7.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/2

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 15 april 2021 (begäran om förhandsavgörande från Tribunale Amministrativo Regionale per il Lazio – Italien) – Federazione nazionale delle imprese elettrotecniche ed elettroniche (Anie), m.fl. (C-798/18) Athesia Energy Srl m.fl. (C-799/18) mot Ministero dello Sviluppo Economico, Gestore dei servizi energetici (GSE) SpA

(Förenade målen C-798/18 och C-799/18) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Miljö - Artiklarna 16 och 17 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna - Rättssäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar - Energistadgefördraget - Artikel 10 - Tillämplighet - Direktiv 2009/28/EG - Artikel 3.3 a - Främjande av användningen av energi från förnybara energikällor - Produktion av el vid solcellsanläggningar - Ändring av ett stödsystem)

(2021/C 217/02)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Tribunale Amministrativo Regionale per il Lazio

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Federazione nazionale delle imprese elettrotecniche ed elettroniche (Anie), m.fl. (C-798/18), Athesia Energy Srl m.fl. (C-799/18)

Motparter: Ministero dello Sviluppo Economico, Gestore dei servizi energetici (GSE) SpA

ytterligare deltagare i rättegången: Elettricità Futura Unione delle imprese elettriche italiane, Confederazione generale dell’agricoltura italiana – Confagricoltura

Domslut

Med förbehåll för den prövning som det ankommer på den hänskjutande domstolen att göra med beaktande av samtliga relevanta omständigheter, ska artikel 3.3 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG av den 23 april 2009 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor och om ändring och ett senare upphävande av direktiven 2001/77/EG och 2003/30/EG och artiklarna 16 och 17 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, jämförda med rättssäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar, tolkas så, att de inte utgör hinder för en nationell lagstiftning som föreskriver en minskad eller uppskjuten utbetalning av de stimulansbidrag för energi som produceras vid solcellsanläggningar som tidigare har beviljats genom administrativa beslut och som bekräftats genom specifika avtal som ingåtts mellan dem som driver dessa anläggningar och ett offentligt företag, när lagstiftningen i fråga avser bidrag som föreskrivits men ännu inte förfallit till betalning.

(1) EUT C 122, 1.4.19.

7.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/3

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 15 april 2021 (begäran om förhandsavgörande från Högsta domstolen – Sverige) – Diskrimineringsombudsmannen mot Braathens Regional Aviation AB

(Mål C-30/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung - Direktiv 2000/43/EG - Artikel 7 - Tillvaratagande av rättigheter - Artikel 15 - Sanktioner - Talan om diskrimineringsersättning - Svaranden medger talan om diskrimineringsersättning utan att vitsorda den påstådda diskrimineringen - Koppling mellan den betalda ersättningen och den påstådda diskrimineringen - Artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna - Rätt till ett effektivt domstolsskydd - Nationella processrättsliga regler som hindrar den domstol som ska pröva talan från att pröva huruvida den påstådda diskrimineringen föreligger trots kärandens uttryckliga begäran)

(2021/C 217/03)

Rättegångsspråk: svenska

Hänskjutande domstol

Högsta domstolen

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Diskrimineringsombudsmannen

Motpart: Braathens Regional Aviation AB

Domslut

Artiklarna 7 och 15 i rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung, jämförda med artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, ska tolkas så, att de utgör hinder för en nationell lagstiftning som innebär att en domstol som ska pröva en talan om ersättning på grund av en påstådd diskriminering som är förbjuden enligt direktivet, inte kan pröva ett yrkande om fastställelse av att sådan diskriminering har skett, när svaranden medger att betala den begärda ersättningen utan att för den skull vitsorda att det skett någon diskriminering. Det ankommer på den nationella domstolen att, när den avgör en tvist mellan enskilda, inom ramen för sin behörighet säkerställa det rättsliga skydd som enskilda har enligt artikel 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna genom att vid behov avstå från att tillämpa däremot stridande bestämmelser i nationell lagstiftning.

(1) EUT C 103, 18.3.2019.

7.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/3

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 15 april 2021 (begäran om förhandsavgörande från Conseil d’État – Belgien) – H. A. mot État belge

(Mål C-194/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Förordning (EU) nr 604/2013 - Fastställande av vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd - Artikel 27 - Rättsmedel - Beaktande av omständigheter som hänför sig till tiden efter beslutet om överföring - Effektivt domstolsskydd)

(2021/C 217/04)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Conseil d’État

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: H. A.

Motpart: État belge

Domslut

Artikel 27.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat, jämförd med skäl 19 i denna förordning, och artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna ska tolkas så, att de utgör hinder mot nationell lagstiftning som innebär att en domstol som ska pröva ett överklagande av ett överföringsbeslut – inom ramen för denna prövning – inte får beakta omständigheter som hänför sig till tiden efter det att beslutet antogs och som är avgörande för den korrekta tillämpningen av denna förordning, såvida denna lagstiftning inte tillhandahåller ett särskilt rättsmedel som medför en prövning av den berörda personens aktuella behov, vars resultat är bindande för de behöriga myndigheterna och som den berörda personen kan utöva sedan dylika omständigheter har inträffat, utan att det uppställs något krav på att vederbörande hålls frihetsberövad eller att verkställigheten av överföringsbeslutet är nära förestående.

(1) EUT C 164, 13.5.2019.

7.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/4

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 15 april 2021 (begäran om förhandsavgörande från Sąd Okręgowy w Gdańsku – Polen) – AV

(Mål C-221/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Straffrättsligt samarbete - Rambeslut 2008/909/RIF - Artikel 8.2 – 8.4 - Artikel 17.1 och 17.2 - Artikel 19 - Beaktandet, i en dom med gemensam påföljd, av en fällande dom som avkunnats i en annan medlemsstat och som ska verkställas i den medlemsstat där domen med gemensam påföljd meddelas - Villkor - Rambeslut 2008/675/RIF - Artikel 3.3 - Uttrycket ”inkräkta på en fällande dom eller dess verkställighet”, som ska beaktas vid ett nytt brottmålsförfarande i en annan medlemsstat än den i vilken den fällande domen avkunnades)

(2021/C 217/05)

Rättegångsspråk: polska

Hänskjutande domstol

Sąd Okręgowy w Gdańsku

Parter i målet vid den nationella domstolen

ytterligare deltagare i rättegången: Pomorski Wydział Zamiejscowy Departamentu do Spraw Przestępczości Zorganizowanej i Korupcji Prokuratury Krajowej

Domslut

Bestämmelserna i artiklarna 8.2–8.4, 17.1 och 17.2 samt 19 i rådets rambeslut 2008/909/RIF av den 27 november 2008 om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på brottmålsdomar avseende fängelse eller andra frihetsberövande åtgärder i syfte att verkställa dessa inom Europeiska unionen, i dess lydelse enligt rådets rambeslut 2009/299/RIF av den 26 februari 2009, ska tolkas så, att de gör det möjligt att meddela en dom med gemensam påföljd som inte bara omfattar en eller flera tidigare fällande domar mot den berörda personen i den medlemsstat där domen med gemensam påföljd meddelas, utan även en eller flera fällande domar som avkunnats mot honom eller henne i en annan medlemsstat och som, i enlighet med detta rambeslut, verkställs i den förstnämnda medlemsstaten. En sådan dom med gemensam påföljd får emellertid inte leda till en anpassning av längden eller arten av dessa sistnämnda fällande domar som överskrider de strikta gränser som föreskrivs i artikel 8.2–8.4 i detta rambeslut, till ett åsidosättande av skyldigheten, enligt artikel 17.2 i däri, att från den frihetsberövande påföljd som ska verkställas i den verkställande medlemsstaten dra av den tid som den dömda personen eventuellt redan avtjänat som frihetsberövad i den utfärdande staten, eller till en omprövning av fällande domar som avkunnats i en annan medlemsstat mot den berörda personen, i strid med artikel 19.2 i nämnda rambeslut.

Artikel 3.3 i rådets rambeslut 2008/675/RIF av den 24 juli 2008 om beaktande av fällande domar avkunnade i Europeiska unionens medlemsstater vid ett nytt brottmålsförfarande i en medlemsstat, jämförd med skäl 14 i rambeslutet, ska tolkas så, att den gör det möjligt att meddela en dom med gemensam påföljd som inte bara omfattar en eller flera fällande domar som tidigare har avkunnats mot den berörda personen i den medlemsstat där domen med gemensam påföljd meddelas, utan även en eller flera fällande domar som avkunnats mot honom eller henne i en annan medlemsstat och som, enligt rambeslut 2008/909, i dess lydelse enligt rambeslut 2009/299, verkställs i den första medlemsstaten, under förutsättning att nämnda dom med gemensam påföljd, med avseende på de sistnämnda fällande domarna, iakttar de villkor och gränser som följer av artiklarna 8.2–8.4, 17.2 och 19.2 i rambeslut 2008/909, i dess ändrade lydelse.

(1) EUT C 280, 19.8.2019.

7.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/5

Domstolens dom (första avdelningen) av den 15 april 2021 (begäran om förhandsavgörande från High Court (Irland) – Irland) – Friends of the Irish Environment Ltd/Commissioner for Environmental Information

(Mål C-470/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Århuskonventionen - Direktiv 2003/4/EG - Rätten till tillgång till miljöinformation som förvaras av offentliga myndigheter - Artikel 2.2 - Begreppet offentlig myndighet - Organ eller institutioner som handlar i egenskap av dömande myndighet - Information som finns i handlingarna i målet i ett avslutat domstolsförfarande)

(2021/C 217/06)

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

High Court (Irland)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Friends of the Irish Environment Ltd

Motpart: Commissioner for Environmental Information

Ytterligare deltagare i rättegången: Courts Service of Ireland

Domslut

Artikel 2.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG av den 28 januari 2003 om allmänhetens tillgång till miljöinformation och om upphävande av rådets direktiv 90/313/EEG ska tolkas så, att den inte reglerar tillgång till miljöinformation i domstolshandlingar, eftersom varken domstolar eller organ eller institutioner som står under deras kontroll och som således har nära anknytning till dem, utgör ”offentliga myndigheter” i den mening som avses i denna bestämmelse och således inte omfattas av direktivets tillämpningsområde.

(1) EUT C 280, 19.8.2019.

7.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/6

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 15 april 2021 (begäran om förhandsavgörande från Areios Pagos – Grekland) – AB/Olympiako Athlitiko Kentro Athinon – Spyros Louis

(Mål C-511/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Socialpolitik - Direktiv 2000/78/EG - Principen om likabehandling i arbetslivet - Förbud mot åldersdiskriminering - Arbetstagare placeras i en personalreserv till dess att deras anställningsavtal sägs upp - Lönesänkning samtidigt som avgångsvederlaget sätts ned eller bortfaller helt - System som tillämpas på arbetstagare inom den offentliga sektorn som snart har rätt till full ålderspension - Minskning av löneutgifterna inom den offentliga sektorn - Artikel 6.1 - Berättigat mål som rör sysselsättningspolitik - Ekonomisk krissituation)

(2021/C 217/07)

Rättegångsspråk: grekiska

Hänskjutande domstol

Areios Pagos

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: AB

Motpart: Olympiako Athlitiko Kentro Athinon – Spyros Louis

Domslut

Artikel 2 och artikel 6.1 i rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet ska tolkas så, att de inte utgör hinder för en nationell lagstiftning, enligt vilken arbetstagare inom den offentliga sektorn som under en viss period uppfyller villkoren för att erhålla full ålderspension ska placeras i personalreserven till dess att deras anställningsavtal sägs upp, vilket medför att deras lön sänks, att deras eventuella befordran går förlorad och att det avgångsvederlag som de hade varit berättigade till vid den tidpunkt då deras anställningsförhållande upphör sätts ned eller helt bortfaller, om denna lagstiftning syftar till att uppfylla ett berättigat mål som rör sysselsättningspolitik, och om sätten för att genomföra detta mål är lämpliga och nödvändiga.

(1) EUT C 319, 23.9.2019.

7.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/6

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 15 april 2021 (begäran om förhandsavgörande från Conseil d'État – Frankrike) – Eutelsat SA mot Autorité de régulation des communications électroniques et des postes, Inmarsat Ventures SE, tidigare Inmarsat Ventures Ltd

(Mål C-515/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Tillnärmning av lagstiftning - Telesektorn - Harmoniserad användning av radiospektrum i frekvensbandet 2 GHz för införande av system som tillhandahåller mobila satellittjänster - Beslut nr 626/2008/EG - Artikel 2.2 a och 2.2 b - Artikel 4.1 c ii) - Artikel 7.1 och 7.2 - Artikel 8.1 och 8.3 - Mobilsatellitsystem - Begreppet ”mobil jordstation” - Begreppet ”kompletterande markkomponenter” - Begreppet ”kvalitet som krävs” - Satellit- och markkomponenternas respektive roll - Skyldighet för den utvalda operatören av mobilsatellitsystem att tillhandahålla tjänsten för en viss procentandel av befolkningen och territoriet - Åsidosättande - Betydelse)

(2021/C 217/08)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Conseil d'État

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Eutelsat SA

Motpart: Autorité de régulation des communications électroniques et des postes, Inarsat Ventures SE, tidigare Inmarsat Ventures Ltd

Ytterligare deltagare i rättegången: Viasat Inc., Viasat UK Ltd

Domslut

Artikel 2.2 a och 2.2 b i Europaparlamentets och rådets beslut nr 626/2008/EG av den 30 juni 2008 om urval och tillståndsgivning avseende system som tillhandahåller mobila satellittjänster, jämförd med artikel 8.1 och 8.3 i samma beslut, ska tolkas så, att ett mobilt satellitsystem, när det gäller kapaciteten hos de överförda uppgifterna, inte i första hand ska baseras på satellitkomponenten i detta system och att kompletterande markkomponenter i mobila satellitsystem får installeras för att täcka hela unionens territorium, med motiveringen att satellitkomponenten inte gör det möjligt att säkerställa kommunikation på någon punkt på detta territorium med ”erforderlig kvalitet”, i den mening som avses i artikel 2.2 b i det beslutet, med vilket avses den kvalitetsnivå som är nödvändig för att tillhandahålla den tjänst som erbjuds av operatören av det systemet, under förutsättning att konkurrensen inte snedvrids och att satellitkomponenten har ett verkligt och konkret värde, i den meningen att en sådan komponent måste vara nödvändig för driften av det mobila satellitsystemet, med förbehåll för fall av oberoende drift av kompletterande markkomponenter vid fel på satellitkomponenten, vilken inte får överstiga 18 månader.

2)	Begreppet ”mobil jordstation”, i den mening som avses i artikel 2.2 a i beslut nr 626/2008, ska tolkas så, att det inte krävs att en sådan station, för att omfattas av detta begrepp, utan särskiljbar utrustning kan kommunicera med såväl en kompletterande markkomponent som med en satellit.

Artikel 8.1 i beslut nr 626/2008, jämförd med artikel 7.1 i samma beslut, ska tolkas så, att i händelse av att det är fastslaget att den operatör som utvalts i enlighet med avdelning II i det beslutet och som har tillstånd att använda radiospektrumet i enlighet med artikel 7 i samma beslut inte har tillhandahållit mobila satellittjänster genom ett mobilsatellitsystem inom den frist som anges i artikel 4.1 c ii) i beslutet, får de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna inte neka operatören de tillstånd som krävs för att tillhandahålla kompletterande markkomponenter i mobilsatellitsystem av den anledningen att denne inte har infriat det åtagande som denne gjort i sin ansökan.

(1) EUT C 295, 2.9.2019.

7.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/7

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 15 april 2021 (begäran om förhandsavgörande från Bundesfinanzgericht, Außenstelle Graz – Österrike) – SK Telecom Co. Ltd. mot Finanzamt Graz-Stadt

(Mål C-593/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Mervärdesskatt - Direktiv 2006/112/EG - Fastställande av platsen för tillhandahållande av telekommunikationstjänster - Tredjelandsmedborgares roaming i mobilnäten inom Europeiska unionen - Artikel 59a första stycket b - Möjlighet för medlemsstaterna att genom omdefiniering hänföra platsen för tillhandahållande av telekommunikationstjänster till det egna territoriet)

(2021/C 217/09)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesfinanzgericht, Außenstelle Graz

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: SK Telecom Co. Ltd.

Motpart: Finanzamt Graz-Stadt

Domslut

Artikel 59a första stycket b i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt, i dess lydelse, med verkan från och med den 1 januari 2010, enligt rådets direktiv 2008/8/EG av den 12 februari 2008, ska tolkas så, att det med avseende på roamingtjänster som en mobiltelefonioperatör, som är etablerad i ett tredjeland, tillhandahåller sina kunder, som även dessa är etablerade, är bosatta eller stadigvarande vistas i detta tredjeland, som möjliggör för kunderna att använda det nationella mobilnätet i en medlemsstat där de vistas tillfälligt, ska anses att ”den faktiska användningen och det faktiska utnyttjandet” av dessa tjänster äger rum inom den medlemsstatens territorium, i den mening som avses i den bestämmelsen, med följden att nämnda medlemsstat kan betrakta platsen för tillhandahållandet av dessa roamingtjänster såsom belägen inom dess territorium, utan beaktande av hur dessa tjänster behandlas i skattehänseende enligt den nationella skatterätten i nämnda tredjeland, om utnyttjandet av denna möjlighet leder till att utebliven beskattning av dessa tjänster inom unionen kan undvikas.

(1) EUT C 27, 27.1.2020.

7.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/8

Domstolens dom (nionde avdelningen) av den 15 april 2021 – Italmobiliare SpA, Sirap-Gema SpA, Sirap France SAS, Petruzalek GmbH, Petruzalek s.r.o., Petruzalek s.r.o., Petruzalek kft mot Europeiska kommissionen

(Mål C-694/19 P) (1)

(Överklagande - Konkurrens - Konkurrensbegränsande samverkan - Marknaden för livsmedelsförpackningar för detaljhandeln - Ansvar för överträdelsen - Villkor för beviljande av immunitet - 2006 års riktlinjer för beräkning av böter - Värdet av försäljningen - Det maximala bötesbeloppet - Den tid som det administrativa förfarandet har tagit - Rimlig tid - Betalningskapacitet)

(2021/C 217/10)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Klagande: Italmobiliare SpA, Sirap-Gema SpA, Sirap France SAS, Petruzalek GmbH, Petruzalek s.r.o., Petruzalek s.r.o., Petruzalek kft (ombud: F. Moretti, avvocatessa)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen (ombud: inledningsvis P. Rossi och T. Vecchi, därefter P. Rossi, G. Conte och C. Sjödin)

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Italmobiliare SpA, Sirap-Gema SpA, Sirap France SAS, Petruzalek GmbH, Petruzalek s.r.o., Petruzalek s.r.o. och Petruzalek kft ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader.

(1) EUT C 372, 4.11.2019.

7.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/9

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 15 april 2021 (begäran om förhandsavgörande från Court of Appeal in Northern Ireland – Förenade kungariket) – TKF mot Department of Justice for Norhtern Ireland

(Mål C-729/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Civilrättsligt samarbete - Erkännande och verkställighet av domar i fråga om underhållsskyldighet - Förordning (EG) nr 4/2009 - Tillämpning i tiden - Artikel 75 - Domar som meddelats i en medlemsstat innan statens anslutning till Europeiska unionen)

(2021/C 217/11)

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

Court of Appeal in Northern Ireland

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: TKF

Motpart: Department of Justice for Norhtern Ireland

Domslut

Artikel 75.2 a i rådets förordning (EG) nr 4/2009 av den 18 december 2008 om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet ska tolkas så, att den endast är tillämplig på domar som meddelats av nationella domstolar i medlemsstater som redan var medlemmar i Europeiska unionen vid den tidpunkt då dessa domar meddelades.

Förordning nr 4/2009 ska tolkas så, att det inte enligt någon bestämmelse i denna förordning är möjligt att domar i fråga om underhållsskyldighet, som meddelats i en stat före denna stats anslutning till unionen och före den dag då denna förordning började tillämpas, kan erkännas och verkställas i en annan medlemsstat efter det att den förstnämnda staten anslöt sig till unionen.

(1) EUT C 423, 16.12.2019.

7.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/9

Domstolens dom (första avdelningen) av den 15 april 2021 – Konungariket Nederländerna mot Europeiska unionens råd, Europaparlamentet

(Mål C-733/19) (1)

(Talan om ogiltigförklaring - Gemensam fiskeripolitik - Förordning (EU) nr 1380/2013 - Bevarande och utnyttjande av fiskeresurserna - Skydd av marina ekosystem - Förordning (EU) 2019/1241 - Tekniska åtgärder - Bilaga V del D - Förbud mot trålfiske med elektrisk ström - Proportionalitetsprincipen - Försiktighetsprincipen)

(2021/C 217/12)

Rättegångsspråk: nederländska

Parter

Sökande: Konungariket Nederländerna (ombud: M.K. Bulterman, M. Noort och P. Huurnink)

Svarande: Europeiska unionens råd (ombud: F. Naert och A. Maceroni), Europaparlamentet (ombud: R. van de Westelaken, I. Liukkonen och K. Zejdová)

Part som har intervenerat till stöd för svarandena: Republiken Frankrike (ombud: A.-L. Desjonquères och M. J.-L. Carré)

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Konungariket Nederländerna ska bära sina rättegångskostnader och ersätta rättegångskostnaderna för Europeiska unionens råd och Europaparlamentet.

3.	Republiken Frankrike ska bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 423, 16.12.2019.

7.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/10

Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 15 april 2021 (begäran om förhandsavgörande från Augstākā tiesa (Senāts) – Lettland) – ZS ”Plaukti”

(Mål C-736/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Jordbruk - Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) - Förordning (EG) nr 1698/2005 - Förordning (EU) nr 65/2011 - Artikel 16.5 tredje stycket - Förordning (EG) nr 73/2009 - Artiklarna 4 och 6 - Förordning (EG) nr 1122/2009 - Stöd för landsbygdsutveckling - Stöd för miljövänligt jordbruk - Stöd för bevarande av den biologiska mångfalden på ängsmark - Villkoren för beviljande av stödet har inte iakttagits - För tidig slagning - Minskningar och uteslutningar - Bindande normer - Föreskrivna verksamhetskrav - Minimikrav för god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden - Åtaganden som går längre än tillämpliga bindande normer, minimikraven och övriga bindande lämpliga villkor som fastställts i nationell lagstiftning)

(2021/C 217/13)

Rättegångsspråk: lettiska

Hänskjutande domstol

Augstākā tiesa (Senāts)

Parter i det nationella målet

ZS ”Plaukti”

ytterligare deltagare i rättegången: Lauku atbalsta dienests

Domslut

Artikel 16.5 tredje stycket i kommissionens förordning (EU) nr 65/2011 av den 27 januari 2011 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1698/2005 vad gäller kontroller och tvärvillkor i samband med stöd för landsbygdsutveckling ska tolkas så, att den bestämmelsen inte är tillämplig när den som ansökt om stöd inte har uppfyllt sina åtaganden att bedriva ett miljövänligt jordbruk med avseende på villkoren för slagning av fält, utan att någon ändring av den aktuella grödgruppen har konstaterats.

Artiklarna 4 och 6 i rådets förordning (EG) nr 73/2009 av den 19 januari 2009 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd för jordbrukare inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare, om ändring av förordningarna (EG) nr 1290/2005, (EG) nr 247/2006 och (EG) nr 378/2007 samt om upphävande av förordning (EG) nr 1782/2003, jämförda med artikel 39.3 i rådets förordning (EG) nr 1698/2005 av den 20 september 2005 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU), ska tolkas så, att de utgör hinder för en nationell lagstiftning, enligt vilken ett och samma krav samtidigt kan utgöra ett minimikrav avseende god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden och ett krav som går utöver dessa minimikrav, det vill säga ett villkor för beviljande av stöd för miljövänligt jordbruk.

(1) EUT C 413, 9.12.2019.

7.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/11

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 15 april 2021 (begäran om förhandsavgörande från Finanzgericht Köln – Tyskland) – The North of England P & I Association Ltd., rättslig efterträdare till Marine Shipping Mutual Insurance Company mot Bundeszentralamt für Steuern

(Mål C-786/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Annan direkt försäkring än livförsäkring - Andra direktivet 88/357/EEG - Artikel 2 d andra strecksatsen - Direktiv 92/49/EEG - Artikel 46.2 första stycket - Skatt på försäkringspremier - Begreppet ”medlemsstat där risken är belägen” - Fordon av något slag - Begreppet ”medlemsstat där registrering skett” - Försäkring för ett havsgående fartyg - Fartyg som är inskrivna i en medlemsstats fartygsregister, men för en annan medlemsstats eller ett tredjelands flagg med stöd av ett tillfälligt utflaggningstillstånd)

(2021/C 217/14)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Finanzgericht Köln

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: The North of England P & I Association Ltd., rättslig efterträdare till Marine Shipping Mutual Insurance Company

Motpart: Bundeszentralamt für Steuern

Domslut

Artikel 46.2 första stycket i rådets direktiv 92/49/EEG av den 18 juni 1992 om samordning av lagar och andra författningar som avser annan direkt försäkring än livförsäkring samt om ändring av direktiv 73/239/EEG och 88/357/EEG (tredje direktivet om annan direkt försäkring än livförsäkring), jämförd med artikel 2 d andra strecksatsen i rådets andra direktiv 88/357/EEG av den 22 juni 1988 om samordning av lagar och andra författningar som avser annan direkt försäkring än livförsäkring, och med bestämmelser avsedda att göra det lättare att effektivt utöva friheten att tillhandahålla tjänster samt om ändring av direktiv 73/239/EEG, med avseende på en situation där försäkringsavtal avser täckning av olika risker i samband med driften av havsgående fartyg som är inskrivna i en medlemsstats fartygsregister men som för en annan medlemsstats eller ett tredjelands flagg med stöd av ett tillfälligt utflaggningstillstånd, ska tolkas så, att det är den medlemsstat som för det fartygsregister i vilket det aktuella fartyget är inskrivet i det huvudsakliga syftet att bevisa vem som har äganderätten till fartyget, som ska anses som ”den medlemsstat där registrering skett” av fartyget och följaktligen som ”den medlemsstat där risken är belägen” i den mening som avses i dessa bestämmelser, vilken medlemsstat ensam har rätt att beskatta de premier som betalas enligt de nämnda försäkringsavtalen.

(1) EUT C 45, 10.2.2020

7.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/11

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 15 april 2021 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal d'arrondissement – Luxemburg) – EQ mot Administration de l'Enregistrement, des Domaines et de la TVA

(Mål C-846/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Mervärdesskatt - Direktiv 2006/112/EG - Ekonomisk verksamhet - Tillhandahållande av tjänster mot ekonomisk ersättning - Artiklarna 2.1 c och 9.1 - Undantag från skatteplikt - Artikel 132.1 g - Tillhandahållande av tjänster med nära anknytning till hjälparbete eller socialt trygghetsarbete - Tjänster som utförs av en advokat inom ramen för uppdrag som syftar till att skydda myndiga personer som enligt lag har nedsatt rättshandlingsförmåga - Organ som har erkänts vara av social karaktär)

(2021/C 217/15)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Tribunal d'arrondissement

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: EQ

Motpart: Administration de l'Enregistrement, des Domaines et de la TVA

Domslut

Artikel 9.1 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt ska tolkas så, att begreppet ekonomisk verksamhet i denna bestämmelse omfattar tillhandahållande av tjänster till förmån för myndiga personer som enligt lag har nedsatt rättshandlingsförmåga och som syftar till att skydda dem vid utförande av civilrättsliga handlingar, när en rättslig myndighet med stöd av lag gett tjänsteleverantören i uppdrag att utföra dessa tjänster och ersättning för dessa fastställs av samma myndighet antingen med ett schablonbelopp eller på grundval av en bedömning i det enskilda fallet med beaktande av bland annat tjänstemottagarens förmögenhetsförhållanden, varvid ersättningen kan betalas av staten för det fall att tjänstemottagaren saknar tillräckliga medel, under förutsättning att dessa tjänster tillhandahålls mot ersättning och tjänsteleverantören fortlöpande vinner intäkter från verksamheten och den totala ersättningsnivån för denna verksamhet bestäms i enlighet med kriterier som syftar till att säkerställa att tjänsteleverantörens löpande kostnader täcks.

Artikel 132.1 g i direktiv 2006/112 ska tolkas dels så, att begreppet ”tjänster med nära anknytning till hjälparbete eller socialt trygghetsarbete” omfattar tjänster som tillhandahålls till förmån för myndiga personer som enligt lag har nedsatt rättshandlingsförmåga och som syftar till att skydda dessa personer vid utförandet av civilrättsliga handlingar, dels så, att det inte är uteslutet att en advokat som tillhandahåller sådana tjänster av social karaktär kan bli föremål för ett erkännande som ett organ av social karaktär, med avseende på det företag som denne driver och inom ramen för de nämnda tjänsterna, men att en rättslig myndighet är skyldig att bevilja ett sådant erkännande endast om den berörda medlemsstaten har överskridit gränserna för sitt utrymme för skönsmässig bedömning i detta avseende när den nekat ett sådant erkännande.

Principen om skydd för berättigade förväntningar utgör inte hinder för att skattemyndigheten påför mervärdesskatt på vissa transaktioner som hänför sig till en redan avslutad redovisningsperiod, när skattemyndigheten under flera år har godtagit den beskattningsbara personens mervärdesskattedeklarationer, i vilka transaktioner av samma slag inte har tagits upp som skattepliktiga transaktioner, och den beskattningsbara personen saknar möjlighet att återfå den mervärdesskatt som ska betalas, av dem som har betalat ersättning för dessa transaktioner, och redan betalda ersättningar ska då anses redan inkludera denna mervärdesskatt.

(1) EUT C 54, 17.2.2020.

7.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/12

Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 15 april 2021 (begäran om förhandsavgörande från Finanzgericht Berlin-Brandenburg – Tyskland) – M-GmbH mot Finanzamt für Körperschaften

(Mål C-868/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Mervärdesskatt - Direktiv 2006/112/EG - Artikel 9 - Beskattningsbara personer - Artikel 11 - Möjlighet för medlemsstaterna att anse som en enda beskattningsbar person sådana personer som, trots att de är rättsligt oberoende, är nära förbundna med varandra genom finansiella, ekonomiska och organisatoriska band (”mervärdesskattegrupp”) - Begreppet ”nära förbundna genom finansiella band” - Nationell lagstiftning enligt vilken personsammanslutningar vilkas övriga bolagsmän utöver det dominerande bolaget inte enbart är personer som är nära finansiellt integrerade i det dominerande bolagets verksamhet inte kan vara medlemmar i en mervärdesskattegrupp - Rättssäkerhet - Åtgärder för att förhindra skatteundandragande och skatteflykt - Proportionalitet - Mervärdesskattens neutralitet)

(2021/C 217/16)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Finanzgericht Berlin-Brandenburg

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: M-GmbH

Motpart: Finanzamt für Körperschaften

Domslut

Artikel 11 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt ska, med beaktande av proportionalitetsprincipen och neutralitetsprincipen, tolkas så, att den utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken det för att en personsammanslutning ska kunna ingå tillsammans med det dominerande bolaget i en grupp som kan anses som en enda beskattningsbar person vad avser mervärdesskatt uppställs som villkor att bolagsmännen i personsammanslutningen, utöver det dominerande bolaget, enbart är personer som är nära finansiellt integrerade i det dominerande bolagets verksamhet.

(1) EUT C 77, 9.3.2020.

7.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/14

Domstolens dom (nionde avdelningen) av den 15 april 2021 (begäran om förhandsavgörande från Wojewódzki Sąd Administracyjny we Wrocławiu – Polen) – Grupa Warzywna Sp. z o.o. mot Dyrektor Izby Administracji Skarbowej we Wrocławiu

(Mål C-935/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Gemensamt system för mervärdesskatt - Direktiv 2006/112/EG - Artikel 273 - Återbetalningsgill mervärdesskatt har i skattedeklarationen beräknats till ett för högt belopp - Den beskattningsbara personen har gjort en felaktig bedömning av huruvida transaktionen är skattepliktig - Skattedeklarationen har rättats efter företagen skattekontroll - Sanktionsavgift som uppgår till 20 procent av den del av återbetald mervärdesskatt som beräknats till ett för högt belopp - Proportionalitetsprincipen)

(2021/C 217/19)

Rättegångsspråk: polska

Hänskjutande domstol

Wojewódzki Sąd Administracyjny we Wrocławiu

Parter i det nationella målet

Klagande: Grupa Warzywna Sp. z o.o.

Motpart: Dyrektor Izby Administracji Skarbowej we Wrocławiu

Domslut

Artikel 273 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt och proportionalitetsprincipen ska tolkas så, att de utgör hinder för en nationell lagstiftning som innebär att en beskattningsbar person – som felaktigt kvalificerat en från mervärdesskatteplikt undantagen transaktion såsom mervärdesskattepliktig sådan – påförs en sanktionsavgift på 20 procent av det av nämnda person felaktigt återkrävda beloppet (motsvarande den del av återbetalningsgill mervärdesskatt som beräknats till ett för högt belopp), i den mån som denna sanktionsavgift tillämpas utan åtskillnad såväl i ett ärende där felet beror på att transaktionsparterna har gjort en felaktig bedömning av huruvida transaktionen är mervärdesskattepliktig, där det inte finns någon uppgift om att det skulle vara fråga om skattebedrägeri och där statskassan inte gått miste om några skatteintäkter, som i ett ärende där det inte är fråga om några sådana särskilda omständigheter.

(1) EUT C 191, 8.06.2020.

7.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/15

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 15 april 2021 (begäran om förhandsavgörande från Bundesgerichtshof – Tyskland) – Hengstenberg GmbH & Co. KG mot Spreewaldverein eV

(Mål C-53/20) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel - Förordning (EU) nr 1151/2012 - Artikel 49.3 första stycket och 49.4 andra stycket - Artikel 53.2 första stycket - Ändring av en produktspecifikation - Druvgurkor från Spreewälder (Tyskland) ”Spreewälder Gurken (SGB)” - Ändringar som inte är mindre ändringar - Invändningsförfarande - Invändning mot ansökan om ändring - Överklagande av det beslut genom vilket ansökan om ändring bifallits - Begreppet berättigat intresse)

(2021/C 217/20)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesgerichtshof

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Hengstensberg GmbH & Co. KG

Motpart: Spreewaldverein eV

Domslut

Artikel 49.3 första stycket och 49.4 andra stycket i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 av den 21 november 2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel, jämförd med artikel 53.2 första stycket i denna förordning, ska tolkas på så sätt att – i det förfarande som är tillämpligt på ansökningar om ändring, som inte är en mindre ändring, av produktspecifikationen för en produkt som har en skyddad geografisk beteckning – samtliga befintliga eller potentiella ekonomiska följder, av de begärda ändringarna, för en fysisk eller juridisk person som inte är helt osannolika kan motivera ett sådant ”berättigat intresse” som krävs för att framställa en invändning mot den ansökan om ändring som ingetts eller för att överklaga det beslut genom vilket denna ansökan bifallits, när risken för att de intressen som en sådan person har skadas inte är helt osannolik eller rent hypotetisk, vilket det ankommer på den nationella domstolen att kontrollera.

(1) EUT C 161, 11.5.2020.

7.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/15

Domstolens dom (tionde avdelningen) av den 15 april 2021 (begäran om förhandsavgörande från Nederlandstalige rechtbank van eerste aanleg Brussel – Belgien) – Vogel Import Export NV mot Begische Staat

(Mål C-62/20) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Förordning (EEG) nr 2658/87 - Tullunion - Gemensamma tulltaxan - Tullklassificering - Kombinerade nomenklaturen - Tulltaxenummer - Undernummer 4407 och 4409 - Hyvlade brädor vars fyra hörn är lätt rundade utmed hela plankans längd)

(2021/C 217/21)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Nederlandstalige rechtbank van eerste aanleg Brussel

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Vogel Import Export NV

Svarande: Begische Staat

Domslut

Den Kombinerade nomenklatur som återfinns i bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan, i dess lydelse enligt kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/1821 av den 6 oktober 2016, ska tolkas så att hyvlade brädor vars fyra hörn är lätt rundande utefter hela brädans längd inte ska anses vara bearbetade och ska klassificeras enligt nummer 4407.

(1) EUT C 201, 15.6.2020.

7.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/18

Begäran om förhandsavgörande framställd av Landgericht Ravensburg (Tyskland) den 17 februari 2021 – QB mot Daimler AG

(Mål C-100/21)

(2021/C 217/28)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landgericht Ravensburg

Parter i det nationella målet

Kärande: QB

Svarande: Daimler AG

Tolkningsfrågor

1)	Syftar artiklarna 18.1, 26.1 och 46 i direktiv 2007/46/EG (1), jämförda med artikel 5.2 i förordning (EG) nr 715/2007, (2) till att även skydda enskilda motorfordonsköpares intressen? Om denna fråga besvaras jakande:

Utgör även det intresse som en enskild fordonsköpare har av att inte köpa ett fordon som inte uppfyller kraven i unionsrätten, bland annat vid förvärv av ett fordon utrustat med en förbjuden manipulationsanordning som avses i artikel 5.2 i förordning (EG) nr 715/2007, ett sådant intresse?

Om fråga 1 besvaras nekande:

Utgör unionsrätten hinder för att en köpare som oavsiktligt köpt ett fordon utrustat med en olaglig manipulationsanordning som avses i artikel 5.2 i förordning (EG) nr 715/2007 och som tillverkaren släppt ut på marknaden endast i undantagsfall kan väcka talan om civilrättsligt, utomobligatoriskt skadeståndsansvar mot fordonstillverkaren, och i synnerhet kan begära återbetalning av det inköpspris som denne betalat för fordonet i utbyte mot återlämnande och övergång av äganderätten till fordonet, när fordonstillverkaren har agerat med uppsåt och mot god sed?”

Om denna fråga besvaras jakande:

Har fordonsägare rätt till civilrättsligt, utomobligatoriskt skadestånd gentemot fordonstillverkare enligt unionsrätten, oavsett typen av (oaktsam eller uppsåtlig) försummelse som fordonstillverkaren begått, och som består i att fordon som är utrustade med en förbjuden manipulationsanordning som avses i artikel 5.2 i förordning (EG) nr 715/2007 släpps ut på marknaden?

Oberoende av svaren på tolkningsfrågorna 1–4:

Utgör unionsrätten hinder för att en nationell lagstiftning kräver att fordonsägare ska göra avdrag för den nytta som de erhållit till följd av den faktiska användningen av fordonet, när de, i form av utomobligatoriskt skadestånd, begär att det inköpspris som de betalat för ett fordon med förbjuden manipulationsanordning som avses i artikel 5.2 i förordning (EG) nr 715/2007 och som släppts ut på marknaden återbetalas i utbyte mot återlämnande och övergång av äganderätten till fordonet?

Om denna fråga besvaras nekande:

Utgör unionsrätten hinder för att värdet av användningen beräknas utifrån hela inköpspriset, utan att det görs avdrag för den värdeminskning som följer av att fordonet är utrustat med en förbjuden manipulationsanordning och/eller av att köparen inte har önskat använda ett fordon som inte uppfyller kraven i unionsrätten?

Oberoende av svaret på tolkningsfrågorna 1–6:

Är 348a § stycke 3 i Zivilprozessordnung (den tyska civilprocesslagen) (ZPO), såvitt denna bestämmelse även avser beslut att begära förhandsavgörande enligt artikel 267 andra stycket FEUF, oförenlig med de nationella domstolarnas befogenhet att begära förhandsavgörande enligt artikel 267 andra stycket FEUF, och ska den därför inte tillämpas på beslut att begära förhandsavgörande?

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG av den 5 september 2007 om fastställande av en ram för godkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon (Ramdirektiv) (EUT L 263, 2007, s. 1).

(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2007 av den 20 juni 2007 om typgodkännande av motorfordon med avseende på utsläpp från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 5 och Euro 6) och om tillgång till information om reparation och underhåll av fordon (EUT L 171, 2007, s. 1).

7.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/19

Begäran om förhandsavgörande framställd av Verwaltungsgericht, Autonome Sektion für die Provinz Bozen (Italien) den 18 februari 2021 – KW mot Autonome Provinz Bozen

(Mål C-102/21)

(2021/C 217/29)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Verwaltungsgericht, Autonome Sektion für die Provinz Bozen

Parter i det nationella målet

Klagande: KW

Motpart: Autonome Provinz Bozen

Tolkningsfrågor

Löpte det stöd som godkänts genom kommissionens beslut SA.32113 (2010/N) av den 25 juli 2012 till ett belopp på 80 procent för uppförande av små vattenkraftverk för självförsörjning från förnybara energikällor för alpstugor och övernattningsstugor i det högalpina området, för vilka en anslutning till elnätet inte är genomförbar utan lämpliga tekniska åtgärder eller till en rimlig kostnad, ut den 31 december 2016?

2.	Om ovanstående fråga besvaras jakande:

2.1	Ska artikel 20 i förordning (EU) 2015/1589 (1) tolkas på så sätt att kommissionen, om stöd används felaktigt, ska utfärda ett beslut om återkrav innan de statliga myndigheterna ingriper?

2.2	Är nämnda stöd förenligt med den inre marknaden i den mening som avses i artikel 107.3 c FEUF, eftersom det är avsett att underlätta utvecklingen av vissa näringsverksamheter, eller kan det snedvrida konkurrensen och påverka handeln mellan medlemsstaterna negativt?

(1) Rådets förordning (EU) 2015/1589 av den 13 juli 2015 om genomförandebestämmelser för artikel 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUT L 248, 2015, s. 9).

7.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/20

Begäran om förhandsavgörande framställd av Verwaltungsgericht, Autonome Sektion für die Provinz Bozen (Italien) den 18 februari 2021 – SG mot Autonome Provinz Bozen

(Mål C-103/21)

(2021/C 217/30)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Verwaltungsgericht, Autonome Sektion für die Provinz Bozen

Parter i det nationella målet

Klagande: SG

Motpart: Autonome Provinz Bozen

Tolkningsfrågor

2.	Om ovanstående fråga besvaras jakande:

2.1	Ska det då dessutom prövas huruvida artikel 20 i förordning (EU) 2015/1589 (1) ska tolkas på så sätt att kommissionen, om stöd används felaktigt, ska utfärda ett beslut om återkrav innan de statliga myndigheterna ingriper?

2.2	Ska det prövas huruvida nämnda stöd är förenligt med den inre marknaden i den mening som avses i artikel 107.3 c FEUF, eftersom det är avsett att underlätta utvecklingen av vissa näringsverksamheter, eller huruvida det kan snedvrida konkurrensen och påverka handeln mellan medlemsstaterna negativt?

(1) Rådets förordning (EU) 2015/1589 av den 13 juli 2015 om genomförandebestämmelser för artikel 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUT L 248, 2015, s. 9).

7.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/20

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal du travail de Liège (Belgien) den 4 mars 2021 – EV mot Agence fédérale pour l'Accueil des demandeurs d'asile (Fedasil)

(Mål C-134/21)

(2021/C 217/31)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Tribunal du travail de Liège

Parter i det nationella målet

Klagande: EV

Motpart: Agence fédérale pour l'Accueil des demandeurs d'asile (Fedasil)

Domstolen (femte avdelningen) har, genom beslut av den 26 mars 2021, beslutat följande:

Artikel 27 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat ska tolkas så, att den inte utgör hinder mot att en medlemsstat, med avseende på en sökande som har överklagat ett beslut om överföring till en annan medlemsstat i den mening som avses i artikel 26.1 i denna förordning, vidtar förberedande åtgärder inför denna överföring, såsom tilldelning av en plats på en särskild förläggning där boende får hjälp med att förbereda överföringen.

7.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/21

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal Supremo (Spanien) den 11 mars 2021 – Ministerio Fiscal, Abogacía del Estado och Partido político VOX mot Lluís Puig Gordi, Carles Puigdemont Casamajó, Antoni Comín Oliveres, Clara Ponsatí Obiols, Meritxell Serret Aleu, Marta Rovira Vergés och Anna Gabriel Sabaté

(Mål C-158/21)

(2021/C 217/33)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Tribunal Supremo

Parter i det nationella målet

Åklagare: Ministerio Fiscal, Abogacía del Estado och Partido político VOX

Tilltalade: Lluís Puig Gordi, Carles Puigdemont Casamajó, Antoni Comín Oliveres, Clara Ponsatí Obiols, Meritxell Serret Aleu, Marta Rovira Vergés och Anna Gabriel Sabaté

Tolkningsfrågor

Är det enligt rambeslut 2002/584/RIF (1) möjligt för den verkställande rättsliga myndigheten att vägra överlämning av en person som är eftersökt enligt en europeisk arresteringsorder med stöd av de grunder att vägra överlämnande som föreskrivs i den myndighetens nationella rätt men som inte anses vara sådana grunder enligt rambeslutet?

Om föregående fråga besvaras jakande; för att säkerställa att en europeisk arresteringsorder är giltig och för att på ett ändamålsenligt sätt kunna utnyttja det rättsmedel som föreskrivs i artikel 15.3 i rambeslut 2002/584/RIF:

Ska den utfärdande rättsliga myndigheten utreda och analysera staternas olika lagstiftningar för att beakta eventuella skäl för att vägra överlämnande vid en europeisk arresteringsorder vilka inte anges i rambeslut 2002/584/RIF?

Mot bakgrund av svaren på de föregående frågorna, med beaktande av att behörigheten för den utfärdande rättsliga myndigheten att utfärda en europeisk arresteringsorder enligt artikel 6.1 i rambeslut 2002/584/RIF fastställs enligt den utfärdande statens lagstiftning:

Ska denna bestämmelse tolkas så, att den verkställande rättsliga myndigheten kan ifrågasätta den utfärdande rättsliga myndighetens behörighet att vidta åtgärder i det konkreta brottmålet och vägra överlämnande på grund av att den anser att den utfärdande rättsliga myndigheten inte är behörig att utfärda den europeiska arresteringsordern?

Vad gäller den eventuella möjligheten för den verkställande rättsliga myndigheten att kontrollera iakttagandet av den eftersökta personens grundläggande rättigheter i den utfärdande staten:

4.1.

Är det enligt rambeslut 2002/584/RIF möjligt för den verkställande rättsliga myndigheten att vägra att överlämna den eftersökta personen med motiveringen att det finns en risk för att hans eller hennes grundläggande rättigheter åsidosätts i den utfärdande medlemsstaten, mot bakgrund av en rapport från en arbetsgrupp vilken den eftersökta personen själv inkommit med till den nationella verkställande myndigheten?

4.2.

Utgör en sådan rapport, med avseende på den föregående frågan, en objektiv, trovärdig, precis och vederbörligen aktualiserad uppgift som, mot bakgrund av EU-domstolens rättspraxis, kan motivera att överlämnande av den eftersökta personen vägras på grund av en allvarlig risk för att hans eller hennes grundläggande rättigheter åsidosätts?

4.3.

Om föregående fråga besvaras jakande, vilka omständigheter krävs enligt unionsrätten för att en medlemsstat ska kunna slå fast att det i den utfärdande medlemsstaten finns en sådan risk för åsidosättande av grundläggande rättigheter som den eftersökta personen åberopar och som motiverar att den europeiska arresteringsordern inte godtas?

Påverkas svaren på de föregående frågorna av den omständigheten att den person för vilken överlämnande begärs har kunnat försvara sig vad gäller den bristande behörigheten hos den utfärdande rättsliga myndigheten, sin arresteringsorder och säkerställandet av personens grundläggande rättigheter vid domstolarna i den utfärdande staten, även i två instanser?

Påverkas svaren på de föregående frågorna när den verkställande rättsliga myndigheten inte godtar en europeisk arresteringsorder av skäl som inte uttryckligen anges i rambeslut 2002/584/RIF – särskilt på grund av att den utfärdande rättsliga myndigheten anses sakna behörighet och att det finns en allvarlig risk för att grundläggande rättigheter åsidosätts i den utfärdande staten – och gör detta utan att vid den utfärdande rättsliga myndigheten begära in de närmare kompletterande uppgifter som utgör villkor för detta beslut?

Om det framgår av svaren på föregående frågor att rambeslut 2002/584/RIF, under de omständigheter som föreligger i förevarande fall, utgör hinder för att vägra överlämnande av en person på grundval av ovannämnda skäl för att vägra överlämnande:

Utgör rambeslut 2002/584/RIF hinder för att den hänskjutande domstolen utfärdar en ny europeisk arresteringsorder mot samma person och till samma medlemsstat?

(1) Rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna (EGT L 190, 2002, s. 1)

7.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/23

Begäran om förhandsavgörande framställd av Corte dei conti – Sezione regionale di controllo per la Campania (Italien) den 10 mars 2021 – Comune di Camerota

(Mål C-161/21)

(2021/C 217/34)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Corte dei conti – Sezione regionale di controllo per la Campania

Part i det nationella målet

Sökande: Comune di Camerota

Tolkningsfrågor

Utgör artiklarna 2 (särskilt vad avser rättsstatsprincipen) och 19 FEU, artikel i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artiklarna 120.1 och 126.1 FEUF, artiklarna 3.1, 6.1 b och 12 i direktiv 2011/85/EU, (1) artikel 5 i förordning (EU) nr 473/2013 (2) och de unionsrättsliga principerna om proportionalitet, lojalt samarbete och ändamålsenlig verkan, som framgår av artiklarna 4 och 5 FEU, hinder för tolkningen och tillämpningen av en nationell krislagstiftning, såsom den i artikel 53.8 i lagdekret nr 104 av den 14 augusti 2020, med ändringar omvandlad till lag genom lag nr 126 av den 13 oktober 2020, i den mån den lagstiftningen hindrar, om än tillfälligt (från den 15 augusti 2020 till den 30 juni 2021, det vill säga gott och väl utöver perioden av kristillstånd), faktisk domstolskontroll i rätt tid av att budgetreglerna följs, som enligt grundlagen och nationell lagstiftning anförtros självständiga domstolar specialiserade på bokföringsfrågor, såsom Corte di conti (Revisionsrätten), genom att i synnerhet tillfälligt upphäva domstolens prövningsfunktioner i förhållande till lokala enheter som befinner sig i en allvarlig strukturell obalans som kan leda till att de ställer in betalningarna och som genomgår ett långsiktigt ekonomiskt saneringsprogram och som – just av det skälet, liksom till följd av de svårigheter som följer av hälsokrisen – mer än andra enheter skulle behöva en oberoende, effektiv tillsyn i rätt tid, för att undvika att den finansiella krisen förvärras och att en ekonomisk sanering blir oundviklig och leder till att dessa enheter ställer in betalningarna?

Utgör artikel 3.3 FEU, artiklarna 3.1 b, 119.1, 199.2 och 120 FEUF, artiklarna 1 och 4 i direktiv 2011/7/EU (3) och protokoll (nr 27) om de inre marknaden och konkurrens hinder för tolkningen och tillämpningen av en nationell krislagstiftning, såsom den i artikel 53.9 i lagdekret nr 104 av den 14 augusti 2020, med ändringar omvandlad till lag genom lag nr 126 av den 13 oktober 2020, i den mån den lagstiftningen tillåter att de exekutionsåtgärder som borgenärerna vidtagit mot enheter med en godkänd plan för budgetbalansering åter vilandeförklaras, från den 15 augusti 2020 till den 30 juni 2021, vilket motiveras enbart med hälsokrisen och som tillkommer utöver den vilandeförklaring som dessa enheter beviljats enligt artikel 243 bis.4 jämförd med artikel 243 quater.5 i Testo Unico Enti Locali (konsoliderad lag om lokala enheter), utan att den leder till ett förfarande för generalexekution som erbjuder ett alternativt sätt att betala borgenärernas fordringar, med de följder som denna nya, långvariga vilandeförklaring får för exekutionsförfarandena vad gäller ytterligare dröjsmål med betalning från myndigheterna och därmed med skydd för borgenärsföretagens konkurrenskraft?

(1) Rådets direktiv 2011/85/EU av den 8 november 2011 om krav på medlemsstaternas budgetramverk (EUT L 306, 2011, s. 41).

(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 473/2013 av den 21 maj 2013 om gemensamma bestämmelser för övervakning och bedömning av utkast till budgetplaner och säkerställande av korrigering av alltför stora underskott i medlemsstater i euroområdet (EUT L 140, 2013, s. 11).

(3) Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/7/EU av den 16 februari 2011 om bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner (EUT L 48, 2011, s. 1).

7.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/24

Begäran om förhandsavgörande framställd av Landgericht Ravensburg (Tyskland) den 22 mars 2021 – GL m.fl. mot Volkswagen AG och Audi AG

(Mål C-178/21)

(2021/C 217/35)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landgericht Ravensburg

Parter i det nationella målet

Klagande: GL, DV, UK

Motparter: Volkswagen AG, Audi AG

Tolkningsfrågor

1.	Syftar artiklarna 18.1, 26.1 och 46 i direktiv 2007/46/EG (1), jämförda med artikel 5.2 i förordning (EG) nr 715/2007 (2), till att även skydda enskilda motorfordonsköpares intressen? Om denna fråga besvaras jakande:

Oberoende av svaret på frågorna 1 och 2:

Om denna fråga besvaras jakande:

Oberoende av svaret på frågorna 1–4:

Om denna fråga besvaras nekande:

Oberoende av svaret på frågorna 1–6:

7.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/25

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal de l’entreprise francophone de Bruxelles (Belgien) den 24 mars 2021 – Christian Louboutin mot Amazon.com, Inc., Amazon Services LLC

(Mål C-184/21)

(2021/C 217/36)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Tribunal de l’entreprise francophone de Bruxelles

Parter i det nationella målet

Kärande: Christian Louboutin

Svarande: Amazon.com, Inc., Amazon Services LLC

Tolkningsfrågor

Ska artikel 9.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken (1) tolkas så, att en användning i reklam som visas på en e-handelswebbplats av ett kännetecken som är identiskt med ett varumärke i princip kan tillskrivas den näringsidkare som driver webbplatsen, om en normalt välinformerad och rimligt uppmärksam internetanvändare uppfattar att näringsidkaren har utövat en aktiv roll vid utarbetandet av reklamen eller om reklamen uppfattas som en del av näringsidkarens eget reklammeddelande?

Påverkas denna uppfattning

—	av att näringsidkaren är en välrenommerad återförsäljare av ett synnerligen brett spektrum av varor, inbegripet varor i den kategori där de varor som reklamen avser återfinns,

—	av att det ovanför den sålunda visade reklamen finns ett rubrikfält där näringsidkarens tjänstevarumärke återges och detta varumärke är ett välrenommerat återförsäljarvarumärke, eller

—	av att näringsidkaren parallellt med denna visning erbjuder tjänster som traditionellt erbjuds av återförsäljare av varor i den kategori som den vara som reklamen avser tillhör?

Ska artikel 9.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken tolkas så, att expediering i näringsverksamhet till en slutkonsument av en vara försedd med ett kännetecken som är identiskt med ett varumärke, utan varumärkesinnehavarens medgivande, utgör användning som kan tillskrivas den som expedierar varan endast om denne har faktisk kännedom om att kännetecknet har anbringats på varan?

Ska den som sålunda expedierar varan anses ha använt det berörda kännetecknet, om denne eller en därtill ekonomiskt knuten enhet har uppgett för slutkonsumenten att den expedierande enheten eller en därtill ekonomiskt knuten enhet skulle komma att ombesörja expedieringen efter det att den expedierande enheten eller en därtill knuten ekonomisk enhet hade lagrat varan för det syftet?

Ska den som sålunda expedierar varan anses ha använt det berörda kännetecknet, om denne eller en därtill ekonomiskt knuten enhet tidigare har bidragit aktivt till visning i näringsverksamhet av reklam för den med nämnda kännetecken försedda varan eller har registrerat den beställning som slutkonsumenten har lagt efter att ha sett nämnda reklam?

(1) EUT L 154, 2017, s. 1.

7.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/26

Överklagande ingett den 29 mars 2021 av Giacomo Santini m.fl. av den dom som tribunalen (åttonde avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 10 februari 2021 i de förenade målen T-345/19, T-346/19, T-364/19 -T-366/19, T-372/19 -T-375/19, T-385/19, Santini m.fl. mot parlamentet

(Mål C-198/21 P)

(2021/C 217/37)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Klagande: Giacomo Santini, Marco Cellai, Domenico Ceravolo, Natalino Gatti, Antonio Mazzone, Luigi Moretti, Gabriele Sboarina, Lina Wuhrer, Patrizia Capraro, Luciana Meneghini (ombud: M. Paniz, avvocato)

Övrig part i målet: Europaparlamentet

Klagandenas yrkanden

Klagandena yrkar att domstolen ska

—

upphäva den överklagade domen på grund av felaktig rättstillämpning avseende de allmänna rättsprinciperna om rättssäkerhet, skydd för berättigade förväntningar och proportionalitet samt de rättigheter som tillerkänns genom stadgan avseende omotiverat och oproportionerligt åsidosättande av rätten till egendom. Vidare genom det felaktiga konstaterandet att de angripna besluten rättsenligt kunde grundas på bilaga III till bestämmelserna för kostnadsersättning och andra ersättningar till Europaparlamentets ledamöter och felaktig kvalificering av dessa åtgärder som ordinära administrativa åtgärder som kan delegeras till enhetschefen. Slutligen allvarliga oriktigheter, ofullständigheter och felaktigt resonemang avseende åsidosättande av motiveringsskyldigheten,

—	ogiltigförklara samtliga rättsakter, meddelanden och/eller beslut ifråga,

—	förplikta Europaparlamentet att ersätta rättegångskostnaderna i första instans och avseende överklagandet.

Grunder och huvudargument

Klagandena anför sex grunder för överklagandet.

Första grunden: Felaktig rättstillämpning och missuppfattning av de faktiska omständigheterna när tribunalen slog fast att det aktuella beslutet endast påverkade pensionens belopp och inte rätten till pension och att det däri felaktigt fastställs att beslutet är förenligt med de allmänna principerna i unionsrätten och med stadgan. Klagandena påstår att den överklagade domen är rättsstridig på grund av att den blandat ihop rätten till pension med pensionsbeloppet, och således uteslutit tillämpningen av principen att rätten till pension inte kan förändras, trots att denna princip är tillämplig. Vidare på grund av att det däri felaktigt inte anges att åtgärderna avseende klagandenas livränta inte innebar en enkel minskning av pensionsbeloppet utan en fullständig och förändring av systemet vilken med retroaktiv effekt och varaktigt påverkade rätten till livränta, vilken redan hade erhållits långt tidigare och som ingick i klagandenas tillgångar. Slutligen beaktades inte i domen att parlamentet inte kontrollerat huruvida de aktuella rättsakterna var förenliga med unionsrätten och ingen motivering gavs härvidlag.

Andra grunden: Felaktig rättstillämpning vid tolkningen av artikel 75 i tillämpningsbestämmelserna, artikel 28 i ledamotsstadgan, bilagorna I, II och III till bestämmelserna för kostnadsersättning och andra ersättningar till Europaparlamentets ledamöter. Åsidosättande av rätten till pension, allmänna rättsprinciper och stadgan om de grundläggande rättigheterna. Klagandena hävdar att den överklagade domen är rättsstridig då den innebar en felaktig tolkning av referensnormerna genom att bilaga III till bestämmelserna för kostnadsersättning och andra ersättningar till Europaparlamentets ledamöter tillmäts bevarad giltighet och verkan trots att den uttryckligen upphävts och i avsaknad av en uttrycklig bestämmelse att den ska äga fortsatt giltighet. Vidare fann tribunalen i den överklagade domen rättsstridigt att rätten till pension hade ändrats utöver räckvidden av artikel 2 i bilaga III, vilket strider mot allmänna unionsrättsliga principer och stadgan om de grundläggande rättigheterna.

Tredje grunden: Felaktig rättstillämpning och/eller missuppfattning av de faktiska omständigheterna när det slogs fast att det omtvistade beslutet är förenligt med allmänna unionsrättsliga principer och stadgan om de grundläggande rättigheterna, principen om skydd för berättigade förväntningar, proportionalitetsprincipen, likhetsprincipen och principen om rätten till egendom. Klagandena hävdar att den överklagade domen är rättsstridig då tribunalen genom att inte beakta de särskilda omständigheterna i målet och en felaktig tolkning av referensnormerna, därigenom fann att de aktuella besluten var förenliga med allmänna unionsrättsliga principer och stadgan om de grundläggande rättigheterna. I den överklagade domen beaktades inte heller bevisningen, inbegripet skriftlig bevisning, som visade de många tillfällen klagandena hade försäkrats att deras rättigheter skulle förbli orörda. Vidare togs i den överklagade domen inte hänsyn till att de omtvistade besluten inte innehöll någon motivering och att de ledde till uppenbart oproportionerliga och orättfärdiga följder.

Fjärde grunden: Felaktig rättstillämpning vid tolkningen av artiklarna 74 och 75 i tillämpningsbestämmelserna och bilaga III till bestämmelserna för kostnadsersättning och andra ersättningar till Europaparlamentets ledamöter. Klagandena påstår att den överklagade domen är rättsstridig eftersom det felaktigt slogs fast att det omtvistade beslutet rättsenligt kunde grundas på bilaga III till bestämmelserna för kostnadsersättning och andra ersättningar till Europaparlamentets ledamöter, när denna bilaga inte längre var ikraft, då den hade upphävts.

Femte grunden: Felaktig rättstillämpning vid prövningen av huruvida det förekommit procedurfel. Behörighet. Klagandena hävdar att den överklagade domen är rättsstridig då det däri slogs fast att chefen för avdelningen för ledamöternas löner och sociala förmåner hade behörighet att fatta de omtvistade besluten trots att dessa inte kunde delegeras, då de omfattades av Europaparlamentets presidiums behörighet.

Sjätte grunden: Felaktig rättstillämpning vid prövningen av huruvida det förekommit procedurfel. Motivering. Klagandena hävdar att den överklagade domen är rättsstridig då det felaktigt slogs fast att det förelåg en adekvat motivering, då det i själva verket inte fanns någon adekvat motivering. I domen beaktades inte heller att Europaparlamentet var skyldigt att genomföra en konformitetskontroll, åtföljd av tillräcklig motivering, medan en sådan kontroll och motiverings saknades. I domen hänvisades dessutom till artikel 7.1 i beslut nr 14/2018 som garanti, medan denna bestämmelse inte längre var gällande, då den upphävts av deputeradekammaren genom dom nr 2/2020, vilken redan lagts till handlingarna.

7.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/27

Överklagande ingett den 30 mars 2021 av ABLV Bank AS, i likvidation, av den dom som tribunalen (tionde avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 20 januari 2021 i mål T-758/18, ABLV Bank mot SRB

(Mål C-202/21 P)

(2021/C 217/38)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: ABLV Bank AS, i likvidation (ombud: O. Behrends, Rechtsanwalt)

Övriga parter i målet: Gemensamma resolutionsnämnden (SRB), Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva den överklagade domen,

—	ogiltigförklara SRB:s beslut av den 17 oktober 2018 med avseende på ABLV Bank AS,

—	förplikta SRB att ersätta klagandens rättegångskostnader och kostnaderna för detta överklagande, och

—	om domstolen inte kan avgöra målet i sak återförvisa det till tribunalen.

Grunder och huvudargument

Klaganden anför till stöd för överklagandet tretton grunder.

Första grunden: Tribunalen gjorde en felaktig tolkning av artikel 70.4 i förordning nr 806/2014. (1)

Andra grunden: Den överklagade domen grundar sig på en felaktig tolkning och tillämpning av artikel 12 i delegerad förordning 2015/63. (2)

Tredje grunden: Tribunalen missbedömde betydelsen av artikel 7 i delegerad förordning 2017/2361 (3) för tolkningen av artikel 12.2 i delegerad förordning 2015/63.

Fjärde grunden: Tribunalen gjorde en felaktig tolkning och tillämpning av principen om obehörig vinst.

Femte grunden: Tribunalen underlät att pröva klagandens invändning om rättsstridighet avseende den tillämpliga bestämmelsen i detta mål.

Sjätte grunden: Tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den betraktade SRB:s återbetalning av förhandsbidrag enligt SRB:s beslut SRB/ES/SRF/018/03, som den enligt samma bestämmelser rättsligt sett var skyldig, som enbart praxis som saknade relevans.

Sjunde grunden: Tribunalen gjorde en felaktig tolkning och missbedömde relevansen av artikel 17 i delegerad förordning 2015/63.

Åttonde grunden: Tribunalen missbedömde den rättsliga betydelsen av förekomsten av oåterkalleliga betalningsåtaganden.

Nionde grunden: Tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning genom att inte pröva klagandens grunder i samband med yrkandet om återbetalning av saldot av 2015 års bidrag.

Tionde grunden: Tribunalen gjorde fel mot bakgrund av rättssäkerhetsprincipen och principen om berättigade förväntningar.

Elfte grunden: Tribunalen gjorde en felaktig tillämpning av proportionalitetsprincipen.

Tolfte grunden: Den överklagade domen grundar sig på en felaktig tillämpning av principen om att ingen får dra fördel av sitt eget rättsstridiga handlande (nemo auditur).

Trettonde grunden: Den överklagade domen grundar sig på en felaktig tillämpning av motiveringsskyldigheten (artikel 296 FEUF)

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 av den 15 juli 2014 om fastställande av enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för resolution av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam resolutionsmekanism och en gemensam resolutionsfond och om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 (EUT L 225, 2014, s. 1)

(2) Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/63 av den 21 oktober 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU avseende förhandsbidrag till finansieringsarrangemang för resolution (EUT L 11, 2015, s. 44).

(3) Kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/2361 av den 14 september 2017 om det slutliga systemet för bidrag till den gemensamma resolutionsnämndens administrativa utgifter (EUT L 337, 2017, s. 6).

7.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/29

Överklagande ingett den 2 april 2021 av Europeiska investeringsbanken av den dom som tribunalen (andra avdelningen i ökad sammansättning) meddelade den 27 januari 2021 i mål T-9/19, ClientEarth mot EIB

(Mål C-212/21 P)

(2021/C 217/39)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Europeiska investeringsbanken (EIB) (ombud: T. Gilliams, G. Faedo och K. Carr)

Övriga part i målet: ClientEarth, Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	förklara att överklagandet kan tas upp till prövning och att det är välgrundat,

—	upphäva den överklagade domen i dess helhet,

—	om domstolen anser att det är möjligt med hänsyn till omständigheterna i målet, avvisa talan i första instans;

—	förplikta ClientEarth att ersätta båda parters rättegångskostnader, både i överklagandeförfarandet och i förfarandet i första instans.

Grunder och huvudargument

Klaganden har åberopat tre grunder för överklagandet.

För det första har den överklagade domen felaktigt avfärdat EIB:s invändningar avseende dess oberoende inom ramen för sina finansiella transaktioner. Tribunalen har inte beaktat de primärrättsliga bestämmelser i EU-rättten som ligger till grund för EIB:s försvar, har gjort en felaktig tillämpning av motiveringsskyldigheten och har förvanskat EIB:s svar på ClientEarths begäran om intern omprövning med stöd av artikel 10 i Århusförordningen. (1) Som en följd härav har tribunalen gjort en felaktig tolkning av definitionen av begreppet ”förvaltningsåtgärd” i enlighet med artikel 2.1 g i Århusförordningen.

För det andra har det i den överklagade domen felaktigt slagits fast att det beslut som EIB:s styrelse antog den 12 april 2018, genom vilket ett förslag till finansiering av ett projekt för uppförande av ett biomassakraftverk i Curtis (Spanien) godkändes, utgör en förvaltningsåtgärd med ”rättsligt bindande effekt utanför institutionen eller organet ifråga” i den mening som avses i artikel 2.1 g i Århusförordningen. Tribunalen har åsidosatt principen om att EU:s primärrätt har företräde framför EU:s sekundärrätt och internationella avtal, åsidosatt artiklarna 271 c och 263.4 FEUF och tillämpat artikel 263 FEUF felaktigt.

För det tredje har det i den överklagade domen felaktigt slagits fast att EIB:s styrelses beslut av den 12 april 2018 utgjorde en förvaltningsåtgärd som antagits ”enligt miljörätten” i den mening som avses i artikel 2.1 g i Århusförordningen. Tribunalen tolkade felaktigt definitionen i artikel 2.1 f i Århusförordningen, underlät att identifiera den korrekta rättsliga grunden för det ifrågavarande beslutet och tolkade Århusförordningen på ett inkonsekvent sätt mot bakgrund av Århuskonventionen.

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1367/2006 av den 6 september 2006 om tillämpning av bestämmelserna i Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor på gemenskapens institutioner och organ (EUT L 264, 2006, s. 13).

7.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/30

Överklagande ingett den 6 april 2021 av Europeiska kommissionen av den dom som tribunalen (andra avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 27 januari 2021 i mål T-9/19, ClientEarth mot EIB

(Mål C-223/21 P)

(2021/C 217/40)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Europeiska kommissionen (ombud: F. Blanc och G. Gattinara)

Övriga parter i målet: ClientEarth, Europeiska Investeringsbanken (EIB)

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva den överklagade domen, och

—	förplikta ClientEarth att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Kommissionen har åberopat tre grunder för sitt överklagande.

Felaktig rättstillämpning vid tillämpningen av principen om konsekvent tolkning av Århuskonventionen och vid tolkningen av artiklarna 2 och 9 i Århuskonventionen (denna första grund avser punkterna 107 och 125-126 i den överklagade domen).

Felaktig rättstillämpning vid tolkningen av artikel 2.1 g i Århusförordningen (1) angående begreppet ”förvaltningsåtgärd”. Denna grund är uppdelad i tre delar:

—	Felaktig rättstillämpning vid tolkningen av begreppet ”lagstiftning” i artikel 2.1 f i Århusförordningen (denna del av den andra grunden avser punkterna 121-124 i den överklagade domen).

—	Felaktig rättstillämpning vid tolkningen av begreppet ”åtgärd med individuell räckvidd” i artikel 2.1 g i Århusförordningen (denna del av den andra grunden avser punkterna 126-142 i den överklagade domen).

—	Felaktig rättstillämpning vid tolkningen av uttrycket ”rättsligt bindande effekt utanför institutionen eller organet ifråga” i samma bestämmelse (denna del av den andra grunden avser punkterna 149-173 i den överklagade domen).

Åsidosättande av artikel 271 c FEUF (denna grund avser punkterna 89-92, 150-152 och 169-171 i den överklagade domen).

7.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/31

Begäran om förhandsavgörande framställd av Corte suprema di cassazione (Italien) den 8 april 2021 – Ministero dell’Interno, Dipartimento per le Libertà civili e l'Immigrazione – Unità di Dublino mot CZA

(Mål C-228/21)

(2021/C 217/41)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Corte suprema di cassazione

Parter i det nationella målet

Klagande: Ministero dell’Interno, Dipartimento per le Libertà civili e l'Immigrazione – Unità di Dublino

Motpart: CZA

Tolkningsfrågor

Ska artikel 4 i förordningen tolkas så att ett överklagande, i den mening som avses i artikel 27 i förordning (EU) nr 604/2013, (1) mot ett överföringsbeslut som en medlemsstat har fattat, i enlighet med den mekanism som anges i artikel 26 i förordningen och på grundval av den återtagandeskyldighet som avses i artikel 18.1 b i förordningen, kan avse enbart det faktum att den stat som har fattat överföringsbeslutet inte har tillhandahållit den informationsbroschyr som regleras i artikel 4.2 i förordningen?

2)	Ska artikel 27 i förordningen, jämförd med skäl 18 och 19 samt artikel 4 i samma förordning, tolkas så att ett effektivt rättsmedel vid konstaterat åsidosättande av skyldigheterna i artikel 4 innebär att rätten ska besluta om ogiltigförklaring av överföringsbeslutet?

Om fråga 2 besvaras nekande önskas svar på om artikel 27 i förordningen, jämförd med skäl 18 och 19 samt artikel 4 i nämnda förordning, ska tolkas så att ett effektivt rättsmedel vid konstaterat åsidosättande av skyldigheterna i artikel 4 innebär att rätten ska pröva överträdelsens betydelse mot bakgrund av de omständigheter som klaganden har gjort gällande och gör det möjligt att fastställa överföringsbeslutet alla de gånger då skäl saknas till att fatta något annat överföringsbeslut?

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat (EUT L 180, 2013, s. 1)

7.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/31

Begäran om förhandsavgörande framställd av Cour d’appel de Bruxelles (Belgien) den 9 april 2021 – Le Port de Bruxelles mot Infrabel SA och Région de Bruxelles-Capitale / Infrabel SA

(Mål C-229/21)

(2021/C 217/42)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Cour d’appel de Bruxelles

Parter i det nationella målet

Klagande: Le Port de Bruxelles, Région de Bruxelles-Capitale

Motpart: Infrabel SA

Övrig part i målet: Région de Bruxelles-Capitale, Le Port de Bruxelles, Lineas SA

Tolkningsfrågor

Om en inlandshamn – som hör till stomnätet – redan är förbunden med vägar och järnvägsnätet, ska då artikel 15 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1315/2013 av den 11 december 2013 om unionens riktlinjer för utbyggnad av det transeuropeiska transportnätet och om upphävande av beslut nr 661/2010/EU, (1) ensam eller i förening med andra bestämmelser i förordningen, anses medföra en skyldighet att bibehålla och underhålla dessa två förbindelser eller en skyldighet att avstå från att lägga ner den ena förbindelsen, även om det sker genom bristande underhåll?

(1) EUT L 348, 2013, s. 1.

7.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/32

Begäran om förhandsavgörande framställd av Vrhovno sodišče Republike Slovenije (Slovenien) den 12 april 2021 – RAIFFEISEN LEASING, trgovina in leasing d. o. o. mot Republiken Slovenien

(Mål C-235/21)

(2021/C 217/43)

Rättegångsspråk: slovenska

Hänskjutande domstol

Vrhovno sodišče Republike Slovenije

Parter i det nationella målet

Klagande: RAIFFEISEN LEASING, trgovina in leasing d. o. o.

Motpart: Republiken Slovenien

Tolkningsfrågor

1.	Kan ett skriftligt avtal betraktas som en faktura i den mening som avses i artikel 203 i mervärdesskattedirektivet (1) enbart när det innehåller alla de uppgifter som en faktura ska innehålla enligt kapitel 3 (”Fakturering”) i mervärdesskattedirektivet? Om frågan besvaras nekande:

2.	Vilka uppgifter eller omständigheter innebär, under alla omständigheter, att ett skriftligt avtal (även) kan betraktas som en faktura som medför mervärdesskatteplikt i den mening som avses i artikel 203 i mervärdesskattedirektivet? Eller, mer konkret:

Kan ett skriftligt avtal, som har ingåtts av två för mervärdesskatt beskattningsbara personer och som avser leverans av varor eller tillhandahållande av tjänster, betraktas som en faktura i den mening som avses i artikel 203 i momsdirektivet, om det av detta avtal framgår att säljaren eller tjänsteleverantören, i egenskap av avtalspart, uttryckligen och på ett objektivt fastställbart sätt avser att utfärda en faktura för en viss transaktion, vilken kan medföra en rimlig presumtion att förvärvaren kan göra avdrag för ingående mervärdesskatt utifrån denna?

(1) Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, 2006, s. 1)

7.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/33

Överklagande ingett den 14 april 2021 av Petr Fryč av det beslut som tribunalen (andra avdelningen) meddelade den 11 februari 2021 i mål T-92/20, Fryč mot kommissionen

(Mål C-239/21 P)

(2021/C 217/44)

Rättegångsspråk: tjeckiska

Parter

Klagande: Petr Fryč (ombud: advokaten Š. Oharková)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

—	Klaganden yrkar att domstolen ska besluta att återförvisa målet till tribunalen för förnyad prövning och ålägga tribunalen att även beakta argumenten i svarsinlagan av den 2 oktober 2020 i den mån tribunalen helt bortsåg från dem i det överklagade beslutet.

—

För det fall att målet inte återförvisas till tribunalen för förnyad prövning yrkar klaganden att domstolen ska fastställa att Europeiska unionens institutioner allvarligt har åsidosatt sina skyldigheter och därmed har orsakat klaganden skada enligt följande:

Europeiska kommissionen har antagit den allmänna gruppundantagsförordningen i en form som bland annat går utöver de lagstiftningsbefogenheter som följer av fördragen, som inte säkerställer att de konstitutionella principerna om undantagskaraktär och skälen för konkurrensöverträdelser som påverkar den gemensamma marknaden följs, och som rättsstridigt har tillåtit genomförandet av statligt stöd inom ramen för ett operativt program för företag och innovation, vilket har haft en negativ inverkan på verksamheten i klagandens företag.

b)	Europeiska kommissionen har genom sitt beslut av den 3 december 2007 antagit det operativa programmet, som inte var förenligt med fördragen och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, och kommissionen har inte offentliggjort detta beslut.

Europeiska kommissionen har underlåtit att på ett korrekt sätt behandla klagandens klagomål som ifrågasätter laglighet vad avser det operativa programmet för företag och innovation, eftersom kommissionen för det första inte har kontrollerat omständigheterna kring skapandet och genomförandet av det operativa programmet för företag och innovation och för det andra inte har motiverat sitt avslag på sökandens klagomål på ett korrekt sätt.

Tribunalen vägrade att pröva sakfrågan i den talan om ogiltigförklaring som väckts mot den allmänna gruppundantagsförordningen och ogillade talan som uppenbart ogrundad, varigenom den åsidosatte sin konstitutionella skyldighet att tillämpa proportionalitetsprincipen och, genom att agera på ett partiskt och alltför formalistiskt sätt, åsidosatte klagandens konstitutionella rätt till ett effektivt rättsmedel och tillgång till en opartisk domstol.

—	Klaganden yrkar att domstolen ska förplikta kommissionen att inom tre dagar från det att domen vunnit laga kraft betala 4 800 000 euro till klaganden som ersättning för ovannämnda skada;

—	Klaganden yrkar att domstolen ska förplikta kommissionen att ersätta klagandens rättegångskostnader som ska betalas till hans juridiska ombud.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sitt överklagande åberopar klaganden följande grunder:

Första grunden: Konsekvenserna av det nu gällande systemet för statligt stöd, som ger upphov till en konstgjord och skadlig förändring av den övergripande ekonomiska strukturen. Det leder till en snedvridning av marknadens funktion i sin helhet och till ett brott mot ekonomiska principer, där framgången på marknaden i första hand avgörs av möjligheten att få statligt stöd, vilket beslutas politiskt och inte juridiskt.

2.	Andra grunden: Bristande kontroll över kommissionens verksamhet. Systemet för statligt stöd blir därmed en blankocheck för den verkställande maktens institutioner, som kan betrakta alla sektorer som de uppräknar eller därutöver fastställer som förenliga med den gemensamma marknaden.

Tredje grunden: Felaktig bedömning av den dag då preskriptionstiden för ansökan börjar löpa. Klaganden var övertygad om att det finns en mekanism inom unionen som säkerställer att kommissionen fortlöpande undersöker om offentligt stöd som beviljas enligt artikel 107 FEUF (fördraget om Europeiska unionens funktionssätt) påverkar den gemensamma marknaden, vilket avses i artikel 108.1 FEUF. Klaganden vände sig därför till kommissionen med en begäran om att kommissionen skulle kontrollera situationen när det gäller offentligt stöd som beviljats i Tjeckien inom ramen för det operativa programmet för företag och innovation. Kommissionen avslog denna begäran, varvid klaganden drog slutsatsen att det kontrollsystem som skulle införas genom artikel 108 FEUF inte fungerade. Klaganden betraktade en talan vid Europeiska unionens domstol endast som en sista utväg, som han hoppades att han inte skulle behöva ta till. Klaganden gjorde mycket för att uppmärksamma kommissionen på bristerna i utformningen och genomförandet av det operativa programmet för företag och innovation och det kan därför inte med säkerhet sägas att klaganden var inaktiv medan preskriptionstiden löpte.

Fjärde grunden: Övervägande rättsligt intresse. Oberoende av domstolens beslut om huruvida klagandens rätt är preskriberad eller inte, är klaganden övertygad om att det, med hänsyn till att frågan i förevarande fall inte bara är nationell utan även omfattar hela unionen, är nödvändigt att domstolen tar ställning till frågan om vem som bär ansvaret vid en oriktig stödpolitik, om det är Europeiska unionen eller medlemsstaten.

7.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/34

Överklagande ingett den 13 april 2021 av Évariste Boshab av den dom som tribunalen (sjunde avdelningen) meddelade den 3 februari 2021 i mål T-111/19, Evariste Boshab mot Europeiska unionens råd

(Mål C-242/21 P)

(2021/C 217/45)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Évariste Boshab (ombud: T. Bontinck, P. De Wolf, T. Payan, A. Guillerme, advokater)

Övrig part i målet: Europeiska unionens råd

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva den dom som meddelades av Europeiska unionens tribunal den 3 februari 2021, delgiven den 3 februari 2021, Évariste Boshab/Europeiska unionens råd (T-111/19),

—

bifalla talan i sak och ogiltigförklara dels rådets beslut (Gusp) 2018/1940 av den 10 december 2018 i den del sökanden därigenom kvarstår i punkt 8 i bilagan till beslut 2010/788/Gusp, dels rådets genomförandeförordning (EU) 2018/1931 av den 10 december 2018 i den del sökanden därigenom kvarstår i punkt 8 i bilaga I a till förordning (EG) nr 1183/2005 (1),

—	förplikta Europeiska unionens råd att ersätta rättegångskostnaderna avseende förfarandet i båda instanser.

Grunder och huvudargument

Genom sitt överklagande yrkar klaganden att den dom som Europeiska unionens tribunal meddelade den 3 februari 2021, Évariste Boshab/Europeiska unionens råd, i mål T-111/19, ska upphävas. Till stöd för sitt överklagande åberopar klaganden två grunder varav den ena avser ett åsidosättande av rätten till försvar, och den andra avser att motparten gjorde sig skyldig till en uppenbart oriktig bedömning.

Inom ramen för den första grunden gör klaganden gällande att tribunalen åsidosatte klagandens rätt till försvar, och i synnerhet dennes rätt att yttra sig, då den:

—

fann att den omständigheten att Europeiska unionens råd inkommit för sent med sina inlagor och att klaganden inte fick möjlighet att framföra sina synpunkter innan beslutet om att förnya de aktuella restriktiva åtgärderna antogs, inte utgjorde ett åsidosättande av klagandens rätt att yttra sig eftersom detta inte utgjorde en ny omständighet, och

—	inte drog erforderliga slutsatser av det förhållandet att rådet i förevarande fall inte utfört något kontrollarbete.

Inom ramen för den andra grunden gör klaganden gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till en uppenbart oriktig bedömning, då den:

—

inte beaktade det förhållandet att de restriktiva åtgärderna är av säkerhetskaraktär och, per definition, provisoriska, vars giltighet alltid är beroende av att vissa faktiska och rättsliga omständigheter som var för handen när åtgärden beslutades fortbestår och att det är nödvändigt att behålla åtgärden för att uppnå det angivna målet,

—	inte fann att den bevisning som lagts fram av rådet på intet sätt kunde styrka att fråga var om sådana handlingar som omfattas av kriterierna för att uppföra en person i de omtvistade förteckningarna, det vill säga handlingar som innebär allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter, och

—	inte klandrade rådet för att inte ha prövat den bevisning som klaganden gett in inom ramen för omprövningsförfarandet, och inte på grundval härav ha gjort egna bedömningar.

(1) Rådets förordning (EG) nr 1183/2005 av den 18 juli 2005 om införande av vissa särskilda restriktiva åtgärder mot personer som bryter vapenembargot mot Demokratiska republiken Kongo, EUT L 193, s. 1 (ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, NL, PL, PT, SK, SL, FI, SV), EUT L 352 M, 2008, s. 231 (MT)

7.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/35

Talan väckt den 22 april 2021 – Europaparlamentet mot Europeiska unionens råd

(Mål C-259/21)

(2021/C 217/46)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Europaparlamentet (ombud: I. Liukkonen och I. Terwinghe)

Svarande: Europeiska unionens råd

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—	ogiltigförklara artiklarna 15–17, 20 och 59.2 i rådets förordning (EU) 2021/92 av den 28 januari 2021 om fastställande för 2021 av fiskemöjligheterna avseende vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i unionens vatten och, för unionsfiskefartyg, i vissa andra vatten (1), samt

—	förplikta Europeiska unionens råd att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Enligt parlamentet föreskrivs i de rättsakter varigenom detta rättsområde regleras, nämligen artiklarna 10.4 och 15 i förordning (EU) 2019/1241 (2) och artikel 9 i förordning (EU) 2019/472 (3) att sådana åtgärder som avses med förevarande talan ska vidtas genom sådana delegerade rättsakter som avses i artikel 290 FEUF.

Till stöd för sin talan har parlamentet således åberopat två grunder. Den första grunden avser oegentligheter i och en förvanskning av förfarandet i den mån de omstridda åtgärderna borde ha vidtagits genom sådana delegerade rättsakter som avses i artikel 290 FEUF och inte enligt det förfarande som anges i artikel 43.3 FEUF. Den andra grunden avser ett avbrott i det lojala samarbetet i strid med artikel 13.2 FEU. Genom att anta de omstridda bestämmelserna genom ett annat förfarande än det som föreskrivs i detta syfte i de rättsakter vartill rådet är medförfattare har rådet berövat parlamentet den prövningsrätt som den skulle ha tillerkänts om det föreskrivna förfarandet hade tillämpats.

(1) EUT 2021, L 31, s. 31.

(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1241 av den 20 juni 2019 om bevarande av fiskeresurserna och skydd av marina ekosystem genom tekniska åtgärder, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 2019/2006 och (EG) nr 1224/2009, och Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1380/2013, (EU) 2016/1139, (EU) 2018/973, (EU) 2019/472 och (EU) 2019/1022, samt om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 894/97, (EG) nr 850/98, (EG) nr 2549/2000, (EG) nr 254/2002, (EG) nr 812/2004 och (EG) nr 2187/2005 (EUT 2019, L 198, s. 105).

(3) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/472 av den 19 mars 2019 om upprättande av en flerårig plan för bestånd som fiskas i västliga vatten och angränsande vatten och det fiske som nyttjar dessa bestånd, om ändring av förordningarna (EU) 2016/1139 och (EU) 2018/973 och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 811/2004, (EG) nr 2166/2005, (EG) nr 388/2006, (EG) nr 509/2007 och (EG) nr 1300/2008 (EUT 2019, L 83, s. 1).

7.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/37

Tribunalens dom av den 24 mars 2021 – Andreas Stihl mot EUIPO – Giro Travel Company (kombination av färgerna orange och grått)

(Mål T-193/18) (1)

(EU-varumärke - Ogiltighetsförfarande - EU-varumärke som utgörs av en kombination av färgerna orange och grått - Absolut registreringshinder - Artiklarna 4 och 7.1 a i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 7.1 a i förordning (EU) 2017/1001) - Tillräckligt klar och precis grafisk återgivning - Krav på en systematisk sammansättning som förenar färgerna på ett förutbestämt och varaktigt sätt)

(2021/C 217/47)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Andreas Stihl AG & Co. KG (Waiblingen, Tyskland) (ombud: advokaterna S. Völker, M. Pemsel och C. Eulenpesch)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: A. Folliard-Monguiral och V. Ruzek)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Giro Travel Company SRL (Roman, Rumänien) (ombud: advokaten C. Frisch)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s andra överklagandenämnd den 23 januari 2018 (ärende R 200/2017-2), om ett ogiltighetsförfarande mellan Giro Travel Company och Andreas Stihl.

Domslut

1)	Det beslut som meddelades av EUIPO:s andra överklagandenämnd den 23 januari 2018 (ärende R 200/2017-2) förklaras ogiltigt.

2)	EUIPO ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Andreas Stihl AG & Co. KG:s rättegångskostnader.

3)	Giro Travel Company SRL ska bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 166, 14.5.2018.

7.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/37

Tribunalens dom av den 24 mars 2021 – BK mot EASO

(Mål T-277/19) (1)

(Personalmål - Tillfälligt anställda - Tillfällig omplacering - Talan om ogiltigförklaring - Rent bekräftande rättsakt - Avvisning - Uttryckligt beslut om avslag på klagomålet - Självständig betydelse - Inhibition av det beslut som klagomålet gäller - Berättigat intresse av att få saken prövad - Talan om skadestånd - Nära samband med yrkandet om ogiltigförklaring - Det har inte förekommit något administrativt förfarande - Avvisning)

(2021/C 217/48)

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Sökande: BK (ombud: advokaterna V. Christianos, A. Skoulikis och D. Karagkounis)

Svarande: Europeiska stödkontoret för asylfrågor (ombud: P. Eyckmans och A. Stamatopoulou, biträdda av advokaterna D. Waelbroeck och A. Duron)

Saken

Talan med stöd av artikel 270 FEUF med yrkande om ogiltigförklaring av EASO:s beslut av den 20 september 2018 att tjänsteplacera sökanden på Malta från och med den 1 november 2018, av det underförstådda beslutet att avslå klagomålet som anförts mot detta beslut samt av EASO:s beslut av den 6 juni 2019 att uttryckligen avslå klagomålet. Vidare yrkande om skadestånd för den materiella och ideella skada som sökanden påstår sig ha lidit som en följd av det sistnämnda beslutet.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	BK ska bära hälften av sina rättegångskostnader.

3)	Europeiska stödkontoret för asylfrågor (EASO) ska bära sina egna rättegångskostnader och ersätta hälften av de rättegångskostnader som uppstått för BK.

(1) EUT C 213, 24.6.2019.

7.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/38

Tribunalens dom av den 24 mars 2021 – Foundation for the Protection of the Traditional Cheese of Cyprus named Halloumi mot EUIPO – Filotas Bellas & Yios (Halloumi)

(Mål T-282/19) (1)

(EU-varumärke - Ogiltighetsförfarande - EU-figurmärket Halloumi χαλλούμι Vermion grill cheese/grill est/grill kase M BELAS PREMIUM GREEK DAIRY SINCE 1927 - Tidigare EU-kollektivordmärket HALLOUMI - Relativt registreringshinder - Ond tro - Artikel 52.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 [numera artikel 59.1.b i förordning (EU) 2017/1001] - Artikel 53.1 a och artikel 8.1.b och 8.5 i förordning 207/2009 [numera artikel 60.1 a och artikel 8.1 b och 8.5 i förordning 2017/1001])

(2021/C 217/49)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Foundation for the Protection of the Traditional Cheese of Cyprus named Halloumi (Nicosia) (ombud: S. Maynicz, QC, D. Baran, barrister, och V. Marsland, solicitor)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: D. Gája)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Filotas Bellas & Yios AE (Alexandria, Imathia, Grekland)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s fjärde överklagandenämnd den 15 februari 2019 (ärende R 2295/2017-4) om ett ogiltighetsförfarande mellan Foundation for the Protection of the Traditional Cheese of Cyprus named Halloumi och Filotas Bellas & Yios.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Foundation for the Protection of the Traditional Cheese of Cyprus named Halloumi ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska unionens immaterialrättsmyndighets (EUIPO) rättegångskostnader.

(1) EUT C 213, 24.6.2019.

7.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/39

Tribunalens dom av den 24 mars 2021 – Lego/EUIPO– Delta Sport Handelskontor (Byggklossar från en leksaksbyggsats)

(Mål T-515/19) (1)

(Gemenskapsformgivning - Ogiltighetsförfarande - Registrerad gemenskapsformgivning för en leksaksbyggsats - Ogiltighetsgrund - Skyddskraven har inte iakttagits - Artikel 25.1 b i förordning (EG) nr 6/2002 - Detaljer i en produkts utseende som uteslutande är betingade av en teknisk funktion - Detaljer i en produkts utseende som måste reproduceras vad gäller deras form och exakta dimensioner för att kunna sammankopplas med andra produkter - Formgivning som syftar till att möjliggöra multipel hopsättning eller koppling mellan utbytbara produkter inom ett modulsystem - Artikel 8.1–8.3 i förordning nr 6/2002)

(2021/C 217/50)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Lego A/S (Billund, Danmark) (ombud: advokaterna V. von Bomhard och J. Fuhrmann)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: S. Hanne)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Delta Sport Handelskontor GmbH (Hamburg, Tyskland) (ombud: advokaterna C. Klawitter och L.-E. Appel)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s tredje överklagandenämnd den 10 april 2019 (ärende R 31/2018-3) om ett ogiltighetsförfarande mellan Delta Sport Handelskontor och Lego.

Domslut

1)	Det beslut som meddelades av överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) den 10 april 2019 (ärende R 31/2018-3) ogiltigförklaras.

2)	Överklagandet ogillas i övrigt.

3)	EUIPO och Delta Sport Handelskontor GmbH ska bära sina rättegångskostnader samt vardera ersätta hälften av de kostnader som uppkommit för Lego A/S.

(1) EUT C 305, 9.9.2019.

7.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/40

Tribunalens dom av den 24 mars 2021 – Novomatic mot EUIPO – adp Gauselmann (Power Stars)

(Mål T-588/19) (1)

(EU-varumärke - Upphävandeförfarande - EU-figurmärket Power Stars - Delvist upphävande - Verkligt bruk saknas i viss mån - Bevis för verkligt bruk - Artikel 51.1 a och 51.2 i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 58.1 a och 58.2 i förordning (EU) 2017/1001) - Motiveringsskyldighet - Artikel 75.1 första meningen i förordning nr 207/2009 (nu artikel 94.1 första meningen i förordning 2017/1001) - Rätten att yttra sig - Artikel 75.1 andra meningen i förordning nr 207/2009 (nu artikel 94.1 andra meningen i förordning 2017/1001))

(2021/C 217/51)

Rättegångsspråk: tyska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Novomatic AG (Gumpoldskirchen, Österrike) (ombud: advokaten M. Ringer)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: D. Walicka och S. Hanne)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: adp Gauselmann GmbH (Espelkamp, Tyskland) (ombud: advokaten K. Mandel)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s andra överklagandenämnd den 13 juni 2019 (ärende R 2038/2018-2), om ett upphävandeförfarande mellan adp Gauselmann och Novomatic.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Novomatic AG ska ersätta rättegångskostnaderna. .

(1) EUT C 337, 7.10.2019.

7.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/40

Tribunalens dom av den 24 mars 2021 – Bennahmias mot parlamentet

(Mål T-798/19) (1)

(Institutionell rätt - Bestämmelser för kostnadsersättning och andra ersättningar till parlamentets ledamöter - Ersättning för assistentstöd till parlamentsledamöter - Återkrav av felaktigt utbetalda belopp - Bevisbörda - Motiveringsskyldighet - Felaktig rättstillämpning - Felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna - Proportionalitet)

(2021/C 217/52)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Jean-Luc Bennahmias (Marseille, Frankrike) (ombud: advokaterna J.-M. Rikkers, J.-L. Teheux, M. Ganilsy och C. De Kuyper)

Svarande: Europaparlamentet (ombud: N. Lorenz och M. Ecker)

Saken

Talan med stöd av artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av Europaparlamentets generalsekreterares beslut av den 16 september 2019 om återkrav från sökanden av ett belopp på 29 806 euro som felaktigt har utbetalats såsom assistentstöd och av den därmed sammanhängande debetnotan av den 19 september 2019.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Jean-Luc Bennahmias ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europaparlamentets rättegångskostnader.

(1) EUT C 45, 10.2.2020.

7.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/41

Tribunalens dom av den 24 mars 2021 – Bennahmias mot parlamentet

(Mål T-799/19) (1)

(2021/C 217/53)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Jean-Luc Bennahmias (Marseille, Frankrike) (ombud: advokaterna J.-M Rikkers, J.-L. Teheux, M. Ganilsy och C. De Kuyper)

Svarande: Europaparlamentet (ombud: N. Lorenz och M. Ecker)

Saken

Talan med stöd av artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av Europaparlamentets generalsekreterares beslut av den 16 september 2019 om återkrav från sökanden av ett belopp på 15 105 euro som felaktigt har utbetalats såsom assistentstöd och av den därmed sammanhängande debetnotan av den 19 september 2019.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Jean-Luc Bennahmias ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europaparlamentets rättegångskostnader.

(1) EUT C 45, 10.2.2020.

7.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/41

Tribunalens dom av den 24 mars 2021 – Albert Darboven Holding mot EUIPO (WINDSOR-CASTLE)

(Mål T-93/20) (1)

(”EU-varumärke - Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket WINDSOR-CASTLE - Absolut registreringshinder - Särskiljningsförmåga - Artikel 7.1 b i förordning (EU) 2017/1001 - Lovprisande karaktär”)

(2021/C 217/54)

Rättegångsspråk: tyska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Albert Darboven Holding GmbH & Co. KG (Hamburg, Tyskland) (ombud: advokaten A. Thünken)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: J. Schäfer, A. Söder och D. Hanf)

Saken

Överklagande av det beslut som första överklagandenämnden vid EUIPO meddelade den 19 december 2019 (ärende R 2448/2018-1) beträffande en ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket WINDSOR-CASTLE.

Domslut

1)	Det beslut som första överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) meddelade den 19 december 2019 (ärende R 2448/2018-1) ogiltigförklaras.

2)	EUIPO ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 114, 6.4.2020.

7.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/42

Tribunalens dom av den 24 mars 2021 – Creaton South-East Europe mot EUIPO – Henkel (CREATHERM)

(Mål T-168/20) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket CREATHERM - Det äldre internationella ordmärket CERETHERM - Relativt registeringshinder - Artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001)

(2021/C 217/55)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Creaton South-East Europe Kft. (Lenti, Ungern) (ombud: advokaterna J. Muyldermans och P. Maeyaert)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: E. Markakis och V. Ruzek)

Motpart vid överklagandenämnden: Henkel AG & Co. KGaA (Düsseldorf, Tyskland)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s andra överklagandenämnd den 15 januari 2020 (ärende R 1090/2019-2) om ett invändningsförfarande mellan Henkel och Creaton South-East Europe.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Creaton South-East Europe Kft. Ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 191, 8.6.2020.

7.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/43

Tribunalens dom av den 24 mars 2021 – Laboratorios Ern mot EUIPO – Sanolie (SANOLIE)

(Mål T-175/20) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering av ordmärket SANOLIE som EU-varumärke - Äldre nationella ordmärket SANODIN - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001))

(2021/C 217/56)

Rättegångsspråk: spanska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Laboratorios Ern, SA (Barcelona, Spanien) (ombud: advokaten R. Guerras Mazón)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: S. Palmero Cabezas)

Motpart vid överklagandenämnden vid EUIPO: Sanolie (Istanbul, Turkiet)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s fjärde överklagandenämnd den 22 januari 2020 (ärende R 2405/2018-4) om ett invändningsförfarande mellan Laboratorios Ern och Sanolie.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Laboratorios Ern, SA ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 175, 25.5.2020.

7.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/43

Tribunalens dom av den 24 mars 2021 – Kfz-Gewerbe mot EUIPO – The Blink Fish (Återgivning av en fisk)

(Mål T-354/20) (1)

(EU-varumärke - Ogiltighetsförfarande - EU-figurmärke som återger en fisk - Äldre nationellt ordmärke BLINKA - Relativt registreringshinder - Förväxlingsrisk föreligger inte - Känneteckenslikhet föreligger inte - Artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001 - Motiveringsskyldighet - Artikel 94.1 första meningen i förordning 2017/1001)

(2021/C 217/57)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Wirtschaftsgesellschaft des Kfz-Gewerbes mbH (Bonn, Tyskland) (ombud: advokaten N. Hebeis)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: L. Lapinskaite, J. Crespo Carrillo och V. Ruzek)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: The Blink Fish Srl (Milano, Italien)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelats av fjärde överklagandenämnden vid EUIPO den 6 april 2020 (mål R 2333/2019-4) angående ett ogiltighetsförfarande mellan Wirtschaftsgesellschaft des Kfz-Gewerbes och The Blink Fish

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Wirtschaftsgesellschaft des Kfz-Gewerbes mbH ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 262, 10.8.2020.

7.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/44

Tribunalens dom av den 24 mars 2021 – KM mot kommissionen

(Mål T-374/20) (1)

(Personalmål - Tjänstemän - Efterlevande make - Efterlevandepension - Artiklarna 18 och 20 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna - Villkor för berättigande - Äktenskapets längd - Invändning om rättsstridighet - Likabehandling - Förbud mot åldersdiskriminering - Proportionalitet)

(2021/C 217/58)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: KM (ombud: advokaten M. Müller-Trawinski)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: B. Mongin och T. Bohr)

Parter som har intervenerat till stöd för svaranden: Europaparlamentet (ombud: M. Windisch och U. Rösslein), Europeiska unionens råd (ombud: M. Bauer och M. Alver,)

Saken

Talan väckt med stöd av artikel 270 FEUF dels om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 7 oktober 2019 om avslag på sökandens ansökan om efterlevandepension, dels om att kommissionen ska förpliktas att anta ett nytt beslut om beviljande av efterlevandepension till sökanden.

Domslut

1)	Europeiska kommissionens beslut av den 7 oktober 2019 om avslag på KM:s ansökan om efterlevandepension ogiltigförklaras.

2)	Talan ogillas i övrigt.

3)	Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för KM.

4)	Europaparlamentet och Europeiska unionens råd ska bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 255, 3.8.2020.

7.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/45

Tribunalens beslut av den 26 mars 2021 – Paravan mot EUIPO – paragon (Paragon)

(Mål T-11/20) (1)

(EU-varumärke - Upphävandeförfarande - Återkallande av ansökan om upphävande - Anledning saknas att döma i saken)

(2021/C 217/59)

Rättegångsspråk: tyska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Paravan GmbH (Pfronstetten-Aichelau, Tyskland) (ombud: advokaterna I. Jung och L. Delpy)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: D. Wallicka)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: paragon GmbH & Co. KGaA (Delbrück, Tyskland) (ombud: advokaten A. Wulff)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s fjärde överklagandenämnd den 29 oktober 2019 (ärende R 28/2019-4) om ett upphävandeförfarande mellan Paravan GmbH och paragon GmbH & Co. KGaA.

Avgörande

1)	Det finns inte längre anledning att döma i saken.

2)	Paravan GmbH och paragon GmbH & Co. KGaA ska bära sina rättegångskostnader och vardera ersätta hälften av de kostnader som uppkommit för Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO).

(1) EUT C 68, 2.3.2020.

7.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/45

Talan väckt den 24 mars 2021 – Minority SafePack – one million signatures for diversity in Europe mot kommissionen

(Mål T-158/21)

(2021/C 217/60)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Medborgarkommittén för det europeiska medborgarskapsinitiativet ”Minority SafePack – one million signatures for diversity in Europe” (Cîrţa, Rumänien) (ombud: advokaten, T. Hieber)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara kommissionens meddelande av den 14 januari 2021 om medborgarinitiativet ”Minority SafePack – one million signatures for diversity in Europe”, C(2021)171 final, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder.

1.	Första grunden: Europeiska kommissionen har åsidosatt sin motiveringsskyldighet enligt artikel 296 andra stycket FEUF.

2.	Andra grunden: Europeiska kommissionen har gjort en uppenbart oriktig bedömning genom att den vägrat att anta ett förslag till lagstiftning efter det att det giltiga medborgaskapsinitiativet ”Minority SafePack – one million signatures for diversity in Europe” presenterades.

7.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/46

Överklagande ingett den 30 mars 2021 – Magnetec mot EUIPO (Ljusblå)

(Mål T-168/21)

(2021/C 217/61)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Magnetec GmbH (Langenselbold, Tyskland) (ombud: advokaterna M. Kloth, R. Briske och D. Habel)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Omtvistat varumärke: Ansökan om EU-färgmärke (ljusblå) – Registreringsansökan nr 18 022 608

Överklagat beslut: Beslut meddelat av fjärde överklagandenämnden vid EUIPO den 18 januari 2021 i ärende R 217/2020-4

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna, inbegripet kostnaderna för förfarandet i överklagandenämnden.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 49.1 jämförd med artikel 33 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 7.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

7.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/46

Överklagande ingett den 26 mars 2021 – The Smiley Company mot EUIPO – SC Ha Ha Ha Production (SMILEY)

(Mål T-169/21)

(2021/C 217/62)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: The Smiley Company SPRL (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaten B. Fontaine)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet

Motpart vid överklagandenämnden: SC Ha Ha Ha Production SRL (Calinesti, Rumänien)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: EU-ordmärket ”SMILEY” – Registreringsansökan nr 17 569 641

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av femte överklagandenämnden vid EUIPO den 15 januari 2021 i ärende R 2936/2019-5

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 94.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 47.2 i Europaparlamentets och rådet förordning (EU) 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 10.3 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/625.

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

7.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/47

Talan väckt den 25 mars 2021 – Ben Ali mot rådet

(Mål T-170/21)

(2021/C 217/63)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Ben Ali (Mehdi Ben Tijani Ben Haj Hamda Ben Haj Hassen Ben Ali) (Saint-Étienne-du-Rouvray, Frankrike) (ombud: advokaten, A. de Saint Remy)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	uppta Mehdi Ben Alis talan till sakprövning och förklara den välgrundad,

—	avgöra målet skyndsamt i enlighet med tillämpliga processuella regler,

—	under alla omständigheter vidta en åtgärd för processledning i enlighet med artikel 64 i rättegångsreglerna i syfte att få kommissionen att lämna ut ”alla handlingar som rör antagandet” av den angripna förordningen,

—

ogiltigförklara, med omedelbar verkan, rådets beslut (GUSP) 2021/55, som rör sökanden, vilket delgavs genom skrivelse SGS 21/0041 av den 25 januari 2021, som skickades med rekommenderat brev den 26 januari 2021 och mottogs den 29 januari 2021, och vilket innebär att sökandens namn behålls i förteckningen över personer som omfattas av de restriktiva åtgärderna i bilagan till rådets beslut 2011/72/Gusp, i dess lydelse enligt rådets beslut 2021/55/Gusp, och i bilaga I till rådets förordning (EU) nr 101/2011, som genomförts genom rådets genomförandeförordning (EU) 2021/49 om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ mot bakgrund av situationen i Tunisien, samt ogiltigförklara rådets genomförandeförordning (EU) 2021/49 om genomförande av förordning (EU) 101/2011 om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ mot bakgrund av situationen i Tunisien,

—	förplikta Europeiska unionens råd att till Mehdi Ben Ali betala ett sammanlagt belopp på 150 000 euro som ersättning för den skada som han har lidit,

—	förplikta Europeiska unionens råd att till Mehdi Ben Ali betala 30 000 euro för hans försvarskostnader i samband med denna talan, utöver de försvarskostnader som kan ersättas enligt artikel 91 i rättegångsreglerna, och

—	förplikta Europeiska unionens råd att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden sju grunder.

Första grunden avser avsaknad av tillräcklig rättslig grund. Sökanden har gjort gällande att en sanktion endast är motiverad om den är ägnad att uppnå de mål för vilka den har antagits och att det inte är tillräckligt att enbart konstatera att det föreligger ett hot mot freden. I detta fall motiverar Europeiska unionens råd de åtgärder som klagomålet gäller med målet att uppnå en hållbar utveckling av den tunisiska ekonomin och det tunisiska samhället. Den sanktion som rådet tillämpar syftar således inte till att upprätthålla eller återställa freden utan till att främja den ekonomiska och demokratiska utvecklingen av det tunisiska samhället. Denna sanktion måste följaktligen upphävas eller ändras.

Andra grunden avser åsidosättande av rätten till försvar och rätten till ett effektivt domstolsskydd. Sökanden anser för det första att det förfarande som tillämpades i beslutsfasen innebar ett åsidosättande av hans grundläggande rättigheter på grund av bristande jämvikt mellan motiveringen och respekten för de individuella rättigheterna. För det andra har sökanden gjort gällande att hans rättigheter har åsidosatts genom otillräckliga förfaranden, eftersom dessa inte har gjort det möjligt för honom att tillämpa ett effektivt rättsmedel. Slutligen har sökanden gjort gällande att förfarandet för undantag i verkställighetsskedet inte respekterar rätten till ett effektivt rättsmedel.

Tredje grunden avser åsidosättande av motiveringsskyldigheten. Sökanden har i detta avseende åberopat att den tunisiska staten inte har fattat något beslut, och närmare bestämt inte har redogjort för de relevanta omständigheterna, som kan ligga till grund för ett upptagande av hans namn i den angripna förteckningen.

Fjärde grunden avser en uppenbart oriktig bedömning. Enligt sökanden består det uppenbara felet i att det saknas bevis för att han deltagit i någon olaglig handling som består i förskingring av tunisiska offentliga medel eller penningtvätt. Anklagelsen om medverkan till en offentlig tjänstemans missbruk av sin ställning har inte heller stöd i någon bevisning.

Femte grunden avser åsidosättande av artiklarna 31, 46 och 55 i Förenta nationernas konvention mot korruption. Sökanden har i detta avseende gjort gällande att enligt dessa bestämmelsers ordalydelse måste en säkerhetsåtgärd i form av frysning och förverkande grundas antingen på ett beslut av den ansökande staten eller på en redogörelse för de relevanta omständigheterna från denna stat tillsammans med en beskrivning av de begärda åtgärderna. Sökanden anser att de restriktiva åtgärderna har beslutats mot honom utan att dessa kriterier uppfyllts.

6.	Sjätte grunden avser rådets felaktiga bedömning när det gäller proportionaliteten hos de åtgärder som vidtagits mot sökanden.

7.	Sjunde grunden avser maktmissbruk.

7.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/49

Överklagande ingett den 31 mars 2021 – Novelis Deutschland mot EUIPO – Cuki Cofresco (Grillskålar)

(Mål T-173/21)

(2021/C 217/64)

Överklagandet är avfattat på: tyska

Parter

Klagande: Novelis Deutschland GmbH (Göttingen, Tyskland) (ombud: advokaten U. Herberth)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Cuki Cofresco Srl (Volpiano, Italien)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av den omtvistade formgivningen: Klaganden

Omtvistad formgivning: Gemenskapsformgivning nr 516836-0007 (Grillskålar)

Överklagat beslut: Beslut meddelat av tredje överklagandenämnden vid EUIPO den 1 februari 2021 i ärende R 1856/2019-3

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet,

—	avslå ansökan om ogiltigförklaring av de angripna gemenskapsformgivningarna,

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna, inbegripet kostnaderna för förfarandet i överklagandenämnden.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 6.1 b i rådets förordning (EG) nr 6/2002.

7.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/49

Överklagande ingett den 7 april 2021 – LG Electronics mot EUIPO – Anferlux-Electrodomésticos (SmartThinQ)

(Mål T-181/21)

(2021/C 217/65)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: LG Electronics (Seoul, Republiken Korea) (ombud: advokaten M. Graf)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Anferlux-Electrodomésticos, Lda (Vila Nova de Monsarros, Portugal)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Klaganden

Omtvistat varumärke: EU-figurmärket SmartThinQ – EU-varumärke nr 14 983 861

Förfarande vid EUIPO: Ogiltighetsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av fjärde överklagandenämnden vid EUIPO den 3 februari 2021 i ärende R 1657/2020-4

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder

—

Åsidosättande av neutralitetsprincipen, i synnerhet av artikel 95.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001, och av principen om parternas likställdhet i processen, genom att EUIPO inte beaktat artikel 16.2 jämförd med artiklarna 2.2 g och 12.2 c i kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/625, vilka bygger på artikel 146.7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 och är kopplade till artikel 25.2 a i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/626.

—	Åsidosättande av artikel 17.3 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/625.

—	Åsidosättande av artikel 64.2.3 jämförd med artikel 47.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 genom att det felaktigt fastställts att ett äldre varumärke varit föremål för verkligt bruk för vissa varor.

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b jämförd med artikel 60.1 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

7.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/50

Talan väckt den 7 april 2021 – PKK mot rådet

(Mål T-182/21)

(2021/C 217/66)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Kurdistans arbetarparti (PKK) (ombud: advokaterna A. van Eik och T. Buruma)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara rådets beslut (Gusp) 2021/142 och rådet genomförfarandeförordning 2021/138 i den mån de rör PKK (även känt som KADEK, även känt som KONGRA-GEL), och

—	tillerkänna sökanden ersättning för rättegångskostnaderna, jämte ränta, enligt vad som kommer att preciseras senare.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden sju grunder.

Första grunden: Rådets beslut (Gusp) 2021/142 (1) och rådets genomförandeförordning 2021/138 (2) är ogiltiga i den mån de rör sökanden, eftersom de strider mot rättssäkerhetsprincipen och/eller artikel 1.2 i rådets gemensamma ståndpunkt 2001/931/Gusp (3) och/eller artikel 2.3 i rådets förordning nr 2580/2001. (4) Sökanden hävdar att rådet inte tydligt och exakt har identifierat konceptualiseringen av PKK.

Andra grunden: Rådets beslut (Gusp) 2021/142 och rådets genomförandeförordning 2021/138 är ogiltiga i den mån de rör sökanden, eftersom sökanden inte kan kvalificeras som en grupp eller enhet som deltar i terroristhandlingar i den mening som avses i artikel 1.3 i rådets gemensamma ståndpunkt 2001/931/Gusp.

3.	Tredje grunden: Rådets beslut (Gusp) 2021/142 och rådets genomförandeförordning 2021/138 är ogiltiga i den mån de rör sökanden, eftersom inget beslut har fattats av en behörig myndighet i den mening som avses i artikel 1.4 i rådets gemensamma ståndpunkt 2001/931/Gusp.

4.	Fjärde grunden: Rådets beslut (Gusp) 2021/142 och rådets genomförandeförordning 2021/138 är ogiltiga i den mån de rör sökanden, eftersom rådet inte har gjort någon riktig översyn, såsom fördras enligt artikel 1.6 i rådets gemensamma ståndpunkt 2001/931/Gusp.

5.	Femte grunden: Rådets beslut (Gusp) 2021/142 och rådets genomförandeförordning 2021/138 är ogiltiga i den mån de rör sökanden, eftersom beslutet och genomförandeförordningen strider mot kraven på proportionalitet och subsidiaritet.

6.	Sjätte grunden: Rådets beslut (Gusp) 2021/142 och rådets genomförandeförordning 2021/138 är ogiltiga i den mån de rör sökanden, eftersom de inte de strider mot motiveringsskyldigheten enligt artikel 296 FEUF.

7.	Sjunde grunden: Rådets beslut (Gusp) 2021/142 och rådets genomförandeförordning 2021/138 är ogiltiga i den mån de rör sökanden, eftersom de åsidosätter sökandens rätt till försvar och sökandens rätt till ett effektivt rättsskydd och rättsmedel.

(1) Rådets beslut (Gusp) 2021/142 av den 5 februari 2021 om uppdatering av förteckningen över personer, grupper och enheter som omfattas av artiklarna 2, 3 och 4 i gemensam ståndpunkt 2001/931/Gusp om tillämpning av särskilda åtgärder i syfte att bekämpa terrorism och om upphävande av beslut (Gusp) 2020/1132 (EUT L 43, 2021, s. 14).

(2) Rådets genomförandeförordning (EU) 2021/138 av den 5 februari 2021 om genomförande av artikel 2.3 i förordning (EG) nr 2580/2001 om särskilda restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter i syfte att bekämpa terrorism och om upphävande av genomförandeförordning (EU) 2020/1128 (EUT L 43, 2021, s. 1).

(3) Rådets gemensamma ståndpunkt av den 27 december 2001 om tillämpning av särskilda åtgärder i syfte att bekämpa terrorism (EGT L 344, 2001, s. 93).

(4) Rådets förordning (EG) nr 2580/2001 av den 27 december 2001 om särskilda restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter i syfte att bekämpa terrorism (EGT L 344, 2001, s. 70).

7.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/51

Talan väckt den 7 april 2021 – QP m.fl. mot rådet m.fl.

(Mål T-183/21)

(2021/C 217/67)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: QP och 15 andra sökande (ombud: advokaten N. de Montigny)

Svarande: Europeiska unionens råd, Europeiska kommissionen, Europeiska utrikestjänsten och Eulex Kosovo

Yrkanden

Sökandena yrkar i första hand att tribunalen ska

—

beträffande anställningsförhållandet:

—

för samtliga av sökandena:

—	omvandla sökandenas anställning till en fast anställning,

—	förplikta svarandena att ersätta sökandena för det faktum att det saknades anslutning till ett nationellt system för social säkerhet, med ett belopp som ska fastställas på grundval av tillämplig lagstiftning,

—	förplikta svarandena att till sökandena utge ränta på dessa belopp,

—	fastställa en frist för parterna för fastställandet av nämnda ersättning som ska bestämmas på grundval av tillämplig lagstiftning på området och i enlighet med de principer som uppställs av tribunalen i dess kommande avgörande,

—

för de av sökandena vilkas anställningsförhållande har upphört på grund av ett ensidigt beslut som fattats av svarandena:

—

förplikta svarandena att utge ersättning för uppsägningen:

—	sökande QP: 42 092,50 euro.

—	sökande QT: 69 880,54 euro.

—	sökande QU: 53 749,17 euro.

—	sökande QV: 57 159,69 euro.

—	sökande QY: 63 298,15 euro.

—	sökande RB: 55 303,02 euro.

—	sökande RD: 55 373,64 euro.

—	sökande RF: 40 201,21 euro.

—	förplikta svarandena att till var och en av följande sökande utge ersättning för rättsstridig uppsägning fastställd i överensstämmelse med rätt och billighet (ex aequo et bono) till 12 500 euro per tjänsteår:

—	förplikta svarandena att till var och en av sökandena QP, QR, QS, QT, QU, QV, QW, QY, QZ, RA, RB, RC, RD och RE utge ett belopp motsvarande skillnaden mellan den utbetalda lönen och den lön som borde ha utbetalats sedan uppflyttningen till en ny löneklass den 1 september 2012,

—	förplikta svarandena att till sökandena utge ränta på dessa belopp,

—

beträffande övriga rättigheter:

—

fastställa att sökandena borde ha anställts som ”tillfälliga anställda” av en av de tre första svarandena samt fastställa att de tre första svarandena har utsatt sökandena för rättsstridig och diskriminerande behandling, utan saklig grund, vad gäller deras lön, rätt till pension och därtill sammanhängande rättigheter samt garantin för en senare anställning,

—

förplikta de tre första svarandena att utge ersättning till var och en av sökandena för den skada dessa har lidit på grund av den uteblivna tillämpningen av lönerna, rättigheterna till pension, ersättningar och förmåner enligt Anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen, till följd av den ojämlika rättsstridiga behandlingen,

—	förplikta svarandena att till sökandena utge ränta på dessa belopp,

—

fastställa en frist för parterna för att fastställa ersättningen utifrån den lönegrad och den löneklass som borde ha tillämpats vid anställningen av var och en av sökandena, den genomsnittliga löneökningen, utvecklingen av deras karriärer, de bidrag som de således borde ha mottagit med stöd av dessa avtal för tillfälligt anställa samt jämföra resultaten med den lön som sökandena faktiskt uppburit,

och i andra hand:

—	förplikta de tre första svarandena att till sökandena utge utomobligatoriskt skadeståndsansvar för åsidosättandet av de sistnämndas grundläggande rättigheter, fastställd i överensstämmelse med rätt och billighet (ex aequo et bono) till 20 000 euro per tjänsteår,

—	förplikta svarandena att till sökandena utge ränta på dessa belopp, förplikta svarandena att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena sju grunder.

Första grunden: Rättsmissbruk genom successiv användning av tillfälliga kontrakt och åsidosättande av proportionalitetsprincipen. Sökandena åberopar tillämpningen av den materiella rätt som är tillämplig på deras avtal och yrkar att deras avtal om anställning vid institutionerna ska omvandlas till avtal om fasts anställning samt att utbetalning ska ske retroaktivt av deras sociala rättigheter, och för vissa av dem, av ersättning för uppsägning.

Andra grunden: Åsidosättande av principen om likabehandling och icke-diskriminering. Sökandena anser att de regler som svarandena har infört beträffande ingående av enskilda avtal för internationellt arbete dels är diskriminerande i förhållande till villkoren för anställning av andra av unionens anställda, dels är otydliga. Slutligen strider de mot grunderna för den europeiska rättsordningen inbegripet de värden och principer som stadfästs i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

3.	Tredje grunden: Åsidosättande av rätten att yttra sig.

4.	Fjärde grunden: Rättsosäkerhet och åsidosättande av rätten till god förvaltning.

5.	Femte grunden: Åsidosättande principen om samråd med personalrepresentanterna.

6.	Sjätte grunden: Åsidosättande av den europeiska kodexen för god förvaltningssed.

7.	Sjunde grunden: Åsidosättande av rätten till fri rörlighet för arbetstagare.

7.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/53

Talan väckt den 9 april 2021 – Firearms United Network m.fl. mot Europeiska kommissionen

(Mål T-187/21)

(2021/C 217/68)

Rättegångsspråk: polska

Parter

Sökande: Firearms United Network (Warszawa, Polen), Tomasz Walter Stępień (Żelechów, Polen), Michał Budzyński (Cegłów, Polen), Andrzej Marcjanik (Złotokłos, Polen) (ombud: advokaten E. Woźniak)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara kommissionens förordning (EU) 2021/57 av den 25 januari 2021 om ändring av bilaga XVII till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach) vad gäller bly i hagelammunition i eller kring våtmarker. (1)

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena fyra grunder.

Första grunden: Åsidosättande av bestämmelserna i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (2) (artiklarna 16, 17.1, 21.1, 45.1 och 48.1) genom inskränkning i näringsfriheten avseende skyttesport; inskränkning i rätten till egendom och rätten att använda och nyttja skjutvapen, ammunition med bly och redskap vid skjutbanor; diskriminering av personer som ägnar sig åt målskytte och av jägare; inskränkning i rätten att röra sig fritt med ammunition som innehåller bly samt införande av en skuldpresumtion riktad mot dem som rör sig i ”våtmarker” med ammunition som innehåller bly såsom varande personer som ägnar sig åt skytte med ammunition som innehåller bly i våtmarker och därför som personer som bryter mot förbudet.

Andra grunden: Åsidosättande av bestämmelserna i fördraget om Europeiska unionen (3) (artiklarna 2, 3.2 och 3.3) genom inskränkning i friheten och rätten att ägna sig åt jakt och målskytte; åsidosättande av legalitetsprincipen genom införande av en skuldpresumtion riktad mot dem som rör sig i ”våtmarker” med ammunition som innehåller bly såsom varande personer som ägnar sig åt skytte med ammunition som innehåller bly i ”våtmarker”; åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen genom införande av bestämmelser som gör det omöjligt att identifiera ”våtmarker” och därmed vilka områden som omfattas av förbudet, vilket i sin tur gör det omöjligt för var och en att anpassa sitt beteende utifrån gällande regler.

Tredje grunden: Åsidosättande av bestämmelserna i fördraget om Europeiska unionen (artiklarna 5.2, 5.3 och 5.4) genom åsidosättande av principen om tilldelade befogenheter då åtgärder vidtagits som lämpligen hade kunnat vidtas av medlemsstaterna, samt då dessa åtgärder såväl till form som innehåll går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå de mål som fördragen eftersträvar.

4.	Fjärde grunden: Maktmissbruk genom antagande av en förordning som har till syfte att i väsentlig utsträckning begränsa civilt skytte inom Europeiska unionen.

(1) EUT L 24, 2021, s. 19.

(2) EUT C 326, 2012, s. 391.

(3) EUT C 202, 2016, s. 13.

7.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/54

Överklagande ingett den 9 april 2021 – Lück mot EUIPO – R.H. Investment (MALLE)

(Mål T-188/21)

(2021/C 217/69)

Överklagandet är avfattat på tyska

Parter

Klagande: Jörg Lück (Hilden, Tyskland) (ombud: advokaten L. Becker)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: R.H. Investment UG (bolag med begränsat ansvar) (Erlangen, Tyskland)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Klaganden

Omtvistat varumärke: EU-ordmärket MALLE – EU-varumärke nr 2 631 166

Förfarande vid EUIPO: Ogiltighetsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av femte överklagandenämnden vid EUIPO den 21 december 2020 i ärende R 1393/2020-5

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, tillsammans med annulleringsenhetens beslut av den 18 maj 2020, och

—	förplikta intervenienten att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 7.1 c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

7.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/55

Talan väckt den 7 april 2021 – RI m.fl. mot rådet m.fl.

(Mål T-190/21)

(2021/C 217/70)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: RI och 15 andra sökande (ombud: advokaten N. de Montigny)

Svaranden: Europeiska unionens råd, Europeiska kommissionen, Europeiska utrikestjänsten och Eulex Kosovo

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

i första hand

—

vad gäller anställningsförhållandet

—	ändra kvalificeringen av sökandens anställningsavtal så att de utgör avtal om tillsvidareanställning,

—

förplikta svarandena att utge ersättning för uppsägningen med följande belopp:

—	sökande RW: 65 724,17 euro

—	sökande RZ: 84 748,27 euro,

—	förplikta svarandena att ersätta sökandena för det faktum att det saknades anslutning till ett nationellt system för social säkerhet, med ett belopp som ska fastställas på grundval av tillämplig lagstiftning,

—	förplikta svarandena att till sökandena utge ränta på dessa belopp,

—	fastställa en frist för parterna för fastställandet av nämnda ersättning,

—

vad gäller övriga rättigheter

—

—	förplikta svarandena att till sökandena utge ränta på dessa belopp

—

och i andra hand,

—	förplikta de tre första svarandena att till sökandena utge utomobligatoriskt skadestånd för åsidosättandet av de sistnämndas grundläggande rättigheter, fastställd i överensstämmelse med rätt och billighet (ex aequo et bono) till 20 000 euro per tjänsteår,

—	förplikta svarandena att till sökandena utge ränta på dessa belopp, och

förplikta svarandena att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökandena åberopar sju grunder till stöd för sin talan. Dessa är i allt väsentligt identiska med eller liknande de grunder som åberopats i mål T-183/21, QP m.fl./rådet m.fl.

7.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/56

Överklagande ingett den 12 april 2021 – Laboratorios Ern mot EUIPO – Beta Sports (META)

(Mål T-192/21)

(2021/C 217/71)

Överklagandet är avfattat på spanska

Parter

Klagande: Laboratorios Ern, SA (Barcelona, Spanien) (ombud: advokaten T. González Martínez)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Beta Sports LLC (Coconut Creek, Florida, Förenta Staterna)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket META – Registreringsansökan nr 17 973 308

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av andra överklagandenämnden vid EUIPO den 22 januari 2021 i ärende R 1152/2020-2

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet,

—	avslå ansökan om registrering av EU-varumärke nr 17 973 308 META i klass 5, och

—	förplikta EUIPO, och i förekommande fall intervenienten, att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

7.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/57

Överklagande ingett den 12 april 2021 – Fidia farmaceutici mot EUIPO – Stelis Biopharma (HYALOSTEL ONE)

(Mål T-194/21)

(2021/C 217/72)

Överklagandet är avfattat på engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Fidia farmaceutici SpA (Abano Terme, Italien) (ombud: advokaterna R. Kunz-Hallstein och H. Kunz-Hallstein)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden vid EUIPO: Stelis Biopharma ltd. (Karnataka, Indien)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: Internationell registrering som designerar Europeiska unionen av figurmärket ”HYALOSTEL ONE” – Internationell registrering som designerar Europeiska unionen nr 1 399 649

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av femte överklagandenämnden vid EUIPO den 27 januari 2021 i ärende R 831/2020-5

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna; alternativt, för det fall motparten vid överklagandenämnden skulle intervenera i målet, förplikta EUIPO och intervenienten att solidariskt ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 165.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 samt av artiklarna 32 f och 39.5 i i kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/625.

—	Åsidosättande av rätten att yttra sig och av motiveringsskyldigheten som anges i artikel 94.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

7.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/58

Överklagande ingett den 12 april 2021 – Lea Nature Services mot EUIPO – Debonair Trading Internacional (SO…?)

(Mål T-196/21)

(2021/C 217/73)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Lea Nature Services (Périgny, Frankrike) (ombud: advokaten F. Drageon)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden vid EUIPO: Debonair Trading Internacional Lda (Funchal, Portugal)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: EU-figurmärke innehållande ordelementet ”SO…?” – EU-varumärke nr 17 473 513

Förfarande vid EUIPO: Ogiltighetsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av fjärde överklagandenämnden vid EUIPO den 11 februari 2021 i ärende R 1235/2020-4

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	besluta att EUIPO och motparten vid överklagandenämnden ska bära sina kostnader med anledning av förfarandet vid tribunalen.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 7.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 7.1 c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

7.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/59

Överklagande ingett den 12 april 2021 – Lea Nature Services mot EUIPO – Debonair Trading Internacional (SO…?)

(Mål T-197/21)

(2021/C 217/74)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Lea Nature Services (Périgny, Frankrike) (ombud: advokaten F. Drageon)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Debonair Trading Internacional Lda (Funchal, Portugal)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: EU-ordmärket SO…? – EU-varumärke nr 485 078

Förfarande vid EUIPO: Ogiltighetsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av fjärde överklagandenämnden vid EUIPO den 11 februari 2021 i ärende R 1234/2020-4

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta motparten och motpart vid överklagandenämnden att bära de kostnader som har uppkommit för dem i förfarandet vid tribunalen.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 7.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) förordning 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 7.1 c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) förordning 2017/1001.

7.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/59

Överklagande ingett den 12 april 2021 – Ancor Group GmbH mot EUIPO – Cody's Drinks International (CODE-X)

(Mål T-198/21)

(2021/C 217/75)

Överklagandet är avfattat på tyska

Parter

Klagande: Ancor Group GmbH (Igersheim, Tyskland) (ombud: advokaterna J. Wachsmuth och W. Berlit)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet

Motpart vid överklagandenämnden: Cody's Drinks International GnbH (Bremen, Tyskland)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Klaganden

Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket CODE-X – Registreringsansökan nr 17 893 826

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av femte överklagandenämnden vid EUIPO den 4 februari 2021 i ärende R 208/2020-5

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet,

—	fastställa det beslut som meddelades av invändningsenheten den 28 november 2018 och som avslog invändningen mot registreringsansökan nr 17 893 826, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund(er)

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

7.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/60

Talan väckt den 30 mars 2021 – EurO3zon mot ECHA

(Mål T-199/21)

(2021/C 217/76)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: EurO3zon (Zemst, Belgien) (ombud: I. de Seze, F. Puel, och L. Marchal, advokater)

Svarande: Europeiska kemikaliemyndigheten

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara svarandens beslut att avbryta utvärderingen av sökandens dossier för det verksamma ämnet ozon (O3) enligt biocidproduktförordningen (1), och att förena denna utvärdering med en annan sökandes dossier, samt

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fem grunder.

Genom den första grunden gör sökanden gällande att svaranden överskred sin befogenhet (ultra vires) och saknade behörighet att anta det omtvistade beslutet, eftersom svaranden varken uttryckligen eller underförstått har unionsrättslig befogenhet att vidta åtgärder inom ramen för utvärderingar av verksamma biocidämnen, och inte heller att vidta åtgärder för obligatoriskt datautbyte i avsaknad av rättsligt stöd härför.

—	Sökanden hävdar även att svaranden grundade det omtvistade beslutet på en handling som sammanfattar den samsyn som delas av Europeiska kommissionen och de medlemsstater som ingår i kommittén för biocidprodukter, denna handling kan inte utgöra grund för beslutet och är inte bindande för svaranden.

Genom den andra grunden gör sökanden gällande att svaranden åsidosatte rättssäkerhetsprincipen och sökandens berättigade intressen.

—	Det omtvistade beslutet innehåller ingen hänvisning till eller några uppgifter om bestämmelser som ger sökanden befogenhet att vidta de åtgärder som vidtagits.

—	Sökanden hävdar även att det omtvistade beslutet strider mot sökandens berättigade förväntningar, eftersom det inte iakttar de rättsliga och processuella förfaranden som föreskrivs i biocidproduktförordningen, särskilt vad gäller de frister som uppställs i förordningen.

—

Det omtvistade beslutet strider mot sökandens berättigade förväntningar även av det skälet att den handling som svaranden har hänvisat till såsom grund för beslutet i själva verket avser situationer och förfaranden som är irrelevanta för sökandens situation. Sökanden hävdar dessutom att det omtvistade beslutet skapar rättsosäkerhet för aktörer.

Genom den tredje grunden gör sökanden gällande att svaranden diskriminerar sökanden.

—	Sökanden anser att det omtvistade beslutet resulterar i att sökanden omfattas av processuella krav och frister som inte har tillämpats på tredjeparter i en liknande situation.

—	Den omtvistade beslutet resulterar i att sökandens ensamrätt till skyddad information åsidosätts och att denna information används till tredjeparts förmån, utan att sökanden får ersättning härför, vilket inte har varit fallet för tredjeparter i en liknande situation.

—	Sökanden anser även att tredjeparter, utan tillstånd och i strid med ett åtagande om tystnadsplikt, har fått kännedom om konfidentiella affärsuppgifter i sökandens dossier för det verksamma ämnet, vilket inte har varit fallet för tredjeparter i en liknande situation.

Genom den fjärde grunden gör sökanden gällande att det omtvistade beslutet utgör ett åsidosättande av motiveringsskyldigheten, eftersom det inte på ett klart och otvetydigt sätt redogör för kemikaliemyndighetens resonemang, så att sökanden kan få kännedom om de skäl som låg bakom de åtgärder som vidtagits och behörig domstol kan utföra sin prövning.

Genom den femte grunden gör sökanden gällande att genom att anta det omtvistade beslutet åsidosatte svaranden proportionalitetsprincipen, eftersom det inte redogörs i beslutet för vilka lämpliga åtgärder som ska vidtas för att uppnå de legitima mål som eftersträvas med beslutet och det går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

—	Sökanden hävdar även att de åtgärder som föreskrivs i det omtvistade beslutet inte utgör de minst ingripande åtgärderna för att uppnå de mål som eftersträvas med beslutet.

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 528/2012 av den 22 maj 2012 om tillhandahållande på marknaden och användning av biocidprodukter (EUT L 167, 2012, s. 1).

7.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/61

Talan väckt den 29 mars 2021 – JS mot EDPS

(Mål T-200/21)

(2021/C 217/77)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: JS (ombud: advokaterna L. Levi och A. Champetier)

Svarande: EDPS

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara EDPS beslut av den 18 januari 2021 om avslag på sökandens klagomål,

—	ogiltigförklara, såvitt nödvändigt, EDPS beslut av den 9 mars 2021 om avslag på begäran om omprövning av det ursprungliga beslutet,

—	förplikta svaranden att betala ersättning för den skada som sökanden lidit, och

—	förplikta svaranden att ersätt rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden en enda grund, avseende åsidosättande av artiklarna 4.1, 5, 19, 20 och 23 I förordning nr 2018/1725, (1) av principerna om nödvändighet och proportionalitet, och av artiklarna 8 och 41 i stadgan om de grundläggande rättigheterna i EU.

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (EUT L 295, 2018, s. 39).

7.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/62

Talan väckt den 6 april 2021 – Covington & Burling and Van Vooren mot kommissionen

(Mål T-201/21)

(2021/C 217/78)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Covington & Burling (Saint-Josse-ten-Noode, Belgien) och Bart Van Vooren (Meise, Belgien) (ombud: advokaten P. Diaz Gavier)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara kommissionens beslut av den 12 mars 2021 om att neka tillgång till de handlingar (1) som begärts utlämnade enligt förordning nr 1049/2001,

—	förplikta kommissionen att omedelbart bevilja tillgång till de begärda handlingarna, och

—	förplikta kommissionen att ersätta Covingtons rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena fem grunder.

1.	Första grunden: Det var fel av kommissionen att grunda sitt beslut om att neka tillgång till de aktuella handlingarna på artikel 4.3 andra strecksatsen i förordning nr 1049/2001 (2)

2.	Andra grunden: Även om artikel 4.3 andra strecksatsen i förordning nr 1049/2001 var tillämplig, eller någon annan del av artikel 4 i förordningen, så har kommissionen inte visat på vilket sätt de begärda handlingarna uppfyllde kriterierna.

3.	Tredje grunden: Det var fel av kommissionen att grunda sitt beslut att neka tillgång till de begärda handlingarna på förordning nr 182/2011. (3)

4.	Fjärde grunden: Kommissionen gjorde fel när den hänvisade till den standardiserade arbetsordningen för kommittéer som stöd för dess beslut att neka tillgång.

5.	Femte grunden: Det angripna beslutet åsidosätter allmänna principer om öppenhet och undergräver genomförandeakters demokratiska legitimitet.

(1) Anmärkning: De aktuella handlingarna avser ett kommittéförfarande och rör särskilt handlingar om hur vissa medlemsstater röstat i fråga om kommissionens förslag till förordning om ändring av bilaga III till Europaparlementets och rådets förordning (EG) nr 1925/2006 gäller växtarter som innehåller hydroxiantracenderivat.

(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, 2001, s. 43).

(3) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 2011, s. 13).

7.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/63

Överklagande ingett den 13 april 2021 – Vita Zahnfabrik mot EUIPO – VIPI Produtos Odontológicos (VITABLOCS TriLuxe forte)

(Mål T-202/21)

(2021/C 217/79)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Vita Zahnfabrik H. Rauter GmbH & Co. KG (Bad Säckingen, Tyskland) (ombud: advokaterna A. Theis och F. Hauck)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: VIPI Indústria, Comércio, Exportação E Importação De Produtos Odontológicos LTDA (Pirassununga, Brasilien)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Klaganden vid tribunalen

Omtvistat varumärke: Internationell registrering som designerar Europeiska unionen av ordmärket VITABLOCS TriLuxe forte – Internationell registrering som designerar Europeiska unionen nr 1 346 271

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av fjärde överklagandenämnden vid EUIPO den 9 februari 2021 i ärende R 818/2020-4

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ändra det överklagade beslutet på så sätt att invändningen mot EU-delen av den internationella registreringen nr 1 346 271 till fullo ogillas och motparten vid överklagandenämnden förpliktas att ersätta kostnaderna i förfarandet vid EUIPO,

—	alternativt ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna vid tribunalen.

Grund

—	Felaktig tillämpning av artiklarna 47.5 och 8.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

7.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/64

Överklagande ingett den 12 april 2021 – IN.PRO.DI mot EUIPO – Aiello (CAPRI)

(Mål T-203/21)

(2021/C 217/80)

Överklagandet är avfattat på italienska

Parter

Klagande: IN.PRO.DI – Inghirami produzione distribuzione SpA (Milano, Italien) (ombud: advokaten V. Piccarreta)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Antonino Aiello (Napoli, Italien)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden

Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket CAPRI – Registreringsansökan nr 13 768 197

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av första överklagandenämnden vid EUIPO den 3 februari 2021 i ärende R 49/2020-1

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och således ändra invändningsenhetens beslut av den 12 november 2019 genom vilket den invändning som gjorts mot ansökan om registrering som EU-varumärke nummer 13 768 197 avslogs i sin helhet, och registreringsansökan beviljades i sin helhet.

—	förplikta A. Aiello att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

7.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/64

Överklagande ingett den 14 april 2021 – Stryker mot EUIPO (RUGGED)

(Mål T-204/21)

(2021/C 217/81)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Stryker Corp. (Kalamazoo, Michigan, Förenta staterna) (ombud: advokaterna I. Fowler, I. Junkar, och B. Worbes)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Omtvistat varumärke: Internationell registrering som designerar Europeiska unionen av ordmärket RUGGED

Överklagat beslut: Beslut meddelat av femte överklagandenämnden vid EUIPO den 26 januari 2021 i ärende R 370/2020-5

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 71.1, jämförd med artikel 67 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 och bristande behörighet eftersom överklagandenämnden har överskridit sin behörighet.

—	Åsidosättande av artikel 7.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 och det var felaktigt av överklagandenämnden att finna att de bevis som lagts fram avseende att varumärket har förvärvat särskiljningsförmåga, är otillräckliga.

—	Åsidosättande av artikel 94.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001, eftersom överklagandenämnden inte har motiverat sitt beslut.

7.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/65

Överklagande ingett den 15 april 2021 – Kewaso mot EUIPO (Liftbot)

(Mål T-205/21)

(2021/C 217/82)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Kewaso GmnH (Garching, Tyskland) (ombud: advokaten P. Baronikians)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Omtvistat varumärke:– Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket Liftbot – Registreringsansökan nr 18 191 963

Överklagat beslut: Beslut meddelat av femte överklagandenämnden vid EUIPO den 2 februari 2021 i ärende R 1160/2020-5

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet,

—	upphäva EUIPO:s avslagsbeslut av den 15 september 2020, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 7.1 c i Europaparlamentets och rådets förordning 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 7.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning 2017/1001.

7.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/66

Talan väckt den 16 april 2021 – Kalita och Haas mot EUIPO – Kitzbühel Tourismus (Återgivning av två djur)

(Mål T-206/21)

(2021/C 217/83)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Oliver Kalita (Jochberg, Österrike) och Christian Haas (Kitzbühel, Österrike) (ombud: advokaten, G. Donath)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Övrig deltagare i rättegången: Kitzbühel Tourismus, offentligrättsligt rättssubjekt (Kitzbühel, Österrike)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Klagandena

Det omtvistade varumärket: Internationell registrering som designerar Europeiska unionen avseende varumärket/EU-figurmärket (Återgivning av två djur) – Registreringsansökan nr 17 997 789

Förfarandet vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s första överklagandenämnd den 2 februari 2021 i ärende R 863/2020 1

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet,

—	i andra hand ändra det överklagade beslutet på så sätt att överklagandet till överklagandenämnden avslås i sin helhet, vilket medför att det beslut som meddelats av EUIPO:s invändningsenhet den 6 april 2020 alltjämt gäller,

—	under alla omständigheter förplikta EUIPO och/eller intervenienten att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 8.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

7.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/67

Överklagande ingett den 17 april 2021 – Ignacio Carrasco mot EUIPO – Santos Carrasco Manzano (La Hoja del Carrasco)

(Mål T-209/21)

(2021/C 217/84)

Överklagandet är avfattat på spanska

Parter

Klagande: Ignacio Carrasco SL (Guijuelo, Spanien) (ombud: advokaten J.L Donoso)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet

Motpart vid överklagandenämnden: Santos Carrasco Manzano SA (Guijuelo, Spanien)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Klaganden

Omtvistat varumärke: EU-figurmärket La Hoja del Carrasco – EU-varumärke nr 15 670 813

Förfarande vid EUIPO: Ogiltighetsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av första överklagandenämnden vid EUIPO den 10 februari 2021 i ärende R 175/2020-1

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet i samtliga delar,

—	som en följd härav, avslå ansökan om ogiltighetsförklaring, och

—	förplikta EUIPO och Santos Carrasco Manzano S.A. att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

Åsidosättande av artikel 60.1 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001, jämförd med artikel 8.1 b i samma förordning.

7.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/67

Överklagande ingett den 19 april 2021 – Groschopp mot EUIPO (Sustainability through Quality)

(Mål T-212/21)

(2021/C 217/85)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Groschopp AG Drives & More (Viersen, Tyskland) (ombud: advokaten, R. Schiffer)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket Sustainability through Quality – Registreringsansökan nr 18 158 368

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s första överklagandenämnd den 11 februari 2021 i ärende R 1076/2020-1

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 7.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 7.1 c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

7.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/68

Talan väckt den 20 april 2021 – Ryanair och Malta Air mot kommissionen

(Mål T-216/21)

(2021/C 217/86)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Ryanair DAC (Swords, Irland) och Malta Air ltd. (Pietà, Malta) (ombud: advokaterna F-C. Laprévote, E. Vahida, V. Blanc, S. Rating och I. Metaxas-Maranghidis, lawyers)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara svaranden beslut av den 4 maj 2020 om statligt stöd SA.57082 (2020/N) – France – COVID-19 – Cadre temporaire 107(3)(b) TFEU – Garantie et prêt d’actionnaire au bénéfice d’Air France (1), och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

—	Sökandena har också begärt att deras talan ska handläggas skyndsamt i enlighet med artikel 23a i stadgan för Europeiska unionens domstol.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena fem grunder.

Första grunden:

—	Svaranden har felaktigt uteslutit KLM och Air France-KLM från tillämpningsområdet för det omtvistade beslutet.

Andra grunden:

—

Svaranden har missbrukat sina befogenheter och tillämpat artikel 107.3 b FEUF och dess tillfälliga ramar felaktigt genom att i) konstatera att stödet är avsett att avhjälpa en allvarlig störning i den franska ekonomin, ii) underlåta att göra en korrekt bedömning av huruvida stödmottagaren befann sig i ekonomiska svårigheter, iii) konstatera att aktieägarlånet var förenligt med de då gällande tillfälliga rambestämmelserna och genom att granska det som en skuldåtgärd i stället för som eget kapital, och iv) åsidosätta sin skyldighet att väga stödets positiva effekter mot dess negativa effekter på handelsvillkoren och upprätthållandet av en icke snedvriden konkurrens (det vill säga ”avvägningstestet”).

Tredje grunden:

—

Svaranden har åsidosatt särskilda bestämmelser i FEUF och de allmänna principer i EU-rätten om förbud mot diskriminering, fritt tillhandahållande av tjänster och fri etablering som har legat till grund för liberaliseringen av luftfartsmarknaden i EU sedan slutet av 1980-talet. (2) Avregleringen av luftfartsmarknaden i EU har möjliggjort tillväxten av verkligt paneuropeiska lågprisbolag. Svaranden ska emellertid ha ignorerat den skada som COVID-19-krisen orsakade sådana paneuropeiska flygbolag och deras roll för Frankrikes luftfartsförbindelser genom att tillåta Frankrike att ge stöd till Air France. Sökandena hävdar också att artikel 107.3 b FEUF föreskriver ett undantag från förbudet mot statligt stöd enligt artikel 107.1 FEUF, men att den inte föreskriver något undantag från övriga regler och principer i FEUF.

Fjärde grunden:

—	Svaranden har underlåtit att inleda ett formellt granskningsförfarande trots allvarliga svårigheter, och åsidosatt sökandenas processuella rättigheter.

Femte grunden:

—	Svaranden har åsidosatt sin motiveringsskyldighet.

(1) EUT C 50, 2021, s. 3.

(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1008/2008 av den 24 september 2008 om gemensamma regler för tillhandahållande av lufttrafik i gemenskapen (omarbetning)(Text av betydelse för EES) (EUT L 293, 2008, s. 3).

7.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/69

Överklagande ingett den 23 april 2021 – Thomas Henry mot EUIPO (Spicy Ginger)

(Mål T-220/21)

(2021/C 217/87)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Thomas Henry GmbH (Berlin, Tyskland) (ombud: advokaterna O. Spieker, A. Schönfleisch och N. Willich)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Omtvistat varumärke: EU-ordmärket ”Spicy Ginger” – Registreringsansökan nr 19 093 014

Överklagat beslut: Beslut meddelat av första överklagandenämnden vid EUIPO den 12 februari 2021 i ärende R 435/2020-1

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 7.1 c i förordning 2017/1001, jämförd med artikel 7.2 i samma förordning.

—	Åsidosättande av artikel 7.1 b i förordning 2017/1001, jämförd med artikel 7.2 i samma förordning.

		ISSN 1977-1061
Europeiska unionens officiella tidning		C 217

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	64 årgången 7 juni 2021

Innehållsförteckning		Sida
	IV Upplysningar
	UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN
	Europeiska unionens domstol
2021/C 217/01	Europeiska unionens domstols senaste offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning	1