7.7.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/2

P9_TA(2020)0005

Den europeiska gröna given

Europaparlamentets resolution av den 15 januari 2020 om den europeiska gröna given (2019/2956(RSP))

(2021/C 270/01)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 december 2019Den europeiska gröna given (COM(2019)0640),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 28 november 2018En ren jord åt alla – En europeisk strategisk långsiktig vision för en stark, modern, konkurrenskraftig och klimatneutral ekonomi (COM(2018)0773), och av djupanalysen till stöd för detta meddelande,

—	med beaktande av EU:s miljöhandlingsprogram till 2020 och unionens vision för 2050,

—	med beaktande av FN:s ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) och Kyotoprotokollet till denna samt av Parisavtalet,

—	med beaktande av FN:s konvention om biologisk mångfald,

—	med beaktande av FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling och av målen för hållbar utveckling,

—	med beaktande av Europeiska miljöbyråns rapport av den 4 december 2019The European environment – state and outlook 2020 (Europas miljö – tillstånd och utblick 2020),

—

med beaktande av den särskilda rapporten från Mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC) om global uppvärmning på 1,5 oC, dess femte utvärderingsrapport (AR5) och dess sammanfattande rapport om detta samt dess särskilda rapport om klimatförändringarna och marken (Climate Change and Land) och dess särskilda rapport om havet och kryosfären i ett förändrat klimat (Ocean and Cryosphere in a Changing Climate),

—	med beaktande av FN:s miljöprograms rapport om utsläppsklyftan (Emissions Gap Report) 2019, som offentliggjordes den 26 november 2019, och dess första sammanfattande rapport från december 2019 om produktion av fossila bränslen (Production Gap Report, rapport om produktionsklyftan 2019),

—	med beaktande av den globala bedömningsrapporten av den 31 maj 2019 om biologisk mångfald och ekosystemtjänster från den mellanstatliga plattformen för biologisk mångfald och ekosystemtjänster,

—	med beaktande av rapporten Global Resources Outlook 2019 från FN:s miljöprograms internationella resurspanel,

—	med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

—	med beaktande av de konventioner och rekommendationer som utarbetats av Internationella arbetsorganisationen (ILO),

—	med beaktande av Europarådets reviderade europeiska sociala stadga,

—	med beaktande av den europeiska pelaren för sociala rättigheter,

—	med beaktande av UNFCCC:s 26:e partskonferens, som ska hållas i november 2020, och att samtliga parter i UNFCCC måste höja sina nationellt fastställda bidrag i enlighet med Parisavtalets mål,

—	med beaktande av den 15:e partskonferensen för konventionen om biologisk mångfald (COP15), som ska hållas i Kunming i Kina i oktober 2020, där parterna behöver enas om de övergripande ramarna för arbetet med att stoppa förlusten av biologisk mångfald efter 2020,

—	med beaktande av sin resolution av den 14 mars 2019 om klimatförändringar – en europeisk strategisk långsiktig vision för en stark, modern, konkurrenskraftig och klimatneutral ekonomi i överensstämmelse med Parisavtalet om klimatförändringar (1),

—	med beaktande av sin resolution av den 28 november 2019 om klimat- och miljönödläget (2),

—	med beaktande av sin resolution av den 28 november 2019 om FN:s klimatkonferens 2019 i Madrid, Spanien (COP25) (3),

—	med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 12 december 2019,

—	med beaktande av artikel 132.2 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

Denna resolution utgör Europaparlamentet första allmänna reaktion på kommissionens meddelande Den europeiska gröna given. Parlamentet kommer, i takt med att arbetet med den gröna given fortskrider, att återkomma med mer detaljerade ståndpunkter om specifika åtgärder och politiska insatser, och kommer att använda sig av alla sina lagstiftande befogenheter för att se över och ändra eventuella förslag från kommissionen för att se till att de stöder alla målen i den gröna given.

Europaparlamentet understryker det brådskande behovet av ambitiösa åtgärder för att ta itu med klimatförändringar och miljöutmaningar, begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 oC och undvika massiv förlust av biologisk mångfald. Parlamentet välkomnar därför kommissionens meddelande Den europeiska gröna given. Parlamentet delar kommissionens åtagande att omvandla EU till ett sundare, hållbart, rättvist och välmående samhälle med nettonollutsläpp av växthusgaser. Parlamentet begär att omställningen till ett klimatneutralt samhälle ska vara slutförd senast 2050 och att detta ska bli en europeisk framgångssaga.

Europaparlamentet betonar att alla människor som bor i Europa bör beviljas den grundläggande rätten till en säker, ren, hälsosam och hållbar miljö och till ett stabilt klimat, utan diskriminering, och att denna rätt måste tillgodoses genom ambitiös politik och vara fullt verkställbar genom hela rättssystemet på nationell nivå och EU-nivå.

Europaparlamentet är starkt övertygat om att den europeiska gröna given måste främja en integrerad och vetenskapsbaserad strategi och föra samman alla sektorer på samma spår i riktning mot samma mål. Parlamentet anser att integreringen av olika politikområden i riktning mot en helhetssyn är det verkliga mervärdet av den europeiska gröna given och därför bör stärkas. Parlamentet ser den gröna given som en katalysator för en inkluderande och icke-diskriminerande samhällsomvandling med klimatneutralitet, miljöskydd, hållbar resursanvändning och medborgarnas hälsa och livskvalitet inom planetens gränser som nyckelmål.

Europaparlamentet understryker att den gröna given bör stå i centrum för EU:s strategi för ny hållbar tillväxt, med respekt för jordens begränsningar som planet, och för att skapa ekonomiska möjligheter, driva på investeringar och skapa arbetstillfällen av hög kvalitet. Parlamentet anser att detta kommer att gynna allmänheten och företagen i EU och skapa en modern, resurseffektiv och konkurrenskraftig ekonomi där den ekonomiska tillväxten frikopplas från EU:s globala växthusgasutsläpp, resursanvändning och avfallsgenerering. Parlamentet betonar att den gröna given måste leda till sociala framsteg genom att förbättra välbefinnandet för alla och minska sociala ojämlikheter, ekonomiska obalanser mellan medlemsstaterna och skillnader mellan kön och generationer. Parlamentet anser att en rättvis omställning innebär att ingen människa eller plats lämnas åt sitt öde och att sociala och ekonomiska ojämlikheter bekämpas.

Europaparlamentet anser att FN:s mål för hållbar utveckling bör stå i centrum för EU:s process för utarbetande och genomförande av politik så att EU främjar en modell för mänsklig utveckling som är förenlig med en välmående planet. Parlamentet understryker i detta sammanhang att den europeiska gröna given måste kombinera sociala rättigheter, miljöintegritet, regional sammanhållning, hållbarhet och framtidssäkrade industrier som är globalt konkurrenskraftiga, till förmån för alla.

Europaparlamentet understryker att den gröna given måste sikta på en blomstrande, rättvis, hållbar och konkurrenskraftig ekonomi som fungerar för alla, i alla regioner i Europa. Parlamentet anser att den gröna given bör skapa ekonomiska möjligheter och rättvisa mellan generationerna. Parlamentet betonar vikten av att respektera och stärka den sociala dialogen på alla nivåer och i alla sektorer för att säkerställa en rättvis omställning. Parlamentet betonar behovet av ett jämställdhetsperspektiv på åtgärder och mål i den gröna given, inbegripet jämställdhetsintegrering och jämställdhetsorienterade åtgärder. Parlamentet upprepar att omställningen till en klimatneutral ekonomi och ett hållbart samhälle måste gå hand i hand med genomförandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter, och insisterar på att alla initiativ som tas inom ramen för den europeiska gröna given måste vara fullt förenliga med den europeiska pelaren för sociala rättigheter.

Europaparlamentet understryker att stora offentliga och privata investeringar kommer att behövas för att unionen ska uppnå målen i den gröna given, och ser detta som en förutsättning för att den gröna given ska bli framgångsrik. Parlamentet anser att EU måste tillhandahålla långsiktig säkerhet för investerarna och rättslig förutsebarhet samt lämpliga finansiella ramar, resurser och marknads- och skatteincitament för en framgångsrik grön omställning som gynnar en positiv och hållbar social, industriell och ekonomisk förändring. Parlamentet upprepar att den gröna given bör sätta Europa på kurs mot hållbar tillväxt, välstånd och välbefinnande på lång sikt och se till att vår miljöpolitik, ekonomiska politik och socialpolitik utvecklas för att säkerställa en rättvis omställning.

Europaparlamentet understryker att globala utmaningar som klimatförändringar och miljöförstörelse kräver ett globalt svar. Parlamentet betonar att EU måste visa ambitioner men också få med sig andra regioner i världen i samma riktning. Parlamentet understryker EU:s roll som global ledare när det gäller miljö- och klimatåtgärder.

Europaparlamentet föreslår att alla åtgärder inom ramen för den gröna given ska följa en vetenskapsbaserad strategi och baseras på konsekvensanalyser ur ett helhetsperspektiv.

10.

Europaparlamentet erkänner sitt institutionella ansvar för att minska sitt koldioxidavtryck. Parlamentet föreslår att man antar egna åtgärder för att minska utsläppen, bland annat genom att ersätta sin fordonspark med utsläppsfria fordon, och uppmanar med kraft alla medlemsstater att enas om ett enda säte för Europaparlamentet.

Skärpning av EU:s klimatmål för 2030 och 2050

11.

Europaparlamentet anser att ett rättsligt bindande EU-åtagande om klimatneutralitet senast 2050 kommer att bli ett kraftfullt verktyg för att uppbåda de samhälleliga, politiska, ekonomiska och tekniska krafter som krävs för omställningen. Parlamentet understryker starkt att omställningen är en gemensam insats av alla medlemsstater och att varje medlemsstat måste bidra till att genomföra klimatneutralitet i EU senast 2050. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag till en europeisk klimatlag senast i mars 2020.

12.

Europaparlamentet efterlyser en ambitiös klimatlag med ett rättsligt bindande inhemskt mål för uppnåendet av nettonollutsläpp av växthusgaser senast 2050 vilket omfattar hela ekonomin, liksom mellanliggande EU-mål för 2030 och 2040 som ska fastställas som en del av den lagen senast vid tidpunkten för dess antagande av medlagstiftarna, på grundval av konsekvensbedömningar och kraftfulla ramar för styrningen. Parlamentet understryker att klimatlagen måste återspegla bästa tillgängliga vetenskap, med målet att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 oC, och att den bör hållas uppdaterad i linje med utvecklingen av EU:s rättsliga ramar och Parisavtalets översynscykel. Parlamentet anser att klimatlagen också måste innehålla specifika anpassningskomponenter genom att kräva att alla medlemsstater antar handlingsplaner för anpassning.

13.

Europaparlamentet efterlyser en ökning av EU:s inhemska mål för minskade växthusgasutsläpp för 2030 till 55 procent jämfört med 1990 års nivåer. Kommissionen uppmanas kraftfullt att lägga fram ett förslag i detta syfte så snart som möjligt så att EU kan anta detta mål som sitt uppdaterade nationellt fastställda bidrag i god tid före COP26. Parlamentet begär vidare att detta mål därefter ska integreras i den europeiska klimatlagen.

14.

Europaparlamentet anser att EU måste spela en aktiv roll och visa ett starkt ledarskap under förberedelserna inför COP26, där parterna bör öka de gemensamma klimatåtagandena så att de återspeglar högsta möjliga ambitionsnivå. Med detta i åtanke anser parlamentet att EU bör anta ett förstärkt nationellt fastställt bidrag så tidigt som möjligt under 2020 för att uppmuntra andra länder utanför EU, i synnerhet de största utsläpparna, att göra detsamma. Parlamentet understryker i detta sammanhang behovet att enas kring ett förstärkt nationellt fastställt bidrag inför det planerade toppmötet mellan EU och Kina i september samt inför toppmötet mellan EU och Afrika.

15.

Europaparlamentet erkänner att medlemsstaterna kan ha olika metoder för att uppnå klimatneutralitet senast 2050 på ett rättvist och kostnadseffektivt sätt, eftersom länder har olika utgångspunkter och resurser och en del går snabbare framåt än andra, men den gröna omställningen bör omvandlas till en ekonomisk och social möjlighet för alla regioner i Europa.

16.

Europaparlamentet betonar att nettoutsläppen måste minskas till nära noll i alla sektorer av ekonomin för att gemensamt bidra till målet att uppnå klimatneutralitet. Parlamentet uppmanar kommissionen att vid behov lägga fram förslag som bygger på konsekvensbedömningar, i syfte att revidera EU:s lagstiftningsåtgärder på klimat- och energiområdet senast i juni 2021 för att leva upp till de ökade klimatambitionerna på medellång och lång sikt. Parlamentet uppmanar kommissionen att även utnyttja den ytterligare potentialen i annan befintlig EU-lagstiftning för att bidra till klimatåtgärder, såsom ekodesigndirektivet, EU:s avfallslagstiftning, åtgärder för den cirkulära ekonomin och förordningen om fluorerade växthusgaser. Parlamentet understryker vidare att naturbaserade lösningar kan hjälpa medlemsstaterna att uppnå sina mål för minskning av växthusgasutsläppen och biologisk mångfald, men insisterar på att de bör vara ett komplement till minskningar av växthusgasutsläpp vid källan.

17.

Europaparlamentet anser att nya och utökade växthusgasmål kräver att EU:s utsläppshandelssystem är ändamålsenligt. Kommissionen uppmanas att snabbt se över utsläppshandelsdirektivet, bland annat den linjära minskningsfaktorn, reglerna för tilldelning av gratis utsläppsrätter och det eventuella behovet av ett minimipris för koldioxidutsläpp.

18.

Mot bakgrund av de ihållande globala skillnaderna i klimatambitionerna stöder Europaparlamentet kommissionens avsikt att arbeta för en mekanism för koldioxidjustering vid gränserna som är förenlig med WTO:s bestämmelser. Parlamentet ser utvecklingen av en sådan mekanism som en del av en bredare strategi för en konkurrenskraftig koldioxidfri EU-ekonomi som upprätthåller EU:s klimatambitioner och samtidigt tryggar lika villkor. Parlamentet noterar kommissionens åsikt att mekanismen skulle utgöra ett alternativ till befintliga åtgärder mot koldioxidläckage inom EU:s utsläppshandelssystem. Parlamentet betonar att de nuvarande åtgärderna för att ta itu med koldioxidläckage inte bör upphävas förrän ett nytt system har införts, och uppmanar kommissionen att, innan den lägger fram några förslag, göra en djupgående analys av de olika möjliga utformningarna av mekanismen för koldioxidjustering vid gränserna före den översyn av klimatlagstiftningen som förväntas äga rum i juni 2021. Parlamentet anser att en framtida mekanism för koldioxidjustering vid gränserna bör innehålla ekonomiska incitament för en framgångsrik grön omställning, liksom för klimatpionjärer, stödja en marknad för koldioxidsnåla varor inom EU samt säkerställa en ändamålsenlig prissättning på koldioxid i EU, samtidigt som den främjar koldioxidprissättning i andra delar av världen. Parlamentet anser att den måste ta hänsyn till varje sektors särdrag och att den skulle kunna införas gradvis i utvalda sektorer, samtidigt som alla otillbörliga ytterligare administrativa kostnader, särskilt för europeiska små och medelstora företag, måste undvikas.

19.

Europaparlamentet välkomnar det planerade förslaget om att revidera energiskattedirektivet med hänsyn till miljöfrågor i syfte att tillämpa principen om att förorenaren betalar, samtidigt som man tar hänsyn till nationell skattepolitik och undviker att skapa större ojämlikhet.

20.

Europaparlamentet efterlyser en ny och mer ambitiös EU-strategi för klimatanpassning. Parlamentet påminner om att det behövs större insatser för klimatsäkring, resiliensuppbyggnad, förebyggande arbete och beredskap i EU och dess medlemsstater. Parlamentet betonar behovet att mobilisera offentliga och privata investeringar för anpassning och efterlyser en verklig politisk samstämmighet om EU-finansiering så att anpassning och klimatresiliens bedöms som nyckelkriterier i all relevant EU-finansiering. Parlamentet anser samtidigt att förebyggande, beredskap och insatser vid katastrofer måste vara ett kraftfullt solidaritetsinstrument med tillräckliga resurser. Parlamentet efterlyser en konsekvent och tillräcklig tilldelning av medel i EU-budgeten och gemensamma resurser för EU:s civilskyddsmekanism.

21.

Europaparlamentet välkomnar tillkännagivandet om att kommissionen kommer att lansera en europeisk klimatpakt. Parlamentet understryker att den europeiska klimatpakten måste sammanföra medborgare, regioner, lokalsamhällen, det civila samhället, företag (inklusive små och medelstora företag) och fackföreningar som aktiva deltagare i omställningen till klimatneutralitet, på grundval av en verklig dialog och öppna och deltagarbaserade processer, också i utformningen, genomförandet och utvärderingen av politiken. Parlamentet anser att det är viktigt att samarbeta med intressenter från energiintensiva sektorer och de berörda parterna på arbetsmarknaden, särskilt arbetsgivare, arbetstagare, icke-statliga organisationer och akademiker, för att bidra till att hitta hållbara lösningar i omställningen till koldioxidneutrala ekonomier.

Ren och trygg energiförsörjning till rimligt pris

22.

Europaparlamentet framhåller energins centrala roll i omställningen till en ekonomi med nettonollutsläpp av växthusgaser, och välkomnar kommissionens mål att fortsätta att fasa ut fossila bränslen i energisystemet så att EU kan uppnå nettonollutsläpp senast 2050. Parlamentet begär att direktivet om förnybar energi ska revideras i enlighet med denna ambition, med fastställda bindande nationella mål för varje medlemsstat. Parlamentet välkomnar vidare prioriteringen av energieffektivitet. I detta sammanhang uppmanas kommissionen och medlemsstaterna att tillämpa principen ”energieffektivitet först” inom alla sektorer och politikområden, vilket är grundläggande för att minska EU:s energiberoende och utsläpp från energiproduktion, samtidigt som man också tillhandahåller lokala arbetstillfällen i samband med renoveringar och sänker allmänhetens energikostnader. Parlamentet begär att energieffektivitetsdirektivet och direktivet om byggnaders energieffektivitet ska revideras i linje med EU:s ökade klimatambitioner, och att genomförandet av dem ska stärkas genom bindande nationella mål, med särskild hänsyn till utsatta medborgare, samtidigt som hänsyn också tas till behovet av ekonomisk förutsebarhet för de berörda sektorerna.

23.

Europaparlamentet betonar att det för uppnåendet av Parisavtalets mål är avgörande med verkställande på nationell nivå och EU-nivå. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att se till att de nationella energi- och klimatplanerna är helt i linje med EU:s mål. Parlamentet påminner om medlemsstaternas behörighet att besluta om sin energimix inom EU:s klimat- och energiramar.

24.

Europaparlamentet understryker att alla sektorer måste öka sin användning av förnybar energi och fasa ut fossila bränslen om EU:s klimat- och hållbarhetsmål ska kunna uppnås. Parlamentet efterlyser en revidering av riktlinjerna för transeuropeiska energinät (TEN-E) innan nästa förteckning över projekt av gemensamt intresse antas, i syfte att anpassa de rättsliga ramarna till den prioriterade utbyggnaden av smarta nät och förhindra fastlåsning vid koldioxidintensiva investeringar. Parlamentet understryker behovet av ett strategiskt tillvägagångssätt för energikluster i EU med målet att dra nytta av de effektivaste investeringarna i förnybara energikällor. Parlamentet välkomnar därför tillkännagivandet om en strategi för havsbaserad vindkraft. Parlamentet anser att EU:s politik särskilt bör främja innovation och utbyggnad av hållbar energilagring och grönt väte. Parlamentet betonar behovet att se till att användningen av energikällor som naturgas endast blir av övergående natur, med tanke på målet att uppnå klimatneutralitet senast 2050.

25.

Europaparlamentet understryker att det är avgörande att säkerställa en välfungerande, fullt integrerad, konsumentorienterad och konkurrenskraftig energimarknad i Europa. Parlamentet understryker vikten av gränsöverskridande sammanlänkningar för en fullt integrerad energimarknad. Parlamentet välkomnar tillkännagivandet om att kommissionen senast i mitten av 2020 kommer att föreslå åtgärder för smart integration, och understryker att ytterligare integration av EU:s energimarknad kommer att spela en viktig roll för att skapa en tryggare energiförsörjning och uppnå en ekonomi med nettonollutsläpp av växthusgaser. Parlamentet framhåller att det behövs en byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter med tillräcklig finansiering för att stärka och öka det regionala samarbetet mellan medlemsstaterna.

26.

Europaparlamentet insisterar på en snabb utfasning av direkta och indirekta subventioner till fossila bränslen senast 2020 i EU och i varje medlemsstat.

27.

Europaparlamentet välkomnar den aviserade renoveringsvågen för offentliga och privata byggnader och ser gärna att fokus läggs på renovering av skolor och sjukhus och på subventionerade bostäder och hyresbostäder för att hjälpa låginkomsthushåll. Parlamentet understryker att det befintliga byggnadsbeståndet måste renoveras till att bli nära-nollenergibyggnader för att nå koldioxidneutralitet senast 2050. Parlamentet understryker att byggsektorn har en hög energisparpotential och potential för produktion på plats av förnybar energi, vilket kan öka sysselsättningen och hjälpa små och medelstora företag att expandera. Parlamentet anser att ett smart och framåtblickande regelverk är avgörande. Parlamentet välkomnar därför förslagen om att minska de nationella lagstiftningshindren för renovering samt revideringen av byggproduktförordningen. Parlamentet vill se en rigorös kontroll av att medlemsstaterna efterlever sina skyldigheter att renovera offentliga byggnader i enlighet med energieffektivitetsdirektivet. Parlamentet uppmuntrar främjande av träbyggnation och ekologiska byggmaterial.

28.

Europaparlamentet framhåller att energiomställningen måste vara socialt hållbar och inte får förvärra energifattigdomen, och välkomnar kommissionens åtagande i detta avseende. Parlamentet anser att samhällen som bekämpar energifattigdom måste utrustas med nödvändiga verktyg för att kunna delta i den gröna omställningen genom utbildning och rådgivningstjänster och genom att stimulera långsiktiga investeringar. Parlamentet efterlyser riktade åtgärder i nära samarbete med medlemsstaterna och utbyte av bästa praxis i syfte att minska energifattigdomen samtidigt som man stöder lika tillgång till finansieringsverktyg för energieffektiva renoveringar. Parlamentet anser att kostnaderna för energieffektivitetsrenoveringar inte bör bäras av låginkomsthushåll. Parlamentet framhåller vidare fjärrvärmens roll i tillhandahållandet av energi till ett överkomligt pris.

29.

Europaparlamentet stöder generellt tanken på marknadsbaserade åtgärder som ett av verktygen för att nå klimatmålen. Parlamentet uttrycker emellertid förbehåll när det gäller att eventuellt inkludera byggnaders utsläpp i EU:s utsläppshandelssystem, eftersom det riskerar att befria det offentliga från ansvaret att agera och leda till högre energikostnader för hyresgäster och bostadsägare. Parlamentet anser att sådana eventuella åtgärder kräver ytterligare analys.

Industrin ska verka för en ren och cirkulär ekonomi

30.

Europaparlamentet ser omställningen till en modern, klimatneutral, mycket resurseffektiv och konkurrenskraftig industribas i EU senast 2050 som en central utmaning och möjlighet, och välkomnar tillkännagivandet att kommissionen ska lägga fram en ny industristrategi och en strategi för små och medelstora företag i mars 2020. Parlamentet betonar att industrins konkurrenskraft och klimatpolitiken är ömsesidigt förstärkande och att en innovativ och klimatneutral återindustrialisering kommer att skapa arbetstillfällen lokalt och säkra den europeiska ekonomins konkurrenskraft.

31.

Europaparlamentet framhåller att industristrategin bör riktas in på att stimulera värdekedjor för ekonomiskt bärkraftiga och hållbara produkter, processer och affärsmodeller som strävar efter klimatneutralitet, resurseffektivitet, cirkularitet och en giftfri miljö, och samtidigt bevara och utveckla den internationella konkurrenskraften och undvika att europeiska industrier flyttas ut. Parlamentet håller med kommissionen om att energiintensiva industrier som t.ex. stål-, kemi- och cementindustrin är avgörande för Europas ekonomi, och att det är av största vikt att dessa industrier moderniseras och blir mindre koldioxidkrävande.

32.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa ekonomisk, social och territoriell sammanhållning vid omställningen, med särskild hänsyn till de mest missgynnade regionerna, områden som påverkas av strukturomvandlingar (främst kolbrytningsregioner och områden som är beroende av koldioxidintensiva industrier såsom ståltillverkning), glesbefolkade områden och miljömässigt sårbara områden.

33.

Europaparlamentet understryker att strategierna för industrin och för små och medelstora företag måste innehålla tydliga färdplaner för att skapa en övergripande uppsättning incitament och finansieringsmöjligheter för innovation, spridning av banbrytande teknik och nya affärsmodeller samt undanröjande av onödiga lagstiftningshinder. Parlamentet efterlyser EU-stöd till dem som går före i klimat- och resursfrågor genom ett teknikneutralt angreppssätt som är förenligt med bästa tillgängliga vetenskap och EU:s långsiktiga klimat- och miljömål. Parlamentet understryker betydelsen av miljömässigt säker avskiljning och lagring av koldioxid i arbetet med att göra den tunga industrin klimatneutral när inga direkta alternativ för utsläppsminskningar finns tillgängliga.

34.

Europaparlamentet påminner om den digitala teknikens grundläggande roll för att stödja den gröna omställningen, exempelvis genom förbättrad resurs- och energieffektivitet och förbättrad miljöövervakning och genom klimatvinster via en fullständig digitalisering av överföring och distribution samt smarta tillämpningar. Parlamentet anser att industristrategin såsom föreslås bör integrera den gröna respektive digitala omställningen och fastställa de viktigaste målen och hindren för ett fullständigt utnyttjande av den digitala teknikens potential. Parlamentet uppmanar kommissionen att utveckla strategier och finansiering för spridning av innovativ digital teknik. Samtidigt framhåller parlamentet vikten av att förbättra energieffektiviteten och cirkulariteten i den digitala sektorn som sådan och välkomnar kommissionens åtaganden i detta avseende. Parlamentet ber kommissionen att fastställa en metod för att övervaka och kvantifiera den digitala teknikens tilltagande miljöpåverkan utan att skapa onödiga administrativa bördor.

35.

Europaparlamentet understryker att industristrategin måste ta vederbörlig hänsyn till konsekvenserna för arbetskraften och till utbildning, omskolning och fortbildning av arbetstagare. Parlamentet uppmanar kommissionen att noga titta på strategins regionala dimension och se till att ingen människa eller region hamnar på efterkälken. Parlamentet insisterar på att strategin måste innehålla en social dialog där arbetstagarna är fullt delaktiga.

36.

Europaparlamentet efterlyser en ambitiös ny handlingsplan för den cirkulära ekonomin, som måste sträva efter att minska det totala miljö- och resursavtrycket från produktionen och konsumtionen i EU och samtidigt ge starka incitament till innovation, hållbara företag och marknader för klimatneutrala och giftfria cirkulära produkter med resurseffektivitet, nollföroreningar och förebyggande av avfall som huvudprioriteringar. Parlamentet framhåller de starka synergierna mellan klimatåtgärder och den cirkulära ekonomin, särskilt inom energi- och koldioxidintensiva industrier. Parlamentet vill att det fastställs ett energieffektivitetsmål på EU-nivå.

37.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå mål för separat insamling, avfallsminskning, återanvändning och återvinning samt andra särskilda åtgärder, såsom utökat producentansvar, inom prioriterade sektorer såsom kommersiellt avfall, textilier, plast, elektronik, konstruktion och livsmedel. Parlamentet uppmanar kommissionen att utveckla åtgärder för att stödja marknaden för återvunnet material i Europa, bland annat gemensamma kvalitetsstandarder samt obligatoriska mål för användning av återvunnet material inom prioriterade sektorer där så är möjligt. Parlamentet understryker betydelsen av att utveckla giftfria materialkretslopp, påskynda ersättandet av ämnen som inger mycket stora betänkligheter och främja forskning och innovation för att utveckla giftfria produkter. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga åtgärder för att ta itu med importerade produkter som innehåller ämnen eller komponenter som är förbjudna i EU, och anser att dessa inte bör återinföras på EU-marknaden i konsumentprodukter genom återvinning.

38.

Europaparlamentet stöder politiska åtgärder för hållbara produkter, bland annat en utvidgning av tillämpningsområdet för ekodesign med lagstiftning som gör produkter mer hållbara, reparerbara, återanvändbara och återvinningsbara, och ett kraftfullt arbetsprogram för ekodesign och miljömärkning från 2020 och framåt, som även omfattar smarta telefoner och annan ny it-utrustning. Parlamentet efterlyser lagstiftningsförslag om rätt att reparera, undanröjande av planerat åldrande samt gemensamma laddare för mobil it-utrustning. Parlamentet stöder kommissionens planer på lagstiftningsförslag för att säkerställa en säker, cirkulär och hållbar värdekedja för alla batterier, och förväntar sig att detta förslag åtminstone ska omfatta åtgärder för ekodesign, återanvändnings- och återvinningsmål samt hållbar och socialt ansvarsfull anskaffning. Parlamentet understryker behovet av att skapa ett starkt och hållbart batteri- och lagringskluster i Europa. Parlamentet betonar behovet av att främja lokal konsumtion och produktion som bygger på principerna om att avstå, minimera, återanvända, materialåtervinna och reparera för att stoppa planerade affärsstrategier som bygger på produkters planerade åldrande, i vilka produkterna utformas för att ha en kort livslängd och behöva bytas ut, samt av att anpassa konsumtionen till jordens begränsningar. Parlamentet anser att rätten till reparation och fortsatt stöd till it-tjänster är en absolut nödvändighet för att uppnå hållbar konsumtion. Parlamentet efterlyser en förankring av dessa rättigheter i EU:s lagstiftning.

39.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att intensifiera EU:s åtgärder mot plastföroreningar, särskilt i den marina miljön, och efterlyser mer omfattande begränsningar samt ersättningsalternativ för plastartiklar för engångsbruk. Parlamentet stöder utvecklingen av lagstiftning för att ta itu med överemballering och se till att alla förpackningar som inte kan återanvändas eller återvinnas på ett ekonomiskt hållbart sätt förbjuds på EU-marknaden senast 2030, samtidigt som livsmedelssäkerheten säkerställs. Parlamentet efterlyser åtgärder för gränsöverskridande samordning av retursystem. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta itu med mikroplast på ett heltäckande sätt, bland annat genom att införa en omfattande utfasning av avsiktligt tillsatta mikroplaster och genom nya åtgärder, inklusive lagstiftning, mot oavsiktliga utsläpp av plast från exempelvis textilier, däck och plastpellets. Parlamentet konstaterar att kommissionen har för avsikt att utveckla ett regelverk för biologiskt nedbrytbar och biobaserad plast. Parlamentet lyfter fram behovet av en fullt cirkulär plastekonomi.

40.

Europaparlamentet efterlyser en grön inre marknad för EU för att öka efterfrågan på hållbara produkter med särskilda bestämmelser om t.ex. ökad användning av grön offentlig upphandling. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang kommissionens utfästelser att föreslå ytterligare lagstiftning och vägledning om grön offentlig upphandling. Parlamentet vill att EU-institutionerna ska föregå med gott exempel i samband med upphandling. Parlamentet understryker vidare behovet av att se över och revidera EU:s regler för offentlig upphandling för att säkerställa verkligt lika villkor för EU:s företag, särskilt sådana som erbjuder hållbara produkter eller tjänster, t.ex. inom kollektivtrafiken.

41.

Europaparlamentet framhåller betydelsen av konsumentmakt och välinformerade konsumenter. Parlamentet efterlyser åtgärder för att ge konsumenterna tillgång till överskådlig, jämförbar och harmoniserad produktinformation, inklusive märkning av produkter, på grundval av solida uppgifter och konsumentforskning, för att hjälpa dem att göra mer hälsosamma och hållbara val och för att de ska informeras om produkters hållbarhet och reparerbarhet samt deras miljöavtryck. Parlamentet understryker behovet av att förse konsumenterna med effektiva, lättbegripliga och genomförbara lösningar som beaktar hållbarhetsaspekter och prioriterar återanvändning eller reparation framför kassering av produkter som inte fungerar ordentligt.

42.

Europaparlamentet tror att hållbart anskaffade förnybara material kommer att spela en viktig roll i omställningen till en klimatneutral ekonomi, och framhåller behovet av att stimulera investeringar i utveckling av en hållbar bioekonomi där fossilintensiva material ersätts med förnybara och biobaserade material i t.ex. byggnader, textilier, kemiska produkter, förpackningar, skeppsbyggnad och, när hållbarhet kan säkerställas, energiproduktion. Parlamentet betonar att detta måste ske på ett hållbart sätt som respekterar ekologiska gränsvärden. Parlamentet framhåller bioekonomins potential att skapa nya gröna jobb, även i EU:s landsbygdsområden, och att stimulera innovation. Parlamentet efterlyser stöd till forskning och innovation i hållbara bioekonomiska lösningar som beaktar behovet av att skydda unik biologisk mångfald och ekosystem. Parlamentet vill se ett effektivt genomförande av EU:s bioekonomistrategi som ett led i den europeiska gröna given.

Snabbare omställning till hållbar och smart mobilitet

43.

Europaparlamentet välkomnar den kommande strategin för hållbar och smart mobilitet och håller med kommissionen om att alla transportsätt (väg, järnväg, flyg och sjöfart) måste bidra till utfasningen av fossila bränslen i transportsektorn i linje med målet att nå en klimatneutral ekonomi, samtidigt som parlamentet inser att detta kommer att bli både en utmaning och en möjlighet. Parlamentet stöder tillämpningen av principen om att förorenaren betalar. Parlamentet efterlyser också en långsiktig helhetsstrategi för en rättvis omställning som även beaktar transportsektorns bidrag till EU:s ekonomi och behovet av att säkerställa en hög nivå av överkomliga och tillgängliga transportförbindelser samt även sociala aspekter och skydd av arbetstagarnas rättigheter.

44.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om att främja multimodala transporter i syfte att öka effektiviteten och minska utsläppen. Parlamentet anser dock att multimodalitet bäst uppnås genom konkreta lagstiftningsförslag. Parlamentet välkomnar kommissionens avsikt att föreslå åtgärder för att öka sammanlänkningen mellan vägar, järnvägar och inre vattenvägar och därmed uppnå en verklig trafikomställning. Parlamentet vill att investeringarna i järnvägssammanlänkningar i EU ska stärkas och understödjas i syfte att skapa lika tillgång till offentliga järnvägstransporter i hela EU och göra järnvägsresandet attraktivare. Parlamentet framhåller att det gemensamma europeiska järnvägsområdet är en nödvändig förutsättning för trafikomställningen och uppmanar kommissionen att lägga fram en strategi till slutet av 2020, följt av konkreta lagstiftningsförslag, för att undanröja fragmenteringen av den inre marknaden.

45.

Europaparlamentet understryker att nollutsläpp inom sjöfarten är av central betydelse för utvecklingen av hållbara multimodala transporter. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att utveckla en samordnad europeisk ram med regler för inre vattenvägar. Parlamentet ber kommissionen att aktivt stödja intermodalitet som inbegriper inre vattenvägar, särskilt det gränsöverskridande nätverkssamarbetet mellan nationella vattenvägsystem, som måste förbättras.

46.

Europaparlamentet upprepar att det gemensamma europeiska luftrummet (SES) kan minska luftfartens utsläpp utan några större kostnader, men det kommer inte på egen hand att kunna åstadkomma några betydande minskningar av luftfartens utsläpp i linje med EU:s långsiktiga mål. Parlamentet efterlyser en tydlig lagstiftningsfärdplan för utfasning av fossila bränslen inom luftfarten, baserad på tekniska lösningar, infrastruktur, krav på hållbara alternativa bränslen och effektiv drift i kombination med incitament till en trafikomställning.

47.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag att se över direktivet om infrastruktur för alternativa bränslen och förordningen om det transeuropeiska transportnätet (TEN-T) för att påskynda spridningen av utsläppsfria och utsläppssnåla fordon och fartyg. Parlamentet välkomnar inriktningen på att utöka laddinfrastrukturen för elfordon. Parlamentet efterlyser ändå en mer omfattande plan för urban mobilitet för att minska trafikstockningarna och öka livskvaliteten i städer, exempelvis genom stöd till utsläppsfri kollektivtrafik samt infrastruktur för cyklister och fotgängare, särskilt i tätorter.

48.

Europaparlamentet ser det som avgörande att säkerställa tillräckliga satsningar på att utveckla lämplig infrastruktur för utsläppsfri mobilitet och anser att alla relevanta EU-medel (Fonden för ett sammanlänkat Europa, InvestEU m.m.) samt Europeiska investeringsbankens (EIB) utlåningspolicy måste skräddarsys efter detta. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbinda sig till en lämplig finansiering och öka takten i införandet av innovativa strategier, laddinfrastruktur och alternativa bränslen. Parlamentet anser att skatte- eller avgiftsintäkter från transporter bör öronmärkas till stöd för omställningen för att öka acceptansen för dessa kostnader i samhället. Parlamentet välkomnar kommissionens förslag om att utveckla smarta trafikstyrningssystem och integrerade mobilitetslösningar, särskilt i tätorter. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja utvecklingen av innovativa tillämpningar, ny teknik, nya affärsmodeller och nya framväxande och innovativa mobilitetssystem i hela Europa. Parlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att göra städerna, som har praktiska erfarenheter och kunskaper, delaktiga i diskussionen kring hur den framtida mobilitetspolitiken ska genomföras på EU-nivå.

49.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att inbegripa sjöfarten i utsläppshandelssystemet. Parlamentet framhåller att EU bör verka för en hög ambitionsnivå för minskade växthusgasutsläpp från sjöfarten såväl internationellt som inom EU, samtidigt som eventuella nya EU-åtgärder inte får skada de EU-flaggade fartygens internationella konkurrenskraft. Parlamentet anser att EU-åtgärder och internationella åtgärder bör gå hand i hand för att undvika dubbelregleringar för industrin och anser att åtgärder, eller uteblivna sådana, på global nivå inte får hämma EU:s förmåga att vidta ambitiösare åtgärder inom unionen. Parlamentet understryker vidare behovet av åtgärder för att frångå användningen av tung eldningsolja samt det brådskande behovet av investeringar såväl i forskning kring ny teknik för att fasa ut fossila bränslen inom sjöfarten som i utveckling av utsläppsfria och gröna fartyg.

50.

Europaparlamentet stöder de föreslagna åtgärderna för att minska utsläppen från luftfartssektorn, stärka utsläppshandelssystemet i enlighet med EU:s klimatambitioner och fasa ut gratistilldelningen av utsläppsrätter till flygbolag vid flygningar inom EU. Samtidigt uppmanar parlamentet kommissionen och medlemsstaterna att göra sitt yttersta för att stärka systemet för kompensation för och minskning av koldioxidutsläpp inom internationell luftfart (Corsia) och att stödja ett långsiktigt mål från Internationella civila luftfartsorganisationen (Icao) för att minska de sektorsspecifika utsläppen, samtidigt som man måste slå vakt om EU lagstiftningsmässiga självständighet vid tillämpningen av utsläppshandelsdirektivet. Parlamentet och rådet är som medlagstiftare de enda institutioner som kan besluta om eventuella framtida ändringar av utsläppshandelsdirektivet. Parlamentet betonar att ändringar i utsläppshandelsdirektivet bör göras endast om de är förenliga med EU:s åtagande om minskade växthusgasutsläpp för hela ekonomin.

51.

Europaparlamentet understryker vikten av att skapa lika villkor mellan olika transportslag. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att lägga fram förslag om samordnade åtgärder för att undanröja skattebefrielser för luft- och sjöfartsbränslen i medlemsstaterna i samband med revideringen av energiskattedirektivet, och att samtidigt undvika oavsiktliga negativa miljömässiga, ekonomiska eller sociala konsekvenser.

52.

Europaparlamentet ser fram emot kommissionens kommande förslag om strängare normer för utsläpp av luftföroreningar för fordon med förbränningsmotorer (Euro 7) och reviderade normer för koldioxidutsläpp från personbilar och från lätta och tunga lastbilar, så att det från och med 2025 finns en väg mot utsläppsfri mobilitet. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta fram metoder för livscykelanalyser. Vidare påminner parlamentet om resultatet av den djupgående analysen i kommissionens meddelande En ren jord för alla: En europeisk strategisk långsiktig vision för en stark, modern, konkurrenskraftig och klimatneutral ekonomi, det vill säga att alla nya bilar som släpps ut på EU-marknaden ska vara utsläppsfria från och med 2040 enligt scenarierna med klimatneutralitet 2050, och efterlyser en samstämd politisk ram och omställningsprogram till stöd för denna utveckling. Parlamentet konstaterar att de befintliga bestämmelserna kommer att behöva revideras så att länder som går före kan vidta strängare åtgärder på nationell nivå när medlemsstaterna så beslutar.

53.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens planer på att ta itu med luftföroreningarna från sjö- och luftfarten, bland genom att reglera de mest förorenande fartygens tillträde till EU-hamnar och lagstifta mot föroreningar från fartyg i hamn. Parlamentet betonar vikten av att främja utvecklingen av utsläppsfria hamnar där man använder förnybar energi. Parlamentet understryker att införandet av nya utsläppskontrollområden, som föreskrivs i den internationella konventionen till förhindrande av förorening från fartyg (Marpol), och sänkta hastigheter för sjöfarten är relevanta lösningar för utsläppsminskningar som är enkla att genomföra.

54.

Europaparlamentet noterar kommissionens planer på att utvidga EU:s utsläppshandel till utsläpp från vägtransporter. Parlamentet motsätter sig en direkt inkludering i systemet för handel med utsläppsrätter och inrättandet av alla typer av parallella system . Parlamentet understryker med eftertryck att inget prissättningssystem bör ersätta eller försvaga befintliga eller framtida CO2-normer för bilar och lastbilar och lägga en extra börda direkt på konsumenterna.

Från jord till bord: ett rättvist, hälsosamt och miljövänligt livsmedelssystem

55.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om att lägga fram en ”jord-till-bord-strategi” för att skapa en mer hållbar livsmedelspolitik genom att sammanföra insatser för att motverka klimatförändringarna, skydda miljön samt bevara och återställa den biologiska mångfalden med målet att säkerställa att européerna får överkomliga, högkvalitativa och hållbara livsmedel, samtidigt som jordbrukare och fiskare garanteras en rimlig levnadsstandard och jordbrukets konkurrenskraft tryggas. Parlamentet anser att den gemensamma jordbrukspolitiken bör vara fullt förenlig med EU:s skärpta ambitioner för klimatet och den biologiska mångfalden. Parlamentet välkomnar kommissionens åtagande att se till att europeiska livsmedel blir ett globalt riktmärke för hållbarhet. Parlamentet uppmanar kommissionen att använda sig av jord-till-bord-strategin för att bygga upp en verkligt långsiktig vision för hållbara och konkurrenskraftiga livsmedelssystem och samtidigt verka för ömsesidighet när det gäller EU:s produktionsstandarder i handelsavtal.

56.

Europaparlamentet poängterar att ett hållbart jordbruk tillsammans med jordbrukarna kommer att ha en viktig roll i arbetet med utmaningarna i den europeiska gröna given. Parlamentet framhåller det europeiska jordbrukets betydelse och potential att bidra till klimatåtgärder, den cirkulära ekonomin och ökad biologisk mångfald och att främja en hållbar användning av förnybara råvaror. Parlamentet framhåller att EU:s jordbrukare måste få de nödvändiga verktygen för att bekämpa och anpassa sig till klimatförändringarna, såsom investeringar i omställningen till mer hållbara jordbrukssystem. Parlamentet framhåller att jord-till-bord-strategin bör sträva efter ambitiösa minskningar av jordbrukets växthusgasutsläpp och markförstöring.

57.

Europaparlamentet understryker att jordbrukarnas ställning i jordbruks- och livsmedelskedjan måste stärkas. Parlamentet poängterar att EU-konkurrensrättens sätt att påverka livsmedelskedjans hållbarhet bör åtgärdas, exempelvis genom att motverka otillbörliga handelsmetoder och belöna producenter som levererar högkvalitativa livsmedel för att de tillhandahåller kollektiva nyttigheter såsom högre miljö- och djurskyddsstandarder, något som för närvarande inte avspeglas tillräckligt i priserna utanför jordbruket.

58.

Europaparlamentet efterlyser en hållbar gemensam jordbrukspolitik som aktivt stödjer och genom sina åtgärder uppmuntrar jordbrukare att skapa fler miljö- och klimatfördelar och att hantera volatilitet och kriser på ett bättre sätt. Parlamentet uppmanar kommissionen att analysera hur det nuvarande förslaget till reform av den gemensamma jordbrukspolitiken bidrar till EU:s åtaganden när det gäller miljö, klimat och skydd av den biologiska mångfalden, för att denna politik helt ska kunna anpassas till de mål som ställts upp för den europeiska gröna given, med hänsyn till behovet av att behålla lika villkor i Europa och i syfte att möjliggöra en stark, motståndskraftig och hållbar jordbruksproduktion. Parlamentet betonar att de strategiska planerna inom den gemensamma jordbrukspolitiken till fullo måste återspegla ambitionen i den europeiska gröna given, och uppmanar kommissionen att vara bestämd på denna punkt i samband med sin bedömning av de strategiska planerna, och särskilt att kontrollera ambitionsnivån och effektiviteten i medlemsstaternas miljösystem och noga övervaka resultaten av deras genomförande. Parlamentet understryker vikten av att använda sig av ett resultatbaserat och riktat förhållningssätt inom den nya genomförandemodellen och av att det råder ökad förenkling och insyn i fråga om konkreta resultat och mervärdesmål. Parlamentet menar att man måste hjälpa jordbrukarna i omställningen till ett mer hållbart jordbruk, och ställer sig därför bakom förslag om att förse den gemensamma jordbrukspolitiken med en budget som gör det möjligt för den att uppnå alla sina mål, däribland att leva upp till EU:s miljöambitioner.

59.

Europaparlamentet upprepar att ett minskat beroende av bekämpningsmedel är ett av de prioriterade målen för hållbart jordbruk. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang kommissionens åtagande att motverka bekämpningsmedlens negativa inverkan på miljön och hälsan och att avsevärt minska användningen av och riskerna med kemiska bekämpningsmedel samt användningen av gödselmedel och antibiotika, bland annat genom lagstiftning. Parlamentet betonar att ”från jord till bord”-strategin bör innehålla bindande minskningsmål för farliga bekämpningsmedel. Parlamentet efterlyser en EU-strategi för att underlätta marknadstillträde för vetenskapligt grundade hållbara alternativ. Parlamentet uppmanar kommissionen att agera på de uppmaningar som framfördes i parlamentets resolution av den 16 januari 2019 om unionens förfarande för godkännande av bekämpningsmedel (4).

60.

Europaparlamentet noterar med oro att jordbruk, fiske och livsmedelsproduktion fortfarande är den största orsaken till förlusten av den biologiska mångfalden på land och till havs. Parlamentet anser att förlusten av pollinatörer, inklusive bin, är särskilt oroväckande för livsmedelstryggheten, eftersom grödor som är beroende av pollinatörer spelar en viktig roll i vår kost. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att Efsas vägledning om bin antas i sin helhet så snart som möjligt, och uppmanar medlemsstaterna med kraft att anpassa sina bedömningar av bekämpningsmedel därefter.

61.

Europaparlamentet betonar att det behövs smarta jordbrukstekniker och produktionsmetoder för att säkerställa tillräckligt med näringsrik mat för en växande befolkning samt för att minska livsmedelsförluster och matsvinn. Parlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen och medlemsstaterna att öka sina satsningar på att minska matsvinnet och bekämpa livsmedelsbedrägerier. Parlamentet efterlyser ett verkställbart EU-omfattande minskningsmål för matsvinn på 50 % till 2030, grundat på en gemensam metod. Parlamentet framhåller de positiva effekterna som korta livsmedelskedjor kan medföra vad gäller att minska matsvinn.

62.

Europaparlamentet betonar att lagstiftningen om material som kommer i kontakt med livsmedel och gränsvärden för bekämpningsmedelsrester bör ses över och bygga på de senaste vetenskapliga rönen. Parlamentet uppmanar kommissionen att förbjuda livsmedelstillsatser som är skadliga för människors hälsa. Parlamentet påminner om att en hälsosam kost är helt centralt för att antalet fall av hjärt- och kärlsjukdomar och cancer ska minska. Parlamentet framhåller vikten av att fastställa ett regelverk, inklusive efterlevnadsmekanismer, för importerade livsmedelsprodukter så att de följer europeiska miljöstandarder.

63.

Europaparlamentet konstaterar att EU:s invånare anser att ”tillhandahållandet av säkra, hälsosamma och högkvalitativa livsmedel” för alla konsumenter bör ha högsta prioritet inom den gemensamma jordbruks- och fiskeripolitiken. Parlamentet anser att digital information kan komplettera men inte ersätta information på etiketten. Parlamentet välkomnar därför kommissionens avsikt att försöka hitta nya bättre sätt att informera konsumenterna. Parlamentet uppmanar kommissionen överväga att förbättra livsmedelsmärkningen, till exempel i fråga om näringsvärdesmärkning, ursprungslandsmärkning för vissa livsmedel samt miljö- och djurskyddsmärkning, för att undvika att den inre marknaden fragmenteras och för att ge objektiv, transparent och konsumentvänlig information.

64.

Europaparlamentet framhåller jordbrukets potential att hjälpa EU minska sina utsläpp genom hållbara metoder, till exempel precisionsjordbruk, ekologiskt jordbruk, agroekologi, skogsjordbruk, stärkt djurskydd och förebyggande av sjukdomar hos människor och djur, inbegripet hållbart skogsbruk, avskiljning av koldioxid samt förbättrad näringsämneshantering, för att bidra till att uppnå målen i den europeiska gröna given. Parlamentet betonar vikten av att ge jordbrukarna incitament att ställa om till metoder som kommer att gynna klimatet, miljön och den biologiska mångfalden på ett rättvist, snabbt och ekonomiskt hållbart sätt. Parlamentet välkomnar att ”från jord till bord”-strategin också kommer att omfatta fördelarna med ny teknik, inbegripet digitaliseringen, och förbättra effektiviteten, resursanvändningen och den miljömässiga hållbarheten, samtidigt som sektorn gynnas ekonomiskt. Parlamentet yrkar återigen på att genomföra en omfattande strategisk EU-plan för produktion och tillhandahållande av vegetabiliskt protein som bygger på en hållbar utveckling av alla grödor som odlas i hela EU.

65.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inbegripa fiskeri- och vattenbruksprodukter i sin ”från jord till bord”-strategi, i syfte att stärka den hållbara värdekedjan inom fiskerinäringen (från fiske till konsumtion). Parlamentet erkänner fiskerisektorns potential när det gäller att bidra till målen i den europeiska gröna given. Parlamentet betonar med kraft att sektorn måste vara i linje med EU:s miljö-, klimat- och hållbarhetsmål och med vetenskapen. Parlamentet betonar vikten av att säkerställa tillräckligt stöd till europeiska fiskare i samband med deras övergång till en hållbar fiskeverksamhet. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag om förbättrad spårbarhet för alla fisk- och skaldjursprodukter – inklusive ursprungsmärkning av fiskkonserver och förkastande av produkter som skadar eller utarmar havsmiljön.

66.

Europaparlamentet anser att det är viktigt att man höjer standarderna för djurskyddslagstiftningen, och utarbetar nya där så är lämpligt på grundval av nya vetenskapliga rön, och att man inleder överträdelseförfaranden mot medlemsstater som på ett systemiskt sätt bryter mot kraven för genomförandet och efterlevnaden av befintlig djurskyddslagstiftning, Parlamentet uppmanar kommissionen att utan ytterligare dröjsmål lägga fram en ny djurskyddsstrategi som banar väg för en ramlagstiftning på djurskyddsområdet, och säkerställa beaktande av djur som kännande varelser i all relevant politik.

Bevarande och återställande av ekosystem och biologisk mångfald

67.

Europaparlamentet beklagar djupt att Europa och världen fortsätter att förlora sin biologiska mångfald i en alarmerande takt och att Europa är oförmöget att uppnå något av sina nuvarande mål, däribland Aichimålen för att stoppa förlusten av den biologiska mångfalden. Parlamentet betonar behovet av att bevara och återställa den biologiska mångfalden och välkomnar kommissionens åtagande att lägga fram en strategi för biologisk mångfald senast i mars 2020, inför den 15:e partskonferensen för konventionen om biologisk mångfald. Parlamentet betonar att EU bör verka för ett ambitiöst och bindande avtal om ramen för biologisk mångfald efter 2020, med tydliga och bindande mål för skyddade områden både i EU som helhet och globalt. Parlamentet anser att förlusten av biologisk mångfald måste hejdas och vändas senast 2030, både inom EU och globalt, inbegripet specifika insatser för EU:s utomeuropeiska territorier.

68.

Europaparlamentet betonar att strategin för biologisk mångfald till 2030 måste inbegripa såväl ambitiösa och verkställbara rättsliga åtgärder och bindande mål för att stärka skyddet och återställandet av sårbara ekosystem som omfattande åtgärder för att motverka orsakerna till förlusten av biologisk mångfald. Parlamentet betonar vikten av att öka effektiviteten hos och storleken på nätet av skyddade områden, för att göra det möjligt att mildra och anpassa sig till klimatförändringarna och för att göra det möjligt för den biologiska mångfalden att återhämta sig. Parlamentet uppmanar kommissionen att i strategin för den biologiska mångfalden införa ett mål om att fasa ut farliga kemikalier och att koppla detta till strategin för en giftfri miljö. Parlamentet noterar kommissionens planer på att ta fram åtgärder för att förbättra och återställa skadade ekosystem och lägga fram en plan för att återställa naturen. Parlamentet anser att områden med hög biologisk mångfald i den gröna infrastrukturen i städer bidrar till att komma till rätta med luftföroreningar, buller, konsekvenserna av klimatförändringarna, värmeböljor, översvämningar och folkhälsoproblem. Parlamentet välkomnar att kommissionen kommer att lägga fram förslag för att miljöanpassa europeiska städer och öka den biologiska mångfalden i stadsområden.

69.

Europaparlamentet understryker att politisk samstämmighet på både EU-nivå och nationell nivå är avgörande för en framgångsrik politik för skydd av naturen och den biologiska mångfalden. Parlamentet anser att det för genomförandet är viktigt att medlemsstaterna utbyter bästa praxis och erfarenheter med varandra. Parlamentet uppmanar kommissionen att inleda överträdelseförfaranden mot medlemsstater som inte respekterar naturskyddslagstiftningen. Parlamentet uppmanar kommissionen att skärpa direktivet om miljöansvar i linje med Europaparlamentets rekommendationer i dess resolution av den 26 oktober 2017.

70.

Europaparlamentet anser att faktorerna bakom förlusten av den biologiska mångfalden är globala och inte begränsas av nationella gränser. Parlamentet stöder därför kommissionens förslag om ett globalt bindande mål för att skydda och återställa den biologiska mångfalden vid FN:s konferens om biologisk mångfald i oktober 2020. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att samarbeta för att enas om ett ambitiöst globalt mål för skyddade områden som gäller för havs- och landområden.

71.

Europaparlamentet påminner om att skogarna är oumbärliga för vår planet och för den biologiska mångfalden. Parlamentet välkomnar kommissionens avsikt att ta itu med den globala avskogningen och uppmanar kommissionen att intensifiera sina åtgärder. Parlamentet uppmanar kommissionen att utan dröjsmål lägga fram ett förslag till en europeisk rättslig ram på grundval av tillbörlig aktsamhet för att säkerställa hållbara och avskogningsfria leveranskedjor för produkter som släpps ut på EU-marknaden, med särskilt fokus på att åtgärda de huvudsakliga faktorerna bakom importerad avskogning och i stället uppmuntra import som inte leder till avskogning utomlands.

72.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny ambitiös skogsstrategi för EU, med målet att på ett adekvat sätt lyfta fram den viktiga, mångfunktionella och övergripande roll som de europeiska skogarna, skogssektorn och ett hållbart skogsbruk spelar i kampen mot klimatförändringarna och förlusten av biologisk mångfald, även sett ur ett socialt, ekonomiskt och miljömässigt perspektiv. Parlamentet påminner om behovet av åtgärder mot olaglig skogsavverkning i Europa. Parlamentet betonar att insatser för beskogning, återbeskogning och återställning bör syfta till ökad biologisk mångfald samt lagring av koldioxid.

73.

Europaparlamentet betonar att olaglig handel med vilda djur och växter är framträdande orsaker till förlusten av biologisk mångfald. Parlamentet framhåller att 2016 års handlingsplan mot olaglig handel med vilda djur och växter löper ut 2020. Parlamentet riktar en kraftfull uppmaning till kommissionen om att förnya och stärka bestämmelserna i denna samt att till fullo inlemma dessa i strategin för biologisk mångfald till 2030 och att säkerställa tillräcklig finansiering. Dessutom uppmanar parlamentet kommissionen att göra samarbetet med partnerländer till ett centralt inslag i bekämpningen av brottslighet som rör vilda djur och växter och förlusten av biologisk mångfald.

74.

Europaparlamentet erkänner den blå ekonomins roll när det gäller att bekämpa klimatförändringarna. Parlamentet understryker att den blå ekonomin, bland annat förnybar energi, turism och industri, måste vara verkligt hållbar eftersom användningen av marina resurser direkt eller indirekt är beroende av oceanernas långsiktiga kvalitet och motståndskraft. Parlamentet anser att havsfrågorna bör sättas högt upp på dagordningen för den europeiska gröna given. Parlamentet uppmanar kommissionen eftertryckligen att ge den gröna given en ”blå” dimension och att helt inbegripa världshavsdimensionen som en central del av den gröna given och till fullo erkänna världshavens ekosystemtjänster genom att utarbeta en handlingsplan för världshaven och vattenbruket, inklusive konkreta åtgärder som sammanför en integrerad strategisk syn på havspolitiska frågor såsom transporter, innovation och kunskap, biologisk mångfald, den blå ekonomin, utsläpp, avfall och styrning.

75.

Europaparlamentet anser att den gemensamma fiskeripolitiken bör syfta till att sätta stopp för överfisket och återställa fiskebestånden utöver den maximala hållbara avkastningen, utveckla hållbara system för havs- och sötvattenbruk och inrätta ett effektivt och integrerat ekosystembaserat förvaltningssystem som beaktar samtliga faktorer som påverkar fiskebestånden och de marina ekosystemen, bland annat klimatförändringar och föroreningar. Parlamentet uppmanar kommission att lägga fram ett förslag om reform av den gemensamma fiskeripolitiken i detta hänseende.

76.

Europaparlamentet betonar behovet av insatser för bevarande av havs- och kustområden, både för mildring och anpassning till klimatförändringarna, för att skydda och återställa havens och kusternas ekosystem, och efterlyser ett förslag om fastställande av bindande mål för en utvidgning av nätet av marina skyddsområden till minst 30 % på EU-nivå i strategin för biologisk mångfald till 2030, i syfte att stärka skyddet av världshaven. Parlamentet framhåller behovet av ökade ekonomiska och kapacitetsmässiga resurser för ökade kunskaper om den marina miljön i förhållande till biologisk mångfald, klimat och föroreningar, för att man bättre ska kunna förstå hur olika verksamheter påverkar de marina ekosystemen och fiskebeståndens tillstånd och kunna utarbeta lämpliga handlingsplaner för anpassning och begränsning.

77.

Europaparlamentet framhåller vikten av att främja EU:s roll som global ledare inom världshavsförvaltningen, även sett till handelsaspekten, genom att främja införandet av en internationell mekanism enligt FN:s havsrättskonvention för skydd av den biologiska mångfalden och de marina ekosystemen även utanför områden som omfattas av den nationella jurisdiktionen och nolltolerans mot olagligt fisk, inbegripet en gemensam strategi med grannländerna för att förebygga och minska förekomsten av föroreningar. Parlamentet framhåller att EU måste medverka på ett mer omfattande sätt i arbetet med FN:s årtionde för hållbar havsforskning i syfte att engagera sig mer i havsforskningen och bidra till uppnåendet av målen för hållbar utveckling.

En nollutsläppsvision för en giftfri miljö

78.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens planer på att lägga fram en nollutsläppsplan för luft, vatten och mark, som också bör avse föroreningar från land till vatten och även bör inbegripa ökad övervakning, med särskild inriktning på förebyggande av föroreningar. Parlamentet beklagar att framläggandet av strategin för en giftfri miljö har försenats och uppmanar kommissionen att så snart som möjligt under 2020 lägga fram en ambitiös sektorsöverskridande strategi för en giftfri miljö för att säkerställa ett tillräckligt skydd för alla européer mot skadliga ämnen, inbegripet konsumenter, arbetstagare och utsatta befolkningsgrupper.

79.

Europaparlamentet anser att strategin för en giftfri miljö bör täppa till alla luckor i EU:s kemikalielagstiftning och i praktiken bidra till ett snabbt ersättande av ämnen som inger mycket stora betänkligheter och andra farliga kemikalier, inklusive hormonstörande ämnen, mycket långlivade kemikalier samt neurotoxiska och immuntoxiska ämnen, och bör ta itu med de kombinerade effekterna av kemikalier, ämnens nanoformer och exponering för farliga kemikalier från produkter. Parlamentet upprepar att i samband med förbud mot någon av dessa kemikalier bör samtliga hållbarhetsaspekter beaktas. Parlamentet understryker behovet av ett tydligt åtagande om att säkerställa medel som kan stärka forskningen om säkrare alternativ och om att främja ersättande av skadliga kemikalier, ren produktion och hållbar innovation. Parlamentet understryker behovet att minska förekomsten av djurförsök i riskbedömningar, och efterlyser ökade insatser och medel för detta.

80.

Europaparlamentet efterlyser, till senast juni 2020, ett ambitiöst lagstiftningsförslag som tar itu med förekomsten av hormonstörande ämnen, särskilt i kosmetika, leksaker och material som kommer i kontakt med livsmedel, samt en handlingsplan som fastställer en övergripande ram med mål och tidsfrister för att minimera allmänhetens exponering för hormonstörande ämnen. Parlamentet påpekar att den nya övergripande ramen för hormonstörande ämnen måste säkerställa att blandningseffekter och kombinerad exponering beaktas.

81.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta tydliga lagstiftningsåtgärder för att bekämpa läkemedel i miljön, både från tillverkningsprocessen och från användningen och bortskaffandet av läkemedel. Parlamentet noterar med oro hur läkemedel bidrar till antimikrobiell resistens när de släpps ut i miljön via utspridning av gödsel.

82.

Europaparlamentet påpekar att nollutsläppsplanen för luft, vatten och mark måste vara en omfattande och övergripande strategi för att skydda medborgarnas hälsa mot miljöförstöring och föroreningar. Parlamentet uppmanar kommissionen att höja nivån på skyddet av luftkvaliteten, i enlighet med de senaste vetenskapliga rönen och WHO:s riktlinjer. Parlamentet efterlyser med kraft en bättre övervakning av luftföroreningar i medlemsstaterna genom tillämpning av robusta och harmoniserade mätmetoder samt enkel tillgång till information för den europeiska allmänheten. Parlamentet efterlyser omfattande åtgärder mot alla relevanta föroreningar för att återställa de naturliga funktionerna för grundvatten och ytvatten. Parlamentet understryker att översynen av direktivet om industriutsläpp bör lägga tonvikten vid förebyggande av föroreningar, samstämmighet med politiken för den cirkulära ekonomin och minskade koldioxidutsläpp. Parlamentet efterlyser dessutom en översyn av Sevesodirektivet.

Finansiering av den europeiska gröna given och säkerställande av en rättvis omställning

83.

Europaparlamentet välkomnar erkännandet av de betydande finansieringsbehoven för att uppnå de mål som anges i den europeiska gröna given. Parlamentet välkomnar vidare erkännandet i meddelandet att hållbarhet bör integreras ytterligare i alla sektorer. Parlamentet anser att kommissionen bör lägga fram en övergripande finansieringsplan baserad på en sammanhängande uppsättning förslag som bör syfta till att öka de offentliga och privata investeringarna på alla nivåer. Parlamentet anser att en sådan plan är nödvändig för att tillgodose det stora finansieringsbehov och de ytterligare investeringar som krävs för att genomföra målen för den europeiska gröna given, vilka med råge överskrider den försiktiga siffra på 260 miljarder euro som kommissionen fastställt och som inte beaktar t.ex. investeringsbehoven för klimatanpassning och för andra miljöutmaningar, såsom den biologiska mångfalden, eller de offentliga investeringar som krävs för att ta itu med sociala kostnader. Parlamentet betonar att kostnaderna för en genomgripande minskning av koldioxidutsläppen nu är mycket lägre än de kostnader som konsekvenserna av klimatförändringarna för med sig.

84.

Europaparlamentet välkomnar planerna på att utarbeta en plan för hållbara investeringar för att bidra till att överbrygga investeringsgapet, finansiera omställningen till en koldioxidneutral ekonomi och säkerställa en rättvis omställning i alla EU:s regioner. Parlamentet understryker att planen bör dra lärdom av erfarenheterna från tidigare program (”Junckerplanen”) och lägga särskild tonvikt vid i grunden nya investeringar med ett europeiskt mervärde. Parlamentet efterlyser insatser för att åtgärda investeringsgapet i hela EU, också genom EU:s budget, finansiering från EIB och andra finansinstitut samt EU-program, till exempel genom InvestEU.

85.

Europaparlamentet välkomnar EIB:s nya energiutlåningspolicy och nya strategi för klimatåtgärder och miljöhållbarhet av den 14 november 2019 som ett positivt bidrag till förverkligandet av den europeiska gröna given. Parlamentet välkomnar att EIB ska omvandlas till EU:s nya klimatbank, vilket innebär att 50 procent av dess insatser ska ägnas åt klimatåtgärder och miljöhållbarhet senast 2025 samt att bankens stöd till de flesta projekt för fossila bränslen ska upphöra senast 2021 och all dess finansieringsverksamhet ska vara i linje med Parisavtalets principer och mål senast 2020. Parlamentet uppmuntrar EIB att aktivt stödja projekt som verkar för en rättvis omställning, t.ex. på områdena forskning, innovation och digitalisering, små och medelstora företags tillgång till finansiering och sociala investeringar och kompetens. Parlamentet ser gärna att EIB:s investeringspolitik tillhandahåller riktad finansiering för initiativ inom ramen för den europeiska gröna given, samtidigt som man tar hänsyn till den additionalitet som EIB:s finansiering kan ge i kombination med andra källor. Parlamentet betonar att samordning med andra finansieringsinstrument är avgörande med tanke på att EIB-gruppen ensam inte kan finansiera alla initiativ för en europeisk grön giv. Parlamentet välkomnar de senaste uttalandena från ECB:s nyutnämnda ordförande om att institutionen, i både dess finansiella uppgifter och dess banktillsynsuppgifter, bör bidra till kampen mot klimatförändringarna. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att samarbeta med ECB i detta avseende för att säkerställa de samordnade åtgärder som utlovas i meddelandet om den europeiska gröna given, utan att det påverkar ECB:s mandat enligt fördragen.

86.

Europaparlamentet betonar att den nuvarande obalansen på marknaden mellan låg tillgång och hög efterfrågan på hållbara finansiella produkter måste åtgärdas. Parlamentet upprepar betydelsen av hållbar finansiering och anser det nödvändigt att de största internationella finansinstituten snabbt antar och utvecklar hållbar finansiering för att säkerställa full transparens när det gäller graden av hållbarhet i EU:s finansiella system och få till stånd en lyckosam utfasning av fossila bränslen i den globala ekonomin. Parlamentet insisterar på att man måste bygga vidare på framgångarna med strategin för hållbara finanser och understryker behovet av att genomföra EU:s handlingsplan för hållbar finansiering, inklusive ett miljömärke för finansiella produkter, EU:s standard för gröna obligationer och integreringen av miljö-, samhällsansvars- och bolagsstyrningsfaktorer i tillsynsregelverket för banker, och välkomnar inrättandet av den internationella plattformen för hållbar finansiering.

87.

Europaparlamentet framhåller behovet av stöd för en rättvis omställning och välkomnar kommissionens åtaganden i detta avseende. Parlamentet anser att en välutformad mekanism för rättvis omställning, inklusive en fond för rättvis omställning, kommer att vara ett viktigt verktyg för att underlätta omställningen och nå ambitiösa klimatmål samtidigt som man hanterar de sociala konsekvenserna. Parlamentet betonar att en stabil finansiering av detta instrument, inbegripet ytterligare budgetmedel, kommer att vara en avgörande faktor för ett framgångsrikt genomförande av den europeiska gröna given. Parlamentet anser att en rättvis omställning inte bara är en fond utan i stället utgör en hel politisk strategi som bygger på investeringar som måste säkerställa att ingen hamnar på efterkälken, och betonar den roll som medlemsstaternas socialpolitik spelar i detta sammanhang. Parlamentet anser att mekanismen inte enbart bör bestå av en nettoöverföring till de nationella regeringarna eller företagen, eller användas för att betala för företagens ansvarstagande, utan rent konkret hjälpa arbetstagare och företag i alla sektorer och samhällen som drabbats hårdast av utfasningen av fossila bränslen i EU, såsom kolbrytningsregioner och koldioxidintensiva regioner, att ställa om till en ren framtidsekonomi, utan att ha en avskräckande verkan på proaktiva projekt och initiativ. Parlamentet anser att fonden bland annat bör främja kompetenshöjning och omskolning som syftar till att förbereda och anpassa arbetskraften till nya sysselsättningsmöjligheter, krav och kvalifikationer samt stödja skapandet av högkvalitativa och hållbara arbetstillfällen. Vidare betonar parlamentet eftertryckligen att finansieringen för en rättvis omställning måste villkoras av framsteg med konkreta och bindande planer för minskade koldioxidutsläpp i linje med Parisavtalet, särskilt utfasning av kol och omställning av koldioxidintensiva ekonomiska regioner. Parlamentet anser det viktigt att säkerställa en lämplig övervakningsram för att följa upp hur fonderna används i medlemsstaterna. Parlamentet betonar dock att enbart fonder inte kan säkerställa omställningen och att det behövs en övergripande EU-strategi som bygger på en verklig dialog och ett verkligt partnerskap med berörda människor och samhällen, inklusive fackföreningar.

88.

Europaparlamentet betonar den avgörande roll som den fleråriga budgetramen för 2021–2027 spelar för genomförandet av den europeiska gröna given och det brådskande behovet av ytterligare ett stort steg framåt i de politiska och finansiella insatserna, inbegripet nya budgetanslag, för att uppnå dess mål, samt en rättvis omställning till en koldioxidneutral ekonomi baserad på de högsta kriterierna för social rättvisa så att ingen människa och inget område hamnar på efterkälken. Parlamentet förväntar sig att budgetmedlen för nästa budgetperiod motsvarar denna ambition, och understryker samtidigt att en sänkt flerårig budgetram självklart skulle betyda ett steg tillbaka.

89.

Europaparlamentet efterlyser inrättandet av en mekanism för god samordning, samstämdhet och enhetlighet mellan alla EU:s befintliga strategier, finansieringsinstrument och investeringar, inklusive EIB, i syfte att förhindra överlappningar och öka samverkanseffekterna, komplementariteten och additionaliteten i deras finansiering och uppbåda hållbara privata och offentliga investeringar och på så sätt optimera och integrera det ekonomiska stödet till den europeiska gröna given. Parlamentet betonar i detta sammanhang sitt stöd för principen om att integrera mål i den fleråriga budgetramen för att uppnå politisk samstämdhet. Parlamentet anser att kampen mot skattebedrägeri, skatteundandragande, aggressiv skatteplanering och penningtvätt spelar en viktig roll för att uppnå målen i den europeiska gröna given och skapa ett rättvist samhälle och en stark ekonomi.

90.

Europaparlamentet efterlyser ett ambitiöst och bindande utgiftsmål för biologisk mångfald samt klimatintegreringsmål som går utöver de specifika utgiftsandelar som anges i parlamentets interimsbetänkande om den fleråriga budgetramen, inklusive en stringent och övergripande metod för att definiera och spåra relevanta utgifter för klimatet och den biologiska mångfalden. Parlamentet begär att kommissionen säkerställer att ingen offentlig EU-finansiering, från något av EU:s politikområden, strider mot Parisavtalets mål eller EU:s övriga miljömål och internationella åtaganden och skyldigheter.

91.

Europaparlamentet stöder införandet av en uppsättning välriktade nya gröna egna resurser som motsvarar målen i den europeiska gröna given och främjar och underlättar en grön och socialt rättvis omställning, inbegripet kampen mot klimatförändringar och miljöskydd. Parlamentet ser kommissionens förslag som en utgångspunkt i detta avseende.

92.

Europaparlamentet anser att den planerade översynen av riktlinjerna för statligt stöd bör återspegla de politiska målen i den europeiska gröna given och syfta till att stärka och förenkla investeringarna i hållbara lösningar, säkerställa en snabb utfasning av direkta och indirekta subventioner för kol och fossila bränslen i EU och tillhandahålla riktlinjer som är fullt förenliga med målen för minskade växthusgasutsläpp och miljömål för nationella, regionala och lokala myndigheter, vars roll kommer att vara avgörande för ett effektivt och innovativt genomförande av den europeiska gröna given. Parlamentet anser att översynen bör tillåta nationellt stöd för strukturella förändringar till följd av utfasning av kol på samma villkor som fonden för rättvis omställning. En sådan översyn bör inte användas för att försvaga EU:s stränga konkurrensregler.

93.

Europaparlamentet betonar att en stor del av den finansiering som krävs för den gröna given måste komma från medlemsstaternas budgetar. Parlamentet välkomnar kommissionens avsikt att samarbeta med medlemsstaterna om miljöanpassningen av nationella budgetar. Parlamentet är bekymrat över att alla eventuella framtida finansieringsmodeller för den gröna given är i fara om medlemsstaterna inte för en hållbar finanspolitik och har en trovärdig ekonomisk situation. Parlamentet kräver därför att det införs en möjliggörande ram för offentliga hållbara investeringar för att uppnå målen i den europeiska gröna given, men betonar att oavsett vilken finansieringsmodell som väljs får den inte undergräva hållbarheten i de offentliga finanserna i EU. Parlamentet understryker dock att hållbara investeringar inom ramen för den europeiska gröna given bör vara verkligt kompletterande och inte leda till att marknadsfinansiering trängs ut. Parlamentet pekar i detta hänseende till privata och offentliga investeringars möjligheter att utnyttja den rådande lågräntemiljön.

94.

Europaparlamentet önskar att förändringsagendan för den europeiska gröna given återspeglas i en grönare europeisk planeringstermin. Parlamentet understryker att den europeiska planeringsterminen som den fungerar i nuläget inte får urvattnas. Parlamentet anser att FN:s mål för hållbar utveckling bör integreras, i syfte att göra processen till en drivkraft för förändring i riktning mot varaktigt välbefinnande för alla i Europa. Parlamentet stöder därför en fortsatt integrering av sociala och miljömässiga indikatorer och mål i planeringsterminen, varvid medlemsstaterna åläggs att lägga fram nationella planer för uppnåendet av dem. Dessutom uppmanar parlamentet kommissionen att utvärdera huruvida medlemsstaternas budgetar är förenliga med EU:s uppdaterade klimatmål.

Mobilisera forskning och främja innovation

95.

Europaparlamentet betonar att världsledande forskning och innovation är av central betydelse för Europas framtid och avgörande för att vi ska kunna uppnå våra miljö- och klimatmål, och säkerställa en vetenskapsbaserad strategi för att uppnå ett koldioxidneutralt Europa senast 2050 och en omställning till ett renare samhälle, och samtidigt säkerställa trygga den ekonomiska konkurrenskraften och välståndet. Parlamentet välkomnar kommissionens betoning på behovet av att arbeta över olika sektorer och områden. Parlamentet betonar behovet av en systemisk integrering av klimatet och klimatsäkring av alla program i EU:s forsknings- och innovationsagenda. Parlamentet noterar den nya teknikens roll när det gäller att ge ytterligare fördelar i omställningen till en hållbar ekonomi. Parlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen och medlemsstaterna att främja forskning om anpassningsteknik.

96.

Europaparlamentet framhåller vikten av det uppdragsinriktade programmet Horisont Europa 2021–2027, som skapar möjligheter att göra ett brett spektrum av aktörer, bland annat den europeiska allmänheten, delaktiga i arbetet med den akuta globala utmaning som klimatförändringarna innebär och övergå till mer delaktighetsbaserade forsknings- och innovationsmetoder för att uppnå resultat i fråga om den europeiska gröna given. Parlamentet betonar behovet av att behålla en ambitiös budget för Horisont Europa på 120 miljarder EUR i löpande priser för att ta itu med de betydande innovationsutmaningarna i omställningen till klimatneutralitet, med tanke på att minst 35 % av budgeten för Horisont Europa bör bidra till klimatmål. Parlamentet betonar att andra EU-fonder bör öronmärka en större andel av sin budget för forskning och innovation på området ren teknik. Parlamentet uppmanar kommissionen att maximera de möjligheter som den bredare innovationsmiljön erbjuder med tanke på att en mängd ny viktig möjliggörande teknik kommer att vara avgörande för att uppnå klimatneutralitet senast 2050.

97.

Europaparlamentet understryker att EU måste behålla och vidareutveckla sina flaggskeppsprogram för civil rymdteknik, Copernicus och Galileo, och EU:s rymdprogrambyrå, som bidrar på ett värdefullt sätt till miljöövervakning och datainsamling. Parlamentet poängterar att klimatförändringstjänsterna inom ramen för Copernicus bör bli fullt operativa snarast möjligt och därigenom tillhandahålla ett kontinuerligt flöde av data som är nödvändiga för vidtagandet av åtgärder för begränsning av och anpassning till klimatförändringarna.

98.

Europaparlamentet betonar vikten av att stärka tekniköverföringen och kunskapsdelningen på områdena begränsning av och anpassning till klimatförändringar, skydd och återställande av biologisk mångfald, resurseffektivitet och cirkularitet, koldioxidsnål och utsläppsfri teknik samt insamling av data för att stödja uppnåendet av målen i den europeiska gröna given. Parlamentet insisterar på vikten av att stödja marknadsspridning, som är en central drivkraft för att omvandla EU:s betydande kunskapstillgångar till innovationer. Parlamentet anser att den europeiska gröna given också är en möjlighet att etablera kopplingar mellan de olika inblandade sektorerna, vilket bör leda till symbiotiska fördelar. Parlamentet anser i detta sammanhang att bioekonomin ger oss en möjlighet att skapa sådana symbiotiska fördelar inom olika sektorer och komplettera den cirkulära ekonomin.

99.

Europaparlamentet upprepar att EU-politiken bör stödja vetenskaplig spetskompetens och medborgarforskning, stärka samarbetet mellan den akademiska världen och näringslivet och främja innovation och evidensbaserat beslutsfattande, samtidigt som den främjar internationellt samarbete på området, inbegripet genom att underlätta utbyten av god praxis i syfte att stärka kompetensen i fråga om den ekologiska omställningen inom de nya yrken som hänger samman med denna, för arbetstagare, lärare och ungdomar. Parlamentet välkomnar kommissionens avsikt att uppdatera den nya kompetensagendan och ungdomsgarantin i syfte att öka människors möjligheter till anställning inom den gröna ekonomin och uppmuntrar medlemsstaterna att investera i utbildningssystem, inbegripet verksamhet som rör yrkesutbildning. Parlamentet anser att ”grön mobilitet” bör främjas i Erasmus+-programmet för 2021–2027 i enlighet med målen i meddelandet.

Principen att ”inte göra någon skada” – hållbarhetsintegrering i all EU-politik

100.

Europaparlamentet välkomnar tanken bakom principen att ”inte göra någon skada” och kommissionens åtagande att säkerställa att alla EU-insatser hjälper EU att skapa en hållbar framtid och en rättvis omställning, bland annat genom användning av gröna budgetverktyg, och att uppdatera riktlinjerna för bättre lagstiftning i enlighet med detta. Parlamentet insisterar på en enhetlig strategi för genomförandet av Parisavtalet, konventionen om biologisk mångfald och Agenda 2030 för hållbar utveckling, både när det gäller inre och yttre åtgärder. Parlamentet riktar en kraftfull uppmaning till kommissionen om att bistå medlemsstaterna i deras arbete med att till fullo och korrekt tillämpa befintlig och framtida miljö- och klimatlagstiftning samt att se till att bristande efterlevnad leder till konsekvenser.

101.

Europaparlamentet understryker den viktiga roll som försiktighetsprincipen spelar när det gäller att vägleda EU:s åtgärder inom alla politikområden, tillsammans med principen ”att inte göra någon skada”, med största möjliga respekt för principen om en konsekvent politik. Försiktighetsprincipen bör ligga till grund för alla åtgärder som vidtas inom ramen för den europeiska gröna given i syfte att bidra till skyddet av hälsa och miljö. Parlamentet insisterar på att EU måste tillämpa principen om att förorenaren betalar när man lägger fram förslag om rättvisa och samordnade åtgärder för att ta itu med klimat- och miljöutmaningar.

102.

Europaparlamentet betonar behovet av att basera alla framtida lagstiftningsförslag på omfattande konsekvensbedömningar som identifierar de socioekonomiska, miljömässiga och hälsomässiga effekterna av olika alternativ, inbegripet de totala klimat- och miljöeffekterna och kostnaderna för uteblivna åtgärder, samt effekterna på EU-företags internationella konkurrenskraft, inklusive små och medelstora företag, och behovet av att undvika koldioxidläckage, effekterna på olika medlemsstater, regioner och sektorer, effekterna på sysselsättningen och effekterna på långsiktig investeringssäkerhet. Parlamentet understryker behovet av att visa allmänheten fördelarna med varje förslag, och att säkerställa politisk samstämdhet med målen för minskning av växthusgasutsläpp och målet om att begränsa den globala uppvärmningen till under 1,5 oC och säkerställa att de inte bidrar till förlusten av biologisk mångfald. Parlamentet ser positivt på att de motiveringar som åtföljer alla lagstiftningsförslag och delegerade akter kommer att omfatta ett särskilt avsnitt där det förklaras hur varje initiativ följer principen att ”inte göra någon skada”. Parlamentet anser att detta bör utvidgas till att omfatta genomförandeakter och åtgärder som omfattas av det föreskrivande förfarandet med kontroll.

103.

Europaparlamentet upprepar att det är mycket viktig att se till att EU:s medborgare verkligen har tillgång till rättslig prövning och dokument såsom fastslås i Århuskonventionen. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att säkerställa att EU följer konventionen, och ser positivt på att kommissionen överväger en översyn av Århusförordningen.

104.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppfylla scenario 1 från diskussionsunderlaget Mot ett hållbart Europa 2030, vilket parlamentet efterfrågade i sin resolution av den 14 mars 2019 om den årliga strategiska rapporten om genomförandet och uppnåendet av målen för hållbar utveckling (5), där man bland annat krävde att principen om ”hållbarhet först” integreras i EU:s och dess medlemsstaters agendor för bättre lagstiftning.

105.

Europaparlamentet betonar att det åttonde miljöhandlingsprogrammet måste återspegla ambitionen i den europeiska gröna given och vara helt i linje med och driva på genomförandet av målen för hållbar utveckling.

106.

Europaparlamentet betonar det stora klimat- och miljöavtryck som EU:s konsumtion har i länder utanför unionen. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta fram ett mål om ett minskat globalt fotavtryck från EU:s konsumtion och produktion, med respekt för jordens begränsningar. Parlamentet välkomnar i detta hänseende kommissionens avsikt att främja hållbara leveranskedjor för att öka den cirkulära ekonomins inhemska och globala fördelar.

EU som global ledare

107.

Europaparlamentet understryker att EU i egenskap av världens största inre marknad kan fastställa standarder som gäller över globala värdekedjor, och anser att EU bör stärka sin politiska utåtriktade verksamhet på grundval av en ”gröna given-diplomati” och ”klimatdiplomati”. Parlamentet anser att EU bör stimulera debatten i andra länder i syfte att höja deras klimatambitioner och bör höja sin egen ambitionsnivå när det gäller att fastställa nya standarder för hållbar tillväxt och använda sig av sin ekonomiska tyngd för att utforma internationella standarder som överensstämmer med EU:s miljö- och klimatambitioner. Parlamentet betonar att EU har en roll att spela för att säkerställa en rättvis och ordnad omställning i alla delar av världen, särskilt i regioner som är starkt beroende av produktion av fossila bränslen.

108.

Europaparlamentet välkomnar de globala klimatrörelserna, såsom rörelsen ”Fredagar för framtiden”, som sätter klimatkrisen i förgrunden för den offentliga debatten och medvetenheten.

109.

Europaparlamentet ser den europeiska gröna given som ett tillfälle att blåsa nytt liv i den allmänna debatten i Europa. Parlamentet framhåller vikten av att medborgare, nationella och regionala parlament, det civila samhället och intressenter såsom icke-statliga organisationer, fackföreningar och företag involveras i utarbetandet och genomförandet av den europeiska gröna given.

110.

Europaparlamentet poängterar att handel kan vara ett viktigt verktyg för att främja hållbar utveckling och bidra till att bekämpa klimatförändringarna. Parlamentet anser att den europeiska gröna given bör säkerställa att samtliga internationella handels- och investeringsavtal innehåller kraftfulla och verkställbara kapitel om hållbar utveckling, inbegripet om klimatet och miljön, som till fullo respekterar internationella åtaganden, i synnerhet Parisavtalet, och är förenliga med WTO:s regler. Parlamentet välkomnar kommissionens avsikt att göra Parisavtalet till en viktig del av alla framtida handels- och investeringsavtal, och att säkerställa att alla kemikalier, material, livsmedel och andra produkter som släpps ut på den europeiska marknaden till fullo uppfyller EU:s relevanta bestämmelser och standarder.

111.

Europaparlamentet anser att misslyckandet under COP25 i Madrid med att nå samförstånd om en högre global ambitionsnivå för klimatåtgärderna, liksom USA:s utträde ur Parisavtalet, belyser det växande behovet av ett EU-ledarskap på världsscenen och kommer att kräva att EU stärker sin klimat- och miljödiplomati och sina bilaterala förbindelser med partnerländer, särskilt inför COP26 i Glasgow och i COP15 i Kunming, Kina. Parlamentet anser att COP26 är ett avgörande ögonblick som antingen undergräver eller stärker Parisavtalets integritet.

112.

Europaparlamentet välkomnar betoningen på klimatdiplomati och insisterar på att EU för att åstadkomma resultat måste tala med en röst, säkerställa konsekvens och samstämdhet mellan alla sina politikområden och i policycykeln, i enlighet med principen om en konsekvent politik för hållbar utveckling, och måste närma sig EU:s klimat- och miljödiplomati på ett holistiskt sätt genom att skapa kopplingar mellan klimatförändringar, skydd av biologisk mångfald, hållbar utveckling, jordbruk, konfliktlösning och säkerhet, migration, mänskliga rättigheter samt humanitära frågor och jämställhetsfrågor. Parlamentet betonar att EU:s alla yttre åtgärder bör genomgå en ”grön besiktning”.

113.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sina insatser för att främja EU som ledare för internationella förhandlingar om klimat och biologisk mångfald utarbeta en konkret handlingsplan för att uppfylla åtagandena i den förnyade femåriga handlingsplan för jämställdhet som man enades om vid COP25 (det utvidgade Lima-programmet), främja jämställdhet i UNFCCC-processen samt utse en permanent EU-kontaktpunkt för jämställdhetsfrågor och klimatförändringar med tillräckliga budgetresurser, som ska genomföra och övervaka jämställdhetsorienterade klimatåtgärder i EU och globalt.

114.

Europaparlamentet påminner om att klimatförändringarna underminerar framstegen i fråga om utveckling och fattigdomsminskning och kan tvinga miljontals människor in i extrem fattigdom fram till 2030. Parlamentet framhåller därför enträget att den europeiska gröna given och genomförandet av Agenda 2030 bör vara nära förbundna med varandra.

115.

Europaparlamentet upprepar behovet av att ta itu med de dramatiska konsekvenserna av klimatförändringarna för den långsiktiga ekonomiska utvecklingen i utvecklingsländerna, i synnerhet de minst utvecklade länderna och små östater under utveckling. Parlamentet anser att stater som släpper ut stora mängder koldioxid, såsom EU:s medlemsstater, har en moralisk skyldighet att hjälpa utvecklingsländerna att anpassa sig till klimatförändringarna. Parlamentet anser att EU:s samarbete med utvecklingsländer bör integrera klimatstrategier som en central komponent, med en skräddarsydd och behovsbaserad metod, bör säkerställa deltagande från lokala och regionala aktörer, inbegripet regeringarna, den privata sektorn och det civila samhället, och bör anpassa sig till partnerländernas nationella planer och klimatstrategier.

116.

Europaparlamentet understryker att EU bör tillhandahålla ytterligare ekonomiskt och tekniskt stöd för att bistå utvecklingsländer i den gröna omställningen. Parlamentet uppmanar framför allt EU att öka sin klimatfinansiering till utvecklingsländerna, särskilt de minst utvecklade länderna, små östater under utveckling och instabila länder, och att prioritera investeringar i resiliensuppbyggnad, innovation, anpassning, koldioxidsnål teknik och klimatvänlig och motståndskraftig infrastruktur så att de kan stå emot intensifieringen av naturkatastrofer. Parlamentet anser att det krävs ytterligare insatser när det gäller kunskapsdelning, kapacitetsuppbyggnad och tekniköverföring till utvecklingsländer.

117.

Europaparlamentet betonar att den övergripande strategin för Afrika och det framtida AVS–EU-partnerskapsavtalet ger unika möjligheter att förverkliga de externa aspekterna av den europeiska gröna given, se över EU:s partnerskap med utvecklingsländerna när det gäller klimat och miljö och anpassa EU:s politik till de senaste internationella åtagandena.

118.

Europaparlamentet stöder kommissionens ambition att sätta stopp för EU:s export av avfallsresurser och stärka den cirkulära ekonomin i hela världen. Parlamentet efterlyser ett globalt förbud mot engångsplast.

119.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta initiativ till en internationell överenskommelse om att bekämpa spridningen av antimikrobiell resistens och den ökande förekomsten av infektionssjukdomar. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att hantera risken för läkemedelsbrist på vederbörligt sätt.

o o

120.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) Antagna texter, P8_TA(2019)0217.

(2) Antagna texter, P9_TA(2019)0078.

(3) Antagna texter, P9_TA(2019)0079.

(4) Antagna texter, P8_TA(2019)0023.

(5) Antagna texter, P9_TA(2019)0220.

7.7.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/25

P9_TA(2020)0007

Årsrapport 2018 om mänskliga rättigheter och demokrati i världen och Europeiska unionens politik på området

Europaparlamentets resolution av den 15 januari 2020 om mänskliga rättigheter och demokrati i världen och Europeiska unionens politik på området – årsrapport 2018 (2019/2125(INI))

(2021/C 270/03)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och FN:s övriga konventioner om och instrument för mänskliga rättigheter,

—	med beaktande av Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna,

—	med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

—	med beaktande av artiklarna 2, 3, 8, 21 och 23 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),

—	med beaktande av artiklarna 17 och 207 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

—	med beaktande av den globala strategin för Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik, som offentliggjordes den 28 juni 2016,

—	med beaktande av handlingsplanen för mänskliga rättigheter och demokrati 2015–2019, som antogs av rådet den 20 juli 2015 och halvtidsöversynen från juni 2017,

—	med beaktande av EU:s riktlinjer om främjande och skydd av religions- och trosfriheten, som antogs den 24 juni 2013,

—	med beaktande av EU:s riktlinjer för att främja och skydda de mänskliga rättigheterna för homosexuella, bisexuella, transpersoner och intersexuella (hbti-personer), vilka antogs den 24 juni 2013,

—	med beaktande av EU:s riktlinjer om dödsstraff, om yttrandefrihet online och offline och om människorättsförsvarare,

—	med beaktande av de reviderade riktlinjerna för EU:s politik gentemot tredjeländer om tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, vilka antogs den 16 september 2019,

—	med beaktande av EU:s riktlinjer om mänskliga rättigheter – säkert dricksvatten och sanitet, vilka antogs den 17 juni 2019,

—	med beaktande av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet (nedan kallad Istanbulkonventionen) av den 11 maj 2011, som inte alla medlemsstater ratificerat,

—	med beaktande av Europarådets konventioner om bekämpande av människohandel (CETS nr 197) och om skydd för barn mot sexuell exploatering och sexuella övergrepp (CETS nr 201),

—	med beaktande av Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter samt den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk,

—	med beaktande av FN:s 17 mål för hållbar utveckling och Agenda 2030 för hållbar utveckling,

—	med beaktande av EU:s andra handlingsplan för jämställdhet av den 21 september 2015Jämställdhet och kvinnors egenmakt: Förändra flickors och kvinnors liv genom EU:s yttre förbindelser 2016–2020,

—	med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter av den 20 november 1989 och dess två fakultativa protokoll,

—	med beaktande av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning av den 30 mars 2007,

—	med beaktande av FN:s förklaringar om rättigheter för personer som tillhör nationella eller etniska, religiösa och språkliga minoriteter och om urbefolkningars rättigheter,

—	med beaktande av rapporten av den 8 augusti 2017 (1) från FN:s särskilda rapportör till FN:s råd för mänskliga rättigheter om urbefolkningars rättigheter,

—	med beaktande av FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter av den 16 juni 2011,

—	med beaktande av FN:s förklaring om enskildas, gruppers och samhällsorgans rätt och skyldighet att främja och skydda allmänt erkända mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, vilken antogs den 9 december 1998,

—	med beaktande av konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, handlingsplanen från Peking och handlingsprogrammet från den internationella konferensen om befolkning och utveckling samt resultaten från konferenserna för översyn av dessa,

—	med beaktande av uttalandet i New York den 15 oktober 2019 från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter inför FN:s generalförsamlings tredje utskott,

—	med beaktande av Yogyakartaprinciperna (om tillämpning av internationell människorättslagstiftning vad gäller sexuell läggning och könsidentitet), som antogs i november 2006, och de tio kompletterande principerna (”+10”), vilka antogs den 10 november 2017,

—	med beaktande av FN:s generalförsamlings beslut av den 28 maj 2019, där den 22 augusti fastslogs som FN:s internationella dag till minne av offren för våldshandlingar på grund av religion eller övertygelse,

—	med beaktande av Internationella arbetsorganisationens (ILO) agenda för anständigt arbetegrundläggande konventioner,

—	med beaktande av den globala pakten för säker, ordnad och reguljär migration, som antogs av FN:s generalförsamling den 10–11 december 2018,

—	med beaktande av den globala flyktingpakten, som bekräftades av FN:s generalförsamling den 17 december 2018,

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (2),

—	med beaktande av Europarådets protokoll av den 10 oktober 2018 om ändring av konventionen om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter,

—	med beaktande av rådets slutsatser av den 25 juni 2018 om EU:s prioriteringar i Förenta nationerna och vid FN:s generalförsamlings 73:e session,

—	med beaktande av rådets slutsatser av den 17 juli 2018 om Internationella brottmålsdomstolen i samband med tjugoårsfirandet av Romstadgans antagande,

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 april 2016Ett värdigt liv: Från biståndsberoende till självständighet (COM(2016)0234) och rådets efterföljande slutsatser av den 12 maj 2016 om EU:s strategi när det gäller tvångsförflyttningar och utveckling,

—	med beaktande av rådets slutsatser om demokrati, vilka antogs den 14 oktober 2019,

—

med beaktande av den gemensamma förklaringen av den 27 september 2018 från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och utrikesministrarna eller företrädarna för de tretton deltagande FN-medlemsstaterna om initiativet för goda exempel på förverkligandet av mänskliga rättigheter (”Good Human Rights Stories”),

—	med beaktande av EU:s årsrapport om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2018,

—	med beaktande av sin resolution av den 12 december 2018 om årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2017 och Europeiska unionens politik på området (3), och sina tidigare resolutioner om föregående årsrapporter,

—

med beaktande av sin resolution av den 23 november 2016 om EU:s strategiska kommunikation för att bekämpa propaganda mot EU som sprids av tredje parter (4), och av sin rekommendation av den 13 mars 2019 till rådet och vice ordföranden/den höga representanten med en utvärdering av den uppföljning som gjorts av utrikestjänsten två år efter parlamentets betänkande om EU:s strategiska kommunikation för att bekämpa propaganda mot EU som sprids av tredje parter (5),

—	med beaktande av sin resolution av den 15 januari 2019 om EU:s riktlinjer och mandatet för EU:s särskilda sändebud för främjandet av religions- och trosfrihet utanför EU (6),

—	med beaktande av sin resolution av den 3 juli 2018 om kränkningar av urbefolkningarnas rättigheter i världen, inklusive markrofferi (7),

—	med beaktande av sin resolution av den 14 februari 2019 om framtiden för handlingsplanen för hbti-personer (2019–2024) (8),

—	med beaktande av sin resolution av den 13 februari 2019 om bakslag för kvinnors rättigheter och jämställdhet i EU (9),

—	med beaktande av alla de resolutioner som parlamentet antog 2018 om brott mot mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstaten (vilka går under namnet brådskande resolutioner i enlighet med artikel 144 i arbetsordningen),

—	med beaktande av Sacharovpriset för tankefrihet, som 2018 tilldelades Oleg Sentsov, en ukrainsk filmregissör som hållits som politisk fånge i Ryssland,

—	med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

—	med beaktande av skrivelsen från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A9-0051/2019), och av följande skäl:

2018 firade den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna sjuttio år. Vid firandet betonade EU den politiska betydelsen av att forma en världsordning som bygger på respekt för de mänskliga rättigheterna, och unionen bekräftade återigen sitt djupa och starka engagemang för att främja och värna de mänskliga rättigheterna i hela världen. I november 2018 stod Europaparlamentet värd för sin första s.k. människorättsvecka, där man lyfte fram de milstolpar som nåtts sedan antagandet av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna samt de aktuella utmaningarna på människorättsområdet.

Respekt för samt främjande och skydd av de mänskliga rättigheternas odelbarhet och universalitet, samt främjande av demokratiska principer och värden såsom rättsstatlighet, respekt för människovärdet och principerna om jämlikhet och solidaritet utgör hörnstenarna i EU:s etiska och rättsliga regelverk och den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp) liksom i EU:s samtliga yttre åtgärder. EU bör fortsätta att sträva efter att vara den ledande globala aktören i det allmänna främjandet och skyddet av de mänskliga rättigheterna, även i det multilaterala samarbetet, i synnerhet genom en aktiv och konstruktiv roll i olika FN-organ och i överensstämmelse med FN-stadgan, Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och folkrätten samt skyldigheterna när det gäller mänskliga rättigheter och de åtaganden som gjorts inom ramen för Agenda 2030 för hållbar utveckling och målen för hållbar utveckling.

I den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, som är ett antal universella värden, principer och normer som ska vägleda FN:s medlemsstater, står skyddet av de mänskliga rättigheterna i centrum för ett gott styrelseskick. I enlighet med andemeningen i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och artikel 21 i EU-fördraget går EU i bräschen för en människorättsbaserad politik och arbetar kontinuerligt med att hantera människorättskränkningar.

EU har genom åtgärder på bilateral och multilateral nivå fortsatt att stödja främjandet av de mänskliga rättigheterna under 2018, särskilt genom att stärka den politiska dialogen med länder utanför EU, däribland dem som eftersträvar europeisk integration, och andra regionala institutioner såsom Afrikanska unionen, och genom att upprätta nya internationella avtal, inbegripet handelspartnerskap och ekonomiska partnerskap. Ambitiösa åtaganden innebär att EU måste vara konsekvent och föregå med gott exempel.

EU:s politik måste tillförsäkra skydd av de mänskliga rättigheterna för de mest utsatta grupperna, såsom etniska, språkliga och religiösa minoriteter, personer med funktionsnedsättning, hbti-personer, kvinnor, barn, asylsökande och migranter. Under hela högtidlighållandet av FN:s förklaring om människorättsförsvarare uttryckte EU sin erkänsla för den avgörande roll som människorättsförsvarare spelar för att stärka demokratin och rättsstatsprincipen. 2018 års världstoppmöte för människorättsförsvarare resulterade i en handlingsplan för försvaret av de mänskliga rättigheterna. Under 2018 gjordes ett stort antal människorättsförsvarare till måltavlor, dödades och utsattes för angrepp, hot och förföljelse. Vissa privata militära företag och säkerhetsföretag har medverkat vid ett antal kränkningar av de mänskliga rättigheterna, vilka måste utredas ordentligt och de ansvariga måste lagföras.

Till och med under det här årtiondet upplever vi synliga begränsningar av och offensiver mot jämställdhet och kvinnors rättigheter på internationell nivå. Sexuell och reproduktiv hälsa och därmed sammanhängande rättigheter är förankrade i de grundläggande mänskliga rättigheterna och utgör väsentliga aspekter av människans värdighet. Våld mot kvinnor och flickor ingår bland världens mest utbredda människorättskränkningar och förekommer i alla delar av samhället, samt utgör ett stort hinder mot uppnåendet av jämställdhet. En heltäckande och bindande jämställdhetsstrategi för EU, av exakt det slag som parlamentet har begärt, måste medföra jämställdhetsintegrering i all EU-politik och stärka effekterna av EU:s kommande tredje handlingsplan för jämställdhet.

G.	Främjandet av internationell fred och säkerhet är en av orsakerna till att EU finns till. EU har åtagit sig att agera i internationella sammanhang för de principer som inspirerat till att EU grundades, och i överensstämmelse med och med stöd för principerna i FN-stadgan och folkrätten.

Miljönödlägen, såsom den globala uppvärmningen och avskogningen, är resultatet av mänsklig verksamhet och ger upphov till människorättskränkningar mot de direkt berörda människorna, genom att de förlorar sina hem och livsmiljöer, men också mot mänskligheten i stort. Det är viktigt att erkänna kopplingen mellan mänskliga rättigheter, hälsa och miljöskydd. För att förebygga spänningar i vissa regioner är det av helt avgörande vikt att säkerställa tillgången till vatten.

Ökad samstämmighet mellan EU:s inre och yttre politik samt mellan olika delar av EU:s yttre politik är en ofrånkomlig förutsättning för att unionen ska få en framgångsrik och effektiv politik på människorättsområdet. Politiska åtgärder till stöd för de mänskliga rättigheterna och demokratin bör integreras i all annan EU-politik med en extern dimension, såsom utveckling, migration, säkerhet, terrorismbekämpning, kvinnors rättigheter, jämställdhet, utvidgning och handel, i synnerhet genom genomförandet av klausuler för mänskliga rättigheter i avtal mellan EU och länder utanför EU. Ett mer konsekvent agerande borde göra det möjligt för EU att reagera snabbare i ett tidigt skede av människorättskränkningar och bli en mera trovärdig människorättsaktör på det globala planet.

J.	I många länder är övergången till demokrati och inrättandet eller konsolideringen av rättsstaten mödosamma processer som tar lång tid. För att de ska kunna lyckas är det oerhört viktigt med stöd utifrån, bland annat från EU, under en längre tid.

Mänskliga rättigheter och demokrati: allmänna trender och viktiga utmaningar

Europaparlamentet är djupt bekymrat över de angrepp mot demokratin och rättsstatsprincipen som ägt rum i hela världen under 2018, som visar på att auktoritära regimer är på frammarsch som ett politiskt projekt som står för bristande respekt för mänskliga rättigheter, förtryck av oliktänkande, politiserade rättsliga förfaranden, förutbestämda val, allt snävare verksamhetsutrymme för det civila samhället samt inskränkningar i mötesfriheten och yttrandefriheten. Parlamentet betonar vikten av att det civila samhället ger det möjligt att flexibelt, effektivt och i rätt tid ska kunna bemöta regimer som kränker folkrätt, mänskliga rättigheter och demokratiska principer.

Europaparlamentet anser att länder som utvecklas till auktoritära regimer blir mer benägna till instabilitet, konflikt, korruption, våldsbejakande extremism och inblandning i militära konflikter utomlands. Parlamentet uttrycker sin oro över att det alltjämt finns regimer som förnekar att det överhuvudtaget finns folkrättsligt stadfästa universella mänskliga rättigheter. Parlamentet ser dock positivt på att ett antal länder inlett freds- och demokratiseringsprocesser, genomfört konstitutionella och rättsliga reformer och inlett öppna och offentliga debatter med det civila samhället i syfte att främja de grundläggande friheterna och de mänskliga rättigheterna, inbegripet dödsstraffets avskaffande. Parlamentet beklagar att ett antal länder ännu inte har infört något moratorium för verkställande av dödsstraff, trots den växande trenden mot dödsstraffets avskaffande i hela världen.

Europaparlamentet vidhåller att alla stater som håller fast vid att de internationellt erkända grundläggande friheterna utgör hörnstenarna i en demokrati måste gå i bräschen när det gäller att sprida demokratiska styrelseformer som bygger på de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen i hela världen och att stärka de internationella rättsliga instrumenten för skydd av de mänskliga rättigheterna. Parlamentet understryker de utmaningar som följer av skadlig påverkan som undergräver både demokratiska styrelseformer och de mänskliga rättigheternas värden och därmed omintetgör de positiva insatser som demokratiska stater gjort. Parlamentet är djupt oroat över kopplingarna mellan auktoritära regimer och populistiska nationalistiska partier och regeringar. Parlamentet anser att dessa kopplingar undergräver trovärdigheten i EU:s försök att arbeta för sina grundläggande värden.

Europaparlamentet påminner om att det inte kan finnas någon inbördes rangordning mellan de mänskliga rättigheterna. Parlamentet betonar att man måste tillförsäkra fullständig aktning för och efterlevnad av principen om att de mänskliga rättigheterna är universella och oförytterliga, odelbara, ömsesidigt beroende och sammanlänkade. Parlamentet betonar att försöken att ta somliga gruppers rättigheter till intäkt för att andra grupper ska marginaliseras är fullkomligt oacceptabla.

Europaparlamentet framhåller den plåga som väpnade konflikter och militära angrepp med bland annat etnisk rensning som syfte innebär, vilka fortsätter att kräva civila liv och orsaka massförflyttningar när stater och icke-statliga aktörer undandrar sig sin skyldighet att följa internationell humanitär rätt och människorätt. Parlamentet betonar att det i regioner som befinner sig i krig eller en konfliktsituation pågår människorättskränkningar som är mycket allvarliga och syftar till att förneka människors värdighet, vilket är både förödande för offren och förnedrande för förövarna. Parlamentet lyfter exempelvis fram användningen av tortyr och annan grym, omänsklig och förnedrande behandling, påtvingade försvinnanden, utomrättsliga avrättningar, våld och avsiktlig utsvältning som vapen i krig, avsedda att förstöra, destabilisera och psykiskt knäcka enskilda personer, familjer, befolkningsgrupper och samhällen, särskilt barn. Parlamentet uppmärksammar att kvinnor från etniska och religiösa minoriteter är särskilt utsatta för sådant våld, i synnerhet de som har konverterat. Parlamentet fördömer kraftigt de dödliga attackerna på sjukhus, skolor och andra civila mål som har skett i väpnade konflikter runt om i världen under 2018. Parlamentet påminner om att rätten till liv är en viktig mänsklig rättighet, och att olagliga krigshandlingar därför alltid enhälligt måste fördömas och hanteras effektivt.

Europaparlamentet fördömer motreaktionen mot multilateralismen och den regelbaserade världsordningen, som utgör en stor utmaning för de mänskliga rättigheterna i hela världen. Parlamentet är fast övertygat om att strategier och beslut som fattas tillsammans inom en multilateral ram, särskilt inom FN-organ, och inom befintliga överenskomna förhandlingsformat i regionala organisationer, såsom Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), är det effektivaste sättet att tillvarata mänsklighetens intressen, hitta hållbara lösningar på konflikter, som bygger på folkrättens, FN-stadgans och Helsingforsslutaktens normer och principer, och arbeta för framsteg på människorättsområdet. Parlamentet är ytterst oroat över att länder som bevisligen gjort sig skyldiga till grova människorättskränkningar innehar poster i olika människorättsrelaterade FN-organ, inklusive FN:s råd för mänskliga rättigheter.

Europaparlamentet är allvarligt bekymrat över det ökande antalet mord, och både fysiska och kränkande angrepp samt användning av dödsstraff, förföljelse, fängslanden, trakasserier och hot mot människor som står upp för mänskliga rättigheter i hela världen, särskilt journalister, forskare, advokater, politiker och aktivister i det civila samhället, inklusive kvinnorättsaktivister, miljö- och markförsvarare samt försvarare av religiösa minoriteter, främst i länder med omfattande korruption och tillkortakommanden när det gäller att upprätthålla rättsstatsprincipen och den rättsliga tillsynen. Parlamentet är särskilt oroat över de alltmer ogenerade angreppen på främmande mark som i vissa fall sker i strid med lagar och sedvänjor med anknytning till diplomaters privilegier och immunitet. Parlamentet kräver rättvisa och ansvarsutkrävande på högsta beslutsfattande nivå för dessa angrepp. Parlamentet konstaterar att alla människorättsförsvarare, särskilt kvinnliga, ställs inför särskilda risker och behöver lämpligt skydd. Parlamentet fördömer att regeringar i vissa länder lagstiftat för att inskränka det civila samhällets och sociala rörelsers verksamhet, bland annat genom att stänga ned icke-statliga organisationer eller frysa deras tillgångar. Parlamentet är djupt oroat över att repressiv lagstiftning om it-säkerhet och terrorismbekämpning används för att komma åt människorättsförsvarare.

Europaparlamentet betonar vikten av att främja jämställdhet och kvinnors och flickors rättigheter i hela världen. Parlamentet betonar att kvinnor och flickor fortfarande utsätts för diskriminering och våld, trots de framsteg som gjorts. Parlamentet betonar att de flesta samhällen fortfarande kämpar för att kvinnor och flickor ska få samma lagstadgade rättigheter och lika tillgång till utbildning, hälso- och sjukvård, anständigt arbete, lika lön, samt politisk och ekonomisk representation. Parlamentet uttrycker oro över de omfattande och fortsatta angreppen på kvinnors rättigheter och sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter, och den lagstiftning som på många håll i världen inskränker dessa rättigheter. Parlamentet understryker att kvinnlig könsstympning och barnäktenskap hör till de mest utbredda människorättskränkningarna. Parlamentet uttrycker oro över att kvinnor som uttrycker en tro eller övertygelse är dubbelt sårbara för förföljelse. Parlamentet välkomnar EU:s och FN:s Spotlight-initiativ för avskaffande av våld mot kvinnor och flickor, och vill se att det förstärks.

Europaparlamentet betonar att det är avgörande för mänsklighetens framtid att respektera och främja barnets rättigheter, att bekämpa alla slags övergrepp mot samt försummelse och misshandel av, handel med och exploatering av barn, däribland barnäktenskap samt rekrytering eller utnyttjande av barnsoldater i väpnade konflikter, och att ge barn omsorg och utbildning. Parlamentet stöder i detta avseende den mekanism för övervakning och rapportering som inrättats genom FN:s säkerhetsråds resolution 1612 om barn och väpnad konflikt.

10.

Europaparlamentet betonar vikten av att fullt ut beakta de specifika behoven hos personer med funktionsnedsättning. Parlamentet begär att EU införlivar kampen mot diskriminering av personer med funktionsnedsättning i sin politik för yttre åtgärder och utvecklingsbistånd, liksom kampen för tillträde till arbetsmarknaden på lika villkor och tillgång till utbildning, och arbetar för lösningar som gör det lättare för personer med funktionsnedsättning att fungera i samhället.

11.

Europaparlamentet vill uppmärksamma de fall av förföljelse och diskriminering som rör etnicitet, nationalitet, samhällsklass, kast, religion, övertygelse, språk, ålder, kön, sexuell läggning och könsidentitet som fortfarande pågår i många länder och samhällen. Parlamentet är allvarligt bekymrat över de allt mer intoleranta och hatfyllda reaktionerna mot personer som utsätts för sådana människorättskränkningar. Parlamentet begär att de personer som bär ansvaret för dessa kränkningar ska ställas till svars.

12.

Europaparlamentet noterar att antalet tvångsförflyttade människor under 2018 översteg 70 miljoner, däribland 26 miljoner flyktingar, 41 miljoner internflyktingar och 3,5 miljoner asylsökande (10). Parlamentet konstaterar att det dessutom finns cirka 12 miljoner statslösa personer runt om i världen. Parlamentet anser att krig, konflikter, terrorism, våld, politiskt förtryck, förföljelse på grund av religion eller övertygelse, fattigdom och osäker vatten- och livsmedelsförsörjning, underblåser riskerna för nya konflikter och fler folkförflyttningar. Parlamentet erkänner att klimatförändringarnas konsekvenser för miljön, såsom en mer begränsad tillgång till säkert dricksvatten, kan öka folkförflyttningarna.

13.

Europaparlamentet betonar att klimatnödläget och en massiv förlust av biologisk mångfald innebär allvarliga hot mot människor. Parlamentet erinrar om att de grundläggande mänskliga rättigheterna till liv, hälsa, mat och säkert vatten äventyras om det saknas en hälsosam miljö. Parlamentet uppmärksammar hur de mänskliga rättigheterna påverkas av miljöförstöring, både berörda befolkningar och vad gäller hela mänsklighetens rätt till miljön. Parlamentet understryker de väsentliga skyldigheter och det väsentliga ansvar som stater och andra beslutsfattare har för att uppfylla målen i Parisavtalet från 2015 för att bekämpa klimatförändringarna, motverka deras effekter, förebygga deras negativa konsekvenser för mänskliga rättigheter och främja lämpliga åtgärder i enlighet med skyldigheterna på människorättsområdet. Parlamentet påminner om de skyldigheter som åligger stater att skydda den biologiska mångfalden och erbjuda tillgång till effektiva rättsmedel i fall som berör förlust och försämring av biologisk mångfald. Parlamentet uttrycker sitt stöd för det framväxande lagstiftande arbetet på internationell nivå mot miljöbrott.

14.

Europaparlamentet betonar att yttrande- och åsiktsfriheten samt mediernas mångfald, både på och utanför internet, utgör kärnan i stabila demokratiska samhällen. Parlamentet fördömer utnyttjandet av legitima mål, såsom terrorismbekämpning, statens säkerhet och brottsbekämpning, för att inskränka yttrandefriheten. Parlamentet fördömer mediepropaganda och falsk information mot minoriteter. Parlamentet efterlyser ett införande av bästa möjliga garantier mot hatpropaganda och radikalisering, desinformationskampanjer och fientlig propaganda, särskilt sådana med ursprung i auktoritära stater och bland icke-statliga aktörer, såsom terroristgrupper, genom att man utvecklar en rättslig ram på både EU-nivå och internationell nivå för att hantera hybridhot, däribland it- och informationskrigföring, utan att ge avkall på de grundläggande rättigheterna. Parlamentet påminner om att medierna bör återspegla många olika åsikter och bör stödja och följa principen om icke-diskriminering. Parlamentet betonar i detta avseende att personer som tillhör minoriteter bör ha icke-diskriminerande tillgång till etermedier, även på sitt eget språk.

Hur EU:s människorättspolitik kan göras mer effektiv

15.

Europaparlamentet påminner om att EU åtagit sig att sätta mänskliga rättigheter och demokrati i centrum för sina förbindelser med länder utanför EU. Parlamentet betonar därför att målet att främja mänskliga rättigheter och demokrati runt om i världen måste integreras i all EU-politik med en extern dimension. Parlamentet uppmanar EU att fullgöra dessa åtaganden och se till att dess engagemang inte oavsiktligt stärker auktoritära regimer.

16.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att anta en ny, ambitiös, heltäckande och bindande handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati för de kommande fem åren. Parlamentet håller fast vid att samtliga utmaningar som berör de mänskliga rättigheterna, däribland digitala rättigheter, miljörättigheter, äldre personers rättigheter, mänskliga rättigheter i idrottssammanhang, mänskliga rättigheter och migranters rättigheter ska tas upp på lämpligt sätt i den framtida handlingsplanen. Parlamentet efterlyser inrättandet av en stark övervakningsmekanism för att bedöma genomförandet och effekterna av handlingsplanen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att engagera sig mer i handlingsplanen och rapportera om genomförandet av den.

17.

Europaparlamentet noterar betydelsen av sina resolutioner om brott mot mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstaten och av det arbete som underutskottet för mänskliga rättigheter utför. Parlamentet rekommenderar starkt att kommissionen och utrikestjänsten utökar sina kontakter med parlamentets underutskott för mänskliga rättigheter, för att underutskottet aktivt ska kunna delta i den framtida handlingsplanen och bevaka dess genomförande. Parlamentet uppmanar utrikestjänsten att ge parlamentet regelbundna rapporter om alla uppföljningsåtgärder som utrikestjänsten vidtagit med anledning av de brådskande resolutionerna och/eller rekommendationerna på detta område.

18.

Europaparlamentet framhåller att handel, EU:s insatser på detta område och mänskliga rättigheter kan och bör stärka varandra, och att näringslivet spelar en viktig roll för att erbjuda positiva incitament i syfte att främja mänskliga rättigheter, demokrati och företagens sociala ansvar. Parlamentet uppmanar kommissionen och utrikestjänsten att på ett effektivt sätt utnyttja människorättsklausuler i internationella avtal, inte bara genom politisk dialog, regelbundna lägesrapporter och tillämpning av samrådsförfaranden på begäran, utan också genom att skapa en effektiv mekanism för att övervaka allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna som kan inträffa genom företagens verksamhet. Parlamentet kräver att människorättsklausuler verkställs och övervakas i vederbörlig ordning, bland annat genom mätbara riktmärken, med deltagande av parlamentet, det civila samhället och relevanta internationella organisationer. Parlamentet efterlyser en effektiv och oberoende klagomålsmekanism för grupper av medborgare och berörda parter som påverkas av människorättskränkningar. Parlamentet betonar att EU och dess medlemsstater måste förhindra alla former av kränkningar av de mänskliga rättigheterna från företagens sida och de negativa effekterna av företagens verksamhet.

19.

Europaparlamentet stöder människorättsdialoger med länder utanför EU såsom viktiga verktyg för bilateralt engagemang för att främja och värna de mänskliga rättigheterna. Parlamentet erinrar om att EU:s riktlinjer för dialogen om mänskliga rättigheter med tredjeländer innefattar en rad kriterier för att inleda en dialog, bland vilka märks regeringens vilja att förbättra situationen, regeringens åtagande i förhållande till de internationella konventionerna om mänskliga rättigheter, regeringens vilja att samarbeta inom ramen för Förenta nationernas förfaranden och mekanismer för mänskliga rättigheter samt regeringens hållning gentemot det civila samhället. Parlamentet uppmanar utrikestjänsten att regelbundet bedöma varje dialog, i enlighet med ovannämnda riktlinjer, och se till att EU, om inga konkreta framsteg gjorts, anpassar sina mål och omprövar sin strategi. Parlamentet uppmanar kommissionen och utrikestjänsten att, med större deltagande av grupper i det civila samhället och av internationella organisationer, arbeta tillsammans för att ta upp människorättsfrågor och tillhörande skyldigheter i dialoger och förhandlingar på alla politiska och ekonomiska områden med regeringar i länder utanför EU, för att stärka människorättsdialogernas effekt. Parlamentet rekommenderar att de farhågor som uttrycks om människorättssituationen i dessa länder ska beaktas och att lämpliga åtgärder ska vidtas, även genom att enskilda fall tas upp i samband med människorättsdialoger. Parlamentet efterlyser en aktivare medverkan från parlamentets sida när agendor för människorättsdialogerna utarbetas. Parlamentet betonar att landsstrategier om mänskliga rättigheter, och deras årliga genomföranderapporter, är ett viktigt verktyg för att garantera konsekvens inom politiken, identifiera strategiska prioriteringar, definiera lång- och kortsiktiga mål och fastställa konkreta åtgärder i människorättsfrämjande syfte. Parlamentet upprepar att dess ledamöter bör få tillgång till innehållet i landsstrategierna. Parlamentet välkomnar seminarier i det civila samhället som föregår människorättsdialogerna och kräver att deras slutsatser följs upp, med ett starkt engagemang från civilsamhällets organisationer.

20.

Europaparlamentet riktar en skarp uppmaning till EU att konsekvent ta upp frågor om diskriminering genom att på bästa sätt använda sin verktygslåda för mänskliga rättigheter, bland annat genom dialog, fördömanden, stöd till det civila samhället och gemensamma initiativ på FN-nivå, i enlighet med EU:s nyligen antagna riktlinjer om icke-diskriminering inom de yttre åtgärderna och i FN:s vägledningsverktyg om diskriminering baserad på härkomst, vilket offentliggjordes 2017.

21.

Europaparlamentet stöder helhjärtat det arbete och de insatser som gjorts av EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter för att värna och främja de mänskliga rättigheterna runtom i världen. Parlamentet understryker det viktiga målet i den särskilda representantens mandat att göra EU effektivare på detta område. Parlamentet uppmanar den särskilda representanten att agera i enlighet med sitt mandat för att öka EU:s ansträngningar att stärka demokratin. Parlamentet står fast vid sin begäran om att den särskilda representantens mandat ses över så att den särskilda representanten blir permanent och mer ansvarsskyldig, får handla på eget initiativ och får tillräckliga resurser och möjligheter att framträda offentligt för att redogöra för resultaten av besök i tredjeländer och informera om EU:s ståndpunkter i människorättsfrågor. Parlamentet efterlyser än en gång ökad insyn i den särskilda representantens verksamheter och uppdrag och håller fast vid att hans regelbundna rapporter till rådet också ska delges parlamentet. Parlamentet välkomnar att den särskilda representantens mandat utvidgats till att omfatta främjande av stöd till internationell straffrätt och förväntar sig att den särskilda representanten är särskilt aktiv på detta område.

22.

Europaparlamentet välkomnar vad utrikestjänsten och kommissionen gjort för att EU:s tjänstemän fortlöpande ska bli mera medvetna om mänskliga rättigheter. Parlamentet välkomnar att kontaktpunkter för mänskliga rättigheter och sambandsmän för människorättsförsvarare nu finns vid alla EU-delegationer. Parlamentet uppmanar utrikestjänsten att förse parlamentet med en ingående rapport om slutförandet av detta nätverk med kontaktpunkter för att det ska kunna utvärderas och ett konsekvent genomförande vid alla EU-delegationer ska kunna säkerställas. Parlamentet uppmanar alla EU-delegationer och deras respektive kontaktpunkter för mänskliga rättigheter att konsekvent fullgöra sin skyldighet att träffa människorättsförsvarare, besöka frihetsberövade aktivister, övervaka deras rättegångar och förespråka skydd för dem på plats.

23.

Europaparlamentet erkänner att det gjorts framsteg vad gäller förfarande och format för EU:s årsrapport om mänskliga rättigheter 2018, men förväntar sig att rådet och vice ordföranden/den höga representanten tar ännu mer hänsyn till de ståndpunkter som parlamentet uttryckt i sina relevanta resolutioner och/eller rekommendationer, för att samverkan mellan EU-institutionerna i människorättsfrågor ska fördjupas och bli mer effektiv. Parlamentet ber rådet att fortsätta arbeta för att dessa årsrapporter ska kunna slutföras tidigare under året. Parlamentet uppmanar rådet att se till nästa årsrapport antas på grundval av ett lämpligt samrådsförfarande.

Ta fram lösningar för att främja och värna de mänskliga rättigheterna och demokratin

Demokratiskt styre och utrymme för det civila samhället

24.

Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att fortsätta att noggrant övervaka all utveckling som inverkar negativt på samhällsstyret och det civila samhällets utrymme runt om i världen, utan undantag, och att med alla lämpliga medel och systematiskt bemöta auktoritära regeringars politiska åtgärder och lagändringar som syftar till att undergräva styrelseformer baserade på grundläggande demokratiska principer och till att begränsa utrymmet för det civila samhället. Parlamentet anser att det bör finnas större synergier mellan kommissionen, utrikestjänsten och parlamentet i denna fråga. Parlamentet välkomnar det ovärderliga stöd som tillhandahållits organisationer i det civila samhället över hela världen inom ramen för det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter (EIDMR), som fortsätter att vara EU:s centrala verktyg för genomförandet av dess externa människorättspolitik. Parlamentet begär ökad finansiering till det civila samhället och de mänskliga rättigheterna inom ramen för efterföljaren till EIDMR. Parlamentet betonar att hundratals fredliga demonstranter från det civila samhället greps, utsattes för misshandel och godtyckliga frihetsberövanden och tvingades betala böter på grund av sina rättegångar under 2018.

EU:s strategi i samband med konflikter och ansvarsutkrävande vid människorättskränkningar

25.

Europaparlamentet betonar sambandet mellan å ena sidan ökningen av människorättskränkningar och den utbredda straffriheten samt å andra sidan det bristande ansvarstagandet i regioner och länder som ödelagts av konflikter eller som präglas av politiskt motiverade hot, diskriminering, trakasserier och övergrepp, bortföranden, våldsamma polismetoder, godtyckliga gripanden, fall av tortyr och mord. Parlamentet uppmanar det internationella samfundet att stödja åtgärder som syftar till att bekämpa straffrihet och främja ansvarsutkrävande, särskilt i de regioner och länder där straffriheten belönar dem som bär det största ansvaret och gör offren maktlösa. Parlamentet betonar vidare att minoriteter och marginaliserade grupper ofta drabbas särskilt hårt i konflikter.

26.

Europaparlamentet erinrar om sina resolutioner där särskilt ansvar utkrävs för de konflikter, som under 2018 skördade hundratals barns liv i avsiktliga angrepp mot civilbefolkningar och humanitär infrastruktur. Parlamentet uppmanar EU:s alla medlemsstater att strikt följa EU:s uppförandekod för vapenexport och framför allt att stoppa alla överföringar av vapen eller övervaknings- och underrättelseutrustning med vilka regeringar kan undertrycka mänskliga rättigheter, i synnerhet i samband med väpnade konflikter. Parlamentet vidhåller att EU:s medlemsstater måste skapa full insyn i och regelbundet rapportera om sina vapenöverföringar. Parlamentet påminner om sin resolution av den 27 februari 2014 om användningen av bestyckade drönare (11). Parlamentet uttrycker sin djupa oro över användningen av bestyckade drönare utanför den internationella rättsliga ramen. Parlamentet uppmanar också kommissionen att hålla parlamentet vederbörligen underrättat om användningen av EU-medel i alla forsknings- och utvecklingsprojekt som rör konstruktion av drönare. Parlamentet uppmanar med kraft vice ordföranden/den höga representanten att förbjuda utveckling, produktion och användning av helt självstyrande vapen som gör det möjligt att genomföra attacker utan mänsklig medverkan.

27.

Europaparlamentet fördömer i skarpaste ordalag samtliga fruktansvärda brott och människorättskränkningar som begåtts av statliga och icke-statliga aktörer, bl.a. mot medborgare som fredligt utövat sina mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att använda hela sin politiska tyngd för att förhindra att handlingar som kan betraktas som folkmord, krigsförbrytelser eller brott mot mänskligheten sker, att agera på ett effektivt och samordnat sätt om sådana brott inträffar, att mobilisera alla nödvändiga resurser för att ställa samtliga ansvariga inför rätta, att hjälpa offren och att stödja stabiliserings- och försoningsprocesser. Parlamentet uppmanar världssamfundet att utveckla instrument som kan minimera gapet mellan varning och reaktion, såsom EU:s system för tidig varning, för att förhindra att våldsamma konflikter uppstår, återuppstår och trappas upp. Parlamentet uppmanar utrikestjänsten och kommissionen att inbegripa en ambitiös strategi för att bekämpa straffrihet i EU:s tredje handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati. Parlamentet rekommenderar starkt att man inrättar ett europeiskt observationsorgan för förhindrande, ansvarsutkrävande och bekämpande av straffrihet. Parlamentet upprepar sin uppmaning till vice ordföranden/den höga representanten att utse en särskild representant för EU med ansvar för internationell humanitär rätt och internationell rättskipning och med mandat att främja, integrera och företräda EU:s åtagande att bekämpa straffrihet.

28.

Europaparlamentet välkomnar EU:s insatser för att främja Romstadgans allmängiltighet under året 2018, då 20-årsdagen av dess antagande firades, och bekräftar än en gång sitt orubbliga stöd för Internationella brottmålsdomstolen (ICC). Parlamentet noterar att den internationella rätten för närvarande är utsatt för allvarliga påfrestningar. Parlamentet är bekymrat över att det till följd av ICC:s breda jurisdiktion endast är 122 av FN:s 193 medlemsstater som är medlemmar av ICC och att endast 38 av dem har ratificerat Kampalaändringen, som ger ICC befogenhet att lagföra aggressionsbrott. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att uppmuntra samtliga medlemsstater i FN att ratificera och tillämpa Romstadgan och är bestört över att vissa stater dragit sig ur stadgan eller hotat med att göra det. Parlamentet uppmanar även alla de länder som undertecknat Romstadgan att samordna och samarbeta med ICC. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att systematiskt stödja ICC:s undersökningar, utredningar och beslut och att vidta de åtgärder som krävs för att förhindra fall av bristande samarbete med ICC. Parlamentet efterlyser ekonomiskt stöd till organisationer som samlar in, bevarar och skyddar bevis – digitalt eller i annat format – för de brott som begåtts av olika parter i konflikter, i syfte att underlätta åtal mot dem på internationell nivå. Parlamentet uppmanar EU:s medlemsstater och EU:s nätverk mot folkmord att stödja FN:s utredningsgrupp i arbetet med att samla in, bevara och lagra bevis på brott som för närvarade begås eller som precis har begåtts så att de inte går förlorade. Parlamentet uppmanar kommissionen och utrikestjänsten att undersöka olika metoder och presentera nya verktyg för att hjälpa dem som utsatts för brott mot den internationella människorätten och humanitära rätten att få tillgång till internationell rättvisa och att få upprättelse och gottgörelse, bland annat genom att bygga upp kapaciteten i länder utanför EU så att de kan tillämpa principen om universell jurisdiktion i sina nationella rättssystem.

29.

Europaparlamentet välkomnar de inledande sonderande diskussionerna i rådet, och vill att de ska fortsätta, om inrättandet av en global EU-mekanism för människorättsliga sanktioner, den så kallade Magnitskijlistan, som möjliggör riktade sanktioner mot personer som medverkar i allvarliga människorättskränkningar, något som parlamentet har efterlyst vid flera tillfällen, framför allt i mars 2019. Parlamentet uppmanar rådet att påskynda sina diskussioner för att anta den lagstiftning som krävs, inrätta denna mekanism och snarast möjligt förse den med tillräckliga resurser. Parlamentet betonar vikten av att detta system följer EU:s prövningsmekanism. Parlamentet betonar också, som ett gott exempel, antagandet i vissa EU-medlemsstater av lagar som föreskriver sanktioner mot personer som anses vara ansvariga för människorättskränkningar.

30.

Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten och rådet att ägna särskild uppmärksamhet åt människorättssituationen i olagligt ockuperade territorier. Parlamentet upprepar att olaglig ockupation av ett territorium eller en del av det utgör ett fortgående brott mot folkrätten. Parlamentet understryker ockupationsmaktens ansvar gentemot civilbefolkningen enligt internationell humanitär rätt. Parlamentet beklagar att företrädare för ett land som ockuperar ett annat lands territorium återinstallerats i Europarådets parlamentariska församling.

Människorättsförsvarare

31.

Europaparlamentet betonar den ovärderliga och viktiga roll som människorättsförsvarare spelar med risk för sina egna liv, särskilt försvarare av kvinnors mänskliga rättigheter. Parlamentet understryker att det behövs en tydlig EU-samordning vad gäller kontakter med tredjeländers myndigheter om människorättsförsvarare. Parlamentet framhåller att det 2018 var 20 år sedan FN:s förklaring om försvarare av de mänskliga rättigheterna antogs. Parlamentet rekommenderar ett starkare samarbete mellan EU-institutionerna och medlemsstaterna, så att de kontinuerligt kan stödja och skydda människorättsförsvarare. Parlamentet värdesätter ”protectdefenders.eu”, en mekanism som inrättats för att skydda särskilt riskutsatta människorättsförsvarare, och begär att den ska stärkas.

32.

Parlamentet understryker behovet av en strategisk, synlig och konsekvensorienterad EU-strategi för att skydda människorättsförsvarare. Rådet uppmanas att utfärda årliga slutsatser från rådet (utrikes frågor) om EU:s åtgärder för att främja och skydda människorättsförsvarare i EU:s utrikespolitik. Rådet och kommissionen uppmanas att inrätta ett samordnat förfarande för beviljande av viseringar till människorättsförsvarare, och i tillämpliga fall bidra till tillfälligt boende. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att säkerställa tillräcklig finansiering för skydd av människorättsförsvarare i de berörda tematiska programmen inom instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete (NDICI) och att se till att det är tillgängligt för och når de mest behövande som är mest marginaliserade. Parlamentet uppmanar kommissionen att i framtiden utnyttja den ekonomiska kapaciteten hos detta instrument fullt ut och insisterar att EU:s delegationer och medlemsstater bör öka sin finansiering och kapacitet för nödåtgärder och stöd till riskutsatta människorättsförsvarare. Parlamentet fördömer att människorättsaktivister som vill närvara vid möten i FN:s råd för mänskliga rättigheter i Genève och andra internationella institutioner fortfarande beläggs med reseförbud. Parlamentet uppmanar de berörda regeringarna att häva dessa förbud.

Kvinnors rättigheter och jämställdhet

33.

Europaparlamentet stöder helhjärtat EU:s strategiska engagemang för jämställdhet och dess pågående insatser för att förbättra situationen för kvinnors och flickors mänskliga rättigheter, i enlighet med målen för hållbar utveckling fram till år 2030. Parlamentet betonar att jämställdhet bör vara en central prioritering i alla EU:s arbetsförbindelser, politikområden och yttre åtgärder, eftersom det enligt fördragen är en princip för själva EU och dess medlemsstater. Parlamentet uppmanar EU att anta en heltäckande jämställdhetsstrategi så snart det strategiska engagemanget löper ut. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta och anta ett meddelande för att förnya handlingsplanen för jämställdhet efter 2020, som ett viktigt EU-verktyg för att bidra till kvinnors och flickors rättigheter i hela världen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ställa sig bakom handlingsplanen för jämställdhet III i rådets slutsatser. Parlamentet uppmanar kommissionen och utrikestjänsten att bidra ännu mer till jämställdhet och flickors och kvinnors egenmakt genom ett nära samarbete med internationella organisationer, länder utanför EU och det civila samhället med syfte att utveckla och genomföra nya rättsliga ramar för jämställdhet.

34.

Europaparlamentet betonar den alarmerande ökningen av våld mot kvinnor och flickor. Parlamentet fördömer alla former av könsrelaterat, fysiskt, sexuellt och psykiskt våld. Parlamentet uttrycker allvarlig oro över den upptrappade användningen av tortyr i form av sexuellt och könsrelaterat våld som ett vapen i krig. Parlamentet betonar att sexualbrott och könsrelaterat våld betraktas i Romstadgan som krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och handlingar som ingår i folkmord eller tortyr. Parlamentet uppmanar eftertryckligen länder att förbättra sin lagstiftning för att ta itu med dessa problem. Parlamentet upprepar sin uppmaning till EU:s medlemsstater och de medlemsstater i Europarådet som inte har gjort det, att ratificera och genomföra Istanbulkonventionen så snart som möjligt. Parlamentet efterlyser ytterligare insatser för att utrota alla former av könsrelaterat våld och skadliga sedvänjor som riktar sig mot kvinnor och flickor, t.ex. tvångsäktenskap och tidiga äktenskap, kvinnlig könsstympning, sexuellt våld samt religiös tvångskonvertering. Parlamentet stöder en fortsättning på det gemensamma Spotlight-initiativet mellan EU och FN. Parlamentet uppmanar EU:s delegationer att se till att det samlas in uppgifter om våld mot kvinnor, att utarbeta landsspecifika rekommendationer och att främja skyddsmekanismer och stödstrukturer för offren.

35.

Europaparlamentet slår fast att tillgång till hälsa är en mänsklig rättighet, att sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter bygger på grundläggande mänskliga rättigheter och att de utgör väsentliga delar av människovärdet. Parlamentet påpekar att otillräcklig tillgång till grundläggande sektorer och sociala tjänster (t.ex. vatten, kost, hälsa, utbildning och sanitet), liksom svårigheter att få tillgång till sexuell och reproduktiv hälsa utgör en oacceptabel kränkning av mänskliga rättigheter. Parlamentet fördömer kränkningarna av kvinnors sexuella och reproduktiva rättigheter, inbegripet nekad tillgång till relevanta tjänster. Parlamentet betonar att ordentlig och överkomlig hälso- och sjukvård, inbegripet psykisk vård i form av exempelvis psykologiskt stöd, och universell respekt för och tillgång till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter samt utbildning bör garanteras alla kvinnor, och att de bör kunna fatta fria och ansvarsfulla beslut om sin hälsa, inklusive sexuella och reproduktiva hälsa. Parlamentet noterar att dessa tjänster är viktiga för att rädda kvinnors liv och minska spädbarns- och barnadödligheten. Parlamentet anser att det är oacceptabelt att kvinnors och flickors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter fortfarande är en konfliktfylld fråga, även i multilaterala sammanhang. Parlamentet betonar att kvinnor och flickor som är offer för väpnade konflikter har rätt att få nödvändig medicinsk vård. Parlamentet betonar kvinnors betydelsefulla roll i konfliktförebyggande och konfliktlösning, i fredsbevarande insatser, humanitärt bistånd och återuppbyggnad efter konflikter samt i främjandet av mänskliga rättigheter och demokratiska reformer.

36.

Europaparlamentet uppmanar EU att samarbeta med andra länder för att öka sina insatser på områdena utbildning, hälso- och sjukvård och sociala tjänster, uppgiftsinsamling, finansiering samt programplanering för att bättre kunna förebygga och bemöta sexuellt och könsrelaterat våld runtom världen. Parlamentet påpekar att utbildning är ett viktigt redskap för att bekämpa diskriminering av och våld mot kvinnor och barn. Parlamentet efterlyser åtgärder för att underlätta tillträdet för kvinnor och flickor till utbildning och arbetsmarknaden och vill att företag ska vara särskilt uppmärksamma vad gäller en jämn könsfördelning då man tillsätter chefsposter. Parlamentet kräver också att flickors utbildning inkluderas i EU:s avtal med utvecklingsländerna.

Barnets rättigheter

37.

Europaparlamentet betonar att minderåriga ofta utsätts för specifika former av övergrepp, t.ex. påtvingade barnäktenskap, barnprostitution, användning av barnsoldater, könsstympning, barnarbete och handel med barn, särskilt under humanitära kriser och väpnade konflikter, och därför kräver stärkt skydd. Parlamentet uppmärksammar särskilt statslösa barn, migranter och flyktingbarn. Parlamentet uppmanar EU att samarbeta med länder utanför EU för att få ett slut på tidiga äktenskap, barnäktenskap och tvångsäktenskap genom att göra 18 år till den lagstadgade minimiåldern för äktenskap och kräva en kontroll av båda makarnas ålder samt deras fulla och fria samtycke, införa obligatoriska äktenskapsregister och säkerställa att dessa regler följs. Parlamentet efterlyser nya EU-initiativ för att främja och skydda barnets rättigheter, inbegripet att förebygga och bekämpa övergrepp mot barn runt om i världen, rehabilitera och återintegrera barn som drabbats av konflikter, i synnerhet barn som fallit offer för extremistiska grupper och barn som utsatts för diskriminering på flera grunder och intersektionell diskriminering, och ge dem en skyddad, familje- och samhällsbaserad miljö som det naturliga sammanhanget för deras liv, där omsorg och utbildning utgör grunden. Parlamentet begär att EU tar initiativ till en internationell rörelse för att framhäva barnets rättigheter, bland annat genom att anordna en internationell konferens om skydd av barn i sårbara miljöer. Parlamentet bekräftar än en gång att FN:s konvention om barnets rättigheter och dess fakultativa protokoll snabbt måste ratificeras och effektivt tillämpas.

Rättigheter för homosexuella, bisexuella, transpersoner och intersexuella (hbti-personer)

38.

Europaparlamentet fördömer de godtyckliga gripandena, tortyren, förföljelsen och dödandet av hbti-personer. Parlamentet noterar att hbti-personer i ett antal länder runtom i världen fortfarande utsätts för förföljelse och våld på grund av sin sexuella läggning. Parlamentet beklagar att homosexualitet fortfarande är straffbart i många länder, och att vissa tillämpar dödsstraff för homosexualitet. Parlamentet anser att våldsamma metoder och våldshandlingar mot enskilda på grund av deras sexuella läggning bör straffas och måste utrotas. Parlamentet efterlyser ett genomförande av EU:s riktlinjer för att främja och skydda de mänskliga rättigheterna för homosexuella, bisexuella, transpersoner och intersexuella.

Rättigheter för personer med funktionsnedsättning

39.

Europaparlamentet välkomnar ratificeringen av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Parlamentet ger på nytt uttryck för vikten av ett ändamålsenligt genomförande från både EU-medlemsstaternas och EU-institutionernas sida. Parlamentet betonar betydelsen av icke-diskriminering och anser att principen om allmän tillgänglighet bör integreras på ett trovärdigt sätt och att alla rättigheter för personer med funktionsnedsättning måste säkerställas i all relevant EU-politik, även i utvecklingspolitiken. Parlamentet efterlyser ett globalt kompetenscentrum för framtidssäkrade och företagarinriktade färdigheter för personer med funktionsnedsättning.

Kampen mot kastdiskriminering

40.

Europaparlamentet ser med stor oro på omfattningen och konsekvenserna av kasthierarkier, den diskriminering och de människorättskränkningar som baseras på kasttillhörighet, bland annat i form av förvägrad tillgång till rättsväsendet eller sysselsättning, fortsatt segregering, fattigdom och stigmatisering samt kastrelaterade hinder för grundläggande mänskliga rättigheter och mänsklig utveckling. Parlamentet upprepar sitt krav på utvecklingen av en EU-politik om kastdiskriminering, och uppmanar EU att agera utifrån sin egen allvarliga oro över diskriminering på grund av kasttillhörighet. Parlamentet vill att EU ska anta ett instrument för att förebygga och eliminera kastdiskriminering. Parlamentet upprepar sin uppmaning till EU och dess medlemsstater att intensifiera insatser och stödja initiativ på FN- och delegationsnivå för att avskaffa kastdiskriminering. Parlamentet konstaterar att sådana initiativ bland annat bör främja särskilda indikatorer, disaggregerade data och specialåtgärder för att bekämpa kastdiskriminering i genomförandet och övervakningen av 2030 års mål för hållbar utveckling samt efterlevnad av FN:s nya vägledande verktyg om diskriminering baserad på härkomst, och stöd till stater.

Urbefolkningar

41.

Europaparlamentet är djupt oroat över att urbefolkningar utsätts för omfattande och systematisk diskriminering samt förföljelse runt om i världen, och över de godtyckliga gripandena av och morden på människorättsförsvarare samt över tvångsförflyttningar, markrofferi och företagens kränkningar av deras rättigheter. Parlamentet konstaterar att urbefolkningar i de flesta fall lever under fattigdomsgränsen. Parlamentet uppmanar alla stater att inkludera ursprungsbefolkningar i beslut som gäller strategier för att bekämpa klimatförändringar. Länderna uppmanas att ratificera ILO:s konvention nr 169 om ursprungsfolk och stamfolk.

Tanke-, samvets-, religions- och trosfrihet

42.

Europaparlamentet betonar att rätten till tankefrihet, samvetsfrihet, religions- och trosfrihet, som omfattar rätten att inte tro, rätten till en teistisk, icke-teistisk, agnostisk eller ateistisk åskådning och rätten till apostasi samt rätten att inte ha någon religion, måste garanteras världen över och ovillkorligen upprätthållas. Parlamentet uppmanar kommissionen, utrikestjänsten och medlemsstaterna att intensifiera arbetet i fråga om religions- och trosfrihet och att initiera en dialog med stater och företrädare för det civila samhället och trossamfund, konfessionslösa, humanistiska och filosofiska grupper och kyrkor, religiösa sammanslutningar och samfund, i syfte att förhindra våldshandlingar mot, förföljelse av, intolerans mot och diskriminering av personer på grund av tanke- eller samvetsfrågor, filosofiska uppfattningar samt religion eller övertygelse. Parlamentet beklagar djupt alla lagar mot konvertering och hädelse, vilka effektivt begränsar och till och med berövar religiösa minoriteter och ateister deras religions- och trosfrihet. Parlamentet uppmanar också kommissionen, utrikestjänsten och medlemsstaterna att fullt ut tillämpa EU:s riktlinjer för religions- och trosfrihet.

43.

Europaparlamentet begär att EU och dess medlemsstater fortsätter att bilda allianser och stärka samarbetet med många olika länder och regionala organisationer för att åstadkomma positiva förändringar när det gäller religions- och trosfrihet, i synnerhet i konfliktområden där trossamfund, såsom kristna i Mellanöstern, är särskilt utsatta. Parlamentet ger sitt fulla stöd till den ledande roll som EU brukar inta i samband med tematiska resolutioner i FN:s råd för mänskliga rättigheter, och vad gäller religions- och trosfrihet i FN:s generalförsamling.

44.

Europaparlamentet stöder helhjärtat det arbete och de insatser som gjorts av EU:s särskilda representant för främjande av religions- och trosfrihet utanför EU. Parlamentet upprepar sin uppmaning till rådet och kommissionen att genomföra en öppen och heltäckande bedömning av ändamålsenligheten och mervärdet av det särskilda sändebudets ställning i samband med att kommissionen förnyar och förstärker deras mandat och ställning. Parlamentet insisterar på att deras arbete måste ges tillräckliga resurser för att EU ska bli effektivare på detta område. Parlamentet påminner rådet och kommissionen om behovet av att, i ständigt samråd med religiösa och filosofiska organisationer, ge tillräckligt stöd till det särskilda sändebudets institutionella mandat, roll och skyldigheter när det gäller att främja religions- och trosfrihet utanför EU genom att undersöka möjligheten till ett flerårigt mandat som är föremål för en årlig granskning, och genom att utveckla fungerande nätverk inom alla relevanta EU-institutioner, i linje med sin resolution av den 15 januari 2019 om EU:s riktlinjer och mandatet för EU:s särskilda sändebud för främjandet av religions- och trosfrihet utanför EU.

Yttrandefrihet, mediefrihet och rätten till information

45.

Europaparlamentet fördömer starkt och är kritiskt till att många journalister, bloggare och visselblåsare dödats, kidnappats, fängslats och utsatts för hotelser och angrepp, bland annat med fysiska och rättsliga medel, och de hot som de stod inför 2018. Parlamentet uppmanar EU att göra allt för att skydda dem i framtiden. Parlamentet påminner om att yttrandefrihet och mediefrihet främjar en pluralistisk kultur och är väsentliga delar av grunden för ett demokratiskt samhälle. Parlamentet påminner om att journalister fritt bör få utöva sitt yrke, utan fruktan för lagföring eller fängelse. Parlamentet betonar att varje inskränkning av yttrandefriheten och mediefriheten, till exempel avlägsnande av onlineinnehåll, måste vara ett undantag, med särskild hänsyn till principerna om nödvändighet och proportionalitet, och att det måste vara lagstadgat och ha beslutats i domstol.

46.

Parlamentet uppmanar EU, dess medlemsstater och särskilt EU:s särskilda representant att särskilt uppmärksamma skyddet av yttrandefriheten och mediernas frihet, oberoende och mångfald i hela världen, att bättre övervaka alla former av inskränkningar – online eller offline – av yttrandefriheten och mediefriheten, att systematiskt fördöma sådana inskränkningar och att använda alla tillgängliga diplomatiska medel och verktyg för att sätta stopp för dem. Parlamentet betonar vikten av att fördöma och bekämpa hatpropaganda och uppmaningar till våld online och offline, eftersom dessa handlingar utgör ett direkt hot mot rättsstatsprincipen och de värden som ligger till grund för de mänskliga rättigheterna. Parlamentet stöder initiativ som bidrar till att göra åtskillnad mellan falska nyheter eller felaktig propagandainformation och den information som samlats in genom genuint och oberoende journalistiskt arbete. Parlamentet framhåller att man måste se till att EU:s riktlinjer för yttrandefrihet, såväl på som utanför internet, genomförs effektivt och systematiskt och att resultaten av dem regelbundet övervakas.

Dödsstraff, tortyr och andra former av misshandel

47. Europaparlamentet fördömer användningen av tortyr, omänsklig eller förnedrande behandling och dödsstraff, som fortsätter att tillämpas i många länder över hela världen. Parlamentet ser med oro på antalet fällande domar och avrättningar som verkställs av skäl som inte överensstämmer med definitionen av allvarliga brott, vilket strider mot internationell rätt. Parlamentet uppmanar de länder som inte redan har gjort det att utfärda ett omedelbart moratorium för dödsstraff som ett steg mot dess avskaffande. Parlamentet uppmanar EU att intensifiera sina insatser för att avskaffa tortyr och dödsstraff. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att vara särskilt vaksamma när det gäller stater som hotar med att återinföra dödsstraffet i lagstiftningen eller i praktiken. Parlamentet efterlyser ett stopp av den globala handeln med varor som används för tortyr och dödsstraff.

48. Europaparlamentet anser att man måste bekämpa alla former av tortyr och misshandel, inklusive psykologisk misshandel, av personer som sitter i fängelse eller i andra anläggningar för frihetsberövande, öka insatserna för att se till att relevant internationell rätt på detta område respekteras, och garantera ersättning för offren. Parlamentet uttrycker allvarlig oro över de förhållanden som råder i fängelser och häkten i ett antal länder, bland annat över tillgången till vård och läkemedel, särskilt när det gäller sjukdomar som hepatit eller hiv. Parlamentet påminner om att det är misshandel eller till och med tortyr att neka fångar tillgång till hälso- och sjukvård och att det kan likställas med underlåtenhet att hjälpa en person i fara. Parlamentet välkomnar EU:s reviderade politik gentemot tredjeländer vad gäller tortyr och annan grym, omänsklig och förnedrande behandling eller bestraffning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att integrera garantier mot tortyr och annan misshandel i alla åtgärder och i all politik.

49. Parlamentet välkomnar att EU:s samordningsgrupp mot tortyr inrättades 2017. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang uppdateringen av EU:s lagstiftning vilket man efterlyste i sin lagstiftningsresolution av den 29 november 2018 om handel med vissa varor som kan användas till dödsstraff, tortyr eller annan grym eller förnedrande behandling eller bestraffning (12). Parlamentet betonar vikten av att ytterligare stärka samarbetet med FN-mekanismer, regionala organ och relevanta aktörer såsom ICC, organisationer i det civila samhället och människorättsförsvarare i kampen mot tortyr och annan misshandel.

Företag och mänskliga rättigheter

50.

Europaparlamentet bekräftar att alla företag, oavsett om de är verksamma i sina hemländer eller över gränserna, måste driva sin verksamhet i full överensstämmelse med internationella människorättsnormer. Parlamentet bekräftar dessutom än en gång vikten av att främja företagens sociala ansvar. Parlamentet understryker vikten av att europeiska företag går i spetsen för att främja internationella normer i fråga om företag och mänskliga rättigheter. Parlamentet påminner om företagens ansvar när det gäller att se till att deras verksamhet och leveranskedjor inte är inblandade i kränkningar av de mänskliga rättigheterna, såsom tvångsarbete och barnarbete, kränkningar av urfolks rättigheter, markrofferi, hot mot och angrepp på människorättsförsvarare samt miljöförstöring.

51.

Parlamentet betonar behovet av att inrätta ett internationellt bindande instrument för att inom ramen för internationell människorätt, reglera transnationella bolags och andra företags verksamhet. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag om företags mänskliga rättigheter och tillbörliga miljöhänsyn för att förhindra brott i deras globala verksamhet, och för att förbättra offrens tillgång till rättslig prövning. Parlamentet betonar betydelsen av att alla länder genomför FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter fullt ut och uppmanar de EU-medlemsstater som ännu inte har gjort det att anta nationella handlingsplaner om företags rättigheter så snart som möjligt. Parlamentet uppmuntrar EU och dess medlemsstater att på ett konstruktivt sätt delta i arbetet vid FN:s mellanstatliga arbetsgrupp för transnationella bolag och andra företag med respekt för de mänskliga rättigheterna. Parlamentet anser att detta är ett nödvändigt steg för främjandet av mänskliga rättigheter.

52.

Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att se till att de projekt som stöds av Europeiska investeringsbanken (EIB) och Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD) ligger i linje med EU:s politik för och åtaganden om mänskliga rättigheter och att det finns mekanismer för ansvarsutkrävande som enskilda personer kan använda för att offentliggöra överträdelser i samband med EIB:s och EBRD:s verksamhet. Parlamentet anser att en interinstitutionell arbetsgrupp inom EU om företag och mänskliga rättigheter skulle vara ytterligare ett användbart verktyg. Parlamentet uppmanar den privata sektorn, i synnerhet finans-, försäkrings- och transportbolagen, att tillhandahålla sina tjänster till humanitära aktörer som bedriver biståndsverksamhet, i full överensstämmelse med humanitära undantag och undantag som föreskrivs i EU-lagstiftningen. Parlamentet välkomnar inrättandet av den oberoende kanadensiska ombudsmannen för ansvarsfulla företag.

53.

Europaparlamentet noterar med tillfredsställelse att det allmänna preferenssystemet GSP plus är ett sätt att stimulera ett effektivt genomförande av de 27 centrala internationella konventionerna om mänskliga rättigheter och arbetsnormer. Parlamentet erkänner att de globala värdekedjorna bidrar till att stärka grundläggande internationella arbetsnormer, miljönormer och sociala normer och att de utgör en möjlighet att uppnå hållbara framsteg, särskilt i utvecklingsländerna och i länder som är mer riskutsatta på grund av klimatförändringarna. Parlamentet betonar att länder utanför EU som omfattas av det allmänna preferenssystemet GSP plus bör uppvisa framsteg när det gäller alla aspekter av de mänskliga rättigheterna. Parlamentet konstaterar att förstärkta och effektiva övervakningsmekanismer skulle kunna stärka hävstångspotentialen hos system för handelsförmåner för att hantera människorättskränkningar. Parlamentet stöder införandet och genomförandet av villkorsklausuler avseende mänskliga rättigheter i internationella avtal mellan EU och länder utanför EU, inbegripet för handel och investeringar. Parlamentet uppmanar kommissionen att systematiskt övervaka genomförandet av dessa klausuler för att se till att mottagarländerna respekterar dem, och att regelbundet rapportera till parlamentet om partnerländernas respekt för de mänskliga rättigheterna.

Ny teknik och mänskliga rättigheter

54.

Europaparlamentet betonar vikten av att utarbeta en EU-strategi för att ny teknik, såsom artificiell intelligens, ska kunna tjäna allmänheten, och för att ta itu med det potentiella hotet från ny teknik mot mänskliga rättigheter, inbegripet desinformation, massövervakning, falska nyheter, hatpropaganda, statsunderstödda restriktioner och missbruk av artificiell intelligens. Parlamentet betonar vidare det specifika hot som denna teknik kan utgöra när det gäller att kontrollera, begränsa och undergräva legitim verksamhet. Parlamentet understryker betydelsen av att hitta rätt balans mellan mänskliga rättigheter, i synnerhet rätten till integritet och andra legitima överväganden, såsom säkerhet eller kampen mot brottslighet, terrorism och extremism. Parlamentet uttrycker sin oro över att viss it-övervakningsteknik med dubbla användningsområden allt oftare används mot människorättsaktivister, journalister, oppositionspolitiker och advokater.

55.

Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att samarbeta med regeringar i tredjeländer för att få ett slut på repressiv rättslig praxis och lagstiftning för cybersäkerhet och terrorismbekämpning. Parlamentet påminner om skyldigheten att årligen uppdatera bilaga I till rådets förordning (EG) nr 428/2009 (13), som innehåller en förteckning över produkter med dubbla användningsområden som kräver tillstånd. Parlamentet betonar behovet av effektivt digitalt samarbete mellan regeringar, den privata sektorn, civilsamhället, den akademiska och tekniska världen, arbetsmarknadens parter och andra intressenter för att säkerställa en trygg och inkluderande digital framtid för alla, i enlighet med internationell människorättslagstiftning.

Migranter och flyktingar

56.

Europaparlamentet betonar det akuta behovet av att ta itu med de bakomliggande orsakerna till migrationsströmmar, såsom krig, konflikter, auktoritära regimer, förföljelse, nätverk för irreguljär migration, människohandel, smuggling, fattigdom, ekonomisk ojämlikhet och klimatförändringar, och att hitta långsiktiga lösningar som bygger på respekt för mänskliga rättigheter och människans värdighet. Parlamentet understryker behovet av att skapa lagliga kanaler och vägar för migration och underlätta frivilligt återvändande, där så är möjligt, även i enlighet med principen om ”non-refoulement”.

57.

Parlamentet kräver att man tar itu med flyktingkrisens externa dimension, bland annat genom att hitta hållbara lösningar på konflikter genom att bygga upp samarbete och partnerskap med de berörda tredjeländerna. Parlamentet anser att efterlevnaden av internationell flykting- och människorättslagstiftning är en viktig byggsten för samarbetet med tredjeländer. Parlamentet betonar behovet av genuina åtgärder, i linje med de globala flykting- och migrationspakterna, för att förbättra flyktingars möjligheter att försörja sig, öka tillgången till lösningar från tredjeländer, förbättra människorättssituationen i migrationshanteringen, särskilt i ursprungs- och transitländer, och garantera ett tryggt återvändande under värdiga former. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att vara helt öppna om samarbetsstrategier med och tilldelning av medel till tredjeländer när det gäller migrationssamarbete. Parlamentet anser att det är viktigt att resurser för utveckling och samarbete inte används för andra ändamål och att de inte får gynna dem som är skyldiga till kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar EU att stödja UNHCR:s initiativ att avskaffa statslöshet fram till 2024 inom och utanför EU.

58.

Europaparlamentet fördömer det faktum att flyktingar och migranter har dött och utsatts för människorättskränkningar i Medelhavet. Parlamentet fördömer också att icke-statliga organisationer som hjälper dessa människor angrips. EU och dess medlemsstater ska öka det humanitära biståndet till fördrivna personer, Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att ge stöd till flyktingarnas värdsamhällen. Parlamentet insisterar på att genomförandet av de globala flykting- och migrationspakterna därför måste gå hand i hand med genomförandet av FN:s Agenda 2030, i enlighet med de strategiska utvecklingsmålen, samt med ökade investeringar i utvecklingsländerna.

59.

Europaparlamentet betonar att klimatkrisen och massiv förlust av biologisk mångfald innebär ett stort hot mot de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar kommissionen och utrikestjänsten att arbeta för en EU-strategi som ska skydda en hälsosam miljö, genom ett nära samarbete med tredjeländer och internationella organisationer, såsom UNHCR, som nyligen lanserat en gemensam strategi med FN:s miljöprogram (Unep). Parlamentet understryker att FN uppskattar att det kommer att finnas många miljöflyktingar år 2050. Parlamentet påminner om staters och andra ansvariga aktörers skyldigheter och ansvar att begränsa klimatförändringarnas konsekvenser och förhindra att de har en negativ inverkan på de mänskliga rättigheterna. Parlamentet välkomnar det internationella engagemanget för att främja en integrering av miljöfrågor, naturkatastrofer och klimatförändringar med de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar EU att aktivt delta i den internationella debatten om en möjlig normativ ram för att skydda ”miljö- och klimatflyktingar”.

Demokratistöd

60.

Europaparlamentet betonar att EU bör fortsätta att aktivt stödja demokratisk och effektiv politisk mångfald i människorättsinstitutioner, oberoende medier, parlament samt civila samhällen i deras ansträngningar att främja en demokratisering på ett kontextkänsligt sätt, samtidigt som hänsyn tas till de berörda tredjeländernas kulturella och nationella bakgrund för att stärka dialogen och partnerskapet. Parlamentet påminner om att mänskliga rättigheter är en hörnsten i demokratiseringsprocessen. Parlamentet ser positivt på att det europeiska initiativet för demokrati konsekvent visat ett konsekvent engagemang för västra Balkan och EU:s östra och södra grannskap för att främja demokrati och respekt för grundläggande rättigheter och friheter. Parlamentet påminner om att erfarenheterna av och lärdomarna från övergångar till demokrati inom ramen för utvidgnings- och grannskapspolitiken kan ge ett positivt bidrag till arbetet med att fastställa bästa praxis som skulle kunna användas för att stödja och befästa demokratiseringsprocesser på andra håll runtom i världen. Parlamentet erinrar om att utvidgningen av EU visat sig vara det effektivaste sättet att stödja demokrati, rättsstaten och mänskliga rättigheter på den europeiska kontinenten och att det därför fortfarande bör finnas en möjlighet för de länder som vill och har genomfört reformer av det slag som föreskrivs i artikel 49 i EU-fördraget att ansluta sig till EU. Parlamentet uppmanar EU att noga följa genomförandet av bestämmelserna om skydd för de mänskliga rättigheterna och minoriteters rättigheter under hela utvidgningsprocessen.

61.

Europaparlamentet välkomnar att rådets slutsatser om demokrati av den 14 oktober 2019 ska vara utgångspunkt för en uppdatering och förbättring av EU:s strategi för att stärka demokratin. Parlamentet betonar i detta avseende betydelsen av utbildning i mänskliga rättigheter och demokratisering som viktiga verktyg för att befästa dessa värden både inom och utanför EU. Parlamentet betonar vikten av att anta särskilda finansieringsregler för EU:s demokratistödprogram med beaktande av de demokratiska förändringarnas art. Parlamentet understryker behovet av att investera i tillräckliga resurser för att bättre samordna demokratistödprogram och politiska prioriteringar. Parlamentet stöder insatserna för att garantera öppenhet kring EU:s stöd på detta område. Parlamentet åtar sig att främja större transparens i de demokratiska processerna, särskilt vad gäller finansieringen av politiska och enfrågebaserade kampanjer som bedrivs av olika icke-statliga aktörer.

62.

Europaparlamentet upprepar sin positiva syn på EU:s fortsatta stöd till valprocesser och unionens arbete för att hjälpa till vid val och stödja inhemska observatörer. I detta sammanhang välkomnar och stöder parlamentet helhjärtat det arbete som utförs av parlamentets grupp för demokratistöd och valsamordning. Parlamentet påminner om betydelsen av att valobservatörsuppdragens rapporter och rekommendationer får vederbörlig uppföljning, som ett sätt att öka deras inflytande och stärka EU:s stöd till demokratiska normer i de berörda länderna. Parlamentet betonar behovet av att stödja demokrati under hela valcykeln med hjälp av långsiktiga och flexibla program som återspeglar de demokratiska förändringarnas art. Parlamentet efterlyser med kraft en noggrann uppföljning av fall av kränkningar av de mänskliga rättigheterna mot kandidater i samband med valprocesser, särskilt mot personer som tillhör sårbara grupper eller minoriteter.

o o

63.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter, medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s säkerhetsråd, FN:s generalsekreterare, ordföranden för FN:s generalförsamlings 74:e session, ordföranden för FN:s råd för mänskliga rättigheter, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och EU:s delegationschefer.

(1) https://undocs.org/A/HRC/36/46/Add.2

(2) EUT L 119, 4.5.2016, s. 1.

(3) Antagna texter, P8_TA(2018)0515.

(4) EUT C 224, 27.6.2018, s. 58.

(5) Antagna texter, P8_TA(2019)0187.

(6) Antagna texter, P8_TA(2019)0013.

(7) Antagna texter, P8_TA(2018)0279.

(8) Antagna texter, P8_TA(2019)0129.

(9) Antagna texter, P8_TA(2019)0111.

(10) UNHCR – rapporten Global Trends 2018 (19 juni 2019).

(11) EUT C 285, 29.8.2017, s. 110.

(12) Antagna texter, P8_TA(2018)0467.

(13) EUT L 134, 29.5.2009, s. 1.

7.7.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/41

P9_TA(2020)0008

Årsrapport om genomförandet av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken

Europaparlamentets resolution av den 15 januari 2020 om genomförandet av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken – årsrapport (2019/2136(INI))

(2021/C 270/04)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av årsrapporten från rådet till Europaparlamentet om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken,

—	med beaktande av avdelning V i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),

—	med beaktande av FN-stadgan och Helsingforsslutakten från Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) från 1975,

—	med beaktande av Nordatlantiska fördraget från 1949 och EU:s och Natos gemensamma förklaring om samarbete av den 10 juli 2018,

—	med beaktande av uttalandet från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om politisk ansvarighet (1),

—	med beaktande av den globala strategin från 2016 för Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik,

—	med beaktande av det gemensamma meddelandet från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 7 juni 2017En strategi för resiliens i EU:s yttre åtgärder (JOIN(2017)0021),

—	med beaktande av Sofiaförklaringen av den 17 maj 2018 och rådets slutsatser från den 26 juni 2018 och den 18 juni 2019 om utvidgningen och stabiliserings- och associeringsprocessen,

—	med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution A/RES70/1, ”Att förändra vår värld: Agenda 2030 för hållbar utveckling”, av den 25 september 2015,

—	med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 1325 genom vilken agendan för kvinnor, fred och säkerhet inrättades år 2000,

—	med beaktande av sin rekommendation av den 15 november 2017 till rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten om det östliga partnerskapet inför toppmötet i november 2017 (2),

—	med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A9-0054/2019), och av följande skäl:

A.	Parlamentet har en skyldighet och ett ansvar att utöva sin demokratiska tillsynsfunktion över den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp) och den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP) och bör skaffa de medel som krävs och som är effektiva för att fylla denna funktion.

EU:s yttre åtgärder har en direkt inverkan på medborgarnas välbefinnande, både inom och utanför EU:s gränser, och fastställs för att säkerställa säkerhet och stabilitet och samtidigt främja de europeiska värdena frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna. EU:s trovärdighet som global aktör för fred och säkerhet hänger på hur väl man står fast vid sina värderingar i praktiken, och därför är en värdedriven utrikespolitik i EU:s omedelbara intresse.

C.	Europeiska unionen kan främja sina kärnvärden endast under förutsättning att de skyddas och respekteras i alla unionens medlemsstater.

D.	I dag ser vi att när traditionella partner kliver ner från den globala arenan, ökar trycket på multilaterala samarbeten och institutioner, och nya regionala makter vill göra sig gällande.

Sedan en tid tillbaka pågår en försämring av EU:s strategiska miljö, och därför är behovet av ett starkare Europa som agerar enat i sina yttre förbindelser mer angeläget än någonsin tidigare för att hantera de många utmaningar som direkt eller indirekt påverkar dess medlemsstaters och dess medborgares säkerhet. Frågor som påverkar EU-medborgarnas säkerhet är bland annat väpnade konflikter vid de östra och södra gränserna av den europeiska kontinenten och bräckliga stater, terrorism, särskilt jihadistisk sådan, it-angrepp och desinformationskampanjer, utländsk inblandning i europeiska politiska processer och valprocesser, spridningen av massförstörelsevapen, ifrågasättandet av överenskommelser om icke-spridning av vapen, upptrappningen av regionala konflikter som har lett till tvångsförflyttningar och okontrollerade migrationsströmmar, spänningar i fråga om medlemsstaternas energiförsörjning, konkurrensen om naturresurser, energiberoende och energitrygghet, ökning av den organiserade brottsligheten vid gränserna och in i Europa, försvagade avväpningsinsatser och klimatförändringar.

F.	Jihadismen utgör för närvarande en av de största utmaningar som hotar EU-medborgarnas säkerhet, och snabba, beslutsamma och samordnade åtgärder bör vidtas, såväl internt som externt.

Ingen enskild medlemsstat kan på egen hand hantera de utmaningar som den europeiska kontinenten och dess närmiljö står inför i dag. Principen om jämlikhet mellan medlemsstaterna vid utformningen av EU:s utrikes- och säkerhetspolitik bör respekteras och garanteras. De nationella parlamentens befogenheter på området för deras egen utrikes- och säkerhetspolitik bör respekteras. En ambitiös, trovärdig och effektiv gemensam utrikespolitik måste understödjas av tillräckliga ekonomiska resurser samt snabba och beslutsamma åtgärder från EU:s sida. EU:s externa politiska instrument måste användas på ett mer samstämmigt och enhetligt sätt.

Multilateralism är den enda vägen för att trygga fred, säkerhet och hållbar utveckling för alla i en starkt polariserad internationell miljö. Själva dess grundvalar utmanas när universella regler och värden – däribland grundläggande mänskliga rättigheter, folkrätten och humanitär rätt – antingen blir ifrågasatta eller utnyttjas. Multilateralismen står i centrum för Europeiska unionens gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik enligt EU-fördraget.

Världen står inför en global maktförskjutning när geopolitisk konkurrens tenderar att dominera utrikespolitiken, vilket ställer krav på kapacitet för snabba, enhetliga och lämpliga motåtgärder. EU är till stor del frånvarande i den globala maktförskjutningen och den geopolitiska konkurrensen på grund av bristande enighet bland sina medlemsstater.

Nya statliga aktörer och nya ekonomiska makter eftersträvar potentiellt destabiliserande globala och regionala mål och hotar freden och stabiliteten i det europeiska grannskapet, vilket har oförutsägbara konsekvenser för freden och även för den europeiska och globala säkerheten. Europa riskerar att hamna utanför beslutsfattandet och allvarligt skadas av sådan konkurrens. Denna globala omvälvning möjliggör uppkomsten av autokratiska ledare, våldsamma icke-statliga aktörer och civila proteströrelser.

EU:s säkerhetsmiljö, som är beroende av fred och stabilitet i sitt grannskap, är mer instabil, oförutsägbar, komplex och sårbar för yttre påtryckningar – något som redan pågår i form av hybridkrigföring, till exempel fientlig propaganda från Ryssland och andra aktörer, och det växande hotet från radikala terroristgrupper – som hindrar EU från att utöva sin suveränitet och sitt strategiska oberoende. Instabilitet och oförutsägbarhet vid EU:s gränser och i dess nära grannskap utgör ett direkt hot mot kontinentens säkerhet. Kopplingen mellan EU:s inre och yttre säkerhet är oupplöslig. Dessa yttre påtryckningar har både en fysisk dimension och en onlinedimension. Desinformation och andra former av yttre krafters inblandning från utlandet utgör en allvarlig risk för europeisk suveränitet och ett allvarligt hot mot unionens stabilitet och säkerhet.

L.	Socioekonomisk ojämlikhet, förtryck, klimatförändringar och bristande inkludering är de främsta orsakerna till globala konflikter. FN:s mål för hållbar utveckling antogs 2015 av samtliga FN-medlemsstater för att tillhandahålla en färdplan för rättvist, hållbart och inkluderande globalt samarbete.

Klimatförändringarna har allt allvarligare konsekvenser för olika aspekter av människors liv samt för utvecklingsmöjligheterna och den geopolitiska ordningen och stabiliteten världen över. De som har begränsade resurser för att anpassa sig till klimatförändringarna är de som kommer att drabbas hårdast av deras effekter. EU:s utrikespolitik bör fokusera mer på att främja multilaterala åtgärder genom att samarbeta i specifika klimatrelaterade frågor, bygga strategiska partnerskap och stärka samarbetet och växelverkan mellan statliga och icke-statliga aktörer, inbegripet de som i hög grad bidrar till föroreningar på global nivå.

N.	Mänskliga rättigheter är på tillbakagång i världen, och människor från alla delar av världen söker stöd från Europa för att upprätthålla sina mänskliga rättigheter när deras egna regeringar sviker dem.

O.	EU:s utvidgningspolitik är ett effektivt utrikespolitiskt instrument för EU. Den europeiska grannskapspolitiken är ett viktigt instrument avseende EU:s grannländer i öster och söder.

Mer än hälften av världens befolkningsökning fram till och med 2050 förväntas ske i Afrika, som väntas stå för 1,3 miljarder av de 2,4 miljarder människor som jordens befolkning kommer att öka med. Att denna befolkningstillväxt koncentreras till några av de fattigaste länderna medför tillsammans med klimatförändringarnas effekter ett antal nya utmaningar som, om vi inte snarast tar itu med dem, kan få extremt allvarliga konsekvenser både för de aktuella länderna och för EU. Den färska rapporten från FN:s konferens för handel och utveckling (Unctad) 2019 uppskattar att det skulle krävas ytterligare 2,5 biljoner US-dollar per år för att kunna nå de mål som anges i FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling.

Viktiga avtal om vapenkontroll och nedrustning har kollapsat och ny teknik, till exempel digital teknik och autonoma vapen, har växt fram, vilket gör att nedrustning, vapenkontroll och icke-spridning bör stå i fokus för EU:s utrikes- och säkerhetspolitik. Rådets gemensamma ståndpunkt 2008/944/Gusp (3) måste ses över och uppdateras så att kriterier tillämpas och genomförs strikt och så att en mekanism för sanktioner inrättas.

Multilateralismen står på spel – ett brådskande behov av ett starkare och enat Europa

Europaparlamentet erinrar om att vi, i en tid när konkurrerande stormakter i allt högre grad utmanar den regelbaserade världsordningen, som européer måste försvara universella värden, regler och principer, i synnerhet multilateralismen, folkrätten, rättsstatsprincipen, demokratin, respekten för de mänskliga rättigheterna, de grundläggande friheterna, fri och rättvis handel, fredlig konfliktlösning och gemensamma europeiska intressen – både inom och utanför EU. Parlamentet understryker att EU måste agera på ett sätt som är förenligt med unionens principer, för att vinna tillbaka trovärdigheten som bärare av sådana värden som demokrati.

Europaparlamentet understryker att multilateralismen måste utgöra själva kärnan i EU:s insatser för att förhindra, mildra och lösa konflikter, grundat på normer och principer i internationell rätt, FN-stadgan och OSSE:s Helsingforsslutakt, och att den är den bästa garantin för en gränsöverskridande politisk dialog samt för fred och en stabil världsordning. Parlamentet betonar att det är övertygat om att EU och dess medlemsstater, i en avsevärt försämrad strategisk omgivning, har ett allt större ansvar för att bidra till den internationella säkerheten.

Europaparlamentet konstaterar att multilateralismen utgör grundvalen i EU:s utrikes- och säkerhetspolitik och att den är det bästa sättet att garantera fred, säkerhet, mänskliga rättigheter och välstånd. Parlamentet betonar att denna strategi kommer européer och människor över hela världen till gagn. Parlamentet erkänner en tredelad strategi för multilateralism baserad på följande principer: att upprätthålla internationell rätt och se till att EU:s åtgärder baseras på regler och normer för folkrätten och internationellt samarbete, att utvidga multilateralismen till en ny global verklighet som uppmuntrar till en kollektiv strategi och överväger potentialen i att dra nytta av EU:s normativa kapacitet, autonomi och inflytande inom internationella organisationer och bevara och utvidga deras inflytande, och att reformera internationella organisationer och göra multilaterala organisationer ändamålsändliga. Parlamentet konstaterar vidare att för att multilateralismen ska vara effektiv måste man ta itu med och lösa problemet med maktobalanser mellan statliga och icke-statliga aktörer. Parlamentet välkomnar de åtgärder som EU har vidtagit i samband med sitt resoluta stöd för Parisavtalet, regionala fredsavtal och kärnvapennedrustning.

Parlamentet beklagar Förenta staternas gradvisa tillbakadragande från den multilaterala världsordningen, däribland framför allt landets utträde ur Parisavtalet, den gemensamma övergripande handlingsplanen, FN:s råd för mänskliga rättigheter och Unesco samt beslutet att avbryta finansieringen till FN:s hjälporganisation för Palestinaflyktingar (UNRWA), och ger sitt fulla stöd åt bevarandet och det fullständiga genomförandet av JCPOA som en integrerad del av en global multilateral ordning och icke-spridningssystemet och ett bidrag till den regionala säkerheten i Mellanöstern. Parlamentet förkastar Förenta staternas ensidiga, extraterritoriella återinförande av sanktioner efter att de dragit sig ur JCPOA, och ser det som ett allvarligt intrång i EU:s legitima ekonomiska och utrikespolitiska intressen. Parlamentet begär att EU och dess medlemsstater stärker sin enade front, sin avskräckande verkan och sin motståndskraft mot sekundära sanktioner från tredjeländer samt står redo att anta motåtgärder mot alla länder som skadar EU:s legitima intressen genom sekundära sanktioner.

Europaparlamentet beklagar att det transatlantiska partnerskapet står inför ansenliga utmaningar och splittringar, trots att det fortfarande är absolut nödvändigt för att skapa säkerhet och välstånd på båda sidor av Atlanten. Parlamentet beklagar USA:s gradvisa tillbakadragande från den multilaterala, regelbaserade världsordningen.

Europaparlamentet begär återigen att medlemsstaterna stöder reformen av säkerhetsrådets sammansättning och funktionssätt. Parlamentet betonar att EU har åtagit sig att stärka FN:s internationella roll.

Europaparlamentet vill se ett starkare, enat, effektivt, proaktivt och mer strategiskt EU, särskilt med tanke på att en ny europeisk institutionell cykel just har inletts och att EU:s utrikes- och säkerhetspolitik kan komma att ändras. Parlamentet anser att ingen medlemsstat på egen hand kan tackla dagens globala utmaningar effektivt, och betonar behovet av europeiskt samarbete för att kunna få inflytande på den globala arenan – något som kräver en enad strategi och som inte skulle vara möjligt om EU är splittrat. Parlamentet uppmanar EU att öka sina satsningar för att skydda intressen och värden, samtidigt som unionen agerar som en pålitlig internationell partner. Parlamentet anser att det är viktigt att öka EU:s egen effektivitet och dess genomförandebefogenheter på internationell nivå, och uppmanar EU-institutionerna att ha medborgarfokus och agera i folkets intresse. Parlamentet betonar att EU bör informera om politiska mål, fastställa prioriteringar och mål som engagerar medborgare, fokusera på människor i stället för processer och leverera konkreta resultat som inte leder till ytterligare byråkrati. Parlamentet begär att EU förbättrar dialogen med statliga och icke-statliga aktörer i tredjeländer vid utarbetandet av lagförslag med en internationell dimension, för att göra det möjligt för EU att tala med en röst.

Europaparlamentet upprepar det trängande behovet av att stärka EU:s motståndskraft och oberoende genom att underbygga en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik som verkar för fred, regional och internationell säkerhet, mänskliga rättigheter, social rättvisa, grundläggande friheter och rättsstaten i EU, i dess närområde och i hela världen. Parlamentet betonar att EU:s trovärdighet i världen är beroende av att dessa principer skyddas och följs. Parlamentet anser att denna förstärkning av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken bör vara mer samstämmig och inbegripa inte bara traditionell mjuk makt, utan även en stark gemensam säkerhets- och försvarspolitik, en effektiv sanktionspolitik och ett gränsöverskridande samarbete mot terrorism. Parlamentet efterlyser återigen ett snabbt antagande av en EU-mekanism för människorättsliga sanktioner (dvs. EU:s version av den så kallade Magnitskijlistan) som möjliggör riktade sanktioner mot personer som medverkar i allvarliga människorättskränkningar.

Europaparlamentet anser att Europeiska unionen måste bli en trovärdig och effektiv global aktör för att inta en ansvarsfull, påtaglig, proaktiv och framträdande ledarroll i världen på den internationella arenan och frigöra sin politiska potential för att tänka och agera som en geopolitisk stormakt med betydande inflytande, samtidigt som unionen försvarar och främjar målen i artikel 21 i EU-fördraget, sina universella principer och regler samt sina gemensamma värden – bl.a. fred och mänskliga rättigheter – och intressen i världen, för att hjälpa till att lösa globala konflikter och forma den globala styrningen. Parlamentet bekräftar ånyo behovet av att säkra EU:s strategiska oberoende, särskilt i fråga om förbättrat beslutsfattande, kapacitet och tillräcklig försvarskapacitet, såsom det erkändes i EU:s globala strategi och fastslogs i juni 2018 av de 28 stats- och regeringscheferna, med syfte att främja ett bättre rustat och oberoende EU i tider av växande geopolitisk konkurrens.

10.

Europaparlamentet stöder helhjärtat kommissionsordförandens beslut att omvandla EU:s verkställande makt till en ”geopolitisk kommission” med fokus på att bli en trovärdig extern aktör som systematiskt hanterar yttre insatser. Parlamentet ser positivt på att unionens vice ordförande/höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik samordnar de externa dimensionerna av kommissionens verksamhet och ser till att få till stånd bättre förbindelser mellan våra politikområdens inre och yttre aspekter. Parlamentet understryker att en ”geopolitisk kommission” därför förväntas anta ett proaktivt snarare än ett lyhört förhållningssätt till globala frågor och se till att nästa fleråriga budgetram återspeglar detta mandat. Parlamentet anser i detta sammanhang att EU bör sträva efter att bli en mer självsäker aktör, utan att det påverkar dess ställning som en normgivande makt. Parlamentet betonar att en ”geopolitisk kommission” ska skydda sina intressen med full respekt för folkrätten och egna värderingar. Parlamentet understryker att EU måste utöva alla sina befogenheter i en anda av samarbete och öppenhet, men samtidigt förbehålla sig rätten att vidta åtgärder när så krävs.

11.

Europaparlamentet bekräftar sitt engagemang för EU:s globala strategi som ett viktigt steg framåt från ad hoc-krishantering till en integrerad strategi för Europeiska unionens utrikespolitik. Parlamentet anser att en strategisk översyn av EU:s globala strategi vore både läglig och nödvändig, inte minst med tanke på några av de djupgående geopolitiska förändringar som har skett sedan den antogs (dvs. politiska skillnader tvärsöver det transatlantiska partnerskapet, uppkomsten av nya och självsäkrare stormakter som Kina och den allt värre klimatsituationen), vilka alla allvarligt påverkar unionens utrikespolitiska mål och övergripande säkerhetspolitik. Parlamentet uppmanar därför vice ordföranden/den höga representanten att inleda allomfattande samråd, i första hand med medlemsstaterna och ledande experter inom EU:s utrikespolitik utanför EU-institutionerna, och då även inkludera det civila samhällets organisationer.

12.

Europaparlamentet anser att unionen i större utsträckning bör stödja sig på handels- och utvecklingsinstrument såsom de bilaterala avtal och frihandelsavtal som slutits med tredjeländer, där ratificeringen förutsätter att Parisavtalet undertecknas och att EU:s grundläggande värden respekteras.

13.

Europaparlamentet anser även att EU, för att bevara sin trovärdighet utåt, bör sätta respekten för människorättsklausuler i centrum för EU:s avtal med tredjeländer samt villkora och tillämpa dem vid behov.

14.

Europaparlamentet anser att Europeiska unionen med alla sina tillgängliga diplomatiska och ekonomiska instrument måste kunna reagera snabbare och bättre på kriser och låta fler civila och militära uppdrag omfattas av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken. Parlamentet påminner om att unionen i detta syfte bör lägga större vikt vid att förebygga konflikter genom att ta itu med de bakomliggande orsakerna till instabilitet och genom att skapa instrument för att hantera dem. Parlamentet påminner i detta avseende om behovet av att avsevärt öka EU:s budgetmedel för nästa fleråriga budgetram och att minst fördubbla medlen för konfliktförebyggande, fredsbyggande och medling. Parlamentet påminner om EU:s grundläggande roll när det gäller att främja demokrati i det europeiska grannskapet, inte minst genom stödprogrammen inom ramen för det europeiska initiativet för demokrati.

15.

Europaparlamentet betonar att Europeiska unionen måste ändra sin strategi och föregripa i stället för att reagera på händelser och betonar vikten av att samarbeta med EU:s likasinnade strategiska partner, särskilt Nato och tillväxtländer, för att försvara den regelbaserade världsordningen som grundar sig på internationell och humanitär rätt och multilaterala avtal. Parlamentet påminner om att EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik bygger på partnerskap och multilateralism, som hjälper till att sammanföra berörda regionala och globala stormakter. Parlamentet understryker det trängande behovet av att utforska nya flexibla former av allianssamarbete, särskilt när det gäller att övervaka och kontrollera teknik-, handels- och investeringsflöden, samt hitta innovativa och inkluderande samarbetsmekanismer, och därigenom utveckla smart multilateralism. Parlamentet efterlyser gemensamma insatser för att reformera multilaterala organisationer så att de blir ändamålsenliga.

16.

Europaparlamentet verkar för en europeisk utrikespolitik som enar EU:s institutioner och medlemsstaterna bakom en gemensam och stark utrikespolitik på EU-nivå, vilket kommer att ge EU större trovärdighet. Parlamentet ställer sig bakom idén om att en sådan politik helhjärtat bör stödja den mycket viktiga roll som vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant spelar. Parlamentet uppmuntrar upprättandet av tillfälliga koalitioner av medlemsstater som bidrar till en större flexibilitet och reaktivitet för unionens yttre åtgärder genom att minska det tryck som kommer av behovet av att nå konsensus hos medlemsstaterna. Parlamentet uppmuntrar till ett återupprättande av närmare samarbetsformer mellan vice ordföranden/den höga representanten och utrikesministrarna, där de senare bör ges befogenhet att agera på EU:s vägnar i syfte att stärka EU:s sammanhållning och demokratiska legitimitet. Parlamentet efterfrågar ett EU som kommunicerar sina visioner och politiska mål på Gusp-området bättre gentemot medborgarna.

17.

Europaparlamentet vill se ökad solidaritet och bättre samordning mellan EU och medlemsstaterna. Parlamentet påminner om behovet av konsekvens mellan unionens yttre politik och andra politikområden med en extern dimension. Dessutom måste denna politik samordnas med internationella partner. Parlamentet anser att det är oerhört viktigt att medlemsstaterna samarbetar med varandra för att värna om EU:s demokrati, gemensamma värden, friheter och sociala och miljömässiga normer. Parlamentet understryker att samarbetet mellan medlemsstaterna, partnerländerna och de internationella organisationerna behöver utökas. Parlamentet upprepar vikten av artikel 24.3 i EU-fördraget, där det anges att medlemsstaterna till fullo ska ”stödja unionens utrikes- och säkerhetspolitik i en anda av lojalitet och ömsesidig solidaritet” och ”avstå från varje handling som strider mot unionens intressen”. Parlamentet understryker att i enlighet med fördraget är rådet (utrikes frågor) det forum där de nationella ministrarna lägger fram sina synpunkter och kommer överens om en politik, och att medlemsstaterna, så snart man har enats om politiken, fullt ut ska stödja vice ordföranden/den höga representanten i genomförandet av nämnda politik, även i deras egna diplomatiska ansträngningar.

18.

Europaparlamentet understryker att unionen till fullo måste genomföra bestämmelserna i Lissabonfördraget och använda sina befintliga instrument mer effektivt. Parlamentet uppmanar unionen att agera på ett mer enhetligt och konsekvent sätt för att förbättra sina beslutsprocesser och bli en effektiv och trovärdig extern aktör, för vilket utrikestjänsten spelar en avgörande roll.

En förstärkning av Europaparlamentet som en pelare för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken

19.

Europaparlamentet understryker att Europeiska unionen endast kan förverkliga sin fulla potential om den talar och agerar med en röst och om beslutsfattandet genomförs successivt från nationell till överstatlig nivå, så att man fullt ut kan utnyttja de möjligheter som erbjuds av EU-fördragen, EU-institutionerna och deras förfaranden samtidigt som subsidiaritetsprincipen respekteras fullt ut och medlemsstaternas befogenheter upprätthålls. Parlamentet betonar att Europeiska unionen bör använda alla tillgängliga medel för att uppnå detta mål, inbegripet de som den parlamentariska diplomatin erbjuder.

20.

Europaparlamentet erinrar i detta avseende om att parlamentet under årens lopp har utvecklat en rad instrument och nätverk på området för yttre åtgärder, såsom gemensamma parlamentarikerkommittéer och parlamentariska samarbetskommittéer med tredjeländer, liksom det arbete som görs av de interparlamentariska delegationerna, ad hoc-delegationerna och valövervakningsuppdragen, som både skiljer sig från och kompletterar dem som EU:s verkställande makt använder sig av. Parlamentet framhåller de tillsyns- och kontrollbefogenheter som utövas av parlamentet och betonar att dess betänkanden och resolutioner förtjänar större uppmärksamhet. Parlamentet framhåller de parlamentariska församlingarnas betydelse som forum för samarbete och institutionell dialog samt deras värdefulla bidrag till EU:s yttre åtgärder och till säkerhets- och försvarsområdet. Parlamentet framhåller behovet av att främja deras verksamhet och garantera att deras arbete utförs på korrekt sätt.

21.

Europaparlamentet understryker den mycket viktiga roll som EU:s valobservatörsuppdrag har. Parlamentet betonar att chefsobservatörerna, som utses bland ledamöterna, har ett stort politiskt ansvar. Parlamentet efterlyser därför en mer integrerad strategi för EU:s utrikes- och säkerhetspolitik, som inbegriper en parlamentarisk dimension. Parlamentet efterlyser mer interinstitutionellt samarbete vid utarbetandet av strategier gentemot tredjeländer och regioner, med särskilt fokus på västra Balkan och länderna i det östliga partnerskapet. Parlamentet påminner om vikten av parlamentarisk diplomati och interparlamentariska förbindelser till stöd för dessa mål. Parlamentet bekräftar att parlamentet måste få en stärkt roll inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och på den internationella arenan. Parlamentet framhåller behovet av att EU och medlemsstaterna samarbetar för att fastställa en övergripande politisk strategi för en ominriktad parlamentarisk diplomati som omfattar en mer integrerad strategi för EU:s utrikes- och säkerhetspolitik och anpassar det sätt på vilket de fungerar.

22.

Europaparlamentet understryker den roll som varje institution som deltar i Gusp/GSFP har när det gäller att se över sina arbetsmetoder och utvärdera det bästa sättet att fullgöra sin roll enligt fördragen.

23.

Europaparlamentet efterlyser ökat interinstitutionellt samarbete på så sätt att parlamentet i tillräckligt god tid får information för att möjliggöra för parlamentet att framföra sina eventuella synpunkter och för kommissionen och utrikestjänsten att kunna ta hänsyn till parlamentets synpunkter. Parlamentet efterlyser ett effektivt och omfattande informationsutbyte från kommissionens och utrikestjänstens sida, så att parlamentet kan utöva sin granskande roll på ett ändamålsenligt sätt och i rätt tid, även inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Parlamentet välkomnar vice ordförandens/den höga representantens engagemang för att bättre och tidigare informera, involvera och samråda med parlamentet om de grundläggande vägvalen när det gäller Gusp.

24.

Europaparlamentet vill stärka parlamentets roller i fråga om kontroll och granskning av EU:s yttre åtgärder, bland annat genom att fortsätta hålla regelbundna samråd med vice ordföranden/den höga representanten, utrikestjänsten och kommissionen. Parlamentet vill slutföra förhandlingarna om parlamentets tillgång till känslig information från rådet inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken.

25.

Europaparlamentet noterar att om/när brexit är ett faktum bör parlamentets utskott för utrikesfrågor (AFET-utskottet), som ansvarigt utskott med ansvar för förbindelser med tredjeländer, ges all nödvändig information från EU:s verkställande organ, så att det på parlamentets vägnar kan granska förhandlingsprocessen i enlighet med artikel 218 i EUF-fördraget och i god tid lämna synpunkter på det eller de framtida avtalen med Förenade kungariket, för vilket eller vilka parlamentets godkännande kommer att krävas. Parlamentet betonar vikten av ett framtida samarbete mellan Europeiska unionen och Förenade kungariket inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken och erkänner behovet av att hitta kreativa lösningar.

26.

Europaparlamentet framhåller EU:s insatser med att konstant bekräfta upprätthållandet och stärkandet av en fri och öppen världsordning som bygger på respekten för rättsstaten.

27.

Europaparlamentet begär att en samrådsmekanism inrättas med utskottet för utrikesfrågor och berörda organ innan en strategi eller ett meddelande från kommissionen och utrikestjänsten som rör den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken antas.

28.

Europaparlamentet efterlyser ett mer strategiskt tillvägagångssätt samt större samstämmighet, konsekvens och komplementaritet, i enlighet med fördragen, mellan EU:s externa finansieringsinstrument och den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken för att göra det möjligt för Europeiska unionen att ta itu med de växande säkerhets- och utrikespolitiska utmaningarna. Parlamentet betonar att en trovärdig och effektiv gemensam utrikes- och säkerhetspolitik måste bygga på tillräckliga ekonomiska resurser. Parlamentet kräver att dessa resurser görs tillgängliga för EU:s yttre åtgärder inom nästa fleråriga budgetram (för perioden 2021–2027) och att EU koncentrerar sina resurser på strategiska prioriteringar.

29.

Europaparlamentet noterar kommissionens förslag att kombinera de flesta befintliga instrumenten för yttre åtgärder till ett enda instrument, nämligen instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete (NDICI). Parlamentet upprepar att en sammanslagning av instrument för yttre åtgärder till en enda fond kan leda till synergier, effektivitet och snabbhet i beslutsprocessen och i utbetalningen av medel, men det bör inte avleda unionens medel från dess långvariga och övergripande utrikespolitiska mål om fattigdomsutrotning, hållbar utveckling och skydd av mänskliga rättigheter. Parlamentet välkomnar de externa instrumentens förenklade struktur såsom föreslagits inom ramen för NDICI. Parlamentet efterlyser lämpliga kontroller och motvikter, tillräcklig insyn och strategiska politiska bidrag samt regelbunden kontroll av tillämpningen från parlamentets sida. Parlamentet betonar vikten av principen om differentiering i bistånd till grannskapsländer med strängare förpliktelser i fråga om de europeiska reformerna i enlighet med principen ”mer för mer, mindre för mindre”.

30.

Europaparlamentet betonar behovet av en utökad roll för parlamentet under granskningen och styrningen av EU:s alla externa instrument, däribland instrumentet för stöd inför anslutningen för 2021–2027 (IPA III). Instrumentet som bidrar till stabilitet och fred har en viktig roll, särskilt när det gäller att främja fred och stabilitet runt om i världen. Parlamentet förväntar sig att instrumenten, inbegripet den europeiska fredsfaciliteten, för perioden efter 2020 antas i god tid, så att onödiga luckor i finansieringen kan undvikas.

31.

Europaparlamentet anser att konfliktförebyggande, fredsbyggande och medling samt fredliga lösningar på utdragna konflikter, i synnerhet i EU:s omedelbara grannskap, bör prioriteras under de kommande åren. Parlamentet understryker att denna strategi skulle ge stort europeiskt mervärde på det politiska, sociala, ekonomiska och säkerhetsmässiga planet. Parlamentet påminner om att åtgärder för förebyggande av och medling i konflikter hjälper till att stärka EU:s närvaro och trovärdighet på den internationella arenan och att dessa åtgärder måste vara kopplade till en helhetsstrategi som förenar säkerhet, diplomati och utveckling. Parlamentet påminner om att det finns ett behov av att etablera Europeiska unionen som en inflytelserik global aktör och att investera i konfliktförebyggande och medling. EU uppmanas att ytterligare prioritera konfliktförebyggande och medling. Parlamentet framhåller sitt värdefulla bidrag inom konfliktlösning och medling, dialog och främjande av värdena demokrati, rättsstatlighet och respekt för minoriteters rättigheter och de grundläggande rättigheterna, särskilt i länderna på västra Balkan, inom det östliga partnerskapet och i det södra grannskapet, och efterlyser en vidareutveckling av det interinstitutionella medlingssamarbetet. Parlamentet välkomnar EU:s allt större roll i konfliktlösning och förtroendeskapande inom ramen för eller till stöd för befintliga överenskomna förhandlingsformat och principer.

32.

Europaparlamentet påminner om vikten av en stark europeisk grannskapspolitik, enligt vilken EU åtar sig att arbeta för gemensamma samhälleliga, politiska och ekonomiska intressen tillsammans med partnerländer i öst och syd. Parlamentet understryker den strategiska roll som unionen kan spela genom den europeiska grannskapspolitiken för att stärka motståndskraften hos EU:s partner som en central prioritering för att ta itu med de hot och påtryckningar som de utsätts för. Parlamentet konstaterar att för att Europeiska unionen ska vara en stark global aktör måste EU vara en relevant aktör i grannskapet.

33.

Europaparlamentet påminner om att moderna demokratier kräver fullt fungerande lagstiftande organ, och understryker i detta sammanhang vikten av att stödja parlamentens arbete på både västra Balkan och i grannskapet.

34.

Europaparlamentet erkänner betydelsen av det östliga grannskapets stabilitet för unionens egen stabilitet och EU:s potential till förändring för angränsande regioner och länder. Parlamentet upprepar sitt stöd för det östliga partnerskapet, som firade sitt 10-årsjubileum 2019. Parlamentet betonar dock att för att det östliga partnerskapet ska bli mer framgångsrikt, behövs nya initiativ och åtaganden från båda sidor (dvs. både från EU och dess partner). Parlamentet uppmuntrar utvecklingen av ännu närmare förbindelser med det östliga partnerskapet, däribland riktade strategier för Ukraina, Georgien och Moldavien, och vikten av att ta hänsyn till idéer som den så kallade triostrategin 2030 och sådana idéer som kommer från de mest utvecklade länderna inom det östliga partnerskapet. Parlamentet betonar att en sådan strategi bör bygga på principen om ”mer för mer” och ”mindre för mindre” som leds av EU-institutionerna och koalitionen av likasinnade EU-medlemsstater, den så kallade europeiska trion, med fokus på konkreta projekt och program för att följa bästa praxis från Berlinprocessen och integrationen av det europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Parlamentet anser att en framgångsrik omvandling i länderna i det östliga partnerskapet, särskilt de länder som är associerade med EU – Ukraina, Moldavien och Georgien – även kan ge positiva resultat, som också skulle kunna ha ett inflytande på samhället i grannlandet Ryssland.

35.

Europaparlamentet erinrar om och påpekar att samarbetet med länderna i det östliga partnerskapet och andra länder i EU:s grannskap bör vara en prioriterad fråga för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken på grund av EU:s väsentliga intresse för dessa länders utveckling och demokratisering. Parlamentet uppmanar kommissionen och utrikestjänsten att fortsätta stärka de ekonomiska förbindelserna och konnektiviteten, använda handels- och associeringsavtal, ge tillträde till den inre marknaden och fördjupa de direkta mellanmänskliga kontakterna, bland annat genom viseringslättnader och viseringsliberalisering när alla krav är uppfyllda. Parlamentet betonar att ovanstående skulle kunna fungera som incitament för att främja demokratiska reformer och antagandet av europeiska bestämmelser och normer.

36.

Europaparlamentet bekräftar återigen EU:s engagemang för att stödja Ukrainas och alla andra östliga partnerländers suveränitet, territoriella integritet och politiska oberoende inom deras internationellt erkända gränser, i enlighet med folkrätten och internationella normer och principer, för att öka stödet till konfliktdrabbade invånare, internflyktingar och andra flyktingar och motverka tredjeländers, särskilt Rysslands, försök till destabilisering. Parlamentet motsätter sig bestämt våld eller hot om våld vid konfliktlösning, och upprepar sin vision att de pågående konflikterna i alla dessa länder ska lösas i enlighet med folkrättens normer och principer. Parlamentet håller fortfarande fast vid linjen att inte erkänna den olagliga annekteringen av Krim. Parlamentet understryker med kraft vikten av en proaktiv hållning med stöd i folkrätten mot utdragna konflikter i det östra grannskapet. Parlamentet fördömer dessutom den fortsatta militariseringen i de georgiska ockuperade territorierna Abchazien och Tschinvaliregionen/Sydossetien och uppmanar Ryssland att fullgöra sina skyldigheter enligt folkrätten. Parlamentet understryker att även om tio år gått sedan de ryska aggressionshandlingarna i Georgien upphörde och det efterföljande eldupphöret förhandlades fram av EU, så agerar ryssarna fortfarande på ett sätt som uppenbart kränker en del av deras egna bestämmelser, och att gränsuppbyggnaden fortfarande pågår. Parlamentet efterlyser en förstärkning av mandatet för Europeiska unionens övervakningsuppdrag i Georgien (EUMM) och en ökad synlighet för detta uppdrag. Parlamentet uppmanar med kraft Ryska federationen att som ockupationsmakt fullgöra sina internationella skyldigheter och bevilja EUMM obehindrat tillträde till de ockuperade områdena.

37.

Europaparlamentet välkomnar kommissionsordförandens förnyade bekräftelse av det europeiska perspektivet för västra Balkan och betonar sitt engagemang för utvidgningen, som fortsätter att vara ett centralt politikområde och fungerar som EU:s drivkraft. Parlamentet upprepar att EU:s ståndpunkt om utvidgningen måste vara ambitiös och trovärdig.

38.

Europaparlamentet efterlyser en trovärdig utvidgningsstrategi för EU på västra Balkan, som har sin grund i stränga och rättvisa villkor i enlighet med tillämpningen av Köpenhamnskriterierna, och som fortfarande av utrikespolitiska skäl är ett viktigt verktyg för att främja säkerheten eftersom den ökar motståndskraften för länder i en region av strategisk betydelse för EU.

39.

Europaparlamentet upprepar, frånsett den övergripande gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, att målen för EU:s politik gentemot länderna på västra Balkan är att leda dem mot anslutning. Parlamentet betonar att denna utvidgningsprocess är meritbaserad och avhängig av ländernas respekt för Köpenhamnskriterierna, demokratins principer, respekten för de grundläggande friheterna och de mänskliga rättigheterna samt minoriteters rättigheter, iakttagandet av rättsstatsprincipen och de resultat de enskilt uppnått för att uppfylla de fastställda kriterierna.

40.

Europaparlamentet understryker vikten av en pågående reformprocess som är kopplad till den omvälvande effekten på kandidatländerna. Parlamentet förblir fast beslutet att stödja EU-inriktade reformer och projekt, särskilt de som fokuserar på en ytterligare förstärkning av rättsstat och god samhällsstyrning, skyddar de grundläggande rättigheterna och främjar försoning, goda grannförbindelser och regionalt samarbete. Parlamentet beklagar att processen har mattats av.

En förstärkning av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken för att motverka globala hot

41.

Europaparlamentet efterlyser en förstärkning av EU:s och medlemsstaternas förmåga att agera självständigt på säkerhets- och försvarsområdet. Parlamentet betonar att effektiva och nära partnerskap med partnerorganisationer som FN eller Nato, samt andra internationella institutioner såsom Afrikanska unionen och OSSE, är viktigare än någonsin. Parlamentet betonar att Nato är EU:s viktigaste säkerhetspartner. Parlamentet betonar vikten av ett nära samarbete med Nato i alla försvarsrelaterade frågor och för att ta itu med säkerhetsutmaningar som EU och dess grannskap står inför, särskilt de som rör motverkandet av hybridhot.

42.

Europaparlamentet välkomnar EU:s insatser för att stärka EU:s säkerhet och försvar för att bättre skydda unionen och dess medborgare och bidra till fred och stabilitet i och utanför grannskapet i enlighet med EU:s och Natos gemensamma förklaring om samarbete av den 10 juli 2018.

43.

Europaparlamentet framhåller Natos roll som en viktig grundpelare för Europas säkerhet och välkomnar Natos pågående utvidgning, vilken bidrar till stabilitet och välbefinnande i Europa.

44.

Europaparlamentet anser att omröstning med kvalificerad majoritet skulle göra EU:s utrikes- och säkerhetspolitik mer effektiv och påskynda beslutsprocessen. Parlamentet uppmanar rådet att regelbundet använda omröstning med kvalificerad majoritet i de fall som avses i artikel 31.2 i EU-fördraget och uppmanar rådet att anamma detta initiativ genom att tillämpa övergångsklausulen i artikel 31.3 i EU-fördraget. Rådet uppmuntras att överväga att utvidga omröstning med kvalificerad majoritet så att den även omfattar andra delar av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.

45.

Europaparlamentet välkomnar en europeisk diskussion om nya format, såsom ett europeiskt säkerhetsråd i heltäckande dialog och fullständigt samarbete med medlemsstaterna, och om resurser för en närmare samordning inom EU och med internationella organ, i syfte att förbättra beslutsprocessen och effektiviteten i det mellanstatliga samarbetet på säkerhetsområdet.

46.

Europaparlamentet välkomnar beslutet av kommissionens ordförande att inom en femårsperiod skapa en verklig och operativ europeisk försvarsunion, och efterlyser öppna diskussioner med parlamentet och medlemsstaterna om inrättandet av en försvarsunion. Parlamentet anser i detta sammanhang att EU på bästa sätt bör utnyttja befintliga mekanismer och instrument, såsom permanent strukturerat samarbete (Pesco), militär rörlighet och Europeiska försvarsfonden, i syfte att förbättra den nationella och europeiska kapaciteten och stödja den europeiska försvarsindustrins effektivitet. Parlamentet begär att det inrättas en mekanism för parlamentarisk demokratisk kontroll av alla nya instrument på försvarsområdet.

47.

Europaparlamentet understryker behovet av att säkerställa en kontinuerlig utvärdering av det permanenta strukturerade samarbetet och Europeiska försvarsfonden och hur de kan bidra till målen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, att säkerställa tillräckliga resurser i linje med åtagandena inom det permanenta strukturerade samarbetet och att genomföra EU:s beslut på ett effektivt och enhetligt sätt, bland annat genom en mer integrerad europeisk försvarsteknisk och försvarsindustriell bas, på ett sätt som garanterar att unionen förblir öppen för samarbete.

48.

Europaparlamentet påminner om att artikel 20.2 i EU-fördraget, som innehåller bestämmelser om fördjupat samarbete, erbjuder ytterligare möjligheter för medlemsstater att gå vidare med den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och att den därför också bör utnyttjas.

49.

Europaparlamentet påminner om att klimatförändringarna påverkar alla aspekter av människors liv och att de bland annat ökar risken för konflikter och våld. Parlamentet betonar att klimatsäkerhetsfrågor och viljan att säkra upprätthållandet av en internationell miljöförvaltning bör införlivas i EU:s utrikespolitik.

50.

Europaparlamentet understryker att EU bör utveckla en kapacitet för att övervaka riskerna med klimatförändringarna, något som bör inbegripa politik som rör konfliktkänslighet och förebyggande av kriser. Parlamentet erkänner i detta sammanhang att en sammankoppling mellan klimatanpassning och fredsbyggande åtgärder stärker förebyggandet av konflikter. Parlamentet understryker behovet av att utveckla en omfattande och föregripande strategi när det gäller klimatförändringar. EU och medlemsstaterna uppmanas att agera med hög ambitionsnivå vid den internationella klimatkonferensen och att genomföra sina skyldigheter. Parlamentet betonar värdet av klimatdiplomati i detta avseende.

51.

Europaparlamentet understryker behovet av att utveckla en omfattande strategi när det gäller klimatförändringar och säkerhet i överensstämmelse med målen för hållbar utveckling, särskilt mål 13 och mål 16, för att säkerställa ett rättvist och tillräckligt flöde av klimatfinansiering inom ramen för Parisavtalet och att, såsom inom ramen för det befintliga instrumentet som bidrar till stabilitet och fred och det förestående NDICI, avsätta mer finansiering till sådana åtgärder.

52.

Europaparlamentet understryker Arktis växande geopolitiska betydelse och dess inverkan på säkerhetssituationen både i EU och globalt. EU uppmanas med kraft att arbeta för en mer sammanhållen intern och extern EU-politik, en strategi för Arktis och en konkret handlingsplan för EU:s engagemang i Arktis som även beaktar den säkerhetsmässiga och geostrategiska aspekten. Parlamentet noterar EU:s förmåga att bidra till att lösa potentiella säkerhetsutmaningar och geostrategiska utmaningar.

53.

Europaparlamentet efterlyser ett starkare stöd till EU:s strategi för sjöfartsskydd eftersom fri sjöfart utgör en allt större utmaning både internationellt och i grannskapet. Parlamentet insisterar på att fri sjöfart alltid måste respekteras och att åtgärderna måste vara inriktade på nedtrappning och förebyggande av väpnade konflikter och militära incidenter.

54.

Parlamentet beklagar att spänningarna ökar och kränkningarna av havsrätten och den internationella sjörätten fortsätter i många av världens viktigaste omstridda havsområden, såsom i Sydkinesiska havet, Hormuzsundet, Adenviken och Guineabukten. Parlamentet påminner om den instabila situationen i Azovska sjön. Parlamentet konstaterar att många av dessa spänningar är geopolitiska.

55.

Europaparlamentet uppmanar EU att vidta aktiva åtgärder och att överväga restriktiva åtgärder som svar på allvarliga brott mot den fria sjöfarten och internationell sjörätt.

56.

Europaparlamentet påminner om att ändamålsenliga internationella vapenkontroll-, nedrustnings- och icke-spridningsordningar är en hörnsten för den globala och europeiska säkerheten. Parlamentet noterar att oansvariga vapenöverföringar till tredjeländer undergräver och försvagar den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, särskilt EU:s insatser för fred, stabilitet och hållbar utveckling. Parlamentet efterlyser en strikt efterlevnad av de åtta kriterier som anges i den gemensamma ståndpunkten 2008/944/Gusp om kontrollen av vapenexport och efterlyser i samband med det en mekanism för övervakning och kontroll på EU-nivå. Parlamentet framhåller behovet av en försvarsindustri som använder skattemedlen på ett effektivt och ändamålsenligt sätt samt av att EU främjar en mer integrerad inre marknad för försvarsmateriel och en samordnad politik för stöd till forskning och utveckling på försvarsområdet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra multilateral kärnvapennedrustning till en prioritering för unionens utrikes- och säkerhetspolitik. Parlamentet anser att EU måste fortsätta sina ansträngningar för att hålla kärnteknikavtalet med Iran vid liv. Parlamentet uppmanar med kraft vice ordföranden/den höga representanten att använda alla tillgängliga politiska och diplomatiska medel för att skydda den gemensamma övergripande handlingsplanen och det nya fördraget om minskning av strategiska vapen (nya Start-avtalet) och att inleda en konsekvent och trovärdig strategi för multilaterala förhandlingar om regionala åtgärder för nedtrappning och förtroendeskapande i Persiska viken, med deltagande av alla aktörer i regionen. Parlamentet betonar att EU:s förmåga till diplomatiska kontakter med alla berörda aktörer är en stark tillgång som fullt ut bör utnyttjas i detta syfte.

57.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna med kraft att till fullo följa rådets gemensamma ståndpunkt 2008/944/Gusp om kontrollen av vapenexport, att strikt införa sina åtaganden från denna gemensamma ståndpunkt, i synnerhet kriterium fyra om regional fred, säkerhet och stabilitet i fråga om deras vapenexport till Turkiet, och att införa ett vapenembargo mot Turkiet till följd av landets olagliga invasion av norra Syrien och olagliga handlingar i östra Medelhavet, särskilt landets invasion av Republiken Cyperns exklusiva ekonomiska zon och territorialvatten. Parlamentet framhåller på nytt sin ståndpunkt att den gemensamma ståndpunkten 2008/944/Gusp måste ses över och uppdateras så att kriterier tillämpas och genomförs strikt och att en mekanism för sanktioner måste inrättas. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att behandla detta ärende som en prioritering.

58.

Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att främja en flerdimensionell strategi för biregionalt samarbete med Latinamerika och Västindien på säkerhets- och försvarsområdet, att förespråka ett gemensamt försvar av den multilaterala ordningen, ett stärkt samarbete i kampen mot terrorism och organiserad brottslighet och i kampen mot klimatförändringarna och deras konsekvenser för den sociala, politiska och ekonomiska stabiliteten, samt att främja dialog som ett verktyg för att finna och komma överens om fredliga lösningar till de politiska tvister vi ser idag.

59.

Europaparlamentet efterlyser att man ska undersöka möjligheten att skapa ett nytt forum för multilateralt samarbete mellan västallierade, dvs. EU, USA, Japan, Kanada, Sydkorea, Australien och Nya Zeeland, som utgår från erfarenheterna från samordningskommittén för multilaterala strategiska exportkontroller. Parlamentet betonar att det nya forumet bör ansvara för att övervaka och kontrollera export av teknik, handelsflöden och känsliga investeringar till länder som inger betänkligheter.

60.

Europaparlamentet betonar att en förstärkning av de omfattande förbindelserna med Öst- och Sydostasien är av avgörande betydelse för EU:s regelbaserade, övergripande och hållbara strategi för konnektivitet och vice versa. Parlamentet framhåller därför hållbarhet, en regelbaserad metod och den fleråriga budgetramen som ett avgörande instrument.

61.

Europaparlamentet noterar den militära upptrappningen i regionen och uppmanar alla berörda parter att respektera rätten till fri sjöfart, att lösa meningsskiljaktigheter med fredliga medel och att avhålla sig från ensidiga åtgärder för att ändra status quo, inbegripet i Öst- och Sydkinesiska havet och Taiwansundet. Parlamentet uttrycker oro över att utländsk inblandning från autokratiska regimer i form av desinformation och it-angrepp i de förestående allmänna valen hotar asiatiska demokratier och den regionala stabiliteten. Parlamentet upprepar sitt stöd för att Taiwan på ett meningsfullt sätt ska kunna delta i internationella organisationer, mekanismer och verksamheter.

62.

Europaparlamentet betonar att kommissionen bör integrera en strategi för it-säkerhet i EU:s digitaliseringsarbete och främja initiativet i alla medlemsstater som ett led i ett starkt politiskt och ekonomiskt åtagande för digital innovation.

63.

Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten, kommissionen och medlemsstaterna att intensifiera sina ansträngningar i fråga om att bemöta de hot som kallas it- och hybridhot och vilka är en följd av kombinationer av tvetydiga hållningar, genom att stärka EU:s och medlemsstaternas it-försvarsmekanismer och motståndskraft mot hybridhot genom att bygga upp kritiska infrastrukturer som står emot it-angrepp. Parlamentet begär i detta avseende att omfattande gemensamma resurser och metoder tas fram för att analysera risker och sårbarhet. Parlamentet betonar att samordningen behöver bli bättre för att kunna klara av dessa utmaningar på ett effektivt sätt. Parlamentet påminner om att strategisk kommunikation och offentlig diplomati bör stärka EU:s geopolitiska inflytande och anseende i världen och skydda EU:s intressen.

64.

Europaparlamentet betonar att utländsk inblandning i EU:s angelägenheter utgör en stor risk för EU:s säkerhet och stabilitet. Parlamentet uttrycker sitt starka stöd för att främja Europeiska unionens strategiska kommunikationsförmåga. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang ytterligare stöd till de tre arbetsgrupperna för strategisk kommunikation (östra, södra och västra Balkan). Parlamentet efterlyser större stöd till Europeiska utrikestjänstens avdelning för strategisk kommunikation, eftersom den spelar en avgörande roll när den omvandlas till en fullvärdig enhet inom utrikestjänsten med ansvar för de östra och södra grannskapen, med tillräcklig personal och adekvat budget, eventuellt genom en ny budgetpost för detta ändamål.

65.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna till kapacitetsförstärkning och uppmuntran till samarbete och informationsutbyte för att inte statliga och icke-statliga aktörer ska utöva fientligt inflytande på EU:s och medlemsstaternas beslutsfattande. Parlamentet anser att en förbättrad strategisk kommunikationsförmåga från EU:s sida skulle kunna bidra till detta mål.

66.

Europaparlamentet betonar att inblandning i val är en del av en bredare hybridkrigföringsstrategi och att en motreaktion därför förblir en central säkerhets- och utrikespolitisk angelägenhet. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten, kommissionen och medlemsstaterna att ta fram en övergripande strategi i kampen mot utländsk valinblandning och desinformation i nationella och europeiska demokratiska processer, däribland sådan som kommer från den statsunderstödda ryska propagandan.

67.

Europaparlamentet konstaterar att Ryssland är den mest omedelbara källan till hybridhot och konventionella säkerhetshot mot EU och dess medlemsstater och att landet aktivt strävar efter att underminera Europas enighet, oberoende, universella värden och internationella normer. Samtidigt som man inte kan förvänta sig att den aggressiva politiken kommer att förändras under den nuvarande ledningen i Moskva är det möjligt att det sker en positiv förändring till ett mer demokratiskt land av europeiskt snitt i en mer avlägsen framtid. Parlamentet efterlyser därför ökade insatser för att stärka motståndskraften i EU och dess medlemsstater och för att skapa en långsiktig EU-strategi gentemot Ryssland, som utgår från tre pelare: avskräckning, uppdämning och förändring.

68.

Europaparlamentet uppmanar rådet att komplettera EU:s verktygslåda för mänskliga rättigheter och utrikespolitik med ett globalt sanktionssystem i stil med Magnitskijlagen för att stärka den som redan finns genom att möjliggöra frysning av tillgångar och viseringsförbud för personer som är inblandade i allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

69.

Europaparlamentet betonar behovet av att dra nytta av EU:s konkurrensfördelar så att EU snabbt kan få en strategisk ställning i den internationella kapplöpningen om ny teknik, information, försvar, industrin för förnybar energi, utbyggnaden av 5G, ekosystemet för det gemensamma företaget för ett europeiskt högpresterande datorsystem (EuroHPC) och EU:s oberoende, tillförlitliga och kostnadseffektiva tillgång till rymden, i syfte att förhindra att EU blir beroende av it- och teknikjättar i tredjeländer. Parlamentet betonar att utvecklingen av tillförlitlig teknik för artificiell intelligens är avgörande för att säkerställa EU:s strategiska oberoende, i synnerhet när det gäller beslutsfattande och kapacitet. Unionen uppmanas därför att stödja och utöka sina investeringar på området.

70.

Europaparlamentet erkänner att civila och militära uppdrag inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, vilka bör förfoga över de mänskliga och materiella resurser som krävs, spelar en mycket viktig roll för att upprätthålla fred, förebygga konflikter, stärka den internationella säkerheten och stärka den europeiska identiteten och EU:s strategiska oberoende. Parlamentet beklagar dock att effektiviteten för dessa uppdrag och insatser inom ramen för GSFP äventyras av ihållande strukturella svagheter, stora skillnader mellan medlemsstaters bidrag och begränsningarna i deras mandat.

71.

Europaparlamentet anser att EU ännu inte har utnyttjat sina stora resurser på GSFP-området på ett lämpligt sätt. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten, kommissionen och medlemsstaterna att intensifiera sina insatser på området för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, i syfte att göra de civila och militära GSFP-uppdragen mer robusta, förbättra deras operativa kapacitet genom ökad flexibilitet, öka effektiviteten och ändamålsenligheten på plats och göra deras mandat mer omfattande, enklare och tydligare. Parlamentet anser att nya instrument såsom den europeiska fredsfaciliteten skulle kunna öka solidariteten och bördefördelningen mellan medlemsstaterna i fråga om bidrag till GSFP-insatser och mer allmänt skulle kunna bidra till att öka effektiviteten i EU:s yttre åtgärder.

72.

Europaparlamentet påminner om att det är ytterst viktigt med en inkluderande strategi för att arbetet med förebyggande, lindring och lösning av konflikter ska vara effektivt på lång sikt, och påminner om de allt större framgångarna i konfliktlösning där jämn könsfördelning och jämställdhet respekteras i processen. Parlamentet efterlyser en ökning av antalet kvinnor bland deltagare och på chefstjänster i sådana uppdrag, även vid beslutsfattande och förhandlingar. Parlamentet betonar att ett jämställdhetsperspektiv bör integreras mer systematiskt i GSFP-uppdrag och GSFP-insatser och att det aktivt ska medverka till genomförandet av FN:s säkerhetsråds resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet och dess uppföljningsresolutioner om kvinnor, fred och säkerhet och FN:s säkerhetsråds resolution 2250 (2015) om ungdomar, fred och säkerhet. Därför uppmanas kommissionen att säkerställa att kvinnor, ungdomar, människorättsförsvarare samt religiösa, etniska och andra minoriteter strukturellt inkluderas i all verksamhet som rör konflikthantering.

73.

Europaparlamentet efterlyser en effektiv integrering av jämställdhet och minoriteters rättigheter i de strategiska och operativa aspekterna av EU:s yttre åtgärder, vilket skulle kunna inbegripa riktad programplanering i det nya finansieringsinstrumentet NDICI. Parlamentet välkomnar åtagandet från den tillträdande vice ordföranden/höga representanten att nå målet att det ska finnas 40 % kvinnor i ledande befattning och som delegationschefer innan hans mandat löper ut. I detta sammanhang skulle parlamentet vilja få regelbundna uppdateringar från utrikestjänsten om läget i genomförandet av det åtagandet.

74.

Europaparlamentet betonar att terroristhotet kvarstår både i och utanför Europa. Parlamentet är av den bestämda uppfattningen att kampen mot terrorism bör förbli en prioritering för EU under de kommande åren. Parlamentet uppmanar den nya kommissionen att lägga fram en EU-handlingsplan mot terrorism.

75.

Europaparlamentet framhåller vikten av att stärka och säkerställa underrättelsesamarbetet i EU, med tanke på att terrorismen utgör ett hot mot våra europeiska kärnvärden och vår säkerhet och kräver en flerdimensionell strategi som omfattar gränsmyndigheterna, polismyndigheterna, de rättsliga myndigheterna och underrättelsemyndigheterna i alla medlemsstater samt i tredjeländer.

o o

76.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till ordföranden för Europeiska rådet, rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik samt till medlemsstaterna.

(1) EUT C 210, 3.8.2010, s. 1.

(2) Antagna texter, P8_TA(2017)0440.

(3) EUT L 335, 13.12.2008, s. 99.

7.7.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/54

P9_TA(2020)0009

Årsrapport om genomförandet av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken

Europaparlamentets resolution av den 15 januari 2020 om genomförande av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken – årsrapport (2019/2135(INI))

(2021/C 270/05)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

—	med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 20 december 2013, den 26 juni 2015, den 15 december 2016, den 22 juni 2017, den 28 juni 2018, den 14 december 2018 och den 20 juni 2019,

—	med beaktande av rådets slutsatser om den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken av den 25 november 2013, den 18 november 2014, den 18 maj 2015, den 27 juni 2016, den 14 november 2016, den 18 maj 2017, den 17 juli 2017, den 25 juni 2018 och den 17 juni 2019,

—	med beaktande av dokumentet Delade visioner, gemensamma åtgärder: Ett starkare Europa – En global strategi för Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik, som lades fram den 28 juni 2016 av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik,

—	med beaktande av de gemensamma förklaringarna av den 8 juli 2016 och den 10 juli 2018 från Europeiska rådets respektive kommissionens ordförande och Natos generalsekreterare,

—

med beaktande av det gemensamma paket med 42 förslag som godkändes av Europeiska unionens råd respektive Nordatlantiska rådet den 6 december 2016 och framstegsrapporterna av den 14 juni och den 5 december 2017 om genomförandet av dessa, och det nya paket med 32 förslag som godkändes av de båda råden den 5 december 2017,

—	med beaktande av diskussionsunderlaget av den 7 juni 2017 om framtiden för ett europeiskt försvar (COM(2017)0315),

—	med beaktande av sin resolution av den 12 september 2013 om EU:s militära strukturer: nuläge och framtidsutsikter (1),

—	med beaktande av FN-stadgan och Helsingforsslutakten av den 1 augusti 1975 från Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa,

—	med beaktande av sin resolution av den 12 september 2017 om en rymdstrategi för Europa (2),

—	med beaktande av sin rekommendation av den 15 november 2017 till rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten om det östliga partnerskapet inför toppmötet i november 2017 (3),

—	med beaktande av sin resolution av den 22 november 2016 om en europeisk försvarsunion (4),

—	med beaktande av sin resolution av den 16 mars 2017 om konstitutionella, rättsliga och institutionella följder av en gemensam säkerhets- och försvarspolitik: de möjligheter som Lissabonfördraget erbjuder (5),

—	med beaktande av sin resolution av den 5 juli 2017 om mandatet för trepartsmötet om förslaget till budget för 2018 (6),

—	med beaktande av sin resolution av den 11 december 2018 om militär rörlighet (7),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1092 av den 18 juli 2018 om inrättande av ett europeiskt försvarsindustriellt utvecklingsprogram som syftar till att stödja konkurrenskraften och innovationsförmågan inom unionens försvarsindustri (8),

—	med beaktande av lagstiftningsresolution av den 18 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av Europeiska försvarsfonden (9),

—

med beaktande av sina resolutioner av den 23 november 2016 om genomförandet av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (baserat på årsrapporten från rådet till Europaparlamentet om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken) (10), av den 13 december 2017 om årsrapporten om genomförandet av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (11) och av den 12 december 2018 om årsrapporten om genomförandet av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (12),

—	med beaktande av dokumentet Implementation Plan on Security and Defence (genomförandeplan på säkerhets- och försvarsområdet) som lades fram av vice ordföranden/den höga representanten den 14 november 2016,

—	med beaktande av sin resolution av den 13 juni 2018 om förbindelserna mellan EU och Nato (13),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 30 november 2016En europeisk försvarshandlingsplan (COM(2016)0950),

—	med beaktande av det nya försvarspaket som kommissionen lade fram den 7 juni 2017 i pressmeddelandet Ett EU som försvarar: EU-kommissionen inleder en debatt om en säkerhets- och försvarsunion,

—

med beaktande av sina resolutioner av den 14 december 2016 om genomförandet av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (14), av den 13 december 2017 om årsrapporten om genomförandet av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (15) och av den 12 december 2018 om årsrapporten om genomförandet av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (16),

—	med beaktande av Rysslands olagliga invasion och annektering av Krimhalvön,

—	med beaktande av avtalet om medeldistanskärnvapen (INF-avtalet), Rysslands upprepade brott mot detta avtal, inbegripet utvecklandet och utplaceringen av markbaserade kryssningsrobotar av typen 9M729 samt USA:s och Rysslands utträde ur avtalet,

—	med beaktande av Rysslands kränkningar av medlemsstaters luftrum och sjögränser,

—	med beaktande av Kinas ökande ekonomiska och militära närvaro i Medelhavsländerna och de afrikanska länderna,

—	med beaktande av hotet från inhemsk och utländsk terrorism, i första hand från grupper som IS och al-Qaida,

—	med beaktande av ny teknik såsom artificiell intelligens, rymdkapacitet och kvantdatorteknik, som erbjuder nya möjligheter för mänskligheten men också skapar nya utmaningar inom försvars- och utrikespolitiken vilka kräver en tydlig strategi och samförstånd bland allierade,

—	med beaktande av domstolens dom av den 24 juni 2014 i mål C-658/11, Europaparlamentet – med stöd av kommissionen – mot Europeiska unionens råd (17),

—	med beaktande av unionens handlingsplan för militär rörlighet, som offentliggjordes den 28 mars 2018,

—	med beaktande av rådets slutsatser Förstärkning av det strategiska partnerskapet mellan FN och EU för fredsfrämjande insatser och krishantering: prioriteringar 2019-2021, som antogs den 18 september 2018,

—	med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

—	med beaktande av yttrandet från utskottet för konstitutionella frågor,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A9-0052/2019).

En varaktigt osäker och oförutsägbar säkerhetsmiljö

Europaparlamentet konstaterar den ihållande försämringen av EU:s säkerhetsmiljö nu när unionen står inför en rad utmaningar som direkt eller indirekt påverkar medlemsstaternas och dess medborgares säkerhet: väpnade konflikter och instabila stater på den europeiska kontinenten och i dess närhet som framkallar massiva folkfördrivningar och kränkningar av de mänskliga rättigheterna som underlättas av gränsöverskridande nätverk för organiserad brottslighet, jihadistisk terrorism, it-angrepp, hybridhot och hybridkrigföring mot europeiska länder, en försvagning av nedrustningsarbetet och internationella vapenkontrollordningar samt ökande hot mot naturresurser, osäker energiförsörjning och klimatförändringar.

Europaparlamentet anser att instabilitet och oförutsägbarhet vid unionens gränser och i dess nära grannskap (Nordafrika, Mellanöstern, Kaukasien, Balkan, östra Medelhavsområdet, den ryska aggressionen mot Ukraina och Georgien osv.), liksom i dess vidare grannskap (Sahel, Afrikas horn osv.), utgör både ett direkt och indirekt hot mot kontinentens säkerhet. Parlamentet betonar att det finns ett oupplösligt samband mellan inre och yttre säkerhet. Ett aktivt engagemang i grannskapet ligger i unionens intresse.

Europaparlamentet noterar att vissa globala aktörer (USA, Kina och Ryssland) och allt fler regionala aktörer (Turkiet, Iran, Saudiarabien osv.) försöker befästa sin makt genom en kombination av ensidiga diplomatiska utspel, skiftande allianser, destabiliserande verksamhet av främst hybridkaraktär och ökande militär uppladdning.

Europaparlamentet understryker Arktis växande geopolitiska betydelse och dess inverkan på säkerhetssituationen i EU och globalt. EU uppmanas kraftfullt att arbeta för en mer sammanhållen intern och extern politik, en strategi för Arktis och en konkret handlingsplan för EU:s engagemang i Arktis, även med beaktande av de säkerhetsrelaterade och geostrategiska aspekterna. Parlamentet noterar EU:s kapacitet att bidra till att lösa potentiella säkerhetsutmaningar och geostrategiska utmaningar.

Europaparlamentet uttrycker allvarlig oro över Turkiets allmänna destabiliserande beteende, däribland landets olagliga aktiviteter inom Cyperns exklusiva ekonomiska zon/kontinentalsockel, som strider mot internationell rätt och goda grannförbindelser och utgör ett hot mot fred och stabilitet i en redan bräcklig region.

Europaparlamentet beklagar djupt att vissa av dessa aktörer i detta sammanhang avsiktligen kringgår eller försöker sabotera de multilaterala mekanismer, de principer i FN-stadgan och de tillämpliga bestämmelser i internationell rätt som är nödvändiga för att bevara freden. Parlamentet konstaterar att de kan bli ett direkt hot mot EU:s säkerhet och äventyra etablerade bilaterala förbindelser mellan EU och partnerländer.

Europaparlamentet betonar vikten av multilaterala förhandlingar mellan EU och de berörda parterna för att bemöta hotet från kärnvapenspridning. Parlamentet kräver respekt för kärnvapenfördragen och stöd för ingåendet av ett nytt fördrag som ska ersätta INF-avtalet samt en förlängning av icke-spridningsfördraget under 2020.

Europaparlamentet betonar att en förstärkning av de materiella förbindelserna med Öst- och Sydostasien är av avgörande betydelse för EU:s regelbaserade, övergripande och hållbara strategi för konnektivitet. Parlamentet noterar den militära uppladdningen i regionen och uppmanar alla berörda parter att respektera rätten till fri sjöfart, att lösa meningsskiljaktigheter med fredliga medel och att avhålla sig från ensidiga åtgärder för att ändra status quo, inbegripet i Öst- och Sydkinesiska havet och Taiwansundet. Parlamentet uttrycker oro över att utländsk inblandning från autokratiska regimer i form av desinformation och it-angrepp i samband med de förestående allmänna valen hotar asiatiska demokratier och den regionala stabiliteten. Parlamentet upprepar sitt stöd för att Taiwan på ett meningsfullt sätt ska kunna delta i internationella organisationer, mekanismer och verksamheter.

Europaparlamentet uttrycker oro över rysk aktivitet och politik som fortsätter att destabilisera och förändra säkerhetsmiljön. Parlamentet betonar att Rysslands ockupation av östra Ukraina fortfarande pågår, att Minskavtalen inte har genomförts och att den olagliga annekteringen och militariseringen av Krimhalvön och Donbas fortsätter. Parlamentet uttrycker oro över att Ryssland fortsätter att hålla konflikter frusna i Europa (Moldavien och Georgien). Det behövs en gemensam röst i fråga om EU:s politik i detta sammanhang.

10.

Europaparlamentet fortsätter att fördöma Rysslands militära ingripande och olagliga annektering av Krimhalvön. Parlamentet uttrycker sitt stöd för Ukrainas enhet, suveränitet och territoriella integritet.

11.

Europaparlamentet påminner om vikten av att EU för en konsekvent politik i situationer som innebär ockupation eller annektering av territorier.

12.

Europaparlamentet konstaterar att unionen har varit långsam med att reagera på och anpassa sig – politiskt, diplomatiskt och militärt – till nya kriser och till detta nya internationella sammanhang. På det specifika området försvar anser parlamentet att EU:s förmåga att spela en avgörande roll i externa kriser och uppnå sin fulla potential hämmas genom otillräckliga investeringar, kapacitetsbrister och bristande interoperabilitet men även, och framför allt, en politisk ovilja att genomföra de kraftfulla bestämmelser som fastställs i fördragen och de många samarbetsarrangemangen mellan medlemsstater. Parlamentet är medvetet om och understryker vidare att inget land på egen hand kan hantera säkerhetsutmaningarna på den europeiska kontinenten och i dess omedelbara närhet. Parlamentet uppmanar Europeiska rådet att göra omröstning med kvalificerad majoritet i rådet på området för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP) till en politisk prioritet där EU-fördraget så tillåter. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta fram en verkningsfull integrerad strategi för kriser och konflikter som kombinerar civila och militära medel på bästa möjliga och mest balanserade sätt. Parlamentet anser att unionens förmåga att reagera lämpligt på kriser och konflikter som uppstår också är beroende av hur snabbt besluten fattas. Parlamentet konstaterar att riktade restriktiva åtgärder kan vara effektiva verktyg, men betonar att de inte bör påverka oskyldiga människor och att de bör ligga i linje med principerna i FN-stadgan och i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp).

13.

Europaparlamentet välkomnar medvetenheten om att det finns gemensamma säkerhetsintressen och EU-medlemsstaternas, de övriga europeiska ländernas och de europeiska institutionernas växande politiska vilja att agera gemensamt för sin säkerhet genom att ge sig själva större möjligheter att agera på ett mer förebyggande, snabbare, effektivare och självständigare sätt. Endast genom ett kollektivt grepp kan EU bli starkare och ta ett större ansvar för sin egen säkerhet och sitt eget försvar.

14.

Europaparlamentet betonar att dessa utmaningar bäst bemöts tillsammans, inte av varje land för sig. Parlamentet anser att det är av avgörande betydelse att EU reagerar på utmaningarna på ett snabbt, konsekvent och verkningsfullt sätt, med en enda röst och i samförstånd med allierade, partner och andra internationella organisationer.

15.

Europaparlamentet är övertygat om att svaret på EU:s säkerhetsutmaningar främst består i att definiera och stärka unionens strategiska oberoende, dess kapacitet och dess förmåga att arbeta i strategiska partnerskap med andra.

16.

Europaparlamentet understryker att det strategiska partnerskapet mellan EU och Nato är grundläggande för att ta itu med de säkerhetsutmaningar som EU och dess grannskap står inför. Parlamentet betonar att EU:s strategiska oberoende inte innebär en utmaning mot Nato och inte heller undergräver den nuvarande säkerhetsstrukturen i Europa. Ett starkare Europa stärker Nato och gör det möjligt för EU att ta sig an fler globala utmaningar tillsammans med Nato.

17.

Europaparlamentet välkomnar de framsteg med att stärka GSFP som gjorts under de senaste fem åren och uppmanar rådet och kommissionen att vidareutveckla unionens förmåga att agera som en global partner som företräder EU-medborgarnas intressen och agerar som en positiv kraft i internationella förbindelser.

18.

Europaparlamentet välkomnar och stöder operation Atlantic Resolve och Natos initiativ Enhanced Forward Presence på den europeiska kontinenten och erkänner vikten av Natotrupper för att avskräcka från ytterligare rysk aggression och ge avgörande stöd i händelse av konflikt.

19.

Europaparlamentet erkänner det europeiska engagemanget och stödet för insatsen Resolute Support i Afghanistan. Parlamentet erkänner vidare betydelsen av detta uppdrag för Afghanistans och regionens stabilitet och säkerhet.

Behovet att utveckla och stärka EU:s strategiska oberoende

20.

Europaparlamentet konstaterar att ambitionen att uppnå ett strategiskt oberoende för EU för första gången fördes fram i Europeiska rådets slutsatser av den 19 och 20 december 2013 och för första gången erkändes i En global strategi för Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik, som lades fram av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik den 28 juni 2016 och där EU:s strategiska oberoende fastställdes som ett långsiktigt mål samt gradvis synkronisering och ömsesidig anpassning av nationella försvarsplaneringscykler och kapacitetsutvecklingsprocesser efterlystes.

21.

Europaparlamentet anser att EU:s strategiska oberoende bygger på unionens förmåga att stärka sin frihet att bedöma sin självständiga operativa kapacitet bestående av trovärdiga militära styrkor, sin industriella kapacitet att tillverka nödvändig utrustning för sina styrkor samt sin politiska förmåga att fatta beslut när omständigheterna så kräver, och återspeglar målet att ta större ansvar för den europeiska säkerheten, i syfte att försvara sina gemensamma intressen och värden, tillsammans med partner där så är möjligt och på egen hand när det är nödvändigt. Parlamentet betonar att energitrygghet är en viktig faktor för att uppnå strategiskt oberoende. Parlamentet är fast övertygat om att EU:s strategiska oberoende bör inbegripa kapacitet att sätta in militära styrkor i EU:s periferi.

22.

Europaparlamentet anser därför att EU:s strategiska oberoende i första hand grundar sig på unionens förmåga att utvärdera en krissituation och att självständigt fatta beslut, vilket med nödvändighet förutsätter en oberoende och effektiv beslutsprocess, metoder för bedömning samt en frihet att analysera och vidta åtgärder. Parlamentet anser vidare att EU:s strategiska oberoende grundar sig på unionens förmåga att agera på egen hand, när dess intressen står på spel (insatsområden som betraktas som prioriterade av EU:s medlemsstater) eller inom ramen för befintliga samarbetsarrangemang. Parlamentet understryker att EU:s strategiska oberoende är en del av ett multilateralt ramverk som respekterar åtaganden inom ramen för FN och kompletterar de allianser och partnerskap i vilka de flesta medlemsstater är parter. Parlamentet betonar att det strategiska oberoendet inte förutsätter att unionen systematiskt, överallt och vid varje tidpunkt, agerar på egen hand.

23.

Europaparlamentet anser att befästandet av EU:s strategiska oberoende är beroende av en övergripande Gusp som stöds av europeiska försvarssamarbeten på de tekniska, kapacitetsrelaterade, industriella och operativa områdena. Parlamentet anser att det endast är genom praktiska och flexibla samarbeten som bygger på pragmatiska initiativ som det går att gradvis övervinna svårigheterna, bygga upp en verklig gemensam strategisk kultur och utforma gemensamma svar som är anpassade till de mest angelägna säkerhets- och försvarsfrågorna för EU.

24.

För att öka EU:s strategiska oberoende måste medlemsstaterna öka sina försvarsutgifter och sikta på målet 2 procent av BNP. Europaparlamentet anser att ökade investeringar i säkerhet och försvar är en brådskande fråga för medlemsstaterna och EU och att försvarssolidaritet och försvarssamarbete bör bli normen.

25.

Europaparlamentet betonar att EU:s strategiska oberoende på allvar kan uppnås endast om medlemsstaterna visar politisk vilja, sammanhållning och solidaritet, vilket också återspeglas i synnerhet i behovet att prioritera upphandling av europeisk kapacitet där utrustningen uppfyller högsta standard och är tillgänglig och konkurrenskraftig, så att man samtidigt säkrar ömsesidig tillgång till de starkt skyddade krigsmaterielmarknaderna.

26.

Europaparlamentet upprepar att EU:s strategiska oberoende är en legitim och nödvändig strävan och måste förbli ett prioriterat mål för Gusp och den europeiska försvarspolitiken. Det praktiska och operativa genomförandet av det strategiska oberoendet är en fråga för både EU och medlemsstaterna.

Verkliga framsteg för att uppnå strategiskt oberoende för EU

27.

Europaparlamentet vidhåller att EU:s strategiska oberoende måste ta praktisk form på områdena utrikes- och säkerhetspolitik, industri, kapacitet (gemensamma program, investeringar i försvarsteknik) och insatser (finansiering av insatser, kapacitetsuppbyggnad för partner samt kapacitet att planera och genomföra uppdrag).

28.

Europaparlamentet anser att det är lämpligt att driva en restriktiv vapenexportpolitik för alla typer av vapen, även för varor med dubbla användningsområden. Parlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att följa EU:s uppförandekod för vapenexport. Parlamentet upprepar att samtliga medlemsstater strikt måste tillämpa de regler som fastställs i rådets gemensamma ståndpunkt 2008/944/Gusp av den 8 december 2008 (18) om vapenexport, inklusive den fasta tillämpningen av kriterium två avseende respekten för de mänskliga rättigheterna i det slutliga bestämmelselandet.

Uppdrag och insatser inom GSFP

29.

Europaparlamentet anser att Europas försvar i hög grad bygger på unionens förmåga och på medlemsstaternas politiska vilja att på ett trovärdigt sätt ingripa militärt i externa insatsområden. Parlamentet betonar att unionen förfogar över avsevärda mänskliga, finansiella, tekniska och militära resurser som ger unionen en unik förmåga att genomföra militära och civila insatser och snabbt och i förebyggande syfte reagera på framtida säkerhetsutmaningar, till exempel genom aktiva fredsbevarande uppdrag.

30.

Europaparlamentet betonar att det har uppstått regionala och lokala konflikter i stor mängd efter antagandet av EU:s globala strategi 2016, inte minst i närheten av unionens omedelbara grannskap, vilket medför många utmaningar för unionens säkerhet, eftersom konflikterna ofta får spridningseffekter. I detta avseende anser parlamentet att unionen bör bli en starkare aktör inom krishantering, konfliktlösning och fredsbevarande insatser, när så är möjligt i samförstånd med andra regionala och internationella organisationer såsom FN och Afrikanska unionen, i enlighet med sina åtaganden om multilateralism, men också på egen hand, när situationen så kräver.

31.

Europaparlamentet uppmuntrar Europeiska utrikestjänsten och medlemsstaterna att införa en mer framåtblickande strategi för kapacitetsplanering och kapacitetsutveckling och att förutse framtida behov av kraftfulla EU-svar på kriser och konflikter.

32.

Europaparlamentet konstaterar att unionen i dagsläget har närvaro på tre kontinenter, där sexton civila eller militära uppdrag satts in (tio civila och sex militära, varav tre verkställande och tre icke-verkställande uppdrag). Parlamentet ger dessa uppdrag erkännande såsom bidragande till fred och internationell säkerhet och stabilitet. Parlamentet betonar att uppdragen måste genomföras i kombination med en översyn av valda instrument som fastställs i Lissabonfördraget och som införts de senaste åren, i syfte att stärka deras genomslagskraft och öka EU-medborgarnas säkerhet. Parlamentet förespråkar att GSFP-uppdragens effekt ska höjas genom att målet om en andel utstationerad personal på 70 procent uppnås, och uppmanar medlemsstaterna att ge större bidrag till detta.

33.

Europaparlamentet välkomnar Europeiska revisionsrättens medverkan i revisionen av uppdrag och insatser inom ramen för GSFP och uppmuntrar den att utarbeta ytterligare särskilda rapporter om andra uppdrag och insatser.

34.

Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna och EU-organen att upprätthålla ett starkt engagemang i Afrika. Parlamentet välkomnar därför rådets beslut från juli 2018 att förlänga mandatet för Europeiska unionens utbildningsuppdrag i Centralafrikanska republiken (EUTM RCA) med två år och rådets avsikt att inleda ett civilt uppdrag som ett komplement till den militära komponenten. Parlamentet konstaterar att den senaste tidens utveckling är ett positivt tecken på ett förnyat engagemang från medlemsstaternas sida, men betonar att säkerhets- och människorättssituationen i landet fortfarande är mycket problematisk.

35.

Europaparlamentet betonar unionens omfattande engagemang i Sahel och Afrikas horn genom sex civila (Eucap Mali, Eucap Niger, Eucap Somalia) och militära (EUTM Mali, EUTM Somalia, Atalanta) uppdrag. Parlamentet välkomnar och uppmuntrar de ansträngningar som gjorts för att regionalisera funktionssättet för de civila uppdragen i Sahel inför säkerhetsutmaningar som sträcker sig bortom de länder där EU-uppdragen sätts in. Parlamentet välkomnar dessutom EU:s stöd till G5 Sahel-insatsen. Parlamentet kritiserar i detta sammanhang att utrikestjänsten inte fastställt några lämpliga indikatorer för att övervaka resultatet av Eucap Niger och Eucap Mali, och att övervakningen och bedömningen av uppdragsverksamheten var otillräcklig och inte inriktad på att beakta effekterna av uppdragen.

36.

Europaparlamentet är djupt oroat över de dussintals fall av mycket allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna som begåtts av maliska säkerhetsstyrkor – enligt vad som utretts och rapporterats av FN:s integrerade multidimensionella stabiliseringsinsats i Mali (Minusma) – och som skulle kunna utgöra krigsförbrytelser enligt humanitär rätt. Vice ordföranden/den höga representanten uppmanas eftertryckligen att se till att EU:s partner strikt följer internationell humanitär rätt och internationell människorättslagstiftning, utöver rättsligt bindande EU-bestämmelser, och att dessa fall utan dröjsmål blir föremål för lagföring. Parlamentet uppmanar utrikestjänsten att snarast möjligt rapportera till parlamentet om dessa fall.

37.

Europaparlamentet är bekymrat över den förvärrade situationen i Burkina Faso och dess geopolitiska följder för Sahelregionen och västvärlden, vilka kan motivera ett civilt och/eller militärt uppdrag i syfte att stärka styrningen av säkerhetssektorn, respekten för de mänskliga rättigheterna och återupprättandet av människors förtroende för säkerhetsstyrkorna.

38.

Europaparlamentet framhåller på nytt västra Balkans strategiska betydelse för EU:s säkerhet och stabilitet. Parlamentet betonar behovet att öka EU:s engagemang, integration och samordning i regionen, bland annat genom mandatet för EU:s GSFP-uppdrag. Parlamentet upprepar att EU:s politik för västra Balkan syftar till att anpassa länderna i regionen till EU:s regelverk och bistå dem på vägen till anslutning, och därigenom stärka arbetet för fred och stabilitet i Europa som helhet.

39.

Europaparlamentet upprepar att östra Europa och västra Balkan är av strategisk betydelse för EU:s stabilitet och säkerhet, och framhåller att EU:s politiska engagemang gentemot dessa regioner behöver fokuseras och stärkas, bland annat genom ett starkt mandat för EU:s GSFP-uppdrag.

40.

Europaparlamentet betonar den centrala roll som Eufor Althea spelar i Bosnien och Hercegovina för utvecklingen mot och upprätthållandet av fred och säkerhet i landet och regionen. Parlamentet välkomnar rådets slutsatser från oktober 2019 med stöd för de europeiska militära styrkornas fortsatta närvaro i Bosnien och Hercegovina.

41.

Europaparlamentet efterlyser ett snabbt och verkningsfullt genomförande av pakten om civila uppdrag, som antogs av rådet och medlemsstaterna i november 2018 i syfte att stärka de civila GSFP-resurserna för att nå den överenskomna personalstyrkan och göra uppdragen mer flexibla och operativa, vilket är en förutsättning för att unionens åtgärder på plats ska bli verksamma och effektiva. Medlemsstaterna uppmanas kraftfullt att genomföra en gedigen årlig översyn som hjälper till att bedöma framstegen i genomförandet av den civila GSFP-pakten och som kan stödja den fortsatta professionaliseringen av civila GSFP-uppdrag efter 2023, inbegripet åtgärder för att säkerställa alla deltagande aktörers ansvarsskyldighet för uppdragens resultat. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att så snart som möjligt testa det nyinförda konceptet med specialiserade enheter på fältet genom ett pilotprojekt och att utnyttja detta som ett sätt att göra specialiserad kapacitet tillgänglig under en begränsad tid och åtgärda aktuella kapacitetsbrister, liksom att utvärdera erfarenheterna från de första insatserna.

42.

Europaparlamentet framhåller att det för närvarande finns tio civila GSFP-uppdrag med högt mervärde i form av fred och säkerhet i EU:s närområde, närmare bestämt i Afrika och Mellanöstern, västra Balkan och Östeuropa.

43.

Europaparlamentet framhåller att genomförandet av den civila GSFP-pakten inte bör ses som slutpunkten för arbetet med att stärka den civila GSFP.

44.

Europaparlamentet konstaterar dock att GSFP-uppdragens och GSFP-insatsernas genomslagskraft i allmänhet hämmas av ihållande strukturella svagheter och en ökande motvillighet från medlemsstaternas och EU-institutionernas sida att göra dessa uppdrag och insatser robustare, både i fråga om personalresurser och om mandat. Parlamentet efterlyser en gemensam europeisk lösning för att hantera detta. Det finns en tendens att militära GSFP-insatser i allt högre grad bygger på utbildning av väpnade styrkor (EU:s utbildningsuppdrag), utan någon verkställande dimension, och parlamentet konstaterar att de utbildade enheterna, på grund av begränsningar i utbildningen och avsaknaden av vapen, inte kan operera på ett tillfredsställande sätt och inte kan hejda väpnade uppror och uppgången av jihadistisk terrorism, även om personalen i EU:s utbildningsuppdrag utför ett värdefullt arbete.

45.

Europaparlamentet beklagar djupt att behovet att uppbåda en gemensam politisk vilja innebär att besluts- och genomförandeprocesserna går i extrem otakt. Parlamentet påpekar att mycket få militära insatser den senaste tiden har fått ett verkställande mandat, eftersom beslutsprocesserna inte kunnat kompensera för bristen på politisk vilja, och uppmanar i detta sammanhang medlemsstaterna att, när de ställs inför en kris, finna den politiska vilja som krävs för att aktivt utnyttja GSFP-strukturer och GSFP-förfaranden så att uppdragen kan sättas in på ett snabbare, flexiblare och konsekventare sätt. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att för parlamentet förklara tanken bakom vad som uppenbarligen är ett nytt krishanteringsverktyg, nämligen lanseringen av miniuppdrag i enlighet med artikel 28 i EU-fördraget.

46.

Europaparlamentet betonar bristen på flexibilitet i administrativa förfaranden och budgetförfaranden, vilket leder till allvarliga problem för personal på plats.

47.

Europaparlamentet betonar behovet att regelbundet utvärdera uppdrag och insatser för att förbättra deras genomslagskraft. Parlamentet uppmanar utrikestjänsten och kommissionen att utarbeta mandat, budgetar och insatsregler och operativa förfaranden som lämpar sig för de berörda insatserna, och att fastställa en strategi för tillbakadragande. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang mer regelbundna informationsutbyten och samråd med de berörda parlamentsutskotten före, under och efter uppdragen, och uppmanar utskotten att rikta sina besök och delegationer till områden där GSFP-uppdrag och GSFP-insatser har satts in. Parlamentet måste, tillsammans med de nationella parlamenten, få en starkare roll på området för GSFP för att garantera den parlamentariska kontrollen över den GSFP och dess budget.

48.

Europaparlamentet framhåller vikten av att anordna och genomföra gemensamma utbildningar och övningar mellan de europeiska väpnade styrkorna, liksom parallella och samordnade övningar mellan EU och Nato, och på så sätt främja organisatorisk, förfarandemässig och teknisk driftskompatibilitet och militär rörlighet, i syfte att maximera uppdragsberedskap, säkerställa komplementaritet, undvika onödigt dubbelarbete och bemöta ett brett spektrum av hot, både konventionella och icke-konventionella. Parlamentet välkomnar i detta avseende det europeiska initiativet för utbyte av unga officerare (det militära Erasmus), som drivs av Europeiska säkerhets- och försvarsakademin och som har till syfte att göra det möjligt för de nationella militära utbildningsinstitutionerna att utforska möjligheter till kvantitativt och kvalitativt utbyte av kunskap och expertis. Parlamentet välkomnar erkännandet av att det inte finns någon säkerhet utan kvinnor och betonar vikten av kvinnors deltagande i förhandlingar och uppdrag.

49.

Europaparlamentet betonar att det återkommande problemet för de väpnade styrkorna i länder där EU ingriper är brist på utrustning, vilket utgör en bromskloss för utbildningsuppdragens framgång. Parlamentet noterar att det är svårt att tillhandahålla lämplig utrustning i tid, i synnerhet på grund av tungrodda förfaranden för offentlig upphandling. Det kommer inte att vara möjligt att uppnå positiva resultat när det gäller utbildning och rådgivning för stridskrafter från tredjeländer på lång sikt utan kapaciteten att backa upp sådana insatser med användbara och samordnade program för anskaffning av utrustning. Parlamentet välkomnar initiativet för kapacitetsuppbyggnad till stöd för säkerhet och utveckling, som ledde till en översyn av instrumentet som bidrar till stabilitet och fred 2017 för att tillhandahålla tredjeländers väpnade styrkor finansiering för utbildning och leverans av icke-dödande utrustning. Hittills har tre projekt genomförts i Mali, Centralafrikanska republiken och Burkina Faso. Det finns en stark efterfrågan på stöd från lokalbefolkningarna på området för utbildning och leverans av utrustning.

50.

Europaparlamentet uppmanar EU att ta itu med de konsekventa och ökande hoten mot skyddet och bevarandet av kulturarvet och att bekämpa smuggling av kulturföremål, särskilt i konfliktområden. Om samhällen berövas sitt kulturarv och sina historiska rötter blir de mer sårbara för radikalisering och mer mottagliga för globala jihadistideologier. EU uppmanas att utveckla en bred strategi för att motverka sådana hot.

51.

Europaparlamentet är oroat över problemet med styrkebidrag, särskilt under inledningen av militära uppdrag. Parlamentet betonar att EUTM Somalia har svårt att få ihop de nödvändiga styrkorna. Parlamentet noterar att man vid den senaste allmänna styrkebidragskonferensen den 4 juni 2019 tog upp möjligheten att uppdraget håller på att misslyckas på grund av brist på personal. Parlamentet konstaterar att det i genomsnitt endast är omkring ett dussin medlemsstater som deltar i EU:s pågående militära insatser. Parlamentet betonar att kompetensen, professionalismen och hängivenheten hos personalen på fältet är avgörande för ett framgångsrikt uppdrag. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att åta sig mer när det gäller kvaliteten på den personal som sätts in i uppdrag och att tillsätta fler av de tjänster som tilldelats uppdragen.

52.

Parlamentet uppmanar rådet att förklara varför vissa uppdrag fortsätter trots att de redan har uppnått sitt begränsade militära eller civila ändamål. Parlamentet anser att det bör göras en utvärdering av alla pågående uppdrag för att fastställa vilka som fortfarande är relevanta. Parlamentet anser att EU bör koncentrera sina ansträngningar på de uppdrag där det ger störst mervärde. Objektiva kriterier för att mäta detta mervärde och besluta om ett uppdrag ska fortsättas bör fastställas och följas.

53.

Europaparlamentet noterar beslutet av den 26 september 2019 att förlänga EU:s militära insats i Medelhavsområdet (insatsen Eunavfor MED Sophia) med sex månader till den 31 mars 2020. Parlamentet beklagar djupt att flottnärvaron fortfarande är inställd. Parlamentet betonar det brådskande behovet att nå en överenskommelse bland medlemsstaterna och efterlyser ett återinsättande av marina resurser och ett fullständigt genomförande av mandatet.

54.

Europaparlamentet anser att frågan om finansiering av GSFP-uppdragen och GSFP-insatserna är avgörande för att denna politik ska bli hållbar. Parlamentet betonar vikten av att se över Athenamekanismen i syfte att effektivisera finansieringsmekanismen för de militära GSFP-insatserna och GSFP-uppdragen. Parlamentet stöder i detta avseende det förslag från vice ordföranden/den höga representanten som stöds av kommissionen om att inrätta en europeisk fredsfacilitet som delvis skulle täcka kostnaderna för unionens försvarsverksamhet, särskilt de gemensamma kostnaderna för de militära GSFP-insatserna och kostnaderna för att bygga upp partnernas militära kapacitet. Parlamentet hoppas att medlemsstaterna snabbt kommer att nå en överenskommelse om inrättande av detta verktyg. Parlamentet efterlyser större flexibilitet i EU:s finansiella regler i syfte att stödja unionens förmåga att reagera på kriser samt ett genomförande av de befintliga bestämmelserna i Lissabonfördraget. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att överväga en flexibel mekanism som kan hjälpa de medlemsstater som önskar delta i ett GSFP-uppdrag att bära kostnaderna och på så sätt underlätta deras beslut att inleda eller förstärka ett uppdrag. Detta verktyg skulle fullständigt stämma överens med unionens mål om strategiskt oberoende på det operativa området.

55.

Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att regelbundet samråda med Europaparlamentet om alla aspekter på och de grundläggande vägvalen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken. Parlamentet bör rådfrågas i förväg om den strategiska planeringen av GSFP-uppdrag, ändringar av deras mandat samt möjligheten att avsluta dem.

56.

Europaparlamentet stöder inrättandet av den militära planerings- och ledningskapaciteten för verkställande uppdrag i syfte att genomföra alla militära GSFP-insatser. Parlamentet efterlyser ett förstärkt samarbete mellan den militära respektive den civila planerings- och ledningskapaciteten. Parlamentet påpekar att det finns ett rekryterings- och resursproblem som hindrar den militära planerings- och ledningskapaciteten från att nå full effekt. Parlamentet uppmanar utrikestjänsten att omvandla den militära planerings- och ledningskapaciteten från en virtuell enhet med många utstationerade tjänster till en robust militär enhet för planering och genomförande av hela det spektrum av militära insatser som anges i artikel 43.1 i EU-fördraget.

57.

Europaparlamentet noterar misslyckandet med EU-stridsgrupperna – som hittills aldrig har satts in sedan de infördes 2007 och bara har använts som ett sätt att ombilda de europeiska väpnade styrkorna – vilket framför allt beror på motsträvighet bland medlemsstaterna och på att det är komplicerat att verkställa och finansiera stridsgrupperna, vilket strider mot det ursprungliga målet om snabbhet och effektivitet. Parlamentet anser att systemet med EU-stridsgrupperna bör omstruktureras, vidareutvecklas politiskt och få tillräcklig finansiering så att det blir funktionellt, användbart, snabbt och effektivt. Parlamentet efterlyser en omprövning och förnyelse av stridsgruppsprojektet på grundval av gjorda erfarenheter.

58.

Europaparlamentet noterar att klausulen om ömsesidigt bistånd (artikel 42.7 i EU-fördraget), som har åberopats en gång, särskilt som svar på ett väpnat angrepp på en medlemsstats territorium, visar på den solidaritet som finns mellan medlemsstaterna. Parlamentet noterar dock att villkoren för aktivering av artikeln och de närmare bestämmelserna för det efterfrågade stödet aldrig har definierats tydligt. Parlamentet efterlyser exakta riktlinjer för en väldefinierad ram för den framtida aktiveringen och ett mer operativt genomförande av detta instrument, mer diskussion om erfarenheterna av att åberopa denna rättsklausul och gemensamma ansträngningar för att klargöra dess räckvidd.

59.

Europaparlamentet påminner om att solidaritetsklausulen (artikel 222 i EUF-fördraget) också ger unionen och medlemsstaterna möjlighet att bistå en medlemsstat som utsatts för ett terroristangrepp eller drabbats av en naturkatastrof eller en katastrof som orsakats av människan. Parlamentet påminner om att det i EU:s strategi för cybersäkerhet från 2013 anges att ”[e]n särskilt allvarlig cyberincident eller ett angrepp kan utgöra tillräckliga grunder för att en medlemsstat ska kunna åberopa EU:s solidaritetsklausul (artikel 222 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt)”. Parlamentet påminner om att det i rådets beslut 2014/415/EU om närmare bestämmelser för unionens genomförande av solidaritetsklausulen fastställs att solidaritetsklausulen innebär att unionen måste mobilisera alla instrument som står till dess förfogande, inbegripet de strukturer som utarbetats inom ramen för GSFP. Medlemsstaterna uppmanas att överväga att aktivera solidaritetsklausulen i framtiden.

60.

Europaparlamentet är övertygat om att genomförandet av GSFP-uppdragen och GSFP-insatserna måste åtföljas av flexibla instrument som gör att EU och dess medlemsstater lättare kan engagera sig för att garantera EU:s strategiska oberoende, till nytta för stabiliteten på den europeiska kontinenten. Parlamentet understryker i detta sammanhang effektiviteten i modulära, multifunktionella och verkligt operativa befälsstrukturer såsom Europakåren. Parlamentet konstaterar att denna styrka på ett framgångsrikt sätt genomfört allt fler och allt mer diversifierade uppdrag. Mellan 2015 och 2018 utstationerades Europakåren fyra gånger inom ramen för EU:s utbildningsuppdrag i Mali och Centralafrikanska republiken (EUTM Mali och EUTM RCA). Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att följa detta exempel på ett flexibelt och operativt samarbete som redan har visat sig vara värdefullt och effektivt.

61.

Europaparlamentet förväntar sig att EU på ett effektivt sätt använder alla befintliga politiska Gusp- och GSFP-instrument på områdena diplomati, samarbete, utveckling, humanitärt bistånd, konflikthantering och fredsbevarande. Parlamentet betonar att de militära och civila GSFP-instrumenten aldrig kan vara den enda lösningen på säkerhetsproblem och att en ”integrerad strategi” alltid bör antas. Bara om alla dessa instrument används på grundval av en sådan ”integrerad strategi” kommer det att ge den flexibilitet som krävs för att effektivt uppnå de mest ambitiösa mål för säkerheten.

62.

Europaparlamentet påminner om de allt större framgångarna med konfliktlösning när jämställdhet och jämlikhet respekteras under hela processen. Parlamentet efterlyser en ökning av kvinnornas deltagande och av antalet kvinnor i ledande ställning i sådana uppdrag, ett mer systematiskt integrerat jämställdhetsperspektiv i GSFP-uppdrag och ett aktivt bidrag till genomförandet av FN:s säkerhetsråds resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet. Parlamentet uppmanar utrikestjänsten och medlemsstaterna att ta initiativ till ambitiösa åtgärder för att öka andelen kvinnor bland internationella experter på alla nivåer inom GSFP-uppdrag och GSFP-insatser, eventuellt genom en särskild handlingsplan, riktade incitament och karriärplanering för kvinnor eller rekryteringsmekanismer som säkerställer en bättre könsfördelning.

63.

Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att regelbundet samråda med Europaparlamentet i brådskande frågor som rör genomförandet av GSFP. Parlamentet anser att vice ordföranden/den höga representanten, eller en lämplig tjänsteman vid utrikestjänsten med direkt tillsyn över befälsordningarna inom GSFP som deltar i utformningen, genomförandet och bedömningen av pågående civila och militära insatser, omgående bör informera parlamentet om viktiga förändringar av strukturen i sådana insatser, särskilt när det gäller deras övergripande natur, mandat, längd eller förtida avslutande.

64.

Europaparlamentet betonar den allt större och väsentliga roll som kvinnor spelar i fredsbevarande uppdrag och i säkerhets- och försvarspolitiken, och uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att föra en dialog med Europaparlamentet om vilka instrument som ska sättas in och vilka åtgärder som ska vidtas.

65.

Europaparlamentet understryker att den parlamentariska och demokratiska karaktären och dimensionen av GSFP behöver vidareutvecklas. Parlamentet anser att en verkningsfull GSFP som är anpassad till 2000-talets säkerhetsutmaningar måste gå hand i hand med stark parlamentarisk kontroll och hög standard när det gäller öppenhet och insyn på både nationell nivå och EU-nivå. En förstärkning av den parlamentariska dimensionen av GSFP motsvarar EU-medborgarnas efterfrågan på säkerhet, fred och utökat säkerhets- och försvarssamarbete medlemsstaterna emellan.

Kapacitet och industri

66.

Europaparlamentet betonar att uppnåendet av EU:s strategiska oberoende med nödvändighet bygger på en ökning av medlemsstaternas kapacitet och deras försvarsbudgetar samt en förstärkning av den europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basen.

67.

Europaparlamentet konstaterar att försvars- och rymdindustrin står inför en global konkurrens utan motstycke och stora teknologiska utmaningar i och med framväxten av avancerad teknik (robotteknik, artificiell intelligens, cyberteknik osv.).

68.

Europaparlamentet välkomnar den betydande omsvängning som har skett i försvarsbudgetarna till förmån för de väpnade styrkorna. I detta sammanhang uppmanas medlemsstaterna att på ett intelligent sätt investera de extra medlen i samarbetsprogram. Parlamentet anser att denna utveckling måste stödjas och uppmuntras på EU-nivå. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att öka sina försvarsutgifter till 2 procent av BNP.

69.

Europaparlamentet välkomnar de insatser som nyligen gjorts av EU-institutionerna och medlemsstaterna efter offentliggörandet av EU:s globala strategi för att blåsa nytt liv i befintliga GSFP-instrument och fullt ut genomföra bestämmelserna i Lissabonfördraget. Parlamentet betonar att dessa lovande ambitioner nu måste befästas och följas av konkreta åtgärder så att de på ett effektivt sätt bidrar till säkerheten på den europeiska kontinenten och i dess omedelbara grannskap.

70.

Europaparlamentet noterar med tillfredsställelse kommissionens förslag av den 2 maj 2018 om att skapa en budgetpost på 13 miljarder EUR för försvarssamarbete i nästa fleråriga budgetram till stöd för samarbetsinriktad försvarsforskning och kapacitetsutveckling. Parlamentet konstaterar att detta förslag, som återspeglar ett helt nytt åtagande från kommissionens sida, fortfarande kräver medlemsstaternas enhälliga överenskommelse i nästa fleråriga budgetram och därefter Europaparlamentets godkännande.

71.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag från juni 2017 om att inrätta en europeisk försvarsfond som skulle samordna, komplettera och förstärka nationella investeringar på försvarsområdet, främja samarbete mellan medlemsstaterna i syfte att utveckla försvarsteknik och försvarsmateriel av absolut senaste snitt och med stöd för driftskompatibilitet samt stödja en innovativ och konkurrenskraftig försvarsindustri i hela unionen som omfattar gränsöverskridande små och medelstora företag. Parlamentet noterar att detta förslag är det första initiativ för vilket gemenskapsmedel ska användas för att direkt stödja gemensamma samarbetsinriktade försvarsprojekt på EU-nivå. Detta är ett stort framsteg för ett gemensamt europeiskt försvar, såväl på det politiska som på det industriella planet. Europeiska försvarsfonden skulle kunna bidra till finansiering av forskning och utveckling för strukturella projekt såsom framtidens europeiska luftstridssystem, stridsvagnar, flygplan för tunga transporter eller en europeisk robotförsvarskapacitet, liksom små och medelstora projekt som skapar innovativa framtidsorienterade försvarslösningar. Parlamentet välkomnar 2019 års arbetsprogram för den förberedande åtgärden, där 25 miljoner EUR kommer att anslås till forskning om makten över det elektromagnetiska spektrumet och framtida disruptiv teknik på försvarsområdet, två nyckelområden för att bevara Europas teknologiska oberoende på lång sikt. Parlamentet välkomnar också att kommissionen i mars 2019 antog det första europeiska försvarsindustriella utvecklingsprogrammet, som ger en medfinansiering på 500 miljoner EUR till gemensam utveckling av försvarskapacitet för perioden 2019–2020, och offentliggjorde nio ansökningsomgångar för 2019, däribland för Eurodrone, en nyckelkapacitet för EU:s strategiska oberoende. Parlamentet understryker att ytterligare tolv ansökningsomgångar kommer att följa för 2020 och omfatta prioriterade frågor på alla områden (luft, land, hav, cyberrymden och rymden). Det finns en koppling mellan de inköpsbeslut som medlemsstaterna fattar i dag och utsikterna till industriellt och tekniskt samarbete inom ramen för EUF.

72.

Europaparlamentet välkomnar det faktiska genomförandet av ett permanent strukturerat samarbete (Pesco) som ett väsentligt steg mot ett förstärkt säkerhets- och försvarssamarbete mellan medlemsstaterna. Parlamentet betonar att denna bestämmelse, som infördes genom Lissabonfördraget 2009 (artikel 46 i EU-fördraget), är rättsligt bindande och omfattar en rad ambitiösa åtaganden för att göra det möjligt för de europeiska länder som så önskar att gå snabbare fram med gemensamma försvarsprojekt. Parlamentet erkänner den roll som Pesco kan spela för struktureringen av den europeiska efterfrågan. Parlamentet noterar att ett betydande antal projekt som är stödberättigade enligt det europeiska försvarsindustriella utvecklingsprogrammet håller på att utvecklas inom ramen för Pesco och att de också kan dra nytta av högre bidragsnivåer. Det får inte finnas någon som helst motsättning mellan Pesco- och EUF-projekten.

73.

Europaparlamentet framhåller att det är mycket viktigt att Pesco anpassas till den samordnade årliga försvarsöversikten, som inleddes 2017, och EUF, för att stärka medlemsstaternas försvarskapacitet och optimera deras budgetutgifter på området. Parlamentet kritiserar ännu en gång att det hittills inte framförts någon strategisk motivering för åtgärderna i ljuset av försvarspolitiska överväganden. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang rådet och kommissionen att tillsammans med Europaparlamentet utarbeta en EU-vitbok om säkerhet och försvar i form av ett interinstitutionellt avtal och ett strategidokument om försvarsindustrin för perioden 2021–2027. Parlamentet betonar att de nya projekten bör ingå i förmågeutvecklingsplanen, som kommer att stärka samarbetet mellan medlemsstaterna i syfte att överbrygga klyftan i försvarsförmågan tack vare Europeiska försvarsbyråns verksamhet. Parlamentet anser att den samordnade årliga försvarsöversikten på ett effektivt sätt bör bidra till harmoniseringen av investeringarna och de nationella väpnade styrkornas försvarsförmåga och komplettera dessa, för att på så sätt garantera EU:s strategiska och operativa oberoende och göra det möjligt för medlemsstaterna att investera mer effektivt i försvaret.

74.

Europaparlamentet välkomnar den fullständiga samordningen mellan den kapacitetsfärdplan som upprättats av Europeiska försvarsbyrån och den kapacitetsplanering som hittills utförts, vilket visar att det finns en omfattande driftskompatibilitet mellan stridskrafterna i de EU-medlemsstater som är medlemmar i Nato.

75.

Europaparlamentet understryker vikten av militär rörlighet. Parlamentet välkomnar kommissionens förslag att anslå 6,5 miljarder EUR till projekt för militär rörlighet i nästa fleråriga budgetram. Parlamentet betonar att man måste göra framsteg med att få till stånd en militär rörlighet som fungerar för både EU och Nato. Parlamentet konstaterar med tillfredsställelse att projektet är en del av Pesco och betonar att den militära rörligheten står inför två utmaningar: att rationalisera förfarandena och bygga ut infrastrukturen. Parlamentet påpekar att EU-medlemsstaternas kollektiva säkerhet och försvar samt deras förmåga att ingripa i kriser utomlands i grunden är beroende av att de snabbt och obehindrat kan förflytta allierade trupper, civil krishanteringspersonal, materiel och utrustning över varandras territorier och utanför unionens gränser. Parlamentet framhåller att militär rörlighet är ett strategiskt verktyg som gör det möjligt för EU att tillvarata sina säkerhets- och försvarsintressen på ett ändamålsenligt sätt och på ett sätt som kompletterar det arbete som utförs av andra organisationer, såsom Nato.

76.

Europaparlamentet ifrågasätter den långsamma starten för de 34 Pescoprojekten och förseningarna i lanseringen av en tredje omgång av 13 projekt, med tanke på att inget projekt ännu har blivit verklighet, och framhåller att det behövs konkreta tidsfrister för när projekten ska vara klara och en tydligare överblick över vad deras slutprodukter kommer att innebära. Parlamentet noterar att endast fyra projekt kommer att uppnå sin ursprungliga operativa kapacitet under 2019. Parlamentet pekar på bristen på ambition i och den otillräckliga omfattningen av vissa projekt, något som gör att det inte går att ta itu med de mest uppenbara förmågebristerna, särskilt de i den första vågen, där det i första hand rör sig om förmågeprojekt som omfattar så många medlemsstater som möjligt. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att omedelbart informera parlamentet om vilka Pescoprojekt som ska avslutas i ett tidigt skede och om skälen till att avsluta dem. Den önskade inkluderingen av deltagande i Pescoprojekten får inte äventyra en hög ambitionsnivå från de deltagande medlemsstaternas sida. Deltagande av tredjeländer och enheter från tredjeländer i Pesco bör ske på stränga villkor som definieras från början och på grundval av en etablerad och verklig ömsesidighet. Parlamentet uppmärksammar här sina rättigheter till följd av domstolens dom i mål C-658/11. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att lägga fram projekt med en strategisk europeisk dimension vilka därmed stärker den europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basen, i syfte att direkt tillgodose de europeiska väpnade styrkornas operativa behov.

77.

Europaparlamentet uppmanar rådet att anta Europaparlamentets ståndpunkt om artikel 5 i den framtida förordningen om Europeiska försvarsfonden. Parlamentet understryker att Europeiska försvarsfonden utan dröjsmål måste slutföras. Parlamentet påpekar att detta instrument ännu inte har godkänts slutgiltigt, eftersom endast en partiell och politisk överenskommelse gjordes i april 2019. Det är viktigt att parlamentet står fast vid sin ståndpunkt i fråga om hur stor fonden ska vara, att den ska vara öppen för tredjeländer och att det ska införas en lämplig politik för immateriella rättigheter i samband med säkerhet och försvar för att skydda forskningsresultaten. Parlamentet påminner om att den europeiska försvarsmarknaden är anmärkningsvärt öppen för leverantörer från tredjeländer. Parlamentet bekräftar att Europeiska försvarsfonden inte på något sätt får ses som en form av protektionistiskt instrument. Parlamentet uppmanar de med Europeiska unionen allierade länderna att överväga ett ömsesidigt öppnande av sina försvarsmarknader. Parlamentet påminner i detta sammanhang om att försvarsforskningen är mycket känslig och strategisk, både för industrins konkurrenskraft och för EU:s strategiska oberoende. Parlamentet efterlyser vederbörlig hänsyn till de första lärdomarna från genomförandet av det europeiska försvarsindustriella utvecklingsprogrammet, särskilt när det gäller genomförandet av undantagen för stödberättigade enheter, pilotprojektet och EU:s förberedande åtgärd avseende försvarsforskning. Parlamentet begär att medlemsstaterna alltid ska göras fullt delaktiga i beslutsfattandet eftersom de är försvarsindustrins slutkunder, så att man ser till att programmen motsvarar de strategiska behoven för GSFP och medlemsstaterna. Parlamentet anser att Europeiska försvarsfondens framgång kommer att vara beroende av dess förmåga att tillgodose de deltagande staternas specifika försvarsbehov, att främja försvarsmateriel som kan sättas in och att garantera att tillräckliga budgetresurser finns tillgängliga, samtidigt som överlappning av industriell kompetens undviks, nationella försvarsinvesteringar kompletteras och samarbetet inte blir alltför komplicerat och bygger på standardisering av och driftskompatibilitet för gemensamt EU-försvarsmateriel. Parlamentet anser att det är fullt förenligt med den europeiska ambitionen om strategiskt oberoende att utveckla den europeiska försvarsindustrin genom att reglera tillträdet för enheter som kontrolleras av tredje parter utanför EU till projekt som finansieras av fonden, och att det inte heller går emot EU:s och dess medlemsstaters säkerhets- och försvarsintressen.

78.

Europaparlamentet hoppas att beslut om tredjepartsenheters deltagande i Pescoprojekt under inga omständigheter kommer att rucka på de villkor som man kom överens om i förhandlingarna om EUF och det europeiska försvarsindustriella utvecklingsprogrammet, med tanke på att finansieringen av dessa program understryker deras europeiska mervärde.

79.

Europaparlamentet betonar rymdsektorns strategiska dimension för Europa, anser att en ambitiös rymdpolitik effektivt kan bidra till att stärka GFSP och framhåller behovet att göra framsteg i utvecklingen av teknik med såväl civila som militära tillämpningar som kan garantera EU:s strategiska oberoende. Parlamentet välkomnar införandet i nästa fleråriga budgetram av kommissionens förslag till förordning om inrättande av unionens rymdprogram och Europeiska unionens rymdprogrambyrå för att stimulera EU:s ledarskap i rymden. Parlamentet upprepar sitt förslag om att finansiera programmet med upp till 16,9 miljarder EUR. Parlamentet välkomnar de framsteg som gjorts när det gäller EU:s satellittjänster (Galileo, Copernicus, Egnos). Parlamentet betonar att ett EU som vill vara oberoende i fråga om beslutsfattande och operationer måste ha tillräckliga satellitresurser för rymdbaserad bildframställning, underrättelseinsamling, kommunikation och rymdövervakning. Parlamentet betonar hur viktigt det är för EU att ha självständig tillgång till rymden. De rymdbaserade tjänsterna måste bli fullständigt operativa för att stödja GSFP-uppdragen och GSFP-insatserna genom högupplösta satellitbilder. Parlamentet understryker vikten av att via EUF finansiera industriprojekt med en rymddimension där EU kan tillföra ett verkligt mervärde.

80.

Europaparlamentet betonar att satellitkommunikation är en förutsättning för försvar, säkerhet, humanitärt bistånd, katastrofinsatser och diplomatisk kommunikation och ett centralt inslag i civila uppdrag och militära insatser. Parlamentet välkomnar det nya initiativet för statlig satellitkommunikation (Govsatcom), som på ett betydande sätt kommer att bidra till att stärka unionens strategiska oberoende genom att ge medlemsstaterna garanterad tillgång till säker telekommunikation.

81.

Europaparlamentet efterlyser en snar analys av en eventuell civil användning av Europeiska unionens satellitcentrums geospatiala kapacitet. Utöver säkerheten bör EU:s satellitkapacitet utnyttjas för att stödja EU:s och medlemsstaternas övervakning på områdena migration, jordbruk, skogsförvaltning, sökandet efter naturresurser, gränssäkerhet, isbergssituationen och många andra.

82.

Europaparlamentet betonar att rymdinfrastrukturen är sårbar för störningar, angrepp och en mängd andra hot, däribland kollisioner med rymdskrot eller andra satelliter. Parlamentet upprepar att det är viktigt att skydda kritisk infrastruktur och kommunikation och att utveckla motståndskraftig teknik. Parlamentet anser att det finns ett behov av kapacitetsuppbyggnad för att hantera framväxande hot när det gäller rymden, och välkomnar kommissionens förslag, som en del av rymdprogrammet, att stärka de befintliga rymdövervaknings- och spårningstjänsterna.

83.

Europaparlamentet betonar att ett växande antal stormakter i dag har militär kapacitet i rymden. Parlamentet påpekar att en princip mot utplacering av vapen i rymden har fastställts i internationell rätt. Parlamentet konstaterar dock att vissa stormakter har brutit mot denna princip genom att lägga fram ett lagförslag om en fullt beväpnad rymdstyrka och definiera rymden som ett slagfält för väpnad konflikt. Unionen måste fördöma denna utveckling mot en beväpning av rymden, liksom genomförandet av de rymdavskräckningsmedel som är avsedda att allvarligt undergräva fiendens rymdkapacitet, eftersom denna utveckling innebär ett förebud om en situation av strategisk instabilitet.

84.

Europaparlamentet anser att kommissionens framtida generaldirektorat för försvarsindustri och rymdfrågor bör undersöka synergierna mellan europeiska rymdprogram och den europeiska försvarshandlingsplanen från november 2016 för att säkerställa en allmän enhetlighet på detta strategiska område.

85.

Europaparlamentet är övertygat om att unionen har ett vitalt intresse av en säker och öppen sjöfart som möjliggör fri passage för varor och personer. Parlamentet betonar att fri sjöfart är av största vikt och inte får undergrävas. Parlamentet konstaterar att de flesta strategiska tillgångar, kritiska infrastrukturer och annan kapacitet står under medlemsstaternas kontroll, och att det är väsentligt för Europas säkerhet att de är beredda att stärka sitt samarbete. Parlamentet bekräftar unionens roll som global sjösäkerhetsaktör och understryker hur viktigt det är att utveckla den militära och civila kapacitet som är nödvändiga för detta ändamål. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang revideringen av EU:s strategi för sjöfartsskydd i juni 2018.

86.

Europaparlamentet anser att EU och dess medlemsstater står inför ett aldrig tidigare skådat hot i form av it-angrepp, it-brottslighet och terrorism från både statliga och icke-statliga aktörer. Parlamentet betonar att it-incidenter mycket ofta har ett gränsöverskridande inslag och därmed berör fler än bara en EU-medlemsstat. Genom sin karaktär utgör it-angreppen ett hot som kräver åtgärder på unionsnivå, bland annat gemensam kapacitet för analysstöd. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att ge stöd till varandra i händelse av att ett it-angrepp utförs mot en av dem.

87.

Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att EU och Nato inte bara fortsätter utan även förstärker utbytet av underrättelser för att det ska gå att formellt fastställa vilka som ligger bakom it-angrepp och därmed göra det möjligt att vidta restriktiva åtgärder mot dem som är ansvariga för dem. Parlamentet anser att det är nödvändigt att upprätthålla ett aktivt samspel mellan EU och Nato på området för it-säkerhet och it försvar genom deltagande i it-övningar och gemensam utbildning.

88.

Europaparlamentet efterlyser en stabil källa till finansiering för utrikestjänstens avdelning för strategisk kommunikation, med betydande anslag för arbetsgruppen East StratCom.

89.

Europaparlamentet uppmanar utrikestjänsten och rådet att öka sina pågående insatser för att förbättra it-säkerheten, särskilt i samband med GSFP-uppdrag, bland annat genom att vidta åtgärder på EU- och medlemsstatsnivå för att motverka hot mot GSFP, till exempel genom att bygga upp motståndskraft genom utbildning och övningar och genom att effektivisera EU-utbildningen om it-försvar.

90.

Europaparlamentet välkomnar ansträngningarna för att stärka EU:s förmåga att bekämpa så kallade hybridhot, som utgörs av kombinationer av tvetydiga utspel, direkta och indirekta påtryckningar samt förening av militär och icke-militär kapacitet, och bara är några av de interna och externa säkerhetsutmaningar som unionen står inför. Parlamentet noterar diskussionerna huruvida klausulen om ömsesidigt bistånd ska kunna utlösas i händelse av hybridhot så att EU kan reagera på ett samlat och effektivt sätt.

91.

Europaparlamentet erkänner den ökande betydelsen av it-kapacitet och automatiserad underrättelsekapacitet. Parlamentet betonar att den innebär hot mot medlemsstaterna och EU-institutionerna. Alla EU-institutioner och medlemsstater uppmanas kraftfullt att fortsätta att förbättra sin teknologi för it och automatisering. Parlamentet uppmuntrar vidare samarbete kring dessa tekniska framsteg.

92.

Europaparlamentet erkänner den alltmer framträdande platsen för artificiell intelligens i det europeiska försvaret. Parlamentet noterar särskilt de många militära tillämpningar som artificiell intelligens möjliggör för att hantera och stimulera den operativa miljön, bistå beslutsfattandet, upptäcka hot och behandla insamlade underrättelser. Parlamentet understryker att det är helt nödvändigt att utveckla tillförlitlig artificiell intelligens på försvarsområdet för att säkerställa EU:s strategiska oberoende i fråga om kapacitet och operativ förmåga. Parlamentet uppmanar EU att inte bara bibehålla utan också att utöka sina investeringar på området, i synnerhet i disruptiv teknik, genom befintliga instrument (Europeiska försvarsfonden, Europeiska innovationsrådet, det framtida Horisont Europa och programmet för ett digitalt Europa). EU uppmanas att spela en aktiv roll i den globala regleringen av dödliga autonoma vapensystem.

93.

Europaparlamentet konstaterar att ny teknik, inbegripet artificiell intelligens, som används i vapensystem måste utvecklas och tillämpas i enlighet med principerna om ansvarsfull innovation och etiska principer, såsom ansvarsskyldighet och efterlevnad av folkrätten. Med tanke på de ytterst kontroversiella fullständigt autonoma vapensystemen måste EU undersöka vilka möjligheter som artificiell intelligens erbjuder och samtidigt garantera att de mänskliga rättigheterna och folkrätten fullständigt respekteras.

94.

Europaparlamentet konstaterar att en allmän ökning av propaganda, handledningar och hot med anknytning till terrorism observerades under 2018 på det kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära området (CBRN), och att tröskeln för att få reda på hur CBRN-vapen används har blivit lägre, enligt Europols rapport om den rådande situationen och tendenserna inom terrorismen i EU från 2019. Parlamentet betonar i detta sammanhang behovet att öka säkerheten på CBRN-området i Europa.

95.

Europaparlamentet erkänner att ny kapacitet kommer att skapa nya möjligheter för enheter i insatsområden att samarbeta i ett immersivt digitalt utrymme och förbli skyddade i nära realtid, särskilt när 5G kombineras med andra innovationer såsom försvarsmolnet och system för hypersoniskt försvar.

96.

Europaparlamentet understryker att EU, med tanke på att risken för spridning och användning av kemiska vapen utgör ett allvarligt hot mot internationell fred och säkerhet, måste fortsätta sitt starka och konsekventa stöd till Organisationen för förbud mot kemiska vapen (OPCW) i genomförandet av dess mandat, både politiskt och ekonomiskt, och öka sin motståndskraft mot hybridhot och CBRN-hot.

97.

Europaparlamentet konstaterar att samarbetet på kapacitetsområdet fortfarande befinner sig i ett tidigt skede och att det kommer att dröja innan unionen och dess medlemsstater kan dra nytta av de konkreta resultaten av ett varaktigt och fördjupat samarbete. Parlamentet är övertygat om att det operativa genomförandet av de europeiska ambitionerna är långsiktigt och bygger på en kontinuerlig politisk vilja från medlemsstaternas sida. Parlamentet betonar behovet av flexibla samarbeten med hjälp av smidiga och modulära instrument som underlättar ett närmande mellan strategiska kulturer och interoperabilitet mellan frivilliga partner som har kapacitet. Parlamentet uppmuntrar spontana samarbeten och mekanismer för poolning, såsom det europeiska kommandot för flygtransporter, som redan har visat sig vara effektivt, och stöder en utvidgning av detta till andra områden (helikopterresurser, sjukvårdsstöd).

98.

Europaparlamentet betonar behovet att tillämpa ett genusperspektiv i EU:s åtgärder inom GSFP, med tanke på den roll som kvinnor spelar i krig, stabilisering efter konflikter och fredsskapande processer. Parlamentet betonar behovet att bekämpa könsrelaterat våld som ett vapen i krigföringen i konfliktområden. Parlamentet understryker att kvinnor påverkas mer negativt av krig än män. Parlamentet uppmanar EU och dess internationella partner att aktivt involvera kvinnor i freds- och stabiliseringsprocesser och att tillgodose deras specifika säkerhetsbehov.

99.

Europaparlamentet noterar den ökande betydelsen av rymdsäkerhet och satelliter. Parlamentet betonar vikten av Europeiska unionens satellitcentrum och uppmanar byrån att analysera och utarbeta en rapport om säkerheten hos EU:s och medlemsstaternas satelliter och/eller deras sårbarhet för rymdskrot, it-angrepp och direkta robotangrepp.

Försvarssamarbete och GSFP-partnerskap

100.

Europaparlamentet betonar att ambitionen om EU:s strategiska oberoende bygger på Europas förmåga att agera för att försvara sina intressen, antingen självständigt eller – helst – inom ramen för ett institutionellt samarbete (Nato, FN).

101.

Europaparlamentet anser att multilateralism är ett avgörande värde för säkerhet och försvar och understryker att EU kommer att framstå som en slagkraftig och trovärdig aktör på säkerhetsområdet bara om unionens åtgärder bygger på hållbara samarbeten och strategiska partnerskap med länder och organisationer som delar unionens värden. Parlamentet välkomnar vidare GSFP-partnernas bidrag till unionens uppdrag och insatser.

102.

Europaparlamentet betonar att partnerskap och samarbete med länder och organisationer som delar EU:s värden bidrar till en mer verksam GSFP, och välkomnar bidragen från olika GSFP-partner till pågående EU-uppdrag och EU-insatser som bidrar till att stärka fred, regional säkerhet och stabilitet.

103.

Europaparlamentet betonar att EU och Storbritannien kommer att leva i samma strategiska miljö och uppleva samma hot mot sin fred och säkerhet även efter brexit, och anser därför att det är mycket viktigt att upprätthålla ett starkt, nära och särskilt försvars- och säkerhetssamarbete mellan unionen och Storbritannien efter brexit. Parlamentet betonar att EU genom samarbete med Storbritannien kommer att kunna maximera sin kapacitet och operativa förmåga. Parlamentet anser att försvarssamarbete som systematiskt utesluter Storbritannien inte bör komma i fråga. Parlamentet föreslår att ett försvars- och säkerhetsavtal ingås med Storbritannien, så att landet i så stor utsträckning som möjligt kan delta i unionsinstrument.

104.

Europaparlamentet påminner om den grundläggande roll som Nato spelar i det kollektiva försvaret, så som uttryckligen erkänns i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Parlamentet är övertygat om att det strategiska partnerskapet mellan EU och Nato är avgörande för att hantera de säkerhetsutmaningar som Europa och dess grannskap står inför. Parlamentet anser att samarbetet mellan EU och Nato bör vara ömsesidigt förstärkande, ta fullständig hänsyn till var och en av de båda institutionernas särdrag och roller samt fortsätta med full respekt för principerna om delaktighet och ömsesidighet och båda organisationernas oberoende i fråga om beslutsfattande, särskilt när gemensamma intressen eller EU-intressen står på spel. Parlamentet välkomnar samarbetet mellan EU och Nato genom övningen DefenderEurope 20 och anser att denna övning utgör ett verkligt tillfälle att testa Europas förmåga att reagera på en aggression, men även att undersöka utvecklingen och förbättringarna inom gränspassager och militär rörlighet.

105.

Europaparlamentet konstaterar att partnerskapet mellan EU och FN är viktigt för lösandet av internationella konflikter och fredsbyggande. Parlamentet uppmanar båda organisationerna att ytterligare samordna sitt arbete i områden där de sätter in större civila och militära uppdrag, i syfte att undvika dubbelarbete och optimera synergieffekterna.

106.

Europaparlamentet betonar vikten av samarbete mellan EU och andra internationella institutioner, särskilt Afrikanska unionen och Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE). Parlamentet anser att EU också bör stärka dialogen och samarbetet med tredjeländer som delar deras värden och strategiska prioriteringar samt med regionala och subregionala organisationer.

107.

Europaparlamentet stöder, jämte samarbeten och institutionella partnerskap, en kombination av olika samarbetsformat som är flexibla, mångfasetterade och öppna och samtidigt operativa, ambitiösa och krävande, såväl inom som utanför EU:s, Natos och FN:s strukturer, och som kan underlätta ett gemensamt engagemang i insatser och därmed stärka EU:s operativa mål. Parlamentet betonar i detta sammanhang att exempel på samarbete såsom det europeiska interventionsinitiativet, det nordiska försvarssamarbetet, Visegrád-gruppen eller den allt större integrationen av Tysklands och Nederländernas väpnade styrkor ligger i linje med denna tanke att intensifiera det militära samarbetet mellan medlemsstaterna.

108.

Europaparlamentet erkänner att politisk och ekonomisk stabilitet tillsammans med militär kapacitet och militärt samarbete i Afrika söder om Sahara är avgörande för att motverka ökningen av jihadistisk verksamhet och migrantkriser och för att bekämpa spridningen och inflytandet av extremism.

109.

Europaparlamentet erkänner och stöder EU:s gränsövervakningsuppdrag (EU BAM) i Libyen, som har hjälpt till med övergången till demokrati genom att tillhandahålla utbildning och rådgivning på området gränssäkerhet och arbeta för att utveckla gränssäkerheten vid Libyens land-, luft- och sjögränser.

110.

Europaparlamentet uppmanar EU att infria de åtaganden som gjordes vid det fjärde toppmötet mellan EU och Afrika för att stödja ekonomisk och politisk stabilitet och den afrikanska beredskapsstyrkans kapacitet.

111.

Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att fortsätta att samarbeta med Afrikanska unionen och fullgöra de åtaganden som hittills gjorts.

112.

Europaparlamentet erkänner Arktis växande politiska, ekonomiska, miljörelaterade, säkerhetsanknutna och strategiska värde. Medlemsstaterna uppmanas kraftfullt att fortsätta att samarbeta med Arktiska rådet i alla frågor av intresse för EU och att utarbeta en övergripande strategi för regionen.

Institutionella ramar

113.

Europaparlamentet anser att landvinningar på området för det europeiska försvaret öppnar upp för viktiga strukturella förändringar. Parlamentet välkomnar det utlovade inrättandet av ett generaldirektorat för försvarsindustri och rymdfrågor i kommissionen vilket skulle sortera under kommissionsledamoten med ansvar för den inre marknaden. Parlamentet ser positivt på att detta nya generaldirektorat kommer att få ansvaret för att stödja, samordna och komplettera medlemsstaternas åtgärder på området europeiskt försvar och på så sätt kommer att bidra till att stärka EU:s strategiska oberoende. Parlamentet noterar dess fem huvuduppgifter (genomförande och kontroll av EUF, skapande av en öppen och konkurrenskraftig europeisk marknad för försvarsmateriel, genomförande av handlingsplanen för militär rörlighet, stärkande av en stark och innovativ rymdindustri, genomförande av det framtida rymdprogrammet). Parlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare precisera hur det nya generaldirektoratet kommer att vara utformat. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en plan för hur den kommer att samordna sitt arbete med andra försvarspolitiska strukturer med andra ansvarsområden (Europeiska försvarsbyrån, utrikestjänsten osv.) för att maximera användningen av tillgängliga resurser och säkerställa ett effektivt samarbete.

114.

Europaparlamentet åtar sig att ombesörja en noggrann parlamentarisk tillsyn och övervakning av de europeiska försvarsuppdragen, försvarsinstrumenten och försvarsinitiativen. Vice ordföranden/den höga representanten, rådet och de olika berörda europeiska strukturerna uppmanas att regelbundet rapportera till underutskottet för säkerhet och försvar om fullgörandet av deras mandat.

115.

Europaparlamentet begär att en europeisk försvarsstrategi ska utarbetas som ett nödvändigt komplement till 2016 års globala strategi, med ramar för styrning och planering, vilka båda är avgörande för att nya instrument och resurser ska kunna genomföras på ett verkningsfullt sätt.

116.

Europaparlamentet betonar att det, med respekt för den militära neutraliteten i flera av medlemsstaterna, är mycket viktigt att säkerställa stödet från unionsmedborgarna för att underbygga den politiska ambitionen i EU:s försvarspolitik. Parlamentet understryker att tre fjärdedelar av unionsmedborgarna enligt de senaste opinionsundersökningarna förespråkar mer säkerhets- och försvarssamarbete medlemsstaterna emellan och därmed en gemensam försvars- och säkerhetspolitik för medlemsstaterna, en andel som har legat på över 70 procent sedan 2004.

117.

Europaparlamentet efterlyser successiva steg i riktning mot en gemensam försvarspolitik (artikel 42.2 i EU-fördraget) och i slutänden ett gemensamt försvar, samtidigt som man stärker strategierna för förebyggande och lösning av konflikter, bland annat genom att öka de finansiella, administrativa och mänskliga resurserna för medling, dialog, försoning, fredsbyggande och omedelbara krisåtgärder.

118.

Europaparlamentet anser att en EU-vitbok om säkerhet och försvar skulle vara ett mycket viktigt strategiskt verktyg för att stärka styrningen av EU:s försvarspolitik, och att en sådan vitbok skulle bidra till att gradvis utforma den europeiska försvarsunionen samtidigt som den skulle erbjuda strategisk långsiktig planering samt möjliggöra en successiv synkronisering av försvarscyklerna i medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar rådet och vice ordföranden/den höga representanten att utarbeta ett sådant verktyg och inkludera det i bland annat planeringen av den fleråriga budgetramen, och med det ytterligare målet att säkerställa överensstämmelse mellan EU:s globala strategi, den samordnade årliga försvarsöversikten och Pesco.

119.

Europaparlamentet påminner om artikel 44 i EU-fördraget, där det fastställs ytterligare flexibilitetsbestämmelser och införs en möjlighet att anförtro genomförandet av krishanteringsuppdrag åt en grupp medlemsstater. Denna grupp medlemsstater skulle utföra sådana uppdrag på EU:s vägnar, under politisk kontroll och strategisk ledning av kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik och utrikestjänsten.

120.

Europaparlamentet betonar att den kommande konferensen om Europas framtid bör inbegripa reflektion över den framtida europeiska försvarsunionen och i synnerhet behovet att inrätta en europeisk insatsstyrka med tillräckligt effektiv försvarskapacitet för att kunna verka i fredsbevarande och konfliktförebyggande åtgärder och stärka den internationella säkerheten, i enlighet med FN-stadgan och de uppgifter som anges i artikel 43.1 i EU-fördraget.

121.

Europaparlamentet varnar för mångfalden av institutionella aktörer och överlappningar i EU:s försvarsmiljö. Alla berörda parter uppmanas att reflektera över hur det vore möjligt att förbättra denna miljö för att göra den mer begriplig för medborgarna, mer institutionellt logisk och sammanhållen och bättre på att uppnå resultat.

122.

Europaparlamentet efterlyser en reflektion kring vilken roll som Europeiska försvarsbyrån bör spela i den gradvisa utformningen av en gemensam försvarspolitik för EU.

o o

123.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska rådet, rådet, kommissionsledamoten med ansvar för den inre marknaden, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, FN:s generalsekreterare, Natos generalsekreterare, de av EU:s byråer som är verksamma på områdena rymd, säkerhet och försvar samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT C 93, 9.3.2016, s. 144.

(2) EUT C 337, 20.9.2018, s. 11.

(3) EUT C 356, 4.10.2018, s. 130.

(4) EUT C 224, 27.6.2018, s. 18.

(5) EUT C 263, 25.7.2018, s. 125.

(6) EUT C 334, 19.9.2018, s. 253.

(7) Antagna texter, P8_TA(2018)0498.

(8) EUT L 200, 7.8.2018, s. 30.

(9) Antagna texter, P8_TA(2019)0430.

(10) EUT C 224, 27.6.2018, s. 50.

(11) EUT C 369, 11.10.2018, s. 36.

(12) Antagna texter P8_TA(2018)0514.

(13) Antagna texter, P8_TA(2018)0257.

(14) EUT C 238, 6.7.2018, s. 89.

(15) EUT C 369, 11.10.2018, s. 47.

(16) Antagna texter, P8_TA(2018)0513.

(17) Domstolens dom (stora avdelningen) av den 24 juni 2014, Europaparlamentet mot Europeiska unionens råd, C-658/11, ECLI:EU:C:2014:2025.

(18) Rådets gemensamma ståndpunkt 2008/944/Gusp av den 8 december 2008 om fastställande av gemensamma regler för kontrollen av export av militär teknik och krigsmateriel (EUT L 335, 13.12.2008, s. 99).

7.7.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/71

P9_TA(2020)0010

Europaparlamentets ståndpunkt om konferensen om Europas framtid

Europaparlamentets resolution av den 15 januari 2020 om Europaparlamentets ståndpunkt om konferensen om Europas framtid (2019/2990(RSP))

(2021/C 270/06)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—

med beaktande av sina resolutioner av den 16 februari 2017 om att förbättra Europeiska unionens funktionssätt genom att utnyttja Lissabonfördragets potential (1), den 16 februari 2017 om möjliga utvecklingar och justeringar av den nuvarande institutionella strukturen för Europeiska unionen (2), den 16 februari 2017 om budgetkapacitet för euroområdet (3), och den 13 februari 2019 om läget avseende debatten om Europas framtid (4),

—	med beaktande av förslaget av den 16 juli 2019 från den nominerade ordföranden för kommissionen, Ursula von der Leyen, inom ramen för de politiska riktlinjerna för nästa europeiska kommission 2019–2024, och organiserandet av en konferens om Europas framtid (nedan kallad konferensen),

—	med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 12 december 2019 om den allmänna riktlinjen för konferensen om Europas framtid,

—	med beaktande av yttrandet i form av en skrivelse av den 9 december 2019 från utskottet för konstitutionella frågor om anordnandet av konferensen om Europas framtid,

—	med beaktande av resultatet av det sammanträde som hölls den 19 december 2019 av talmanskonferensens arbetsgrupp för konferensen om Europas framtid,

—	med beaktande av artikel 132.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.	Valdeltagandet ökade vid Europaparlamentsvalet 2019, vilket visade att medborgarna blivit mer engagerade i och intresserade av den europeiska integrationsprocessen och att de väntade sig att Europa skulle bemöta sina nutida och framtida utmaningar.

Det behövs åtgärder mot både de inre och yttre utmaningar som Europa står inför, liksom också mot de nya samhällsutmaningar och gränsöverskridande utmaningar, som man inte fullständigt haft i tankarna när Lissabonfördraget antogs. Antalet betydande kriser som unionen genomgått visar att det behövs reformprocesser inom ett flertal styrningsområden.

Principen om europeisk integration, som låg bakom inrättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen 1957 och sedermera återbekräftats av alla stats- och regeringschefer och av alla nationella parlament i medlemsstaterna i samband med varje omgång av integration och fördragsändringar som följt därpå, har alltid varit att det ska skapas en ”allt fastare sammanslutning mellan de europeiska folken”.

D.	Det råder samsyn om att konferensen om Europas framtid ska få som mandat att bli en tvåårig process och att arbetet med den helst ska inledas på Schumandagen, den 9 maj 2020 (sjuttioårsminnet av Schumandeklarationen), för att slutföras senast sommaren 2022.

E.	Den här konferensprocessen bör bli ett tillfälle där unionsmedborgarna nära får medverka i ett förfarande enligt metoden ”nedifrån och upp”, där de får gehör för sina åsikter och där de kan bidra till diskussioner om Europas framtid.

F.	Europaparlamentet är den enda EU-institution som direktvalts av unionsmedborgarna, och bör få en ledande roll i konferensprocessen.

Konferensens syfte och omfång

Europaparlamentet välkomnar förslaget om en konferens om Europas framtid och anser att det nu, tio år efter Lissabonfördragets ikraftträdande, är en lämplig tid att på nytt låta unionsmedborgarna föra en gedigen diskussion om Europas framtid, för att kunna utforma en sådan union som vi tillsammans vill leva i.

Europaparlamentet anser att konferensen ger ett tillfälle att ta reda på vad det är som EU gör bra och vilka nya åtgärder som behövs för att EU ska kunna göra bättre ifrån sig, och bli mera handlingskraftigt och demokratiskt. Parlamentet anser att konferensen bör ta sikte på en bottom-up-strategi för direkt engagemang med medborgarna i en meningsfull dialog och anser att man på längre sikt bör planera en permanent mekanism för medborgarkontakter, där man överväger hur Europas framtid ska se ut.

Europaparlamentet anser att man, innan konferensprocessen tar sin början, bör ha en inledande fas av lyssnande, där invånare från hela Europeiska unionen kan uttrycka sina tankar, komma med förslag och tala om hur de själva ser på vad Europa betyder för dem. Parlamentet föreslår att de metoder som används för att samla in och behandla medborgarnas synpunkter ska vara enhetliga och konsekventa i alla medlemsstater och på EU-nivå.

Europaparlamentet anser att medborgarnas deltagande i konferensprocessen bör ordnas på ett sådant sätt att mångfalden i våra samhällen fullständigt framträder. Parlament anser att de ändamålsenligaste, mest innovativa och lämpligaste plattformarna bör anlitas när samråden anordnas, varvid också internetverktyg bör användas, och att de bör nå ut till alla delar av EU, för att skapa garantier för att alla medborgare kan komma till tals så länge konferensens arbete pågår. Parlamentet anser ett säkerställt deltagande från ungdomens sida som en väsentlig förutsättning för att konferensen ska få verkan på lång sikt.

Europaparlamentet understryker att konferensprocessen bör vara öppen och transparent så att alla medborgare och berörda parter får medverka under väl avvägda former. Parlamentet betonar att medverkan från medborgarnas sida samt från det organiserade civila samhället och olika berörda parter på europeisk, nationell, regional och lokal nivå bör bilda hörnstenen i denna innovativa och originella process.

Europaparlamentet föreslår att konferensen görs till en process som styrs av ett antal organ med ansvarsområden, som antingen definierats på förhand eller som tilldelas utifrån den aktuella situationens krav, varvid också institutionella organ ska finnas med och medborgarna direkt medverka.

Europaparlamentet anser att konferensens plenarförsamling bör bereda väg för ett forum för öppna diskussioner bland de olika deltagarna, där det tas med bidrag från Medborgaras Agora resultatet inte avgjorts på förhand och där diskussionsområdet inte inskränkts till förhandsfastställda politikområden eller integrationsmetoder. Parlamentet föreslår att man på sin höjd skulle kunna ta fram några förhandsfastställda politiska prioriteringar, utan anspråk på fullständighet, till exempel:

—	Europeiska värden, grundläggande rättigheter och friheter.

—	Demokratiska och institutionella aspekter på EU.

—	Miljöutmaningar och klimatkrisen.

—	Social rättvisa och jämställdhet.

—	Frågor kring ekonomi och sysselsättning, inklusive beskattning.

—	Digital omvandling.

—	Säkerhet och EU:s roll i världen.

Parlamentet understryker att detta är en rad former av politik som inte gör anspråk på fullständighet och skulle kunna vara vägledande för konferensen. Parlamentet föreslår att särskilda Eurobarometerundersökningar används till stöd för sammanställandet av föredragningslistor liksom för diskussioner inom ramen för konferensprocessen.

Europaparlamentet anser att konferensen bör ta fasta på de initiativ som använts i slutspurten inför valet 2019. Parlamentet anser att man bör förbereda sig väl inför det kommande Europavalet 2024 och därför överväga att under konferensprocessen ta upp frågor såsom systemet med toppkandidater och gränsöverskridande listor, varvid hänsyn bör tas till gällande tidsfrister och alla tillgängliga interinstitutionella, politiska och lagstiftningsmässiga verktyg bör tas i bruk.

Organisering, sammansättning och styrning av konferensprocessen

Europaparlamentet föreslår att konferensen ska vara sammansatt av ett antal organ med olika ansvarsområden, såsom en plenarförsamling för konferensen, Medborgarnas Agora, Ungdomens Agora, en styrkommitté och en verkställande samordningsnämnd. Parlamentet vill ha en jämn könsfördelning i alla organ på alla konferensnivåer.

10.

Europaparlamentet föreslår att det under hela konferensprocessen ordnas ett flertal temainriktade Medborgarnas Agora och att de blir sammansatta av högst 200–300 medborgare, med minst tre från varje medlemsstat, varvid sammansättningen beräknats enligt principen om degressiv proportionalitet. Parlamentet betonar att de bör hållas på olika orter runt om i unionen och måste vara representativa (ur synvinkel av geografisk fördelning, kön, ålder, socioekonomisk bakgrund och/eller utbildningsbakgrund).

11.

Europaparlamentet föreslår dessutom att urvalet bland alla unionsmedborgare av de medborgare som ska delta ska skötas av oberoende institutioner i medlemsstaterna, i form av ett slumpmässigt urval i enlighet med de ovannämnda kriterierna, och att det tas fram kriterier som garanterar att inte folkvalda politiker, högre uppsatta offentliga tjänstemän och företrädare för yrkesintressen kan delta i Medborgarnas Agora. Parlamentet yrkar på att Medborgarnas Agora ska ha olika deltagare på olika orter, varvid varje enskilt temainriktat Medborgarnas Agora, av omsorg om enhetlighet och konsekvens, måste ha samma deltagare vid vart och ett av sina möten. Parlamentet håller fast vid att varje enskilt temainriktat Medborgarnas Agora, ska hålla minst två möten, för att kunna ge bidrag till konferensens plenarförsamling och få övergripande respons i dialogformat vid ett annat möte. Parlamentet understryker att Medborgarnas Agora bör eftersträva enighet genom konsensus. Om detta inte går kan en minoritetsuppfattning uttryckas.

12.

Europaparlamentet föreslår att det förutom Medborgarnas Agora ordnas minst två Ungdomens Agora: ett i början av konferensen och ett annat mot slutet av den, eftersom ungdomar förtjänar ett eget forum i och med att de unga generationerna är Europas framtid och det är de som mest kommer att påverkas av beslut som i dag fattas om EU:s framtida inriktning. Parlamentet vill att deltagaråldern fastställs till mellan 16 och 25 år och att urvalet, storleken, ställningen och arbetsmetoderna bygger på samma kriterier som de som används för Medborgarnas Agora.

13.

Europaparlamentet begär att det vidtas föranstaltningar för att alla som deltar i konferensprocessen (också ungdomar) ska få hjälp med ersättningar för resor och logi samt, vid behov, med att utverka tillåtelse att vara ledig från sin arbetsplats och få ersättning för vad detta kostat dem socialt (t.ex. i form av inkomstbortfall, barnomsorg och särskilda arrangemang för personer med funktionsnedsättning).

14.

Europaparlamentet begär att konferensens plenarförsamling ska bestå av

—	Europaparlamentet, som med högst 135 ledamöter ska företräda unionsmedborgarna,

—	rådet som med 27 ledamöter ska företräda medlemsstaterna,

—	de nationella parlamenten, med mellan två och fyra ledamöter per medlemsstatsparlament,

—	kommissionen, företrädd av de tre kommissionsledamöterna med motsvarande ansvarsområden,

—	Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén, företrädda med fyra ledamöter var,

—	arbetsmarknadens parter på EU-nivå, företrädda med två ledamöter per part.

15.

Europaparlamentet betonar att man för att kunna garantera respons kommer att inbjuda företrädare för de temainriktade Medborgarnas Agora och Ungdomens Agora för att de ska få lägga fram och diskutera sina slutsatser, så att dessa kan tas i betraktande vid diskussionerna i konferensens plenarförsamling.

16.

Europaparlamentet håller fast vid att rådets företrädare måste vara ministrar och att både Europaparlamentet och de nationella parlamenten måste vara företrädda med politisk balans för att deras respektive mångfald ska komma till synes. Parlamentet understryker att konferensens institutionella parter kommer att delta som inbördes likvärdiga och att en rigoröst jämn fördelning kommer att tillförsäkras mellan å ena sidan Europaparlamentet och å andra sidan rådet och de nationella parlamenten. Parlamentet håller fast vid att man i fråga om rekommendationerna från konferensens plenarförsamling eftersträvar att de antas enhälligt, eller åtminstone att rekommendationerna företräder synpunkterna från flertalet företrädare, dels för var och en av de tre EU-institutionerna, dels för de nationella parlamenten.

17.

Europaparlamentet föreslår att konferensen sammankommer till plenum minst två gånger per halvår, i Europaparlamentets fastigheter. Parlamentet föreslår att konferensens plenarförsamling vid sitt första möte antar en arbetsplan och att, efter varje nytt möte i konferensens plenarförsamling, en rapport om detta möte med tillhörande slutsatser samt rapporter från arbetsgrupperna ställs till förfogande för konferensdeltagarna och allmänheten. Parlamentet anser att avslutande slutsatser bör antas efter det sista mötet i konferensens plenarförsamling, med en sammanfattning av resultaten från hela konferensprocessen.

18.

Europaparlamentet betonar att det behövs stöd under de förberedande sammanträdena och från väletablerade och erfarna civilsamhällesorganisationer och andra experter. Parlamentet erkänner vikten av den sakkunskap som finns hos icke-statliga organisationer, universitet, forskningscentrum och tankesmedjor runt om i Europa och uppmanar dem att stödja konferensprocessen på dess olika nivåer och ge stöd till dess olika organ.

19.

Europaparlamentet anser att konferensen bör se efter hur man kan få med företrädare för EU-kandidatländerna i diskussionerna om Europas framtid.

20.

Europaparlamentet anser att ledningen för de tre huvudsakliga EU-institutionerna bör ikläda sig rollen av beskyddare på högsta nivå, och att denna roll bör utövas av Europaparlamentets talman samt Europeiska rådets och kommissionens ordförande. Parlamentet anser att detta torde skapa garantier för processen och för tillsynen över den, liksom också få i gång konferensprocessen.

21.

Europaparlamentet anser att en ändamålsenlig styrning av processen som helhet för alla berörda organ förutsätter att konferensprocessen styrs av en styrkommitté och en verkställande samordningsnämnd.

22.

Europaparlamentet föreslår att styrkommittén ska vara sammansatt av

—	företrädare för parlamentet (alla politiska grupper ska vara företrädda samt en företrädare för utskottet för konstitutionella frågor och en företrädare för Europaparlamentets presidium),

—	företrädare för rådet (EU-ordförandeskapen),

—	företrädare för kommissionen (tre ansvariga kommissionsledamöter).

Parlamentet yrkar på att styrkommitténs sammansättning ska tillförsäkra politisk och institutionell balans och att alla som ingår i den ska tillmätas samma vikt.

23.

Europaparlamentet anser att styrkommittén ska förbereda mötena i konferensens plenarförsamling (sammanställa föredragningslistor, rapporter om plenarförsamlingens möten, jämte slutsatser), liksom också mötena i Medborgarnas Agora och Ungdomens Agora, varjämte den ska utöva tillsyn över verksamheten under konferensprocessen samt över dess organisation.

24.

Europaparlamentet föreslår ytterligare att den verkställande samordningsnämnden ska vara sammansatt av de tre huvudsakliga EU-institutionerna under parlamentets ledning. Parlamentet håller fast vid att ledamöter av den verkställande samordningsnämnden ska ingå i styrkommittén. Parlamentet rekommenderar att nämnden sköter den löpande verksamheten inom konferensprocessen, framför allt arbetet med att praktiskt organisera konferensen, arbetsgrupperna, Medborgarnas Agora och alla andra initiativ som fastställts av styrkommittén.

25.

Europaparlamentet föreslår att konferensprocessen bistås av ett sekretariat vars medlemmar bör komma från de tre huvudsakliga EU-institutionerna.

Information och politiskt memorandum om konferensprocessen

26.

Europaparlamentet anser det av yttersta vikt med information till medborgarna samt att de får delta i konferensprocessen och i dess arbete och resultat. Parlamentet betonar att alla befintliga och nya kommunikationsverktyg för digitalt och fysiskt deltagande bör samordnas mellan de tre institutionerna, med början utgående från parlamentets befintliga resurser och Europaparlamentets förbindelsekontor, så att medborgarna genomgående kan hålla sig à jour med konferensprocessen och följa vad som sker, efter att en gång plenarförsamlingens möten och Medborgarnas Agora och Ungdomens Agora kommit i gång.

27.

Europaparlamentet anser dessutom att alla möten som hålls vid konferensen (också plenarförsamlingens möten och Medborgarnas Agora och Ungdomens Agora) ska strömmas via internet och vara öppna för allmänheten. Parlamentet håller fast vid att alla konferenshandlingar ska offentliggöras, inklusive bidragen från berörda parter och att allt konferensarbete ska ske på unionens officiella språk.

28.

Europaparlamentet anser att konferensprocessen samt dess koncept, struktur, tidsmässiga förläggning och omfång bör bli föremål för en gemensam överenskommelse mellan Europaparlamentet, kommissionen och rådet i form av ett samförståndsavtal.

Resultat

29.

Europaparlamentet uppmanar konferensen att ta fram konkreta rekommendationer som kommer att föranleda åtgärder från institutionernas sida och omsättas i handling, för att på det sättet uppfylla förväntningarna från medborgarnas och berörda parters sida efter en tvåårig process och diskussion.

30.

Europaparlamentet vill att alla konferensdeltagare, i enlighet med sin respektive roll och behörighet, allmänt ska utfästa sig att säkerställa att konferensresultatet vederbörligen följs upp.

31.

Europaparlamentet utfäster sig att omedelbart och seriöst följa upp konferensen, med lagstiftningsförslag, initiativ till fördragsändringar eller på annat sätt. Parlamentet uppmanar de två övriga institutionerna till samma utfästelse.

o o

32.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionens ordförande, Europeiska rådets ordförande och rådets ordförandeskap.

(1) EUT C 252, 18.7.2018, s. 215.

(2) EUT C 252, 18.7.2018, s. 201.

(3) EUT C 252, 18.7.2018, s. 235.

(4) Antagna texter, P8_TA(2019)0098.

7.7.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/76

P9_TA(2020)0011

Burundi, särskilt yttrandefriheten

Europaparlamentets resolution av den 16 januari 2020 om Burundi, särskilt yttrandefriheten (2020/2502(RSP))

(2021/C 270/07)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av sina tidigare resolutioner om Burundi, särskilt av den 9 juli 2015 (1), 17. december 2015 (2), 19. januari 2017 (3), 6 juli 2017 (4) och 5 juli 2018 (5),

—	med beaktande av kommissionens beslut av den 30 oktober 2019 om finansieringen av 2019 års årliga åtgärdsprogram för Republiken Burundi,

—	med beaktande av uttalandet av den 29 november 2019 från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, på EU:s vägnar, om vissa tredjeländers anslutning vad gäller restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Burundi,

—	med beaktande av rapporterna från FN:s generalsekreterare av den 23 februari 2017, 25 januari 2018 och 24 oktober 2019 om situationen i Burundi,

—	med beaktande av rapporten från september 2019 från undersökningskommissionen för Burundi vid FN:s människorättsråd,

—	med beaktande av skrivelsen av den 9 december 2019, undertecknad av 39 ledamöter av Europaparlamentet, med krav på ett frigivande av journalister från det burundiska medieföretaget Iwacu,

—	med beaktande av uttalandet av den 10 december 2019 från vice ordföranden/den höga representanten, på EU:s vägnar, om Internationella dagen för mänskliga rättigheter,

—	med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner 2248 av den 12 november 2015 respektive 2303 av den 29 juli 2016 om situationen i Burundi,

—	med beaktande av rapporten från undersökningskommissionen för Burundi, som lades fram för FN:s råd för mänskliga rättigheter den 15 juni 2017,

—	med beaktande av pressmeddelandet från FN:s säkerhetsråd av den 13 mars 2017 om situationen i Burundi,

—	med beaktande av rapporten från FN:s oberoende undersökning om Burundi, som offentliggjordes den 20 september 2016,

—	med beaktande av Arushaavtalet för fred och försoning för Burundi av den 28 augusti 2000,

—	med beaktande av förklaringen om Burundi, som antogs vid Afrikanska unionens toppmöte den 13 juni 2015,

—	med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 36/19 av den 29 september 2017 om förlängning av mandatet för undersökningskommissionen för Burundi,

—	med beaktande av rådets förordning (EU) 2015/1755 av den 1 oktober 2015 (6) samt rådets beslut (Gusp) 2015/1763 av den 1 oktober 2015 (7), (Gusp) 2016/1745 av den 29 september 2016 (8) och (Gusp) 2019/1788 av den 24 oktober 2019 (9) om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Burundi,

—	med beaktande av uttalandet av den 8 maj 2018 från vice ordföranden/den höga representanten, på EU:s vägnar, om läget i Burundi inför den konstitutionella folkomröstningen,

—	med beaktande av partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS), å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, undertecknat i Cotonou den 23 juni 2000 (Cotonouavtalet),

—	med beaktande av den Afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter, som antogs den 27 juni 1981 och trädde i kraft den 21 oktober 1986 och som ratificerats av Burundi,

—

med beaktande av rådets beslut (EU) 2016/394 av den 14 mars 2016 om avslutande av samrådsförfarandet med Republiken Burundi i enlighet med artikel 96 i partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan (10),

—	med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna,

—	med beaktande av 2019 års världsrapport från Human Rights Watch om Nigeria,

—	med beaktande av 2019 års internationella pressfrihetsindex från Reportrar utan gränser,

—	med beaktande av artiklarna 144.5 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.	Presidentvalet i Burundi 2015 utlöste oroligheter bland befolkningen. Det ansågs av FN:s valobservatörsuppdrag i Burundi ha präglats av kraftigt försämrade grundförutsättningar att utöva rösträtten och bojkottades av oppositionen.

Oberoende radiostationer är nedsläckta, och tiotals journalister kan fortfarande inte återvända från sin självvalda exil. De som stannat i landet har svårt att arbeta fritt, ofta till följd av trakasserier från säkerhetsstyrkornas sida, som uppmuntras av en officiell diskurs där fristående medier kopplas ihop med fiender till nationen.

Situationen i Burundi är fortsatt oroväckande med många rapporter om kränkningar av grundläggande medborgerliga och politiska friheter, samtidigt som de stigande priserna har negativ inverkan på ekonomiska och sociokulturella rättigheter, såsom rätten till en skälig levnadsstandard, rätten till utbildning, rätten att ha tillräckligt med mat och slippa gå hungrig, kvinnors rättigheter, rätten att arbeta och fackliga rättigheter.

Försöken att nå en fredlig lösning via den ”inter-burundiska dialogen” har kört fast, vilket allvarligt hotar det planerade valet i maj 2020. Valet riskerar att ytterligare befästa Burundis auktoritära förfall i avsaknad av en meningsfull politisk dialog. Huruvida alla berörda aktörer kan delta i processen förblir osäkert i ett läge där det politiska utrymmet krymper och det finns ett behov av att skapa ett gynnsamt klimat för fredliga, öppna och trovärdiga val.

Den av FN:s människorättsråd tillsatta undersökningskommissionen för Burundi framhöll i sin rapport av den 4 september 2019 att det, bara några månader före president- och parlamentsvalet 2020, rådde ett klimat av rädsla och hot för dem som motsatte sig det regerande CNDD-FDD-partiet. Spänningarna har bara ökat ju närmare valet i maj kommer, och lokala myndigheter och medlemmar av regeringspartiets ökända ungdomsförbund Imbonerakure har fortsatt att göra sig skyldiga till politiskt motiverat våld och allvarliga människorättsbrott. Trots upprepade förfrågningar från undersökningskommissionen har Burundis regering vägrat allt samarbete med den.

FN:s människorättskontor i Burundi, som arbetat tillsammans med landets regering om fredsbyggande och om reformer i säkerhetssektorn och rättsväsendet och som hjälpt till att bygga upp institutionernas och civilsamhällets kapacitet i människorättsfrågor, stängdes i mars 2019 på tillskyndan av regeringen, som redan hade ställt in allt samarbete med kontoret i oktober 2016.

Världsbanken uppskattade Burundis ekonomiska tillväxt till 1,8 % för 2019, jämfört med 1,7 % för 2018. Den totala statsbudgeten för 2019–2020 visar på ett underskott på 189,3 miljarder burundiska franc (14,26 %), att jämföra med 163,5 miljarder franc i underskott för samma period 2018–2019. Enligt UNHCR befann sig 369 517 burundiska flyktingar i grannländer per den 30 september 2019. Sammanlagt 78 000 flyktingar har återvänt frivilligt till Burundi sedan september 2017. 130 562 burundier var internflyktingar per den 28 februari 2019.

Enligt Reportrar utan gränser ligger Burundi på plats 159 av 180 i det internationella pressfrihetsindexet för 2019. Yttrandefriheten är avgörande för att garantera fria val med välinformerade väljare. En fri, oberoende och opartisk journalistik är en förlängning av den grundläggande mänskliga rätten till yttrandefrihet. Statskontrollerade traditionella medier, som radio och tidningar, är fortfarande de dominerande informationskällorna. Att öka mediekompetensen och tillgången till internet och sociala medier är nödvändigt för att möjliggöra informationstillgång, stärka den sociala och politiska stabiliteten och dialogen och på så vis säkerställa fria, informationsbaserade och rättvisa val.

Burundi är ett av världens fattigaste länder – 74,7 % av befolkningen lever i fattigdom – och ligger på plats 185 av 189 i indexet för mänsklig utveckling. Över 50 % av landets befolkning lider av ständigt otrygg livsmedelsförsörjning, och närmare hälften av befolkningen är under 15 år. Bara under 2019 smittades över 8 miljoner människor av malaria och över 3 000 dog av sjukdomen. Fattigdom, dålig samhällsservice, hög ungdomsarbetslöshet och bristande möjligheter fortsätter att utlösa våld i landet.

J.	Den 27 september 2018 tillkännagav Burundis nationella säkerhetsråd en tre månader lång avstängning av internationella icke-statliga organisationer, vilket allvarligt hindrade verksamheten för runt 130 internationella organisationer, av vilka en del gav livräddande bistånd.

K.	Den 18 juli 2019 antog regeringen två dekret om tillsättning av en tvärministeriell övervaknings- och utvärderingskommitté för internationella icke-statliga organisationer verksamma i Burundi.

Regeringen har vägrat att erkänna några som helst människorättskränkningar sedan kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter (OHCHR) stängdes i Burundi den 28 februari 2019 och har inte visat någon vilja att upprätthålla någon form av samarbete med kontoret. Undersökningskommissionen för Burundi är för närvarande den enda oberoende internationella mekanism som undersöker människorättskränkningar och -övergrepp i Burundi.

M.	De burundiska myndigheterna har fortsatt att fullständigt och systematiskt avvisa FN:s undersökningskommission för Burundi och dess arbete och har nekat den tillträde till landet under åberopande av att den är politiskt partisk, dock utan att lägga fram några belägg för sina beskyllningar.

N.	I oktober 2017 drog Burundi sig ur Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen. Trots världssamfundets vädjan att inleda förfarandet för att åter ansluta sig till Romstadgan har Burundis regering avstått från att agera.

Tanzania och Burundi undertecknade 2019 ett avtal om att de 180 000 burundiska flyktingarna i Tanzania senast den 31 december 2019 skulle återvända till sitt hemland, frivilligt eller ej. I augusti 2019 rapporterade UNHCR att förhållandena i Burundi inte var gynnsamma för ett återvändande, då flyktingar var bland de främsta måltavlorna för människorättsövergrepp.

Den 30 december 2019 yrkade Burundis allmänne åklagare på 15 års fängelse för fyra journalister från Iwacu-koncernen – Christine Kamikazi, Agnès Ndirubusa, Térence Mpozenzi och Egide Harerimana – samt deras chaufför Adolphe Masabarakiza. Dessa greps den 22 oktober 2019 i kommunen Musigati i den västliga provinsen Bubanza när de bevakade sammandrabbningar mellan rebeller och regeringsstyrkor i nordvästra Burundi, och de står nu åtalade för medverkan till undergrävande av rikets säkerhet.

Q.	Iwacu-reportern Jean Bigirimana saknas sedan den 22 juli 2016. Han ska senast ha setts frihetsberövad av medlemmar av den nationella underrättelsetjänsten i Muramvya 45 km öster om huvudstaden Bujumbura. De burundiska myndigheterna har aldrig sagt någonting om hans förvinnande.

R.	Den 13 oktober 2015 mördades journalisten Christophe Nkezabahizi tillsammans med sin fru och sina två barn i familjens hus i Bujumbura. Myndigheterna har inte gjort några egentliga försök att utreda våldsbrottet och ställa förövarna inför rätta

Artikel 31 i Burundis konstitution garanterar yttrandefrihet, inklusive pressfrihet. Burundi är också part i den afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter, som garanterar varje burundiers rätt att ta emot och sprida information. Burundis regering har ett ansvar att främja och skydda rätten till yttrandefrihet och föreningsfrihet enligt vad som fastställs i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som Burundi är part i.

T.	Utrymmet för civilsamhället och medierna har krympt betydligt på senare år, och många civilsamhällesaktivister och oberoende journalister är kvar i exil. Många av dem som stannat i Burundi möts av hot, frihetsberövande eller rättegångar efter falska anklagelser.

Regeringen och medlemmar av det styrande partiets ungdomsavdelning, Imbonerakure, iscensatte en nationell kampanj för att samla in ”frivilliga” bidrag från befolkningen för att finansiera valet 2020. I en rapport av den 6 december 2019 konstaterade Human Rights Watch att medlemmar av Imbonerakure och det lokala styret för detta ändamål ofta använde våld och hot, begränsade rörelsefriheten och tillgången till offentlig service och slog dem som inte lydde.

Germain Rukuki, en människorättsaktivist och medlem av den kristna organisationen mot tortyr, ACAT, dömdes i april 2019 till 32 års fängelse för rebellisk verksamhet och hot mot rikets säkerhet, deltagande i en upprorsrörelse och angrepp mot statsöverhuvudet. Aktivisten Nestor Nibitanga, observatör för organisationen APROHD för skydd av mänskliga rättigheter och fängslade personer, dömdes i augusti 2018 till fem års fängelse för hot mot rikets säkerhet.

BBC och Voice of America har inte fått sända från Burundi sedan maj 2019 när deras tillstånd drogs in, ursprungligen i sex månader, vilket Kommittén för skydd av journalister (CPJ) rapporterade om då det hände. Den 29 mars 2019 tillkännagav Burundis medietillsynsmyndighet, Nationella kommunikationsrådet (CNC), att den hade dragit in verksamhetstillståndet för BBC och förnyat avstängningen av Voice of America. CNC förbjöd också alla journalister i Burundi att ”direkt eller indirekt förmedla information som kan sändas” av antingen BBC eller Voice of America.

X.	Den 24 oktober 2019 beslutade rådet att förlänga EU:s restriktiva åtgärder mot Burundi till och med den 24 oktober 2020.

Y.	Dessa åtgärder består i reseförbud och frysning av tillgångar för fyra personer vars verksamhet har bedömts undergräva demokratin eller hindra försöken att nå en politisk lösning på krisen i Burundi.

Östafrikanska gemenskapens försök att nå en medlingslösning på den politiska kris som utlöstes av presidentens beslut 2015 att ställa upp för en tredje ämbetsperiod har fortfarande inte lett någonvart. President Pierre Nkurunziza har vid flera tillfällen upprepat att han inte kommer att ställa upp en gång till, men ännu återstår för det styrande partiet att utse sin kandidat till nästa presidentval.

Europaparlamentet fördömer skarpt de rådande inskränkningarna av yttrandefriheten i Burundi och de mer allmänna begränsningarna av de medborgerliga friheterna, de storskaliga människorättskränkningarna, hotelserna och godtyckliga gripandena av journalister och sändningsförbuden, som har fördjupat ett klimat av fruktan bland Burundis medier, förvärrat svårigheterna att rapportera och förhindrat ordentlig bevakning, särskilt inför valet 2020.

Europaparlamentet är fortsatt djupt bekymrat över människorättssituationen i Burundi, som undergräver alla initiativ till försoning, fred och rättvisa, och i synnerhet den fortsatta förekomsten av godtyckliga gripanden och utomrättsliga avrättningar.

Europaparlamentet fördömer skarpt den fortsatta försämringen av människorättssituationen i landet, särskilt för verkliga och misstänkta oppositionsanhängare, även burundier som återvänder från utlandet. Parlamentet erinrar om att Burundi är bundet av Cotonouavtalets människorättsklausul. Parlamentet uppmanar med kraft de burundiska myndigheterna att omedelbart vända denna destruktiva trend och att efterleva landets skyldigheter på människorättsområdet, bland annat enligt den afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter, den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och andra internationella mekanismer som regeringen har ratificerat.

Europaparlamentet erinrar Burundis regering om att villkoren för inkluderande, trovärdiga, fredliga och öppna val förutsätter att man säkerställer rätten till yttrandefrihet, informationstillgång, press- och mediefrihet och förekomsten av ett fritt område där människorättsförsvarare kan uttala sig utan hot eller fruktan för repressalier. Parlamentet uppmanar därför med kraft de burundiska myndigheterna att upphäva åtgärder som begränsar eller hindrar civilsamhällets verksamhet och som begränsar tillgången till, och friheten för, oberoende traditionella och moderna medier.

Europaparlamentet uppmanar de burundiska myndigheterna att lägga ned åtalen mot, och att omedelbart och villkorslöst frige, de nyligen fängslade Iwacu-journalisterna och alla andra som gripits för att de utövat sina grundläggande rättigheter.

Europaparlamentet framhåller civilsamhällets och journalisternas vitala roll i ett demokratiskt samhälle, särskilt med anledning av det stundande valet, och uppmanar de burundiska myndigheterna att upphöra med hot, trakasserier och godtyckliga gripanden av journalister, människorättsaktivister och oppositionsmedlemmar. Vidare uppmanar parlamentet myndigheterna att låta människorättsaktivister och journalister utföra sitt legitima uppdrag att obehindrat undersöka och rapportera om människorättsövergrepp.

Europaparlamentet noterar med stor oro det växande antalet internflyktingar från Burundi och grannländer. Parlamentet uppmanar EU att utöka finansieringen och andra humanitära insatser till förmån för burundier som är internflyktingar eller flyktingar.

Europaparlamentet uppmanar de burundiska myndigheterna att sätta stopp för utpressningen av medborgare och se till att ingen hindras från att komma åt allmännyttiga varor eller tjänster, såsom vård, mat, vatten och utbildning, och att låta humanitära aktörer verka självständigt och ge bistånd på grundval av plikten att tillgodose de mest akuta behoven.

Europaparlamentet understryker att det krävs avsevärda förbättringar av den politiska situationen och människorättssituationen, särskilt i fråga om grundläggande friheter såsom yttrandefrihet, pressfrihet och föreningsfrihet, och framsteg i försoningsprocessen om trovärdiga val ska vara möjliga. Parlamentet uppmanar Burundis regering att se till att kränkningar av dessa rättigheter utreds på ett opartiskt sätt och att förövarna åtalas i rättegångar som uppfyller internationella normer.

10.

Europaparlamentet uppmanar med kraft myndigheterna att göra omfattande och transparenta utredningar för att alla påstådda gärningsmän bakom mord, försvinnanden, utpressning, misshandel, godtyckliga gripanden, hot, trakasserier och andra typer av övergrepp ska ställas till svars i rättvisa och trovärdiga rättegångar. Parlamentet uttrycker stor oro över den fortsatta straffriheten för förövare av människorättskränkningar som begåtts av Imbonerakure. Parlamentet uppmanar med kraft de burundiska myndigheterna att inleda en oberoende utredning av fallen med journalisterna Jean Bigirimana, som är försvunnen sedan den 22 juli 2016, och Christophe Nkezabahzi, som mördades tillsammans med sin fru och sina två barn den 13 oktober 2015.

11.

Europaparlamentet inser vilken nyckelroll regionen – i form av Östafrikanska gemenskapen och Afrikanska unionen (AU) – har för att få till stånd en hållbar lösning på den politiska krisen i Burundi, och framhåller behovet av en mer aktiv hållning och intensifierade ansträngningar för att få slut på krisen och skydda Burundis folk så att vidare regional upptrappning kan undvikas. Parlamentet uppmanar AU att skyndsamt placera ut människorättsobservatörer i Burundi och se till att de har obegränsat tillträde över hela landet och kan utföra sitt uppdrag.

12.

Europaparlamentet beklagar dödläget i genomförandet av Arushaavtalet och uppmanar med kraft avtalets garanter att sträva efter försoning. Parlamentets uttrycker sitt engagemang för den inter-burundiska dialogen. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att stödja Östafrikanska gemenskapen i arbetet med att underlätta den inter-burundiska dialogen. Parlamentet uppmanar med kraft alla deltagare i denna dialog att samarbeta konstruktivt och låta oppositionen, människorättsförsvarare och civilsamhällesorganisationer delta obehindrat.

13.

Europaparlamentet uppmanar Burundi att återgå till mötesagendan inom ramen för det regionala och internationella samfundet för att komma överens om en kompromiss om genomförandet av befintliga beslut på FN- och AU-nivå, nämligen genomförande av resolution 2303, undertecknande av samförståndsavtalet med AU:s observatörer och återupptagande av samarbetet med OHCHR.

14.

Europaparlamentet beklagar att Burundi framhärdat i sin vägran att samarbeta med FN:s undersökningskommission och ge sitt samtycke till att det lokala kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter återupptar sin verksamhet.

15.

Europaparlamentet uppmanar FN att fortsätta med de opartiska utredningarna av alla påstådda kränkningar av mänskliga rättigheter och humanitär rätt, bland annat sådana som begåtts av statstjänstemän och ungdomsförbundet Imbonerakure, och att lagföra de ansvariga på lämpligt sätt. Parlamentet framhåller att brottslingar och mördare måste ställas inför rätta, oavsett vilken grupp de tillhör, och att adekvat gottgörelse måste erbjudas alla offer och alla som överlevt allvarliga människorättskränkningar i Burundi.

16.

Europaparlamentet uppmanar med kraft EU:s medlemsstater att tillhandahålla flexibelt och direkt ekonomiskt stöd till civilsamhälles- och medieorganisationer, däribland även kvinnoorganisationer, som fortfarande är verksamma på plats, men även de som befinner sig i exil, i synnerhet de som arbetar med att främja och skydda politiska, medborgerliga, ekonomiska och sociala rättigheter samt medierättigheter.

17.

Europaparlamentet uppmanar EU och EU-ländernas diplomater i Burundi att se till att EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare tillämpas fullt ut, särskilt genom att närvara vid rättegångsförhandlingar med alla journalister, politiska fångar och människorättsförsvarare, i synnerhet Iwacu-journalisterna, och genom att besöka människorättsförsvarare, aktivister och journalister i fängelse.

18.

Europaparlamentet vill se en utvidgning av EU:s riktade sanktioner och uppmanar med kraft FN:s säkerhetsråd att införa egna riktade sanktioner, bland annat reseförbud och frysning av tillgångar, mot personer som är ansvariga för pågående allvarliga människorättskränkningar i Burundi. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att skyndsamt utarbeta en utvidgad förteckning med namnen på dem som är ansvariga för att ha planerat, organiserat och verkställt människorättskränkningar, i syfte att lägga dem till förteckningen över burundiska företrädare som redan omfattas av EU-sanktioner.

19.

Europaparlamentet beklagar djupt att Burundi inte vidtagit några åtgärder för åter ansluta sig till Romstadgan. Parlamentet uppmanar med kraft den burundiska regeringen att omedelbart inleda ett sådant förfarande. Parlamentet uppmanar EU att stödja alla ansträngningar som Internationella brottmålsdomstolen gör för att utreda de brott som begåtts i Burundi och ställa förövarna inför rätta.

20.

Europaparlamentet beklagar den fortsatta underfinansieringen i samband med den burundiska flyktingkrisen, som allvarligt påverkar flyktingarnas säkerhet och välbefinnande. Parlamentet uppmanar världssamfundet och humanitära organisationer att öka biståndet till alla som för närvarande är flyktingar eller fördrivna på grund av konflikten. Parlamentet uppmanar med kraft EU och dess medlemsstater att i enlighet med rekommendationen från FN:s undersökningskommission för Burundi bevilja asylsökande från Burundi flyktingstatus och att noga följa situationen i Burundi med anledning av 2020 års val.

21.

Europaparlamentet uttrycker djup oro över rapporterna om ökat tryck på burundiska flyktingar att återvända hem inför 2020 års val. Parlamentet uppmanar regeringarna i regionen att se till att flyktingarnas återvändande är frivilligt, baseras på välgrundade beslut och äger rum under säkra och värdiga former. Parlamentet erinrar om att UNHCR anser att villkoren för ett säkert, värdigt och frivilligt återvändande inte är uppfyllda.

22.

Europaparlamentet uppmanar Burundis regering att låta politiska motståndare i exil återvända och bedriva kampanjer fritt och utan hot, gripanden eller våld och att låta externa observatörer övervaka både valförberedelserna och röstnings- och rösträkningsförfarandena.

23.

Europaparlamentet upprepar att en inkluderande politisk dialog med internationell medling och i enlighet med Arushaavtalet och Burundis konstitution kvarstår som den enda vägen till en varaktig fred i Burundi. Parlamentet uppmanar därför Östafrikanska gemenskapen att, som den främsta sammankallande parten i den inter-burundiska dialogen, vidta lämpliga åtgärder för att bestämt och utan dröjsmål få med den burundiska regeringen i en inkluderande dialog om en fredlig och varaktig lösning på den nuvarande krisen.

24.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Burundis president, talmannen i Burundis parlament, den gemensamma AVS-EU-församlingen samt Afrikanska unionen och dess institutioner.

(1) EUT C 265, 11.8.2017, s. 137.

(2) EUT C 399, 24.11.2017, s. 190.

(3) EUT C 242, 10.7.2018, s. 10.

(4) EUT C 334, 19.9.2018, s. 146.

(5) Antagna texter, P8_TA(2018)0305.

(6) EUT L 257, 2.10.2015, s. 1.

(7) EUT L 257, 2.10.2015, s. 37.

(8) EUT L 264, 30.9.2016, s. 29.

(9) EUT L 272, 25.10.2019, s. 147.

(10) EUT L 73, 18.3.2016, s. 90.

7.7.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/83

P9_TA(2020)0012

Nigeria, särskilt den senaste tidens terroristattacker

Europaparlamentets resolution av den 16 januari 2020 om Nigeria, särskilt den senaste tidens terroristattacker (2020/2503(RSP))

(2021/C 270/08)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av sina tidigare resolutioner om Nigeria, varav den senaste antogs den 18 januari 2018 (1),

—	med beaktande av uttalandet om Nigeria av den 24 december 2019 från talespersonen för FN:s generalsekreterare,

—	med beaktande av rapporten av den 25 november 2019 från FN:s särskilda sändebud för främjande av religions- och trosfrihet utanför Europeiska unionen,

—	med beaktande av uttalandet av den 2 september 2019 från FN:s särskilda rapportör om utomrättsliga, summariska eller godtyckliga avrättningar vid avslutningen av hennes besök i Nigeria,

—	med beaktande av pressmeddelandet av den 31 juli 2019 från FN:s säkerhetsråd om terrorism i nordöstra Nigeria,

—	med beaktande av uttalandet av den 29 juli 2018 från talespersonen för den höga representanten/vice ordföranden om Boko Harams terroristattentat i Borno i nordöstra Nigeria,

—	med beaktande av Human Rights Watch världsrapport 2019 om Nigeria,

—	med beaktande av de avslutande kommentarerna om Nigeria från FN:s kommitté för de mänskliga rättigheterna, i avsaknad av dess andra periodiska rapport, av den 29 augusti 2019,

—	med beaktande av FN:s förklaring om avskaffande av alla slag av intolerans och diskriminering på grundval av religion och tro,

—	med beaktande av EU:s riktlinjer från 2013 för främjande och skydd av religions- och trosfriheten,

—	med beaktande av att Europaparlamentets Sacharovpris för tankefrihet år 2005 gick till människorättsförsvararen Hauwa Ibrahim,

—	med beaktande av rapporten Global Terrorism Index 2019,

—

med beaktande av skrivelsen om restriktionerna för humanitära insatser i nordöstra Nigeria från ordföranden för utskottet för utveckling till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och till kommissionens ledamot med ansvar för krishantering,

—	med beaktande av Förbundsrepubliken Nigerias konstitution, i synnerhet bestämmelserna i kapitel IV om skydd för religionsfriheten och rätten till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet,

—	med beaktande av FN-konventionen om barnets rättigheter från 1989, som ratificerades av Nigeria i april 1991,

—	med beaktande av FN:s konvention från 1979 om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor,

—	med beaktande av Cotonouavtalet,

—	med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna,

—	med beaktande av artiklarna 144.5 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

Säkerhetssituationen i Nigeria har försämrats avsevärt under de senaste åren och utgör ett allvarligt hot mot den regionala och internationella säkerheten. Kränkningar av de mänskliga rättigheterna och massmord är vanligt förekommande, särskilt i den nordöstra delen av landet. Över 36 000 personer har dödats av Boko Haram-upproret i Nigeria sedan 2009.

Landet är nu inne på sitt tionde år av en regionaliserad väpnad konflikt. Framför allt våldsbejakande extremism och terroristaktiviteter ökar i omfattning, med jihadistgrupper som Boko Haram och Islamiska staten i västra Afrika (ISWAP), som växer i makt och inflytande. Boko Haram har attackerat Nigerias polis och militär, politiker, skolor, religiösa byggnader, offentliga institutioner och civila allt mer regelbundet sedan 2009. De allra flesta av offren är muslimer.

C.	Nigeria ligger på tredje plats av 163 länder på det globala terrorismindexet, efter Irak och Afghanistan, vilket gör att landet kommer på tredje plats i förteckningen över de länder som är värst drabbade av terrorism.

D.	Säkerhetssituationen har förvärrats genom en upptrappning av det religiösa och etniska våldet i vissa delar av landet, bland annat med konflikten i jordbruksområdena i landets centrala region Middle Belt, där jordbrukare och nomadherdar strider om mark- och vattenresurserna.

E.	Man tror att ISWAP för närvarande håller dussintals personer som fångar, däribland kristna ledare, personer ur säkerhetsstyrkor och biståndsarbetare.

Nigerias befolkning är den största i Afrika, och den är nästan jämnt fördelad mellan muslimer och kristna. Landet hyser det största kristna samfundet i området, med nästan 30 miljoner kristna som lever i norra Nigeria. Den historiska rivaliteten mellan den övervägande muslimska norra delen och de kristna i söder har dramatiskt intensifierats med den radikala islamismens utbredning.

G.	I en video som släpptes den 26 december 2019 tog ISWAP på sig ansvaret för dödandet av elva människor. Gruppen hävdade att alla avrättade var kristna, och att attacken var en vedergällning för mordet på IS-ledaren Abu Bakr al-Baghdadi i Syrien.

Dessa avrättningar är en del av en större omgång terroristhandlingar, bland annat attacken den 24 december 2019 mot en kristen by nära Chibok, som ledde till att sju bybor dödades och att en tonårsflicka kidnappades, dödandet av tre civila utanför Biu den 23 december 2019 och dödandet av sju civila i Nganzai den 22 december 2019.

Enligt Humanitarian Aid Relief Trust har över 6 000 kristna mördats sedan 2015 av jihadistgrupper, eller avlidit till följd av de militanta fulani-rebellernas strategi med en slogan som lyder ”your land or your blood”. I shariastaterna utsätts kristna för ständig diskriminering och betraktas ofta som andra klassens medborgare.

President Muhammadu Buhari har visserligen fördömt morden och uppmanat befolkningen att inte låta sig splittras efter religionstillhörighet, men attackerna har genomförts helt ostraffat och förövarna ställs sällan till svars. En rapport från Amnesty International har visat att de nigerianska säkerhetsstyrkorna gjort sig skyldiga till avsiktlig försummelse i samband med de dödliga attackerna mot jordbrukarsamhällen.

Human Rights Watch har rapporterat att den nigerianska militären har gripit över 3 600 barn, varav hälften är flickor, misstänkta för inblandning i islamistiska och icke-statliga väpnade grupper, ofta på grundval av få eller inga bevis. Många av dem som gripits har utsatts för övergrepp, bland annat sexuellt våld, och har dött i fångenskap, av sjukdomar, svält, uttorkning eller skottskador. Militären har systematiskt nekat tillträde till förvarsanläggningarna när någon velat kontrollera förhållandena för de gripna barnen.

L.	Situationen för flickor och kvinnor i Nigeria är särskilt problematisk på grund av omfattande diskriminering, begränsad tillgång till hälso- och sjukvård och utbildning, utbredd kvinnlig könsstympning och barnäktenskap.

Internationella brottmålsdomstolen (ICC) har sagt att det finns skälig orsak att anta att Boko Haram och de nigerianska säkerhetsstyrkorna i Nigeria gjort sig skyldiga till det som kallas brott mot mänskligheten enligt artikel 7 i Romstadgan, även i form av mord och förföljelse. I sin rapport om preliminära undersökningar från 2019 drar ICC slutsatsen att de nigerianska myndigheterna visserligen vidtagit vissa åtgärder för att fastställa de påstådda gärningsmännens straffrättsliga ansvar, men att de utrednings- eller domstolsåtgärder som hittills vidtagits avseende medlemmar i Boko Haram och NSF verkar ha varit begränsade, såväl i omfattning som i djup.

N.	Sedan 2015 har regeringen kritiserats för sin otillräckliga hantering av det islamska upproret runtom i landet. Nigerias militär och polis står inför ett stort antal säkerhetshot och verkar överbelastade och oförmögna att hantera alla säkerhetskriser som sker samtidigt.

Den multinationella gemensamma insatsstyrkan har fördrivit terroristgrupper från många områden som de kontrollerat sedan insatsstyrkan inrättades 2015, även om regionen fortfarande är mycket instabil. Nyligen genomfördes ett tillbakadragande av 1 200 tchadiska soldater, vilket sammanföll med en kraftig upptrappning av våldet i nordöstra regionen, och detta ledde till oro bland befolkningen. Hundratals nigerianska civila som bodde i närheten flydde från området av rädsla för nya attacker från jihadisterna efter detta tillbakadragande.

EU, Förbundsrepubliken Tyskland och Västafrikanska staters ekonomiska gemenskap (Ecowas) inledde i oktober 2019 ett projekt för att bygga upp struktur och insatser för fred och säkerhet. Syftet med projektet är att stärka Ecowas mekanismer och kapacitet för att hantera konflikter och stödja områdena i Västafrika när konflikterna upphört.

Situationen i Nigeria har orsakat en aldrig tidigare skådad humanitär kris och lett till att över två miljoner människor fördrivits i de nordöstra delarna av landet, enligt FN:s kontor för samordning av humanitära frågor (Ocha). Enligt Human Rights Watch kan inte de flesta internt fördrivna personer utöva sin grundläggande rätt till mat, boende, utbildning, hälso- och sjukvård, skydd mot skada eller rätten till fri rörlighet. EU har anslagit 28,3 miljoner EUR för att stödja humanitärt bistånd i landet. Men behoven av humanitärt bistånd är långt ifrån tillgodosedda genom de medel som finns tillgängliga.

R.	Enligt ett avsnitt i Human Rights Watch World Report 2019 om Nigeria återvände över 35 000 internflyktingar till landets nordöstra delar under 2018, trots säkerhetsproblem och brist på grundläggande förnödenheter, inklusive mat och tak över huvudet.

S.	Nästan hälften av den nigerianska befolkningen lever i extrem fattigdom. Det beräknas att över sju miljoner nigerianer är i akut behov av livräddande bistånd.

T.	Tusentals nigerianer riskerar sina liv på migrationsvägarna till EU, i hopp om bättre levnadsförhållanden ur ekonomisk, social och säkerhetsmässig synvinkel.

Det humanitära utrymmet i landet har krympt, med kidnappningar och dödande av flera biståndsarbetare. Åtta biståndsarbetare dödades 2019, och sammanlagt har 26 biståndsarbetare mist livet i konflikten sedan 2011. Säkerhetsrisker hindrar ofta tillhandahållandet av bistånd, och har lett till att många humanitära organisationer har lämnat landet.

Dessutom har regeringen stängt av ett antal internationella biståndsorgan och välgörenhetsorganisationer, med motiveringen att de agerat som penningtvättare för islamistiska grupper. I september 2019 begärde Nigerias armé att man omedelbart och utan förvarning skulle stänga Action Against Hunger och Mercy Corps, vilket gjorde att 400 000 personer ställdes utan tillgång till bistånd.

W.	Enligt artikel 8 i Cotonouavtalet ska EU föra en regelbunden politisk dialog med Nigeria om mänskliga rättigheter och demokratiska principer, inklusive frågor som diskriminering på grund av etnisk tillhörighet, religiös övertygelse eller ras.

Europaparlamentet beklagar de terroristattacker som har ägt rum i landet. Parlamentet upprepar sin oro över den utdragna krisen i Nigeria och det instabila säkerhetsläget i nordöst, och fördömer starkt de upprepade kränkningarna av mänskliga rättigheter och internationell och humanitär rätt, oavsett om de baseras på religion eller etnicitet.

Europaparlamentet fördömer särskilt den senaste tidens ökande våld mot etniska och religiösa samfund, och att våldet medvetet riktas mot religiösa institutioner och troende.

Europaparlamentet uttrycker sitt deltagande med offrens familjer och sin solidaritet med det nigerianska folket, som har drabbats av terrorismens konsekvenser i regionen under mer än ett decennium.

Europaparlamentet uppmanar med kraft de nigerianska myndigheterna att garantera respekt för de mänskliga rättigheterna i landet och att skydda civilbefolkningen från terrorism och våld. Parlamentet insisterar på att sådana insatser måste genomföras i full överensstämmelse med respekt för mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen, i enlighet med landets internationella åtaganden.

Europaparlamentet ser alla former av folkmord eller etnisk rensning som barbariska och som brott mot mänskligheten. Parlamentet uppmanar med kraft Nigerias regering att ta itu med våldets bakomliggande orsaker genom att tillförsäkra alla medborgare lika rättigheter och en lagstiftning utan diskriminering. Parlamentet insisterar i detta avseende på behovet av att ytterligare främja interreligiös dialog och fredlig samexistens mellan medborgarna, oavsett deras religion, och få alla relevanta aktörer att medverka, inbegripet det nigerianska interreligiösa rådet.

Europaparlamentet påminner om att kvinnor och barn är de som är mest utsatta för följderna av konflikter, terrorism och våld i landet. Parlamentet beklagar djupt att barn allt oftare rekryteras av terroristgrupper och används som barnsoldater eller självmordsbombare.

Europaparlamentet är djupt oroat över rapporterna om misshandel och övergrepp mot barn som hålls i förvar i militära anläggningar. Parlamentet uppmanar de nigerianska myndigheterna att ge FN tillträde till landets militära förvarsanläggningar och underteckna ett formellt överlämningsprotokoll för att barn som gripits av militären snabbt ska kunna överföras till lämpliga barnavårdsmyndigheter, och att se till att frihetsberövandet av barn i militära förvarsanläggningar upphör. Parlamentet anser att insatserna mot terrorism samt rättsväsendet och den brottsbekämpande verksamheten bör skräddarsys för att skydda rättigheterna hos de mest utsatta befolkningsgrupperna, inbegripet barn.

Europaparlamentet påminner de nigerianska myndigheterna om deras skyldighet att skydda barns rättigheter och att ge skydd och omsorg till dem som drabbats av terrorism eller strider, bland annat genom att säkerställa deras tillgång till utbildning. Parlamentet påminner vidare om att utbildning och ekonomiska möjligheter är kraftfulla verktyg mot radikalisering, och uppmanar internationella partner att stödja tillhandahållande av högkvalitativ utbildning som en del av en strategi mot terrorism i regionen.

Europaparlamentet är djupt oroat över att nigerianska kvinnor fortsätter att utsättas för diskriminering, sexuella övergrepp och våldtäkt. Parlamentet uppmanar med kraft Nigeria att fullt ut tillämpa FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, och vädjar om ökat stöd till offren för det utbredda sexuella och könsrelaterade våldet, inklusive psykologiskt stöd.

10.

Europaparlamentet betonar att kampen mot straffrihet är grundläggande för landets stabilitet och uppbyggnaden av varaktig fred. Parlamentet uppmanar därför de nigerianska myndigheterna att genomföra omedelbara, grundliga och insynsvänliga utredningar för att ställa förövarna inför rätta och utkräva ansvar av dem. Parlamentet uppmanar dessutom till åtgärder för att förbättra kapaciteten och oberoendet inom Nigerias rättsväsende, som ett sätt att främja en efektiv användning av straffrätten för att bekämpa våld, terrorism och korruption.

11.

Europaparlamentet beklagar djupt att det inte längre görs några framsteg i kampen mot Boko Haram och ISWAP, och att självmordsattackerna och de direkta angreppen mot militära positioner blivit allt vanligare och allvarligare. Europaparlamentet påminner om att omvalet av Nigerias president Buhari 2019 grundades på hans löfte att motverka den våldsbejakande terrorism som förespråkas av Boko Haram och andra terrorgrupper, och uppmanar med kraft presidenten att förverkliga sina kampanjlöften.

12.

Europaparlamentet stöder målen för det projekt för att bygga upp freds- och säkerhetsstrukturer som leds av EU och Ecowas. Parlamentet önskar ett starkt stöd från medlemsstaterna när det gäller att bidra till kapacitetsuppbyggnad och konfliktlösning i Västafrika.

13.

Europaparlamentet bekräftar sitt stöd till den regionala multinationella gemensamma insatsstyrkan, och lovordar dess insatser för att effektivt bekämpa terrorismen och återställa stabiliteten i området kring Tchadsjön. Parlamentet påminner om att terrorismen inte känner några gränser, och uppmanar länderna i regionen att fortsätta att samordna sina insatser för att göra hela regionen säker.

14.

Europaparlamentet uppmuntrar ytterligare reformer av säkerhetssektorn i Nigeria för att stärka de nationella och regionala aktörernas kapacitet i kampen mot terrorismen. Parlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten och medlemsstaterna att fortsätta med tekniskt bistånd från EU på detta område.

15.

Europaparlamentet varnar för att konflikten mellan jordbrukare och herdar kan utnyttjas som ett medel att sprida religiöst hat. Parlamentet uppmanar den nigerianska regeringen att genomföra den nationella boskapsomställningsplanen, som syftar till att skydda både jordbrukarnas och de nomadiserande boskapsskötarnas intressen. Parlamentet anser att ytterligare åtgärder är nödvändiga, såsom att stärka mekanismerna för medling i konflikter, konfliktlösning, försoning och fredsbyggande.

16.

Europaparlamentet betonar att det finns ett samband mellan utveckling, demokrati, mänskliga rättigheter, goda styrelseformer och säkerhet i landet. Parlamentet anser att enbart militära insatser inte räcker för att effektivt bekämpa terrorism. Parlamentet uppmanar Nigerias regering att ta fram en övergripande strategi som tar itu med de bakomliggande orsakerna till terrorism, med fokus på en förebyggande strategi som syftar till att undanröja terroristideologiernas dragningskraft, förhindra möjligheterna till rekrytering och radikalisering och strypa deras finansiering samt stödja och finansiera samhällsbaserade program för organisationer i det civila samhället.

17.

Europaparlamentet uppmanar EU, Afrikanska unionen och det internationella samfundet att öka sina insatser för att stödja kampen mot terrorism i Nigeria, och fortsätta med politiskt och säkerhetsmässigt bistånd i landet samt hela regionen.

18.

Europaparlamentet är djupt oroat över hur säkerhetssituationen i landet påverkar det humanitära biståndet och utvecklingsbiståndet. Parlamentet uppmanar EU att fortsätta sina humanitära insatser och utvecklingsinsatser i Nigeria, men även i hela regionen som helhet. Parlamentet välkomnar de ytterligare 50 miljoner EUR som utlovats av EU under 2019 för att stödja Nigerias återhämtning och motståndskraft.

19.

Europaparlamentet är medvetet om det tryck som Nigeria och grannländerna utsätts för genom regionala tvångsförflyttningar av befolkningen. Parlamentet efterlyser ökat stöd och givarsamordning för den fördrivna befolkningen i Nigeria, inbegripet ytterligare ekonomiska resurser från det internationella samfundet. Parlamentet påminner om att användningen av utvecklingsfonder inte bör styras över från fondernas ursprungliga mål som är att utrota fattigdomen i alla dess former.

20.

Europaparlamentet fördömer alla attacker mot personer som arbetar med humanitär hjälp eller bistånd, och vädjar om åtgärder för att garantera biståndsarbetarnas trygghet och en säker miljö för de humanitära organisationerna, så att de kan utföra sitt grundläggande arbete.

21.

Europaparlamentet är ytterst oroat över de snabba och allt mer tydliga klimatförändringarna och konsekvenserna för människors liv och försörjning, särskilt i den centrala regionen Middle Belt. Parlamentet upprepar att man måste finna långsiktiga lösningar för att skydda naturresurserna och säkra tillgången till dem. Parlamentet påminner om att hanteringen av klimatkrisen är en avgörande faktor för att säkra ekonomisk stabilitet och fred i regionen.

22.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska utrikestjänsten, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Nigerias parlament och regering, Afrikanska unionen, den gemensamma parlamentariska församlingen AVS-EU och Panafrikanska parlamentet.

(1) EUT C 458, 19.12.2018, s. 43.

7.7.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/94

P9_TA(2020)0015

COP15 för konventionen om biologisk mångfald – (Kunming 2020)

Europaparlamentets resolution av den 16 januari 2020 om det 15:e mötet i partskonferensen (COP15) för konventionen om biologisk mångfald (2019/2824(RSP))

(2021/C 270/11)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av halvtidsöversynen av EU:s strategi för biologisk mångfald och sin resolution av den 2 februari 2016 om halvtidsöversyn av strategin för biologisk mångfald (1),

—	med beaktande av sin resolution av den 15 november 2017 om en handlingsplan för naturen, människorna och näringslivet (2),

—	med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2018 om det 14:e mötet i partskonferensen för konventionen om biologisk mångfald (COP14) (3),

—

med beaktande av kommissionens rapport av den 20 maj 2015Tillståndet för naturen i Europeiska unionen: Rapport om tillstånd och trender för naturtyper och arter som omfattas av fågel- och habitatdirektiven under perioden 2007–2012 i enlighet med kraven i artikel 17 i habitatdirektivet och artikel 12 i fågeldirektivet (COM(2015)0219),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG av den 17 juni 2008 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på havsmiljöpolitikens område (4) (ramdirektivet om en marin strategi),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (5) (ramdirektivet för vatten),

—	med beaktande av rapporten från den mellanstatliga plattformen för biologisk mångfald och ekosystemtjänster (IPBES) av den 31 maj 2019 om den globala bedömningen av biologisk mångfald och ekosystemtjänster,

—	med beaktande av rödlistan för hotade arter från Internationella unionen för naturskydd och vård av naturresurserna,

—	med beaktande av stadgan om biologisk mångfald, som antogs i Metz den 6 maj 2019,

—	med beaktande av FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling och målen för hållbar utveckling samt kommissionens diskussionsunderlag av den 30 januari 2019Mot ett hållbart EU 2030 (COM(2019)0022),

—

med beaktande av de särskilda rapporterna från Mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC) om klimatförändringar, ökenspridning, markförsämring, hållbar markförvaltning, livsmedelstrygghet och flöden av växthusgaser i landbaserade ekosystem, dess särskilda rapport av den 25 september 2019 om havet och kryosfären i ett förändrat klimat, dess särskilda rapport om global uppvärmning på 1,5 oC, dess femte utvärderingsrapport (AR5) och dess sammanfattande rapport från september 2018,

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 23 juli 2019Intensifiera EU:s insatser för att skydda och återställa världens skogar (COM(2019)0352) och kommissionens meddelande av den 20 september 2013En ny EU-skogsstrategi: för skogarna och den skogsbaserade sektorn (COM(2013)0659),

—	med beaktande av 2019 års rapport från FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation The State of the World’s Biodiversity for Food and Agriculture (situationen för den biologiska mångfalden i världen på området för livsmedel och jordbruk),

—	med beaktande av uttalandet i New York den 15 oktober 2019 från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter inför FN:s generalförsamlings tredje utskott,

—	med beaktande av Beijing Call for Biodiversity Conservation and Climate Change (uppmaningen från Peking om bevarande av den biologiska mångfalden och om klimatförändringarna) av den 6 november 2019,

—	med beaktande av Europeiska miljöbyråns rapport av den 4 december 2019 The European environment – state and outlook 2020 (Europas miljö – tillstånd och utblick 2020) (SOER 2020),

—	med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet,

—	med beaktande av artikel 132.2 i arbetsordningen,

—	med beaktande av frågorna till kommissionen och rådet om COP15 för konventionen om biologisk mångfald i Kunming, Kina 2020 (O-000044/2019 och O-000043/2019), och av följande skäl:

Uppdragsbeskrivningen i den strategiska planen för biologisk mångfald 2011–2020 är att vidta effektiva och brådskande åtgärder för att stoppa förlusten av biologisk mångfald i syfte att se till att ekosystemen senast 2020 är motståndskraftiga och fortsätter att tillhandahålla väsentliga tjänster för att säkerställa och bevara planetens mångfald av liv och bidra till människors välfärd och utrotning av fattigdomen.

Den vision för biologisk mångfald för 2050 (2050-visionen) som antogs inom ramen för konventionen om biologisk mångfald (mångfaldskonventionen) – att leva i harmoni med naturen – går ut på att den biologiska mångfalden senast 2050 ska värdesättas, bevaras och återställas samt användas på ett klokt sätt, så att ekosystemtjänster kan upprätthållas, en frisk planet kan understödjas och den nytta som är nödvändig för alla människor och för framtida generationer kan tillhandahållas.

2050-visionen i mångfaldskonventionen stöds av fem övergripande mål som också utgör ramen för Aichimålen för biologisk mångfald för 2020: a) att ta itu med de underliggande orsakerna till att biologisk mångfald går förlorad genom att integrera biologisk mångfald i alla förvaltnings- och samhällsfrågor, b) att minska det direkta trycket på den biologiska mångfalden och främja en hållbar användning, c) att förbättra tillståndet för den biologiska mångfalden genom att skydda ekosystem, arter och genetisk mångfald, d) att öka den nytta som biologisk mångfald och ekosystemtjänster ger alla människor, och e) att stärka genomförandet genom delaktighetsbaserad planering, kunskapshantering och kapacitetsuppbyggnad.

Såsom framhålls i IPBES rapport om den globala bedömningen av biologisk mångfald och ekosystemtjänster kommer den nuvarande negativa trenden för den biologiska mångfalden och ekosystemen att undergräva framstegen i riktning mot att uppnå 80 procent av de utvärderade riktmärkena inom målen för hållbar utveckling som rör fattigdom, hunger, hälsa, vatten, städer, klimat, hav och mark. Ursprungsbefolkningarna och många av världens fattigaste samhällen är de som förväntas drabbas först och hårdast. Förlusten och försämringen av den biologiska mångfalden måste därför betraktas inte bara som en miljöfråga, utan även som en utvecklingsmässig, ekonomisk, social och moralisk fråga.

E.	Den massiva användningen av bredverkande systemiska herbicider såsom glyfosat bär ett direkt ansvar för stora förluster av biologisk mångfald.

F.	Enligt IPCC och IPBES finns det inga bestående lösningar för att komma till rätta med klimatförändringarna utan ett större genomförande av konsekventa och effektiva naturbaserade lösningar.

G.	Klimatförändringarna erkänns som den viktigaste direkta orsaken till den kraftiga ökningen av extrema väderfenomen som orsakar naturkatastrofer världen över, bland annat skogsbränder.

H.	Nagoyaprotokollet om tillträde och fördelning av nytta erbjuder en transparent rättslig ram för en rimlig och rättvis fördelning av den nytta som uppstår vid användningen av genetiska resurser och tillhörande traditionell kunskap.

I.	EU:s strategi för biologisk mångfald fram till 2020 syftar till att stoppa förlusten av biologisk mångfald och ekosystemtjänster i EU och bidra till att stoppa förlusten av biologisk mångfald på global nivå senast 2020.

J.	EU och medlemsstaterna har antagit Agenda 2030 för hållbar utveckling och dess 17 mål för hållbar utveckling, och är fast beslutna att uppnå målen.

K.	Europeiska kommissionen 2019–2024 uppger i sina politiska riktlinjer att den har som ambition att EU ska samarbeta med sina globala partner för att minska förlusten av den biologiska mångfalden inom de närmaste fem åren.

L.	Skogarna är oumbärliga för den globala självförsörjningen – trots att de endast täcker 30 procent av jordens yta, står de för 80 procent av den biologiska mångfalden.

Livsmiljöer och arter hotas av klimatförändringarna, vilket framgår av att merparten av Stora barriärrevet i Australien har dött, och av extrema väderfenomen såsom de stora skogsbränderna i Australien, som har dödat mer än en miljard djur. Naturskydd och ett stopp för förlusten av biologisk mångfald är nödvändigt för att begränsa och anpassa sig till klimatförändringarna.

N.	Fyra av nio planetära gränser, enligt den definition som gjorts av Stockholm Resilience Centre, har redan passerats.

Allmänna kommentarer

Europaparlamentet noterar med oro att IPBES rapport om den globala bedömningen av biologisk mångfald och ekosystemtjänster tydligt understryker omfattningen av den ekologiska krisen och behovet av brådskande och samordnade insatser för att främja omvälvande förändringar, eftersom naturen i hela världen förstörs i en takt som saknar motstycke i mänsklighetens historia, arter dör ut i en allt högre takt och omkring en miljon djur- och växtarter hotas av utrotning, något som har allvarliga konsekvenser för människor runtom i världen och kommer att påverka livet för framtida generationer.

Europaparlamentet är djupt oroat över de ytterligare påfrestningar på den biologiska mångfalden som orsakas av klimatförändringarna på land, som beskrivs i IPCC:s särskilda rapport av den 8 augusti 2019. Parlamentet är också djupt oroat över minskningen av de marina däggdjuren och övriga fiskbestånd samt korallrevens dramatiska försvinnande, som dokumenteras i IPCC:s särskilda rapport av den 24 september 2019. Mer än 99 procent av korallreven väntas försvinna vid ett scenario med 2 oC, enligt IPCC:s särskilda rapport om global uppvärmning på 1,5 oC.

Europaparlamentet uttrycker djup oro efter offentliggörandet av IPCC:s rapport om havet och kryosfären i ett förändrat klimat, där klimatförändringarna erkänns som en av de viktigaste direkta orsakerna till förlusten av den biologiska mångfalden och där det framhålls att klimatförändringarnas negativa effekter på naturen och den biologiska mångfalden, ekosystemstjänsterna, haven samt livsmedelstryggheten beräknas bli allt större under de kommande årtiondena. Parlamentet understryker IPCC:s varning att havens och de marina ekosystemens hälsa just nu påverkas av den globala uppvärmningen, föroreningar, överexploatering av den marina biologiska mångfalden, stigande havsnivåer, försurning, försämrad syresättning, marina värmeböljor, den aldrig tidigare skådade smältningen av glaciärerna och havsisarna, kusterosion och mer frekventa naturkatastrofer, som påverkar de marina och kustnära ekosystemen genom att ändra hur de fungerar och påskynda minskningen av de marina däggdjuren och fiskbeståndet samt leder till korallrevens och mangroveskogarnas dramatiska försvinnande. Parlamentet påminner om att havet är en del av lösningen när det gäller att begränsa klimatförändringarnas effekter och anpassa sig till dem. Parlamentet uppmanar därför EU att göra havet till en av sina prioriteringar i sin strategi för biologisk mångfald och uppmanar alla parter i mångfaldskonventionen (nedan kallade parterna) att erkänna havet som en allmän nyttighet för mänskligheten, i syfte att utveckla en ny strategi som prioriterar individuellt och kollektivt ansvar långt före de traditionella principerna om frihet och äganderätt till havet för att säkerställa att det bevaras.

Europaparlamentet anser att vi står inför ett miljönödläge, som kräver betydande insatser både på EU-nivå och globalt. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra naturskydd och återställande av naturen till en topprioritering i den europeiska gröna given, vid sidan om klimatförändringarna.

Europaparlamentet uttrycker sin oro över att Aichimålen för biologisk mångfald för 2020 inte kommer att nås om den nuvarande negativa trenden för den biologiska mångfalden håller i sig, och uppmanar återigen alla parter att skyndsamt intensifiera sina ansträngningar. Parlamentet beklagar att EU inte är på rätt väg för att uppnå sitt överordnade mål att stoppa förlusten av den biologiska mångfalden och förstöringen av ekosystem senast 2020. Parlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen och medlemsstaterna att förbinda sig att göra omedelbara, betydande och ytterligare obligatoriska ansträngningar för att bevara och återställa den biologiska mångfalden i syfte att uppnå de globala målen och EU:s mål och bidra till uppnåendet av Aichimålen.

Europaparlamentet påminner om att biologisk mångfald och sunda ekosystem, inbegripet i haven, som absorberar mer än 25 procent av koldioxidutsläppen och är den främsta källan till syre, är avgörande för att uppnå målen i Parisavtalet och stärka EU:s klimatresiliens och förmåga att anpassa sig till klimatförändringarna. Parlamentet beklagar att endast sju procent av haven är formellt skyddade. Parlamentet påminner om vikten av att utveckla och genomföra naturbaserade lösningar för att bevara den biologiska mångfalden och samtidigt begränsa och anpassa sig till klimatförändringarna, särskilt för koldioxidupptag. Parlamentet efterlyser därför ökad samstämdhet och synergi mellan de tre Riokonventionerna (6) och att de ska vara bättre anpassade till FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa full integrering av biologisk mångfald i sin klimatpolitik.

Europaparlamentet välkomnar Beijing Call for Biodiversity Conservation and Climate Change (uppmaningen från Peking om bevarande av den biologiska mångfalden och om klimatförändringarna) av den 6 november 2019.

Europaparlamentet betonar att avvägningar mellan att skydda klimatet och att skydda den biologiska mångfalden alltid bör undvikas, särskilt i bioekonomisektorn, som kan spela en central roll i omställningen till en klimatneutral ekonomi under förutsättning att den inte skadar kvaliteten på ekosystemen. Parlamentet uttrycker oro över att sådana avvägningar inte har behandlats tillräckligt i den senaste tidens politiska diskussioner. Parlamentet uppmanar kommissionen och alla aktörer att ta fram en sammanhängande strategi för att skapa en verkligt hållbar bioekonomi som bygger på naturskydd och andra ekosystembaserade lösningar, eftersom en sådan strategi ger de bästa resultaten för både klimatet och den biologiska mångfalden.

Europaparlamentet påminner om att biologisk mångfald är en förutsättning för produktion av livsmedel, bränsle och läkemedel. Biologisk mångfald och en hälsosam naturlig miljö är också något som är viktigt för ekonomisk utveckling på lång sikt.

10.

Europaparlamentet välkomnar de åtaganden som Ursula von der Leyen gör i de politiska riktlinjerna för Europeiska kommissionen 2019–2024 och i sin uppdragsbeskrivning av den 10 september 2019 till kommissionsledamoten med ansvar för miljö och hav om att – inom den nya kommissionens första 100 dagar – lägga fram en ambitiös strategi för biologisk mångfald för 2030 som en del av den europeiska gröna given, och hennes avsikt att EU ska leda världen vid 2020 års partskonferens för mångfaldskonventionen, såsom man gjorde vid klimatkonferensen i Paris 2015. Parlamentet insisterar på att den nya kommissionen prioriterar denna fråga högt och att EU stimulerar den globala ambitionen om biologisk mångfald inför COP15. Parlamentet uppmanar kommissionen, mot bakgrund av den globala krisen för den biologiska mångfalden som lyfts fram i den senaste IPBES-rapporten, att tillämpa en ny strategi bort från frivilliga åtaganden och föreslå en ambitiös och inkluderande strategi för biologisk mångfald fram till 2030 som fastställer rättsligt bindande mål för EU och dess medlemsstater, inklusive specifika mål för att uppnå minst 30 % skyddade land- och havsområden och återställa minst 30 % av de skadade ekosystemen på EU-nivå senast 2030.

11.

Europaparlamentet anser att man i denna nya strategi bör ägna särskild uppmärksamhet åt återställandet av ekosystem, livsmiljöer och arter, särskilt genom forskning och innovation för att främja spridningen av naturbaserade ekonomier i alla sektorer, vilka är avgörande för att nå målen för biologisk mångfald.

12.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att anmoda COP15 att anta föreskrifter om framtidsspaning, teknikbedömning och övervakning av utvecklingen av ny teknik, också utgående från syntetisk biologi.

13.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att anmoda COP15 dels att anta ett världsomfattande moratorium för utsättande i naturen, också i samband med fältförsök, av organismer som modifierats med hjälp av teknik för genetisk drift, för att inte dessa nya former av teknik ska komma ut i naturen på ett alltför tidigt stadium, dels att upprätthålla såväl försiktighetsprincipen vilken fastställs i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt som konventionen om biologisk mångfald.

14.

Europaparlamentet betonar att skyddet och bevarandet av den biologiska mångfalden på global nivå är en stor utmaning och att det är en fråga av strategiskt EU-intresse som bör ägnas största politiska uppmärksamhet. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att aktivt samarbeta med tredjeländerna – särskilt genom sina instrument för yttre åtgärder, såsom instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete (NDICI) – för att främja och fastställa mål för åtgärderna för och styrningen av skyddet, bevarandet och återställandet av den biologiska mångfalden, särskilt när det gäller multilaterala avtal och handelsavtal samt åtgärder mot bristande efterlevnad. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att inkludera bindande och verkställbara kapitel om handel och hållbar utveckling i alla framtida handelsavtal.

15.

Europaparlamentet påminner om sin egen ståndpunkt om att NDICI bör avsätta 45 procent av sina medel till investeringar som bidrar till klimatmål, miljöledning, miljöskydd, biologisk mångfald och bekämpning av ökenspridning.

16.

Europaparlamentet betonar att det behövs en övergripande strategi för flernivåstyrning av skyddet, bevarandet, återställandet och en hållbar användning av biologisk mångfald och ekosystemtjänster. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att fortsätta att engagera sig starkt för en ytterligare stärkning av mångfaldskonventionen, att inta en ledande roll i utarbetandet av ramen för perioden efter 2020, särskilt inför COP15, att göra ett åtagande om biologisk mångfald motsvarande 1,5-gradersmålet i Parisavtalet om klimatförändringar och att öppet redovisa sina visioner och prioriteringar för den globala ramen för biologisk mångfald för perioden efter 2020.

17.

Europaparlamentet påminner om att bevarandet av biologisk mångfald och ekosystem är synergistiskt i sig själv och grundläggande för uppnåendet av målen för hållbar utveckling. Parlamentet betonar behovet av och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att genomföra en effektiv integrering av natur och biologisk mångfald med mål för biologisk mångfald i alla sektorer, omforma den ekonomiska modellen i riktning mot mer hållbarhet för att minska EU:s fotavtryck samt att säkerställa en mer samstämd miljöpolitik i EU:s samtliga interna och externa politikområden, inbegripet inom jordbruk, fiske, förnybar energi, transport, handel och den fleråriga budgetramen för 2021–2027. Parlamentet anser att det behövs ett ökat samarbete mellan alla sektorer för att bättre integrera skyddet, bevarandet och återställandet av den biologiska mångfalden. Parlamentet betonar att varors livscykel, från produktion till konsumtion, bör ägnas särskild uppmärksamhet för att skydda naturresurserna och den biologiska mångfalden och ta hänsyn till de samlade effekterna, inklusive transporten.

18.

Europaparlamentet anser att det är avgörande att ta itu med de viktigaste orsakerna till förlusten av biologisk mångfald med hjälp av ett långsiktigt strategiskt tillvägagångssätt och att snarast identifiera och skydda de mest kritiska och strategiska områdena med stor biologisk mångfald och många ekosystemtjänster samt välbalanserade ekosystem, baserat på ett områdes känslighet, förekomsten av utrotningshotade arter, kunskapsluckor och/eller en effektiv förvaltning liksom förekomsten av vanliga arter som är grundläggande för ekologiska processer samt att begränsa förlusten av biologisk mångfald och de negativa effekterna på ursprungsbefolkningarnas och lokalsamhällenas territorier och försörjningsmöjligheter.

19.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att trycka på för att COP15 ska säkerställa att fritt och informerat förhandssamtycke söks och utverkas från ursprungsbefolkningar och lokalsamhällen innan de utsätts för någon form av teknik som kan påverka deras traditionella kunskaper, innovation, sedvänjor, näringsfång och användning av mark, naturtillgångar och vatten. Parlamentet betonar att detta förutsätter att alla samhällen som kan komma att påverkas får delta innan tekniken tas i praktiskt bruk.

20.

Europaparlamentet upprepar att medlemsstaterna fortsätter att mer eller mindre ignorera återställande inom ramen för Bonn Challenge, trots att detta är så viktigt.

21.

Europaparlamentet betonar att klimatnödläget och konsekvenserna av den massiva förlusten av biologisk mångfald innebär ett allvarligt hot mot de mänskliga rättigheterna. Parlamentet påminner om att de grundläggande mänskliga rättigheterna till liv, hälsa, mat och säkert vatten äventyras om det saknas en hälsosam miljö. Parlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att arbeta för en EU-strategi som ska skydda rätten till en hälsosam miljö, genom att ha ett nära samarbete med tredjeländer och internationella organisationer, såsom FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter (OHCHR), som nyligen inlett en gemensam strategi med FN:s miljöprogram (Unep).

Genomförande av konventionen och den strategiska planen för biologisk mångfald 2011–2020

22.

Europaparlamentet välkomnar det beslut som fattades vid COP14 i Egypten, där parterna bland annat uppmanas att avsevärt påskynda sina ansträngningar för att genomföra den strategiska planen för biologisk mångfald 2011–2020 och att överväga att genomföra nationella bedömningar av biologisk mångfald och ekosystemfunktioner och ekosystemtjänster. Det är ytterst viktigt att öka ansträngningarna för att genomföra den strategiska planen för biologisk mångfald 2011–2020, att fokusera på uppnåendet av Aichimålen för biologisk mångfald och Nagoyaprotokollet för tillträde och fördelning av nytta samt att arbeta för en ambitiös strategisk plan och genomförandemekanism som formellt inbegriper lokala och regionala myndigheter för perioden efter 2020, och med hänsyn till ett scenario för 2050, för att beakta nya utmaningar på området biologisk mångfald i linje med Agenda 2030 i målen för hållbar utveckling.

23.

Europaparlamentet noterar med oro att bedömningar (7) av bevarandestatusen för arter och livsmiljötyper av naturvårdsintresse visar att det i EU endast är 7 procent av de marina arterna och 9 procent av de marina livsmiljötyperna som har en ”gynnsam bevarandestatus”, och att 27 procent av bedömningarna av arter och 66 procent av bedömningarna av livsmiljötyper visar en ”ogynnsam bevarandestatus”. Parlamentet betonar vidare att enligt samma bedömningar har 48 procent av de marina djur- och växtarterna med kända populationstrender stadigt sjunkit under det senaste årtiondet, vilket därmed ökar risken för att övervakade arter utrotas.

Den globala ramen för biologisk mångfald för perioden efter 2020

24.

Europaparlamentet ser positivt på de framsteg som gjordes vid COP14 när det gäller en övergripande och delaktighetsbaserad process för att utarbeta en global ram för biologisk mångfald för perioden efter 2020. Parlamentet stöder stadgan för biologisk mångfald, som antogs vid G7-mötet i Metz.

25.

Europaparlamentet understryker att den globala ramen för biologisk mångfald för perioden efter 2020 måste vara mer ambitiös, inkluderande och fungera bättre. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stärka mångfaldskonventionens genomförandemekanismer, att aktivt verka för utvecklingen av ambitiösa, rättsligt bindande mål, detaljerade tidsplaner, tydliga resultatindikatorer, spårningsinstrument och mekanismer för inbördes granskning eller rapportering baserade på gemensamma standarder – helst i samarbete med lokala och regionala myndigheter – för att säkerställa full transparens och parternas ansvarighet och den övergripande ändamålsenligheten i nästa globala strategiska plan för biologisk mångfald.

26.

Europaparlamentet betonar att det behövs en internationell ram i form av ett globalt rättsligt bindande avtal för att skydda den globala biologiska mångfalden, stoppa dess pågående minskning och återställa alla aspekter av biologisk mångfald. Parlamentet anser att en sådan ram måste bygga på specifika, mätbara, kvantifierbara, ambitiösa, realistiska, sektorsspecifika och tidsbundna mål och fasta åtaganden och inkludera en stärkt nationell strategi för biologisk mångfald och tydligare nationella handlingsplaner samt andra lämpliga instrument, såsom subnationella handlingsplaner, finansiella åtaganden och förbättrade garantier för kapacitetsuppbyggnad, samt en mekanism för övervakning och översyn vart femte år, med tonvikt på en stigande ambitionsnivå. Parlamentet betonar behovet av en regelbunden rapportering från parterna och av en harmoniserad insamling och behandling av jämförbara och konsekventa data och indikatorer för en god övervakningsprocess.

27.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att gå ut med ett upprop om att den globala ramen för biologisk mångfald för perioden efter 2020 såsom nyckelbeståndsdelar ska innefatta försiktighetsprincipen och en rättighetsbaserad strategi, jämte framtidsspaning, teknikbedömning och övervakning i samband med antagandet av ny teknik.

28.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att verka för fastställandet av ett nytt globalt mål för att vända förlustkurvan för den globala biologiska mångfalden senast 2030, så att en regenerering av naturen kan inledas till gagn för alla, och att bidra till att skydda den biologiska mångfalden, begränsa och anpassa sig till klimatförändringarna, bekämpa ökenspridning och markförsämring samt trygga livsmedelsförsörjningen. Parlamentet uppmanar EU att under förhandlingarna trycka på för en högre ambitionsnivå och potentiellt kräva att halva planeten ska vara skyddad senast 2050. Parlamentet anser att ett tydligt globalt bevarandemål för 2030 på minst 30 procent av naturområden samt målet om återställande av minst 30 procent av skadade ekosystem som kan återställas bör inbegripas i ramen för perioden efter 2020, och att EU bör fastställa liknande inhemska mål.

29.

Europaparlamentet understryker att internationella ansträngningar och avtal endast kan förverkligas om alla aktörer är aktivt engagerade. Parlamentet efterlyser en koalition av aktörer, både från den privata och den offentliga sektorn, för att genomföra den globala ramen för biologisk mångfald för perioden efter 2020. Parlamentet påpekar att den ”agenda för lösningar” som utarbetats inom ramen för Parisavtalet kan användas för att utveckla en positiv agenda för alla aktörer som berörs av FN:s ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC), och vill att liknande åtgärder ska ingå i ramen för perioden efter 2020.

30.

Europaparlamentet betonar att man måste minimera de fördröjningar som kan uppstå mellan antagandet av den globala ramen för biologisk mångfald för perioden efter 2020 och dess omvandling till nationella mål för biologisk mångfald och subnationella handlingsplaner, så att inte konkreta åtgärder för att stoppa förlusten av biologisk mångfald försenas.

EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030

31.

Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att utforma en strategi som kommer att ta itu med de viktigaste orsakerna till förlusten av biologisk mångfald, både inom EU och globalt.

32.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att strategin ”från jord till bord” och ambitionen om nolltolerans mot föroreningar är förenliga med den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2020, framför allt för att minska användningen av bekämpningsmedel.

33.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska investeringsbanken (EIB) att inkludera komponenter för säkring av den biologiska mångfalden i sina finansiella instrument för att undvika negativa effekter på den biologiska mångfalden. Parlamentet uppmanar EIB att uppdatera sina miljönormer och sociala normer i enlighet med bestämmelserna i EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030.

34.

Europaparlamentet efterlyser ett EU-omfattande rättsligt bindande mål om att senast 2030 återställa skadade livsmiljöer, genom återställande av naturliga skogar, torvmarker, flodslätter, våtmarker, gräsmarker med stor biologisk mångfald, kustområden och marina områden. Parlamentet beklagar att EU:s strategi för biologisk mångfald fram till 2020 inte lyckats uppnå målet att återställa 15 procent av de skadade ekosystemen.

35.

Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen och EIB att inkludera säkring av den biologiska mångfalden i sina yttre åtgärder, särskilt i dess instrument för finansiering av yttre åtgärder, för att säkerställa att inga EU-medel eller finansieringssystem bidrar till en nettoförlust av biologisk mångfald.

36.

Europaparlamentet anser att EU:s globala ambition måste vara förenlig med dess inhemska åtgärder inom ramen för EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030.

37.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inkludera en minskning av EU:s globala avtryck som ett viktigt inslag i EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030, för att undvika inkonsekvenser mellan EU:s inhemska och internationella åtgärder.

Ekonomiska överväganden och finansiering

38.

Europaparlamentet välkomnar den överenskommelse som 196 regeringar kom fram till vid COP14 om att öka investeringarna i naturen och människorna fram till 2020 och därefter. Parlamentet understryker att ekonomisk tillväxt kan främja en hållbar utveckling endast om den helt frikopplas från försämringen av den biologiska mångfalden och naturens förmåga att bidra till människors välbefinnande.

39.

Europaparlamentet betonar att finansieringen till biologisk mångfald måste vara adekvat och tillräcklig. Parlamentet begär att åtgärder för förbättring av biologisk mångfald och klimatsäkring inkluderas i nästa fleråriga budgetram och att biologisk mångfald integreras i större utsträckning i alla politikområden så att man kan göra betydande och positiva framsteg när det gäller 2050-visionen. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att fastställa ett tydligt utgiftsmål för integrering av biologisk mångfald på minst 10 procent i den fleråriga budgetramen, utöver utgiftsmålet för integrering av klimatåtgärder. Parlamentet betonar också behovet av att fastställa en mer transparent, heltäckande och precis metod för spårning av utgifter för biologisk mångfald och klimat. Parlamentet upprepar sin uppmaning om att minst fördubbla den nuvarande finansieringsnivån till Life-programmet. Parlamentet kräver dessutom att skadliga subventioner fasas ut och samstämdhet mellan alla EU:s fonder och program säkerställs, så att inga utgifter i EU:s budget kan bidra till förlusten av biologisk mångfald.

40.

Europaparlamentet betonar att integrering av biologisk mångfald måste åtföljas av datainsamling. Parlamentet noterar med oro att grundforskningen, inklusive taxonomin, som är avgörande för detta ändamål, inte alls har de resurser som krävs och får inte en tillräcklig nivå av politiska medel och forskningsfinansiering. Parlamentet kräver att tillräckliga medel anslås för grundforskningsprojekt och kapacitetsuppbyggnad från Horisont Europa, och att tekniskt bistånd från andra EU-fonder används för detta ändamål.

41.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja upprättandet av ytterligare internationella finansiella mekanismer för skydd och bevarande av den biologiska mångfalden med koppling till mångfaldskonventionen, och att samtidigt göra allt för att integrera biologisk mångfald i de nuvarande fonderna. Parlamentet noterar att ekonomisk verksamhet kan vara en viktig orsak till den globala minskningen av biologisk mångfald och till förlusten av naturkapital. Parlamentet uppmanar därför företag och finansiella organisationer att göra och dela med sig av starka åtaganden om och bidrag till biologisk mångfald, bland annat genom att säkra verksamheten ur aspekten biologisk mångfald, och betonar vikten av att utnyttja privata finansieringsinitiativ i detta avseende. Parlamentet beklagar inkonsekvensen i de dataset om finansieringsflöden för biologisk mångfald som kommer från inhemska och internationella offentliga och privata källor, som äventyrar spårnings- och rapporteringssystemen och har en negativ inverkan på en eventuell reform. Parlamentet uppmanar därför kommissionen, medlemsstaterna och EIB att utveckla samstämda normer för dataset om finansieringsflöden för biologisk mångfald. Parlamentet betonar att den framtida planen för hållbar finansiering måste hjälpa finansmarknadens aktörer att förstå de risker som är förknippade med förlusten av biologisk mångfald genom att inkludera biologisk mångfald i kraven på redovisning av finansiell information.

42.

Europaparlamentet betonar betydelsen av ökade investeringar, även i naturbaserade lösningar och motsvarande initiativ, som leder till nytta för både biologisk mångfald och klimatåtgärder, som i sin tur kommer att minska klimatförändringarnas inverkan på den biologiska mångfalden, samtidigt som miljöskadliga investeringar fasas ut. Parlamentet påminner om att majoriteten av de investeringar som görs inom ramen för Parisavtalet måste användas för att bevara och återställa den biologiska mångfalden. Parlamentet beklagar att insatser för koldioxidbindning på land endast får cirka 2,5 procent av den totala budgeten för begränsning av klimatförändringar, trots potentialen hos naturliga klimatlösningar. Parlamentet efterlyser en större användning av EU:s klimatfinansiering och internationell klimatfinansiering för att skydda och återställa naturliga ekosystem som ett sätt att uppnå nytta för både den biologiska mångfalden och begränsningen av och anpassningen till klimatförändringarna.

43.

Europaparlamentet välkomnar EIB-gruppens beslut att anpassa all sin finansieringsverksamhet till målen i Parisavtalet och att minst 50 procent av EIB:s finansiering ska gå till klimatåtgärder. Parlamentet uppmanar EIB att fortsätta utvidga åtgärder för skydd och bevarande av den biologiska mångfalden inom dess finansieringsram. Parlamentet uppmanar kommissionen att samarbeta med medlemsstaterna och finanssektorn för att de ska kunna anpassa sin verksamhet till Parisavtalet och att säkerställa klimatsäkring och säkring av biologisk mångfald i transaktioner och investeringar på EU-nivå och andra nivåer.

44.

Europaparlamentet påpekar att internationella organisationer såsom Internationella valutafonden (IMF), Unep och OECD är överens om att miljöbeskattning är ett viktigt verktyg för att ta itu med miljöutmaningar såsom förlusten av biologisk mångfald. Parlamentet välkomnar initiativ såsom Uneps och IMF:s gröna finanspolitiska nätverk, som underlättar kunskapsdelning och dialog om en grön skattereform. Parlamentet uppmärksammar Aichimål tre och behovet av positiva incitament för bevarandet och en hållbar användning av biologisk mångfald samt mål 15 för hållbar utveckling, och behovet av att mobilisera och avsevärt öka de ekonomiska resurserna från alla källor för att bevara och på ett hållbart sätt använda biologisk mångfald och ekosystem. Parlamentet framhåller därför potentialen i rättvisa miljöskatter, som är i linje med principen om att förorenaren betalar, för att minska miljöskadorna och skapa ekonomiska resurser för naturskydd. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att omrikta sina skattesystem i riktning mot en ökad användning av miljöskatter.

45.

Europaparlamentet noterar med oro att endast 8,3 procent av de totala finansiella åtagandena är till för att vända den nedåtgående trenden för den biologiska mångfalden, vilket är den lägsta siffran sedan 2015, trots att utrotningen av arter går snabbare än någonsin förr. Parlamentet uppmanar kommissionen att öka resursanslagen för att säkerställa ett långsiktigt och enhetligt skydd av den biologiska mångfalden i hela EU. Parlamentet insisterar på att nästa fleråriga budgetram bör baseras på en tillförlitlig metod för att spåra biologisk mångfald och undvika risken för att klimatåtgärder överskattas.

Skogsbruk, jordbruk, fiske och mark

46.

Europaparlamentet understryker att jordbruk och fiske, en frisk jordmån och bevarandet av biologisk mångfald är nära förbundna med varandra. Parlamentet noterar det ohållbara jordbrukets, skogsbrukets och fiskets negativa effekter på den biologiska mångfalden. Parlamentet betonar dock att ett hållbart jordbruk, skogsbruk och fiske kan minska de negativa effekterna på arter, livsmiljöer och ekosystem och effekterna av klimatförändringarna.

47.

Europaparlamentet uppmanar därför EU och parterna att göra starka åtaganden för ett hållbart livsmedelssystem, jordbruk, skogsbruk och fiske, inklusive genom krav på och strategier för hållbar användning av växtskyddsmedel och näringsämnen, minskad användning av bekämpningsmedel och skydd av mark, livsmiljöer och arter som tillhandahåller viktiga ekosystemtjänster, såsom pollinering, samt ökad selektivitet för att minska de samlade effekterna på havens och kusternas ekosystem och bidra till en återhämtning av fiskbestånden i känsliga och överfiskade områden. Parlamentet uppmanar kommissionen att inkludera EU-omfattande bindande minskningsmål i den kommande översynen av EU:s direktiv om hållbar användning av bekämpningsmedel (2009/128/EG), och uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och de regionala myndigheterna att rikta det stöd som anslås till jordbruket, skogsbruket och fisket till hållbara metoder och miljösystem.

48.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ekonomiskt stödja jordbruks- och skogsbruksmetoder som är förenliga med målen för biologisk mångfald, såsom integrerad bekämpning av skadedjur och hantering av näringsämnen, ekologiskt jordbruk, agroekologiska metoder, mark- och vattenskyddsmetoder bevarande jordbruk, trädjordbruk, silvopastorala system, bevattningsstyrning, små system eller lappsystem samt metoder för att förbättra djurskyddet.

49.

Europaparlamentet påminner om att enligt kommissionens meddelande Intensifiera EU:s insatser för att skydda och återställa världens skogar är skogarna oumbärliga för vår planets livsuppehållande system, då de täcker 30 procent av jordens landyta och står för 80 procent av dess biologiska mångfald. Parlamentet betonar att avskogning är en av de största orsakerna till minskningen av biologisk mångfald och att utsläpp från markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk med koppling till avskogning är en viktig orsak till klimatförändringarna. Parlamentet uttrycker sin oro över hur EU:s konsumtion påverkar avskogningen, eftersom EU är slutkonsument av 10 procent av de produkter som är förknippade med avskogning. Parlamentet uppmanar kommissionen att anta en enda, gemensam definition av termen ”avskogningsfri”.

50.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en omfattande uppsättning åtgärder för att minska EU:s ekologiska fotavtryck på marken (inklusive lagstiftning) på grundval av tillbörlig aktsamhet, som säkerställer hållbara och avskogningsfria leveranskedjor för produkter som släpps ut på EU-marknaden, samt en handlingsplan för palmolja. Parlamentet anser att EU:s åtgärder mot avskogning bör ta itu med de viktigaste orsakerna, såsom palmolja, soja, nötkött och kakao. Parlamentet uppmanar kommissionen att så snart som möjligt fasa ut alla biodrivmedel som används i EU som sannolikt orsakar indirekta ändringar av markanvändningen.

51.

Europaparlamentet betonar att skogspolitiken måste vara konsekvent, måste bekämpa förlusten av biologisk mångfald i lika hög grad som klimatförändringarnas effekter och måste öka EU:s naturliga sänkor och samtidigt skydda, bevara och öka den biologiska mångfalden.

52.

Europaparlamentet betonar att substitutionseffekten av skogsbaserade produkter inte kan kompensera för förlusten av urskogar och primärskogar, vilka betraktas som oersättliga (8) och vilka bör skyddas genom rättsliga och stimulerande instrument som är inriktade på deras komplexitet, konnektivitet och representativitet.

53.

Europaparlamentet påpekar att enligt rapporten World Population Prospects från juni 2019 förväntas världens befolkning öka med 2 miljarder människor under de kommande 30 åren, vilket kommer att öka mark- och havsanvändningens effekter på den biologiska mångfalden och koldioxidbindningen. Parlamentet noterar att den ökande förlusten av biologisk mångfald äventyrar livsmedels- och näringsförsörjningen. Parlamentet uppmanar parterna att främja en hållbar användning av biologisk mångfald i program som bidrar till en tryggad livsmedelsförsörjning och förbättrad näring, samtidigt som man bidrar till att uppnå målen för hållbar utveckling, med särskild hänsyn till mål 2 (ingen hunger).

Tätorter

54.

Europaparlamentet konstaterar att föroreningar, stadsutbredning, hårdgörning av mark och förstöringen av livsmiljöer är andra stora orsaker till att den biologiska mångfalden förstörs. Parlamentet påminner om att IPBES rapport om den globala bedömningen av biologisk mångfald och ekosystemtjänster visar att ytan av tätorter har fördubblats sedan 1992 och att två tredjedelar av EU:s medborgare bor i tätorter. Parlamentet vill se en bättre bedömning av tätorternas och städernas roll i bevarandet av den biologiska mångfalden och att städer och lokala myndigheter görs mer delaktiga i utformningen av politiken för att skydda och bevara den biologiska mångfalden och ekosystemtjänster samt när det gäller övervakning, rapportering och verifiering.

55.

Europaparlamentet vidhåller att städernas potential att bidra till att skydda den biologiska mångfalden och ekosystemtjänster är underskattad. Parlamentet påminner om att ökad nytta av biologisk mångfald, ekosystemtjänster och grön infrastruktur i städer och stadsnära områden förbättrar människors hälsa. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att verka för att biologisk mångfald och ekosystemfunktioner införlivas och integreras mer i stadsarkitekturen, stadspolitiken och stadsplaneringen, och samtidigt minska koldioxidutsläppen och stärka klimatanpassningen.

56.

Europaparlamentet konstaterar att tätorter kan spela en omdanande roll inom EU när det gäller den biologiska mångfalden. Parlamentet betonar att plast- och vattenföroreningar är viktiga orsaker bakom förlusten av biologisk mångfald. Parlamentet anser att en stark cirkulär ekonomi, inom ramen för den nya handlingsplanen för den cirkulära ekonomin, skulle kunna bidra till EU:s insatser för att återställa den biologiska mångfalden.

57.

Europaparlamentet beklagar att plastföroreningar och föroreningar från exempelvis vattenreningsverk, farmakologiska produkter och ohållbara jordbruksmetoder såsom intensiv användning av näringsämnen, i hög grad påverkar hälsan hos havens ekosystem.

EU:s skyddade områden

58.

Europaparlamentet efterlyser en djupgående analys av alla EU:s skyddade områden, däribland Natura 2000-områden, och kräver att de förbättras, bättre sammankopplas och utvidgas. Parlamentet understryker att det behövs en standardiserad metod för beräkning av skyddade områden och en tydlig definition av vad som utgör ett ”skyddat område” i EU. Parlamentet betonar att det mot bakgrund av den senaste IPCC-rapporten om havet och kryosfären i ett förändrat klimat behövs en heltäckande bedömning och en avsevärd utökning av EU:s kustnära och marina skyddsområden och förvaltningen av dem. Parlamentet efterlyser en utvidgning av EU:s marina skyddsområden till att omfatta mer havsområden långt ifrån land. Parlamentet betonar att inte bara kvantiteten utan även kvaliteten på skyddade områden är avgörande för att hindra förlusten av biologisk mångfald och att man därför måste lägga större tonvikt vid en god och hållbar förvaltning av dem.

59.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att vidta rättsliga åtgärder när den konstaterar att EU:s naturskyddslagstiftning inte efterlevs. Parlamentet påpekar att förfarandena måste bli mer effektiva i fråga om miljöbrott på grund av risken för oåterkallelig skada på miljön. Parlamentet betonar att man omgående måste säkerställa att naturvårdsdirektiven verkställs korrekt och att klagomål om överträdelser av lagstiftningen följs upp på ett transparent sätt.

60.

Europaparlamentet konstaterar att ett svagt genomförande av naturskyddsramen skulle kunna skapa en fientlig miljö för aktivister och naturvårdare och direkt eller indirekt utsätta dem för livsfara. Parlamentet understryker att mord på miljöaktivister och naturvårdare aktivt bör fördömas av EU.

61.

Europaparlamentet framhåller att grön infrastruktur tillhandahåller ekosystemtjänster som stöder biologisk mångfald, exempelvis genom att öka mängden ekologiska korridorer i stadsmiljöer.

Innovation, forskning och utbildning

62.

Europaparlamentet påminner om betydelsen av innovation, forskning och utveckling för att uppnå målen i 2050-visionen. Parlamentet understryker vikten av att stödja forskning och deltagarbaserad vetenskap för att öka kunskapen, särskilt i fråga om haven, varav den största delen ännu inte utforskats. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att öka budgetanslagen till Horisont Europa till 120 miljarder EUR i nästa fleråriga budgetram, till förmån för i synnerhet klustret för naturresurser, inklusive både grundforskning och tillämpad forskning, till exempel inom taxonomi, och att inleda ett uppdrag för skydd och återställande av den biologiska mångfalden inom Horisont Europa. Parlamentet uppmanar parterna att särskilt fokusera på kopplingen mellan bevarande av biologisk mångfald och nyttan för människors hälsa och ekonomiskt välstånd, och att samordna datainsamlingen.

63.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja ytterligare forskning om effekterna av markanvändning och förändrad markanvändning, inbegripet avskogning och produktion av bioenergi, på växthusgasutsläppen och att beakta resultaten i den framtida utformningen av politiken.

64.

Europaparlamentet noterar att enligt den europeiska strategin för plast i en cirkulär ekonomi, som antogs den 16 januari 2018, kan de 150 miljoner ton plast som har ackumulerats i världens hav fördubblas fram till 2030 och därmed hota mer än 660 arter och skada miljön. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram flaggskeppsinitiativ mot plastföroreningar och deras effekter på den biologiska mångfalden. Parlamentet vill lyfta fram det specifika fallet med mikroplaster, som utgör mer än 80 procent av det marina skräpet som samlas in och äventyrar den marina biologiska mångfalden. Parlamentet välkomnar därför Ursula von der Leyens åtagande att öppna en ny front i vår kamp mot plastavfall genom att ta sig an problemet med mikroplaster. Parlamentet betonar behovet av en strategi inom ramen för den cirkulära ekonomin som lägger tonvikt vid forskning och innovation för hållbara produkter.

65.

Europaparlamentet betonar vikten av utbildning för att öka medvetenheten om biologisk mångfald och miljöskydd. Parlamentet konstaterar att skyddade områden som används för utbildningsändamål är ett relevant och effektivt verktyg för att öka allmänhetens medvetenhet och förbättra bevarandet.

Kapacitetsuppbyggnad, allmänhetens medvetenhet och medverkan av alla aktörer

66.

Europaparlamentet betonar att kapacitetsuppbyggnad och insatser för att öka medvetenheten är avgörande för ett framgångsrikt genomförande och för att skapa en större förståelse för den biologiska mångfaldens betydelse. Parlamentet välkomnar därför beslutet från COP14, där parterna, andra regeringar och givare uppmanas att tillhandahålla finansiella resurser för kapacitetsuppbyggnad, tekniskt bistånd och tekniköverföring, om de har möjlighet till det.

67.

Europaparlamentet betonar vikten av att tillhandahålla omfattande information och sträva efter större medverkan av civilsamhället och allmänheten i form av personer från olika åldersgrupper och med olika social bakgrund.

68.

Europaparlamentet uppmanar parterna att öka allmänhetens medvetenhet och främja medverkan av alla olika aktörer när det gäller att tillhandahålla skräddarsydda lösningar i samverkan med lokalsamhällen och ursprungsbefolkningar, i syfte att främja en hållbar markanvändning till förmån för ökad biologisk mångfald, på ett sätt som innebär att regionala skillnader i landskap och livsmiljöer till fullo respekteras.

69.

Europaparlamentet välkomnar avsikten att aktivt arbeta för en strategi med medverkan av olika aktörer, som är mycket viktigt för att värdesätta, skydda, bevara, på ett hållbart sätt använda och återställa den biologiska mångfalden, och betonar att ett ökat samarbete med och mellan ledningsnivåer, sektorer och privata aktörer kommer att skapa möjligheter att integrera mål för biologisk mångfald i andra politikområden. Parlamentet anser att det är mycket viktigt att involvera näringslivsorganisationer och finansiella organisationer, och välkomnar kommissionens insatser för att engagera den privata sektorn i bevarandet av biologisk mångfald, särskilt genom EU:s plattform för företag och biologisk mångfald. I detta sammanhang välkomnar parlamentet initiativ från den privata sektorn, såsom koalitionen ”One Planet Business for Biodiversity”, som lanserades vid FN:s toppmöte om klimatåtgärder i New York.

70.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga en harmoniserad metod för beräkning av det ekologiska fotavtrycket från EU:s företag och deras inverkan på den biologiska mångfalden.

71.

Europaparlamentet anser att det behövs omvälvande förändringar i samhället för att ta itu med klimatförändringarna, miljöförstöringen och förlusten av biologisk mångfald. Parlamentet betonar vikten av att följa principen om en rättvis omställning, som säkerställer en inkluderande och jämlik process.

72.

Europaparlamentet noterar att allmänhetens medvetenhet och tillgång till omfattande och lättbegriplig information gör det möjligt för konsumenterna att göra välgrundade inköpsval och främjar hållbar konsumtion, och insisterar därför på att detta bör ingå i en omfattande uppsättning åtgärder, särskilt när det gäller produkter som leder till avskogning, förstöring av ekosystem och kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förbättra spårbarheten och kontrollen av produkter längs deras värde- och försörjningskedjor, och därigenom säkerställa full transparens för konsumenterna.

73.

Europaparlamentet betonar behovet av att bättre utveckla miljömärkning och certifiering mot avskogning.

74.

Europaparlamentet välkomnar 2020 års möte i Internationella unionen för naturskydd och vård av naturresurserna, i Marseille, och uppmanar kommissionen att sända tydliga signaler om sitt stöd med hänsyn sina åtaganden om biologisk mångfald i detta forum.

o o

75.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT C 35, 31.1.2018, s. 2.

(2) EUT C 356, 4.10.2018, s. 38.

(3) Antagna texter, P8_TA(2018)0431.

(4) EUT L 164, 25.6.2008, s. 19.

(5) EGT L 327, 22.12.2000, s. 1.

(6) Konventionen om biologisk mångfald, FN:s konvention för bekämpning av ökenspridning och FN:s ramkonvention om klimatförändringar.

(7) The Regional Assessment Report on Biodiversity and Ecosystem Services for Europe and Central Asia (den regionala bedömningsrapporten för biologisk mångfald och ekosystemtjänster i Europa och Centralasien). https://www.ipbes.net/system/tdf/downloads/spm_2b_eca_digital_20180622.pdf? file=1&type=node&id=28318

(8) Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén av den 23 juli 2019 – Intensifiera EU:s insatser för att skydda och återställa världens skogar (COM(2019)0352).

7.7.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/105

P9_TA(2020)0016

Europeiska ombudsmannens verksamhet 2018

Europaparlamentets resolution av den 16 januari 2020 om årsrapporten om Europeiska ombudsmannens verksamhet 2018 (2019/2134(INI))

(2021/C 270/12)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av årsrapporten om Europeiska ombudsmannens verksamhet 2018,

—	med beaktande av artikel 15, artikel 24 tredje stycket och artikel 228 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

—	med beaktande av artiklarna 11, 41, 42 och 43 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan om de grundläggande rättigheterna),

—	med beaktande av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning,

—	med beaktande av Europaparlamentets beslut 94/262/EKSG, EG, Euratom av den 9 mars 1994 om föreskrifter och allmänna villkor för ombudsmannens ämbetsutövning (1),

—	med beaktande av den europeiska kodexen för god förvaltningssed, som antogs av Europaparlamentet den 6 september 2001,

—	med beaktande av det ramavtal om samarbete som ingicks av Europaparlamentet och Europeiska ombudsmannen den 15 mars 2006 och som trädde i kraft den 1 april 2006,

—	med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 17 januari 2019 om ombudsmannens strategiska undersökning OI/2/2017 om insynen i diskussionerna om lagstiftning i rådets förberedande organ (2),

—	med beaktande av sin resolution av den 13 februari 2019 om resultatet av överläggningarna i utskottet för framställningar under året 2018 (3),

—	med beaktande av sina tidigare resolutioner om Europeiska ombudsmannens verksamhet,

—	med beaktande av artiklarna 54 och 232.1 i arbetsordningen,

—	med beaktande av skrivelsen från utskottet för konstitutionella frågor,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för framställningar (A9-0032/2019), och av följande skäl:

A.	Årsrapporten om Europeiska ombudsmannens verksamhet 2018 överlämnades formellt till Europaparlamentets talman den 2 oktober 2019, och ombudsmannen, Emily O’Reilly, lade fram den för utskottet för framställningar den 4 september 2019 i Bryssel.

B.	Artiklarna 24 och 228 i EUF-fördraget ger Europeiska ombudsmannen befogenhet att ta emot klagomål om missförhållanden inom verksamheten i EU:s institutioner, organ och byråer, med undantag för Europeiska unionens domstol då den utövar sina domstolsfunktioner.

C.	I artikel 10.3 i fördraget om Europeiska unionen fastställs att varje medborgare ska ha rätt att delta i unionens demokratiska liv och att besluten ska fattas så öppet och så nära medborgarna som möjligt.

I artikel 15 i EUF-fördraget anges att unionens institutioner, organ och byråer ska ”utföra sitt arbete så öppet som möjligt” för att främja en god förvaltning och se till att det civila samhället kan delta, och att ”varje unionsmedborgare och varje fysisk eller juridisk person som är bosatt eller har sitt stadgeenliga säte i en medlemsstat ska ha rätt till tillgång till unionens institutioners, organs och byråers handlingar”.

E.	I artikel 41.1 i stadgan om de grundläggande rättigheterna anges att ”var och en har rätt att få sina angelägenheter behandlade opartiskt, rättvist och inom skälig tid av unionens institutioner, organ och byråer”.

I artikel 43 i stadgan om de grundläggande rättigheterna anges att ”varje unionsmedborgare och varje fysisk eller juridisk person som är bosatt eller har sitt säte i en medlemsstat har rätt att vända sig till Europeiska ombudsmannen vid missförhållanden i unionens institutioners, organs eller byråers verksamhet, med undantag för Europeiska unionens domstol då den utövar sina domstolsfunktioner”.

Ombudsmannen inledde 490 undersökningar 2018, varav 482 var klagomålsbaserade och 8 var undersökningar på eget initiativ, och hon avslutade 545 undersökningar (534 klagomålsbaserade och 11 undersökningar på eget initiativ). De flesta undersökningarna gällde kommissionen (285 undersökningar eller 58,2 %), det näst största antalet avsåg EU:s byråer (43 undersökningar eller 8,8 %), och resten fördelades enligt följande: Europaparlamentet (30 undersökningar eller 6,1 %), Europeiska rekryteringsbyrån (Epso) (23 undersökningar eller 4,7 %), Europeiska utrikestjänsten (23 undersökningar eller 4,7 %), Europeiska investeringsbanken (16 undersökningar eller 3,3 %), Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) (14 undersökningar eller 2,8 %) och andra institutioner (56 undersökningar eller 11,4 %).

De tre viktigaste frågorna i de undersökningar som ombudsmannen avslutade 2018 gällde följande: öppenhet, ansvarsskyldighet och allmänhetens tillgång till information och handlingar (24,6 %), serviceanda (19,8 %) och korrekt användning av skönsmässig bedömning (16,1 %). Andra frågor gällde bland annat respekten för processuella rättigheter såsom rätten att bli hörd, respekten för grundläggande rättigheter, rekrytering, etiska frågor, allmänhetens deltagande i EU:s beslutsprocesser, och då även i överträdelseförfaranden, sund ekonomisk förvaltning avseende EU:s upphandlingar, bidrag och kontrakt samt rekrytering och god förvaltning inom EU:s personalfrågor.

I.	Nivån avseende kommissionens efterlevnad av ombudsmannens rekommendationer om god förvaltning låg på 76 % 2018, vilket innebär att efterlevnaden kontinuerligt minskar, eftersom den låg på 82 % 2016 och 77 % 2017.

Under 2018 vände sig 17 996 medborgare till ombudsmannens tjänster för att få hjälp, varav 14 596 fick hjälp genom rådgivning via den interaktiva vägledningen på ombudsmannens webbplats. 1 220 framställningar sändes vidare för information, och ombudsmannen vidtog åtgärder avseende 2 180 mottagna klagomål.

I sitt strategiska arbete under 2018 inledde ombudsmannen fem nya strategiska undersökningar som gällde behandling av personer med funktionsnedsättning inom ramen för det gemensamma sjukförsäkringssystemet, tillgänglighet till kommissionens webbplatser för personer med funktionsnedsättning, verksamheten inom Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA) före ingivande av ansökan, kommissionens hantering av ”svängdörrssituationer” avseende EU-anställda och slutligen ansvarsskyldighet i rådets lagstiftningsarbete. Under 2018 inledde ombudsmannen tio strategiska initiativ som bland annat handlade om användningen av olika språk i EU:s offentliga förvaltning, strategierna för att motverka trakasserier inom EU:s offentliga förvaltning och skyddet av migrerande barn.

L.	Ombudsmannen har en avgörande roll när det gäller att göra EU:s lagstiftningsprocess mer öppen och ansvarig inför medborgarna, så att de kan utöva sin rätt att delta i unionens demokratiska liv och allmänhetens engagemang och förtroende därigenom kan öka.

Ombudsmannen har även en avgörande roll för att säkerställa EU-institutionernas ansvarsskyldighet, och maximal öppenhet och opartiskhet inom EU:s förvaltning och beslutsprocesser, för att skydda medborgarnas rättigheter och därigenom öka deras förtroende, engagemang och deltagande i unionens demokratiska liv.

N.	Europeiska ombudsmannens främsta prioritet är att se till att medborgarnas rättigheter respekteras till fullo.

Under 2018 lanserade ombudsmannen en ny webbplats, som innehåller ett reviderat och användarvänligt gränssnitt för potentiella klagande. Ombudsmannens ”snabbspårsförfarande” för klagomål som gäller allmänhetens tillgång till handlingar återspeglar ombudsmannens åtagande att ge stöd till dem som söker hjälp och fatta beslut inom 40 dagar, och detta gäller för EU:s samtliga 24 officiella språk. Detta nya initiativ är en del av en strategi för att förbättra effektiviteten inom ombudsmannens verksamhet.

Ombudsmannens strategiska undersökning OI/2/2017/TE visar att insynen i rådets arbete är otillräcklig när det gäller allmänhetens tillgång till dess lagstiftningshandlingar och dess nuvarande praxis i beslutsprocessen – och mer specifikt under den förberedande fasen vid arbetet i de ständiga representanternas kommitté (Coreper) och i arbetsgruppen. Sedan rådet inte visat vilja att genomföra rekommendationerna lade ombudsmannen den 16 maj 2018 inför parlamentet fram sin särskilda rapport nr OI/2/2017/TE om insynen i rådets lagstiftningsprocess. Den 17 januari 2019 antog Europaparlamentet ett betänkande om ombudsmannens strategiska undersökning, vars text till fullo stöder ombudsmannens rekommendationer. Det finländska ordförandeskapet har uttryckt sitt åtagande att öka öppenheten och insynen i rådets lagstiftningsarbete.

Den 12 februari 2019 antog parlamentet ett förslag till Europaparlamentets förordning om föreskrifter och allmänna villkor för ombudsmannens ämbetsutövning (Europeiska ombudsmannens stadga) och om upphävande av beslut 94/262/EKSG, EG, Euratom (4), för vilket det har det lagstiftningsmässiga huvudansvaret. Rådet har ännu inte godkänt denna nya förordning.

R.	En större öppenhet och insyn när det gäller de ståndpunkter som medlemsstaternas regeringar intar i rådet kommer att öka förtroendet för EU och minska EU-skepsis och populism.

S.	En större insyn i beslutsprocessen vid trepartsmöten kommer att öka medborgarnas förtroende för EU-institutionerna.

Ombudsmannen lanserade 2018 ett strategiskt initiativ mot trakasserier för att undersöka vilken politik som EU-förvaltningen inrättat för att motverka trakasserier. Ombudsmannen beslutade under 2018 att skriva till tjugosex EU-institutioner och EU-organ för att begära detaljer om politiken och hur den genomförs.

U.	Under 2018 inledde ombudsmannen en undersökning om frågor avseende könsdiskriminering och lika möjligheter vid Europeiska investeringsbanken (EIB). EIB följde ombudsmannens rekommendationer och förslag om lika möjligheter och jämställdhet.

V.	Ombudsmannen ingår i EU-ramverket för FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som har till uppgift att skydda, främja och övervaka genomförandet av konventionen på EU-institutionsnivå.

W.	En konferens som sammanförde Europeiska ombudsmannanätverket och Europaparlamentets utskott för framställningar hölls i mars 2018, och en av huvudpunkterna i diskussionen gällde hur olika ombudsmän skulle kunna stärka sitt samarbete.

Europaparlamentet välkomnar Europeiska ombudsmannens årsrapport för 2018.

Europaparlamentet gratulerar Emily O’Reilly till hennes utmärkta arbete, och välkomnar hennes konstruktiva insatser för att förbättra kvaliteten inom EU:s förvaltning och tillgången till samt kvaliteten på de tjänster som förvaltningen erbjuder medborgarna.

Europaparlamentet betonar att det är viktigt med öppenhet och att allmänheten måste kunna få tillgång till handlingar som innehas av rådet. Parlamentet betonar att en hög nivå av insyn i lagstiftningsprocessen är grundläggande, för att medborgare, medier och berörda parter ska kunna ställa sina valda företrädare och regeringar till svars. Parlamentet erkänner den värdefulla roll som ombudsmannen spelar när det gäller att skapa band och medla mellan EU-institutionerna och medborgarna. Parlamentet anser att rådet måste se över sin sekretesspolicy. Parlamentet framhåller ombudsmannens arbete för att göra EU:s lagstiftningsprocess mer ansvarig inför allmänheten.

Europaparlamentet betonar att ett mer aktivt deltagande från medborgarnas sida i beslutsfattandet behövs och har stor betydelse, utöver behovet av ökad insyn i förvaltningens arbete, som åtgärder för att stärka den demokratiska legitimiteten hos unionens institutioner i syfte att återställa förtroendet.

Europaparlamentet uppmanar med kraft ombudsmannen att säkerställa en större insyn i beslutsprocessen vid trepartsmöten.

Europaparlamentet betonar att återupprättandet av medborgarnas förtroende för unionens institutioner är en mycket viktig fråga för parlamentet och att den även är av största sociopolitiska och etiska betydelse.

Europaparlamentet betonar behovet av att förbättra och stärka den sociala dialogen, utöver den dialog som förs mellan unionens organ, institutioner och medborgare.

Europaparlamentet ställer sig helt bakom Europeiska ombudsmannens rekommendationer till rådet, och uppmanar rådet att vidta alla nödvändiga åtgärder för att genomföra dessa rekommendationer så snart som möjligt.

Europaparlamentet uppmanar ombudsmannen att erbjuda ytterligare vägledning till EU-institutionerna om hur man kan kommunicera bättre med medborgarna, på alla officiella EU-språk. Parlamentet uppmanar med kraft ombudsmannen att ge institutionerna vägledning om hur de ska utveckla sin språkpolitik på ett sådant sätt att de kan framställa relevant innehåll och information på så många språk som möjligt.

10.

Europaparlamentet välkomnar ombudsmannens strategi, som syftar till att öka hennes mandats genomslagskraft och synlighet bland EU-medborgarna.

11.

Europaparlamentet välkomnar den nya utformningen av Europeiska ombudsmannens webbplats, som gör den till ett mer funktionellt och lättillgängligt instrument för medborgarna.

12.

Europaparlamentet begär att rådet, som medlagstiftare, anpassar sina arbetsmetoder till standarderna för en parlamentarisk demokrati enligt fördragens krav, i stället för att agera som ett diplomatiskt forum, vilket inte är rådets avsedda funktion. Parlamentet påminner om att ombudsmannen efter sin strategiska undersökning OI/2/2017/TE drog slutsatsen att rådets praxis i fråga om öppenhet och insyn utgör ett administrativt missförhållande. Parlamentet uppmanar med kraft rådet att omedelbart genomföra de rekommendationer ombudsmannen gav i sin strategiska undersökning, och även de rekommendationer som parlamentet utfärdat i sitt betänkande om den särskilda rapporten. Parlamentet uppmanar ombudsmannen att fortsätta att följa upp vilka framsteg som görs avseende de punkter som rekommenderades i hennes strategiska undersökning.

13.

Europaparlamentet upprepar sin uppmaning om en uppdatering av unionslagstiftningen om tillgång till handlingar, och önskar att Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (5) ska ses över, så att ombudsmannens arbete med granskning av hur Europaparlamentet, rådet och kommissionen beviljar tillgång till handlingar underlättas. Parlamentet beklagar att rådet har blockerat översynen av förordning (EG) nr 1049/2001, och uppmanar rådet att återuppta sina diskussioner på grundval av den ståndpunkt som parlamentet antog vid andra behandlingen, i enlighet med parlamentets resolution av den 12 juni 2013 om dödläget i översynen av förordning (EG) nr 1049/2001 (6).

14.

Europaparlamentet upprepar sitt önskemål om en översyn av förordning (EG) nr 1049/2001, eftersom den är mycket föråldrad och inte längre återspeglar den nuvarande rättsliga situationen och de institutionella förfaranden som tillämpas av EU:s institutioner, organ och byråer.

15.

Europaparlamentet välkomnar att ett så kallat snabbspårsförfarande formellt inrättats för förfrågningar om tillgång till handlingar, och erkänner det positiva resultat detta har för dem som inger klagomål.

16.

Europaparlamentet understryker med kraft vikten av att ombudsmannen fortsätter att noggrant övervaka och genomföra strategiska undersökningar avseende öppenhet och insyn inom kommissionen. Parlamentet är medvetet om att så kallad svängdörrsproblematik fortfarande förekommer, särskilt bland institutionernas topptjänstemän. Parlamentet uppmanar ombudsmannen att fortsätta att övervaka genomförandet av kommissionens ändrade regler om svängdörrssituationer, vilka trädde i kraft i september 2018 som ett resultat av den undersökning ombudsmannen gjort på eget initiativ.

17.

Europaparlamentet betonar att frågan om intressekonflikter omfattar fler problem än fallen med svängdörrsproblematik, och insisterar på att ytterligare regler och strängare kriterier måste utarbetas för att tydligt garantera att beslut och lagstiftning antas med hänsyn till medborgarnas intressen.

18.

Europaparlamentet påminner om att principerna om offentlighet, öppenhet och insyn utgör en fundamental del av EU:s lagstiftningsprocess för att medborgare ska kunna ta del av de överväganden som ligger till grund för lagstiftningsåtgärder, och att de därmed säkerställer att medborgarna effektivt kan utöva sina demokratiska rättigheter (7). Parlamentet erkänner behovet av insyn och öppenhet i EU:s beslutsprocess. Parlamentet stöder samutvecklingen av de tre institutionernas tjänster på den gemensamma lagstiftningsportalen, som syftar till att erbjuda en användarvänlig kanal som gör det möjligt för icke-specialister att få tillgång till information om pågående lagstiftningsförfaranden.

19.

Europaparlamentet stöder offentliggörandet av slutliga handlingar från trepartsmöten. Parlamentet noterar att domstolens dom i De Capitani-målet (mål T-540/15) från mars 2018 anger att institutionernas åsikter som återspeglas i dokumenten med fyra kolumner inte kan anses omfattas av en allmän presumtion om sekretess. Parlamentet konstaterar att det känsliga innehållet i trepartsdokumenten inte i sig ansågs utgöra tillräckliga skäl för att vägra allmänheten tillgång. Om man ska kunna skapa insyn i trepartsmötena bör alla tre institutionerna bidra till det arbetet. Enligt parlamentet utgör allmänhetens rätt till tillgång till EU-institutionernas handlingar en skyddad och oförytterlig rätt för varje unionsmedborgare, som direkt härrör från principen om demokrati och den grundläggande rätten till yttrandefrihet, vilket innebär att en motsvarande skyldighet för unionen avseende efterlevnad och ansvarsskyldighet inrättas. Parlamentet betonar behovet av att ytterligare främja relevanta institutioner som verkar för öppenhet, såsom ombudsmannens kontor, så att unionen uppfyller sina skyldigheter enligt ovan.

20.

Europaparlamentet upprepar att Europeiska centralbankens (ECB) integritet och dess oberoende från privata ekonomiska intressen måste garanteras. Parlamentet betonar att ledamöterna i direktionen måste avstå från att samtidigt vara medlemmar av forum eller andra organisationer där det också ingår chefer från banker som ECB utövar tillsyn över, och att de inte får delta i forum som inte är öppna för allmänheten. Parlamentet välkomnar ombudsmannens yttrande av den 5 juli 2018.

21.

Europaparlamentet beklagar att ECB ännu inte antagit och tillämpat minimiregler för ansvarsskyldighet, såsom man rekommenderat. Parlamentet anser att en underlåtenhet att säkerställa insyn i ECB:s verksamhet skulle kunna leda till att dess oberoende från privata ekonomiska intressen ifrågasätts.

22.

Europaparlamentet ställer sig bakom ombudsmannens rekommendationer av den 15 januari 2018 om vilken typ av involvering som Europeiska centralbankens ordförande och ledamöter ur bankens beslutande organ ska ha i ”30-gruppen”, och uppmanar med eftertryck ECB att ändra de relevanta bestämmelserna för att säkerställa att de högsta standarderna för etik och ansvarsskyldighet genomförs i praktiken.

23.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att under den fas då den för en informell dialog med medlemsstaterna säkerställa en hög nivå av insyn och tillgång till handlingar samt information avseende EU Pilot- och överträdelseförfaranden, särskilt vad gäller dem som avser mottagna framställningar, och fullständig tillgång genom lämpliga medel till EU Pilot- och överträdelseförfaranden som redan har avslutats. Parlamentet uppmanar kommissionen att förändra sitt synsätt i fråga om utredningar av överträdelser av unionsrätten, och att inleda överträdelseförfaranden utan att enbart utgå från EU Pilot-mekanismen.

24.

Europaparlamentet betonar vikten av de åtgärder som vidtagits för att öka insynen i beslut som fattas i överträdelseförfaranden. Parlamentet påminner om att kommissionen 2014 inrättade en central plattform med omfattande information om överträdelser på EU:s webbplats Europa, och betonar att kommissionen förser Europaparlamentet och allmänheten med information om EU Pilot-ärenden och överträdelseärenden i sina årsrapporter om kontrollen av unionsrättens tillämpning.

25.

Europaparlamentet stöder ombudsmannens åtagande att förbättra insynen i EU:s lobbyverksamhet. Parlamentet stöder kommissionens åtagande att genomföra de reviderade övergripande reglerna för expertgrupper, även dem som gäller insyn och intressekonflikter. Parlamentet betonar vikten av att registrera personer och organisationer som företräder privata intressen i öppenhetsregistret, så att utnämningar kan göras i enlighet med de övergripande reglerna.

26.

Europaparlamentet betonar behovet av en trepartsöverenskommelse mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen, som skulle utgöra ett steg i riktning mot att stärka de befintliga bestämmelserna om lobbyverksamhet och täppa till kryphål. Parlamentet anser dock att institutionerna inte bör stanna där, utan gå vidare i riktning mot lagstiftning som är bindande för alla EU:s institutioner och byråer.

27.

Europaparlamentet betonar betydelsen av att göra all information om lobbypåverkan tillgänglig för allmänheten, på ett kostnadsfritt, lättbegripligt och lättillgängligt sätt, och förbättra korrektheten i uppgifterna i EU:s öppenhetsregister. Parlamentet understryker att full insyn i finansieringen av alla intresseorganisationer måste garanteras, och anser att alla organisationer som bryter mot ”svängdörrsreglerna” ska utestängas.

28.

Europaparlamentet poängterar behovet av att anta en lagstiftningsakt för att göra EU:s öppenhetsregister obligatoriskt och rättsligt bindande för alla EU-institutioner och EU-byråer samt tredje parter, så att full insyn i lobbyverksamheten säkerställs. Parlamentet uppmuntrar EU-institutionerna att överväga vilka praktiska arrangemang som skulle kunna leda till en snabb och effektiv överenskommelse.

29.

Europaparlamentet beklagar att könsdiskriminering och ojämn könsfördelning mellan män och kvinnor fortfarande är en fråga inom EU-institutionerna. Parlamentet noterar med oro resultaten i ärende 366/2017/AMF och uppmanar med eftertryck EIB att fullt ut följa ombudsmannens rekommendationer när det gäller att uppnå en balanserad könsfördelning på ledande befattningar.

30.

Europaparlamentet välkomnar ombudsmannens undersökning under 2018 av utnämningsförfarandet för befattningen som kommissionens tidigare generalsekreterare, och konstaterar att hon fann fyra fall av administrativa missförhållanden. Parlamentet beklagar att den föregående kommissionen, trots parlamentets stöd för ombudsmannens rekommendationer, inte har genomfört dem. Parlamentet noterar att det är särskilt oroande att kommissionen inte inrättat ett särskilt utnämningsförfarande, och önskar att den nya kommissionen ska inrätta ett sådant, för att på så sätt säkerställa högsta möjliga standard när det gäller öppenhet, etik och rättssäkerhet.

31.

Europaparlamentet noterar med oro att kommissionens efterlevnad minskar avseende de rekommendationer, förslag och lösningar som ombudsmannen föreslår. Parlamentet uppmanar kommissionen att visa ytterligare engagemang när det gäller att lösa alla fall av administrativa missförhållanden som ombudsmannen konstaterat i dess verksamhet.

32.

Europaparlamentet uppmanar med kraft ombudsmannen att övervaka genomförandet av de nya bestämmelserna i parlamentets arbetsordning avseende utfrågningarna av de nominerade kommissionsledamöterna, särskilt bestämmelserna i bilaga VII artikel 2 om granskning av ekonomiska intressen, i en anda av öppenhet och objektivitet.

33.

Europaparlamentet är medvetet om det förslag som kommissionen antog den 31 januari 2018 om en ny uppförandekod för Europeiska kommissionens ledamöter. Parlamentet anser att ytterligare förstärkningar av bestämmelserna i koden måste göras.

34.

Europaparlamentet upprepar, och är fast övertygat om, att strikta regler och normer avseende etik måste tillämpas inom alla EU-institutioner för att säkerställa att skyldigheten att iaktta redbarhet respekteras.

35.

Europaparlamentet är fast övertygat om att öppenhet är en väsentlig del av rättssäkerheten och att den måste iakttas under hela lagstiftningsprocessen, eftersom den påverkar det faktiska förverkligandet av rätten att rösta och rätten att ställa upp i val, utöver andra rättigheter (till exempel åsiktsfrihet, yttrandefrihet och informationsfrihet), och att utformning av ett aktivt unionsmedborgarskap kräver offentlig granskning, översyn och utvärdering av processen, och möjligheter att ifrågasätta resultatet. Parlamentet understryker det faktum att detta skulle hjälpa medborgarna att gradvis bli mer medvetna om de grundläggande byggstenarna i lagstiftningsförfarandet och främja delaktighet i unionens demokratiska liv.

36.

Europaparlamentet välkomnar att ombudsmannens försöker påverka EU-institutionerna att göra förändringar genom att hon deltar i offentliga samråd som rör hennes arbetsområden. Parlamentet välkomnar hennes förslag om förbättrad insyn i EU:s modell för riskbedömning i livsmedelskedjan, vilket innehåller rekommendationer om att Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet ska offentliggöra dagordningar och protokoll från möten som rör riskbedömning.

37.

Europaparlamentet uppmanar ombudsmannen att fortsätta med sin undersökning på eget initiativ om insynen i Europeiska läkemedelsmyndighetens (EMA) och läkemedelsföretagens ansökningar om förhandsgodkännande för försäljning, och det offentliga samråd som pågick fram till januari 2019.

38.

Europaparlamentet välkomnar ombudsmannens undersökning av säkerhetsrapporterna från Europeiska byrån för luftfartssäkerhet (Easa), som ledde till att byrån ändrade sin praxis, så att de som rapporterar säkerhetsrisker får återkoppling.

39.

Europaparlamentet uppmanar ombudsmannen att övervaka att EU-institutionernas gemensamma sjukförsäkringssystem är förenligt med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Parlamentet uppmanar kommissionen att uppdatera texten i de allmänna genomförandebestämmelser som reglerar hur det gemensamma sjukförsäkringssystemet fungerar när det gäller sjukvårdskostnader och kostnader för rimlig anpassning av arbetsplatsen för personer med funktionsnedsättning eller allvarlig sjukdom. Parlamentet uppmanar ombudsmannen att se till att FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning genomförs till fullo av hela Europeiska unionens förvaltning.

40.

Europaparlamentet välkomnar ombudsmannens praktiska rekommendationer avseende tillgängligheten för synskadade personer till de urvalsförfaranden som Europeiska rekryteringsbyrån (Epso) organiserar. Ombudsmannen uppmanas att övervaka att Epso helt uppfyller tillgänglighetskraven för urvalsförfaranden online. Parlamentet uppmanar ombudsmannen att följa upp sina förslag avseende tekniska hjälpmedel under de datorbaserade prov som äger rum runtom i världen.

41.

Europaparlamentet stöder ombudsmannens arbete för att öka medvetenheten inom EU:s institutioner när det gäller införandet av en mer kraftfull politik mot trakasserier.

42.

Europaparlamentet stöder ombudsmannens initiativ att följa upp #MeToo-rörelsen, och uppmanar till ytterligare övervakning av vilken politik mot trakasserier som EU:s förvaltning har infört.

43.

Europaparlamentet stöder ombudsmannens ansträngningar för att göra det lättare för medborgarna att delta i EU:s politiska arbete. Parlamentet önskar att ombudsmannen ska fortsätta att följa användningen av det europeiska medborgarinitiativet, och även övervaka genomförandet av den reviderade förordningen om medborgarinitiativet.

44.

Europaparlamentet påpekar att Europeiska ombudsmannens roll har utvecklats sedan befattningen inrättades, i riktning från att förebygga administrativa missförhållanden till att främja god förvaltning. Parlamentet anser att den logiska utvecklingen i denna trend är att ligga rätt i tiden och fortsätta arbetet med att aktivt främja bättre förvaltning och bästa administrativa praxis.

45.

Europaparlamentet välkomnar ombudsmannens initiativ för en utmärkelse för god förvaltning, vilken erkänner de ansträngningar som görs inom EU:s förvaltning för att finna innovativa sätt att genomföra medborgarvänlig politik.

46.

Europaparlamentet upprepar sin långvariga uppmaning om att den nuvarande kodexen för god förvaltningssed bör uppgraderas till en verkligt bindande förordning för alla EU:s institutioner och byråer.

47.

Europaparlamentet påminner om ombudsmannens åtagande att det bör råda en mycket hög grad av öppenhet från EU:s sida under förhandlingarna om Förenade kungarikets utträdesavtal med Europeiska unionen.

48.

Europaparlamentet uppmuntrar ombudsmannen att fortsätta att samarbeta med nationella ombudsmän inom det Europeiska ombudsmannanätverket. Parlamentet betonar behovet av att vidareutveckla sådana samarbetsmöjligheter mellan de olika nationella ombudsmännen.

49.

Europaparlamentet påminner om att det nya förslaget till stadga för Europeiska ombudsmannen, som nyligen antogs av parlamentet, innehåller en bestämmelse om att en ledamot av Europaparlamentet måste vänta tre år efter sitt mandat innan han eller hon kan kandidera till befattningen som ombudsman.

50.

Europaparlamentet upprepar att det är av yttersta vikt att bevara ombudsmannens oberoende och integritet, och se till att ämbetet innehas av personer som är fria från uppenbara partipolitiska kopplingar och intressekonflikter och som har en stark känsla för etik och moral.

51.

Europaparlamentet uttrycker sin uppskattning över ombudsmannens och hennes teams utmärkta och givande samarbete med utskottet för framställningar.

52.

Europaparlamentet prisar de utmärkta samarbetsmöjligheter som ombudsmannen byggt upp under sitt mandat, och uppmanar den kommande ombudsmannen att föra ett liknande samarbete och en strukturerad dialog med utskottet för framställningar, för att ytterligare förbättra kvaliteten på EU:s förvaltning samt tillgängligheten till och kvaliteten på de tjänster som ombudsmannen erbjuder våra medborgare.

53.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och betänkandet från utskottet för framställningar till rådet, kommissionen, Europeiska ombudsmannen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt till medlemsstaternas ombudsmän eller motsvarande myndigheter.

(1) EGT L 113, 4.5.1994, s. 15.

(2) Antagna texter, P8_TA(2019)0045.

(3) Antagna texter, P8_TA(2019)0114.

(4) Antagna texter, P8_TA(2019)0080.

(5) EGT L 145, 31.5.2001, s. 43.

(6) Antagna texter, P7_TA(2013)0271.

(7) Förenade målen C-39/05 och C-52/05 P, Konungariket Sverige och Maurizio Turco mot Europeiska unionens råd, REG 2008 I-04723.

7.7.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 270/113

P9_TA(2020)0017

Institutioner och organ i Ekonomiska och monetära unionen: förhindrande av intressekonflikter efter avslutad anställning i offentlig tjänst

Europaparlamentets resolution av den 16 januari 2020 om institutioner och organ i Ekonomiska och monetära unionen: förhindrande av intressekonflikter efter avslutad anställning i offentlig tjänst (2019/2950(RSP))

(2021/C 270/13)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av artikel 298 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

—	med beaktande av förordning nr 31 (EEG), 11 (EKSG) om tjänsteföreskrifter för tjänstemän och anställningsvillkor för övriga anställda i Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen (EU:s tjänsteföreskrifter), i synnerhet artiklarna 11a, 12, 16 och 17 (1),

—	med beaktande av sin resolution av den 10 maj 2011 om ansvarsfrihet för 2009: byråernas verksamhetsresultat, ekonomiska förvaltning och kontroll (2),

—	med beaktande av revisionsrättens särskilda rapport nr 15/2012 Hantering av intressekonflikter vid utvalda EU-organ (3),

—	med beaktande av kommissionens beslut av den 29 juni 2018 om bisysslor och externa uppdrag samt om yrkesverksamhet efter avslutad tjänstgöring (C(2018)4048),

—	med beaktande av Europeiska bankmyndighetens (EBA) pressmeddelande av den 17 september 2019 om tillkännagivandet av Adam Farkas avgång från tjänsten som verkställande direktör för EBA med verkan från den 31 januari 2020 (4),

—	med beaktande av frågan till kommissionen om utnämningen av EBA:s verkställande direktör Adam Farkas till verkställande direktör för Association of Financial Markets in Europe (AFME) (O-000031/2019 – B9-0054/2019) och kommissionens svar av den 24 oktober 2019 (5),

—	med beaktande av svaren från EBA:s ordförande vid en utfrågning i utskottet för ekonomi och valutafrågor den 4 november 2019,

—	med beaktande av rapporten från Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) av den 23 augusti 2010Post-Public Employment: Good Practices for Preventing Conflict of Interest (6),

—	med beaktande av Transparency Internationals arbetsdokument 06/2010 Regulating the Revolving Door (7),

—	med beaktande av Europeiska ombudsmannens förslag till rekommendationer i undersökningen av klagomål 775/2010/ANA mot Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) (8),

—	med beaktande av skrivelsen av den 13 juni 2017 från Europeiska ombudsmannen till direktören för Europeiska kemikaliemyndigheten om genomförandet av artikel 16 i EU:s tjänsteföreskrifter (9),

—	med beaktande av skrivelsen av den 13 juni 2017 från Europeiska ombudsmannen till direktören för EBA om genomförandet av artikel 16 i EU:s tjänsteföreskrifter (10),

—	med beaktande av Europeiska ombudsmannens rapport av den 28 februari 2019 om offentliggörande av information om tidigare högre tjänstemän i syfte att säkerställa att det ettåriga förbudet mot att utöva lobbyverksamhet eller stödverksamhet efterlevs: SI/2/2017/NF (11),

—	med beaktande av sin resolution av den 12 februari 2019 om ett utkast till Europaparlamentets förordning om föreskrifter och allmänna villkor för ombudsmannens ämbetsutövning (Europeiska ombudsmannens stadga) (12),

—	med beaktande av de politiska riktlinjerna för nästa kommission 2019–2024 (13),

—	med beaktande av frågan till kommissionen ”Institutioner och organ inom Ekonomiska och monetära unionen: förhindrande av intressekonflikter efter avslutad anställning i offentlig tjänst” (O-000048/2019 – B9-0001/2020),

—	med beaktande av artiklarna 136.5 och 132.2 i arbetsordningen,

—	med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för ekonomi och valutafrågor, och av följande skäl:

A.	Enligt artikel 298.1 i EUF-fördraget ska unionens institutioner, organ och byråer när de fullgör sina uppgifter stödja sig på en öppen, effektiv och oberoende europeisk administration.

I artikel 68.1 i förordning (EU) nr 1093/2010 (14) föreskrivs att tjänsteföreskrifterna, anställningsvillkoren för övriga anställda och de bestämmelser som antagits gemensamt av unionens institutioner för tillämpningen av tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren ska gälla för myndighetens personal, inbegripet dess verkställande direktör och dess ordförande.

C.	I artiklarna 16 och 17 i tjänsteföreskrifterna fastställs principerna för personal som lämnar institutionerna, däribland bestämmelser om förebyggande av intressekonflikter.

D.	EBA:s verkställande direktör har accepterat sin utnämning till verkställande direktör för AFME från den 1 februari 2020 och har meddelat sin avgång som verkställande direktör för EBA, med verkan den 31 januari 2020.

EBA:s förvaltningsstyrelse och tillsynsstyrelse beslutade att EBA:s verkställande direktörs nya anställning som verkställande direktör för AFME skulle godkännas. Tillsynsstyrelsen har beslutat att införa relativt lätta restriktioner för sin verkställande direktör, vilka enligt EBA löser den intressekonflikt som uppstår genom att han accepterar sin nya befattning vid AFME. Dessa restriktioner gäller verksamhet som utövas inom ramen för tjänstgöringen vid EBA och efter det att han lämnat EBA.

F.	Vid en utfrågning inför Europaparlamentet underströk EBA:s ordförande svårigheten med att införa restriktioner för sådana verksamheter efter offentlig anställning.

G.	Högre chefer som lämnar tillsynsmyndigheter erhåller för närvarande inte någon övergångsersättning.

H.	Intressekonflikter efter avslutad anställning i offentlig tjänst och ”svängdörrssituationer” är återkommande problem som har bedömts och analyserats av internationella organ och EU-organ, inte minst av ombudsmannen och revisionsrätten.

I.	Svängdörrssituationer ger intressegrupper möjlighet att belöna tillsynsmyndigheter för tidigare insatser, vilket öppnar dörren för skadliga incitament.

Europaparlamentet betonar vikten av en öppen, effektiv och oberoende europeisk administration för EU som helhet, inbegripet institutioner, organ och byråer inom Ekonomiska och monetära unionen.

Europaparlamentet är bekymrat över den intressekonflikt som har uppstått till följd av utnämningen av EBA:s verkställande direktör till verkställande direktör för AFME från den 1 februari 2020. Parlamentet noterar att denna anställning efter avslutad anställning i offentlig tjänst utan någon karensperiod utgör en risk, inte bara för EBA:s anseende och oberoende, utan även för alla EU-institutioner och för det europeiska projektet som helhet.

Europaparlamentet påminner om att intressekonflikter som lämnas därhän inte bara kan komma att äventyra efterlevnaden av de höga etiska normerna inom EU-förvaltningen, utan även urholka rätten till god förvaltning och därmed hota de lika villkor som krävs för en välfungerande inre marknad.

Europaparlamentet efterlyser en effektiv och konsekvent tillämpning av EU:s tjänsteföreskrifter, särskilt artikel 16, för att förebygga intressekonflikter, i synnerhet, men inte enbart, för högre tjänstemän. Parlamentet understryker att artikel 16 ger EU-institutionerna möjlighet att avslå en begäran från en före detta tjänsteman om att acceptera en specifik tjänst om restriktionerna inte är tillräckliga för att skydda institutionernas legitima intressen. Parlamentet betonar att man i fallet med Adam Farkas kunde ha övervägt ett förbud mot en direkt övergång till AFME enligt bestämmelserna i artikel 21.3 b i kommissionens beslut C(2018)4048, eftersom AFME kan betraktas som en motpart.

Europaparlamentet befarar att det ofta inte är möjligt att genomdriva de villkor som ställs för verksamhet efter avslutad anställning i offentlig tjänst. Parlamentet uppmanar därför EU:s institutioner och byråer att beakta alla de verktyg som finns att tillgå i artikel 16 i EU:s tjänsteföreskrifter.

Europaparlamentet ifrågasätter EBA:s tillsynsstyrelses och EBA:s förvaltningsstyrelses beslut att låta Adam Farkas tillträda befattningen som verkställande direktör för AFME. Parlamentet uppmanar dem att ompröva beslutet.

Europaparlamentet konstaterar att även om erfarenheter från den privata sektorn kan vara värdefulla för arbetet vid institutionerna kan svängdörrsproblematik också uppstå om en offentlig anställning föregås av anställning inom den privata sektorn och det finns en direkt koppling mellan den tidigare arbetsgivaren och den nya befattningen inom institutionen. Detta kan äventyra EU-institutionernas integritet och skada medborgarnas förtroende för dem. Parlamentet betonar därför det brådskande behovet av att utvärdera hur intressekonflikter också kan uppstå från befattningar som innehas före en anställning i offentlig tjänst eller före utnämningar till tjänster som medför lagstiftande eller verkställande befogenheter och ansvarsområden, och rekommenderar att detta diskuteras mer ingående.

Europaparlamentet betonar att verksamhet efter avslutad anställning i offentlig tjänst och svängdörrsproblematik är ett problem som är gemensamt för alla institutioner, organ och byråer i EU och dess medlemsstater. Parlamentet understryker därför behovet av en enhetlig rättslig ram för att på ett effektivt sätt ta itu med dessa frågor.

Europaparlamentet noterar det arbete som utförts på internationell nivå (OECD) för att säkerställa en harmoniserad ram för situationer efter avslutad anställning i offentlig tjänst. På EU-nivå noterar parlamentet det arbete som revisionsrätten och ombudsmannen utför i detta avseende. Parlamentet noterar att ett snabbt genomförande av dessa rekommendationer skulle kunna förhindra liknande problem i framtiden.

10.

Europaparlamentet betonar att även om de erfarenheter som dess anställda fått genom anställning inom den privata sektorn kan vara värdefulla för ett reglerings- eller tillsynsorgan, bör unionens organ och institutioner präglas av en stark serviceanda inom offentlig förvaltning för att på bästa sätt tjäna de europeiska medborgarna.

11.

Europaparlamentet uppmanar revisionsrätten att göra en omfattande analys av hur organ och byråer inom Ekonomiska och monetära unionen hanterar situationer där det kan finnas risk för intressekonflikter. Parlamentet uppmanar revisionsrätten att fastställa bästa praxis.

12.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera nuvarande praxis på EU-nivå och på nationell nivå när det gäller verksamhet efter avslutad anställning i offentlig tjänst, i syfte att fastställa kraftfullare åtgärder för att förebygga de intressekonflikter som uppstår när högre tjänstemän vid EU:s organ lämnar sina tjänster för att börja arbeta inom den privata sektorn eller när personer som kommer från den privata sektorn utses till högre befattningar inom ett EU-organ, och att beakta sina slutsatser när den överväger möjligheten att införa en harmoniserad rättslig ram för förebyggande av intressekonflikter efter avslutad anställning i offentlig tjänst.

13.

Europaparlamentet påminner om det åtagande som kommissionen ingick under plenardebatten den 24 oktober 2019 om att se över den rättsliga ramen för verksamhet efter avslutad anställning i offentlig tjänst. Parlamentet uppmanar kommissionen att införa en harmoniserad rättslig ram för att förebygga situationer med intressekonflikter efter avslutad anställning i offentlig tjänst i syfte att säkerställa stränga etiska normer. Parlamentet betonar behovet av att anpassa EU:s praxis till internationella normer. Parlamentet understryker att samma normer bör tillämpas på EU-nivå och på nationell nivå.

14.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samband med sin översyn av ramen för verksamhet efter avslutad anställning i offentlig tjänst fastställa särskilda riskområden som kan komma att kräva strängare regler, bland annat genom att utvidga möjligheten att stoppa övergång till annan tjänst, och att överväga en förlängning av karensperioder för högre tjänstemän som står i proportion till den specifika situationen, för att säkerställa likabehandling i enlighet med artikel 15 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Parlamentet betonar att kravet på förhandsinformation om intressekonflikter i artikel 11 i tjänsteföreskrifterna bör genomföras på ett sätt som garanterar att en kandidats potentiella intressekonflikter upptäcks långt innan en anställning i ett EU-organ påbörjas. Parlamentet betonar vidare att alla EU-organ på sina webbplatser bör offentliggöra sina interna bestämmelser för hantering av intressekonflikter och hörsamma Europeiska ombudsmannens rekommendationer från 2017 om offentliggörande av den årliga information som krävs enligt artikel 16.4 i tjänsteföreskrifterna.

15.

Kommissionen uppmanas att utvidga denna översyn till att omfatta intressekonflikter i samband med anställningar som föregås av anställning inom den privata sektorn och att överväga att stärka befintliga åtgärder, såsom obligatorisk avyttring av andelar i företag som är underställda den institution som en nyutnämnd tjänsteman tillhör eller som har kontakter med den institutionen, och att även överväga nya typer av förebyggande åtgärder, såsom krav på att en tjänsteman förklaras jävig i ärenden som berör en tidigare privat arbetsgivare.

16.

Europaparlamentet anser att ett förbud mot en övergång till annan tjänst i det fall då den berörda personen för närvarande har en anställning och förbudet är tillräckligt riktat och motiverat inte utgör en kränkning av rätten till anställning.

17.

Europaparlamentet påpekar att om längre karensperioder införs för högre tjänstemän som lämnar en byrå, kan möjligheten att bevilja dem en lämplig övergångsersättning också övervägas. Parlamentet understryker att sådana övergångsersättningar bör upphöra om en ny anställning påbörjas under karensperioden.

18.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bedöma huruvida det är lämpligt att de berörda EU-organen själva beslutar om efterlevnadskontrollen av reglerna för förebyggande av intressekonflikter och om hur en konsekvent tillämpning av reglerna kan säkerställas. Parlamentet anser att det oberoende etikorgan som planeras av kommissionens ordförande, Ursula von der Leyen, är det organ som är bäst lämpat att i framtiden fatta beslut som rör EU-anställdas intressekonflikter.

19.

Europaparlamentet föreslår att alla ledamöter av Europaparlamentet och alla företrädare för kommissionen och rådet under en tvåårsperiod avstår från att ta kontakt med den nuvarande verkställande direktören om och när denne tillträder sin tjänst som verkställande direktör för AFME. Parlamentet uppmanar de avdelningar som ansvarar för att tillhandahålla permanenta passerkort till parlamentets byggnader att, för att undvika potentiella intressekonflikter, grundligt pröva Adam Farkas fall, och att beakta möjligheten att inte bevilja ett sådant passerkort för samma tidsperiod (två år).

20.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, revisionsrätten och Europeiska ombudsmannen.

(1) EUT 45, 14.6.1962, s. 1385.

(2) EUT L 250, 27.9.2011, s. 268.

(3) https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/HTML/?uri=CELEX:52012SA0015&from=SV

(4) https://eba.europa.eu/adam-farkas-steps-down-as-eba-executive-director

(5) https://www.europarl.europa.eu/doceo/document/O-9-2019-000031_SV.html

(6) https://read.oecd-ilibrary.org/governance/post-public-employment_9789264056701-en#page7

(7) https://www.transparency.org/whatwedo/publication/working_paper_06_2010_regulating_the_revolving_door

(8) https://www.ombudsman.europa.eu/en/recommendation/en/11089

(9) https://www.ombudsman.europa.eu/en/correspondence/en/80697

(10) https://www.ombudsman.europa.eu/en/correspondence/en/80699

(11) https://www.ombudsman.europa.eu/en/report/en/110521

(12) Antagna texter, P8_TA(2019)0080.

(13) https://ec.europa.eu/info/files/political-guidelines-next-commission-2019-2024-union-strives-more-my-agenda-europe_sv

(14) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten) (EUT L 331, 15.12.2010, s. 12).

		ISSN 1977-1061
Europeiska unionens officiella tidning		C 270

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	64 årgången 7 juli 2021

	III Förberedande akter
	Europaparlamentet
	Onsdagen den 15 januari 2020
2021/C 270/14	Europaparlamentets beslut av den 15 januari 2020 om de ständiga utskottens sammansättning (2020/2512(RSO))	117
2021/C 270/15	Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 15 januari 2020 om utkastet till rådets beslut om ingående av protokollet mellan Europeiska unionen, Island och Konungariket Norge till avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Island och Konungariket Norge om kriterier och mekanismer för att fastställa vilken stat som skall ansvara för handläggningen av en asylansökan som görs i en medlemsstat eller i Island eller Norge vad gäller åtkomst till Eurodac för brottsbekämpande ändamål (15791/2018 – C9-0155/2019 – 2018/0419(NLE))	119
2021/C 270/16	Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 15 januari 2020 om utkastet till rådets beslut om ingående på unionens vägnar av avtalet mellan Europeiska unionen och Folkrepubliken Kinas regering om vissa luftfartsaspekter (11033/2019 – C9-0049/2019 – 2018/0147(NLE))	120
2021/C 270/17	Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 15 januari 2020 om förslaget till rådets direktiv om ändring av direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt vad gäller den särskilda ordningen för små företag och förordning (EU) nr 904/2010 vad gäller det administrativa samarbetet och utbyte av information för kontrollen av att den särskilda ordningen för små företag tillämpas på ett korrekt sätt (13952/2019 – C9-0166/2019 – 2018/0006(CNS))	121

Innehållsförteckning		Sida

	EUROPAPARLAMENTET SESSIONEN 2019–2020 Sammanträdena den 13–16 januari 2020 Protokollen för denna session har publicerats i EUT C 239, 18.6.2021 . ANTAGNA TEXTER	1

	I Resolutioner, rekommendationer och yttranden
	RESOLUTIONER
	Europaparlamentet
	Onsdagen den 15 januari 2020
2021/C 270/01	Europaparlamentets resolution av den 15 januari 2020 om den europeiska gröna given (2019/2956(RSP))	2
2021/C 270/02	Europaparlamentets resolution av den 15 januari 2020 om genomförande och övervakning om bestämmelserna om medborgerliga rättigheter i avtalet om utträde (2020/2505(RSP))	21
2021/C 270/03	Europaparlamentets resolution av den 15 januari 2020 om mänskliga rättigheter och demokrati i världen och Europeiska unionens politik på området – årsrapport 2018 (2019/2125(INI))	25
2021/C 270/04	Europaparlamentets resolution av den 15 januari 2020 om genomförandet av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken – årsrapport (2019/2136(INI))	41
2021/C 270/05	Europaparlamentets resolution av den 15 januari 2020 om genomförande av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken – årsrapport (2019/2135(INI))	54
2021/C 270/06	Europaparlamentets resolution av den 15 januari 2020 om Europaparlamentets ståndpunkt om konferensen om Europas framtid (2019/2990(RSP))	71
	Torsdagen den 16 januari 2020
2021/C 270/07	Europaparlamentets resolution av den 16 januari 2020 om Burundi, särskilt yttrandefriheten (2020/2502(RSP))	76
2021/C 270/08	Europaparlamentets resolution av den 16 januari 2020 om Nigeria, särskilt den senaste tidens terroristattacker (2020/2503(RSP))	83
2021/C 270/09	Europaparlamentets resolution av den 16 januari 2020 om situationen i Venezuela efter det olagliga valet av nationalförsamlingens nya talman och presidium (parlamentarisk kupp) (2020/2507(RSP))	88
2021/C 270/10	Europaparlamentets resolution av den 16 januari 2020 om de pågående utfrågningarna inom ramen för artikel 7.1 i EU-fördraget: Polen och Ungern (2020/2513(RSP))	91
2021/C 270/11	Europaparlamentets resolution av den 16 januari 2020 om det 15:e mötet i partskonferensen (COP15) för konventionen om biologisk mångfald (2019/2824(RSP))	94
2021/C 270/12	Europaparlamentets resolution av den 16 januari 2020 om årsrapporten om Europeiska ombudsmannens verksamhet 2018 (2019/2134(INI))	105
2021/C 270/13	Europaparlamentets resolution av den 16 januari 2020 om institutioner och organ i Ekonomiska och monetära unionen: förhindrande av intressekonflikter efter avslutad anställning i offentlig tjänst (2019/2950(RSP))	113