genom direktiv 2014/52/EU.

(88)  Ibland är vissa individer eller grupper utsatta, marginaliserade, systematiskt diskriminerade eller utestängda på grund av sina socioekonomiska särdrag. Sådana egenskaper omfattar, men är inte begränsade till, kön, sexuell läggning, könsidentitet, etnicitet, kast, urfolksursprung eller socialt ursprung, ålder, funktionsnedsättning, religion eller övertygelse, politisk eller annan åskådning, aktivism, anslutning till en fackförening eller någon annan form av arbetstagarorganisation, nationalitet, språk, civilstånd eller familjesituation, utbildning och/eller läskunnighet, medicinskt tillstånd, migrant-/flyktingstatus, minoritetsstatus eller ekonomisk status (när det gäller inkomst och tillgång till tjänster).

(89)  Omfattar både fysisk och ekonomisk förflyttning.

(90)  Även känt som förfarandet för allmänhetens deltagande (inklusive tillgång till information och samråd) i EU:s rättsliga ram (t.ex. direktiv 2011/92/EU om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt, ändrat genom direktiv 2014/52/EU, direktiv 2010/75/EU om industriutsläpp (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar)).

(91)  Primära leverantörer är de leverantörer som fortlöpande levererar varor eller material som är väsentliga för projektets kärnfunktioner direkt till projektet.

(92)  Särskilt för projekt som omfattar transaktioner utanför EU på grund av internationella leveranskedjor.

(93)  Ett stort antal EU-åtgärder på arbetsmiljöområdet har antagits på grundval av artikel 153 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. EU-direktiv är rättsligt bindande och måste införlivas i nationell lagstiftning av medlemsstaterna. Mer information om arbetsmiljö finns på webbplatsen för kommissionens generaldirektorat för sysselsättning och socialpolitik.

(94)  När det gäller projekt som är föremål för en miljökonsekvensbedömning kan vissa av dessa aspekter (inklusive de som rör eventuella effekter och risker kopplade till samhället samt folkhälsa och allmän säkerhet) behandlas i tillståndsförfarandet, och informationen kan ingå i MKB-rapporten om den finns tillgänglig i detta skede.

(95)  Se fotnot 84 för definition.

(96)  Bland urbefolkningarna i den europeiska delen av Arktis finns samerna och inuiterna (Kalaallit). Samerna lever i polarområdena i Finland, Sverige, Norge och nordvästra Ryssland, medan nentserna, evenkerna och tjuktjerna lever i Ryssland och inuiterna (Kalaallit) på Grönland. Urbefolkningar kan också finnas i unionens yttersta randområden och i utomeuropeiska länder och territorier.

(97)  FAO har utarbetat en handbok för god praxis inom ramen för FPIC: https://www.refworld.org/pdfid/57fdec864.pdf.

(98)  I linje med EU:s handikappstrategi 2010–2020. En ny strategi kommer att antas för perioden 2021–2030.

(99)  https://ec.europa.eu/info/policies/justice-and-fundamental-rights/gender-equality/gender-equality-strategy_sv

(100)  Mål för hållbar utveckling – Mål 5: ”Uppnå jämställdhet och stärka alla kvinnors och flickors egenmakt”.

(101)  Berörda parter är personer och/eller samhällen som i) direkt och indirekt påverkas av projektet, inklusive deras legitima företrädare, ii) har ett intresse i projektet och/eller förmåga att påverka dess resultat, antingen positivt eller negativt, och iii) deltar i projektet, t.ex. a) institutioner, grupper och enskilda personer som har olika roller i projektet och b) projektanställda. Även känt som ”berörd allmänhet” i EU:s rättsliga ram (t.ex. direktiv 2011/92/EU om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt, ändrat genom direktiv 2014/52/EU, direktiv 2010/75/EU om industriutsläpp (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar)).

(102)  I linje med Århuskonventionen från FN:s ekonomiska kommission för Europa (Unece) om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor, https://unece.org/DAM/env/pp/documents/cep43e.pdf. Se bilaga 1 för en definition av miljöinformation.

(103)  Särskilt med primära leverantörer.

(104)  Exempel på begränsningsåtgärder presenteras i vägledningen om social hållbarhetssäkring av investerings- och finansieringstransaktioner.

(105)  I enlighet med IAIA:s internationella principer för konsekvensbedömning.

http://www.socialimpactassessment.com/documents/IAIA%202015%20Social%20Impact%20Assessment%20guidance%20document.pdf

(106)  Inventeringen bör omfatta en förteckning över förluster (tillgångar, åtkomst till resurser eller tjänster osv.) och en detaljerad kartläggning och värdering av förlorade tillgångar samt omfatta den totala drabbade befolkningen.

(107)  Den socioekonomiska referensundersökningen kan baseras på en urvalsundersökning och är avgörande för att identifiera de berörda personernas nuvarande socioekonomiska, kulturella och politiska profil, deras övergripande resiliens eller sårbarhet samt de grader och typer av påverkan som blir följden.

(108)  Se bilaga 3 för närmare uppgifter.

(109)  År 2017 riskerade 22,4 % av EU:s befolkning fortfarande fattigdom eller social utestängning – däribland 24,9 % av alla barn i Europa, 23,3 % av kvinnorna och 18,2 % av dem över 65 år. Omkring 7 % av alla européer levde fortfarande i allvarlig materiell fattigdom, och detta antal kommer sannolikt att öka på grund av pandemins ekonomiska konsekvenser.

(110)  Information som presenteras kapitel 2.7 kan också vara användbar vid bedömningen av den projektansvariges kapacitet.

(111)  Det är värt att notera att dessa verktyg inte nödvändigtvis är alternativa till varandra och kan användas som komplement. Till exempel kan en multikriterieanalys användas för att granska strategiska alternativ i det inledande skedet av projektcykeln. När det strategiska alternativet har identifierats kan en jämförelse av de specifika tekniska lösningarna göras med hjälp av kostnads-nyttoanalys/kostnadseffektivitetsanalys/analys av lägsta kostnad.

(112)  För perioden 2014–2020 innehöll kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/207 (EUT L 38, 13.2.2015, s. 1) riktvärden för sociala diskonteringssatser (5 % för medlemsstater som omfattas av sammanhållningspolitiken och 3 % för övriga medlemsstater), vilket fortfarande är en användbar referens för perioden 2021–2027. Liknande värden rekommenderas också i kommissionens vägledning för kostnads-nyttoanalys från 2014. Viss relevant god praxis kommer också att beskrivas i den kommande handboken för ekonomisk bedömning som håller på att utarbetas av GD Regional- och stadspolitik i samordning med andra generaldirektorat inom kommissionen och med stöd av Jaspers.

(113)  Se https://ec.europa.eu/regional_policy/sources/docgener/studies/pdf/cba_guide.pdf

(114)  Se https://www.eib.org/attachments/thematic/economic_appraisal_of_investment_projects_en.pdf

(115)  Se https://www.ebrd.com/news/publications/institutional-documents/methodology-for-the-economic-assessment-of-ebrd-projects-with-high-greenhouse-gasemissions.html

(116)  Se https://www.nib.int/filebank/a/1332328414/506da9436eb1c0d4ec17b8b5a929d820/56-Sustainability_Policy_Guidelines-2012.pdf

(117)  Det tekniska stöddokumentet för miljösäkring av investeringar som utarbetats av GD Miljö innehåller en granskning av enhetsvärden för att underlätta användningen av en metod för att överföra värdering av nytta vid monetär värdering. Viss information och hänvisningar till relevant litteratur finns också i kommissionens vägledning för kostnads-nyttoanalys. Dessutom innehåller den kommande handboken för ekonomisk bedömning som GD Regional- och stadspolitik håller på att utarbeta med stöd av Jaspers exempel på god praxis vid ekonomisk bedömning av miljöeffekter för ett antal utvalda sektorer.

(118)  Med hjälp av den valda diskonteringsräntan, som måste beskrivas och motiveras i dokumentationen om hållbarhetssäkring.

(119)  Detta är en transaktion som inte har någon definierad, konkret omfattning, utan den är mer avsedd att tillhandahålla löpande finansiering till ett företag för att täcka dess kortsiktiga operativa behov (t.ex. poster för rörelsekapital).

(120)  Detta kan ske genom kontroll av mediebevakning, icke-statliga organisationers rapporter och webbplatser, sociala medier, allmänt tillgängliga databaser osv. En tidshorisont på de senaste fem åren rekommenderas (om detta inte är möjligt bör åtminstone de senaste två åren omfattas).

(121)  De sektorer som omfattas av utsläppshandelssystemet anges i bilaga I till ETS-direktivet: https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/HTML/?uri=CELEX:02003L0087-20200101&qid=1604659666744&from=EN#tocId68

(122)  Närmare uppgifter om de finansiella intermediärer som kan vara involverade finns i investeringsriktlinjerna (kapitlen 2.3.1, 6.1.2.1, 6.2.2.1, 6.3.2.1 och 6.4.2.1).

(123)  När det gäller vad som presenteras för investeringskommittén.

(124)  Med undantag för avsnittet om infrastrukturfonder, där termen projekt eller investeringstransaktion kommer att användas.

(125)  Risk i detta avsnitt avser miljömässiga och sociala aspekter, inte den finansiella risken. Vägledande riktlinjer om kategorisering av miljörisker och sociala risker finns i EBRD:s kategorisering av miljörisker och sociala risker: https://www.ebrd.com/who-we-are/our-values/environmental-emanual-toolkit.html.

(126)  Slutmottagarna är inte kända vid den tidpunkt då den finansiella intermediärens due diligence-granskning äger rum.

(127)  Detta förklaras närmare i kapitel 2.

(128)  Ett miljöledningssystem och ett socialt ledningssystem definieras som en uppsättning strategier, processer och metoder som är lämpliga för att identifiera, bedöma, hantera och övervaka de miljömässiga, klimatmässiga och sociala risker och effekter som är förknippade med de underliggande projekt eller verksamheter som finansieras av den finansiella intermediären.

(129)  Begäran om information måste motsvara och stå i proportion till de underliggande projekten och ta hänsyn till eventuella rättsliga skyldigheter och sekretesskrav.

(130)  När det gäller fondförvaltarens förmåga att göra en bedömning av underliggande projekt i överensstämmelse med de principer och mål för hållbarhetssäkring som beskrivs i denna vägledning och med genomförandepartnerns standarder och interna regler och förfaranden.

(131)  Se även kapitel 2.2 för ytterligare vägledning.

(132)  Som exempel måste fondförvaltaren inom ramen för MKB-processen där betydande klimatrisker har identifierats kontrollera att de begränsningsåtgärder som anges i MKB-rapporten eller granskningsbesluten kommer att vidtas av den projektansvarige.

(133)  Mer information finns i kapitel 2.3.2.

(134)  Det rekommenderas också att vederbörlig hänsyn tas till principerna i den europeiska pelaren för sociala rättigheter.

(135)  Mer vägledning om den positiva agendan finns i kapitel 2 och bilaga 3.

(136)  De sektorer som omfattas av utsläppshandelssystemet anges i bilaga I till ETS-direktivet: https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/HTML/?uri=CELEX:02003L0087-20200101&qid=1604659666744&from=EN#tocId68

(137)  Reglerna och förfarandena för investeringskommittén samt godkännandeförfarandet omfattas inte av denna vägledning. Syftet med den information som presenteras här är att kartlägga resultaten av säkringen med de olika stegen eller intressenterna, men den är endast informativ.

(138)  Detta avsnitt ingår bara för att bekräfta de behöriga myndigheternas viktiga roll. Avsikten är inte på något sätt att lägga till ytterligare krav på kontroll för genomförandepartnerna.

(139)  Särskilda skyldigheter kommer att ingå i garantiavtalet.

(140)  I enlighet med artikel 22 InvestEU-förordningen.

(141)  Regelefterlevnad omfattar här övergripande efterlevnad och hänvisar inte till regelefterlevnad i samband med säkringsprocessen, som beskrivs närmare i kapitel 2 och kapitel 3.

(142)  Den övergripande processen för InvestEU måste följas enligt beskrivningen i det separata arbetsflödet för inlämnings- och godkännandeprocessen.

(143)  Genomförandepartnern förväntas efter bästa förmåga ange vad som rimligen är möjligt vid denna tidpunkt.

(144)  För offentliggörande ska vederbörlig hänsyn tas till regler och praxis för konfidentiell och kommersiellt känslig information, i den mån det är tillämpligt.

(145)  Kvarstående risker ska endast läggas fram för projekt som kräver en miljökonsekvensbedömning om de beräknas av de behöriga myndigheterna.