Europeiska unionens domstols senaste offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning

(2021/C 263/01)

Senaste offentliggörandet

EUT C 252, 28.6.2021

Senaste listan över offentliggöranden

EUT C 242, 21.6.2021

EUT C 228, 14.6.2021

EUT C 217, 7.6.2021

EUT C 206, 31.5.2021

EUT C 189, 17.5.2021

EUT C 182, 10.5.2021

Dessa texter är tillgängliga på

EUR-Lex: http://eur-lex.europa.eu

Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 29 april 2021 (begäran om förhandsavgörande från Curtea de Apel Constanţa – Rumänien) – Agenţia de Plăţi şi Intervenţie pentru Agricultură – Centrul Judeţean Tulcea mot SC Piscicola Tulcea SA (C-294/19), Ira Invest SRL mot Agenţia de Plăţi şi Intervenţie pentru Agricultură – Centrul Judeţean Tulcea (C-304/19)

(Mål C-294/19 och 304/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Jordbruk - Gemensam jordbrukspolitik (PAC) - System för direktstöd - Stödberättigande hektar - Fiskeriverksamhet - Fastighetsregistret - Faktiskt användning för jordbruk - Användning i enlighet med fastighetsregistret)

(2021/C 263/02)

Rättegångsspråk: rumänska

Hänskjutande domstol

Curtea de Apel Constanţa

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Agenţia de Plăţi şi Intervenţie pentru Agricultură – Centrul Judeţean Tulcea (C-294/19), Ira Invest SRL (C-304/19)

Motpart: SC Piscicola Tulcea SA (C-294/19), Agenţia de Plăţi şi Intervenţie pentru Agricultură – Centrul Judeţean Tulcea (C-304/19)

Domslut

Artikel 2 h och artikel 34.2 i rådets förordning (EG) nr 73/2009 av den 19 januari 2009 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd för jordbrukare inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare, om ändring av förordningarna (EG) nr 1290/2005, (EG) nr 247/2006 och (EG) nr 378/2007 samt om upphävande av förordning (EG) nr 1782/2003, samt artikel 4.1 e och artikel 32.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1307/2013 av den 17 december 2013 om regler för direktstöd för jordbrukare inom de stödordningar som ingår i den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 637/2008 och rådets förordning (EG) 73/2009, ska tolkas så, att arealer som enligt nationell rätt är avsedda för fiskeriverksamhet, men som används eller faktiskt har använts för jordbruksverksamhet, utgör jordbruksarealer.

---

(1)  EUT C 288, 26.8.2019.

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 29 april 2021 (begäran om förhandsavgörande från Sąd Rejonowy w Ostrowie Wielkopolskim – Polen) – Powiat Ostrowski/Ubezpieczeniowy Fundusz Gwarancyjny

(Mål C-383/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Obligatorisk ansvarsförsäkring för motorfordon - Direktiv 2009/103/EG - Artikel 3 första stycket - Skyldighet att teckna försäkring - Omfattning - Regional självstyrande enhet som förvärvat ett fordon genom domstolsförfarande - Registrerat fordon som befinner sig på privat mark och som är avsett att skrotas)

(2021/C 263/03)

Rättegångsspråk: polska

Hänskjutande domstol

Sąd Rejonowy w Ostrowie Wielkopolskim

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: Powiat Ostrowski

Svarande: Ubezpieczeniowy Fundusz Gwarancyjny

Domslut

Artikel 3 första stycket i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/103/EG av den 16 september 2009 om ansvarsförsäkring för motorfordon och kontroll av att försäkringsplikten fullgörs beträffande sådan ansvarighet ska tolkas så, att det är obligatoriskt att teckna ansvarsförsäkring för motorfordon när det berörda fordonet är registrerat i en medlemsstat, om fordonet inte i vederbörlig ordning har ställts av i enlighet med tillämplig nationell lagstiftning.

---

(1)  EUT C 280, 19.8.2019.

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 29 april 2021 (begäran om förhandsavgörande från Högsta förvaltningsdomstolen – Finland) – förfarande inlett av E

(Mål C-480/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Artikel 63 TFUE - Fri rörlighet för kapital - Inkomstskatt - Inkomst av kapital - Vinstutdelning från ett företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) med hemvist inom landet, bildat på kontraktsrättslig grund - Vinstutdelning från ett fondföretag med hemvist i en annan medlemsstat, bildat på associationsrättslig grund - Skillnad i behandling - Artikel 65 FEUF - Objektivt jämförbara situationer)

(2021/C 263/04)

Rättegångsspråk: finska

Hänskjutande domstol

Högsta förvaltningsdomstolen (Finland)

Parter i målet vid den nationella domstolen

E

Ytterligare deltagare i rättegången: Veronsaajien oikeudenvalvontayksikkö

Domslut

Artiklarna 63 och 65 FEUF ska tolkas så, att de utgör hinder för en medlemsstats beskattningspraxis enligt vilken inkomst som en fysisk person bosatt i den medlemsstaten uppbär från ett företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) bildat på associationsrättslig grund och med hemvist i en annan medlemsstat inte likställs med inkomst från fondföretag i den förstnämnda medlemsstaten, med motiveringen att dessa inte har samma rättsliga form.

---

(1)  EUT C 295, 2.9.2019

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 29 april 2021 (begäran om förhandsavgörande från Tribunale Amministrativo Regionale per il Lazio – Italien) – Granarolo SpA mot Ministero dell'Ambiente e della Tutela del Territorio e del Mare, Ministero dello Sviluppo Economico, Comitato nazionale per la gestione della Direttiva 2003/87/CE e per il supporto nella gestione delle attività di progetto del protocollo di Kyoto

(Mål C-617/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Miljö - Direktiv 2003/87/EG - System för handel med utsläppsrätter för växthusgaser - Artikel 3 e - Begreppet ”anläggning” - Artikel 3 f - Begreppet ”verksamhetsutövare” - Bilaga I, punkterna 2 och 3 - Sammanräkningsregel - Sammanräkning av kapaciteterna hos verksamheterna i en anläggning - Överlåtelse av en kraftvärmeenhet av ägaren till en fabrik - Avtal om leverans av energi mellan det överlåtande och det förvärvande företaget - Uppdatering av tillståndet för utsläpp av växthusgaser)

(2021/C 263/05)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Tribunale Amministrativo Regionale per il Lazio

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Granarolo S.p.A.

Motparter: Ministero dell'Ambiente e della Tutela del Territorio e del Mare, Ministero dello Sviluppo Economico, Comitato nazionale per la gestione della Direttiva 2003/87/CE e per il supporto nella gestione delle attività di progetto del protocollo di Kyoto

Ytterligare deltagare i rättegången: E.ON Business Solutions Srl, tidigare E.ON Connecting Energies Italia Srl

Domslut

Artikel 3 e och f i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/29/EG av den 23 april 2009, jämförd med punkterna 2 och 3 i bilaga I till samma direktiv, ska tolkas så, att den inte utgör hinder för att ägaren till en fabrik som är utrustad med ett värmekraftverk vars verksamhet omfattas av nämnda bilaga I kan få sitt tillstånd att släppa ut växthusgaser uppdaterat i den mening som avses i artikel 7 i direktivet, när denna ägare har överlåtit en kraftvärmeenhet som är belägen på samma industrifastighet som fabriken och där det bedrivs en verksamhet vars kapacitet understiger det tröskelvärde som anges i nämnda bilaga I, till ett företag som är specialiserat inom energisektorn, och samtidigt har ingått ett avtal med detta företag i vilket det bland annat föreskrivs att fabriken ska tillhandahållas energi som produceras av denna kraftvärmeenhet, i det fall då värmekraftverket och kraftvärmeenheten inte utgör en och samma anläggning i den mening som avses i artikel 3 e i direktivet och då ägaren till fabriken, under alla omständigheter, inte längre är kraftvärmeenhetens verksamhetsutövare i den mening som avses i artikel 3 f i direktivet.

---

(1)  EUT C 399, 25.11.2019.

Domstolens dom (nionde avdelningen) av den 29 april 2021 – Europeiska kommissionen mot Konungariket Spanien

(Mål C-704/19) (1)

(Fördragsbrott - Statligt stöd - Stöd för utbyggnad av digital markbunden television i avlägsna och mindre urbaniserade områden i Kastilien-La Mancha (Den autonoma regionen Kastilien-La Mancha, Spanien) - Beslut (EU) 2016/1385 - Olagligt stöd som är oförenligt med den inre marknaden - Underlåtenhet att verkställa beslutet inom den frist som angetts)

(2021/C 263/06)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: B. Stromsky, P. Arenas och P. Němečková)

Svarande: Konungariket Spanien (ombud: S. Jiménez García)

Domslut

1)

Konungariket Spanien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 288 fjärde stycket FEUF samt artiklarna 3 och 4 i kommissionens beslut (EU) 2016/1385 av den 1 oktober 2014 om det statliga stöd SA.27408 (C 24/10) (f.d. NN 37/10, f.d. CP 19/09) som Kastilien-La Manchas myndigheter har genomfört till förmån för utbyggnad av digital markbunden television i avlägsna och mindre urbaniserade områden i Kastilien-La Mancha, genom att underlåta att inom angivna frister vidta alla nödvändiga åtgärder för att från den principiella stödmottagaren Telecom Castilla-La Mancha S.A. återkräva det statliga stöd som förklarats vara oförenligt med den inre marknaden i artikel 1 i detta beslut, genom att inte bekräfta att samtliga pågående utbetalningar av detta stöd har avbrutits och genom att inte inom den angivna fristen ha meddelat kommissionen om vilka åtgärder som vidtagits för att efterleva beslutet.

2)	Konungariket Spanien ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 413, 9.12.2019.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal Superior de Justicia de Castilla y León (Spanien) den 26 mars 2021 – Clemente mot Comunidad de Castilla y León (Dirección General de la Función Pública)

(Mål C-192/21)

(2021/C 263/07)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Tribunal Superior de Justicia de Castilla y León

Parter i det nationella målet

Klagande: Clemente

Motpart: Comunidad de Castilla y León (Dirección General de la Función Pública)

Tolkningsfrågor

1.

Ska begreppet ”jämförbara tillsvidareanställda” i klausul 4.1 i ramavtalet om visstidsarbete, som den 18 mars 1999 ingicks mellan de allmänna branschövergripande organisationerna (EFS-UNICE-CEEP) och som utgör bilaga till rådets direktiv 1999/70 av den 28 juni 1999 (1), tolkas så, att arbetsuppgifter som en fast anställd tjänsteman har utfört som visstidsanställd tjänsteman, innan denne hade erhållit ställning som fast anställd tjänsteman, vid placeringen av tjänstemannen i en lönegrad ska likställas med arbetsuppgifter som utförts av en annan fast anställd tjänsteman?

2.

Ska klausul 4.1 i ramavtalet om visstidsarbete, som den 18 mars 1999 ingicks mellan de allmänna branschövergripande organisationerna (EFS-UNICE-CEEP) och som utgör bilaga till rådets direktiv 1999/70 av den 28 juni 1999, tolkas så, att både den omständigheten att denna tid redan har utvärderats och beräknats för erhållandet av ställning som fast anställd tjänsteman och utformningen av den vertikala karriären i den nationella lagstiftningen utgör objektiva grunder som berättigar att de arbetsuppgifter som en fast anställd tjänsteman utfört, innan vederbörande uppnår denna ställning, inte behöver beaktas vid placering i lönegrad?

---

(1)  Rådets direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP (EGT L 175, 1999, s. 43).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunalul Ilfov (Rumänien) den 26 mars 2021 – SR mot EW

(Mål C-196/21)

(2021/C 263/08)

Rättegångsspråk: rumänska

Hänskjutande domstol

Tribunalul Ilfov

Parter i det nationella målet

Sökande: SR

Motpart: EW

Intervenienter: FB, CX, IK

Tolkningsfråga

När det rättsliga organet beslutar och fastställer att intervenienterna ska kallas i ett tvistemål är då ”sökanden”, i den mening som avses i artikel 5 i förordning (EG) nr 1393/2007, (1) det rättsliga organ i medlemsstaten som beslutar att intervenienterna eller parten i målet vid det rättsliga organet ska kallas till nämnda rättsliga organ?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1393/2007 av den 13 november 2007 om delgivning i medlemsstaterna av rättegångshandlingar och andra handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (”delgivning av handlingar”) och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1348/2000 (EUT L 324, 10.12.2007, s. 79).

Överklagande ingett den 30 mars 2021 av Foundation for the Protection of the Traditional Cheese of Cyprus named Halloumi av den dom som tribunalen (andra avdelningen) meddelade den 20 januari 2021 i mål T-328/17 RENV, Foundation for the Protection of the Traditional Cheese of Cyprus named Halloumi mot EUIPO – M. J. Dairies (BBQLOUMI)

(Mål C-201/21 P)

(2021/C 263/09)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Foundation for the Protection of the Traditional Cheese of Cyprus named Halloumi (ombud: S. Malynicz QC, S. Baran, Barrister, V. Marsland, Solicitor)

Övriga parter i målet: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO), M. J. Dairies EOOD

Genom beslut av vicepresidenten den 21 maj 2021 avvisade domstolen överklagandet och slog fast att Foundation for the Protection of the Traditional Cheese of Cyprus named Halloumi ska bära sina rättegångskostnader.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Raad voor Vreemdelingenbetwistingen (Belgien) den 9 april 2021 – X, i eget namn samt i egenskap av legal företrädare för sina underåriga barn Y och Z mot Belgische Staat

(Mål C-230/21)

(2021/C 263/10)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Raad voor Vreemdelingenbetwistingen

Parter i det nationella målet

Klagande: X, i eget namn samt i egenskap av legal företrädare för sina underåriga barn Y och Z

Motpart: Belgische Staat

Tolkningsfrågor

1)

Ska unionsrätten, i synnerhet artikel 2 f jämförd med artikel 10.3 a i rådets direktiv 2003/86/EG (1) av den 22 september 2003 om rätt till familjeåterförening, tolkas så, att en flykting som är ”underårig utan medföljande vuxen” och uppehåller sig i en medlemsstat, måste vara ”ogift” enligt sin nationella rätt för att kunna göra anspråk på rätten till familjeförening med släktingar i rakt uppstigande led?

2)

Om den frågan ska besvaras jakande, kan en underårig flykting betraktas som ”underårig utan medföljande vuxen” i den mening som avses i artiklarna 2 f och 10.3 i direktiv 2003/86/EG, när myndigheterna av skäl som rör som grunderna för rättsordningen inte erkänner ett äktenskap som vederbörande har ingått i utlandet?

---

(1)  EUT L 251, 2003, s. 12.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Landgericht Ravensburg (Tyskland) den 14 april 2021 – SA m.fl. mot Daimler AG

(Mål C-240/21)

(2021/C 263/11)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landgericht Ravensburg

Parter i det nationella målet

Klagande: SA, FT, LH, IL, TN

Motpart: Daimler AG

Tolkningsfrågor

1.	Syftar artiklarna 18.1, 26.1 och 46 i direktiv 2007/46/EG (1), jämförda med artikel 5.2 i förordning (EG) nr 715/2007 (2), till att även skydda enskilda motorfordonsköpares intressen? Om denna fråga besvaras jakande:

2.

Utgör även det intresse som en enskild fordonsköpare har av att inte köpa ett fordon som inte uppfyller kraven i unionsrätten, bland annat vid förvärv av ett fordon utrustat med en förbjuden manipulationsanordning som avses i artikel 5.2 i förordning (EG) nr 715/2007, ett sådant intresse? Oberoende av svaret på frågorna 1 och 2:

3.

Utgör unionsrätten hinder för att en köpare som oavsiktligt köpt ett fordon utrustat med en olaglig manipulationsanordning som avses i artikel 5.2 i förordning (EG) nr 715/2007 och som tillverkaren släppt ut på marknaden endast i undantagsfall kan väcka talan om civilrättsligt, utomobligatoriskt skadeståndsansvar mot fordonstillverkaren, och i synnerhet kan begära återbetalning av det inköpspris som denne betalat för fordonet i utbyte mot återlämnande och övergång av äganderätten till fordonet, när fordonstillverkaren har agerat med uppsåt och mot god sed? Om denna fråga besvaras jakande:

4.

Har fordonsägare rätt till civilrättsligt, utomobligatoriskt skadestånd gentemot fordonstillverkare enligt unionsrätten, oavsett typen av (oaktsam eller uppsåtlig) försummelse som fordonstillverkaren begått, och som består i att fordon som är utrustade med en förbjuden manipulationsanordning som avses i artikel 5.2 i förordning (EG) nr 715/2007 släpps ut på marknaden? Oberoende av svaret på frågorna 1–4:

5.

Utgör unionsrätten hinder för att en nationell lagstiftning kräver att fordonsägare ska göra avdrag för den nytta som de erhållit till följd av den faktiska användningen av fordonet, när de, i form av utomobligatoriskt skadestånd, begär att det inköpspris som de betalat för ett fordon med förbjuden manipulationsanordning som avses i artikel 5.2 i förordning (EG) nr 715/2007 och som släppts ut på marknaden återbetalas i utbyte mot återlämnande och övergång av äganderätten till fordonet? Om denna fråga besvaras nekande:

6.

Utgör unionsrätten hinder för att värdet av användningen beräknas utifrån hela inköpspriset, utan att det görs avdrag för den värdeminskning som följer av att fordonet är utrustat med en förbjuden manipulationsanordning och/eller av att köparen inte har önskat använda ett fordon som inte uppfyller kraven i unionsrätten? Oberoende av svaret på frågorna 1–6:

7.

Är 348a § stycke 3 i Zivilprozessordnung (den tyska civilprocesslagen) (ZPO), såvitt denna bestämmelse även avser beslut att begära förhandsavgörande enligt artikel 267 andra stycket FEUF, oförenlig med de nationella domstolarnas befogenhet att begära förhandsavgörande enligt artikel 267 andra stycket FEUF, och ska den därför inte tillämpas på beslut att begära förhandsavgörande?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG av den 5 september 2007 om fastställande av en ram för godkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon (EUT L 263, 2007, s. 1).

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2007 av den 20 juni 2007 om typgodkännande av motorfordon med avseende på utsläpp från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 5 och Euro 6) och om tillgång till information om reparation och underhåll av fordon (EUT L 171, 2007, s. 1).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Verwaltungsgerichtshof (Österrike) den 20 april 2021 – Luxury Trust Automobil GmbH

(Mål C-247/21)

(2021/C 263/12)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Verwaltungsgerichtshof

Parter i det nationella målet

Klagande: Luxury Trust Automobil GmbH

Motpart: Finanzamt Österreich, Dienststelle Baden Mödling

Tolkningsfrågor

1.

Ska artikel 42 a i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (1) jämförd med artikel 197.1 c i detta direktiv (i dess lydelse enligt rådets direktiv 2010/45/EU (2) av den 13 juli 2010) tolkas så, att det även är fråga om ett utseende av mottagaren som betalningsskyldig för mervärdesskatt när fakturan, på vilken inget mervärdesskattebelopp anges, innehåller följande uppgift: ”gemenskapsintern trepartstransaktion som är undantagen från skatteplikt”?

2.

Om den första frågan besvaras nekande, a) Kan en sådan uppgift i fakturan i efterhand justeras med giltig verkan (genom uppgiften: ”gemenskapsintern trepartstransaktion enligt artikel 25 UStG. Skyldigheten att betala mervärdesskatt övergår på mottagaren”)? b) Krävs det för att en justering ska ha giltig verkan att mottagaren har tagit emot den justerade fakturan? c) Får justeringen retroaktiv verkan från tidpunkten för utfärdandet av den ursprungliga fakturan?

3.

Ska artikel 219a i direktiv 2006/112 (i dess lydelse enligt rådets direktiv 2010/45/EU i rättad lydelse (3)) tolkas så, att det är bestämmelserna om fakturering i den medlemsstat vars bestämmelser skulle vara tillämpliga om en ”förvärvare” (ännu) inte i fakturan utsetts som betalningsskyldig för mervärdesskatten som ska tillämpas, eller är det bestämmelserna i den medlemsstat vars bestämmelser skulle vara tillämpliga om utseendet av ”förvärvaren” som betalningsskyldig för mervärdesskatten antas vara giltigt som ska tillämpas?

---

(1)  EUT, L 347, 2006, s. 1.

(2)  Rådets direktiv 2010/45/EU av den 13 juli 2010 om ändring av direktiv 2006/112 vad gäller regler om fakturering (EUT L 189, 2010, s. 1).

(3)  Rättelse av direktiv 2010/45 om ändring av direktiv 2006/112 (EUT L 299, 2010, s. 46).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Consiglio di Stato (Italien) den 21 april 2021 – F. Hoffmann-La Roche Ltd m. fl. mot Autorità Garante della Concorrenza e del Mercato

(Mål C-261/21)

(2021/C 263/13)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Consiglio di Stato

Parter i det nationella målet

Klagande: F. Hoffmann-La Roche Ltd, Novartis AG, Novartis Farma SpA, Roche SpA

Motpart: Autorità Garante della Concorrenza e del Mercato

Tolkningsfrågor

1)

Kan den nationella domstolen, vars beslut inte kan överklagas enligt nationell rätt, pröva huruvida de principer som EU-domstolen har slagit fast i samma mål har tillämpats korrekt i det aktuella fallet, i ett mål där parternas talan direkt syftar till att göra gällande ett åsidosättande av de principer som EU-domstolen har slagit fast i samma mål för att den överklagade domen ska upphävas, eller ankommer det på EU-domstolen att göra denna prövning?

2)

Innebär dom nr 4990/2019 från Consiglio di Stato ett åsidosättande, i den mening som parterna har gjort gällande, av de principer som EU-domstolen slog fast i sin dom av den 23 januari 2018 med avseende på a) det faktum att två läkemedel anses omfattas av samma marknad utan att beakta myndigheternas ställningstaganden där det konstateras att efterfrågan på och utbudet av Avastin för off label-användning är av rättsstridig karaktär, och b) underlåtenheten att kontrollera den påstådda vilseledande karaktären hos den information som företagen har spridit?

3)

Utgör artiklarna 4.3 och 19.1 FEU samt artiklarna 2.1, 2.2 och 267 FEUF, även mot bakgrund av artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, hinder för ett sådant system som det som avses i artikel 106 i förvaltningsprocesslagen och i artiklarna 395 och 396 i civilprocesslagen, i den mån som det inte är tillåtet att använda rättsmedlet ansökan om resning för att överklaga domar från Consiglio di Stato som strider mot EU-domstolens domar och framför allt mot de rättsprinciper som EU-domstolen har slagit fast i ett mål om förhandsavgörande?

Begäran om förhandsavgörande framställd av Cour d’appel de Bruxelles (Belgien) den 26 april 2021 – AB, AB-CD mot Z EF

(Mål C-265/21)

(2021/C 263/14)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Cour d’appel de Bruxelles

Parter i det nationella målet

Klagande: AB, AB-CD

Motpart: Z EF

Tolkningsfrågor

1)

Ska begreppet ”talan [som] avser avtal” i den mening som avses i artikel 5.1 i förordning nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (1) (nedan kallad Bryssel I-förordningen) a) tolkas som ett krav på att fastställa en rättslig förpliktelse som en person frivilligt har åtagit sig gentemot en annan person och på vilken kärandens talan grundar sig, även om svaranden och/eller käranden inte frivilligt har samtyckt till förpliktelsen? b) Om denna fråga besvaras jakande, hur nära måste anknytningen vara mellan den frivilligt åtagna rättsliga förpliktelsen och käranden och/eller svaranden?

2)

Innebär begreppet ”talan” och det som käranden ”grundar sig på”, i likhet med det kriterium som används för att fastställa huruvida en talan avser avtal i den mening som avses i artikel 5.1 i Bryssel I-förordningen eller ”skadestånd utanför avtalsförhållanden” i den mening som avses i artikel 5.3 i samma förordning (C-59/19, punkt 32), att det ska utföras en prövning av om det är nödvändigt att tolka den frivilligt åtagna rättsliga förpliktelsen för att kunna bedöma grunden för talan?

3)

Ska en talan om fastställelse av att käranden är ägare till lös egendom som käranden innehar med stöd av två försäljningsavtal, det vill säga ett första avtal som har ingåtts av den ursprunglige samägaren (svarandens make, även han den ursprungliga samägaren) med kärandens säljare och ett andra avtal mellan käranden och nämnda säljare, anses utgöra en talan som avser avtal i den mening som avses i artikel 5.1 i Bryssel I-förordningen? a) Blir svaret ett annat om svaranden gör gällande att det första avtalet inte var ett köpeavtal utan ett depositionsavtal? b) Om någon av dessa situationer ska anses avse avtal, vilket avtal ska användas för att fastställa uppfyllelseorten för den förpliktelse som talan avser?

4)	Ska artikel 4 i rådets förordning (EG) nr 593/2008 av den 17 juni 2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I) (2) tolkas så, att den är tillämplig i det fall som avses i den tredje tolkningsfrågan och vilket avtal ska i så fall beaktas?

---

(1)  EGT L 12, 2001, s. 1.

(2)  EUT L 177, 2008, s. 6.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Sofiyski gradski sad (Bulgarien) den 26 april 2021 – brottmål mot HV

(Mål C-266/21)

(2021/C 263/15)

Rättegångsspråk: bulgariska

Hänskjutande domstol

Sofiyski gradski sad

Parter i brottmålet vid den nationella domstolen

HV

Tolkningsfrågor

1.

Omfattas straffrättsliga domstolsavgöranden av tillämpningsområdet för artikel 2.4 och 4.1 d i rådets rambeslut 2008/947/RIF av den 27 november 2008 om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på domar och övervakningsbeslut i syfte att övervaka alternativa påföljder och övervakningsåtgärder, när den tilltalade brutit mot trafikföreskrifter och av oaktsamhet vållat medelsvåra kroppsskador och därför påförts en administrativ sanktion i form av indragande av rätten att framföra fordon under en viss tidsperiod?

2.

Ska bestämmelserna i artikel 11.2 och 11.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/126/EG av den 20 december 2006 om körkort tolkas så, att de utgör grund för den medlemsstat i vilken innehavaren av ett körkort som utfärdats i samma medlemsstat har sin hemvist, att vägra att erkänna och verkställa en av en annan medlemsstat utfärdad administrativ sanktion – bestående i att återkalla rätten att framföra ett fordon på grund av brott mot trafikföreskrifter vilket av oaktsamhet har vållat annan kroppsskada – när gärningspersonen vid tidpunkten för gärningen bytt ut sitt körkort som utfärdats i den dömande staten till ett körkort som utfärdats i den verkställande staten?

Begäran om förhandsavgörande framställd av Korkein hallinto-oikeus (Finland), den 27 april 2021 – A mot Opetushallitus

(Mål C-270/21)

(2021/C 263/16)

Rättegångsspråk: finska

Hänskjutande domstol

Korkein hallinto-oikeus

Parter i det nationella målet

Klagande: A

Motpart: Opetushallitus

Tolkningsfrågor

1)

Ska artikel 3.1 a i Europaparlamentet och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer (nedan kallat yrkeskvalifikationsdirektivet) i dess lydelse enligt Europaparlamentet och rådets direktiv 2013/55/EU (1) av den 20 november 2013 tolkas så, att ett yrke ska betraktas som ett reglerat yrke när lämplighetskrav, å ena sidan, fastställs i en av en medlemsstats utbildningsminister utfärdad förordning som reglerar en professionell standard av den pedagogiska kompetens som krävs av en förskolelärare och medlemsstaten har inkluderat förskolläraryrket i den databas över reglerade yrken som upprättats av kommissionen, men där, å andra sidan, lämplighetskraven beträffande detta yrke enligt förordningens ordalydelse ger arbetsgivaren ett utrymme för en skönsmässig bedömning av om lämplighetskraven är uppfyllda, särskilt vad gäller kravet på pedagogisk kompetens, och bevisningen för pedagogisk kompetens varken regleras i den aktuella förordningen eller i andra lagar, förordningar eller författningar?

2)

Om den första frågan besvaras jakande: Kan ett av den behöriga myndigheten i ursprungsmedlemsstaten utfärdat intyg som baseras på en yrkeskvalifikation som förvärvats genom yrkeserfarenhet inom yrket i fråga ses som ett kompetensbevis eller övrigt bevis på formella kvalifikationer enligt artikel 13.1 i yrkeskvalifikationsdirektivet om den yrkeserfarenhet som legat till grund för utfärdandet av intyget härrör från ursprungsmedlemsstaten under en tid då denna var en socialistisk sovjetrepublik och från värdmedlemsstaten, men inte från ursprungsmedlemsstaten under den tid då denna åter var självständig?

3)

Ska artikel 3.3 i yrkeskvalifikationsdirektivet tolkas så, att en yrkeskvalifikation som dels är hänförlig till en examen som erhållits vid en utbildningsinstitution belägen i en medlemsstats geografiska område vid en tidpunkt då medlemsstaten inte existerade som en självständig stat utan som en socialistisk sovjetrepublik, dels till yrkeserfarenhet som erhållits på grund av denna examen från den ifrågavarande socialistiska sovjetrepubliken innan medlemsstaten återigen blev självständig ska betraktas som en yrkeskvalifikation som förvärvats i ett tredje land, innebärande att det skulle krävas ytterligare tre års yrkeserfarenhet i ursprungsmedlemsstaten i tiden efter att medlemsstaten återigen blev självständig för att yrkeskvalifikationen ska kunna göras gällande?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU av den 20 november 2013 om ändring av direktiv 2005/36/EG om erkännande av yrkeskvalifikationer och förordning (EU) nr 1024/2012 om administrativt samarbete genom informationssystemet för den inre marknaden (IMI-förordningen) (EUT L 354, 2013, s. 132).

Tribunalens dom av den 12 maj 2021 – Alba Aguilera m.fl./Europeiska utrikestjänsten

(Mål T-119/17 RENV) (1)

(Personalmål - Tjänstemän - Tillfälligt anställda - Kontraktsanställda - Lön - Personal vid Europeiska utrikestjänsten som tjänstgör i ett tredjeland - Artikel 10 i bilaga X till tjänsteföreskrifterna - Årlig översyn av tillägget för levnadsvillkor - Beslut om nedsättning av tillägget för levnadsvillkor för Europeiska unionens anställda i Etiopien från 30 procent till 25 procent - Regional överensstämmelse - Uppenbart oriktig bedömning)

(2021/C 263/17)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Ruben Alba Aguilera (Addis Abeba, Etiopien) och 27 andra sökande vars namn återges i bilagan till domen (ombud: advokaten S. Orlandi)

Svarande: Europeiska utrikestjänsten (ombud: S. Marquardt och R. Spáč, biträdda av advokaterna M. Troncoso Ferrer, C. García Fernández och F.-M. Hislaire)

Saken

Talan enligt artikel 270 FEUF om ogiltigförklaring av Europeiska utrikestjänstens beslut ADMIN(2016) 7 av den 19 april 2016 om fastställande av det tillägg för levnadsvillkor som anges i artikel 10 i bilaga X till tjänsteföreskrifterna – Budgetåret 2016 i den del det avser nedsättning, från den 1 januari 2016, av tillägget för levnadsvillkor som betalas ut till EU-personal som tjänstgör i Etiopien.

Domslut

1)

Beslut ADMIN(2016) 7, som fattats av Europeiska utrikestjänstens generaldirektör för budget och administration av den 19 april 2016 om fastställande av det tillägg för levnadsvillkor som anges i artikel 10 i bilaga X till tjänsteföreskrifterna – Budgetåret 2016 ogiltigförklaras, i den del det avser nedsättning, från den 1 januari 2016, av tillägget för levnadsvillkor som betalas ut till EU-personal som tjänstgör i Etiopien.

2)	Europeiska utrikestjänsten ska ersätta rättegångskostnaderna i målen T-119/17, C-427/18 P och T-119/17 RENV.

---

(1)  EUT C 129, 24.4.2017.

Tribunalens dom av den 12 maj 2021 – Luxemburg och Amazon mot kommissionen

(Mål T-816/17 och T-318/18) (1)

(Statligt stöd - Stöd som Luxemburg genomfört till förmån för Amazon - Beslut i vilket det slås fast att stödet är oförenligt med den inre marknaden och olagligt och i vilket det förordnas att stödet ska återkrävas - Förhandsbesked i skattefrågor (tax ruling) - Internprissättning - Selektiv skattefördel - Metod för fastställande av internpriser - Funktionell analys)

(2021/C 263/18)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande i mål T-816/17: Storhertigdömet Luxemburg (ombud: T. Uri, biträdd av advokaterna D. Waelbroeck, A. Steichen och J. Bracker)

Sökande i mål T-318/18: Amazon EU Sàrl (Luxemburg, Luxemburg), Amazon.com, Inc. (Seattle, Washington, Förenta staterna) (ombud: advokaterna D. Paemen, M. Petite och A. Tombiński)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud i mål T-816/17: P. Stancanelli, P.-J. Loewenthal och F. Tomat, biträdda av advokaten M. Chammas och, i mål T-318/18: P.-J. Loewenthal och F. Tomat)

Part som har intervenerat till stöd för sökanden i mål T-816/17: Irland (ombud: J. Quaney och A. Joyce, biträdda av P. Gallagher, SC, B. Doherty, barrister, och S. Kingston, SC)

Saken

Talan väckt med stöd av artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av kommissionens beslut (EU) 2018/859 av den 4 oktober 2017 om det statliga stöd SA.38944 (2014/C) (f.d. 2014/NN) som Luxemburg genomfört till förmån för Amazon (EUT L 153, 2018, s. 1).

Domslut

1)	Målen T-816/17 och T-318/18 förenas vad gäller domen.

2)	Kommissionens beslut (EU) 2018/859 av den 4 oktober 2017 om det statliga stöd SA.38944 (2014/C) (f.d. 2014/NN) som Luxemburg genomfört till förmån för Amazon, ogiltigförklaras.

3)	Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Storhertigdömet Luxemburg, Amazon.com, Inc. och Amazon EU Sàrl.

4)	Irland ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 72, 26.2.2018.

Tribunalens dom av den 19 maj 2021 – Deutsche Lufthansa mot kommissionen

(Mål T-218/18) (1)

(Statligt stöd - Luftfartssektorn - Driftstöd som Tyskland beviljat flygplatsen Frankfurt-Hahn - Beslut om att inte göra invändningar - Talan om ogiltigförklaring - Berörd part - Skydd för processuella rättigheter - Upptagande till sakprövning - Riktlinjer för statligt stöd till flyget - Tvivel angående stödets förenlighet med den inre marknaden - Artikel 4.4 i förordning (EU) 2015/1589 - Allvarliga svårigheter)

(2021/C 263/19)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Deutsche Lufthansa AG (Köln, Tyskland) (ombud: advokaten A. Martin-Ehlers)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: K. Herrmann, T. Maxian Rusche och S. Noë)

Parter som har intervenerat till stöd för svaranden: Förbundsrepubliken Tyskland (ombud: J. Möller, R. Kanitz, S. Heimerl och S. Costanzo), Land Rheinland-Pfalz (Tyskland) (ombud: advokaterna R. van der Hout och C. Wagner)

Saken

Talan enligt artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av kommissionens beslut C(2017) 5289 final av den 31 juli 2017 om statligt stöd SA.47969 (2017/N), som Tyskland har genomfört, avseende driftstöd till förmån för flygplatsen Frankfurt-Hahn.

Domslut

1)	Kommissionens beslut C(2017) 5289 final av den 31 juli 2017 om statligt stöd SA.47969 (2017/N), som Tyskland har genomfört, avseende driftstöd till förmån för flygplatsen Frankfurt-Hahn, ogiltigförklaras.

2)	Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader samt ersätta de kostnader som uppkommit för Deutsche Lufthansa AG.

3)	Förbundsrepubliken Tyskland och Land Rheinland-Pfalz (delstaten Rheinland-Pfalz) ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 190, 4.6.2018.

Tribunalens dom av den 19 maj 2021 – China Chamber of Commerce for Import and Export of Machinery and Electronic Products m.fl. mot kommissionen

(Mål T-254/18) (1)

(Dumpning - Import av vissa gjutjärnsprodukter med ursprung i Kina - Slutgiltig antidumpningstull - Talan om ogiltigförklaring - Upptagande till sakprövning - Förening - Rätt att väcka talan - Intresse att väcka talan - Fastställande av skada - Beräkning av importvolymen - Makroekonomiska och mikroekonomiska indikatorer - Provtagning - Beräkning av unionsindustrins produktionskostnader - Fakturerade koncerninterna priser - Orsakssamband - Bedömning av vad som orsakat respektive inte orsakat skadan - Brist på analys av skada per segment - Bedömning av omfattningen av prisunderskridandet - Konfidentiell behandling av information - Rätten till försvar - Prövning av varje produktkodnummer för sig - Produktjämförbarhet - Beräkning av normalvärde - Jämförbart land - Justering av mervärdesskatt - Bestämning av försäljnings-, allmänna och administrativa kostnader samt vinster)

(2021/C 263/20)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: China Chamber of Commerce for Import and Export of Machinery and Electronic Products (Peking, Kina) och de 9 andra sökande vars namn framgår av bilagan till domen (ombud: advokaterna R. Antonini, E. Monard och B. Maniatis)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: T. Maxian Rusche och P. Němečková)

Parter som har intervenerat till stöd för svaranden: EJ Picardie (Saint-Crépin-Ibouvillers, Frankrike) och de 7 andra sökande vars namn framgår av bilagan till domen (ombud: U. O’Dwyer, B. O’Connor, solicitors, och advokaten M. Hommé)

Saken

Talan grundad på artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/140 av den 29 januari 2018 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och om slutgiltigt uttag av den provisoriska tull som införts på import av vissa artiklar av gjutjärn med ursprung i Folkrepubliken Kina samt om avslutande av undersökningen av import av vissa artiklar av gjutjärn med ursprung i Indien (EUT L 25, 2018, s. 6), i den mån det rör sökandena.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	China Chamber of Commerce for Import and Export of Machinery and Electronic Products och övriga sökande vars namn framgår av bilagan förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 211, 18.6.2018.

Tribunalens dom av den 12 maj 2021 – Luxembourg m.fl. mot kommissionen

(Målen T-516/18 och 525/18) (1)

(”Statligt stöd - Stöd som genomförts av Luxemburg till förmån för Engie - Beslut i vilket stödet förklaras vara oförenligt med den inre marknaden och rättsstridigt, och i vilket det förordnas att stödet ska återkrävas - Förhandsbesked i skattefrågor (tax rulings) - Statliga medel - Fördel - Sammantagen effekt av två skatteåtgärder - Skattebefrielse för intäkter från andelar - Beskattning av vinstutdelning - Rättsmissbruk - Selektiv karaktär - Referensram - Konstaterande att det skett en avvikelse - Huruvida situationerna är jämförbara - Mor- och dotterbolag - Företagskoncern - Återkrav - Indirekt harmonisering - Processuella rättigheter - Motiveringsskyldighet”)

(2021/C 263/21)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande i mål T-516/18: Storhertigdömet Luxemburg. (ombud: T. Uri, biträdd av advokaten D. Waelbroeck)

Sökande i mål T-525/18: Engie Global LNG Holding Sàrl (Luxemburg, Luxemburg), Engie Invest International SA (Luxemburg), Engie, (Courbevoie, Frankrike) (ombud: advokaterna, B. Le Bret, M. Struys och C. Rydzynski)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: B. Stromsky och S. Noë)

Part som har intervenerat till stöd för sökanden i mål T-516/18: Irland (ombud: J. Quaney, M. Browne och A. Joyce, biträdda av P. Gallagher, S. Kingston, SC, och B. Doherty, barrister)

Saken

Talan enligt artikel 263 om ogiltigförklaring av kommissionens beslut (EU) 2019/421 av den 20 juni 2018 om det statliga stöd SA.44888 (2016/C) (f.d. 2016/NN) som Luxemburg har genomfört till förmån för Engie (EUT L 78, 2019, s. 1).

Domslut

1)	Målen T-516/18 och T-525/18 förenas vad gäller domen.

2)	Talan ogillas.

3)	Storhertigdömet Luxemburg ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Europeiska kommissionen i mål T-516/18.

4)	Engie Global LNG Holding Sàrl, Engie Invest International SA och Engie ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Europeiska kommissionen i mål T-525/18.

5)	Irland ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 399, 5.11.2018.

Tribunalens dom av den 12 maj 2021 – DF och DG mot EIB

(Mål T-387/19) (1)

(Personalmål - EIB:s personal - Lön - Beslut att inte bevilja installeringsbidrag i samband med återvändande till EIB:s säte - Ansvar)

(2021/C 263/22)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: DF, DG (ombud: advokaterna, L. Levi och A. Blot)

Svarande: Europeiska investeringsbanken (ombud: M. Loizou och K. Carr biträdda av advokaterna, J. Currall och B. Wägenbaur)

Saken

Talan enligt artikel 270 FEUF och enligt artikel 50a i stadgan för Europeiska unionens domstol om, dels, för det första, ogiltigförklaring av EIB:s beslut av den 6 mars 2018 och 28 februari 2019 att inte bevilja sökandena installeringsbidrag, för det andra, ogiltigförklaring av EIB:s beslut av den 19 och 27 mars 2019 i vilket EIB fastställde beslutet att inte bevilja installeringsbidrag och avslog sökandenas begäran att inleda ett förlikningsförfarande, för det tredje ogiltigförklaring av EIB:s beslut av den 14 juni 2019 i vilket EIB fastställde beslutet att inte bevilja installeringsbidrag, dels skadestånd för den skada som sökandena påstås ha orsakats på grund av dessa beslut.

Domslut

1)	De beslut som Europeiska investeringsbanken (EIB) antog den 6 mars 2018 och den 19 mars 2019 om att inte bevilja DF det installeringsbidrag som föreskrivs i artikel 5 i bilaga VII till de administrativa föreskrifter som är tillämpliga på EIB:s personal ogiltigförklaras.

2)	De beslut som EIB antog den 28 februari och den 27 mars 2019 inte bevilja DG det installeringsbidrag som föreskrivs i artikel 5 i bilaga VII till de administrativa föreskrifter som är tillämpliga på EIB:s personal ogiltigförklaras.

3)

EIB förpliktas, med förbehåll för beräkningen av beloppen, att till DF och DG betala det installeringsbidrag som föreskrivs i artiklarna 5 och 17 i bilaga VII till de administrativa föreskrifter som är tillämpliga på EIB:s personal, jämte dröjsmålsränta, räknat från och med dagen för avkunnandet av denna dom, vilken ränta beräknas utifrån den räntesats som Europeiska centralbanken (ECB) tillämpar med tillägg av 2 procentenheter, fram till dess att EIB erlagt full betalning.

4)	Talan ogillas i övrigt.

5)	EIB ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 288, 26.8.2019.

Tribunalens dom av den 19 maj 2021 – Puma mot EUIPO – Gemma Group (Återgivning av ett kattdjur i språng)

(Mål T-510/19) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av ett figurmärke som återger ett kattdjur i språng - Äldre internationella figurmärken som återger ett kattdjur i språng - Relativt registreringshinder - Ingen skadlig inverkan på renomméet - Artikel 8.5 i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 8.5 i förordning (EU) 2017/1001))

(2021/C 263/23)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Puma SE (Herzogenaurach, Tyskland) (ombud: advokaten P. González-Bueno Catalán de Ocón)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: D. Hanf och S. Hanne)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Gemma Group Srl (Cerasolo Ausa, Italien)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av fjärde överklagandenämnden vid EUIPO den 30 april 2019 (ärende R 2057/2018-4) angående ett invändningsförfarande mellan Puma och Gemma Group.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Puma SE ska bära sina rättegångskostnader och ersätta rättegångskostnaderna för Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO).

---

(1)  EUT C 328, 30.9.2019.

Tribunalens dom av den 12 maj 2021 – Moerenhout m.fl. mot kommissionen

(Mål T-789/19) (1)

(Institutionell rätt - Europeiskt medborgarinitiativ - Handelsutbyte med territorier under militär ockupation - Avslag på ansökan om registrering - Faller uppenbart utanför kommissionens befogenheter på området - Artikel 4.2 b i förordning (EU) nr 211/2011 - Gemensam handelspolitik - Artikel 207 FEUF - Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik - Artikel 215 FEUF - Motiveringsskyldighet - Artikel 4.3 i förordning nr 211/2011)

(2021/C 263/24)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Tom Moerenhout (Humbeek, Belgien), och de sex övriga sökande vilkas namn anges i bilaga (ombud: advokaten G. Devers)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: I. Martínez del Peral och S. Delaude)

Saken

Talan enligt artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av kommissionens beslut (EU) 2019/1567 av den 4 september 2019 om det föreslagna medborgarinitiativet ”Se till att den gemensamma handelspolitiken är i överensstämmelse med EU-fördragen och förenlig med internationell rätt” (EUT L 241, 2019, s. 12).

Domslut

1)	Kommissionens beslut (EU) 2019/1567 av den 4 september 2019 om det föreslagna medborgarinitiativet ”Se till att den gemensamma handelspolitiken är i överensstämmelse med EU-fördragen och förenlig med internationell rätt” ogiltigförklaras.

2)	Kommissionen ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 45, 10.2.2020.

Tribunalens dom av den 19 maj 2021 – Steinel mot EUIPO (GluePro)

(Mål T-256/20) (1)

(EU-varumärke - Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket GluePro - Absoluta registreringshinder - Beskrivande karaktär - Artikel 7.1 c i förordning (EU) 2017/1001 - Särskiljningsförmåga saknas - Artikel 7.1 b i förordning 2017/1001)

(2021/C 263/25)

Rättegångsspråk: tyska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Steinel GmbH (Herzebrock-Clarholz, Tyskland) (ombud: advokaterna M. Breuer och K. Freudenstein)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: E. Markakis)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s andra överklagandenämnd den 14 februari 2020 (ärende R 2516/2019-2), angående en ansökan om registrering som EU-varumärke av ordkännetecknet GluePro.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Steinel GmbH ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 215, 29.06.2020.

Tribunalens dom av den 19 maj 2021 – Yongkang Kugooo Technology/EUIPO – Ford Motor Company (kugoo)

(Mål T-324/20) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket kugoo - Det äldre EU-ordmärket och det äldre nationella ordmärket KUGA och det äldre EU-ordmärket KUGA ENERGI - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001))

(2021/C 263/26)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Yongkang Kugooo Technology Co. Ltd (Yongkang, Kina) (ombud: advokaten P. Pérot)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: L. Rampini och V. Ruzek)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Ford Motor Company (Dearborn, Michigan, Förenta staterna)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s fjärde överklagandenämnd den 24 mars 2020 (ärende R 65/2019–4) om ett invändningsförfarande mellan Ford Motor Company och Yongkang Kugooo Technology.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Yongkang Kugooo Technology Co. Ltd ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 247, 27.7.2020.

Tribunalens dom av den 19 maj 2021 – Ryanair mot kommissionen (TAP; Covid-19)

(Mål T-465/20) (1)

(Statligt stöd - Den portugisiska lufttransportmarknaden - Stöd som Portugal beviljat TAP med anledning av Covid-19-pandemin - Statligt lån - Beslut att inte göra invändningar - Punkt 22 i riktlinjerna för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter - Bolag som ingår i en koncern - Svårigheter som är specifika för bolaget och inte är en följd av en godtycklig kostnadsfördelning inom koncernen - Svårigheterna är så allvarliga att de inte kan åtgärdas inom koncernen - Motiveringsskyldighet - Beslutets verkningar ska bestå)

(2021/C 263/27)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Ryanair DAC (Swords, Irland) (ombud: advokaterna E. Vahida, F.-C. Laprévote, S. Rating, I.-G. Metaxas-Maranghidis och V. Blanc)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: L. Flynn, V. Bottka och S. Noë)

Parter som har intervenerat till stöd för svaranden: Republiken Frankrike (ombud: P. Dodeller och E. de Moustier), Republiken Polen (ombud: B. Majczyna), Republiken Portugal (ombud: L. Inez Fernandes, P. Barros da Costa och S. Jaulino, biträdda av advokaten N. Mimoso Ruiz)

Saken

Talan med stöd av artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av kommissionens beslut C(2020) 3989 final av den 10 juni 2020 om statligt stöd SA.57369 (2020/N) COVID-19 – Portugal – Stöd till TAP.

Domslut

1)	Europeiska kommissionens beslut (EU) av den 10 juni 2020 om statligt stöd SA.57369 (2020/N) COVID-19 – Portugal – Stöd till TAP ogiltigförklaras.

2)

Verkningarna av ogiltigförklaringen av beslutet ska skjutas upp till dess att Europeiska kommissionen antagit ett nytt beslut i enlighet med artikel 108 FEUF. Verkningarna av ogiltigförklaringen ska skjutas upp under en tidsperiod som inte får överstiga två månader från och med dagen för denna doms avkunnande, för det fall kommissionen skulle besluta att anta det nya beslutet enligt artikel 108.3 FEUF och under en ytterligare skälig tidsperiod om kommissionen beslutar att inleda ett förfarande enligt artikel 108.2 FEUF.

3)	Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Ryanair DAC.

4)	Republiken Frankrike, Republiken Polen och Republiken Portugal ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 287, 31.8.2020.

Tribunalens dom av den 19 maj 2021 – Müller mot EUIPO (TIER SHOP)

(Mål T-535/20) (1)

(EU-varumärke - Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket TIER SHOP - Absoluta registreringshinder - Beskrivande karaktär - Särskiljningsförmåga saknas - Artikel 7.1 b och c i förordning (EU) 2017/1001 - Berättigat intresse av att få saken prövad - Motiveringsskyldighet - Artikel 72.4 och artikel 94.1 första meningen i förordning 2017/1001)

(2021/C 263/28)

Rättegångsspråk: tyska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Müller GmbH & Co. KG (Ulm, Tyskland) (ombud: advokaten S. Mühlberger)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud:: E. Markakis)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s femte överklagandenämnd den 29 juni 2020 (ärende R 2600/2019-5), angående en ansökan om registrering som EU-varumärke av figurkännetecknet TIER SHOP.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Müller GmbH & Co. KG ska bära sina rättegångskostnader samt ersätta de rättegångskostnader som uppkommit för Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO).

---

(1)  EUT C 348, 19.10.2020.

Tribunalens dom av den 19 maj 2021 – Ryanair mot kommissionen (Spanien; Covid-19)

(Mål T-628/20) (1)

(Statligt stöd - Spanien - Rekapitaliseringsåtgärder som syftar att till att i samband med covid-19-pandemin stödja företag som är av systemisk och strategisk betydelse för Spaniens ekonomi - Beslut att inte göra invändningar - Tillfällig ram för statligt stöd - Åtgärd som syftar till att avhjälpa en allvarlig störning i en medlemsstats ekonomi - Åtgärd som är inriktad på en medlemsstats hela ekonomi - Icke-diskrimineringsprincipen - Frihet att tillhandahålla tjänster och etableringsfrihet - Proportionalitet - Kriterium att stödmottagarna ska ha hemvist i Spanien - Någon avvägning har inte gjorts mellan stödets gynnsamma effekter och de negativa effekterna på handeln och upprätthållandet av en icke-snedvriden konkurrens - Artikel 107.3 b FEUF - Begreppet stödordning - Motiveringsskyldighet)

(2021/C 263/29)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Ryanair (Swords, Irland) (ombud: advokaterna F.-C. Laprévote, E. Vahida, V. Blanc, I.-G. Metaxas-Maranghidis och S. Rating)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: L. Flynn, S. Noë och F. Tomat)

Parter som har intervenerat till stöd för svaranden vid överklagandenämnden, som intervenerat vid tribunalen: Konungariket Spanien (ombud: L. Aguilera Ruiz och S. Centeno Huerta), Republiken Frankrike (ombud: P. Dodeller och T. Stehelin)

Saken

Talan väckt med stöd av artikel 263 FEUF med yrkande om ogiltigförklaring av kommissionens beslut C(2020) 5414 final av den 31 juli 2020 om statligt stöd SA.57659 (2020/N) – Spanien covid-19 – Rekapitaliseringsfond

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Ryanair DAC ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader.

3)	Konungariket Spanien och Republiken Frankrike ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 414, 30.11.2020.

Tribunalens dom av den 19 maj 2021 – Ryanair mot kommissionen (KLM; Covid-19)

(Mål T-643/20) (1)

(Statligt stöd - Nederländerna - Statlig kreditgaranti och ett statligt förlagslån till KLM i samband med covid-19-pandemin - Tillfällig ram för statliga stödåtgärder - Beslut att inte göra invändningar - Beslut i vilket stödet förklaras förenligt med den inre marknaden - Stöd som tidigare beviljats ett annat företag i samma koncern - Motiveringsskyldighet - Beslutets verkningar ska bestå)

(2021/C 263/30)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Ryanair DAC (Swords, Irland) (ombud: advokaterna F.-C. Laprévote, V. Blanc, E. Vahida, S. Rating och I.-G. Metaxas-Maranghidis)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: L. Flynn, S. Noë och C. Georgieva)

Parter som har intervenerat till stöd för svaranden vid överklagandenämnden, som intervenerat vid tribunalen: Republiken Frankrike (ombud: E. de Moustier och P. Dodeller), Konungariket Nederländerna (ombud: J. Langer, biträdd av advokaten I. Rooms), Koninklijke Luchtvaart Maatschappij NV (Amstelveen, Nederländerna) (ombud: advokaterna K. Schillemans, H. Vanderveen och P. Huizing)

Saken

Ogiltigförklaring av kommissionens beslut C(2020) 4871 final av den 13 juli 2020 om statligt stöd SA.57116 (2020/N) – Nederländerna – Covid-19: Statlig kreditgaranti och statligt lån till KLM

Domslut

1)	Kommissionens beslut C(2020) 4871 final av den 13 juli 2020 om statligt stöd SA.57116 (2020/N) – Nederländerna – Covid-19: Statlig kreditgaranti och statligt lån till KLM ogiltigförklaras.

2)

Verkningarna av ogiltigförklaringen av beslutet ska skjutas upp till dess att Europeiska kommissionen antagit ett nytt beslut i enlighet med artikel 108 FEUF. Verkningarna av ogiltigförklaringen ska skjutas upp under en tidsperiod som inte får överstiga två månader från och med dagen för denna doms avkunnande, för det fall kommissionen skulle besluta att anta det nya beslutet enligt artikel 108.3 FEUF och under en ytterligare skälig tidsperiod om kommissionen beslutar att inleda ett förfarande enligt artikel 108.2 FEUF.

3)	Kommissionen ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Ryanair DAC:s rättegångskostnader.

4)	Konungariket Nederländerna, Republiken Frankrike och Koninklijke Luchtvaart Maatschappij NV ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 423, 7.12.2020.

Tribunalens beslut av den 21 maj 2021 – TrekStor mot EUIPO – Yuneec Europe (Breeze)

(Mål T-158/20) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket Breeze - Det äldre EU-ordmärket Breeze - Relativt registreringshinder - Produktjämförelse - Risk för förväxling - Artikel 8.1 a och b i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 8.1 a och b i förordning (EU) 2017/1001) - Uppenbart att överklagandet helt saknar rättslig grund)

(2021/C 263/31)

Rättegångsspråk: tyska

Rättegångsdeltagare

Klagande: TrekStor Ltd (Hong Kong, Kina) (ombud: advokaterna O. Spieker, A. Schönfleisch, N. Willich och N. Achilles,)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: A. Söder)

Motpart vid överklagandenämnden: Yuneec Europe GmbH (Kaltenkirchen, Tyskland)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s fjärde överklagandenämnd den 14 januari 2020 (ärende R 470/2020-4) om ett invändningsförfarande mellan Yuneec Europe och Trek Stor.

Avgörande

1)	Överklagandet ogillas.

2)	TrekStor Ltd ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 191, 8.06.2020.

Tribunalens beslut av den 17 maj 2021 – Kerstens mot kommissionen

(Mål T-672/20) (1)

(Talan om ogiltigförklaring - Personalmål - Tjänstemän - Begäran om bistånd - Avslag på klagomål - Talefrist - Tidpunkt då fristen börjar löpa - Den dag då den berörda personen kunde få kännedom om innehållet i beslutet - Fristen har inte iakttagits - Avvisning)

(2021/C 263/32)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Petrus Kerstens (La Forclaz, Schweiz) (ombud: advokaten C. Mourato)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: T. Bohr)

Saken

Talan enligt artikel 270 FEUF om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 20 och den 31 januari 2020 om avslag på begäran om bistånd D/517/19 respektive begäran om bistånd D/516/19, vilka framställts av sökanden med stöd av artikel 24 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän vid Europeiska unionen.

Avgörande

1)	Talan avvisas.

2)	Petrus Kerstens ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 9, 11.1.2021.

Beslut meddelat av tribunalens ordförande den 21 maj 2021 – Inivos och Inivos mot kommissionen

(Mål T-38/21 R)

(Interimistiskt förfarande - Offentlig upphandling - Förhandlat förfarande utan föregående offentliggörande av ett meddelande om upphandling - Ansökan om uppskov med verkställighet - Situation som ställer krav på skyndsamhet föreligger inte)

(2021/C 263/33)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Inivos Ltd (London, Förenade kungariket) och Inivos BV (Rotterdam, Nederländerna) (ombud: advokaterna R. Martens och L. Hoet)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: B. Araujo Arce och M. Ilkova)

Saken

Ansökan med stöd av artiklarna 278 och 279 FEUF om uppskov med verkställigheten av de ”ramavtal om desinfekterande robotar för europeiska sjukhus (COVID-19)” FW-00103506 och FW-00103507, som kommissionen ingick den 19 november 2020 med två anbudsgivare.

Avgörande

1)	Ansökan om uppskov med verkställigheten avslås.

2)	Frågan om rättegångskostnader anstår.

Talan väckt den 28 april 2021 – Republiken Bulgarien mot kommissionen

(Mål T-235/21)

(2021/C 263/34)

Rättegångsspråk: bulgariska

Parter

Sökande: Republiken Bulgarien (ombud: Ts. Mitova och L. Zaharieva)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara kommissionens genomförandebeslut (EU) 2021/261 av den 17 februari 2021 om undantagande från unionsfinansiering av vissa utgifter som betalats av medlemsstaterna inom ramen för Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och inom ramen för Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) (1) i den del som avser budgetpost 6200 i den mån som den innebär att utgifter som Republiken Bulgarien har haft och som uppgår till 7 656 848,97 euro undantas från unionsfinansiering, och

—	förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fem grunder.

1.

Den första grunden avser åsidosättande av artikel 52 i förordning nr 1306/2013 (2) jämförd med artikel 34 i förordning nr 908/2014 (3) och riktlinjerna för beräkning av finansiella korrigeringar för år 2015 (4), rätten till försvar, principen om lojalt samarbete, den kontradiktoriska principen och principen om god förvaltning, genom att det skett en ändring av den rättsliga grunden såvitt avser kontrollen av överensstämmelse med stöd av vilken utgifter som är föremål för det omtvistade beslutet undantagits från unionsfinansiering.

2.	Den andra grunden avser åsidosättande av artikel 296 FEUF genom att skälen i beslutet 2021/261 är motstridiga och otillräckliga.

3.

Den tredje grunden avser åsidosättande av artikel 54.5 a jämförd med artikel 54.1 i förordning nr 1306/2013. Europeiska kommissionen har nämligen gjort en felaktig tolkning och anser att fristen på 18 månader som föreskrivs i artikel 54.1 i förordning nr 1306/2013 i förevarande fall börjar löpa efter det utbetalande organets mottagande av Olaf:s kontrollrapport.

4.

Den fjärde grunden avser åsidosättande av artikel 54.5 c jämförd med artikel 54.1 i förordning nr 1306/2013, artikel 325 FEUF samt subsidiaritetsprincipen och principen om processuell autonomi, genom Europeiska kommissionens ogrundade och felaktiga slutsats att det utbetalande organet inte har agerat tillräckligt skyndsamt för att fastställa de omtvistade beloppen och har agerat oaktsamt när den inte inledde ett förfarande för återkrav inom den frist som föreskrivs i artikel 54.1 i förordning nr 1306/2013.

5.	Den femte grunden avser den omständigheten att det belopp som har fastställts i det omtvistade beslutet avser utgifter som undantagits från unionsfinansiering, vilket innebär att bestämmelserna i artikel 54 i förordning nr 1306/2013 inte följts och att proportionalitetsprincipen åsidosatts.

---

(1)  EUT L 59, 2021, s. 10.

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 av den 17 december 2013 om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 352/78, (EG) nr 165/94, (EG) nr 2799/98, (EG) nr 814/2000, (EG) nr 1290/2005 och (EG) nr 485/2008 (EUT L 347, 2013, s. 549).

(3)  Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 908/2014 av den 6 augusti 2014 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 med beaktande av utbetalande organ och andra organ, ekonomisk förvaltning, räkenskapsavslutning, regler om kontroller, värdepapper och öppenhet (EUT L 255, 2014, s. 59).

(4)  C(2015) 3675 final.

Talan väckt den 4 maj 2021 – Pšonka mot rådet

(Mål T-242/21)

(2021/C 263/35)

Rättegångsspråk: tjeckiska

Parter

Sökande: Artem Viktorovyč Pšonka (Kramatorsk, Ukraina) (ombud: advokaten M. Mleziva)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara rådets beslut (Gusp) 2021/394 av den 4 mars 2021 om ändring av beslut 2014/119/Gusp om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Ukraina (1), och rådets genomförandeförordning (EU) 2021/391 av den 4 mars 2021 om genomförande av förordning (EU) nr 208/2014 om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Ukraina (2), i den mån som detta beslut och denna förordning avser sökanden,

—	fastställa att Europeiska unionens råd ska bära sina egna rättegångskostnader och förplikta rådet att ersätta sökandens rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.

1.

Första grunden: Åsidosättande av rätten till god förvaltning — Till stöd för sin talan gör sökanden bland annat gällande att Europeiska unionens råd inte har iakttagit vederbörlig omsorg och uppmärksamhet vid antagandet av det angripna beslutet, eftersom rådet innan det angripna beslutet antogs inte tog ställning till sökandens argument och de bevis som han hade lagt fram till stöd för sin sak, och eftersom rådet i första hand förlitade sig på den korta sammanfattning som gjorts av Ukrainas allmänna åklagarmyndighet och inte begärde någon kompletterande information om hur utredningarna i Ukraina hade förlöpt.

2.

Andra grunden: Åsidosättande av sökandens rätt till egendom — Sökanden gör i detta sammanhang gällande att de restriktiva åtgärder som vidtagits mot honom är oproportionerliga, går utöver vad som är nödvändigt och utgör ett åsidosättande av de folkrättsliga garantierna för skydd av sökandens rätt till egendom.

3.

Tredje grunden: Åsidosättande av sökandens grundläggande rättigheter enligt konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna — Sökanden gör i detta sammanhang gällande att hans rätt till en rättvis rättegång och till oskuldspresumtion har åsidosatts genom antagandet av de restriktiva åtgärderna, liksom hans rätt till försvar och hans rätt till skydd av privat egendom.

---

(1)  EUT L 77, 2021, s. 29.

(2)  EUT L 77, 2021, s. 2.

Talan väckt den 4 maj 2021 – Pšonka mot rådet

(Mål T-243/21)

(2021/C 263/36)

Rättegångsspråk: tjeckiska

Parter

Sökande: Viktor Pavlovyč Pšonka (Kiev, Ukraina) (ombud: advokaten M. Mleziva)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara rådets beslut (Gusp) 2021/394 av den 4 mars 2021 om ändring av beslut 2014/119/Gusp om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Ukraina (1), och rådets genomförandeförordning (EU) 2021/391 av den 4 mars 2021 om genomförande av förordning (EU) nr 208/2014 om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Ukraina (2), i den mån som detta beslut och denna förordning avser sökanden,

—	fastställa att Europeiska unionens råd ska bära sina egna rättegångskostnader och förplikta rådet att ersätta sökandens rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.

1.

Första grunden: Åsidosättande av rätten till god förvaltning — Till stöd för sin talan gör sökanden bland annat gällande att Europeiska unionens råd inte har iakttagit vederbörlig omsorg och uppmärksamhet vid antagandet av det angripna beslutet, eftersom rådet innan det angripna beslutet antogs inte tog ställning till sökandens argument och de bevis som han hade lagt fram till stöd för sin sak, och eftersom rådet i första hand förlitade sig på den korta sammanfattning som gjorts av Ukrainas allmänna åklagarmyndighet och inte begärde någon kompletterande information om hur utredningarna i Ukraina hade förlöpt.

2.

Andra grunden: Åsidosättande av sökandens rätt till egendom — Sökanden gör i detta sammanhang gällande att de restriktiva åtgärder som vidtagits mot honom är oproportionerliga, går utöver vad som är nödvändigt och utgör ett åsidosättande av de folkrättsliga garantierna för skydd av sökandens rätt till egendom.

3.

Tredje grunden: Åsidosättande av sökandens grundläggande rättigheter enligt konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna — Sökanden gör i detta sammanhang gällande att hans rätt till en rättvis rättegång och till oskuldspresumtion har åsidosatts genom antagandet av de restriktiva åtgärderna, liksom hans rätt till försvar och hans rätt till skydd av privat egendom.

---

(1)  EUT L 77, 2021, s. 29.

(2)  EUT L 77, 2021, s. 2.

Överklagande ingett den 11 maj 2021 – Tigercat International mot EUIPO – Caterpillar (Tigercat)

(Mål T-251/21)

(2021/C 263/37)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Tigercat International Inc (Cambridge, Ontario, Kanada) (ombud: advokaterna S. Weidert, M. Pemsel och H. Bug)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Caterpillar Inc. (Peoria, Illinois, Förenta staterna)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden

Omtvistat varumärke: EU-ordmärket ”Tigercat” – Registreringsansökan nr 12 124 368

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av andra överklagandenämnden vid EUIPO den 25 februari i ärende R 16/2020-2

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO och motparterna vid andra överklagandenämnden att ersätta rättegångskostnaderna, inbegripet de kostnader som uppkommit med anledning av förfarandet vid överklagandenämnden.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 60.1 a i Europaparlamentets och rådets förordning 2017/1001, jämförd med artiklarna 8.1 b och 85.5 i den förordningen.

Överklagande ingett den 11 maj 2021 – Hrebenyuk mot EUIPO (Formen på en ståkrage)

(Mål T-252/21)

(2021/C 263/38)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Anna Hrebenyuk (Griesheim, Tyskland) (ombud: advokaten H.-J. Ruhl)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Omtvistat varumärke: Tredimensionellt EU-varumärke (Formen på en ståkrage) – Registreringsansökan nr 17 975 716

Överklagat beslut: Beslut meddelat av femte överklagandenämnden vid EUIPO den 25 februari 2021 i ärende R 1902/2020-5

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet och immaterialrättsmyndighetens beslut i första instans av den 3 mars 2020, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 6, jämförd med artikel 7.1 b, i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

Talan väckt den 12 maj 2021 – E. Breuninger mot kommissionen

(Mål T-260/21)

(2021/C 263/39)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: E. Breuninger GmbH & Co. (Stuttgart, Tyskland) (ombud: advokaten M. Vetter)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara kommissionens beslut av den 20 november 2020 (stöd nr. SA.59289), i dess ändrade lydelse enligt dess beslut av den 12 februari 2021 (stöd nr. SA.61744), enligt artikel 264 första stycket FEUF, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder.

1.

Första grunden: Den tyska stödordningen ”Bundesregelung Fixkostenhilfe 2020” är inte förenlig med den inre marknaden eftersom den snedvrider konkurrensen utan att detta kan motiveras av särskilda omständigheter. Kommissionens bedömning är uppenbart felaktig i den mån den konstaterade att stödordningen, vilken förutsätter en minskad omsättning med 30 procent på företagsnivå, är förenlig med den inre marknaden enligt artikel 107.3 b FEUF. Detta tillvägagångssätt avseende en minskning av omsättningen på företagsnivå som stödordningen grundar sig på innebär att företag som, i likhet med sökanden, har flera verksamhetsområden som i olika grad påverkas av COVID-19-pandemin, varav en, stationära fysiska butiker, på grund av stängningar registrerar en minskad omsättning som betydligt överskrider 30 procent, nekas möjligheten att ansöka om stöd av den enda anledningen att ett annat område inte drabbas av liknande förluster och det aritmetiska genomsnittet för total omsättning för de olika verksamhetsområdena inte uppnår gränsvärdet på 30 procent. Dessa företag beviljas eventuellt inget stöd, till skillnad från företag som bara har ett verksamhetsområde, och måste finansiera fasta utgifter som inte omfattas inom deras stängda verksamheter med stöd som beviljats för andra verksamheter. Detta leder till en snedvriden konkurrens både vad gäller konkurrenter inom det berörda verksamhetsområdet som påverkas av COVID-19-pandemin och konkurrenter inom verksamhetsområden som inte påverkas av pandemin.

2.	Andra grunden: Svaranden har åsidosatt sökandens processuella rättigheter enligt artikel 108.2 FEUF genom att inte ge sökanden tillfälle att utveckla sina tvivel gällande stödordningens förenlighet med den inre marknaden.

Överklagande ingett den 17 maj 2021 – Établissement Amra mot EUIPO – eXpresio (Formen på studsskor (Bounce Boots) med kännetecken ”Aerower Jumperl M”)

(Mål T-264/21)

(2021/C 263/40)

Överklagandet är avfattat på spanska

Parter

Klagande: Établissement Amra (Vaduz, Liechtenstein) (ombud: advokaten M. Gómez Calvo)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: eXpresio estudio creativo, SL (La Nucía, Spanien)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: tredimensionellt EU-varumärke (Formen på studsskor (Bounce Boots) med kännetecken ”Aerower Jumperl M”) – EU-varumärke nr 17 417 015

Förfarande vid EUIPO: Ogiltighetsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av första överklagandenämnden vid EUIPO den 15 mars 2021 i ärende R 1083/2020-1

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder

—	Åsidosättande av likabehandlingsprincipen och god förvaltningssed.

—	Åsidosättande av artikel 7.1 a, b och e, ii i Europaparlamentets och rådets förordning 2017/1001

Överklagande ingett den 18 maj 2021 – Sunshine Smile mot EUIPO (PlusDental+)

(Mål T-265/21)

(2021/C 263/41)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Sunshine Smile GmbH (Berlin, Tyskland) (ombud: advokaten D. Kirschner)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering av EU-figurmärket PlusDental+ i färgerna blått och rött – Registreringsansökan nr 18 126 826

Överklagat beslut: Beslut meddelat av andra överklagandenämnden vid EUIPO den 18 mars 2021 i ärende R 1834/2020-2

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet,

—	förordna om att registreringsansökan nr 18 126 826 ska offentliggöras, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 7.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 7.1 c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—	Åsidosättande av rätten att yttra sig enligt artikel 94.1 i i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

Talan väckt den 17 maj 2021 – Casanova/EIB

(Mål T-266/21)

(2021/C 263/42)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Philippe Casanova (Fort-de-France, Frankrike) (ombud: advokaterna L. Levi och A. Blot)

Svarande: Europeiska investeringsbanken

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	slå fast att talan kan tas upp till prövning och bifalla den, och

följaktligen,

—	ogiltigförklara beslutet av den 12 juni 2020 varigenom sökanden underrättades om att hans avtal inte hade bekräftats efter provanställningsperioden och således löpte ut den 30 juni 2020,

—	i den mån det behövs, ogiltigförklara EIB:s beslut av den 8 februari 2021 om avslag på sökandens begäran om förlikning och omprövning, vilka ingavs den 11 augusti 2020, vilket således fastställde beslutet av den 12 juni 2020,

—	ersätta sökandens ekonomiska och ideella skada, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder.

1.	Första grunden: Åsidosättande av dels artikel 24 i avtalet om personalrepresentation vid Europeiska investeringsbanken (EIB), dels rättssäkerhetsprincipen.

2.	Andra grunden: Bristande behörighet för den som fattat beslutet, åsidosättande av principen om opartiskhet och åsidosättande av artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

3.	Tredje grunden: Det har gjorts uppenbart oriktiga bedömningar under den inledande provanställningsperioden och under förlängningen av provanställningsperioden.

4.	Fjärde grunden: EIB har gjort sig skyldig till maktmissbruk.

Talan väckt den 19 maj 2021 – Heidi Amort m.fl. mot Europeiska kommissionen

(Mål T-267/21)

(2021/C 263/43)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Heidi Amort (Jenesien, Italien) m.fl. (ombud: advokat R. Holzeisen)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska ogiltigförklara det angripna genomförandebeslutet, i dess ändrade och kompletterade lydelse.

Grunder och huvudargument

Följande rättsliga grunder åberopas till stöd för talan om ogiltigförklaring av kommissionens genomförandebeslut C (2021) 1763 (final) av den 11 mars 2021 om villkorligt godkännande för försäljning enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 726/2004 av humanläkemedlet COVID-19 Vaccine Janssen – Vaccin mot covid19 (Ad26.COV2-S[rekombinant]).

1.

Första grunden: Det angripna genomförandebeslutet strider mot artikel 2 leden 1 och 2 i förordning (EG) nr 507/2006. (1) Det är vetenskapligt bevisat att den världsomfattande panik som uppkommit på grund av höga dödstal som påstås vara kopplade till infektion i Sars Cov 2 är ogrundad. Dessutom har varken WHO eller Europeiska unionen i vederbörlig ordning erkänt situationen som en kris i det att folkhälsan är i fara.

2.

Andra grunden: Det angripna genomförandebeslutet strider mot artikel 4 i förordning (EG) nr 507/2006 eftersom — Det inte finns någon positiv nytto/risk-rapport, såsom anges i artikel 1 led 28a i direktiv 2001/83/EG; (2) — Villkoret i artikel 4.1 b i förordning (EG) nr 507/2006 är inte uppfyllt, i det att sökanden troligtvis inte kan tillhandahålla detaljerade kliniska uppgifter; — Villkoret i artikel 4.1 c i förordning (EG) nr 507/2006 är inte uppfyllt i det att läkemedlet inte svarar mot icke tillgodosedda medicinska behov; — Villkoret i artikel 4.1 d i förordning (EG) nr 507/2006 är inte uppfyllt.

3.	Tredje grunden: Åsidosättande av förordning (EG) nr 1394/2007, (3) av direktiv 2001/83/EG och av förordning (EG) nr 726/2004. (4)

4.	Fjärde grunden: Grovt åsidosättande av artiklarna 168 och 169 FEUF och av artiklarna 3, 35 och 38 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

---

(1)  Kommissionens förordning (EG) nr 507/2006 av den 29 mars 2006 om villkorligt godkännande för försäljning av humanläkemedel som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 26/2004 (EUT L 92, 2006, s. 6).

(2)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel (EGT L 311, 2001, s. 67).

(3)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1394/2007 av den 13 november 2007 om läkemedel för avancerad terapi och om ändring av direktiv 2001/83/EG och förordning (EG) nr 726/2004 (EUT L 324, 2007, s. 121).

(4)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 726/2004 av den 31 mars 2004 om inrättande av gemenskapsförfaranden för godkännande av och tillsyn över humanläkemedel och veterinärmedicinska läkemedel samt om inrättande av en europeisk läkemedelsmyndighet (EUT L 136, 2004, s. 1).

Talan väckt den 19 maj 2021 – Ortis/kommissionen

(Mål T-271/21)

(2021/C 263/44)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Ortis (Bütgenbach, Belgien) (ombud: advokaten A. de Brosses)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	slå fast att kommissionens förordning (EU) 2021/468 inte är förenlig med artikel 6 i förordning (EG) nr 178/2002 och artikel 8 i förordning (EG) nr 1925/2006, och att den således är behäftad med felaktig rättstillämpning,

—	slå fast att förordning (EU) 2021/468 innebär maktmissbruk,

—	slå fast att förordning (EU) 2021/468 och dess vetenskapliga grund, Efsas yttrande av den 22 november 2017 innehåller uppenbart oriktiga bedömningar,

—	slå fast att förordning (EU) 2021/468 åsidosätter rättssäkerhetsprincipen,

—	slå fast att förordning (EU) 2021/468 åsidosätter proportionalitetsprincipen,

och följaktligen,

—	ogiltigförklara kommissionens förordning (EU) 2021/468 av den 18 mars 2021 om ändring av bilaga III till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1925/2006 vad gäller växtarter som innehåller hydroxiantracenderivat, och

—	förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fem grunder.

1.

Första grunden: Felaktig rättstillämpning. Sökanden gör i detta avseende gällande att den angripna förordningen åsidosätter artikel 8 i förordning (EG) nr 1925/2006, (1) i vilken det krävs att det finns en identifierad risk, genom att klassificera de aktuella ämnena och beredningarna i del A i bilaga III till denna förordning trots att det råder vetenskaplig osäkerhet kring detta och genom att klassificera andra produkter än ämnen i del C i bilaga III, och åsidosätter artikel 6 i förordning (EG) nr 178/2002, (2) eftersom den grundas på en partiell riskbedömning som inte uppfyller de erforderliga kraven.

2.

Andra grunden: Maktmissbruk på grund av att flera specifika, sannolika och överensstämmande indicier visar att målet att skydda konsumenternas hälsa, vilket gjorts gällande av kommissionen, inte motsvarar verkligheten. Sökanden gör gällande att den angripna förordningen i synnerhet får till följd att endast läkemedel kan använda de beredningar och ämnen som innehåller hydroxiantracenderivat, vilka omfattas av del A i bilaga III till förordning (EG) nr 1925/2006, trots att det inte är det målet som eftersträvas.

3.

Tredje grunden: Uppenbart oriktig bedömning. Sökanden gör gällande att Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhets (Efsa) yttrande av den 22 november 2017, vilken ligger till grund för den angripna förordningen innehåller flera uppenbart oriktiga bedömningar, eftersom Efsa har bedömt risken för genotoxitet och cancerframkallande avseende hydroxiantracenderivat utan att varken beakta sina egna riskbedömningsmetoder eller OECD:s riskbedömningsmetoder och genom att dra slutsatser som inte är förenliga med de slutsatser som Europeiska läkemedelsmyndigheten har kommit fram till. Den angripna förordningen innehåller således uppenbart oriktiga bedömningar, eftersom kommissionen dels har klassificerat ämnen och beredningar i del A i bilaga III till förordning (EG) nr 1925/2006 trots att det av Efsas yttrande av den 22 november 2017 framgår att det råder vetenskaplig osäkerhet kring detta, dels inte har tillämpat ALARA-principen på försiktighetsåtgärderna och kommissionen har slutligen inte beaktat den vetenskapliga utveckling som skett efter det att Efsa inkom med sitt yttrande av den 22 november 2017.

4.

Fjärde grunden: Åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen, eftersom lydelsen i den angripna förordningen är inkonsekvent i den mån det däri hänvisas till ”beredningar” trots att detta begrepp inte definieras i någon text, och vidare på grund av att vissa hydroxiantracenderivat-ämnen förefaller både vara förbjudna och godkända, även om de är föremål för granskning, och slutligen borde Standing Committee on Plants, Animals, Food and Feed (ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder) ha förklarat texten.

5.

Femte grunden: Åsidosättande av proportionalitetsprincipen, eftersom ämnen enligt den angripna förordningen ska anses omfattas av del A i bilaga III till förordning (EG) nr 1925/2006 utan att det däri fastställs något tröskelvärde, vilket innebär att de förbjuds trots att ett sådant förbud inte är nödvändigt för att uppnå det eftersträvade målet, nämligen att skydda folkhälsan.

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1925/2006 av den 20 december 2006 om tillsättning av vitaminer och mineralämnen samt vissa andra ämnen i livsmedel (EUT L 404, 2006, s. 26).

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (EGT L 31, 2002, s. 1).

Talan väckt den 19 maj 2021 – Synadiet m.fl./kommissionen

(Mål T-274/21)

(2021/C 263/45)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Syndicat national des compléments alimentaires (Synadiet) (Paris, Frankrike) och 21 andra sökande (ombud: advokaten A. de Brosses)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—	slå fast att kommissionens förordning (EU) 2021/468 inte är förenlig med artikel 6 i förordning (EG) nr 178/2002 och artikel 8 i förordning (EG) nr 1925/2006, och att den således är behäftad med felaktig rättstillämpning,

—	slå fast att förordning (EU) 2021/468 innebär maktmissbruk,

—	slå fast att förordning (EU) 2021/468 och dess vetenskapliga grund, Efsas yttrande av den 22 november 2017 innehåller uppenbart oriktiga bedömningar,

—	slå fast att förordning (EU) 2021/468 åsidosätter rättssäkerhetsprincipen,

—	slå fast att förordning (EU) 2021/468 åsidosätter proportionalitetsprincipen,

och följaktligen,

—	ogiltigförklara kommissionens förordning (EU) 2021/468 av den 18 mars 2021 om ändring av bilaga III till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1925/2006 vad gäller växtarter som innehåller hydroxiantracenderivat, och

—	förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena fem grunder.

1.

Första grunden: Felaktig rättstillämpning. Sökandena gör i detta avseende gällande att den angripna förordningen åsidosätter artikel 8 i förordning (EG) nr 1925/2006, (1) i vilken det krävs att det finns en identifierad risk, genom att klassificera de aktuella ämnena och beredningarna i del A i bilaga III till denna förordning trots att det råder vetenskaplig osäkerhet kring detta och genom att klassificera andra produkter än ämnen i del C i bilaga III, och åsidosätter artikel 6 i förordning (EG) nr 178/2002, (2) eftersom den grundas på en partiell riskbedömning som inte uppfyller de erforderliga kraven.

2.

Andra grunden: Maktmissbruk på grund av att flera specifika, sannolika och överensstämmande indicier visar att målet att skydda konsumenternas hälsa, vilket gjorts gällande av kommissionen, inte motsvarar verkligheten. Sökandena gör gällande att den angripna förordningen i synnerhet får till följd att endast läkemedel kan använda de beredningar och ämnen som innehåller hydroxiantracenderivat, vilka omfattas av del A i bilaga III till förordning (EG) nr 1925/2006, trots att det inte är det målet som eftersträvas.

3.

Tredje grunden: Uppenbart oriktig bedömning. Sökandena gör gällande att Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhets (Efsa) yttrande av den 22 november 2017, vilken ligger till grund för den angripna förordningen innehåller flera uppenbart oriktiga bedömningar, eftersom Efsa har bedömt risken för genotoxitet och cancerframkallande avseende hydroxiantracenderivat utan att varken beakta sina egna riskbedömningsmetoder eller OECD:s riskbedömningsmetoder och genom att dra slutsatser som inte är förenliga med de slutsatser som Europeiska läkemedelsmyndigheten har kommit fram till. Den angripna förordningen innehåller således uppenbart oriktiga bedömningar, eftersom kommissionen dels har klassificerat ämnen och beredningar i del A i bilaga III till förordning (EG) nr 1925/2006 trots att det av Efsas yttrande av den 22 november 2017 framgår att det råder vetenskaplig osäkerhet kring detta, dels inte har tillämpat ALARA-principen på försiktighetsåtgärderna och kommissionen har slutligen inte beaktat den vetenskapliga utveckling som skett efter det att Efsa inkom med sitt yttrande av den 22 november 2017.

4.

Fjärde grunden: Åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen, eftersom lydelsen i den angripna förordningen är inkonsekvent i den mån det däri hänvisas till ”beredningar” trots att detta begrepp inte definieras i någon text, och vidare på grund av att vissa hydroxiantracenderivat-ämnen förefaller både vara förbjudna och godkända, även om de är föremål för granskning, och slutligen borde Standing Committee on Plants, Animals, Food and Feed (ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder) ha förklarat texten.

5.

Femte grunden: Åsidosättande av proportionalitetsprincipen, eftersom ämnen enligt den angripna förordningen ska anses omfattas av del A i bilaga III till förordning (EG) nr 1925/2006 utan att det däri fastställs något tröskelvärde, vilket innebär att de förbjuds trots att ett sådant förbud inte är nödvändigt för att uppnå det eftersträvade målet, nämligen att skydda folkhälsan.

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1925/2006 av den 20 december 2006 om tillsättning av vitaminer och mineralämnen samt vissa andra ämnen i livsmedel (EUT L 404, 2006, s. 26).

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (EGT L 31, 2002, s. 1).

Överklagande ingett den 20 maj 2021 – Louis Vuitton Malletier mot EUIPO – Wisniewski (Återgivning av schackmönster)

(Mål T-275/21)

(2021/C 263/46)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Louis Vuitton Malletier (Paris, Frankrike) (ombud: advokaterna P. Roncaglia, N. Parrotta och P.-Y. Gautier)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Norbert Wisniewski (Warszawa, Polen)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Klaganden

Omtvistat varumärke: Internationell registrering som designerar Europeiska unionen av ett figurmärke (återgivning av ett schackmönster) – Internationell registrering som designerar Europeiska unionen nr 986 207

Förfarande vid EUIPO: Upphävandeförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av femte överklagandenämnden vid EUIPO den 25 februari 2021 i ärende R 1307/2020-5

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet,

—	ändra det överklagade beslutet på så sätt att klaganden ska anses ha styrkt att det omtvistade varumärket har förvärvat särskiljningsförmåga till följd av användning,

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna,

—	förplikta Norbert Wisiniewski att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

—	Åsidosättande av artiklarna 7.3 och 59.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

Tribunalens beslut av den 12 mail 2021 – Chrysses Demetriades & Co. och Provident Fund of the Employees of Chrysses Demetriades & Co. mot rådet m.fl.

(Mål T-198/18) (1)

(2021/C 263/47)

Rättegångsspråk: engelska

Ordföranden på första avdelningen har förordnat om avskrivning av målet.

---

(1)  EUT C 182, 28.05.2018.

Tribunalens beslut av den 12 maj 2021 – SCF Terminal (Cypern) och SHB mot rådet m.fl.

(Mål T-199/18) (1)

(2021/C 263/48)

Rättegångsspråk: engelska

Ordföranden på första avdelningen har förordnat om avskrivning av målet.

---

(1)  EUT C 231, 2.07.2018.

Tribunalens beslut av den 21 maj 2021 – MP mot kommissionen

(Mål T-588/20) (1)

(2021/C 263/49)

Rättegångsspråk: franska

Ordföranden på första avdelningen har förordnat om avskrivning av målet.

---

(1)  EUT C 414, 30.11.2020.